Prop. 1968:67
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1968
1
Nr 67
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående undervisning för ut
landssvenska barn samt för vissa minoriteter i Sverige; gi ven Stockholms slott den 8 mars 1968.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsproto kollet över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Olof Palme
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framläggs förslag om statligt stöd för svensk undervisning i ut landet. Vidare framläggs förslag till åtgärder för att underlätta skolgången i Sverige för dels utlandssvenska elever och andra elever i behov av skolinackordering, dels barn och ungdom som tillhör inflyttade språkliga minoriteter.
Svensk undervisning i utlandet föreslås få anordnas i form av grundskola (svensk utlandsskola), svensk undervisning vid internationell skola, kompletterande svensk undervisning för svenska barn i utländska skolor samt korrespondensundervisning. Statsbidrag föreslås utgå till kostnader för lärartjänster och undervisningsmateriel samt om synnerliga skäl föreligger även till kostnader för skollokaler och elevhem. Kostnaderna för genomförande av de framlagda förslagen angående svensk under visning i utlandet beräknas till ca 1,3 milj. kr. per år.
För att underlätta de utlandssvenska elevernas skolgång i Sverige föreslås bl. a. att vissa elevhem knutna till det allmänna skolväsendet skall mottaga även utlands svenska elever och förses med särskilda personella resurser. Särskilt studiestöd föreslås kunna utgå till utlandssvenska elever som önskar utbildning i Sverige.
[ fråga om inflyttade språkliga minoriteter föreslås att försöksverksamhet skall anordnas med läsundervisning för barn i förskole- och grundskoleåldern på barnens egna modersmål. Vidare bör prövas olika nya åtgärder för att underlätta minori teternas anpassning till det svenska samhället. För att minoriteterna skall kunna behålla kontakten med sin ursprungliga kulturmiljö föreslås att barn och ungdom som tillhör en minoritet skall kunna få kompletterande undervisning i det egna mo dersmålet och andra nationella ämnen.
t — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 67
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 8 mars
1968.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
ange
, K
ling
, J
ohansson
, H
olmqvist
, A
spling
,
P
alme
, S
ven
-E
ric
N
ilsson
, G
ustafsson
, G
eijer
, O
dhnoff
, W
ickman
,
M
oberg
.
Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om undervisning för ut
landssvenska barn samt för vissa minoriteter i Sverige och anför.
I prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 168) förklarade jag mig ha för avsikt att senare före
slå Kungl. Maj:t att förelägga 1968 års riksdag proposition om bl. a. ökat statligt
stöd till utlandsskolor på grundval av förslag från 1964 års utlands- och internat-
skoleutredning (SOU 1966: 55). I avvaktan härpå beräknades medelsbehovet under
anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m. öka med sammanlagt 1,4 milj. kr.
avseende merkostnader för ändamål som omfattas av ifrågavarande förslag. Vidare
har i prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 197) föredraganden vid sin anmälan av anslaget
Privatskolor: Bidrag till vissa privatskolor anmält, att vissa förslag från utredning
en avsågs bli behandlade i särskild proposition till årets riksdag.
Beredningen av dessa frågor är nu avslutad och jag anhåller att få redogöra för
dem närmare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
1. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 februari 1964 tillkallade dåva
rande chefen för ecklesiastikdepartementet den 25 februari 1964 sex sakkunniga
för att utreda frågan om de utlandssvenska barnens skolgång, skolinackordering
för vissa elevgrupper och frågan om vissa minoriteters skolgång, nämligen leda
moten av riksdagens andra kammare, numera landshövdingen Gunnar Helén, un
dervisningsrådet Åke Fältheim, redaktören Bengt Gustafsson, rektorn Rolf Hill-
man, ledamoten av riksdagens första kammare, numera statsrådet Alva Myrdal
samt direktören Per Zethelius. Tillika uppdrogs åt Helén att såsom ordförande leda
de sakkunnigas arbete. Den 18 mars 1965 uppdrogs åt professorn Sten Karling att
såsom sjunde ledamot ingå i utredningen. (Direktiv se 1965 års riksdagsberättelse
s. 274). De sakkunniga antog benämningen 1964 års utlands- och intematskoleut-
redning.
Som experter har docenten Urban Dahllöf, numera byrådirektören Sven Rei-
nans, undervisningsrådet John Ulne, psykologen i socialstyrelsen Kurt Gordan och
departementssekreteraren Lars Lindén biträtt de sakkunniga.
Till utredningen har överlämnats en ansökan från S:t Eriks katolska skola i
Stockholm och Stiftelsen Skolsystrar de Notre Dame’s barn och ungdomsverksam
het.
Sina överväganden och förslag har utredningen i augusti 1966 framlagt i be
tänkandet Skolgång borta och hemma (SOU 1966: 55).
Till betänkandet har fogats reservationer avgivna av ledamoten Karling och av
ledamöterna Fältheim och Myrdal jämte Gustafsson.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av skolöverstyrelsen — efter
hörande av länsskolnämnderna, ett antal av förslaget närmare berörda kommuner
samt huvudmän för internatskolor och svenska utlandsskolor —- vidare statskon
toret, dåvarande socialstyrelsen, dåvarande medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), centrala studiehjälpsnämnden, styrelsen för inter
nationell utveckling (SIDA), statens ungdomsråd, svenska institutet för kulturellt
utbyte med utlandet, yrkesutbildningsberedningen, arbetsgruppen för invandrarfrå
gor, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsför
bundet samt -—■ i gemensamt yttrande — Sveriges industriförbund (Industriförbun
det), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges allmänna exportförening
(Exportföreningen), vidare Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens
riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) som överläm
nat yttrande från Lärarnas riksförbund (LR), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Målsmännens riksförbund (MR), Utlandssvenskarnas förening, Riksför
eningen för svenskhetens bevarande i utlandet, De enskilda läroverkens förbund,
Svenska privatskolors riksförbund, Centralförbundet för finska föreningar i Sverige,
Estniska kommittén, Esternas representation i Sverige, Mosaiska församlingarnas
4
centralråd — som överlämnat yttrande från Hillelskolans i Stockholm ledning —-
Katolska biskopsämbetet, Stiftelsen Skolsystrar de Notre Dame, Hermods korres
pondensinstituts stiftelse (Hermods-NKI) och Kristendomslärarnas förening.
Styrelsen för Sigtunaskolans aktiebolag, styrelsen för Estniska gymnasiet i Stock
holm, Osby samskolas föräldraförening, Osby Handels- & Industriförening och
Skånes handelskammare har dessutom inkommit med skrifter.
I det följande redovisas för sammanhangets skull på vissa punkter förslag, som
inte kräver beslut av riksdagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
2. Svensk undervisning åt svenska barn i utlandet
2.1 Nuvarande förhållanden
Flertalet utlandssvenska barn fullgör enligt vad utredningen kunnat finna av sina
undersökningar sin skolgång i utländska eller internationella skolor. Detta berox
i vissa fall på ekonomiska eller andra hinder för svensk skolgång men i andra fall
på att föräldrarna med avsikt valt utländsk skolgång. Vissa utlandssvenska föräld
rar ser det som en förmån för barnen att de får gå i en skola där undervisningen
sker på ett av världsspråken eller anser att skolgång i utländsk skola kan ha eu
gynnsam inverkan på barnens förmåga till förståelse av människor av annan natio
nalitet m. m. Andra utlandssvenskar som bosatt sig utomlands strävar inte efter
att ge barnen svensk skolutbildning utan låter dem assimileras i bosättningslandet. Ut
redningen är dock av den uppfattningen, att de flesta utlandssvenska föräldrar anser
att svensk skolgång på vissa stadier är av mycket stort värde för barnen och kon
staterar, att praktiskt taget alla utlandssvenskar som uppfattar sin vistelse i utlan
det som ett begränsat skede i familjens liv önskar att barnen skall få en svensk
uppfostran.
Svensk undervisning meddelas f. n. vid närmare 30 statsunderstödda svenska sko
lor utomlands. Skolorna är i allmänhet mycket små. För svenska skolor i utlandet
utgår statsbidrag till kostnaden för avlönande av lärare enligt följande grunder.
För undervisning på realskolestadiet vid svenska skolan i Paris utgår statsbidrag
till avlönande av två lärare med 21 500 kr. för vardera tjänsten. I övrigt utgår vid
ett elevantal av 7—20 elever statsbidrag för en lärartjänst, vid 21—30 elever stats
bidrag för två lärartjänster och vid mer än 30 elever statsbidrag för tre lärartjäns
ter. Om särskilda skäl föreligger kan skolöverstyrelsen medge att statsbidrag får
utgå för mer än tre lärartjänster, dock högst för fem lärartjänster.
För statsbidragsberättigad lärartjänst, som avser undervisning i högst årskurs 3.
utgår statsbidrag med 12 000 kr. och för annan tjänst med 15 000 kr.
De lokaler som står till skolornas förfogande är i många fall inte lämpade för
ändamålet. Skolornas standard beträffande pedagogisk utrustning och olika hjälp
medel är i allmänhet också låg. Enligt vad utredningen funnit är föräldrar med er
farenhet av svenska utlandsskolor i allmänhet nöjda med undervisningen och andan
vid skolorna men missnöjda främst med skolornas materiella standard.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
2.2 Utredningens förslag
Utredningen framhåller att begreppet utlandssvensk inte är entydigt. I en för
individ och familj så central och viktig fråga som barnens uppfostran har utredning
en inte ansett det lämpligt att tolka begreppet restriktivt. Då det gäller att ange vil
ka som skall anses vara utlandssvenskar i den betydelsen att de bör äga rätt till de
förmåner, som från Sveriges sida kan medges utlandssvenskarna i fråga om barnens
skolgång, förordar utredningen att alla personer, oavsett medborgarskap och man
talsskrivningsort, skall betraktas som utlandssvenskar om de är bosatta utomlands
och om de
är eller under någon del av sitt liv varit svenska medborgare.
är eller varit gift med svensk medborgare,
är barn till person som är eller varit svensk medborgare eller
använt svenska som vardagsspråk med en av föräldrarna samt betraktar sig som
svenskar.
I tveksamma fall rekommenderar utredningen en generös tolkning.
Från såväl arbetskraftssynpunkt som från social och kulturpolitisk synpunkt fin
ner utredningen det motiverat att förbättra de utlandssvenska barnens skolmöjlig-
heter utomlands. En ändring av villkoren för och omfattningen av statsbidragen till
svenska utlandsskolor är enligt utredningen den mest angelägna åtgärden för att
åstadkomma en sådan förbättring.
Statsunderstödd svensk undervisning i utlandet föreslås få anordnas i form av
svensk grundskola (svensk utlandsskola), undervisning i grupp, svensk undervis
ning vid internationell eller internordisk skola, korrespondensundervisning samt
undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden vid sidan av skolgång
i utländska skolor (svensk kompletterande undervisning).
Utredningen, som av olika skäl anser att organisationen av utlandsskolorna icke
lämpligen kan anförtros åt något av befintliga departement, verk eller nämnder,
föreslår att ett särskilt organ, utlandsskolnämnden, inrättas för ledning
och tillsyn av undervisningen för utlandssvenskars barn och att detta organ skall
avgöra vilken form av undervisning som bör väljas för att tillgodose ett aktuellt
undervisningsbehov.
Utlandsskolnämnden skall enligt utredningens förslag bestå av en ordförande
jämte fyra ledamöter. Samtliga utses av Kungl. Maj:t. Utredningen finner att såväl
skolerfarenhet som utlandserfarenhet och juridisk erfarenhet bör finnas inom nämn
den och anser därför att utrikesdepartementet bör ge förslag på en ledamot, skol
överstyrelsen på två ledamöter och Utlandssvenskarnas förening på en ledamot.
Ordföranden utses efter gemensam beredning av utrikes- och utbildningsdeparte
menten. Sekreterare i nämnden och chef för dess kansli, som i rationaliserings- och
besparingssyfte förutsätts vara samordnat med dåvarande skolnämndens för Stock
holms stad och Stockholms län, dvs. nuvarande länsskolnämndens för Stockholms
län, skall vara en utlandsskolinspektör.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
Utredningen föreslår även åtgärder för att underlätta de utlandssvenska barnens
skolgång i Sverige. Dessa förslag redovisas i samband med utredningens förslag
angående skolinackordering i Sverige för olika elevgrupper.
2.2.1 Svenska utlandsskolor
Undervisningsbehovet för utlandssvenska barn i låg- och mellanstadieåldern bör
enligt utredningen i första hand tillgodoses genom svenska utlandssko-
1 o r. Svensk utlandsskola föreslås få inrättas när elevunderlaget på nämnda sta
dier inom ett lämpligt rekryteringsområde mera stadigvarande uppgår till tolv. Vid
detta elevantal bör enligt utredningen två lärare kunna anställas. Det är enligt ut
redningen lämpligt att en av lärarna får ansvaret för den pedagogiska ledningen av
skolan och för vissa organisatoriska uppgifter. En tjänst som studierektor föreslås
därför inrättad. Med hänsyn till att barnen utomlands ofta blir skolpliktiga tidigare
än i Sverige och att det av pedagogiska skäl anses önskvärt att de utlandssvenska
barnen får sin första ^undervisning på svenska föreslår utredningen, att för
skoleverksamhet skall kunna anordnas vid svensk utlandsskola om barn
antalet på detta stadium uppgår till åtta. Normalt beräknas en svensk utlandsskola
bestå av förskola, lågstadium och mellanstadium. Högstadieundervisning för
utlandssvenskars barn förutses däremot ske huvudsakligen i skolor i Sverige. I den
mån högstadielever undervisas i svenska utlandsskolor bör denna undervisning i all
mänhet ha formen av lärarledd korrespondensundervisning. Endast på orter där ett
större antal svenskar är bosatta anses regelrätt högstadium med muntlig undervis
ning kunna anordnas. Fråga om inrättande av högstadium bör enligt utredningen
prövas från fall till fall.
Utredningen anser, att undervisningen vid de svenska utlandsskolorna i möjli
gaste mån bör kvalitativt motsvara den som ges i skolor i Sverige och att de utlands
svenska barnen bör jämställas med de hemmasvenska även i fråga om skolsociala
anordningar.
För att man vid utlandsskolorna skall kunna få tillräckligt kvalificerade lärare
måste enligt utredningen dels tjänsterna som utlandslärare utannonseras och till
sättas efter samma principer som gäller för lärartjänster i Sverige, dels lönevillkoren
ändras på ett sådant sätt att en lärare som tar utlandstjänst under några år inte
lider ekonomiskt avbräck eller försenas i befordringshänseende. Eftersom lärarna
vid utlandsskolorna ofta har att arbeta självständigt och utan möjlighet till kontakt
med andra lärare av samma slag och med samma uppgifter, bör enligt utredningens
mening vid tillsättningen stor vikt läggas vid att vederbörande lärare har tillräcklig
praktik inom yrket i Sverige för att kunna skapa en sådan miljö och sådan arbets
situation som överensstämmer med svenska skolförhållanden. Några bestämda krav
på viss tids tjänstgöring eller andra behörighetskrav utöver dem som normalt krävs
för ordinarie tjänst vid skola i Sverige har dock inte ansetts böra uppställas. Utred
ningen föreslår, att lärarna vid utlandsskolorna skall vara statligt anställda och åt
njuta i huvudsak samma löne- och anställningsvillkor som vid anställning i Sverige.
Anställning av lärare bör enligt utredningen ske genom utlandsskolnämnden, vil
ken står som arbetsgivare för läraren och sänder ut honom för tjänstgöring vid viss
skola utomlands. Lärarna förordnas för en tid av tre år med möjlighet till nytt tre-
årsförordnande i omedelbar följd. Därefter bör samma lärare normalt icke på nytt
förordnas utomlands innan han under minst två år tjänstgjort vid skola i Sverige.
Den kontanta lönen bör enligt utredningen så långt möjligt bestämmas så att lä
rarens allmänna levnadsstandard kan hållas på samma nivå som i Sverige och meri
ter och tjänsteår beräknas på samma sätt vid utlandstjänstgöring som vid tjänstgö
ring i Sverige. Rese- och flyttningsersättning föreslås utgå vid till- och frånträde av
tjänst i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för jämförlig personal
i utrikesförvaltningen. Dessutom föreslås att lärare vid utlandsskola vartannat år
skall kunna få reseersättning vid hemresa under ferier om läraren under en del av
ferierna deltar i studiedagar eller fortbildningskurs.
Utredningen föreslår vidare, att statsbidrag skall utgå till kostnader för lokaler
och stadigvarande undervisningsmateriel för utlandsskolorna samt till vissa skol-
sociala anordningar.
I de fall skollokalerna hyrs föreslås statsbidrag kunna utgå till hela hy
reskostnaden. Det bör enligt utredningen även vara möjligt för en skolförening att
få statsbidrag till inköp av fastighet eller att svenska staten förvärvar fastighet
utomlands för skoländamål eller att skolförening beviljas ränte- och amorterings-
fritt lån för ändamålet. För första uppsättningen stadigvarande undervisningsmate
riel föreslås statsbidrag utgå med förslagsvis 15 000 kr. per skola.
De utlandssvenska barnen bör enligt utredningen jämställas med hemmasvenska
barn i fråga om rätten till fri undervisningsmateriel. Elever vid de svenska utlands
skolorna bör därför enligt utredningen erhålla fria läroböcker. Till övrig
undervisnings- och förbrukningsmateriel föreslås statsbidrag
utgå med 40 kr. per elev och år. Vidare föreslår utredningen att dagliga skolre-
s o r skall subventioneras till 100 % om de sker med reguljära fortskaffningsmedel
och eljest med belopp motsvarande bensinkostnaderna för en mindre bil om privat
bil anlitas eller med högst 3 kr. per elev och dag om skolskjuts organiseras. Stats
bidrag till skolmåltider föreslås utgå med 1 kr. per elev och läsdag vid de
utlandsskolor, där styrelsen beslutat att skolmåltider skall anordnas. I fråga om
skolhälsovård föreslår utredningen att varje elev skall läkarundersökas vid
inskrivningen samt därefter minst vartannat år och att statsbidrag för ändamålet
skall utgå med 10 kr. per elev och år. En skolläkare skall finnas vid varje skolen
het. Varje skola bör också ha kontakt med en sköterska som kan anlitas vid före
kommande behov.
Utredningen föreslår, att det i anslutning till svensk utlandsskola efter medgivan
de av Kungl. Maj:t skall kunna inrättas elevhem. Statsbidrag till sådant elev
hem föreslås utgå efter samma principer som till elevhem vid det allmänna skolvä
sendet i Sverige.
Utredningen finner det vara befogat med hänsyn till det ekonomiska ansvar och
de förvaltningsuppgifter som kommer att åligga huvudmannen att vissa be
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
7
8
stämmelser meddelas rörande huvudmannens styrelse och skolans styrelse. Utred
ningen knyter an till den tanke som ligger bakom konstruktionen av det kommunala
huvudmannaskapet i Sverige och föreslår, att som huvudman för en utlandsskola
skall stå en förening med minst tio medlemmar knuten till orten eller området och
med driften av skolan som huvudsyfte. För denna förening skall finnas en styrelse
på sju ledamöter, vilken även skall vara skolans styrelse och ha säte i skolans verk-
samhetsland. Skolstyrelsen skall i huvudsak ha sådana uppgifter som svarar mot en
kommunal skolstyrelses uppgifter i Sverige. Utredningen föreslår, att en av ledamö
terna i styrelsen skall utses av utlandsskolnämnden, att skolchefen, dvs. utlandssko-
lans studierektor, skall vara självskriven ledamot och att övriga fem ledamöter skall
utses av föreningen.
2.2.2 Svensk undervisning utomlands utanför den egentliga skolorganisationen.
Kravet på minst tolv elever för att utlandsskola skall kunna inrättas medför att
möjligheten att grunda sådan skola begränsas. Utredningen vill emellertid inte för
sämra möjligheterna att anordna svensk undervisning utomlands och föreslår där
för att grundskole undervisning i mindre grupper skall kun
na anordnas vid ett elevunderlag av sammanlagt minst sex elever. Även för sådan
undervisning föreslås utlandsskolnämnden kunna sända ut en statligt anställd lärare.
Statsbidrag föreslås vidare kunna utgå till lokalkostnader om särskild lokal behöver
hyras samt till förbrukningsmateriel och stadigvarande undervisningsmateriel. Ut
redningen föreslår också att utlandsskolnämnden skall sända ut korrespondenskur
ser och läroböcker vid undervisning i grupp.
För de utlandssvenska barn som går i utländska skolor föreslås att k om p 1 et
ter a n d e undervisning skall få anordnas i svenska språket och om sven
ska förhållanden.
Till kompletterande undervisning föreslås statligt stöd i form av bidrag motsva
rande hela lärararvodet eller genom utsändande av svensk lärare för ändamålet.
Statsbidrag föreslås också kunna utgå till eventuell lokalhyra samt till stadigvaran
de undervisningsmateriel och till elevbibliotek.
Material för korrespondensstudier, inklusive själva korrespondens
kurserna, föreslås utlandsskolnämnden kostnadsfritt kunna tillställa de elever som
är hänvisade att studera med hjälp av korrespondenskurser. Korrespondensunder
visning bör enligt utredningen främst komma i fråga för högstadie- och gymnasie
elever men även — då elevunderlaget inte möjliggör utsändande av svensk lärare
— för låg- och mellanstadieelever. Statsbidrag föreslås utgå till lärarlön för hand
ledare vid korrespondensundervisning. Föräldrarna förutsätts i vissa fall kunna
handleda sina barn vid korrespondensundervisningen. Utredningen föreslår, att in
struktioner utarbetas för sådana föräldrar.
Statsbidrag föreslås även kunna utgå till internationell skola, vid
vilken svenska elever undervisas, under förutsättning att viss undervisning meddelas
i svenska språket och i samhällsorienterande ämnen med anknytning till Sverige, att
skolans allmänna arbete och kursplaner väsentligen motsvarar den svenska grund
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
9
skolans, att den fostran som ges i skolan i väsentliga stycken överensstämmer med de principer för den obligatoriska undervisningen som gäller för den svenska grundskolan, att skolan väsentligen uppfyller de villkor som i övrigt ställs på svensk utlandsskola, att skolan är beredd att ta emot alla svenska elever i ifrågakommande åldrar som söker inträde och att för icke-svenska elever ekonomiskt vederlag för undervisningen utgår till huvudmannen från annan än svensk skolmyndighet med ett belopp per sådan elev räknat som lägst motsvarar det svenska statsbidraget delat med antalet svenska elever. Bidraget till lärarlöner bör utgå genom att svenska lä rare utsänds på samma sätt som till de svenska utlandsskolorna av utlandsskol- nämnden, som även betalar deras löner. Utlandsskolnämnden föreslås övervaka, att den ekonomiska insatsen från svensk sida icke överstiger vad som är skäligt med hänsyn till inslaget av svenska elever. Till lokaler skall statsbidrag kunna utgå efter utlandsskolnämndens bedömande. Svenska läroböcker skall kunna utsändas till skolan och i den mån utländska läroböcker kommer till användning skall statsbi drag även kunna utgå till dessa. Statsbidrag till stadigvarande undervisningsmate riel, förbrukningsmateriel, skolskjutsar, skolmåltider, skolhälsovård och skolbiblio tek föreslås kunna utgå i relation till antalet svenska elever vid skolan.
Statsbidrag beräknas även under vissa villkor kunna utgå till skola som anordnas av internordisk huvudman. Om undervisningen i sådan skola sker på ett nordiskt språk anses det emellertid att eleverna på grund av de stora likheterna mellan de nordiska språken löper risk att sammanblanda dessa. Även om eleverna vid en internationell skola är av enbart svenskt, finskt, danskt och norskt ursprung synes det enligt utredningen från denna synpunkt vara mera förmånligt för elever nas utveckling om de som huvudsakligt undervisningsspråk får använda ett av de stora världsspråken, medan de undervisas i sitt eget nationella språk under de »na tionella» timmarna.
Utredningen föreslår vidare i fråga om nordiskt samarbete, att huvud man för svensk utlandsskola skali vara skyldig att, på samma villkor som gäller för utlandssvenskar, även ta emot barn till medborgare i annat nordiskt land och att svensk utlandsskola skall kunna tjäna som organisatorisk och lokalmässig bas för stödundervisning i annat nordiskt modersmål. Utredningen förutsätter att full re- ciprocitet skall råda beträffande de förmåner som från svensk sida beviljas andra nordiska länder.
2.2.3 Kostnader
Utredningen räknar med att det på ungefär 15 orter finns tillräckligt elevunder lag för inrättande av svensk utlandsskola. Kostnaderna för statligt stöd till ifråga varande skolor enligt utredningens förslag beräknas till ca 1,7 milj. kr.
Om antalet utlandssvenska barn på en ort är så lågt att utlandsskola ej kan in rättas, skall enligt utredningens förslag handledd korrespondensundervisning eller —- under förutsättning att antalet elever är minst sex — undervisning i grupp i stäl let få anordnas utan att verksamheten får karaktären av en officiell svensk skola.
10
Utredningen finner det svårt att bedöma i vilken omfattning undervisning i grupp
eller handledd korrespondensundervisning kommer att kunna anordnas. Anordnan
de av undervisning i grupp på de orter, där utlandsskola nu finns men elevantalet
är för lågt för att utlandsskola enligt utredningens förslag skall kunna inrättas, be
räknas kosta ca 250 000 kr.
Utredningen räknar med att det vid ungefär tio utlandsskolor kommer att finnas
underlag för anordnande av förskoleverksamhet. Kostnaderna härför beräknas till
ungefär 250 000 kr.
Vid ett genomförande av utredningens förslag under budgetåret 1967/68 har
utredningen för detta budgetår totalt räknat med ett medelsbehov av — enligt
1965 års kostnadsläge — 2,2 milj. kr. för driftkostnader för utlandsskolväsendet.
Utredningen räknar beträffande de därpå följande åren med att det av utredning
en föreslagna ökade statliga stödet till utlandsskolorganisationen kommer att med
föra såväl en ökning av elevantalet vid befintliga utlandsskolor som en ökning av
antalet utlandsskolor. Vid oförändrat antal utlandsskolor bör enligt utredningen för
budgetåret 1970/71 beräknas ett medelsbehov av 2,6 milj. kr. för utlandsskolorga
nisationen. Nya utlandsskolor antas under tiden fram till budgetåret 1970/71 kun
na upprättas på högst tio nya orter. Kostnaderna för en dylik utökning av utlands
skolorganisationen skulle uppgå till närmare 1 milj. kr. Under angivna antaganden
räknar utredningen sålunda för budgetåret 1970/71 med ett maximalt medelsbe
hov av 3,6 milj. kr. för driftkostnader för utlandsskolorganisationen.
Beträffande medelsbehovet för investeringar förutsätter utredningen att lokalbe
hovet för utlandsskolorna för de närmaste åren i huvudsak skall kunna tillgodoses
genom förhyrning av lokaler.
För utlandsskolnämnden räknar utredningen med ett årligt medelsbehov av
90 000 kr. till avlöningar och 30 000 kr. till omkostnader. För budgetåret 1967/68
räknar utredningen dessutom med ett medelsbehov av 8 000 kr. för engångsanskaff-
ning av kontorsinventarier och annan utrustning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
2.3 Remissyttranden
Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till den generösa tolkning av be
greppet utlandssvensk, som utredningen förordar. Centrala studiehjälps-
nämnden finner det emellertid inte motiverat att erbjuda skolförmåner och studie
socialt stöd åt sådana tidigare svenska medborgare, som av eget initiativ lämnat
Sverige i avsikt att kvarstanna i utlandet.
Remissinstanserna ansluter sig allmänt till utredningens principiella utgångspunkt
att en ändring av villkoren för och omfattningen av statsbi
dragen till utlandsskolorna är motiverad för att förbättra de ut
landssvenska barnens möjligheter till skolgång utomlands och i flera yttranden fram
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1968
11
hävs behovet av åtgärder på ifrågavarande område. Skolöverstyrelsen förklarar t. ex. att det är överstyrelsens bestämda uppfattning att en ökad ekonomisk insats är oundgängligen nödvändig för att undervisningen vid utlandsskolorna skall kom ma i nivå med motsvarande undervisning i Sverige.
Förslaget att ett särskilt organ, utlandsskolnämnden, skall imättas avstyrks av skolöverstyrelsen, skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län samt länsskolnämnderna i Malmöhus, Södermanlands och Västmanlands län. Andra remissinstanser, däribland medicinalstyrelsen, SIDA, centrala studiehjälpsnämnden, Svenska stadsförbundet och LR tillstyrker förslaget. Skolöverstyrelsen anför bl. a., att ett särskilt organ med ifrågavarande begränsade arbetsuppgifter kunde bli isolerat från det svenska skolväsendet i övrigt. Vidare finner överstyrelsen att den föreslagna nämnden inte skulle få den förmåga att möta variationer i ar betets art och omfattning vilka med säkerhet kommer att uppstå. Överstyrelsen förordar att arbetsuppgifterna rörande utlandsskolväsendet, som överstyrelsen fin ner vara en statlig angelägenhet av rikskaraktär, anförtros överstyrelsen i egenskap av den myndighet som förfogar över erforderlig expertis och har översikt angående utvecklingen och planeringen på skolans område.
Kravet att elevunderlaget för inrättande av utlandsskola skall uppgå till tolv elever anses av ett flertal remissinstanser, däribland SIDA samt länsskol nämnderna i Gotlands, Hallands, Västmanlands och Jämtlands län, vara alltför strängt. Skolöverstyrelsen tillstyrker emellertid förslaget och statskontoret finner det väl motiverat att skärpa villkoren för inrättande av svensk utlandsskola.
Beträffande förslaget att svensk förskola skall kunna inrättas utom lands förutsätter skolöverstyrelsen, att någon ovillkorlig rätt att anordna sådan icke skall föreligga vid ett visst minimiantal elever utan att frågan bör prövas från fall till fall.
Remissinstanserna instämmer allmänt i utredningens uppfattning att det är vik tigt att lärarpersonalen är av god kvalitet och besitter tillräcklig erfaren het för att undervisningen vid de svenska utlandsskolorna i möjligaste mån skall kvalitativt motsvara den som ges vid skola i Sverige. Skolöverstyrelsen anser det emellertid från principiella synpunkter diskutabelt om lärarna bör vara statligt an ställda och ifrågasätter om inte en statlig reglering av löneförmånerna förenad med föreskrifter rörande behörighet, sociala förmåner m. m. vore lämpligare. Även yrkesutbildningsberedningen anför kritiska synpunkter mot förslaget om statlig an ställningsform för utlandslärarna.
Bland remissinstanserna råder delade meningar angående hur lång tid förordnan de som utlandslärare bör omfatta. TCO och LR förordar längre och fastare förord nande medan SIDA anser, att perioder om två år och sammanlagt högst fyra år er farenhetsmässigt är lämpliga. Skolöverstyrelsen förordar att förordnande skall med delas tills vidare för viss tid. Svenska skolföreningen i London, Svenska Sofiaförsamlingen i Paris, Svenska missionsförbundet och Filadelfiaförsamlingen i Stock holm föreslår att förordnandets längd skall bestämmas från fall till fall.
Beträffande läroböcker förordar LR att utlandsskolorna med hänsyn till
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
de speciella förhållandena skall ha viss frihet att välja andra böcker än dem som
används i hemlandets undervisning.
Centrala studiehjälp snämnden upplyser med anledning av utredningens förslag
om statsbidrag till elevhem att studiehjälp kan utgå för elevs skolgång
utomlands och ifrågasätter om inte ett särskilt undervisningsbidrag bör kunna utgå
för studier på grundskolenivå utomlands.
Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget angående skolhälsovård medan
skolöverstyrelsen ifrågasätter om inte hälsokontrollen bättre kan ske genom läkar
undersökning av skolläkaren på framställning av föräldrarna i det individuella fal
let. Överstyrelsen anser, att en skolsköterska bör knytas till varje svensk utlandssko-
la för viss tjänstgöring eftersom blott kontaktmöjligheter med en sådan inte är till
fyllest.
Beträffande utredningens förslag angående svensk undervisning
utomlands utanför den egentliga skolorganisationen
har remissinstanserna i allmänhet inte något att erinra.
SIDA och TCO betonar behovet av korrespondensundervisning.
Skolöverstyrelsen utgår från att elever på högstadiet i första hand får sin under
visning vid skolor i hemlandet och framhåller, att korrespondensundervisning en
sidigt tillämpad inte kan ersätta en vanlig skola även om elever på nämnda stadium
kan tillgodogöra sig kunskaper och färdigheter genom handledd korrespondensun
dervisning. Överstyrelsen är ännu mer tveksam beträffande förslaget rörande kor
respondensundervisning även för elever på grundskolans låg- och mellanstadier
samt påpekar, att erfarenhet därav i princip saknas i Sverige och att inte heller
något material finns utarbetat.
2.4 Departementschefen
1964 års utlands- och internatskoleutredning har framfört olika förslag för att
förbättra utbildningsmöjligheterna för utlandssvenska barn samt andra barn med
behov av skolinackordering. Förslag har också framförts angående undervisning
av språkliga och religiösa minoriteter i Sverige.
I likhet med utredningen finner jag det angeläget att utbildningsmöjligheterna
för de utlandssvenska barnen förbättras. Enligt min mening bör därvid såsom en
första åtgärd vidtas förbättringar av möjligheterna till svensk undervisning utom
lands.
Då det gäller att avgöra om någon skall ha rätt att erhålla svensk undervisning
bör som utredningen föreslagit en generös tolkning tillämpas av begreppet ut
landssvensk. Rätt till svensk undervisning bör kunna komma i fråga även
för den som ej är svensk medborgare. Svensk utlandsskola bör dock endast inrättas
på plats där det finns utlandssvenskar med reell anknytning till Sverige.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
13
Svensk undervisning för svenska barn i utlandet bör få anordnas i form av svensk
grundskola (svensk utlandsskola), kompletterande svensk undervisning åt svenska
barn som går i utländska skolor samt korrespondensundervisning eller undervis
ning inom internationell skola.
Utredningen har föreslagit att en särskild utlandsskolnämnd skall in
rättas för ledning och tillsyn av undervisningen för utlandssvenska barn. Förslaget
har kritiserats av bl. a. skolöverstyrelsen, som anser att ett organ med så begränsa
de arbetsuppgifter kan bli isolerat från det svenska skolväsendet i övrigt. Eftersom
utlandsskolväsendet är en statlig angelägenhet av rikskaraktär bör enligt översty
relsen arbetsuppgifterna anförtros åt den centrala skolmyndigheten. Jag delar över
styrelsens uppfattning och föreslår alltså att dessa uppgifter skall ankomma på
skolöverstyrelsen.
Svensk utlandsskola bör normalt få inrättas om antalet barn på låg-
och mellanstadiet är lägst tolv. Frågan om det skall finnas en eller flera lärartjänster
får prövas med hänsyn till elevernas fördelning på dessa stadier. Jag räknar med att
två lärare endast skall anställas om det finns minst sex elever på vartdera låg- och
mellanstadiet och att fler än två lärare endast i undantagsfall skall komma i fråga.
Även om antalet barn är mindre än tolv, dock lägst sju, bör efter närmare pröv
ning av omständigheterna svensk utlandsskola liksom hittills kunna få inrättas.
Prövningen bör bl. a. inbegripa en bedömning av om det med hänsyn till förekoms
ten av andra skolor av god standard kan vara lämpligare att i stället för svensk ut
landsskola endast anordna kompletterande svensk undervisning. Fråga om bibe
hållande av statsbidrag till svensk utlandsskola bör prövas enligt hittills tillämpade
riktlinjer.
Undervisning på högstadiet i svensk utlandsskola bör förekomma endast i un
dantagsfall och efter prövning i varje särskilt fall.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
att meddela föreskrifter angående huvudmannaskap och styrelse för svensk utlands
skola. I fråga om huvudmannaskap godtar jag i huvudsak utredningens förslag.
Kompletterande svensk undervisning för elever som går i ut
ländska skolor kan vara en lämplig lösning på orter där på grund av otillräckligt
antal elever svensk utlandsskola ej kan inrättas eller undervisning ej meddelas på
det aktuella stadiet. Efter särskild prövning av skolöverstyrelsen bör statsbidrag
kunna utgå för lärarledd kompletterande undervisning. Jag räknar därvid med att
den kompletterande undervisningen skall meddelas av lärare vid svensk utlands
skola eller annan lämplig person på orten. Icke lärarledd kompletterande undervis
ning bör kunna komma i fråga för varje utlandssvensk elev. För kompletterande
undervisning bör fri undervisningsmateriel tillhandahållas enligt vad skolöverstyrel
sen bestämmer.
På ort där det finns en svensk utlandsskola bör statsbidrag normalt ej utgå för
lärarledd kompletterande undervisning på samma stadium. På grund av särskilda
omständigheter, t. ex. stora avstånd kan det emellertid i undantagsfall vara moti
verat att statsbidrag utgår till olika former av svensk undervisning på samma ort och
stadium.
Korrespondensundervisning bör på låg- och mellanstadiet kunna
komma i fråga som en form av kompletterande undervisning. Däremot torde kor
respondensundervisning ej kunna ersätta skolgång på låg- och mellanstadiet. På
högstadiet och på gymnasialt stadium bör korrespondensundervisning få anordnas
dels som en form av kompletterande undervisning, dels som ersättning för skolgång
på detta stadium.
Utredningen föreslår, att statsbidrag under vissa förutsättningar skall kunna utgå
även till internationell skola. Jag finner det lämpligt att statsbidrag skall
kunna utgå för undervisning av utlandssvenska barn vid internationell skola. Kungl.
Maj:t bör äga att efter en bedömning av omständigheterna i varje särskilt fall be
sluta om statsbidrag till sådan skola.
Huvudman för svensk utlandsskola bör som utredningen föreslagit vara skyldig
att, på samma villkor som gäller för utlandssvenskar i skolan ta emot barn till med
borgare i annat nordiskt land. Jag biträder också förslaget att statsbidrag under vis
sa villkor skall kunna utgå till skola som anordnas av intemordisk huvudman.
Utredningen föreslår att förskoleverksamhet med statsbidrag skall
kunna anordnas om barnantalet beräknas bli minst åtta. Jag är inte beredd att nu
tillstyrka detta förslag. Frågan om statsbidrag bör utgå till förskoleverksamhet
torde få tas upp på nytt om det exempelvis på grund av skolpliktsbestämmelser
utomlands skulle uppstå behov av att anordna undervisning på förskolestadiet.
Utredningen anser det viktigt att lärarpersonalen är duglig och be
sitter tillräcklig erfarenhet för att undervisningen vid de svenska utlandsskolorna
i möjligaste mån skall kvalitativt motsvara den som ges i Sverige. För att tillräck
ligt kvalificerade lärare skall kunna anställas föreslår utredningen att lärarna vid
svenska utlandsskolor skall vara statligt anställda. Några remissinstanser, däribland
skolöverstyrelsen och yrkesutbildningsberedningen, ställer sig tveksamma till detta
förslag.
Även jag är tveksam beträffande lämpligheten av statlig anställningsform. Syftet
att underlätta rekryteringen av lärare kan tillgodoses genom en förbättring av stats
bidraget till lärarlöner samt föreskrifter rörande tjänstetillsättning och tjänstgöring
ens tillgodoräknande i merit- och pensionshänseende. Jag föreslår därför att lärar
na vid de svenska utlandsskolorna liksom hittills skall vara anställda av huvudmän
nen för skolorna. För att dessa skall kunna erbjuda löner av samma storlek som i
Sverige föreslår jag att till svensk utlandsskola skall utgå statsbidrag till
lärarlöner med schablonbelopp motsvarande lönen enligt näst högsta löne-
klassen i ortsgrupp 5 i lönegrad som gäller för tjänst för folk- resp. småskollärare i
Sverige, dock högst med belopp motsvarande de faktiska lönekostnaderna. För
kompletterande undervisning och handledd korrespondensundervisning bör stats
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
15
bidrag utgå med schablonbelopp anknutet till kostnad för timarvode för motsva
rande undervisning i Sverige.
Tjänstgöring vid svensk utlandsskola bör i merithänseende jämställas med tjänst
göring vid grundskola i Sverige. Jag förutsätter även att lärare vid svensk utlands
skola skall beredas pensionsrätt enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente.
Kostnaderna härför bör täckas genom statsbidrag i den ordning Kungl. Maj:t före
skriver. Den avsedda pensionsregleringen medför behov av vissa ändringar i pen-
sionsreglementet. Frågan bör därför underställas riksdagen i ett senare samman
hang.
Kostnaderna för statsbidrag till lärarlöner i enlighet med vad jag nu förordat
kan beräknas till närmare 1,5 milj. kr., vilket är ca 900 000 kr. mer än vad som
beräknats för statsbidrag till de svenska utlandsskolorna för innevarande budgetår.
Jag biträder utredningens förslag att i fråga om behörighet till
tjänst vid svensk utlandsskola samma villkor skall gälla som vid
svenska grundskolor. Jag räknar emellertid med att en friare dispensgivning skall
kunna tillämpas. Frågan om i vilken utsträckning dispens övergångsvis skall med
delas för nu anställda lärare bör prövas av skolöverstyrelsen.
Arbetsuppgifterna för lärare vid svensk utlandsskola bör i princip vara desam
ma som för lärare vid skolor i Sverige. Som utredningen föreslagit bör emellertid
lärare vara skyldig att undervisa även på annat stadium eller i ämne som inte in
går i tjänsten men där vederbörande kan anses ha förutsättningar att undervisa.
Som villkor för statsbidrag till svensk utlandsskola bör gälla att lärartjänst ledig-
förklaras och tillsätts efter samma principer som gäller för motsvarande lärartjänst
i Sverige. Jag föreslår att ledigförklarandet av tjänsterna skall ombesörjas av skol
överstyrelsen. Tjänst bör emellertid tillsättas av skolans styrelse. Beslut om till
sättning av tjänst bör kunna överklagas hos skolöverstyrelsen.
I enlighet med utredningens förslag bör förordnande som lärare vid svensk ut
landsskola meddelas för en tid av högst tre år. Efter denna tid bör läraren kunna
få ett nytt lika långt förordnande.
Till rese- och flyttningskostnader vid till- och frånträde av tjänst
vid svensk utlandsskola föreslår jag att statsbidrag får utgå med skäligt belopp
och i den ordning Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen föreskriver. Jag
räknar för budgetåret 1968/69 med ett medelsbehov för ändamålet av ca 90 000
kr.
Om synnerliga skäl föreligger bör statsbidrag kunna utgå till lokalkostna
der. Kungl. Maj:t bör även kunna besluta om bidrag till elevhem vid svensk ut
landsskola. Statsbidrag till kostnader för anskaffande av skol- och elevhemslokaler
bör belasta investeringsramen för byggnadsarbeten vid grundskolan och gymnasia
la skolor.
Förslaget att skolöverstyrelsen skall fastställa läroboksförteckning för utlands
skolorna samt skicka ut läroböcker och annan undervisnings
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
materiel, t. ex. korrespondensmateriel, kostnadsfritt biträder jag. Kostnaderna
härför beräknar jag till ca 50 000 kr. för budgetåret 1968/69.
Bidrag bör även kunna utgå till första uppsättningen stadigvarande undervisnings
materiel. För budgetåret 1968/69 räknar jag med ett medelsbehov av högst 150 000
kr. för bidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel.
Utredningens förslag om statsbidrag till skolmåltider, skolskjutsar och skolhälso
vård är jag däremot ej beredd att tillstyrka. Som villkor för statsbidrag till svensk
utlandsskola bör emellertid gälla att huvudmannen anordnar tillfredsställande skol
hälsovård.
De i förhållande till vad som utgår i statsbidrag enligt nuvarande bestämmelser
sammanlagda merkostnaderna för genomförande av här framlagda
förslag angående svensk undervisning i utlandet beräknar jag till 1 250 000 kr.,
varav ca 900 000 kr. för lärarlöner och ca 350 000 kr. för övriga ändamål.
Medel för ifrågavarande förslag har i prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 168) beräknats un
der anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m., ur vilket anslag större delen
av kostnaderna bör bestridas. Skolöverstyrelsens medelsbehov för ledning och till
syn av undervisningen för utlandssvenskars barn bör emellertid bestridas ur över
styrelsens anslag till avlöningar och omkostnader. Eftersom dessa anslag är för
slagsvis betecknade erfordras inte någon uppräkning av anslagen med anledning
härav. Eventuella bidrag för uppförande av skol- eller elevhemslokaler bör bestri
das ur anslaget Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
besluta att fr. o. m. den 1 juli 1968 statsunderstöd får utgå
till svensk undervisning i utlandet enligt av mig angivna grunder
och riktlinjer.
3. Inackordering i Sverige av vissa elevgrupper
3.1 Skolinackorderingsverksamhetens nuvarande omfattning
Enligt uppgifter, som utredningen inhämtat från länsskolnämnderna och lands
tingen, fanns höstterminen 1965 664 platser vid elevhem avsedda för elever vid
obligatoriska skolor, 614 platser vid elevhem avsedda för elever vid gymnasier
och 11 438 platser vid elevhem avsedda för elever vid yrkesskolor. I dessa siffror
ingår inte platser vid elevhem knutna till internatskolor. Elevhemmen för elever
i den obligatoriska skolans åldrar är huvudsakligen lokaliserade till glesbygder.
Vid internatskolorna fanns läsåret 1965/66 1 257 internatelever på grundskole-
stadiet och 1 043 elever på gymnasiestadiet.
17
Centrala studiehjälpsnämnden har räknat med att vid denna tid ca 35 000 ele
ver i gymnasiala skolor var inackorderade. Omkring 22 000 elever vid gymna
siala skolor skulle alltså enligt dessa uppgifter ha varit inackorderade i privatfamil
jer eller bott självständigt i uthyrningsrum eller i egna lägenheter på annan ort än
föräldrarna.
Elevhem för elever vid det allmänna skolväsendet drivs i Sverige dels av kom
munerna (framför allt elevhem vid det obligatoriska skolväsendet), dels av lands
tingen (framför allt elevhem vid gymnasiala skolor), dels av stiftelser (framför allt
då hemmet främst är avsett för särskilda grupper av ungdomar eller har till ända
mål att fostra ungdomen i en viss riktning).
Ett stort antal elevhem finns vid yrkesskolor. Dessa hem är av delvis annan ka
raktär än elevhemmen för motsvarande stadier av den allmänna skolan. De drivs
främst av landstingen i anslutning till centrala yrkesskolor eller andra yrkesskolor,
men även i anslutning till enskilda yrkesskolor (företagsskolor) finns elevhem in
rättade. Även staten driver elevhem i anslutning till vissa statliga yrkesutbildnings-
anstalter såsom lantbruks- och skogsskolor, riksyrkesskolor och sjuksköterskesko-
lor. Ett fåtal elevhem finns i anslutning till yrkesskolor med hushållningssällskap
som huvudman.
Tillsynen av eleverna är betydligt mindre intensiv vid elevhemmen än vid inter
natskolorna och personaltätheten väsentligt lägre. Vid internatskolorna är det van
ligt att såväl föreståndare som biträdande föreståndare finns för ett hem på 30—
35 elever, medan vid elevhemmen vid gymnasiala skolor oftast endast en före
ståndare finns för samma antal elever och ibland t. o. m. en föreståndare för ett
dubbelhem med sammanlagt närmare 60 elever. Vid yrkesskolhemmen är personal
tätheten ännu lägre, så att exempelvis ett gift föreståndarpar kan få svara för ett
elevhem med tillsammans 180 elever.
Till kostnaderna för uppförande av elevhem utgår statsbidrag enligt kungörelsen
den 15 maj 1936 (nr 202) angående statsbidrag till skolhemsbyggnader och deras
inredning, kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 594) angående statsbidrag till skol
hem för lärljungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt
skolhem (ändrad senast 1967: 471) samt kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480)
om statsbidrag till yrkesskolor (ändrad senast 1967: 822). Statsbidrag utgår för
uppförande av såväl elevhem för elever vid kommunala skolor som elevhem knut
na till privata internatskolor. Gäller det elevhem för det obligatoriska skolväsen
det eller elevhem vid internatskola bestäms bidraget från fall till fall. För uppfö
rande av elevhem vid yrkesskola utgår statsbidrag med hälften av kostnaderna.
Bidraget till övriga elevhem utgår med 75 % av de verkliga kostnaderna med möj
lighet för Kungl. Maj:t att, om särskilda skäl föreligger, höja bidraget till 90 %.
Enligt kungörelsen den 19 december 1958 (nr 665) om statsbidrag till driftkost
nader för det allmänna skolväsendet (omtryckt 1962: 478, senast ändrad 1967:823)
samt kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 594) angående statsbidrag till skolhem för
lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
2
—
Bihang till riksdagens protokoll 1968.
1 samt. Nr 67
utgår även statsbidrag till kostnader för avlönande av föreståndare vid sådant skol
hem.
Till skolverksamheten vid de internatskolor, för vilka privatskolstadgan den 26
april 1967 (nr 270) gäller, utgår statsbidrag enligt kungörelsen den 23 april 1964
(nr 137) om statsbidrag till vissa privatskolor (ändrad senast 1967: 172) med 60 %
av ett bidragsunderlag, omfattande kostnader för avlöning, sjukförsäkringsavgifter
m. m. för rektor, studierektor och lärare. Efter ansökan hos Kungl. Maj:t kan skola
erhålla ytterligare statsbidrag. Bidragen till samtliga här avsedda privatskolor får
dock sammanlagt inte överstiga 78 % av skolornas sammanlagda bidragsunderlag.
Till vissa andra internatskolor utgår statsbidrag med 6: 50 kr. per elev och dag
av läsåret. Till Grännaskolan utgår statsbidrag med ett av riksdagen för budgetåret
1967/68 beslutat belopp av 350 000 kr.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
3.2 .Utredningens förslag
3.2.1 Behov av skolinackordering
Utredningens överväganden begränsar sig i enlighet med direktiven till att avse
utlandssvenska barn, elever med behov av miljöbyte och glesbygdsungdom. De
utlandssvenska barnens möjligheter till skolgång i Sverige har särskilt beaktats.
Utredningen har funnit att privat inackordering oftast är en god lösning för
mellanstadiebarn och i synnerhet för lågstadiebarn. Så snart eleverna nått högstadie-
åldern anses dock inackordering i elevhem eller i en internatskola vara likvärdiga
alternativ. Utredningens förslag avser främst åtgärder beträffande elevhem och in
ternatskolor. Några direkta åtgärder för att förbättra eller standardisera inackorde
ringen i privata familjer föreslås däremot ej.
Utredningen föreslår emellertid, att utlandsskolnämnden skall söka upprätta en
översikt av antalet på skolorter tillgängliga privata inackorderingsplatser. En sådan
inventering skulle göra det möjligt för utlandsskolnämnden att tjäna som förmed-
lingsbyrå. Dessutom erhålls en överblick över hur stor del av inackorderingsbehovet
som lämpligen kan tillgodoses genom privat inackordering.
Utlandsskolnämnden föreslås i samarbete med berörda organ svara för plane
ringen av den nödvändiga utbyggnaden av internatskole- och elevhemsväsendet
till den del den avser att tillgodose de utlandssvenska elevernas behov samt även
delta i den regionala planeringen för elevhem, avsedda för glesbygds- och miljö
elever i gymnasiala skolformer. Avsikten är att de utlandssvenska barnens intres
sen skall bli beaktade även i dessa sammanhang, dels genom att de regionala
hemmen om möjligt placeras på orter som är lättillgängliga för utlandssvenska
föräldrar, dels genom att hemmen dimensioneras för att även kunna ta emot ett
inslag av utlandssvenska barn.
Elever i grundskolan och andra skolpliktiga elever har rätt att få sin inackor
dering organiserad genom kommunens försorg. Utredningen finner det naturligt
att kommun även skall vara skyldig att anordna inackorderingsmöjligheter för barn
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
19
och ungdom, som enligt den centrala och regionala gymnasieplaneringen skall gå i kommunens gymnasiala skola men har mer än 45 minuters resväg till skolan.
Glesbygdselever bör enligt utredningen fullgöra skolgången i den skola, till vilkens elevområde de hör, samt inackorderas privat eller i elevhem. Utlandssven ska elever, som saknar regional anknytning, anser utredningen som regel böra placeras i internatskolor eller i elevhem av rikskaraktär. I fråga om elever med dokumenterat behov av miljöbyte måste valet mellan placering i den regionala skolan med dess elevhem, i en internatskola eller i ett elevhem av rikskaraktär bero på de omständigheter som konstituerar inackorderingsbehovet.
Elevhemmen vid internatskolorna har som tidigare nämnts genomgående en högre personaltäthet än elevhem knutna till det allmänna skolväsendet. Lokalmäs sigt är de sistnämnda elevhemmen däremot i allmänhet mycket väl utrustade me dan standarden i detta avseende är mycket varierande vid internatskolorna. För att utjämna kvaliteten mellan dessa båda skol- och inackorderingsformer finner utredningen att
a) statsbidraget för både skol- och elevhemsverksamheten vid de internatskolor som erfordras för att tillgodose ett verkligt behov av skolinackordering måste höjas så att det kommer i nivå med statsbidraget till de allmänna skolorna och till dessa knutna elevhem,
b) bidrag måste utgå till erforderliga reparationer och nybyggnader av inter natskolornas undervisningslokaler och internatlokaler,
c) bidragen till nybyggnad och utvidgning måste väsentligen syfta till att alla statsunderstödda internatskolor på något längre sikt skall kunna ta emot lika många pojkar som flickor,
d) statsbidrag måste utgå till elevhemspersonal enligt samma principer vare sig elevhemmet är knutet till en internatskola, till cn allmän skola eller till en yrkes skola,
e) personaltätheten måste vara densamma vid internatskolor och därmed jäm förbara elevhem och att
f) likformiga bestämmelser måste gälla beträffande storleken av elevhemmen vid de olika skolformerna.
Enligt samstämmiga uppgifter från internatskolrektorer bör en internatskolas internatdel inte omfatta mer än 300 och 400 elever. Om denna gräns överskrids kan rektor inte längre överblicka organisationen och ha den personliga kontakt med varje elev som är betydelsefull. Eftersom på högstadiet en organisation med tre paralleller är den minsta som utredningen finner acceptabel med hänsyn till elevernas möjligheter till fritt val mellan olika ämnen och kurser måste ett internat- högstadium vara dimensionerat för minst 225 elever. Om man vill bredda internat skolans åldersregister till att omfatta mer än tre årskullar av elever, ligger det där för närmast till hands att komplettera högstadiet med ett enkelt mellanstadium, dvs. 90 elever. Däremot kan ett högstadium vid internatskola normalt icke sam organiseras med ett gymnasium utan att skolan uppnår ett totalt elevantal som
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
överskrider vad som anses lämpligt för en internatskola. För att en internatskola
med såväl högstadium som gymnasium skall kunna fungera tillfredsställande fin
ner utredningen att ett samarbete måste organiseras med en skola utanför internat
skolan och anger, att detta samarbete kan ske med den obligatoriska skolan i den
kommun i vilken internatskolan är belägen eller med en näraliggande internatskola
genom att den ena skolan tillhandahåller vissa valmöjligheter medan den andra sva
rar för de återstående. Undantag från eljest gällande minimiantal elever som villkor
för inrättande av klass eller undervisningsgrupp finner utredningen böra kunna
beviljas men föreslår dock inga generellt giltiga undantagsbestämmelser härvidlag
utan förordar, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom i varje sär
skilt fall.
Beträffande det gymnasiala stadiet finner utredningen att varje internatskola bör
kunna erbjuda gymnasial skolgång på de olika linjerna såväl inom gymnasiet som
inom fackskolan och yrkesskolan och konstaterar, att om man vill undvika att öka
elevantalet utöver vad som kan anses lämpligt, kan tillfredsställande valmöjligheter
på det gymnasiala stadiet blott åstadkommas genom samverkan på sätt som före
slagits beträffande högstadiet.
Utredningen har gjort vissa beräkningar angående det väntade behovet av in-
ackorderingsplatser på olika skolstadier. Med hänsyn till de många osäkra fakto
rer som ingår i beräkningen anser emellertid utredningen att dessa inte kan läggas
till grund för förslag om den framtida dimensioneringen av internatskolorna. Ut
redningen anser också att beslut angående den framtida omfattningen av internat-
skolorganisationen bör anstå till dess erfarenheter vunnits under en period då in
ternatskolor och elevhem framstått som jämbördiga alternativ. Utredningen fram
håller emellertid att det ej finns anledning att inrätta någon ny internatskola på
något skolstadium.
Utredningen anser, att i första hand Sigtuna humanistiska läroverk och Sigtuna-
skolan har möjlighet att uppnå en sådan skolorganisation beträffande elevernas
valmöjligheter, geografiskt läge m. m. som motsvarar utredningens krav. Nära
dessa kommer Viggbyholmsskolan och Grännaskolan. Nämnda skolor föreslås i
första hand skola tas i anspråk för att tillgodose behovet av internatplatser för
utlandssvenska elever och andra elever med behov av inackordering. Skolorna kan
erbjuda sammanlagt 969 platser. Om detta platsantal visar sig för litet skall även
andra skolor kunna tas i anspråk. I första hand finner utredningen att skolorna
i Lundsberg och Solbacka då kan komma i fråga.
För att tillgodose behovet av valmöjligheter mellan internatskola och elev
hem särskilt med tanke på utlandssvenska elever föreslår utredningen, att tre
elevhemsanläggningar med sammanlagt 180 platser uppförs. Dessa elevhem, som
skall vara av rikskaraktär, föreslås få sådana personella resurser att de kan be
traktas som likvärdiga alternativ till internatskolor när det gäller att tillgodose
inackorderingsbehovet för sådana elever som mera permanent har sin bostad i
elevhemmet. Varje hem om 30—40 elever föreslås förutom ekonomipersonal ha
en föreståndare och en biträdande föreståndare med en vecko tjänstgöring (om
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
21
räknad) av 40 timmar vardera. Som chef för en hel elevhemsanläggning bör enligt utredningen även anställas en förste föreståndare. Vid större anläggningar räknar utredningen med att även heltidsanställd arbetsledare och viss deltidsanställd perso nal skall erfordras.
Elevhemmen avses i första hand skola ta emot utlandssvenska elever i gymna sial skola och på högstadiet men även stå öppna för ett lokalt klientel av glesbygds elever och elever med dokumenterat behov av miljöbyte. För utlandssvenskarnas del anses det vara av betydelse att hemmen är belägna på inte alltför stort avstånd från internationella flygplatser, dvs. i trakten av Stockholm, Malmö och Göteborg. Vidare finner utredningen det angeläget att de inte förläggs till alltför små städer där skolorganisationen är ofullständig särskilt vad beträffar fack- och yrkesskolan och inte heller till städer som redan har stark press på utbildningsväsendet. Hem men anses dock böra förläggas till städer som enligt nu förefintlig planering kom mer att ha goda valmöjligheter inom de gymnasiala skolorna, helst även med års kurs 4 av teknisk linje.
Beträffande lokaliseringen av de tre elevhemmen anser utredningen, att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att avgöra till vilka orter elevhemmen skall för läggas. Utredningen föreslår, att ett av dem skall förläggas till stockholmsregionen, ett till göteborgsregionen och slutligen det tredje till Skånes västkust. Elevhem mens kapacitet föreslås bli 30 elever, 90 elever resp. 60 elever.
Kostnaderna för att uppföra de av utredningen föreslagna tre elevhemmen beräk nas till 5,8 milj. kr. Kostnaderna för statsbidrag beräknas i enlighet med gällande grunder för statsbidrag till uppförande av elevhem till ca 4,5 milj. kr.
3.2.2 Intagning av elever
Utredningen förklarar, att åtgärder av såväl organisatorisk och ekonomisk som pedagogisk art fordras för de utlandssvenska barn som av föräldrarna sänds hem till Sverige för skolgång. Utredningen framhåller behovet av information rörande möjligheterna till skolgång och inackordering samt föreslår att utlandsskolnämn- den skall utarbeta informationsmaterial med allmänna upplysningar om de möjlig heter till skolgång som står de utlandssvenska eleverna till buds liksom om de ekonomiska villkor som är förknippade med de olika alternativen. Utlandsskol- nämnden föreslås dessutom stå till tjänst med enskild upplysning och rådgivning.
I fråga om intagning av utlandssvenska elever i svenska skolor anser utredning en, att de utlandssvenska eleverna, även om de gått i en svensk utlandsskola, inte kan behandlas på riktigt samma sätt som ungdomar som gått i skola i Sverige. De har ofta bakom sig en varierande skolgång och har kanske flyttat mellan olika länder, talat olika språk osv., vilket kan ha satt dem i en ogynnsammare studie situation. Utredningen framhåller vidare, att den grupp det är fråga om är så liten att en tillämpning av en procentsats inom densamma kan medföra stora orättvisor. Utredningen föreslår därför, att elev som tillbringat de två senaste skolåren i svensk utlandsskola och där genomgått årskurs 9 skall tas in i gymnasium resp. fackskola,
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
om han uppfyller gällande behörighetskrav. Har eleven tillbringat något av de två
senaste åren i utländsk eller internationell skola, som inte direkt kan jämföras med
svensk utlandsskola, bör han enligt utredningen antas som extra elev på lämplig ut
bildningslinje. Intagningen bör således i detta fall inte göras definitiv på grund av
osäkerheten angående elevens förkunskaper. Inom ett läsår skall dock kollegiet ta
ställning till om han skall tas in i gymnasiet antingen i den önskade årskursen eller
i klass av annan årskurs.
De utlandssvenska elever som har bristfälliga kunskaper i svenska eller andra
ämnen föreslås få stödundervisning. Särskilda preparandkurser bör enligt utred
ningen även kunna anordnas. Utredningen anser vidare att som en förberedelse
för övergången till svensk skola särskilda korrespondenskurser bör kunna komma
till användning redan under utlandsvistelsen.
Det gymnasium som utlandssvensk elev sökt inträde vid föreslås i princip vara
skyldigt att motta eleven. Ett mera betydande inslag av utlandssvenska gymnasie-
sökande vid ett gymnasium förutsätts kunna motivera att en extra klassavdelning
inrättas.
Utredningen anser, att som allmänt villkor för att en internatskola på
längre sikt skall vara berättigad att erhålla statsbidrag bör gälla att intagningen av
elever i skolan sker enligt följande principer. Vid skolan bör i första hand tas in ut
landssvenska elever till ett antal motsvarande upp till 60 % av skolans totala in-
ternatkapacitet. I andra hand bör elever med behov av miljöbyte tas in till ett sådant
antal att de tillsammans med de utlandssvenska eleverna utgör minst 90 % av
skolans internatkapacitet. Högst 10 % av eleverna skall få tas in såsom internat-
elever av internatskolans ledning efter eget bedömande bland elever med eller
utan dokumenterat behov av skolinackordering. För att tas in i gymnasium eller
fackskola skall de dock uppfylla gällande minimikrav för sådan intagning.
I fråga om barn med behov av miljöbyte föreslår utredningen att särskilt intyg
rörande elevens behov av inackordering, utfärdat av psykiater eller behörig psy
kolog, skall bifogas ansökan om intagning.
Om 90 % av platserna i en internatskola inte tas i anspråk för utlandssvenska
elever och elever med behov av miljöbyte bör enligt utredningen återstående platser
beläggas med glesbygdselever, som tas in efter betygspoäng.
Intagningen av utlandssvenska elever i internatskolor och elevhem föreslås skola
ombesörjas av en central intagningsnämnd. Någon anledning att centralisera intag
ningen av hemmasvenska elever med behov av skolinackordering anser utredningen
däremot inte föreligga.
3.2.3 Fördelningen av kostnaderna för skolinackordering och skolgång
Utredningen konstaterar, att det råder stora skillnader mellan kostnaderna för
inackordering i familj, inackordering i elevhem och skolgång i internatskola. En
ligt utredningens mening bör det ske en normalisering av kostnaderna för skolin-
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
23
ackordering. I de fall då det föreligger ett verkligt behov av skolinackordering bör elevernas avgifter för skolinackordering i elevhem eller i internatskola endast uppgå till ett belopp motsvarande kostnaderna för inackordering i familj. De kost nader som inte täcks av elevavgifter bör enligt utredningen i princip fördelas mel lan stat och kommun.
I fråga om statsbidrag till skolinackordering föreslår utred ningen, att till elevhem av rikskaraktär skall, oavsett om elevhemmet är knutet till det allmänna skolväsendet eller till internatskola, statsbidrag utgå med belopp mot svarande lönen för dels en tjänst som förste föreståndare, dels en tjänst som före ståndare och en tjänst som biträdande föreståndare för varje fullt 30-tal elever, dels ock en tjänst som föreståndare om överskjutande elevantal är minst 15. Till internatskola föreslås statsbidrag dessutom utgå med belopp motsvarande kostna derna för skolläkare, skolsköterska och fritidsledare. Finns vid elevhemmet elever, som ej är utlandssvenskar eller i behov av miljöbyte, eller i fråga om internat skola elever som intagits enligt styrelsens bestämmande, skall enligt utredningen statsbidraget minskas i förhållande till antalet sådana elever.
Kostnaderna för statsbidrag till driftkostnader för de av utredningen föreslagna tre elevhemmen beräknas till ca 260 000 kr. per år.
Beträffande hemmasvenska grundskolelever åligger det i realiteten hemkom munen att svara för skolinackordering då behov därav föreligger. Utredningen fin ner det skäligt att föräldrar till utlandssvenska barn bereds möjlighet att placera sina barn i en svensk skola på såvitt möjligt samma villkor som hemmasvenska elever samt föreslår därför, att utlandssvensk grundskolelev skall kunna erhålla särskilt inackorderingsbidrag om 175 kr. per månad motsvarande summan av dels vanligt studiebidrag, dels inackorderingstillägg enligt studiehjälpsreglementet. Ut redningen beräknar kostnaderna för detta inackorderingsbidrag till ca 0,6 milj. kr. för budgetåret 1967/68 och till ca 1 milj. kr. för budgetåret 1970/71.
Enligt studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964 (nr 402, ändrad 1967: 302) utgår inackorderingstillägg till elever vid gymnasiala skolor som är i behov av in ackordering. Beslut härom meddelas av den lokala skolstyrelsen. Några exakta regler för när behov av inackordering skall anses föreligga finns inte. Inackorde ringstillägg skall dock endast i undantagsfall utgå till elev som är bosatt på skol- orten. Vanligen torde krävas att restiden uppgår till minst 3/4—1 timme eller att avståndet mellan skola och hem är minst 40—50 km. Skolstyrelserna har möj lighet att ge inackorderingstillägg till elever som är inackorderade på grund av behov av miljöbyte, men utredningen finner det angeläget att i författning klart utsägs, att elever i behov av miljöbyte har samma rätt till inackorderingstillägg som elever med lång skolväg.
I fråga om kostnaderna för skolinackordering på gymnasiestadiet anser utred ningen, att det allmänna bör bidra till de kostnader som är nödvändiga för att eleverna skall få den utbildning deras allmänna studieförutsättningar lämpar dem för. Eftersom kommunen normalt skall svara för de kostnader som dess invånare har för skolgång, antingen genom utgifter till det egna skolväsendet eller genom
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
ersättning till annan kommun dit en elev är hänvisad för skolgång, finner utredning
en det naturligt att kommun även skall bidra till de kostnader som av en eller an
nan anledning är ett nödvändigt villkor för skolgången. För elever som har lång
skolväg eller som saknar önskad utbildningslinje i hemortens skola samt för elever
som på grund av dokumenterat behov av miljöbyte är hänvisade till inackordering
bör därför enligt utredningen hemkommunen lämna ekonomiskt bidrag inte bara
till skolgång utan även till inackordering. Då utlandssvenska elever ofta ej tillhör
någon kommun föreslår utredningen att staten skall lämna motsvarande bidrag för
dessa elever. Utredningen uppskattar kostnaderna för den föreslagna ersättningen
för inackordering av utlandssvenska elever till ca 0,8 milj. kr. för budgetåret 1967/
68 och till något över 1 milj. kr. för budgetåret 1970/71.
Föräldrarna — dock ej föräldrar till glesbygdselever i den obligatoriska skolan
— beräknas av egna medel bidra med ett schablonbelopp som är så avpassat att
det ungefär svarar mot kostnaden för barnen om de bor hemma.
Det ekonomiska ansvaret för elevhemmen åvilar huvudmannen som måste bära
de eventuella kostnader som icke täcks av bidrag och avgifter.
Följande principskiss visar utredningens förslag till finansiering av verksamheten
vid elevhem av rikskaraktär knutet till internatskola eller det allmänna skolväsen
det.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
25
Elevkategori Ersättning betalas från — till
Föräldrar Staten
Skolkommun eller annan huvudman
Hemkommun
Grundskola
Utlandssvenska elever
1 575/år 4
-
-4
Statsbidrag -4 Kommunal ers.
- 3 150/år
Ev. rest
Elever med doku menterat behov av miljöbyte
-4 Statsbidrag
Kommunal ers. 4- -4 3 150/år
Ev. rest
Glesbygdselever -4 Statsbidrag
Kommunal ers. 4- 3 150/år 4-Ev. rest
Gymnasial skola
Utlandssvenska elever
900/år
-4
Statsbidrag -4 Kommunal ers. -4 3 150/år Ev. rest
Elever med doku menterat behov av miljöbyte
900/år
-4
Statsbidrag Kommunal ers. 4
-
-4 3 150/år
Ev. rest
Glesbygdselever 900/år
-4
Statsbidrag Kommunal ers. 4- -4 3 150/år
Ev. rest
Anm. Den ersättning från staten till föräldrarna som markerats för utlandssvenska elever avser det föreslagna särskilda inackorderingsbidraget till utlandssvensk elev. Beträffande de utlandssvenska eleverna beräknas den kommunala ersättningen även för själva undervisningen utbetalas av statsmedel. — I de fall då hemortskommun och skolkommun är densamma, utgår givetvis ingen kommunal ersättning. — De 900 kr. per år som utgår till föräldrarna till gymnasieelever avser det statliga inackorderingstillägget. Studiebidraget om 75 kr. per månad har icke markerats på skissen, eftersom det utgår till alla elever oavsett om de är in ackorderade eller ej.
Beträffande kostnaderna för skolgång föreslår utredningen, att hemkom munen skall vara skyldig att för elev som går i internatskola på grund av doku menterat behov av skolinackordering betala ett belopp motsvarande den kommu nala ersättning som betalas för elev som går i annan kommuns skolväsen. För un dervisning av utlandssvensk elev i internatskola eller i kommunal gymnasial skola föreslås statsbidrag utgå med belopp motsvarande den interkommunala ersättning en för skolgång i annan kommun.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1968
Kostnaderna för detta statsbidrag uppskattas till ca 0,5 milj. kr. för budgetåret
1967/68 och till något över 1 milj. kr. för budgetåret 1970/71.
Till skolverksamheten vid de internatskolor, som tas i anspråk för utlandssven
ska elever och elever med behov av miljöbyte, föreslås statsbidrag kunna utgå med
100 % av kostnaderna för löner till rektor, skolledare och lärare med avdrag för
det belopp som motsvarar inslaget av elever utan dokumenterat behov av skolin-
ackordering. Till internatverksamheten vid dessa skolor föreslås statsbidrag utgå
enligt samma principer som till elevhem vid det allmänna skolväsendet. Bidrag
föreslås, som tidigare redovisats, kunna utgå även till kostnader för läkare, skol
sköterska och fritidsledare.
Statsbidrag enligt dessa grunder föreslås utgå till Sigtuna humanistiska läroverk,
Sigtunaskolan, Viggbyholmsskolan och Grännaskolan.
Övriga internatskolor, som nu får statsbidrag enligt 1964 års kungörelse om
statsbidrag till vissa privatskolor föreslås, i avvaktan på erfarenheter rörande beho
vet av internatskolplatser för nämnda elevkategorier få bibehållas vid oförändrad
bidragsnivå under en övergångstid fram till den 1 juli 1972. De skolor som då ej
överförs till det föreslagna nya statsbidragssystemet bör enligt utredningen ej längre
få statsbidrag som internatskolor. Utredningen tar däremot ej ställning till frågan
om statsbidrag bör utgå till skolorna som till extematskolor.
Utredningen föreslår, att övergången till de nya statsbidragsbestämmelsema skall
ske, i fråga om statsbidrag till lärarlöner samt till kostnader för läkare, sjuksköter
skor och fritidsledare på en gång fr. o. m. det första läsår då skolan i fråga tilläm
par de föreslagna intagningsbestämmelserna, och i fråga om bidrag till elevhem
successivt årskurs för årskurs.
Statsbidraget till de fyra nyssnämnda skolor, som enligt utredningens bedöm
ning i första hand bör tas i anspråk för utlandssvenska elever och elever med do
kumenterat behov av miljöbyte skulle vid tillämpning fr. o. m. budgetåret 1967/68
av de föreslagna statsbidragsbestämmelsema enligt utredningens beräkningar öka
med 2,9 milj. kr. nämnda budgetår samt med ytterligare 0,4 milj. kr. för vart och
ett av budgetåren 1968/70.
Kostnaderna för överförande av Solbacka läroverk till privatskolanslaget be
räknas till 370 000 kr.
Statsbidragskostnaderna beräknas öka med ytterligare ca 1,1 milj. kr. om även
Solbacka läroverk och Lundsbergs skola infogas i den av utredningen föreslagna
organisationen för undervisning av utlandssvenska elever och elever med doku
menterat behov av miljöbyte.
3.3 Remissyttranden
Med anledning av utredningens förslag i fråga om intagning av utlands
svenska elever i svenska skolor förklarar skolöverstyrelsen, att det bör ankomma
på intagningsnämnden att med tillämpning av de regler som gäller för den s. k.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
■27
fria kvoten avgöra om eleven skall antas. Överstyrelsen finner det angeläget att de utlandssvenska eleverna inte kommer i någon särställning gentemot sina kamra ter och bedömer systemet med antagning av den utlandssvenska eleven som extra elev såsom varken lämpligt eller nödvändigt. Andra remissinstanser, däribland
SIDA, LO samt länsskolnämnderna i Kronobergs län och Gävleborgs län tillstyrker däremot förslaget att utlandssvenska elever skall kunna antas som extra elever i gymnasiet.
Flera remissinstanser ställer sig kritiska mot utredningens förslag om uppförande av tre elevhem av rikskaraktär. Socialstyrelsen anser t. ex. att i första band de resurser som redan finns tillgängliga bör utnyttjas. Styrelsen förklarar vidare att en spridning av elever i behov av miljöbyte ur många synpunkter kan vara lämp ligare än ett sammanförande av dessa till särskilda elevhem och därmed också i viss omfattning till vissa skolor. Även skolöverstyrelsen finner det mindre lämpligt att elevhem avsedda endast för riksklientel inrättas. Enligt överstyrelsens uppfatt ning bör utlandssvenska elever liksom elever med behov av miljöbyte fördelas över fler hem, vid vars uppförande hänsyn även tas till andra elever med behov av in ackordering. Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anser att endast ett elevhem för ifrågavarande ändamål bör anordnas försöksvis tills vidare.
De remissinstanser som yttrat sig angående utredningens förslag rörande elev sammansättningen vid internatskolorna har i allmänhet uttalat farhågor beträffande inslaget av elever med behov av miljöbyte. Skolöverstyrelsen anser att det skulle vara olyckligt om internatskolorna nästan helt skulle bli belagda med utlandssvenska elever och elever med behov av miljöbyte. Enligt överstyrelsen bör skolorna vara skyldiga att motta även externatelever för att klientelet inte skall bli för ensidigt sammansatt. De av utredningen angivna procenttalen finner översty relsen tills vidare kunna godtas som ej alltför bindande i avvaktan på närmare er farenheter. Socialstyrelsen förklarar, att inslaget av elever med behov av miljöbyte ej får bli alltför stort då internatskolans huvuduppgift att ge undervisning, vård in. m. för utlandssvenska barn därigenom försvåras. Styrelsen anser att en mera differentierad elevsammansättning är önskvärd från flera synpunkter.
Även medicinalstyrelsen, yrkesutbildningsberedningen, LR, MR och Utlands svenskarnas förening uttrycker farhågor beträffande inslaget av elever med doku menterat behov av miljöbyte. SAF, Industriförbundet, Exportföreningen, Utlands svenskarnas förening och De enskilda läroverkens förbund förordar större frihet för internatskolorna att bestämma elevsammansättningen.
Utredningens bedömningar angående i nternats kolväsendets fram tida organisation kan enligt skolöverstyrelsen ligga till grund för beslut om hur organisationen inledningsvis kan ordnas. Överstyrelsen finner att Sigtuna humanistiska läroverk, Sigtunaskolan och Viggbyholmsskolan har goda förutsätt ningar att infogas i den nya ordningen för riksinternatskolor. Med tvekan ansluter sig överstyrelsen till utredningens förslag även beträffande Grännaskolan.
Skolöverstyrelsen tillstyrker, att statsbidrag till internatskolor skall kunna utgå till internatverksamheten enligt samma principer som till elevhem vid det
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
allmänna skolväsendet och till skolverksamheten efter i huvudsak samma principer
som gäller för kommunala skolor. Överstyrelsen tillstyrker också förslaget att Sol
backa läroverk skall få statsbidrag enligt samma grunder, som de skolor på vilka
privatskolstadgan är tillämplig, samt understryker att statsbidrag till Lundsbergs
skola, Solbacka läroverk och Fjellstedtska skolan bör utgå enligt dessa grunder
så länge skolorna rekryterar tillräckligt antal elever.
Beträffande finansieringen av elevhem anser Svenska stadsförbundet och Svenska
kommunförbundet att såväl anläggnings- som driftkostnader i huvudsak bör bäras
av staten.
Centrala studiehjälpsnämnden delar utredningens uppfattning att särskilt stöd
bör komma utlandssvenska föräldrar till del för att underlätta barnens studier i
grundskola i Sverige. Anknytningen till det inackorderingstillägg som utgår enligt
bestämmelserna i studiehjälpsreglementet med 100 kr. i månaden finner nämnden
motiverat. Nämnden anser det däremot inte vara lika klart med den föreslagna an
knytningen till studiebidraget. Hänsyn måste i detta sammanhang tas till gällande
bestämmelser om de utlandssvenska barnens eventuella rätt till barnbidrag. Endast
i den mån det utlandssvenska barnet inte är berättigat till barnbidrag bör enligt
nämndens mening särskilt inackorderingsbidrag utgå med 175 kr. i månaden. Den
dubbla förmånen med såväl barnbidrag som särskilt inackorderingstillägg med 175
kr. i månaden anser nämnden inte böra ifrågakomma.
3.4 Departementschefen
Utredningen har visat att ett flertal åtgärder kan vidtas för att underlätta skol
gången för de utlandssvenska barn som behöver undervisning i Sverige samt andra
elever i behov av skolinackordering.
Jag har tidigare föreslagit att skolöverstyrelsen skall svara för ledningen och till
synen av undervisningen för utlandssvenska barn. Detta innebär bl. a. att utlands
svenska föräldrar skall kunna vända sig till skolöverstyrelsen för att få upplys
ningar om möjligheterna till skolgång och inackordering. Överstyrelsen bör därvid
lämna inte endast mera allmän information utan också mera konkreta anvisningar
om vilka åtgärder som skall vidtas av den som önskar erhålla plats vid skola i Sve
rige. Överstyrelsen bör även kunna lämna anvisningar om inackorderingsmöjlig-
heter.
Utredningen framhåller beträffande olika inackorderingsformer i Sverige att låg-
och mellanstadiebarn bör inackorderas i privata hem och högstadie- och gymnasie
elever i privata hem, elevhem eller internatskolor.
Utlandssvenska barn som önskar gå i skola i Sverige är nu huvudsakligen hän
visade till skolgång i internatskola. För att tillgodose behovet av valmöjligheter
mellan internatskola och elevhem särskilt med tanke på utlandssvenska elever före
slår utredningen att tre elevhem för ett riksklientel med samman
lagt 180 platser skall uppföras. Dessa elevhem, som skulle vara knutna till det all
männa skolväsendet, föreslås få särskilda personella resurser.
29
Jag finner det värdefullt om de utlandssvenska eleverna på detta sätt bereds till fälle att få undervisning i det allmänna skolväsendet. Enligt min mening bör man emellertid därvid söka att tillgodose inackorderingsbehovet för utlandssvenska ele ver liksom för elever med behov av miljöbyte på så sätt att man vid vissa elev hem, avsedda att i första hand tillgodose inackorderingsbehovet inom regioner;, skapar resurser för att ta emot även sådana elever. Därvid bör man inte begränsa sig till endast tre orter utan räkna med fler, förslagsvis sex orter. Tills vidare bör planeringen kunna ske med utgångspunkt i den av utredningen förutsatta totala kapaciteten. Efter hand får bedömas om ytterligare utbyggnad av ifrågavarande in- ackorderingsresurser är motiverad. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att avgöra på vilka orter sådana elevhem skall placeras. På dessa elevhem bör ställas särskilda krav i fråga om tillgång på personal. Statsbidrag bör med hänsyn härtill i princip utgå med belopp motsvarande lönekostnaderna för föreståndare och biträdande föreståndare. Det torde emellertid dröja något år innan dessa elevhem blir färdiga och jag räknar därför inte med nägra driftkostnader för elevhemmen för nästa budgetår. Frågan om statsbidrag för uppförande av elevhem ankommer på Kungl. Maj:t att besluta om varvid även hänsyn kan tas till om elevhemmet till någon del avses vara av rikskaraktär.
Jag vill i detta sammanhang ta upp även frågan om de vuxenstuderandes behov av inackorderingsmöjligheter. Vuxenstuderande som behöver inackordering vid deltagande i muntliga kurser vid statens skolor för vuxna i Norrköping och Elärnö- sand är att betrakta som riksklientel. Statsbidrag bör därför kunna utgå till upp förande av elevhem för vuxenstuderande med av Kungl. Maj:t fastställt belopp. Jag räknar med att kostnaderna för driften av sådant elevhem skall täckas av hy resavgifter som de studerande erlägger.
Utredningen förklarar, att antalet internatplatser för kvinnliga elever bör ökas och att det vid internatskolorna bör finnas lika många platser för flickor som för pojkar. Jag delar utredningens uppfattning. Det är en uppgift för skolöverstyrelsen att medverka till att åtgärder i detta syfte vidtas från huvudmännens sida.
Ansvaret för den centrala planeringen av internatskolor och elev hem åvilar skolöverstyrelsen. Utredningen framhåller att de skolplanerande regio nala myndigheterna bör ha skyldighet att planera för elevhem inom verksamhets området. Jag delar utredningens uppfattning och anser att en sådan skyldighet föl jer av 3 § instruktionen den 3 december 1965 (nr 741) för länsskolnämnderna (se nast ändrad 1967: 824).
Utredningen föreslår vidare att kommun skall vara skyldig att anordna inackor dering för elever som skall gå i kommunens gymnasiala skola men har mer än 45 minuters resväg. Jag är inte beredd att föreslå någon författningsändring i syfte att ålägga kommunerna denna skyldighet. Enligt 2 § b) skollagen den 6 juni 1962 (nr 319) skall varje kommun främja åtgärder i syfte att bereda barn och ungdom undervisning i yrkesskola, fackskola och gymnasium och jag förutsätter att gym- nasiekommun medverkar till att lösa inackorderingsproblemen för elever med lång
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
skolväg. En annan lösning av frågan är i vissa fall en förbättrad skolskjutsservice.
Frågan om i vilken omfattning internatskolor eller elevhem erfordras för att till
godose behovet av inackordering får bedömas efter hand med ledning av erfaren
heter och efterfrågan.
Utredningen föreslår att Sigtuna humanistiska läroverk, Sigtunaskolan, Viggby-
holmsskolan och Grännaskolan skall ges karaktär av riksinternatskolor
med statsbidrag för undervisningen enligt i huvudsak samma grunder som till kom
munala gymnasiala skolor och att Solbacka läroverk skall få statsbidrag enligt
kungörelsen om statsbidrag till vissa privatskolor. I prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 197)
har föredraganden förklarat sig f. n. icke kunna tillstyrka dessa förslag.
Jag vill i detta sammanhang anmäla frågan om ett internatgymnasium
vid Osby samskola. Kungl. Maj:t bemyndigades genom beslut av 1962 års
riksdag (prop. 1962: 1 bil. 10 s. 217, SU 8, rskr 8) att besluta om statsbidrag från
anslaget Privatläroverk: Bidrag till vissa privatläroverk till ett internatgymnasium
vid Osby samskola fr. o. m. det läsår, då den för externatelever från Osby köping
med omnejd tillgängliga realskoledelen vid skolan började avvecklas med anled
ning av grundskolans framväxande i kommunen. Avvecklingen av realskolan vid
samskolan påbörjas läsåret 1968/69. Osby samskola har på eget initiativ inrättat
ett internatgymnasium vid skolan redan fr. o. m. innevarande läsår. Utredningen
har inte funnit anledning att föreslå inrättande av någon ny internatskola på något
skolstadium. Jag anser i likhet med bl. a. skolöverstyrelsen att det inte finns skäl
att bevilja statsbidrag till ett internatgymnasium i Osby. Härtill kommer att pla
ceringen av ett gymnasium i Osby med avsedd organisation på grund av den höga
andelen extematelever vid skolan skulle få ogynnsamma konsekvenser för gymna-
sieplaneringen i regionen. Jag avser således inte föreslå Kungl. Maj:t att utnyttja
det av riksdagen år 1962 givna bemyndigandet.
I fråga om intagning i gymnasiala skolor föreslår utredningen att
utlandssvensk elev, som tillbringat de två sista åren i svensk utlandsskola, skall tas
in i gymnasium om han uppfyller gällande behörighetskrav. Utlandssvensk elev
som tillbringat de två senaste skolåren i annan skola utomlands än svensk utlands
skola eller godkänd internationell skola skall enligt utredningens förslag ha rätt att
tas in som extra elev. Jag anser emellertid att någon absolut rätt till intagning i gym
nasial skola inte bör föreligga. Det ankommer på intagningsnämnd att med till-
lämpning av gällande regler, bl. a. i fråga om intagning inom den s. k. fria kvoten,
avgöra om elev skall tas in. Vid fastställande av den fria kvoten bör hänsyn tas till
om utlandssvenska elever söker. Utlandssvensk elev bör i övrigt i fråga om rätt till
intagning kunna jämställas med elev tillhörande elevområdet för det gymnasium till
vilket han sökt. Sådana särskilda skäl som avses i 45 § första stycket skollagen
torde nämligen i allmänhet få anses föreligga.
Särskilda stödåtgärder kan komma att behövas för att underlätta skol
gången för elev som tidigare gått i utländsk skola. Kungl. Maj:t har genom beslut
den 16 juni 1966 medgett att statsbidrag enligt 1958 års kungörelse om statsbidrag
till driftkostnader för det allmänna skolväsendet får beräknas för stödundervisning
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
31
inom det obligatoriska skolväsendet under högst sex veckotimmar per undervis ningsgrupp för utländska eller statslösa elever samt svenska barn som intagits från utländska skolor. Skolöverstyrelsen har den 8 december 1966 meddelat närmare föreskrifter om sådan stödundervisning. Även i gymnasiet och fackskolan kan sär skild stödundervisning anordnas enligt av skolöverstyrelsen den 22 mars 1967 utfärdade föreskrifter. Jag återkommer till frågan om särskilda stödåtgärder för ifrågavarande elever vid min anmälan av frågor rörande inflyttade språkliga mino riteters skolgång.
Eftersom kommun enligt vad jag hör förordat kan bli skyldig att ta emot utlands svensk elev föreslår jag, att statsbidrag för undervisning av sådan elev i kommunal grundskola eller kommunal gymnasial skola skall utgå med belopp mot svarande den interkommunala ersättning som utgår vid skolgång i annan kommun än hemkommun. Medelsbehovet härför beräknar jag till 100 000 kr.
För studerande vid gymnasiala skolor utgår enligt studiehjälpsreglementet in ackorderingstillägg med 100 kr. i månaden om den studerande är i be hov av skolinackordering. Redan nu tillämpas förordningen den 4 juni 1964 (nr 400) om förlängt barnbidrag (ändrad 1965: 249) så att även utlandssvenska elever i årskurserna 6—9 av grundskolan som fullgör skolgång i Sverige får inackorde ringstillägg enligt de i studiehjälpsreglementet angivna grunderna, dvs med samma belopp som för gymnasiala studier. Jag är ej beredd att nu föreslå en ytterligare utvidgning av tillämpningsområdet för detta tillägg.
Utredningens förslag om särskilt statsbidrag till internatskola för undervisning av utlandssvenska elever, om statsbidrag för elevhemspersonal vid riksinternatsko- lor och om statsbidrag till huvudman för elevhem för inackordering av utlands svenska elever är jag inte beredd att tillstyrka. Det är emellertid angeläget att inte ungdomar av ekonomiska skäl hindras från att få en lämplig utbildning. Jag före slår därför, att ett särskilt studiestöd åt utlandssvenska elever som önskar utbildning i Sverige skall kunna utgå och beräknar medelsbehovet härför till 50 000 kr. Centrala studiehjälpsnämnden bör få i uppdrag att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag om de regler efter vilka detta särskilda studiestöd skall utgå. En rikt punkt bör därvid vara att stödet skall utgå till elever med inkomstprövat tillägg.
Kostnaderna för statsbidrag för undervisning av utlandssvenska elever i kommu nala skolor bör bestridas ur anslaget Bidrag till driften av grundskolor m. m. och kostnaderna för studiestödet ur anslaget Studiebidrag m. m. I prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 168) har under förstnämnda anslag medel beräknats för ifrågavarande ända mål.
Med hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
1. godkänna av mig förordade grunder för intagning av ut landssvenska barn i skolor i Sverige,
2. godkänna av mig förordade åtgärder för att underlätta skol gången för utlandssvenska elever samt andra elever i behov av skolinackordering.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
4
. Skolgång för vissa minoriteters barn
4.1 Minoriteter i Sverige
Frågan om språkliga och religiösa minoriteters skolgång är enligt utredningens
mening ett delproblem i ett mycket större frågekomplex, nämligen det om in
vandrarnas anpassning i Sverige. Utredningen har inte ansett som sin uppgift att
överväga den svenska invandringspolitiken i dess helhet och inte heller att ange
vilken utveckling som är önskvärd. De åtgärder utredningen föreslår beträffande
minoriteternas skolgång tar väsentligen sikte på de närmaste 5 å 10 åren. Be
folkningsutvecklingen kan längre fram tvinga fram andra lösningar eller göra vissa
föreslagna åtgärder obehövliga.
Det finns i Sverige inte någon officiell statistik över språkliga eller religiösa
minoriteter. Såväl svenska medborgare som utlänningar redovisas endast efter
födelseland och utlänningar dessutom efter medborgarskap. Uppgifterna om antalet
utlandsfödda och utlänningar i Sverige kan emellertid ge en föreställning om pro
blemens storlek.
Enligt 1960 års folkräkning var 299 879 personer (4,0 % av hela befolkningen)
födda i utlandet. Antalet utländska medborgare uppgick till 199 621 (2,5 % av
hela befolkningen), varav 35 779 personer var födda i Sverige. Invandringen har
växlat starkt från år till år.
Olika länders betydelse i in- och utvandringen belyses i följande tabell:
Utländska medborgare som registrerats som in- resp. utflyttade
åren 1955—1964 efter medborgarskap
Medborgarskap
Invandrare
Utvandrare
Invandrings
överskott
Danmark ............................................ ........ 35 270
22412
12 858
Finland ............................................... ........ 109 958
32 868
77 090
Norge ................................................. ........ 20 103
10 725
9 378
Italien .................................................. ........ 6 073
2 628
3 445
Polen .................................................. ........ 1 499
651
848
Tyskland ........................................... ........ 29 711
18 310
11 401
Ungern ................................................ ........ 8 462
844
7 618
Övriga europeiska länder.................. ........ 28 392
11 235
17 157
USA ................................................... ........ 6 512
2 566
3 944
Övriga länder...................................... ........ 4 494
1 519
2 975
Samtliga länder ..................................
.......... 250 474
103 758
146 716
Invandringen under 1965 var enligt preliminära siffror 51 595 personer med ett
totalt invandringsöverskott av 35 586 personer, vilket är den högsta siffra som nå
gonsin registrerats för invandring till Sverige under ett år. Då de invandrade i all-
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
33
mänhet är tämligen unga personer, måste man räkna med att antalet barn av ut ländsk härkomst blir stort. Enligt folkräkningen 1960 var 4,7 % av alla barn i åldern 0—4 år utländska medborgare, dvs. hade en utländsk medborgare till far. Om man tar hänsyn också till de barn som har naturaliserad svensk medborgare till far samt till de barn vilkas mor är inflyttad, torde man enligt utredningens me ning kunna räkna med att 10—-15 % av samtliga barn i de yngre åldersgrupper na har en eller två föräldrar, som flyttat in till Sverige.
4.2 Språkliga minoriteters skolgång
4.2.1 Nuvarande förhållanden
De flesta av de inflyttade skolpliktiga barnen placeras f. n. i vanliga klasser sam tidigt som de får stödundervisning i svenska. Enligt nuvarande bestämmelser får inom det obligatoriska skolväsendet anordnas stödundervisning under högst sex veckotimmar per undervisningsgrupp för utländska eller statslösa elever samt sven ska elever som intagits från utländska skolor. Följande tabeller visar dels antalet barn med bristande kunskaper i svenska fördelade på årskurs och nationalitet, dels de åtgärder som skolorna vidtagit för att dessa elever skall få lära sig svenska.
Barn med bristande kunskap i svenska språket efter nationalitet och årskurs
höstterminen 1964
Hemland (Nationalitet)
Årskurs
Gymn. Okänd
Sum
ma
1 2—3 4—6 7—9
Danmark ................................
15 30 35 11
91
England ..................................
3
2 12
1
18
Finland ..................................
382 461 511 226
1 8 1 589
Grekland ................................
10 15 16 4
1
46
Italien ....................................
5 18 17 11
51
Jugoslavien ............................ 32 33
46
29 1
4 145
Norge ....................................
3 9 9 6
O
29
Polen ......................................
5
12 13
11 2
43
Spanien ..................................
7 12 11
5 1
36
Turkiet ..................................
2
4 4 3
13
Tyskland ................................
17 29 30 4
1
81
Ungern .................................. 11 19
18
11 2
61
USA .....................................
13 30 28 17
5
93
Österrike ................................
2 2 9
1
14
Andra europeiska länder ....
12 21 25 15 1
74
Övriga ....................................
4 13 15 3
4
39
Härtill kommer: Utlandssvenskar ....................
4 7 7 6
1
1
26
Zigenare ................................
10
4
4
18
537 721 810
363 23
13
2 467
% ............................................ 21,8 29,2 32,8 14,7
0,9 0,5
100,0
3
—
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 67
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
Barn med bristande kunskaper i svenska språket efter årskurs och vidtagen åtgärd
höstterminen 1964
Års
kurs
Ingen
åtgärd
Stöd
under
visning
Special
klass,
lägre
klass
Hjälp
i under
visning
Övrigt
Summa
antal
%
antal
%
antal
%
antal
%
antal
%
antal
%
1 ..........
72
13
402
75
32
6
10
2
21
4
537
100
2—3 .. .
66
9
576
80
48
7
17
2
14
2
721
100
4—6 .. .
89
11
628
78
40
5
18
2
35
4
810
100
7—9 ...
34
9
284
78
14
4
7
2
24
7
363
100
gymn. ..
11
1
. .
0
6
5
23
100
okänd ..
0
11
0
0
2
13
100
272
11
1902
77
134
5
58
2
101
4
2467
100
Elever med bristande kunskaper i svenska finns enligt utredningens uppgifter
i ca 350 kommuner. De kommuner som har störst antal sådana barn är Malmö,
Stockholm, industriorter och några kommuner runt Stockholm och Göteborg.
Försök har gjorts att placera minoritetsbarn i särskilda klasser. Resultaten av
dessa försök har emellertid i flera fall ansetts otillfredsställande. När man t. ex.
i Borås hade en rent finsk klass blev barnen så isolerade från de svenskspråkiga
barnen att stora inskolningsproblem återstod efter läsårets slut. Metoden bedömdes
därför som mindre lämplig och ersattes med direkt placering i svenska klasser, vil
ket också det medförde störningar och förseningar i skolarbetet. Man har därför i
stället upprättat två genomgångsklasser med tvåspråkiga lärare för finskspråkiga
barn med bristande kunskap i svenska språket. I Västerås har man positiva erfa
renheter av vad man där kallat en inflyttningsklass med en svensk- och finsksprå
kig lärare. Klassen har lågt elevantal och eleverna har möjlighet att få stödunder
visning i svenska.
Beträffande de språkliga minoriteternas möjligheter att i skolan studera sitt mo
dersmål nämner utredningen, att i kommun med delvis finsktalande befolkning
finska får ingå i en tillvalsgrupp i årskurs 7 och 8 i den obligatoriska skolan. Andra
språk kan f. n. inte ingå i tillvalsgrupp och möjligheten att välja finska har utnyttjats
i mycket liten utsträckning, vilket enligt utredningen förmodligen beror på att finska
på högstadiet inte har kunnat väljas inom sådan studiegång som normalt leder till
gymnasiet. I gymnasiet ingår finska, engelska, tyska, franska, spanska, portugisiska,
italienska och ryska i de allmänna läroämnena. Elev, som inte inom ramen för det
obligatoriska tillvalet valt sådant ämne, får delta frivilligt i undervisningen i ett eller
flera av bl. a. dessa läroämnen (s. k. utökad studiekurs) under förutsättning att
eleven bedöms kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig både de obligato
riska och de frivilliga ämnena.
Föräldrar eller olika minoritetsföreningar har vid sidan av den ordinarie skol
undervisningen anordnat viss kompletteringsundervisning. Denna verksamhet orga
niseras mycket olika inom olika grupper och på olika orter. Den vanligaste formen
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
35
är s. k. kompletteringsskolor, som innebär att barn inom en minoritetsgrupp sam las, vanligen en eller två gånger i veckan och får undervisning under 2 å 3 tim mar i sitt modersmål och andra ämnen som hör samman med föräldrarnas kulturel la bakgrund, främst ursprungslandets historia och geografi. Undervisningen, som äger rum på kvällar eller söndagar, är på många håll förlagd till skollokaler som vanligen disponeras kostnadsfritt. Kompletterande undervisning har även anord nats i form av kurser på ferietid, då elever från olika orter sammanförts och för lagts till internat. Centralförbundet för finska föreningar i Sverige har anordnat lägerskolor för finsktalande barn och Esternas representation i Sverige har anordnat sommarkurser för estnisk ungdom.
Bortsett från vissa provisoriska skolor i flyktingläger har särskilda skolor inrät tats endast för den estniskspråkiga minoriteten. Estniska grundskolor finns f. n. i Stockholm och Göteborg. Skolorna får bidrag från staten (budgetåret 1967/68 får skolan i Stockholm 185 000 kr. och skolan i Göteborg 135 000 kr.) och från Stockholms resp. Göteborgs stad. Städerna beviljar eleverna samma skolsociala förmåner som övriga skolbarn och ställer kostnadsfritt lokaler till förfogande. Skolan i Stockholm, som funnits sedan 1945, omfattar låg- och mellanstadium av grundskolan med sammanlagt 160 elever fördelade på 8 klasser läsåret 1965/66. I samtliga årskurser ingår undervisning såväl på som i estniska, vilket har åstad kommits bl. a. på bekostnad av timtalet för svenska och övningsämnen. Estniska skolan i Göteborg, som funnits sedan 1960, omfattar läsåret 1965/66 sex klasser med sammanlagt 85 elever. Undervisningen följer samma mönster som vid skolan i Stockholm.
Estniska gymnasiet i Stockholm, som grundades 1945 och arbetar på kvällstid, hade vårterminen 1966 31 elever fördelade på tre årskurser. Gymnasiet åtnjuter statsbidrag och disponerar kostnadsfritt lokaler som upplåts av Stockholms skoldi- rektion. Statsbidrag utgår för budgetåret 1967/68 med 100 000 kr. Undervis ningen, som bedrivs huvudsakligen efter det svenska gymnasiets läroplan för all männa linjen, sker på estniska. Den tid som ägnas åt undervisning i estniska språ ket, estnisk historia, geografi och samhällskunskap tas från övningsämnena, som inte alls förekommer vid gymnasiet. Studentexamen från Estniska gymnasiet be rättigar till inträde vid svenska högskolor och universitet.
4.2.2 Utredningens förslag
Målet för undervisningen av inflyttade minoriteters barn bör enligt utredningens mening vara, att dessa barn tillförsäkras lika god ut bildning som övriga barn i Sverige och samma fostran till samhörighet med samhäl let. Skolan bör inta en neutral hållning i fråga om den grad av assimilering som barnet och dess föräldrar eftersträvar och åtgärderna för barnen måste således avvägas med hänsyn till barnens bästa men även till föräldrarnas önskemål och till samhäl lets krav på ändamålsenlig skolutbildning. Speciella åtgärder för att låta barnen bi behålla kontakten med föräldrarnas kulturella miljö kan naturligt nog endast kom-
* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 67
3
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
ma i fråga om barnens föräldrar i samråd med barnet önskar det. Detta medför en
ligt utredningen, att tillhörighet till en »minoritet» inte kan definieras genom ut
ländsk härstamning, inflyttning till Sverige inom en viss tid eller dylikt. En person
anses tillhöra en viss språklig minoritet endast om han själv känner sig tillhöra mi
noriteten i fråga.
Det övervägande antalet barn som tillhör inflyttade språkliga minoriteter full
gör sin skolplikt i det allmänna svenska skolväsendet. Den i detta sammanhang
aktuella dubbla frågeställningen gäller hur dessa barns inskolning och undervis
ning i svenska ordnas samt hur kontakten med deras egna språk och kulturer upp
rätthålls. Utredningen förutsätter, att samtliga skolpliktiga barn och ungdomar
som tillhör minoritetsgrupper i Sverige skall dels få hjälp att behärska svenska
språket och kunskaper om svenska förhållanden, dels få den undervisning i mo
dersmålet och andra ämnen av central betydelse för minoritetsgrupperna som
resp. grupper önskar. Utredningen har till grund för sina överväganden inhäm
tat synpunkter från olika minoritetsgrupper. Representanter för språkliga minori
teter har därvid betonat angelägenheten av undervisning i det egna modersmålet.
Utredningen betraktar för sin del kunskaper i andra språk än svenska och om för
hållanden i andra länder som ett tillskott till Sveriges kulturella resurser. För stör
re språkliga minoriteter bör enligt utredningen möjligheterna att vidmakthålla språk
kunnighet och viss kulturanknytning tillgodoses redan inom det allmänna skolvä
sendet. Den kvantitativa omfattningen av åtgärderna blir beroende av de berörda
föräldrarnas inställning och kan därför f. n. inte överblickas.
Beträffande tvåspråkighet och dess konsekvenser för un
dervisningen anför utredningen, att forskare funnit ny bör j arundervisning
på modersmålet vara att föredra i de fall barnet saknar eller har bristande kunska
per i svenska. Ett förverkligande av fullständig nybörjarundervisning på moders
målet måste emellertid medföra att särskilda undervisningsavdelningar skapas för
minoriteternas barn, vilket enligt utredningens uppfattning inger starka betänklig
heter. Mot utredningens uppfattning härvidlag har dock representanter för de mi-
noritetsskolor utredningen besökt hävdat, att minoritetsskolorna överbrygger mot
sättningar mellan familjens och det omgivande samhällets värderingar och att se
parat skolgång kan medföra bättre anpassning till samhället än om eleven placeras
i en klass där kamrater och lärare upplever det avvikande barnet som främmande.
Utredningen betonar emellertid faran för att särundervisning av språkliga minori
teters barn kan medföra isolering från samhälle och kamrater, något som inger be
tänkligheter även av utvecklingspsykologisk och pedagogisk art.
Utredningen anser det lyckligast om i Sverige bosatta barn med annat moders
mål än svenska lär sig svenska redan innan de kommer upp i skolåldern. Samti
digt framhåller utredningen att den första läsundervisningen bör ske på det språk
som barnet lättast använder för att bilda nya begrepp på. För det fall detta språk
är ett annat än svenska bör den första läsundervisningen ske på barnets moders
mål.
Utredningen finner det vara ytterst angeläget att de kommuner som har ett större
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
37
inslag av icke-svenskspråkiga barn vidtar åtgärder för att dessa barn i fem-sex- årsåldern skall få gå i förskolor tillsammans med svenska kamrater. Enligt utredningens förslag skall de därvid i grupper om minst fem barn även få den första läsundervisningen på sitt modersmål en timme per dag om föräldrarna så önskar. Lokaler och lärare bör anskaffas genom skolstyrelsens försorg. Statsbi drag bör enligt utredningen utgå till undervisningen enligt samma grunder som till undervisning inom det allmänna skolväsendet. Skolstyrelsen bör vara huvudman för undervisningen, som skall stå under länsskolnämndens och skolöverstyrelsens inseende. Om elevantalet understiger fem förutsätts undervisning kunna meddelas i mindre grupp eller individuellt. Utredningen räknar vidare med att det inte blir möjligt att placera alla icke-svenskspråkiga barn i förskola och där ge dem den avsedda läsundervisningen. Denna förutsätts då anknuten till det obligatoriska skol väsendets resurser eller ordnad på annat sätt.
Även vid nybör ja r undervisning i skolan anser utredningen det vara önskvärt att barn med bristande kunskaper i svenska får den första läsunder visningen på sitt modersmål, eventuellt samtidigt som de lär sig läsa på svenska. Utredningen finner att särskilda klasser för barn inom en minoritet inte gynnar dessa barns utveckling och anpassning. Att förebygga isolering och samtidigt ge barnen möjlighet att bibehålla sitt språkliga och kulturella arv möter emellertid organisatoriska och pedagogiska svårigheter. Utredningen föreslår, att skolöver styrelsen får i uppdrag att genom försöksverksamhet utröna vilka vägar som är framkomliga då det gäller att ge dessa barn läsundervisning på modersmålet. Ut redningen har därvid pekat på två möjliga lösningar. Om flera icke-svenskspråkiga barn med samma modersmål finns i en klass kan man lära dessa i en grupp för sig läsa på modersmålet under förslagsvis två veckotimmar. Barnen får då i skolan lästräning både på modersmålet och på svenska. En annan möjlighet är att ge nom en utvecklad metodik åstadkomma att läsundervisningen kan försiggå paral lellt på modersmålet och på svenska inom klassen, dvs. inom ramen för den indi- vidualisering som tillämpas i lågstadieundervisningen. I båda fallen bör de två veckotimmar som i årskurserna 1 och 2 står till lärarens förfogande för stödunder visning kunna utnyttjas.
I fråga om introduktion i det svenska skolväsendet av barn som kommer till Sverige sedan de påbörjat skolgången i utländsk skola och av sådana nybörjare för vilka nyss beskrivna åtgärder inte kan vidtas föreslår ut redningen dels stödundervisning i svenska och andra ämnen i huvudsak enligt nu varande riktlinjer för denna undervisning, dels särskilda introduktionskurser, dels ock vissa åtgärder beträffande intagning i icke-obligatoriska skolor.
Utredningen föreslår ingen ändring av nu gällande bestämmelser om stödun dervisning. Utredningen understryker emellertid, att samtliga barn som är i behov av stödundervisning i svenska bör få sådan även om det rör sig om en enda elev och föreslår också att stödundervisning skall kunna anordnas även vid yrkes skolor.
De erfarenheter som hittills vunnits av försöken med särskilda genomgångsklas-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
ser för icke-svenskspråkiga barn finner utredningen inte vara tillräckliga och för
ordar, att försöksverksamheten fortsätter i samråd med länsskolnämnder och skol
överstyrelsen.
Särskilda introduktionskurser på en månad för inflyttade ungdomar
i högstadieåldern bör enligt utredningens förslag kunna anordnas, under vilka des
sa undervisas i svenska språket och i svensk samhällskunskap. Länsskolnämnder-
na föreslås skola inventera behovet av kurser och samordna åtgärderna inom och
mellan länen. Efter introduktionskursen börjar ungdomarna i de högstadieskolor
som de enligt den svenska skolorganisationen skall tillhöra. Under hela det första
skolåret i Sverige bör dock enligt utredningen en del av svenskundervisningen be
drivas i särskilda grupper, varvid de sex veckotimmar utnyttjas till vilka statsbi
drag kan erhållas.
Om det i framtiden uppstår behov av introduktionskurser för ungdomar som av
ser att söka inträde i gymnasial skola i Sverige bör man överväga att anordna
även sådana.
I den mån inflyttade föräldrar vid sin ankomst till Sverige åtföljs av barn som
är inställda på gymnasial skolgång, bör barnen enligt utredningens förslag under
acklimatiseringsperioden beredas tillfälle att följa undervisningen på en lämplig
linje av årskurs 9, eventuellt efter den nyss berörda introduktionskursen och med
den stödundervisning som de är berättigade till. Efter inskolningsperioden i årskurs
9 föreslås de få betyg i likhet med resten av klassen, varefter deras gymnasieintag-
ning bör ske på grundval av dessa betyg. Utredningen anser att de också bör kun
na tas in som extra elever trots undermeritering i enstaka ämnen samt föreslår,
att skolöverstyrelsen skall utfärda instruktioner härom till ledning för intagnings-
nämnderna. Frågan om den definitiva intagningen bör avgöras efter det första
läsåret. I högre årskurs av gymnasial skola bör intagning beslutas av rektor i mån
av plats.
I fråga om kompletterande undervisning i ursprungslandets
språk för språkliga minoriteters barn föreslår utredningen att den möjlighet som nu
finns för barn i delvis finskspråkiga kommuner att på grundskolans högstadium
välja finska i tillvalsgrupp skall utvidgas till att gälla även andra språk, om det
finns förutsättningar. Statsbidrag föreslås utgå för sådan undervisning redan när tre
barn anmält sig. Även för obligatorisk eller frivillig undervisning i gymnasiet i
språk som utgör elevernas modersmål föreslås statsbidrag utgå om enbart tre
elever anmält sig.
Utredningen anser att åtgärder för att tillgodose minoritetsbarnens behov av un
dervisning i modersmålet och andra »nationella» ämnen lämpligen bör vidtas ge
nom skolan samt föreslår, att den ordinarie undervisningen upp till två veckotim
mar per årskurs skall få bytas ut mot undervisning i härkomstlandets språk, histo
ria, geografi, musik etc. Utöver dessa två veckotimmar bör enligt utredningen få
anordnas ytterligare upp till två veckotimmars frivillig undervisning utanför den
schemabundna tiden om minst fem elever deltar i undervisningen. Statsbidrag av
ses därvid utgå efter samma regler som för övrig undervisning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1968
39
För elever på det gymnasiala stadiet torde enligt utredningens mening behovet av undervisning i »nationella» ämnen kunna tillfredsställas via det frivilliga folk bildningsarbetet, då detta inte sker genom tillval inom läroplanen. Verksamheten bör enligt utredningens mening understödjas generöst inom ramen för gällande bi- dragsbestämmelser.
För de minoritetsungdomar som inte kan delta i den nyss redovisade komplette rande undervisningen i »nationella» ämnen föreslår utredningen att ferieun dervisning skall kunna meddelas. Feriekurserna kan för grundskolelever få en karaktär som närmast anknyter till lägerskolidén med friluftsliv och idrott jämsides med en mera skolmässigt ordnad undervisning. Lägerskolor, folkhögskolor och som- marlovskolonier kan användas. För gymnasieelever och andra ungdomar bör ferie kurserna enligt utredningen ha karaktär av folkhögskolkurser som lämpligen kan an ordnas i samarbete med folkhögskolor och med minoritetssammanslutning, kom mun, folkhögskola eller studieförbund som huvudman. Feriekurserna föreslås om fatta minst sex och högst 28 dagar. Statsbidrag föreslås utgå dels för att täcka lärarlönerna, dels med ett grundbelopp per deltagare och dag. Större delen av inackorderingskostnaderna förutsätts skola täckas av elevavgifter.
Utredningen anser, att inflyttade språkliga minoriteters barn i princip bör under visas tillsammans med övriga barn och att det därför inte bör inrättas särskilda skolor för inflyttade språkliga minoriteters barn. Utred ningen finner att vissa skäl kan anföras för att de estniska skolorna bör ha en sär ställning, bl. a. de beaktansvärda insatser den estniska minoriteten gjort för sina skolor, men anser utifrån sina principiella ställningstaganden, att det statliga bidra get till de estniska grundskolorna i Stockholm och Göteborg inte bör få en mera permanent karaktär än hittills. Statsbidrag föreslås därför även i fortsättningen utgå med ett belopp som fastställs för ett år i sänder med hänsyn till skolans elevantal och pedagogiska standard. En förutsättning för statsbidrag bör enligt utredningen vara att lärarna är behöriga till motsvarande tjänster i grundskolan eller fått dispens till sådana. Tjänstgöring vid de estniska skolorna föreslås då i merithänseende skola jämställas med motsvarande tjänstgöring i grundskolan. Lärarna vid de estniska skolorna har f. n. lägre löner än motsvarande lärare i grundskolan. Utredningen förutsätter, att vid framtida beslut om statsbidrag hänsyn tas till den höjning av kostnaderna för lärarlöner som betingas av det föreslagna kravet på lärarnas be hörighet.
Utredningen förordar vidare att de estniska skolorna skall samarbeta med van lig grundskola med högstadium, varigenom de estniska skolorna även i fortsätt ningen inte behöver omfatta mer än låg- och mellanstadierna.
Med hänsyn bl. a. till det låga elevunderlaget och de höga kostnaderna för såväl huvudmannen som för staten och elevernas målsmän föreslår utredningen att stats stödet till Estniska gymnasiet i Stockholm upphör sedan de elever som nu går i skolan förts fram till studentexamen. Utredningen utgår ifrån att anslagen till skolan under övergångsperioden beräknas så att eleverna garanteras tillfredsstäl lande möjligheter att avsluta den påbörjade skolgången.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
För undervisning i barnens modersmål och om ursprungslandets kultur, historia
och geografi krävs läroböcker och annan undervisningsma
teriel på vederbörande språk. I de fall man torde kunna använda undervisnings
materiel som är framställd i utlandet föreslår utredningen att ansträngningar skall
göras att genom överenskommelser på diplomatisk väg få kostnadsfria leveranser
från de aktuella länderna. Det föreslås ankomma på skolöverstyrelsen att från fall
till fall bedöma om undervisningsmateriel från visst land motsvarar rimliga krav
på objektivitet. I annat fall bör skolöverstyrelsen i mån av resurser ta initiativ till
att skolböcker och annan undervisningsmateriel framställs i Sverige.
Ett villkor för de av utredningen föreslagna åtgärderna är att lärare kan
anskaffas i tillräckligt antal. För undervisning i barnens modersmål fordras särskilda
lärare som förutom detta språk helst behärskar svenska åtminstone relativt väl.
För den elementära undervisningen i svenska fordras helst svenska lärare som dess
utom behärskar barnens modersmål eller landsmän till barnen som behärskar
svenska. Det bedöms dock som viktigast att lärarna behärskar en god metodik
vid undervisningen, som bör bedrivas enligt direktmetoden. För att underlätta re
kryteringen av lärare med utländskt ursprung föreslår utredningen att vid varje
länsskolnämnd ett register upprättas över personer som bedöms användbara som
lärare för undervisning av barn av resp. nationalitet. Dessa personer föreslås genom
gå av skolöverstyrelsen särskilt anordnade pedagogiska kurser under exempelvis tre
veckor eller en månad för att utbildas till lärare i svenska och svensk samhälls
kunskap. Vid tjänstgöring bör dessa lärare avlönas som andra timlärare på mot
svarande stadium. I viss utsträckning kan även import av lärare från de berörda
länderna vara möjlig. Svenskundervisningen bör dock sedan eleverna fått sina
första kunskaper i svenska handhas av infödda svenska lärare så att elevernas
språkbehärskning kan bli fullständigt idiomatisk och så vitt möjligt fri från främ
mande brytning.
Utredningen har inte funnit det möjligt att göra några närmare beräkningar av
kostnaderna för sina förslag beträffande undervisning för inflyttade språkliga
minoriteters barn. Kostnaderna för genomförande av dessa förslag torde emellertid
enligt utredningen inte bli av sådan storlek att hänsyn till förslagen behöver tas
vid bedömningen av medelsbehoven under de anslag, ur vilka dessa kostnader skall
bestridas.
4.2.3 Remissyttranden
Remissinstanserna finner frågan om minoritetsbamens skolgång vara angelägen.
Statskontoret framhåller, att den internationella utvecklingen tyder på att även
Sverige kommer att få motta en växande mängd utlänningar på sin arbetsmarknad,
varför utom allmänt omfattade sociala värderingar även praktiska omständigheter
talar för att ökad uppmärksamhet ägnas dessa skolfrågor. Arbetsgruppen för in
vandrarfrågor påpekar, att utredningens uppgifter om antalet invandrade avser
1960 och att en stark invandring har pågått sedan dess. Den andel av barnen som
berörs av problemet bör alltså nu vara större.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
41
Centralförbundet för finska föreningar i Sverige framhåller, att den finska befolk ningens inställning till sin emigrantvistelse är avvikande från andra nationaliteters inställning, emedan de flyttat på grund av arbetsmarknadsskäl. Majoriteten har be hållit sitt finska medborgarskap och är hågade att återvända till sitt hemland så fort arbetsmarknadsförhållandena möjliggör det.
Med anledning av utredningens redovisning av nuvarande förhållan den i fråga om undervisning av minoriteters barn erinrar skolöverstyrelsen om sina den 8 december 1966 utfärdade föreskrifter om stödundervisning åt utländska barn i den obligatoriska skolan. Enligt dessa föreskrifter ankommer det på skol styrelsen att bedöma om den anvisade tiden skall användas till — förutom under visning i svenska — även undervisning i andra ämnen. Där förhållandena så med ger kan i viss utsträckning undervisning ges på elevernas modersmål. Vidare med ger föreskrifterna kommun med stort och varaktigt inslag av icke-svensktalande elever att inrätta stödklinik med hel eller halv lärartjänst. Överstyrelsen konstaterar vidare, att endast få elever valt finska på högstadiet. I samband med läroplansöver- synen för grundskolan överväger överstyrelsen vad som kan göras åt detta liksom hur man skall möjliggöra tillval av andra språk än finska. Arbetsgruppen för in vandrarfrågor förordar, att ett enkelt men instruktivt informationsmaterial om sko lan utarbetas såväl centralt som lokalt på de förekommande invandrarspråken. Arbetsgruppen säger sig ämna ta kontakt med skolöverstyrelsen därom. Även överstyrelsen uttalar sig för en intensifiering av informationen.
Estniska kommittén påpekar att utredningen inte redovisat att det sedan 1945 organiserats estniska kompletteringsskolor, där estniska barn i 6—17 års ålder på söndagar eller på kvällarna 1—2 gånger i veckan å 3 timmar får undervisning i est niska språket, estnisk historia, geografi och sång. I vissa fall har kommunala bidrag utgått och även statsbidrag om kompletteringsskolorna anordnats som studiecirklar.
Länsskolnämnden i Kronobergs län tar upp frågan om skolplikt för till
Sverige inflyttade utländska barn. Enligt nämnden sätter utred ningen likhetstecken mellan kyrkobokförd och skolpliktig men utredningen förut sätter dessutom att skolplikt skall gälla även för barn som tänkes stanna i Sverige endast kortare tid och följaktligen inte kyrkobokförs här. Enligt 30 § skollagen gäller skolplikt för barn som är bosatt i riket. I 43 § c) skollagen stadgas, att även barn som vistas längre tid i enskilt hem inom en kommun utan att vara kyrkobok förd där skall anses tillhöra elevområdet för kommunens grundskola. Nämnden säger sig i flera fall ha nödgats ingripa jämlikt 39 § skollagen eller 24 § folkskole stadgan vid skolvägran från utländska barn. Länsskolnämnden föreslår, att upp lysningar om svenska skolförhållanden lämnas vid invandringen eller helst redan i hemlandet i form av skriftliga upplysningar på modersmålet, varvid bestämmelser na om skolplikt och om anställning av minderåriga i förvärvsarbete särskilt bör betonas. Det bör vidare till skolmyndigheternas ledning klart anges, hur lång den beräknade vistelsetiden i Sverige skall vara för att det skall anses föreligga skol plikt. Nämnden påtalar även, att det kan gå flera månader innan en inflyttad ut ländsk familj blir kyrkobokförd. I ogynnsamma fall anmäls ett skolpliktigt barn
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
inte förrän sex å sju månader efter inflyttningen. Nämnden föreslår därför dels
att alla som anställer nyinflyttad utländsk arbetskraft anmodas att genom kontakt
med pastorsexpeditionen kontrollera att kyrkobokföring skett, dels att pastorsexpe
ditionerna åläggs att omedelbart meddela skolmyndigheterna när skolpliktigt barn
kyrkobokförts.
Den av utredningen antagna målsättningen för undervisningen
av barn tillhörande minoriteter tillstyrks av remissinstanserna, som dock i vissa fall
hyser andra meningar om det sätt på vilket målsättningen bör förverkligas eller om
möjligheterna att förverkliga dem.
Remissinstanserna instämmer i utredningens mening att kunskaper i främman
de språk och kulturer är ett tillskott till landets kulturella resurser. Arbetsgruppen
för invandrarfrågor anser att lärarna borde uppmuntra de invandrade barnens intres
se för den egna kulturen. Därigenom kan man också för de svenska barnen illustre
ra internationella sammanhang och olika kulturer.
Katolska biskopsämbetet anför med anledning av utredningens ståndpunkt om
möjligheter för minoriteterna att bevara sitt kulturarv, att den religiösa anknyt
ningen ofta är minst lika betydelsefull för vederbörande som den språkliga och
kulturella. De språkliga och de religiösa minoriteterna sammanfaller till stor del.
Några remissinstanser, däribland statskontoret, antyder att, på samma sätt som
Sverige stöder svenska skolor utomlands, andra länder kan tänkas ha intresse för
utlandsskolverksamhet i Sverige.
Centralförbundet för finska föreningar i Sverige påpekar, att frågan om de fin
ska barnens skolgång i Sverige behandlas på internordisk nivå. Centralförbundet
anser de centrala frågorna vara dels att de finska barnen som är födda i Finland
eller flyttat till Sverige i förskoleåldern inte kommer i sämre ställning än svenska
barn och att de har möjlighet att vid eventuell återflyttning utan större svårigheter
fortsätta sin skolgång i Finland, dels att de barn som flyttat till Sverige i skolåldern
får undervisning i två språk genom särskilda finskspråkiga klasser och lektioner i
finska genom hela grundskolan.
Skolöverstyrelsen anför, att det f. n. finns ca 150 000 utlänningar i Sverige för
delade på 100-talet nationaliteter. Frågan om tvåspråkigheten är därför ett pro
blem som inte bara berör skolungdomen. Undervisningsväsendet bör enligt över
styrelsens mening ta på sig ett ansvar även för undervisning i svenska och om
svenska samhällsförhållanden för den äldre icke-svenskspråkiga befolkningen.
Problemen vid undervisningen av barn och äldre är inte desamma men frågorna
bör dock behandlas i ett sammanhang. Överstyrelsen utreder f. n. frågor rörande
språkundervisning för utlänningar. Det framhålls även av andra remissinstanser —
främst länsskolnämnderna ■—- att även föräldrarnas behov av undervisning bör upp
märksammas såväl vid introduktionskurser som vid stöd- och ferieundervisningen.
Socialstyrelsen framhåller, att frågan om de utländska minoriteternas anpassning
till det svenska samhället och de samhällsåtgärder som kan visa sig erforderliga på
detta område är ett för framtiden så betydelsefullt problem, att det bör utredas sär
skilt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
43
Mot utredningens ställningstagande i fråga om samundervisning eller undervisning i särskilda klasser har flertalet remissinstanser inte haft någonting att erinra.
AMS anför exempelvis, att det visar sig att utländska arbetstagare som kommer till Sverige anpassar sig snabbare och mera friktionsfritt om de redan från början får god kontakt med sina svenska arbetskamrater. Problem uppstår lättare bland de utlänningar som isolerar sig och enbart umgås med landsmän. Socialstyrelsen menar, att den isolering som man befarar kan uppstå om barn placeras i särskilda klasser kan uppstå också i gemensamma klasser, om barnen genom språksvårighe ter och skilda vanor hindras från att smälta samman med klassen. Socialstyrelsen finner det vara angeläget att grundskolan i högre grad än hittills uppmärksammar dessa problem och föreslår, att skolöverstyrelsen får i uppdrag att också föreslå åtgärder rörande hur barnens inträde i skolan skall underlättas och hur de under skoltiden skall kunna hjälpas med de särskila problem, som i kamratkretsen kan ge dem en utsatt ställning och kan försvåra deras harmoniska utveckling. Vissa re missinstanser, nämligen Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Ester nas representation i Sverige, Centralförbundet för finska föreningar i Sverige och LR hyser emellertid tvekan beträffande lämpligheten av samundervisning och för ordar särskilda klasser för minoritetsbarn. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet menar att de inte blivit övertygade av utredningens resonemang om att särskilda klassavdelningar för minoritetselever skulle ge mera negativa effekter för eleven med avseende på bristande gemenskap och sammanhållning än dem som kan uppstå vid språklig isolering inom klassen. Arbetet i klassen blir stört och försvårat om vissa elevers bristande kunskaper i det språk på vilket undervis ningen bedrivs ger dem helt andra förutsättningar än klassens övriga elever. För bunden finner utredningens påpekande att läroplanen förutsätter individualisering av skolans arbete efter enskilda elevers olika behov och förutsättningar riktigt, men det finns enligt förbunden ändå gränser för vad som därvidlag är praktiskt möjligt.
Utredningens förslag att barn tillhörande en språklig minoritet bör gå i för skolor tillsammans med svenska kamrater finner remissinstanserna vara värde fullt men svårt att förverkliga på grund av bristen på platser i sådana skolor. Be träffande förslaget om läsundervisning på modersmålet råder hos remissinstanserna delade meningar. Övervägande antalet instanser tillstyrker förslaget. Några, där ibland länsskolnämnden i Västmanlands län, finner emellertid en sådan undervis ning föga motiverad. Arbetsgruppen för invandrarfrågor anser att förslaget om läsundervisning bör granskas ytterligare ur psykologisk och pedagogisk synpunkt.
Utredningen föreslår beträffande nybörj arundervisning i skolan försöksverksamhet med att ge barn med bristande kunskaper i svenska den första läsundervisningen på modersmålet samtidigt som de lär sig läsa på svenska. Re missinstanserna tillstyrker i allmänhet försöksverksamhet med läsundervisning på modersmålet men ställer sig i vissa fall tveksamma till den av utredningen före slagna uppläggningen av försöksverksamheten. Esternas representation i Sverige och
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län anser en anordning som un
dantar barnen en del av svenskträningen vara olämplig. Nämnden ifrågasätter om
inte extraundervisningen för de icke-svenskspråkiga barnen skulle kunna läggas
utanför den schemabundna tiden — under förutsättning att skolskjutsförhållande
na medger det. Länsskolnämnden i Norrbottens län är tveksam, om det är psyko
logiskt riktigt att vid den första läsundervisningen träna barnen i två helt olikarta
de ljudsystem, exempelvis det finska och det svenska. Det torde enligt nämnden
inte vara praktiskt möjligt i Tornedalsområdet med en allmän övergång till finska
som undervisningsspråk under de första skolåren. Vissa möjligheter återstår att på
andra sätt, utan att splittra klasserna, bygga på och utnyttja finskan i den första un
dervisningen.
Vid behandlingen av utredningens förslag om introduktion av inflyttade
barn i det svenska skolväsendet har utredningens förslag om stöd
undervisning tillstyrkts av remissinstanserna. Länsskolnämnden i Hallands län an
för, att särskild stödundervisning bedrivits inom nämndens verksamhetsområde i
grupper om högst fem elever — oftast från olika länder — och att därvid under
vissa timmar meddelats undervisning helt förd på svenska. Erfarenheterna talar
för att en sådan stödundervisning bör få en så koncentrerad form som möjligt i sitt
första skede för att därefter successivt minska. Skolöverstyrelsen finner förslaget
om särskilda introduktionskurser i och för sig tilltalande men svårt att realisera
i andra kommuner än sådana, där elevunderlaget är stort och ur språksynpunkt nå
gorlunda homogent. Överstyrelsen anser, att det inte finns anledning att i princip
skilja på behövliga åtgärder för elever som tillhör olika stadier i grundskolan, om
grundförutsättningen är gemensam, nämligen att eleven redan erhållit grundläggan
de läs- och skrivundervisning i hemlandets skola. Det är möjligt att genomföra in
troduktion i svenskt språk och svenskt samhälle samt allmän studiehandledning på
modersmålet på alla skolans stadier inom ramen för gällande bestämmelser, även
om en rationell organisation är möjlig endast i kommuner med större elevunderlag.
Länsskolnämnden i Kronobergs län anser, att det bör övervägas om inte alla vuxna
medlemmar i en inflyttad familj borde erbjudas möjlighet att deltaga i introduk
tionskurser. LR finner att den av utredningen föreslagna tiden för introduktions
kursen, nämligen en månad, är för knappt tilltagen. En undersökning om detta bör
göras. Introduktionskursernas längd bör avpassas efter varje individs behov.
Beträffande intagning av ungdomar i icke-obligatoriska skolor menar länsskol
nämnden i Hallands län att den som regel måste ske mer med hänsyn till de ut
ländska elevernas allmänna förutsättningar än till faktiska betyg. Länsskolnämnden
i Västernorrlands län utgår ifrån att t. ex. barn till inflyttade svensktalande finska
medborgare skall tas in i gymnasiala skolor enligt samma bestämmelser som ut
redningen föreslagit för utlandssvenska barn.
Som framgått av redovisningen av remissinstansernas uttalanden om den av ut
redningen angivna målsättningen för undervisning av minoriteternas barn anser
remissinstanserna det värdefullt att invandrarnas barn bibehåller sina kunskaper i
hemlandets språk. Utredningens förslag om kompletterande undervis
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
45
ning inom skolan tillstyrks men flera instanser förmodar, att förslagen kommer
att vara svåra att genomföra speciellt på mindre orter, där man kommer att ha för
litet antal elever. Ferieundervisningen och kompletteringsskolor bedöms av denna
anledning få mycket stor betydelse.
Esternas representation i Sverige förutsätter, att den kompletterande undervis
ningen i skolan under den första tiden får karaktär av försöksverksamhet och fin
ner därför, att bestämmelserna om anordnande av sådan undervisning bör utfor
mas så flexibelt som möjligt. Representationen föreslår att för lärjungar som deltar
i sådan kompletterande undervisning vitsord i dessa ämnen skall ges på samma sätt
som i andra läroämnen. Även länsskolnämnden i Hallands län efterlyser bestäm
melser om eventuell betygssättning i hemlandets språk och kultur och om dessa
betygs kompetensvärde.
Esternas representation förordar att resekonsulenttjänster inrättas för komplet-
teringsundervisningen.
Skolöverstyrelsen ifrågasätter, om inte kompletteringsskolor utanför skolschemat
borde organiseras inom ramen för eller i nära samarbete med det offentliga skol
väsendet. Överstyrelsen förklarar sig ämna återkomma till denna fråga i sin utred
ning rörande språkundervisning för utlänningar. Esternas representation i Sverige
menar, att även minoritetssammanslutningar -—- åtminstone under en övergångs
period — bör kunna vara huvudmän för s. k. kompletteringsskolor eller andra an
ordningar för kompletteringsundervisning. Estniska kommittén förordar reguljära
bidrag till de estniska kompletteringsskolornas arbete till dess att någon annan
bättre och mera praktisk möjlighet att få kompletteringsundervisning i estniska
språket och andra nationellt betonade ämnen har genomförts.
Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet utredningens förslag om val av språk
på högstadiet och i gymnasial skola. Socialstyrelsen betraktar detta förslag som ett
minimum och framhåller vidare betydelsen av att de större minoritetsgrupperna och
främst de finska lär sig väl behärska sitt modersmål så att de kan bilda en två-
språkig grupp i Sverige. Länsskolnämnden i Norrbottens län anser, att det bör fin
nas möjlighet att välja lapska på högstadiet och i gymnasiet, eftersom det är rim
ligt att ett steg finns som förbinder grundskolans undervisning i lapska med uni
versitetens. Arbetsgruppen för invandrarfrågor förordar att exempelvis handledd
korrespondensundervisning prövas då undervisningsgrupper av föreslagen storlek
inte kan uppnås.
Utredningens förslag om ferieundervisning tillstyrks i allmänhet av
remissinstanserna. Skolöverstyrelsen anser, att statsbidrag skall utgå för utrust
ning och lärarlöner vid ferieundervisning i nationella ämnen om den utformas en
ligt tillfredsställande normer. Planläggning av verksamheten bör ske i samråd
med skolmyndighet. AMS menar, att undervisning och uppehälle vid feriekurs
bör vara helt utan kostnad för deltagarna med hänsyn dels till att möjligheterna för
de utländska ungdomarna att få kompletterande undervisning under läsåret torde
bli begränsade, dels till att nyinvandrade utlänningar i allmänhet inte torde ha råd
att bekosta barnens vistelse på feriekurs. Länsskolnämnden i Hallands län fram-
4 — Bihanf! till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 67
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
håller, att även föräldrar i mån av plats bör tas emot på feriekurserna. Skolöversty
relsen anser, att man bör överväga att förlägga ferieskolverksamheten till språk
hemlandet om arrangemanget inte medför alltför höga kostnader. Överstyrelsen
avser att med Finlands skolstyrelse diskutera möjligheterna att anordna ferieskola
i Finland för de finsktalande. Även Centralförbundet för finska föreningar i Sverige
tillstyrker att ferieundervisning anordnas enligt lägerskolidén både i Sverige och
Finland. Estniska kommittén finner de föreslagna feriekurserna ändamålsenliga
men anser att de inte kan ersätta de nuvarande skolorna och kompletteringsskolor-
na. Länsskolnämnden i Malmöhus län framför med anledning av förslaget om fe
rieundervisning för ungdomar i åldern 17—25 år önskemålet att begreppet »barn
och ungdom» i skollagen preciseras.
Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens principiella stånd
punkt att det inte bör inrättas särskilda skolor för språkliga mi
noriteters barn. Esternas representation i Sverige föreslår dock att man in
rättar internationella grundskolor i Sverige.
Representationen anser utredningens principiella inställning till de estniska grund
skolorna — liksom till minoritetsskolorna i allmänhet — otillfredsställande. Man
godtar skolornas existens och föreslår något ökat statsbidrag men vill inte genom
föra reformer som skulle innebära att skolornas organisation stärktes. Därmed bi
behålls enligt representationen skolornas i viss mån provisoriska karaktär och den
ekonomiska belastningen för elevernas föräldrar. Estniska kommittén anser emel
lertid utredningens förslag vara av stor betydelse för skolornas framtida verksam
het och ägnade att på ett betryggande sätt vidmakthålla undervisningens pedago
giska standard på längre sikt. Både representationen och kommittén framhåller, att
statsbidraget till skolorna bör ställas till förfogande via ett förslagsanslag för att
under budgetåret inträffande lönehöjningar till följd av avtal skall kunna beaktas.
De båda remissorganen är angelägna om ett estniskt högstadium av grundskolan.
Representationen anser, att genom att högstadiet organisatoriskt skiljs från låg-
och mellanstadierna, detta förlorar det stöd som de mycket aktiva föräldra- och
stödföreningarna vid skolorna utgör, varjämte kontakten mellan lärare och föräld
rar försvåras i onödan. Den högstadieklass med estniska elever som finns vid Ka
tarina grundskola bör organisatoriskt knytas till den estniska skolan. Kommittén vill
grunda estniska grundskolans högstadium i form av internatskola.
Skolöverstyrelsen anser, att det om lämpliga åtgärder vidtas för att tillgodose
kraven på språkliga minoriteters skolgång inte finns anledning att ge statligt stöd
till minoritetsskolor. I avvaktan härpå bör statsbidrag tills vidare utgå till de est
niska grundskolorna enligt nu gällande principer. Länsskolnämnden i Kronobergs
län föreslår, att statsbidragsbeslutet omprövas, då skolöverstyrelsen genom försöks
verksamhet lyckats framställa material för läsundervisning på estniska som är an
vändbart inom den sammanhållna klassens ram. Även länsskolnämnden i Örebro
län och LR föreslår att statsbidraget dras in. LR vill i stället föreslå särskilda est
niska klasser inom det allmänna svenska skolväsendet.
Utredningens förslag om avveckling av statsbidraget till Estniska gymnasiet till
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
47
styrks av skolöverstyrelsen, som förordar att avvecklingen börjar senast fr. o. m. läsåret 1968/69. Esternas representation i Sverige framhäver, att det estniska gym nasiet i Stockholm är den enda estniska gymnasiala skolan utanför Estland. En förlust av denna utbildningsmöjlighet skulle innebära ett svårt bakslag för de strä vanden att uppehålla ett eget kulturliv som kännetecknar den estniska befolknings gruppen i Sverige. Representationen hoppas, att berörda myndigheter med välvilja kommer att behandla eventuella förslag om fortsatt verksamhet för Estniska gymnasiet i en annan form. Såväl Estniska kommittén som styrelsen för Estniska gymnasiet förordar, att gymnasiet får fortsätta sin verksamhet som internatskola.
Utredningens förslag om anskaffning av läroböcker och annan un dervisningsmateriel har föranlett invändningar endast från LR, som i och för sig har full förståelse för utredningens uppfattning men menar, att kra ven på objektivitet inte får leda till att man i onödan frånsäger sig den hjälp som utländsk undervisningsmateriel kan erbjuda.
Vid sin behandling av behovet av lärare och lärarutbildning föreslår utred ningen, att länsskolnämndema skall upprätta ett register över personer som är an vändbara som lärare. Detta förslag tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna.
AMS anser, att länsskolnämndema härvidlag bör samarbeta med arbetsförmed lingarna och att registren bör handhas av arbetsförmedlingen. Statskontoret pekar på möjligheterna att i samband med avtal om reglerad invandring från annat land träffa överenskommelse med detta om skolundervisning för invandrarnas barn framför allt i s. k. nationella ämnen, där Sverige kan väntas ha särskilda svårighe ter med lärarförsörjningen. Endast Esternas representation i Sverige finner av läns skolnämndema förda lärarkartotek vara onödiga. Genom annonsering i tidningar, speciellt sådana som ges ut på olika minoritetsspråk i Sverige, torde man enligt re presentationen lätt kunna få kontakt med av uppgiften intresserade personer. Van ligtvis torde också olika minoritetssammanslutningar kunna ge anvisningar på lämpliga lärare. Arbetsgruppen för invandrarfrågor rekommenderar även ett register över lämpliga lärare för specialundervisning av barn tillhörande språkliga minori teter.
Beträffande de föreslagna pedagogiska kurserna för blivande lärare av utländskt ursprung menar länsskolnämnden i Kronobergs län, att de flesta invandrare inte torde ha erforderliga förkunskaper för att genom en sådan kurs få god metodik för elementär undervisning i svenska. Nämnden anser emellertid att dessa utlänningar kan vara lämpliga som lärare vid introduktionskurser, som språklärare i det egna modersmålet och vid ferieundervisning. Icke heller Esternas representation i Sve rige, TCO eller LR finner treveckorskurserna tillfredsställande. LR framhåller, att dessa lärare bör ha en med svenska lärare likvärdig utbildning. LR förutsätter, att överläggningar inleds med personalorganisationerna om bl. a. den kompletterande utbildning som behövs om det blir aktuellt med utländska lärare med den avgrän sade uppgiften att undervisa minoriteternas barn i deras modersmål.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
4.3 Religiösa mioriteters skolgång
4.3.1 Nuvarande förhållanden
Enligt 27 § skollagen skall elev på föräldrarnas begäran befrias från att delta i un
dervisningen i kristendomskunskap i grundskolan, om eleven tillhör trossamfund
som fått tillstånd av Kungl. Maj:t att i skolans ställe ombesörja religionsundervis
ningen. Sådant tillstånd har katolska kyrkan i Sverige samt mosaiska församling
arna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Den av samfunden ordnade religionsun
dervisningen i de s. k. religionsskolorna äger rum under läsåret på kvällstid eller
lördagar och söndagar eller på sommartid. Skolöverstyrelsen och vederbörande lo
kala skolmyndighet skall skaffa sig kännedom om undervisningen, som med den
olikhet som föranleds av skillnaden i religionsuppfattning i huvudsak skall mot
svara undervisningen i kristendomskunskap i skolorna. Lärjungarna skall få intyg
från undervisningen. Samfunden får inte något statsbidrag för undervisningen. Be
frielse från kristendomsundervisning har vidare meddelats barn till muhammedanska
föräldrar men däremot inte barn till föräldrar som tillhör frikyrkosamfund i Sve
rige.
Frågan om befrielse från undervisningen i religionskunskap i gymnasiet skall be
dömas på samma sätt som gäller i fråga om kristendomskunskap i grundskolan
(prop. 1964: 171 s. 288).
Av följande tablå framgår antalet elever som enligt uppgifter från skolcheferna
var befriade från kristendomsundervisning under höstterminen 1964.
Samfund
Stadium
Mosaiska
trosbek.
Katoliker
Övriga
Samtliga
lågstadiet ........
...................... 85
89
10
184
mellanstadiet .
...................... 204
270
9
483
högstadiet ....
...................... 263
337
7
607
gymnasiet ....
...................... 205
110
3
318
Samtliga 757
806
29
1 592
Utredningen har av de uppgifter som de mosaiska församlingarna och det ka
tolska biskopsämbetet lämnat kunnat finna, att antalet barn som deltar i undervis
ningen i religionsskolorna är mycket större än det antal barn som enligt skolche
fernas uppgifter befriats från kristendomsundervisningen. Enligt de mosaiska för
samlingarna deltog ca 1 450 barn i deras undervisning. Enligt katolska biskopsäm
betet erhöll 2 910 barn av församlingarna anordnad religionsundervisning. Av
dessa uppgav ämbetet att 2/3 var befriade från kristendomsundervisningen, dvs.
ca 1 940 barn, medan enligt skolchefernas uppgifter sådana barn var endast ca
800. Skillnaden kan enligt utredningens mening inte enbart förklaras av att upp
gifterna från församlingarna avser läsåret 1965/66 medan skolchefernas uppgifter
hänför sig till höstterminen 1964.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
49
Befrielse från morgonsamling medges elever i grundskolan som anför samvets
betänkligheter mot deltagande eller kan åberopa skäl av praktisk art, såsom lång
resväg till skolan.
I det nya gymnasiet och fackskolan äger i stället för morgonsamling s. 1c. ge
mensamma samlingar om 10—15 minuter rum en eller ett par gånger per vecka
under tid när samtliga elever kan närvara. Dåvarande departementschefen fann
(prop. 1964: 171 s. 373) det vara av vikt att den gemensamma samlingen varken
genom sitt innehåll eller sin utformning skulle strida mot vad som var förenligt
med vissa elevers religiösa uppfattning eller inställning i livsåskådningsfrågor över
huvud. Vid sådant förhållande fanns enligt departementschefen anledning räkna
med att befrielse från gemensam samling behövde meddelas enbart med hänsyn
till skäl av praktisk art. Elever för vilka religiösa spörsmål är ett både personligt
och gemensamt intresse har f. n. möjlighet att inom skolan anordna religiösa sam-
lingsstunder av frivillig karaktär.
Särskilda skolor för religiösa minoriteters barn finns upprättade av de båda sam
fund som har rätt att i stället för skolans kristendomsundervisning ge barnen egen
religionsundervisning. Dessa skolor, dvs. Hillelskolan i Stockholm, där kristen-
domskunskap är ersatt av judendomskunskap och hebreiska, samt de två romersk
katolska skolorna i Stockholm och Göteborg har av vederbörande skolstyrelser
godkänts för fullgörande av skolplikt. Beträffande skolan i Stockholm har skoldi-
rektionen meddelat godkännande i avaktan på resultatet av 1964 års utlands- och
internatskoleutrednings arbete.
Hillelskolan grundades 1955 på initiativ av föreningen Chinuch, som är huvud
man för skolan. Den är organiserad som en grundskola med enkelt låg- och mel
lanstadium och har läsåret 1967/68 101 elever. Statsbidrag till skolan utgår 1967/
68 med 143 000 kr. Rektor och flertalet lärare är icke-judiska svenska folkskol
lärare. Skolan är konfessionslös, dvs. den ålägger inte barnen någon religionsutöv
ning. Undervisningen i judendom är upplysande och i läroplanen ingår även un
dervisning i andra religioner. Ett stort antal av eleverna kommer från hem där
föräldrarna är religiöst indifferenta eller ateister. En stor del av eleverna är barn
till föräldrar som kommit till Sverige efter kriget. Man anser att skolan är en sär
skilt stor tillgång för dessa barn, eftersom den blir en brygga mellan hemmet och
den svenska kulturmiljön.
De två katolska skolorna — S:t Eriks skola i Stockholm med 122 elever 1967/
68 och Drottning Astrids skola i Göteborg med 118 elever 1967/68 — är bägge
organiserade som grundskolor med enkla låg- och mellanstadier. I både Stockholm
och Göteborg drivs flickinternat för elever i skolorna. Statsbidrag utgår inte till de
katolska skolorna men däremot tillhandahåller kommunerna vissa förmåner såsom
skolmåltider och fria läroböcker.
En ansökan om statsbidrag till S:t Eriks skola har av Kungl. Maj:t överläm
nats till utredningen att tas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
4.3.2 Utredningens förslag
Utredningen anför, att det i den allmänna debatten om kristendomsundervisning-
en inte sällan hävdas att den faktiska undervisningen ofta inte är objektiv i den be
tydelse läroplanen föreskriver. Det är enligt utredningens mening angeläget, att lä
roplanens intentioner förverkligas. Då utredningen haft att överväga om det av
religiösa skäl föreligger behov av särskilda åtgärder inom undervisningen har den
därför ansett sig böra utgå från innebörden i gällande bestämmelser, dvs. kurspla
nerna för kristendoms- resp. religionskunskap och bestämmelserna om bl. a. mor
gonsamling. Utredningen föreslår inte någon ändring av nuvarande bestämmelser
om befrielse från undervisning i kristendomskunskap resp. religionskunskap samt
morgonsamling i grundskolan eller från gemensam samling i gymnasiala skolor.
Frågan om särskilda skolor för religiösa minoriteter gäl
ler enligt utredningen dels om skolplikten skall få fullgöras i sådana skolor, dels
om statsbidrag skall utgå till dem.
Skolplikt kan enligt skollagen fullgöras i grundskolan, annan offentlig skola än
grundskolan, enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser som meddelas av
Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar samt annan enskild skola
— dvs. sådan utan statsbidrag — om skolan godkänts för ändamålet. Sådant god
kännande skall meddelas, om skolans undervisning till art, omfattning och allmän
inriktning väsentligen motsvarar grundskolans och skolan förestås av person, som
äger erforderlig skicklighet för undervisningen och är väl lämpad att förestå skolan.
Utredningen förutsätter, att myndigheterna vid sin prövning av frågan om godkän
nande av en konfessionell skola såsom skolpliktsskola godtar sådana avvikelser
från grundskolan som fordras för att bereda barnen särskild religionsundervisning
och undervisning i ämnen av särskild betydelse för gruppen i fråga. Utredningen an
ser det därför inte motiverat att föreslå någon ändring i nuvarande bestämmelser
om rätten att anordna enskilda skolor för konfessionella minoriteter. Utredningen
har å andra sidan, som tidigare redovisats, intagit den principiella ståndpunkten att
de inflyttade språkliga minoriteternas barn bör undervisas tillsammans med övriga
barn. De skäl som utredningen anfört mot inrättande av nya minoritetsskolor anförs
även i fråga om skolor för religiösa minoriteter. Sverige har anslutit sig till artikel
2 i tilläggsprotokollet den 20 mars 1952 till Europarådets konvention av den 4 no
vember 1950, där det bl. a. uttalas, att staten skall respektera föräldrarnas rätt att
tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse
med föräldrarnas religiösa övertygelse. Detta innebär enligt utredningens mening
inte att staten iklätt sig några förpliktelser att bekosta sådan undervisning som för
äldrarna kan önska anordna vid sidan av det allmänna skolväsendet. Utredningen
intar den principståndpunkten att statsbidrag inte bör utgå till konfessionella sko
lor. Den judiska Hillelskolan och S:t Eriks katolska skola intar emellertid enligt
vad utredningens majoritet anfört av olika skäl en särställning främst genom att en
stor del av eleverna är barn i flyktingfamiljer. Utredningen föreslår därför, att
Hillelskolan skall få statsbidrag i samma form som hittills, dvs. med ett visst be
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
51
lopp som fastställs för ett år i sänder med hänsyn till skolans elevantal och pedago
giska standard. Beträffande S:t Eriks katolska skola föreslår utredningen, att stats
bidrag skall utgå till skolan och det katolska elevhemmet under en försökstid av
tre år. Bidraget föreslås utgå endast för elever som tillhör såväl skolan som elev
hemmet och vilkas föräldrar är flyktingar eller har invandrat under de senaste tre
åren räknat från elevernas intagning i skolan. Statsbidraget, som begränsas till låg-
och mellanstadiet, bör enligt utredningens mening förenas med en regelbunden in
spektion från skolmyndigheternas sida, vilken bl. a. bör syfta till att vinna klarhet
i frågan om det från katolska kyrkans sida föreligger planer på att utnyttja denna
och andra skolor i Sverige i direkt missionerande syfte eller om man driver skolan
som en serviceåtgärd åt grupper som i egenskap av politiska flyktingar eller av an
nan anledning sökt sig till Sverige och som upplever barnens övergång till svensk
skola som problematisk. Utredningen har för sin del antagit, att det senare är för
hållandet.
Så länge statsbidrag utgår till Hillelskolan och S:t Eriks katolska skola bör en
ligt utredningen skolplikt få fullgöras där. Skolornas standard vad gäller ämnen och
kurser, utrustning och lärarkvalifikationer måste kunna jämföras med det allmänna
skolväsendets, så att barnen inte blir lidande på särplaceringen.
Mot utredningens förslag beträffande statsbidrag till Hillelskolan och S:t Eriks
katolska skola har två ledamöter reserverat sig. Statsbidrag bör enligt dessa inte
utgå till S:t Eriks katolska skola och samma princip bör gälla för Hillelskolan dock
att, eftersom denna skola redan åtnjuter statsbidrag, sådant kan fortsätta att utgå
i proportion till de elever som redan intagits i skolan så att de får tillfälle att där
fullfölja sina studier till slutet av den 6-åriga grundskola, för vilken undervisningen
nu är upplagd. Alla barns intressen och behov skall kunna tillgodoses inom den
allmänna grundskolan. Det bör även enligt reservanterna, i samband med en om
prövning av religionsfrihetens tillämpning, utredas om nyinflyttade barn som till
hör en religiös minoritet bör kunna få kompletterande undervisning motsvarande
den som utredningen föreslår beträffande de språkliga minoriteterna.
Kostnaderna för statsbidrag enligt utredningens förslag till S:t Eriks katolska
skola beräknas till ca 16 000 kr.
4.3.3 Remissyttranden
Utredningens behandling av frågan om särskilda åtgärder för elever som tillhör
religiösa minoriteter har i allmänhet föranlett remissinstanserna att betona, att den
undervisning som bedrivs inom skolväsendet skall vara neutral i livsåskådnings
frågor.
TCO menar, att om gällande kursplaner i kristendoms- resp. religionskun-
skapsundervisningen behöver justeras detta bör göras i samband med den nu på
gående revisionen av läroplanen för grundskolan. Befrielse från gemensam sam
ling i gymnasiet bör enligt TCO komma ifråga endast av praktiska skäl. Länsskol-
nämnden i Älvsborgs län menar att den angelägnaste uppgiften borde vara att när
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
ma undervisningen till läroplanens intentioner. Mosaiska församlingen i Stockholm
finner, att kristendomsundervisningen i grundskolan och religionskunskapsunder-
visningen i gymnasiet inte torde kunna vara helt objektiv, varför skollagens bestäm
melse om befrielse fortfarande framstår som motiverad. Kristendomslärarnas för
ening finner däremot ingen anledning att ifrågasätta att denna undervisning har den
avsedda objektiva prägeln. De lärare som handhar undervisningen representerar
själva skilda åskådningar. Det förekommer exempelvis ett flertal kristendomslärare
med katolsk bekännelse. Att i en sådan situation göra denna undervisning obliga
torisk för dem som tillhör svenska kyrkan men inte för exempelvis katoliker och
judar är enligt föreningens mening oriktigt. Den information om den religiösa si
tuationen av idag och i gångna tider som undervisningen vill meddela har en så
stor betydelse som allmän orientering, att den bör vara obligatorisk för alla. Även
länsskolnämnden i Malmöhus län menar att kravet på objektivitet i undervisningen
i kristendomskunskap och religionskunskap är mycket klart uttryckt i gällande läro
planer, varför det inte längre finns skäl att medge befrielse från undervisningen.
Beträffande den religionsundervisning som samfunden anordnar för elever som
befrias från kristendomsundervisningen menar Esternas representation i Sverige att
den bör integreras i skolundervisningen så att skolan ekonomiskt och organisato
riskt ansvarar för den. Mosaiska församlingen i Stockholm betonar att insyn från
skolöverstyrelsens sida i de mosaiska församlingarnas religionsskolor och erkän
nande av dessa skolors betyg såsom likvärdiga dem som ges i den allmänna skolan
inte bara skulle ha rent praktisk betydelse utan även psykologisk, i det att ett ökat
anseende och respekt för religionsskolorna i så fall torde vara att räkna med från
elevernas sida.
Samtliga remissinstanser med undantag av de direkt berörda ansluter sig till ut
redningens principiella ståndpunkt att statsbidrag inte bör utgå till särskilda
skolor för religiösa minoriteter. Läroplanernas intentioner om ob
jektivitet i undervisningen anses ge en tillräcklig garanti för att alla gruppers intres
sen tillgodoses. Kristendomslärarnas förening däremot hävdar i en skrift uppfatt
ningen att religionsfrihetsprincipen kräver, att de föräldrar, som önskar ge sina barn
en av viss religiös bekännelse präglad fostran, får rätt och ekonomisk möjlighet att
göra detta.
Den av reservanterna företrädda uppfattningen att Hillelskolan och S:t Eriks
katolska skola inte bör utgöra undantag från den principiella ståndpunkten
och således inte bör erhålla statsunderstöd har funnit stöd hos skolöverstyrelsen,
statskontoret, socialstyrelsen, länss kolnämnderna i Västerbottens, Västmanlands,
Örebro, Älvsborgs, Östergötlands, Jönköpings och Malmöhus län samt SACO. So
cialstyrelsen anser det vara mera sannolikt att också de barn det här är fråga om
lättare kan anpassas till den svenska miljön om de undervisas tillsammans med
andra barn i svensk grundskola. Skolöverstyrelsen finner att ett ställningstagande
till förmån för dessa skolor med säkerhet skulle åberopas som skäl för att
statsbidrag skulle utgå till andra religiösa minoritetsskolor som redan finns eller
i en framtid kommer att inrättas. Statsbidragsgivningen till Hillelskolan bör dock
53
enligt överstyrelsen avvecklas successivt. Länsskolnämnden i Västerbottens län fin
ner föreställningen, att endast invandrade minoriteter har väsentligt avvikande me
ning i livsåskådningsfrågor vara ensidig. Kan man acceptera och t. o. m. önska
att det får finnas även »inhemska minoriteter» med en personlig livsåskådning, så
bör man inte tillhandahålla särskilda skolor som drivs med statsbidrag för att till
godose specifikt avvikande meningar i religiösa frågor. Länsskolnämnden i Krono
bergs län hänvisar till utredningens motivering för statsbidrag till Hillelskolan och
S:t Eriks katolska skola, nämligen att man där har vana vid elever från miljöer som
avviker från det svenska genomsnittet. Nämnden ifrågasätter om inte sådana små
svenska grundskolor med karaktär av internationella skolor och försedda med elev
hem och förskola kunde inrättas och drivas i Stockholm, Göteborg och Malmö,
varvid principen att statsbidrag inte skall utgå till konfessionella skolor kunde
upprätthållas. Arbetsgruppen för invandrarfrågor finner att Hillelskolan intar en
särställning, men anser det möjligt att man av principiella skäl bör och av praktiska
skäl kan avveckla stödet. Detta bör emellertid uppskjutas ytterligare ett antal år
och då avvecklingen sedermera inleds bör den äga rum under en generöst tillmätt
övergångstid.
LO biträder utredningsmajoritetens uppfattning samt instämmer i att krav bör
ställas på att skolornas standard beträffande ämnen, kurser och utrustning samt
lärarnas kvalifikationer måste kunna jämställas med det allmänna skolväsendets.
De av utredningens förslag närmast berörda förordar en förmånligare statsbi-
dragsgivning. Mosaiska församlingen i Stockholm, som själv med ca 20 000 kr. bi
drar till Hillelskolans verksamhet och inte har möjlighet att öka detta bidrag, finner
ett ökat stöd från stat och kommun berättigat. Katolska biskopsämbetet liksom
Stiftelsen Skolsystrar De Notre Dame vänder sig mot utredningens förslag att stats
bidraget bör beräknas endast efter antalet barn till flyktingar eller nyligen invand
rade. Biskopsämbetet förordar, att statsbidraget beräknas utan att särskild hän
syn tas till vissa kategorier av de elever som besöker de privata skolorna, vilket
bedöms vara det riktigaste sättet att undvika varje form av diskriminering. Stiftel
sen Skolsystrar De Notre Dame påpekar, att föräldrar som placerar sina barn i en
katolsk skola betalar skatt efter samma grunder som andra, varför avslag på an
sökan om statsbidrag till S:t Eriks katolska skola inte kan motiveras med ekono
miska skäl. Stiftelsen framhåller vidare, att konfessionella skolor motsvarande S:t
Eriks katolska skola åtnjuter statsbidrag i så gott som alla europeiska demokratiska
länder. Katolska biskopsämbetet framhåller vidare, att vad utredningen anför om
judendomen i stor utsträckning kan anses gälla även om exempelvis islam och kato
licismen, nämligen att begreppet även innesluter historiska och kulturella faktorer.
Det är ett önskemål att man betraktar såväl språkliga som andra minoriteter som
ett tillskott till landets kulturella resurser.
Skolnämnden för Stockholms stad och Stockholms län anser det vara tveksamt
om statsbidrag skall utgå till religiösa minoritetsskolor men menar, att om statsbi
drag skall utgå utredningens begränsning till två inte synes vara sakligt motiverad.
Länsskolnämnderna i Hallands län och Göteborgs och Bohus län anser att även
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
Drottning Astrids skola i Göteborg bör ha statsbidrag, emedan denna skolas verk
samhet säges starkt påminna om den katolska skolans i Stockholm.
4.4 Departementschefen
Under senare år har ett stort antal invandrare kunnat fogas in i svensk arbets
marknad och svenskt samhällsliv. Många av dem har funnit sig väl tillrätta. Invand
rarna har gjort betydelsefulla insatser i den svenska samhällsutvecklingen på många
olika fält. Det är angeläget att samhället känner sitt ansvar för denna grupp och
således vidtar åtgärder för att underlätta dess anpassning till svenska förhållanden.
Frågan om invandrarnas anpassning avser såväl deras inordnande i det svenska
samhället som deras möjligheter att bevara anknytningen till sitt ursprungsland i
fråga om språk, kultur m. m. Förslag till allmänna riktlinjer för invandringspoliti
ken är avsett att föreläggas 1968 års riksdag enligt vad chefen för inrikesdeparte
mentet anfört i prop. 1968: 1 (bil. 13 s. 6).
Jag anser skolgången för invandrares barn vara en synnerligen viktig del av
de åtgärder som underlättar anpassningen till det svenska samhället. Under de se
naste åren har denna fråga ägnats stor uppmärksamhet och betydande förbättringar
i de inflyttade barnens skolgång har efter hand genomförts. Så har t. ex. möjlig
heterna till stödundervisning utvidgats. Vidare har ett finsk-svenskt samarbetsorgan
inrättats med uppgift att underlätta den i Sverige bosatta finskspråkiga befolkning
ens utbildning. Samarbetsorganet har antagit namnet »Finsk-svenska utbildningsrå-
det» och består av tre svenska och tre finska representanter.
Den av utredningen uppställda målsättningen för minoritetsbarnens
skolgång kan jag helt ansluta mig till. Det måste betraktas som en självklar rättig
het för dessa barn att få reella möjligheter att följa samma skolgång som andra barn
i Sverige. De av utredningen föreslagna åtgärderna anser jag vara viktiga led i en
strävan att förverkliga detta mål. Det är likaledes rimligt att samhället genom att
erbjuda olika slag av kompletterande undervisning, bl. a. i form av frivilligt folk
bildningsarbete, medverkar till att den som tillhör en språklig minoritet kan behålla
kontakten med sin ursprungliga kulturmiljö. Självfallet bör deltagande i sådan un
dervisning vara frivilligt och omfattningen av åtgärderna beroende av de berörda
barnens och föräldrarnas önskemål härom. Skolan bör här inta en neutral hållning
såväl till frågan om barnens kontakt med ursprungsmiljön som till den grad av assi
milering till den svenska omgivningen som invandrarbarnen och deras familjer
eftersträvar. Det måste dock anses vara såväl skolans som berörda myndigheters
och organisationers plikt att sprida upplysningar om möjligheterna att få undervis
ning i ursprungslandets språk och kultur.
De åtgärder som föreslås beträffande minoritetsbarnens skolgång bör gälla både
barn som flyttat till Sverige i avsikt att stanna och sådana barn som kan förutsät
tas eventuellt åter utvandra. Att invandrade barn går i skolan är nödvändigt för
deras anpassning till det svenska samhället. Skolplikt föreligger för barn som
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
55
är bosatta i riket. Frågan om bosättning föreligger bedöms i första hand efter
samma principer som inom folkbokföringen gäller för skyldigheten att låta kyrko-
bokföra sig. Olika omständigheter dokumenterar huruvida vistelsen i Sverige kan
anses innefatta bosättning, t. ex. arbete och bostad. Det går därför inte att fast
ställa viss minimitid för att bosättning och därmed skolplikt skall anses föreligga.
Givetvis bör man emellertid söka laga så att skolplikt fullgörs även av barn, som
rätteligen bort kyrkobokföras här men som av någon anledning ännu inte blivit
kyrkobokförda. Det är synnerligen viktigt att personer som invandrar eller tänker
invandra till Sverige får information i dessa hänseenden. Det bör uppdras åt arbets
marknadsstyrelsen att efter samråd med skolöverstyrelsen sprida sådan information
vid sina kontakter med blivande invandrare till Sverige. Jag vill i detta sammanhang
understryka vikten av att även vuxna som flyttar till Sverige tar till vara de möjlig
heter till snabbare anpassning till det svenska samhället som erbjuds i form av fri
villiga kurser dels i svenska språket, dels även i andra ämnen. Skolöverstyrelsen har
den 27 november 1967 utfärdat bestämmelser om bl. a. statsbidrag till undervis
ning för vuxna invandrare, som i hemlandet fått ringa eller ingen undervisning. Så
dan undervisning skall avse läroämnen såsom svenska, matematik och svensk sam-
hällsorientering.
Av utredningen nämnda siffror för invandringen ger en antydan om storleken av
den grupp människor för vilka särskilda åtgärder behöver vidtas i form av svensk
undervisning —• även om i siffrorna är medräknade också hemvändande svenskar.
Någon uppskattning av hur många som kommer att utnyttja undervisning i ur
sprungslandets språk och kultur är däremot inte möjlig att göra, eftersom det är
fråga om frivillig undervisning. Antalet personer som tillhör olika minoriteter är
såsom utredningen konstaterar också svårt att beräkna.
En central fråga rörande undervisningen av barn tillhörande en språklig minori
tet är om barnen skall undervisas i särskilda klasser eller tillsammans
med svenska elever. Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att
samundervisning är att föredra. I minoritetssammanslutningarnas remissyttranden
finner man den motsatta åsikten. Av utlåtande som Finsk-svenska utbildningsrådet
avgett över skolöverstyrelsens förslag om översyn av grundskolans läroplan fram
går att enligt rådets uppfattning undervisning inte, annat än såsom en övergångs
form, s. k. genomgångsklasser, bör anordnas i särskilda klasser. Utbildningsrådet
ansluter sig således till utredningens uppfattning. Jag anser att samundervisningen
har avgjorda fördelar, såväl pedagogiskt som med tanke på att den omedelbara
kontakten mellan invandrares barn och svenska barn bör befrämja den ömsesidiga
förståelsen. Även om någon skulle hysa den uppfattningen att undervisningen i sär
skilda klasser vore att föredraga ur språkpedagogisk synpunkt, är det av praktiska
skäl inte möjligt att anordna särskilda klasser för undervisning av minoritetsbarn
annat än på ett mycket begränsat antal orter. Försöken med genomgångsklasser
finner jag vara intressanta och anser det värdefullt om dessa försök kan fortsätta.
Frånsett behoven av sådana eller andra åtgärder för att klara den första anpass-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1968
ningstidens problem torde samundervisning med svenska elever i förening med
lämpliga stödåtgärder och med kompletterande undervisning böra vara den hu
vudform i vilken undervisning av invandrares barn bör ske. Inte minst med hänsyn
till dessa barns behov att lära sig svenska språket är det önskvärt, att de så snart
som möjligt får kontakt med svenska barn. Flera språkforskare har framfört den
uppfattningen att ett barn bör få sin första läsundervisning på det
språk som barnet behärskar bäst. Detta bör närmare prövas genom försöksverksam
het, varigenom man även bör utröna hur läsundervisning på minoritetsspråk bäst
anordnas för barn i förskoiåldern och grundskolåldern. Därvid måste dock beaktas
de svårigheter som ofta kan föreligga att finna lärare för sådan undervisning. Skol
överstyrelsen bör få i uppdrag att anordna sådan försöksverksamhet, till vilken
statsbidrag bör utgå enligt samma grunder som till annan undervisning inom det
allmänna skolväsendet.
Särskilda åtgärder krävs för att elever som tillhör en språklig minoritet och
har bristande eller inga kunskaper i svenska när de börjar sin skolgång i vårt land
snabbt skall lära sig att förstå och själva tala och skriva svenska. Sedan utredning
en lade fram sina förslag har åtgärder vidtagits i detta syfte, varför frågan om stöd
undervisning i bl. a. svenska nu kan anses vara tillfredsställande löst. Upp
till sex veckotimmar får användas per undervisningsgrupp för utländska eller stats
lösa elever samt svenska barn som tagits in från utländska skolor. Undervisningen
sker på svenska av svenska lärare och bedrivs i små grupper av elever. På grund av
den använda undervisningsmetoden behöver eleverna inte ha samma modersmål.
Förutom undervisning i svenska får eleverna annan undervisning och orientering
som underlättar deras inpassning i respektive skolor och klasser. Stödundervisningen
kan även omfatta undervisning i invandrares modersmål eller i annat ämne med na
tionell anknytning. Stödundervisning för motsvarande elevgrupper i den gymnasiala
åldern är numera utsträckt även till elever i yrkesskolan.
För den allra första tiden efter inflyttningen till Sverige anser jag i likhet med
utredningen att speciella introduktionsåtgärder kan vara befogade för
att ifrågavarande elever på grundskolans högstadium och i gymnasieåldern skall
klara sin svenska skolgång. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att genom försöks
verksamhet utröna olika möjligheter att lösa den första tidens problem. Att anord
na särskilda introduktionskurser enligt utredningens förslag förefaller dock möjligt
endast på större orter med koncentrerad invandring från en språkgrupp. Man bör
pröva åtgärder av skilda slag för att möta individuella introduktions- och anpass
ningsproblem. Skolöverstyrelsen bör åläggas att komma in till Kungl. Maj:t med en
plan för försöksverksamheten samt förslag till bestämmelser om statsbidrag för
denna. Kungl. Maj:t bör bemyndigas bestämma grunderna för sådant bidrag. I fråga
om elever som vill bedriva gymnasiala studier bör som utredningen föreslår en
lämplig anordning kunna vara att de först följer undervisningen på lämplig linje av
årskurs 9 i grundskolan. Intagningen i gymnasial skola sker enligt gällande bestäm
melser på grundval av betygen från årskurs 9 eller inom ramen för den fria kvo
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
57
ten, varför inga ytterligare bestämmelser fordras utöver redan gällande. Även för
intagningen i högre årskurs av gymnasial skola är nuvarande bestämmelser till
räckliga. Jag förutsätter, att prövningen av den inträdessökande eleven sker med
hänsynstagande till elevens speciella förhållanden.
Som jag tidigare antydde finner jag det vara motiverat att barn och ungdom som
tillhör en språklig minoritet kan få undervisning i sitt modersmål och i sin hem
kultur. Utredningen har lagt fram flera intressanta förslag till hur denna s. k.
kompletterande undervisning skall kunna anordnas. I vilken grad
det är möjligt att förverkliga dessa förslag är bl. a. beroende av om man kan finna
lämpliga lärare och studiecirkelledare. Även anskaffning eller framställning av
erforderligt studiematerial är en viktig förutsättning för ifrågavarande undervisning.
I viss utsträckning har dessa problem uppstått redan i samband med den tidigare
nämnda stödundervisningen. Möjligheterna för minoritetsbarn att välja sitt moders
mål i grundskolan kommer att behandlas i samband med förslaget om översyn av lä
roplanen för grundskolan. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att efter samråd i
lämplig form med företrädare för de olika minoriteterna anordna försöksverksam
het beträffande den kompletterande undervisningen i övrigt. Kungl. Maj:t bör be
myndigas att besluta om grunderna för statsbidrag till försöksverksamheten.
Jag delar som framgått av det föregående utredningens och remissinstansernas
åsikt att inflyttade språkliga minoriteters barn bör undervisas tillsammans med öv
riga barn och inte i särskilda skolor. Det statliga stödet till de est
niska grundskolorna bör dock alltjämt tills vidare utgå i oförändrad
form, dvs. med ett visst belopp som fastställs varje år med hänsyn till skolornas pe
dagogiska standard och elevantal. De estniska grundskolorna bör inte byggas ut
med högstadium. Den organisation som nu tillämpas vid en högstadieskola i Stock
holm, nämligen Katarina grundskola, och som innebär att elever som tidigare gått
i den estniska grundskolan i Stockholm hålls samman i en klass men får bilda till
valsgrupper tillsammans med övriga elever, tillgodoser rimligen både önskemålen
om särskild undervisning och behovet av tillfredsställande valmöjligheter för ele
verna.
Elevantalet vid Estniska gymnasiet är en tredjedel av det normala
för varje årskurs. Utredningen föreslår, att statsbidraget till gymnasiet avvecklas.
På grundval av detta förslag har föredraganden i prop. 1968: 1 (bil. 10 s. 199)
för budgetåret 1968/69 beräknat medel för bidrag för endast två årskurser. När
nuvarande elever vid Estniska gymnasiet avslutat skolgången, bör statsbidraget till
gymnasiet således upphöra. Överläggningar med företrädare för skolan har ägt
rum i denna fråga.
Utredningens förslag om anskaffning av läroböcker och annan un
dervisningsmateriel för undervisningen i minoritetsbarnens modersmål
och andra nationella ämnen finner jag väl motiverade. Det får ankomma på skol
överstyrelsen att bedöma möjligheterna att använda undervisningsmateriel från ur
sprungsländerna och att samarbeta med utrikesförvaltningen för att söka anskaffa
sådan materiel samt att ta initiativ till att läroböcker m. m. vid behov framställs i
Sverige. Kungl. Maj:t bör vid behov äga besluta om anvisande av medel för sådant
ändamål.
Som jag framhållit i det föregående är möjligheterna att förverkliga språkunder
visning och kompletterande undervisning för minoritetsbarnen beroende av tillgång
en på lämpliga lärare. Det är angeläget att speciella åtgärder vidtas för att lä
rare skall kunna skaffas. Jag räknar med att tvåspråkiga lärare kommer att behövas
främst för undervisningen i elevernas hemspråk. Utöver vad utredningen framhållit
vill jag erinra om att undervisning enligt direktmetoden tillämpas i allt större ut
sträckning. Det bör uppdras åt länsarbetsnämnderna att i samarbete med länsskol-
nämnderna upprätta register över personer som förklarat sig intresserade och som
är lämpade som lärare för undervisning av barn och ungdom från en viss språk-
och kulturgrupp. Skolöverstyrelsen bör få i uppdrag att undersöka behovet och ut
formningen av en pedagogisk utbildning för personer som skall tjänstgöra som så
dana lärare. Förslaget att anställa lärare från berörda länder för undervisningen
i nationella ämnen bör prövas. Det kan övervägas att i samband med avtal om
reglerad invandring från ett land träffa överenskommelse med detta även om in
vandring av lärare för att ge här avsedd undervisning. I vad gäller finskspråkiga
lärare övervägs åtgärder av Finsk-svenska utbildningsrådet.
I fråga om undervisningen av religiösa minoriteter vill jag framhål
la att den svenska grundskolan liksom det gymnasiala skolväsendet då det gäller
hänsynstagande till olika uppfattningar i bl. a. religiösa frågor fått en generös ut
formning. Detta har bl. a. tagit sig uttryck i principen om en objektiv undervisning.
Dessutom föreligger möjligheter att bli befriad från deltagande i kristendomsunder-
visning eller morgonsamling i grundskolan samt religionsundervisning i gymnasiet
och fackskolan. Härigenom har skapats sådana möjligheter till hänsynstagande att
jag i likhet med utredningen inte anser att någon ändring behöver vidtas i nuva
rande bestämmelser.
Ett huvudsyfte med den svenska grundskolan är vidare att den skall vara en sko
la för alla ungdomar oavsett deras sociala, ekonomiska eller religiösa bakgrund. Jag
finner det utomordentligt angeläget att slå vakt härom. Statsbidrag bör med hän
syn till vad jag anfört inte utgå till särskilda skolor för religiösa minoriteter. Frågan
om statsbidrag till Hillelskolan har emellertid vidare aspekter. Denna fråga bör
bedömas under hänsynstagande till en lång historisk utveckling som innebär att
ett folk parallellt med sin anpassning till vårt och andra västerländska samhällen
funnit angeläget och lyckats med att bevara en nationell och kulturell identitet. En
ligt min uppfattning måste denna strävan respekteras och jag finner häri speciella
motiv för att tillstyrka fortsatt statsbidrag till Hillelskolan. Kungl. Maj:t beslutar
om storleken av statsbidraget till skolan.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
Med hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riks
dagen att
1. godkänna av mig förordade åtgärder för att dels underlätta
skolgången för barn och ungdom som tillhör en inflyttad minori
tet, dels ge dessa tillfälle till kompletterande undervisning i natio
nella ämnen,
2. bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om grunderna för stats
bidrag till de ändamål som jag förut angett.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly
delse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
59
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1968
INNEHÅLL
sid.
1. Inledning ........................................................................................................... 3
2. Svensk undervisning åt svenska barn i utlandet.............................................. 4
2.1 Nuvarande förhållanden .......................................................................... 4
2.2 Utredningens förslag ................................................................................. 5
2.2.1 Svenska utlandsskolor .................................................................... 6
2.2.2 Svensk undervisning utomlands utanför den egentliga skolorga
nisationen ....................................................................................... 8
2.2.3 Kostnader ....................................................................................... 9
2.3 Remissyttranden ....................................................................................... 10
2.4 Departementschefen ................................................................................. 12
3. Inackordering i Sverige av vissa elevgrupper .............................................. 16
3.1 Skolinackorderingsverksamhetens nuvarande omfattning .................... 16
3.2 Utredningens förslag ................................................................................. 18
3.2.1 Behov av skolinackordering........................................................... 18
3.2.2 Intagning av elever ........................................................................ 21
3.2.3 Fördelningen av kostnaderna för skolinackordering och skolgång 22
3.3 Remissyttranden ....................................................................................... 26
3.4 Departementschefen ................................................................................. 28
4. Skolgång för vissa minoriteters barn . ........................................................... 32
4.1 Minoriteter i Sverige ......................„.. ..................................................... 32
4.2 Språkliga minoriteters skolgång............................................................... 33
4.2.1 Nuvarande förhållanden ............................................................... 33
4.2.2 Utredningens förslag ...................................................................... 35
4.2.3 Remissyttranden ............................................................................ 40
4.3 Religiösa minoriteters skolgång............................................................... 48
4.3.1 Nuvarande förhållanden ............................................................... 48
4.3.2 Utredningens förslag ...................................................................... 50
4.3.3 Remissyttranden.............................................................................. 51
4.4 Departementschefen ................................................................................. 54
Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB • Stockholm 1968
680196