2

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Förslag

till

Förordning

om fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen får lämna tillstånd till verkställande av avtal om fusion mellan

Koungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan

innebärande att bostadskreditkassan skall uppgå i stadshypotekskassan på

så sätt att bostadskreditkassan upplöses utan likvidation och att alla dess

tillgångar och skulder övertages av stadshypotekskassan.

Tillstånd till verkställande av fusionsavtal får meddelas endast om förslag

till avtalet godkänts av kassornas ombudsstämmor och därvid samtliga röst­

berättigade ombud förenat sig om beslutet eller det fattats vid två på varand­

ra följande ombudsstämmor och vid den stämma som hållits sist biträtts av

minst två tredjedelar av de röstande.

2

§•

Konungen får lämna tillstånd till verkställande av avtal om fusion mellan

stadshypoteksförening och bostadskreditförening som har samma verksam­

hetsområde innebärande att bostadskreditföreningen skall uppgå i stads-

hypoteksföreningen på så sätt att medlemmarna i bostadskreditföreningen

blir medlemmar i stadshypoteksföreningen samt att bostadskreditföreningen

upplöses utan likvidation och att alla dess tillgångar och skulder övertages

av stadshypoteksföreningen.

Tillstånd till verkställande av fusionsavtal får meddelas endast om förslag

till avtalet godkänts av föreningarnas stämmor och därvid samtliga röstbe­

rättigade förenat sig om beslutet eller det fattats vid två på varandra följan­

de föreningsstämmor och vid den stämma som hållits sist biträtts av minst

två tredjedelar av de röstande.

3 §•

Fusion enligt 1 och 2 §§ skall anses genomförd den dag Konungen be­

stämmer.

4 §•

Medlem i bostadskreditförening som ej samtyckt till fusion har rätt att

inom en månad efter det Konungen lämnat tillstånd till fusionsavtalets

verkställande säga upp sig till utträde. Hans lån förfaller därvid till betal­

ning. Förening får betinga sig ersättning för den ränteförlust som betalning­

en kan föranleda (ränteskillnadsersättning) och, om mindre än tio år för­

flutit efter lånets utlämnande, ersättning för förlorade förvaltnings- och

fondbidrag med belopp som Konungen fastställer på ansökan av föreningen.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Förslag

till

Förordning

om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och om stadshypoteksföreningar

Härigenom förordnas som följer.

Stadshypotekskassan

Ändamål

1 §•

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till ändamål att driva låne­

rörelse genom att lämna lån åt stadshypoteksföreningar och att driva annan

verksamhet som står i samband därmed.

Styrelse, verkställande direktör ock revisorer

2

§•

Kassan förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm. Styrelsen består av

nio ledamöter.

Konungen utser två ledamöter och två suppleanter för dem för tre år. Full­

mäktige i riksgäldskontoret utser en ledamot och suppleant för honom lika­

ledes för tre år.

Övriga sex ledamöter samt sex personliga suppleanter för dem väljes på

ordinarie ombudsstämma. Av dessa väljes två ledamöter och deras supplean­

ter varje år för en tid av tre år. Val av ledamot eller suppleant sker för tiden

till och med den ordinarie ombudsstämma som hålles under tredje året efter

det år då valet förrättades.

Avgår vald ledamot eller suppleant före utgången av den tid för vilken

han är vald, väljes ny ledamot eller suppleant för återstående tid vid nästa

ordinarie ombudsstämma.

Konungen förordnar en av de av Konungen utsedda ledamöterna att vara

styrelsens ordförande. Den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten är

styrelsens vice ordförande.

Konungen bestämmer arvoden till de av Konungen och av riksgäldsfull­

mäktige utsedda ledamöterna.

3 §■

Verkställande direktör utses och entledigas av styrelsen.

4 §•

För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses

årligen fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara revisionens ordfö­

6

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos förening eller av kas­

san utsedd styrelseledamot hos förening får ej såsom ombud vid ombuds-

stämma deltaga i beslut om ansvarsfrihet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Upplåning

7 §■

Kassan anskaffar medel för sin verksamhet genom lån mot obligationer

eller genom annan upplåning. Sammanlagda beloppet av kassans låneskuld

får ej uppgå till mera än tio gånger beloppet av den i 13 § angivna grund­

fonden.

Nedgår grundfonden genom förluster som uppkommit på kassans rörelse i

dess helhet med mer än fem procent, får kassan ej upptaga nytt lån utan

Konungens medgivande. År nedgången större än tio procent, fordras för

upptagande av nytt lån även xäksdagens medgivande.

Tages grundfonden i anspråk för att täcka förlust, skall kassan anmäla

detta hos Konungen.

8

§•

Skuldförbindelse med tillhörande säkerhet, som lämnats till förening

för utlämnat lån, skall snarast ställas under offentlig vård.

Skuldförbindelse jämte säkerhet skall pantförskrivas till kassan för för­

enings lån hos denna och skall utgöra pantsäkerhet för de obligationer som

kassan ger ut. Även förbindelse som förening utfärdar till kassan för er­

hållet lån skall tjäna som säkerhet för obligationerna.

Kassan ansvarar för att föreskriven säkerhet är ställd och hålles vid

makt samt att pantsäkerheten ej understiger det sammanlagda beloppet

av utelöpande obligationer.

Utlåning

9 §.

Lån som kassan lämnar till förening skall återbetalas

1. genom viss årlig amortering (amorteringslån),

2. efter förloppet av viss tid, högst tjugo år (fasta lån), eller

3. genom årlig amortering under viss tid och genom betalning av återsto­

den vid utgången av denna tid (sammansatta lån).

Första stycket gäller ej lån för kostnader under byggnadstid (byggnads-

kreditiv).

Förfailotiden för lån skall bestämmas så, att den är förenlig med villkoren

för kassans förbindelser.

Lånesumman skall utlämnas i kontanta pengar enligt den av föreningen

utfärdade skuldförbindelsen eller med den kapitalrabatt som föranledes av

omständigheterna. Dock får lånesumman utlämnas i kassans obligationer,

beräknade till parikurs, om förhållandena påkallar detta eller den lånesö-

kande föreningen begär det och kassan finner hinder ej föreligga.

10

§.

Sedan tio år förflutit efter det att visst lån utlämnats till förening, får

föreningen säga upp lånet till betalning efter ett år, om kassan icke fin­

ner att villkoren för dess förbindelser utgör hinder mot det. Föreningen

8

15 §.

Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond om ej annat föl­

jer av tredje eller fjärde stycket.

Reservfonden skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot en pro­

cent av kassans skulder.

Uppgår reservfonden till två procent av kassans skulder, får vinstmedel

användas för syfte som hänger samman med kassans ändamål.

Av kassans årsvinst får förening beviljas bidrag utan återbetalnings-

skyldighet till att täcka föreningens förvaltningskostnader.

16 §.

Har förening lidit förlust som den ej kan täcka med sin säkerhetsfond

eller utan anlitande av medlemmarnas ansvarighet för föreningens för­

bindelser, får kassan bevilja föreningen bidrag ur reservfonden utan åter-

betalningsskyldighet med belopp som svarar mot högst hälften av reserv­

fonden. Sådant bidrag får dock ej lämnas utan ombudsstämmans hörande.

I övrigt får kassans reservfond användas endast till att täcka förlust som

uppkommit på kassans rörelse i dess helhet.

Nedgår reservfonden under föreskrivet belopp, skall den snarast åter

ökas till detta.

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Förvaltnings- och fondbidrag

17 §.

Förening skall erlägga förvaltnings- och fondbidrag till kassan enligt

kassans närmare föreskrifter. Bidraget utgår med belopp som fordras för

kassans förvaltningskostnader och för avsättning till reservfonden.

Likvidation

18 §.

Om kassans likvidation och om förfarandet därvid förordnar Konungen.

Vad som återstår av kassans tillgångar sedan skulderna betalats använ­

des för ändamål som Konungen bestämmer efter hörande av föreningarna.

Stadshypoleksförenmgar

Ändamål

19 §.

Stadshypoteksförening har till ändamål att lämna lån mot säkerhet av

inteckning i fast egendom eller tomträtt och lån för vilket förmånsrätt åt-

njutes på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om

vissa gemensamhetsanläggningar samt att driva annan verksamhet som står

i samband därmed.

Förenings bildande och verksamhetsområde

20

§.

Ansökan om tillstånd att bilda förening göres hos Konungen.

Inom den del av riket som Konungen bestämmer får förening utöva verk­

10

gerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller den som

på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrelseledamot

eller tjänsteman som förut nämnts.

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och revisorer

25 §.

Styrelseledamöter som uppsåtligen eller av oaktsamhet tillskyndar för­

eningen skada svarar solidariskt för skadan.

Har revisor mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i sin berättelse

eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot sådan uppgift i hand­

ling som de granskat eller visat oaktsamhet vid fullgörande av sitt upp­

drag, är de solidariskt ansvariga mot föreningen för skada som uppkom­

mer därav.

F öreningsstämma

26 §.

Ordinarie stämma med föreningens medlemmar skall hållas årligen före

utgången av april månad på tid som styrelsen bestämmer.

Extra föreningsstämma skall utlysas av styrelsen, när den finner det

lämpligt eller kassans styrelse begär det eller minst en tiondel av antalet

medlemmar i föreningen gör skriftlig framställning om det med angivande

av skälen.

Stämman skall hållas på den ort, där styrelsen har sitt säte. Styrelsen får

dock, om särskilda skäl föreligger, besluta att stämma skall hållas på annan

ort inom föreningens verksamhetsområde.

27 §.

Varje föreningsmedlem, som ej står i skuld till föreningen för förfallna

avgifter, har rösträtt på föreningsstämma.

Beträffande rösträtt på föreningsstämma gäller vidare, att

1. varje medlem har en röst,

2. medlems rösträtt kan utövas genom ombud, vartill dock får utses

endast medlemmens make eller medlem i föreningen,

3. juridisk person får företrädas av, förutom sin styrelse eller annan

ställföreträdare enligt lag, den som bemyndigats därtill, vare sig denne är

medlem i föreningen eller ej,

4. ingen får som ombud företräda mer än en medlem.

Ingen får själv eller genom ombud eller som ombud för annan på för­

eningsstämma deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan honom

och föreningen. Ej heller får någon deltaga i behandling av fråga rörande

avtal mellan föreningen och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt

intresse som kan strida mot föreningens. Detta äger motsvarande tillämp-

ning på gåva från föreningen och på rättegång eller annan talan mot ho­

nom eller tredje man.

Ledamot eller suppleant i styrelsen, verkställande direktören eller annan

tjänsteman hos föreningen får, även om han är medlem i denna, ej del­

taga i beslut om ansvarsfrihet eller i val av revisor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

11

Lånerörelse

28 §.

Förening får, om ej annat följer av 31 eller 34 §, lämna lån endast mot

säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt.

För att täcka kostnader under tiden för uppförande av byggnad på fast

egendom eller med tomträtt upplåten fastighet får förening lämna lån i

form av byggnadskreditiv. Byggnadskreditiv får dock lämnas endast om

låntagaren utöver säkerhet, som föreskrives i första stycket, ställer annan

betryggande säkerhet för lånet.

29 §.

För förenings utlåning gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om ut­

låning från kassan till föreningarna. Förening skall lämna lån på samma

villkor som gäller för föreningens motsvarande lån hos kassan.

30 §.

Inteckning i fast egendom eller tomträtt skall lyda på minst det belopp,

till vilket lån beviljas, och ligga inom tre fjärdedelar av uppskattningsvär­

det av den fasta egendomen eller av byggnad, som hör till tomträtten.

Inteckning, som utgör säkerhet för byggnadskreditiv, skall lyda på minst

det belopp med vilket kreditivet tages i anspråk.

Uppskattningsvärdet bestämmes av den långivande föreningen på grund­

val av särskild värdering. Har enligt gällande bestämmelser om lån av

statsmedel till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till upp­

förande av viss byggnad, bör till grund för bedömandet i stället för upp­

skattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pant­

värdet för byggnaden eller den fastighet, där denna uppföres, om ej sär­

skilda skäl föranleder annat.

Får beträffande den fasta egendomen eller tomträtten åtnjutas förmåns­

rätt på grund av lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa

gemensamhetsanläggningar, skall vid beviljande av lån mot intecknings-

säkerhet anses som om lånesökanden till belopp, för vilket sådan förmåns­

rätt får åtnjutas, erhållit lån mot säkerhet av inteckning med bästa för­

månsrätt.

31 §.

Till samfällighet, som avses i lagen den 16 december 1966 (nr 700) om

vissa gemensamhetsanläggningar, får förening lämna lån till belopp för

vilket förmånsrätt får åtnjutas på grund av lagen om förmånsrätt för ford­

ringar enligt nämnda lag, om förmånsrätten får göras gällande på för­

eningens föranstaltande.

Samfällighet får ej beviljas lån till högre belopp än det vartill med hänsyn

till 30 § första och tredje styckena lån mot inteckningssäkerhet sammanlagt

kunnat lämnas för de fastigheter som utgör samfälligheten.

Lån får lämnas samfällighet även i form av byggnadskreditiv. Första och

andra styckena äger därvid motsvarande tillämpning.

Första—tredje styckena äger motsvarande tillämpning på tomträtt, som

är inskriven, och på sådan rätt till ofri tomt i stad som utgör fast egendom.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Föreningsmedlemmarnas ansvarighet för förenings förbindelser

32 §.

För förenings förbindelser är medlemmarna ansvariga i förhållande till

de högsta under senast förflutna räkenskapsåret obetalda kapitalbeloppen

av sina lån från föreningen. Kan föreningen ej infria sina förbindelser med

egna medel, har den rätt att i mån av behov erhålla tillskott från medlem­

marna med samma fördelning dem emellan.

Kan medlem ej fullgöra sin betalningsskyldighet enligt första stycket, är

övriga medlemmar med där angiven fördelning ansvariga för bristen.

Ansvarighet vid betalning av lån m. m.

33 §.

Föreningsmedlem som utträder ur förening genom att betala lån blir ej

fri från sin ansvarighet enligt 32 §, förrän han fullgjort sin skyldighet enligt

nämnda paragraf i fråga om brist, som enligt fastställd balansräkning kan

föreligga för det år betalningen skedde, eller ställt sådan säkerhet för betal­

ning av bristen som föreningen godkänt.

Övergår belånad fast egendom eller tomträtt till ny ägare eller tomträtts-

havare, som övertager lånet med föreningens medgivande, gäller motsvaran­

de bestämmelser i fråga om den tidigare ägarens eller tomträttshavarens an­

svarighet. Denna får dock tagas i anspråk endast i den mån den nye ägaren

eller tomträttshavaren saknar tillgång till fullgörande av sina förpliktelser

mot föreningen.

Säkerhetsfond

34 §.

Förenings behållna årsvinst skall avsättas till en säkerhetsfond.

Säkerhetsfonden skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot en pro­

cent av föreningens skulder.

Om förening ej kan uppfylla i andra stycket angivet krav, skall säkerhets­

fonden sammanlagd med övriga föreningars säkerhetsfonder uppgå till lägst

ett belopp som svarar mot en procent av kassans skulder. Kassan meddelar

anvisningar om tillämpningen av denna bestämmelse.

I den mån förenings medel ej behövs i rörelsen får de göras räntebärande

på betryggande sätt.

35 §.

Avkastning av säkerhetsfonden skall läggas till fonden. Överstiger denna

två procent av föreningens skulder, får dock avkastningen efter medgivande

av kassan användas till att bestrida föreningens förvaltningskostnader eller,

i den mån detta ej behövs, till att bereda medlemmarna lättnad i lånevill­

koren.

36 §.

I samband med beslut, varigenom del av förenings verksamhetsområde

överföres till annan förenings område, kan Konungen efter hörande av kas­

san och de berörda föreningarna bestämma om överförande av medel som

tillhör säkerhetsfonden.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 25 oktober 1968.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

statsråden

S^träng, L^ange, K^ling, J^ohansson,

H^olmqvist, A^spling, P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson,

G

eijer

, M

yrdal

, O

dhnoff

, W

ickman

, M

oberg

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om sammanslagning

av stadshgpoteks- och bostadskreditinstitutionerna och anför.

Inledning

Med skrivelse den 11 juni 1968 har Konungariket Sveriges stadshypoteks-

kassa och Svenska bostadskreditkassan överlämnat betänkande med för­

slag1 till dels förordning om upplösande av Svenska bostadskreditkassan och

bostadskreditförening utan likvidation in. in., dels förordning om Konunga­

riket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

Kassornas förslag avser en sammanslagning av stadshypoteks- och bostads­

kreditinstitutionerna. Sammanslagningen föreslås gå till så att bostadskre­

ditkassan och bostadskreditföreningarna upplöses utan likvidation och att

dessa inrättningars tillgångar och skulder övertas av stadshypotekskassan

resp. stadshypoteksföreningarna. Förslaget till förordning för stadshypo-

teksinstitutionen innefattar i förhållande till gällande regler dels ändringar

som är direkt föranledda av sammanslagningen dels vissa andra ändringar.

Efter remiss har yttranden över kassornas framställning avgetts av stats­

kontoret, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, poststyrelsen, bostads-

styrelsen, riksförsäkringsverket, riksskattenämnden, kammarrätten, kon­

trollstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, all­

männa pensionsfonden (AP-fonden), Sveriges allmänna hypoteksbank,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbruks-

kasseförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Svenska

1 Förslagen grundas på en utredning, som gjorts av en kommitté inom stadshypoteks-

och bostadskreditinstitutionerna. I kommittén har ingått bankdirektören Gunnar Månsson,

ordförande, departementsrådet Göran Wahlgren och ombudsmannen Mats Rönnberg, sekre-

terare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

15

kommunförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas spar-

kasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Svenska riksbyggen

och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO).

Sammanslagningsfrågan

Huvuddragen av institutionernas organisation och verksamhet

Stadshypoteksinstitutionen kom till år 1909 för att ordna fastighetskredi-

ten i städerna och de stadsliknande samhällena. Bostadskreditinstitutionen

inrättades år 1929 för att tillgodose behovet av sekundär fastighetskredit

inom motsvarande områden.

Gällande bestämmelser om stadshypoteks- och bostadskreditinstitutioner-

na finns dels i förordningarna den 29 november 1963 (nr 573 och 575) om

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

(SF) resp. om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar

(BF), dels i reglementena samma dag (nr 574 och 576) för Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar resp. för

Svenska bostadskreditkassan och för bostadskreditföreningar.

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna är organiserade efter

samma principer. Varje institution består av en central kassa — Konunga­

riket Sveriges stadshypotekskassa resp. Svenska bostadskreditkassan —

samt 21 lokalt verksamma föreningar, stadshypoteks- resp. bostadskredit­

föreningar. Kassorna har till uppgift att genom upplåning mot obligationer

skaffa medel till utlåning åt föreningarna. Dessa har i sin tur till ändamål

att — var och en inom sitt område — lämna lån mot säkerhet av inteckning

i fast egendom eller tomträtt eller av förmånsrätt på grund av lagen den 16

december 1966 (nr 701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa

gemensamhetsanläggningar. Förenings medlemskrets utgörs av dess lån­

tagare.

Föreningarnas utlåningsverksamhet avser huvudsakligen långfristiga kre­

diter mot inteckningssäk erhet i bostads- och af färsfastigheter. Föreningarna

får bevilja lån mot säkerhet av inteckning, för stadshypoteksföreningarnas

del inom högst 60 % och för bostadskreditföreningarnas del inom högst

75 % av det uppskattade värdet av den belånade egendomen. Stadshypoteks­

föreningarnas långfristiga lån utgörs av dels fasta lån med högst 20 års löp­

tid, dels amorteringslån och dels sammansatta lån, dvs. lån med amortering

under viss tid och därefter betalning av återstoden av lånet. Bostadskredit­

föreningarnas motsvarande lån har formen av amorteringslån med en längs­

ta löptid av 40 år. Dessutom får både stadshypoteks- och bostadskreditför-

eningarna lämna korta lån i form av byggnadskreditiv mot säkerhet av in­

teckning jämte tilläggssäkerhet.

16

Låntagarnas reverser till föreningarna med tillhörande hypotek utgör

säkerhet för resp. kassas obligationslån. Dessutom finns hos varje kassa

en reservfond och hos varje förening en säkerhetsfond. Som en ytterligare

trygghet för obligationsinnehavarna är föreningarna solidariskt ansvariga

för sin kassas förbindelser i förhållande till resterande belopp av sina lån

hos kassan. För varje förenings förbindelser är i sin tur denna förenings

låntagare solidariskt ansvariga i förhållande till de obetalda beloppen av er­

hållna lån. Som sista säkerhet för varje kassas förbindelser till obligations­

innehavarna har kassan en av staten tillskjuten grundfond. Obligationsupp-

låningen får för varje kassa inte gå upp till mera än tio gånger beloppet av

grundfonden.

Kassastyrelserna, som är identiska, består av nio ledamöter. Två leda­

möter utses av Kungl. Maj :t och en av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Övriga sex ledamöter väljs av ombud för föreningarna på ombudsstämma

som hålls årligen. Den ene av de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna är

ordförande medan den av riksgäldsfullmäktige utsedde ledamoten är vice

ordförande. Kassastyrelsernas förvaltning och kassornas räkenskaper gran­

skas av fyra revisorer. En av dessa, ordföranden, utses av Kungl. Maj :t,

en av riksgäldsfullmäktige och de två övriga av föreningarnas ombud vid

ombudsstämma.

Förenings styrelse består av minst fem och högst sju ledamöter, av vilka

kassans styrelse utser en. Övriga ledamöter väljs av medlemmarna på för­

eningsstämma som hålls årligen. Av revisorerna utses en av kassastyrelsen

medan de övriga väljs på föreningsstämman.

Stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna är sedan lång tid till­

baka samförvaltade. De båda kassorna driver sin verksamhet under led­

ning av en gemensam verkställande direktör och de har gemensamma lo­

kaler och gemensam kontorspersonal. Kassornas styrelser är som nyss

nämnts identiska och samma är förhållandet med revisorerna. Också på

föreningsplanet råder samma ordning. Här utgör stadshypoteksförening

och bostadskreditförening med samma verksamhetsområde en samförvalt-

ningsenhet.

Kassorna

Kassorna påpekar att anledningen till att stadshypoteks- och bostads-

kreditorganisationerna har hållits isär i institutionellt hänseende historiskt

sett är att söka i bl. a. förhållandena på obligationsmarknaden, närmare be­

stämt i den omständigheten att kapitalanskaffningskostnaderna för primär-

låneverksamhet har varit lägre än motsvarande kostnad för sekundärlåne-

verksamhet. Kassorna framhåller att dessa förhållanden ändrats sedan en

ny låneform, s. k. enhetslån, i november 1965 efter initiativ av riksbanken

införts för bostadsbyggandet. Enhetslånet innebär att ett enhetligt amorte­

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

17

ringslån lämnas från botten och upp till det förutvarande sekundärlånets

övre gräns. Enhetslån kan inte lämnas av stadshypoteksföreningarna efter­

som de endast får lämna lån upp till 60 % av en fastighets uppskattnings-

värde. Däremot är bostadskreditföreningarna oförhindrade att iämna så­

dana lån. Samtidigt som bostadskreditorganisationen tagits i anspråk för

att klara även den del av fastighetsbelåningen som hittills ombesörjts av

stadshypoteksorganisationen bär stadshypoteksorganisationens verksamhet

reducerats till att förvalta sina redan utlämnade lån. De fondrelationer som

gäller för resp. organisation är inte avpassade med hänsyn till den utveck­

ling av fondernas storlek som blivit följden av den ändrade långivningen.

En fortsatt verksamhet i de provisoriska former som omständigheterna nu

tvingat fram skulle relativt snart ställa de båda institutionerna inför allvar­

liga problem av både ekonomisk och organisatorisk art. De avsevärda för­

delar från rationaliseringssynpunkt som kunnat uppnås genom den hittills

åstadkomna samförvaltningen kan inte längre utnyttjas till fullo. Denna

samförvaltning kommer f. ö. att äventyras genom förvandlingen i medlems­

sammansättningen. Stadshypoteks- och bostadskreditföreningarna hade

nämligen före enhetslånets införande i huvudsak samma medlemmar. Detta

förhållande ändras successivt genom den aktuella utvecklingen. Enligt kas­

sornas mening är det fullt klart att låneverksamheten i fortsättningen inte

bör bedrivas på grundval av det gällande systemet. I stället bör en sam­

manslagning av institutionerna äga rum.

Kassorna diskuterar i sin framställning vilken av de båda organisationerna

som bör bestå efter en sammanslagning. För ett behållande av bostadskredit-

institutionen talar den omständigheten att all långivning skett inom denna

institution sedan enhetslånet infördes i november 1965. Å andra sidan gäl­

ler att stadshypoteksinstitutionen är den till omslutningen och antalet lån

betydligt större inrättningen. Detta hänger samman dels med att denna in­

stitution verkat under avsevärt längre tid än bostadskreditinstitutionen och

dels med att den tidigare som regel hade hand om långivning upp till 60 %

av fastighetsvärdet under det att bostadskreditinstitutionen lämnade lån

endast på 15 % av samma värde. Vidare synes stadshypoteksinstitutionen

under årens lopp ha förvärvat ett speciellt goodwillvärde. Vid övervägande

av dessa och andra omständigheter synes det kassorna ändamålsenligast

och naturligast att låta stadshypoteksinstitutionen bestå och att inordna

bostadskreditinstitutionen i en sålunda utvidgad stadshypoteksorganisation.

Kassorna framhåller vikten av att sammanslagningen sker på sådant sätt

att man smidigt kan anpassa den nya organisationen till eventuella fram­

tida ändringar på fastighetskreditmarknaden. Möjlighet till separat primär­

långivning bör således lämnas öppen om sådan efterfrågan skulle uppstå.

Vidare bör som förutsättning för sammanslagningen gälla att den nya orga­

nisationen får behålla, de utlåningsmöjligheter och verksamhetsformer i

övrigt som tidigare inrymts i båda organisationerna.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 153

18

En viktig fråga är också hur obligationsinnehavarnas ställning kan kom­

ma att påverkas av fusionen. Kassorna pekar på att den ekonomiska situa­

tionen är starkast för stadshypoteksinstitutionen men framhåller samtidigt

att det med hänsyn till bostadskreditinstitutionens mycket solida ställning

är helt uteslutet att en fusion skulle kunna medföra någon försämring för

stadshypotekskassans obligationer. För stadshypoteks- och bostadskredit-

institutionernas rättsägare är givetvis reglerna om pantsäkerhet av stor be­

tydelse. Genom en sammanslagning blir pantsäkerheten i och för sig inle

försämrad. Pantsäkerhetens verkliga värde är emellertid en av de faktorer

som ytterst bestämmer värdet av institutionernas tillgångar. I princip gäl­

ler att det blir innehavarna av obligationer i den institution som före sam­

manslagningen bär det reellt starkaste pantunderlaget i förhållande till sin

obligationsskuld som kan få sin ställning försvagad. Med hänsyn till att en

mycket stor del av pantunderlaget är gemensamt för de båda institutionerna

bör hänsyn tas endast till den riskökning som kan falla på stadshypoteks-

institutionens borgenärer. Kassorna föreslår därför att i den nya förord­

ningen för stadshypoteksorganisationen. tas in en övergångsbestämmelse

enligt vilken innehavare av stadshypotekskassans obligationer får behålla

panträtt i samma förmånsläge som vid sammanslagningen till ett värde

som skall vara oförändrat i förhållande till kassans före sammanslagningen

uppkomna förbindelser i den mån och så länge de kvarstår oguldna.

Den föreslagna fusionen innebär byte av gäldenär för bostadskreditkas-

sans obligationsinnehavare. För att ge obligationsinnehavarna tillfälle att

bevaka sina intressen har kassorna kungjort den tilltänkta fusionen på sam­

ma sätt som amorteringar kungörs enligt obligationsvillkoren. Någon bor­

genär har dock inte låtit sig avhöra.

Kassorna diskuterar också vilken betydelse en sammanslagning kan ha

för föreningsmedlemmarna och knyter därvid an till reglerna om den soli­

dariska ansvarigheten. Denna har aldrig behövt tas i anspråk genom utdebi­

tering av bidrag för att täcka förluster. Även om förluster i samband med

utlåningen självfallet kan inträffa, torde dessa undantagslöst helt kunna

mötas av de inom institutionerna uppbyggda säkerhets- och reservfonderna.

Ett faktiskt ianspråktagande av den solidariska ansvarigheten torde på

grund härav och också av andra skäl knappast behöva ske. Det är dock tyd­

ligt att en sammanslagning av en stadshypoteksförening med en bostadskre-

ditförening — liksom också en sammanslagning av kassorna — på grund

av ansvarigheten får åtminstone teoretiska konsekvenser för alla andra

föreningar och för föreningsmedlemmarna. Den ökade ansvarighet som en

sammanslagning medför skulle kunna sägas rubba de allmänna förutsätt­

ningar som fanns, när låntagarna inträdde som föreningsmedlemmar. För

bostadskreditinstitutionens medlemmar innebär emellertid en sammanslag­

ning i princip inte någon försämring. För de medlemmar i stadshypoteks­

institutionen som fått lån före sammanslagningen skulle däremot denna

Knngl. Maj. ts proposition nr 153 år 196S

19

medföra, att det solidariska ansvaret kommer att omfatta skuldförbindelser

med säkerhet inom ett sämre förmånsrättsläge än förut. Kassorna föreslår

därför en övergångsbestämmelse till den nya förordningen för stadshypo-

teksorganisationen av innehåll att medlem i stadshypoteksförening, som

erhållit lån före sammanslagningen, skall svara solidariskt endast i den ut­

sträckning som om en utvidgning av lånerätten inte skett. Det blir i så fall

nödvändigt att när medlemmarnas solidariska ansvar krävs ut skilja på

tidigare långtagare hos stadshypoteksföreningarna och andra låntagare

samtidigt som en fördelning görs av den förlust som skall täckas beroende

på hur den uppkommit. Denna uppdelning av låntagarna i två olika kate­

gorier behöver inte föranleda några särskilda praktiska svårigheter och kan

betraktas som en i huvudsak förhållandevis snart övergående företeelse med

hänsyn till att äldre lån hos stadshypoteksföreningarna efter en samman­

slagning till allra största delen kommer att omsättas till nya lån inom en

relativt kort tidrymd.

Med hänvisning till att i de gällande författningarna saknas regler om

fusion har kassorna lagt fram förslag till en särskild förordning om upp­

lösande av Svenska bostadskreditkassan och bostadskreditförening utan

likvidation.

Enligt förslaget skall avtal om fusion få träffas mellan dels stadshypo-

tekskassan och bostadskreditkassan, dels stadshypoteksförening och bo-

stadskreditförening som verkar inom samma område. För kassornas del

skall fusionen genomföras så, att bostadskreditkassan går upp i stadshypo-

tekskassan genom att bostadskreditkassan upplöses utan likvidation och

alla dess tillgångar och skulder övertas av stadsliypotekskassan. Fusion

mellan föreningar med samma verksamhetsområde skall ske genom att bo-

stadskreditförening går upp i stadshypoteksförening, varvid medlemmarna

i bostadskreditföreningen blir medlemmar i stadshypoteksföreningen sam­

tidigt som bostadskreditföreningen upplöses utan likvidation och alla dess

tillgångar och skulder övertas av stadshypoteksföreningen. Förslag till

fusionsavtal skall godkännas av resp. stämmor. Härvid skall beslut om

godkännande anses föreligga endast om samtliga röstberättigade förenat

sig om beslutet eller det fattats vid två på varandra följande stämmor och

vid den stämma som hållits sist biträtts av minst två tredjedelar av de

röstande. Fusionsavtal skall vidare för att få verkställas godkännas av

Kungl. Maj :t. — Kassorna har ingett fusionsavtal som ingåtts mellan kas­

sorna och resp. föreningar i enlighet med den föreslagna förordningen. Vad

gäller Jämtlands läns stadshypoteksförening, som började sin verksamhet

den 1 juli 1968, har dock föreningens interimsstyrelse i stället för förenings­

stämma avgjort fusionsfrågan med stöd av de bestämmelser som finns i reg­

lementet för stadshypoteksinstitutionen om bildande av förening. Kassorna

har hemställt att Kungl. Maj :t måtte ge tillstånd till avtalens verkställande.

Förslaget innehåller också en bestämmelse om att medlem i bostadskre-

2| Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 153

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

20

ditförening som ej biträder beslut om fusion skall få säga upp sig till ut­

träde ur sin förening inom en månad efter det Kungl. Maj :t lämnat till­

stånd till fusionen. Medlemmens lån förfaller i så fall till betalning vid

utträdet. Vid sådan inbetalning skall den förening som medlemmen tillhör

få betinga sig ersättning för den ränteförlust som inbetalningen kan föran­

leda (ränteskillnadsersättning) och, om mindre än tio år förflutit efter det

att lånet gavs, ersättning för förlorade förvaltnings- och fondbidrag med

belopp som fastställs av Kungl. Maj :t.

Slutligen ges i den föreslagna förordningen en fullmakt för Kungl.

Maj :t att meddela de närmare bestämmelser som behövs för tillämpningen

av förordningen.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 153 år 1968

Remissyttrandena

Förslaget att låta bostadslcreditinstitutionen gå upp i stadshypoteks-

institutionen har vid remissbehandlingen fått ett positivt mottagande och

sålunda antingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Riksgäldsfullmäk­

tige anför att med hänsyn till den nya lånekonstruktionen framstår nu­

mera en sammanslagning som i och för sig naturlig men också nödvändig

för en fortsatt rationellt bedriven verksamhet. Liknande synpunkter fram­

förs av bankinspektionen, kammarrätten, hgpoteksbanlcen, Folksam och

SABO.

Bankinspektionen uttalar att förslaget i all rimlig utsträckning tillgodo­

ser nuvarande obligationsinnehavares och andra rättsägares intressen.

Riksbanksfullmäktige anser att den föreslagna metoden för samman­

slagningen är en praktiskt lämplig lösning. Några märkbara förändringar

i värderingen på marknaden av kassornas obligationer bör inte inträffa.

Innehavarna av stadshypotekskassans nu utelöpande obligationer skyddas

genom att tidigare pantförskrivna primärlånereverser även i fortsättning­

en skall i första hand tjäna som säkerhet för dessa obligationer. Inte

heller synes någon ändrad värdering av bostadskreditkassans utelöpande

obligationer motiverad; sedan slutet av 1965 har lån utlämnats endast av

bostadskreditorganisationen och i dennas lånestock utgör de nya enhets-

lånen (som motsvarar primär- och sekundärlån) en betydligt större del

än de gamla sekundärlånen.

Några remissinstanser, däribland riksförsäkringsverket och AP-fonden,

har förklarat sig lämna förslaget till sammanslagning utan erinran med

hänsyn till den förordade övergångsbestämmelsen till skydd för innehavar­

na av stadshypotekskassans nu utelöpande obligationer.

Poststyrelsen bär förklarat sig inte ha något att erinra mot kassornas

framställning men har anmärkt, att, eftersom en del av föreningarna är

mycket små, hade det varit naturligt att ta upp frågan om ytterligare ratio­

nalisering i syfte att bilda föreningar med större verksamhetsområden.

22

marknaden, har sammanslagningsfrågan kommit i ett annat läge. Enhets-

lånet ersätter de tidigare separata primär- och sekundärlånen. Eftersom

stadshypoteksinstitutionen har till ändamål att lämna primärkredit upp

till högst 60 % av resp. belåningsobjekts uppskattningsvärde, under det

att bostadskreditinstitutionen har till uppgift att ge sekundärkredit upp

till 75 % av samma värde, har enhetslånen medfört att all kreditgivning

nu sker genom bostadslcreditorganisationen. Stadshypoteksinstitutionens

uppgift har därmed reducerats till att förvalta tidigare lämnade lån. Denna

ändrade situation har kassorna själva funnit ohållbar och de har därför

hemställt om en sammanslagning av de båda institutionerna. Remissinstan­

serna har genomgående ställt sig positiva till en sådan sammanslagning.

Även jag anser att det — efter införandet av enhetslånen — är följdrik­

tigt att slå samman de båda institutionerna. En förutsättning för att en

sammanslagning skall få ske måste naturligtvis vara att åtgärden är för­

enlig med såväl obligationsinnehavarnas som föreningsmedlemmarnas in­

tressen. Kassorna har till skydd för innehavarna av stadshypotekskassans

nu utelöpande obligationer föreslagit en övergångsbestämmelse av inne­

börd att tidigare pantförskrivna primärlånereverser jämte säkerheter även

efter en sammanslagning i första hand skall tjäna som säkerhet för dessa

obligationslån. Enligt min mening är en enklare och lämpligare lösning att

staten genom en garanti åtar sig att trygga innehavarna av obligationer som

utgetts av kassorna innan fusionen genomförts för den förlust dessa borge­

närer kan komma att lida för den händelse den nya kassan till följd av

fusionen inte skulle kunna fullgöra sina förpliktelser enligt obligationsvill-

koren. Garantin bör avse inte bara stadshypotekskassans utan även bostads-

kreditkassans nu utelöpande obligationer, eftersom fusionen för dessa obli­

gationsinnehavare innebär byte av gäldenär.

Av hänsyn till de nuvarande medlemmarna i stadshypoteksföreningarna

har kassorna föreslagit en övergångsbestämmelse som innebär att dessa

medlemmar efter en fusion skall svara solidariskt endast i den utsträck­

ning som om en utvidgning av lånerätten inte skett. Enligt min mening

har den solidariska ansvarigheten knappast annat än teoretiskt intresse.

Det kan därför — som också påpekats vid remissbehandlingen — ifråga­

sättas om inte den solidariska ansvarigheten kan avvecklas. Jag är emel­

lertid inte beredd att ta upp denna fråga nu men ämnar låta inom finans­

departementet närmare pröva denna liksom andra frågor som jag åter­

kommer till i det följande. Till skydd för de nuvarande medlemmarna i

stadshypoteksföreningarna bör därför tills vidare ges en övergångsbestäm­

melse med den av kassorna föreslagna innebörden.

Av det sagda framgår att en sammanslagning av de båda institutionerna

kan genomföras utan försämringar av obligationsinnehavarnas och för­

eningsmedlemmarnas villkor. Jag anser därför att en sammanslagning bör

ske. En sådan underlättas självfallet av att institutionerna är uppbyggda

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

23

efter samma principer och av att de sedan början av 1950-talet är samför­

valtade. Den föreslagna fusionen får därför i väsentliga delar endast for­

mell karaktär.

Jag delar kassornas uppfattning att det är naturligast att låta stadshypo-

teksinstitutionen bestå och att inordna bostadskreditorganisationen i en ut­

vidgad stadshypoteksinstitution. Stadshypotekskassan hör alltså överta och

fortsätta den rörelse som nu drivs av bostadskreditkassan och motsvarande

samgående bör ske även på föreningsplanet. Sammanslagningen föranleder

att en ny förordning bör antagas för den utvidgade stadshypoteksinstitu-

tionens verksamhet.

Eftersom bestämmelser om fusion saknas för de båda institutionerna får,

som kassorna föreslagit, sammanslagningsförfarandet regleras i särskild

ordning. I kassornas förslag till förordning om upplösande av bostadskredit­

kassan och bostadskreditförening utan likvidation anges, att avtal skall få

ingås mellan kassorna om att bostadskreditkassan skall uppgå i stadshy­

potekskassan på så sätt att bostadskreditkassan upplöses utan likvidation

och alla dess tillgångar och skulder övertas av stadshypotekskassan. Mot­

svarande bestämmelser föreslås för bostadskreditförening och stadshypo­

teksförening med samma verksamhetsområde. I kassornas förslag föreskrivs

också att avtal skall godkännas på ombudsstämma resp. föreningsstämma

och att beslut om godkännande skall anses föreligga endast om samtliga

röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fattats på två stämmor

och på den sista stämman biträtts av två tredjedelar av de röstande. Enligt

förslaget får avtalen inte verkställas utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Som jag förut nämnt har fusionsavtal redan träffats mellan kassorna och

mellan föreningarna i enlighet med de föreslagna reglerna med ett undan­

tag som jag strax återkommer till. Avtalen har getts in till Kungl. Maj :t för

godkännande. Jag anser därför att fusionsförordningen bör utformas på det

sättet att Kungl. Maj :t bemyndigas att ge tillstånd till verkställande av de

fusionsavtal som träffats under förutsättning att avtalen godkänts på om­

budsstämma resp. föreningsstämma i den ordning kassorna föreslagit. För­

ordningen bör enligt min mening också innehålla en bestämmelse av inne­

håll att fusionerna skall anses genomförda den dag Kungl. Maj :t bestämmer.

Det undantag jag nyss nämnde avser det fusionsavtal som träffats mellan

Jämtlands läns stadshypoteksförening, som är nybildad och började sin

verksamhet den 1 juli i år, och Jämtlands läns bostadskrediförening. Detta

avtal har för stadshypoteksföreningens del godkänts av dess interimssty-

relse med stöd av bestämmelserna om bildande av stadshypoteksförening i

reglementet för stadshypotekskassan och för stadshypoteksföreningarna.

För att det skall klart framgå att också ett sådant avtal får godkännas av

Kungl. Maj :t bör en erinran härom tas in i övergångsbestämmelserna till

fusionsförordningen.

Som kassorna föreslagit bör medlem i bostadskreditförening som inte sam­

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

24

tyckt till fusionen få möjlighet att lämna sin förening, varvid medlemmens

lån förfaller till betalning. Vad beträffar kassornas förslag att förening i

sådant fall skall ha rätt att av den utträdande medlemmen få ersättning för

ränteförluster och, om mindre än tio år förflutit efter lånets utlämnande,

för förlorade förvaltnings- och fondbidrag har en remissinstans efterlyst en

närmare precisering av ersättningskraven för att medlem skall kunna för­

utse följderna av ett utträde. Jag vill med anledning härav erinra om att den

av kassorna föreslagna bestämmelsen är utformad på samma sätt som de

regler som nu gäller i fråga om skyldighet att lämna ersättning till förening-

vid förtida betalning av lån. Med hänsyn till att det inte går att förutse det

ränteläge och de lånevillkor som kan gälla vid tidpunkten för utträdet, är

det inte möjligt att nu närmare precisera de ersättningskrav som kan kom­

ma att resas mot utträdande medlem. Jag utgår emellertid från att förening

på begäran kommer att lämna förhandsbesked om storleken av föreningens

eventuella ersättningsanspråk. I sammanhanget bör också erinras om att

ersättning för förlorade förvaltnings- och fondbidrag enligt förslaget skall

fastställas av Kungl. Maj :t.

I överensstämmelse med vad kassorna föreslagit bör i förordningen tas in

en bestämmelse som medger Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter som

kan visa sig behövliga med anledning av fusionerna. Exempelvis är det nöd­

vändigt att ge anvisningar om revision och om prövning av ansvarsfrihet

för kassornas och föreningarnas verksamhet före fusionerna.

Riksskattenämnden har föreslagit en bestämmelse som gör klart att någon

skattskylddighet inte skall uppkomma för någon kassa eller förening på

grund av sammanslagningen. I detta sammanhang vill jag nämna att jag

avser att i vår ta upp frågan om de ändringar sammanslagningen bör för­

anleda i 29 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

i fråga om rätt till avdrag för avsättning till reserv- och säkerhetsfonder.

Jag avser att då också ta upp de formella ändringar som bör göras i andra

skatteförfattningar med anledning av fusionen. Det av riksskattenämnden

väckta förslaget kommer att tillgodoses i det sammanhanget.

Enligt kassornas förslag skall förordningen träda i kraft den 1 januari

1969. För att öppna möjlighet för Kungl. Maj :t att godkänna fusionsavtalen

så att fusionerna kan genomföras vid årsskiftet — vilket av bl. a. bokfö-

ringstekniska skäl är angeläget — föreslår jag att förordningen i stället får

träda i kraft dagen efter den, då den kommit ut från trycket i Svensk författ­

ningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Den nya stadshypoteksinstitutionen

De gällande förordningarna för stadshypoteks- och bostadskreditinstitu-

tionerna har i stor utsträckning ett likartat sakligt innehåll. I en del hän­

seenden ■— främst beträffande fonder och lånerörelse — finns emellertid

26

gav ett annat användningsområde för den tillfälliga upplåningsrätten. Utred­

ningen menade nämligen att det kunde vara lämpligt att i vissa lägen ut­

nyttja denna möjlighet för byggnadskreditgivning. Kassorna föreslår nu att

den allmänna upplåningsrätten vidgas till att avse förutom obligationsupp-

låning även annan upplåning. Särbestämmelsen om tillfällig upplåning

skulle härigenom få utgå. Genom en sådan ändring skulle vinnas en större

flexibilitet i upplåningsmöjligheterna. Kassorna framhåller att det kan för­

utsättas att en upplåning på annat sätt än genom obligationer i praktiken

kommer att användas i samma omfattning som den tillfälliga upplåningen

hittills bedrivits. Det måste emellertid i princip anses vara en styrka för

organisationen att ha en viss valfrihet, när det gäller att skaffa medel för

utlåningen. Denna förutsätts självfallet även efter en sådan ändring ske

under hänsynstagande till kravet på likviditet och i överensstämmelse med

statsmakternas ekonomiska politik. Kassorna åberopar också att de bostads-

finansierande kreditaktiebolagen har möjlighet att använda sig av såväl obli­

gations- och som annan upplåning och att också Svenska skeppshypoteks-

kassan numera har möjlighet att låna upp medel på annat sätt än genom

obligationslån.

Om den föreslagna ändringen i fråga om annan upplåning än obligations-

upplåning genomförs bör enligt kassorna upplåningsmaximum — tio gång­

er beloppet av grundfonden — knytas till kassornas hela låneskuld och inte

som f. n. endast till de utelöpande obligationerna. Kassorna anser en sådan

bestämning av upplåningen från formell synpunkt vara att föredra framför

den nuvarande konstruktionen.

Kassorna berör också bestämmelserna om principförbud mot upplåning

vid nedgång av grundfonden. Kassorna pekar på att de belopp, varmed

grundfonden skall gå ned för att tillståndstvång skall inträda, i princip gällt

sedan år 1935. Grundfondernas storlek uppgick då till 200 milj. kr. för stads-

hypotekskassan och till 30 milj. kr. för bostadskreditkassan. Med hänsyn till

de avsevärda höjningar av grundfondernas storlek som vidtagits sedan dess

är det motiverat att nu justera beloppen. Kassorna föreslår att upplånings-

förbudet bestäms i relation till grundfondens storlek på så sätt att kassan

inte utan tillstånd av Kungl. Maj :t skall få ta upp lån, om grundfonden gått

ned med fem procent, och att Kungl. Maj :ts och riksdagens medgivande

skall krävas för ny upplåning, om grundfonden gått ned med tio procent.

Härigenom skulle relationen mellan grundfondens storlek och storleken av

de förluster som utlöser upplåningsförbud i princip bli densamma som gäll­

de före höjningarna av grundfonderna under senare år.

Remissyttrandena

Riksgäldsfullmäktige biträder förslaget att stadshypotekskassan skall få

rätt att skaffa medel genom annan upplåning än obligationsupplåning utan

den nuvarande begränsningen till tillfälligt behov. Från några håll redovisas

däremot en kritisk inställning till förslaget. Enligt riksbanksfullmäktige kan

Kungl. Maj ris proposition nr 153 år 1968

28

Stadshypotekskassan får lämna lån till föreningarna att återbetalas ge­

nom viss årlig amortering (amorteringslån) eller utan amortering efter för­

loppet av viss tid, högst tjugo år (fasta lån), eller genom årlig amortering

under viss tid och genom betalning av återstoden vid utgången av denna tid

(sammansatta lån). Förfallotiden för fasta och sammansatta lån skall be­

stämmas så, att den är förenlig med villkoren för kassans förbindelser. För

bostadskreditkassan gäller att endast amorteringslån får lämnas till för­

eningarna. Amorteringstiden får inte överstiga 40 år. Utöver de nämnda lå­

nen får såväl stadshypoteks- som bostadskreditkassan till föreningarna läm­

na lån som svarar mot föreningarnas utlåning i form av byggnadskreditiv.

Kassorna skall lämna ut lånesummorna i kontanta pengar eller — under

vissa förutsättningar — i obligationer (12 § SF och BF).

Närmare föreskrifter om villkoren för kassornas utlåning — bl. a. om för­

tida betalning av lån — ges i 13 § i de båda förordningarna.

Kassorna får på vissa sätt placera tillfälliga överskottsmedel, dvs. medel

som kassan inte genast kan använda till amortering på obligationsskulden

eller till utlåning åt föreningarna. Stadshypotekskassan får sätta in sådana

medel hos svensk affärsbank eller svensk sparbank eller på postgiro. Medel

kan också placeras i svenska statens obligationer eller andra svenska stats­

papper eller i obligationer utfärdade av hypoteksbanken eller någon av de

båda kassorna. Slutligen får medel lånas ut mot fullgod säkerhet av sådana

obligationer som nyss nämnts eller av inteckning i stadsfastighet eller tomt­

rätt till sådan fastighet eller mot förmånsrätt som åtnjutes på grund av lagen

om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanlägg-

ningar (14 § SF). För bostadskreditkassan gäller motsvarande regler med

undantag av att möjlighet inte finns att placera medel i egna obligationer el­

ler låna ut medel mot säkerhet av sådana obligationer (14 § BF).

För förenings utlåning gäller enligt 29 § i de båda förordningarna i till­

lämpliga delar samma regler som för kassornas utlåning. I övrigt stadgas i

fråga om föreningarnas lånerörelse i huvudsak följande.

Förening får — bortsett från placeringen av säkerhetsfonden och lån åt

samfällighet som avses i lagen om vissa gemensamhetsanläggningar — lämna

lån endast mot säkerhet i fast egendom eller tomträtt. Den fasta egendomen

eller den med tomträtt upplåtna fastigheten skall vara belägen inom förening­

ens verksamhetsområde och på fastigheten skall finnas nöjaktigt brandför-

säkrad byggnad, som huvudsakligen är avsedd för bostadsändamål eller till

affärslokaler. Som byggnad, huvudsakligen avsedd för bostadsändamål, an­

ses också anläggning för värme, varmvatten, tvätt eller annan serviceanlägg­

ning, som är avsedd att betjäna bostadsområde. För lån i form av byggnads-

kreditiv krävs förutom inteckningssäkerhet också annan betryggande säker­

het (28 § första och tredje styckena SF och BF).

För stadshypoteksförenings del gäller att inteckning i fast egendom eller

tomträtt, som utgör säkerhet för amorteringslån, skall lyda på minst det

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

31

Stadshypoteksförening och bostadskreditförening skall lämna förvalt­

nings- och fondbidrag till vederbörande kassa. Bidraget skall utgå med be­

lopp som krävs för att dels täcka kassans förvaltningskostnader och dels

möjliggöra nödvändig avsättning till reservfonden. Därvid skall tillses att

fonden genom att den på föreskrivet sätt tillförs vinst inom skälig tid går

upp till, i fråga om stadshypotekskassan minst 1 % och i fråga om bostads-

kreditkassan minst 3 % av kassans skulder (19 § SF och BF).

För föreningarna gäller att den behållna årsvinsten skall avsättas till en

säkerhetsfond (32 § SF och BF).

Låntagare skall till sin förening ge ut förvaltnings- och fondbidrag med

belopp som krävs för att täcka föreningens förvaltningskostnader och ge

möjlighet till nödvändig avsättning till säkerhetsfonden. Bidragen skall vara

så bestämda att fonden kan beräknas inom skälig tid uppgå till minst 1 %

(stadshypoteksförening) resp. 3 % (bostadskreditförening) av föreningens

skulder (34 § SF och BF).

Avkastning av stadshypoteksförenings säkerhetsfond får användas till att

bestrida förvaltningskostnader endast om fonden vid senaste bokslut gått

upp till minst 2 % av föreningens skuld till kassan. Enligt motsvarande be­

stämmelse för bostadskreditförening får — under förutsättning att säker­

hetsfonden överstiger 6 % av föreningens skulder — säkerhetsfondens av­

kastning användas till att bestrida föreningens förvaltningskostnader eller,

i den mån detta inte behövs, till att ge medlemmarna annan lättnad i låne­

villkoren (44 § i de båda reglementena).

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Kassorna

Kassorna föreslår att den genom sammanslagningen utvidgade stadshypo­

tekskassan för en grundfond på det sammanlagda beloppet av de nuvarande

fonderna eller således på 2,9 miljarder kr.

Frågan om kravet på avsättningar till reservfond och säkerhetsfonder ef­

ter en sammanslagning bör enligt kassorna avgöras på grundval av de nu­

varande fondbildningsreglerna. För den närmare bestämningen av fondkra­

vet hänvisar kassorna till en promemoria som upprättats av verkställande

direktören i Norrbottens läns stadshypoteks- och bostadskreditföreningar

Torkel Laestadius. I promemorian anges att fondkravet bör baseras dels på

de två institutionernas utlåningsgränser före sammanslagningen, dels på

den faktiska låneökningen under en följd av år. De i promemorian redovisa­

de beräkningarna mynnar ut i en förklaring att fondrelationen efter en sam­

manslagning matematiskt sett inte behöver överstiga 1,4 % för kassan resp.

föreningarna. — Kassorna föreslår att fondrelationstalet bestäms till 1,5 %

för vardera kassan och föreningarna, dvs. 3 % för hela stadshypoteksorgani-

sationen. Som övre gräns för fondernas storlek bör de nuvarande reglerna för

bostadskreditorganisationen gälla. Härigenom skulle som fondmaximum

komma att gälla för kassan 3 % och för föreningarna 6 % av skulderna.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Kassorna framhåller att de fond- och förvaltningsbidrag som f. n. tas ut i

och för sig torde vara tillräckliga för att åstadkomma den fondförstärkning

som behövs för att fondminimikravet skall uppnås på alla håll. Dessa bidrag

bör därför i princip kunna ligga till grund för den fortsatta verksamheten i

en utvidgad stadshypoteksinstitution. I denna bör förvaltnings- och fondbi­

drag utgå med differentierade belopp för de olika typer av lån som kommer

att förvaltas. För de lån som utlämnats av stadshypoteks- och bostadskredit-

organisationerna före införandet av enhetslånen bör bidrag utgå enligt sam­

ma principer som tidigare. Nu gällande fondrelationstal bör sålunda ligga

till grund för bestämmandet av dessa bidrag. Härigenom kommer tidigare

låntagares kostnader inte att behöva öka genom sammanslagningen.

Remissyttrandena

Riksgäldsfullmäktige påpekar att eftersom kassornas sammanlagda netto­

upplåning f. n. uppgår till ca 18 miljarder kr. innebär en grundfond på 2,9

miljarder kr. en upplåningsmarginal på ca 11 miljarder kr. En så stor mar­

ginal kan knappast anses påkallad i dagens läge. Fullmäktige ifrågasätter

därför en begränsning tills vidare av grundfonden, förslagsvis till 2,5 miljar­

der kr.

Hgpoteksbanken behandlar utförligt frågan om kravet på fondbiidning.

Inledningsvis påpekar hypoteksbanken att kassorna i sin framställning inte

redovisat några närmare överväganden i fråga om behovet av kapitaltäck­

ning i den nya stadshypoteksinstitutionen. Utgångspunkter för sådana över­

väganden finns i kreditinstitututredningens år 1967 angivna betänkande

»Samordnad banklagstiftning» (SOU 1967:64'). Kreditinstitututredningens

resonemang i fråga om syftet med kapitaltäckningsregler innebär, tilläm­

pat på hypoteksinstitutionerna, att syftet med fondbildningen bör vara att

ge innehavarna av obligationer trygghet mot förlust på sin placering. För­

utom genom utlåningssäkerheterna samt reserv- och säkerhetsfonder skyd­

das obligationsinneliavarna dels genom bestämmelserna om solidarisk an­

svarighet, som innebär att en dold reserv av oöverskådlig storlek kan tas i

anspråk, dels — i sista hand — av en statlig grundfond. Risken för att obli-

gationsinnehavarna skall drabbas av förluster kan därför i praktiken uteslu­

tas. Fondbildningen bör emellertid vägas av så, att det blir ställt utom tvivel

att förpliktelserna kan fullgöras utan att grundfonden tas i anspråk. Sam­

tidigt bör genom fondbildningen skapas ett skydd för den solidariska ansva­

righeten så att denna inte behöver användas för att täcka förluster.

Kreditinstitututredningens uppfattning att förlustrisken på en placering

rimligen inte ändras efter vem som gör placeringen innebär enligt hypo­

teksbanken att den av utredningen föreslagna riskgradindelningen lämp­

ligen kan vara normgivande även för hypoteksinstitutionerna. Med tillämp­

ning av de normer som anges av kreditinstitututredningen bör kapitaltäck-

ningskravet för stadshypoteksinstitutionen vara 1 %.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968

Kassorna

Kassorna föreslår att ändamålsbestämmelserna ändras så, att däri anges

att kassan resp. föreningarna också får bedriva verksamhet som står i sam­

band med lånerörelsen. Som skäl härför anförs att det härigenom skulle bli

möjligt för föreningarnas tjänstemän att hjälpa låntagarna med intecknings-

åtgärder och att förmedla andra tjänster som har samband med långiv­

ningen.

Kassorna anser att sedan numera alla föreningar har rätt att utse maximi-

antalet ombud bör frågan om förenings representation vid ombudsstämma

tas upp till prövning. Enligt kassorna bör den i princip graderade rätten att

utse ombud ersättas med regler om att varje förening skall ha lika stor re­

presentation. För en sådan ändring talar den omständigheten att alla för­

eningar efter en sammanslagning av institutionerna kommer att ha en så­

dan storlek, att en gradering är omotiverad. Ett annat skäl för eu sådan lös­

ning är att medlemmarnas rösträtt på föreningsstämmorna numera inte är

graderad i förhållande till låneskuldens storlek. Det är följdriktigast om

samma principer tillämpas för förenings- och ombudsstämmor. Kassorna

föreslår att antalet ombud för varje förening sätts till fem, dock med rätt

för förening att representeras av ett mindre antal ombud.

Enligt kassorna bör den nuvarande bestämmelsen om platsen för för­

eningsstämma flyttas till förordningen och ändras så att styrelse, när sär­

skilda skäl föreligger, kan bestämma att föreningsstämma skall hållas på

annan ort inom föreningens verksamhetsområde än den, där styrelsen har

sitt säte. Som skäl för ändringen anför kassorna bl. a. att när en förening

övertagit en annan förenings rörelse kan den likviderade föreningens med­

lemmar ha ett berättigat krav på att åtminstone vid särskilda tillfällen för­

eningsstämman hålls exempelvis på den ort, där styrelsen för denna för­

ening haft sitt säte.

Remissyttrandena

Hypoteksbanken har förklarat sig inte ha något att invända mot den

föreslagna ändringen av ändamålsbestämmelserna, men har samtidigt fram­

hållit, att den service som inom landshypoteksinstitutionen ges åt låntagar­

na i samband med långivningen har ansetts ha ett så naturligt samband

med låneverksamheten, att författningsbestämmelse därom inte behövts.

Bankinspektionen anser att det av kassornas motivering för ändringsförsla­

get inte klart framgår vad förslaget syftar till.

HSB hemställer att de föreslagna reglerna om förenings representation

vid ombudsstämma måtte överarbetas. Eftersom föreningarna är solidariskt

ansvariga för kassans förbindelser i förhållande till sina skulder till kassan,

bör föreningarnas inflytande i kassan differentieras med hänsyn härtill. En

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

Reserv- och säkerhetsfondernas storlek i procent av låneomslutningen var

vid slutet av år 1967 följande.

Stadshypoteksföreningarna ......................... 1,06

Stadshypotekskassan ....................................... 1,47

Hela institutionen ........................................... 2,53

Bostadskreditföreningarna ............................ 1,31

Bostadskreditkassan ....................................... 1,06

Hela institutionen ........................................... 2,37

Samtliga föreningar ....................................... 1,16

Kassorna................................................................ 1,31

Båda institutionerna ....................................... 2,47

Kassornas förslag till fondrelationskrav, 1,5 % för såväl stadshypoteks­

kassan som föreningarna, grundar sig på en matematisk sammanvägning

av de gällande kraven. En remissinstans, hypoteksbanken, har närmare be­

rört förslaget och med utgångspunkt i vad kreditinstitututredningen anfört

i fråga om nya kapitaltäckningsregler för bankinstituten förordat, att fond-

relationskravet bestäms till 1 % för såväl kassan som föreningarna. Övriga

remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran.

För egen del vill jag framhålla följande. Frågan om fondkravet bör prö­

vas från två utgångspunkter. A ena sidan bör fondställningen vara så stark

att den utgör ett tillräckligt skydd för obligationshavarna och samtidigt

innebär en garanti för att det solidariska ansvaret och grundfonden inte

skall behövas las i anspråk för att täcka förluster. Å andra sidan bör fon­

derna inte vara onödigt stora, eftersom detta drar med sig större kostnader

för låntagarna och därmed höjer boendekostnaderna. Den trygghet som

följer av ett högre fondrelationskrav får således vägas mot de nackdelar

de stigande kostnaderna medför för hyresmarknaden.

I det förslag till bl. a. nya kapitaltäckningsregler för bankinstituten som

lagts fram för riksdagen i prop. 1968: 143 ställs upp ett kapitalkrav på 1 %

i fråga om fordringar mot säkerhet av inteckning inom 75 % av det uppskat­

tade värdet av den fasta egendomen. Omsatt på stadshypoteksinstitutionen

skulle detta betyda ett fondrelationskrav av 1 % för institutionen i dess

helhet. Emellertid kan reglerna för bankinstituten inte utan vidare tilläm­

pas för stadshypoteksinstitutionen. Bl. a. måste hänsyn tas till att bank­

instituten har en helt annan utlåningsstruktur. Enligt min mening bör

fondrelationskravet bestämmas till 1 % för såväl kassan som förening, eller

således till 2 % för institutionen som helhet. En förutsättning för att jag

skall godta så låga fondrelationskrav är emellertid att de konstrueras som

minimikrav som i princip alltid skall vara uppfyllda. För kassan bör gälla

att om fondens storlek tilfälligtvis gått ned under föreskrivet belopp så skall

den snarast möjligt åter ökas till detta. Vissa föreningar får svårt att inom

den närmaste tiden klara ett fondrelationskrav på 1 %. Sådana svårigheter

kan i framtiden också inträda för förening med kraftigt ökande utlåning.

39

Jag föreslår därför en subsidiär bestämmelse som innebär, att om en för­

enings säkerhetsfond inte svarar mot 1 % av föreningens skulder så skall i

stället samtliga föreningars säkerhetsfonder tillsammans svara mot samma

procenttal av kassans skulder. Detta medför att fondrelationskravet alltid

kommer att vara minst 2 % för stadhypoteksorganisationen sedd som enhet.

Den närmare tillämpningen av den subsidiära regeln får ske efter anvisning­

ar av kassan. Med en sådan konstruktion av fondkravsreglerna förstärks

skyddet för obligationshavarna och minskas risken för ett utnyttjande av det

solidariska ansvaret och grundfonden.

För stadshypotekskassan gäller f. n. att om reservfonden uppgår till ett

belopp som svarar mot 2 % av skulderna får vinstmedel användas till än­

damål som har samband med kassans uppgift. Stadshypoteksförening får

använda avkastningen av säkerhetsfonden till att täcka förvaltningskostna­

der under förutsättning att fondrelationstalet är minst 2 %. För bostadskre-

ditorganisationen är motsvarande procenttal 3 resp. 6. Kassorna har före­

slagit att det som nu gäller för bostadskreditorganisationen skall gälla också

för den nya stadshypoteksinstitutionen. Jag anser emellertid att en sådan

lösning kan föranleda en alltför stark fondbildning med onödigt stora kost­

nader för låntagarna som följd. Enligt min mening är 2 % en lämpligt av­

vägd övre gräns för såväl kassans reservfond som föreningarnas säkerhets­

fonder. Enligt vad jag föreslagit i det föregående skall för det fall någon

förening inte kan klara det föreslagna fondrelationskravet på 1 % subsidiärt

gälla, att föreningarnas säkerhetsfonder sammanlagda skall svara mot 1 %

av kassans skulder. Detta innebär att förening av kassan kan bli ålagd att

förstärka sin säkerhetsfond så att den kommer att svara mot något mer än

2 % av skulderna för att därigenom medverka till att det samlade kravet för

föreningarna uppfylls. De skatteproblem ett sådant åläggande kan medföra

kommer jag att beakta vid utformningen av det förslag till ändring av 29 §

3 mom. kommunalskattelagen som — efter Kungl. Maj :ts godkännande —

avses skola föreläggas 1969 års vårriksdag.

Jag godtar kassornas förslag till övergångsbestämmelse av innebörd att

nu gällande fondrelationstal skall ligga till grund för bestämmandet av för­

valtnings- och fondbidrag i fråga om de lån som beviljats före fusionen.

I departementsförslaget är bestämmelser om grundfonden upptagna i 13

och 14 §§ samt om reserv- och säkerhetsfonderna i 15—17 och 34—37 §§.

Från redaktionell synpunkt innebär detta bl. a. att reglerna om säkerhets­

fondens övre gräns flyttats från reglementet till förordningen.

Jag har inte någon erinran mot den av kassorna föreslagna omformule­

ringen av ändamålsbestämmelserna för att göra klart, att in­

stitutionens tjänstemän skall ha rätt att lämna låntagarna hjälp i frågor som

har samband med långivningen. Jag vill betona att härmed endast avses åt­

gärder som har en nära anknytning till institutionens lånerörelse. Ändamåls­

bestämmelserna återfinns i 1 och 19 §§ i departementsförslaget.

Kungl. Maj. ts proposition nr 153 år 1968

40

Kassorna har föreslagit vissa ändringar i några bestämmelser som rör den

inre organisationen. Sålunda har förordats en omkonstruktion av

reglerna om förenings representation på ombudsstämma. F. n. gäiler att för­

enings rätt att utse ombud är graderad efter föreningens skuld till kassan

men med begränsning till högst fem ombud. Som nämnts i det föregående

har graderingen endast teoretiskt intresse, eftersom varje förening nu är så

stor att den har rätt att representeras av det maximala antalet ombud. Kas­

sornas förslag innebär att graderingen slopas och att ombudsantalet får

vara fem för varje förening. Därigenom skulle likaröstprincipen, som sedan

år 1963 gäller för rösträtt på föreningsstämma, komma att tillämpas också i

fråga om representation vid ombudsstämma. HSB har hävdat att ytterligare

utredning av ombudsfrågan är behövlig. Enligt denna remissinstans bör det

solidariska ansvaret föranleda att föreningarnas inflytande i kassan differen­

tieras efter storleken av föreningarnas skulder till kassan och att likaröst­

principen bör överges beträffande rösträtt på föreningsstämma. För egen

del anser jag att kassornas förslag bör genomföras. Jag vill dock framhålla

att det kan finnas anledning att ta frågan till förnyad prövning samtidigt

med den översyn av vissa andra bestämmelser, varom jag talat i det föregå­

ende. — Bestämmelser om ombudsstämma är i departementsförslaget upp­

tagna i 6 §. Regler om föreningsstämma är upptagna i 26 och 27 §§. Vissa av

sistnämnda regler finns nu i reglementet.

I likhet med remissinstanserna har jag intet att invända mot den före­

slagna ändringen i fråga om platsen för hållande av föreningsstämma. —

Bestämmelse härom är upptagen i 26 § tredje stycket i departementsförsla­

get.

Kassornas förslag till ny förordning för stadshypoteksinstitutionen inne­

fattar — förutom de sakliga ändringar som behandlats i det föregående —

också en omarbetning av den gällande förordningen såtillvida att vissa be­

stämmelser mönstrats ut för att i stället ingå i reglementet och att andra

bestämmelser llyttats från reglementet till förordningen. Dessutom har några

föreskrifter i den gällande förordningen slopats som obehövliga. Dessa änd­

ringar och de redaktionella ändringar i övrigt som kassorna gjort i författ­

ningstexten är, enligt min mening, i huvudsak ändamålsenliga. Departe­

mentsförslaget stämmer därför i dessa hänseenden — med vissa avvikelser

— överens med kassornas författningsförslag.

Den nya förordningen skall enligt departementsförslaget träda i kraft

den dag Kungl. Maj :t bestämmer. Om — såsom jag antytt i det föregående

— fusionerna kan genomföras vid kommande årsskifte bör den nya förord­

ningen sättas i kraft den 1 januari 1969.

I anledning av sammanslagningen av de båda institutionerna krävs vissa

övergångsbestämmelser. Dessa har berörts i det föregående.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1968