2

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Beträffande de lokalt verksamma ömsesidiga bolagen föreslås skattskyl­

dighet för inkomst av försäkringsrörelse. Slutligen föreslås i fråga om un­

derstödsförening att skattskyldighet för försäkringsrörelse skall föreligga

endast om föreningen enligt sina stadgar äger meddela annan kapitalför­

säkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kr. för med­

lem. Skattskyldigheten skall dock inte omfatta understödsförenings sjuk-

hjälp.

Vidare föreslås vissa ändringar av mera teknisk natur i beskattningsreg­

lerna på området.

De nya bestämmelserna föreslås bli tillämpliga för de s. k. riksbolagen och

understödsföreningarna fr. o. m. 1971 års taxering och för de lokalt verk­

samma ömsesidiga bolagen fr. o. m. 1972 års taxering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1969

3

1) Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen den 28 september

192S1 2

, dels att nuvarande punkt 4 av anvisningarna till 18 § skall upphöra

att gälla, dels att nuvarande 30 § 4 och 5 mom. skall betecknas 30 § 6 respek­

tive 7 mom. och att nuvarande punkterna 5—7 av anvisningarna till 18 §

skall betecknas punkt 4, 5 respektive 6 av anvisningarna till 18 §, dels att

19 §, 30 § 2 och 3 mom., 43 § 3 inom., 53 § 1 mom., 54 §, nya punkt 4 av an­

visningarna till 18 §, punkt 1 av anvisningarna till 24 §, punkt 7 av anvis­

ningarna till 28 §, punkt 14 av anvisningarna till 29 §, anvisningarna till 30 §

och punkt 4 av anvisningarna till 36 § skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges, dels att i lagen skall införas två nya moment, 30 § 4 och 5

inom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

19

Till skattepliktig----------------— näm

vinstandel eller återbäring, som

utgått på grund av annan försäkring

än pensionsförsäkring eller sådan

sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som

tagits i samband med tjänst;

ersättning jämlikt

da förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller pre­

mieåterbetalning, som utgått på

grund av annan personförsäkring än

pensionsförsäkring eller sådan sjuk-

eller olycksfallsförsäkring som tagits

i samband med tjänst, samt vinst­

andel, som utgått på grund av ska­

deförsäkring, och premieåterbetal­

ning på grund av skadeförsäkring,

för vilken rätt till avdrag för premie

icke förelegat;

v motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

30

2 in o in. Såsom nettointäkt av

s j u 1c-, olycksfalls- eller s k a-

deförsäkringsrörelse, som

drivits av inländsk försök-

ringsanstalt, skall anses över­

skottet å försäkringsrörelsen. Vid

2 in o in. Såsom nettointäkt av

försäkringsrörelse, som drivits av

inländsk livförsäkrings­

anstalt, anses nettointäkten av

anstaltens kapital- och fastighetsför­

valtning med undantag för den del

1 Senaste lydelse av 19 § se 1968:718, av 30 § 2 mom. se 1950:308, av 30 § 3 mom. se 1967:159,

av 30 § 4 mom. se 1955:115, av 30 § 5 mom. se 1953:400, av 43 § 3 mom. se 1965:573, av 53 § 1

mom. se 1968:420, av 54 § se 1967:748, av punkt 6 av anvisningarna till 18 § och punkt 5 av

anvisningarna till 30 § se 1930:190, av punkt 7 av anvisningarna till 18 § se 1966:274, av punkt

1 av anvisningarna till 24 §, punkt 7 av anvisningarna till 28 § och punkterna 1, 3 och 4 av an­

visningarna till 30 § se 1950:308, av punkt 14 av anvisningarna till 29 § se 1959:191, av punkt

2 av anvisningarna till 30 § se 1963: 68, av punkt 6 av anvisningarna till 30 § se 1934: 294 samt

av punkt 4 av anvisningarna till 36 § se 1967: 748.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

överskottets beräkning må från brut­

tointäkten avdrag göras för avsätt­

ning till försäkringsfond för egen

räkning samt i den utsträckning, som

närmare angives i anvisningarna, till

andra fonder. Omfattar rörelsen

sjukförsäkring, vilken tagits i sam­

band med tjänst eller i förening med

pensionsförsäkring i livförsäkrings­

anstalt, må jämväl på sådan försäk­

ring belöpande del av överskottet

avdragas, därest på grund av sjuk­

försäkringen utgående försäkrings­

belopp är att anse såsom invalidpen­

sion av det slag som enligt anvis­

ningarna till 31 § må utgå på grund

av pensionsförsäkring.

Såsom nettointäkt av liv f ö r-

säkringsrörelse, som drivits

av inländsk försäkring s-

anstalt, skall, på sätt i anvisning­

arna närmare angives, anses dels den

del av nettointäkten av kapital- och

fastighetsförvaltning, som belöper

på direkt meddelade eller i återför­

säkring åt annan inländsk försäk-

ringsanstalt meddelade kapitalför­

säkringar, dels ock nettointäkt av

utländsk återför säkring srörelse.

Därest i fråga om livförsäkrings­

rörelse värdet av tillgångarna vid

beskattningsårets utgång understiger

summan av dels försäkringsfonden

ökad med en tjugondedel av fonden,

dels ock beloppet av de skulder, som

icke grunda sig på meddelade för­

säkringar, må ett belopp motsvaran­

de fem gånger skillnaden avdragas

från nettointäkten.

3 mom. I fråga om utländsk

försäkringsanstalt skola be­

stämmelserna i 2 mom. andra och

tredje styckena äga motsvarande

tillämpning beträffande livförsäk­

ringsrörelse, som anstalten drivit

här i riket. Beträffande annan för­

säkringsrörelse, som här drivits av

utländsk försäkringsanstalt, skall så­

som här i riket skattepliktig netto­

intäkt upptagas ett belopp motsva­

rande viss procent av anstaltens pre-

(Nuvarande lydelse

)

av intäkten som belöper på pen­

sionsförsäkringar, vilka anstalten

meddelat direkt eller meddelat i

återförsäkring åt annan inländsk

försäkringsanstalt.

Om värdet av tillgångarna i för­

säkringsrörelse, som drivits av in­

ländsk livförsäkringsanstalt, vid be­

skattningsårets utgång understiger

summan av dels försäkringsfonden

ökad med en tjugondei av fonden,

dels beloppet av de skulder som icke

grunda sig på meddelade försäkring­

ar, får ett belopp motsvarande fem

gånger skillnaden avdragas från net­

tointäkten.

(Föreslagen lydelse)

3 m o m. Såsom nettointäkt av

försäkringsrörelse, som drivits av

inländsk skadeförsäk-

ringsanstalt, anses överskottet

av försäkringsrörelsen. Vid överskot­

tets beräkning får avdrag från brut­

tointäkten göras för avsättning till

försäkringsfond för egen räkning

och i den utsträckning, som närmare

angives i anvisningarna, till andra

fonder.

6

(.Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

dras, avser jordbruksfastighet, an- drag, avser jordbruksfastighet, an­

nan fastighet eller annan rörelse än nan fastighet eller annan rörelse an

livförsäkringsrörelse,

försäkringsrörelse som drives av liv­

försäkringsanstalt,

a 11 såväl------------------------------- till delägarna.

Lämnar svenskt------------------- och försäkringsaktiebolag.

Koncernbidrag som------------------- annan förvärvskälla.

Avdrag för-------------------------- avdrag föreligga.

(Se vidare anvisningarna.)

53 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1969

1 mom. Skyldighet att----------------

d) akademier, Nobelstiftelsen samt

stiflelsen Dag Hammarskjölds Min­

nesfond, så ock allmänna undervis­

ningsverk, sådana sammanslutning­

ar av studerande vid rikets universi­

tet och högskolor i vilka de stude­

rande enligt gällande stadgar äro

skyldiga att vara medlemmar, sjö­

manshus, svenska skeppshypoteks-

kassan, skeppsfartens sekundärlå-

nekassa, norrlandsfonden, malmfon­

den för forsknings- och utvecklings­

arbete, järnkontoret, så länge konto­

rets vinstmedel användas till allmänt

nyttiga ändamål och kontoret icke

lämnar utdelning åt sina delägare,

aktiebolaget tipstjänst, svenska pen­

ninglotteriet aktiebolag, allmänna

pensionsfonden, allmänna sjukför­

säkringsfonden, pensionsstiftelser

som avses i lagen om tryggande av

pensionsutfästelse in. m., allmänna

försäkringskassor, understödsför­

eningar, som icke bedriva till livför­

säkring hänförlig verksamhet, per­

sonalstiftelser som avses i lagen om

tryggande av pensionsutfästelse

m. m. med ändamål uteslutande att

lämna understöd vid arbetslöshet,

sjukdom eller olycksfall, sådana öm­

sesidiga försäkringsbolag för försäk­

ring av egendom, å vilka lagen om

försäkringsrörelse icke äger tillämp­

ning eller vilkas verksamhetsområ­

den falla utanför Stockholm och om­

fatta allenast visst län eller del av

län, ävensom sådana ömsesidiga för­

säkringsbolag, som avses i lagen om

yrkesskadeförsäkring:

för inkomst av fastighet;

----- av rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen samt

stiftelsen Dag Hammarskjölds Min­

nesfond, så ock allmänna undervis­

ningsverk, sådana sammanslutningar

av studerande vid rikets universitet

och högskolor i vilka de studerande

enligt gällande stadgar äro skyldiga

att vara medlemmar, sjömanshus,

svenska

skeppshypotekskassan,

skeppsfartens sekundärlånekassa,

norrlandsfonden, malmfonden för

forsknings- och utvecklingsarbete,

järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt nyt­

tiga ändamål och kontoret icke läm­

nar utdelning åt sina delägare, aktie­

bolaget tipstjänst, svenska penning­

lotteriet aktiebolag, allmänna pen­

sionsfonden, allmänna sjukförsäk­

ringsfonden, pensionsstiftelser som

avses i lagen om tryggande av pen­

sionsutfästelse in. in., allmänna för­

säkringskassor, understödsförening­

ar, som icke bedriva till livförsäk­

ring hänförlig verksamhet, personal­

stiftelser som avses i lagen om tryg­

gande av pensionsutfästelse m. m.

med ändamål uteslutande att lämna

understöd vid arbetslöshet, sjukdom

eller olycksfall ävensom sådana öm­

sesidiga försäkringsbolag, som avses

i lagen om yrkesskadeförsäkring:

för inkomst av fastighet;

8

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

handeln med rusdrycker och för de- deln med rusdrycker och för detalj-

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

taljhandelsbolag utminuteringen av

rusdrycker anses utgöra särskild för­

värvskälla.

till

1. Har annan fastighet helt eller

delvis varit använd i ägarens egen

rörelse, kommer hyresvärdet för vad

som använts i rörelsen, vilket värde

ej får avdragas såsom omkostnad

(jfr punkt 1 av anvisningarna till

29 §), att ingå i den allmänna in­

komstberäkningen för rörelsen och

att sålunda beskattas i sammanhang

med den totala inkomsten därav. (Jfr

dock beträffande livförsäkringsrörel­

se punkt 3 av anvisningarna till 30

§)•

Har idkare — ----------—• — --------i

till

7. J fråga om beräkning av intäkt

av livförsäkringsrörelse gäller vad

därom stadgas i 30 § med därtill hö­

rande anvisningar.

handelsbolag utminuteringen av rus­

drycker anses utgöra särskild för­

värvskälla.

24 §.

1. Har annan fastighet helt eller

delvis varit använd i ägarens egen

rörelse, kommer hyresvärdet för vad

som använts i rörelsen, vilket värde

ej får avdragas såsom omkostnad

(jfr punkt 1 av anvisningarna till

29 §), att ingå i den allmänna in­

komstberäkningen för rörelsen och

att sålunda beskattas i sammanhang

med den totala inkomsten därav.

(Jfr dock beträffande försäkrings­

rörelse, som drivits av livförsäk­

ringsanstalt, punkt 1 av anvisning­

arna till 30 §.)

rörelsen.

28 §.

7. I fråga om beräkning av intäkt

av försäkringsrörelse som drivits av

livförsäkringsanstalt gäller vad där­

om stadgas i 30 § med därtill höran­

de anvisningar.

till 29 §.

14. Inländsk försäkringsanstalt må

från bruttointäkt av sjuk-, olycks­

falls- eller skadeförsäkringsrörelse

njuta avdrag bl. a. för avgifter och

bidrag, som utgivits till kommun,

förening eller sammanslutning och

som avser att understödja verksam­

het med syfte att förebygga skador,

vilka falla inom ramen för den av

anstalten bedrivna rörelsen. I

I fråga om beräkning av avdrag

från intäkt av livförsäkringsrörelse

gäller vad därom stadgas i 30 g med

därtill hörande anvisningar.

14. Inländsk skadeförsäkringsan-

stalt må från bruttointäkt av försäk­

ringsrörelse njuta avdrag bl. a. för

avgifter och bidrag, som utgivits till

kommun, förening eller sammanslut­

ning och som avser att understödja

verksamhet med syfte att förebygga

skador, vilka falla inom ramen för

den av anstalten bedrivna rörelsen.

Vad som förstås med skadeförsäk-

ringsanstalt angives i 30 § 4 mom.

I fråga om beräkning av avdrag

från intäkt av försäkringsrörelse,

som drivits av livförsäkringsanstalt,

gäller vad därom stadgas i 30 § med

därtill hörande anvisningar.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

(Nuvarande lydelse

)

2. Vid beräkning av överskottet å

s j u k-, olycksfalls- eller

s k adeförsä k ringsrörelse

må från bruttointäkten avdrag göras

förutom för driftkostnader, som av­

ses i 29 §, för avsättning till försäk­

ringsfond för egen räkning och i lag

föreskriven säkerhetsfond, för utbe­

tald återbäring, för avsättning till så­

dan reservfond, som av ömsesidig

kreatursförsäkringsanstalt bildas en­

ligt gällande föreskrifter om allmän­

na grunder angående försäkring med

statsbidrag mot förluster på grund

av smittsamma husdjurssjukdomar,

för avsättning till sådan reglerings­

fond, som av trafikförsäkringsan-

stalt bildas enligt gällande villkor

och föreskrifter för utövande av tra­

fikförsäkringsrörelse, ävensom, med

nedan angiven inskränkning, för ök­

ning av utjämningsfonderna, i den

mån denna ökning icke överstiger

vinsten å själva försäkringsrörelsen.

t åkt göras avdrag med belopp mot­

svarande för varje direkt tecknad

personförsäkring, som icke är pen­

sionsförsäkring, 3 promille av det

basbelopp som enligt 1 kap. 6 § la­

gen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring fastställts för ja­

nuari månad under taxeringsåret.

Avdraget skall för varje försäkring

beräknas till helt krontal så, att öre­

tal bortfaller. Som en försäkring an­

ses dels alla individuella livförsäk­

ringar, som samtidigt tecknats på

samma persons eller samma perso­

ners liv, dels alla andra individuella

personförsäkringar, som samtidigt

tecknats med samma person som för­

säkrad, dels samma persons alla

gruppförsäkringar som han har inom

en och samma grupp. Sammanlagt

avdrag enligt detta stycke får icke

överstiga återstående bruttointäkt av

den verksamhet till vilken avdraget

hänför sig.

Avdrag får icke ske för sådan

ränta på återbäring sm ed el som till­

kommer försäkringstagare.

2. Vid beräkning av överskottet av

försäkringsrörelse, som drivits av

inländsk s k ad ef ör säk­

ring s an s t al t, må från brutto­

intäkten avdrag göras förutom för

driftkostnader, som avses i 29 §, för

avsättning till försäkringsfond för

egen räkning och i lag föreskriven

säkerhetsfond, för utbetald återbä­

ring eller verkställd premieåterbetal­

ning, för avsättning till sådan reserv­

fond, som av ömsesidig kreatursför­

säkringsanstalt bildas enligt gällan­

de föreskrifter om allmänna grunder

angående försäkring med statsbidrag

mot förluster på grund av smittsam­

ma husdjurssjukdomar, för avsätt­

ning till sådan regleringsfond, som

av trafikförsäkringsanstalt bildas en­

ligt gällande villkor och föreskrifter

för utövande av trafikförsäkringsrö­

relse, ävensom för ökning av utjäm­

ningsfonderna, i den mån denna ök­

ning icke överstiger vinsten å själ-

(Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

11

Denna vinst skall beräknas till ett

belopp, som utgör skillnaden mellan

(Nuvarande lydelse)

å ena sidan summan av följande

inkomstposter, nämligen:

a) ingående försäkringsfond för

egen räkning,

b) premieinkomst för egen räk­

ning,

c) 4 procent ränta å post a);

å andra sidan summan av följande

utgiftsposter, nämligen:

d) utbetalningar för egen räkning

för försäkringsfall,

e) förvaltningskostnader för egen

räkning,

f) utgående försäkringsfond för

egen räkning.

Avdrag för ökning av utjämnings­

fonderna medgives icke i den mån

utjämningsfonderna genom ökning­

en komma att överskjuta ett belopp

av tio gånger den på året belöpande

premieinkomsten för egen räkning

för brandförsäkring, ökat med två

gånger den på året belöpande pre­

mieinkomsten för egen räkning för

annan försäkring. Vid tillämpning

härav skall som brandförsäkring

även räknas sådan ansvarighetsför­

säkring, som uteslutande avser an­

svarighet på grund av brandskada.

va försäkringsrörelsen. Denna vinst

skall beräknas enligt andra, tredje

och fjärde styckena.

Vinsten utgör, om ej annat följer

av tredje eller fjärde stycket, skillna­

den mellan

å ena sidan summan av följande

inkomstposter, nämligen:

a) ingående försäkringsfond för

egen räkning,

b) premieinkomst för egen räk­

ning,

c) 4 procent ränta å post a);

å andra sidan summan av följande

utgiftsposter, nämligen:

d) utbetalningar för egen räkning

för försäkringsfall,

e) utgiven vinstandel, återbäring

eller premieåterbetalning,

f) förvaltningskostnader för egen

räkning oavsett om de åro avdrags­

gilla i skattehänseende,

g) beräknad hyra för fastighet

som tillhör anstalten och ingår i rö­

relsen,

h) utgående försäkringsfond för

egen räkning.

Från sålunda framräknad vinst

skall avräknas ökning av i lag före­

skriven säkerhetsfond eller, om fon­

den nedsatts, tilläggas belopp mot­

svarande nedsättningen. Vad nu

sagts äger motsvarande tillämpning

i fråga om ökning och nedsättning

av regleringsfond för trafikförsäk­

ringsrörelse.

Driver anstalt försäkringsrörelse

även från fast driftställe i annan

stat och är inkomst av rörelse som

är hänförlig till det fasta driftstället

på grund av avtal för undvikande

av dubbelbeskattning undantagen

från beskattning här i riket skall

vinsten vidare minskas med över­

skott av den genom driftstället be­

drivna verksamheten. Uppkommer

underskott i sådan verksamhet får

till vinsten läggas ett belopp motsva­

rande underskottet.

Med försäkringsfond för egen räli-

ning förstås försäkringsfond enligt

(Föreslagen lydelse)

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

(Nuvarande lydelse)

Med utjämningsfond förstås här

fond, som enligt bolagsordningen må

användas endast till att helt eller del­

vis täcka förlust å själva försäk­

ringsrörelsen samt efter sådan dis­

position kvarstående förlust å rörel­

sen i dess helhet, i den mån den icke

kan täckas av andra till framtida

förfogande avsatta medel. I fråga om

ömsesidigt försäkringsbolag räknas

som utjämningsfond jämväl fond,

som utöver försäkringsfond, premie-

återbäringsreserv och säkerhetsfond

funnits före denna lags ikraftträdan­

de och vilkens användning enligt

bolagsordningen icke begränsats på

sätt nyss sagts; dock att vid tillämp­

ning av dessa anvisningar dylik fond

icke må upptagas till högre belopp

vid årets slut än vid dess början.

Som utjämningsfond skall ej anses

i lag föreskriven säkerhetsfond eller

försäkringsaktiebolags reservfond.

Den på året belöpande premiein­

komsten för egen räkning skall upp­

tagas till ett belopp, vilket beräknas

som skillnaden mellan

lagen om försäkringsrörelse den 17

juni 1948 (nr 433) (premiereserv,

ersättningsreserv och, om rörelsen

avser personförsäkring som drives

enligt särskilda av Kungl. Maj:t fast­

ställda grunder, reserv för tilldelad

återbäring), minskad med värdet av

återförsäkrares ansvarighet. Till pre­

miereserven får läggas avsättning

för beslutad premieåterbetalning

minskad med värdet av återförsäk­

rares ansvarighet. I ersättningsreser-

ven inbegripes i fråga om försäk-

ringsanstalt som driver sjöförsäk­

ring, land- och lufttransportförsäk­

ring samt luftfartsförsäkring den

förstärkning av försäkringsfonden

som sådan anstalt gör enligt bolags­

ordningen.

Med premieinkomst, förvaltnings­

kostnader m. m. för egen räkning

förstås anstaltens premieinkomst,

förvaltningskostnader m. in. mins­

kade med återförsäkrares andelar.

Med utjämningsfond förstås här

fond, som enligt bolagsordningen el­

ler, i fråga om sådant ömsesidigt bo­

lag på vilket lagen om försäkrings­

rörelse icke äger tillämpning, stad­

garna för bolaget må användas en­

dast till att helt eller delvis täcka

förlust å själva försäkringsrörelsen

samt efter sådan disposition kvar­

stående förlust å rörelsen i dess hel­

het i den mån icke förenämnda bo­

lagsordning eller stadgar föreskriver

förlusttäckning genom ianspråkta-

gande av andra till framtida förfo­

gande avsatta medel.

■

(Föreslagen lydelse)

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

försäkrat direkt meddelad eller i

återförsäkring åt annan inländsk

försäkringsanstalt meddelad kapital­

försäkring utan att hos sig behålla

premiereserven, skall såsom räntein­

täkt anses ränta å värdet av återför-

säkrarens ansvarighet enligt den

räntefot, som legat till grund för pre­

mieberäkningen.

Från bruttointäkten må avräknas

dels ränta å gäld, dels, såvitt angår

fastighetsförvaltning, annan enligt

25 § avdragsgill omkostnad för fas­

tighet än nyss sagts, dels förlust vid

försäljning av andra tillgångar än

inventarier eller för stadigvarande

bruk i rörelsen avsedda fastigheter,

dels belopp varmed värdet å nyss an­

givna tillgångar enligt bestämmel­

serna i denna lag nedskrivits, dels 5

procent av vad som återstår av brut­

tointäkten efter avdrag som ovan

sagts, dels ock 5 kronor för varje

direkt tecknad kapitalförsäkring; så­

som en enda försäkring anses härvid

alla kapitalförsäkringar, som samti­

digt tecknats på samma persons eller

samma personers liv. Avdrag må

dock icke ske för försäkringstagare

tillkommande ränta å återbärings-

medel.

Därest de sammanlagda risksum­

morna för återförsäkringar, som in­

ländsk försäkringsanstalt meddelat

åt utländsk försäkringsanstalt, upp­

gå till minst en procent av de sam­

manlagda risksummorna för den

förstnämnda anstaltens samtliga liv­

försäkringar, skall såsom nettointäkt

av utländsk återförsäk-

ringsrörelse upptagas över­

skott å sådan rörelse. Utvisar den ut­

ländska återförsäkringsrörelsen i fall

som nyss sagts underskott, må detta

avräknas från den skattepliktiga net­

tointäkten av kapital- och fastighets­

förvaltningen. Vid tillämpning av

förenämnda regel skall med en liv­

försäkrings risksumma vid en viss

tidpunkt förstås den största ökning

av nettokapitalvärdet av försäkrings-

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

avdrag från realisationsvinst under

senare beskattningsår än det varun­

der förlusten uppkommit, dock se­

nast under det beskattningsår för vil­

ket taxering sker sjätte kalenderåret

efter det då taxering för förluståret

ägt rum.

(Nuvarande lydelse)

nom avdrag från realisationsvinst

under senare beskattningsår än det

varunder förlusten uppkommit, dock

senast under det beskattningsår för

vilket taxering sker sjätte kalender­

året efter det då taxering för förlust­

året ägt rum.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970. Bestämmelserna i 53 § i dess

nya lydelse skall tillämpas första gången vid 1972 års taxering. Äldre be­

stämmelser i denna del äger dock alltjämt tillämpning vid eftertaxering

för år 1971 eller tidigare år. Övriga bestämmelser tillämpas första gången

vid 1971 års taxering. Motsvarande äldre bestämmelser äger alltjämt till-

lämpning vid eftertaxering för år 1970 eller tidigare år.

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 26 maj 195® (nr 308) om ändring i komm unal -

skattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen

den 26 maj 1950 om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

4. I fråga om understödsförening,

vilken enligt sina stadgar äger med­

dela annan kapitalförsäkring än så­

dan som omfattar kapitalunderstöd

å högst 500 kronor för medlem, skall

såsom nettointäkt upptagas dels

den de! av föreningens enligt 24 § i

dess äldre lydelse och 25 § beräk­

nade nettointäkt av fastighet, som

efter förhållandet mellan premiere­

serven för kapitalförsäkringar, vilka

meddelats före ingången av år 1951,

och hela premiereserven belöper på

nämnda försäkringar, dels ock

den del av föreningens enligt 30 §

beräknade nettointäkt av livförsäk­

ringsrörelse, som efter förhållandet

mellan premiereserven för kapital­

försäkringar, vilka meddelats efter

ingången av år 1951, och premiere­

serven för samtliga kapitalförsäk-

( Föreslag en lydelse)

4. I fråga om understödsförening,

vilken enligt sina stadgar äger med­

dela annan kapitalförsäkring än så­

dan som omfattar kapitalunderstöd

å högst 1 000 kronor för medlem,

skall såsom nettointäkt upptagas

dels den del av föreningens en­

ligt 24 § i dess äldre lydelse och 25 §

beräknade nettointäkt av fastighet,

som efter förhållandet mellan pre­

miereserven för kapitalförsäkringar,

vilka meddelats före ingången av år

1951, och hela premiereserven be­

löper på nämnda försäkringar, dels

ock den del av föreningens enligt

30 § beräknade nettointäkt av livför­

säkringsrörelse, som efter förhållan­

det mellan premiereserven för kapi­

talförsäkringar, vilka meddelats ef­

ter ingången av år 1951, och premie­

reserven för samtliga kapitalförsäk-

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1069

(Nuvarande lydelse)

j) understödsföreningar, vilka en­

ligt sina stadgar äga meddela annan

kapitalförsäkring än sådan som om­

fattar kapitalunderstöd å högst 500

kronor för medlem och som bedriva

jämväl annan verksamhet än livför­

säkringsverksamhet :

för all inkomst, som belöper på

annan än till livförsäkring hänför-

lig verksamhet;

k) här i-----------

Riksskattenämnden må,-------—

Att personer,---------------------------

10

§.

2 mom. Den statliga —-----------

c) för försäkringsanstalter, i den

mån de driva livförsäkringsrörelse:

tio procent av den beskattnings­

bara inkomsten; samt

dl för andra —------

Vid tillämpningen av bestämmel­

serna under a) och c) här ovan skall

iakttagas att, därest försäkringsan-

stalt driver jämväl annan försäk­

ringsrörelse än livförsäkringsrörelse,

skatten skall beräknas enligt bestäm­

melsen under c) allenast beträffan­

de den del av anstaltens beskatt­

ningsbara inkomst, som efter förhål­

landet mellan den skattepliktiga net­

tointäkten av livförsäkringsrörelsen

och anstaltens sammanlagda skatte­

pliktiga nettointäkt belöper å livför­

säkringsrörelsen.

j) understödsföreningar, vilka en­

ligt sina stadgar äga meddela annan

kapitalförsäkring än sådan som om­

fattar kapitalunderstöd å högst 1 000

kronor för medlem och som bedriva

jämväl annan verksamhet än livför­

säkringsverksamhet :

för all inkomst, som belöper på

(Föreslagen lydelse)

annan än till livförsäkring liänför-

lig verksamhet;

-------h) kommunalskattelagen.

------- —- — icke föras.

samma paragraf.

i

------- beskattningsbara inkomsten;

c) för livförsäkringsanstalter så­

vitt angår försäkringsrörelsen:

tio procent av den beskattnings­

bara inkomsten; samt

------- beskattningsbara inkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970 och tillämpas första

gången vid 1971 års taxering. Äldre bestämmelser äger dock alltjämt till-

lämpning vid eftertaxering för år 1970 eller tidigare år. 1

1 Som nuvarande lydelse av 10 § 2 mom. har här upptagits den lydelse av 2 mom. som före­

^slagits i

prop. 1969:99.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

5) Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 26 §, 27 § och 30 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

26 §.

Därest inkomst------------------------andra inventarier.

Redovisas inkomst-----------------------

Vad i denna paragraf stadgas skall

av försäkringsanstalt, såvitt angår

livförsäkringsrörelse, iakttagas alle­

nast i vad gäller uppgifter om huru

värdesättningen å lager samt ford­

ringar skett; härutöver skall iakt­

tagas vad i 27 § sägs om skyldighet

att lämna där avsedda uppgifter.

27

Inländsk försäkringsanstalt, som

är skattskyldig för inkomst av för­

säkringsrörelse, skall i allmän själv­

deklaration jämväl meddela uppgift

i de avseenden, som omförmälas i

anvisningarna till 30 § kommunal­

skattelagen. Motsvarande gäller be­

träffande utländsk försäkringsan­

stalt, som här i riket drivit livför­

säkringsrörelse, dock endast såvitt

angår den till nämnda rörelse hän­

förliga verksamheten.

Med inländsk försäkringsanstalt

förstås i denna förordning, förutom

försäkringsbolag, jämväl sådan un­

derstödsförening, vilken enligt sina

stadgar äger meddela annan kapi­

talförsäkring än sådan som omfattar

kapitalunderstöd å högst 500 kronor

för medlem.

Utländsk försäkringsanstalt, som

här i riket drivit försäkringsrörel­

se, skall i allmän självdeklaration

lämna uppgift å premieinkomsten här

i riket, fördelad å dels livförsäkring,

1 Senaste lydelse av 26 § se 1965:753.

ovan sags.

Vad i denna paragraf stadgas skall

av livförsäkringsanstalt, såvitt an­

går försäkringsrörelse, iakttagas al­

lenast i vad gäller uppgifter om huru

värdesättningen å lager samt ford­

ringar skett; härutöver skall iakt­

tagas vad i 27 § sägs om skyldighet

att lämna där avsedda uppgifter.

§•

Inländsk försäkringsanstalt, som

är skattskyldig för inkomst av för­

säkringsrörelse, skall i allmän själv­

deklaration jämväl meddela uppgift

i de avseenden, som omförmälas i

anvisningarna till 30 § kommunal­

skattelagen. Motsvarande gäller be­

träffande utländsk livförsäkringsan­

stalt, som här i riket drivit försäk­

ringsrörelse.

Understödsförening, vilken enligt

sina stadgar får meddela annan

kapitalförsäkring än sådan som om­

fattar kapitalunderstöd på högst

1 000 kronor för medlem, anses i

denna förordning som livförsäk­

ringsanstalt i fråga om verksamhet

som är hänförlig till livförsäkring.

Utländsk skadeförsäkringsanstalt,

som här i riket drivit försäkrings­

rörelse, skall i allmän självdeklara­

tion lämna uppgift å premiein­

komsten här i riket, fördelad å

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1969

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25

april 1969.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

ustafsson

, G

eijer

, M

yrdal

, O

dhnoff

, W

ickman

,

M

oberg

, B

engtsson

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler

för beskattning av försäkringsanstalter och anför.

Inledning

Enligt gällande rätt tillämpas olika regler för beskattning av inländsk för-

säkringsanstalts sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse och in­

ländsk anstalts livförsäkringsrörelse. I första fallet tillämpas överskotts-

beskattning. Beträffande livförsäkringsrörelse sker i princip räntebeskatt-

ning med undantag av utländsk återförsäkringsrörelse som även den över-

skottsbeskattas. I fråga om livförsäkringsrörelse som utländsk försäkrings-

anstalt driver här i landet gäller samma regler som vid beskattningen av

svensk anstalt. Beträffande utländsk anstalts sjuk-, olycksfalls- eller skade­

försäkringsrörelse tillämpas speciella beskattningsregler av schablontyp som

innebär att viss procent av premieinkomsten utgör skattepliktig nettointäkt.

Jag framhöll i prop. 1963: 48 med förslag till vissa ändringar i reglerna

om beskattning av försäkringsanstalter bl. a. att dessa regler delvis är ganska

komplicerade och svåra att tillämpa. Framför allt gäller detta skadeförsäk­

ringsrörelse. Jag påpekade att bl. a. försäkringsinspektionen framfört tan­

ken på någon form av bruttobeskattning av försäkringsföretag.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 juni 1963 tillkallade jag

fem sakkunniga1 för att utreda frågan om förenkling av beskattningsreg­

lerna för försäkringsföretag och därmed sammanhängande spörsmål. I di­

rektiven angav jag att de nya reglerna i princip borde medföra samma be-

1 Kammarrättsrådet Nils G. Lindquist (ordförande), dåvarande byråchefen hos försäkrings­

inspektionen Gerdt Brundin, direktören Sven Crabo, direktören Bertil Ekestaf och numera kam­

marrättsrådet C. O. Sandström.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Gällande rätt

Inländska försäkringsanstalter

Inledning

Med inländsk försäkringsanstalt förstås såväl svenska försäkringsaktie­

bolag som svenska ömsesidiga bolag. I beskattningshänseende likställs med

inländsk försäkringsanstalt (livförsäkringsanstalt) sådan understödsför­

ening, som äger meddela högre kapitalunderstöd än 500 kr. för medlem.

Andra understödsföreningar är enligt 54 § första stycket g) kommunal­

skattelagen den 28 september 1928 (nr 370), KL, befriade från skattskyl­

dighet för inkomst av verksamhet hänförlig till livförsäkring. För övriga

anstalter som inte tillhör gruppen s. k. riksbolag gäller att de enligt 53 §

1 mom. d) KL är skattskyldiga endast för inkomst av fastighet.

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 18 § KL anses livförsäkringsrörelse

utgöra en förvärvskälla och sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse

tillsammans bilda en förvärvskälla. Detta innebär att en uppdelning måste

göras vid beskattningen av en anstalt, som driver rörelse hänförlig till båda

förvärvskällorna. En försäkring som meddelas i samband med huvudförsäk­

ring skall emellertid enligt punkt 1 första stycket av anvisningarna till 30 §

KL räknas som tillhörande huvudförsäkringens art.

Sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse

Såsom nettointäkt av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse an­

ses överskottet av sådan rörelse. Vid beräkning av överskottet av rörelsen

får enligt punkt 2 av anvisningarna till 30 § KL avdrag från bruttointäkten

göras -—■ förutom för driftkostnader som avses i 29 § KL — för

1) avsättning till försäkringsfond för egen räkning,

2) avsättning till i lag föreskriven säkerhetsfond,

3) utbetald återbäring,

4) avsättning till sådan reservfond som bildas av ömsesidig kreatursför-

säkringsanstalt enligt gällande föreskrifter om allmänna grunder angående

försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma husdjurs­

sjukdomar,

5) avsättning till sådan regleringsfond som bildas av trafikförsäkrings-

anstalt enligt gällande villkor och föreskrifter för utövande av trafikförsäk­

ringsrörelse,

6) ökning av utjämningsfond i den mån sådan ökning inte överstiger den

på visst sätt beräknade vinsten på själva försäkringsrörelsen. Fonden får

dock inte genom ökningen bringas att överstiga en i lagen föreskriven gräns

(takregeln).

25

Vad som skall förstås med försäkringsfond för egen räkning och med ut­

jämningsfond framgår av punkt 1 andra stycket och punkt 2 tredje stycket

av anvisningarna till 30 § KL.

Föreskrifterna om reservfond för kreatursförsäkringsanstalt är intagna i

3 § kungörelsen SFS 1926:389, ändrad 1932:164, och reglerna för regle­

ringsfond för trafikförsäkring i »Koncessionsvillkor för trafikförsäkring,

föreskrivna av Kungl. Maj :t genom resolution den 15 juni 1935».

Vinsten på själva försäkringsrörelsen, som alltså utgör en gräns för av­

dragsgill avsättning till utjämningsfond, skall upptas till belopp som utgör

skillnaden mellan

å ena sidan summan av följande inkomstposter, nämligen

a) ingående försäkringsfond för egen räkning,

b) premieinkomst för egen räkning,

c) 4 % ränta på post a), och

å andra sidan summan av följande utgiftsposter, nämligen

d) utbetalningar för egen räkning för försäkringsfall,

e) förvaltningskostnader för egen räkning,

f) utgående försäkringsfond för egen räkning.

För att avdrag för ökning av utjämningsfonden skall medges krävs —

förutom att ökningen inte får överskjuta vinsten på själva försäkringsrörel­

sen -— att utjämningsfonden inte genom ökningen kommer att överskjuta

ett visst tak (takregeln), som står i bestämd relation till den på året belö­

pande premieinkomsten för egen räkning. Detta tak utgör maximigränsen

för avdragsgill fondökning. Detta motsvarar ett belopp av tio gånger den på

året belöpande premieinkomsten för egen räkning för brandförsäkring ökat

med två gånger sådan premieinkomst för annan skadeförsäkring. Ansvarig­

hetsförsäkring som uteslutande avser ansvarighet på grund av brandskada

räknas i KL som brandförsäkring.

Med premieinkomst, förvaltningskostnader m. m. för egen räkning avses

anstaltens premieinkomst, förvaltningskostnader m. m. minskade med

återförsäkrares andelar.

Den på året belöpande premieinkomsten för egen räkning skall upptas

till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan å ena sidan

a) ingående premiereserven för egen räkning med undantag för belopp

som avsatts för beviljade ersättningar — exempelvis livräntor -—- på grund

av försäkringsfall,

b) premieinkomsten för egen räkning,

c) 4 % ränta på post a), och

å andra sidan

d) utgående premiereserven för egen räkning med undantag även här för

belopp som avsatts för beviljade ersättningar på grund av försäkringsfall.

Gentemot avdragsrätten för skattefri avsättning till fonder står skatte­

plikt för fondmedel som tas i anspråk. I fråga om utjämningsfonden gäller

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

26

— med ett undantag — att denna i sin helhet tas till beskattning om någon

del av fonden används för annat ändamål än för förlusttäckning. Undan­

taget gäller anstalt som driver viss grundbunden sjuk- och olycksfallsför-

säkringsrörelse. Sådan anstalt kan utan skattekonsekvenser vidta ändring

av sin bolagsordning av innebörd att anstalten får ta utjämningsfonden i

anspråk för återbäring till försäkringstagare i enlighet med de för rörelsen

stadfästa grunderna.

30 § 2 mom. första stycket KL innehåller viss undantagsregel för beskatt­

ning i särskilda fall av rörelse som omfattar sjukförsäkring. Har sådan för­

säkring tagits i samband med tjänst eller i förening med pensionsförsäk­

ring i livförsäkringsanstalt, får den del av rörelsens överskott som hänför sig

till sådan sjukförsäkring dras av från bruttointäkten av skadeförsäkrings-

rörelsen i övrigt. Förutsättning härför är dock att försäkringsbelopp som

utgår på grund av sjukförsäkringen utgör invalidpension av det slag, som

enligt anvisningarna till 31 § KL skall anses som pensionsförsäkring.

Enlist 54 8 KL är såväl livförsäkringsanstalt som annan försäkringsan-

stalt i princip skattskyldig för utdelning på aktier från svenska aktiebolag

och andelar i svenska ekonomiska föreningar. Beträffande försäkringsaktie­

bolag som driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse har undan­

tag dock gjorts från principen om skattskyldighet för sådan utdelning, nämli­

gen i fråga om utdelning på sådana aktier och andelar, som innehas som ett

led i organisationen av verksamheten. Placeringar av förvaltade medel i fastig­

heter, aktier, obligationer, lånefordringar in. in. anses som tillgångar avsedda

för omsättning eller förbrukning i rörelsen, dvs. som varulager. Som sådan

tillgång anses däremot inte aktier som förvärvats som ett led i organisatio­

nen, dvs. organisationsaktier, eller fastigheter som helt eller delvis används

i rörelsen som huvudkontor eller avdelningskontor.

Inkomster och utgifter beträffande fastigheter som är hänförliga till varu­

lagret redovisas i särskild förvärvskälla enligt bestämmelserna i 24—26 §§

KL. Upp- och nedskrivningar på fastigheter samt inkomster och utgifter

som är hänförliga till övriga varulagret redovisas i förvärvskällan rörelse.

Punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 41 § KL innehåller bestäm­

melser om värderingen av förvaltade medel som placerats i aktier, obliga­

tioner, lånefordringar in. in. och av lager av fastigheter. Värdet av dessa till­

gångar skall upptas till vad som med hänsyn till risk för förlust, prisfall

in. in. framstår som skäligt. En närmare precisering har inte ansetts kunna

ske i lagen. Det har emellertid förutsatts att praxis skall fastställa gränserna

för skälig nedskrivning. För försäkringsanstalternas del har därför utbildat

sig tämligen fasta normer för värdesättningen av lagret. Sålunda har be­

träffande pantsatta värdehandlingar, som skall värderas enligt 93 § 5 mom.

lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse (FL), den värdesätt­

ning som gjorts i räkenskaperna regelmässigt godtagits. För övriga lager­

tillgångar i försäkringsanstalterna har riksskattenämnden fastställt lägsta

värden (senast RN 1966 nr 5: 1).

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1969

1) intäkter av fastigheter, däri inräknat hyresvärde av lokaler som an­

vänts i rörelsen,

2) räntor och utdelningar på banktillgodohavanden, aktier, obligationer,

lånefordringar och andra värdehandlingar,

3) vinst vid försäljning av eller uppskrivning av värdet på tillgångar som

anses som varulager. Undantagna är alltså inventarier och för stadigvarande

bruk i rörelsen avsedda fastigheter,

4) ränta på värdet av utländsk återförsäkrares ansvarighet i de fall an­

stalt hos utländsk försäkringsanstalt återförsäkrat direkt meddelad eller i

återförsäkring åt annan inländsk försäkringsanstalt meddelad kapitalför­

säkring utan att hos sig behålla premiereserven. Räntan beräknas enligt den

räntefot som legat till grund för premieberäkningen.

Avdrag vid beräkning av nettoinkomsten medges för följande kostnader,

nämligen

1) ränta på lånat kapital, dock att avdrag inte får göras för ränta på för­

säkringstagare tillkommande återbäringsmedel, trots dessa medels karak­

tär av skuld till försäkringstagarna,

2) omkostnader för fastighetsförvaltningen, i den mån dessa är avdrags­

gilla enligt 25 § IvL och inte avser sådan ränta på lånat kapital som dras av

på annat sätt,

3) förlust vid försäljning av och nedskrivning i räkenskaperna av varu­

lagertillgång,

4) ett belopp motsvarande 5 % av vad som återstår av bruttointäkten

sedan de nu redovisade avdragen gjorts,

5) ett belopp motsvarande 5 kr. för varje direkt tecknad kapitalförsäk­

ring. Som en enda försäkring anses därvid alla kapitalförsäkringar som

samtidigt tecknats på samma persons eller samma personers liv.

Utöver samtliga dessa kostnader får under vissa omständigheter från net­

tointäkten avräknas underskott av utländsk återförsäkringsrörelse.

Utländsk livåterförsäkringsrörelse

Som nettointäkt av utländsk återförsäkringsrörelse som avser livförsäk­

ring —■ alltså både pensionsförsäkring och kapitalförsäkring — upptas över­

skottet av rörelsen.

Enligt punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna till 30 § KL måste rörel­

sen vara av viss omfattning för att beskattning skall ske. De sammanlagda

risksummorna för återförsäkringar som inländsk försäkringsanstalt med­

delat åt utländsk försäkringsanstalt skall nämligen uppgå till minst 1 % av

de sammanlagda risksummorna för den förstnämnda anstaltens samtliga

livförsäkringar. Med en livförsäkrings risksumma vid viss tidpunkt för­

stås den största ökning av nettokapitalvärdet av försäkringsanstalts förplik­

telser på grund av försäkringen, som kan uppkomma genom försäkringsfall

vid ifrågavarande tidpunkt. Med nettokapitalvärde förstås kapitalvärdet av

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

30

Beträffande livförsäkringsrörelse som drivs här i landet av utländsk för-

säkringsanstalt sker beskattningen efter de grunder som gäller för inländsk

anstalts motsvarande försäkringsrörelse.

Skattesatsen vid den statliga inkomstbeskattningen

Enligt 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig in­

komstskatt (SI) utgör sådan skatt för försäkringsanstalter 10 % av den be­

skattningsbara inkomsten av livförsäkringsrörelse och 40 % av den beskatt­

ningsbara inkomsten av annan försäkringsrörelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1969

Statlig förmögenhetsskatt

Inländsk försäkringsanstalt är enligt 6 § 1 mom. förordningen den 26

juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt (SF) frikallad från skatt­

skyldighet till sådan, skatt. Samma gäller beträffande utländsk försäkrings-

anstalts förmögenhet som hänför sig till i riket bedriven livförsäkringsrö­

relse.

Beskattning av inländsk skadeförsäkringsrörelse

ALLMÄNNA SYNPUNKTER

Försäkringsskattekommittén

Inledning

Konstruktionen av gällande bestämmelser för beskattning av sjuk-,

olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse som drivits av inländsk försäk­

ringsanstalt ansluter sig i princip till rörelsebeskattningen i övrigt. Det är

emellertid med hänsyn till resultatkastningarna i skadeförsäkringsrörelse

nödvändigt med bestämmelser som ger speciella möjligheter att utjämna

rörelseresultatet mellan olika verksamhetsår. Därför finns specialbestäm­

melser om bl. a. avdragsgill avsättning till utjämningsfond.

Under senare år har — bortsett från skatt på garantibelopp för fastig­

heter — beskattning av vinst i stort sett endast skett i de fall anstalterna

haft kostnader som inte är avdragsgilla i beskattningshänseende, vartill

i fråga om aktiebolagen kommer aktieutdelningar.

Kommittén redogör för dessa faktorer som inverkar på beskattningen av

sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse på sådant sätt att skatteut­

taget inte överensstämmer med det verkliga resultatet av anstalternas rö­

relse.

Kommittén förklarar vidare att en förhållandevis hög skattebelastning

för aktiebolagen under åren 1958—1963 sammanhänger bl. a. med de talrika

fusioner som under denna tid ägt rum bland aktiebolagen och ofta fram­

32

ning av premierna på olika verksamhetsgrenar. Kommittén anser det vidare

i och för sig möjligt att finna för varje verksamhetsgren anpassade procent­

tal. En nackdel är emellertid att dessa tal, om en någorlunda verklighets­

trogen anpassning till de reella överskotten i de skilda grenarna skall kunna

erhållas, nödvändigtvis måste bli så många att beskattningsmetoden ur

praktisk synvinkel knappast är användbar. Efter hand fortlöpande föränd­

ringar inom försäkringsväsendet och därmed också av beräknade överskott

i de olika grenarna skulle vidare komma att framtvinga mer eller mindre

täta ändringar av procenttalen vilket från administrativa och andra syn­

punkter är olämpligt.

Sådana ändringar företas emellanåt beträffande de procenttal som gäller

vid beskattningen av utländska försäkringsanstalters skadeförsäkringsrö-

relser här i landet. Av ändringsframställningarna framgår klart svårigheten

alt finna ett procenttal som ger ett rättvisande resultat. Det förhållandet att

man i fråga om utländska anstalters skadeförsäkringsrörelser har bestäm­

melser om beskattning av här diskuterad typ får ej heller tas till intäkt för

att systemet skulle vara gångbart även beträffande svenska anstalter. För de

utländska anstalternas del är det nämligen fråga om en nödlösning som är

betingad av dessa anstalters nära samhörighet med sina moderbolag utom­

lands. De inbördes relationerna mellan dessa moder- och dotterbolag undan­

drar sig kontroll från svenska tillsynsmyndigheters sida.

En beskattningsmetod med enbart premieinkomsten i direkt försäkring

som beskattningsunderlag skulle vidare innebära att återförsäkringsanstalt

som inte har inkomst av direkta premier undgår beskattning. Såvitt gäller

återförsäkring mellan svenska anstalter saknar detta från renodlat fiskalisk

synpunkt betydelse, eftersom innebörden endast är att beskattningen flyttas

från en anstalt till en annan. Helt annorlunda ställer det sig emellertid i

fråga om svenska anstalters utländska återförsäkringsrörelse. I dessa fall

har nämligen inte någon beskattning skett här i landet av den direkta för­

säkringen. I den mån sådan svensk anstalt mottar premier i indirekt för­

säkring från utländska anstalter i större omfattning än som svarar mot de

till utlandet avgivna återförsäkringspremierna skulle icke skattepliktig in­

komst av indirekt försäkring uppkomma som inte fiskalt sett kompenseras

av någon här i landet beskattad direkt försäkring.

För att undvika en sådan effekt skulle det i själva verket bli nödvändigt

att bygga ut beskattningsmetoden med ett särskilt procenttal för alla mot­

tagna indirekta premier från de utländska anstalterna. Avdrag borde vidare

få göras för återförsäkringspremier som avges till utländska anstalter, i den

mån premierna härrör från direkt svensk försäkring och sålunda blivit be­

skattade här i landet. Härigenom får man emellertid ett alltför komplicerat

system.

Mot en beskattningsmetod som bygger på premieinkomstens storlek utan

hänsyn till skadeutbetalningar och andra omkostnader kan vidare invän-

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

33

das att en sådan bruttoinkomst inte kan anses ge uttryck för anstaltens

förmåga att betala skatt.

Kommittén påpekar slutligen att en beskattning enligt detta alternativ

av anstalterna lätt skulle kunna övervältras på försäkringstagarna och i

praktiken komma att verka som en omsättningsskatt. En sådan konsekvens

ter sig enligt kommitténs uppfattning av flera skäl betänklig.

Kommitténs resonemang utmynnar i att man avvisar en beskattning en­

ligt alternativ 1.

Alternativ 2. Kapitalavkastningen som beskattningsunderlag

Beskattningsalternativet syftar i princip till en beskattning av anstal­

ternas kapital- och fastighetsförvaltning oberoende av resultatet av själva

försäkringsrörelsen. Metoden har utarbetats med gällande räntebeskatt-

ning av livförsäkringsrörelse (kapitalförsäkring) som förebild. Emeller­

tid innebär kommitténs förslag med hänsyn till åsyftad enkelhet i skatte-

bestämmelserna och nödvändigheten att beakta skadeförsäkringens speci­

ella natur flera avvikelser från de regler som gäller för livförsäkringsrö­

relse.

För att nå syftet att beskattningen skall ske oberoende av resultatet av

själva försäkringsrörelsen anser kommittén att i likhet med vad nuvarande

regler för skadeförsäkringsrörelse kan anses innebära avkastningen av för­

säkringsfonden skall undantas från beskattning. Kommittén påpekar att

denna fond i realiteten kan anses jämställd med vanlig affärsskuld (skuld

till försäkringstagarna).

Avkastningen av kapital- och fastighetsförvaltning skall enligt detta be-

skattningsalternativ beräknas till skillnaden mellan å ena sidan summan av

1. räntor,

2. utdelningar (med undantag för utdelningar på organisationsaktier och

organisationsandelar),

3. nettointäkt av fastighetsförvaltning,

4. vinst vid försäljning av lagertillgångar (varmed även avses organisations­

aktier etc.),

5. kursvinster vid försäljning av främmande valutor,

och å den andra summan av

6. gäldräntor som inte avdras vid beräkning av inkomst eller underskott av

fastighet,

7. underskott av fastighetsförvaltning,

8. förlust vid försäljning av lagertillgångar,

9. kursförluster vid försäljning av främmande valutor.

Som tidigare påpekats anser kommittén att avkastningen av försäkrings­

fonden inte skall beskattas. För att beräkna den del av avkastningen som

skall undantas från beskattning skall den totala avkastningen proportio­

neras mellan å ena sidan försäkringsfonden och å den andra anstaltens eget

kapital, dvs. aktiekapital eller garantikapital samt överskottsfonder. Den

3

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 120

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1969

34

del av den totala avkastningen som efter proportioneringen kan anses belöpa

på eget kapital utgör nettointäkt av anstaltens rörelse. Försäkringsfond och

eget kapital skall vid proportioneringen upptas till de i anstaltens utgående

balansräkning för beskattningsåret angivna värdena.

Redovisningen av nettointäkt eller underskott av fastighetsförvaltningen

skall omfatta samtliga anstaltens inländska fastigheter av annan fastighets

natur och göras på fastighetsbilagor enligt reglerna i KL. För kontorsfastig­

heter skall beräknade hyresvärdet för av anstalten nyttjade lokaler upptas

som intäkt.

Kommittén har ansett att man vid beskattningen i förenklingssyfte skall

bortse från upp- och nedskrivningar av lagertillgångar. Det har även disku­

terats möjligheten att inte ta med försäljningsvinster och försäljningsför-

luster vid beräkningen av den totala avkastningen. Emellertid har kommit­

tén inte ansett det rimligt att bortse härifrån. I fråga om lagertillgångar

är det nämligen allmänt vedertaget att anse försäljningsvinster som av­

kastning och försäljningsförluster som avdragsgill kostnad. Bortser man

från dessa vinster och förluster skulle detta vidare kunna tänkas återverka

på anstalternas placeringspolitik i riktning mot tillgångar med låg ränteav-

kastning men förväntad hög försäljningsvinst.

Som en följd av att upp- och nedskrivningar inte beaktas i systemet skall

vinst eller förlust vid försäljning av lagertillgång beräknas med utgångs­

punkt från den ursprungliga anskaffningskostnaden. I förenklingssyfte fö­

reslår kommittén att detta även skall gälla beträffande tillgångar som an­

skaffats före ikraftträdandet av det nya räntebeskattningssystemet, oavsett

att tillgångarna med tillämpning av nuvarande regler i beskattningshänseen­

de kunnat uppskrivas eller nedskrivas. Vidare föreslår kommittén att för­

säkringsersättning för skadeförsäkringsanstalts fastighet skall vara skatte­

fri, då en beskattning av sådan ersättning inte kan motverkas av nedskriv­

ning av fastighetens värde. Vid beräkning av vinst eller förlust vid försälj­

ning av lagerfastighet skall å andra sidan anskaffningskostnaden minskas

med sådan försäkringsersättning. Denna vinst eller förlust skall även korri­

geras på så sätt att som tillkommande post skall upptas på fastighetsbilaga

åtnjutna värdeminskningsavdrag och som avgående post tidigare inte av­

dragsgilla förbättringskostnader.

Alternativet innebär vidare att anstalts nettointäkt av fastighetsförvalt­

ning skall beskattas i rörelsekommunen i likhet med vad som gäller vid be-

skattning av kapitalförsäkringsrörelse.

Enligt alternativet sker beskattningen i princip utan hänsynstagande till

försäkringsrörelsens resultat. Någon hjälpregel har inte ansetts behövlig i

syfte att hindra att beskattningen i händelse av förlust i försäkringsrörelsen

skulle bidra till att förvärra anstaltens läge. Vidare har övergångsbestäm­

melser av innebörd att tidigare obeskattade medel, bl. a. medel avsatta till

utjämningsfond, skulle återföras till beskattning ansetts obehövliga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

36

Kommittén föreslår att takregeln skall slopas och att avdragsgill avsätt­

ning till utjämningsfonderna endast skall begränsas av den beräknade

vinsten på själva försäkringsrörelsen. Största möjliga ökning av utjämnings­

fonderna inom ramen för vad takregeln medger förutsätter nämligen att

brandförsäkring redovisas fristående från övrig försäkringsrörelse. Sådan

redovisning sker emellertid inte numera. Som en följd härav blir i åtskil­

liga fall fastställandet av taket mer eller mindre godtyckligt och alltså inte

grundat på bokföringen. Härtill kommer att takregeln, de nämnda olägen­

heterna till trots, i realiteten har liten betydelse, då endast en ringa del av

anstalternas skatter hänför sig till själva försäkringsrörelsen. Vad som be­

skattas i anstalterna är i huvudsak kapitalavkastningen. Att takregeln slo­

pas skulle därför i praktiken få betydelse endast i ett fåtal fall. Konsekven­

serna skulle vidare i en inte oväsentlig utsträckning komma att motverkas

av de ändringar som kommittén föreslår för beräkningen av vinsten på

själva försäkringsrörelsen.

Kommittén visar nämligen att nuvarande bestämmelser om beräkning av

vinsten på själva försäkringsrörelsen är behäftade med påfallande brister.

Dessa brister medför vissa dubbelräkningar av skattefria avsättningar m. m.

samt gäller även återbäring och förvaltningskostnader.

Vid beräkning av skattemässig rörelsevinst medges f. n. avdrag bl. a.

för avsättning till regleringsfond för trafikförsäkring och till i lag före­

skriven säkerhetsfond. Å andra sidan anses nedsättning av dessa fonder

som intäkt. Hänsyn tas inte till ökning eller minskning av sådana fonder

vid beräkning av vinsten på själva försäkringsrörelsen, vilken vinst alltså

utgör den yttersta gräns för belopp som får avsättas till utjämningsfonder­

na. Vid ökning av regleringsfond för trafikförsäkring eller i lag föreskriven

säkerhetsfond kommer härigenom i princip samma belopp att medtas vid

beräkningar av två skilda skattefria avsättningar. För att motverka denna

effekt föreslår kommittén en utbyggnad av reglerna för beräkning av

vinsten på själva försäkringsrörelsen. I konsekvens härmed anser kom­

mittén att i dessa regler hänsyn även skall tas till minskning av reglerings­

fond och säkerhetsfond.

Vidare kan en inländsk försäkringsanstalt f. n. erhålla dubbelavdrag ge­

nom avsättning till utjämningsfond om anstalten driver — förutom in­

ländsk försäkringsrörelse — i utlandet beskattningsbar försäkringsrörelse,

som inte skall beskattas här i landet. Det görs nämligen inte någon skillnad

mellan poster som hänför sig till anstaltens inländska och dess utländska

rörelse vid beräkning av vinsten på själva försäkringsrörelsen. I dessa fall

kommer därför den avdragsgilla avsättningen till utjämningsfonderna att

påverkas av resultatet av den utländska rörelsen. Vid överskott i sådan

rörelse kommer alltså den avdragsgilla avsättningen att till viss del ut­

göras av belopp som genom dubbelbeskattningsavtal undantas från beskatt­

ning här i landet. Å andra sidan medför underskott i den utländska rörelsen

ö

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

38

av resultatet av själva försäkringsrörelsen kan hänsyn inte direkt tas till för­

lust som kan uppkomma i rörelsen. I detta hänseende skiljer sig metoden

från det räntebeskattningssystem som gäller för livförsäkringsanstalter,

där svårare förlustsituationer beaktas genom en s. k. spärregel. Majoriteten

anser att någon spärregel inte behövs i det föreslagna räntebeskattnings-

systemet. Man behöver inte befara att en beskattning enligt alternativet i

händelse av en större förlust i försäkringsrörelsen skulle komma att verka

utarmande på den förlustdrabbade anstalten. En sådan effekt mildras näm­

ligen sedd på någon sikt bl. a. av den föreslagna skattefriheten för avkast­

ning som kan hänföras till försäkringsfonden. Beskattningsunderlaget mins­

kar i samma mån som det egna kapitalet minskar i förhållande till nämnda

fond.

Alternativet kan, fortsätter majoriteten, teoretiskt medföra att i anstalt

uppsamlat obeskattat kapital kan användas för utdelning. Här åsyftas

främst utjämningsfondens medel. Det är emellertid enligt majoritetens me­

ning knappast realistiskt att tänka sig att en anstalt mot god affärssed

skulle undergräva sin ekonomi genom fondminskning till förmån för aktie­

utdelning eller annat som inte svarar mot syftet med fonden. En bestäm­

melse i syfte att till beskattning återföra sådana oriktigt framtagna fond­

medel behövs därför inte och skulle utgöra en onödig belastning av för­

fattningstexten.

Beträffande aktiebolagen förlorar man genom alternativ 2 i likhet med

vad nu gäller beträffande den räntebeskattade livförsäkringsrörelsen den di­

rekta anknytningen till aktieutdelningarna. Majoriteten anser att detta av­

steg från den allmänna regeln om dubbelbeskattning av vinstutdelning bör

kunna accepteras som en naturlig följd av beskattningsmetoden i fråga.

Härtill kommer att metoden över huvud är tillämplig endast på ett mycket

begränsat område som är noga reglerat och bl. a. därför får anses inta en

särställning även i beskattningshänseende.

Metoden med avkastningen som grund för beskattningen har utformats

så att den anpassats till anstalts skatteförmåga i relation till verklig avkast­

ning. Syftet är således att låta avkastningen spegla anstaltens soliditetsgrad

och ge ett bättre uttryck för skatteförmågan än som erhålls med nuvarande

överskottsbeskattning. Av bilagorna 1—3 framgår dels att alternativet med­

för en omfördelning av skatten de olika anstalterna emellan, dels att skatte-

utfallet för flertalet år överstiger uttaget enligt nu gällande regler. Majori­

teten anser emellertid inte att något sakligt skäl kan anföras till stöd för

uppfattningen att nuvarande fördelning mellan bolagen av skatten ger ett

rättvisande uttryck för anstalternas förmåga att betala skatt. Överskottsbe-

skattningen enligt nuvarande metod ger nämligen enligt majoriteten knap­

past ett resultat som kan anses på ett tillfredsställande sätt spegla anstalter­

nas skatteförmåga. Alternativ 2 bör däremot, oavsett att det i vissa fall leder

till en skärpt beskattning, ge en rimlig relation i beskattningshänseende de

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

39

olika anstalterna emellan. Godtar man syftet med alternativet måste som

en konsekvens härav även effekten godtas. Att alternativet även ger en

skattehöjning totalt sett kan i och för sig inte utgöra grund för kritik mot

själva förslaget. Vill man åstadkomma en sänkning av det totala skatteutta­

get kan detta enligt majoriteten ske exempelvis genom ett förvaltnings-

kostnadsavdrag.

Den skiljaktige ledamoten anser alternativ 3 vara det enda tänkbara och

framhåller att detta utgör resultatet av en överarbetning av gällande be-

skattningssystem och det förslag till överskottsbeskattning, som avgavs av

1961 års utredning och som i stort sett tillstyrktes av de hörda remiss­

instanserna. Han påpekar även bl. a. de vinningar som från fiskalisk syn­

punkt kan nås genom eliminering av dubbelräkningar och av felföring av

förvaltningskostnader som sker vid den nuvarande överskottsbeskattning-

en. Alternativ 3 uppfyller vidare skäliga fordringar på anpassning till veder­

tagna försäkringsekonomiska principer och ansluter på ett naturligt sätt till

anstalternas offentliga årsredovisning. Alternativet torde vid tillämpningen

inte bereda vederbörande fackmän några svårigheter.

De anmärkningar ledamoten riktar mot alternativet 2 hänför sig till

avsaknaden av förlusttäckningsavdrag och kostnadsavdrag enligt detta al­

ternativ, möjligheten att utan skattekonsekvenser kunna använda utjäm­

ningsfondens medel för annat ändamål än det ursprungligen avsedda, samt

frågorna om avsteg från dubbelbeskattning av aktieutdelningar och om­

fördelning av skatten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Remissinstansernas ställningstagande till de tre alternativen

Av kommitténs tre alternativa förslag till beskattning av skadeförsäk-

ringsrörelse grundas alternativen 1 och 2 på bruttobeskattningsprincipen

under det att det tredje innebär ett bibehållande av en nettovinstbeskatt­

ning. Flertalet remissinstanser förordar alternativet 3.

För säkring sinspektionen uttalar som sin mening att verkan av en brutto­

beskattning, som i sin tillämpning innebär en med avseende på företags­

form mera neutral skattebelastning än en nettobeskattning, är tilltalande ur

rättvisesynpunkt med hänsyn till att därigenom åstadkommes konkurrens

på lika skattevillkor. Bruttobeskattningen leder också otvivelaktigt till enk­

lare regler för beräkning av beskattningsbar inkomst. Med hänsyn härtill

anser inspektionen det i princip vara riktigt att sträva efter ändrade beskatt­

ningsregler som innebär såväl enkelhet i tillämpning som neutralitet till

sin verkan i fråga om belastningen på bolagen. Emellertid anser inspektio­

nen att starka skäl måste föreligga för att ett sådant synsätt på företagsbe­

skattning skall för skadeförsäkringsanstalternas del resultera i avsteg från

för företag i allmänhet gällande beskattningsprinciper. Inspektionen fram­

40

håller att företagsskatteutredningen inom allmänna skatteberedningen av­

visat en omläggning till en renodlad bruttobeskattning och har mot bakgrun­

den härav stannat för att förorda alternativ 3.

Mot ett genomförande av alternativ 1 åberopar flera remissinstanser de

av kommittén i olika avseenden belysta praktiska och principiella olägen­

heter som är förenade med en premiebeskattning. Försäkringsinspektionen

anser emellertid de svårigheter som kommittén anfört mot alternativet nå­

got överdrivna. Dessa svårigheter torde kunna avsevärt begränsas om sy­

stemet baserades exempelvis på eu beräkning med en för alla försäkrings-

grenar gemensam procentsats på ett skatteunderlag utgörande den på året

belöpande premieinkomsten för egen räkning. En schablonbeskattning av

premieinkomsten kan inte avspegla variationerna i de olika försäkrings-

grenarnas resultat inbördes och från år till år, men inspektionen framhål­

ler att samma invändning även kan göras mot de övriga av kommittén re­

dovisade alternativen. Enligt inspektionens mening är dock en förutsätt­

ning för tillämpning av alternativ 1 att skatteunderlaget utökas med hän­

syn till aktie- och annan utdelning. Vidare behövs även en spärregel av den

typ som enligt 30 § 2 mom. KL gäller i livförsäkringsrörelse mot för högt

skatteuttag.

Alternativ 2 tillstyrks endast av försäkringsaktiebolagen Sirius samt —

med vissa modifikationer — Skandia och Atlantica.

Skandia har med instämmande av Atlantica uttalat som sin mening att

de förändringar i gällande överskottsbeskattningssystem som innefattas i

alternativ 3 i och för sig är ägnade att läggas till grund för lagstiftning men

likväl inte undanröjer de påtagliga brister som vidlåder detta system när

det gäller att åstadkomma ett i förhållande till överskott och skatteför-

måga rättvist skatteuttag.

Skandia påpekar att avsikten med hittillsvarande bestämmelser varit att

beskatta vinster som uppkommer inom försäkringsanstalterna, oavsett om

vinsterna delas ut eller ackumuleras i anstalterna och oavsett inom vilken

företagsform vinsterna uppkommer. Denna principiella utgångspunkt bör

enligt Skandias mening gälla även i ett framtida skattesystem. Nuvarande

regler har dock genom bestämmelserna om avdragsgilla fondavsättningar

och nedskrivningar kommit att bli ineffektiva och i stort sett medfört be­

skattning endast av aktiebolag som lämnar aktieutdelning. Härigenom upp­

kommande olika kostnadslägen anstalterna emellan medför en snedvridning

av konkurrensförhållandena som enligt Skandias mening bör rättas till.

En beskattningsmetod enligt alternativ 2 som syftar till beskattning av

skadeförsäkringsanstalts kapital- och fastighetsförvaltning medför enligt

Skandias mening att dessa missförhållanden undanröjs och innebär vidare

ett mera rättvist skatteuttag med hänsyn till kapitalstyrka och därmed

sammanhängande skatteförmåga. Skandia föreslår emellertid vissa änd­

ringar i det av kommittén föreslagna systemet. Vid beräkning av kapital­

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

41

avkastningen bör upp- och nedskrivningar beaktas i likhet med vad som

gäller för livförsäkringsrörelse. Härigenom undviker man kommittéför­

slagets svårtillämpade regler om förbättringskostnader, reparationskostna­

der och försäkringsersättningar för skada på byggnader. Underlaget för be­

skattningen bör vara hela kapitalavkastningen. Detta bör ökas med belopp

motsvarande aktieutdelningar. Ett kostnadsavdrag bör vidare införas. Olika

förslag beträffande utformningen av detta avdrag diskuteras och Skandia

finner att avdraget bör beräknas till 6 % av premieinkomsten. En spärregel

motsvarande den som gäller för livförsäkringsrörelse behövs även för skade-

försäkringsrörelse. 1 fråga om vilken procentsats som bör tillämpas vid den

statliga inkomstbeskattningen anser Skandia, med hänsyn till strävandena

att åstadkomma ett beskattningssystem som nära anknyter till reglerna för

beskattning av livförsäkringsrörelse, det naturligt att tillämpa samma skat­

tesats som gäller för sådan rörelse, nämligen 10 %. Ett ytterligare skäl för

denna skattesats är att beskattningsunderlaget enligt den modifierade for­

men av alternativ 2 är väsentligt utvidgat i förhållande till kommittéförsla­

get. Med dessa modifikationer skulle alternativet gett ett skatteuttag av sam­

ma storleksordning som den skatt försäkringsanstalterna totalt sett under

senare år erlagt till stat och kommun.

Försäkringsinspektionen påpekar bl. a. beträffande den av kommittén fö­

reslagna proportioneringen av hela avkastningen mellan försäkringsfond

och eget kapital att en anstalts öppet redovisade egna kapital enligt in­

spektionens mening ofta ger en mycket ofullständig bild av soliditetsgra-

den. Om uppkommet överskott i försäkringsrörelsen avsätts till öppet

redovisad överskottsfond leder detta vid tillämpning av alternativ 2 till en

ökning av den skattepliktiga andelen av kapitalavkastningen medan eu av­

sättning till säkerhetstillägg i försäkringsfonden medför en minskning av

den skattepliktiga andelen trots att konsolideringen ökats. Disponeras över­

skottet för nedskrivning av tillgångar påverkas inte proportioneringen mel­

lan eget kapital och försäkringsfond.

Inspektionen tillägger att det blir fördelaktigt ur skattesynpunkt för

anstalterna att disponera redovisat eget kapital för förlusttäckning i stäl­

let för att för ändamålet ta i anspråk konsolideringsmedel i försäkringsfon­

den eller dolda reserver i tillgångarna. Alternativ 2 kan förväntas medföra

att anstalterna maximalt utnyttjar sina möjligheter att begränsa skatteun­

derlaget — liksom de gör vid nu tillämpade beskattningssystem. Härigenom

torde det eftersträvade sambandet mellan skatteuttag och skatteförmåga

minska. Synpunkter av samma slag framförs även av ett flertal andra re­

missinstanser.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller i anslutning till proportio­

neringen i alternativ 2 att det i och för sig är principiellt felaktigt att inte

beskatta avkastningen av försäkringsfonden i den mån den belöper på för­

säkringar som inte beskattas hos mottagaren och att sådana försäkringar

torde ha stor omfattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1969

42

Den kritik som remissinstanserna riktar mot alternativ 2 sammanhänger

emellertid främst med att beskattningen skall ske utan direkt hänsynsta­

gande till resultatet av försäkringsrörelsen, att dubbelbeskattning i sedvan­

lig bemärkelse inte sker samt att obeskattade medel -—- dvs. medel avsatta

till utjämningsfond eller vissa andra fonder — kan användas för bl. a. fond­

emission.

Kammarrätten anser det inte förenligt med försäkringstagarnas intres­

sen eller önskvärt från allmän synpunkt att en anstalt vars försäkringsrö­

relse vid viss tidpunkt visar förlust ytterligare belastas av skatt för en inte

befintlig vinst. Den »merskatt» som föranleds av att en anstalt inte kunnat

utnyttja förlust på försäkringsrörelsen i kvittning mot andra inkomster kan

komma att i sista hand drabba försäkringstagarna i form av förhöjda pre­

mier.

I anslutning till kommitténs uttalande om att ett negativt rörelseresultat

kan väntas leda till en minskning av det egna kapitalet och sålunda påverkar

anstaltens totala kapitalavkastning och framför allt den del därav som faller

på det egna kapitalet framhåller Folksam att uttalandet inte motsäger det

faktum att beskattningsmetoden bidrar till att försvaga anstaltens ställning

under ett förlustår eller en serie av förlustår. Detta är, anser Folksam, en

helt oacceptabel effekt.

Försäkringsaktiebolaget Atlas, som är det enda självständiga återförsäk-

ringsbolaget i Sverige, påpekar att dess verksamhet i högre grad än ett di­

rektförsäkringsbolag är inriktat på avtäckning av katastrofrisker av olika

slag. Bolagets resultat måste därför förväntas fluktuera mer än vad som är

normalt för direktförsäkringsbolagen. Det är därför av synnerlig vikt för

bolaget att det system bibehålls, enligt vilket hänsyn tas vid beskattningen

till speciellt dåliga resultat.

Ett flertal försälcringsanstalter uttalar i ett gemensamt yttrande att det

är synnerligen önskvärt att skadeförsäkringsanstalter, vilkas verksamhet

är utsatt för stora och oberäkneliga kastningar, beskattas enligt ett system

som i likhet med vad nu gäller lämnar utrymme för kostnadsavdrag och

som ger möjlighet till resultatutjämning. Vidare påpekar anstalterna att de

ömsesidiga bolagen inte tillkommit för att skapa vinster för ägarna — för­

säkringstagarna. Avsikten är att dessa skall beredas ett försäkringsskydd

till så låg kostnad som möjligt. Detta förhållande och kanske än mer den

starka konkurrensen med dess premiesänkande effekt gör att de ömsesidiga

bolagen i stor utsträckning använder kapitalavkastningen för att fylla ut pre­

mieinkomsten, där denna ej täcker summan av skador och förvaltnings­

kostnader. Alternativet 2 innebär en höjning av skatten för dessa anstalter

och skulle som kompensation härför nödvändiggöra premiehöjning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1969

43

Departementschefen

Den översyn av försäkringsrörelsebeskattningen som försäkringsskatte-

kommittén företagit har enligt direktiven haft som målsättning att i möj­

ligaste mån förenkla beskattningsreglerna för anstalterna. De nya reglerna

borde i princip medföra samma beskattning för anstalterna som de nuva­

rande.

Inom ramen för direktiven har kommittén presenterat tre olika alternativ

för beskattningen av skadeförsäkringsrörelse. Alternativ 1 innebär beskatt­

ning med premieinkomsten som beskattningsunderlag, alternativ 2 lägger

avkastningen av kapital- och fastighetsförvaltning till grund för beskatt­

ningen medan alternativ 3 utgör en överarbetning av nuvarande överskotts-

beskattning.

Skatteuttaget betingas f. n. i hög grad av förekomsten av aktieutdelning

och av icke avdragsgilla kostnader. Man kan med fog göra gällande att nu­

varande beskattning inte avspeglar variationerna försäkringsanstalterna

emellan i fråga om rörelseresultat och inte heller resultatväxlingarna i en

och samma anstalt från år till år. Med hänsyn härtill och i förenldingssyfte

ansåg jag möjligheten till en schablonbeskattning med premieinkomsten

som beskattningsunderlag i första hand böra undersökas. Det torde näm­

ligen knappast kunna tänkas något från teknisk synpunkt enklare system.

Kommittén redovisar emellertid de praktiska och principiella svårigheter

som är förenade med detta och avvisar i likhet med samtliga remissinstanser

systemet. Med hänsyn till de påtalade svårigheterna vill jag inte förorda att

premieinkomsten läggs till grund för beskattning av skadeförsäkringsrörel­

se.

Alternativ 2, som innebär ett räntebeskattningssystem, har utarbetats med

gällande räntebeskattning av livförsäkringsrörelse (kapitalförsäkring) som

förebild. För livförsäkringsanstalternas del syftar emellertid reglerna till att

på ett praktiskt sätt beskatta avkastningen på de sparmedel som anstalten

förvaltar för de enskilda försäkringstagarnas räkning. När kommitténs ma­

joritet föreslår att beskattningsunderlaget för skadeförsäkringsrörelse skall

utgöras av avkastningen på det egna kapitalet, är bakgrunden inte densam­

ma. Det är i stället fråga enbart om ett nytt sätt att utforma beskattningen

av sj älva verksamheten.

Den gängse formen för företagsbeskattning bygger på verksamhetsresul­

tatet som skatteunderlag. Enligt gällande beskattningsregler för skadeför­

säkringsrörelse inverkar emellertid ett flertal faktorer på beräkningen med

påföljd att beskattningen inte speglar rörelseresultaten. Jag anser det därför

inte obefogat att pröva andra vägar för beskattning av skadeförsäkrings­

rörelse än en överskottsbeskattningsmetod. Det räntebeskattningssystem

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1969

som förordas av majoriteten i kommittén har flera fördelar. Det synes

enkelt att tillämpa och redan av den anledningen vara att föredra för

både anstalter och heskattningsmyndigheter. En väsentlig fördel är vi­

dare att ett sådant räntebeskattningssystem nära ansluter till anstalternas

balansräkningar. Vid remissbehandlingen har emellertid vissa invändningar

framförts mot systemets uppbyggnad. Jag anser det i och för sig möjligt att

inom ramen för ett räntebeskattningssystem enligt alternativ 2 beakta dessa

invändningar. Bl. a. skulle systemet kunna utbyggas med regler om förlust­

avdrag i speciella fall och med bestämmelser som särskilt beaktar försäk­

ringsaktiebolagens utdelningar.

I direktiven utsädes emellertid att de nya reglerna i princip borde medfö­

ra samma beskattning för anstalterna som de nuvarande. Som framgår av

kommitténs undersökningar av beskattningseffekten, vilka redovisas i bi­

lagorna 1—3, kan ett räntebeskattningssystem förväntas medföra en inte

oväsentlig ökning av de ömsesidiga bolagens beskattning och en sänkning

av aktiebolagens. Man kan visserligen i likhet med kommittémajoriteten göra

gällande att räntebeskattningen därigenom ger en i och för sig rimligare re­

lation i beskattningshänseende de olika anstalterna emellan än den nuva­

rande överskottsbeskattningen. Emellertid anser jag att särskild betydelse

bör tillmätas de olika anstalternas rörelseinriktning och därmed samman­

hängande omständigheter som för olika anstaltstyper bestämmer deras re­

sultat och skatteförmåga. Jag anser det mot denna bakgrund ej tillfreds­

ställande om skatteförmågan såsom enligt alternativ 2 skulle mätas med

hänsyn till avkastningen. Genom skälighetsprincipens införande får nämli­

gen anses godtaget att en väl konsoliderad anstalt är oförhindrad att dispo­

nera avkastningen till reduktion av premierna. En beskattning av avkast­

ningen skulle kunna befaras leda till en premiehöjning som kompensation

för denna beskattning. Det är inte möjligt att i ett räntebeskattningssystem

genom någon form av avdrag beakta i vad mån kapitalavkastningen tagits i

anspråk för premiereduktion. Med hänsyn till de godtagna principerna om

användning av avkastningen bör enligt min mening inte möjligheten till

premiereduktion motverkas av den ökade skattebelastning på vissa försäk-

ringsanstalter som skulle bli följden, om alternativ 2 genomfördes. Jag kan

därför inte godta detta alternativ. I stället ansluter jag mig till flertalet re­

missinstanser och förordar en beskattning som är utformad enligt över-

skottsbeskattningsmetoden. De nuvarande reglerna bör dock omarbetas.

Kommittén har i alternativ 3 framlagt förslag härom. Jag ansluter mig i allt

väsentligt till kommitténs alternativ 3 och återkommer i ett senare samman­

hang till den närmare utformningen av alternativet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1969

45

DEN TEKNISKA UTFORMNINGEN AV ALTERNATIV 3

Försäkringsskattekommittén

Takregeln

Takregeln innebär att avdrag inte medges för ökning av utjämningsfond

i den mån fonden genom ökningen kommer att överskjuta ett belopp av tio

gånger den på året belöpande premieinkomsten för egen räkning för brand­

försäkring ökat med två gånger den på året belöpande premieinkomsten för

egen räkning för annan skadeförsäkring än brandförsäkring.

Kommittén påpekar att utformningen av takregeln, som infördes den 1

januari 1929, skall ses mot bakgrunden av att brandförsäkringen då redo­

visades fristående från övrig försäkringsrörelse. Brandförsäkringen var vid

takregelns tillkomst den dominerande branschen på skadeförsäkringens om­

råde och betraktades som den ur risksynpunkt äventyrligaste försäkringen.

Sedan dess har emellertid skett stora förändringar och den tekniska utveck­

lingen har medfört att risken för mycket stora skador numera även för­

binds med annan försäkring än brandförsäkring. Som en följd härav har

den relativa betydelsen av den risk som är hänförlig till objektens brand-

skademoment betydligt minskat. Sedan 1940-talet räknas inte renodlad

brandförsäkring som särskild försäkringsgren. Brandrisken ingår i stället

som ett moment i mera omfattande försäkringar av den egendom det gäller

(kombinationsförsäkringar). Den år 1949 utfärdade redovisningskungörel-

sen anpassades efter denna utveckling.

Då försäkringsanstalt skall föra sina räkenskaper i enlighet med den nu

gällande kungörelsen den 27 april 1962 (nr 118) angående försäkringsbo­

lags balansräkning samt vinst- och förlusträkning (redovisningskungörel-

sen) kan anstalten inte i sin deklaration redovisa bokförda belopp som av­

ser på året belöpande premieinkomst för egen räkning för brandförsäkring.

Om en anstalt önskar ökad utjämningsfond till belopp som överstiger dubb­

la premieinkomsten ställs därför anstalten inför nödvändigheten att särskilt

utreda hur stor del av den direkta och indirekta premieinkomsten liksom

även av de avgivna återförsäkringspremierna som skall anses belöpa på

brandförsäkring. Detta kan vålla betydande omgång och kan endast göras

approximativt.

1961 års utredning angående översyn av vissa beskattningsregler för ska-

deförsäkringsrörelse föreslog att takregeln skulle slopas. Förutom att fast­

ställandet av taket på grund av att brandförsäkringen inte redovisades som

fristående verksamhet måste bli mer eller mindre godtyckligt åberopade ut­

redningen att ett tak var av ringa betydelse med hänsyn till skälighetsprin-

cipen vid premiesättningen och till att avkastningen på utjämningsfonden

utgjorde beskattningsbar inkomst. Behov kunde därför inte heller anses

46

föreligga för en på annat sätt utformad takregel. Utredningen påvisade vi­

dare att endast en ringa del av försäkringsanstalternas redovisade utgifter

för skatt belöpte på själva försäkringsrörelsen. Det var främst andra grenar

av anstalternas verksamhet som åsamkade dessa deras skatteutgifter.

Utredningens förslag tillstyrktes av flertalet remissinstanser.

Försäkringsskattekommittén ansluter sig till 1961 års utrednings förslag.

I sammanhanget framhåller kommittén att den liberalisering som kan an­

ses uppkomma genom att takregeln slopas får praktisk betydelse endast i

ett fåtal fall. Dessutom påpekar kommittén att konsekvensen av slopandet i

inte oväsentlig utsträckning kommer att motverkas av de ändringar som

föreslås beträffande beräkningen av vinsten på själva försäkringsrörelsen.

Dubbelräkningar

Fondavsättningar

Vid beräkning av den skattemässiga rörelsevinsten av skadeförsäkrings-

rörelse medges enligt punkt 2 första stycket av anvisningarna till 30 § KL

avdrag för avsättning bl. a. till regleringsfond för trafikförsäkring, till i lag

föreskriven säkerhetsfond, till sådan reservfond som av ömsesidig kreaturs-

försäkringsanstalt bildas enligt gällande föreskrifter om allmänna grunder

angående försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsam­

ma husdjurssjukdomar och till utjämningsfond. De poster som ingår i be­

räkningen av de tre förstnämnda avsättningarna ingår emellertid i princip

också i beräkningen av vinsten på själva försäkringsrörelsen. Denna vinst ut­

gör den yttersta gräns för belopp som får avsättas till utjämningsfonden.

Härigenom kommer samma poster att medtas vid beräkningen av två skilda

skattefria avsättningar och motsvarande dubbelräkningar äger rum.

Försäkringsskattekommittén anser att sådana dubbelräkningar kan mot­

verkas genom en utbyggnad av schemat för beräkning av vinsten på själva

försäkringsrörelsen. Kommittén föreslår därför att avsättning till regle­

ringsfond för trafikförsäkring eller i lag föreskriven säkerhetsfond skall

avräknas från den enligt vinstschemat framräknade vinsten. I konsekvens

härmed skall även beaktas minskning av regleringsfond och säkerhetsfond

vid beräkning av vinsten på själva försäkringsrörelsen.

Vad angår avsättningar till sådan reservfond som av ömsesidig kreaturs-

försäkringsanstalt bildas enligt gällande föreskrifter om allmänna grunder

angående försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av smittsamma

husdjurssjukdomar anser kommittén att avsättning till sådan fond inte be­

höver beaktas i vinstberäkningsschemat. Kommittén pekar därvid på att

sådan försäkring endast förekommer i ett fåtal anstalter och att avsätt­

ningar till reservfond inte behövs i dessa anstalter. Vidare bör enligt kom­

mittén vinstberäkningsschemat i ett system som syftar till förenkling inte

onödigtvis belastas med poster som i praktiken torde sakna betydelse.

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1969

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

ningen som inte upptas i anstalternas skatteredovisning åtskilda från rö­

relsen. Hit räknas således inte kostnader för fastighetsförvaltning. Förvalt­

ningskostnader för egen räkning redovisas med samma belopp vid beräk­

ning av överskott av rörelsen (nettointäkten) och vid beräkning av vinsten

på själva försäkringsrörelsen. Genom att samma belopp på detta sätt redo­

visas såväl vid beräkning av överskott av rörelsen som vid beräkning av

vinsten på själva försäkringsrörelsen kommer en minskning av förvaltnings­

kostnaderna att medföra att motsvarande större belopp inom ramen för tak­

regeln kan avsättas till utjämningsfond.

1961 års utredning ansåg det principiellt felaktigt att finansförvaltnings­

kostnader, exempelvis kostnader för köp och försäljning av värdepapper,

som saknar samband med själva försäkringsrörelsen, skulle belasta sche­

mat för beräkning av vinsten av denna rörelse och därigenom kunna kom­

ma att inverka på avsättningen till utjämningsfonden. Utredningen föreslog

därför att från förvaltningskostnaderna i schemat skulle avdrag göras med

belopp motsvarande 2 %o av värdet av anstaltens tillgångar med undantag

av fastigheter.

Försäkringsskattekommittén uttalar som sin mening att det i ett system

som syftar till enkla bestämmelser är av stor betydelse att kunna bortse

från schablonavdrag liknande det som 1961 års utredning föreslog. Visser­

ligen är kommittén medveten om att viss kritik kan framföras mot att för­

valtningskostnader som avser finansförvaltningen härigenom kommer att

minska det belopp som kan avsättas till utjämningsfond. Emellertid skall

enligt kommitténs mening i sammanhanget uppmärksammas att förvalt­

ningen av tillgångar som svarar mot försäkringsfonden bör anses höra till

försäkringsrörelsen. Kommittén finner därför inte anledning att föreslå nå­

gon schablon för beräkning av sådan del av förvaltningskostnaderna som

skulle vara hänförlig till finansförvaltningen.

Det förvaltningskostnadsbelopp som i anstalternas skatteredovisning dras

av vid beräkning av överskott av skadeförsäkringsrörelse (nettointäkten)

är rensat från icke avdragsgilla förvaltningskostnader. Dessa senare kost­

nader särredovisas för att förklara gjorda avvikelser från de i vinst- och

förlusträkningen redovisade beloppen. Genom att förvaltningskostnader för

egen räkning redovisas med samma belopp vid beräkning av överskott av

rörelsen (nettointäkten) och vid beräkning av vinsten av själva försäkrings­

rörelsen, kommer denna vinst emellertid att redovisas till ett med summan

av de icke avdragsgilla förvaltningskostnaderna förhöjt belopp. Kommittén

anser det inte rimligt att förvaltningskostnader, som vid beräkning av över­

skottet av rörelsen (nettointäkten) inte är avdragsgilla, i stället skall kunna

avdras genom att avsättning kan ske till utjämningsfond med ett däremot

svarande högre belopp. Därför föreslår kommittén att samtliga förvaltnings­

kostnader för egen räkning i rörelsen skall utgöra avdragsposter vid beräk­

ning av vinsten på själva försäkringsrörelsen. Vidare bör enligt kommitténs

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

schemat motverka de dubbelräkningar som kan uppkomma genom avsätt­

ningar till regleringsfond för trafikförsäkring och i lag föreskriven säker­

hetsfond och för anstalt som driver — förutom inländsk skadeförsäkrings-

rörelse — sådan rörelse från fast driftställe i land med vilket Sverige slutit

avtal om undvikande av dubbelbeskattning tillstyrks också allmänt av re­

missinstanserna. Likaså anser remissinstanserna det naturligt att i konse­

kvens med förslaget att eliminera möjligheter till dubbelräkning hänsyn

skall tas till minskning av sådan regleringsfond och säkerhetsfond och vi­

dare på sätt kommittén föreslagit att underskott i nämnd utländsk rörelse

skall beaktas.

Remissinstanserna delar vidare kommitténs uppfattning att avsättning

för beslutad premieåterbetalning bör hänföras till premiereserven samt att

verkställd premieåterbetalning bör upptas som avgående post i vinstberäk-

ningsschemat för att därigenom undvika att dubbelräkning sker. Folksam

ifrågasätter dock om det är nödvändigt att införa beteckningen premieåter­

betalning. Ett bibehållande av termen återbäring även inom skadeförsäk­

ringens område synes enligt Folksam i och för sig inte innebära några tek­

niska svårigheter och för försäkringstagarna är innebörden av ordet inte

obekant.

Vad slutligen angår kommitténs förslag att samtliga förvaltningskostna­

der skall upptas som avdragspost i schemat för beräkning av vinsten på

själva försäkringsrörelsen tillstyrker flertalet remissinstanser detta för­

slag. Härigenom undanröjs den effekten av nu gällande lagbestämmelser att

belopp som motsvarar dels sådana kostnader för fastighetsförvaltning som

vid självdeklaration avräknas mot fastighetsintäkter dels icke avdragsgilla

förvaltningskostnader eventuellt kan skattefritt avsättas till utjämnings­

fond.

Kammarrätten som anser beaktandet av samtliga förvaltningskostnader

ge ett i och för sig riktigt resultat, uttalar farhågor för att sannolikt vissa

svårigheter skulle uppstå vid tillämpningen av kommitténs förslag. Ound­

vikligen torde nämligen tvister uppkomma om vad som är att hänföra till

förvaltningskostnader. Hos de olika anstalterna kan olika uppfattningar

råda om vad som skall hänföras dit och redovisningen i räkenskaperna av

sådana kostnader torde inte utan närmare granskning och prövning kunna

godtas. Kammarrätten pekar på att kommittén inte anfört några exempel

på vilka ytterligare förvaltningskostnader som är avsedda utöver de enligt

nu gällande bestämmelser vid taxering avdragsgilla och att det kan bli erfor­

derligt med närmare anvisningar i frågan.

Folksam uppmärksammar att bland förvaltningskostnaderna även befin­

ner sig finansförvaltningskostnaderna. Dessa utgörs dels av sådana kostna­

der som avser förvaltningen av den andel av tillgångarna som svarar mot

försäkringsfonden och dels av sådana kostnader som avser förvaltningen av

den andel av tillgångarna som svarar mot överskottsfonderna. Den princi-

Iiungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1969

53

piella utformningen av vinstberäkningsschemat anser Folksam vara sådan

att sistnämnda finansförvaltningskostnader borde lämnas utanför detta

schema. Behandlingen i schemat av de förvaltningskostnader som har an­

knytning till försäkringsfonden bör enligt Folksams uppfattning sättas i

samband med valet av den räntesats enligt vilken försäkringsfondens för­

räntning sker i vinstberäkningsschemat. Den ränteavkastning om 4 % på

ingående försäkringsfond för egen räkning, vilken upptas som inkomstpost

i schemat, motverkas på utgiftssidan av de bland förvaltningskostnaderna

inkluderade kostnaderna för finansförvaltningen. Den i schemat acceptera­

de nettoförräntningen av ingående försäkringsfond kommer alltså att bli

lägre än det angivna bruttovärdet 4 %. Folksam anser att kommitténs för­

slag angående förvaltningskostnaderna endast bör godtas under förutsätt­

ning att räntefoten i vinstberäkningsschemat ökas till 5 % och ränteinkoms­

ten beräknas på basis av försäkringsfondens genomsnittliga storlek under

beskattningsåret.

Folksam anför vidare att en skadeförsäkringsanstalt kan bygga upp er­

forderlig konsolidering genom att uppkomna överskott avsätts antingen

till försäkringsfonden såsom säkerhetstillägg eller till överskottsfonderna

(huvudsakligen utjämningsfonden). Konsolidering kan också ske genom

att överskott används för nedskrivning av placeringstillgångar. Genom för-

säkringsinspektionens normalplan för avsättning av försäkringsfond i ska­

deförsäkring regleras den konsolidering som får ske i form av säkerhets-

tiHägg. Försäkringsinspektionen har i sin normalplan fastställt med hänsyn

till försäkringsverksamhetens förhållanden skäliga maximi- och minimi­

gränser för säkerhetstilläggen. De konsolideringsmedel som fått sin place-

ring i utjämningsfonden tjänar samma syfte som säkerhetstilläggen i för­

säkringsfonden. Det vore därför enligt Folksams mening naturligt att i skat-

tebestämmelserna behandla sådana utjämningsfondsmedel, för vilka det

skulle finnas utrymme inom ramen för säkerhetstilläggens maximigräns,

på samma sätt som försäkringsfonden behandlas. Härigenom skulle då

ränteinkomsten i vinstberäkningsschemat påverkas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför i fråga om vad som bör

beaktas vid anstalternas skattefria avsättningar följande.

Eu speciell fråga för försäkringsanstalterna är dock beräknandet av fram­

tida kostnader på grund av tecknade försäkringar. Dessa kostnader måste

beräknas på ett företagsekonomiskt riktigt sätt. Ramen för skattefria av­

sättningar bör göras så stor att anstalternas möjligheter att fullgöra sina

förpliktelser icke äventyras. Fn sådan konsolideringspolitik är också ett

vitalt intresse för försäkringstagarna. Dock kan man ej tillåta hur stora

skattefria avsättningar som helst. Någonstans måste den gräns sättas, där

ytterligare avsättningar icke rimligtvis erfordras för fullgörande av före­

tagens förpliktelser i försäkringsfall. Denna gräns har uppnåtts då avsätt­

ningen i verklig mening utgör kapitalbildning. Reglerna för avsättningar

på grund av förpliktelser av väntade försäkringsfall bör kunna utformas

med hjälp av tillgänglig statistik över kostnader, som försäkringsföretagen

haft i detta hänseende under en längre tidsperiod. Det bör ankomma på

riksskattenämnden att utfärda anvisningar härom.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Departementschefen

Försäkringsskattekonunittén har vid översynen av gällande överskotts-

beskattningssystem främst upptagit till undersökning ändamålsenligheten

av reglerna om avdragsgill avsättning till utjämningsfond. Dessa regler in­

fördes den 1 januari 1929 och har sedan dess gällt oförändrade. Begräns­

ningarna av avsättning till utjämningsfond sammanhänger dels med att fon­

den inte får överstiga visst beräknat belopp (takregeln), dels med att av­

sättningen inte får överstiga visst belopp (enligt s. k. vinstberäkningsschema

beräknad vinst på själva försäkringsrörelsen). Skattefriheten för ökning av

fonden under vinstår har motiverats med att fondmedlen blir bundna till

själva försäkringsrörelsen på så sätt att de endast får användas till täckande

av förlust och då i första hand förlust på sådan rörelse. Fondminskningen

redovisas enligt skatterättsliga grunder som intäkt.

Kommittén föreslår att takregeln skall slopas. Det har tidigare framförts

synpunkten att takregeln skulle vara överflödig om skälighetsprincipen ge­

nomfördes på skadeförsäkringens område. Härvid torde ha förutsatts att

skälighetsprövningen vid premiesättningen skulle omfatta premierna inom

samtliga verksamhetsgrenar. En logisk följd av den växelverkan som genom

vinstberäkningsschemat äger rum mellan försäkringsfond och utjämnings­

fond borde nämligen bli att skäligheten i premiesättningen skulle få avgö­

rande betydelse för avsättningsmöjligheterna också vad angick utjämnings­

fonden i den skälighetsprövade verksamheten. Gällande försäkringsrättslig

lagstiftning undantar emellertid från tillämpning av skälighetsprincipen

skadeförsäkringsrörelse som bedrivs i utlandet av svensk försäkringsanstalt

och i Sverige bedriven sjöförsäkrings- samt land- och lufttransportförsäk-

ringsrörelse.

En tänkbar lösning skulle vara att man endast skulle bibehålla en tak­

regel för inte skälighetsprövade grenar. Mot en sådan anordning talar emel­

lertid flera omständigheter, bland dem betydelsen av den av försäkrings-

inspektionen fastställda normalplanen för avsättning till försäkringsfond i

skadeförsäkring och av konkurrensen anstalterna emellan såväl inom som

utom landet. Jag anser därför att det i stället för en modifierad takregel bör

införas en på rent försäkringsrättsliga synpunkter grundad rätt till avdrag

för avsättning av vinstmedel till utjämningsfond. Vidare kommer jag att

förorda ett flertal ändringar i vinstberäkningsschemat. Vidtas dessa änd­

ringar anser jag att vinsten resp. förlusten på själva försäkringsrörelsen med

hänsyn till effekten av skälighetsprincipen i skälighetsprövade grenar och

56

vändning. Detta innebär således att anstalt som bedriver försäkringsrörelse

såväl här i landet som från fast driftställe i utlandet får skatta här i landet

för inkomst även från utlandet samt att den utländska skatten får avräk­

nas från den svenska skatten.

Det är således endast i de fall dubbelbeskattningsavtal utformats enligt

den s. k. exempt-metoden som inkomst av den från fast driftställe i utlan­

det bedrivna rörelsen undantas från beskattning här i landet. Föreligger

däremot ett dubbelbeskattningsavtal upprättat enligt credit of tax-metoden

beskattas inkomsten av den utländska rörelsen här i landet. Därvid kan

enligt punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL omkostnadsavdrag för utländsk

skatt erhållas. Omkostnadsavdrag får dock inte ske för skatt som omfattas

av överenskommelsen. Som framgått får däremot sådan skatt avräknas från

den uträknade svenska skatten. Avräkning får dock inte göras med belopp

överstigande den inkomstskatt som hänför sig till inkomsten av den ut­

ländska verksamheten.

Det är givetvis inte tillfredsställande att en rörelseinkomst som inte be­

skattas här i landet skall kunna påverka den skattefria avsättningen till ut­

jämningsfond. I de fall däremot då vinst av utländsk rörelse beskattas här

bör resultatet av denna rörelse ingå i beräkningen av vinsten på själva för­

säkringsrörelsen. Avräkning av utländsk skatt kan som tidigare angetts en­

dast ske upp till belopp motsvarande den skatt som är hänförlig till den ut­

ländska rörelsen. Vid beräkning av denna inkomst tas hänsyn såväl til! in­

täkter som kostnader i den utländska rörelsen. Det kan alltså förutsättas att

under alla omständigheter inkomsten av den här i landet bedrivna rörelsen

i sin helhet kommer att beskattas här, rensad från avdrag som är hänförliga

till den utländska rörelsen.

Jag anser därför att man i vinstbeskattningsschemat endast skall beakta

resultatet av rörelse som bedrivits från fast driftställe i utländsk stat, med

vilken ingåtts dubbelbeskattningsavtal utformat enligt exempt-metoden. Som

kommittén påpekat är det inte möjligt att rensa schemat från de belopp

som hänför sig till den utländska rörelsen. Vinsten på själva försäkringsrö­

relsen bör därför minskas med belopp motsvarande överskottet av rörelsen i

utlandet eller — i de fall underskott uppkommit i sådan rörelse — ökas

med detta underskott.

Kommittén anser att man med hänsyn till åsyftad enkelhet i systemet inte

bör möjliggöra att avdrag för avsättning till utjämningsfond skall kunna er­

hållas med olika belopp vid den statliga och den kommunala beskattningen.

Den situation där sådan effekt skulle kunna uppkomma är då dubbelbeskatt­

ningsavtalet endast avser den statliga beskattningen. För att motverka olika

avdrag vid den statliga och den kommunala taxeringen föreslår komittén att

hänsyn vid båda taxeringarna skall tas till det genom dubbelbeskattnings­

avtal från statlig inkomstskatt undantagna överskottet av rörelse i utlandet.

Emellertid avser avtalen enligt exempt-metoden numera i helt övervägande

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1969

58

der för egen räkning i stället för som nu endast sådana förvaltningskostna­

der för egen räkning som är avdragsgilla i beskattningshänseende, dels en

ny post, nämligen beräknad hyra för anstalten tillhörig fastighet som an­

vänds i rörelsen.

F. n. tillämpas det systemet att det avdrag för förvaltningskostnader som

sker vid beräkning av vinsten på själva försäkringsrörelsen, alltså det ytters­

ta belopp som får avsättas till utjämningsfond, motsvarar de avdragsgilla

förvaltningskostnaderna vid bestämmande av nettointäkten av rörelsen. Det­

ta innebär att avdrag kan erhållas för belopp motsvarande icke avdragsgilla

förvaltningskostnader genom en avsättning till utjämningsfonden. I likhet

med kommittén finner jag att ändring härutinnan är påkallad.

Genom att i schemat ta hänsyn till samtliga förvaltningskostnader kom­

mer naturligtvis även kostnader hänförliga till finansförvaltningen att

minska det belopp som kan avsättas till utjämningsfond. Det kan emellertid

som kommittén anfört göras gällande att kostnader för förvaltning av de

tillgångar som svarar mot försäkringsfonden bör kunna anses höra till för­

säkringsrörelsen. Även om det med visst fog skulle kunna göras gällande

att särskild hänsyn också borde tas till förvaltningskostnader för tillgångar

som svarar mot överskottsfonderna kan å andra sidan framhållas att över-

arbetningen av beskattningsreglerna på detta område bl. a. syftar till att

åstadkomma så enkla regler som möjligt. Hänsyn till dessa förvaltnings­

kostnader skulle kräva införandet av ett schablonavdrag som skulle belasta

vinstberäkningsschemat. Samtidigt som ett sådant schablonavdrag får anses

motverka förenklingssyftet och därför, för att kunna godtas, kräva särskilt

stark motivering, skulle avdraget i verkligheten inte kunna fånga upp de

åsyftade finansförvaltningskostnaderna. Avdraget skulle med andra ord inte

kunna fylla sin avsedda funktion. Bl. a. kan nämligen inte någon bestämd

tillgång hänföras till överskottsfonderna. Kommitténs undersökningar visar

emellertid att anstalternas eget kapital, dvs. aktiekapital eller garantikapital

jämte över skottsfonder och balanserad vinst procentuellt utgör omkring

20 % av summan av eget kapital och försäkringsfond. Försäkringsfonden

svarar sålunda mot den helt övervägande delen av förvaltade tillgångar. Jag

anser därför att vinsten på själva försäkringsrörelsen bör beräknas enligt

ett schema där anstaltens samtliga förvaltningskostnader för egen räkning

upptas som avgående post. Enligt min mening bör den med hänsyn därtill

beräknade vinsten godtas som högsta skattefria avsättning till utjämnings­

fond. Att lämna en uttömmande redogörelse för vad som skall anses som

förvaltningskostnader är ogörligt. Vidare anser jag att en exemplifiering

saknar värde.

Folksam föreslår en ändring av den procentsats efter vilken räntan på

ingående försäkringsfond för egen räkning skall beräknas i schemat. Vi­

dare föreslår Folksam att ränteinkomsten skall beräknas på försäkrings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

60

lertid vid översynen av dessa regler funnit anledning alt med hänsyn till

penningvärdeförändringen och andra omständigheter föreslå ändring be­

träffande det i punkt 3 sjätte stycket av anvisningarna till 30 § KL nämn­

da avdraget på 5 kr. för varje direkt tecknad försäkring (i fortsättningen

kallat antalsavdraget). Vidare föreslår kommittén ändring i reglerna om

beskattning av utländsk återförsäkringsrörelse. Slutligen diskuterar kom­

mittén vissa frågor angående beskattningen av understödsföreningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Antalsavdraget

Det system enligt vilket kapitalförsäkring beskattas innebär i princip

att försäkringsgivaren som skattskyldig träder i stället för försäkrings­

tagaren i fråga om ränteavlcastningen av de premier som inbetalas för ifrå­

gavarande försäkringar. Försäkringsgivaren bör därför principiellt inte

erlägga skatt för intäkt av sådan avkastning med större belopp än som

skulle ha erlagts, om försäkringstagaren själv varit skattskyldig för sam­

ma intäkt. Därvid har emellertid ansetts böra beaktas att åtskilliga försäk­

ringstagare har så låg inkomst att de inte påförs statlig inkomstskatt. Vi­

dare har ansetts att särskild hänsyn vid beskattningen bör tas till att vissa

utgifter i försäkringsrörelsen har karaktär av styckekostnader. Lagstifta­

ren har därför sökt åstadkomma en rättvis avvägning vid beskattningen

mellan anstalter med låg medelförsäkringssumma och sådana med hög

medelförsäkringssumma eller mellan rörelse avseende s. k. liten livförsäk­

ring och annan livförsäkringsrörelse.

Det är mot bakgrunden av dessa synpunkter antalsavdraget bör ses. Av­

draget har således i förening med ett schablonmässigt avdrag på 5 % av

nettointäkten av kapital- och fastighetsförvaltning ett flerfaldigt syfte.

Detta är att för försäkringsanstalter vilkas försäkringstagare har låg in­

komst reducera skatteunderlaget med hänsyn därtill och att för sådana

anstalter som har låg medelförsäkringssumma med därav följande propor­

tionsvis höga omkostnader för varje försäkring åstadkomma en kraftigare

reduktion av skatteunderlaget än för anstalter med hög medelförsäkrings­

summa. Slutligen är syftet med bestämmelserna att anstalterna skall er­

hålla täckning för andra omkostnader än sådana som avser utgiftsräntor

och nedskrivning av vissa tillgångar.

Skattesatsen vid den statliga inkomstbeskattningen av livförsäkringsrö­

relse utgör 10 % av beskattningsbar inkomst. Detta procenttal motsvarar

det lägsta talet för fysiska personer som påförs statlig inkomstskatt. I sam­

manhanget bör dock uppmärksammas att år 1955 infördes ett schablon­

avdrag från inkomst av kapital med 200 kr. för makar och 100 kr. för en­

samstående. Avdraget är numera höjt till 800 kr. resp. 400 kr. Avdraget

kan därför förutsättas medföra att åtskilliga försäkringstagare inte skulle

blivit beskattade för ränteavkastningen om de varit skattskyldiga för denna.

61

Som framgått medges antalsavdrag av 5 kr. för varje direkt tecknad för­

säkring. Som eu enda försäkring anses härvid alla kapitalförsäkringar som

samtidigt tecknats på samma persons eller samma personers liv. Kommit­

tén har funnit en omprövning av antalsavdraget angelägen. Genom antals-

avdraget kan nämligen i vissa fall underskott uppkomma i eu verksamhets­

gren, vilket underskott sedan kan utnyttjas i annan verksamhetsgren som

redovisar överskott. Vidare har storleken av antalsavdraget beräknats med

hänsyn till de kostnadsförhållanden m. m. som gällde år 1947.

Kommittén påpekar alt rättspraxis efter ikraftträdandet av bestämmel­

serna om antalsavdraget tagit ställning till frågan om sådant avdrag skall

medges för varje genom grupplivförsäkring försäkrad person. Regerings­

rätten har i avgöranden år 1956 (ref. 16 och not. Fi 579) ansett att anstalt

författningsenligt är berättigad till antalsavdrag för varje person som er­

hållit kapitalförsäkring genom grupplivförsäkring.

Detta ställningstagande i praxis har haft till följd att i verksamhetsgre­

nar med obetydlig ränteavkastning summa antalsavdrag inte bara är stor i

relation till ränteavkastningen utan t. o. in. överstiger denna. Den verksam­

hetsgren som främst åsyftas är grupplivförsäkring som omfattar kapitalför­

säkring med kollektiv anslutning. Sådan försäkring är en ren riskförsäk­

ring, dvs. försäkring utan sparmoment. Den har vidare lägre premier än de

som tillämpas vid individuell försäkring. Premiereserv avsätts inte i kollektiv

grupplivförsäkring och fondbildningen är följaktligen obetydlig inom denna

verksamhetsgren. Genom antalsavdragen uppkommer därför i allmänhet un­

derskott i grupplivförsäkringen. En anstalt med både grupplivförsäkrings­

rörelse och individuell försäkringsrörelse kan dra av underskottet vid be­

räkning av skattepliktig nettointäkt av den övriga kapitalförsäkringsrörel­

sen. En sådan anstalt får alltså i konkurrenshänseende en fördel jämfört

med anstalter som endast har individuell försäkring. Vidare bör beaktas att

de verkliga styckekostnader för kapitalförsäkring som antalsavdraget__för­

utom andra funktioner — har till uppgift att täcka, minskar när antalet

kollektivförsäkrade ökar. Denna minskning bör bli mera markant ju större

det försäkrade kollektivet är.

Kommittén har diskuterat olika lösningar för att bl a. motverka att an­

stalt med omfattande kollektiv försäkring genom antalsavdraget försätts i

ett från beskattningssynpunkt förmånligare läge än anstalter med huvud­

vikten lagd vid individuell försäkring. Med hänsyn till synpunkterna om

styckekostnader anser kommittén att antalsavdraget hör bibehållas. Av sam­

ma skäl är det inte heller enligt kommitténs mening möjligt att slopa an­

talsavdraget i rörelse som avser försäkring utan sparmoment. Att i stället för

antalsavdraget införa ett högre procentavdrag skulle vidare enligt kommit­

tén innebära att den avsedda effekten av antalsavdraget skulle utebli. Kom­

mittén har därför stannat för att antalsavdraget bör få avräknas endast mot

vad som efter övriga avdrag återstår av bruttointäkten i den verksamhets­

gren till vilken avdraget hänför sig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

63

talet 36 som relation mellan förvaltningskostnader och summan av 5-pro-

centavdrag och antalsavdrag. Härvid har kommittén bortsett från den kol­

lektiva försäkringen, då redan nu gällande antalsavdrag är tillräckligt för

att åstadkomma regelmässiga underskott i sådan försäkring och antals-

avdraget bör få avräknas mot återstående bruttointäkt endast inom den

verksamhetsgren till vilket avdraget hänför sig. Vid beräkningen av antals-

avdragets storlek har kommittén vidare bortsett från sådana specialanstalter

som inte alls eller endast i mindre omfattning driver rörelse som avser indi­

viduell försäkring.

De uppgifter kommittén redovisar för beräkningen avser efter nämnda

korrigeringar samtliga livförsäkringsanstalters individuella försäkringsrö­

relse med grunder år 1965. Uppgifterna som sammanställdes med ledning

av dels anstalternas självdeklarationer, dels den officiella statistiken röran­

de livförsäkring i publikationen »Enskilda försäkringsanstalter» har fram-

räknats av försäkringsinspektionen. Uppgifterna visar att sammanlagda

beloppet av 5-procentavdragen uppgick till 9,7 milj. kr. och sammanlagda

förvaltningskostnaderna till 181,4 milj. kr. samt att det antal enheter av­

seende individuell försäkring som var och en berättigade till antalsavdrag

utgjorde 3 075 000 st.

Med bibehållande av relationstalet 36 % — dvs. att schablonavdragen

skulle motsvara 36 % av förvaltningskostnaderna — och gällande bestäm­

melser rörande 5-procentavdraget uppställde kommittén följande ekvation

för att beräkna det avdrag som skulle ersätta nuvarande antalsavdrag på

5 kr. per försäkring

9,7 + X )< 3 075 000 == 0,36 X 181,4

Det sökta talet X, dvs. det belopp som svarar mot gällande 5-kronorsav-

drag, blir då 18 kr. 8 öre.

Kommittén pekar emellertid på den omständigheten att förhållandena nu

är i många hänseenden väsentligt olika de som rådde år 1947. Här åsyftas

bl. a. å ena sidan de allmänna kostnadsstegringar som drabbat anstalterna

och å den andra de betydande rationaliseringar som torde ha ägt rum. Kom­

mittén anser visserligen att relationstalet 36 % inte kan anses utgöra en helt

rättvisande grund för beräkning av storleken av det avdrag, som skall er­

sätta nuvarande antalsavdraget, men anser dock talet vägledande. Vidare

menar kommittén att en till beloppet bestämd höjning av antalsavdraget

inte skulle kunna spegla de ändringar i kostnadsläget som eventuellt kunde

inträffa under den närmaste framtiden. Kommittén stannar för att avdraget

skall beräknas i förhållande till det indexreglerade basbelopp för allmän

tilläggspension, som uppgår till 4 000 kr. enligt det prisläge som rådde i sep­

tember år 1957 och som i januari 1967 utgjorde 5 500 kr. Kommittén före­

slår att avdraget bestäms till 3 °/oo av det basbelopp som gäller för januari

månad under taxeringsåret, vilket vid 1967 års taxering skulle ge 16 kr.

(3 °/oo av 5 500 = 16 kr. 50 öre).

Kungi. Maj. ts proposition nr 120 år 1969

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Utländsk livåterförsäkringsrörelse

För livförsäkringsrörelsen gäller ett räntebeskattningssystem för inländsk

kapitalförsäkringsrörelse som avser direkt meddelade eller i återförsäk­

ring åt annan inländsk försäkringsanstalt meddelade kapitalförsäkringar

och ett överskottsbeskattningssystem för utländsk livåterförsäkringsrörelse.

Sistnämnda rörelse kan omfatta såväl pensionsförsäkring som kapitalför­

säkring.

återför säkring saktiebolaget Sverige har i framställning till kommittén

hemställt om översyn av reglerna angående beskattning av utländsk åter-

försäkringsrörelse. Framställningen har föranletts av att bolaget haft att

placera några livförsäkringar på osedvanligt höga belopp, den största på

över 20 milj. kr. Härvid hade uppmärksamheten på ett påtagligt sätt fästs

vid den olägenhet, som vidlåder nuvarande regler för beskattning av liv­

återförsäkringsrörelse. I framställningen anfördes bl. a.

Under »normala» år ger den till utländska bolag avgivna affären under­

skott för Sverige och den i utbyte erhållna affären överskott. Under år med

hög dödsfallskostnad kan den avgivna affären ge ett stort överskott och den

mottagna ett stort underskott. Eftersom Sverige begränsat sitt åtagande på

mottagna försäkringar till ett måttligt belopp per risk (i regel högst 1 milj.

kr.), är det den avgivna affären som slumpmässigt kan ge upphov till de

största avkastningarna.

Placeras en försäkring på 20 milj. kr. utomlands och dödsfall inträffar,

uppkommer ett beskattningsbart överskott, som medför en skatt på mellan

4 och 5 milj. kr. överskottet på den utländska rörelsen kan nämligen på

grund av de olika beskattningsreglerna inte salderas mot det underskott,

som dödsfallet ger upphov till på Sveriges inländska rörelse.

En situation som den beskrivna måste givetvis i möjligaste mån undvi­

kas och de nyligen tecknade mycket stora försäkringarna har därför delvis

(till den del de utomlands placerade beloppen överstigit ca 5 milj. kr.) pla­

cerats genom Sveriges förmedling som återförsäkringar från direktbolaget

till de utländska återförsäkringsbolagen (administrativt behandlas dessa

delar av försäkringarna i stort sett som vanliga retrocessioner från Sverige).

Direktbolaget behöver inte uppta dessa återförsäkringar i sin deklaration,

förutsatt att bolaget inte har ett från utländska bolag mottaget återförsäk-

ringsbestånd, som uppgår till minst 1 % av det totala försäkringsbeståndet.

Denna lösning är en nödlösning, som får tillämpas tills vidare. Den kla­

rar dock inte helt problemet. Även ett belopp av 5 milj. kr. placerat utom­

lands på en risk är alltför högt i förhållande till affärens omfattning. Det

är därför önskvärt att få en ändring av beskattningsreglerna till stånd. Frå­

gan om ett initiativ i denna fråga diskuterades av Sveriges styrelse i an­

slutning till 1961 års utredning, men någon åtgärd vidtogs inte då. Sedan

dess har de stora försäkringarna blivit mer frekventa och behovet av änd­

ring därför större.

På lång sikt torde man kunna räkna med att utbytet med utländska bo­

lag väger någorlunda jämnt. Med en tillräckligt effektiv regel för resultat­

utjämning mellan åren skulle därför en överskottsbeskattning vara accep­

tabel. Den utjämning av detta slag som KF 8. 4. 1960. om rätt till förlust-

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1969

65

utjämning ger är otillräcklig. Frågan om en mer omfattande resultatut­

jämning måste emellertid ses i ett större sammanhang och en lösning av

detta slag torde därför inte i dag vara en realistisk väg.

En lösning bör därför i stället gå ut på att gemensamma regler för den

inländska och utländska återförsäkringsrörelsen skapas. Att införa över-

skottsbeskattning av den inländska rörelsen skulle skapa samma typ av

problem mellan direkt försäkring och inländsk återförsäkring som nu rå­

der mellan inländsk och utländsk återförsäkring.

Bolaget anförde vidare att den rationella lösningen därför var att tilläm­

pa huvudregeln för beskattning av livförsäkringsrörelse, räntebeskattning,

på all återförsäkringsrörelse. I varje fall för den livåterförsäkring som bo­

laget var engagerad i tedde sig en dylik lösning berättigad. Den utländska

återförsäkringsrörelsen var ett led i den erforderliga riskutjämningen och

den mottagna utbytesaffären var av ungefär samma omfattning som den

avgivna. Generaliserades huvudregeln för beskattning av livförsäkringsrö­

relse till att gälla även den utländska återförsäkringsrörelsen skulle endast

avkastningen av de fonder som fanns avsatta för denna rörelse beskattas

(och en del räntor av typen saldoräntor). Detta borde ske så att avkast­

ningen av fonderna fördelades mellan kapitalförsäkring och pensionsför­

säkring i samma proportion som för direktförsäkring.

I framställningen påpekade bolaget vidare att beskattningsfrågan kanske

kunde bedömas på annat sätt för återförsäkringsanstalt som mottagit stör­

re livaffärer från utländska anstalter än det avgivit. Därför kunde andra

lösningar komma in i bilden. För bolagets del uppgick sammanlagda över­

skottet på mottagna försäkringar under åren 1950—1965 till 12,015 milj. kr.

och underskottet på avgivna försäkringar under samma tid till 10 milj. kr.

Under åren 1956—1965 utgjorde samma siffror 8,702 milj. kr. resp. 7,846

milj. kr. Saldo för sistnämnda tid uppgick således till 0,856 milj. kr. Kapi­

talavkastningen av fonder motsvarande utländsk rörelse belöpte för åren

1956—1965 till sammanlagt 0,326 milj. kr.

I fråga om kapitalförsäkringar påpekar kommittén att beskattning av

sådan försäkring som meddelats direkt av inländsk försäkringsanstalt sker

dels hos försäkringsgivaren genom räntebeskattning och dels hos försäk­

ringstagaren genom att avdrag i princip inte medges för premien. Ränte-

beskattningen av denna försäkring står således i direkt samband med be­

skattningen av försäkringstagaren. Oavsett att motsvarande samband inte

finns vid återförsäkring som mottagits från utlandet anser kommittén bin­

der inte föreligga att tillämpa räntebeskattningsreglerna på utländsk åter­

försäkringsrörelse avseende kapitalförsäkring. Den nackdelen att det här­

vid inte här i landet föreligger korrespondens mellan anstalts och försäk­

ringstagares beskattning får enligt kommitténs mening uppvägas av att de

av bolaget angivna skattekonsekvenserna vid oförändrade regler undviks

och att ändringen till likformiga regler innebär en klar förenkling. 5

5 Jiihang till riksdagens protokoll 196!). 1 samt. Nr 120

66

Vad angår av inländsk försäkringsanstalt direkt meddelad pensionsför­

säkring sker däremot beskattningen så att försäkringstagaren beskattas

för utfallande belopp. Någon beskattning sker inte hos försäkringsgivaren.

I likhet med vad som gäller beträffande kapitalförsäkring mottagen från

utlandet finns givetvis i fråga om pensionsförsäkring som mottagits från

utlandet inte här i landet något samband mellan försäkringsgivarens och

försäkringstagarens beskattning. En tillämpning av nu gällande räntebe-

skattningsregler på utländsk återförsäkringsrörelse skulle alltså såvitt avser

från utlandet mottagen pensionsförsäkring innebära, att varken försäk­

ringstagaren eller anstalten skulle beskattas här i landet. Enligt kommit­

téns mening bör därför en förutsättning för bifall till framställningen vara,

att från utländsk anstalt erhållna pensionsförsäkringar i beskattnings­

hänseende behandlas på samma sätt som mottagna kapitalförsäkringar.

Kommittén anser det nämligen inte vara rimligt att en rörelse skall kunna

bedxivas här utan några som helst skattekonsekvenser. Vidare påpekar

kommittén att det i realiteten kan visa sig omöjligt att avgöra om en i ut­

landet tecknad försäkring är att hänföra till den ena eller andra katego­

rin. F. n. saknar detta betydelse men en riktig uppdelning skulle bli av

helt annan vikt, om olika beskattningsregler skulle tillämpas på de i ut­

landet tecknade livförsäkringarna beroende på om de betecknades som

pensions- eller kapitalförsäkringar.

Kommitténs resonemang utmynnar därför i ett förslag om räntebeskatt-

ning av innebörd att räntebeskattningen skall träffa såväl åt utländsk an­

stalt i återförsäkring meddelad kapitalförsäkring och pensionsförsäkring

som hos utländsk anstalt i återförsäkring tagen kapitalförsäkring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Understödsföreningarna

Skattskyldighet

Understödsförening som enligt sina stadgar äger meddela högre kapital­

understöd än 500 kr. för medlem likställs enligt punkt 3 andra stycket av

anvisningarna till 30 § KL i beskattningshänseende med inländsk försäk­

ringsanstalt (livförsäkringsanstalt). För sådana understödsföreningar gäl­

ler således i princip KL:s regler om räntebeskattning. Andra understöds­

föreningar är enligt 54 § g) KL befriade från skattskyldighet för inkomst

av verksamhet hänförlig till livförsäkring. Bestämmelserna angående be­

skattning av understödsförening som äger meddela högre kapitalunderstöd

än 500 kr. för medlem trädde i kraft den 1 januari 1951. Dessförinnan gäll­

de att understödsföreningar enligt 5 § och 53 § d) KL och 7 § e) SI var skyl­

diga att erlägga endast fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt för

fastighet.

Den före år 1951 begränsade skattskyldigheten för understödsföreningar

motiverades inte av principiella utan i huvudsak av sociala skäl. Vidare

67

åberopades praktiska skäl. Nettointäkt av livförsäkringsrörelse bestod näm­

ligen av överskott av försäkringsrörelsen och s. k. ränteunderlag. För be­

räkning av årsöverskottet förutsattes beräkning av försäkringsfonden. Det

ansågs emellertid inte böra komma i fråga att av beskattningsskäl ålägga

alla understödsföreningar skyldighet att årligen fullgöra den ganska arbets-

krävande uppgiften att beräkna försäkringsfonden då sådan beräkning inte

erfordrades av andra skäl.

Såväl 194-2 års försäkringsutrcdning (SOU 1946: 34 s. 292) som 19U års

allmänna skattekommitté (SOU 1948:22 s. 119) fann det anmärkningsvärt

att understödsföreningar behandlades på annat sätt än Övriga anstalter som

bedrev livförsäkringsrörelse. Skattékommittén som framlade förslag om

rantebeskattning av livförsäkringsrörelse påpekade att det praktiska skä­

let att de flesta understödsföreningarna inte årligen beräknade försäkrings­

fond och alltså inte varje år kunde beräkna sitt överskott på rörelsen bort­

föll genom detta förslag. Vidare uttalade kommittén att några speciella

skäl inte kunde åberopas för en särställning för understödsföreningarna.

Departementschefen framhöll emellertid i prop. 1950: 93 att det föreslag­

na antalsavdraget vid beskattning av livförsäkringsrörelse kunde beräk­

nas medföra att föreningar som utfäste genomsnittligt små understöd i

realiteten blev befriade från skatt. Med hänsyn bl. a. härtill ansåg departe­

mentschefen att endast sadana understödsföreningar skulle beskattas, som

ägde meddela livförsäkring med kapitalunderstöd överstigande 500 kr. för

medlem.

Svenska livförsäkringsföreningars riksförbund hemställde hos 1963 års

försäkringsskattekommitté om prövning av reglerna om beskattning av un­

derstödsföreningar. Riksförbundet påpekade att föreningarnas kostnader för

löner in. in. ökat betydligt under senare år. Vidare hade anslutningen av nya

medlemmar i de skattskyldiga föreningarna successivt minskat sedan 1940-

talet och nyanslutningen understeg i regel antalet avgångna medlemmar.

Det kunde vidare förutsättas att tillbakagången inom föreningarna skulle

komma att fortsätta. Föreningarna hade emellertid alltjämt en social upp­

gift att fylla, om inte annat så genom att upprätthålla och förbättra det

försäkringsskydd som deras medlemmar haft sedan lång tid tillbaka och

som på grund av medlemmarnas ålder och av andra skäl inte kunde täckas

med annan försäkring, ex. grupplivförsäkring. Den skatt som erlades av

föreningarna torde för det allmänna uppgå till betydelselösa belopp. För

skattskyldig förening innebar skatten emellertid utgifter som direkt eller

indiiekt påverkade eller kunde komma att påverka medlemmarnas förmå­

ner. Den gällande skattelagstiftningen var vidare mycket svårtolkad och

förorsakade inte sällan betydande och kostnadskrävande utredningsarbete

innan deklaration kunde avges. Såvitt riksförbundet kunnat bedöma torde

dessutom rättstillämpningen inte vara likformig för föreningarna.

Under åberopande av sociala, praktiska och administrativa skäl och med

5f Bihang till riksdagens protokoll 1U6!). 1 sand. Nr 120

Kungi. Maj. ts proposition nr 120 år 1969

G8

framhållande av de för det allmänna betydelselösa skattebeloppen hem­

ställde riksförbundet, att understödsföreningarna befriades från annan in­

komstskatt än inkomst av fastighet och garantibelopp. Om denna hemstäl­

lan inte kunde bifallas hemställdes i andra hand att antalsavdragets belopp

höjdes.

Kommittén har inhämtat att det vid 1964 års utgång fanns ett drygt 60-

tal understödsföreningar som enligt sina stadgar ägde meddela livförsäkring

med kapitalunderstöd överstigande 500 kr. Vid samma tidpunkt fanns un­

gefär 300 understödsföreningar, som ägde meddela livförsäkring med kapi­

talunderstöd av högst 500 kr. Man kan enligt kommittén räkna med att

skattepliktig inkomst uppkommit endast för ett 10-tal av de för inkomst av

rörelse skattskyldiga understödsföreningarna. Denna skattepliktiga inkomst

torde dessutom komma att minska eller helt utgå om den av kommittén

föreslagna höjningen av antalsavdraget genomförs. Därför föreligger inte

anledning att föreslå införandet av nya bestämmelser av innebörd att under­

stödsföreningarna helt befrias från skattskyldighet för inkomst av rörelse.

Enligt kommitténs mening talar varken sociala eller andra skäl för en sådan

åtgärd.

Med hänsyn till verkningarna av en höjning av antalsavdraget ifrågasätter

kommittén en höjning av kapitalunderstödsbeloppet på 500 kr. Väljs en så­

dan väg kommer frågan om beskattningen av understödsföreningarna i ett

annat läge. Kommittén anser sig emellertid inte böra närmare gå in på detta

spörsmål och hänvisar till att lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om under­

stödsföreningar är föremål för utredning.

Övergångsbestämmelser

Samtidigt med reglerna för beskattning av understödsföreningar inför­

des beträffande dessa föreningar vissa övergångsbestämmelser som är in­

tagna i anslutning till 19 § KL. Enligt dessa (punkt 4 av övergångsbestäm­

melserna) skall som skattepliktig nettointäkt upptas den del av förening­

ens enligt 24 § KL i dess äldre lydelse och 25 § KL beräknade nettointäkt

av fastighet, som efter förhållandet mellan premiereserven för kapitalför­

säkringar, meddelade före ingången av år 1951, och hela premiereserven be­

löper på nämnda försäkringar. Vidare skall som skattepliktig nettointäkt

upptas den del av föreningens enligt 30 § KL beräknade nettointäkt av liv­

försäkringsrörelse, som efter förhållandet mellan premiereserven för kapi­

talförsäkringar, meddelade efter ingången av år 1951, och premiereserven

för samtliga kapitalförsäkringar belöper på de efter 1951 års ingång med­

delade kapitalförsäkringarna.

Övergångsbestämmelserna skall ses mot bakgrunden av att understöds­

föreningarna enligt de beskattningsregler som gällde före år 1951 var skatt­

skyldiga endast för fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt för fastig­

het. Enligt de fr. o. m. sistnämnda år gällande räntebeskattningsreglerna

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1969

69

skall skatt erläggas för inkomst av såväl fastighets- som kapitalförvalt­

ning. Tillkomsten av dessa regler innebär därför i regel en viss skärpning

av beskattningen i jämförelse med den beskattning som förut ägt rum. Det

ansågs därför (jfr prop. 1950: 93 s. 219) att de nya reglerna skulle äga till-

lämpning endast på ränteinkomst av kapitalförsäkringar meddelade efter

1951 års ingång. Avkastning av kapitalförsäkringar meddelade före år 1951

skulle beskattas på så sätt att föreningen skulle vara skattskyldig endast

för nettointäkt av fastighet i enlighet med de bestämmelser som gällde före

sistnämnda år. Gjorda överväganden utmynnade därför i att skattepliktig

nettointäkt enligt de nya bestämmelserna skall motsvara den på angivet sätt

bestämda delen av beräknad nettointäkt av livförsäkringsrörelse. Den intäkt

som till följd av dessa regler hänförs till äldre försäkringar skall således

inte räntebeskattas. I stället skall som nettointäkt av motsvarande del av

försäkringsrörelsen anses den på nyss angivet sätt beräknade delen av för­

eningens nettointäkt av fastighet.

Kommittén har behandlat en hemställan under hand från understödsför­

eningar om revidering av övergångsbestämmelserna. I denna framhålles att

den beskattning som uppkommer för understödsföreningarna med tillämp­

ning av dessa bestämmelser synes vara hårdare än som egentligen avsetts.

Detta gäller särskilt med tanke på att föreningarna måste betala inkomst­

skatt till staten för fastighet för äldre försäkringar vilket de inte tidigare

behövt göra. De försäkringstekniska utredningar som måste göras är vidare

betungande.

Kommittén åskådliggör den skattemässiga skillnaden mellan å ena sidan

det fall att en understödsförenings nettointäkt härflutit från kapital- och

fastighetsförvaltning och å den andra att intäkten härflutit enbart från ka­

pitalförvaltning med följande exempel.

En understödsförenings totala premiereserv utgör 1 000 000 kr., därav

600 000 kr. belöper på försäkringar tecknade före år 1951 och 400 000 kr.

på nyare försäkringar. Av premiereserven belöper alltså 60 % på äldre be­

ståndet och 40 % på yngre. Antalet försäkringar är 2 000. Föreningen äger

fastighet, som för ifrågavarande beskattningsår lämnat en nettointäkt av

20 000 kr., beräknad enligt 24 § i dess äldre lydelse och 25 §. Intäkten, be­

räknad enligt 30 § KL, utgör för samma beskattningsår 60 000 kr., därav

20 000 kr. avser fastigheten och återstoden kapitalet. Med utgångspunkt

från dessa förutsättningar bestäms först nettointäkten enligt 30 § KL med

beaktande således av 5-procentavdraget till 0,95 X 60 000 kr. (dvs. 0,95 X

fastighetsintäkten och ränteintäkten)—5 kr. X 2 000 (dvs. minskat med

5 kr. för varje försäkring). Den sålunda beräknade nettointäkten blir 47 000

kr. Härvid har hänsyn emellertid ännu inte tagits till övergångsbestäm­

melsernas regler angående uppdelning av nettointäkt som skall hänföras

till äldre resp. yngre försäkringsbestånd.

För föreningen skattepliktig nettointäkt enligt övergångsbestämmelser­

nas fördelningsregler blir 0,6 (600 000 kr. av 1 000 000 kr.) X 20 000 kr.

(fastighetsnetto enligt äldre regler) + 0,4 (400 000 kr. av 1 000 000 kr.) X

47 000 (netto enligt 30 §) eller således 12 000 + 18 800 = 30 800 kr. Om

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1969

70

däremot hela intäkten 60 000 kr. hade belöpt på kapital hade den skatte­

pliktiga nettointäkten i stället blivit 18 800 kr., dvs. 0,4 X 47 000 kr.

Kommittén som inhämtat att fortfarande endast ett fåtal understödsför­

eningar innehar fastigheter anser inte att bärande skäl anförts för ändring

av gällande övergångsbestämmelser.

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Remissinstanserna

Antalsavdraget

Remissinstanserna delar kommitténs mening att antalsavdragets använd­

ning bör begränsas till viss verksamhet hos anstalten och att storleken av

avdraget bör omprövas.

Flera remissinstanser anser det emellertid olämpligt att hänvisa till redo-

visningskungörelsen då det gäller att bestämma inom vilken verksamhets­

gren antalsavdraget skall kunna utnyttjas. Vidare påpekas att ett system

utformat i enlighet med kommitténs förslag i detta hänseende medför en

onödig differentiering. Kommitténs syfte med begränsningsregeln anses

kunna tillfredsställas med en enklare indelning än den som för närvarande

återfinns i redovisningskungörelsen. Försäkringsinspektionen anför i detta

sammanhang.

Inspektionen erinrar om att verksamhetsgrenen »Kollektiv personförsäk­

ring utan grunder» innehåller såväl grupplivförsäkring utan grunder som

gruppsjukförsäkring utan grunder, under det att för försäkring med grun­

der grupplivförsäkring och gruppsjukförsäkring utgör två skilda verksam­

hetsgrenar. Det finns emellertid ingen anledning att göra beskattningsreg­

lerna beroende av om ett bolag driver gruppförsäkringen med eller utan

grunder. Man kan enklast lösa frågan så, att grupplivförsäkring med grun­

der och gruppsjukförsäkring med grunder vad beträffar antalsavdraget får

räknas som en enda verksamhetsgren tillsammans med grenen kollektiv

personförsäkring utan grunder. Det är här fråga om grenar, där över huvud

taget skatten blir mycket ringa.

Vad beträffar de »skattebärande» grenarna individuell livförsäkring med

grunder och individuell sjuk- och olycksfallsförsäkring med grunder, till­

styrker inspektionen kommitténs förslag, att dessa grenar när det gäller an­

talsavdraget räknas som två verksamhetsgrenar liksom fallet är i redovis­

ningskungörelsen. Verksamhetsgrenen »individuell personförsäkring utan

grunder» får därvid delas upp i livförsäkring och sjuk- och olycksfallsför­

säkring och delarna sammanföras med resp. grundbundna grenar.

När det gäller begränsningen av antalsavdraget får man sålunda enligt

vad ovan anförts tre »verksamhetsgrenar», nämligen individuell livförsäk­

ring, individuell annan personförsäkring och gruppförsäkring.

Liknande synpunkter framförs av Svenska Försäkringsbolags Riksför­

bund. Folksam uttalar som sin åsikt att antalsavdraget bör begränsas till de

tre verksamhetsgrenarna individuell försäkring med grunder, individuell

försäkring utan grunder och kollektiv försäkring.

71

Enligt gällande bestämmelser skall vid beräkningen av antalet avdrag som

en enda försäkring anses alla kapitalförsäkringar som samtidigt tecknats

på samma persons eller samma personers liv. Kommittén har som framgått

inte föreslagit någon ändring i detta avseende. I anslutning till dessa be­

stämmelser anför emellertid Svenska Försäkringsbolags Riksförbund.

Denna regel kan beträffande antalsbestämningen väl appliceras på alla

slag av individuell personförsäkring. Inom kollektiv försäkring kan däremot

praktiska svårigheter uppkomma att på detta sätt fastställa antalet försäk­

ringar för envar enskild försäkrad. Dessutom skulle oberättigade avdrag

kunna förekomma. Exempelvis i fall där försäkringsbeloppen i ett gruppav­

tal skulle höjas, kunde detta — i syfte att uppnå vidgad avdragsrätt — ske

genom att ett nytt avtal på höjningsbeloppet träffades. Riksförbundet vill

därför föreslå att för kollektiv försäkring endast ett antalsavdrag får ut­

nyttjas för samtliga för en person gällande gruppförsäkringar, som avser

samma grupp av personer. En sådan bestämning skulle visserligen i viss mån

innebära en begränsning av antalet avdrag i förhållande till kommitténs för­

slag. Gruppförsäkringsområdet är emellertid uppbyggt så att den av för­

bundet föreslagna antalsbestämningen synes mera praktisk. Olika gruppav­

tal, t. ex. innefattande å ena sidan grupplivförsäkring och å andra sidan

gruppsjukförsäkring, sammanföres ofta i ett avtal.

Liknande synpunkter framförs av försäkringsinspektionen.

I fråga om antalsavdragels storlek uttalar försäkringsinspektionen att in­

spektionen med beaktande av löneutvecklingen för kontorspersonalen sedan

år 1950 kan tillstyrka en höjning av avdraget av den storleksordning kom­

mittén föreslagit. Om man tvekade att knyta ett avdrag av denna typ till en

index borde avdraget enligt inspektionens mening kunna fastställas till för­

slagsvis 15 kr. Skulle därvid i framtiden större förändringar av betydelse

för en bedömning av antalsavdragets storlek inträffa, kunde frågan om en

justering upptas på nytt.

Riksförbundet anser att starka skäl kan åberopas för införande av ett

högre avdrag än det kommittén föreslagit. Förbundet påtalar härvid dels

den liberalisering som efter år 1950 genomförts beträffande fysiska perso­

ners beskattning för inkomst av kapital, dels anstalternas ökade förvalt­

ningskostnader. Emellertid finner riksförbundet inte minst den föreslagna

indexregleringen vara av så stort värde att förbundet tillstyrker den anpass­

ning av avdraget till dagens förhållanden som kommitténs förslag innebär.

Enligt riksförbundets mening finns dock inte anledning att avrunda varje

delavdrag till helt krontal som kommittén föreslagit.

Folksam anser inte att kommittén förebragt några skäl för att stanna vid

en avdragsnivå som innebär att relationstalet sänks till 32 %. Detta tal er­

hålls nämligen om i formeln med 1965 års värden sätts in som styckeavdrag

15: 90 (3 °/oo av basbeloppet för jan. 1966) enligt följande ekvation.

9 700 000 + 15:90 X 3 075 000 = YX 181 400 000

Y = 0,32

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1069

72

Folksam anser i stället att övervägande skäl talar för att även det resul­

tat man kommer fram till vid användning av relationstalet 36 % i beräk-

ningsformeln är för lågt om man skall sikta till att uppnå samma effekt med

avdragen som avsågs vid deras tillkomst. Härvid pekar Folksam bl. a. på

att det särskilt inom anstalter med låg medelförsäkringssumma sker eu

fortgående omskrivning av försäkringarna i beståndet, varvid två eller flera

gamla försäkringar sammanförs till en ny försäkring. Härigenom sjunker

visserligen kostnaden för inkassering m. m. men inte i förhållande till vad

antalet försäkringar minskar. Detta sammanhänger med att de nya försäk­

ringsformerna i allmänhet är mera servicekrävande — även i de avseenden

som är avsedda att motsvaras av styckeavdraget. Vidare betonar Folksam

att förhållandena sedan styckeavdraget infördes väsentligt ändrats i och

med tillkomsten av schablonavdraget från inkomst av kapital. Folksam ut­

talar som sin mening att ett styckeavdrag uppgående till 4 °/oo av basbelop­

pet för januari månad under taxeringsåret mera skulle motsvara de ur­

sprungliga intentionerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att invändningar inte torde kunna

resas mot att avdraget görs indexbundet. Däremot framstår beräkningen av

avdraget i övrigt som diskutabel. Länsstyrelsen anser att ytterligare under­

sökningar och överväganden är erforderliga för ett säkrare bedömande av

antalsavdragets storlek.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Utländsk livåterförsäkringsröreise

Endast tre remissinstanser har uttalat sig i fråga om kommitténs förslag

angående beskattningen av utländsk livåterförsäkringsröreise. Dessa remiss­

instanser, kammarrätten, försäkringsinspektionen och Svenska Försäkrings­

bolags Riksförbund, tillstyrker förslaget. Kammarrätten anser att förslaget

medför önskvärd förenkling och likformighet. Riksförbundet finner däremot

Återförsäkringsbolaget Sveriges förslag vara mera logiskt riktigt än kom­

mittéförslaget men förklarar sig kunna godta det senare förslaget med hän­

syn till frågans ganska begränsade ekonomiska betydelse.

Understödsföreningarnas beskattning

Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund anser att det även efter

en höjning av antalsavdraget föreligger anledning att befria understödsför­

eningarna från skattskyldighet för rörelse. Oavsett att skattebeloppen blir

små eller inga föreligger nämligen deklarationsskyldighet som i många fall

föranleder onödigt arbete och kostnader för föreningarna. Verksamheten

kompliceras dessutom av övergångsbestämmelserna, vilka föranleder en

uppdelning av premiereserven efter försäkringar tecknade före resp. efter

årsskiftet 1950/51. Härigenom måste för premiereservkalkylen försäkrings­

beståndet hållas uppdelat och detta innebär i vissa avseenden en fördubb­

ling av det aktuariella arbetet. Vidare uppger riksförbundet att översynen av

lagen om understödsföreningar kan förväntas resultera i förslag till sådan

ändring i lagen, som om den genomförs skulle motivera en höjning av

under stödsbeloppet 500 kr. i skattelagstiftningen.

Försäkringsinspektionen påpekar att samtliga skattskyldiga föreningar

under hela perioden 1951—1966 betalat skatt för inkomst av livförsäkrings­

rörelse med sammanlagt endast ca 400 000 kr. Härav har dock större delen

eller ca 300 000 kr. redovisats enbart under åren 1965 och 1966. Ökningen

beror huvudsakligen på att föreningarna genom de höga marknadsräntorna

fått god avkastning av sitt kapital. Även om inkomsterna för det allmänna

kan väntas stiga ytterligare genom god förräntning har de i allt fall hittills

uppgått till endast obetydliga belopp. Skattepliktig rörelseinkomst har för

år 1966 uppkommit i 55 föreningar. Vid ett antalsavdrag av 16 kr. i stället

för gällande 5 kr. torde skattepliktig rörelseinkomst endast ha uppkommit i

33 föreningar.

Inspektionen som anser vissa skäl tala för en återgång till den begräns­

ning av skattskyldigheten som gällde före år 1951, förklarar vidare att det

kan ifrågasättas om inte beloppsgränsen 500 kr. för skattskyldigheten bör

höjas om man vill bibehålla skattskyldigheten för understödsföreningarna.

Denna gräns bör kunna bestämmas oberoende av bestämmelserna i lagen om

understödsföreningar.

Inspektionen har upprättat följande tablå som visar antalet skattskyldiga

föreningar vid olika beloppsgränser. Den i tablån angivna inkomsten hänför

sig till uppgifter för år 1966.

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1969

73

Beloppsgräns

Antal skatt-

Beräknad inkomst av livför-

kronor

skyldiga

säkringsrörelse före pro-

föreningar

portionering enl. övergångs­

bestämmelserna

5 kr.-avdrag

16 kr.-avdrag

500 ............... ................... 61

3 262 000

781 000

1 000 ............... ................... 35

2 901 000

698 000

1 500 ............... ................... 25

1 921 000

499 000

2 000 ............... ................... 15

1 578 000

262 000

3 999 ............... ................... 15

1 578 000

262 000

Inspektionen föreslår att beloppsgränsen vid bibehållen skattskyldighet

skall sättas vid 1 500 kr. Vid en sådan gräns skulle endast 25 föreningar

blivit skattskyldiga år 1966.

Departementschefen

I likhet med kommittén finner jag att det nuvarande antalsavdraget dvs.

avdraget med 5 kr. för varje direkt tecknad försäkring inte ger den ur­

sprungligen avsedda effekten.

74

Som reglerna nu är utformade kan en försäkringsanstalt med flera verk­

samhetsgrenar utnyttja ett genom antalsavdragen uppkommet underskott

i en verksamhetsgren till att minska det skattepliktiga resultatet i en an­

nan verksamhetsgren. Det är som kommittén påpekat inom grupplivför­

säkringen som sådana underskott uppkommer. Summan av antalsavdrag

inom denna försäkring har nämligen blivit så stor att den allmänt kommit

att överstiga ränteavkastningen i verksamhetsgrenen. Jag vill i detta sam­

manhang erinra om att det efter år 1950, då antalsavdraget infördes, ägt

rum en kraftig expansion av grupplivförsäkringen. Vid tillskapandet av

reglerna om antalsavdraget kunde man inte förutse den utveckling som se­

nare skett, varför det då inte fanns den anledningen att diskutera någon

begränsning av användandet av avdraget. Nu är förhållandena annorlunda

och jag anser det därför motiverat att införa regler om en sådan begräns­

ning. Syftet med avdraget är nämligen bl. a. att åstadkomma en rättvis av­

vägning av beskattningen mellan olika typer av kapitalförsäkringsanstal-

ter. Den fördel i konkurrenshänseende som en anstalt med både gruppliv-

försäkringsrörelse och individuell försäkringsrörelse erhåller jämfört med

anstalt som endast har individuell försäkring genom att antalsavdraget i det

första fallet kan utnyttjas i båda rörelserna är inte åsyftad. Jag delar därför

kommitténs och remissinstansernas åsikt att det avdragsgilla antalsavdraget

inte skall överstiga bruttointäkten i verksamhetsgrenen efter övriga enligt

KL medgivna avdrag.

Kommittén föreslår att redovisningskungörelsen skall vara normgivande

för vad som skall förstås med verksamhetsgren. Jag anser det emellertid

onödigt att bland skatteregler som syftar till största möjliga enkelhet införa

eu bestämmelse om sådan differentiering. Varken teoretiska eller praktiska

skäl talar enligt min mening för en sådan åtgärd. Den avsedda effekten tor­

de uppnås om grupplivförsäkring med grunder, gruppsjukförsäkring med

grunder och kollektiv personförsäkring utan grunder räknas som en enda

verksamhetsgren. Vad angår övriga verksamhetsgrenar avseende försäkring

med grunder enligt redovisningskungörelsen — alltså individuell livförsäk­

ring och individuell sjuk- eller olycksfallsförsäkring — anser jag i likhet

med kommittén att dessa grenar skall räknas som två särskilda verksam­

hetsgrenar när det gäller antalsavdraget. Beträffande slutligen individuell

personförsäkring utan grunder bör en uppdelning av dessa ske mellan liv­

försäkring och sjuk- eller olycksfallsförsäkring och delarna sammanföras

med resp. grundbundna grenar. Enligt min mening är det alltså tillfyllest

med tre verksamhetsgrenar och jag föreslår därför att bestämmelserna om

antalsavdrag utformas i enlighet därmed.

Summan antalsavdrag är naturligtvis med hänsyn till bestämmelsernas

utformning beroende på hur många tecknade försäkringar som föreligger

i anstalten. Särskild uppmärksamhet bör därför riktas på frågan vad som

skall anses som en försäkring i detta avseende. Kommittén föreslår ingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

ändring i de nuvarande bestämmelserna, som innebär att som en försäkring

anses alla kapitalförsäkringar som samtidigt tecknats på samma persons

eller samma personers liv. Denna regel kan utan svårigheter tillämpas på

alla slag av individuell personförsäkring. Inom kollektiv försäkring kan

däremot praktiska svårigheter uppkomma att på detta sätt fastställa antalet

försäkringar för envar enskild försäkrad. Som framhållits under remiss­

behandlingen kan vidare oberättigade avdrag förekomma. En höjning av

försäkringsbeloppet för en grupp kan nämligen genomföras på så sätt att

ett helt nytt avtal inrättas tör höjningsbeloppet. Ett par remissinstanser har

för att motverka denna effekt föreslagit en begränsning av antalet avdrag i

förhållande till de av kommittén godtagna nuvarande reglerna. Därvid har

ansetts att samtliga för envar försäkrad gällande gruppförsäkringar, i vilka

enligt avtalen en och samma krets av personer är berättigad att inträda,

skall läknas som en försäkring. Jag finner en sådan anordning riktig och

föreslår denna begränsning av antalet avdrag i förhållande till kommitté­

förslaget.

Frågan om antalsavdragets storlek har tidigare diskuterats av 1961 års

utredning angående översyn av vissa beskattningsregler för skadeförsäk-

rmgsröreise. Både den utredningen och kommittén har verkställt beräk-

ningm av antalsavdragets storlek med utgångspunkt från de principer som

gällde vid avdragets tillkomst. Enligt kommittén bör avdraget för varje för­

säkring beräknas till belopp som motsvarar 3 %o av det basbelopp för all­

män försäkring som gäller för januari månad under beskattningsåret. Syftet

med den föreslagna höjningen har varit att i stort återställa den relation mel­

lan schablonavdragen — dvs. avdraget på 5 U och antalsavdraget — och de

faktiska förvaltningskostnaderna som gällde vid bestämmelsernas tillkomst

år 1950.

Att i dag tillämpa samma relation mellan dessa summor ger naturligtvis

inte ett helt tillfredsställande uttryck för antalsavdragets storlek, då för­

hållandena i många väsentliga avseenden nu är betydligt förändrade. Jag-

syftar härvid främst på å ena sidan de betydande rationaliseringar som

skett och å den andra utvecklingen på löneområdet. Kommittén har påpe­

kat de ändrade förhållandena och även beaktat dessa genom att föreslå ett

avdrag som något understiger det belopp som enligt kommitténs beräk­

ningar skulle återställa den relation mellan schablonavdragen och förvalt­

ningskostnaderna som gällde vid antalsavdragets tillkomst. Vidare anser

kommittén att hänsyn bör tas till framtida ökade kostnader och penning­

värdeförändring genom ett indexreglerat avdrag. En sådan konstruktion

har tidigare gjorts i skattebestämmelserna och indexregleringen innebär

en klar fördel genom att behov att ompröva avdraget med visst mellanrum

mte föreligger. Jag förordar därför att avdraget görs indexreglerat. En sådan

reglering bör enligt min mening kunna utformas på det sätt kommittén

föreslår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

75

76

Beträffande antalsavdragets storlek talar flera skäl för en höjning av av­

draget. I princip innebär nämligen det system enligt vilket kapitalförsäk­

ring beskattas att försäkringsgivaren som skattskyldig träder i stället för

försäkringstagaren i fråga om ränteavkastningen av de premier som in­

betalts för försäkringen. Försäkringsgivaren bör därför principiellt inte er­

lägga skatt för intäkt av sådan avkastning med större belopp än som skulle

ha erlagts om försäkringstagaren själv varit skattskyldig för samma in­

täkt. Hänsyn härtill har bl. a. tagits genom att skattesatsen vid den statliga

beskattningen av livförsäkringsrörelse fastställts till 10 % av beskattnings­

bar inkomst. Detta procenttal motsvarar nämligen det lägsta talet för fy­

siska personer som påförs statlig inkomstskatt. Sedan antalsavdragets till­

komst har emellertid införts det s. k. schablonavdraget i förvärvskällan ka­

pital för fysiska personer. Genom detta avdrag torde ett flertal försäkrings­

tagare inte bli beskattade för ränteavkastningen om skattskyldigheten åle­

gat dem i stället för försäkringsgivaren. Vidare måste i sammanhanget be­

aktas utvecklingen av de kostnader anstalterna har för sin rörelse. Löne-

och övriga personalkostnader kan förutsättas utgöra den helt övervägande

delen av anstalternas förvaltningskostnader. Även om anstalterna vidtagit

åtskilliga åtgärder för att på sikt nedbringa förvaltningskostnaderna genom

rationalisering av såväl branschstruktur som kontorsteknik torde ut­

vecklingen på löneområdet och andra företeelser motverka de vin­

ningar som kan göras genom rationaliseringarna. I sammanhanget kan näm­

nas bl. a. den vid remissbehandlingen anmärkta fortgående omskrivningen

av försäkringar i beståndet, som består i att två eller flera gamla föi säkring­

ar sammanförs till en ny försäkring. Dessa omskrivningar minskar antalet

försäkringar och i följd därav antalet avdrag men torde inte föranleda minsk­

ning av förvaltningskostnaderna i förhållande till minskat antal försäkring­

ar. Jag anser mig därför böra godta den av kommittén föreslagna storleken

av antalsavdr aget. En sådan ståndpunkt bör även enligt min mening förut­

sätta att underskott inte skall tillåtas uppkomma i verksamhetsgren genom

utnyttjande av avdraget. Jag anser slutligen liksom kommittén att avdiaget

per försäkring skall bestämmas till helt antal kronor. Om det indexreglerade

avdragsbeloppet, beräknat enligt kommittéförslaget, inte utgör helt antal

kronor, bör alltså avdraget per försäkring avrundas neråt till närmast hela

krontal.

Enligt nuvarande beskattningsregler överskottsbeskattas utländsk liv­

återför säkringsrörelse. Kommittén föreslår med hänsyn till de synpunkter

Åter försäkringsaktiebolaget Sverige framfört till kommittén beträffande be­

skattningen av livåterförsäkringsrörelse att ett räntebeskattningssystem skall

ersätta överskottsbeskattningen. Räntebeskattningen skall enligt kommitté­

förslaget ske efter samma grunder som gäller för annan livförsäkringsrö­

relse men träffa såvitt avser åt utländsk anstalt i ålerförsäkring meddelade

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1969

77

försäkringar såväl kapital- som pensionsförsäkringar och i fråga om hos

utländsk anstalt i återförsäkring tagna försäkringar endast kapitalförsäk­

ringar.

Jag anser att det med hänsyn till skattekonsekvenserna i de av Återför-

säkringsaktiebolaget Sverige angivna och synbarligen inte helt ovanliga fal­

len inte är rimligt att bibehålla ett överskottsbeskattningssystem för sådan

rörelse. En räntebeskattning utformad i princip efter samma regler som

gäller annan livförsäkring medför vidare en likformighet, som får anses

innebära en önskvärd förenkling av anstalternas beskattning. Att särskilda

regler bör gälla för pensionsförsäkring som meddelats i återförsäkring åt

utländsk anstalt är enligt min mening principiellt riktigt. Att en av in­

ländsk anstalt direkt meddelad pensionsförsäkring inte beskattas hos för­

säkringsgivaren skall nämligen ses i förening med att försäkringstagaren

beskattas för utfallande belopp. Sådan beskattning kan naturligtvis inte

ske här i landet såvitt avser åt utländsk anstalt i återförsäkring meddelad

pensionsförsäkring. Om i det senare fallet inte försäkringsgivaren beskat­

tas för försäkringen, skulle sådan rörelse kunna drivas utan några som

helst skattekonsekvenser här i landet. Ett sådant förhållande kan inte vara

godtagbart. Jag ansluter mig helt till kommittéförslaget och förordar där­

för att räntebeskattningen utsträcks till att omfatta såvitt avser åt utländsk

anstalt i återförsäkring meddelade försäkringar såväl kapital- som pen­

sionsförsäkring och i fråga om hos utländsk anstalt i återförsäkring tagna

försäkringar endast kapitalförsäkring. I * * * * 6

I fråga om understödsföreningarna har kommittén inte funnit anled­

ning att lägga fram något förslag om ändrade beskattningsregler. Fr. o. m.

år 1951 är sådan förening som meddelar kapitalunderstöd överstigande 500

kr. för medlem skattskyldig för inkomst av livförsäkringsrörelse.

Kommittén har inte ansett sig kunna förorda att understödsförening­

arna befrias från skattskyldighet för inkomst av rörelse. Vidare har kom­

mittén motiverat ett bibehållande av beloppsgränsen 500 kr. med att lagen

om understödsföreningar är föremål för utredning och att det i avvaktan

på denna utredning inte bör ske någon ändring i en beloppsgräns som kan

anses sammanhänga med den civilrättsliga lagstiftningen. Jag delar kom­

mitténs åsikt att det inte finns några teoretiska skäl som talar för att un­

danta understödsföreningarnas inkomst av livförsäkringsrörelse från be­

skattning. De sociala skäl som kan anses ha motiverat ett sådant undanta­

gande före år 1951 kan i dag inte åberopas för ett sådant förfarande. Emel­

lertid kan enligt min mening praktiska skäl tala för att ytterligare utvidga

föreningarnas skattefrihet för rörelseinkomst. Jag anser vidare att belopps­

gränsen för understödsföreningarnas skattskyldighet kan bestämmas obe­

roende av bestämmelserna i lagen om understödsföreningar. Någon direkt

sammankoppling mellan denna lag och skattelagstiftningen torde inte be-

6 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 saml. Nr 120

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

78

hövas i detta hänseende. En höjning av beloppsgränsen kan motiveras dels

av att flera understödsföreningar f. n. är skattskyldiga för inkomst av rö­

relse utan att någon skattepliktig inkomst föreligger i förvärvskällan dels

att den av mig föreslagna höjningen av antalsavdragets storlek torde för­

anleda att sådana förhållanden uppkommer för ytterligare ett antal för­

eningar. Vid höjning av beloppsgränsen bör givetvis även i fortsättningen

skattskyldigheten knytas till föreningens stadgeenliga rätt att meddela ka­

pitalunderstöd.

Försäkringsinspektionen har lämnat vissa uppgifter om understödsför­

eningarnas inkomster för år 1966 och effekten av olika beloppsgränser på

skattskyldigheten. Jag finner att dessa uppgifter eller vad som eljest ut­

talats under remissbehandlingen ger vid handen att beloppsgränsen bör sät­

tas vid 1 000 kr. Jag föreslår en sådan höjning av beloppsgränsen.

Vad angår övergångsbestämmelserna har jag inhämtat att 24 av de un­

gefär 400 understödsföreningarna innehar fastigheter. Av dessa 24 för­

eningar torde 4 eller 5 vara skattskyldiga för inkomst av livförsäkringsrö­

relse enligt nuvarande bestämmelser. Den höjning av beloppsgränsen som

jag ovan föreslagit kan komma att medföra att ytterligare någon förening

med fastighet befrias från skattskyldighet för rörelse. Övergångsbestäm­

melserna skall ses mot den bakgrunden att understödsföreningarna före år

1951 var skattskyldiga endast för fastighetsskatt och kommunal inkomst­

skatt för fastighet. Bestämmelserna kommer att förbli aktuella så länge

några försäkringar tagna före år 1951 finns kvar. Detta torde vara fallet

ännu några decennier. Även om jag inte är beredd att frångå det princi­

piella ställningstagande som togs vid tillskapandet av övergångsbestämmel­

serna anser jag att ändring bör göras i dessa bestämmelser i ett hänseende.

Den proportionering i förhållande till premiereserv på försäkringar som

meddelats före respektive efter ingången av år 1951 kan leda till att reser­

ven måste beräknas årligen. Försäkringsteknisk utredning av en förenings

ställning behöver däremot i flertalet fall göras endast vart femte år till till­

synsmyndigheten.

Om en förening inte varje år måste beräkna reserven genom försäkrings­

teknisk utredning torde i allmänhet en approximativ beräkning godtas av

beskattningsmyndigheterna. Jag anser emellertid denna praxis böra lagfäs­

tas så, att en understödsförening uttryckligen medges rätt att i beskatt­

ningshänseende under den närmaste femårsperioden tillämpa de kvottal för

att bestämma premiereserven som framkommit i samband med senast verk­

ställd försäkringsteknisk utredning. Det bör dock vara en förening obetaget

att under femårsperioden företa utredning om ändring av kvottalen, om så­

dan ändring skulle föranleda lindring i föreningens beskattning. Jag föreslår

att regler i enlighet härmed införs i övergångsbestämmelserna.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

79

Samma beskattningsregler för alla försäkringsgrenar

i eu försäkringsanstalt

Försäkringsskattekommittén

De nuvarande beskattningsreglerna innebär att skadeförsäkringsrörelse

överskottsbeskattas och livförsäkringsrörelse (kapitalförsäkring) — bort­

sett från utländsk återförsäkring — räntebeskattas. Detta medför att åt­

skilliga anstalter beskattas enligt olika principer för skilda delar av sin

verksamhet.

Även om den grundläggande principen i FL är att livförsäkring och ska­

deförsäkring skall drivas av skilda anstalter får nämligen undantag göras

härifrån om det finns särskilda skäl därtill. Vidare får viss skadeförsäk­

ringsrörelse, nämligen rörelse som avser sjuk- och olycksfallsförsäkring, för­

enas med livförsäkring.

Kommittén har ansett det naturligt att som ett led i förenklingssträvan-

dena undersöka möjligheterna att införa enhetliga beskattningsregler för

all försäkringsrörelse i en och samma anstalt. Undersökningen syftar till

eu tillämpning av enhetliga regler oavsett vilken beskattningsmetod man

stannar för beträffande skadeförsäkringsområdet.

När det gäller »främmande» rörelsegrenar av obetydlig omfattning i för­

hållande till en anstalts hela rörelse anser kommittén att det inte kan inge

några betänkligheter att låta anstaltstypen, skadeförsäkrings- eller livför­

säkringsanstalt, vara avgörande för beskattningen i dess helhet. Kommit­

tén har därför ansett sig kunna begränsa undersökningen i huvudsak till

sjuk- och olycksfallsförsäkringen, eftersom sådan försäkring är den enda

som kan tänkas förorsaka problem i sammanhanget.

Sjuk- och olycksfallsförsäkring bedrivs f. n. av såväl livförsäkringsan­

stalter som skadeförsäkringsanstalter och dessutom av speciella sjukför-

säkringsanstalter. Den drivs i två former, nämligen dels med grunder mot­

svarande livförsäkringsgrunder och avseende i starkt övervägande grad

långfristiga avtal, dels utan grunder och avseende kortfristiga avtal, högst

fem år. Försäkring med grunder förekommer, bortsett från smärre aweck-

lingsbestånd, endast inom livförsäkringsanstalterna och de speciella sjukför-

säkringsanstalterna medan försäkring utan grunder meddelas av alla anstalts-

typer. Försäkringen inom skadeförsäkringsanstalterna avser huvudsakligen

ren olycksfallsförsäkring medan tyngdpunkten inom livförsäkringsanstal­

terna och de speciella sjukförsäkringsanstalterna ligger på sjukförsäkrings-

momentet.

För sjuk- och olycksfallsförsäkringar inom skadeförsäkringsanstalterna

saknas enligt kommitténs mening anledning att frångå nuvarande ordning

enligt vilken försäkringarna i beskattningshänseende behandlas som skade­

försäkringar. Till stöd för denna uppfattning åberopar kommittén att FL

80

inte föreskriver någon uppdelning av anstalternas tillgångar mellan sjuk-

och olycksfallsförsäkring å ena och övrig skadeförsäkring å den andra sidan.

I vissa fall förekommer vidare att skadeförsäkringsanstalt har svensk liv-

återförsäkring som »främmande» rörelsegren. Denna gren är emellertid av

obetydlig omfattning och kan inte heller i framtiden väntas få nämnvärd

omfattning. Det kan därför enligt kommitténs mening inte möta några be­

tänkligheter att låta den i beskattningshänseenden följa anstaltens försäk­

ringsrörelse i övrigt.

Vad angår sådan sjuk- och olycksfallsförsäkring i livförsäkringsanstalt

som drivs med långa avtalstider och följaktligen med grunder motsvarande

livförsäkringsgrunderna föreligger enligt kommitténs mening mycket starka

skäl att beskatta sådan försäkring som livförsäkring. Det är här liksom

inom livförsäkringen fråga om försäkring med inbyggt sparmoment för att

täcka sjukdomsriskens stegring med stigande levnadsålder. Det uppkommer

alltså en premiereservbildning motsvarande den inom livförsäkringen.

I fråga om livförsäkringsanstalts sjuk- och olycksfallsförsäkring med

kort avtalstid, såväl med som utan livförsäkringsgrunder, skulle man där­

emot enligt kommitténs mening kunna hysa större tveksamhet inför en

beskattning enligt reglerna för livförsäkringsrörelse. I detta fall uppkommer

inte någon premiereserv av den art som krävs för livförsäkring. Kommittén

påpekar emellertid att dessa försäkringar till starkt övervägande del utgörs

av kollektiv försäkring och därmed är jämförliga med grupplivförsäkringen,

som inte heller kräver premiereservbildning av annan art än den som före­

kommer inom skadeförsäkring. Likväl beskattas grupplivförsäkringen som

annan livförsäkring. Att under sådana förhållanden även beskatta livförsäk­

ringsanstaltens sjuk- och olycksfallsförsäkring med kort avtalstid enligt

samma regler bör kunna godtas.

Kommittén anser således hinder inte föreligga att tillämpa samma regler

på all verksamhet i en och samma anstalt. Beträffande de speciella sjuk-

försäkringsanstalterna påpekar kommittén att den sjukförsäkring som drivs

av de mera betydande av dessa anstalter hittills dominerats av individuell

försäkring med grunder, vartill under senare år kommit gruppsjukförsäk­

ring med grunder. Då fråga alltså är om försäkringar av samma art som

meddelas av livförsäkringsanstalter, anser kommittén det naturligt att till-

lämpa de för livförsäkring gällande reglerna även på de speciella sjukför-

säkringsanstalterna.

Kommittén framhåller emellertid att den föreslagna principen med en­

hetliga beskattningsregler kan vara förenade med vissa problem, framför

allt när det gäller verksamhetsgrenar som kan drivas av såväl den ena som

den andra anstaltstypen. Koncerner som omfattar både livförsäkrings- och

skadeförsäkringsanstalter kan nämligen konnna att flytta över sjuk- och

olycksfallsförsäkringsbestånd till den anstaltstyp, där skattebestämmelser-

na bedöms som gynnsammast. Dessa koncerner skulle härigenom kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

81

skaffa sig en konkurrensfördel framför fristående anstalter eller sådana

koncerner som bara omfattar anstalter av samma typ. En sådan överflytt­

ning skulle även kunna rubba den nuvarande strukturen med dominans

enbart för olycksfallsförsäkring inom skadeförsäkringsanstalterna och för

sjukförsäkring inom livförsäkringsanstalterna.

Kommittén förutsätter dock att en strukturomvandling av denna art inte

bör kunna komma till stånd utan koncessionsmyndigheternas medgivande.

Skulle frågan aktualiseras i en framtid anser kommittén att utvecklingen i

skattehänseende närmare bör följas för att utröna om skattebestämmelser-

na i praktiken kommer att medföra en olämplig snedvridning av konkurren­

sen. Kommittén framhåller vidare att det ena eller andra skattesystemet

knappast generellt kan antas vara gynnsammare eller ogynnsammare än det

andra. Vilket som ett visst år blir fördelaktigast beror på den relativa stor­

leken av det till verksamhetsgrenen hänförda egna kapitalet, rörelseresulta­

tet m. m.

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1969

Remissyttrandena

Remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag att beskattningsregler­

na framdeles skall anknyta till anstaltstypen, livförsäkringsanstalt resp.

skadeförsäkringsanstalt, och inte som för närvarande till rörelsetypen, liv­

försäkringsrörelse resp. sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse,

samt att de speciella sjukförsäkringsanstalterna skall beskattas enligt reg­

lerna för livförsäkring.

Kammarrätten anser emellertid att de föreslagna reglerna kan få till följd

omdispositioner hos anstalterna i syfte att uppnå med förslaget i och för

sig inte åsyftade skattelättnader. Svenska försäkringsbolags riksförbund och

Folksam påpekar att frågan om en verksamhetsgrens placering i visst bolag

är av företagspolitisk karaktär. Vid bedömningen härav kan naturligtvis

skattefrågan komma in i bilden. En annan faktor är t. ex. möjligheten att

utfärda kombinations- och paketförsäkringar. Folksam uttalar som sin upp­

fattning att det är mindre troligt att man inom en koncern skulle ägna sig

åt någon kortsiktig flyttning i ena eller andra riktningen mellan livförsäk­

ringsanstalt och skadeförsäkringsanstalt. Praktiska hinder härvidlag är att

försäkringsavtalen sluts inte mellan koncernen och försäkringstagaren utan

mellan den enskilda anstalten och försäkringstagaren.

Varken Svenska försäkringsbolags riksförbund eller Folksam kan finna

motiv för en sådan förändring eller omtolkning av de legala reglerna för

prövning av koncessionsansökningar som kommittén antytt. Koncessions-

prövningen har tillkommit med andra syften och koncessionsmyndigheterna

bör inte vid sin bedömning ta i beaktande sådana omständigheter som be­

skattningens eventuella inverkan på konkurrensen.

Beträffande frågan om några olämpliga följder för konkurrensen kan

82

uppkomma av den olikhet i beskattningsreglerna för sjuk- och olycksfalls­

försäkring som beror av om rörelse är förlagd till livförsäkringsanstalt eller

skadeförsäkringsanstalt påpekar försäkringsinspektionen att detta spörsmål

framför allt gäller den korta sjuk- och olycksfallsförsäkringen. Skatteutta­

get — oavsett skattesystem — torde emellertid vara obetydligt på sådan

försäkring och därför av mindre betydelse för valet av anstaltstyp.

Enligt gällande bestämmelser i KL anses som försäkringsanstalt även så­

dan understödsförening som enligt sina stadgar äger meddela annan kapital­

försäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 500 kr. för

medlem. Dessa föreningar är följaktligen skattskyldiga för inkomst av liv­

försäkringsrörelse. Försäkringsinspektionen anför härom bl. a.

Enligt nuvarande regler är skattskyldig understödsförening som medde­

lar såväl kapitalunderstöd som sjukhjälp, liksom alla andra understödsför­

eningar, icke skattskyldig för inkomst av sjukhjälpsverksamheten. För upp­

rätthållande av principen om understödsförenings skattefrihet för inkomst

av sjukhjälpsverksamhet bör vissa ändringar vidtagas i beskattningsregler­

na innebärande att skattskyldig understödsförening till beskattning endast

skall upptaga den del av föreningens nettointäkt av kapital- och fastig­

hetsförvaltning som belöper på livförsäkringsverksamheten. Tre skattskyl­

diga understödsföreningar bedriver f. n. jämväl sjukhjälpsverksamhet. Eu

av dessa föreningar meddelar kapitalunderstöd upp till 4 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Departementschefen

I det föregående har jag diskuterat den principiella uppläggningen av

beskattning av skadeförsäkringsrörelse och livförsäkringsrörelse. Därvid

har jag förordat ett bibehållande av överskottsbeskattningssystemet för

skadeförsäkringsrörelse och räntebeskattningssystemet för livförsäkrings­

rörelse. Nuvarande beskattningsregler innebär att båda dessa system är till­

lämpliga på en och samma anstalt, om denna driver både livförsäkrings- och

skadeförsäkringsrörelse. I fråga om anstalt som driver båda slagen av rörelse

måste därför göras en uppdelning av verksamheten i liv- och skadeförsäk­

ringsrörelse. En sådan uppdelning medför svårigheter för såväl anstalten

som beskattningsmyndigheterna.

Kommittén föreslår som ett led i strävandet att åstadkomma förenkling

att all försäkringsrörelse i en och samma anstalt skall beskattas efter sam­

ma regler. Därvid skall räntebeskattningen tillämpas på livförsäkringsan­

stalterna och de speciella sjulcförsäkringsanstalterna samt överskottsbe-

skattning eller det av kommittén i alternativ 2 framlagda förslaget på skade-

försäkringsanstalterna.

Som kommittén framhållit synes en koncern som omfattar både livförsäk­

rings- och skadeförsäkringsanstalter kunna skaffa sig en konkurrensfördel

framför fristående anstalter eller koncerner som endast omfattar anstalter

av ena typen genom att flytta sjuk- och olycksfallsförsäkringsbeståndet

83

till den anstaltstyp där skattebestämmelserna bedöms som gynnsammast.

Mot ett sådant resonemang anför emellertid kommittén att en strukturom­

vandling av denna art inte bör kunna komma till stånd utan koncessions-

myndigheternas tillstånd. Vidare anser kommittén att utvecklingen i skatte­

hänseende i framtiden, om så behövs, bör kunna följas för att utröna om de

föreslagna skattebestämmelserna i praktiken medför en olämplig snedvrid­

ning av konkurrensen.

Enligt mitt förmenande skulle samma beskattningsregler för en anstalts

alla försäkringsgrenar innebära en betydande förenkling i det nuvarande

beskattningssystemet för försäkringsanstalterna. Den undersökning kom­

mittén gjort om sjuk- och olycksfallsförsäkringen i de olika anstalterna ger

vid handen att räntebeskattningen i princip bör tillämpas beträffande all

försäkring i livförsäkringsanstalter och särskilda sjukförsäkringsanstalter

samt överskottsbeskattningen beträffande all försäkring i skadeförsäkrings-

anstalterna.

Beträffande möjligheterna att inom en koncern överflytta ett försäkrings­

bestånd från en anstalt till en annan för att därigenom vinna en konkur­

rensfördel anser jag i likhet med några av remissinstanserna att det knap­

past kan tänkas ske några kortsiktiga spekulativa överflyttningar. För att

placera en verksamhetsgren i ena eller andra anstalten kan således krävas

bedömningar av många olika slag. Skattesynpunkter kan naturligtvis härvid

spela en viss roll. Emellertid bör också beaktas att det knappast är möjligt

att bedöma vilket system som kommer att vara fördelaktigast för verksam­

hetsgrenen. Jag vill alltså inte här ifrågasätta den nuvarande möjligheten

att överflytta försäkringsbestånd inom en koncern. Samtidigt vill jag under­

stryka att de av mig föreslagna bestämmelserna om enhetliga beskattnings­

regler i en och samma anstalt inte bör medföra någon ändring eller utvidg­

ning av principerna för koncessionsmyndighetens prövning vid överflyttning

av försäkringsbestånd. Jag anser således inte att koncessionsmyndighet vid

sin bedömning skall ta i beaktande sådana omständigheter som beskatt­

ningens eventuella inverkan på konkurrensen. En sådan bedömningsgrund

torde f. ö. knappast kunna förenas med lydelsen i 4 § 1 mom. och 166 § 1

mom. FL, enligt vilka lagrum koncession skall lämnas om den tillämnade

rörelsen befinns »behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveck­

ling av försäkringsväsendet».

Särskild uppmärksamhet måste i detta sammanhang ägnas åt frågan vad

som skall vara livförsäkringsanstalt resp. skadeförsäkringsanstalt. Jag har

tidigare angett att särskild sjukförsäkringsanstalt bör anses som livförsäk­

ringsanstalt. Vidare bör även övriga personförsäkringar, alltså olycksfalls­

försäkring, avgångsbidragsförsäkring och arbetslöshetsförsäkring, anses som

livförsäkring. Anstalt som uteslutande driver rörelse med personförsäk­

ringar utgör alltså livförsäkringsanstalt. Svårigheter att bedöma anstalts-

tvper uppkommer när någon eller några av de angivna verksamhetsgrenarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

84

förenas med skadeförsäkring i samma anstalt. I dessa fall bör den huvud­

sakliga verksamhetsinriktningen vara avgörande för anstaltstypen. Även

när det gäller utländsk anstalt anser jag att anstalten bör anses an­

tingen som livförsäkringsanstalt eller skadeförsäkringsanstalt. Vid bedö­

mande av anstaltstypen för dessa anstalter bör enligt min mening hänsyn

tas till endast den här i landet drivna verksamheten. Med livförsäkrings­

anstalt bör alltså avses anstalt som här i landet uteslutande eller så gott

som uteslutande meddelar personförsäkringar. Med skadeförsäkringsanstalt

avses annan försäkringsanstalt än livförsäkringsanstalt.

Det är emellertid nödvändigt att i ett system som i princip kommer att

innebära att en anstalts hela verksamhet skall beskattas efter samma reg­

ler särskilt beakta understödsföreningarnas sjukhjälpsverksamhet. Sådan

verksamhet är nu undantagen från skattskyldighet. Bestämmelser härom

finns i 54 § första stycket KL, vari bl. a. föreskrivs att understödsförening

som bedriver såväl till livförsäkring hänförlig verksamhet som annan verk­

samhet är skattskyldig för inkomst som belöper på livförsäkringsverksam­

heten och i övrigt endast för inkomst av fastighet. Det föreligger inte någon

avsikt att utvidga skattskyldigheten för understödsföreningarna. Med hän­

syn härtill bör av 30 § KL framgå att beskattningen av sådana föreningars

rörelse endast avser att träffa livförsäkringsverksamheten.

Enligt det räntebeskattningssystem som nu tillämpas på livförsäkrings­

rörelse medges antalsavdrag för varje direkt tecknad kapitalförsäkring.

Förslaget med enhetliga beskattningsregler för all verksamhet i en anstalt

medför som framgått att även annan verksamhet i livförsäkringsanstalt än

kapitalförsäkring kommer att räntebeskattas. Med hänsyn härtill bör enligt

min mening sådan anstalt åtnjuta antalsavdrag för varje direkt tecknad

personförsäkring som inte är pensionsförsäkring. Härvid skall dock som

framgått iakttas att antalsavdraget är bundet till viss verksamhet och att

summan antalsavdrag inte får överstiga den intäkt i verksamheten som åter­

står sedan övriga avdrag gjorts. Förslaget innebär vidare att avgångsbidrags-

försäkringsrörelse kommer att beskattas som livförsäkringsrörelse. Sådan

försäkringsrörelse drivs nu av Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag och

av Folksam samt är f. n. i beskattningshänseende av skadeförsäkrings na­

tur. Enligt gällande regler tillämpas alltså överskottsbeskattning på rörelsen.

Enligt de av försäkringsinspektionen fastställda särskilda planerna för de

båda nämnda anstalterna för avsättning till premiereserv för avgångsbi­

dragsförsäkring kan det emellertid förutsättas att något skattepliktigt över­

skott knappast uppkommer i sådan rörelse. Vid tillämpning av ett ränte­

beskattningssystem på denna rörelse inverkar givetvis inte avsättning till

premiereserv på beskattningen. Samtidigt bör emellertid påpekas att antalet

försäkringstagare i sådan rörelse är mycket stort. Det torde därför kunna

förutsättas att antalsavdragen i förening med övriga avdrag enligt KL upp­

går sammanlagt till ett belopp som överstiger avkastningen av kapital- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

85

fastighetsförvaltningen. Med hänsyn härtill torde inte heller vid tillämpning

av räntebeskattning någon skattepliktig inkomst uppkomma i avgångsbi-

dragsförsäkringsrörelse.

Enligt gällande regler erlägger försäkringsanstalt statlig inkomstskatt

för livförsäkringsrörelse efter 10 % och för annan rörelse efter 40 % av

beskattningsbar inkomst. Procentsatsen för livförsäkringsrörelse skall ses

mot bakgrunden att anstalten skattar i försäkringstagarens ställe och att

anstalten inte bör erlägga större skatt än som skulle ha skett om försäk­

ringstagaren varit skattskyldig för beloppet. Kommitténs förslag med en­

hetliga beskattningsregler för anstalts hela verksamhet innebär emellertid,

att denna i sin helhet kommer att beskattas efter samma procentsats. Med

hänsyn till de synpunkter som ligger bakom valet av procentsats för livför­

säkringen bör procentsatsen kunna vara oförändrad. Jag anser mig därför

kunna godta att livförsäkringsanstalts hela försäkringsrörelse skall beskat­

tas till statlig inkomstskatt efter 10 % av beskattningsbar inkomst. Jag för­

ordar därav betingad ändring i SI.

Som jag tidigare framhållit anser jag att systemet med samma beskatt­

ningsregler för anstalts hela försäkringsverksamhet skall gälla såväl för in­

ländska som utländska anstalter. Med anledning härav är en redaktionell

ändring i 6 § 1 mom. SF nödvändig.

Slutligen förordar jag i likhet med kommittén vissa ändringar i 26 och

27 §§ samt 30 § 1 mom. taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr

623), vilka ändringar är främst betingade av förslaget om enhetliga regler

för all rörelse i en och samma anstalt.

Läns-, härads- och sockenbolag

Departementschefen

Vissa försäkringsanstalter är enligt 53 § 1 mom. d) KL skyldiga att er­

lägga kommunal skatt endast för inkomst av fastighet. Jag syftar här på så­

dana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom, på vilka la­

gen om försäkringsrörelse inte äger tillämpning eller vilkas verksamhets­

områden faller utanför Stockholm och omfattar endast visst län eller del

av län, dvs. läns-, härads- och sockenbolagen. Dessa anstalter är vidare en­

ligt 7 § första stycket e) SI befriade från skyldighet att erlägga statlig

inkomstskatt.

Försäkringsskattekommittén har i enlighet med sina direktiv behandlat

endast de s. k. riksbolagen och vissa frågor beträffande understödsförening­

arna.

Vid remissbehandlingen väcktes emellertid frågan om omprövning av den

nuvarande skattefriheten för de lokalt verksamma ömsesidiga bolagen. Jag

avser att nu ta upp detta spörsmål.

86

I prop. 1928: 213 med förslag till kommunalskattelag in. m. föreslogs att

vissa försäkringsanstalter, nämligen sådana ömsesidiga bolag för försäk­

ring av egendom på landet, på vilka lagen om försäkringsrörelse inte ägde

tillämpning, skulle vara skattskyldiga endast för inkomst av fastighet vid

kommunaltaxeringen. Vid 1928 års riksdag yrkades i två motioner bl. a., att

de föreslagna bestämmelserna skulle göras tillämpliga på alla läns-, härads-

och sockenbolag för sakförsäkring. Det syntes naturligare att göra en åt­

skillnad mellan å ena sidan läns-, härads- och sockenbolag och å den and­

ra övriga bolag än mellan endast sockenbolagen och övriga bolag.

Särskilda utskottet (utlåtande nr 1 s. 70) inhämtade att endast ett litet

antal mera betydande läns- och häradsbolag skulle bli skattskyldiga enligt

förslaget i propositionen. Något principiellt skäl kunde svårligen anföras

att medge fullständig skattefrihet för bolagens rörelse. Utskottet tillstyrkte

emellertid motionärernas yrkande med hänsyn till de taxeringstekniska

svårigheter som skulle följa av förslaget i propositionen. Skattskyldigheten

skulle nämligen medföra en deklarationsskyldighet som framstod som allt­

för betungande i förhållande till det ringa skatteutfallet. En sådan regel om

skattefrihet borde dock endast anses som ett uttryck för de då rådande för­

hållandena. Bolag med till Stockholm inskränkt verksamhetsområde borde

vidare betraktas som riksbolag. Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr

1928:213).

En skattefrihet för yrkesmässigt bedriven verksamhet bör kunna moti­

veras med särskilt starka skäl. Enligt min mening kan sådana skäl inte an­

ses föreligga i fråga om något av de lokalt verksamma ömsesidiga bolagen.

Redan av denna anledning anser jag att principen om skattskyldighet för yr­

kesmässigt bedriven verksamhet bör gälla även för läns-, härads- och soc­

kenbolagen. Härtill kommer att en bibehållen skattefrihet för dessa bolag

kan innebära sådana fördelar i konkurrenshänseende de s. k. riksbolagen till

nackdel som jag anser obilliga. Den nuvarande skattefriheten för de lokalt

verksamma bolagen bör därför inte bibehållas. Jag föreslår därav betingad

ändring i 53 § 1 mom. d) KL.

Av 349 § första stycket FL framgår att vissa lokalt verksamma ömsesidiga

bolag är undantagna från FL:s bestämmelser. För att dessa anstalter skall

kunna göra avdragsgilla avsättningar till utjämningsfond är det nödvän­

digt att anstalternas stadgar får samma betydelse som övriga anstalters

bolagsordningar när det gäller att bedöma om en fond skall anses som ut­

jämningsfond. Jag förordar att bestämmelser härom införs i punkt 2 av

anvisningarna till 30 § KL.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

Kiingl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

87

Ikraftträdande

De av mig förordade bestämmelserna om de s. k. riksbolagens och un­

derstödsföreningarnas beskattning bör tillämpas fr. o. in. 1971 års taxering.

Såvitt gäller inkomsttaxeringen bör bestämmelserna träda i kraft den 1

januari 1970. Beträffande förmögenhetstaxeringen bör den förordade änd­

ringen emellertid träda i kraft vid senare tidpunkt. I prop. 1969: 99 har

j ag nämligen föreslagit att annan ändring i 6 § 1 mom. SF bör träda i kraft

den 1 januari 1970. Jag föreslår därför att ikraftträdandet för den här för­

ordade ändringen av samma paragraf bestäms till den 1 juli 1970.

Beträffande den av mig förordade skattskyldigheten för de lokalt verk­

samma ömsesidiga bolagen talar flera skäl för att tillämpningen av bestäm­

melserna uppskjuts till 1972 års taxering. Bestämmelserna bör emellertid

träda i kraft den 1 januari 1970.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom

proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upp­

rättade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

2) lag om ändring i lagen den 26 maj 1950 (nr 308) om ändring i kom­

munalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),

3) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om

statlig inkomstskatt,

4) förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om

statlig förmögenhetsskatt,

5) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

88

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1969

Bilaga 1

Statlig och kommunal inkomstskatt för år 1965 för aktiebolag enligt gällande regler

och alternativ 2. Tkr.

1

2

3

4

Bolag

Statlig och kom- Beskattnings-

Beräknad

Aktiebolag

munal inkomst­

skatt enl. redo­

visning till för-

säkringsinspek.

bar inkomst enl.

alt. 2

skatt enl.

alt. 21

Ansvar International....................................

4

53

26

Anticimex ...................................................

—

7

4

Atlantica .......................................................

601

173

86

Europeiska varu............................................

12

404

202

Fylgia ...........................................................

90

911

456

Hansa-Mälaren ............................................

18

408

204

Holmia...........................................................

60

97

48

Landsbygden ...............................................

73

165

82

Neptunus .......................................................

—

45

22

Ocean ...........................................................

1 566

861

430

Securitas .......................................................

12

270

135

Sirius..............................................................

315

657

328

Skandia..........................................................

1 001

5 142

2 571

Skåne ..........................................................

1 757

1 695

848

Svea ..............................................................

560

1 812

906

Svenska kredit...............................................

10

93

46

Svenska Veritas ...........................................

17

460

230

Volvia ...........................................................

100

72

36

Ägir ..............................................................

2 011

638

319

Öresund .......................................................

810

1 013

506

Amphion-Aequitas........................................

170

336

168

Atlas..............................................................

—

418

209

Folksam-International ................................

23

599

300

Skandia-Freja...............................................

7

262

131

Stella-Svecia...................................................

3

197

98

Stockholm ...................................................

2

115

58

Åter-Thule ...................................................

-

132

66

(Summa

9 222

17 341

8 670)

1 Den sammanlagda statliga och kommunala inkomstskatten har i kol. 4 antagits utgöra 50 %

av den beskattningsbara inkomsten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

89

Bilaga 2

Statlig och kommunal inkomstskatt för år 1965 för ömsesidiga bolag enligt gällande

regler och alternativ 2. Tkr.

1

2

3

4

Bolag

Statlig och kom- Beskattnings-

Beräknad

Ömsesidiga bolag

munal inkomst­

skatt enl. redo­

visning till för-

säkringsinspek.

bar inkomst enl.

alt. 2

skatt enl.

alt. 21

Allmänna Brand...........................................

150

1187

594

Ansvar ..........................................................

76

374

187

Arbetsgivarnes (ansvars) ............................

— 0

49

25

Bohuslän .......................................................

3

84

42

Brandförs.verket ........................................

35

462

231

Brandkontoret...............................................

1 523

3 041

1 520

Folksam-sak...................................................

285

2129

1 064

Folksam-Järnvägsm. (sak) ........................

60

131

66

Guldsmedernas ...........................................

_

2

1

Göta ..............................................................

102

870

435

Järnvägen.......................................................

- 0

33

16

Järnvägsm. (olycksl.)....................................

146

60

30

Norrlands ångf................................................

— 7

125

62

Pensionsgaranti ...........................................

18

37

18

Skyddskassan ...............................................

1

16

8

Skånska Brand-Hermes................................

107

1 021

510

Sthlms brandst.bol.........................................

60

704

352

Städernas-Hansa............................................

476

5 758

2 879

Sveriges ångf...................................................

10

537

268

Sydsv. fartygs...............................................

3

186

93

Traflk-Bore ....................................

11

433

216

Allmänna Hagel...........................................

—

11

5

Skand. kreaturs ................................

57

851

426

Skånes jordbr. kreaturs................................

_

68

34

Svenska husdjurs .........................

_

47

24

Östergötlands kreaturs ................................

2

23

12

(Summa

3 118

18 617

9 308)

1 Den sammanlagda statliga och kommunala inkomstskatten har i kol. 4 antagits utgöra 50 %

av den beskattningsbara inkomsten.

Bilaga 3

o

o

Statlig och kommunal inkomstskatt för åren 1956—1965 för skadeförsäkringsanstalterna (riksbolagen inkl. återförsäkringsbolagen)

enligt alternativ 2 och gällande regler. Mkr.

1 1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

År

Underlag1 för propor-

Eget kapital2 i % av Avkastningen av kapi- Skatteunderlag enl.

Beräknad statlig och

Till försäkringsin-

tionering enl. alt. 2

underlaget enl. kol.

tal- och fastighetsför-

alt. 2

kommunal inkomst-

spektionen redovisad

1—3

valtningen före pro-

skatt enl. alt. 23

statlig och kommunal

portionering

inkomstskatt

AB

Öms.

Samt-

AB

Öms.

Samt-

AB

Öms.

Samt-

AB

Öms. Samt-

AB

Öms. Samt-

AB

Öms.

Samt-

bolag

liga

bolag

liga

bolag liga

bolag liga

bolag liga

bolag liga

bolag

bolag

bolag

bolag

bolag

bolag

1956

1 328,8

800,5 2 129,3

27,6

41,8

33,0

46,2

31,4

77,6

12,8

13,1

25,6

6,4

6,6

12,8

11,9

3,4

15,3

1957

1 422,2

843,0 2 265,2

26,7

40,3

31,7

53,4

36,0

89,4

14,3

14,5

28,3

7,2

7,2

14,2

13,7

3,2

16,9

1958

1 512,3

886,4 2 398,7

26,0

39,2

30,9

62,0

41,5

103,5

16,1

16,3

32,0

8,0

8,2

16,0

16,0

2,8

18,8

1959

1 613,7

932,3 2 546,0

25,5

37,6

29,9

71,6

53,7

125,3

18,3

20,2

37,5

9,2

10,1

18,8

16,0

2,9

18,9

1960

1 733,2

999,9 2 733,1

25,3

35,4

29,0

83,7

63,2

146,9

21,2

22,4

42,6

10,6

11,2

21,3

16,4

1,9

18 3

1961

1 875,6 1 042,8 2 918,4

24,5

33,5

27,7

130,4

58,5

188,9

31,9

19,6

52,3

16,0

9,8

26,2

16,0

3,0

19,0

1962

1 952,0 1 080,6 3 032,6

23,6

31,1

26,3

96,3

65,7

162,0

22,7

20,4

42,6

11,4

10,2

21,3

19,0

2,3

21,3

1963

2 023,2 1 144,5 3 167,7

21,8

28,8

24,3

116,7

66,0

182,7

25,4

19,0

44,4

12,7

9,5

22,2

16,9

2,5

19,4

1964

2 161,7 1 234,6 3 396,3

20,4

25,8

22,4

100,2

64,1

164,3

20,4

16,5

36,8

10,2

8,2

18,4

10,3

2,9

13,2

1965

2 194,5 1 474,6 3 669,1

18,4

21,9

19,8

94,1

85,0

179,1

17,3

18,6

35,5

8,6

9,3

17,8

9,2

3,1

12,3

1 Summan av eget kapital (se not 2) och försäkringsfond för egen räkning.

2 Summan av aktiekapital (resp. garantikapital), reservfond, utjämningsfond enligt KL, säkerhetsfond, regleringsfond för trafikförsäkring, övriga

fonder, balanserad vinst minskad med balanserad förlust.

3 Den sammanlagda skatten har antagits utgöra 50 % av beloppen i kol. 10 resp. 11 och 12.

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

12 ⁰

å ^r

1969

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1969

91

Innehål]

Propositionens huvudsakliga innehåll.......................................................

Författningsförslag ........................................................

Inledning ..................................................................

Gällande rätt ....................................................................

Inländska försäkringsanstalter.................................................

Inledning ..................................................................

Sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse................................

Livförsäkringsrörelse ......................................................

Livförsäkringsrörelse som avser direkt meddelade eller i återför-

säkring åt annan inländsk försäkringsanstalt meddelade livför­

säkringar ............................................................

Utländsk livåterförsäkringsrörelse .................................................

Utländska försäkringsanstalter........................................................

Skattesatsen vid den statliga inkomstbeskattningen ............................

Statlig förmögenhetsskatt.............................................................

Beskattning av inländsk skadeförsäkringsrörelse........................................

Allmänna synpunkter............................................................

Försäkringsskattekommittén .......................................................

Inledning ...................................................................................

Alternativ 1. Premieinkomsten som beskattningsunderlag

Alternativ 2. Kapitalavkastningen som beskattningsunderlag

Alternativ 3. Överskottsbeskattning .................................................

Kommitténs ställningstagande till alternativ 2 och 3...................

Remissinstansernas ställningstagande till de tre alternativen

Departementschefen .....................................................

Den tekniska utformningen av alternativ 3............................................

F örsäkringsskattekommittén ...........................................................

Takregeln..............................................................................

Dubbelräkningar..........................................................................

Fondavsättningar......................................................................

Inländsk försäkringsanstalts utländska försäkringsrörelse . . .

Återbäring ...............................................................................

Förvaltningskostnader ...............................................................

Remissyttrandena .........................................................

Departementschefen ...........................................................

Beskattning av livförsäkringsrörelse ...........................................................

Försäkringsskattekommittén .....................................................

Inledning ...................................................................................

Antalsavdraget ........................................................................

Utländsk livåterförsäkringsrörelse .....................................................

Understödsföreningarna .....................................................

Skattskyldighet.............................................................................

Övergångsbestämmelser ..................................................................

Remissinstanserna ..................................................................

Antalsavdraget ...........................................................................

Utländsk livåterförsäkringsrörelse .....................................................

Understödsföreningarnas beskattning.....................................................

Departementschefen ....................................................................

1

3

22

24

24

24

24

27

27

28

29

30

30

30

30

30

30

31

33

35

37

39

43

45

45

45

46

46

47

48

49

51

54

59

59

59

60

64

66

66

68

70

70

72

72

73

Samma beskattningsregler för alla försäkringsgrenar i en försäkrings-

anstalt .....................................................................................................................

Försäkringsskattekommittén ......................................................................

Remissyttrandena ...........................................................................................

Departementschefen ............... ........................................................................

Läns-, härads- och sockenbolag........................................................................

Departementschefen .......................................................................................

Ikraftträdande ......................................................................................................

Hemställan ............................................................................................................

Bilaga 1...................................................................................................................

Bilaga 2...................................................................................................................

Bilaga 3...................................................................................................................

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1969

79

79

81

82

85

85

87

87

88

89

90

MARCUS BOKTR. STHLM 1959 690189