med förslag till lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261), m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970 1

Nr 102

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),

m. m.; given Stockholms slott den 20 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950: 261),

2) lag om ändring i förordningen (1954: 249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en begränsning av militärersättningsförordningens personkrets och en förbättring av sjukpenningskyddet för värnpliktiga efter avslutad grundutbildning. Vidare föreslås sådana ändringar i förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, att rätten till ersättning enligt förordningen omfattar även skada vid vistelse inom förläggningsområde på grund av tjänstgöringen och att skyldighet att anmäla inträffad skada åläggs också annan än civilförsvarschef. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1970.

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 102

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970

Förslag

till

1) Lag

om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)

Härigenom förordnas i fråga om militärersättningsförordningen (1950: 261),1

dels att 1 § 1 och 2 inom. samt 2 § , 6 § 5 inom. och 9 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 22 a §, av nedan angivna lydelse.

1 mom.s Drabbas i denna förord­ 1 mom. Drabbas i denna förordning avsedd värnpliktig, till manskap ning avsedd värnpliktig eller frivillig hörande fast anställd, förste fält­ under militärtjänstgöring å tid, då flygare, förste flygnavigatör, icke riket icke befinner sig i krig, av skaständigt tjänstgörande fast anställd da till följd av olycksfall eller ådraeller frivillig under militärtjänst­ ger sig person, som nu nämnts, angöring å tid, då riket icke befinner norledes under dylik tjänstgöring sig i krig, av skada till följd av sjukdom, utgives av allmänna medel olycksfall eller ådrager sig person, ersättning enligt nedan stadgade som nu nämnts, annorledes under grunder. dylik tjänstgöring sjukdom, utgives av allmänna medel ersättning enligt nedan stadgade grunder.

I denna förordning avses I denna förordning avses

med värnpliktig: den som fullgör med värnpliktig: den som fullgör

värnplikt; tjänstgöring enligt värnpliktslagen

med fast anställt manskap: dels eller eljest åtnjuter förmåner enligt innehavare av icke-ordinarie man- grunder som gälla för värnpliktig;

skapsbeställningar på aktiv stat, dels samt manskap över stat, dels ock musikelever; 1 2

1 Förordningen omtryckt 1954: 460.

2 Senaste lydelse 1955: 362.

Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970 3

med frivilliga: —------------------ - — -------denna förordning.

Med skada------- ------------------------- — sitt ändamål.

2 mom. Ersättning utgives jämväl 2 mom. Ersättning utgives jämväl i anledning av skada eller sjukdom, i anledning av skada eller sjukdom, som någon under tid, då riket icke som någon under tid, då riket icke befinner sig i krig, ådrager sig vid befinner sig i krig, ådrager sig vid inskrivning till värnpliktstjänstgö­ inskrivningsförrättning eller prövring eller vid prövning för vinnande ning för antagning som officers- eller av anställning såsom manskap eller reservofficersaspirant vid krigsmakunder omständigheter, som enligt ten eller vid färd till eller från sådan Konungens förordnande jämställas förrättning eller prövning eller under därmed. omständigheter, som enligt Konung­

ens förordnande jämställas därmed.

2 §3

Militärtjänstgöring anses------------ ------------------ -—- under tid,

då han eljest på grund av tjänst­ då han eljest på grund av tjänstgöringen uppehållit sig inom kasern- göringen uppehållit sig inom kasernområde, fartyg eller annan förlägg- område, fartyg eller annan förläggningsplats eller i nära samband med ningsplats eller i nära samband med tjänstgöringen lovligen uppehållit sig tjänstgöringen lovligen uppehållit sig å allmän plats inom tjänstgörings­ å allmän plats inom tjänstgöringsorten eller den omgivning därav, där orten eller den omgivning därav, där personal tillhörande manskapet van­ värnpliktiga vanligen vistas under ligen vistas under fritid, samt fritid, samt

då han färdats —------------------------ ------- utom tjänstgöringsorten.

Med militärtjänstgöring jämställes Med militärtjänstgöring jämställes av militär myndighet kontrollerad av myndighet kontrollerad frivillig frivillig utbildningskurs till gagn för 1 utbildning till gagn för totalförsvaret

1 Senaste lydelse 1955: 362.

4 Kiingl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970

rikets försvar ävensom i 1 § 2 mom. ävensom i 1 § 2 mom. avsedd förrättavsedd inskrivning eller prövning. ning eller prövning.

6 §•

5 mom.1 Ersättning enligt 2—4 5 mom. Ersättning enligt 2—4 mom. utgår icke till fast anställt mom. utgår icke till värnpliktiga elmanskap, förste fältflygare eller ler frivilliga för tid, under vilken förste flygnavigatör, så länge anställ­ tjänstgöringen varar. ningen varor, ej heller till värnpliktiga, icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal eller frivilliga för tid, under vilken tjänstgöringen varar.

t2

Den skadades----------- —-------------- — om yrkesskadeförsäkring.

Den årliga arbetsförtjänsten för Den årliga arbetsförtjänsten för den, som ådragit sig skadan under den, som ådragit sig skadan under värnpliktstjänstgöring, må dock icke värnpliktstjänstgöring, må dock icke beräknas till lägre belopp än ett be­ beräknas till lägre belopp än ett belopp motsvarande två och en halv lopp motsvarande två och en halv gånger det basbelopp som gällde vid gånger det basbelopp som gällde vid ingången av det år då skadan inträf­ ingången av det år då skadan inträffade. Detsamma gäller beträffande fade. Detsamma gäller beträffande fast anställt manskap och hemvärns- hemvärnspersonal, då fråga är om personal, då fråga är om ersättning ersättning för tid efter det den skaför tid efter det den skadade fyllt dade fyllt tjugu år eller om livränta tjugu år eller om livränta till efter­ till efterlevande. levande.

22 a §.

Har värnpliktig under grundutbildning eller motsvarande utbildning enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen eller under repetitionsutbildning i direkt anslutning till grundutbildning ådragit sig sjukdom, som efter tjänstgöringens slut 1

1 Senaste lydelse 1955: 362.

* Senaste lydelse 1967: 918.

Kungi. Maj ds proposition nr 102 år 1970 5

medför nedsättning av arbetsförmå­

gan med minst hälften men som ej

berättigar till ersättning enligt denna

förordning, har han rätt till särskild

sjukpenning. Detsamma gäller om

han efter tjänstgöringens slut ådra­

ger sig sjukdomen under utryck-

ningsmånaden eller månaden när­

mast efter denna.

Den särskilda sjukpenningen utgår

med det belopp som skulle ha utgålt

enligt lagen om allmän försäkring,

om placering i sjukpenningklass

grundats på den i 9 § denna förord­

ning angivna lägsta årliga arbetsför­

tjänsten. 1 fråga om barntillägg till

sjukpenningen äga bestämmelserna

i lagen om allmän försäkring mot­

svarande tillämpning. Från den sär­

skilda sjukpenningen skall avräknas

sjukpenning som utgår enligt lagen

om allmän försäkring eller lagen om

yrkesskadeförsäkring eller enligt

grunderna för sistnämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fast anställd befälselev så länge hans löneförmåner regleras i den ordning som gäller vid ikraftträdandet. De nya bestämmelserna i 22 a § gäller ej för värnpliktig som avslutat tjänstgöringen före den 1 juli 1970.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970

Förslag

till

2) Lag

om ändring i förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret

Härigenom förordnas, att 1 och 7 §§ förordningen (1954: 249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, skall ha nedan angivna lydelse.

Drabbas någon---------------------------- ------ i civilförsvaret. Med skada--------------- - -— ------------- - sitt ändamål.

Till olycksfall, som avses i första Till olycksfall, som avses i första stycket, hänföres jämväl olycksfall stycket, hänföres jämväl olycksfall vid färd till eller från platsen för vid vistelse inom förläggningsområde tjänstgöringen, såframt färden för- på grund av tjänstgöringen och vid anledes av och står i nära samband färd till eller från platsen för tjänstmed tjänstgöringen. göringen, såframt färden föranledes

av och står i nära samband med

tjänstgöringen.

7 §•

Civilförsvarschef, som genom un­ Har civilförsvarschef eller myndigderrättelse från den skadade eller het som civilförsvarsstyrelsen beeljest erhållit kännedom om skada, stämmer genom underrättelse från som medför eller skäligen kan anta­ den skadade eller eljest erhållit kängas medföra rätt till ersättning en­ nedom om skada, som medför eller ligt denna förordning, skall ofördröj- skäligen kan antagas medföra rätt ligen anmäla skadan till riksförsäk- till ersättning enligt denna förordringsanstalten. ning, skall civilförsvarschefen re­

spektive myndigheten ofördröjligen

anmäla skadan till riksförsäkrings­

verket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Kiingl. Ma j:ts proposition nr 102 år 1970 7

Utdrag av protokollet över försvarsärendcn, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 20 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förbättrat sjukpenningskydd för värnpliktiga m. m. och anför.

Inledning

De grundläggande bestämmelserna om ersättning med anledning av kroppsskada under militärtjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring finns i militärersättningsförordningen (1950:261; senast ändrad 1968:630). Bestämmelserna i förordningen ansluter i flera viktiga hänseenden till lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring. Ersättningsärenden enligt militärersättningsförordningen avgörs med vissa undantag av riksförsäkringsverket.

Förordningen äger tillämpning på värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga, vissa fast anställda underbefäl, viss inte ständigt tjänstgörande fast anställd personal — bl. a. reservpersonal som inte är pensionsavgången — hemvärnspersonal och i militärtjänstgöring frivilligt deltagande personal som enligt Kungl. Maj :ts förordnande hänförs under förordningen. Kungl. Maj :t har vidare rätt att, om särskilda förhållanden föranleder det, besluta om ersättning enligt förordningens grunder till annan personal som deltar i militärtjänstgöring.

Militärersättningsförordningens bestämmelser innebär att ersättning utgår för skada till följd av olycksfall under militärtjänstgöring. Med militärtjänstgöring jämställs inskrivningsförrättningar och sådan frivillig utbildningskurs till gagn för landets försvar som kontrolleras av militär myndighet. Förordningen omfattar inte bara skador under själva tjänstgöringen utan också skador under vissa färder. Ersättning utgår sålunda för olycksfall under färd till tjänstgöring som skall påbörjas och under färd från avslutad tjänstgöring liksom under färd i samband med permission och fritid.

8 Kungl. Maj.is proposition nr 102 år 1970

Vidare ersätts skada som inträffat under vistelse i tjänstgöringslokal eller inom tjänstgöringsområdet även om vederbörande inte tjänstgör vid skadctillfället. Dessutom kan ersättning utgå för skador under uppehåll på allmän plats inom tjänstgöringsorten eller den omgivning av orten där personalen vanligen vistas under fritid.

Enligt militärersättningsförordningen ersätts av allmänna medel nödvändiga kostnader för läkar-, tandläkar- eller sjukhusvård, för läkemedel samt för resor. Den skadade kan vidare erhålla sjukpenning och livränta enligt bestämmelser som i huvudsak motsvarar de som gällej:, vid yrkesskador. Militärersättningsförordningens bestämmelser om sjukpenning innebär i huvudsak följande.

Sjukpenning utgår om olycksfallet medfört sjukdom som förorsakat förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av den med minst hälften. Sjukpenning kan kompletteras med barntillägg och vårdbidrag. Sjukpenning, barntillägg och vårdbidrag utgår i regel inte så länge anställningen eller tj änstgöringen varar.

Storleken av de belopp med vilka sjukpenning skall utgå är beroende av den skadades årliga arbetsförtjänst. En maximigräns finns såtillvida att arbetsförtjänsten inte får beaktas i den mån den överstiger fem gånger basbeloppet vid skadeårets ingång enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För den som blivit skadad under värnpliktstjänstgöring finns fastställt ett minimibelopp som är högre än det belopp som gäller vid yrkesskador. Den årliga arbetsförtjänsten får i sådant fall nämligen inte beräknas till lägre belopp än två och en halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Sjukpenningens storlek bestäms av den sjukpenningklass till vilken den skadade hör med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst. Sjukpenningklasserna och sjukpenningbeloppen är desamma som i sjukpenningtabellen i 3 kap. 4 § lagen om allmän försäkring. Eftersom den arbetsförtjänst som beaktas enligt militärersättningsförordningen är maximerad, utnyttjas tabellen endast till den del den faller under det för skadeåret gällande inkomsttaket. Av 4 kap. 5 § lagen om allmän försäkring framgår emellertid att sjukpenning enligt lagen utges i den mån beloppet överstiger sjukpenning enligt militärersättningsförordningen. Den som är sjukförsäkrad och placerad i högre sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring än som täcks av inkomsttaket i militärersättningsförordningen får därför alltid den högre sjukpenning som han är berättigad till enligt lagen om allmän försäkring. Den försäkrade kan för varje hel månad av tjänstgöringstiden befrias från den del av sjukförsäkringsavgiften som avser grundsjukpenning och tilläggssjukpenning. Han måste dock ansöka om sådan avgiftsbefrielse hos försäkringskassan inom två månader efter tj änstgöringens slut.

I sitt betänkande Ersättning vid yrkesskada i statlig tjänst m. m. (Stencil S 1966: 8) föreslog yrkesskadeutredningen, att det ekonomiska skyddet för

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1970 9

dem so in ådrar sig skador eller sjukdomar i samband med militärtjänstgöring skulle byggas upp på samma sätt som yrkesskadeskyddet och i princip integreras i den allmänna försäkringen. I fråga om personkretsen borde enligt utredningen militärskadeskyddet inte omfatta krigsmaktens fast anställda personal. Utredningen ansåg också påkallat att de värnpliktiga tillförsäkrades ett sjukpenningskydd på en viss miniminivå som förslagsvis motsvarade sjukpenning enligt lägst sjukpenningklass It i den allmänna försäkringen. Utredningen framhöll därvid att många av dem som gör sin första tjänstgöring har låg sjukpenning eller ingen sjukpenning alls från den allmänna försäkringen. Vidare framhölls att många värnpliktiga skulle ha kunnat få inkomst av förvärvsarbete och därigenom ha byggt upp ett sjukpenningskydd som de inte har möjlighet till på grund av militärtjänsten. För värnpliktiga som är sjuka när tjänstgöringen upphör men som på grund av att sjukdomen inte har samband med tjänstgöringen inte har rätt till sjukpenning enligt militärersättningsförordningen föreslog utredningen ett särskilt sjukpenningskydd så länge sjukdomstiden varade.

I prop. 1967: 147 lades fram förslag om vissa väsentliga förbättringar inom yrkesskadeförsäkringens och därmed också militärersättningsförordningens område. Däremot behandlades inte de av yrkesskadeutredningen berörda frågorna om militärersättningsförordningens personkrets och särskilt sjukpenningskydd för värnpliktiga efter tjänstgöringens upphörande. Frågorna togs dock upp vid riksdagsbehandlingen av propositionen. I två motioner (I: 898 och II: 1112) anmärkte motionärerna att den personkrets som förordningen omfattar är för vid och önskade att Kungl. Maj :t skulle överväga det spörsmålet. Andra lagutskottet (2LU 1967:68) ansåg att de nuvarande reglerna var föråldrade och därför borde överses. Motionärerna riktade också kritik mot att yrkesskadeutredningens förslag om sjukpenningskydd efter avslutad tjänstgöring inte hade behandlats och ville att frågan skulle lösas i enlighet med utredningens förslag. Utskottet ansåg att spörsmålet borde belysas närmare. Saken var emellertid enligt utskottet komplicerad och hängde bl. a. samman med regler på pensionssidan. Det var därför möjligt att frågan inte kunde lösas inom militärersättningsförordningens ram utan borde ses i ett större sammanhang. Andra lagutskottet hemställde i nu angivna frågor, att riksdagen i anledning av motionerna skulle ge Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört angående behovet av översyn av förordningen m. m. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 401).

I beslut den 12 januari 1968 uppdrog Kungl. Maj :t åt försvarets civilförvaltning att efter samråd med riksförsäkringsverket och andra berörda myndigheter överse militärersättningsförordningen i de av riksdagen angivna hänseendena och föreslå de bestämmelser som översynen kunde ge anledning till.

Frågan om de värnpliktigas sjukpenningskydd efter avslutad tjänstgöring

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970

behandlades också vid 1969 års riksdag. I två motioner (I: 776 och II: 884) hemställdes om förbättrat skydd vid sjukdom in. in. som inträffar i nära anslutning till bl. a. värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet (2LU 1969: 34) erinrade om den särskilda regel i lagen om allmän försäkring som gäller för värnpliktiga och som innebär att de när de rycker ut från tjänstgöring har kvar den placering i sjukpenningklass som de hade vid tjänstgöringens början. Problemen torde därför enligt utskottet begränsas till sådana värnpliktiga, som vid inryckningen till militärtjänst inte är placerade i sjukpenningklass eller är berättigade endast till låg sjukpenning. Utskottet erinrade också om att frågan på riksdagens begäran var föremål för utredning inom försvarets civilförvaltning. Utskottet hemställde att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 16 januari 1970 föreslagit, att inilitärersättningsförordningens personkrets i princip inte längre skall omfatta krigsmaktens fast anställda personal och att det införs ett särskilt sjukpenningskydd för värnpliktiga efter grundutbildningens slut. Civilförvaltningens förslag är avlämnat efter samråd med riksförsäkringsverket. Överbefälhavaren, värnpliktsverket, svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund, reservofficerarnas centralorganisation, svenska reservunderofficersförbundet och Sveriges läkarförbund har av civilförvaltningen beretts tillfälle att yttra sig över ett inom civilförvaltningen upprättat utkast till ändring i militärersättningsförordningen in. in. Yttranden bär därvid avgetts av överbefälhavaren, värnpliktsverket och läkarförbundet. Övriga organisationer har meddelat civilförvaltningen att de inte funnit anledning att yttra sig.

Försvarets civilförvaltnings förslag

Försvarets civilförvaltning föreslår i överensstämmelse med yrkesskadeutredningens förslag år 1966, att krigsmaktens fast anställda personal i princip inte längre skall ingå i militärersältningsförordningens personkrets. Detta innebär att följande fast anställda inte får det skydd som förordningen ger, nämligen indelt manskap, förste fältflygare och förste flygnavigatör, personal i krigsmaktens reserver, bataljonsläkare vid fällläkarkåren, fältläkarstipendiater, marinläkare av 2. graden, marinläkarstipendiater, flygläkare av 2. graden ocli batalj onsveterinärer vid fältveterinär kåren.

Som motiv för sitt förslag har civilförvaltningen hänvisat till vad yrkesskadeutredningen uttalat i denna fråga. Enligt utredningen har de fast anställda i väsentligt ökad utsträckning erhållit lönegradsplacerad anställning inom området för det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) och även den därtill hörande tryggheten vid sjukdom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1970 11

Vidare är de i egenskap av arbetstagare tillförsäkrade skydd enligt den allmänna försäkringen. Enligt utredningen föreligger därför knappast de bevekelsegrunder som tidigare föranlett att de fast anställda, som nu omfattas av militärersättningsförordningen, ansetts böra lia en särställning i jämförelse med andra arbetstagare.

I fråga om två kategorier fast anställda, som nu omfattas av militärersättningsförordningen, underbefälselever och musikelever, föreligger emellertid enligt civilförvaltningen sådana särskilda avlöningsförhållanden att i vart fall underbefälseleverna under en övergångsperiod bör stå kvar inom militärersättningsförordningens personkrets. Underbefälseleverna får dels viss kontantlön, dels fri beklädnad, fri kost och fri bostad eller ersättning därför. För musikeleverna gäller alt de avlönas enligt samma grunder som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen (1958:485) gäller för menig värnpliktig. Dessa avlöningsförhållanden medför att underbefälseleverna och musikeleverna placeras i sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring som ger lägre sjukpenning än den som de får enligt militärersättningsförordningen. Enligt civilförvaltningen kommer emellertid musikelevkategorin att avvecklas fr. o. in. den 1 juli 1970 i samband med omorganisation av militärmusikorganisationen.

När det gäller formen för att bereda värnpliktiga ett utvidgat sjukpenningskgdd efter tjänstgöringens slut bär vid samråd mellan civilförvaltningen och riksförsäkringsverket övervägts olika system. En inplacering inom sjukförsäkringen av samtliga värnpliktiga som inte har motsvarande skydd enligt bestämmelserna i lagen om allmän försäkring har därvid ansetts bli administrativt tyngande utan att få någon praktisk tillämpning för det stora flertalet värnpliktiga. Att i nämnda lag föra in särskilda bestämmelser om sjukpenningrätt för värnpliktiga utan placering i sjukpenningklass och avgiftsskyldighet har inte heller ansetts förenligt med lagens systematik. Det skulle också vara diskutabelt hur försäkringskassornas utgifter för ett sådant sjukpenningskydd skulle täckas om förmånerna lades in i den allmänna försäkringen.

Civilförvaltningen och riksförsäkringsverket har i stället ansett den lämpligaste lösningen vara atL i militärersättningsförordningen föra in bestämmelser om rätt till särskild sjukpenning av det slag som tidigare föreslagits av yrkesskadeutredningen. Systemet skulle med denna utgångspunkt utformas enligt det följande.

Värnpliktiga som genomgått grundutbildning eller motsvarande utbildning enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen (1941: 967) skall ha rätt till särskild sjukpenning om en under tjänstgöringen inträffad sjukdom består vid utryckningen utan att den enligt gällande regler är att hänföra till ersättningsberättigad skada. Sjukpenningskyddet bör avse också sjukdomsfall

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970

som inträffar under utryckningsmånaden eller månaden efter denna. Däremot bör sjukpenning inte utgå till värnpliktig som är sjuk vid inryckningen och av den anledningen blir hemförlovad.

Särskild sjukpenning bör utgå så länge sjukdomen varar och motsvara lägsta sjukpenning till värnpliktig enligt militärersättningsförordningen. Därigenom blir den värnpliktige garanterad sjukpenning efter en antagen årlig arbetsförtjänst av två och en halv gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde vid ingången av det år under vilket han insjuknade. Med utgångspunkt från det för januari månad 1970 gällande basbeloppet, 6 000 kr., skulle den särskilda sjukpenningen under nämnda år bli 25 kr. för dag.

I övrigt bör den särskilda sjukpenningen bestämmas i enlighet med vad som gäller för sjukpenning från den allmänna försäkringen. Särskild sjukpenning bör sålunda utgå bara om och i den mån den är större än den sjukpenning som den värnpliktige kan vara berättigad till enligt lagen om allmän försäkring. Vidare bör i förekommande fall sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen avräknas från den särskilda sjukpenningen. Liksom i fråga om sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring bör den särskilda sjukpenningen vid bestående invaliditet kunna avlösas av förtidspension. Det bör ankomma på riksförsäkringsverket alt pröva när sådan avlösning bör ske.

Av de skade- och sjukdomsfall som under åren 1963—1965 anmäldes till riksförsäkringsverket för prövning enligt militärersättningsförordningen var resp. 540, 486 och 440 fall sådana, att de inte kunde föranleda ersättning enligt förordningen. Uppgifter saknades om i vilken utsträckning fallen föranledde sjukskrivning efter tjänstgöringstiden och i vad mån vederbörande var sjukpenningförsäkrad enligt lagen om allmän försäkring. Man måste också räkna med att åtskilliga skade- och sjukdomsfall för värnpliktiga inte anmälts till riksförsäkringsverket, eftersom befäl och läkare funnit det klart att rätt till ersättning enligt militärersättningsförordningen inte förelegat. Av det anförda framgår enligt civilförvaltningen att underlag inte finns tören säker beräkning av kostnaderna för det föreslagna särskilda sjukpenningskyddet. Civilförvaltningen anser emellertid uppskattningsvis, att de årliga kostnaderna för ett sådant skydd kan antas uppgå till 300 000 kr.

Departementschefen

Militärersättningsförordningen äger tillämpning på värnpliktiga, vapenfria tjänsteplikt^, hemvärnspersonal och annan frivillig personal som deltager i militärtjänstgöring men också på vissa fast anställda underbefäl och viss inte ständigt tjänstgörande fast anställd personal, bl. a. reservpersonal. Denna fast anställda personal har med endast några få undantag lönegradsplacerad anställning inom området för AST och har därmed också den till anställningen hörande tryggheten vid sjukdom. I egenskap av arbetstagare

Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970 13

är personalen också tillförsäkrad skydd enligt den allmänna försäkringen. Det har med hänsyn till dessa omständigheter i olika sammanhang satts i fråga att militärersättningsförordningen inte längre skall omfatta den fast anställda personalen.

Det sjukpenningskydd som värnpliktig har genom militärersättningsförordningen och lagen om allmän försäkring kan i vissa fall vara otillfredsställande. Många av dem som fullgör grundutbildning eller motsvarande utbildning har låg sjukpenning eller ingen sjukpenning alls från den allmänna försäkringen. Om den värnpliktige är sjuk när tjänstgöringen upphör men på grund av att sjukdomen inte har samband med denna inte har rätt till ersättning enligt militärersättningsförordningen, får han ett i sjukpenninghänseende sämre skydd än om han under tjänstgöringstiden hade kunnat få inkomst av förvärvsarbete och därigenom bygga upp ett sjukpenningskydd.

De båda nu nämnda frågorna om militärersättningsförordningens personkrets och sjukpenningskyddet för vissa värnpliktiga efter avslutad grundutbildning har utretts av försvarets civilförvaltning efter samråd med riksförsäkringsverket.

Jag förordar nu att de båda frågorna löses i enlighet med de förslag som lagts fram av civilförvaltningen. I fortsättningen bör sålunda militärersättningsförordningens bestämmelser inte gälla för krigsmaktens fast anställda personal. En personalkategori, underbefälseleverna, bör dock övergångsvis omfattas av förordningen så länge deras nuvarande särskilda avlöningssystem består. Särskilda bestämmelser behövs inte för musikeleverna som inte kommer att finnas kvar i organisationen efter den 1 juli 1970. När det gäller sjukpenningskyddet bör värnpliktig, som under grundutbildning eller motsvarande utbildning enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen ådragit sig sjukdom som efter tjänstgöringens slut medför nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften men som i och för sig inte berättigar till ersättning enligt förordningen, ha rätt till särskild sjukpenning. Skyddet bör avse även vapenfri tjänsteplikt^ efter motsvarande tjänstgöring. Sjukpenningskyddet bör gälla också om sjukdomsfallet inträffar under ulryckningsmånaden eller månaden närmast efter denna. Som grundutbildning bör anses också repetitionsutbildning som fullgörs i direkt anslutning till grundutbildning. Den särskilda sjukpenningen bör utgå med belopp som motsvarar lägsta sjukpenning enligt militärersättningsförordningen. I övrigt bör den särskilda sjukpenningen bestämmas i enlighet med vad som gäller för sjukpenning från den allmänna försäkringen och bör vid bestående invaliditet kunna avlösas av förtidspension utan särskild ansökan.

Det är av skäl som försvarets civilförvaltning anfört omöjligt att göra en säker beräkning av kostnaderna för det föreslagna särskilda sjukpenningskyddet. De årliga kostnaderna torde emellertid kunna bli omkring 300 000 kr. Dessa kostnader kan bestridas från det under fjärde huvudtiteln upp­

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1970

förda förslagsanslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärt] änstgöring m. m.

Förslagen om begränsning av militärersättningsförordningens personkrets och förbättring av sjukpenningskyddet för värnpliktiga efter avslutad grundutbildning nödvändiggör ändringar i militärersättningsförordningen. Härjämte bör några smärre ändringar av redaktionell natur göras i förordningen. Det förbättrade sjukpenningskyddet kommer enligt kungörelsen (1966:414) med vissa bestämmelser om vapenfria tj änstepliktiga att automatiskt gälla även för vapenfri tjänsteplikt^.

1 prop. 1970: 18 har Kungl. Maj :t föreslagit ökat statligt stöd och ändrat utbildningssystem för de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet. I samband därmed har också föreslagits förbättrade ekonomiska förmåner, bl. a. i fråga om frivilligpersonalens rätt till ersättning enligt militärersättningsförordningen. Enligt 2 § förordningen jämställs f. n. med militärtjänstgöring sådan frivillig utbildningskurs till gagn för landets försvar som kontrolleras av militär myndighet. Frivilligpersonalen bör i fortsättningen kunna omfattas av förordningen under all av myndighet kontrollerad utbildning som är till gagn för totalförsvaret.

I detta sammanhang vill jag slutligen ta upp fråga om vissa ändringar i förordningen (1954: 249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. I likhet med militärersättningsförordningen omfattar nyssnämnda förordning inte bara skador under själva tjänstgöringen utan också skador under vissa färder. Däremot får civilförsvarspliktig inte ersättning för skada som inträffar inom förläggningsområde när vederbörande inte tjänstgör vid skadetillfället. Civilförsvar sstyrelsen har i skrivelse den 4 december 1969 föreslagit, att ersättningsrätten för de civilförsvarspliktiga utvidgas att avse också sådana skador, eftersom i fredstid en stor del av tjänstgöringen är förlagd till internat, där de ci vil för svarspliktiga i stor utsträckning är hänvisade till att även utom tjänstgöringstiden uppehålla sig inom förläggningsområdet. Jag biträder civilförsvarsstyrelsens förslag och förordar att förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, ändras i enlighet därmed. Enligt 7 § förordningen är civilförsvarschef vidare skyldig att anmäla inträffad skada till riksförsäkringsverket. Civilförsvarsstyrelsen har i nyssnämnda skrivelse föreslagit att denna anmälningsskyldighet åläggs också annan än civilförsvarschefen. Jag delar denna uppfattning och föreslår att paragrafen ändras så att skadeanmälan i fortsättningen görs av civilförsvarschef eller myndighet som civilförsvarsstyrelsen bestämmer.

De föreslagna ändringarna i militärersättningsförordningen och förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, bör träda i kraft den 1 juli 1970.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970 15

proposition föreslår riksdagen afl antaga inom försvarsdepartementet upprättade förslag till 1) lag om ändring i militärersättnings förordningen (1950: 261), 2) lag om ändring i förordningen (1954: 249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten