2

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)

dels att 29 § 3 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 22 § skall ha ne­

dan angivna lydelse,

dels att till anvisningarna till 29 § skall fogas en ny punkt, 18, av nedan

angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

29 §.

3 m o in.1 Sparbank må-------—- —

Sparbankernas säkerhetskassa----

Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadshypo-

tekslcassa och landshypoteksför-

ening må avdraga belopp, som av­

satts till reservfond, i den mån av­

sättningen är nödvändig för upp­

bringande av fonden till ett belopp

motsvarande två procent av inrätt­

ningens skulder.

Stadshypoteksförening må av­

draga belopp, som avsatts till säker­

hetsfond, i den mån avsättningen är

nödvändig för att uppbringa fonden

till ett belopp motsvarande två och

en halv procent av föreningens skul­

der.

— sparbankernas säkerhetsskassa.

------------------till sparbankerna.

Sveriges allmänna hypoteksbank

och Konungariket Sveriges stadshy-

potekskassa må avdraga belopp, som

avsatts till reservfond, i den mån av­

sättningen är nödvändig för upp­

bringande av fonden till ett belopp

motsvarande två procent av inrätt­

ningens skulder.

Hypoteksförening må avdraga be­

lopp, som avsatts till reserv- eller

säkerhetsfond, i den mån avsättning­

en är nödvändig för att uppbringa

fonden till ett belopp motsvarande

två och en halv procent av förening­

ens skulder.

Anvisningar

till 22 §.

I.2 Såsom driftkostnad------- --------------- ny sådan.

Värdet av----------- -—--------- som driftkostnad.

Avdrag för--------------- - —----------- — 29 §.

1 Senaste lydelse 1969: 741.

2 Senaste lydelse 1967: 546.

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

2i april 1970.

Närvarande:

Statsministern

P

alme^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, H

olmqvist

, A

spling

,

S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

undkvist

, G

eijer

, O

dhnoff

, W

ickman

, M

oberg

,

B

engtsson

, N

orling

, L

öfberg

, L

idbom

, C

arlsson

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge­

mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om avdrag vid

inkomstbeskattningen för kostnader för forskning m. m. och anför.

Inledning

I november 1968 tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

regeringsrådet Sture Lundell såsom sakkunnig att överse frågan om avdrag

vid beskattningen för forskningsverksamhet.1 Med skrivelse i januari 1970

har utredningsmannen avlämnat en promemoria ”med förslag till bestäm­

melser om avdrag vid beskattningen för forskningsverksamhet” (Stencil

Fi 1970:1).

Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, kommerskollegium (efter hörande av handelskamrarna

i Stockholm och Göteborg), konjunkturinstitutet, riksbanken, allmänna om­

budet hos mellankonununala prövningsnämnden, länsstyrelserna i Stock­

holms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands samt

Västernorrlands län, universitetskanslersämbetet, styrelsen för teknisk ut­

veckling, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges industriförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industriförening, Koo­

perativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Svenska företagares riks­

förbund, Skånes handelskammare, Landsorganisationen i Sverige (LO),

Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers central­

organisation (SACO) samt Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF).

Sveriges lantbruksförbund och RLF har hänvisat till ett yttrande av lant­

brukets skattedelegation.

1 Såsom experter vid utredningen, för vilken antagits benämningen «utredningen angående

avdragsrätt för forskningskostnader», har biträtt kammarrättsrådet Carl Olof Sandström, j ur. dr

Bertil af Klercker och docenten Dag Helmers.

6

begränsad. Till icke avdragsgilla levnadskostnader räknas nämligen jäm­

likt punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL bl. a. avgifter till föreningar och

sammanslutningar, vari den skattskyldige är medlem. På grundval av denna

bestämmelse och den därmed sammanhängande regeln i punkt 1 av anvis­

ningarna till 19 § att influtna medlemsavgifter inte är att hänföra till skatte­

pliktig inkomst har utbildats en praxis av innebörd bl. a. att medlemmar i

s. k. branschorganisationer och liknande sammanslutningar inom närings­

livet vägras avdrag vid inkomsttaxeringen för sina avgifter till ifrågavaran­

de organisationer och detta oavsett om avgiften kan betraktas som en di­

rekt omkostnad i utgivarens förvärvskälla. Om branschorganisationen där­

emot ombildas till aktiebolag kan enligt praxis avdrag i viss utsträckning

erhållas för avgift till organisationen.

I detta sammanhang kan nämnas att utredningen gjort en sammanställ­

ning av vissa utslag i regeringsrätten och förhandsbesked av riksskatte­

nämnden, där fråga varit om avdragsrätt för forskningskostnader o. d. Sam­

manställningen återfinns i promemorian s. 81—85. Till denna sammanställ­

ning torde här få hänvisas.

I riksdagen har vid ett flertal tillfällen väckts motioner angående änd­

ring eller komplettering av gällande regler så att bättre möjlighet ges till

skatteavdrag för bidrag till vetenskaplig verksamhet. En redogörelse för des­

sa motioner och för deras behandling i riksdagen återfinns i promemorian

s. 14—33. Även till denna redogörelse torde här få hänvisas.

Utländsk rätt

Utredningen har gjort en undersökning angående den skattemässiga be­

handlingen i utlandet av företagens kostnader för vetenskaplig forskning

o. d.

Av undersökningen framgår att företagens forskningskostnader liksom

i Sverige som regel är avdragsgilla om de enligt de allmänna bestämmel­

serna kan hänföras till kostnader för driften. I Finland och Frankrike är

avdragsrätten för forskningskostnader uttryckligen angiven. Den allmänna

avdragsrätten innefattar i allmänhet även rätt till avdrag för bidrag som

företag lämnar till branschforskningsinstitut och andra forskningsorgan.

På vissa håll föreligger vid sidan av den allmänna avdragsrätten en ut­

trycklig avdragsrätt för bidrag som ges till vissa angivna, officiellt godkända

forskningsinstitutioner. Så är förhållandet i t. ex. Belgien och Frankrike.

Avdragsrätten är i dessa fall i regel maximerad i förhållande till företagets

vinst eller omsättning e. d. En liknande rätt till avdrag föreligger i Norge för

bidrag till institut som i samverkan med staten bedriver vetenskaplig forsk­

ning. Denna avdragsmöjlighet innebär att avdrag i viss omfattning kan er­

hållas även i fall då forskningen inte har ett direkt och omedelbart samband

med det bidragsgivande företagets verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

7

I en del länder har man velat främja företagens investeringar i forsk­

ningsverksamhet och annan jämförlig verksamhet genom att knyta sär­

skilda skatteförmåner till dessa slags investeringar. Förmånerna ges oftast

i den formen att kostnaderna för byggnader, maskiner och annan utrust­

ning som anskaffats för forskningsverksamheten får avskrivas i snabbare

takt än annars, dvs. genom att företaget får tillgodoräkna sig avdrag för

värdeminskning av tillgångarna i fråga efter högre procentsatser än dem

som är normalt tillämpliga.

Som exempel på länder där sådana högre värdeminskningsavdrag med­

ges kan nämnas Belgien, där maskinell och annan utrustning — dock inte

byggnader — som av företag inom industri, handel och jordbruk används

för vetenskaplig forskning får avskrivas efter 33% % per år. I Frankrike

får fastighet som är avsedd för forskning göras till föremål för extra av­

skrivning med 50 % av kostnaden för anskaffandet eller uppförandet. I

Västtyskland kan företag, i fråga om tillgångar avsedda för forskning eller

utveckling, jämsides med de vanliga avdragen för värdeminskning genom

förslitning tillgodoräkna sig avdrag för extra avskrivning under anskaff­

nings- eller tillverkningsåret och de fyra följande åren. Den extra avskriv­

ningen får uppgå till högst 50 % av anskaffnings- eller tillverkningskostna­

den för lös egendom och högst 30 % av motsvarande kostnad för fast egen­

dom. En förutsättning härför är, i förra fallet, att egendomen uteslutande

används för forskning och utveckling och, i det senare fallet, att egendomen

till mer än % används för sådant ändamål. I Storbritannien kan kostnaden

för nya eller begagnade maskiner och inventarier som anskaffas för veten­

skaplig forskning i sin helhet avskrivas i beskattningshänseende under be­

skattningsåret. Detsamma gäller beträffande byggnader, i vart fall nya så­

dana.

I Frankrike kan även aktier eller andelar, som företag tecknat i godkän­

da allmänna eller privata bolag eller institutioner för forskning, avskrivas

intill 50 % av tillskjutet belopp. Rätt att verkställa skattemässig avskrivning

av tillskott föreligger enligt de franska reglerna även beträffande vissa for­

mer av samgående mellan flera företag för bedrivande av gemensam forsk­

ningsverksamhet. Här åsyftas vad som i promemorian betecknats som

”överenskomna bolag” (sociétés conventionnées) och ”ekonomiska intresse­

grupper” (groupements d’intérét économique).

Den amerikanska skattelagstiftningen innehåller bestämmelser angående

företagens kostnader för forskning och experimentverksamhet som, då

fråga är om annat än utgifter för anskaffande av avskrivningsbar forsk-

ningsutrustning och för markförvärv, ger företaget en valrätt mellan att

omedelbart avdraga kostnaden såsom en löpande kostnad och att aktivera

kostnaden för avskrivning genom årliga avdrag med lika fördelning över

en avskrivningsperiod om minst 60 månader.

Vidare kan nämnas att man i vissa länder vid sidan av metoden med extra

8

avskrivningar eller i stället för denna metod infört ett system med direkta

skattefria bidrag till företagen för deras forskningsverksamhet. Ett sådant

system tillämpas i Kanada, där ett inhemskt bolag kan erhålla bidrag med

25 % av bolagets kapitalutgifter under beskattningsåret för anskaffning

av tillgångar för stadigvarande bruk, utom mark, om tillgångarna är av­

sedda för vetenskaplig forskning i Kanada. Dessutom kan bidrag utgå med

25 % av det belopp varmed bolagets löpande utgifter för sådan forskning

under beskattningsåret ökat i förhållande till medeltalet av motsvarande ut­

gifter under de fem föregående åren. Bidragen kan, efter ansökan, utgå

antingen kontant eller medges genom avräkning från den federala inkomst­

skatten. Även i Storbritannien kan statliga kontantbidrag utgå för viss del

av kostnaden för anskaffning av maskiner och inventarier. I vissa fall

kan sådant bidrag utgå också för nya byggnader som anskaffats för forsk­

ningsändamål. Likaså kan i Västtyskland utgå ett särskilt investeringsbi­

drag med 10 % av anskaffnings- eller tillverkningskostnaden. På samma

sätt som i fråga om de extra avskrivningarna förutsätts för beviljande av

investeringsbidrag att tillgångar som är hänförliga till lös egendom uteslu­

tande används för forskning och utveckling och att fast egendom till mer

än % används för sådant ändamål. Här tillkommer dock att de angivna an­

vändningsgraderna skall vara för handen under åtminstone tre år efter

anskaffningen eller tillverkningen.

I de länder där systemet med skattefria bidrag införts torde detta i all­

mänhet ha motiverats med att bidragssystemet ger myndigheterna bättre

möjlighet att styra förmånernas inriktning än vad systemet med extra av­

skrivningar ger. Dessutom har anförts att det senare systemet är ofördel­

aktigt för nya eller mindre företag, som inte alltid har möjlighet att skatte-

mässigt utnyttja avdraget under de första åren efter starten.

Slutligen kan nämnas att i Norge och i den schweiziska kantonen Bern

finns möjlighet att göra skattefria fondavsättningar för forskningsända­

mål.

I övrigt torde beträffande den skattemässiga behandlingen i utlandet av

företagens forskningskostnader få hänvisas till den redogörelse som läm­

nats i promemorian s. 39—63.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Utredningens enkät

För att få en uppfattning om industriföretagens erfarenheter av nuvarande

praxis i fråga om avdragsrätten för forskningskostnader och de önskemål

som kan finnas beträffande avdragsrättens framtida utformning har utred­

ningen med industriförbundets medverkan tillställt ett antal större industri­

företag vissa frågor. De svar — från ett 50-tal företag — som erhållits på

dessa frågor sammanfattas i promemorian sålunda.

9

Utmärkande för svaren är att företagen knappast vägrats avdrag vid

taxeringen för kostnader som avser forskningsverksamhet, men att en del

företag önskar en utvidgad avdragsrätt för forskningskostnader av mera

allmän natur och riktar vissa anmärkningar mot principen att avdragsrätt

för bidrag till forskningsverksamhet enligt praxis förutsätter ett nära sam­

band mellan givarens verksamhet och arten av mottagarens forskning. Lika­

så anser man det skulle innebära en betydande fördel om företagen fick

rätt till skattefri avsättning till forskningsfonder, som kunde underlätta en

resultatutjämning mellan åren.

Av svaren framgår enligt promemorian att, även om huvuddelen av

kostnaderna i de flesta fall hänför sig till den egna forskningsverksamheten,

en inte alldeles ringa del synes gå till utanförstående institutioner eller

enskilda forskare vid sådana institutioner. Ej heller i sådana fall synes

större svårigheter ha uppstått i fråga om avdragsrätten. Endast i några få

fall har den skattskyldige ansett ett bidrag avse målforskning, medan skatte­

myndigheterna ansett det avse grundforskning. 1 allmänhet är bidragen

knutna till antingen mycket preciserade forskningsprojekt, eller också till

mindre hårt planerad forskning inom områden, som är av direkt intresse

för företagen, varför problem om avdragsrätten inte uppstår. Däremot rik­

tas i svaren vissa invändningar mot det nuvarande kravet på samband mel­

lan den bedrivna rörelsen och arten av forskningen. De i svaren framkomna

synpunkterna sammanfattas i promemorian enligt följande.

För det första kan vid åtskillig forskning icke på förhand bedömas, vilket

slags verksamhet, som kommer att få båtnad av framkommande resultat.

För det andra är nuvarande praxis skadlig för forskningens utveckling

på det sätt, att den är ägnad premiera forskning med begränsat djup och

begränsad bredd. Svårigheterna att få skatteavdrag ökar i direkt proportion

till djup och bredd. Samtidigt förefaller erfarenheten tala för att utsikterna

till lönsamhet ur samhällsekonomisk synvinkel inom åtskillig forskning

ökar vid breddning av perspektivet och vid ökad frihet för forskarna att

söka sig fram. År ett forskningsområde av omedelbart intresse för en be­

tydande del av näringslivet, kan det ifrågasättas om nuvarande praxis alls

medger avdrag för bidrag.

För det tredje tenderar forskningen i ökande omfattning att finansieras

genom kooperation mellan ctl antal företag, ibland i samarbete med det

allmänna. Även det fiktiva samband, som behandlats som första punkt, upp­

löses härvid till huvudsaklig del. Däremot framstår samarbetsformen som

företagsekonomiskt väl motiverad, just eftersom för varje givare risken är

uppenbar, att andra kommer att tillföras båtnaden av hans egen kostnad.

Om han icke kan skydda sig genom patent eller dylikt, finns ingen annan

utväg för honom än att kräva deltagande i kostnaden också från andra.

Samarbete av detta slag spränger den grund, på vilken nuvarande skatte­

praxis bygger.

För det fjärde är det önskvärt, att svenska skatteregler inom området i

fråga icke är mindre liberala än motsvarande regler inom de utvecklade de­

larna av världen i övrigt. En diskrepans härvidlag syns ägnad att i längden

främja forskningen utomlands på bekostnad av den i vårt land.

För det femte måste nuvarande skattepraxis bedömas som irrationell även

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

10

ur fiskal synvinkel. Kriteriet ur fiskal synvinkel på en forsknings lönsam­

het måste i sista hand uteslutande vara, hur många kronor skatt varje kro­

na forskning kan förväntas producera. Huruvida skattekronorna skördas

av den ena eller den andra branschen måste vara fiskalt helt oväsentligt.

Kravet på samband kostnad—båtnad syns alltså böra ställas från ett långt

vidare perspektiv än den enskilde skattskyldiges.

Det kan ifrågasättas — framhålles i svaren — om inte praxis kan ändras

i här angiven riktning även utan lagändring. Man anför att i varje fall kan

skattelagen med obetydligt ingrepp justeras, så att här antytt resultat er­

hålls.

I svaren föreslås, om en sådan ändring av den rättsliga bedömningen

framstår som alltför radikal, att en mindre långtgående liberalisering av

skattebedömningen sker på två andra vägar. Den ena är att upprätta en

katalog över organisationer, behöriga att mottaga bidrag, vilka blir avdrags­

gilla automatiskt utan prövning. Den andra är att tillskapa ett riksskatte­

nämnden snarlikt organ med rätt att inom det här ifrågavarande, begränsa­

de området lämna bindande besked, lämpligen gärna i både förhand och

efterhand. Detta organ förutsättes förfoga över bl. a. tillfredsställande ve­

tenskaplig kompetens, såväl fast som mer löst anknuten, och skulle där­

igenom organisatoriskt komma att i viss mån likna de statliga forsknings­

råden.

Av svaren framgår vidare, som redan antytts, att företagen visar ett stort

intresse för en framtida möjlighet att få avsätta obeskattade vinstmedel till

forskningsfonder. Angående resultat av enkäten i denna del hänvisas till

promemorian s. 36—38. Sammanfattningsvis kan här nämnas att som moti­

vering för en sådan avsättningsmöjlighet anförs bl. a. att forskningsprojek­

ten ofta sträcker sig över betydande tidsperioder (ca 5—7 år). En forsk­

ningsfond skulle därför kunna vara av utomordentlig nytta, då man där­

igenom skulle kunna frikoppla forskningsbedrivandet, inte från företagets

långsiktiga resultat, men från tillfälliga konjunkturfluktuationer. I svaren

framhålls även angelägenheten av att fonden skall få utnyttjas ej endast till

kostnader av investeringskaraktär i klassisk mening, då ju den redan gäl­

lande investeringsfondavsättningen möjliggör finansiering av byggnader

och varaktig utrustning. Det är också angeläget, anförs det, att fonden

kan utnyttjas fritt innanför de generella reglerna och alltså inte vara be­

roende av några speciella beslut av Kungl. Maj :t eller annan myndighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Utredningens förslag

Allmänna synpunkter

I promemorian konstaterar utredningen att, när avdrag vägrats vid taxe­

ringen för forskningskostnader, det i regel berott på att forskningen inte

haft sådant direkt samband med den av företaget drivna verksamheten att

12

I fråga om den kollektiva forskningsverksamheten yttrar utredningen i

detta sammanhang bl. a.

I prop. 1968: 68 förutsattes att styrelsen för teknisk utveckling skulle ha

till uppgift att fortlöpande följa den kollektiva tekniska forskningsverksam­

heten och pröva förutsättningarna för och värdet av statens engagemang

i denna. En utgångspunkt för bedömningen av statlig medverkan i kollektiv

teknisk forskning bör vara vederbörande industrigrupps eller branschs eget

intresse av ekonomisk satsning på den kollektiva forskningsverksamheten.

Som en riktpunkt anges att industrin borde svara för större delen av det

avtalsbundna stödet. Det borde också förutsättas att i princip alla företag

i berörda branscher får rätt att genom rimligt ekonomiskt bidrag vinna

anslutning till och delta i den statsunderstödda verksamheten. Vidare kun­

de staten och industrin träffa avtal om deltagande i utländska forsknings­

institut och internationella projekt av intresse för en bransch.

Utredningen tillägger, att forskning och teknisk utveckling skapar möjlig­

heter till nya produkter och nya processer, som i sin tur är ett väsentligt in­

slag i den ekonomiska tillväxten. Med hänsyn till de tekniska förändring­

arnas betydelse för industriell och social utveckling är det, anför utred­

ningen, ett viktigt led i näringspolitiken att främja teknisk utveckling och

överföring av ny teknik i praktisk tillämpning. Man har enligt utredningen

anledning förmoda att näringslivets satsning på forskning och teknisk ut­

veckling kommer att öka och att denna forsknings- och utvecklingsverksam­

het kommer att bedrivas utanför det egna företaget. Kostnaderna kommer

att till stor del bestå i bidrag till olika institutioner och till enskilda forskare

vid institutioner.

I fråga om de bidrag som företagen sålunda kan väntas komma att utge

anför utredningen.

Vad företagen genom sina bidrag betalar för kan vara såväl grundforsk­

ning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Många industriellt prak­

tiska problem torde t. ex. ofta inte kunna lösas utan en viss insats av forsk­

ning av grundforskningskaraktär. Bidragen kan även avse att erhålla en

kontinuerlig information om nyheter på olika områden av intresse för före­

tagen. Man kan förutsätta att dessa bidrag regelmässigt utgör driftkostnader

och att avdrag därför skall medges vid taxeringen. Dock kan med nuvaran­

de praxis avdragsrätten i vissa fall sättas i fråga. Det gäller, som redan

framhållits, dels när forskningen inte har ett direkt samband med före­

tagets verksamhet, såsom när fråga är om grundforskning, dels när bidraget

utgått efter sådana grunder att bidraget betraktats som inte avdragsgill

medlemsavgift till institutionen i fråga. Det är enligt vår mening angeläget

att man gör sådan ändring i skattelagarna att avdragsrätt inte vägras för

de bidrag varom nu är fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Den allmänna avdragsrätten

Utredningen kommer i promemorian till resultatet att de krav, som nu

uppställs i praxis för avdragsrätt för bidrag till forskningsverksamhet, näm­

14

för forskning på detta område, regelmässigt skall räknas som driftkostnad.

Det kan erinras om alt mellan staten och Stiftelsen Industriens vatten- och

luftvårdsforskning har den 15 oktober 1965 träffats avtal om att inrätta

och driva ett forsknings- och serviceorgan på vatten- och luftvårdsområdet.

Enligt avtalet, som ändrats den 27 november 1967, bidrar staten och stif­

telsen med hälften vardera till bestridande av institutets driftkostnader.

Utredningen berör i detta sammanhang det förhållandet att avsikten med

det bidrag, som lämnas av ett företag till forskning och utvecklingsarbete,

ofta kan vara att företaget vill erhålla kontinuerlig information om nyheter

på olika områden av intresse för företaget. Utredningen framhåller att det

är av betydelse inte minst för de mindre företagen att erhålla sådan in­

formation. Enligt den av utredningen föreslagna anvisningspunkten till 29 §

KL skall därför vad som gäller beträffande avdragsrätten för kostnad för

forskning och utvecklingsarbete även gälla kostnad för erhållande av in­

formation om sådan forskning eller sådant utvecklingsarbete.

Att utredningen räknar med ett tämligen vidsträckt forskningsbegrepp

framgår bl. a. av att det enligt utredningen inte bör krävas att forskningen

skall vara branschbunden. Den tekniska forskningen bedrivs nämligen en­

ligt vad utredningen framhåller stundom inom gränsområden för olika

specialiteter och branscher. Ej heller bör enligt utredningen uppställas så­

dana krav som att forskningen skall ha vetenskaplig karaktär eller avse

teknisk forskning eller att resultatet av forskningen endast skall komma

bidragsgivaren till godo. Den kollektiva forskningen bygger på att man de­

lar kostnaderna för forskningsverksamheten och att resultaten kommer

alla deltagande företag till godo, anför utredningen.

Ett mera generöst betraktelsesätt i fråga om den forskningsverksamhet

som enligt utredningens förslag skall kvalificera till avdragsrätt utesluter

emellertid inte vissa begränsningar. Vad utredningen anfört om avdrags­

rätten innebär således inte att alla bidrag till forskning utan prövning skall

godkännas som driftkostnad. Utredningen anför härom.

Om t. ex. ett träindustriföretag lämnar bidrag till cancerforskningen, kan

avdrag för bidraget inte påräknas vid taxeringen. Det är då fråga om gåva

och bidrag för främjande av behjärtansvärda eller allmännyttiga ändamål.

Även enligt vårt förslag förutsätts således en viss prövning av avdragsrätten

i fråga om forskningskostnader. Forskningsverksamheten kan vara av så­

dan art att kostnaden inte kan hänföras till driftkostnad. Kostnaderna är

inte föranledda av ekonomisk planering för företaget. Det är då fråga om

bidrag till forskningsverksamhet helt utanför det egna företagets intresse­

område. Enbart den omständigheten att ett bidrag kan ha ett visst reklam­

värde eller skapa goodwill för företaget, bör inte medföra att bidraget blir

avdragsgillt.

Utredningen understryker i detta sammanhang att avdrag enligt utred­

ningens mening i princip inte bör medges för bidrag till ren undervisnings­

verksamhet, om fråga inte är om yrkesskolor för att tillgodose tillgången

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

16

drag till vissa institutioner, som driver forskning och utvecklingsarbete,

skall vara avdragsgilla vid taxeringen. Utredningen tillägger.

Avdragsrätten bör lämpligen göras tidsbegränsad och omprövas efter

vissa år. När det gäller medlemsavgifter bör avdragsrätten kunna begränsas

till viss del av medlemsavgiften. När fråga uppkommer att medge avdrags-

rätt bör Kungl. Maj :t regelmässigt höra universitetskanslersämbetet, styrel­

sen för teknisk utveckling och riksskattenämnden. De bidrag, för vilka av-

dragsrätt kan medges, kan vara av engångskaraktär eller avse löpande bi­

drag till verksamheten. Det bör påpekas att den omständigheten att Kungl.

Maj :t medger avdragsrätt för vissa bidrag inte alltid behöver innebära att

man därigenom skapar en avdragsrätt som inte eljest skulle ifrågakommit.

Utredningen framhåller att vad man främst vinner genom en av Kungl.

Maj :t medgiven avdragsrätt är att tvister i fråga om avdragsrätten und­

viks och att bidragsgivaren redan när bidraget lämnas kan överblicka de

skattemässiga konsekvenserna. Om avdragsrätt medges för medlemsavgift

eller del därav, bör detta inte påverka organisationens beskattning. Avgiften

bör hos organisationen alltjämt utgöra icke skattepliktig medlemsavgift,

varav följer att organisationen inte heller får avdrag för de kostnader, som

avgiften är avsedd att täcka.

Frågan om särskilda avskrivningsregler

Utredningen hänvisar till att man som framgår av redogörelsen för ut­

ländsk rätt i vissa länder har särskilda avskrivningsregler för inventarier

och byggnader avsedda för forskningsändamål. Med hänsyn till de avskriv­

ningsregler, som gäller för inventarier, och de från och med 1970 års taxe­

ring gällande avskrivningsreglerna för byggnader, har utredningen emeller­

tid inte ansett motiverat att föreslå speciella avskrivningsregler för till­

gångar i forskningsverksamhet. Utredningen har vidare inte ansett det

ligga inom sitt uppdrag att föreslå speciella lättnader vid taxeringen i syfte

att stimulera företagen till ökade insatser i fråga om forskning och teknisk

utveckling.

Avsättning till forskningsfond

Utöver den förut redovisade avdragsrätten för bidrag och andra omedel­

bara utgifter för forskning och liknande ändamål föreslår utredningen möj­

lighet för företagen att under vissa förutsättningar verkställa skattefria av­

sättningar till forskningsfonder. Beträffande denna del av förslaget anför

utredningen bl. a. följande.

De stora kostnader i fråga om investeringar m. m., som forskningsverk­

samheten för med sig, gör att inte ens de mycket stora företagen kan räkna

med att alltid kunna täcka dessa kostnader med löpande intäkter. När det

gäller större forskningsprojekt måste vinstmedel reserveras för detta ända­

mål under en följd av år. För sådan reservering erhåller företagen f. n.

inte något avdrag vid taxeringen. Enligt vår mening bör möjlighet öppnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

18

tio år efter insättningen, bör normalt inte få ske med mindre belopp än

50 000 kr., varvid motsvarande fondmedel, dvs. minst 100 000 kr., skall

återföras till beskattning. Det förutsätts att de återförda fondmedlen i prin­

cip används för kostnader för forskning och utvecklingsarbete. Om fond­

medel återförs utan att användas för forsknings- och utvecklingsarbete,

skall ett tillägg göras vid inkomsttaxeringen med 10 % av vad som åter­

förts utan att användas för avsett ändamål. Angående de föreslagna be­

stämmelsernas innehåll i övrigt torde få hänvisas till den i promemorian

lämnade redogörelsen s. 76—78.

Ikraftträdandebestämmelser

Utredningen föreslår att de av utredningen föreslagna bestämmelserna,

både i fråga om avdragsrätt enligt KL för forskningskostnader och i fråga

om forskningsfonden, skall tillämpas vid 1970 års taxering.

Kungi. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Remissyttrandena

Den utvidgade allmänna avdragsrätt för forskningskostnader som ut­

redningen föreslår tillstyrks i nästan samtliga remissyttranden.

Förslaget i denna del tillstyrks sålunda oreserverat av Sveriges industri­

förbund, som anför.

Vi finner det riktigt att kravet på sambandet mellan viss forskning och

företagets verksamhet sätts lågt. Allt fler forskningsområden har blivit av

intresse för näringslivet, det må gälla miljövård, arbetshygien, personalvård

och annat, som inte direkt har samband med företagets tekniska utveckling.

Förslagets genomförande skulle minska den osäkerhet som i dag råder rö­

rande behandlingen av bidrag till sådan forskning som har direkt betydelse

för företagets verksamhet. Just med hänsyn till de alltmer kostnadskrävan­

de forskningsprojekten är det vidare väsentligt att bidrag till kollektiv

forskning kan ske med avdragsrätt. I likhet med kommittén anser vi att i

begreppet forskning bör inbegripas såväl grundforskning, tillämpad forsk­

ning som utvecklingsarbete.

Bland övriga företrädare för näringslivet som tillstyrker förslaget kan

nämnas Sveriges hantverks- och industriorganisation och Svensk industri-

förening, som båda framhåller förslagets betydelse för de mindre företagen.

Enligt föreningen är det inte minst från psykologisk synpunkt av stort värde

att statsmakterna visar förståelse och intresse för forskning och uppfinnar­

verksamhet. Förslaget i denna del tillstyrks även av Svenska företagares

riksförbund och Kooperativa förbundet.

I tillstyrkande riktning uttalar sig även Skogsindustriernas samarbetsut-

skott, som anför att för skogsindustrin och dess möjligheter till fortsatta

insatser — främst i målinriktad forskning och tekniskt utvecklingsarbete —-

åtgärder på skatteområdet är av stor betydelse då det gäller att se till att

20

Däremot tillstyrker SACO utredningens förslag till utvidgad avdragsrätt

för kostnader i samband med forsknings- och utvecklingsarbete.

Som företrädare för forskningsverksamheten har yttrat sig universitets-

kanslersämbetet och styrelsen för teknisk utveckling. Ämbetet förklarar sig,

från de synpunkter ämbetet har att beakta, inte ha någon erinran mot ut­

redningens förslag. Styrelsen instämmer med hänsyn till att de enskilda

projekten tenderat att bli alltmer kostnadskrävande i utredningens konsta­

terande att näringslivets satsning på forsknings- och utvecklingsverksam­

het bör underlättas. Styrelsen anför bl. a.

I egenskap av det centrala organet för frågor rörande statens deltagande

i den kollektiva tekniska forskningen vill styrelsen framhålla att en vidgad

avdragsrätt kan komma att ge företagen större möjligheter att deltaga i det

forskningssamarbete som äger rum i branschforskningsinstitut. För institu­

ten skulle detta medföra en breddning och effektivisering av verksamheten

och för företagens vidkommande torde den informationsverksamhet som

bedrivs av forskningsinstituten bli av stort värde. Sannolikt kommer en

vidgad avdragsrätt även att påverka företagens val i fråga om förläggningen

av deras forskning i riktning mot ökad extern forskning, vilket skulle inne­

bära förbättrat utnyttjande av personella och apparativa resurser vid be­

fintliga forskningsinstitut.

Även de myndigheter som yttrat sig över utredningens promemoria till­

styrker i princip förslaget till utvidgad avdragsrätt för forskningskostnader.

Till dessa hör kammarrätten och riksskattenämnden. Enligt nämnden bör

den utvidgade avdragsrätten på sätt föreslagits gälla företagens kostnader

för forskning och utvecklingsarbete i allmänhet och detta antingen arbetet

bedrivits av företaget självt eller av annan för dess räkning.

Kommerskollegium, som också tillstyrker förslaget, anför bl. a.

Generellt kan sägas att forskningsverksamheten kan väntas få alltmer

ökad betydelse för företagen. Detta gäller inte bara forskningen som ett

led i företagens produktutveckling utan även den tekniska och företagseko­

nomiska forskningen i vidaste bemärkelse. En stor del av denna forskning

är till sin natur s. k. grundforskning där resultaten inte direkt kan få till-

lämpning i företagens verksamhet. Det kan i vissa fall t. o. in. vara omöjligt

att vid planeringen av ett forskningsprojekt avgöra om det överhuvudtaget

kan komma ett visst företag till godo. Å andra sidan kan på lång sikt ett

projekt leda till resultat av betydelse för sådana företag, där ett samband på

ett tidigt stadium ej förefallit troligt. Denna oberäknelighet i grundforsk­

ningen måste accepteras, om man vill främja en aktiv innovationsverksam-

het och, i sista hand, en snabb samhällsutveckling. Under nuvarande för­

hållanden föranleds dock företagen att främst stödja den målinriktade

forskningen eftersom bidrag till grundforskning ur skattesynpunkt i de

flesta fall är oförmånliga. Inte minst ur samhällsekonomisk synpunkt är

det angeläget att företagen i framtiden stimuleras att även stödja forsk­

ning med mera långsiktig och generell inriktning.

Konjunkturinstitutet vill för sin del kraftigt betona innovationernas be­

tydelse för våra möjligheter att höja levnadsstandarden. Dessutom bör en­

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

21

ligt institutet innovationernas betydelse för vår internationella konkurrens­

förmåga uppmärksammas. Institutet fortsätter.

Med hänsyn till att löneläget i Sverige ligger väsentligt högre än i fler­

talet andra länder utgör lönekostnaden ett väsentligt hinder för export eller

konkurrens med import beträffande många varor. Endast sådana varor, för

vilka Sverige har speciella råvarufördelar eller där innovationsnivån vid

produktion och försäljning är högre än i andra länder, kan med framgang

exporteras från Sverige. Med innovationsnivå får då förstås ett mycket vitt

begrepp omfattande bl. a. tekniskt-vetenskapliga standard då det gäller pro-

duktionsutformning och produktionsprocess samt standard på metoder för

att prognosera och anpassa produktionen till förändringar i efterfrågan. För

att det skall vara möjligt att bibehålla Sveriges relativa till omvärlden höga

löneläge krävs således en lika hög innovationstakt i Sverige som i andra

länder. En förlust av Sveriges relativa fördelar beträffande innovationsnivå

måste resultera i en för den svenska ekonomin mycket besvärlig anpass­

ningsprocess.

Konjunkturinstitutet vill mot den skisserade bakgrunden betona värdet av

att staten befrämjar en snabb innovationsutveckling. Den föreslagna utvidg­

ningen av avdragsrätten vid beskattningen av forsknings- och utvecklings­

arbete synes vara ett sätt att främja denna utveckling. Speciellt med hän­

syn till att flertalet av Sveriges handelspartners synes ha en för företagen

gynnsammare lagstiftning — vilket ingående dokumenterats av utredningen

— måste den föreslagna utvidgningen av avdragsrätten vara synnerligen

befogad. Det bör i detta sammanhang särskilt betonas att det är väsentligt

att begreppet forskning och utveckling ges en mycket vid tolkning i den

nya lagstiftningen.

I flera yttranden berörs utformningen av den föreslagna bestämmelsen

i vissa avseenden.

Beträffande den uppmjukning som utredningens förslag syftar till i fråga

om det hittills upprätthållna kravet på direkt samband mellan forsknings­

arbetet och den av företaget bedrivna verksamheten understryker riksskatte­

nämnden, att enligt dess mening ett visst samband likväl måste vara för

handen. Avdragsrätten bör nämligen enligt nämnden inte omfatta kostnader

för forskning eller utvecklingsarbete, som är ovidkommande för närings­

verksamheten.

Länsstyrelsen i Värmlands län är inne på liknande tankar och framför

som sin uppfattning att författningstexten bör erhålla en mera strikt ut­

formning än enligt utredningens förslag. Länsstyrelsen anför bl. a.

Nuvarande rättspraxis synes innebära att den som påbörjat uppfinnar­

verksamhet men ännu inte erhållit några intäkter av verksamheten inte an­

ses driva yrkesmässig verksamhet. Han får därför inte avdrag för kostna­

derna utan får aktivera dem till dess uppfinningen exploateras. Om upp­

finningen misslyckas anses inte någon förvärvskälla föreligga, och den

skattskyldige får följaktligen icke avdrag för kostnaderna. Det nu fram­

lagda förslaget synes som nämnts inte komma att medföra någon ändring

härutinnan. Med hänsyn till den betydelse för utvecklingen, som enskilda

personers forskningar och uppfinnarverksamhet haft, kan i och för sig en

uppmjukning härvidlag anses önskvärd. Å andra sidan skulle ett uppgivan­

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

24

Ett sätt att stimulera detta samarbete är som utredningsmannen även

föreslår att tillämpa generösare avdragsregler för bidrag till statliga institu­

tioner såsom exempelvis universitet och högskolor. Man skulle då uppnå ett

effektivare utnyttjande av de statliga resurserna vid dessa forskningsinsti­

tutioner samtidigt som företagens behov av mer allmän grundinriktad forsk­

ning kunde tillgodoses. LO har därför inget att erinra mot en viss uppmjuk­

ning av reglerna för bidrag till vissa statliga institutioner av nämnda typ.

Dessa bör då, som utredningsmannen föreslår klart angivas av Kungl. Maj :t

eller annan myndighet.

Andra instanser, som tillstyrker förslaget i denna del, är Kooperativa

förbundet, Svenska företagares riksförbund och länsstyrelsen i Värmlands

län.

Riksskattenämnden framhåller att den forsknings- eller utvecklingsverk­

samhet, som den bidragsmottagande institutionen eller organisationen bedri­

ver, i och för sig kan vara av mycket skiftande slag. Riksskattenämnden an­

ser därför, att den särskilda avdragsrätten bör knytas till mera preciserade

ändamål. Av de meddelade föreskrifterna bör framgå, vilket eller vilka

ändamål som bidragen skall tillgodose för att avdrag skall kunna medges.

Likaså bör enligt nämnden framgå om och i vilken mån avdragsrätten

skall vara begränsad till bidrag av viss storlek eller, beträffande medlems­

avgifter, till viss del av avgiften. Den föreslagna anvisningspunkten bör för­

tydligas i dessa hänseenden, framhåller nämnden.

De flesta remissinstanserna tillstyrker i princip utredningens förslag till

lagstiftning om forskningsfonder.

Samtliga de instanser som företräder näringslivet anser emellertid alt

förslaget bör kompletteras så att företagen stimuleras till fondavsättningar.

Angelägenheten av stimulansgivande inslag betonas av Sveriges industri­

förbund som anför.

Den kraftigaste stimulansen skulle givetvis kunna ges genom att begränsa

skyldigheten att göra bankinsättning till ett väsentligt lägre tal än det som

tillämpas i förordningen om konjunkturinvesteringsfonder. Om man inte

anser att man helt kan avstå från kravet på insättning bör denna i vart fall

kunna begränsas till 25 % av avsättningen. Någon risk för att detta skall få

minskat intresse för användning av systemet med konjunkturinvesterings­

fonder torde knappast föreligga.

Om det av utredningen föreslagna procenttalet för kontoinsättning kom­

mer till användning anser förbundet det nödvändigt att de insatta medlen

görs räntebärande. Förbundet fortsätter.

Om så sker får systemet en viss stimulerande effekt. Denna bör emeller­

tid förstärkas, exempelvis genom att det företag som använder sig av syste­

met erhåller ett extra avdrag vid inkomsttaxeringen å t. ex. 10 % av det

ianspråktagna beloppet eller med ett väsentligt högre procenttal på den del

av forsknings- och utvecklingskostnader, som visat stegring i förhållande

till medeltalet för närmast föregående treårsperiod. I motsats till utred­

ningsmannen anser vi det inte nödvändigt att, om ett sådant stimulansav­

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

28

dessa fall kan avdragsrätten lätt bli föremål för tvist med hänsyn till det

nära samband mellan bidragsgivarens verksamhet och den av mottagaren

bedrivna forskningen som i praxis uppställs som villkor för medgivande av

avdrag.

I enkätsvaren har riktats stark kritik mot den restriktivitet vid bedöm­

ningen av avdragsrätten som man anser utmärka nuvarande praxis, särskilt

i fråga om bidragen. Man föreslår därför en uppmjukning av reglerna så

att möjligheterna till avdrag för forskningskostnader utvidgas.

De vid enkäten framförda önskemålen överensstämmer i stort sett med

de synpunkter som framförts i de riksdagsmotioner i ämnet som väckts un­

der senare år.

Vid utformningen av sitt förslag har utredningen tagit fasta på de syn­

punkter och önskemål som sålunda kommit till uttryck i olika sammanhang.

För att åstadkomma en uppmjukning av avdragsrätten för forsknings­

kostnader föreslår utredningen en bestämmelse, enligt vilken avdrag får

ske för kostnad för forskning och utvecklingsarbete om forskningen eller ut­

vecklingsarbetet har eller kan antas få betydelse för rörelse, som bedrivs el­

ler kan väntas komma att bedrivas av den skattskyldige. Eftersom den

föreslagna avdragsrätten enligt utredningens mening är avsedd att gälla

inte endast rörelsedrivande företag utan även den som driver jordbruk och

skogsbruk, föreslår utredningen en uttrycklig hänvisningsföreskrift var­

igenom den nyssnämnda avdragsbestämmelsen skulle på motsvarande sätt

bli tillämplig vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet.

Utredningen har enligt vad som framgår av promemorian inte ansett det

möjligt att i lagtext närmare precisera principerna för avdragsrätten. Ut­

redningen har emellertid angivit vissa riktlinjer som enligt utredningen

bör vara vägledande vid tillämpningen. Enligt dessa riktlinjer skall av­

dragsrätten kunna avse kostnader för all slags forskning av betydelse för

verksamheten, dvs. både grundforskning och målforskning. Detsamma gäl­

ler kostnader för utvecklingsarbete. Enligt utredningen bör inte krävas att

forskningen är branschbunden. Inte heller bör förutsättas att forskningen

har vetenskaplig eller teknisk karaktär. Även kostnader för kollektiv forsk­

ning bör komma i betraktande och avdrag alltså kunna medges oavsett att

resultatet av forskningen kommer även andra än bidragsgivaren till godo.

Det friare betraktelsesätt som utredningen förordar utesluter emellertid

inte vissa begränsningar. Av utredningens förslag följer att avdrag inte

medges för bidrag till forskningsverksamhet som ligger helt utanför det

egna företagets intresseområde. Enbart den omständigheten att ett bidrag

kan ha ett visst reklamvärde eller skapa goodwill för företaget, bör alltså

enligt utredningen inte medföra att bidraget blir avdragsgillt. Liksom hit­

tills bör vidare avdrag inte heller medges för bidrag till ren undervisnings­

verksamhet, såvida inte fråga är om yrkesskolor för att tillgodose tillgång­

en på utbildad arbetskraft för företaget eller liknande undervisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

29

Utom den nu berörda allmänna avdragsrätten föreslår utredningen att

Kungl. Maj :t genom uttrycklig bestämmelse medges rätt föreskriva att bi­

drag till vissa institutioner, som driver forskning och utvecklingsarbete,

skall vara avdragsgilla vid taxeringen. Om avdragsrätt medges för medlems­

avgift eller del därav bör detta enligt utredningens mening inte påverka den

mottagande organisationens beskattning. Genom en av Kungl. Maj :t med­

given avdragsrätt vinner man enligt utredningen främst att tvister i fråga

om avdragsrätten undviks och att bidragsgivaren redan när bidraget lämnas

kan överblicka de skattemässiga konsekvenserna.

Slutligen föreslår utredningen att företagen ges möjlighet att verkställa

skattefria avsättningar till forskningsfonder. Utredningen har utformat sitt

förslag i denna del efter i stort sett samma principer som finns i förord­

ningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Utredningen före­

slår således att avdragsrätten skall tillkomma aktiebolag, ekonomiska för­

eningar och sparbanker. Som villkor för avdragsrätten bör enligt utredning­

en gälla att avsättningen uppgår till minst 100 000 kr. och att ett belopp

motsvarande minst halva avsättningen inbetalas på räntelöst konto i riks­

banken. Kontomedlen måste tas ut inom tio år efter insättningen. Uttag

får inte ske med mindre belopp än 50 000 kr., varvid motsvarande fond­

medel skall återföras till beskattning. Används inte de återförda medlen

för forsknings- och utvecklingsarbete, skall ett tillägg göras vid inkomst­

taxeringen med 10 % av vad som inte använts för avsett ändamål.

Däremot föreslår utredningen inte att de företag, som avsätter till forsk­

ningsfond, skall få några speciella förmåner i samband med fondernas ut­

nyttjande i form av extra avskrivningar på maskiner och byggnader eller

extra investeringsavdrag. Förslaget syftar alltså endast till att skapa en

möjlighet att under flera år skattefritt fondera vinstmedel för forsknings­

ändamål. Två av de till utredningen knutna experterna anser att den av

utredningen föreslagna fondanordningen bör kompletteras med stimulans­

moment av antytt slag. I

I remissyttrandena över utredningens förslag vitsordas allmänt forsk­

ningens alltmer ökade betydelse för företagen och, inte minst, för samhälls­

ekonomin i stort. Detta gäller inte endast den produktionsinriktade forsk­

ningen på kortare sikt utan även den långsiktiga forskningen av mer all­

män natur. Enligt de flesta yttrandena framstår det därför som otillfreds­

ställande att företagen med nuvarande rättstillämpning i princip inte med­

ges avdrag för kostnader för grundforskning och liknande forskning av

allmän natur utan endast för kostnader för sådan forskning som har direkt

samband med den bedrivna verksamheten, dvs. målforskning och liknande.

Den utvidgning av avdragsrätten som utredningen föreslår tillstyrks följ­

aktligen genomgående i dessa yttranden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 135 år 1970

31

gon större utsträckning, om man inte kompletterar den föreslagna anord­

ningen med stimulansinslag. Men även om man i och för sig skulle kunna

göra detta, kan man enligt min mening ifrågasätta lämpligheten av att till

den råd av olika fondanordningar som nu finns i skattelagstiftningen foga

ytterligare en sådan anordning. Jag överväger att i stället låta i ett sam­

manhang se över reglerna om olika fondavsättningar i syfte att få till stånd

en mer enhetlig och förenklad lagstiftning. Givetvis bör hänsyn därvid även

tas till behovet av avsättningar för forskningsändamål. För övrigt bör till­

läggas att den nuvarande lagstiftningen om konjunkturinvesteringsfonder

inte utesluter att fondmedlen inom den ram som lagstiftningen medger an­

vänds även för forskningsändamål.

Vad beträffar den allmänna avdragsrätten för forskningskostnader före­

slår jag liksom utredningen att i anvisningarna till 29 § KL införs eu ny

anvisningspunkt, punkt 18. Förslaget innebär att avdrag får ske för kost­

nad för sådan forskning och sådant utvecklingsarbete som har eller kan

antas få betydelse för den skattskyldiges rörelse. Vidare får avdrag medges

för kostnad för erhållande av information om sådan forskning och sådant

utvecklingsarbete. För att vad som sålunda föreslås skall kunna avse även

dem som bedriver jordbruk eller skogsbruk föreslås att i punkt 1 av anvis­

ningarna till 22 § KL tas in en uttrycklig hänvisning till den föreslagna

anvisningspunkten till 29 § KL.

Den sistnämnda anvisningspunkten skiljer sig något från utredningens

förslag därigenom att vad utredningen föreslagit om avdragsrätt för forsk­

ningskostnader såvitt gäller rörelse som ”kan väntas komma att bedrivas

av den skattskyldige” inte medtagits. Avdragsrätten för forskningskostnader

bör nämligen enligt min mening liksom avdragsrätten för andra omkost­

nader i princip hänföra sig till eu befintlig förvärvskälla. En annan sak är

att den forskning som kostnaden avser kan ge företagets verksamhet en

annan inriktning än den haft eller, i företagets begynnelseskede, väntades

få. Det väsentliga är enligt min mening att forskningen eller utvecklings­

arbetet har eller kan antas få betydelse för den skattskyldiges rörelse.

Därmed kommer jag in på de centrala frågorna om vilka slags kost­

nader den föreslagna avdragsrätten avser och om deras samband med den

skattskyldiges näringsverksamhet. I

I några remissyttranden har framförts önskemål om att uttrycken forsk­

ning och utvecklingsarbete skulle närmare definieras i den föreslagna an­

visningspunkten och att det samband som förutsätts föreligga mellan före­

tagets verksamhet och forsknings- och utvecklingsarbetet preciseras. Ut­

redningen har för sin del framhållit att det knappast är möjligt att i lag-

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

32

text mera utförligt ange principerna för den föreslagna avdragsrätten. Ut­

redningen har stannat för att i promemorian ange några av de riktlinjer

som utredningen ansett böra vara vägledande vid tillämpningen.

För egen del ansluter jag mig till utredningens ståndpunkt i de angivna

hänseendena. Just det förhållandet att den utvidgade avdragsrätten avses

omfatta kostnaderna för även sådan forskning vars resultat endast in­

direkt och först på längre sikt kan antas ge något utbyte för den skatt­

skyldiges verksamhet gör det svårt, för att inte säga omöjligt, att ange några

exakta gränsdragningar i det ena eller andra hänseendet.

Jag kan därför här begränsa mig till att hänvisa till och i viss mån upp­

repa de riktlinjer för tillämpningen som utredningen angett i sin prome­

moria.

Den föreslagna avdragsrätten avser i första hand kostnader för forskning

och utvecklingsarbete.

Med den liberalisering av avdragsrätten som förslaget åsyftar föreligger

i fortsättningen inte samma behov av gränsdragning mellan olika slag av

forskning och utvecklingsarbete.

För att markera det nya i förslaget vill jag alltså framhålla att avdrags­

rätten, som hittills huvudsakligen begränsats till kostnader för målforsk­

ning, dvs. forskning som är inriktad på lösandet av speciella praktiska

problem, i fortsättningen skall avse även kostnader för s. k. grundforsk­

ning, dvs. forskning med enbart vetenskapliga syften, utan inriktning på

lösning av speciella praktiska uppgifter.

Med utvecklingsarbete avses sådant arbete som innebär ett systematiskt

utnyttjande av forskningsresultat och vetenskapliga kunskaper. Häri ingår

vad som i dagligt tal betecknas som försöksverksamhet. Sådan försöksverk­

samhet har normalt till syfte att väsentligt förbättra och förbilliga de pro­

dukter som redan finns. Syftet med utvecklingsarbetet kan också vara att

åstadkomma nya produkter, processer och system.

Som redan utredningen framhållit, kan forskning och utvecklingsarbete

i den vidsträckta mening som här avses innefatta vitt skilda ting. En upp­

räkning kan av naturliga skäl inte göras fullständig. Att, som föreslagits

i något remissyttrande, komplettera den föreslagna anvisningspunkten med

en kortare exemplifiering av de arbeten som avses, skulle enligt min me­

ning inte ge tillräcklig ledning.

Utredningen har angett att arbetet kan gälla sådant som nya produkter,

produkternas utformning och standardisering samt deras sammansättning.

Vidare kan enligt utredningen arbetet gå ut på att åstadkomma förbättrad

administration och distribution, organisatoriska förändringar, förbättrade

metoder för planering, kontroll etc., utnyttjande av stordriftsfördelar m.m.

Att forskningens områden är praktiskt taget obegränsade är emellertid

något som knappast behöver utsägas och detta gäller även om man håller

sig till vad som kan vara av praktisk betydelse för näringslivet. Viktigast

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

34

på läkemedelsområdet för biproduktens fortsatta utnyttjande. Avdragsrät-

ten bör enligt min mening kunna omfatta även kostnaderna för sådan forsk­

ning. Det är då fråga om forskning som kan antas få betydelse för den

skattskyldiges rörelse, även om denna därigenom kan få en delvis annan

inriktning än förut.

Sambandsfrågan kan aktualiseras även på annat sätt. Så kan t. ex. ett

företag som lämnar bidrag till inrättandet av en professur enligt min me­

ning komma i fråga för erhållande av avdrag för bidraget, om den forskning

som är förenad med professuren kan antas få betydelse för företagets verk­

samhet. Sådan betydelse har forskningen i första hand om resultatet kan

inverka på utformningen av företagets produkter.

Frågan om forskningens samband med den skattskyldiges näringsverk­

samhet är alltså något som enligt min mening måste prövas från fall till

fall. Bedömningen av detta samband torde knappast vålla några större svå­

righeter i praktiken. De ekonomiska lagarna innebär enligt min mening

en viss garanti för att företagen inte annat än undantagsvis anser sig böra

bekosta forskning som helt saknar betydelse för deras verksamhet.

Vid sidan av de kostnader för forskning och utvecklingsarbete jag nu

berört kan företagen ofta ha vissa andra kostnader som ibland står forsk-

ningskostnaderna nära men som ändå inte avser forskning och utveck­

lingsarbete i egentlig mening. Jag tänker på t. ex. kostnaderna för mark­

nadsundersökningar och försäljningskampanjer. Vidare kan nämnas sådant

som kvalitetskontroll och annan sedvanlig provning av material, anord­

ningar eller produkter. Till samma kategori hör även prospekteringar, prov­

borrningar och andra liknande åtgärder i fråga om naturfyndigheter. Så­

dana undersökningar m. m. ingår som moment i den löpande driften och

kostnaderna härför är att betrakta som allmänna omkostnader vilka är av­

dragsgilla enligt redan gällande regler. Den omständigheten att man inför

avdragsrätt för kostnader för forskning och utvecklingsarbete i enlighet

med de riktlinjer jag här förordat innebär självfallet inte att avdragsrätten

för kostnader för undersökningar och kontroller av nyssnämnda slag skall

inskränkas.

Som framgår av vad jag förut anfört innebär förslaget att med kostnader

för forskning och utvecklingsarbete i avdragshänseende skall likställas kost­

nad för erhållande av information om sådan forskning och sådant utveck­

lingsarbete. I sin promemoria framhåller utredningen att avsikten med det

bidrag, som lämnas av ett företag till forskning och utvecklingsarbete — det

kan t. ex. vara fråga om bidrag till ett branschforskningsinstitut — ofta kan

vara att företaget vill erhålla kontinuerlig information om nyheter på olika

områden av intresse för företaget. Enligt utredningen är sådan informa­

tion av betydelse inte minst för de mindre företagen. Jag delar utredningens

uppfattning att avdragsrätten bör omfatta kostnader av detta slag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

36

Då jag i det föregående behandlat frågan om avdragsrätten för kostnader

för forskning och utvecklingsarbete, har det kanske kunnat ge intrycket

att avdragsrätten alltid avser totalbeloppet av de kostnader, som den skatt­

skyldige haft under ett visst beskattningsår. För att undvika missförstånd

på denna punkt vill jag därför framhålla att en sådan tolkning av avdrags­

rätten givetvis inte är tillämplig när kostnaden avser anskaffning för forsk­

ningsändamål av t. ex. byggnader, maskiner och annan utrustning, för vilka

anskaffningskostnaden enligt gällande regler får avskrivas genom avdrag

för årliga värdeminskningsavdrag. Till den del forskningskostnaderna hän­

för sig till sådana anskaffningar bör därför avdragsrätten bestämmas av de

vanliga reglerna om värdeminskningsavdrag. Jag föreslår en uttrycklig före­

skrift härom.

I likhet med utredningen anser jag inte att speciella avskrivningsregler

behövs för tillgångar som används i forskningsverksamhet. De avskrivnings­

regler som för närvarande gäller för inventarier och byggnader torde vara

tillräckliga även för de avskrivningsbehov som kan aktualiseras inom forsk­

ningens område. I den mån en tillgång är underkastad snabbare förslitning

än annars på grund av speciell användning inom forskningsverksamheten,

kan detta i allmänhet tillgodoses genom ett förhöjt värdeminskningsavdrag

inom ramen för gällande regler.

Jag övergår härefter till den särskilda avdragsrätt för vissa bidrag som

Kungl. Maj :t skulle bemyndigas ge föreskrifter om.

Liksom utredningen anser jag att det skulle vara av värde, om Kungl.

Maj :t har befogenhet att föreskriva att skattskyldig, om han lämnar bidrag

för forskningsändamål till vissa institutioner eller organisationer, skall få

avdrag för bidraget utan särskild prövning av sambandet mellan forsk­

ningen och den skattskyldiges verksamhet. En sådan befogenhet skulle vara

ägnad att förenkla förfarandet i de fall då avdragsrätt föreskrivits. Tvister

i fråga om avdragsrätten undviks härigenom och bidragsgivaren kan på

förhand överblicka skattekonsekvenserna.

Som tidigare framhållits kan en avdragsrätt som på detta sätt grundar sig

på särskild föreskrift lösa frågan om avdragsrätten för forskningskostnader

också i de fall då kostnaden bestrids i form av medlemsavgifter till en orga­

nisation eller institution som bedriver forskning. I fråga om medlemsav­

gifter bör såsom utredningen påpekat avdragsrätten kunna begränsas till

en viss del av avgiften. Vidare bör, som likaledes framhållits av utredningen,

en avdragsrätt för medlemsavgift eller del därav inte föranleda att organisa­

tionen eller institutionen inkomstbeskattas för den mottagna avgiften. Den­

na bör alltjämt utgöra icke skattepliktig inkomst hos mottagaren, varav

följer att denne inte heller får avdrag för de kostnader som avgiften är av­

sedd att täcka. Någon uttrycklig bestämmelse härom behövs inte enligt min

mening.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1910

37

Den avdragsrätt som Kungl. Maj :t skall kunna föreskriva om bör enligt

min mening göras tidsbegränsad och bör omprövas efter ett visst antal år.

I enlighet med det anförda föreslår jag alltså att Kungl. Maj :t eller myn­

dighet som Kungl. Maj :t bestämmer genom uttrycklig föreskrift i den före­

slagna anvisningspunkten till 29 § KL får rätt förordna att bidrag, som den

skattskyldige under i beslutet angiven tid lämnar till viss forskning eller

visst utvecklingsarbete, skall helt eller delvis anses som driftkostnad i hans

rörelse. I och med att ett sådant förordnande föreligger behöver de till-

lämpande myndigheterna inte närmare pröva om den forskning eller det

utvecklingsarbete som bidraget avser har eller kan antas få betydelse för

rörelsen. Bestämmelsen föreslås vara tillämplig även på den som driver

jordbruk eller skogsbruk.

När fråga uppkommer om att föreskriva avdragsrätt bör Kungl. Maj :t

på sätt utredningen föreslår regelmässigt höra universitetskanslersämbetet,

styrelsen för teknisk utveckling samt riksskatteverket.

I likhet med vad riksskattenämnden påpekat anser jag att det av de före­

skrifter som meddelas bör framgå, vilket eller vilka ändamål som bidragen

skall tillgodose för att avdrag skall kunna medges. Likaså bör framgå om

och i vilken mån avdragsrätten skall vara begränsad till bidrag av viss

storlek eller, som jag förut berört, beträffande medlemsavgifter till viss del

av avgiften.

Vilka institutioner eller organisationer som skall förklaras berättigade

att erhålla bidrag med särskild avdragsrätt för givaren får givetvis bestäm­

mas senare i samråd med de nyssnämnda instanserna. I likhet med utred­

ningen anser jag att olika institutioner vid universitet och högskolor samt

ingeniörsvetenskapsakademien i första hand bör komma i fråga. I

I detta sammanhang avser jag att även behandla en fråga som inte har

något samband med forskningskostnaderna. Det gäller frågan om lands-

hypoteksförenings rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för avsättning

till reservfond.

1970 års riksdag har genom beslut tidigare i år med vissa smärre änd­

ringar antagit ett i prop. 1969: 171 framlagt förslag till lag om Sveriges all­

männa hypoteksbank och om landshypoteksföreningar (BaU 1970:6, rskr

76, SFS 65). Härigenom har nya regler om dessa institutioners reservfonder

införts som innebär att såväl bankens som förenings reservfond skall upp­

gå till lägst ett belopp som svarar mot 1 % av inrättningens skulder. Vi­

dare gäller för föreningarna en subsidiär regel av innehåll att, om en lands-

hypoteksförenings reservfond inte når upp till 1 % av föreningens skulder,

så skall i vart fall samtliga landshypoteksföreningars reservfonder samman­

lagda svara mot 1 % av bankens skulder. Detta innebär att förening av

banken kan bli ålagd att låta reservfonden svara mot mer än 2 % av för­

eningens skulder. Den nya lagen om landshypoteksinstitutionen träder i

kraft den 1 juli 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1970

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1970

39

Bilaga

Utredningens förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att punkt 1 av anvisningarna till 22 § kommunal­

skattelagen (1928:370) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges

samt att i lagen skall till anvisningarna till 29 § fogas en ny punkt, punkt

18, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 22 §.

I.1 Såsom driftkostnad----------- ----- —■ —ny sådan.

Värdet av —- — ---------------- som driftkostnad.

Avdrag för —------------------- anvisningarna till 29 §.

Redovisar arbetsgivare----------- om jordbruksfastighet.

Därest inkomst--------------- - —- — nedan sägs.

Kostnad för —------------------- om jordbruksfastighet.

Värdet av-------------------------------------som intäkt.

Avdrag för kostnad för forskning

och utvecklingsarbete får ske enligt

bestämmelserna om rörelse i punkt

18 av anvisningarna till 29 §.

till 29 §.

18. Avdrag får ske för kostnad för

forskning och utvecklingsarbete, om

forskningen eller utvecklingsarbetet

har eller kan antagas få betydelse för

rörelse, som bedrives eller kan vän­

tas komma att bedrivas av den skatt­

skyldige. Vad nu sagts gäller även

kostnad för erhållande av informa­

tion om sådan forskning eller sådant

utvecklingsarbete. Konungen eller

myndighet som Konungen bestäm­

mer äger föreskriva, att bidrag, som

lämnas till forskning eller utveck­

lingsarbete, skall under viss tid an-

1 Senaste lydelse 1967: 546.

40

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ses som driftkostnad i givarens rö­

relse, även om forskningen eller ut­

vecklingsarbetet icke kan visas ha

betydelse som nu sagts.

Kungl. Maj.ts proposition nr 135 år 1970

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall äga

tillämpning jämväl med avseende på det beskattningsår, för vilket taxering

verkställes i första instans år 1970.

MARCUS BOKTR. STHLM 19/0 7003 I 2