Prop. 1970:172
('med förslag till lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa och om stadshgpoteksföreningar, m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970
1
Nr 172
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa och om stadshgpoteksföreningar, m. m.; given Stockholms slott den 16 ok tober 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,
2) lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteks- bank och om landshypoteksföreningar,
dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen före dragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås en höjning av grundfonden för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa från 2,9 miljarder kr. till 3,9 miljarder kr. och av grundfonden för Sveriges allmänna hypoteksbank från 300 milj. kr. till 400 milj. kr. Vidare föreslås för såväl stadshypoteksinstitutionens som landshypoteksinstitutionens del vissa ändringar i reservfondsreglerna.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 172
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970
Förslag
till
Lag
om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges
stadsliypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
Härigenom förordnas, att 13 och 34 §§ förordningen (1968: 576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
13
Som grundfond för kassan ställer
staten till förfogande eu av riksgälds-
fullmäktige utfärdad garantiförbin
delse på
två
miljarder nio hundra
miljoner kronor.
(Föreslagen lydelse)
Som grundfond för kassan ställer
staten till förfogande en av riks-
gäldsfullmäktige utfärdad garanti
förbindelse på tre miljarder nio
hundra miljoner kronor.
34
Förenings behållna —-------------------
Säkerhetsfonden skall-------------------
Om förening ej kan uppfylla i
andra stycket angivet krav, skall
säkerhetsfonden sammanlagd med
övriga föreningars säkerhetsfonder
uppgå till lägst ett belopp som sva
rar mot en procent av kassans skul
der. Kassan meddelar anvisningar
om tillämpningen av denna bestäm
melse.
— en säkerhetsfond.
------- föreningens skulder.
Om förening ej kan uppfylla i
andra stycket angivet krav, skall sä
kerhetsfonden sammanlagd med öv
riga föreningars säkerhetsfonder och
kassans reservfond uppgå till lägst
ett belopp som svarar mot två pro
cent av kassans skulder. Kassan med
delar anvisningar om tillämpningen
av denna bestämmelse.
I den----------- ---------------
betryggande sätt.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kangl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970
3
Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar
Härigenom förordnas, att 13, 27 och 59 §§ lagen (1970: 65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar skall ha nedan
angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
13
Ordförande för sammankomst är
ordföranden i bankens styrelse. Vid
förfall för denne eller vid behandling
av fråga som anges i andra stycket
väljer sammankomsten ett av om
buden att vara ordförande för sam
mankomsten.
Bankens styrelseledamöter-----------
Beslut fattas---------- - —------ • -— —
(Föreslagen lydelse)
§
Sammankomst öppnas av den le
damot i styrelsen som denna utser.
Sammankomsten skall välja ett av
ombuden att vara ordförande för
sammankomsten.
------- ombud deltaga.
nom lottning.
27
Som grundfond för banken ställer
staten till förfogande en av riks-
gäldsfullmäktige utfärdad garanti
förbindelse på trehundra miljoner
kronor.
Som grundfond för banken ställer
staten till förfogande en av riks-
gäldsfullmäktige utfärdad garanti
förbindelse på fyrahundra miljoner
kronor.
Förenings behållna — —--------
Reservfonden skall----------- —------
Om förening ej kan uppfylla i
andra stycket angivet krav, skall re
servfonden sammanlagd med övriga
föreningars reservfonder uppgå till
lägst ett belopp som svarar mot en
procent av bankens skulder. Banken
meddelar anvisningar om tillämp
ningen av denna bestämmelse.
1 den
59 §
— en reservfond.
-------- föreningens skulder.
Om förening ej kan uppfylla i
andra stycket angivet krav, skall re
servfonden sammanlagd med övriga
föreningars reservfonder och ban
kens reservfond uppgå till lägst ett
belopp som svarar mot två procent
av bankens skulder. Banken medde
lar anvisningar om tillämpningen av
denna bestämmelse,
betryggande sätt.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
tf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 172
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats rådet på Stockholms slott den 16 oktober 1970.
Närvarande:
Ministern
för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar i fondreglerna för stadshypoteks- och landshypoteksinstitutionerna, m. m. och anför.
Inledning
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypo- teksbank har till uppgift att finansiera stadshypoteks- resp. landshypo- teksföreningarnas utlåning. Finansieringen sker i huvudsak genom obliga- tionsupplåning. Storleken av upplåningen bestäms av storleken på den grundfond som staten ställer till kassans resp. bankens förfogande. Upplå ningen får inte överstiga ett belopp som motsvarar tio gånger grundfon dens belopp. F. n. har kassan en grundfond om 2,9 miljarder kr. under det att bankens grundfond är bestämd till 300 milj. kr. Grundfonderna består av garantiförbindelser som utfärdats av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Köparna av kassans och bankens obligationer tryggas bl. a. av de reserv fonder som skall byggas upp i såväl centralorgan som förening. I princip skall centralorganets och förenings fond ha en storlek som svarar mot lägst 1 % av centralorganets resp. föreningens skulder. För föreningarna gäller därutöver en subsidiär regel som innebär att om en förenings fond inte når upp till 1 % av föreningens skulder, så skall i vart fall samtliga föreningars reservfonder sammanlagda svara mot lägst 1 % av centralorganets skulder.
Stadshypotekskassan och hypoteksbanken har i skrivelser den 26 resp. 31 augusti 1970 till Kungl. Maj :t hemställt om höjning av grundfonden. Kassan har föreslagit att dess grundfond höjs till lägst 3,9 miljarder kr. Bankens förslag avser en höjning av dess grundfond till 400 milj. kr. Kassan och banken har dessutom hemställt om en ny subsidiär fondkravsregel som
5
skall gälla som ett alternativ till den nuvarande subsidiära regeln. Den föreslagna regeln innebär att centralorganets och föreningarnas fonder sammanlagda skall uppfylla ett fondrelationskrav på 2 %.
Över framställningarna har efter remiss yttranden avgetts av statskonto ret, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksförsäkringsverket, bo- stadsstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, allmänna pensionsfonden, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksför eningen (berör endast kassans framställning), Sveriges jordbrukskasseför- bund och Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970
Gällande ordning
Bestämmelserna för stadshypoteksinstitutionen finns i förordningen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stads- hypoteksföreningar (SF). Bestämmelserna för land shy poteksinstitutionen finns i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om lands- hypoteksföreningar (LL).
Huvudbestämmelserna om grundfond finns i 13 § SF och 27 § LL. Enligt dessa lagrum ställer staten till kassans resp. bankens förfogande som grund fond en av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbindelse som lyder på 2,9 miljarder kr. för kassans del och på 300 milj. kr. för bankens del. Grund fonden bildar det yttersta underlaget för kassans och bankens verksamhet genom att den utgör beräkningsunderlag vid bestämmandet av upplånings- maximum. Sammanlagda beloppet av kassans resp. bankens låneskuld får sålunda inte överstiga tio gånger grundfondens storlek (7 § första stycket SF och 18 § första stycket LL).
För såväl kassan som banken gäller att grundfonden efter anmälan till riksgäldskontoret får tas i anspråk dels till fullgörande av förbindelser om medel till detta tillfälligtvis saknas, dels också vid kassans eller bankens lik vidation. Tas grundfonden i anspråk i annat fall än vid likvidation skall det uppburna beloppet snarast möjligt återbetalas till staten varjämte staten skall erhålla ersättning för den ränta som staten kan ha utgett med anled ning av att fonden tagits i anspråk. Vid likvidation får grundfonden tas i anspråk endast i den mån annan tillgång saknas som svarar för kassans eller bankens förbindelser (14 § SF samt 28 § och 31 § andra stycket LL).
Om kassans grundfond genom förluster, som uppkommit på kassans rö relse i dess helhet går ned med mer än 5 %, krävs tillstånd av Kungl. Maj :t för att kassan skall få ta upp nytt lån. Är nedgången större än 10 % fordras dessutom riksdagens medgivande. Om grundfonden tas i anspråk för att täcka förlust, skall kassan anmäla detta till Kungl. Maj :t (7 § andra och tredje styckena SF). Enligt motsvarande bestämmelser i fråga om hypo- teksbankens grundfond gäller, att om fonden går ned med 10 % eller mera, så får banken inte ta upp nytt lån förrän fonden återställts till sitt ur
6
sprungliga belopp. Vid sådan nedgång av grundfonden skall bankens del
ägare, dvs. landshypoteksföreningarna, sammanträda för att besluta om de
åtgärder som påkallas av omständigheterna (18 § andra stycket LL).
Reservfondsreglerna är i huvudsak enhetligt utformade för de båda hypo-
teksinstitutionerna; 15, 16, 34 och 35 §§ SF (16 § ändrad 1970: 66) samt 29,
30, 59 och 60 §§ LL. Reglerna innebär följande. Stadshgpotekskassan och
hypoteksbanken skall avsätta den behållna årsvinsten till en reservfond, som
i princip alltid skall uppgå till lägst 1 % av kassans resp. bankens skulder.
Möjlighet finns dock att av vinsten bevilja förening bidrag utan återbetal-
ningsskyldighet till att täcka föreningens förvaltningskostnader. För kassan
gäller därutöver att om reservfonden uppgår till 2 % av kassans skulder, så
får vinstmedel användas för syfte som hänger samman med kassans ända
mål. Kassans och bankens reservfonder får i princip användas endast till
att täcka förlust som uppstått på centralorganets rörelse i dess helhet. Har
förening lidit förlust som den inte kan täcka med egna fondmedel, kan för
eningen dock beviljas bidrag från kassans resp. bankens reservfond utan
återbetalningsskyldighet med belopp som svarar mot högst hälften av re
servfonden. Innan sådant bidrag ges skall föreningarnas ombud i central
organet höras. I fråga om landshypoteksinstitutionen gäller vidare att ban
kens reservfond i den mån den överstiger 2 % av bankens skulder kan an
vändas till att ge föreningarna lättnad i lånevillkoren. Såväl kassan som
banken är skyldig att snarast öka reservfonden till föreskrivet belopp enligt
1 %-regeln om fonden gått ned under detta.
Också förenings behållna vinst skall avsättas till en fond, reservfond för
landshypoteksförening och säkerhetsfond för stadshypoteksförening. Lik
som för centralorganen gäller för förening ett fondrelationskrav på 1 %, vil
ket alltså innebär att fonden i princip alltid skall svara mot minst detta
procenttal av föreningens skulder. För det fall någon förening inte uppfyl
ler detta krav finns en subsidiär regel av innehåll, att i vart fall samtliga
föreningars fonder sammanlagda skall svara mot lägst 1 % av kassans resp.
bankens skulder. Den närmare tillämpningen av denna regel skall ske efter
anvisningar av centralorganet, överstiger stadshypoteksförenings säkerhets
fond 2 % av föreningens skulder får avkastningen av fonden efter medgi
vande av kassan användas till att bestrida föreningens förvaltningskostna
der eller, om detta ej behövs, till att ge medlemmarna, dvs. de enskilda lån
tagarna, lättnad i lånevillkoren. Motsvarande bestämmelse för landshypo
teksförening innebär att i den mån förenings reservfond överstiger 2 % av
föreningens skulder får fondmedel — efter beslut av föreningsstämma —
användas till att ge låntagarna lättnad i lånevillkoren.
Genom att låntagare är skyldig att till sin förening utge ett särskilt för
valtnings- och fondbidrag får förening möjlighet att göra behövliga avsätt
ningar till sin fond (37 § SF och 55 § första stycket LL). Kassan och ban
ken har motsvarande möjlighet att ta ut bidrag från föreningarna (17 §
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970
7
SF och 24 § första stycket LL). Centralorganen kan emellertid också skapa andra möjligheter till fondavsättningar, bl. a. genom kursvinster vid inköp av egna obligationer i samband med amortering på obligationsskulden. Ban ken har sålunda inte på lång tid behövt ta ut några bidrag för fondavsätt- ningsändamål.
Stadshypotekskassans och hypoteksbankens framställningar
Grundfonderna
Stadshypotekskassan konstaterar inledningsvis att kassans obligations- skuld den 31 juli 1970 uppgick till 24 281 milj. kr. och att vid samma tid punkt därutöver obligationer sålts för 421 milj. kr. som skulle likvideras senare. Den outnyttjade upplåningsrätten uppgick alltså då till ca 4 298 milj. kr.
Kassan erinrar om att frågan om grundfondens storlek senast prövades av 1968 års riksdag i samband med att beslut fattades om att bostadskredit- institutionen genom fusion skulle gå upp i stadshypoteksinstitutionen (prop. 1968: 153, BaU 62, rskr 370, SFS 575—577). Grundfonden för den genom fusionen utvidgade stadshypotekskassan bestämdes därvid till 2,9 miljarder kr., dvs. det sammanlagda beloppet av kassans och Svenska bostadskredit- kassans grundfonder. De senaste grundfondshöjningarna skedde för stads hypotekskassans del år 1965, då grundfonden höjdes med 500 milj. kr. till 1,5 miljarder kr., och för bostadskreditkassans del år 1968, då dess grund fond höjdes med 500 milj. kr. till 1,4 miljarder kr. (se SFS 1965: 140 resp. 1968: 258).
Till belysning av stadshypotekskassans behov av upplåningsrätt redovisas i framställningen följande uppställning beträffande utvecklingen under se nare är av obligationsskuld och låneverksamhet (före år 1969 inklusive upp gifter för bostadskreditkassan).
Belopp1
Nettoökning av
utelöpande
utestående
obligationer
hvpotekslån
31/12
milj. kr.
milj. kr. 0/ /o
1960 ................. ................. 6 635
748 12,5
1961 ................. ................. 7 426
753 11,2
1962 ................. ................. 8 717
1 405 18,8
1963 ................. ................. 9 465
691 7,8
1964 ................. ................. 11 001
1 431
15,0
1965 ................. ................. 12 145
1 255
11,4
1966 ................. ................. 14 128
1 978
16,1
1967 ................. ................. 16 027
1 893
13,3
1968 ................. ................. 18 583
2 563 15,9
1969 ................. ................. 22 353
3 699 19,8
31/7 1970 ................. ................. 24 703
2 248
10,0
1 I beloppen har räknats in vid resp. tidpunkt försålda men icke likviderade obligationer.
8
Kassan pekar på att låneverksamheten under de senaste åren ökat avse
värt men framhåller också att det självfallet inte är möjligt att med någon
större grad av säkerhet bilda sig en uppfattning om de låneökningar som
verksamheten kan resultera i under den närmaste framtiden. Beloppet av
de balanser inneliggande beviljade låneansökningar, som kassan till följd
av läget på kapitalmarknaden ännu inte kunnat effektuera, uppgick emel
lertid den 31 juli 1970 till inemot 4 miljarder kr., dvs. nära nog till den nu
varande upplåningsmarginalen om drygt 4 miljarder kr. Med hänsyn härtill
och med beaktande av omfattningen av det pågående och planerade bostads
byggandet bör kassan vara beredd att tills vidare möta iåneanspråk av minst
samma storleksordning som förelåg under fjolåret. Utrymme bör finnas
också för en ökning i utlåningen i takt med den ökning som varit under de
senaste åren. Kassans upplåningsmarginal kan därvid komma att visa sig
otillräcklig för att medge nödvändig rörelsefrihet under den närmaste fram
tiden.
När det gäller frågan om storleken av det belopp, med vilket grundfonden
bör ökas, erinrar kassan om de synpunkter som framförts i tidigare fram
ställningar om fondökningar. Kassan har sålunda framhållit bl. a. att kas
san är väl medveten om kraven på en stram kreditpolitik men samtidigt
understrukit, att låneanspråken i främsta rummet är beroende av omfatt
ningen av det bostadsbyggande som statsmakterna efter prövning från bo
stadspolitiska synpunkter funnit vara av den angelägenhetsgrad att det bör
ges utrymme i investeringsplanerna. Kassan har vidare i sina framställ
ningar framhållit att en grundfondshöjning endast skapar formella förut
sättningar för en ökad obligationsutgivning och sålunda inte i och för sig
bereder möjligheter till en ökad utlåning. Kreditgivningens omfattning och
inriktning beror på andra faktorer och måste följa de normer som förestavas
av den allmänna kreditpolitiken. Dessa uttalanden äger tillämpning också
beträffande den nu ifrågasatta höjningen. Med hänvisning till det anförda
förestår kassan atl grundfonden ökas med minst 1 miljard kr. eller sålunda
till lägst 3,9 miljarder kr.
Hypoteksbanken erinrar om att frågan om storleken av dess grundfond
senast prövades av 1967 års riksdag därvid fonden höjdes med 100 milj. kr.
till 300 milj. kr. (prop. 1967: 58, BaU 29, rskr 159, SFS 152).
Till belysning av bankens behov av upplåningsrätt redovisar banken den
na uppställning i fråga om utvecklingen under senare år av bankens obliga-
tionsskuld och låneverksamhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970
9
Belopp Nettoökning utelöpande obligationer
31/12
milj. kr.
milj. kr.
1966 .................................... 1 882
178
1967 .................................... 2 090
208
1968 .................................... 2 226
176
1969 .................................... 2 428
162
30/6 1970 .................................... 2 522
94
Beloppet av utelöpande obligationer vid 1970 års utgång uppskattas av banken till ca 2,6 miljarder kr. Genomsnittligt skulle obligationsskulden då ha ökat med ca 180 milj. kr. per år under fyra år. Från denna utgångs punkt skulle med grundfondens nuvarande storlek utrymme finnas för en ökad utlåningsverksamhet under två år. Detta innebär att framställning om höjning av grundfonden kan beräknas få göras inom denna tid för att ett överskridande eller eventuellt uppehåll i utlåningsverksamheten inte skall riskeras.
Mot denna bakgrund anser banken det välbetänkt att redan nu hemställa om en höjning av grundfonden. Storleken av en sådan höjning föreslås få bli densamma som vid den senaste prövningen eller 100 milj. kr.
Banken erinrar avslutningsvis om det uttalande som banken gjorde i den framställning som ledde till 1967 års grundfondshöjning. I detta uttalande, som enligt banken fortfarande har aktualitet, betonades att banken var väl medveten om att en höjning av grundfonden skapar endast formella förut sättningar för en ökad obligationsutgivning och att den faktiska upplå ningen liksom tidigare måste följa de normer som utstakas av den allmän na kreditpolitiken. I fråga om utlåningsverksamhetens omfattning erinrade banken om att en viss ökning i efterfrågan kunde bli en följd av jordbruks- utredningens förslag om den framtida jordbrukspolitiken. Härvid åsyftades bl. a. förslag om höjda statliga kreditgarantiramar som ett led i rationalise- ringsverksamheten. Dessa förslag har därefter behandlats och resulterat bl. a. i en ökning av kreditgarantigivningen.
Reserv fondsreglerna
Stadshypotekskassan erinrar om att när fondrelationskravet på 1 % in fördes för stadshypoteksförening förutsåg departementschefen, att vissa för eningar skulle få svårt att inom den närmaste tiden klara detta krav liksom att sådan svårighet i framtiden kunde inträda för förening med kraftigt ökande utlåning (prop. 1968: 153 s. 38). Därför tillkom den subsidiära fondkravsbestämmelsen som innebär, att om en förenings säkerhetsfond inte svarar mot 1 % av föreningens skulder, i stället samtliga föreningars säkerhetsfonder tillsammans skall svara mot samma procenttal av kassans skulder. Härigenom kommer fondrelationskraven för kassan och förening arna att innebära, att de egna fonderna alltid kommer att vara minst 2 %
av skulderna för stadsl^poteksorganisationen sedd som en enhet.
Till belysning av fondntvecklingen under senare år hänvisar kassan i sin
framställning till denna uppställning (åren 1960—68 avser stadshypoteks-
institntionens och bostadskreditinstitutionens fonder sammantagna).
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970
Kassans reservfond
Föreningarnas
säkerhetsfonder
Kassans och före
ningarnas fonder
milj.
% av
milj.
% av
milj.
% av
31/12
kr.
skulder
kr.
skulder
kr.
skulder
1960............. ......... 60
0,91
73
1,08
133
1,99
1961............. ......... 69
0,93
83
1,11
152
2,04
1962............. ......... 81
0,92
95
1,07
176
1,99
1963............. ......... 94
0,99
109
1,14
203
2,13
1964............. ......... 112
1,02
124
1,12
236
2,14
1965............. ......... 135
1,10
140
1,14
275
2,24
1966............. ......... 169
1,19
161
1,13
330
2,32
1967............. ......... 212
1,31
187
1,16
399
2,47
1968............. ......... 266
1,43
219
1,17
485
2.60
1969............. ......... 340
1,54
252
1,13
592
2,67
I en kommentar till uppställningen anför kassan, att anledningen till att
föreningarnas fonder stagnerat i förhållande till skulderna är den starkt
stegrade ntlåningstakten. Föreningarna är för sin fondbildning helt hän
visade till de förvaltnings- och fondbidrag som medlemmarna — lånta
garna erlägger. Dessa bidrag är avvägda så, att förvaltningskostnader och
behövliga fondavsättningar skall täckas, under förutsättning dock att låne-
stocken utvecklas i förutsedd takt. I och med de stora utlåningsökningar
som skett och som knappast kunnat förutses har bidragen inte räckt till
för att konsolidera föreningarnas fondställningar. Kassan däremot är inte
enbart hänvisad till de förvaltnings- och fondbidrag som föreningarna er
lägger. Kassans reservfond har därför kunnat utvecklas på ett tillfredsstäl
lande sätt.
Med största sannolikhet kan stadshypoteksinstitutionen för överskådlig
framtid uppfylla det sammantagna fondrelationskravet på 2 % utan att
särskilda inkomstförstärkande åtgärder behöver vidtagas. Däremot synes
det tveksamt om föreningarna tillsammans framdeles utan sådana åtgärder
alltid skall kunna uppfylla ett fondrelationskrav om 1 %. En alltmer ökad
utlåningstakt kan medföra att föreningarna tillfälligtvis kan få svårt att med
nu utgående förvaltnings- och fondbidrag uppfylla det gällande kravet på
fondstorlek. Eftersom det är angeläget att inte belasta låntagarna med större
kostnader än absolut nödvändigt för att undvika en höjning av boendekost
naderna, kan det sättas i fråga om inte den gällande subsidiärbestämmel-
sen avseende förenings fondrelationskrav bör kompletteras. Till den nu
varande bestämmelsen om att föreningarnas säkerhetsfonder tillsammans
skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot 1 % av kassans skulder kan
läggas en alternativ bestämmelse om att föreningarnas säkerhetsfonder och
kassans reservfond tillsammans skall uppgå till lägst ett belopp som svarar
mot 2 % av kassans skulder. Om bestämmelsen får denna utformning skulle
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970
11
föreningarnas säkerhetsfonder sammanlagda tillfälligt kunna understiga fondrelationen på 1 % under förutsättning att kassans reservfond kompen serar skillnaden. Kassan framhåller att en sådan komplettering inte inne bär någon saklig ändring av de gällande fondkraven. I stället stryks det un der att kassans och föreningarnas egna fonder sammantagna utgör skydd för kassans borgenärer, dvs. i princip innehavarna av kassans obligationer. Kassan hemställer att 34 § SF ändras enligt det sagda.
Hypoteksbanken — som i frågan samrått med stadshypotekskassan — hemställer att i 59 § LL införs en kompletterande fondkravsregel av samma innebörd som kassan föreslagit för stadshypoteksinstitutionens del. Som skäl för ändringen åberopar banken i huvudsak samma omständigheter som kassan anfört till stöd för sin hemställan. Banken påpekar bl. a. att fondrelationstalet sedan många år tillbaka minskat för såväl banken som föreningarna. År 1950 uppgick bankens fondmedel till 2,73 % av obliga- tionsskulden; föreningarnas fondmedel utgjorde då 2,17 % av låneomslut- ningen. Motsvarande procenttal åren 1960 och 1967 var 1,26 och 1,49 resp. 1,13 och 1,32. Enligt balansräkningarna vid 1969 års utgång har bankens fondrelationstal ökat till 1,23 % men för föreningarna har talet minskat till 1,27 %. Den successivt minskade fondrelationen för föreningarnas del hänger samman med utlåningsexpansionen. Denna har varit särskilt stark på senare år, dock med undantag för de allra sista åren då en dämpning skett genom den allmänt åtstramade kreditpolitiken. Vid utgången av år 1969 uppfyllde några föreningar inte fondkravet på 1 % och några förening ar redovisade ett fondrelationstal som låg endast obetydligt över detta pro centtal.
Hypoteksbanken har slutligen hemställt att reglerna i 13 § första stycket LL om ordförande på delägarsammankomst i banken ändras efter mönster av motsvarande bestämmelse för stadshypotekskassan.
Remissyttrandena
Framställningarna om höjning av stadshypotekskassans och hypoteksbankens grundfonder har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remiss behandlingen. Jordbrukskasseförbundet har i samband med sin tillstyrkan av en höjning av grundfonden för banken framhållit angelägenheten av att också landshypoteksinstitutionens faktiska kreditkapacitet stärks genom att banken i ökad omfattning ges tillstånd till att emittera obligationer. Enligt det samarbete som råder mellan jordbrukskasserörelsen och landshypoteks- institutionen skall jordbruksnäringens och skogsbrukets behov av lång fristiga bottenlån och lån med statlig garanti i största möjliga utsträckning
12
tillgodoses av landshypoteksföreningarna under det att jordbrukskassorna
i huvudsak skall tillgodose det mera kortfristiga behovet av driftskrediter,
en ordning som förbundet finner naturlig med hänsyn till institutionernas
olika sätt för kapitalanskaffning. Genom att hypoteksbanken inte fått emit
tera obligationer i erforderlig utsträckning har emellertid behovet av lång
fristiga krediter i betydande omfattning fått tillgodoses av jordbrukskas
sorna. Som exempel anger förbundet att av de garantilån, dvs. lån med stat
lig garanti, på sammanlagt 155 milj. kr. som lämnats under budgetåret
1969/70, har 77 milj. kr. lämnats av jordbrukskassorna och endast 52 milj.
kr. lämnats av landshypoteksföreningarna.
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot
den föreslagna nya reservfondsregeln. Bostadsstyrelsen har i sammanhanget
beträffande stadshypoteksföreningarna uttalat, att genom den nya bestäm
melsen undviks en sannolik höjning av de enskilda låntagarnas fond- och
förvaltningsbidrag och därmed också motsvarande ökning av boendekostna
derna.
Bankinspektionen har med viss tvekan tillstyrkt att den föreslagna regeln
införs i SF och LL och har samtidigt tagit upp frågan om ett slopande av
föreningarnas nuvarande fondkravsregler. Inspektionen delar inte uppfatt
ningen att den föreslagna regeln skulle sakna materiell betydelse. Försla
get syftar ju till att möjliggöra en utjämning mellan å ena sidan förening
arnas fonder, som väntas stagnera eller minska relativt sett, och å andra
sidan hypoteksbankens resp. stadshypotekskassans fond, vilken beräknas
öka. Med nuvarande regler saknas en sådan utjämningsmöjlighet. Förslaget
innebär därför i realiteten att de egna fonderna i lands- och stadshypoteks
föreningarna skulle kunna hållas på en lägre nivå än som är möjligt med
gällande bestämmelser. Fondkravet avser att säkerställa att det inom lands-
och stadshypoteksinstitutionerna finns tillgångar svarande mot de med
låneverksamheten förenade riskerna. För obligationsinnehavarna torde vis
serligen institutionernas egna fonder spela en jämförelsevis begränsad roll
i förhållande till den säkerhet som utgörs av — förutom organisationernas i
författning närmare reglerade placeringar — de statliga grundfonderna på
lägst 10 % av obligationsupplåningen. För staten däremot bör det vara av
intresse att fondkravet inte tunnas ut alltför mycket med ökade risker att
grundfonderna skall behöva tas i anspråk som följd. Därtill kommer att ett
minskat fondkrav i lands- och stadshypoteksinstitutionerna medför en för
bättring av dessa organisationers redan starka konkurrensläge i förhållande
till särskilt de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen. Med hänsyn fram
för allt till dessa synpunkter känner inspektionen en viss tveksamhet inför
det aktuella förslaget. Å andra sidan talar intresset av lägsta möjliga kredit-
kostnader på förevarande område med sådan styrka för framställningarna
i denna del att inspektionen nu inte vill direkt motsätta sig en ändring av
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970
13
föreslagen innebörd. Även om alltså inspektionen i sak kan tillstyrka att kravet på egna fonder i lands- och stadshypotelcsföreningarna ändras, vill inspektionen ifrågasätta förslagets lämplighet i formellt hänseende. Genom förs förslaget kommer vid fastställandet av huruvida gällande fondkrav iakttagits av föreningarna inte mindre än tre regler — ett huvudstadgande och två subsidiära bestämmelser — att behöva beaktas. Visserligen kan kanske hävdas att den föreslagna utformningen av reglerna skulle ha ett visst psykologiskt värde, framför allt däri att lagstiftaren såsom huvudkrav uppställer egna fonder i föreningarna motsvarande 1 % av dessas skulder. Denna synpunkt anser inspektionen emellertid inte ha så stor tyngd att den uppväger önskemålet om enkla och lätt begripliga författningsbestämmelser. På grund härav förordar inspektionen att nuvarande regler om minsta stor lek av föreningarnas egna fonder helt ersätts med det föreslagna subsidiär- stadgandet om ett fondkrav på 2 % för lands- resp. stadshvpoteksinstitutio- nen som helhet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970
Departementschefen
Stadshypotekskassans och hypoteksbankens grundfonder bildar underlag för beräkning av institutens rätt till obligationsupplåning och därmed för möjligheten till utlåning till stadshypoteks- resp. landshypoteksföreningarna. Upplåning får sålunda ske till högst tio gånger grundfondens belopp. Grund fonderna, som består av garantiförbindelser vilka ställs till förfogande av staten, uppgår f. n. till 2,9 miljarder kr. för kassan och 300 milj. kr. för hypoteksbanken.
Kassans grundfond på 2,9 miljarder kr. tillkom år 1969 genom en sam manslagning av bostadskreditkassans och stadshypotekskassans grundfon der i samband med att bostadskreditinstitutionen genom fusion gick upp i stadshypoteksinstitutionen. Den senaste grundfondshöjningen skedde år 1968, då bostadskreditkassans grundfond höjdes med 500 milj. kr. till 1,4 miljard kr.
Som kassan framhåller är det givetvis inte möjligt att med någon större grad av säkerhet bilda sig en uppfattning om låneutvecklingen under den närmaste framtiden. Kassan har i en sammanställning visat att nettoök ningen av utestående hypotekslån var under år 1969 3 699 milj. kr. och i år t. o. in. juli månad 2 248 milj. kr. Kassan påpekar vidare att beloppet av de balanser av inneliggande beviljade låneansökningar som till följd av läget på kapitalmarknaden ännu inte kunnat effektueras uppgår till inemot 4 000 milj. kr. och således i det närmaste täcker den nuvarande upplåningsmar- ginalen på 4 298 milj. kr. Det synes sålunda finnas risk för att kassans upp- låningsmarginal inte medger nödvändig rörelsefrihet om. en höjning får anstå till 1971 års riksdag. .Tåg finner därför i likhet med kassan att grund fonden nu bör höjas. Höjningen bör ske med 1 miljard kr. eller således
14
från. nuvarande 2,9 miljarder kr. till 3,9 miljarder kr. Mot en sådan höjning
har heller ingen invändning rests från remissinstansernas sida.
I fråga om hypoteksbanken skedde en höjning av dess grundfond senast
år 1967, då grundfonden höjdes med 100 milj. kr. till 300 milj. kr. Obliga-
tionsskulden uppgick den 1 juli i år till 2 522 milj. kr. och beräknas av-
banken vid årets slut ha ökat till ca 2 600 milj. kr. Under åren 1967—70
kommer därmed den genomsnittliga årliga nettoökningen av obligationsskul-
den att uppgå till ca 180 milj. kr. Mot denna bakgrund påpekar banken att
grundfonden inom två år måste höjas för att ett uppehåll i utlåningsverk-
samheten inte skall riskeras. Banken finner det emellertid motiverat att re
dan nu — i samband med att framställning görs om ändring av reservfonds-
reglerna — hemställa om en höjning av grundfonden med 100 milj. kr.,
eller således till 400 milj. kr. Remissinstanserna har inte haft något att er
inra mot en sådan åtgärd. Även jag finner att det kan vara befogat att som
en beredskapsåtgärd nu höja också bankens grundfond. Höjningen bör ske
med det av banken begärda beloppet, 100 milj. kr.
De föreslagna grundfondshöjningarna kräver ändringar i 13 § SF och i
27 § LL. I sammanhanget vill jag påpeka, att grundfondshöjningarna endast
innebär formella möjligheter till ökad obligationsupplåning. Den faktiska
upplåningen får liksom hittills följa de normer som förestavas av den all
männa kreditpolitiken.
Jag övergår härefter till att behandla kassans och bankens framställ
ningar i fråga om ändrade reserv fondsregler för föreningarna. För ettvart
av de båda centralorganen liksom för varje förening gäller skyldighet att
som skydd mot förluster bygga upp en reservfond, för stadshypoteksför-
ening benämnd säkerhetsfond. För såväl centralorgan som förening skall
fonden i princip ha en storlek som svarar mot lägst 1 % av resp. instituts
skulder. Med hänsyn till att vissa föreningar vid reglernas tillkomst inte
kunde uppfylla ett fondrelationskrav på 1 % och till att en expansion av
låneverksamheten kan medföra svårigheter för en del föreningar att alltid
uppfylla detta krav, har för föreningarnas del konstruerats en subsidiär
fondkravsregel. Denna innebär att om en förening inte uppfyller fondrela-
tionskravet på 1 %, så skall i vart fall samtliga föreningsfonder inom resp.
institution sammanlagda svara mot lägst detta procenttal av kassans resp.
bankens skulder. Detta medför att fondrelationskravet är minst 2 % för
resp. institution sedd som enhet. Kassan och banken har nu hemställt att
den subsidiära fondregeln kompletteras med en alternativ bestämmelse av
innehåll, att stadshypoteks- resp. landshypoteksföreningarnas fonder till
sammans med centralorganets reservfond skall svara mot lägst 2 % av cen
tralorganets skulder, dvs. obligationsskulden.
Remissinstanserna har tillstyrkt eller godtagit att en fondkravsregel av-
föreslaget innehåll införs för föreningarna. En remissinstans, bankinspek
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970
15
tionen, har dock anfört vissa erinringar mot förslaget. Inspektionen menar att, eftersom resp. centralorgans fondstorlek i förhållande till obligations- skulden nu klart överstiger 1 % och väntas öka ytterligare, det gällande fondrelationskravet på 1 % för föreningarna medför ett fondrelations tal på inemot 2,5 % för resp. institution sedd som enhet, under det att av den föreslagna regeln följer att resp. institutions relativa fondstyrka kan komma att ligga lägre än på denna nivå. Inspektionen framhåller särskilt att det är av intresse för staten, att reservfonderna inte tunnas ut alltför mycket, eftersom detta medför ökad risk för att den statliga grundfonden skall behöva tas i anspråk. Inspektionen är därför i viss män tveksam till den föreslagna regeln. Med hänsyn till intresset av att hålla låntagarnas kreditkostnader på så låg nivå som möjligt tillstyrker inspektionen likväl att en bestämmelse av angivet innehåll får gälla för föreningarna. Enligt inspektionen bör samtidigt de två fondkravsregler som f. n. gäller för för eningarna tas bort. Inspektionen menar att den fördel som vinns genom en enkel reglering väger tyngre än det psykologiska värde som kan ligga i att ett fondrelationstal på 1 % anges som ett huvudkrav.
För egen del vill jag till en början erinra om att jag vid tillkomsten av de gällande reservfondsreglerna framhöll, att fondkravsfrågan bör prövas från två utgångspunkter (se prop. 1968: 153 s. 38 och prop. 1969: 171 s. 53). Å ena sidan bör fondställningen vara så stark, att den utgör ett tillräckligt skydd för obligationsköparna och samtidigt så långt som möjligt eliminerar risken för att den statliga grundfonden måste anlitas för att täcka förluster. Å andra sidan bör inte onödigt stora fonder drivas fram, eftersom detta med för ökade kostnader för låntagarna och därmed höjer boendekostnaderna resp. jordbrukets och skogsbrukets kostnader. Avvägningen av dessa syn punkter ledde till fondrelationskravet på 2 % för resp. institution sedd som enhet med skyldighet för centralorgan resp. föreningsled att svara för lägst hälften av detta krav. Den nu föreslagna regeln utgår liksom de gällande bestämmelserna från att fondrelationstalet för resp. institution sedd som enhet skall vara lägst 2 %. Genom den begärda regeln kan föreningarna emellertid vid en expansion av låneverksamheten, då de kan ha svårt att uppfylla 1 %-kravet enligt den nuvarande subsidiära regeln, undvika att ta ut högre fondbidrag av sina låntagare i den mån det krav som ställs på in stitutionen som helhet ändå uppfylls med hjälp av kassans resp. bankens reservfond. Den av kassan och banken föreslagna regeln är således ägnad att hålla nere låntagarnas kostnader utan ändring av det minimikrav på egna fonder som ansetts böra gälla för resp. institution sedd som enhet. Med hän syn härtill anser även jag att en fondkravsregel av föreslaget innehåll kan få införas för föreningarna.
Fråga uppkommer då om, som bankinspektionen förordat, de nu gällande fondkravsreglerna för föreningarna kan slopas som överflödiga. Jag vill med anledning härav framhålla att enligt min mening saknar huvudregeln om ett
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970
16
fondrelationskrav på 1 % för varje förening inte praktisk betydelse. Av
regeln följer att förening, som för tillfället inte uppfyller detta krav och där
för föranleder tillämpning av snbsidiärregeln, inte kan underlåta att ta ut
fondbidrag av sådan storlek att det ter sig möjligt att så småningom nå upp
till ett fondrelationstal på 1 %. Det kan emellertid finnas skäl för att helt gå
ifrån den nuvarande principen att fondrelationskravet på 2 % skall uppfyl
las till hälften av kassan resp. banken och till hälften av föreningsledet och
således i stället fastställa detta krav i en enda regel för resp. institution som
enhet. Bankinspektionens förslag om att låta den nya fondkravsregeln helt
ersätta de regler som nu gäller för föreningarna innebär ett steg i denna
riktning. En ändring av den principiella hälftendelningen av ansvaret för
att resp. institution uppfyller ett fondrelationskrav på 2 % förutsätter
emellertid att konsekvenserna av en sådan ändring närmare klargjorts. Jag
är därför inte i förevarande sammanhang beredd att slopa regeln om att
varje förening i princip skall uppfylla ett fondrelationskrav på 1 %. Bank
inspektionens önskemål om en förenklad reglering bör dock tillgodoses så
tillvida, att den gällande subsidiära regeln tas bort. Efter införandet av den
nya subsidiära regeln finns nämligen knappast något behov av att ha kvar
denna.
34 § SF och 59 § LL har ändrats i enlighet med det sagda.
I sammanhanget vill jag erinra om att jag i prop. 1970: 135, som torde
komma att behandlas av höstriksdagen, föreslagit den ändringen i 29 § 3
mom. kommunalskattelagen (1928:370) att landshypoteksförening medges
avdrag vid inkomstbeskattningen för avsättning till reservfond intill dess
fonden uppgår till 2,5 % — mot f. n. 2 % — av föreningens skulder. Motsva
rande ändring har tidigare genomförts i fråga om stadshypoteksförenings
fondavsättningar. Ändringarna är föranledda av den nuvarande subsidiära
fondkravsregeln, som kan medföra att förening åläggs av centralorganet att
förstärka sin fond så att den svarar mot mer än 2 % av föreningens skulder.
Eftersom ett sådant åläggande är tänkbart också vid tillämpning av den nya
subsidiära fondkravsregeln föranleder denna ingen ändring i den avdrags-
regel som jag föreslagit i prop. 1970: 135 för landshypoteksförening och
som redan gäller för stadshypoteksförening.
Mot den av hypoteksbanken föreslagna ändringen av 13 § LL har jag
ingen erinran.
Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1970
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att
dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till
17
1) lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,
2) lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda två garanti
förbindelser, en på 3,9 miljarder kr. att utgöra stadshypotekskassans grund
fond i stället för den nuvarande förbindelsen på 2,9 miljarder kr. och en på
400 milj. kr. att utgöra hypoteksbankens grundfond i stället för den nuva
rande förbindelsen på 300 milj. kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks
dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970
KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 700561