Prop. 1969:43
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1!)G9
1
Nr 43
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående veterinärme
dicinsk rådgivnings- och laboratorieverksamhet; gi ven Stockholms slott den 28 februari 1969.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning om organiserad hälsokon troll av husdjur,
dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredra gande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ingemund Bengtsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att Kungl. Maj :t får vidta åtgärder för att bilda ett särskilt bolag — Aktiebolaget Laboratorietjänst — med staten och jord bruksnäringen som delägare för driften av regionala veterinärmedicinska laboratorier. Bolagets verksamhet avses bl. a. ersätta den verksamhet som f. n. bedrivs vid hushållningssällskapens veterinärmedicinska laboratorier. Aktiekapitalet föreslås utgöra 1 milj. kr. fördelat med 52 % på staten och 48 % på jordbruksnäringen. Stiftarna av bolaget skall vidare lämna kredit garanti för bolaget om sammanlagt högst 1 milj. kr. Bolaget avses påbörja sin verksamhet den 1 januari 1970.
I fråga om den veterinärmedicinska rådgivningen föreslås bl. a. ökad
publikationsverksamhet. För att främja planläggning och samordning av den veterinärmedicinska rådgivningen skall till veterinärstyrelsen knytas en rådgivande nämnd. Organiserad djurhälsokontroll skall grundas på en särskild förordning.
1 Bihantj till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 43
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1969
Förslag
till
Förordning
om organiserad hälsokontroll av husdjur
Härigenom förordnas som följer.
1
§
Organiserad hälsokontroll med ändamål att motverka eller förebygga
sjukdom hos husdjur anordnas enligt bestämmelser av Konungen eller myn
dighet som Konungen förordnar.
Den som äger eller innehar besättning av sådant djurslag för vilket finnes
organiserad hälsokontroll har rätt att ansluta besättningen till kontrollen.
2
§
Ägare eller innehavare av besättning som är ansluten till den organiserade
hälsokontrollen skall, om förutsättningar föreligger, medges att under viss
tid avyttra djur ur besättningen under beteckning som anger att djuret är
fritt från sjukdom som kontrollen avser eller kommer från besättning som
friskförklarats i fråga om sådan sjukdom.
3 §
Djur av sådant slag som omfattas av den organiserade hälsokontrollen
får icke bjudas ut till försäljning eller avyttras under beteckning som anger
eller ger sken av att djuret är fritt från sjukdom som kontrollen avser eller
kommer från besättning som friskförklarats i fråga om sådan sjukdom,
utan att medgivande enligt 2 § föreligger.
4 §
Konungen får förklara såsom skyddat område viss del av landet där smitt
sam sjukdom som omfattas av den organiserade hälsokontrollen icke före
kommer eller har ringa utbredning. Djur av sådant slag som omfattas av
den organiserade hälsokontrollen får ej utan medgivande enligt 2 § föras
in i eller bjndas ut till försäljning eller avyttras inom skyddat område.
5 §
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer får medge undan
tag från 3 § eller 4 § andra punkten, om särskilda skäl föreligger.
6
§
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 § eller mot 4 §
andra punkten eller mot föreskrift som meddelats i anslutning till undan
tagande enligt 5 § dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
3
7
§
Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen förordnar.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1970, då förordningen den 25 maj 1951 (nr 286) med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjuk domar skall upphöra att gälla.
It Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 43
4
Kungl. Maj:ts proposition nr >,'t3 år 1960
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
28 februari 1069.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden
A
ndersson
, L
ange
, K
ling
, H
olmqvist
, A
spling
, S
ven
-E
ric
N
ilsson
,
L
undkvist
, G
ustafsson
, G
eijer
, M
yrdal
, O
dhnoff
, W
ickman
, M
oberg
,
B
engtsson
.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om veterinär
medicinsk rådgivnings- och laboratorieverksamhet och anför.
Inledning
Genom beslut den 3 juni 1965 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för jord
bruksdepartementet att tillkalla fem sakkunniga1 för att utreda veterinär
väsendets framtida uppgifter och organisation. Den 10 maj 1968 har utred
ningen avlämnat ett delbetänkande som behandlar veterinärmedicinsk råd
givnings- och laboratorieverksamhet ("Stencil Jo 1968: 3).
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren,
socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan, statskontoret, riksrevisions
verket, lantbruksstyrelsen (efter hörande av vederbörande avelsföreningar),
veterinärstyrelsen, statens naturvårdsverk, lantbrukshögskolan, veterinär
högskolan, statens veterinärmedicinska anstalt, livsmedelsstadgekommittén,
Svenska kommunförbundet, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lant-
bruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Kooperativa för
bundet, Köttbranschens riksförbund och Sveriges veterinärförbund. Svenska
landstingsförbundet har meddelat att förbundet avstår från att yttra sig
i ärendet. Sveriges kemiska industrikontor (Kemikontoret) har kommit in
med skrivelse med anledning av utredningens förslag.
1 Riksdagsmännen Sven Persson (ordförande) och Harald Pettersson, generaldirektör Gösta
Björkman, ombudsman Arne Nybom och byrådirektör Curt Werner.
Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1969
5
Veterinärmedicinsk rådgivnings- och laboratorieverksamhet
Nuvarande ordning
Veterinärmedicinsk rådgivningsverksamhet. Begreppet rådgivning definie ras av utredningen såsom alla de procedurer och metoder, som används för att sprida kunskaper och information till näringsutövarna. Rådgivning fö rekommer praktiskt taget i alla led av den veterinärmedicinska verksamhe ten. Sålunda är verksamheten vid veterinärstyrelsens hälsokontrollbyrå ett led i den veterinärmedicinska rådgivningen. Landets distriktsveterinärer ut övar vidare en omfattande rådgivnings- och upplysningsverksamhet i an slutning till akutsjukvården. I viss utsträckning medverkar också länsve terinärer i den veterinärmedicinska rådgivningen.
Statens veterinärmedicinska anstalt har en särskild konsulentavdelning. Konsulenternas rådgivning utgör främst föimredling av resultat av forsk ning och försök på det veterinära området men även viss egen forskning ut förs. F. n. ingår i avdelningen sammanlagt 14 veterinärer samt fem tjänste män för laboratorie- och kontorsarbete. Konsulenterna representerar olika sjukdomsområden och deras rådgivning riktar sig till både praktiserande veterinärer och enskilda djurägare. Rådgivningsverksamhet bedrivs vidare vid vissa av veterinärhögskolans institutioner. Också högskolans försöks- gård i Skara bedriver rådgivning och upplysning i olika former.
Vid sidan av den statliga och statsunderstödda rådgivningsverksamheten har under senare år rådgivningen inom jordbruksnäringen utvecklats. Så ledes driver mejeriorganisationen rådgivning avseende främst mjölkkvalite ten. I utfodrings- och avelsfrågor bedriver Svensk husdjursskötsel (SHS) rådgivande verksamhet. Till denna har knutits de lokala kontroll- och se- minföreningarna, som bl. a. har ett stort antal veterinärer anställda. Slakte- riorganisationen har rådgivning främst i fråga om svin-, kalv- och ungnöts- uppfödning. Även inom ägghandelsorganisationen och andra delar av nä ringen har rådgivningsverksamheten ägnats allt större intresse. Ett sam- arbets- och samordningsorgan för jordbrukskooperationens rådgivnings verksamhet, kallat Lantbrukets Producent tjänst (LPT), har tillkommit.
Ett väsentligt led i den veterinärmedicinska rådgivningen utgör den s. k. organiserade dj urhälsokontrollverksamheten. Hälsokontroll verksamheten grundas på vissa författningar och står under veterinärstyrelsens tillsyn. Verksamheten handhas regionalt av hushållningssällskapens veterinärav delningar. Till sådan avdelning hör i vissa fall även veterinärmedicinskt la boratorium. Veterinäravdelning med eget laboratorium drivs av sällskapen i Stockholm, Nyköping, Linköping, Jönköping, Kalmar, Kristianstad, Malmö, Falkenberg, Skara, Örebro, Västerås och Falun. Utan att ha eget laborato rium finns veterinärer anställda hos sällskapen i Uppsala, Växjö, Karlskro na, Uddevalla, Vänersborg och Borås. Vidare bedriver sällskapen i Visby,
6
Karlstad, Gävle, Härnösand, Östersund och Luleå veterinär verksamhet på
så sätt att de uppdragit uppgifter inom djurhälsokontrollen åt läns- och
distriktsveterinärer.
Svinhälsokontrollen, som påbörjades under hösten 1942, utgör ursprunget
till övriga djurhälsokontroller. Verksamheten regleras närmare genom
Kungl. Maj:ts förordning den 25 maj 1951 (nr 286) med vissa bestämmel
ser till motverkande av svinsjukdomar (ändrad 1960: 28). I kontrollen del
tagande djurägare har bl. a. anmälningsplikt vid utbruten eller misstänkt
smittsam sjukdom bland djuren. Förekommer ej sådan eller annan för det
ekonomiska utbytet betydelsefull sjukdom i en besättning, utfärdar vederbö
rande veterinär ett s. k. friskförklaringsbevis. Sådant bevis är en förutsätt
ning för avelsbesättningarnas deltagande i svinstamkontrollen och i viss
utsträckning för livdjursförinedlingen. Kungl. Maj:t kan förordna att visst
område med ingen eller ringa förekomst av smittsam svinsjukdom skall ut
göra ett skyddat område, vilket i princip innebär att endast grisar från
friskförklarade besättningar får föras in i sådant område.
Hälsotillståndet i landets avelsbesättningar har efter tillkomsten av svin
hälsokontrollen starkt förbättrats. År 1954 saknade 36 % av besättningarna
friskförklaringsbevis, år 1966 endast 1 %.
I fråga om juverhälsokontroll har utfärdats en särskild kungörelse den
17 december 1954 (nr 816) angående åtgärder till motverkande av juver
sjukdomar hos nötkreaturen. Djurägare som önskar ansluta sin nötkreaturs
besättning till av hushållningssällskap anordnad juver hälsokontroll skall till
sällskapet avge skriftlig förbindelse (enskild anslutning). Sådan förbindelse
kan också avges av jordbruksorganisation att omfatta till organisationen
anslutna djurägare (kollektiv anslutning). Ansluten besättning skall un
derkastas fortlöpande kontroll.
Sedan år 1954 utgår statsbidrag till juverhälsokontrollen. Anslaget, som
fr. o. m. budgetåret 1961/62 är uppfört med 280 000 kr., disponeras av vete
rinärstyrelsen såsom bidrag till hushållningssällskap som anordnar ifråga
varande kontroll. Större delen av kostnaderna täcks dock av avgifter. För
verksamhetsåret 1966 utgick statsbidrag med omkring 230 000 kr., medan
mejerierna och enskilda betalade ett belopp av i runt tal 675 000 kr. Kon
trollen omfattar f. n. ca 140 000 kor.
Organiserad fårhälsovård förekommer f. n. inom fyra hushållningssäll-
skapsområden. Härutöver driver veterinärhögskolan fårhälsovård inom de
lar av Uppland. Fårhälsovården är inte författningsreglerad.
För att förebygga och bekämpa fjäderfäsjukdomar av annat slag än dem
som berörs av epizootilagen, salmonellaförordningen och hönstyfusförord-
ningen har av vissa hushållningssällskap på frivillig väg organiserats en
hönshälsokontroll. Verksamheten regleras inte av några författningsbestäm
melser.
Veterinärmedicinsk laboratorieverksamhet avser i första hand bakteriolo
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
7
giska, patologisk-anatomiska, parasitologiska, serodiagnostiska och kemiska undersökningar. Den bedrivs vid statens veterinärmedicinska anstalt och på de veterinärmedicinska laboratorierna vid tolv hushållningssällskap. Vete rinärmedicinska laboratorier för främst bakteriologiska undersökningar i samband med köttkontroll, charkuteritillverkning och allmän hygienöver vakning finns vidare vid 22 kontrollslakterier och tre offentliga slakthus. I viss utsträckning och främst på orter där sällskapslaboratorium eller slak terilaboratorium saknas utförs veterinärmedicinska undersökningar också vid hälsovårdsnämndslaboratorier. Dessa är i första hand avsedda för bak teriologiska m. fl. undersökningar av vatten och livsmedel. F. n. finns hälso- vårdsnämndslaboratorium i 25 städer.
Antalet obduktioner och andra undersökningar vid statens veterinärme dicinska anstalt under budgetåren 1962/63—1966/67 framgår av följande.
1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67
Obduktioner.................................... 7 382 8 486 8 643 7 428
6 693
Andra undersökningar:
patologisk-anatomiska............... 4 368 4 664 3 872 2 366
2 478
bakteriologiska............................ 35 246 39 093 38 539 32 524
32 240
serodiagnostiska ....................... 12 752 15 382 21 158 21 693
19 586
virologiska.................................... 11 851 16 445 10 467 6 028
6 876
parasitologiska............................ 7 463 7 927 8 833 9 662
9 774
allmänkemiska1 ........................ 3 231 3 353 3 511 3 800
4 624
toxikologiska................................ 1 099 2 698 2 276 1 890
1 685
1 Dessutom har under perioden 9 106 kemiska analyser utförts inom ramen för anstaltens un dersökningar rörande ämnesomsättningsrubbningar hos svin.
Antalet undersökningar vid samtliga tolv sällskapslaboratorier under vissa år har varit följ ande.
1953
1958
1961
1964
1966
Patologisk-anatomiska undersökningar:
obduktioner ........................
5 435 16 833
15 491
9 700 11 558
organundersökningar .... 6 401 48 122 52 457 41 172 32 943
Bakteriologiska undersök ningar:
mjölkprov i samband med juverhälsokontroll ........... 183 050 296 200 343 379 282 260
374 538
tuberkulosprov................... 1 544
871
225
242
248
vattenundersökningar .... 1 187
4 203
3 828
5 384
6 384
bakteriologisk köttkontroll 4 420 10 374
8 397 10 031
8 102
Övriga....................................
11 068 23 146 22 860 32 903
60 532
Parasitologiska undersök
ningar.................................... 276
1 549
1 411
2 905
5 234
Andra undersökningar:
CMT-prov (våg- och kann- prov)....................................
ca 18 000
59 246
76 639 50 992
Övriga....................................
189
587
864
10 452
2 652
2f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr 43
8
Laboratorierna vid hushållningssällskapens veterinäravdelningar inrätta
des i början för undersökningar i samband med organiserad tuberkuloskon
troll. Senare har deras verksamhet kommit att omfatta även annan sjuk
domsdiagnostik, foder- och vattenundersökningar, livsmedelsundersökning-
ar m. fl. Någon direkt reglering av fördelningen av arbetsuppgifterna mellan
statens veterinärmedicinska anstalt och sällskapslaboratorierna finns inte.
Enligt Kungl. Maj :ts reglemente den 5 juni 1953 (nr 506) för hushållnings
sällskapens veterinärbakteriologiska laboratorier (ändrad senast 1967: 567)
bestämmer veterinärstyrelsen verksamhetsområden för laboratorierna samt
fastställer taxa för undersökningar som utförs med stöd av statsmedel.
Dessa avser dels vissa helt statsbekostade undersökningar i samband med
misstänkt fall av smittsam sjukdom, dels obduktioner och bakteriologiska
undersökningar i samband med obduktion. För de sistnämnda får sällskaps
laboratorierna statsbidrag fr. o. in. den 1 juli 1967 enligt beslut av Kungl.
Maj :t den 6 september 1967. För undersökningar som utförs med stöd av
statsmedel tillämpas enligt veterinärstyrelsens förordnande veterinärmedi
cinska anstaltens undersökningstaxa. Taxa för övriga undersökningar fast
ställs av det hushållningssällskap som är huvudman för laboratoriet.
Hushållningssällskapens veterinäravdelningar med eget laboratorium hade
den 1 juli 1967 sammanlagt 113 anställda. Av dem var 35 veterinärer och 78
biträden av olika slag. Utöver den fasta personalen anlitades i mindre ut
sträckning hushållningssällskapens tjänstemän och andra mot arvode för
bl. a. fältundersökningar. Personalkostnaderna (löner, arvoden, sociala av
gifter) utgjorde år 1966 70—80 % av laboratoriernas totalkostnad.
Nio av sällskapslaboratorierna är inrymda i fastigheter som ägs av veder
börande hushållningssällskap. Laboratoriet i Stockholm disponerar vissa lo
kaler vid veterinärhögskolan. Lokalerna är av varierande storlek beroende
på verksamhetens omfattning och hyran torde i vissa fall vara starkt subven
tionerad. Återanskaffningsvärdet på fast inredning och utrustning vid de
större laboratorierna uppskattas till 250 000—350 000 kr. per laboratorium.
Det totala återanskaffningsvärdet på fast inredning och utrustning vid samt
liga tolv laboratorier har angivits till 2,4 milj. kr.
Personalen vid laboratorierna har inte varit uppförd på statligt fastställda
personalförteckningar eller eljest statligt avlönad. Verksamheten finansieras
av taxeinkomster i samband med djurhälsokontrollen, inkomster av analys
verksamheten vid laboratorierna samt i viss utsträckning genom bidrag. År
1966 lämnades bidrag av fem landsting med ett sammanlagt belopp av 92 000
kr. samt av jordbrukets organisationer med ett sammanlagt belopp av 240 000
kr. Det ekonomiska utfallet år 1966 vid samtliga tolv veterinäravdelningar
med eget laboratorium framgår av följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
9
Veterinäravdelning med eget laboratorium i
Inkomst av
Annan in komst (bi drag m. m.)
Inkomst totalt
Vinst ( + ) För lust ( —)
organiserad djurhälso kontroll
annan labora torieverk samhet
1 000- tal kr.
%
1000- tal kr.
%
1 000- tal kr.
%
1 000- tal kr.
%
1 000-tal kr.
Stockholm ............................ 132 78 23 14 13 8 168 100
- 2
Nyköping ............................ 117
46
37 15 100 39 254 100 - 10
Linköping ............................
211 48
184
42 45 10 440 100 - 3
Jönköping ............................ 121 53 109 47
— —
230 100
± o
Kalmar ................................
103 29 210 60 37 11 350 100 - 3
Kristianstad ........................
466
85 78 14
8 1 552 100 - 15
Malmö....................................
491 91 45
8
6
1 542 100
+ 3
Falkenberg............................ 441
91
38 8 6 1
485 100
± 0
Skara .................................... 400 61 253 38 9 1 662
100
+ 131
Örebro.................................... 179 65 46 17 50 18 275 100
+ 2
Västerås................................ 98 38 102 40 56 22
256
100 - 4
Falun .................................... 52 57 6 6 34 37 92 100 - 7
Summa
2 811 65 1 131 26 364
9 4 306 100 + 92
Det är i första hand svinhälsokontrollen som har en avgörande ekono misk betydelse för vissa laboratorier. Vid laboratorierna i Falkenberg, Kris tianstad och Malmö härrörde år 1966 inte mindre än 84, 78 resp. 74 % av den totala inkomsten från svinhälsokontrollen. Juverhäisokontrollen hade sin största betydelse för laboratoriet i Stockholm och svarade där för ca 72 % av den totala inkomsten.
Inkomsten av annan laboratorieverksamhet, inte hänförlig till organiserad djurhälsokontroll, var år 1966 störst vid laboratoriet i Kalmar (60 %). Ca 40—50 % av inkomsten vid laboratorierna i Linköping, Jönköping, Ska ra och Västerås kom från sådan verksamhet. Vid de övriga stannade denna andel under 20 % och i vissa fall under 10 %. Denna del av verksamheten omfattar bl. a. ett stort antal obduktioner, som utförs på uppdrag av enskil da djurägare och distriktsveterinärer. Vidare ingår här bakteriologiska un dersökningar av olika slag, som utförs på uppdrag av statliga eller kommu nala myndigheter, enskilda djurägare, slakterier, affärsföretag m. fl. Bland sistnämnda undersökningar förekommer också undersökningar på specifik infektion (tuberkulos, bruceilos, salmonella m. fl.), som bekostas med stats medel. Statens utgift i samband med nämnda undersökningar var år 1966 ca 355 000 kr. Inte mindre än 158 000 kr. av detta belopp gick till laborato riet i Skara såsom ersättning för främst salmonellaundersökningar.
Avgifter för organiserad djurhälsokontroll innefattar bl. a. kostnadsfria laboratorieundersökningar i samband med hälsokontrollen. Andelen sådana undersökningar motsvarade år 1966 vid samtliga tolv laboratorier ett beräk nat inkomstbelopp av ca 900 000 kr. Tillsammans med inkomsten från s. k. annan laboratorieverksamhet under samma år på 1 130 000 kr. svarade ren laboratorieverksamhet för ungefär hälften av de tolv laboratoriernas sam
10
manlagda inkomster på 4,3 milj. kr. Den återstående delen av inkomsterna
vid ifrågavarande veterinäravdelningar med eget laboratorium hänför sig
till fältverksamhet.
Utredningen
Veterinärmedicinsk rådgivningsverksamhet. När det gäller den veterinär
medicinska rådgivningens organisation gör utredningen en uppdelning efter
följande grunder, nämligen
a) rådgivning som ett led i den statliga jordbrukspolitiken i vad avser
rationaliseringen av jordbruket (rådgivning-rationalisering),
b) rådgivning som syftar till att snabbt och effektivt förmedla resultaten
av forsknings- och försöksverksamhet till näringsutövarna samt att initiera
ny sådan forskning (rådgivning-forskning-försök),
c) övrig rådgivning, som kallas veterinärmedicinsk produktionsrådgiv-
ning.
Utredningen erinrar om att frågan under a) behandlades av 1965 års
lantbruksorganisationsutredning. Enligt denna utredning syntes det nödvän
digt att lantbruksnämnderna hade tillgång till veterinärmedicinsk
expertis. Behovet ansågs inte vara så stort, att det motiverade inrättan
det av särskilda veterinära tjänster inom lantbruksnämnderna. I stället
borde medel, förslagsvis på sakkunniganslag, ställas till nämndernas för
fogande för att anlita veterinärmedicinsk expertis. 1967 års riksdag (prop.
1967: 74, JoU 18 och 28, 3LU 35, rskr 214 och 244) beslutade i enlighet med
nämnda förslag. Utredningen föreslår att i lantbruksstyrelsens expertnämnd
för granskning av typritningar för djurstallar in. m. ingår en veterinär ex
pert som ledamot. Vidare föreslår utredningen att lantbruksstyrelsen
beslutar om fasta årsarvoden till veterinärmedicinsk expertis vid de lant
bruksnämnder, där behov av sådan mera regelbundet förekommer.
Även den rådgivning som förmedlar resultaten av forsknings- och för
söksverksamhet till näringsutövarna är enligt utredningens mening primärt
en statlig angelägenhet. Inom veterinärmedicinens område sker denna för
medling framför allt genom konsulentavdelningen vid sta
tens veterinärmedicinska anstalt. Utredningen, som disku
terat inriktningen av konsulentavdelningens arbete, finner att verksamhe
ten vid avdelningen bör vara i huvudsak oförändrad. Rådgivningsverksam
heten bör — i viss analogi med vad som gäller för konsulentavdelningen vid
lantbrukshögskolan — i första hand ha till syfte att vara en förbindelse
länk mellan försök och forskning, å ena sidan, och landets tjänsteveterinä-
rer och övriga veterinärer å den andra sidan. Härvid bör det forsknings-
och utredningsarbete bedrivas som krävs för rådgivnings- och upplysnings
verksamheten. Den forskning som äger rum inom konsulentavdelningens
ram bör med andra ord ta sikte på att lösa uppkommande praktiska pro
blem och således vara direkt målinriktad. Tjänster som förste konsulent
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
11
och konsulent vid anstaltens konsulentavdelning föreslås i fortsättningen benämnas statsveterinär.
Utredningen framhåller, att såsom grund för rådgivningen ligger inte så sällan ett kvalificerat utredningsarbete ute på fältet. Med hänsyn bl. a. till att behovet av sådant fältarbete ökar föreslår utredningen, att ytterligare tjänster tillförs anstaltens konsulentavdelning. Innehavarna av de nya tjäns terna bör emellertid stationeras ute i landet, där de inom resp. region skall tjänstgöra som specialister på vissa djurslag. Inom sitt resp. ämnes område bör de ha i huvudsak fem arbetsuppgifter, nämligen sjukdoms- utredningar, regional rådgivning, insamling av uppgifter om sjukdoms- problem för central bearbetning, deltagande i centralt ledda undersökning ar samt deltagande i centralt ledda bekämpanden. Organisationen bör byg gas ut successivt. Till att börja med anses fem tjänster böra inrättas för ändamålet.
För vissa samordningsuppgifter vid veterinärmedicinska anstalten före slår utredningen, att en veterinär tjänst inrättas vid anstalten. Enligt utred ningens mening är det lämpligt att innehavaren av tjänsten även får ägna sig åt att samordna anstaltens och veterinärhögskolans veterinärmedicinska rådgivning.
Utredningen anser en väl organiserad publikationsverksamhet vara ett väsentligt led i den förstärkning av den veterinärmedicinska rådgivningen som utredningen föreslår. Organisatoriskt bör ansvaret för publikations- verksamheten i första hand ligga på statens veterinärmedicinska anstalt. Det bör emellertid ankomma på styrelserna för anstalten och veterinärhögsko lan att i samråd med veterinärstyrelsen överväga de närmare principerna för ifrågavarande verksamhet.
Utredningen framhåller, att den veterinärmedicinska pro- duktionsrådgivningen, som bl. a. omfattar den organiserade djur- hälsokontrollverksamheten, skiljer sig något från annan produktionsråd- givning. Ett samband råder mellan djurhälsa och livsmedelshygien. Hälso kontrollerna bidrar också till att förhindra och upptäcka smittsamma djur sjukdomar samt medverkar till övervakning av bl. a. sjukdomar som är ge mensamma för djur och människor.
Enligt utredningen bör följande gälla i fråga om den veterinärmedicinska produktionsrådgivningen även i fortsättningen, nämligen a) kostnaderna för verksamheten bör bestridas av näringen, b) verksamheten bör grundas på offentligt utfärdade författningar, c) tillgång bör finnas till veterinärmedi cinska laboratorier, ställda under offentlig kontroll.
Utredningen föreslår att djurhälsokontroll grundas på en enda författ ning, som ger Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar (veterinärstyrelsen) bemyndigande att meddela närmare föreskrifter. För fattningen bör ange den allmänna ramen för djurhälsokontroll. Genom att en s. k. ramförfattning används kan verksamheten anpassas efter de aktu
12
ella förutsättningarna. Genom att djurhälsokontrollen grundas på en ram
författning kan offentlig insyn erhållas samtidigt som verksamheten kan ut
formas i förtroendefullt samarbete med näringens företrädare. Utredningen
har lagt fram förslag till förordning om organiserad hälsokontroll av vissa
husdjur.
Beträffande organisationen av fältverksamheten inom den veterinärme
dicinska produktionsrådgivningen har utredningen övervägt olika alternativ
samt haft överläggningar i ämnet med bl. a. Sveriges lantbruksförbund och
Hushållningssällskapens förbund. I enlighet med de allmänna tendenser
som föreligger i fråga om att överlåta olika kontroller till näringen själv
anser utredningen, att den veterinärmedicinska produktionsrådgivningen
bör omhänderhas av producenterna själva. Det är således näringens egen
sak att ta ställning till vilken organisation den vill utnyttja för ifrågavaran
de verksamhet.
Utredningen behandlar också frågan om den veterinärmedi
cinska rådgivningens planläggning. Utredningen har bl.a.
övervägt om planläggningen eller programmeringen kunde ombesörjas av
samma organ som redan har hand om planläggningen av annan rådgivning
på husdjursområdet. Med hänsyn till att den veterinärmedicinska rådgiv
ningen kräver speciella veterinära insatser föreslår utredningen, att pro
grammet utarbetas av veterinära organ. Programmet bör dock utformas så
att garantier skapas för samband med övrig rådgivningsverksamhet inom
animalieproduktionen. Det föreslås bl. a. att veterinär ledamot bör ingå i
den rådgivande kommitté som är knuten till lantbrukshögskolans konsu
lentavdelning.
Det yttersta ansvaret för programmeringen bör ankomma på veterinärsty
relsen. För att medverka vid utformningen av det grundläggande rikspro-
grammet bör inrättas en särskild nämnd. Nämnden, vars uppgifter endast
bör vara rådgivande, bör sammanträda under ordförandeskap av veterinär
styrelsens chef eller den han sätter i sitt ställe. I nämnden bör ingå en repre
sentant för envar av veterinärhögskolan, statens veterinärmedicinska an
stalt, lantbruksstyrelsen och lantbrukshögskolan samt två företrädare för
jordbruksnäringen och en för Sveriges veterinärförbund.
Riksprogrammet för den veterinärmedicinska rådgivningen bör bl. a. tjä
na till ledning för den regionala rådgivningen samt bilda en ram för råd
givningsverksamheten. En väsentlig uppgift vid upprättandet av detta pro
gram bör bli att planlägga bl. a. omfattningen och inriktningen av olika ve
terinärmedicinska hälsokontroller under kommande år.
Någon särskild programnämnd på länsplanet bör däremot inte inrättas.
Enligt utredningens mening bör det vara tillräckligt och mest ändamålsen
ligt, om veterinärstyrelsen inom varje län utser en veterinär att fungera
såsom kontaktman för rådgivningsarbetet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
Veterinärmedicinsk laboratorieverksamhet. De veterinärmedicinska labora torierna bör enligt utredningens mening tjänstgöra som serviceorgan åt ve terinärer av olika slag. Laboratorierna kan emellertid med fördel utföra även andra uppgifter, främst undersökningar på livsmedelshygienens och omgivningshygienens områden. Laboratorierna bör med hänsyn härtill vara så organiserade att de har möjlighet att vidga verksamheten allteftersom nya behov anmäler sig.
Laboratoriernas arbete bör bedrivas på vetenskaplig grund till lägsta möj liga kostnad. Laboratorierna bör i princip vara självbärande, dvs. avgifter na för tillhandahållna tjänster bör fastställas så att de täcker utgifterna för verksamheten. Kostnaderna bör i första hand bäras av den som begär undersökning. I sammanhanget erinras emellertid om Kungl. Maj ds förut omnämnda beslut om bidrag till vissa typer av undersökningar. Bak om detta beslut torde ligga den uppfattningen att dessa har ett sådant värde för övervakningen av bl. a. det allmänna hälsoläget bland såväl män niskor som djur att anspråk på full betalning av den som begärt under sökningen skulle kunna motverka detta syfte. Denna princip är enligt ut redningens mening väsentlig och bör även tillämpas i framtiden. Detta in nebär alltså att staten även i fortsättningen helt eller delvis bör betala vissa typer av undersökningar.
Enligt utredningens uppfattning finns i fortsättningen inte behov av ett lika stort antal laboratorier som f. n. Varje laboratorium måste ges ett så dant underlag, att det kan sysselsätta minst en kvalificerad patolog och en bakteriolog. Laboratorierna bör bl. a. mot denna bakgrund sammanföras till ett så litet antal enheter som kraven på arbetets art och inriktning möjliggör. I annat fall finns inte ekonomiska förutsättningar för att anskaffa kvalifice rad och personalbesparande utrustning. Även kraven på full sysselsättning för patologen och bakteriologen ställer stora krav på volymen av förekom mande arbetsuppgifter. Utredningen framhåller att en minskning av antalet laboratorier bl. a. kommer att innebära att fältarbetet i samband med djur hälsokontroll i fortsättningen inte kan has om hand av laboratorierna. Den region som varje laboratorium skall täcka kan bli så stor att arbetet på laboratorium och på fältet inte kan kombineras med gott resultat.
Beträffande huvudmannaskapet för de veterinärmedicinska laboratorierna har utredningen övervägt olika alternativ. Utredningen har ansett det vara naturligt att knyta an till de intressen som främst är förbundna med labo ratorieverksamheten, nämligen statens och jordbruksnäringens. Företräda re för den senare har vid överläggningar med utredningen förklarat sig in tresserade av en samverkan. Det statliga åtagandet motiveras främst av att laboratorierna regionalt skall utgöra ett komplement till det statliga veteri närmedicinska centrallaboratoriet, statens veterinärmedicinska anstalt. Vi dare utgör laboratorierna till väsentlig del serviceorgan åt statliga tjänste
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
13
14
män, främst distriktsveterinärerna. Även länsveterinärerna måste i sam
band med livsmedelskontrollen ha tillgång till laboratorier. Eftersom labo
ratoriernas undersökningar är ett led i livsmedelsproduktionen innebär sta
tens engagemang i laboratorieverksamheten även i viss utsträckning en be
vakning av konsumentintresset.
Utredningen har diskuterat om huvudmannaskapet bör utvidgas att avse
även t. ex. kommuner. Skälet härför skulle vara att dessa har behov av att
tillgå laboratorier för allmänhygieniska och naturvårdsuppgifter. Detta be
hov synes emellertid vida komma att överstiga vad som kan tillgodoses inom
ramen för den organisation som är nödvändig för det veterinärmedicinska
laboratoriearbetet. Enligt utredningens mening är det i hög grad tveksamt,
om staten i nuvarande läge bör engagera sig i ett dylikt samarbete, som i
framtiden torde komma att i första hand gälla andra intressen än statliga.
Däremot bör kommuner, slakterier m. fl. inbjudas att utnyttja de veterinär
medicinska laboratorier som kommer att finnas på vissa orter så att stor
driftens fördelar kan tas till vara.
Med tanke på att det är fråga om en serviceverksamhet som i princip bör
vara självfinansierad och som kommer att drivas i konkurrens med andra
laboratorier föreslår utredningen, att behovet av regionala veterinärmedi
cinska laboratorier tillgodoses på så sätt att jordbruksnäringen inbjuds att
tillsammans med staten bilda ett aktiebolag med uppgift att driva sådana
laboratorier. Staten och jordbruksnäringen bör äga hälften var av aktie
kapitalet. Styrelsen bör sättas samman så att staten får det avgörande infly
tandet. Exempelvis bör av fem styrelseledamöter Kungl. Maj :t utse tre.
Det bör ankomma på styrelsen för det föreslagna bolaget att besluta om
antalet laboratorieenheter och platserna för dessa. Till grund härför bör
bl. a. ligga överläggningar med olika tänkbara avnämare av laboratoriernas
tjänster. Bolagets ledning bör aktivt marknadsföra laboratoriernas tjänster
och även fortlöpande ompröva behovet av laboratorier i olika delar av lan
det.
Det synes lämpligt att i förekommande fall, sedan platserna för bolagets
verksamhet fastställts, förhandlingar tas upp med vederbörande hushåll
ningssällskap om eventuellt övertagande av sällskapets laboratorium, ut
rustning m. m. på villkor varom överenskommelse kan komma att träffas.
Alternativt kan också övervägas att bolaget avtalar med hushållningssäll
skap att för bolagets räkning fortsätta med sin hittillsvarande verksamhet.
Sådana och andra organisatoriska frågor torde närmare få övervägas sedan
statsmakterna tagit ställning till frågan om ett halvstatligt bolag. I den mån
hushållningssällskap så önskar, är det enligt utredningens mening lämpligt
att sällskapet får tillfälle att på jordbruksnäringens sida ingå såsom deläga
re i bolaget.
Aktiekapitalet för bolaget bör enligt gjorda beräkningar uppgå till 1 milj.
kr. För att skapa en reservfond bör aktierna emitteras till en kurs av 120 %.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
15
Utredningen föreslår att för att täcka statens andel av aktiekapitalet anvi sas ett investeringsanslag av 600 000 kr. För att ge bolaget erforderligt drifts- kapital bör stiftarna lämna garanti för lån i bank om sammanlagt högst 500 000 kr.
De regionala och lokala intressena bör få göra sig gällande i fråga om bolagets regionala enheter. Detta kan ske genom att t. ex. knyta en rådgi vande nämnd till den regionala enheten. I nämnden bör ingå företrädare bl. a. för de sammanslutningar som har hand om den veterinärmedicinska produktionsrådgivningen och i förekommande fall även för kommuner.
Styrelsen för bolaget bör fastställa taxa för bolagets tjänster. Taxan bör i princip så avvägas att full kostnadstäckning och skälig förräntning av det insatta kapitalet uppnås. De beräkningar utredningen gjort visar att ett så dant mål under förutsättning att eu önskvärd samordning av olika labora- torieaktiviteter genomförs i varje fall på längre sikt bör vara möjligt att nå. Taxan bör även avvägas så, att någon snedvridning av de regionala labora toriernas och statens veterinärmedicinska anstalts verksamhet inte upp kommer.
Även om målet för bolagets verksamhet bör vara att göra denna minst självbärande, synes det realistiskt att anta att verksamheten till att börja med kan komma att visa visst underskott. Detta bör täckas genom årliga tillskott av aktieägarna i förhållande till aktieinnehavet. För att täcka sta tens andel bör ett särskilt anslag anvisas för ändamålet. Anslagets storlek torde få beräknas sedan planerna för bolaget tagit fastare form.
Laboratorieverksamheten bör påbörjas den 1 juli 1969. Även utredningens övriga förslag bör genomföras vid samma tidpunkt.
Anslagsfrågor. För ersättning till ledamöterna i den till veterinärstyrelsen knutna rådgivande nämnden beräknar utredningen 10 000 kr. I veterinärsty relsens omkostnadsstat bör föras upp en särskild anslagspost till upplys nings- och publikationsverksamhet. Posten bör efter beslut av styrelsen få utnyttjas även för sådan verksamhet av statens veterinärmedicinska an stalt och veterinärhögskolan. I avvaktan på närmare erfarenheter tar ut redningen upp 50 000 kr. för ändamålet.
För de veterinärer som bör vara regionalt ansvariga för den veterinärme dicinska rådgivningsverksamheten beräknas för ersättningar och omkost nader sammanlagt 100 000 kr.
De direkta årliga kostnaderna -— avlöningar och omkostnader — för de sex nya tjänsterna vid statens veterinärmedicinska anstalt beräknas till 420 000 kr.
De sammanlagda kostnaderna för de olika förslagen blir således 580 000 kr.
Som en konsekvens av utredningens förslag bör anslaget till Bidrag till främjande av juverhälsokontroll hos nötkreaturen på 280 000 kr. avföras
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
16
från riksstaten. Nettokostnaderna på driftbudgeten för utredningens förslag
stannar vid bifall härtill vid 300 000 kr.
Till teckning av aktier i aktiebolag för laboratorieverksamhet bör för bud
getåret 1969/70 beräknas 600 000 kr. Staten bör tillsammans med övriga
stiftare av bolaget lämna garanti för banklån om högst 500 000 kr.
Kungl. Maj.ts proposition nr 43 år 1969
Remissyttrandena
Utredningens förslag i fråga om den veterinärmedicinska rådgivnings- och
laboratorieverksamheten tillstyrks i huvudsak av remissinstanserna. De in
vändningar som anförs avser främst viss samordning med annan näralig
gande verksamhet. Således anser styrelsen för statens veterinärmedicinska
anstalt, lärarkollegiet vid veterinärhögskolan och Sveriges veterinär förbund
att utredningen vid sin bedömning av de framtida veterinärmedicinska in
satserna inom rådgivning och laboratorieservice i huvudsak utgått endast
från animalieproduktionens behov. Sambandet med livsmedelskontrollen
och annan verksamhet av omgivningshygienisk och naturvårdande karak
tär har inte beaktats tillräckligt. Skäl anses därför föreligga för att ett ställ
ningstagande från statsmakternas sida inte sker förrän dels livsmedels-
stadgekommittén redovisat sina förslag, dels utredningen kommit med sitt
betänkande om den framtida distriktsveterinärorganisationen. Även RLF,
som finner något akut reformbehov inte föreligga, anser att utredningens
slutbetänkande bör avvaktas. Att livsmedelsstadgekommitténs förslag av
vaktas, såvitt avser laboratoriefrågan, förordas vidare av socialstyrelsen,
statens institut för folkhälsan och Svenska kommunförbundet.
Livsmedelsstadgekommittén tillstyrker utredningens förslag. I fråga om
laboratorieverksamheten uttalar kommittén, att förslaget främjar den pla
nerade verksamhet för en ökad livsmedelshygien som kommittén har för
avsikt att föreslå.
I det följande redogörs främst för yttranden där viss kritik eller vissa
invändningar mot förslagets olika delar framförts.
Veterinärmedicinsk rådgivning. Den intensifiering av den veterinärmedi
cinska rådgivningsverksamheten som utredningen föreslår hälsas allmänt
med tillfredsställelse av remissinstanserna.
I fråga om veterinärmedicinsk expertis upplyser lantbruks-
styrelsen att den avser att låta en veterinärmedicinsk expert stadigvarande
ingå i styrelsens expertnämnd för typritningar för lantbrukets ekonomi
byggnader. Däremot ifrågasätter styrelsen det ändamålsenliga i att besluta
om fasta årsarvoden till veterinärmedicinsk expertis vid lantbruksnämnder
na. Behovet av veterinärmedicinsk konsultation varierar starkt mellan olika
lantbruksnämnder och olika tidsperioder. Lärarkollegiet vid veterinärhög
skolan och styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt anser, att fast
årsarvode till veterinärmedicinsk expertis bör utgå vid samtliga lantbruks nämnder.
Utredningens förslag om en förstärkning av konsulentavdel ningen vid statens veterinärmedicinska anstalt bi träds i huvudsak av remissinstanserna. Det är främst vissa organisatoriska spörsmål som har föranlett invändningar.
Utredningens förslag att veterinärmedicinsk produktions- rådgivning bör has om hand av näringen tillstyrks av bl. a. lantbruksstyrelsen och styrelserna för lantbrukshögskolan och statens veterinärme dicinska anstalt. Sveriges lantbruksförbund ansluter sig i princip till för slaget men anser att näringens ansvar bör preciseras till att huvudsakligen gälla den organiserade djurhälsokontrollen. Med hänvisning till de över läggningar som förevarit mellan utredningen och företrädare för jordbru kets ekonomiska föreningsrörelse finner förbundet det önskvärt att den organiserade djurhälsokontrollen endast har en huvudman. Om förenings- rörelsen ensam ges detta ansvar att genom samarbetsorganet Lantbrukets Producenttjänst (LPT) svara för djurhälsokontrollen, kan den garan tera att kontrollen skall stå öppen för samtliga producenter, såväl förenings medlemmar som icke föreningsmedlemmar. RLF anser att en effektiv vete rinär rådgivning utgör ett speciellt samhällsintresse och avstyrker utred ningens förslag. Riksförbundet kan bl. a. inte acceptera att kostnaderna för verksamheten, som har betydelse för livsmedelshygienen och folkhälsan, helt läggs på producenterna. Även Hushållningssällskapens förbund ifråga sätter om inte staten bör vara med och bekosta ifrågavarande verksamhet. Båda de nämnda remissinstanserna gör gällande att veterinärmedicinsk rådgivning, som bedrivs i anslutning till olika djurhälsokontroller, inte är jämförbar med den kommersiella produktionsrådgivning som åsyftas i prop. 1967: 74 angående de nya lantbruksnämndernas organisation, m. m.
RLF, Hushållningssällskapens förbund och Sveriges veterinärförbund kan inte heller tillstyrka att fält- och laboratorieverksamhet som sker i an slutning till djurhälsokontroll skiljs åt, vilket blir en konsekvens av utred ningens förslag. Denna fråga behandlas också av veterinärstyrelsen, som föreslår viss samordning av fält- och laboratoriearbetet. De av utredningen förordade laboratorieveterinärerna bör enligt styrelsens uppfattning till hu vudsaklig del vara verksamma på laboratoriet. De bör dock, då arbetsför hållandena så medger, även kunna delta i fältarbete speciellt för att utreda mera komplicerade fall samt vid smittor av olika slag och livsmedelsburna infektioner. Omvänt bör de fältarbetande veterinärerna i lämplig utsträck ning beredas tillfälle att följa eller delta i laboratoriearbetet.
Sveriges lantbruksförbund anser, att fortbildningen av veterinärer som är verksamma på fältet måste förstärkas för att den veterinärmedicinska rådgivningen skall kunna följa med den snabba utvecklingen inom djur- skötseln. Vid fortbildningskurser bör även annan expertis än veterinärer
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
17
18
medverka, eftersom den veterinärmedicinska rådgivningen skall ingå som
en integrerad del i övrig rådgivning på husdjursområdet. Sveriges veterinär
förbund anför, att utredningen inte synes ha beaktat möjligheten att låta
besiktningsveterinärer delta i rådgivningsarbetet. Enligt förbundets mening
är ett rationellt utnyttjande av besiktningsmaterialet av stort värde.
Den förordning om organiserad hälsokontroll av vissa husdjur som ut
redningen föreslår bör enligt veterinärstyrelsen, styrelsen för statens vete
rinärmedicinska anstalt, lärarkollegiet vid veterinärhögskolan och Sveriges
veterinärförbund omfatta även sällskapsdjur, burfåglar, pälsdjur m. fl. Ve
terinärstyrelsen framhåller vidare, att friskförklaring av besättning kan f. n.
inte bli aktuell när det gäller juverhälso-, får- eller hönshälsokontroll. Ly
delsen av 2 § i förslaget till förordning bör därför ändras. I fråga om kon
trollverksamheten bör möjlighet genom livsmedelslagstiftningen ges att
utnyttja djurhälsokontrollen ur livsmedelshygienisk synpunkt. Enligt lant-
bruksstyrelsen bör frihet från sjukdom, för vilken särskild kontroll kan
ifrågakomma, även kunna fastställas av veterinär på annat sätt än att be
sättningen är ansluten till kontrollen. Sveriges lantbruks förbund förutsätter,
att i fråga om de statliga tillämpningsbestämmelserna för organiserad djur
hälsokontroll överläggningar sker med näringens företrädare. Veterinär
styrelsen och styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt föreslår att
uttrycket organiserad hälsokontroll byts ut mot auktoriserad hälsokontroll.
Vad beträffar den veterinärmedicinska rådgivningens
planläggning anser socialstyrelsen att animalieproduktionen kan
ge upphov till omgivningshygieniska problem, varför insatser av omgiv-
ningshygienisk expertis krävs redan på planeringsstadiet. En representant
för socialstyrelsen bör ingå i den föreslagna rådgivande nämnden vid veteri
närstyrelsen. Enligt statens institut för folkhälsan bör även en företrädare
för institutet ingå i nämnden. Styrelsen för lantbrukshögskolan anser att
det bör övervägas att skapa en från veterinärstyrelsen fristående nämnd för
planering av rådgivningsverksamheten.
Veterinärmedicinsk laboratorieverksamhet. Den uppläggning av den fram
tida veterinärmedicinska laboratorieverksamheten som utredningen föresla
git godtas i princip av remissinstanserna. Önskemål förs dock fram om ett
utvidgat huvudmannaskap för det föreslagna laboratoriebolaget.
Veterinär styr ds en, styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt, lä
rarkollegiet vid veterinärhögskolan, livsmedelsstadgekommittén och Sveri
ges lantbruksförbund anser att inbjudan till att ingå som delägare i labo
ratoriebolaget bör utgå också till andra än jordbruksnäringen, i första hand
landstingen och primärkommunerna genom resp. förbund. De veterinär
medicinska laboratorierna anses fylla ett minst lika stort behov ur livs
medelshygienisk som ur lantbruksekonomisk synpunkt. Kooperativa för
bundet och Köttbranschens riksförbund anser att livsmedelsindustrin som
en del av animalieproduktionen bör bli representerad i laboratoriebolagets
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
19
styrelse. De förordar även ett till landsting och kommuner utvidgat huvud mannaskap.
Hushållningssällskapens förbund föreslår att huvudmannaskapet för la boratorierna överlåts på ett i anslutning till varje laboratorium särskilt upp rättat bolag, ekonomisk förening, e. d. med staten, landsting, berörda branschorganisationer och hushållningssällskap som intressenter. Ett så dant lokalt huvudmannaskap anses öka förutsättningarna för enskilda kom muner och andra intressenter att ingå i bolaget. Det erforderliga samarbe tet på riksplanet bör kunna lösas genom att en nämnd vid varje laborato rium får utse representanter i ett riksorgan. Enligt statens naturvårdsverk bör övervägas om inte länsstyrelserna kan ingå som intressenter i den re gionala veterinärbakteriologiska laboratorieorganisationen. Laboratorierna kan då utnyttjas av länsstyrelsernas naturvårdssektioner, som inte skulle behöva bygga upp särskilda laboratorier. Statskontoret framhåller, att möj ligheterna till lokal samverkan med kommuner och andra intressenter bör prövas. Härigenom kan kapaciteten vid laboratorierna bättre utnyttjas. Vi dare kan laboratorier etableras även på orter, där tillräckligt underlag an nars saknas för en differentierad veterinärmedicinsk laboratorieservice.
Socialstyrelsen framhåller, att hälsovårdsnämndernas verksamhet om spänner ett mycket vidsträckt fält inom vilket den livsmedelshygieniska sektorn utgör endast en mindre del. Behovet av olika kemiska analyser, exempelvis för kontroll av vatten- och luftföroreningar samt biocidförekomst torde komma att öka. Det kan därför ifrågasättas om en framtida offentlig laboratorieorganisation på livsmedels- och omgivningshygienens område lämpligen bör baseras på de nu föreslagna laboratorierna som huvudsakli gen är avsedda att tillgodose djurhälsovårdens och djursjukvårdens behov.
Liknande synpunkter anförs också av Svenska kommunförbundet, som inte anser sig generellt kunna stödja utredningens förslag om viss kommunal uppslutning kring de föreslagna laboratorierna. Detta bör dock inte hindra att vissa kommuner kan finna det med sina intressen förenligt att anlita de föreslagna laboratorierna.
Vad beträffar livsmedelsundersökningar framhåller Sveriges Kemiska In dustrikontor (Kemikontoret), att de för livsmedelskontrollen erforderliga resurserna sannolikt i betydande utsträckning måste tillgodoses genom sär skilt inrättade livsmedelslaboratorier. Sådana krävs för den ökade offent liga kontrollen av livsmedel, men även för tillverkarnas egen kontroll. Skäl finns emellertid att i kontrollen — i varje fall för animala livsmedel — ock så söka utnyttja de veterinärmedicinska laboratorierna. Även livsmedels- stadgekommittén finner det lämpligt och praktiskt att de av utredningen föreslagna veterinärmedicinska laboratorierna skall kunna utnyttjas vid sidan av renodlade livsmedelslaboratorier både i den offentliga livsmedels kontrollen och i företagens egen kontroll. En viktig förutsättning för en sådan ordning är givetvis att de veterinärmedicinska enheterna får den
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
20
kompetens och utrustning som krävs för livsmedelshygieniska laboratorie-
undersökningar samt att de inte står i beroendeställning av visst företag
inom livsmedelsbranschen. Laboratorierna måste också vara beredda att för
livsmedelsundersökningarna tillämpa den provtagnings- och undersök
ningsmetodik som kan föreskrivas av bl. a. statens institut för folkhälsan.
Enligt överbefälhavaren torde den föreslagna halvstatliga bolagsformen
kräva särskilda Kungl. Maj :ts direktiv för att tillgodose behovet av labora
torier under beredskapstillstånd och krig. Om möjligt bör laboratorierna re
dan i fred förläggas till platser som är lämpliga från beredskapssynpunkt.
Ett starkt önskemål är att ett av laboratorierna lokaliseras till norra delen
av landet. Behovet av veterinärmedicinska laboratorieresurser i Norrland
understryks också av socialstyrelsen, styrelsen för statens institut för folk
hälsan, lantbrulcsstyrelsen, Hushållningssällskapens förbund och Sveriges
veterinärförbund.
Sveriges lantbruksförbund förutsätter att laboratoriebolagets bildande
blir föremål för förhandlingar mellan statsmakterna, lantbruket och even
tuellt andra berörda parter. Bolagsordningen bör innehålla bestämmelser
om att bolagets verksamhet kontinuerligt skall anpassas till föreliggande be
hov och med skyldighet att anpassa organisationen till de ekonomiska för
utsättningarna. Enligt förbundets mening bör det också utgå ett fast årligt
statsanslag till varje laboratorium för den epizooti- och zoonosberedskap
som laboratorierna utgör. Med hänvisning till att statsbidrag till juverhälso
kontrollen enligt utredningens förslag upphör, förordar förbundet att exem
pelvis statens veterinärmedicinska anstalt får resurser för visst utveck
lingsarbete rörande mastitfrågan.
Riksrevisionsverket anser lämpligt att staten tecknar 52 % och jordbruks
näringen 48 % av aktiekapitalet i det föreslagna laboratoriebolaget. Livs-
medelsstadgekommittén och Kooperativa förbundet anser att laboratorier
na bör drivas i form av en ekonomisk förening i stället för ett aktiebolag.
Veterinärstyrelsen finner det angeläget, att principbeslut snarast fattas
om den framtida organisationen av djurhälsokontrollen och laboratorieverk
samheten. Däremot bör övergångstiden till den nya organisationen göras
tillräckligt lång. Både veterinär styr elsen och Hushållningssällskapens för
bund framhåller, att hälsokontrollverksamheten bygger på kontrakt mellan
djurägare och hushållningssällskap, som löper kalenderårsvis och fordrar
viss uppsägningstid.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
Departementschefen
Yeterinärväsendeutredningen har som uppgift att se över veterinärvä
sendets nuvarande organisation. Huvudsyftet med översynen är att an
passa veterinärväsendets uppgifter och organisation till utvecklingens
krav. Utredningen har i ett delbetänkande som redovisats i det föregående
föreslagit en allmän intensifiering av den veterinärmedicinska rådgivnings- och upplysningsverksamheten. Förslaget innebär bl. a. att konsulentav delningen vid statens veterinärmedicinska anstalt förstärks och att den veterinärmedicinska publikationsverlcsamheten ökas. Den veterinärmedi cinska rådgivningen bör såväl centralt som regionalt baseras på särskilda planer, program. För programmering av rådgivningen och för att främja samordningen med annan rådgivning på husdjursområdet bör till veteri närstyrelsen knytas en rådgivande nämnd. Den veterinärmedicinska pro- duktionsrådgivningen, som omfattar bl. a. verksamhet med organiserad djurhälsokontroll, bör enligt utredningen has om hand av jordbruksnä ringen. Ett särskilt bolag med staten och jordbruksnäringen som delägare förordas bli bildat för att driva veterinärmedicinska laboratorier.
Utredningens förslag har i huvudsak tillstyrkts av remissinstanserna. De invändningar som gjorts avser främst samordningen med annan nära liggande verksamhet. Bl. a. har vissa veterinära remissinstanser framhål lit, att utredningen vid sin bedömning av de framtida veterinärmedicinska insatserna inom rådgivning och laboratorieservice i huvudsak utgått från
animalieproduktionens behov. Sambandet med livsmedelskontroll samt verksamhet av omgivningshygienisk och naturvårdande karaktär anses inte tillräckligt ha beaktats av utredningen. Ett ställningstagande i frågan anses inte böra ske förrän dels livsmedelsstadgekommittén fullgjort sitt uppdrag, dels veterinärväsendeutredningen redovisat återstående delar av sitt arbete.
För egen del anser jag skäl inte föreligga att avvakta de båda utredning arnas slutbetänkanden. De återstående delarna av veterinärväsendeutred- ningens arbete, främst frågan om den framtida distriktsveterinärorganisa tionen, är inte av större betydelse i förevarande sammanhang. Utredningen har för övrigt redan nu förutsatt, att distriktsveterinärerna även i fortsätt ningen skall medverka inom alla grenar av den veterinärmedicinska råd givningen. Vad livsmedelststadgekommittén beträffar har utredningens förevarande förslag utarbetats i samråd med kommittén. Förslaget har tillstyrkts i livsmedelsstadgekommitténs yttrande. Som framgår av mina förslag i det följande kan också vissa av remissinstansernas önskemål om samordning av veterinärmedicinsk och annan laboratorieverksamhet väntas bli tillgodosedda.
Veterinärmedicinsk rådgivning. Jordbrukets rationalisering har medfört väsentliga förändringar i metoderna även i fråga om animalieproduktionen. För eu rationell produktion samt för att produkterna skall vara fria från sjukliga förändringar, skadliga ämnen och smittämnen erfordras ett gott hälsotillstånd hos djuren och goda hygieniska förhållanden på produktions platsen. Den veterinärmedicinska rådgivningsverksamheten, som utgör en särskild del av rådgivningen på husdjur sområdet, bör enligt min mening intensifieras och anpassas till animalieproduktionens utveckling. Jag an
22
sluter mig i huvudsak till de riktlinjer i fråga om att upprätta program
för denna rådgivning som utredningen lagt fram. Av betydelse är att verk
samheten sker i samarbete med annan rådgivning på husdjursområdet samt
att de erfarenheter av rådgivning i övrigt som vunnits vid lantbrukssty-
relsen och lantbrukshögskolan tas tillvara. För att bl. a. främja ett sådant
samarbete och för den veterinärmedicinska rådgivningens
planläggning bör till veterinärstyrelsen knytas en rådgivande nämnd
i enlighet med utredningens förslag. Kungl. Maj :t bör bestämma om nämn
dens sammansättning. Det primära ansvaret för den veterinärmedicinska
rådgivningen bör liksom hittills ankomma på veterinärstyrelsen.
Jag delar utredningens uppfattning att publikationsverksamhet bör
vara ett väsentligt led i den veterinärmedicinska rådgivningen. Som utred
ningen föreslagit bör styrelserna för statens veterinärmedicinska anstalt
och veterinärhögskolan få i uppdrag att i samråd med veterinärstyrelsen
utforma de närmare principerna för denna verksamhet samt till Kungl.
Maj :t inkomma med härav föranledda förslag. Förslaget om att för vissa
regioner inrätta konsulenttjänster vid statens veterinärmedicins
ka anstalt hör samman med frågan om distriktsveterinärorganisatio
nens framtida uppläggning. Med hänsyn härtill kan jag inte tillstyrka för
slaget.
Utredningen har föreslagit att veterinärmedicinsk expertis
stadigvarande knyts till lantbruksstyrelsens expertnämnd för granskning
av typritningar samt till vissa lantbruksnämnder. Lantbruksstyrelsen kan
besluta i dessa frågor.
Den veterinärmedicinska produktionsrådgivningen
omfattar bl. a den organiserade djurhälsokontrollen och sköts f. n. i hu
vudsak av hushållningssällskapens veterinäravdelningar. Den bör även i
fortsättningen — i likhet med annan produlctionsrådgivning inom animalie-
produktionen — has om hand av och bekostas av jordbruksnäringen. Detta
innebär bl. a. att det i första hand är näringens egen sak att ta ställning
till vilken organisationsform den vill utnyttja för verksamheten. Oavsett
vilken organisationsform som väljs är det emellertid angeläget att garan
tier lämnas för att kontrollen står öppen för alla jordbrukare.
Den organiserade djurhälsokontrollen bör även i fortsättningen grun
das på författning som beslutats av Kungl. Maj :t och riksdagen. I motsats
till vad f. n. är fallet och i syfte att ge möjlighet till en tillräckligt anpass
ningsbar verksamhet bör den grundläggande regleringen av verksamheten
ske genom en enda författning som ger Kungl. Maj :t eller den myndig
het Kungl. Maj :t förordnar bemyndigande att bestämma kontrollens när
mare omfattning och utformning. Som utredningen föreslagit bör hälsokon
trollen gälla närmast sådana husdjur, vilkas egentliga funktion är att in
gå i produktionen av animaliska livsmedel eller att användas för transpor
ter inom jordbruket eller skogsbruket eller för annan verksamhet. Kungl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t förordnar torde närmare få reg lera tillämpningsområdet. I övrigt torde de nuvarande bestämmelserna rö rande svinhälsokontroll i huvudsakliga delar vara ändamålsenliga i fråga om den organiserade hälsokontrollen. Det yttersta ansvaret för verksam heten bör liksom hittills ankomma på veterinärstyrelsen, som i samarbete med näringens företrädare bör verka för att djurhälsokontrollen utformas och inriktas så att bl. a. de allmänna intressena tillgodoses. I den rådgivande nämnd som enligt mitt förslag i det föregående bör knytas till veterinär styrelsen bör företrädare för näringen och berörda myndigheter kunna ta upp frågor angående djurhälsokontroll.
I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprät tats förslag till förordning om organiserad hälsokontroll av husdjur.
Denna förordning är avsedd att ersätta förordningen med vissa bestäm melser till motverkande av svinsjukdomar och kungörelsen angående åt gärder till motverkande av juver sjukdomar hos nötkreaturen. Den nya förordningen bör träda i kraft den 1 januari 1970.
Veterinärmedicinsk laboratorieverksamhet. Utredningen har starkt fram hållit vikten av att regionala veterinärmedicinska laboratorier finns till gängliga. Utredningen anser bl. a. att en av de grundläggande förutsätt ningarna för att den veterinärmedicinska produktionsrådgivningen skall kunna has om hand av näringen är att sådana laboratorier finns inrättade och att verksamheten vid dessa står under offentlig tillsyn. Även statens veterinärmedicinska anstalt har i olika sammanhang understrukit bety delsen av att regionala veterinärmedicinska laboratorier finns att tillgå.
F. n. är hushållningssällskap huvudman för tolv regionala veterinärme dicinska laboratorier. Utredningen erinrar om att sällskapens verksamhet har förändrats väsentligt den 1 juli 1967 genom tillkomsten av de nya lant bruksnämnderna. Sällskapens möjligheter att i fortsättningen driva la boratorier torde härigenom ha blivit sämre. Med hänsyn till att både sta ten och jordbruksnäringen har intresse av att veterinärmedicinska labora torier finns att tillgå föreslår utredningen att näringen inbjuds att tillsam mans med staten bilda ett aktiebolag med uppgift att driva sådana labo ratorier. Det statliga åtagandet motiverar utredningen med att dessa la boratorier regionalt skall utgöra ett komplement till statens veterinärmedi cinska anstalt. Vidare skall de bl. a. tjäna som serviceorgan åt den statliga veterinärorganisationen.
Jag biträder utredningens förslag om ett halvstatligt bolag för drift av regionala veterinärmedicinska laboratorier. Som jag anfört i årets statsverksproposition (bil. It s. 71) har med anledning av utredningens förslag överläggningar tagits upp med företrädare för jordbruksnäringen. Vid överläggningarna som har förts med företrädare för Sveriges lant- bruksförbund har enighet uppnåtts om att ett sådant bolag skall ha ett
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
aktiekapital om 1 milj. kr., fördelat med 52 % på staten och 48 % på
Sveriges lantbruksförbund som har rätt att fördela sina aktier. Aktierna
som skall lyda på ett nominellt belopp av 1 000 kr. skall emitteras till
en kurs av 120 % för att skapa en reservfond. Stiftarna av bolaget skall
vidare åta sig kreditgaranti för bolaget om sammanlagt högst 1 milj. kr.
Ansvaret för garantin skall fördelas enligt samma grunder som gäller för
aktiekapitalet. Bolagets verksamhet skall på sikt lämna varken överskott
eller underskott. I den mån vinst uppkommer skall denna användas för att
hålla taxorna på en jämn, låg nivå och för en sådan konsolidering av bo
laget som anses erforderlig från företagsekonomisk synpunkt och i övrigt
för ändamål som bolaget har att tillgodose. Eventuell täckning av förlust
genom aktieägarnas försorg skall ske i förhållande till aktieinnehavet. Sty
relsen för bolaget skall bestå av sju ledamöter och två suppleanter, varav
Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter och en suppleant. Bolagets firma skall
vara Aktiebolaget Laboratorietjänst och bolaget avses påbörja sin verk
samhet den 1 januari 1970.
Vid överläggningarna har diskuterats att det nya bolaget till sig kny
ter annan laboratorieverksamhet i syfte att stärka det ekonomiska under
laget och skapa förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande för bo
laget. Det har ansetts böra bli en uppgift för bolagets styrelse att vid sin
planering av verksamhetens omfattning och lokalisering även ta hänsyn
härtill. Delägarna i bolaget bör verka för att regional veterinärmedicinsk
laboratorieverksamhet om möjligt får fullgöras av bolaget samt alt de
undersökningar av denna art som staten helt eller delvis kan komma att
bekosta utförs av bolaget.
Med hänsyn till den tilltänkta verksamhetens art bör tjänstgörande fö
reståndare för vart och ett av bolagets laboratorier ha ställning som offent
lig tjänsteman.
Jag anser mig kunna biträda vad som sålunda överenskommits vid ifråga
varande överläggningar. Som nämnts kommer hinder inte att föreligga för
bolaget att till sig knyta även annan laboratorieverksamhet om bolagets
styrelse finner det lämpligt. Den väntade omfattningen av sådan verk
samhet synes dock inte vara så stor att skäl finns att f. n. ytterligare ut
vidga huvudmannaskapet för bolaget. Inte heller har vid remissbehand
lingen av utredningens förslag framkommit önskemål om delägarskap från
kommunförbundet och landstingsförbundet. Däremot har intresse visats
för att utnyttja bolagets laboratorier.
Jordbruksnäringen bör sålunda erbjudas alt tillsammans med staten ingå
som delägare i ett halvstatligt bolag under förutsättning av riksdagens god
kännande av de riktlinjer som jag nu redovisat.
Som framgått av det föregående avses bolagets verksamhet bl. a. ersätta
den verksamhet som f. n. bedrivs vid hushållningssällskapens veterinärme
dicinska laboratorier. Såsom angetts i utredningsförslaget kan fråga upp
25
komma om bl. a. överförande av viss laboratorieutrustning till det före
slagna bolaget. Jag avser att med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande ti
digare denna dag tillkalla en särskild sakkunnig, som med utgångspunkt
i utredningens förslag och riktlinjerna för bildandet av det nya bolaget
skall överlägga med hushållningssällskapen.
Anslagsfrågor. Med hänvisning till det anförda förordar jag, att under
fonden för statens aktier för budgetåret 1969/70 tas upp ett investerings-
anslag av 624 000 kr. till Teckning av aktier i Aktiebolaget Laboratorie-
tjänst. Vidare bör inhämtas riksdagens medgivande om statsgaranti för
lån till bolaget intill ett belopp av 520 000 kr.
Statsbidrag vid vissa obduktioner samt för bakteriologisk undersökning
på salmonella i samband med obduktion som enligt förut nämnt beslut
av Kungl. Maj:t utbetalas till hushållningssällskapens veterinärbakterio
logiska laboratorier och bekostas från anslaget Bekämpande av smitt
samma husdjurssjukdomar, m. in. (jfr. prop. 1968: 1 bil. 11 s. 97) bör
sedan det nya laboratoriebolaget bildats i första hand utgå till bolagets la
boratorier. Det ankommer på Kungl. Maj :t att besluta härom.
Utredningen har föreslagit att bidrag till att främja juverhälsokontroll
hos nötkreaturen inte bör utgå i fortsättningen. Juverhälsokontrollen base
ras på överenskommelser med djurägarna per kalenderår. Jag förordar, att
statsbidraget till denna kontroll upphör vid utgången av år 1969. För att
täcka statens kostnader före avvecklingen av bidraget bör anslaget Bidrag
till främjande av juverhälsokontroll lios nötkreaturen föras upp under
budgetåret 1969/70 med 1 000 kr.
Kostnaderna för den rådgivande nämnden vid veterinärstyrelsen kan
beräknas till 10 000 kr. Vidare kan kostnaderna för den utökade veterinär
medicinska publikationsverksamheten väntas uppgå till 50 000 kr. För
båda dessa ändamål har jag beräknat medel i årets statsverksproposition
(bil. 11 s. 71) under veterinärstyrelsens anslag.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom
proposition föreslår riksdagen att
1. antaga förslag till förordning om organiserad hälso
kontroll av husdjur,
2. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åt
gärder för bildandet av Aktiebolaget Laboratorietjänst ef
ter de riktlinjer jag anfört,
3. till Bidrag till främjande av juverhälsokontroll hos
nötkreaturen på driftbudgeten under nionde huvudtiteln
för budgetåret 1969/70 anvisa ett förslagsanslag av 1 000
kr.,
Kungl. Maj:ts proposition nr 43 år 1969
26
4. till Teckning av aktier i Aktiebolaget Laboratorie-
tjänst på kapitalbudgeten för budgetåret 1969/70 under
fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av
624 000 kr.,
5. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att i över
ensstämmelse med vad jag anfört ikläda staten garanti för
lån till Aktiebolaget Laboratorieränst intill ett belopp av
520 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det
ta protokoll utvisar.
Kungl. Maj. ts proposition nr 43 år 1969
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690169