Prop. 1969:159

('med förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkom\xad men handling',)

Kungl. Maj.ts proposition, nr 159 år 1969.

1

Nr 159

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkom­ men handling; given Stockholms slott den 7 novem­ ber 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksda­ gen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konnngs och Herres frånvaro:

BERTIL

Lennart Geijer

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1969.

3

(Nuvarande lydelse)

i behåll, vare sökanden berättigad att utbekomma tillgodohavandet; och äge, efter det medlen sålunda ut­ betalts, motboken ej gällande kraft.

Vad i första och andra styckena stadgas om motbok hos annan bank än postsparbanken skall äga mot­ svarande tillämpning på livförsäk- ringsbrev, som icke lyder på högre belopp än tiotusen kronor. Därvid skall iakttagas

att efterlysningen------------------------

(Föreslagen lydelse)

medlen sålunda utbetalts, motboken ej gällande kraft.

Vad i första och andra styckena stadgas om motbok hos bank skall äga motsvarande tillämpning på liv- försäkringsbrev. Därvid skall iakt­ tagas

------- gällande kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970. Äldre lag gäller fortfarande, om efterlysning skett före ikraftträdandet.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 159

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1969.

Utdrag au protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 30 oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern

P^alme,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, H^olmqvist, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson, G^eijer, O^dhnoff, W^ickman, M^oberg, B^engtsson, N^orling, L^öfbergL^idbom, C^arlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen om dödande av förkommen handling och anför.

Inledning

Efter verkställd utredning avlämnade poststyrelsen i april 1969 till chefen för finansdepartementet förslag till ny förordning om postbanken. Med för- mälan att förslaget för sitt genomförande påkallar ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling överlämnade styrelsen samtidigt till då­ varande chefen för justitiedepartementet en promemoria (BA 294/67) med förslag till ändring i denna lag.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av hovrätten för Övre Norrland, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, fullmäktige i riksbanken, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveri­ ges jordbrukskasseförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska livförsäkringsbolags förening och Folksam.

På grundval av bl. a. poststyrelsens förslag har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om postbanken. Frågan om proposition i ämnet kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet senare i dag. Jag anhåller att nu få ta upp frågan om ändring i lagen om dödande av förkom­ men handling, i det följande kallad mortifikationslagen.

Gällande rätt in. m.

Enligt 1 § mortifikationslagen (ändrad 1936:95) kan s. k. presentations- papper, dvs. handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betal­ ning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, dödas på begäran av den

som förlorat handlingen. Som presentationspapper räknas bl. a. motbok med bank. Dödande av postsparbanksbok har uttryckligen undantagits från la­ gens tillämpningsområde.

Förfarandet vid dödande av förkommen handling är enligl 2—9 §§ morti- fikationslagen i huvudsak följande. Skriftlig ansökan om dödande av hand­ lingen skall inges till rätten. Sökanden skall såvitt möjligt lämna var och eu som är förpliktad enligt handlingen underrättelse om ansökan. Innan beslut meddelas i saken kan rätten förelägga sökanden att förebringa utredning om viss omständighet som kan inverka på saken. Förhör under sanningsförsäk­ ran kan ske med sökanden. Om denne visat sannolika skäl för att hand­ lingen förstörts eller på annat sätt förkommit, utfärdar rätten enligt 6 § offentlig stämning rörande ansökningen. Stämningen skall anslås i rättens kansli samt införas i Post- och Inrikes Tidningar (allmänna tidningarna) och, om det befinnes lämpligt, även i tidning inom orten. Införandet i all­ männa tidningarna skall ske i första numret för januari, april, juli eller ok­ tober månad. Stämningen skall innehålla bl. a. tillkännagivande att den som innehar handlingen eller vet att den finns i behåll bör anmäla detta för rät­ ten sist på den dag som fastställts för ärendets fullföljande. Denna skall be­ stämmas så att den infaller minst ett och högst två år elter det att stämning­ en införts i allmänna tidningarna. Ansökningen är förfallen, om den inte full­ följs på angiven dag. Rätten skall förelägga sökanden att förebringa utred­ ning huruvida det efter stämningens utfärdande inträffat någon omständig­ het som kan tjäna till upplysning i saken. Om rätten finner att ingenting ut­ visar att handlingen finns i behåll, dödas den genom beslut av rätten. Detta medför alt sökanden utan hinder av att handlingen inte kan företes kan göra gällande den rätt som grundas på den. Den som är förpliktad enligt hand­ lingen är vidare skyldig att utfärda en ny handling, som motsvarar den dödade.

I 12 § mortifikationslagen (senast ändrad 1956: 250) har i första och andra styckena intagits speciella regler om ett förenklat dödningsförfarande för motböcker hos annan bank än postsparbanken och med tillgodohavande, frånsett ränta, om högst 10 000 kr. Den som har förlorat en sådan bankmot­ bok kan i stället för att anlita dödningsförfarande inför domstol påkalla efterlysning av boken genom bankstyrelsens försorg. Sökanden skall då läm­ na trovärdiga uppgifter om tid och omständigheter under vilka boken för­ kommit. Efterlysningen verkställs på sökandens bekostnad av bankstyrelsen genom kungörelse en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning inom orten. Införandet i allmänna tidningarna skall ske i första numret för janu­ ari, april, juli eller oktober månad. Om motboken inte kommit till rätta inom sex månader från det sista kungörandet och det inte finns skälig anledning att anta att den finns i behåll är sökanden berättigad att få ut sitt tillgodo­ havande. Sedan detta betalats ut gäller motboken inte längre.

Nämnda regler gäller även i fråga om motbok hos centralkassa för jord­

Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1969.

Kungl. Mnj:is proposition nr 159 år 1969.

7

Mot denna allmänna bakgrund förordar styrelsen att mortifikationslagens tillämpningsområde utsträcks till att omfatta också dödning av postspar­ banksbok samt att dödningsförfarandet enligt 12 § i lagen anpassas till den smidigare ordning som nu tillämpas i fråga om postsparbanksbok.

Vad angår den närmare utformningen av förfarandet framhåller poststy­ relsen att efterlysning i ortstidning för postbankens del sedan åtskillig tid i praktiken inte förekommer. Anledningen härtill är att styrelsen funnit att sådant kungörande inte bidrar till att motbok kommer till rätta utan bara vållar besvär och kostnader. Föreskriften i 12 § mortifikationslagen om kun­ görande i ortstidning bör därför utgå. Enligt styrelsens uppfattning är också kravet på kungörande i allmänna tidningarna en ren formalitet utan saklig betydelse. Det torde emellertid vara befogat att behålla detta krav eftersom kungörelsedagen ger eu utgångspunkt för beräkning av efterlysningstiden. Enligt mortifikationslagen gäller f. n. att kungörande i allmänna tidningarna skall ske i första numret för visst kvartal. Någon motsvarande tidsangivelse finns inte i postsparbanksförordningen. I avsaknad av sådan regel kungör postbanken nu förkomna motböcker en gång i månaden. En tillämpning för postbankens del av mortifikationslagens kungörelseregel skulle innebära att dödning av postsparbanksböcker kan komma att fördröjas flera månader. Detta skulle medföra en onödig försämring av postbankens service gentemot motboksägarna. Styrelsen föreslår därför att 12 § mortifikationslagen ändras så att kungörande skall ske i första numret för någon av månaderna närmast efter det att efterlysning av bankbok har begärts.

Styrelsen erinrar om att insättningsmaximum för postbankens motböcker nu är 100 000 kr. Efter banklagsreformen gäller inte någon legal maximi­ gräns för övriga banker. Styrelsens förslag till ny förordning om postbanken innebär alt maximigränsen försvinner också för postbankens del. För död- ningsförfarande enligt 12 § mortifikationslagen gäller alt tillgodohavandet på bankmotbok inte får överstiga 10 000 kr. frånsett löpande ränta. För död- ningsförfarande enligt 7 § postsparbanksförordningen gäller däremot inte någon värdegräns. Detta förhållande har enligt poststyrelsen inte medfört någon olägenhet utan tvärtom varit praktiskt och till fördel för postbankens kunder. Även om insättningsmaximum slopas befarar styrelsen inte några negativa följder av ett förenklat dödningsförfarande utan värdegräns. Post­ styrelsen föreslår därför att värdegränsen för bankmotböcker i 12 § morti­ fikationslagen slopas.

I detta sammanhang erinrar styrelsen om att banklagsreformen bl. a. med­ fört förbud mot s. k. legitimationsklausul i fråga om bankbok. Detta innebär att bankföretag inte får träffa förbehåll om rätt för banken att åberopa be­ talning till annan än rätt innehavare. En sådan regel har styrelsen föresla­ git även för postbankens del. Förbudet mot legitimationsklausul betyder att risken för rättsförlust till följd av att motbok förkommit, efterlysts och dödats samt ny motbok därefter utfärdats regelmässigt kommer att träffa bankföretaget och inte insättaren.

9

I fråga om förslaget att slopa värdegränsen för tillämpning av det för­ enklade dödningsförfarandet för bankmotböcker enligt 12 § mortifikations- lagen anför bankföreningen att risken för rättsförlust för tredje man i praktiken där inte är större än vid den procedur som gäller för presenta- tionspapper i allmänhet. Bankerna har nämligen ett starkt intresse av att inte medverka till att deras motböcker dödas utan att det finns sannolika skäl för att de har förstörts eller förkommit. Enligt bankinspektionen skulle ett genomförande av förslaget inte innebära att ärenden om dödande av förkomna motböcker aldrig vidare skulle komma att handläggas inför domstol. För att det förenklade dödningsförfarandet skall kunna användas krävs enligt förslaget även i fortsättningen atL trovärdiga uppgifter lämnas om tid och omständigheter under vilka motboken förkommit. Inte sällan förekommer fall där kunderna inte kan uppfylla detta krav.

Hovrätten för Övre Norrland vill inte tillstyrka att värdegränsen slopas.

Efter banklagsreformen finns inte något insättningsmaximum för motbok med bank. Förhållandet blir detsamma för postbankens motböcker om förslaget till ny förordning om postbanken genomförs. I avsaknad av ut­ redning om hur ofta övriga banker tillämpat 12 § mortifikationslagen an­ ser hovrätten av försiktighetsskäl att det förenklade dödningsförfarandet inte bör tillämpas på motböcker med högre belopp innestående. Med hän­ syn till penningvärdets fall är dock en höjning av värdegränsen motiverad.

Bankföreningen hävdar att det numera inte kan anses rimligt att ban­ kens styrelse skall fatta beslut om efterlysning av motbok. Det bör utan risk eller olägenhet kunna tillåtas att styrelsen delegerar dödningsärendet till annat ansvarigt organ.

Flera remissinstanser tar upp frågan om slopande av värdegränsen också vid dödande av livförsäkringsbrev enligt 12 § mortifikationslagen. Försäkringsinspektionen, Svenska försäkringbolags riksförbund, Svenska livför­ säkringsbolags förening och Folksam anser alla att det finns starka skäl för en sådan reform och förordar att den genomförs. Riksförbundet och föreningen har erfarenheten att allmänheten önskar ett snabbare samt mindre kostnads- och arbetskrävande förfarande vid dödande av förkom- met livförsäkringsbrev. Särskilt gäller detta i fall av stora försäkringsbe­ lopp där det omständligare dödningsförfarandet f. n. är obligatoriskt. Re­ dan i samband med införandet av möjligheten till ett förenklat dödnings- förfarande för vissa livförsäkringsbrev framfördes från försäkringshåll den åsikten att liksom i Danmark och Norge ett förenklat förfarande borde kun­ na tillämpas utan någon värdegräns. Överlåtelse av livförsäkringsbrev sker i mycket begränsad omfattning. Då sådan överlåtelse äger rum innebär den vanligtvis att en av arbetsgivare tecknad och ägd tjänstepensionsförsäkring i form av fribrev överförs till anställd som i förtid lämnar sin befattning. Pantsättning av livförsäkringsbrev sker i flertalet fall till vederbörande för­ säkringsbolag som blir panthavare. I övriga pantsättningsfall överlämnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1969.

11

ta. Som förutsättning gäller att sökanden kan lämna trovärdiga uppgifter an­ gående tid och omständigheter under vilka motboken förkommit. I sådana fall sker efterlysning och dödning genom bankstyrelsens försorg. Styrelsen skall låta införa kungörelse om efterlysningen i allmänna tidningarna samt i tidning inom orten. Införandet i allmänna tidningarna skall ske i första numret för januari, april, juli eller oktober månad. Om motboken inte kom­ mit till rätta inom sex månader från sista kungörandet har sökanden rätt att få ut sitt tillgodohavande. Därefter gäller motboken inte längre.

För dödning av postsparbanksböcker gäller enligt postbanksförordningen särskilda, i vissa avseenden ännu enklare regler. Dödningsförfarandet handhas av poststyrelsen, som skall införa kungörelse om efterlysning av postsparbanksboken i allmänna tidningarna och, där det kan ske, i tidning i den ort där boken anses ha förkommit. Poststyrelsen får utfärda ny mot­ bok, om den efterlysta motboken inte har återfunnits inom sex månader efter det sista kungörandet. Sedan ny motbok utfärdats gäller den gamla inte längre. I avsaknad av särskild föreskrift rörande tiden för kungörelse i allmänna tidningarna inför poststyrelsen sådana kungörelser en gång i månaden. Sedan åtskillig tid tillbaka förekommer i praktiken inte efterlys­ ning i ortstidning.

Inom finansdepartementet har utarbetats förslag till lag om postbanken. Förslaget innehåller bl. a. motsvarighet till de enhetliga rörelseregler som efter banklagsreformen den 1 jaunari 1969 gäller för övriga banker.

Med enhetliga rörelseregler aktualiseras även frågan om gemensamma bestämmelser för samtliga banker i fråga om dödande av förkommen bank­ bok. Poststyrelsen förordar nu att mortifikationslagens tillämpningsområde utsträcks till att omfatta också motbok med postbanken. Samtidigt föreslås att reglerna i 12 § om kungörelse vid dödning av vissa bankböcker anpassas till den ordning som nu tillämpas för postsparbanksböcker samt att nuva­ rande värdegräns i paragrafen slopas.

Förslaget har i allmänhet fått ett positivt mottagande vid remissbehand­ lingen. Från ett par håll har dock hävdats att de föreslagna ändringarna lämpligen bör anstå i avvaktan på en mera allmän översyn av formella kun­ görelseförfaranden. 1 ett yttrande hävdas också att värdegränsen i 12 § vis­ serligen bör kunna höjas men däremot inte slopas helt.

För egen del anser jag liksom poststyrelsen att det med enhetliga rörel­ seregler för alla banker är naturligt och praktiskt med gemensamma reg­ ler för dödande av förkommen motbok. Jag delar styrelsens uppfattning att mortifikationslagens tillämpningsområde bör vidgas till att omfatta också postsparbanksböcker. I förslaget till lag om postbanken förutsätts också en sådan reform.

Informationsutredningens i mars i år avgivna betänkande Kungörelse­ annonsering (SOU 1969: 7) innehåller bl. a. principförslag om enhetliga regler för kungörelseannonsering i skilda sammanhang. Förslaget har ny­

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1969.

13

man samt innehålla alt motboken får överlåtas bara till viss man och att överlåtelsen bör anmälas hos banken. Vidare får postbanken inte träffa för­ behåll om rätt för banken att åberopa betalning till annan än rätt innehavare av motbok. Motsvarande gäller redan nu för övriga bankinstitut. Risken för rättsförlust i samband med dödande av motbok drabbar därför regelmäs­ sigt ingen annan än bankföretaget. Från bankhåll bär man trots detta vid re­ missbehandlingen genomgående godtagit poststyrelsens förslag om slopande av värdegränsen för dödande av motbok enligt 12 § mortifikationslagen. Mot bakgrund av dessa förhållanden vill även jag ansluta mig till förslaget.

Bankföreningen har i sitt yttrande förordat att dödningsförfarandet av vederbörande bankstyrelse skall kunna delegeras till annat ansvarigt organ inom banken. I anledning därav vill jag bara erinra om de möjligheter som redan nu föreligger enligt 74 § lagen (1955: 183) om bankrörelse att delegera beslutanderätten i dödningsärenden. Jfr även 39 § lagen (1955: 416) om sparbanker (ändrad 1968: 602).

Nuvarande möjligheter till förenklat dödningsförfarande i fråga om vissa motböcker i annan bank än postbanken har enligt 12 § mortifikationslagen motsvarighet beträffande livförsäkringsbrev. Även här gäller f. n. en vär­ degräns på 10 000 kr. Dödningsförfarandet omhänderhas av styrelsen för det försäkringsbolag där försäkringen har tagits. Under remissbehandlingen har både försäkringsinspektionen och samtliga hörda försäkringssamman- slutningar hävdat att starka skäl talar för att även nämnda värdegräns slopas. Dödning av livförsäkringsbrev genom domstols försorg anses nämli­ gen vara en onödigt dyrbar och omständlig procedur. Försäkringsbolagen har därför under senare år i stor utsträckning utfärdat dubblettbrev för förkomna livförsäkringsbrev. Bolagen kan visserligen härigenom inte frita sig från ansvar mot godtroende innehavare av originalbrevet, eftersom detta inte har dödats. Systemet har emellertid inte gett upphov till förluster i nämnvärd omfattning.

Förfarandet med utfärdande av dubblettbrev visar enligt min mening otve­ tydigt, att nuvarande möjligheter till dödning av livförsäkringsbrev genom försäkringsbolagets försorg är alltför begränsade för att fylla det praktiska livets krav. Detta talar starkt till förmån för förslaget att helt slopa värde­ gränsen. Mot en sådan reform skulle möjligen kunna invändas att livför­ säkringsbrev, till skillnad från bankböcker, i betydande utsträckning an­ vänds som kredit objekt och att rättsskyddet för långivande tredje man skulle kunna äventyras genom att ägare av försäkring gör ansökan om dödning ar- pantsatt försäkringsbrev. Enligt uttalanden från försäkringshåll under re­ missbehandlingen belånas livförsäkringsbrev i flertalet fall genom pantsätt­ ning hos vederbörande försäkringsbolag. Även i övriga fall lär försäkringsbo­ lagen i allmänhet få besked om pantsättning, vilken då antecknas hos bo­ laget. Normalt torde alltså inte finnas någon risk för att vidgad möjlighet

Kungl. Maj ris proposition nr 159 år 1969.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1969.

15

Förslag

Bilaga

till

Lag

om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling

Härigenom förordnas, att 1 och 12 §§ lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §-x

Löpande skuldebrev,------------------------------------ viss man. Denna lag-------------------------------------eller obligationer.

Angående dödande av förkommen motbok med postsparbanken gälle vad särskilt är stadgat.

12

§.:

Har motbok rörande tillgodoha­ vande hos annan bank än postspar­ banken förkommit, och överstiger tillgodohavandet frånsett löpande ränta ej tiotusen kronor, äge insät­ taren eller hans rättsinnehavare i stället för att söka motbokens dö­ dande på sätt förut är sagt påkalla dess efterlysning genom bankstyrel­ sens försorg.

Begär någon sådan efterlysning och lämnar han trovärdiga uppgif­ ter om tid och omständigheter un­ der vilka boken förkommit, äge sty­ relsen på sökandens bekostnad verk­ ställa efterlysningen genom kungö­ relse en gång i allmänna tidningarna och en gång i tidning inom orten.

Införandet i allmänna tidningarna skall äga rum i första numret för januari, april, juli eller oktober må­ nad. Har boken icke inom sex må­ nader från sista kungörandet till­ rätt akommi t och förekommer ej skä-

1 Senaste lydelse 1936: 95. 2 Senaste lydelse 1956: 250.

Har motbok rörande tillgodoha­ vande hos bank förkommit, äge in­ sättaren eller hans rättsinnehavare

i stället för att söka

motbokens dö­

dande på sätt förut är sagt påkalla dess efterlysning genom bankstyrel­ sens försorg.

Begär någon sådan efterlysning och lämnar han trovärdiga uppgif­ ter om tid och omständigheter un­ der vilka boken förkommit, äge sty­ relsen på sökandens bekostnad verk­ ställa efterlysningen genom kungö­ relse i allmänna tidningarna i första numret för någon av månaderna när­ mast efter det efterlysning begärts. Har boken icke inom sex månader från kungörandet tillrättakommit och förekommer ej skälig anledning antaga att den finnes i behåll, vare sökanden berättigad att utbekomma

Kungl. Maj ds proposition nr 159 år 1969.

17

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 6 november 1969.

Närva i'ande :

f.d. justitierådet regeringsrådet justitierådet justitierådet

L^ind, M^artenius, B^ernhard, H^esser.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justi- tieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 30 oktober 1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn Helga Rossipal.

Lagrådet yttrade:

När mortifikationslagen senast ändrades, vilket skedde genom lagen 1956:250, meddelades vissa övergångsbestämmelser. Dessa innehöll bl. a. föreskrift alt om motbok vid sistnämnda lags ikraftträdande var efterlyst i enlighet med äldre bestämmelser dessa fortfarande skulle tillämpas. Ett be­ hov av liknande föreskrift torde även nu föreligga för fall då förfarandet in­ letts före ikraftträdandet men inte slutförts. Lagrådet, som i övrigt lämnar förslaget utan erinran, hemställer att motsvarighet till den nämnda före­ skriften upptas som övergångsbestämmelse.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström