Prop. 1970:172

('med förslag till lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa och om stadshgpoteksföreningar, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

1

Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshgpotekskassa och om stadshgpoteksföreningar, m. m.; given Stockholms slott den 16 ok­ tober 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

2) lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteks- bank och om landshypoteksföreningar,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en höjning av grundfonden för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa från 2,9 miljarder kr. till 3,9 miljarder kr. och av grundfonden för Sveriges allmänna hypoteksbank från 300 milj. kr. till 400 milj. kr. Vidare föreslås för såväl stadshypoteksinstitutionens som landshypoteksinstitutionens del vissa ändringar i reservfondsreglerna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 172

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges

stadsliypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 13 och 34 §§ förordningen (1968: 576) om

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

13

Som grundfond för kassan ställer

staten till förfogande eu av riksgälds-

fullmäktige utfärdad garantiförbin­

delse på

två

miljarder nio hundra

miljoner kronor.

(Föreslagen lydelse)

Som grundfond för kassan ställer

staten till förfogande en av riks-

gäldsfullmäktige utfärdad garanti­

förbindelse på tre miljarder nio

hundra miljoner kronor.

34

Förenings behållna —-------------------

Säkerhetsfonden skall-------------------

Om förening ej kan uppfylla i

andra stycket angivet krav, skall

säkerhetsfonden sammanlagd med

övriga föreningars säkerhetsfonder

uppgå till lägst ett belopp som sva­

rar mot en procent av kassans skul­

der. Kassan meddelar anvisningar

om tillämpningen av denna bestäm­

melse.

— en säkerhetsfond.

------- föreningens skulder.

Om förening ej kan uppfylla i

andra stycket angivet krav, skall sä­

kerhetsfonden sammanlagd med öv­

riga föreningars säkerhetsfonder och

kassans reservfond uppgå till lägst

ett belopp som svarar mot två pro­

cent av kassans skulder. Kassan med­

delar anvisningar om tillämpningen

av denna bestämmelse.

I den----------- ---------------

betryggande sätt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kangl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

3

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank

och om landshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 13, 27 och 59 §§ lagen (1970: 65) om Sveriges

allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar skall ha nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

13

Ordförande för sammankomst är

ordföranden i bankens styrelse. Vid

förfall för denne eller vid behandling

av fråga som anges i andra stycket

väljer sammankomsten ett av om­

buden att vara ordförande för sam­

mankomsten.

Bankens styrelseledamöter-----------

Beslut fattas---------- - —------ • -— —

(Föreslagen lydelse)

§

Sammankomst öppnas av den le­

damot i styrelsen som denna utser.

Sammankomsten skall välja ett av

ombuden att vara ordförande för

sammankomsten.

------- ombud deltaga.

nom lottning.

27

Som grundfond för banken ställer

staten till förfogande en av riks-

gäldsfullmäktige utfärdad garanti­

förbindelse på trehundra miljoner

kronor.

Som grundfond för banken ställer

staten till förfogande en av riks-

gäldsfullmäktige utfärdad garanti­

förbindelse på fyrahundra miljoner

kronor.

Förenings behållna — —--------

Reservfonden skall----------- —------

Om förening ej kan uppfylla i

andra stycket angivet krav, skall re­

servfonden sammanlagd med övriga

föreningars reservfonder uppgå till

lägst ett belopp som svarar mot en

procent av bankens skulder. Banken

meddelar anvisningar om tillämp­

ningen av denna bestämmelse.

1 den

59 §

— en reservfond.

-------- föreningens skulder.

Om förening ej kan uppfylla i

andra stycket angivet krav, skall re­

servfonden sammanlagd med övriga

föreningars reservfonder och ban­

kens reservfond uppgå till lägst ett

belopp som svarar mot två procent

av bankens skulder. Banken medde­

lar anvisningar om tillämpningen av

denna bestämmelse,

betryggande sätt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

tf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 16 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern

för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar i fondreglerna för stadshypoteks- och landshypoteksinstitutionerna, m. m. och anför.

Inledning

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypo- teksbank har till uppgift att finansiera stadshypoteks- resp. landshypo- teksföreningarnas utlåning. Finansieringen sker i huvudsak genom obliga- tionsupplåning. Storleken av upplåningen bestäms av storleken på den grundfond som staten ställer till kassans resp. bankens förfogande. Upplå­ ningen får inte överstiga ett belopp som motsvarar tio gånger grundfon­ dens belopp. F. n. har kassan en grundfond om 2,9 miljarder kr. under det att bankens grundfond är bestämd till 300 milj. kr. Grundfonderna består av garantiförbindelser som utfärdats av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Köparna av kassans och bankens obligationer tryggas bl. a. av de reserv­ fonder som skall byggas upp i såväl centralorgan som förening. I princip skall centralorganets och förenings fond ha en storlek som svarar mot lägst 1 % av centralorganets resp. föreningens skulder. För föreningarna gäller därutöver en subsidiär regel som innebär att om en förenings fond inte når upp till 1 % av föreningens skulder, så skall i vart fall samtliga föreningars reservfonder sammanlagda svara mot lägst 1 % av centralorganets skulder.

Stadshypotekskassan och hypoteksbanken har i skrivelser den 26 resp. 31 augusti 1970 till Kungl. Maj :t hemställt om höjning av grundfonden. Kassan har föreslagit att dess grundfond höjs till lägst 3,9 miljarder kr. Bankens förslag avser en höjning av dess grundfond till 400 milj. kr. Kassan och banken har dessutom hemställt om en ny subsidiär fondkravsregel som

5

skall gälla som ett alternativ till den nuvarande subsidiära regeln. Den föreslagna regeln innebär att centralorganets och föreningarnas fonder sammanlagda skall uppfylla ett fondrelationskrav på 2 %.

Över framställningarna har efter remiss yttranden avgetts av statskonto­ ret, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksförsäkringsverket, bo- stadsstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, allmänna pensionsfonden, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksför­ eningen (berör endast kassans framställning), Sveriges jordbrukskasseför- bund och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

Gällande ordning

Bestämmelserna för stadshypoteksinstitutionen finns i förordningen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stads- hypoteksföreningar (SF). Bestämmelserna för land shy poteksinstitutionen finns i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om lands- hypoteksföreningar (LL).

Huvudbestämmelserna om grundfond finns i 13 § SF och 27 § LL. Enligt dessa lagrum ställer staten till kassans resp. bankens förfogande som grund­ fond en av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbindelse som lyder på 2,9 miljarder kr. för kassans del och på 300 milj. kr. för bankens del. Grund­ fonden bildar det yttersta underlaget för kassans och bankens verksamhet genom att den utgör beräkningsunderlag vid bestämmandet av upplånings- maximum. Sammanlagda beloppet av kassans resp. bankens låneskuld får sålunda inte överstiga tio gånger grundfondens storlek (7 § första stycket SF och 18 § första stycket LL).

För såväl kassan som banken gäller att grundfonden efter anmälan till riksgäldskontoret får tas i anspråk dels till fullgörande av förbindelser om medel till detta tillfälligtvis saknas, dels också vid kassans eller bankens lik­ vidation. Tas grundfonden i anspråk i annat fall än vid likvidation skall det uppburna beloppet snarast möjligt återbetalas till staten varjämte staten skall erhålla ersättning för den ränta som staten kan ha utgett med anled­ ning av att fonden tagits i anspråk. Vid likvidation får grundfonden tas i anspråk endast i den mån annan tillgång saknas som svarar för kassans eller bankens förbindelser (14 § SF samt 28 § och 31 § andra stycket LL).

Om kassans grundfond genom förluster, som uppkommit på kassans rö­ relse i dess helhet går ned med mer än 5 %, krävs tillstånd av Kungl. Maj :t för att kassan skall få ta upp nytt lån. Är nedgången större än 10 % fordras dessutom riksdagens medgivande. Om grundfonden tas i anspråk för att täcka förlust, skall kassan anmäla detta till Kungl. Maj :t (7 § andra och tredje styckena SF). Enligt motsvarande bestämmelser i fråga om hypo- teksbankens grundfond gäller, att om fonden går ned med 10 % eller mera, så får banken inte ta upp nytt lån förrän fonden återställts till sitt ur­

6

sprungliga belopp. Vid sådan nedgång av grundfonden skall bankens del­

ägare, dvs. landshypoteksföreningarna, sammanträda för att besluta om de

åtgärder som påkallas av omständigheterna (18 § andra stycket LL).

Reservfondsreglerna är i huvudsak enhetligt utformade för de båda hypo-

teksinstitutionerna; 15, 16, 34 och 35 §§ SF (16 § ändrad 1970: 66) samt 29,

30, 59 och 60 §§ LL. Reglerna innebär följande. Stadshgpotekskassan och

hypoteksbanken skall avsätta den behållna årsvinsten till en reservfond, som

i princip alltid skall uppgå till lägst 1 % av kassans resp. bankens skulder.

Möjlighet finns dock att av vinsten bevilja förening bidrag utan återbetal-

ningsskyldighet till att täcka föreningens förvaltningskostnader. För kassan

gäller därutöver att om reservfonden uppgår till 2 % av kassans skulder, så

får vinstmedel användas för syfte som hänger samman med kassans ända­

mål. Kassans och bankens reservfonder får i princip användas endast till

att täcka förlust som uppstått på centralorganets rörelse i dess helhet. Har

förening lidit förlust som den inte kan täcka med egna fondmedel, kan för­

eningen dock beviljas bidrag från kassans resp. bankens reservfond utan

återbetalningsskyldighet med belopp som svarar mot högst hälften av re­

servfonden. Innan sådant bidrag ges skall föreningarnas ombud i central­

organet höras. I fråga om landshypoteksinstitutionen gäller vidare att ban­

kens reservfond i den mån den överstiger 2 % av bankens skulder kan an­

vändas till att ge föreningarna lättnad i lånevillkoren. Såväl kassan som

banken är skyldig att snarast öka reservfonden till föreskrivet belopp enligt

1 %-regeln om fonden gått ned under detta.

Också förenings behållna vinst skall avsättas till en fond, reservfond för

landshypoteksförening och säkerhetsfond för stadshypoteksförening. Lik­

som för centralorganen gäller för förening ett fondrelationskrav på 1 %, vil­

ket alltså innebär att fonden i princip alltid skall svara mot minst detta

procenttal av föreningens skulder. För det fall någon förening inte uppfyl­

ler detta krav finns en subsidiär regel av innehåll, att i vart fall samtliga

föreningars fonder sammanlagda skall svara mot lägst 1 % av kassans resp.

bankens skulder. Den närmare tillämpningen av denna regel skall ske efter

anvisningar av centralorganet, överstiger stadshypoteksförenings säkerhets­

fond 2 % av föreningens skulder får avkastningen av fonden efter medgi­

vande av kassan användas till att bestrida föreningens förvaltningskostna­

der eller, om detta ej behövs, till att ge medlemmarna, dvs. de enskilda lån­

tagarna, lättnad i lånevillkoren. Motsvarande bestämmelse för landshypo­

teksförening innebär att i den mån förenings reservfond överstiger 2 % av

föreningens skulder får fondmedel — efter beslut av föreningsstämma —

användas till att ge låntagarna lättnad i lånevillkoren.

Genom att låntagare är skyldig att till sin förening utge ett särskilt för­

valtnings- och fondbidrag får förening möjlighet att göra behövliga avsätt­

ningar till sin fond (37 § SF och 55 § första stycket LL). Kassan och ban­

ken har motsvarande möjlighet att ta ut bidrag från föreningarna (17 §

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

7

SF och 24 § första stycket LL). Centralorganen kan emellertid också skapa andra möjligheter till fondavsättningar, bl. a. genom kursvinster vid inköp av egna obligationer i samband med amortering på obligationsskulden. Ban­ ken har sålunda inte på lång tid behövt ta ut några bidrag för fondavsätt- ningsändamål.

Stadshypotekskassans och hypoteksbankens framställningar

Grundfonderna

Stadshypotekskassan konstaterar inledningsvis att kassans obligations- skuld den 31 juli 1970 uppgick till 24 281 milj. kr. och att vid samma tid­ punkt därutöver obligationer sålts för 421 milj. kr. som skulle likvideras senare. Den outnyttjade upplåningsrätten uppgick alltså då till ca 4 298 milj. kr.

Kassan erinrar om att frågan om grundfondens storlek senast prövades av 1968 års riksdag i samband med att beslut fattades om att bostadskredit- institutionen genom fusion skulle gå upp i stadshypoteksinstitutionen (prop. 1968: 153, BaU 62, rskr 370, SFS 575—577). Grundfonden för den genom fusionen utvidgade stadshypotekskassan bestämdes därvid till 2,9 miljarder kr., dvs. det sammanlagda beloppet av kassans och Svenska bostadskredit- kassans grundfonder. De senaste grundfondshöjningarna skedde för stads­ hypotekskassans del år 1965, då grundfonden höjdes med 500 milj. kr. till 1,5 miljarder kr., och för bostadskreditkassans del år 1968, då dess grund­ fond höjdes med 500 milj. kr. till 1,4 miljarder kr. (se SFS 1965: 140 resp. 1968: 258).

Till belysning av stadshypotekskassans behov av upplåningsrätt redovisas i framställningen följande uppställning beträffande utvecklingen under se­ nare är av obligationsskuld och låneverksamhet (före år 1969 inklusive upp­ gifter för bostadskreditkassan).

Belopp1

Nettoökning av

utelöpande

utestående

obligationer

hvpotekslån

31/12

milj. kr.

milj. kr. 0/ /o

1960 ................. ................. 6 635

748 12,5

1961 ................. ................. 7 426

753 11,2

1962 ................. ................. 8 717

1 405 18,8

1963 ................. ................. 9 465

691 7,8

1964 ................. ................. 11 001

1 431

15,0

1965 ................. ................. 12 145

1 255

11,4

1966 ................. ................. 14 128

1 978

16,1

1967 ................. ................. 16 027

1 893

13,3

1968 ................. ................. 18 583

2 563 15,9

1969 ................. ................. 22 353

3 699 19,8

31/7 1970 ................. ................. 24 703

2 248

10,0

1 I beloppen har räknats in vid resp. tidpunkt försålda men icke likviderade obligationer.

8

Kassan pekar på att låneverksamheten under de senaste åren ökat avse­

värt men framhåller också att det självfallet inte är möjligt att med någon

större grad av säkerhet bilda sig en uppfattning om de låneökningar som

verksamheten kan resultera i under den närmaste framtiden. Beloppet av

de balanser inneliggande beviljade låneansökningar, som kassan till följd

av läget på kapitalmarknaden ännu inte kunnat effektuera, uppgick emel­

lertid den 31 juli 1970 till inemot 4 miljarder kr., dvs. nära nog till den nu­

varande upplåningsmarginalen om drygt 4 miljarder kr. Med hänsyn härtill

och med beaktande av omfattningen av det pågående och planerade bostads­

byggandet bör kassan vara beredd att tills vidare möta iåneanspråk av minst

samma storleksordning som förelåg under fjolåret. Utrymme bör finnas

också för en ökning i utlåningen i takt med den ökning som varit under de

senaste åren. Kassans upplåningsmarginal kan därvid komma att visa sig

otillräcklig för att medge nödvändig rörelsefrihet under den närmaste fram­

tiden.

När det gäller frågan om storleken av det belopp, med vilket grundfonden

bör ökas, erinrar kassan om de synpunkter som framförts i tidigare fram­

ställningar om fondökningar. Kassan har sålunda framhållit bl. a. att kas­

san är väl medveten om kraven på en stram kreditpolitik men samtidigt

understrukit, att låneanspråken i främsta rummet är beroende av omfatt­

ningen av det bostadsbyggande som statsmakterna efter prövning från bo­

stadspolitiska synpunkter funnit vara av den angelägenhetsgrad att det bör

ges utrymme i investeringsplanerna. Kassan har vidare i sina framställ­

ningar framhållit att en grundfondshöjning endast skapar formella förut­

sättningar för en ökad obligationsutgivning och sålunda inte i och för sig

bereder möjligheter till en ökad utlåning. Kreditgivningens omfattning och

inriktning beror på andra faktorer och måste följa de normer som förestavas

av den allmänna kreditpolitiken. Dessa uttalanden äger tillämpning också

beträffande den nu ifrågasatta höjningen. Med hänvisning till det anförda

förestår kassan atl grundfonden ökas med minst 1 miljard kr. eller sålunda

till lägst 3,9 miljarder kr.

Hypoteksbanken erinrar om att frågan om storleken av dess grundfond

senast prövades av 1967 års riksdag därvid fonden höjdes med 100 milj. kr.

till 300 milj. kr. (prop. 1967: 58, BaU 29, rskr 159, SFS 152).

Till belysning av bankens behov av upplåningsrätt redovisar banken den­

na uppställning i fråga om utvecklingen under senare år av bankens obliga-

tionsskuld och låneverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

9

Belopp Nettoökning utelöpande obligationer

31/12

milj. kr.

milj. kr.

1966 .................................... 1 882

178

1967 .................................... 2 090

208

1968 .................................... 2 226

176

1969 .................................... 2 428

162

30/6 1970 .................................... 2 522

94

Beloppet av utelöpande obligationer vid 1970 års utgång uppskattas av banken till ca 2,6 miljarder kr. Genomsnittligt skulle obligationsskulden då ha ökat med ca 180 milj. kr. per år under fyra år. Från denna utgångs­ punkt skulle med grundfondens nuvarande storlek utrymme finnas för en ökad utlåningsverksamhet under två år. Detta innebär att framställning om höjning av grundfonden kan beräknas få göras inom denna tid för att ett överskridande eller eventuellt uppehåll i utlåningsverksamheten inte skall riskeras.

Mot denna bakgrund anser banken det välbetänkt att redan nu hemställa om en höjning av grundfonden. Storleken av en sådan höjning föreslås få bli densamma som vid den senaste prövningen eller 100 milj. kr.

Banken erinrar avslutningsvis om det uttalande som banken gjorde i den framställning som ledde till 1967 års grundfondshöjning. I detta uttalande, som enligt banken fortfarande har aktualitet, betonades att banken var väl medveten om att en höjning av grundfonden skapar endast formella förut­ sättningar för en ökad obligationsutgivning och att den faktiska upplå­ ningen liksom tidigare måste följa de normer som utstakas av den allmän­ na kreditpolitiken. I fråga om utlåningsverksamhetens omfattning erinrade banken om att en viss ökning i efterfrågan kunde bli en följd av jordbruks- utredningens förslag om den framtida jordbrukspolitiken. Härvid åsyftades bl. a. förslag om höjda statliga kreditgarantiramar som ett led i rationalise- ringsverksamheten. Dessa förslag har därefter behandlats och resulterat bl. a. i en ökning av kreditgarantigivningen.

Reserv fondsreglerna

Stadshypotekskassan erinrar om att när fondrelationskravet på 1 % in­ fördes för stadshypoteksförening förutsåg departementschefen, att vissa för­ eningar skulle få svårt att inom den närmaste tiden klara detta krav liksom att sådan svårighet i framtiden kunde inträda för förening med kraftigt ökande utlåning (prop. 1968: 153 s. 38). Därför tillkom den subsidiära fondkravsbestämmelsen som innebär, att om en förenings säkerhetsfond inte svarar mot 1 % av föreningens skulder, i stället samtliga föreningars säkerhetsfonder tillsammans skall svara mot samma procenttal av kassans skulder. Härigenom kommer fondrelationskraven för kassan och förening­ arna att innebära, att de egna fonderna alltid kommer att vara minst 2 %

av skulderna för stadsl^poteksorganisationen sedd som en enhet.

Till belysning av fondntvecklingen under senare år hänvisar kassan i sin

framställning till denna uppställning (åren 1960—68 avser stadshypoteks-

institntionens och bostadskreditinstitutionens fonder sammantagna).

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

Kassans reservfond

Föreningarnas

säkerhetsfonder

Kassans och före­

ningarnas fonder

milj.

% av

milj.

% av

milj.

% av

31/12

kr.

skulder

kr.

skulder

kr.

skulder

1960............. ......... 60

0,91

73

1,08

133

1,99

1961............. ......... 69

0,93

83

1,11

152

2,04

1962............. ......... 81

0,92

95

1,07

176

1,99

1963............. ......... 94

0,99

109

1,14

203

2,13

1964............. ......... 112

1,02

124

1,12

236

2,14

1965............. ......... 135

1,10

140

1,14

275

2,24

1966............. ......... 169

1,19

161

1,13

330

2,32

1967............. ......... 212

1,31

187

1,16

399

2,47

1968............. ......... 266

1,43

219

1,17

485

2.60

1969............. ......... 340

1,54

252

1,13

592

2,67

I en kommentar till uppställningen anför kassan, att anledningen till att

föreningarnas fonder stagnerat i förhållande till skulderna är den starkt

stegrade ntlåningstakten. Föreningarna är för sin fondbildning helt hän­

visade till de förvaltnings- och fondbidrag som medlemmarna — lånta­

garna erlägger. Dessa bidrag är avvägda så, att förvaltningskostnader och

behövliga fondavsättningar skall täckas, under förutsättning dock att låne-

stocken utvecklas i förutsedd takt. I och med de stora utlåningsökningar

som skett och som knappast kunnat förutses har bidragen inte räckt till

för att konsolidera föreningarnas fondställningar. Kassan däremot är inte

enbart hänvisad till de förvaltnings- och fondbidrag som föreningarna er­

lägger. Kassans reservfond har därför kunnat utvecklas på ett tillfredsstäl­

lande sätt.

Med största sannolikhet kan stadshypoteksinstitutionen för överskådlig

framtid uppfylla det sammantagna fondrelationskravet på 2 % utan att

särskilda inkomstförstärkande åtgärder behöver vidtagas. Däremot synes

det tveksamt om föreningarna tillsammans framdeles utan sådana åtgärder

alltid skall kunna uppfylla ett fondrelationskrav om 1 %. En alltmer ökad

utlåningstakt kan medföra att föreningarna tillfälligtvis kan få svårt att med

nu utgående förvaltnings- och fondbidrag uppfylla det gällande kravet på

fondstorlek. Eftersom det är angeläget att inte belasta låntagarna med större

kostnader än absolut nödvändigt för att undvika en höjning av boendekost­

naderna, kan det sättas i fråga om inte den gällande subsidiärbestämmel-

sen avseende förenings fondrelationskrav bör kompletteras. Till den nu­

varande bestämmelsen om att föreningarnas säkerhetsfonder tillsammans

skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot 1 % av kassans skulder kan

läggas en alternativ bestämmelse om att föreningarnas säkerhetsfonder och

kassans reservfond tillsammans skall uppgå till lägst ett belopp som svarar

mot 2 % av kassans skulder. Om bestämmelsen får denna utformning skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

11

föreningarnas säkerhetsfonder sammanlagda tillfälligt kunna understiga fondrelationen på 1 % under förutsättning att kassans reservfond kompen­ serar skillnaden. Kassan framhåller att en sådan komplettering inte inne­ bär någon saklig ändring av de gällande fondkraven. I stället stryks det un­ der att kassans och föreningarnas egna fonder sammantagna utgör skydd för kassans borgenärer, dvs. i princip innehavarna av kassans obligationer. Kassan hemställer att 34 § SF ändras enligt det sagda.

Hypoteksbanken — som i frågan samrått med stadshypotekskassan — hemställer att i 59 § LL införs en kompletterande fondkravsregel av samma innebörd som kassan föreslagit för stadshypoteksinstitutionens del. Som skäl för ändringen åberopar banken i huvudsak samma omständigheter som kassan anfört till stöd för sin hemställan. Banken påpekar bl. a. att fondrelationstalet sedan många år tillbaka minskat för såväl banken som föreningarna. År 1950 uppgick bankens fondmedel till 2,73 % av obliga- tionsskulden; föreningarnas fondmedel utgjorde då 2,17 % av låneomslut- ningen. Motsvarande procenttal åren 1960 och 1967 var 1,26 och 1,49 resp. 1,13 och 1,32. Enligt balansräkningarna vid 1969 års utgång har bankens fondrelationstal ökat till 1,23 % men för föreningarna har talet minskat till 1,27 %. Den successivt minskade fondrelationen för föreningarnas del hänger samman med utlåningsexpansionen. Denna har varit särskilt stark på senare år, dock med undantag för de allra sista åren då en dämpning skett genom den allmänt åtstramade kreditpolitiken. Vid utgången av år 1969 uppfyllde några föreningar inte fondkravet på 1 % och några förening­ ar redovisade ett fondrelationstal som låg endast obetydligt över detta pro­ centtal.

Hypoteksbanken har slutligen hemställt att reglerna i 13 § första stycket LL om ordförande på delägarsammankomst i banken ändras efter mönster av motsvarande bestämmelse för stadshypotekskassan.

Remissyttrandena

Framställningarna om höjning av stadshypotekskassans och hypoteksbankens grundfonder har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remiss­ behandlingen. Jordbrukskasseförbundet har i samband med sin tillstyrkan av en höjning av grundfonden för banken framhållit angelägenheten av att också landshypoteksinstitutionens faktiska kreditkapacitet stärks genom att banken i ökad omfattning ges tillstånd till att emittera obligationer. Enligt det samarbete som råder mellan jordbrukskasserörelsen och landshypoteks- institutionen skall jordbruksnäringens och skogsbrukets behov av lång­ fristiga bottenlån och lån med statlig garanti i största möjliga utsträckning

12

tillgodoses av landshypoteksföreningarna under det att jordbrukskassorna

i huvudsak skall tillgodose det mera kortfristiga behovet av driftskrediter,

en ordning som förbundet finner naturlig med hänsyn till institutionernas

olika sätt för kapitalanskaffning. Genom att hypoteksbanken inte fått emit­

tera obligationer i erforderlig utsträckning har emellertid behovet av lång­

fristiga krediter i betydande omfattning fått tillgodoses av jordbrukskas­

sorna. Som exempel anger förbundet att av de garantilån, dvs. lån med stat­

lig garanti, på sammanlagt 155 milj. kr. som lämnats under budgetåret

1969/70, har 77 milj. kr. lämnats av jordbrukskassorna och endast 52 milj.

kr. lämnats av landshypoteksföreningarna.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot

den föreslagna nya reservfondsregeln. Bostadsstyrelsen har i sammanhanget

beträffande stadshypoteksföreningarna uttalat, att genom den nya bestäm­

melsen undviks en sannolik höjning av de enskilda låntagarnas fond- och

förvaltningsbidrag och därmed också motsvarande ökning av boendekostna­

derna.

Bankinspektionen har med viss tvekan tillstyrkt att den föreslagna regeln

införs i SF och LL och har samtidigt tagit upp frågan om ett slopande av

föreningarnas nuvarande fondkravsregler. Inspektionen delar inte uppfatt­

ningen att den föreslagna regeln skulle sakna materiell betydelse. Försla­

get syftar ju till att möjliggöra en utjämning mellan å ena sidan förening­

arnas fonder, som väntas stagnera eller minska relativt sett, och å andra

sidan hypoteksbankens resp. stadshypotekskassans fond, vilken beräknas

öka. Med nuvarande regler saknas en sådan utjämningsmöjlighet. Förslaget

innebär därför i realiteten att de egna fonderna i lands- och stadshypoteks­

föreningarna skulle kunna hållas på en lägre nivå än som är möjligt med

gällande bestämmelser. Fondkravet avser att säkerställa att det inom lands-

och stadshypoteksinstitutionerna finns tillgångar svarande mot de med

låneverksamheten förenade riskerna. För obligationsinnehavarna torde vis­

serligen institutionernas egna fonder spela en jämförelsevis begränsad roll

i förhållande till den säkerhet som utgörs av — förutom organisationernas i

författning närmare reglerade placeringar — de statliga grundfonderna på

lägst 10 % av obligationsupplåningen. För staten däremot bör det vara av

intresse att fondkravet inte tunnas ut alltför mycket med ökade risker att

grundfonderna skall behöva tas i anspråk som följd. Därtill kommer att ett

minskat fondkrav i lands- och stadshypoteksinstitutionerna medför en för­

bättring av dessa organisationers redan starka konkurrensläge i förhållande

till särskilt de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen. Med hänsyn fram­

för allt till dessa synpunkter känner inspektionen en viss tveksamhet inför

det aktuella förslaget. Å andra sidan talar intresset av lägsta möjliga kredit-

kostnader på förevarande område med sådan styrka för framställningarna

i denna del att inspektionen nu inte vill direkt motsätta sig en ändring av

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

13

föreslagen innebörd. Även om alltså inspektionen i sak kan tillstyrka att kravet på egna fonder i lands- och stadshypotelcsföreningarna ändras, vill inspektionen ifrågasätta förslagets lämplighet i formellt hänseende. Genom­ förs förslaget kommer vid fastställandet av huruvida gällande fondkrav iakttagits av föreningarna inte mindre än tre regler — ett huvudstadgande och två subsidiära bestämmelser — att behöva beaktas. Visserligen kan kanske hävdas att den föreslagna utformningen av reglerna skulle ha ett visst psykologiskt värde, framför allt däri att lagstiftaren såsom huvudkrav uppställer egna fonder i föreningarna motsvarande 1 % av dessas skulder. Denna synpunkt anser inspektionen emellertid inte ha så stor tyngd att den uppväger önskemålet om enkla och lätt begripliga författningsbestämmelser. På grund härav förordar inspektionen att nuvarande regler om minsta stor­ lek av föreningarnas egna fonder helt ersätts med det föreslagna subsidiär- stadgandet om ett fondkrav på 2 % för lands- resp. stadshvpoteksinstitutio- nen som helhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

Departementschefen

Stadshypotekskassans och hypoteksbankens grundfonder bildar underlag för beräkning av institutens rätt till obligationsupplåning och därmed för möjligheten till utlåning till stadshypoteks- resp. landshypoteksföreningarna. Upplåning får sålunda ske till högst tio gånger grundfondens belopp. Grund­ fonderna, som består av garantiförbindelser vilka ställs till förfogande av staten, uppgår f. n. till 2,9 miljarder kr. för kassan och 300 milj. kr. för hypoteksbanken.

Kassans grundfond på 2,9 miljarder kr. tillkom år 1969 genom en sam­ manslagning av bostadskreditkassans och stadshypotekskassans grundfon­ der i samband med att bostadskreditinstitutionen genom fusion gick upp i stadshypoteksinstitutionen. Den senaste grundfondshöjningen skedde år 1968, då bostadskreditkassans grundfond höjdes med 500 milj. kr. till 1,4 miljard kr.

Som kassan framhåller är det givetvis inte möjligt att med någon större grad av säkerhet bilda sig en uppfattning om låneutvecklingen under den närmaste framtiden. Kassan har i en sammanställning visat att nettoök­ ningen av utestående hypotekslån var under år 1969 3 699 milj. kr. och i år t. o. in. juli månad 2 248 milj. kr. Kassan påpekar vidare att beloppet av de balanser av inneliggande beviljade låneansökningar som till följd av läget på kapitalmarknaden ännu inte kunnat effektueras uppgår till inemot 4 000 milj. kr. och således i det närmaste täcker den nuvarande upplåningsmar- ginalen på 4 298 milj. kr. Det synes sålunda finnas risk för att kassans upp- låningsmarginal inte medger nödvändig rörelsefrihet om. en höjning får anstå till 1971 års riksdag. .Tåg finner därför i likhet med kassan att grund­ fonden nu bör höjas. Höjningen bör ske med 1 miljard kr. eller således

14

från. nuvarande 2,9 miljarder kr. till 3,9 miljarder kr. Mot en sådan höjning

har heller ingen invändning rests från remissinstansernas sida.

I fråga om hypoteksbanken skedde en höjning av dess grundfond senast

år 1967, då grundfonden höjdes med 100 milj. kr. till 300 milj. kr. Obliga-

tionsskulden uppgick den 1 juli i år till 2 522 milj. kr. och beräknas av-

banken vid årets slut ha ökat till ca 2 600 milj. kr. Under åren 1967—70

kommer därmed den genomsnittliga årliga nettoökningen av obligationsskul-

den att uppgå till ca 180 milj. kr. Mot denna bakgrund påpekar banken att

grundfonden inom två år måste höjas för att ett uppehåll i utlåningsverk-

samheten inte skall riskeras. Banken finner det emellertid motiverat att re­

dan nu — i samband med att framställning görs om ändring av reservfonds-

reglerna — hemställa om en höjning av grundfonden med 100 milj. kr.,

eller således till 400 milj. kr. Remissinstanserna har inte haft något att er­

inra mot en sådan åtgärd. Även jag finner att det kan vara befogat att som

en beredskapsåtgärd nu höja också bankens grundfond. Höjningen bör ske

med det av banken begärda beloppet, 100 milj. kr.

De föreslagna grundfondshöjningarna kräver ändringar i 13 § SF och i

27 § LL. I sammanhanget vill jag påpeka, att grundfondshöjningarna endast

innebär formella möjligheter till ökad obligationsupplåning. Den faktiska

upplåningen får liksom hittills följa de normer som förestavas av den all­

männa kreditpolitiken.

Jag övergår härefter till att behandla kassans och bankens framställ­

ningar i fråga om ändrade reserv fondsregler för föreningarna. För ettvart

av de båda centralorganen liksom för varje förening gäller skyldighet att

som skydd mot förluster bygga upp en reservfond, för stadshypoteksför-

ening benämnd säkerhetsfond. För såväl centralorgan som förening skall

fonden i princip ha en storlek som svarar mot lägst 1 % av resp. instituts

skulder. Med hänsyn till att vissa föreningar vid reglernas tillkomst inte

kunde uppfylla ett fondrelationskrav på 1 % och till att en expansion av

låneverksamheten kan medföra svårigheter för en del föreningar att alltid

uppfylla detta krav, har för föreningarnas del konstruerats en subsidiär

fondkravsregel. Denna innebär att om en förening inte uppfyller fondrela-

tionskravet på 1 %, så skall i vart fall samtliga föreningsfonder inom resp.

institution sammanlagda svara mot lägst detta procenttal av kassans resp.

bankens skulder. Detta medför att fondrelationskravet är minst 2 % för

resp. institution sedd som enhet. Kassan och banken har nu hemställt att

den subsidiära fondregeln kompletteras med en alternativ bestämmelse av

innehåll, att stadshypoteks- resp. landshypoteksföreningarnas fonder till­

sammans med centralorganets reservfond skall svara mot lägst 2 % av cen­

tralorganets skulder, dvs. obligationsskulden.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller godtagit att en fondkravsregel av-

föreslaget innehåll införs för föreningarna. En remissinstans, bankinspek­

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

15

tionen, har dock anfört vissa erinringar mot förslaget. Inspektionen menar att, eftersom resp. centralorgans fondstorlek i förhållande till obligations- skulden nu klart överstiger 1 % och väntas öka ytterligare, det gällande fondrelationskravet på 1 % för föreningarna medför ett fondrelations­ tal på inemot 2,5 % för resp. institution sedd som enhet, under det att av den föreslagna regeln följer att resp. institutions relativa fondstyrka kan komma att ligga lägre än på denna nivå. Inspektionen framhåller särskilt att det är av intresse för staten, att reservfonderna inte tunnas ut alltför mycket, eftersom detta medför ökad risk för att den statliga grundfonden skall behöva tas i anspråk. Inspektionen är därför i viss män tveksam till den föreslagna regeln. Med hänsyn till intresset av att hålla låntagarnas kreditkostnader på så låg nivå som möjligt tillstyrker inspektionen likväl att en bestämmelse av angivet innehåll får gälla för föreningarna. Enligt inspektionen bör samtidigt de två fondkravsregler som f. n. gäller för för­ eningarna tas bort. Inspektionen menar att den fördel som vinns genom en enkel reglering väger tyngre än det psykologiska värde som kan ligga i att ett fondrelationstal på 1 % anges som ett huvudkrav.

För egen del vill jag till en början erinra om att jag vid tillkomsten av de gällande reservfondsreglerna framhöll, att fondkravsfrågan bör prövas från två utgångspunkter (se prop. 1968: 153 s. 38 och prop. 1969: 171 s. 53). Å ena sidan bör fondställningen vara så stark, att den utgör ett tillräckligt skydd för obligationsköparna och samtidigt så långt som möjligt eliminerar risken för att den statliga grundfonden måste anlitas för att täcka förluster. Å andra sidan bör inte onödigt stora fonder drivas fram, eftersom detta med­ för ökade kostnader för låntagarna och därmed höjer boendekostnaderna resp. jordbrukets och skogsbrukets kostnader. Avvägningen av dessa syn­ punkter ledde till fondrelationskravet på 2 % för resp. institution sedd som enhet med skyldighet för centralorgan resp. föreningsled att svara för lägst hälften av detta krav. Den nu föreslagna regeln utgår liksom de gällande bestämmelserna från att fondrelationstalet för resp. institution sedd som enhet skall vara lägst 2 %. Genom den begärda regeln kan föreningarna emellertid vid en expansion av låneverksamheten, då de kan ha svårt att uppfylla 1 %-kravet enligt den nuvarande subsidiära regeln, undvika att ta ut högre fondbidrag av sina låntagare i den mån det krav som ställs på in­ stitutionen som helhet ändå uppfylls med hjälp av kassans resp. bankens reservfond. Den av kassan och banken föreslagna regeln är således ägnad att hålla nere låntagarnas kostnader utan ändring av det minimikrav på egna fonder som ansetts böra gälla för resp. institution sedd som enhet. Med hän­ syn härtill anser även jag att en fondkravsregel av föreslaget innehåll kan få införas för föreningarna.

Fråga uppkommer då om, som bankinspektionen förordat, de nu gällande fondkravsreglerna för föreningarna kan slopas som överflödiga. Jag vill med anledning härav framhålla att enligt min mening saknar huvudregeln om ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

16

fondrelationskrav på 1 % för varje förening inte praktisk betydelse. Av

regeln följer att förening, som för tillfället inte uppfyller detta krav och där­

för föranleder tillämpning av snbsidiärregeln, inte kan underlåta att ta ut

fondbidrag av sådan storlek att det ter sig möjligt att så småningom nå upp

till ett fondrelationstal på 1 %. Det kan emellertid finnas skäl för att helt gå

ifrån den nuvarande principen att fondrelationskravet på 2 % skall uppfyl­

las till hälften av kassan resp. banken och till hälften av föreningsledet och

således i stället fastställa detta krav i en enda regel för resp. institution som

enhet. Bankinspektionens förslag om att låta den nya fondkravsregeln helt

ersätta de regler som nu gäller för föreningarna innebär ett steg i denna

riktning. En ändring av den principiella hälftendelningen av ansvaret för

att resp. institution uppfyller ett fondrelationskrav på 2 % förutsätter

emellertid att konsekvenserna av en sådan ändring närmare klargjorts. Jag

är därför inte i förevarande sammanhang beredd att slopa regeln om att

varje förening i princip skall uppfylla ett fondrelationskrav på 1 %. Bank­

inspektionens önskemål om en förenklad reglering bör dock tillgodoses så­

tillvida, att den gällande subsidiära regeln tas bort. Efter införandet av den

nya subsidiära regeln finns nämligen knappast något behov av att ha kvar

denna.

34 § SF och 59 § LL har ändrats i enlighet med det sagda.

I sammanhanget vill jag erinra om att jag i prop. 1970: 135, som torde

komma att behandlas av höstriksdagen, föreslagit den ändringen i 29 § 3

mom. kommunalskattelagen (1928:370) att landshypoteksförening medges

avdrag vid inkomstbeskattningen för avsättning till reservfond intill dess

fonden uppgår till 2,5 % — mot f. n. 2 % — av föreningens skulder. Motsva­

rande ändring har tidigare genomförts i fråga om stadshypoteksförenings

fondavsättningar. Ändringarna är föranledda av den nuvarande subsidiära

fondkravsregeln, som kan medföra att förening åläggs av centralorganet att

förstärka sin fond så att den svarar mot mer än 2 % av föreningens skulder.

Eftersom ett sådant åläggande är tänkbart också vid tillämpning av den nya

subsidiära fondkravsregeln föranleder denna ingen ändring i den avdrags-

regel som jag föreslagit i prop. 1970: 135 för landshypoteksförening och

som redan gäller för stadshypoteksförening.

Mot den av hypoteksbanken föreslagna ändringen av 13 § LL har jag

ingen erinran.

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1970

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

17

1) lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

2) lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank

och om landshypoteksföreningar,

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda två garanti­

förbindelser, en på 3,9 miljarder kr. att utgöra stadshypotekskassans grund­

fond i stället för den nuvarande förbindelsen på 2,9 miljarder kr. och en på

400 milj. kr. att utgöra hypoteksbankens grundfond i stället för den nuva­

rande förbindelsen på 300 milj. kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 700561