Prop. 1970:102

('med förslag till lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261), m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970

1

Nr 102

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i militärersättningsförordningen (1950:261) , m. m.; given Stockholms slott den 20 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950: 261), 2) lag om ändring i förordningen (1954: 249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970

(Nuvarande lydelse)

med icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal: dels personal i krigsmaktens reserver utom pen­ sionsavgången personal, dels batal­ jonsläkare vid fältläkarkåren, fältläkarstipendiater, marinläkare av 2. graden vid stammen, marinläkarstipendiater, flygläkare av 2. graden på aktiv stat och bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren, dels ock indelt manskap; samt

med frivilliga: —------------------ - — Med skada------- -------------------------2 mom. Ersättning utgives jämväl i anledning av skada eller sjukdom, som någon under tid, då riket icke befinner sig i krig, ådrager sig vid inskrivning till värnpliktstjänstgö­ ring eller vid prövning för vinnande av anställning såsom manskap eller under omständigheter, som enligt Konungens förordnande jämställas därmed.

(Föreslagen lydelse)

-------denna förordning. — sitt ändamål.

2 mom. Ersättning utgives jämväl i anledning av skada eller sjukdom, som någon under tid, då riket icke befinner sig i krig, ådrager sig vid inskrivningsförrättning eller pröv­ ning för antagning som officers- eller reservofficersaspirant vid krigsmak­ ten eller vid färd till eller från sådan förrättning eller prövning eller under omständigheter, som enligt Konung­ ens förordnande jämställas därmed.

2 §3

Militärtjänstgöring anses-----------då han eljest på grund av tjänst­ göringen uppehållit sig inom kasern- område, fartyg eller annan förlägg- ningsplats eller i nära samband med tjänstgöringen lovligen uppehållit sig å allmän plats inom tjänstgörings­ orten eller den omgivning därav, där personal tillhörande manskapet van­ ligen vistas under fritid, samt

då han färdats —------------------------Med militärtjänstgöring jämställes av militär myndighet kontrollerad frivillig utbildningskurs till gagn för 1

------------------ -—- under tid,

då han eljest på grund av tjänst­ göringen uppehållit sig inom kasern­ område, fartyg eller annan förlägg- ningsplats eller i nära samband med tjänstgöringen lovligen uppehållit sig å allmän plats inom tjänstgörings­ orten eller den omgivning därav, där värnpliktiga vanligen vistas under fritid, samt ------- utom tjänstgöringsorten.

Med militärtjänstgöring jämställes av myndighet kontrollerad frivillig utbildning till gagn för totalförsvaret

1 Senaste lydelse 1955: 362.

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

medför nedsättning av arbetsförmå­ gan med minst hälften men som ej berättigar till ersättning enligt denna förordning, har han rätt till särskild sjukpenning. Detsamma gäller om han efter tjänstgöringens slut ådra­ ger sig sjukdomen under utryckningsmånaden eller månaden när­ mast efter denna.

Den särskilda sjukpenningen utgår med det belopp som skulle ha utgålt enligt lagen om allmän försäkring, om placering i sjukpenningklass grundats på den i 9 § denna förord­ ning angivna lägsta årliga arbetsför­ tjänsten. 1 fråga om barntillägg till sjukpenningen äga bestämmelserna i lagen om allmän försäkring mot­ svarande tillämpning. Från den sär­ skilda sjukpenningen skall avräknas sjukpenning som utgår enligt lagen om allmän försäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring eller enligt grunderna för sistnämnda lag.

Kungi. Maj ds proposition nr 102 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970. Äldre bestämmelser gäller fort­ farande i fråga om fast anställd befälselev så länge hans löneförmåner regle­ ras i den ordning som gäller vid ikraftträdandet. De nya bestämmelserna i 22 a § gäller ej för värnpliktig som avslutat tjänstgöringen före den 1 juli 1970.

Kiingl. Ma j:ts proposition nr 102 år 1970

7

Utdrag av protokollet över försvarsärendcn, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 20 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern

P

alme^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, H

olmqvist

, A

spling

, L

undkvist

, G

eijer

,

M

yrdal

, O

dhnoff

, W

ickman

, M

oberg

, B

engtsson

, N

orling

, L

idbom

,

C

arlsson

.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förbättrat sjukpenningskydd för värnpliktiga m. m. och anför.

Inledning

De grundläggande bestämmelserna om ersättning med anledning av kroppsskada under militärtjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring finns i militärersättningsförordningen (1950:261; senast ändrad 1968:630). Be­ stämmelserna i förordningen ansluter i flera viktiga hänseenden till lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring. Ersättningsärenden enligt militär­ ersättningsförordningen avgörs med vissa undantag av riksförsäkringsverket.

Förordningen äger tillämpning på värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga, vissa fast anställda underbefäl, viss inte ständigt tjänstgörande fast anställd personal — bl. a. reservpersonal som inte är pensionsavgången — hem- värnspersonal och i militärtjänstgöring frivilligt deltagande personal som enligt Kungl. Maj :ts förordnande hänförs under förordningen. Kungl. Maj :t har vidare rätt att, om särskilda förhållanden föranleder det, besluta om ersättning enligt förordningens grunder till annan personal som deltar i militärtjänstgöring.

Militärersättningsförordningens bestämmelser innebär att ersättning ut­ går för skada till följd av olycksfall under militärtjänstgöring. Med militär­ tjänstgöring jämställs inskrivningsförrättningar och sådan frivillig utbild­ ningskurs till gagn för landets försvar som kontrolleras av militär myndig­ het. Förordningen omfattar inte bara skador under själva tjänstgöringen utan också skador under vissa färder. Ersättning utgår sålunda för olycks­ fall under färd till tjänstgöring som skall påbörjas och under färd från av­ slutad tjänstgöring liksom under färd i samband med permission och fritid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1970

9

dem so in ådrar sig skador eller sjukdomar i samband med militärtjänst­ göring skulle byggas upp på samma sätt som yrkesskadeskyddet och i prin­ cip integreras i den allmänna försäkringen. I fråga om personkretsen borde enligt utredningen militärskadeskyddet inte omfatta krigsmaktens fast an­ ställda personal. Utredningen ansåg också påkallat att de värnpliktiga till­ försäkrades ett sjukpenningskydd på en viss miniminivå som förslagsvis motsvarade sjukpenning enligt lägst sjukpenningklass It i den allmänna försäkringen. Utredningen framhöll därvid att många av dem som gör sin första tjänstgöring har låg sjukpenning eller ingen sjukpenning alls från den allmänna försäkringen. Vidare framhölls att många värnpliktiga skulle ha kunnat få inkomst av förvärvsarbete och därigenom ha byggt upp ett sjukpenningskydd som de inte har möjlighet till på grund av militärtjäns­ ten. För värnpliktiga som är sjuka när tjänstgöringen upphör men som på grund av att sjukdomen inte har samband med tjänstgöringen inte har rätt till sjukpenning enligt militärersättningsförordningen föreslog utredningen ett särskilt sjukpenningskydd så länge sjukdomstiden varade.

I prop. 1967: 147 lades fram förslag om vissa väsentliga förbättringar inom yrkesskadeförsäkringens och därmed också militärersättningsförord- ningens område. Däremot behandlades inte de av yrkesskadeutredningen berörda frågorna om militärersättningsförordningens personkrets och sär­ skilt sjukpenningskydd för värnpliktiga efter tjänstgöringens upphörande. Frågorna togs dock upp vid riksdagsbehandlingen av propositionen. I två motioner (I: 898 och II: 1112) anmärkte motionärerna att den personkrets som förordningen omfattar är för vid och önskade att Kungl. Maj :t skulle överväga det spörsmålet. Andra lagutskottet (2LU 1967:68) ansåg att de nuvarande reglerna var föråldrade och därför borde överses. Motionärerna riktade också kritik mot att yrkesskadeutredningens förslag om sjukpen­ ningskydd efter avslutad tjänstgöring inte hade behandlats och ville att frågan skulle lösas i enlighet med utredningens förslag. Utskottet ansåg att spörsmålet borde belysas närmare. Saken var emellertid enligt utskottet komplicerad och hängde bl. a. samman med regler på pensionssidan. Det var därför möjligt att frågan inte kunde lösas inom militärersättningsför- ordningens ram utan borde ses i ett större sammanhang. Andra lagutskottet hemställde i nu angivna frågor, att riksdagen i anledning av motionerna skulle ge Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört angående behovet av översyn av förordningen m. m. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 401).

I beslut den 12 januari 1968 uppdrog Kungl. Maj :t åt försvarets civilför­ valtning att efter samråd med riksförsäkringsverket och andra berörda myn­ digheter överse militärersättningsförordningen i de av riksdagen angivna hänseendena och föreslå de bestämmelser som översynen kunde ge anled­ ning till.

Frågan om de värnpliktigas sjukpenningskydd efter avslutad tjänstgöring

Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970

behandlades också vid 1969 års riksdag. I två motioner (I: 776 och II: 884) hemställdes om förbättrat skydd vid sjukdom in. in. som inträffar i nära anslutning till bl. a. värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet (2LU 1969: 34) erinrade om den särskilda regel i lagen om allmän försäkring som gäller för värnpliktiga och som innebär att de när de rycker ut från tjänst­ göring har kvar den placering i sjukpenningklass som de hade vid tjänst­ göringens början. Problemen torde därför enligt utskottet begränsas till sådana värnpliktiga, som vid inryckningen till militärtjänst inte är placerade i sjukpenningklass eller är berättigade endast till låg sjukpenning. Utskottet erinrade också om att frågan på riksdagens begäran var föremål för utred­ ning inom försvarets civilförvaltning. Utskottet hemställde att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 16 januari 1970 föreslagit, att inilitärersättningsförordningens personkrets i princip inte längre skall omfatta krigsmaktens fast anställda personal och att det införs ett särskilt sjukpenningskydd för värnpliktiga efter grundutbildningens slut. Civilför­ valtningens förslag är avlämnat efter samråd med riksförsäkringsverket. Överbefälhavaren, värnpliktsverket, svenska officersförbundet, svenska un- derofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund, reservofficerar­ nas centralorganisation, svenska reservunderofficersförbundet och Sveriges läkarförbund har av civilförvaltningen beretts tillfälle att yttra sig över ett inom civilförvaltningen upprättat utkast till ändring i militärersättnings- förordningen in. in. Yttranden bär därvid avgetts av överbefälhavaren, värn­ pliktsverket och läkarförbundet. Övriga organisationer har meddelat civil­ förvaltningen att de inte funnit anledning att yttra sig.

Försvarets civilförvaltnings förslag

Försvarets civilförvaltning föreslår i överensstämmelse med yrkesskade- utredningens förslag år 1966, att krigsmaktens fast anställda personal i prin­ cip inte längre skall ingå i militärersältningsförordningens personkrets. Det­ ta innebär att följande fast anställda inte får det skydd som förordningen ger, nämligen indelt manskap, förste fältflygare och förste flygnavigatör, personal i krigsmaktens reserver, bataljonsläkare vid fällläkarkåren, fält- läkarstipendiater, marinläkare av 2. graden, marinläkarstipendiater, flyg­ läkare av 2. graden ocli batalj onsveterinärer vid fältveterinär kåren.

Som motiv för sitt förslag har civilförvaltningen hänvisat till vad yrkes- skadeutredningen uttalat i denna fråga. Enligt utredningen har de fast an­ ställda i väsentligt ökad utsträckning erhållit lönegradsplacerad anställning inom området för det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) och även den därtill hörande tryggheten vid sjukdom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1970

11

Vidare är de i egenskap av arbetstagare tillförsäkrade skydd enligt den all­ männa försäkringen. Enligt utredningen föreligger därför knappast de beve- kelsegrunder som tidigare föranlett att de fast anställda, som nu omfattas av militärersättningsförordningen, ansetts böra lia en särställning i jäm­ förelse med andra arbetstagare.

I fråga om två kategorier fast anställda, som nu omfattas av militärersätt­ ningsförordningen, underbefälselever och musikelever, föreligger emellertid enligt civilförvaltningen sådana särskilda avlöningsförhållanden att i vart fall underbefälseleverna under en övergångsperiod bör stå kvar inom mili- tärersättningsförordningens personkrets. Underbefälseleverna får dels viss kontantlön, dels fri beklädnad, fri kost och fri bostad eller ersättning därför. För musikeleverna gäller alt de avlönas enligt samma grunder som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen (1958:485) gäller för menig värnpliktig. Dessa avlöningsförhållanden medför att underbefälseleverna och musikele­ verna placeras i sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring som ger lägre sjukpenning än den som de får enligt militärersättningsförord­ ningen. Enligt civilförvaltningen kommer emellertid musikelevkategorin att avvecklas fr. o. in. den 1 juli 1970 i samband med omorganisation av militär­ musikorganisationen.

När det gäller formen för att bereda värnpliktiga ett utvidgat sjukpenningskgdd efter tjänstgöringens slut bär vid samråd mellan civilförvalt­ ningen och riksförsäkringsverket övervägts olika system. En inplacering inom sjukförsäkringen av samtliga värnpliktiga som inte har motsvarande skydd enligt bestämmelserna i lagen om allmän försäkring har därvid an­ setts bli administrativt tyngande utan att få någon praktisk tillämpning för det stora flertalet värnpliktiga. Att i nämnda lag föra in särskilda bestäm­ melser om sjukpenningrätt för värnpliktiga utan placering i sjukpenning­ klass och avgiftsskyldighet har inte heller ansetts förenligt med lagens syste­ matik. Det skulle också vara diskutabelt hur försäkringskassornas utgifter för ett sådant sjukpenningskydd skulle täckas om förmånerna lades in i den allmänna försäkringen.

Civilförvaltningen och riksförsäkringsverket har i stället ansett den lämp­ ligaste lösningen vara atL i militärersättningsförordningen föra in bestäm­ melser om rätt till särskild sjukpenning av det slag som tidigare föreslagits av yrkesskadeutredningen. Systemet skulle med denna utgångspunkt ut­ formas enligt det följande.

Värnpliktiga som genomgått grundutbildning eller motsvarande utbild­ ning enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen (1941: 967) skall ha rätt till sär­ skild sjukpenning om en under tjänstgöringen inträffad sjukdom består vid utryckningen utan att den enligt gällande regler är att hänföra till ersätt- ningsberättigad skada. Sjukpenningskyddet bör avse också sjukdomsfall

Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970

13

är personalen också tillförsäkrad skydd enligt den allmänna försäkringen. Det har med hänsyn till dessa omständigheter i olika sammanhang satts i fråga att militärersättningsförordningen inte längre skall omfatta den fast anställda personalen.

Det sjukpenningskydd som värnpliktig har genom militärersättningsför­ ordningen och lagen om allmän försäkring kan i vissa fall vara otillfreds­ ställande. Många av dem som fullgör grundutbildning eller motsvarande utbildning har låg sjukpenning eller ingen sjukpenning alls från den all­ männa försäkringen. Om den värnpliktige är sjuk när tjänstgöringen upphör men på grund av att sjukdomen inte har samband med denna inte har rätt till ersättning enligt militärersättningsförordningen, får han ett i sjukpen­ ninghänseende sämre skydd än om han under tjänstgöringstiden hade kun­ nat få inkomst av förvärvsarbete och därigenom bygga upp ett sjukpenning­ skydd.

De båda nu nämnda frågorna om militärersättningsförordningens person­ krets och sjukpenningskyddet för vissa värnpliktiga efter avslutad grund­ utbildning har utretts av försvarets civilförvaltning efter samråd med riks­ försäkringsverket.

Jag förordar nu att de båda frågorna löses i enlighet med de förslag som lagts fram av civilförvaltningen. I fortsättningen bör sålunda militärersätt- ningsförordningens bestämmelser inte gälla för krigsmaktens fast anställda personal. En personalkategori, underbefälseleverna, bör dock övergångsvis omfattas av förordningen så länge deras nuvarande särskilda avlönings­ system består. Särskilda bestämmelser behövs inte för musikeleverna som inte kommer att finnas kvar i organisationen efter den 1 juli 1970. När det gäller sjukpenningskyddet bör värnpliktig, som under grundutbildning eller motsvarande utbildning enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen ådragit sig sjukdom som efter tjänstgöringens slut medför nedsättning av arbetsför­ mågan med minst hälften men som i och för sig inte berättigar till ersättning enligt förordningen, ha rätt till särskild sjukpenning. Skyddet bör avse även vapenfri tjänsteplikt^ efter motsvarande tjänstgöring. Sjukpenningskyddet bör gälla också om sjukdomsfallet inträffar under ulryckningsmånaden eller månaden närmast efter denna. Som grundutbildning bör anses också repeti­ tionsutbildning som fullgörs i direkt anslutning till grundutbildning. Den särskilda sjukpenningen bör utgå med belopp som motsvarar lägsta sjuk­ penning enligt militärersättningsförordningen. I övrigt bör den särskilda sjukpenningen bestämmas i enlighet med vad som gäller för sjukpenning från den allmänna försäkringen och bör vid bestående invaliditet kunna avlösas av förtidspension utan särskild ansökan.

Det är av skäl som försvarets civilförvaltning anfört omöjligt att göra en säker beräkning av kostnaderna för det föreslagna särskilda sjukpenning­ skyddet. De årliga kostnaderna torde emellertid kunna bli omkring 300 000 kr. Dessa kostnader kan bestridas från det under fjärde huvudtiteln upp­