2

Kungl. Maj:ts proposition nr SI år 1968

l:o) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 20 § och 33 § 1 mom. kommunalskattelagen den

28 september 19281 samt anvisningarna till 19 § samma lag skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

20

§.

Vid beräkningen — --------------------- av 43 § 3 mom.

Avdrag må--------------------------------- å skuld;

avgift enligt förordningen den 15

december 1967 (nr 882) om studie-

medelsavgifter ;

förlust, som----------- --------------till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.) I

33 §.

1 mom. Från intäkt------------------- såsom intäkt.

Avdrag får------- —------------ tjänstens fullgörande.

Har den —---------------------------- gäld avdragas.

I andra fall än i nästföregående

stycke sägs skall avdrag beräknas

på sätt i 2 mom. angives.

Anvisningar

till 19 §.

Socialhjälp, begravningshjälp----------------influtna medlemsavgifter

Utbytes sådan — — —--------------- skattepliktig intäkt.

Bestämmelsen att------------------------— — sistnämnda lag.

Skatteplikt föreligger----------------------- av motorfordon

Näringshjälp eller bidrag enligt 57,

58 eller 62 § arbetsmarknadskungö-

relsen den 3 juni 1966 (nr 368) är

icke att hänföra till skattepliktig in­

komst, i den mån näringshj alpen

eller bidraget lämnats till bestridan­

de av kostnader, för vilka rätt till

avdrag icke föreligger vare sig direkt

Näringshjälp eller bidrag enligt 57,

58 eller 62 § arbetsmarknadskungö-

relsen den 3 juni 1966 (nr 368) är

icke att hänföra till skattepliktig in­

komst, i den mån näringshj älpen

eller bidraget lämnats till bestridan­

de av kostnader, för vilka rätt till

avdrag icke föreligger vare sig direkt

1 Senaste lydelse av 20 § se 1965:573, av 33 § 1 mom. se 1967:915 och av anvisningar­

na till 19 § se 1967:628.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

betalnings pliktiga studiemedel enligt

studiemedels för ordning en den 4 juni

1964 (nr 401).

(Se vidare anvisningarna)

Anvisningar

till 5 §.

Avdrag för återbetalningspliktiga

studiemedel får ske med summan,

omräknad i kronor, av de basbelopp

som återstå att betala med tillämp­

ning av 29 § studiemedelsförord-

ningen den 4 juni 1964 (nr 401).

Vid beräkning av avdraget tillämpas

basbeloppet vid ingången av året

före taxeringsåret. Avdraget får ej

överstiga det belopp som återstår att

erlägga med hänsyn till 30 § första

stycket förordningen.

Utöver avdrag enligt första stycket

får avdrag göras för påförda, ej er-

lagda avgifter enligt förordningen

den 15 december 1967 (nr 882) om

studiemedelsavgifter i den mån debi­

teringen ej förfallit enligt 18 § sam­

ma förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och skall tillämpas första gången vid 1969 års taxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

15 mars 1968.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, J^ohansson, H^olmqvist, A^spling,

P^alme, S^ven-E^rig N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer, O^dhnoff,

W^ickman, M^oberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­

mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om behandling­

en i skattehänseende av studiemedelsavgifter, m. m. och anför.

Inledning

Sedan bestämmelserna om återbetalning av studiemedel numera börjat

tillämpas har fråga uppkommit om studiemedelsavgifternas behandling i

skattehänseende. Frågan har aktualiserats dels av Sveriges Akademikers

Centralorganisation (SACO) i framställning till chefen för finansdeparte­

mentet, dels vid 1966 års riksdag med anledning av motioner i ämnet.

En promemoria i ämnet har upprättats inom finansdepartementet (Sten­

cil Fi 1968: 1).

Över departementspromemorian har efter remiss yttranden avgetts av

kammarrätten, riksskattenämnden, centrala studiehjälpsnämnden, Lands­

organisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),

SACO och Statstjänstemännens Riksförbund (SR).

Genom prop. 1968:29 har bl. a. föreslagits att omställningsbidrag med

800 kr. i månaden skall utgå till arbetslösa i åldern 60—66 år under vissa

närmare angivna förutsättningar. Omställningsbidraget förutsätts bli skat­

tepliktig inkomst. I propositionen har förutskickats att den författnings­

ändring som behövs för att omställningsbidraget skall bli skattepliktigt

skulle anmälas senare under innevarande vår av chefen för finansdeparte­

mentet.

Jag anhåller nu att få ta upp förevarande spörsmål. I samband därmed

vill jag föreslå en redaktionell ändring av 33 § 1 mom. kommunalskattela-

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 81

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1068

gen. Ändringen är föranledd av riksdagens beslut hösten 1967 att upphäva

bestämmelsen i nämnda paragraf om rätt att dra av arvoden avseende del­

tagande i statsrevision på annan ort än vederbörandes bosättningsort (BeU

1967: 65, rskr 384, SFS 1967: 915).

Studiemedelsavgifternas behandling i skattehänseende

Studiemedlen och studiemedelsavgifterna

För finansiering av studier vid universitet och högskolor samt vid vissa

andra läroanstalter och utbildningslinjer tillhandahåller staten studiemedel

enligt studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401). Studiemedel

utgår för år räknat med högst 140 % av det basbelopp som avses i 1

kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Har den

studerande vårdnaden om barn som inte fyllt 16 år eller är han skyldig

att utge underhållsbidrag till sådant barn utgår dessutom för varje barn

tillägg med högst 25 % av basbeloppet per år. Föreligger synnerliga skäl

kan extra studiemedel utgå. Av de belopp som kan utgå utgör högst 1 750

kr. per år studiebidrag. Återstående belopp utgörs av återbetalningspliktiga

studiemedel.

Återbetalning av studiemedel sker medelst årliga avgifter. Grunderna

för återbetalningen regleras i studiemedelsförordningen under det att be­

stämmelser om debitering och uppbörd meddelats i en särskild förordning,

nämligen förordningen den 15 december 1967 (nr 882) om studiemedels-

avgifter. Avgiftsbetalningen skall påbörjas det tredje året efter det un­

der vilket studiemedelstagaren senast uppburit studiemedel och i regel

pågå t. o. in. det år under vilket han fyller 50 år. Återbetalningstiden om­

fattar alltså i allmänhet 20—25 år. Den årliga avgiften utgör produkten

av den återbetalningsskyldiges avgiflskvot och det basbelopp enligt 1 kap.

6 § lagen om allmän försäkring som gällde vid ingången av året. Avgifts-

kvoten är det tal som erhålls genom att dividera summan av de återbetal­

ningspliktiga studiemedel som studiemedelstagaren sammanlagt uppburit,

räknad i basbelopp, med det tal som motsvarar antalet år under vilka av­

gift skall erläggas.

Vad här angetts gäller endast under förutsättning att den återbetalnings­

skyldiges och/eller hans makes inkomster och förmögenhet uppnår vissa

tröskelvärden som anges i studiemedelsförordningen. Uppnås inte dessa

tröskelvärden har studiemedelstagaren en ovillkorlig rätt till uppskov. I

den mån han får uppskov med avgift, kvarstår skyldigheten att erlägga

avgift även efter det år under vilket han fyller 50 år. Även då aktualiseras

skyldigheten att erlägga avgift endast om förut nämnda tröskelvärden

uppnås. Han är dock inte skyldig att erlägga avgift för år efter det då han

7

fyller 65 år. Om han avlider, föreligger inte heller skyldighet att erlägga

avgift för år fr. o. m. det då dödsfallet inträffade.

Återbetalningsskyldigheten npphör, när den återbetalningsskyldige erlagt

avgifter som tillhopa uppgår till lika många basbelopp som han uppburit i

återbetalningspliktiga studiemedel. Återbetalningsskyldigheten upphör vi­

dare, när den återbetalningsskyldige i avgifter erlagt ett belopp som mot­

svarar vad han skulle ha haft att erlägga om de återbetalningspliktiga

studiemedlen hade utgjort ett räntebärande konventionellt lån med fasta

annuiteter. Räntan skall därvid beräknas till 60 % av den vid varje tid­

punkt gällande normalräntan för lån från statens utlåningsfonder.

De tröskelvärden som måste uppnås för att avgiftsskyldighet skall in­

träda bestäms på grundval av avgiftsunderlag och avgiftsgräns. Avgifts­

underlaget utgörs av den återbetalningsskyldiges till statlig inkomstskatt

beskattningsbara inkomst för avgiftsåret och den de! av hans förmögenhet

som överstiger sex basbelopp. År den återbetalningsskyldige gift, ingår i

avgiftsunderlaget även hälften av makens till statlig inkomstskatt beskatt­

ningsbara inkomst för året och hälften av den del av makens förmögenhet

som överstiger sex basbelopp. Har den återbetalningsskyldige vid årets

början vårdnaden om barn som är under tio år, minskas avgiftsunder­

laget med hälften av basbeloppet. Avgiftsgränsen utgörs av två basbelopp.

Avgiftsskyldighet föreligger endast om den återbetalningsskyldiges avgifts­

underlag för året överstiger avgiftsgränsen. För att avgiftsgränsen inte

skall få besvärande tröskeleffekter finns också en tröskelregel av inne­

börd att avgiften inte får överstiga en tiondel av avgiftsunderlaget och inte

heller en fjärdedel av den del av avgiftsunderlaget som överstiger avgifts­

gränsen.

Den begränsning av återbetalningsskyldigheten för vilken redogjorts här­

ovan gäller endast för den som är bosatt i Sverige. Det kan nämnas att

frågan om betalningsskyldighet för den som betalar sjömansskatt är under

utredning.

Enligt den i det föregående omnämnda förordningen om studiemedels-

avgifter utgår avgiften dels som preliminär avgift, dels som slutlig avgift.

I den mån den slutliga avgift som fastställts visar sig överstiga motsvaran­

de preliminära avgift skall den återbetalningsskyldige erlägga det över­

skjutande beloppet som kvarstående avgift. Den preliminära avgiften er­

läggs under avgiftsåret. Kvarstående avgift erläggs under andra året efter

avgiftsåret. Åtgärder för indrivning av avgift som inte erläggs inom före­

skriven tid får vidtas endast under en begränsad tid (se 18 § förordningen

om studiemedelsavgifter). Avgift som inte erlagts vid indrivningstidens

slut återförs till centrala studiehjälpsnämndens huvudregister över åter-

betalningsskyldiga (se prop. 1967:143 s. 53). En »återföring» kan under

vissa förhållanden leda till debitering av en extra avgift (19 § förordningen

om studiemedelsavgifter).

Kungl. Maj. ts proposition nr SI år 19(>8

8

Kungl. Maj:ts proposition nr SI år 196S

Aktuella skatteregler

Inkomstskatt

Enligt 20 § kommunalskattelagen får vid beräkning av inkomst från

särskild förvärvskälla avräknas alla omkostnader för intäkternas förvär­

vande och bibehållande. Avdrag får inte göras för levnadskostnader och

inte heller för kapitalavbetalning för skuld. Kostnad för studier som ge­

nomgås för att vinna viss anställning eller behörighet är kostnad för för­

värvande av förvärvskälla och således inte avdragsgill. Däremot räknas,

enligt 29 §, som avdragsgill omkostnad i rörelse ränta på skuld, som skatt­

skyldig ådragit sig för sin utbildning för rörelsen, och enligt 33 § gäller

motsvarande regel vid beräkning av inkomst av tjänst beträffande ränta

på skuld, som uppkommit för skattskyldig för hans utbildning eller eljest

i och för tjänsten. Vidare kan nämnas att enligt 39 § från bruttointäkt av

inkomstslaget kapital får dras av skuldränta som inte skall dras av en­

ligt andra bestämmelser i kommunalskattelagen.

Förmögenhetsskatt

Skattepliktig förmögenhet utgör enligt 2 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt kapitalvärdet av den skatt­

skyldiges tillgångar i den mån samma värde överstiger kapitalvärdet av

hans skulder. Skulderna skall enligt 5 § tas upp till kapitalvärdet sådant

detta var vid beskattningsårets utgång.

Kapitalvärdet av skuld som inte är förfallen och på vilken ränta inte

skall beräknas för tiden före förfallodagen skall uppskattas till ett belopp

som utgör värdet enligt tabeller som finns fogade vid förordningen. Be­

loppet är beräknat med hänsyn till en ränta på 5 %.

Tidigare uttalanden i skattefrågan. SACO:s framställning m. m.

I sitt betänkande »Rätt till studiemedel» (SOU 1963: 74) har studiesocia­

la utredningen gjort vissa siffermässiga jämförelser mellan olika återbe-

talningsmetoder. Därvid har utredningen beträffande den återbetalnings-

metod som sedermera valts i studiemedelsförordningen utgått från att av-

dragsrätt vid beskattningen inte skulle förekomma för någon del i den

indexreglerade återbetalningsformen men väl för räntan i de andra valda

jämförelseformerna (se s. 93). Bestämmelserna om upphörande av återbe-

talningsskyldigheten i 30 § studiemedelsförordningen är som tidigare fram­

hållits byggda på den jämförelse som skall ske mellan vad studiemedelstaga-

ren erlagt (jfr s. 2) och den betalning som skulle ha presenterats, om de

återbetalningspliktiga studiemedlen utgjort ett räntebärande lån. Beträf­

fande denna jämförelse har i förordningen tagits hänsyn till att ränta på

vanliga lån är avdragsgill vid beskattningen, vilket kommit till uttryck

9

genom att jämförelseräntan skall utgöra 60 % av den normalränta som till-

lämpas för lån från statens utlåningsfonder. Återstående 40 % skulle ha

tillfallit den återbetalningsskyldige i form av skattesänkning om fråga

varit om ett konventionellt lån.

Frågan om studiemedelsavgifternas behandling i skattehänseende berör­

des inte särskilt i prop. 1964: 138, vari bl. a. framlades förslaget till studie-

medelsförordning. Departementschefen framhöll (s. 176) att frågan om

avdragsrätt vid beskattningen, vilken fråga väckts av några remissorgan,

enligt hans mening borde behandlas i samband med utformningen av det

framtida skattesystemet. Departementschefen lämnade (s. 187 f) en karak-

täristik av studiemedlen varvid han bl. a. anförde att åtskilliga allmänna

rättsregler ersatts med särskilda regler i studiemedelsförordningen, vilka

fått sin prägel av studiesociala hänsyn. Därvid har, framhölls det vidare,

tryggheten för den enskilde mot risken av en tyngande skuldbörda skjutits

i förgrunden. I andra sammanhang, fortsatte departementschefen, bör stu­

diemedel i princip vara att behandla efter samma regler som vanliga lån.

Så t. ex. bör återbetalningspliktiga studiemedel kunna dras av såsom skuld

i förmögenhetsdeklaration och vid en bodelning med anledning av hemskill­

nad eller äktenskapsskillnad bör giftorättsgods kunna tillskiftas make för

täckande av framtida återbetalningar till studiemedelssystemet.

Skattefrågan har sedermera tagits upp dels i framställning från SACO

till chefen för finansdepartementet dels av 1966 års riksdag med anledning

av motioner som anges i det följande.

SACO hemställer att avgifterna blir avdragsgilla. I korthet anförs som

skäl att studiekostnader är av samma natur som de omkostnader som nu

är avdragsgilla vid beskattningen. Beträffande studiemedel som använts för

bestridande av levnadskostnader framförs argumentet att vissa levnadskost­

nader redan nu kan vara avdragsgilla (genom ortsavdrag, avdrag för för­

dyrade levnadskostnader, kostnader som täcks av stipendier). Vidare an­

förs att den skattskyldige inte kunnat utnyttja sitt ortsavdrag under stu­

dietiden, varför en avdragsrätt för studiemedelsavgifterna kan ses som

ett uppskjutet ortsavdrag. SACO framhåller dessutom att skatteförmågan

hos en akademiker med studieskuld är lägre än hos en person som inte haft

motsvarande utbildningskostnader och hänvisar härvid till bl. a. en under­

sökning som SACO gjort angående lön och livsinlcomst (SACO:s skriftserie

nr 4). SACO gör också gällande att de årliga studiemedelsavgifterna har

karaktären av socialförsäkringsavgifter snarare än kapitalavbetalningar

och hänvisar i den delen till nyssnämnda betänkande »Rätt till studieme­

del» (SOU 1963: 74) s. 102.

Riksdagsbehandlingen år 1966 av förevarande fråga skedde med anled­

ning av de likalydande motionerna I: 512 och II: 630, vari hemställdes om

bl. a. utredning och förslag angående studiekostnadernas behandling i skat­

tehänseende, samt de likalydande motionerna I: 537 och II: 635, vari hem­

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

10

ställdes att riksdagen skulle besluta om sådana ändringar av skatteförfatt-

ningarna att avdrag för erlagda studiemedel skulle medges fr. o. m. taxe­

ringsåret 1966. Bevillningsutskottet framhöll i sitt betänkande nr 14 att

reglerna om studiemedel och återbetalning av sådana medel torde tillgodose

rimliga anspråk på att återbetalningarna inte skulle bli oskäligt betungande.

Utskottet tilläde att ett tillgodoseende av kravet på avdragsrätt för studie­

kostnader enligt utskottets mening skulle innebära ett genombrytande av

den i svensk beskattningsrätt eljest upprätthållna principen att avdrag inte

medges för kapitalavbetalning på skuld. En sådan avdragsrätt skulle, fort­

satte utskottet, otvivelaktigt också medföra ett merarbete vid det redan nu

komplicerade deklarations- och taxeringsförfarandet och kunna försvåra

genomförandet av en definitiv källskatt. Med det anförda avstyrktes mo­

tionerna. Riksdagen följde utskottets linje.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 81 är 1968

Departementspromemorian

Departementspromemorian inleds med en redogörelse för de förhållan­

den som återgetts i det föregående. I den därpå följande diskussionen av

förslag till lösning görs en uppdelning av frågorna i två avsnitt, varav det

första rör inkomstbeskattningen och det andra förmögenhetsbeskattningen.

Avdrag vid inkomstbeskattningen

Den inställning till frågan om studiemedelsavgifternas behandling i skatte­

hänseende som riksdagen gav uttryck åt år 1966 utgår, framhålls det i de­

partementspromemorian, från att med nuvarande regler i kommunalskatte­

lagen avdrag inte kan medges för sådana avgifter till någon del. Frågan lär

emellertid ännu inte vara prövad av skattedomstol.

Gällande skattelagstiftning innehåller — bortsett från en bestämmelse

om höjning av och tillägg till livränta —- inga bestämmelser om beskatt­

ning av indextillägg eller liknande av förändringar i penningvärdet föran­

ledda ersättningar. Av den sparsamma praxis som föreligger på området

torde den slutsatsen dock kunna dragas att enligt gällande rätt indextillägg

vid inlösen av indexlån utgör skattepliktig intäkt för långivaren och av­

dragsgill kostnad för låntagaren. Det föreligger således enligt departements­

promemorian oklarhet i fråga om avdragsrätten för studiemedelsavgifter.

Denna oklarhet sägs böra undanröjas oavsett vilken inställning man intar

i materiellt hänseende.

När det gäller den materiella frågan — dvs. huruvida avdrag bör medges

eller ej för avgifterna eller någon del därav — har 1966 års riksdag med den

motivering som återgetts i det föregående för sin del ansett att avdragsrätt

inte bör föreligga till någon del. I departementspromemorian förutsätts att

avdragsrätt för studiemedelsavgift i dess helhet inte kan komma i fråga.

Som skäl för en avdragsrätt beträffande indexdelen kan emellertid, heter

Kungl. Maj. ts proposition nr 81 år 1968

11

det vidare i promemorian, anföras den uppfattning som enligt vad nyss

återgetts kan skönjas i praxis att indextillägg är avdragsgilla i vissa situa­

tioner. Man kan hävda att studiemedelsavgifterna för den återbetalnings-

skyldige är jämförbara med annuitetsbetalningar på ett räntebärande stu­

dielån. Den ränta som tas ut på ett sådant lån kan av långivaren användas

som kompensation för prishöjningar inom ramen för den räntenivå som

föreligger för lån av ifrågavarande typ men är trots detta principiellt sett

såväl skattepliktig inkomst för långivaren som avdragsgill omkostnad för

låntagaren. Därmed skulle, åtminstone sett ur låntagarens synvinkel, ett

konventionellt lån vara fördelaktigare i skattehänseende än ett räntefritt

indexlån utan rätt till avdrag för indexhöjningarna.

Emellertid talar enligt departementspromemorian andra omständigheter

mot en avdragsrätt för indexdelen av ifrågavarande avgifter. Utöver de

överväganden som gjorts vid 1966 års riksdag framhålls i promemorian

följande synpunkter. De indexreglerade återbetalningarna är inte att be­

trakta som avbetalningar på ett indexlån i den mening vari detta ord van­

ligen brukar användas. Det är således inte fråga om att för staten säker­

ställa realvärdet av de studiemedel som utlämnats med återbetalningsskyl-

dighet. Skälet till att avgifterna följer basbeloppets utveckling är i stället

att den återbetalningsskyldige bör ha en reellt sett i möjligaste mån lika stor

betalningsbörda varje år så länge återbetalningsskyldigheten varar (se

prop. 1964: 138 s. 172). För att återbetalningsskyldigheten totalt sett inte

skall bli större till sin omfattning än om vederbörande hade tagit ett kon­

ventionellt studielån har föreskrivits att återbetalningsskyldigheten upphör

när den återbetalningsskyldige i avgifter erlagt ett belopp motsvarande vad

han skulle ha erlagt om de återbetalningspliktiga studiemedlen utgjort ett

räntebärande lån som skulle ha återbetalats med lika stora annuiteter för­

delade under den tid avgifter erlagts. Räntan skall därvid antas ha uppgått

till 60 % av den vid varje tidpunkt gällande normalräntan för lån från

statens utlåningsfonder. Genom denna regel, som maximerar återbetal-

ningsskyldigheten, har studiemedelstagaren tillförsäkrats en favör vars

värde motsvarar rätten att vid beskattning åtnjuta avdrag för ränta på

studielån. Det skattebortfall som föreligger i ett lånefall av den konventio­

nella typen räknas alltså studiemedelstagaren tillgodo genom en reducering

av återbetalningsskyldigheten. Sammanfattningsvis kan sägas, heter det i pro­

memorian, att studiemedelstagaren genom reglernas utformning fått en

garanti som innebär att han väl kan vinna men aldrig förlora på index­

regleringen. Detta resonemang gäller som framgår av det anförda även i

skattehänseende under förutsättning att marginaleffekten vid avdrag för

en låneränta av konventionell typ kan som nu rimligen beräknas till 40 %

av avdraget.

Det sagda leder enligt promemorian även till den slutsatsen att om index-

ölcningen skulle göras avdragsgill reglerna om begränsning av återbetal-

12

ningsskyldigheten i 30 § första stycket studiemedelsförordningen måste

ändras i fråga om storleken av den ränta som skall medräknas från att

avse 60 % till att avse 100 % av normalräntan. Eventuellt bör man, heter

det vidare, överväga att utbyta 60 % av normalräntan mot 100 % av

en räntesats som bättre än normalräntan ansluter till den ränta som ut­

går för lån i allmänhet.

En avdragsrätt för indexökningen skulle enligt departementsprome­

morian vidare motverka det yttersta syftet med indexkonstruktionen som

ju är att trygga en reellt sett lika stor belastning på betalningsförmågan

under hela återbetalningstiden. Avdragsrätten skulle nämligen vid fal­

lande penningvärde leda till att belastningen under början av återbetal­

ningstiden, då den återbetalningsskyldiges ekonomi vanligen är sämst,

blir reellt sett större än under senare delen av samma tid. Detta fram­

går av följande, i promemorian återgivna exempel: Antag att någon har

att återbetala återbetalningspliktiga studiemedel till det antal basbelopp

som vid återbetalningstidens början motsvarar ett belopp av 24 000 kr.,

att betalningen skall fördelas på 24 år och att basbeloppet stiger kontinu­

erligt under återbetalningstiden med 3 % om året. Den första avgiften

blir då 1 000 kr. medan den sista avgiften uppgår till 1 970 kr. Antar man

vidare att normalräntan hela tiden hålls oförändrad vid en nivå av 6 %

kommer den begränsning av återbetalningsskyldigheten som ligger i jäm­

förelsen med ett konventionellt lån inte att utlösas. Första året finns ingen

indexökning och således inget skatteavdrag att göra. Sista årets index­

ökning kan beräknas till 970 kr. vilken alltså skulle vara avdragsgill.

Den i det föregående återgivna diskussionen sägs i departementspro­

memorian inte vara avsedd som ett principiellt ståndpunktstagande i fråga

om indexlåns behandling i skattehänseende. Denna fråga betonas vara in­

vecklad och inrymma ett flertal andra aspekter. För ett närmare studium

av frågan hänvisas till värdesäkringskommitténs betänkande »Indexlån»

(SOU 1964: 1 och 2). En synpunkt sägs emellertid förtjäna uppmärksam­

het i förevarande sammanhang. Vill man införa avdragsrätt för indextill-

lägg anses i promemorian en bestämmelse även böra införas om beskatt­

ning av de belopp som kan »vinnas» av den återbetalningsskyldige genom

sänkning av basbeloppet.

Frågan om en eventuell avdragsrätt är enligt departementspromemorian

förenad med vissa tekniska svårigheter. Avgiftsskyldigheten är begränsad

när den återbetalningsskyldiges och/eller hans makes inkomster och för­

mögenheter inte överstiger vissa tröskelvärden. I sådant fall uppstår

spörsmålet om begränsningen — såvitt avser avdrag vid beskattningen —•

skall anses drabba i första hand indexökningen eller i lika mån hela

avgiftsbeloppet. Vilken synpunkt som än anläggs sägs svårigheter upp­

komma att bestämma avdragsrättens omfattning i sådana fall. Samma

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 nr 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

13

problem skulle uppstå om man införde skattskyldighet för »vinst» i fall

av stigande penningvärde, dvs. vid sjunkande basbelopp.

Slutsatsen av de i departementspromemorian anförda synpunkterna blir

att avdragsrätt inte skall föreligga.

Avdrag vid förmögenhetsbeskattningen

I departementspromemorian erinras om att det redan vid tillkomsten av

studiemedelsförordningen förutsattes att studiemedel skulle i förmögen-

hetsskattehänseende vara att behandla som vanlig låneskuld. De speciella

regler som gäller för återbetalningsskyldigheten av studiemedel sägs emel­

lertid leda till att bestämmelserna i förordningen om statlig förmögenhets­

skatt blir svåra och i vissa fall t. o. m. olämpliga att tillämpa i den utform­

ning de har f. n. Återbetalningsskyldighetens omfattning kan inte vid

varje tidpunkt slutgiltigt bestämmas på grund av betalningsskyldighetens

anknytning till basbeloppet och den betalningsskyldiges ekonomi. Vidare

finns regler om skuldens bortfallande och uppbördsföreskrifter som kan

komplicera bilden när det gäller att bedöma storleken av den kvarstående

skulden. Bland förmögenhetsskattebestämmelserna finns en regel om be­

räkning av kapitalvärdet av skuld som löper utan ränta, för vilken regel

redogjorts i det föregående. Denna regel synes, heter det i promemorian,

emellertid inte ändamålsenlig för bestämmandet av avdragsgilla studieme­

del, främst därför att återbetalningsplikten, ehuru den inte är förenad

med skyldighet att betala ränta, ändock kan öka till följd av basbeloppets

höjning.

För att nå det praktiska syftet att återbetalningsplikten blir beaktad i

förmögenhetsskattehänseende är det enligt departementspromemorian inte

nödvändigt att klarlägga skuldstatus för den återbetalningsskyldige i vidare

mån än som varje år sker genom centrala studiehjälpsnämndens försorg i

ett saldobesked som tillställs den återbetalningsskyldige under januari må­

nad och som avser förhållandena den 31 december nästföregående år. På

saldobeskedet tas upp bl. a. summa kvarstående återbetalningspliktiga stu­

diemedel, omräknade i kronor på grundval av basbeloppet den 1 januari

det år saldobeskedet avser. I denna summa medräknas dock inte debite­

rade oguldna studiemedelsavgifter i den mån de ännu inte återförts. I för­

mögenhetsskattehänseende synes lämpligen sådan skuld få dras av från

den i saldobeskedet upptagna summan, i förekommande fall ökad med

påförda, ej erlagda avgifter som ännu inte återförts. Den återbetalnings­

skyldige kan själv beräkna dessa belopp om han känner basbeloppet vid

beskattningsårets ingång samt storleken av sin ursprungliga återbetalnings-

plikt i basbelopp och vad han redan betalat, även detta omräknat i bas­

belopp. Saldobeskedet torde således enligt promemorian ge tillräcklig led­

ning för den skattskyldiges beräkning av avdraget.

14

Till departementspromemorian har som bilaga fogats utarbetade förslag

till lag om ändrad lydelse av 20 § kommunalskattelagen och till förord­

ning om ändring i förordningen om statlig förmögenhetsskatt. Förslagen

torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Remissyttrandena

Avdrag vid inkomstbeskattningen

Förslaget enligt departementspromemorian godtas av riksskattenämn­

den, centrala studiehjälpsnämnden med undantag för en reservant, herr

Fredriksson, samt LO och TCO.

SACO och SR samt reservanten i centrala studiehjälpsnämnden anser

att avdragsrätt bör införas för studiemedelsavgifterna i deras helhet.

SACO, vars principiella ståndpunkter delas av SR och nämnde reservant,

granskar bevillningsutskottets år 1966 framförda synpunkter och riktar

kritik mot dem. SACO uttalar att studiemedelssystemet medför högre

skuldsättning för studerande vid universitet och högskolor än tidigare

gällande regler för studiefinansieringen. Vidare anför SACO att princi­

pen att avdrag inte medges för kapitalavbetalning på skuld inte är något

argument mot avdragsrätt i de fall de utgifter som föranlett skuldsätt­

ningen i och för sig borde vara avdragsgilla. Den höga skatteprogressi-

vitet som f. n. råder här i landet ställer enligt SACO:s förmenande krav

på ett utvecklat avdragssystem om man skall kunna undvika alltför stora

orättvisor olika inkomsttagare emellan. Att avdragsrätt skulle försvåra in­

förandet av definitiv källskatt tillbakavisas av SACO som ett svepskäl.

SACO hänvisar också till tidigare remissyttranden och till sin i det före­

gående nämnda framställning till chefen för finansdepartementet. SACO

ser sig slutligen sakna anledning att beröra departementspromemorians

diskussion i fråga om avdragsrätt för indextilläggen, eftersom SACO efter­

strävar en helhetslösning.

Såväl SR:s som nyssnämnde reservant framför den även av SACO

hysta uppfattningen att studiemedelsavgifterna i princip bör bedömas som

socialförsäkringsavgifter i skattehänseende.

Kammarrätten gör till en början några allmänna reflexioner om avdrags-

rätten och finner det inte obefogat att betrakta studiemedelsavgifterna som

sociala avgifter uttagna av dem vilkas studier bekostas av staten. Vid en för­

utsättningslös bedömning av hur en sådan social avgift bör behandlas i be­

skattningshänseende kan, heter det i kammarrättens yttrande, konstateras

att två skattskyldiga, av vilka den ene har att betala studiemedelsavgift

och den andre inte, men som båda har lika stora inkomster och även i övrigt

lika förhållanden inte har samma skatteförmåga. Skillnaden skulle bli be­

hörigen beaktad om den som betalat sådan avgift fick göra avdrag för av­

giften vid taxeringen. En sådan prövning av frågan om avdragsrätt för stu-

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1908

15

diemedelsavgiften i hela dess vidd, heter det vidare i yttrandet, förutsätter

en utredning, som ingående belyser de omständigheter som inverkar på frå­

gan. Eftersom en sådan utredning inte föreligger utgår kammarrätten från

att avdragsrätt kan komma i fråga endast för sådan del av studiemedels-

avgiften som är att hänföra till ränta. Kammarrätten berör sedan jämfö­

relsereglerna i studiemedelsförordningen som grund för ställningstagandet i

departementspromemorian att avdragsrätt bör vägras. Utgångspunkten, an­

tagandet att marginalskatten normalt är 40 % för den som har att betala

studiemedelsavgift, synes kammarrätten inte riktig. En ogift skattskyldig

har vid en kommunal utdebitering av 18 kr. en marginalskatt av 40 %

redan vid en beskattningsbar inkomst av 15 000 kr. Under samma förhållan­

den överstiger marginalskatten för gift skattskyldig 40 % vid en beskatt­

ningsbar inkomst av 24 000 kr. Enligt kammarrättens mening bör räntan

reduceras mer, om de avgiftspliktiga skall bli kompenserade för att de inte

får rätt till avdrag vid taxeringen för indexdelen.

Även TCO anser att jämförelsereglerna bör ändras varvid jämförelserän­

tan sägs böra sättas till 40—50 % av normalräntan från statens utlånings-

fonder. SACO finner marginalskatteantagandet om 40 % vara uppenbarligen

orealistiskt.

LO påpekar att organisationen redan i sitt remissvar på studiesociala ut­

redningen framhållit nödvändigheten av att det studiesociala stödet för högre

studier inte fick en sådan utformning att det ogynnsamt påverkar inkomst­

fördelningen. Eftersom högre studier leder till väsentligt högre löner än vad

övriga arbetstagare i samhället kan påräkna och en del av det studiesociala

stödet finansieras av skattemedel får även de med låga löner och som inte

själva har eller haft möjligheter att bedriva högre studier vara med och

bestrida kostnaden. Samma skäl som LO anfört för att begränsa bidrags-

delen i studiesociala utredningens förslag kan, heter det i organisationens

yttrande, också anföras för att inte införa avdragsrätt på studiemedelsav-

gifter. En sådan avdragsrätt skulle enligt LO:s mening ytterligare vidga in­

komstklyftan i samhället.

I fråga om den författningstext som föreslagits i departementspromemo­

rian gör centrala studiehjälpsnämnden det påpekandet att det föreslagna

tillägget till 20 § kommunalskattelagen bör avse »avgift enligt studiemedels­

förordningen» och inte »avgift enligt förordningen om studiemedelsavgif-

ter».

Avdrag vid förmögenhetsbeskattningen

Förslaget enligt departementspromemorian tillstyrks oreserverat av samt­

liga remissinstanser utom centrala studiehjälpsnämnden. Herr Fredriks­

son har dock anmält reservation till nämndens yttrande även i denna del.

Nämnden avvisar tanken på att man inom studiemedelssystemet betraktar

återbetalningspliktiga studiemedel som skuld. Med hjälp av åtskilliga exem­

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

16

Kungl. Maj:ts proposition nr St år 1968

pel belyses det enligt nämnden orimliga i en sådan tanke. Nämnden fram­

håller vidare att, om återbetalningspliktiga studiemedel skall anses som

skuld i förmögenhetsskattehänseende, vissa svårigheter skulle uppstå.

Nämnden har nyligen sänt ut de första beskeden om avgiftsbetalning för

uppburna studiemedel. I dessa besked har angetts att de återbetalningsskyl-

diga vid beräkningen av sin avgiftsskyldighet skall utgå från sin behållna

förmögenhet enligt senast avgivna allmänna självdeklaration, vilket sägs

vara i överensstämmelse med lagstiftarens intentioner. Nämnden anför

dessutom att den förutsatt att man vid tilldelning av studiemedel bör utgå

från det skatterättsliga förmögenhetsbegreppet. En annan ordning sägs

visserligen vara tänkbar men skulle, heter det vidare, ytterligare tynga

regelsystemet som särskilt på återbetalningssidan är mycket komplicerat.

I fortsättningen förs åtskillig argumentation även mot uppfattningen att

återbetalningspliktiga studiemedel skulle vara en civilrättslig skuld på

olika områden utanför studiemedelssystemet. Härvid anförs uttalanden

av studiesociala utredningen i betänkandet SOU 1963: 74 (särskilt s. 102).

Nämnden finner det ligga närmast till hands att betrakta återbetalnings­

pliktiga studiemedel som en särskild rättsfigur. Den närmast till hands

liggande rättsfiguren för en jämförelse anser nämnden vara det familje-

rättsliga underhållsbidraget. Nämnden konstaterar bl. a. att det kapi-

taliserade värdet av familjerättsliga underhållsbidrag enligt praxis inte

kan dras av som skuld vid den underhållsskyldiges förmögenhetsbe­

skattning. Nämnden åberopar i detta hänseende rättsfallet RÅ 1939: 34.

Nämnden vill också understryka att det i många fall är mycket svårt, för alt

inte säga omöjligt, att på ett rättvisande sätt precisera kapitalvärdet av åter­

betalningspliktiga studiemedel, för vilka avgift ännu inte debiterats. Befriel­

se från avgift för ett år innebär inte uppskov i sedvanlig betydelse. Betalning

för motsvarande belopp blir inte aktuell förrän efter den ordinarie avgifts-

betalningsperiodens slut, dvs. i regel efter det år då vederbörande uppnått

50 års ålder. Avgiften får vidare under varje sådant »reservår», liksom ti­

digare års avgifter, inte överstiga avgiftskvoten. Detta innebär att någon

kumulering inte sker av de avgifter från vilka den återbetalningsskyldige

fått befrielse. Har han fått befrielse från tillräckligt många avgifter kan det

— med hänsyn till regeln att avgiftsdebitering inte förekommer efter det år

då han fyller 65 år ■— inte bli fråga om att senare debitera motsvarande av­

gifter. Nämnden belyser sitt resonemang med följande exempel. En person

har uppburit återbetalningspliktiga studiemedel motsvarande sex basbelopp,

vilka han egentligen skall betala tillbaka med en årlig avgift motsvarande

0,25 basbelopp mellan sitt tjugosjunde och femtionde år. Till följd av att

han har låga inkomster får han befrielse från avgiften varje år och har vid

60 års ålder ännu inte debiterats någon avgift. Vid denna tid ärver han

500 000 kr. Trots detta kan han under vart och ett av de följande åren fram

t. o. m. det år då han fyller 65 år debiteras avgift motsvarande endast 0,25

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

17

basbelopp. Det är, framhåller nämnden, inte särskilt tilltalande om han un­

der dessa år får göra avdrag med ett belopp motsvarande 5—6 basbelopp

för återbetalningspliktiga studiemedel, när den sammanlagda avgiftsdebite-

ringen aldrig kan bli mer än (5 X 0,5 —) 1,25 basbelopp.

Reservanten anför att centrala studiehjälpsnämnden borde ha följt det

framlagda förslaget beträffande studiemedlens behandling i förmögenhets-

skattehänseende och att de tekniska svårigheter som omläggningen kan

tänkas medföra bör lösas inom studiemedelssystemets ram.

I fråga om departementsförslagets författningsförslag anför centrala stu­

diehjälpsnämnden följande. Av nämndens saldobesked kan den återbetal-

ningsskyldige utläsa sin kvarstående återbetalningsskyldighet med hänsyn

till 30 § första stycket studiemedelsförordningen. Saldobeskedet kan förses

med anvisningar om hur denna beräkning skall gå till. Det torde dock vara

förenat med inte obetydliga svårigheter att få de återbetalningsskyldiga

att dels förstå hur en sådan beräkning skall göras dels göra jämförelsen

med utfallet enligt basbeloppsmetoden. Därför kan det enligt nämndens

mening ifrågasättas om inte sista stycket i förslaget till anvisningar bör

utgå.

Departementschefen

Av den föregående redogörelsen framgår att återbetalningspliktiga studie­

medel skall återbetalas med årliga avgifter. Återbetalningssystemets princip

är att den återbetalningsskyldige skall få en i möjligaste mån relativt sett

lika stor betalningsbörda varje år så länge återbetalningsskyldigheten varar.

För att systemet skall få denna effekt har avgiftsreglerna konstruerats så,

att den årliga avgiften utgör produkten av den återbetalningsskyldiges av-

giftskvot och det basbelopp som gäller vid ingången av avgiftsåret. Återbe-

talningstiden omfattar i regel 20—25 år. Avgiftskvoten är det tal som fås ge­

nom att summan av återbetalningspliktiga studiemedel, räknad i basbelopp,

divideras med det tal som motsvarar antalet år under vilka avgift i normala

fall skall betalas. Någon ränta löper inte på återbetalningspliktiga studie­

medel. Systemet har emellertid ändå till följd att den återbetalningspliktige

kan få betala tillbaka ett belopp som sammanlagt är större i kronor räknat

än det han fått ut i återbetalningspliktiga studiemedel. Detta beror på att

vad han uppburit i återbetalningspliktiga studiemedel bestäms efter antalet

basbelopp. Han är således i princip — om man lämnar åsido maximeringsre-

geln i 30 § första stycket studiemedelsförordningen — skyldig att betala till­

baka motsvarande antal basbelopp. Dessa kan ju under tiden ha höjts. Bort­

sett från de i det föregående omnämnda särskilda reglerna om inskränkning

i återbetalningsskyldigheten till följd av att den återbetalningsskyldiges

(och/eller hans hustrus) inkomster inte når upp till vissa tröskelvärden finns

också den nyss nämnda maximeringsregeln i 30 § första stycket studieme-

18

delsförordningen, som stadgar att återbetalningsskyldigheten upphör när

den återbetalningsskyldige i avgifter erlagt ett belopp som motsvarar vad han

skulle ha haft att erlägga om de återbetalningspliktiga studiemedlen hade

utgjort ett räntebärande konventionellt lån med fasta annuiteter och räntan

varit 60 % av den vid varje tidpunkt gällande normalräntan för lån från

statens utlåningsfonder.

Beträffande först frågan i inkomstskattehänseende har

SACO, med instämmande från bl. a. SR, begärt att hela avgiften skall göras

avdragsgill. I den departementspromemoria som upprättats i ärendet har

förutsatts att avdragsrätt för avgiften i dess helhet inte kan komma i

fråga. I promemorian redogörs för bl. a. 1966 års riksdags uppfattning i

saken som innebär ett bestämt avvisande av tanken på avdragsrätt för

någon del av avgiften. Jag delar helt denna uppfattning. Det är inte rim­

ligt att det studiesociala stödet, som finansieras av skattemedel, skall ut­

sträckas att omfatta skattefrihet för den del av den återbetalningsskyl-

diges inkomster som motsvaras av hans återbetalningsskyldighet. Därige­

nom skulle, som LO påpekat i sitt remissyttrande, inkomstfördelningen

påverkas i ogynnsam riktning för den som varit med om att finansiera

stödet men som inte själv har haft eller har möjligheter att bedriva högre

studier. Genom avgiftsreglernas utformning är sörjt för att den återbe­

talningsskyldige inte skall i oskälig omfattning betungas med avgiftsbe-

talningen. Just dessa skyddsregler bygger på förutsättningen att avdrags­

rätt inte skall förekomma och de skulle få omarbetas radikalt om man nu

införde en avdragsrätt för avgiften i dess helhet.

Beträffande den i departementspromemorian diskuterade frågan om av­

dragsrätt för indexdelen vill jag understryka att maximeringsregeln i 30 §

första stycket studiemedelsförordningen avser att erbjuda tillräcklig kom­

pensation för att avdragsrätt inte föreligger. Man kan givetvis diskutera

frågan om marginalskatteantagandet är realistiskt. Jag vill inte förneka att

40 % kan förefalla lågt med hänsyn till inkomstlägena för stora grupper

studiemedelstagare. Samtidigt vill jag påpeka att normalräntan för lån från

statens utlåningsfonder f. n. ligger under marknadsräntan för amorterings­

lån av det slag som det här gäller. Frågan om lämplig jämförelseränta bör

emellertid inte tas upp i förevarande sammanhang. I övrigt delar jag i denna

fråga helt de synpunkter som framförts i promemorian.

Beträffande författningstextens utformning i förevarande hänseende kan

jag inte instämma i centrala studiehjälpsnämndens uppfattning. Det bör så­

ledes i enlighet med förslaget i departementspromemorian ges en föreskrift

i 20 § kommunalskattelagen av innebörd att avdrag inte får ske för avgift

enligt förordningen om studiemedelsavgifter. Därmed blir klart att inte

heller t. ex. extra avgift enligt 19 § nämnda förordning är avdragsgill.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft omedelbart men såvitt avser

taxeringen tillämpas första gången år 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1.968

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

19

Vad härefter gäller frågan om behandlingen av återbetalningspliktiga stu­

diemedel i förmögenhetsskattehänseende vill jag anföra föl­

jande. Alla remissinstanser utom centrala studiehjälpsnämnden har till­

styrkt det förslag som framlagts i departementspromemorian. Nämnden har

ansett det orimligt att låta återbetalningsskyldigheten påverka förmögen-

hetsberäkningen inom studiemedelssystemets egen ram. I detta samman­

hang gäller det dock att avgöra frågan om återbetalningsskyldighetens in­

verkan i förmögenhetsskattehänseende. Denna fråga bör enligt min mening

inte lösas genom analogier till den ena eller den andra formen av redan exi­

sterande s. k. rättsfigurer. Tydligt är att studiemedelssystemets egna regler

avpassats för detta systems speciella ändamål. Principen vid förmögenhets­

beskattningen är att endast nettoförmögenheten skall vara föremål för be­

skattning. Det finns mycket som talar för att det belopp som återbetalnings-

plikten omfattar i princip skall vara undantaget från förmögenhetsbeskatt­

ning och således i detta särskilda hänseende behandlas på samma sätt som

en skuld. Även om återbetalningssystemet innehåller regler till skydd för

alltför hård belastning av den återbetalningsskyldige i fall då hans ekonomi

är svag och dessa regler sålunda kan förändra återbetalningspliktens om­

fattning kommer dock i det alldeles övervägande antalet fall återbetalnings­

skyldigheten att få fullgöras i full utsträckning. Jag förordar sålunda att

återbetalningspliktiga studiemedel får dras av vid förmögenhetsdeklaratio-

nen.

Centrala studiehjälpsnämnden har i sitt remissyttrande understrukit att

det kan vara omöjligt att på ett rättvisande sätt precisera kapitalvärdet av

återbetalningspliktiga studiemedel och lämnat ett exempel för vilket jag

redogjort i det föregående. Med anledning av detta uttalande vill jag fram­

hålla att förslaget i departementspromemorian inte torde kunna innebära

rätt att dra av större belopp än det som lagligen kan tas ut. Jag utgår från

att saldobeskeden kommer att innehålla de uppgifter som de återbetalnings-

skyldiga behöver för att beräkna detta belopp.

Till 5 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt bör göras det tillägg

som föreslagits i departementspromemorian.

Beträffande förslaget till författningstext i övrigt i departementsprome­

morian har centrala studiehjälpsnämnden ifrågasatt om inte sista stycket i

anvisningarna till 5 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt bör utgå.

Som motivering har nämnden anfört att det torde vara förenat med inte

obetydliga svårigheter att få de återbetalningsskyldiga att dels förstå hur

den beräkning som det rör sig om skall göras, dels göra jämförelse med

utfallet enligt den s. k. basbeloppsmetoden. Min uppfattning är att stycket

bör finnas i anvisningarna som en erinran för de deklarationsskyldiga

och framför allt som stöd för taxeringsfunktionärerna.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft omedelbart men såvitt avser

taxeringen tillämpas första gången år 1969.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

Övriga frågor

Beskattningen av omställningsbidrag

Som jag nämnde inledningsvis har genom prop. 1968: 29 föreslagits alt

omställningsbidrag med 800 kr. i månaden skall utgå till arbetslösa i

åldern 60—66 år under vissa närmare angivna förutsättningar. I undantags­

fall kan sådant bidrag utgå också till den som är i åldern 55—59 år. Omställ-

ningsbidraget skall utgå av statsmedel och förutsätts bli skattepliktigt. I

nyssnämnda proposition har förutskickats att den författningsändring som

behövs för att omställningsbidraget skall bli skattepliktigt skulle anmälas

av chefen för finansdepartementet.

Enligt 19 § kommunalskattelagen räknas inte till skattepliktig inkomst

bl. a. kontantunderstöd som utges av arbetslöshetsnämnd med bidrag av

statsmedel. Administrationen av omställningsbidragen avses skola ombe­

sörjas av arbetsmarknadsverket. Bestämmelsen i kommunalskattelagen om­

fattar således inte omställningsbidragen. EU förtydligande av att, som ut­

talades i den nämnda propositionen, skatteplikt skall föreligga bör dock

göras genom en ändring av anvisningarna till 19 §. Ändringen bör tillämpas

första gången vid 1969 års taxering.

Ändringen i 33 § 1 mom. kommunalskattelagen

På initiativ av bevillningsutskottet och efter beslut av 1967 års riksdag har

upphävts bestämmelsen i 33 § 1 mom. fjärde stycket om avdrag för arvoden

avseende deltagande i statsrevision på annan ort än vederbörandes bosätt­

ningsort (BeU 1967:65, rskr 384, SFS 1967:915). Till följd härav synes

33 § 1 mom. sista stycket böra upphävas som överflödigt. Jag föreslår därför

att denna föreskrift upphävs med verkan fr. o. m. den dag författningen

därom kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­

rättade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577)

om statlig förmögenhetsskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

21

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

Bilaga

l:o) Departementspromemorians förslag till lag om ändrad lydelse av 20 §

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 20 § lcommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

20

§.

Vid beräkningen------- — av 43 § 3 mom.

Avdrag må —------- av skuld;

avgift enligt förordningen den 15 december 1967 (nr 882) om studie-

medelsavgifter;

förlust, som------------ till kapitalförlust.

2: o) Departementspromemorians förslag till förordning angående ändring i

förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges samt

att till samma paragraf skall fogas anvisningar av nedan angiven lydelse.

5

§■

Vid förmögenhet sberäkningen------------ beskattningsårets utgång.

Skuld, som — -------förfallen ränta.

Angående beräkningen----------- motsvarande tillämpning.

Borgensförbindelse, för---------- jämförliga skulder.

Under avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter av nedan-

nämnda slag, nämligen dels debiterad preliminär skatt, som påförts den

skattskyldige för året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller för

något föregående år, dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige på

grund av taxering under förstnämnda år eller under något föregående år,

dels ock tillkommande skatt, varå den skattskyldige erhållit debetsedel

under förstnämnda år eller tidigare. Vidare inbegripas återbetalningsplik-

tiga studiemedel enligt studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401).

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1968

23

Anvisningar

till 5 §.

Avdrag för återbetalningspliktiga studiemedel får ske med summan om­

räknad i kronor av det antal basbelopp som återstår att betala med till-

lämpning av 29 § studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401). På­

förda, ej erlagda avgifter får dessutom avdragas i den mån debiteringen ej

förfallit enligt 18 § förordningen den 15 december 1967 (nr 882) om stu-

diemedelsavgifter. Vid beräkning av avdraget tillämpas basbeloppet vid

ingången av beskattningsåret.

Avdraget får icke överstiga det belopp som återstår att erlägga med hän­

syn till 30 § första stycket studiemedelsförordningen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680184