Prop. 1968:68

('angående ökat statligt stöd till teknisk forskning och industriellt utveck\xad lingsarbete',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

1

Nr 68

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökat statligt

stöd till teknisk forskning och industriellt utveck­ lingsarbete; given Stockholms slott den 15 mars 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hem­ ställt.

GUSTAF ADOLF

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa åtgärder i syfte att samordna och effektivi­ sera det statliga stöd som f. n. i olika former utgår till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Ett centralt organ för frågor rörande sådant stöd, styrelsen för teknisk utveckling, föreslås skola inrättas den 1 juli 1968. Styrelsen avses överta de uppgifter som f. n. handhas av statens tekniska forskningsråd, Malmfonden, INFOR, EFOR samt Svenska uppfinnarkonto- ret.

Enligt förslaget kommer väsentligt ökade resurser att stå till den nya styrelsens förfogande. För stöd till tekniska forskningsprojekt föreslås ett anslag av 31 milj. kr. För stöd till kollektiv teknisk forskning m. m. före­ slås ett anslag av 18 milj. kr. Dessutom föreslås styrelsen få förfoga över Malmfondens och INFOR :s medel, väsentligen för stöd till industriellt ut­ vecklingsarbete.

Vid sidan av finansieringsverksamheten föreslås styrelsen bedriva viss serviceverksamhet, bl. a. i fråga om rådgivning åt uppfinnare och forskare samt förmedling av forskningsresultat. I fråga om internationellt tekniskt samarbete, teknisk information och dokumentation samt vissa forsknings- stationer föreslås att styrelsen skall ha en planerande och samordnande funktion. För samordning av all vetenskaplig information och dokumenta­ tion föreslås ett självständigt råd. — För dessa serviceuppgifter m. m. före-

1

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

2

slås ett anslag av 4,2 milj. kr. Styrelsens verksamhet föreslås skola bedrivas efter programbudgetprinciper.

I propositionen föreslås vidare bildandet av ett statligt utvecklingsbolag. Bolagets uppgift avses vara att främja framtagandet av innovationer, sär­ skilt sådana som tillgodoser angelägna samhällsbehov, och att skapa bätt­ re förutsättningar för utveckling och exploatering av nya produkter, särskilt inom den statliga sektorn. Utvecklingsbolaget bör ha kommersiell inrikt­ ning och uppnå tillfredsställande lönsamhet på lång sikt. -För teckning av aktier i bolaget föreslås ett investeringsanslag av 18 milj. kr. Därjämte fö­ reslås ett anslag av 7 milj. kr. såsom aktieägartillskott som bidrag till drif­ ten under de första åren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 15

mars 1968.

Närvarande:

Statsministern

Erlander , ministern för utrikes ärendena

Nilsson , statsråden

Strang, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Holmqvist, A

spling

Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geuer, O

dhnoff

Wickman, Moberg.

Statsrådet Wickman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

Övriga ledamöter fråga om ökat statligt stöd till teknisk 'forskning och in­

dustriellt utvecklingsarbete och anför.

Vid anmalan av finansplanen i årets statsverksproposition (bil. 1 s *>5)

angav chefen för finansdepartementet eu ökad satsning på teknisk forsk­

ning och industriellt utvecklingsarbete som ett viktigt led i den aktiva nä­

ringspolitik, som hittills kommit till uttryck i bl. a. bildandet av en statlig

investeringsbank.

5

Jag tog upp frågan vid anmälan i samma proposition av vissa anslag un­

der finansdepartementet (bil. 9 s. 110) och anförde därvid bl. a att vissa

utredningar aktualiserat olika frågor på den tekniska forskningens och det

industriella utvecklingsarbetets områden. Vidare anförde jag, att förslag på

grundval av dessa utredningar lagts fram i en departementspromemoria

angaende okad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utveck­

lingsarbete (Stencil Fi 1967: 13). Jag förklarade mig ämna, sedan bered­

ningen av de angivna frågorna slutförts, föreslå Kungl. Maj :t att lägga

fram särskild proposition i ämnet. I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj :t

it

isdagen att 1

avvaktan härpå till teknisk forskning och industriellt ut­

vecklingsarbete in. in. för budgetåret 1968/69 beräkna ett anslag av 150

milj. kr.

ö

Jag förutskickade att även frågor rörande atomenergiverksamhet samt

vissa frågor rörande statens provningsanstalt och statens skeppsprovnings-

anstalt in. in. skulle komma att tas upp i nämnda proposition. Vid den fort­

fe beredningen har det emellertid visat sig lämpligt att behandla dessa

frågor 1 särskild ordning. Jag kommer därför senare denna dag att anmäla

fråga om anslag for budgetåret 1968/69 till atomenergiverksamhet samt

teknisk provning och standardisering.

Jag framhöll vidare, att ett statligt utvecklingsbolag bör bildas som ett

led i en aktiv statlig politik på den tekniska utvecklingens område. Vid an­

mälan av anslagsfrågorna under kapitalbudgeten (bil. 9 s. 151) föreslog

jag att medel skulle beräknas på fonden för statens aktier för teckning av

aktier i ett sådant bolag. Med anledning härav föreslog Kungl. Maj :t riks­

dagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till teckning av aktier

i ett statligt utvecklingsbolag för budgetåret 1968/69 beräkna ett in\este-

ringsanslag av 25 milj. kr.

Vid den fortsatta beredningen av detta ärende inom finansdepartementet

har upprättats en promemoria angående ett statligt utvecklingsbolag (Sten­

cil Fi 1968: 2). Såväl denna promemoria som de tidigare nämnda förslagen

angående statligt stöd till teknisk forskning m. m. har remissbehandlats.

Vid statsrådsprotokollet i detta ärende torde få fogas följande bilagor,

nämligen sammanfattning och förslag ur departementspromemorian angå­

ende ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklings­

arbete (bilaga 1), sammanfattningar av vissa förslag av industriforskmngs-

utredningen, utredningen rörande Svenska uppfinnarkontoret och 1966 års

atomenergiutredning (bilaga 2), en översikt av organisation och resurser

för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete i Sverige (bilaga 3),

en sammanställning av remissyttranden över de nu nämnda förslagen an­

gående den tekniska forskningen (bilaga 4), en inom statskontoret verk­

ställd utredning om organisationen av en styrelse för teknisk utveckling,

m. m. (bilaga 5), den nämnda departementspromemorian angående ett stat­

ligt utvecklingsbolag (bilaga 6) samt en sammanställning av remissyttran­

den över denna promemoria (bilaga 7).

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

5

Inledning

Den moderna samhällsutvecklingen präglas av snabba, genomgripande

förändringar, som berör praktiskt taget alla områden av samhällslivet. Driv­

krafterna bakom denna utveckling har till stor del sitt ursprung i nya tek­

niska och ekonomiska förhållanden. Det är därför naturligt att näringspoli­

tiken ställs i centrum för det samhällspolitiska intresset. Först genom en

aktiv näringspolitik kan de möjligheter som de nya förutsättningarna erbju­

der helt tillvaratas. Det är också först härigenom man kan möta de svårig­

heter som den snabba utvecklingen skapar.

I propositionen angående inrättande av investeringsbanken (prop. 1967:

56) lämnades inledningsvis några synpunkter på strukturomvandlingens

yttringar och drivkrafter samt hur denna omvandling av näringsliv och sam­

hälle kommit till uttryck i vårt land. Som framhölls i propositionen ytt­

rar sig strukturförändringarna i förskjutningar mellan näringsgrenarna

och inom dessa mellan branscher och företag genom att produktionsfakto­

rer förs över från stagnerande eller tillbakagående till expanderande områ­

den. Jordbruksnäringens andel av nationalprodukten har sjunkit, medan

industrin och byggverksamheten expanderat starkt. Inom industrisektorn

har samtidigt skett och pågår en kraftig förskjutning med verkstadsindu­

strin och den kemiska industrin som snabbast expanderande branscher.

Strukturförändringar påverkar i hög grad tillväxttakten i ett lands eko­

nomi. De utgör dock inga fristående element utan den ökade produktions­

förmågan skapas genom ett växelspel mellan flera drivkrafter. Faktorer som

påverkar strukturomvandlingen och därmed direkt eller indrekt den eko­

nomiska tillväxten utgörs t. ex. av förskjutningar i efterfrågan för varor

och tjänster samt den internationella arbetsfördelningen och i samband där­

med utrikeshandeln och den handelspolitiska integrationen.

Ett centralt led i den ekonomiska utvecklingen är den omvandling som

består däri att arbetskraft överförs från ett område till ett annat. De pro­

duktivitetsvinster som sammanhänger med denna överflyttning påverkas

vidare i betydande omfattning av andra, kvalitativa faktorer, såsom bättre

utbildning hos arbetskraften och tekniska förändringar. Det är främst i

samspel med dessa dynamiska förändringar som produktionsfaktorernas

rörlighet ger samhällsekonomiska vinster. Förbättrad utbildning utgör där­

för en mäktig hävstång i utvecklingen. Forskning och teknisk utveckling

resulterar i nya erfarenheter, vilka innefattar möjligheter till nya produkter

och nya processer, som i sin tur är ett väsentligt inslag i den ekonomiska

tillväxten. Med hänsyn till de tekniska förändringarnas betydelse för indu­

6

striell och social utveckling är det ett viktigt led i näringspolitiken att främ­

ja teknisk utveckling och överföring av ny teknik i praktisk tillämpning.

I departementspromemorian angående ökad statlig satsning på teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete (bilaga 1) behandlas de all­

männa motiven för statens medverkan i den tekniska utvecklingen. Den

följande inledande framställningen liksom vad jag därefter anför om sta­

tens roll i den tekniska utvecklingen bygger i huvudsak på departements­

promemorians deskriptiva och motiverande avsnitt.

De tekniska förändringarna

Med det allmänt ökade intresset för den ekonomiska tillväxtens proble­

matik har den tekniska utvecklingens betydelse i detta hänseende rönt liv-

lig uppmärksamhet under 1960-talet. Flera inträngande studier av den tek­

niska utvecklingen och försök att statistiskt mäta dess samhällsekonomiska

betydelse har genomförts.

Utgångspunkten för varje försök att mäta den tekniska utvecklingens roll

i samhällsekonomin är att tillväxttakten i alla ekonomier endast delvis kan

förklaras av ökade kvantitativa insatser av de klassiska produktionsfakto­

rerna arbete och kapital. Resten av tillväxten beror på en successiv ökning

i arbetskraftens och kapitalets produktivitet. Dessa kvantitativa förändring­

ar brukar med en sammanfattande term benämnas den tekniska utveckling­

en eller teknikfaktorn.

Teknisk utveckling i denna vida bemärkelse är en vag term som i statis­

tiska mätningar innefattar ett stort antal förändringar som påverkar den

ekonomiska tillväxten; det gäller så vitt skilda ting som arbetskraftens kva­

litet, strukturella förändringar i produktionen, förbättrad administration i

företagen, utnyttjande av stordriftsfördelar, förändringar i den totala pro­

duktionens sammansättning, variationer i graden av kapacitetsutnyttjande

samt tekniska innovationer. Bland de många komponenter som sålunda in­

går i faktorn teknisk utveckling tillmäts i allmänhet de tekniska innovatio­

nerna på längre sikt en avgörande betydelse.

Tekniska innovationer torde riktigast kunna beskrivas som alla i vid me­

ning tekniska förbättringar, baserade på forskningsresultat, uppfinningar

eller framkomna på annat sätt, vilka introduceras i produktionen av varor

och tjänster. Det kan gälla såväl sådana innovationer, som minskar kostna­

derna för framställning av vissa produkter, som sådana som ändrar pro­

duktionens struktur genom att nya produkter introduceras på marknaden.

Tekniska innovationer i den mening vari termen används här innefattar

inte bara tekniska framsteg i form av nya produkter utan också organisa­

toriska förändringar, förbättrade metoder för planering, kontroll etc. Det är

väsentligt att påpeka, att tekniska innovationer vanligtvis är slutprodukter

i en lång process av aktiviteter.

Vagheten i begreppet teknisk utveckling leder till vissa svårigheter att i

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

7

praktiken avgränsa den tekniska utvecklingen från övriga förändringar.

Vi vet exempelvis, att arbetsinsatsens kontinuerligt stigande kvalitet till

följd av bl. a. ett förbättrat utbildningsväsende medför ökad produktivitet.

Samtidigt är detta till betydande del en nödvändig förutsättning för att till­

verka och sköta kapitalutrustningen, som blir tekniskt alltmer komplice­

rad. Kapitalets produktivitet ökar vid förbättrade tekniska egenskaper.

Men sambandet mellan kapitalinsats, teknisk utveckling och produktivitet

är invecklat, eftersom ny teknik med åtföljande högre produktivitet ofta

leder till att gamla typer av kapitalutrustning byts ut mot nya.

Med de svagheter som ännu vidlåder den statistiska analysen måste alla

hittills framlagda resultat från mätningar av den tekniska utvecklingens

roll i ekonomin tolkas med stor försiktighet. Allmänt sett tyder hittills

gjorda analyser på att den tekniska utvecklingens bidrag till bruttonatio­

nalproduktens ökning i många länder varit betydande under efterkrigs­

tiden — i vissa fall tillskrivs teknikfaktorn mer än hälften av denna ök­

ning.

När den tekniska utvecklingens roll i samhället diskuteras, sker detta

ofta mot bakgrund av dess betydelse för ekonomisk tillväxt. Detta får dock

inte undanskymma, att teknisk utveckling bedrivs även för att tillgodose

andra än strikt ekonomiska mål i samhället. Ofta är det givetvis vanskligt

att avgöra om ett tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete inom ett visst

område i första hand främjar ekonomisk tillväxt eller andra mål.

En väsentlig del av insatserna i teknisk utveckling tjänar militära och

politiska syften. Särskilt gäller detta inom stormakterna, där försvars- och

rymdtillämpningar svarar för betydligt mer än hälften av de statliga insat­

serna i forskning och teknisk utveckling.

En betydande del av samhällets insatser för teknisk utveckling kan vi­

dare hänföras till i vid mening sociala mål. Hälso- och sjukvård, undervis­

ningsväsende, miljövård och trafiksäkerhet är alla exempel på samhällsom­

råden, där krav ställs på betydande insatser i teknisk utveckling från sam­

hällets sida.

Krav av nyssnämnda och liknande karaktär måste givetvis påverka ut­

formningen av samhällets totala stöd till teknisk utveckling, liksom också

de resursavvägningar som måste göras mellan skilda tekniska utvecklings­

områden.

Innovationsverksamhet i företagen

Stigande löner och hårdnande internationell konkurrens är starkt på­

drivande krafter i den pågående omstruktureringen i näringslivet. På

många områden söker man öka konkurrenskraften genom produktion i

större skala med utnyttjande av redan känd teknik, på andra genom intro­

duktion av arbetskraftsbesparande ny processteknik. Bl. a. av dessa anled­

ningar befinnor sig det svenska näringslivet i ett skede av intensiv omvand-

8

Krig, som tar sig uttryck i ett ökat antal företagsnedläggningar, fusioner,

samarbetsavtal och kapacitetsutvidgningar i samband med koncentration

till större företagsenheter.

Effektivisering av processtekniken och koncentration till större produk­

tionsenheter torde även i framtiden i hög grad komma att sätta sin prägel

på det svenska näringslivets utveckling. Allmänt sett förefaller det dock

sannolikt att företag i mindre, högt utvecklade länder inte kan fullständigt

utnyttja kommande stordriftsfördelar. Omfattande produktion för export

av ett relativt litet antal varor kan också medföra olägenheter av sam­

hällsekonomisk natur. Totala exportvärdet blir starkt beroende på kon-

junkturbetingade variationer i tillgång och efterfrågan på enstaka varu­

marknader. I de fall, då dessa variationer är större än genomsnittet på

världsmarknaden minskas möjligheterna att bevara ekonomisk stabilitet

inom landet. Koncentration av exportproduktionen till ett fåtal varor med­

för också ökade risker för att långsiktig stagnation och nedgång i efter­

frågan på en varugrupp skall leda till omfattande omställningar i hela lan­

det.

Vid sidan av koncentration till stora produktionsenheter och annan ratio­

nalisering av existerande produktion är det nödvändigt att utnyttja möjlig­

heten att förbättra det svenska näringslivets konkurrensförmåga genom

att introducera nya produkter av hög teknisk kvalitet. En sådan inrikt­

ning ställer i allmänhet inte nödvändigtvis samma krav på stordrift och

möjliggör en differentierad sammansättning av landets totala produk­

tion. Med en ökad inriktning på starkt specialiserade produkter, där kvali­

teten är det avgörande sälj argumentet, torde också de svenska företagen ha

större möjligheter att hävda sig internationellt trots landets relativt höga

löneläge.

En sådan produktionsinriktning kräver emellertid ökad rörlighet i pro­

duktionsapparaten. Det är av central betydelse att ständigt ha ett visst tek­

niskt försprång på ett antal varuområden, vilket gör det möjligt att kon­

tinuerligt introducera tekniskt mera avancerade produkter än konkurren­

terna. För att ett sådant försprång skall kunna hållas krävs ett fortlöpan­

de, energiskt sökande efter nya produkter, som täcker tidigare inte tillgodo­

sedda behov eller kan ersätta produktion av äldre produkter. Härigenom

ökas också möjligheterna att uppnå en smidig anpassning till förändringar

i marknadsförhållanden — bland annat sådana som sammanhänger med

den tekniska utvecklingen.

En inriktning på specialprodukter av hög teknisk kvalitet innebär i och

för sig inte något principiellt nytt i den svenska produktionen. Vårt väl­

stånd bygger till inte oväsentlig del på den nya teknik och de nya varor,

som svenska företag introducerat. Den tekniska utvecklingen och frigö­

relsen av handeln mellan länderna gör det emellertid än mer angeläget än

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

9

tidigare att få fram nya produkter och ny teknik. Samma faktorer medför

också ökade avsättningsmöjligheter. Specialbehoven blir allt fler. Genom in­

riktning på varor, som tillgodoser sådana specialbehov, kan ett absolut sett

litet företag även på en världsmarknad erhålla en stark marknadsposition

med åtföljande hög lönsamhet. Likaså kan tillgodoseendet av speciella

smakriktningar i fråga om kvalitet, formgivning in. m. ge specialiserade

företag goda försälj ningsmöjligheter.

Kungl. Majrts proposition nr 68

är

1968

Det har tidigare framhållits, att en teknisk innovation är slutprodukten

av en lång rad aktiviteter, som kan sammanfattas i termen innovations-

processen. Denna process innefattar ofta såväl forskning och tekniskt ut­

vecklingsarbete som formgivning, marknadsundersökningar m. in. Det är

sålunda en komplicerad process, som kräver samordning av flera arbets­

moment, innan slutresultatet — produkten på marknaden — föreligger.

Bland de moment som normalt ingår i innovationsprocessen har forsk­

ningen och det tekniska utvecklingsarbetet rönt den största uppmärksam­

heten i den debatt i innovationsfrågor som pågått under senare år. Detta

är naturligt med tanke på att forskningsresultat och deras utveckling genom

teknisk bearbetning till en tillämpbar idé ofta utgör den första nödvändiga

förutsättningen för att exploatering och tillverkning av produkter av hög

teknisk kvalitet över huvud taget skall komma till stånd. Intresset för forsk­

ningen och det tekniska utvecklingsarbetet sammanhänger även med den

osäkerhet som i allmänhet är förknippad med forskningsinsatsernas fram­

tida lönsamhet, i synnerhet vad gäller mera grundläggande, långsiktiga

projekt.

Den starka betoningen av de inledande momenten i innovationsprocessen

får dock inte tas till intäkt för att forskning och tekniskt utvecklingsarbete

alltid är de iir alla synvinklar mest krävande momenten i innovationspro­

cessen. Kostnadsmässigt synes i allmänhet de steg som återstår, då den

grundläggande idén eller uppfinningen väl framkommit, svara för en be­

tydligt större andel av de totala kostnaderna fram till att en ny produkt

introduceras på marknaden. Enligt vissa undersökningsresultat betingar

forsknings- och utvecklingsarbetet sålunda ofta endast 10—20 % av dessa

kostnader.

Innovationsförloppet har ofta uppfattats som en kedja av relativt artskil-

da aktiviteter med forskning, tekniskt utvecklingsarbete, exploatering och

marknadsföring som de viktigaste länkarna i kedjan. Under senare år har

denna syn på innovationsförloppet alltmer ifrågasatts. Den skarpa gräns­

dragningen mellan forskningen och andra aktiviteter i innovationsverk-

samheten anses ha skapat psykologiska och organisatoriska hinder för

vidareutveckling av fruktbara idéer i företag och andra utvecklingsin-

stitutioner. Forskningspersonalen har isolerats från andra funktioner i

lf

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

10

företagen, och företagsledningarna har inte till fullo utnyttjat de möj­

ligheter forsknings- och utvecklingsverksamheten såväl inom som utom

det egna företaget erbjudit.

För att skapa ett effektivt innovationsarbete bör detta snarast ses som en

så långt möjligt integrerad process, där forsknings- och utvecklingsarbetet

är helt samordnat med andra funktioner och så långt möjligt orienterat mot

marknadsbehoven. Innovationsarbetet måste med andra ord planeras och

bedrivas i intimt samarbete mellan forsknings-, produktions- och marknads­

avdelningar. Ett integrerat innovationsarbete av detta slag ställer höga an­

språk på samordning och planering i företagen. Det krävs en miljö som

främjar idérikedom och samverkan mellan olika funktioner för att föra

idéer vidare i produktion och marknadsföring. Av stor betydelse är företags­

ledningens intresse för innovationsverksamhetens speciella problem. De

praktiska förutsättningarna för en välplanerad, effektiv innovationsverk-

samhet synes för övrigt ha förbättrats avsevärt bl. a. genom utveckling av

systemanalys, nätverksplanering och andra moderna planeringsmetoder.

I dagens läge behövs ofta så stora resurser och så invecklad apparatur

för tekniska forsknings- och utvecklingsprojekt, att det är direkt nödvän­

digt med ett organiserat, industriellt utvecklingsarbete. Vad som tidigare

kunnat göras av enskilda forskare och uppfinnare måste numera ofta

göras av forskargrupper i företagens laboratorier. I detta sammanhang har

åberopats siffror från bl. a. vissa amerikanska industrier, som visar hur

industriforskningens betydelse successivt ökat i det totala flödet av exploa-

teringsbara uppslag.

Debatten i dessa frågor bildar på flera sätt en fruktbar utgångspunkt för

åtgärder som syftar till att effektivisera och aktivera innovationsverksam-

heten i företag och statliga institutioner. Hur detta lämpligen bör ske har

sedan ett par år varit föremål för ett livligt meningsutbyte på det inter­

nationella planet, främst i anslutning till debatten om den tekniska klyf­

tan mellan Europa och Amerikas förenta stater.

Bakom denna term ligger oron för att de europeiska länderna släpar ef­

ter Förenta staterna i teknisk framstegstakt och att klyftan i detta avseen­

de ständigt växer. Bl. a. de allmänt sett avsevärt större insatserna av re­

surser på forskning och utveckling i Förenta staterna och framför allt den

amerikanska regeringens stora satsningar på utvecklingsprojekt inom för-

svarssektorn och på atomenergins och rymdforskningens områden anses

ha gett amerikansk industri ett stort försprång framför den europeiska.

Andra allmänna orsaker till klyftan har ansetts vara bl. a. att ameri­

kanska företag är mer riskvilliga i sin attityd och att de över huvud

taget bättre förstått betydelsen av att konkurrera med ny teknik. I detta

sammanhang pekas ofta även på de amerikanska företagens tillgång till

en stor inhemsk marknad.

Även om farhågorna för Europas eftersläpning torde vara överdrivna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

11

kan debatten kring den tekniska klyftan inte utan vidare avfärdas. Tillgång

till en betydande hemmamarknad gynnar onekligen de amerikanska före­

tagen. Det är på samma sätt uppenbart, att de stora program som den ameri­

kanska regeringen lägger ut i form av beställningar i industriföretagen i

hög grad stimulerar amerikansk industri och ger den en fördelaktig kon­

kurrenssituation gentemot europeiska företag. Samtidigt är det diskutabelt

om en hård satsning på de utvecklingsområden, varom det här är fråga, verk­

ligen innebär en ur samhällets synpunkt optimal resursanvändning med

tanke på de stora behov som finns inom exempelvis hälso- och sjukvård, ut­

bildning och miljövård.

Diskussionen om den tekniska klyftan har alltmer kommit att gälla

kvalitativa faktorer såsom innovationsarbetets organisation och företagens

förmåga att snabbt exploatera ny teknik och därigenom förkorta tidsinter-

vallet mellan utvecklingsbar idé och färdig produkt. Flera jämförande un­

dersökningar har påvisat att den tekniska exploateringsmekanismen är svagt

utvecklad i europeiska företag jämfört med vad fallet är i amerikanska.

Tekniken för planering, värdering och kontroll av utvecklingsprojekt har

visat sig vara svagare över lag i europeisk industri. Den tekniska klyftan har

alltmer tolkats som ett »innovation gap» eller ett »management gap».

En faktor som i detta sammanhang tillmäts stor betydelse är den goda

kontakt som i Förenta staterna rader mellan forskningen och näringslivet.

Av stor vikt anses vidare vara hur företagen byggt ut sina marknadsfunk-

tioner. Goda resurser för aktiv marknadsföring synes vara ett utmärkande

drag i synnerhet för framgångsrika amerikanska industrikoncerner. En mål­

medveten satsning på marknadsfunktionerna är av stor betydelse inte bara

för företagens försäljningsframgångar. Förmågan att analysera marknads-

behoven blir också vägledande för den tekniska utvecklingsverksamheten.

Först genom en systematisk marknadsföring och sälj teknik får insatserna

i tekniskt innovationsarbete sin fulla genomslagskraft.

En fråga av betydande intresse är i vilken utsträckning stordriftsförde-

lar gör sig gällande inom den tekniska innovationsverksamheten. På vissa

nya, stora tekniska utvecklingsområden såsom atomenergi, rymd-, data-

och flygteknik existerar uppenbart sådana. Mycket stora företag kan

ständigt ha många pågående utvecklingsprojekt samt bedriva forsknings-

och utvecklingsarbete inom många produktionsområden samtidigt. Härige­

nom erhåller dessa företag en viss riskutjämning, som tillsammans med

stora finansiella resurser tillåter stort risktagande beträffande individuella

projekt och gör relativt sett större insatser i forskning och teknisk utveck­

ling lönsamma. Å andra sidan kan små företag ha en effektivare innova-

tionsverksamhet än sådana stora företag, där en trögrörlig byråkrati för­

kväver nya idéer. Allmänt sett synes dock de små företagens utgångs­

läge ogynnsamt bl. a. med hänsyn till fördyringen av forsknings- och ut­

vecklingsarbetet. Ju mindre företaget är, desto mindre är möjligheterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

12

till riskutjämning, vilket under i övrigt lika förhållanden oftast torde med­

föra mindre möjligheter till insatser i forskning och utveckling. Särskilt

inom ett näringsliv, som domineras av internationellt sett små och me­

delstora företag, är det därför angeläget motverka denna risk för en lägre

innovationstakt än vad som från allmän synpunkt framstår som önskvärt.

Vad som nyss sagts vilar på en väsentlig förutsättning, nämligen att

det finns ett samband mellan å ena sidan den resursvolym, som sätts in

på forsknings- och utvecklingsarbete, och å andra sidan de innovationer

som dessa insatser så småningom resulterar i. Många äldre innovationer

hade karaktär av »snilleprodukter» vars framkomst var tämligen obe­

roende av insatta resursers storlek. Ännu är relativt litet känt om vad som

krävs för en effektivt fungerande innovationsverksamhet. Det finns dock

en tydlig tendens till alltmer målinriktad industriforskning, där innova­

tionstakt och innovationernas betydelse är direkt beroende av de insatta

resursernas storlek. Som antytts av utvecklingen i vissa företag torde

denna tendens bli ytterligare markerad i framtiden, beroende på utveckling­

en mot ständigt mer avancerad teknik.

Det kan på goda grunder antas att resurserna för teknisk utveckling i

vårt land, inräknat såväl statliga som enskilda insatser, står sig väl vid

en jämförelse med situationen i andra stater i Västeuropa. Innovationsverk-

samheten i svenska företag synes motsvara relativt högt ställda krav på

de flesta områden och de tekniska resultaten är ofta imponerande i för­

hållande till insatsernas storlek. Med en allt snabbare teknisk utveckling

internationellt sett är det samtidigt nödvändigt att understryka behovet av

ytterligare ökade resurser för teknisk innovationsverksamhet. Särskilt föl­

en industri som likt den svenska måste inriktas på starkt specialiserade

produkter av hög kvalitet blir tekniskt utvecklingsarbete — och särskilt så­

dant som syftar till att introducera nya kvalificerade produkter — av vital

betydelse. Jämsides med ökade resursinsatser måste alla möjligheter

som syftar till effektivare användning av tillgängliga resurser utnyttjas.

Den tekniska utvecklingsverksamheten i Sverige bedrivs till övervägande

del i enskilda företag. Huvudansvaret för att tillräckligt stora resurser av­

delas för teknisk utveckling vilar därför på företagsledningarna. Detsamma

gäller effektiviteten i innovationsverksamheten. Företagens vilja att satsa

på riskfyllda utvecklingsprojekt samt deras framsynthet och förmåga

att organisera innovationsverksamheten är av avgörande betydelse. Mot

bakgrund av bl. a. det svenska näringslivets struktur med många små

och medelstora företag är det vidare väsentligt att företagen, förutom att

satsa på utvecklingsprojekt inom det egna företaget, också effektivt utnytt­

jar externa källor till teknisk förnyelse.

Förutom av företagsledningarnas egna åtgärder påverkas innovations-

klimatet i företagen både direkt och indirekt i väsentlig utsträckning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

13

statliga insatser för högre utbildning, forskning och teknisk utveckling.

Det statliga stödet till dessa ändamål har expanderat starkt under hela

efterkrigstiden, och speciellt under det senaste decenniet. Mot bakgrund

av såväl samhällets egna som näringslivets och speciellt de små företagens

behov kan denna expansion beräknas fortsätta även framdeles. Statens

möjligheter att stimulera teknisk utveckling betingas dock inte enbart av

hur stora offentliga resurser som avdelas för dessa ändamål. Av central

betydelse är också att den offentliga sektorns stöd till forskning och teknisk

utveckling ges en sådan organisation, att möjligheterna till samverkan mel­

lan forskning och tillämpning maximeras. Av stor vikt i detta sammanhang

är kontakten mellan institutioner för högre utbildning och forskning å ena

sidan och industrin å den andra. Samordning av stöd till teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete är av naturliga skäl av intresse för både

näringsliv och samhälle.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Statens roll i den tekniska utvecklingen

Bakgrund

Med den allt starkare övertygelsen om den vetenskapliga forskningens och

den tekniska utvecklingens betydelse i samhällsekonomin har insatserna

föi dessa ändamål ökat starkt i alla industrialiserade länder under efter­

krigstiden.

Alla tillgängliga mätningar av olika länders forsknings- och ut­

vecklingsverksamhet avser endast de ekonomiska och personella insatser­

na. Något mått på värdet av de slutliga produkterna av forsknings- och

utvecklingsverksamheten finns dock inte. Internationella jämförelser ger

därför endast en ungefärlig uppfattning om ansträngningarna i olika länder

för att främja forskning och teknisk utveckling. Effektiviteten i det arbete

som bedrivs för att främja dessa ändamål kan inte utläsas av den befintliga

statistiken.

Jämförelser mellan olika länders insatser för forsknings- och utveck­

lingsarbete grundas vanligtvis på relationen mellan forskningsutgifternas

storlek och bruttonationalprodukten (BNP) i respektive länder. Sådana

jämförelser ger vid handen, att Förenta staterna och Sovjetunionen intar

eu starkt ledande ställning internationellt sett. Medan länderna i Västeuro­

pa sålunda i allmänhet använder mellan ca 0,5 och 2,5 % av BNP på forsk­

ning och teknisk utveckling är motsvarande tal i Förenta staterna och Sov­

jetunionen 3 3,5 %. Även i fråga om andelen teknisk-vetenskaplig personal

i förhållande till befolkningen är Förenta staterna överlägset de västeuro­

peiska länderna.

Sverige intar enligt undersökningar inom OECD en tämligen god plats vid

en jämförelse med andra länder i Europa. Vad gäller utgifterna i förhål­

lande till BNP ligger vårt land i nivå med exempelvis Frankrike och För­

bundsrepubliken Tyskland. I fråga om den tekniskt-vetenskapliga persona­

lens andel av befolkningen ligger Sverige bland de tre främsta staterna i

Europa.

I nästan alla industrialiserade stater råder av tradition i princip samma

fördelning mellan offentlig och enskild insats för forskning och teknisk

utveckling. Staten svarar för den grundläggande verksamheten — högre

utbildning och grundforskning samt mera allmänt orienterad, tillämpad

forskning, som bedrivs huvudsakligen i anslutning till den högre utbild­

ningen — medan företagen huvudsakligen svarar för den produktionsorien-

terade tekniska forskningen och det tekniska utvecklingsarbetet.

15

Karakteristiskt för utvecklingen i de flesta länder under de senaste

två decennierna har varit att statens roll inom den tekniska utvecklings­

verksamheten ökat starkt. I flertalet utvecklade länder svarar numera den

offentliga sektorn för omkring 50 % eller mera av de totala utgifterna för

forskning och utvecklingsarbete.

Statens växande roll i finansieringen av forsknings- och utvecklings­

verksamhet sammanhänger i flera länder med tillkomsten av stora, statligt

finansierade utvecklingsprogram, främst på försvarets, atomenergins och

rymdforskningens områden. I exempelvis Förenta staterna svarar forsk­

ningen för dessa ändamål för nära två tredjedelar av landets totala insats

för forskning och teknisk utveckling. I Frankrike och Storbritannien är

motsvarande tal närmare hälften, medan det i vårt land rör sig om ungefär

en tredjedel.

Betydande insatser från samhällets sida har under senare år aktualise­

rats för målbunden forskning och tekniskt utvecklingsarbete även på and­

ra områden, bl. a. hälso- och sjukvård, undervisning och miljövård.

Den statligt finansierade forsknings- och utvecklingsverksamheten har

vidare utsträckts till direkt stöd till teknisk utveckling i näringslivet. I

flera länder finns sedan länge kollektiva forskningsinstitutioner, som

finansieras av staten och industrin gemensamt. Den vanligaste formen av

kollektiv forskning bedrivs inom s. k. branschforskningsinstitut. Det

offentliga stödet omfattar även direkta bidrag till enskilda utvecklings­

projekt i näringslivet. Stiftelser och fonder för dessa ändamål har inrättats

i en rad länder. I vissa stater har det offentliga stödet getts mera generella

former. Staten medger skattelättnader för forsknings- och utvecklingsar­

bete, bidrag utdelas för investeringar i tekniska utvecklingsprogram etc.

Tendenserna till ökad statlig medverkan i den tekniska utvecklingsverk­

samheten kan belysas med exempel från en rad länder. I Kanada tillskju­

ter staten bidrag till företag som investerar i forskning och teknisk utveck­

ling. Samtidigt har företagen rätt till avdrag för driftskostnader Aid taxe­

ring. Staten bidrar dessutom med 25 % av ökningen i driftskostnaderna för

forskning jämfört med genomsnittet under de föregående åren. I Kanada,

liksom i ett antal andra länder, har också inrättats en statlig utvecklings­

fond, där industrin kan söka bidrag motsvarande upp till 50 % av kost­

naderna för specifierade forsknings- och utvecklingsprojekt.

I Frankrike har det under 1960-talet upprättats nationella, tekniska ut­

vecklingsprogram, som ger företagen möjligheter till statligt stöd med upp

till ca 50 % av kostnaderna för enskilda projekt. Den franska regeringen

har vidare lagt stor vikt vid utvecklingen inom atomenergi och rymdverk­

samhet. Utvecklingskontrakt av betydande omfattning har lagts ut i fransk

industri för dessa ändamål.

I Storbritannien ges statligt stöd för tekniska utvecklingsprojekt i in­

dustrin genom det statliga exploateringsföretaget National Research and

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

16

Development Corporation. Det engelska ministeriet för teknologi kan vidare

placera civila forsknings- och utvecklingsprojekt i näringslivet.

I Förenta staterna har det direkta, statliga stödet till teknisk utveckling

i industrin ännu relativt liten omfattning vid sidan av den statliga beställ-

ningsverksamheten för bl. a. försvars- och rymdändamål. I anslutning till

det federala stödet till mindre företag har emellertid visst bistånd utgått

även för exploatering av uppfinningar.

Nuläget i Sverige

Statliga institutioner för forskning och teknisk utveckling

Basen för den existerande organisationen i Sverige för stöd till teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete är de tekniska högskolorna,

vilka liksom andra högre läroanstalter har den dubbla uppgiften att vara

centra för forskning och läroanstalter för högre utbildning. De nuvarande

tre högskolorna i Stockholm, Göteborg och Lund kommer inom kort att

kompletteras med ytterligare en teknisk utbildnings- och forskningsenhet

i Linköping. Vid Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga fakul­

tet bedrivs för närvarande civilingenjörsutbildning, i Linköping och Örebro

teknisk magisterutbildning. För innevarande budgetår uppgår driftutgif-

terna för den samlade verksamheten vid de tekniska fakulteterna till drygt

100 milj. kr.

Betydande bidrag till teknisk forskning vid universitet och högskolor utgår

vidare från statliga forskningsråd, främst statens tekniska forskningsråd,

där forskare med behov av resurser utöver basanslagen kan ansöka om me­

del för enskilda forskningsprojekt. Av det tekniska forskningsrådets anslag,

som uppgår till 22,4 milj. kr. innevarande budgetår har hittills under 1960-

talet omkring 50 % utdelats till forskningsprojekt vid universitet och hög­

skolor. Övervägande delen därav synes ha avsett verksamhet vid de tekniska

fakulteterna.

Den snabba utbyggnaden av de ekonomiska resurserna och den betydan­

de ökningen av lokaltillgången har skapat goda förutsättningar för en effek­

tiv utbildnings- och forskningsverksamhet vid de tekniska högskolorna.

Antalet nybörjarplatser har ökat väsentligt och uppgår för budgetåret

1967/68 till närmare 2 350. Den ökade intagningen har bildat underlag för

en betydande höjning av antalet närvarande studerande, som under fjolåret

uppgick till över 9 000. Antalet professurer och laboraturer vid tekniska

fakulteter uppgår 1967/68 till drygt 230.

Förutom den forskning som finansieras via statsbudgeten och av forsk­

ningsråden bedrivs vid de tekniska högskolorna även viss uppdragsforsk­

ning, huvudsakligen för enskilda företag. Budgetåret 1965/66 uppgick kost­

naderna för uppdragsforskningen vid de tekniska högskolorna i Stockhoim

och Göteborg till drygt 6 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

17

Förutom vid universitet och högskolor bedrivs teknisk forskning, försöks-

och provningsverksamhet vid en rad statliga eller statligt finansierade in­

stitut och laboratorier.

En ledande ställning bland dessa intas av försvarets forskningsanstalt

(FOA), som är vårt lands största forskningsinstitution. Anstaltens drift­

budget uppgår f. n. till nära 70 milj. kr. Närmare 1 600 personer är anställda

vid anstalten, varav 410 är forskare med akademisk examen. Utöver egen

personal anlitar FOA ett stort antal utomstående forskare vid högre läro­

anstalter och industrilaboratorier som konsulter eller för särskilda forsk­

ningsuppdrag. Inom ramen för FOA:s huvuduppgift, som består i att be­

driva forskning för försvarsändamål, bedrivs även ett omfattande forsk­

ningsarbete av civilt intresse.

Väsentliga resurser för forskningsarbete inom det tekniska området finns

även vid flggtekniska försöksanstalten, som har till uppgift att främja ut­

vecklingen av flygteknisk forskning och provning. Anstalten bedriver forsk­

ning och provning dels mot ersättning på uppdrag av offentliga myndig­

heter eller av enskilda, dels egen, främst civilt inriktad forskningsverksam­

het. Personalen uppgick den 1 juli 1967 till ca 230 personer. En stor del av

verksamheten är självbärande. För anstaltens egen forskningsverksamhet

utgår statliga bidrag. Chefen för försvarsdepartementet tillkallade år 1965 en

utiedning med uppdrag att utreda fragan rörande den framtida inriktningen

och omfattningen av verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten. Utred­

ningen framlade sitt betänkande under år 1967 (Stencil Fö 1967: 6). Kungl.

Maj :t har nyligen avlåtit proposition i ämnet (prop. 1968: 109).

Bland övriga statliga laboratorier för forsknings- och utvecklingsarbete

på teknikens område kan nämnas statens provningsanstalt och statens

skeppsprovningsanstalt.

Statens provningsanstalt utför, på uppdrag av myndigheter eller enskilda,

provningar och undersökningar av material och konstruktioner samt i an­

slutning därtill viss forskningsverksamhet. Anstalten samarbetar med in­

dustriföretag och andra enskilda statliga organisationer som berörs av an­

staltens verksamhet. Provningsanstaltens aktiviteter är huvusakligen loka­

liserade till Stockholm. Anstalten har emellertid också sju lokala filialer

med utrustning för byggnadstekniska provningar samt en filial för textil­

tekniska provningar. F. n. är ca 240 personer anställda vid anstalten och

dess filialer.

Statens skeppsprovningsanstalt bedriver på liknande sätt uppdragsverk­

samhet inom området skeppsteknik och sjöfart. I den mån anstaltens ut­

rustning medger utförs också andra provningar och undersökningar. I an­

slutning härtill bedrivs även teknisk-vetenskaplig forskning inom anstalten.

På en rad andra än här nämnda områden, där samhället har ett direkt an­

svar, såsom folkhälsa, transportväsende etc., har det inrättats specialinsti­

tutioner av permanent karaktär med uppgift att bedriva viss forsknings-

18

samt provnings- och rutinverksamhet. Karaktäristiskt för de flesta institu­

tioner av denna typ är att de har kontroll- och provningsverksamhet som

huvuduppgift, medan forskningen snarast utgör en nödvändig bakgrunds-

verksamhet för att institutionen i fråga skall vara i stånd att tillfredsstäl­

lande fylla sin uppgift.

Atomenergiverksamheten utgör ett exempel på en långsiktig utvecklings­

verksamhet, som kräver stora kostnader och en ingående planering för att

kunna föras ut i industriell tillämpning. Huvuddelen av det pågående pro­

grammet godkändes av riksdagen redan år 1956 (prop. 176, 3LU 22, rskr

344). Hittills har anvisats statliga anslag om sammanlagt 1,6 miljarder kr.

för programmets fullföljande. Härav har den allra största delen gått till

AB Atomenergi, som har huvudansvaret för utvecklingen på atomenergiom­

rådet i Sverige.

Betydande resurser för forskning och tekniskt utvecklingsarbete har suc­

cessivt byggts upp i anslutning till atomenergiprogrammet. Ungefär hälften

av de statliga anslagen till atomenergiutveckling har använts för investe­

ringar i forskningsanläggningar, reaktorprototyper och anläggningar för

uran- och bränsleframställning.

Vid AB Atomenergis forskningsstation i Studsvik tjänstgör f. n. nära 800

av bolagets anställda. Forskningsstationens resurser är i hög grad inriktade

på de problem som sammanhänger med kärnklyvningsprocessen och den ra­

dioaktiva strålningen. I Studsvik finns emellertid även resurser av icke speci­

fikt reaktorteknisk art som kan användas för industriforskning och grund­

läggande forskning utanför atorfienergiområdet. Dessutom finns service-

och försörjningsanordningar, som kan betjäna olika verksamheter. De hit­

tillsvarande investeringskostnaderna för stationen uppgår till ca 235 milj. kr.

På grund av de senaste årens minskningar av atombolagets anslag har en

viss lokalreserv uppstått i Studsvik. Härutöver finns emellertid en »dold»

överkapacitet genom att basresurserna är så dimensionerade att nya labora­

torier m. m. kan betjänas till marginalkostnad. Möjligheterna att bättre

utnyttja Studsviksanläggningen har under de senaste åren varit föremål

för stor uppmärksamhet. Frågan har nyligen tagits upp i en promemoria,

som utarbetats av den av chefen för handelsdepartementet år 1966 tillkallade

atomenergiutredningen (bilaga 2).

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Organ för finansiering och exploatering

Hittills nämnda organ för forskning och teknisk utveckling har inrättats

främst för att fylla behovet av basresurser för den tekniska utvecklingen i

landet samt för att tillgodose behovet av teknisk utveckling, kontroll-, prov­

nings- och serviceverksamhet inom vissa centrala samhällssektorer. Vid si­

dan av det offentliga stödet till dessa ändamål har emellertid också inrättats

organ, avsedda för finansiering och exploatering av forsknings- och utveck­

lingsverksamhet med speciellt sikte på näringslivets behov".

Statens tekniska forskningsråd har i det föregående nämnts som en vik­

tig institution vad gäller anslag till tekniska forskningsprojekt vid universi­

tet och högskolor. Rådet stöder och organiserar samtidigt vid behov frivil­

ligt samarbete mellan forskningsintressenter, såsom industriföretag och en­

skilda organisationer, institutioner och myndigheter. Rådet ger vidare an­

slag till branschforskningsinstitut och annan kollektiv forskning samt till

forsknings- och utvecklingsprojekt i enskilda företag. Statens tekniska forsk­

ningsråd intar i jämförelse med andra forskningsråd en särställning genom

sin starka orientering mot näringslivets behov. Väsentligt är vidare att rådet

inte endast skall främja forskning som sådan utan även kan ta initiativ till

forskningsresultatens utnyttjande. Rådets anslag under innevarande bud­

getår uppgår som nämnts till ca 22,4 milj. kr.

Under det senaste decenniet har flera statliga organ inrättats för direkt

stöd till forskning, utvecklingsarbete och exploatering av forskningsresultat

i industrin.

Efter beslut vid 1961 års riksdag (prop. 1961: 77, SU 89, rskr 233) inrät­

tades två fonder, Stiftelsen Malmfonden för forsknings- och utvecklingsar­

bete samt Stiftelsen Norrlandsfonden. Båda fonderna har tillförts medel av

statens vinst från malmbrytning inom LKAB. Till Malmfonden har avsatts

10 milj. kr. samt till Norrlandsfonden 15 milj. kr. om året under en fem­

årsperiod med början år 1961. År 1966 beslöt riksdagen om motsvarande

avsättning till de båda fonderna under ytterligare en femårsperiod (prop.

1966:21, SU 32, rskr 97). Fondernas tillkomst hade sin bakgrund i en

önskan hos statsmakterna att av avkastningen från exploateringen av lapp-

landsmalmen avsätta en viss del för att stödja forsknings- och utvecklings­

arbete av betydelse för näringslivet samt industriell nyetablering.

Malmfonden fick från början karaktären av en strategisk reserv på forsk­

ningens och det tekniska utvecklingsarbetets område. Enligt stadgarna

skulle koncentration ske till stora experimentella, främst naturvetenskap­

liga-tekniska projekt.

Malmfondens inriktning på stora forskningsprogram accentuerades ytter­

ligare genom 1966 års riksdagsbeslut, enligt vilket fondens framtida bidrags-

givning till mindre och medelstora forskningsprojekt utan omedelbar indu­

striell anknytning i princip skulle upphöra och fonden fortsättningsvis skulle

inrikta sin verksamhet främst på mera omfattande forsknings- och ut­

vecklingsprogram.

Stiftelsen Norrlandsfonden inriktades från början främst på att främja

näringslivets framtida utbyggnad i Norrland, med tonvikt på Norrbotten.

Fonden skulle sålunda ge stöd främst till sådant forsknings- och utveck­

lingsarbete, som syftar till att vidareförädla norrländska råvarutillgångar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

19

Den skulle vidare främja den norrländska företagsamhetens utveckling och

differentiering genom att stimulera uppkomsten av manufaktureringsindu-

strier, grundade på norrländska råvaror. Enligt 1966 års riksdagsbeslut kan

fonden numera lämna stöd till forsknings- och utvecklingsaibete samt till

industriell nyetablering eller utbyggnad även i sådana fall, som helt eller

delvis avser andra råvaror än de specifikt norrländska.

År 1963 bildades Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR

av statens tekniska forskningsråd och Malmfonden gemensamt. Stiftelsen

tillkom i första hand för att skapa kontakter mellan forskningen och nä­

ringslivet samt för att bistå forskare vid industriell exploatering av ut­

vecklingsbara forskningsresultat. Stiftelsen fungerar endast som kontakt-

och serviceorgan och deltar således ej själv i exploateringen. Verksamheten

finansieras nästan helt genom bidrag från stiftarna.

En viktig del i stödet till forskning och teknisk utveckling av intresse för

näringslivet är Svenska uppfinnar kontor et, som inrättades 1947 genom en

sammanslagning av statens uppfinnarnämnd och dåvarande Uppfinnarkon-

toret (prop. 1947: 169, SU 91, rskr 208). Kontorets uppgift är att genom råd

och anvisningar samt i begränsad omfattning genom ekonomiska bidrag

hjälpa uppfinnare att fullända, patentera och nyttiggöra uppfinningar.

Verksamheten inom Svenska uppfinnarkontoret bedrivs på i huvudsak två

avdelningar, patentavdelningen och utredningsavdelningen. Den förra har

hand om rådgivning i patentfrågor, förhandsgranskning samt utarbetande

av patentsökningshandlingar och svaromål. Utredningsavdelningen lämnar

råd och hjälp när det gäller experiment, provningar och det praktiska utar­

betandet av uppfinningar fram till eventuell exploatering. Avdelningen för­

medlar vidare kontakter mellan uppfinnare och lämpliga tillverkare eller

förlagsmän. Vidare utför avdelningen de utredningar som ligger till grund

för beslut om bidrag från kontorets reservationsanslag till understödjande

verksamhet.

Svenska uppfinnarkontorets verksamhet har nyligen blivit föremål för

statlig utredning. Ett betänkande med förslag till vissa förstärkningar av

uppfinnarkontorets resurser och samordning av verksamheten med andra

organ på området, främst EFOR, avgavs i maj 1967 (bilaga 2).

De här nämnda organen för finansiering av forskning och teknisk utveck­

ling med sikte på näringslivets behov är samtliga, delvis med undantag av

Norrlandsfonden, inriktade på innovationsprocessens inledande skeden, näm­

ligen forskningsarbete och överföring av resultat från forskningsinstitutioner

till industrin. Främst för att finansiellt stödja den vidare överföringen av

forskningsresultat med sikte på industriell exploatering och marknadsfö­

ring inrättades år 1964 institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,

INFOR. Institutets huvuduppgift skulle vara att söka fylla det tomrum,

som skapats av bristen på aktiva intressenter inom vissa delar av industrin,

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

21

beroende antingen på att branschen i fråga var svagt utvecklad eller intres­

set för ny teknik påtagligt ringa. Institutet skulle också äga att överta andra

projekt, som EFOR och i förekommande fall exempelvis tekniska forsk­

ningsrådet fört över de första stadierna i innovationsförloppet. Verksamhe­

ten påbörjades 1965, sedan riksdagen beslutat anvisa ett anslag av 20 milj.

kr. på kapitalbudgeten för ändamålet (prop. 1964: 96, SU 102, rskr 222).

Då särskilda skäl föreligger, kan INFOR förvärva resultat av forsknings-

och uppfinnarverksamhet samt vidta erforderliga åtgärder för deras nyt­

tiggörande. I princip skall institutets finansiella stöd upphöra, när resul­

taten av verksamheten förts fram till industriell produktion. Institutet kan

dock finansiellt medverka i bildandet av tillverkningsföretag eller eljest

stödja sådana företag i syfte att få till stånd produktion.

INFOR har i sin verksamhet att beakta såväl samhällsekonomiska som

företagsekonomiska synpunkter. Institutet kan bevilja lån samt göra direkta

ekonomiska insatser genom aktieteckning eller på annat sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kollektiv teknisk forskning

Den svenska industristrukturen karakteriseras av många små och medel­

stora produktionsenheter, som ofta saknar resurser att ensamma genom­

föra en tillfredsställande insats för forskning och teknisk utveckling. Mot

bakgrund härav har i vårt land, liksom i flera andra västeuropeiska indu­

strinationer, utvecklats former för kollektiv samverkan mellan företagen i

vad gäller viss teknisk forskning och provningsverksamhet. I väsentlig ut­

sträckning medverkar också staten vid finansieringen av denna verksamhet.

Sedan många år utgår statliga bidrag till forsknings- och utvecklingsverk­

samheten vid ett antal branschforskningsinstitut. Sådana institut stöds från

industrins sida av en stiftelse bildad av företag inom samma bransch. Vid

instituten bearbetas forskningsproblem av allmän räckvidd för den berörda

branschen. Verksamheten syftar sålunda till att höja den tekniska standar­

den och till bästa möjliga hushållning med forskningsresurserna.

F. n. finns i Sverige ett trettiotal institut med inriktning på tillverknings­

industrins forsknings- och utvecklingsbehov, vilka torde kunna hänföras

till gruppen branschforskningsinstitut. Ätta institut får f. n. avtalsbundet

statligt stöd. Statsbudgetens direkta anslag till dessa branschforsknings­

institut uppgår innevarande år till ca 8 milj. kr. Samtidigt tillförs bransch­

forskningsinstituten ca 3 milj. kr. av statliga forskningsråd. Den enskilda

industrins bidrag till branschforskning uppgår f. n. till ca 24 milj. kr. årli­

gen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har chefen för handelsdeparte­

mentet år 1965 tillkallat sakkunniga för att verkställa utredning angående

organisation av och statligt stöd åt industriell teknisk forskning. De sak­

22

kunniga, som antog benämningen industriforskningsuitredningen, avgav i

november 1967 ett delbetänkande angående branschforskning och forsk-

ningsstationer (bilaga 2).

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ingeniörsvetenskapsakademien

Ett viktigt centrum för arbetet i vårt land med alt främja teknisk forsk­

ning och industriell utveckling har sedan länge varit Ingeniörsvetenskaps­

akademien (IVA), som är ett lärt samfund med högst 202 svenska med­

lemmar, fördelade på 11 avdelningar för olika tekniska vetenskaper. En

betydande del av akademiens verksamhet initieras i avdelningarna. Akade­

mien har byggt upp ett kansli, organiserat i tre operativa avdelningar — ut-

redningssekretariatet, informationssekretariatet och utlandssekretariatet —

samt serviceavdelningar.

För att genomföra utredningar eller bevaka tekniska områden har aka­

demien tillsatt en rad kommittéer. Vissa av dessa organiserar forskning på

områden av allmänt intresse för IVA:s medlemmar. Som exempel kan näm­

nas transportforskning och svetsning. När verksamheten vuxit i omfatt­

ning, har den i vissa fall överförts till fristående institut. Ett exempel på en

sådan utveckling är Korrosionsinstitutet. IVA lämnar vidare stöd åt fristå­

ende föreningar som arbetar inom områden som akademien finner angeläget

att utveckla. F. n. har Tekniska litteratursällskapet och Instrumenttekniska

föreningen sina sekretariat förlagda till akademiens kansli.

En viktig del av IVA:s arbete besår i att insamla teknisk-vetenskaplig

information och sprida denna till institutioner och företag. Detta arbete

utförs i bl. a. informationssekretariatet, där också IVA:s bibliotek ingår.

o

För att utföra större litteratursökningsuppdrag för utomstående har ett

särskilt serviceorgan inrättats, IVA:s litteratursökning. Huvuddelen av

IVA:s internationellt orienterade verksamhet utförs i utlandssekretariatet,

som tillkom hösten 1965. Sekretariatet inrymmer dels de kontaktmän i

utlandet, som är förordnade som teknislct-vetenskapliga attachéer i Frank­

rike, Förenta staterna, Japan och Sovjetunionen, dels en hemmaorganisa­

tion, som svarar för att informationsmaterial från utlandet distribueras.

Hemmaorganisationen bekostas i huvudsak genom anslag från statens

tekniska forskningsråd.

För att förse mindre forskargrupper och institut med lokaler och ser­

vice har IVA sedan länge arbetat på att skapa s. k. forskningsstationer.

En sådan station tillkom år 1944 i anslutning till tekniska högskolan i

Stockholm. Stationen ägs av staten men förvaltas av IVA. Den hyrs för

närvarande av en rad forskargrupper representerande skilda vetenskap­

liga och tekniska inriktningar. Inom akademien finns vidare kommittéer

för upprättande av forskningsstationer i andra delar av landet.

IVA:s verksamhet finansieras främst genom anslag på statsbudgeten,

Kungl. Maj ds proposition nr 68 år 1968

23

bidrag från statens tekniska forskningsråd och industrimedel. Staten fi­

nansierar över hälften av akademiens verksamhet.

Statliga industribeställningar

Statliga beställningar har sedan länge lagts ut i industrin för att till­

godose behovet av nya produkter främst inom försvaret. Dessa beställ­

ningar inbegriper ofta forsknings- och utvecklingsuppdrag. Beställning­

arna utgör därför ett betydande indirekt statligt stöd till industrins inno-

vationsverksamhet. Härigenom skapas ett kunnande hos företagen, som kan

användas även på andra utvecklingsområden.

De undersökningar av den tekniska forskningen och utvecklingsverk­

samheten i industrin, som utförts under 1960-talet av statistiska central­

byrån, visar att den statliga beställningsverksamheten bidragit till att fi­

nansiera en väsentlig del av företagens innovationsverksamhet. År 1963

finansierades härigenom forsknings- och utvecklingsverksamhet i före­

tagen till ett belopp av ca 230 milj. kr. De branscher som främst gynnats

av de militära beställningarna är mekaniska verkstäder och elektronisk

industri.

Statliga beställningar inkluderande forskning och teknisk utveckling

har hittills kommit till användning inom ett begränsat antal samhälls­

sektorer. För andra än militära ändamål och utvecklingsarbete på atom­

energiområdet har beställningsverksamheten varit relativt obetydlig. Skä­

len härtill synes främst vara att behoven av teknisk forskning och pro­

duktutveckling inom de flesta civila sektorer hittills varit begränsade och

därför kunnat tillgodoses huvudsakligen på andra vägar. Situationen i detta

avseende har dock snabbt förändrats under senare år. Speciellt gäller detta

inom ett antal centrala samhällssektorer, exempelvis hälso- och sjukvård,

utbildning och miljövård.

En närmare redogörelse för nuvarande svenska organisation och re­

surser för teknisk utveckling lämnas i bilaga 3.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Motiv för ökad statlig satsning på teknisk utveckling

I det föregående har ett försök gjorts att belysa den debatt som f. n. förs

om den tekniska utvecklingens roll i samhällsekonomin. En kort översikt

har vidare lämnats över de insatser som görs av staten och enskilda företag

för att främja teknisk forskning och överföring av tekniska nyheter till

praktiska tillämpningar.

Slutsatsen av vad som sagts är enligt min mening att det finns starka skäl

för en ökad satsning på teknisk utveckling. Huvudmotiven för ökade insat­

ser på olika områden kan sammanfattas enligt följande. Den tekniska ut­

vecklingen spelar en stor roll för ett lands ekonomiska tillväxt och sociala

utveckling. Sambandet mellan storleken av insatta resurser för teknisk ut­

veckling och innovationstakt tenderar att bli allt starkare. Ett påfallande

drag i utvecklingen är att forsknings- och utvecklingsprojekten blir alltmer

kostnadskrävande. Särskilt för ett litet, högt utvecklat land är det mot bak­

grund härav angeläget att energiskt och målmedvetet satsa på åtgärder som

främjar teknisk utveckling och en snabb innovationstakt. I arbetet på att

främja teknisk utveckling samverkar statens och näringslivets insatser.

Det är givetvis omöjligt att säga exakt hur stora ett lands utgifter för tek­

nisk forskning och utveckling bör vara. Om det tekniska utvecklingsarbetet

i sin helhet skulle bedrivas av enskilda företag med egna resurser, finns dock

skäl som talar för att dessa utgifter blir lägre än vad som från samhällseko­

nomisk synpunkt vore önskvärt, särskilt i ett läge av hårdnande internatio­

nell konkurrens. En anledning till detta torde vara de bristande möjlighe­

terna till riskutjämning som föreligger i ett näringsliv som kännetecknas av

små och medelstora företag.

Från tid till annan sker tekniska genombrott på helt nya områden, som

öppnar tidigare oanade möjligheter till innovationer på bred front. Den tek­

niska utvecklingen innebär därför inte bara en fördjupning utan också en

breddning av fältet för forskning och teknisk utveckling. Tillsammans med

de ökade kostnaderna för forskning och teknisk utveckling torde detta med­

föra att den optimala storleken för utgifterna i förhållande till bruttonatio­

nalprodukten successivt stiger.

Mot bakgrund av vad som här har sagts blir det särskilt i små länder

allt väsentligare att åstadkomma en riktig balans mellan olika tekniska

utvecklingsområden samt mellan grundforskning och innovationsverk-

samhet. Det är inte möjligt för ett litet land som Sverige att ligga långt fram­

me på alla områden i den tekniska utvecklingen. Ett komplicerat val måste

ständigt göras beträffande var de största insatserna skall sättas in sam­

25

tidigt som en spridning av insatserna är ofrånkomlig av riskhänsyn. Den

allt större bredden i den tekniska utvecklingen och det snabbare kom­

mersiella utnyttjandet av ny teknik ställer samtidigt ökade krav på snabba

omdisponeringar inom både forskning och produktion. Stora krav ställs

därför på överblick och kunskap om utvecklingstendenser på olika om­

råden.

Dessa faktorer talar för en ökad satsning från samhällets sida för att

främja den tekniska utvecklingen. Statens medverkan i denna verksamhet

är, som framgått av det föregående, redan betydande i vårt land vad avser

såväl resursstorleken som verksamhetens bredd.

Genom stöd till forskning och utbildning vid universiteten och hög­

skolorna, särskilt de tekniska högskolorna, skapar staten ett underlag för

företagens rekrytering av personal i teknisk utvecklingsverksamhet. Forsk­

ningsverksamheten vid högre läroanstalter och flera andra forskningsinsti­

tutioner inom den offentliga sektorn bildar en allmän bas av kunskaper och

forskningsresultat, som i allmänhet står öppen för utnyttjande i närings­

livet. Det är angeläget att även i fortsättningen grundforskningen ges ett

starkt och vittförgrenat stöd.

Med växande resurser till högre läroanstalter ökar såväl förutsättningarna

för som kraven på att utnyttja dessa resurser för att tillgodose närings­

livets och samhällets behov. Det är därför viktigt att förutsättningar skapas

för en förbättrad forskningssamverkan mellan universitet/högskolor och nä­

ringsliv. En ökad sådan samverkan har positiva konsekvenser både för nä­

ringslivet och utbildningsväsendet. Betydande resurser för forskning, ut­

vecklingsarbete och provningsverksamhet finns vidare vid statliga institut

och laboratorier. I vissa fall torde en förhyrning av forskningsresurser vid

statliga institutioner vara lönsammare för företagen än att bygga upp egna

speciallaboratorier och rekrytera personal härför.

En väsentlig del i det statliga stödet åt innovationsverksamheten består

i att tillgodose enskilda uppfinnares och forskares behov av sådan service

som f. n. lämnas av Svenska uppfinnarkontoret och EFOR. Hittillsvarande

erfarenheter tyder på att det föreligger stort behov av sådan service. Det är

därför väsentligt att verksamheten på detta område byggs ut i takt med att

andra åtgärder vidtas för att förbättra kontakten mellan högre läroanstalter

och näringsliv.

Ett litet land är oundvikligen starkt beroende av kontakter med forsk­

ningen i andra länder. Av olika åtgärder för att främja forskning och inno-

vationsverksamhet måste därför informations- och dokumentationsverksam­

heten ges hög prioritet. En lösning av denna fråga förutsätter inte bara ett

effektivt insamlande av information utan minst lika mycket en effektiv in­

formationsspridning bland forskare, uppfinnare och företag. Härvid bör

särskilt observeras det angelägna i att informationen når ut till de mindre

företagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

26

Ett viktigt indirekt stöd åt innovationsverksamheten liar varit de stat­

liga beställningar för främst militära ändamål som lagts ut på industrin.

Utvecklingen under senare år har medfört ökade behov av nya produkter

och tekniska lösningar inom ett antal andra viktiga samhällssektorer än

försvaret samtidigt som den tekniska utvecklingen förbättrat möjligheter­

na att tillgodose dessa behov.

I framtiden kan det befinnas önskvärt att samhället i ökad utsträckning

gör beställningar, som siktar till att tillgodose andra väsentliga behov än

militära. Beställare blir närmast olika offentliga myndigheter. Exempel

på tänkbara områden är de som rör sjukhusapparatur, hjälpmedel för sjuka

och handikappade, vårdrationalisering, energiproduktion, luft- och vatten­

föroreningar, livsmedelsteknologi, trafiksäkerhet, transportväsende, interna

transporter, pedagogiska hjälpmedel, kontorsutrustning och andra admini­

strativa hjälpmedel. Flera av dessa områden är synnerligen angelägna i det

pågående arbetet med att rationalisera verksamheten inom den offentliga

sektorn.

Det statliga stödet till grundläggande forskning och högre utbildning

samt den ovan nämnda beställningsverksamhet, som bedrivs för att till­

godose samhällets behov av teknisk utveckling, utgör ett betydande indirekt

stöd till den tekniska utvecklingen inom näringslivet. Vid sidan härav kan

dock staten använda mera direkta stödåtgärder — det må vara i generella

former via skattelättnader och avskrivningsregler, som gynnar teknisk ut­

veckling, eller i form av ekonomiskt stöd till enskilda utvecklingsprojekt

i företagen. Frågor om forskningsutgifternas behandling i skattehänseende

behandlas av företagsbeskattningsutredningen och berörs därför inte i detta

sammanhang.

Oberoende av bedömningen av den skattemässiga behandlingen av forsk­

nings- och utvecklingskostnader är det uppenbart att generella stödåtgärder

för att stimulera näringslivets forsknings- och utvecklingsarbete inte är till­

räckliga. Detta beror på forsknings- och utvecklingsutgifternas sammansätt­

ning och de mycket begränsade möjligheterna att tillgodogöra sig generellt

stöd som små och medelstora företag samt fristående forskare och uppfinna­

re skulle ha. I förhållande till kostnaderna för samhället torde dessutom så­

dana stödåtgärders nettoeffekt vara av begränsad storlek. Det är därför nöd­

vändigt att lägga huvudvikten vid det statliga stödet till enskilda projekt.

Utbyggnaden av det projektinriktade statliga stödet till teknisk utveckling

i svenskt näringsliv har skett relativt snabbt. Speciellt under det senaste de­

cenniet har en rad nya organ skapats för att tillgodose behov av resurser för

skilda led i innovationsprocessen. Dessa resurser är redan nu av betydande

omfattning. Statens tekniska forskningsråd, Malmfonden och Norrlandsfon­

den förfogar över sammanlagt närmare 50 milj. kr. årligen, varav en avse­

värd del kan fördelas i form av bidrag eller lån till forsknings- och utveck­

lingsprojekt i företagen. Härtill kommer det år 1964 anvisade anslaget till

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

INFOR av 20 milj. kr., statens medverkan i den kollektiva forskningen, stö­

det till vissa statliga institut för forskning och provningsverksamhet, bidra"

till IVA etc.

b

Den nuvarande organisationen spänner över ett vidsträckt arbetsområde

och täcker sannolikt tämligen väl skilda existerande behov av statligt stöd

till teknisk utvecklingsverksamhet. Av flera skäl synes det dock mindre ra­

tionellt att bibehålla den nuvarande uppdelningen på flera finansierande or­

gan som svarar mot olika tänkta led i innovationsverksamheten. Det förefal­

ler omöjligt att — såsom en organisation av nuvarande slag förutsätter —

generellt göra en klar uppdelning mellan grundforskning, tillämpad forsk­

ning, tekniskt utvecklingsarbete och exploatering i den tekniska utvecklings­

verksamheten. En sådan uppdelning är heller inte eftersträvansvärd med

hansyn till att innovationsverksamheten i betydande utsträckning är en in­

tegrerad process. De organisatoriska gränserna mellan olika moment i inno­

vationsverksamheten är konstlade och bör därför så långt möjligt elimine­

ras.

Tidpunkten synes nu vara inne att se över och förstärka den nuvaran­

de organisationen för statens stöd till teknisk utveckling, samtidigt som

resurserna för denna verksamhet väsentligt ökas. En enhetlig organisation

bör skapas för att stödet till skilda ändamål lättare skall kunna samordnas.

Behovet av överblick, planering och uppföljning av insatserna bör också

därigenom kunna tillgodoses bättre än f. n.

I den tidigare nämnda departementspromemorian (bilaga 1) föreslås ett

centralt statligt organ för teknisk utveckling. Det nya organet föreslås bli be­

nämnt styrelsen för teknisk utveckling. Styrelsen skall enligt förslaget dels

fördela stöd till såväl forskningsinstitutioner som enskilda personer och fö­

retag, dels handha vissa uppgifter av förvaltande karaktär.

Exploatering, produktutveckling och marknadsföring av nya produkter

bör ske inom organ med kommersiell inriktning och klart definierade lön-

samhetskrav. Initiativ i denna riktning har under senare år tagits av det pri­

vata näringslivet genom bildandet av s. k. utvecklingsbolag inriktade på att

initiera, utveckla och exploatera innovationer. Frågan om ett motsvarande

statligt initiativ har nyligen behandlats i en departementspromemoria (bila­

ga 6). Flera skäl främst behovet av att utveckla nya produkter inom

vissa centrala samhällsområden — talar enligt promemorian för att ett stat­

ligt utvecklingsbolag inrättas.

Jag övergår nu till att närmare behandla förslagen i promemoriorna be­

träffande organisationen m. in. av den statliga verksamheten på den tek­

niska utvecklingens område. I detta sammanhang kommer jag även att läg­

ga fram förslag om väsentligt ökade resurser för olika delar av denna verk­

samhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

27

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Styrelsen för teknisk utveckling

Motivering funktioner m. m.

I departementspromemorian angående ökad statlig satsning på teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete konstateras bl. a., att det i \årt

land f.n. finns flera statliga eller statsunderstödda organ med uppgift att

lämna stöd åt teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Andra

organ har till uppgift att speciellt stödja exploatering av forskningsresultat

eller att främja innovationsverksamhet genom att ställa olika slags tjänster

till förfogande.

Det statliga stödet till teknisk utveckling har expanderat snabbt. Jämsides

med anslagsökningen till de högre utbildningsanstalterna och statens tek­

niska forskningsråd har det under det senaste decenniet successivt tillkom­

mit flera nya organ för statligt stöd till teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete.

Den nuvarande organisationen har tillkommit för att successivt tillgodose

uppkommande behov. Den har därvid visat en betydande flexibilitet. Emel­

lertid medför den organisatoriska splittringen också problem av olika natur.

Nackdelarna med att fördela den statliga stödverksamheten på flera organ

påtalades redan år 1963 i en OECD-rapport om svensk forskningspolitik.

Sedan dess har den statliga stödverksamheten expanderat ytterligare och

problemen har blivit alltmer kännbara.

Samordningsproblemen gäller enligt promemorian i första hand finansie-

ringsorganen. Flera av dessa har likartade uppgifter.

Såväl statens tekniska forskningsråd som Malmfonden lämnar bidrag till

tekniska forsknings- och utvecklingsprojekt. Malmfonden lämnar stöd även

åt industriellt utvecklingsarbete i form av bidrag, som vanligen är förenade

med återbetalningsskyldighet. Vid sidan härav främjas industriell exploate­

ring av forskningsprojekt genom den utlåningsverksamhet som INFOR be­

driver. Slutligen har en rad avtal ingåtts mellan staten och industrin om

direkt stöd via statsbudgeten till kollektiv forskning.

I promemorian konstateras, att gränserna mellan de olika organens verk­

samhet i praktiken ofta torde överskridas, vilket innebär ytterligare oklar­

heter i kompetensfördelningen. Dessa förhållanden gör enligt promemorian

att en bidragssökande kan behöva vända sig till flera organ innan möjlig­

heterna att erhålla stöd till ett projekt kan slutligt bedömas.

Det nuvarande systemet anses ha vissa nackdelar även i administrativt

hänseende. De nämnda organen har byggt upp egna sekretariat. Även om

en viss samordning genomförts, främst mellan Malmfonden och INFOR, an­

29

ses splittringen på olika organ innebära ett hinder för att effektivt utnyttja

utredningsresurserna. Vidare framhålls att finansieringen av de nuvarande

organens administration är svåröverskådlig. Statliga bidrag till administra­

tionskostnader utgår såväl direkt över statsbudgeten som indirekt över tek­

niska forskningsrådet och Malmfonden. Rådet bestrider dessutom genom

tillfälliga bidrag kostnaderna för utredningsverksamhet m. m. hos utomstå­

ende organ, bl. a. IVA. Vad slutligen den kollektiva forskningen beträffar

konstateras det, att staten nu saknar ett organ för handläggning av frågor

rörande det avtalsbundna samarbetet.

De angivna förhållandena talar enligt departementspromemorian för en

samordning i första hand av den finansierande verksamheten. En sådan

samordning skulle syfta till bl. a. att låta ett enda organ ta ställning till den

för varje fall lämpliga omfattningen och formen för ett eventuellt stöd. Det

stödjande organet skulle också ges möjlighet att kombinera skilda stöd­

former i annan utsträckning än som nu kan ske.

Vidare anses de ökande kraven på statliga insatser skapa behov av en

samlad avvägning. Även om prioriteringsfrågorna ytterst måste ankomma

på statsmakterna, bör det enligt promemorian finnas ett organ som kan ge

underlag för bedömning av behoven av forsknings- och utvecklingsinsatser

på olika tekniska områden och som kan ge rekommendationer beträffande

fördelningen av tillgängliga resurser. Av största vikt är att dessa sätts in på

områden där en reell effekt kan väntas.

Ett annat önskemål är att få till stånd en bättre uppföljning av det stöd

som tidigare lämnats. En framgångsrik stödverksamhet kräver en konti­

nuerlig rapportering och värdering av uppnådda resultat. Det bidragsbevit-

jande organet får härigenom underlag för att bedöma om utformningen av

olika stödåtgärder är ändamålsenlig.

Det anförda leder enligt promemorian till slutsatsen att den nuvarande

organisationen för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklings­

arbete bör förstärkas. Som framgått bör syftet framför allt vara att möj­

liggöra en samlad bedömning av bidragsbehoven och en ökad flexibilitet i

valet av stödform. Samtidigt understryks önskvärdheten av att bevara den

tekniskt högt kvalificerade prövning av bidragsärendena, som anses utgöra

en viktig förutsättning för det förtroende de nuvarande finansieringsorga-

nen åtnjuter.

I departementspromemorian konstateras, att den organisatoriska förstärk­

ningen bör uppnås genom att integrera den tidigare finansieringsverksam­

heten inom ett centralt organ, styrelsen för teknisk utveckling. Styrelsen

föreslås också överta vissa andra stödjande uppgifter, främst av service­

karaktär, som nu utövas av olika statsunderstödda organ.

Enligt det framlagda förslaget blir således styrelsens huvuduppgift för­

delningen av det ekonomiska stödet till teknisk forskning och industri­

ellt utvecklingsarbete samt den därmed sammanhängande bedömningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

30

prioriteringen och uppföljningen. Nuvarande stödformer förutsätts bli an­

vända i huvudsak oförändrade. Styrelsen skall sålunda överta tekniska forsk­

ningsrådets och Malmfondens uppgifter att lämna stöd åt forskningsprojekt.

Det understryks i detta sammanhang, att verksamheten inte bör begränsas

till enbart stöd åt bidragssökande utan i ökad omfattning ta formen av egna

initiativ till forsknings- och utvecklingsinsatser på områden, där förutsätt­

ningarna för exploateringsbara innovationer kan bedömas särskilt gynn­

samma. En annan stödform avser det stöd till industriellt utvecklingsarbete,

som hittills lämnats av Malmfonden och i viss mån även av INFOR. Styrel­

sen skall enligt förslaget även svara för utformningen av det avtalsbundna,

statliga stödet åt kollektiv forskning.

Vidare föreslås i promemorian styrelsens verksamhet innefatta vissa ser­

viceuppgifter. I detta sammanhang understryks betydelsen av att det skapas

effektiva mekanismer för förmedling av forskningsresultat till kommersiell

exploatering. Denna verksamhet, som i fråga om statsunderstödda projekt

nu bedrivs av EFOR, bör enligt promemorian inom det nya organet samord­

nas med Svenska uppfinnarkontorets rådgivning åt uppfinnare. Styrelsen

skall enligt förslaget även bedriva viss förmedling av forskningsuppdrag för

att stimulera till ökad användning av resurser hos universitet och högskolor,

statliga institut och industriföretag.

Styrelsen föreslås också utgöra centralt organ för frågor rörande svenskt

deltagande i internationellt tekniskt samarbete samt föreslås få vissa plane-

ringsuppgifter inom den tekniska dokumentationen. Ytterligare en uppgift

som styrelsen enligt departementspromemorian lämpligen bör tilldelas är

förvaltningen av vissa statsfinansierade forskningsstationer, i första hand

vissa delar av ÅR Atomenergis forskningsstation i Studsvik.

Det understryks slutligen i promemorian, att frågor rörande grundforsk­

ning och högre utbildning liksom hittills skall behandlas inom universitets-

och högskoleväsendet samt vederbörande forskningsråd. Samtidigt framhålls

betydelsen av att styrelsen baserar sin verksamhet på nära samarbete med

dessa organ, särskilt universitetskanslersämbetet.

Över departementspromemorian har ett hundratal remissyttranden avgetts

(bilaga 4). Vad som i promemorian anförts om kraven på samordning av

nuvarande resurser och kravet på en slagkraftig organisation för framtids-

planering och avvägning mellan olika ändamål har mött instämmande från

praktiskt taget alla remissinstanser. Förslaget om en styrelse för teknisk

utveckling har inte avstyrkts av någon remissinstans.

Remissinstanserna samtycker i stort till en lösning enligt departements­

promemorians förslag. Däremot varierar remissinstansernas synpunkter

på det föreslagna centrala organets framtida uppgifter och på hur existe­

rande organ skall inlemmas i eller samarbeta med detta. Många remiss­

instanser har starkt understrukit behovet av ett centralt organ för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

31

kollektiva forskningen, och ingen invändning har riktats mot att styrel­

sen handhar dessa uppgifter.

Den roll, som styrelsen föreslagits få härvidlag, har dock samtidigt ta­

gits till utgångspunkt för kritik mot förslaget att samma organ avses få

såväl medelstilldelande som förvaltande funktioner. Principiella betänklig­

heter mot detta har föranlett motförslag om parallella organisationer av

varierande slag. Vissa remissinstanser förordar, att två helt skilda or­

gan skapas, andra föreslår två samordnade organ — ett för medelstilldel­

ning, motsvarande tekniska forskningsrådets och delar av Malmfondens

samt eventuellt INFOR :s verksamhet, och ett förvaltande organ.

Eu organisatorisk gränsdragning mellan medelstilldelande och förval­

tande funktioner har förordats bl. a. av IVA, Kooperativa förbundet (KF)

och Sveriges industriförbund. Statens tekniska forskningsråd anser för

sin de! att funktionen att initiera och fördela medel till forskningsprojekt

fordrar speciell kompetens. Rådet menar därför, att denna funktion bör

utövas av ett för detta ändamål särskilt utsett organ, motsvarande det nu­

varande tekniska forskningsrådet, medan andra funktioner bör utövas av

en styrelse enligt departementspromemorians förslag.

Universitetskanslersämbetet har däremot framhållit, att med tanke på

bl. a. den samverkan som måste ske med ämbetet och andra organ en sam­

lad organisation bör vara en fördel. Statskontoret diskuterar skälen för att

åtskilja, å ena sidan, initierande och resursfördelande uppgifter och ä

andra sidan, mer service- och förvaltningsbetonade uppgifter. Statskontoret

finner emellertid att en sadan lösning — tva parallellställda organ med

gemensamt kansli —- ställer krav på särskilda samarbetsformer inte bara

på ledningsnivå utan även på sekretariatsplanet. Statskontoret kan därför

inte finna, att en dualistisk organisation av denna typ skulle ha några för­

delar jämfört med en sammanhållen myndighet.

Jag delar uppfattningen att olika former av statligt stöd och service till

teknisk utveckling böi’ samordnas sa att behovet av överblick, avvägning

och planering kan tillgodoses. Jag biträder därför förslaget att en styrelse

för teknisk utveckling inrättas.

Jag kan inte finna att tillräckliga skäl anförts för tanken att medels­

tilldelningen och andra funktioner bör hållas isär. Vad universitetskanslers­

ämbetet och statskontoret anfört häremot finner jag tungt vägande. Stödet

till teknisk forskning och till industriellt utvecklingsarbete samt service­

verksamhet, bl. a. för att förmedla forskningsresultat till industriell till-

lämpning, hör intimt samman och bör därför så långt möjligt samman­

hållas inom en organisation med överblick över hela den tekniska utveck­

lingen.

Den föreslagna styrelsen bör fr. o. m. den 1 juli 1968 överta hela ansvaret

för den statliga stöd- och serviceverksamhet, som nu utövas av statens tek­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

32

niska forskningsråd, Malmfonden, INFOR, EFOR och Svenska uppfinnar-

kontoret samt för statens medverkan i den kollektiva forskningen. I sam­

band härmed bör statens tekniska forskningsråd, INFOR och EFOR samt det

statliga stödet till uppfinnarkontoret upphöra. Även inriktningen av Malm­

fondens verksamhet bör ändras. Jag återkommer i det följande till hithö­

rande frågor.

Av flera skäl är det inte lämpligt att i förväg i detalj binda den när­

mare utformningen av styrelsens verksamhet. Med hänsyn till dennas

speciella karaktär bör det anförtros åt styrelsen att successivt utarbeta

verksamhetsformer, bl. a. med ledning av erfarenheter från de organ

som nu är verksamma på området. Det bör i detta sammanhang under­

strykas, att ett väsentligt syfte med detta förslag till förstärkning av den

statliga stöd- och serviceverksamheten är att möjliggöra en samlad bedöm­

ning av bidragsbehoven och en ökad flexibilitet i valet mellan olika for­

mer av stöd och stimulans till teknisk utveckling.

Även om det enligt min mening sålunda inte bör fixeras några detal­

jerade regler för styrelsens arbete på nuvarande stadium, bör dock vissa

allmänna riktlinjer anges med utgångspunkt från bl. a. departementsprome­

morian och remissinstansernas förslag.

Bedömningen av enskilda projekt som aktualiseras genom ansökningar

eller genom initiativ från styrelsens sida måste ske på delvis olika grunder,

beroende av verksamhetens karaktär. Den tekniska forskningen vid högre

utbildningsanstalter är i allmänhet av den karaktären att bl. a. kvalitets­

bedömningar och kännedom om olika forskares verksamhet måste få stor

betydelse vid beslut om medelstilldelning. I fråga om stöd åt industriella

utvecklingsprojekt måste i de flesta fall hänsyn till marknadens behov

spela en mer framträdande roll. I likhet med vad RF anfört finner jag det

vara av stor betydelse att den forskning, som staten genom den föreslagna

styrelsen skall stödja, även blir konsumentorienterad.

Behovet av skilda bedömningsgrunder för olika slag av forsknings- och

utvecklingsprojekt, som stöds av styrelsen, bör även påverka utform­

ningen av styrelsens arbetssätt. I enlighet med promemorians förslag torde

det vara fördelaktigt att inom styrelsen skapa nämnder för att tillgodose

behovet av särskild expertis. Härigenom kan nära kontakter fortlöpande

hållas med sakkunskapen inom forskningsinstitutioner och industri. Det

torde vara ändamålsenligt att systemet byggs upp successivt och det bör

överlåtas åt styrelsen att närmare utforma denna verksamhet i huvud­

saklig överensstämmelse med de principer som gäller för forskningsråden.

Jag förutsätter därvid att styrelsen till nämnder inom vissa av styrelsen an­

givna ramar delegerar beslutanderätten beträffande anslag till tekniska

forskningsprojekt.

De förslag rörande styrelsens arbetsuppgifter och arbetssätt som jag

lämnat i det föregående innebär för det projektbundna stödet till tek-

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

msk forskning och utveckling att tekniska forskningsrådets funktioner i

allt väsentligt överfors till den nya styrelsen. Därutöver bör genom sam­

ordningen kunna skapas bl. a. förutsättningar för den ökning av resurser­

na för beredning och handläggning av ärendena varom såväl rådet som

andra berörda organ vid flera tillfällen uttalat önskemål.

I det följande kommer jag att närmare beröra vissa ändrade riktlinjer

för statens stöd till kollektiv forskning vilka i huvudsak baseras på indu-

striforskningsutredningens förslag. Samarbetet mellan staten och indu­

strin förutsätts gälla preciserade program där forskningsuppgifterna anges.

Därigenom kommer styrelsens roll som centralt organ för statens medver­

kan att bli av väsentligen samma slag som när det gäller andra former

av stöd till forsknings- och utvecklingsarbete.

Ett antal remissinstanser har i sina yttranden över departementsprome­

morian uttalat, att det - bl. a. mot bakgrund av den ökade specialiseringen

inom forskning och teknisk utveckling samt behovet av samarbete mellan

olika forskningsgrenar — är motiverat att ta upp samarbetsformer och or­

ganisationsfrågor i ett större perspektiv än som skett i departementsprome­

morian.

Uppfattningen att det föreligger ett behov av en mera djupgående sam­

ordning ligger helt i linje med vad jag tidigare anfört om angelägenheten av

att samla samhällets resurser inom området för tillämpad naturvetenskap

och teknik. Frågan om en samordning av ett antal statliga forskningsinsti­

tutioner verksamma på den tekniska forskningens område har aktualiserats

även av industriforskningsutredningens förslag om att bygga fler forsk-

ningsstationer samt av 1966 års atomenergiutrednings förslag angående AB

Atomenergis forskningsstation i Studsvik. Vissa av de samordningsproblem

som behandlas i det följande har studerats av statens Järvafältsdelegation i

vad avser Stockholmsregionen. Resultatet av delegationens arbete väntas

bli framlagt inom kort.

Det finnas anledning att se över dispositionen av de betydande forsknings­

resurser, som staten förfogar över utanför universitet och högskolor. Det kan

nämligen enligt min mening ifrågasättas om den nuvarande organisatoriska

splittringen är ändamålsenlig samt om forskningsresurser och vunna forsk­

ningsresultat inte i större utsträckning kan komma hela samhällsekonomin

till godo. För en effektiv samordning krävs dock att de institutionella för­

hållandena på huvudmannasidan utformas rationellt

Till de institutioner som har de största resurserna på det tekniska forsk­

ningsområdet hör främst försvarets forskningsanstalt och flygtekniska för­

söksanstalten, som lyder under försvarsdepartementet, samt AB Atomenergi

(främst forskningsstationen i Studsvik), statens provningsanstalt och sta­

tens skeppsprovningsanstalt under finansdepartementet.

Av dessa institutioner dominerar FOA och AB Atomenergi i vad avser re-

2

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

33

34

sursernas storlek. FOA:s verksamhet är den mest mångsidiga. Med de krav,

som det moderna försvaret ställer, har det varit nödvändigt för FOA att

engagera sig i forsknings- och utvecklingsarbete inom större delen av det

tekniska kunskapsområdet. Det finns därför anledning att ytterligare öka

ansträngningarna att utnyttja FOA:s resurser och erfarenheter för andra

ändamål än enbart försvarsändamål och tillgodose det intresse som finns

härför i näringslivet och andra sektorer i samhället. En av förutsättningar­

na för ett civilt utnyttjande av FOA:s resurser är dock att försvarets behov

inte härigenom eftersätts.

De två mest specialiserade forskningsorganisationerna — flygtekniska för­

söksanstalten och AB Atomenergi — arbetar f. n. med outnyttjad kapacitet

till följd av minskade insatser på vissa forskningsområden och såsom fram­

gått har förslag framlagts om lämpliga åtgärder (beträffande flygtekniska

försöksanstalten prop. 1968: 109). Motsvarande problem torde föreligga vid

en del mindre institutioner inom andra tekniska områden.

Enligt min mening bör således undersökas möjligheterna att samordna

vissa statliga forskningsinstitutioner samt formerna för en sådan samord­

ning med syfte att effektivare utnyttja existerande resurser. Jag har därför

för avsikt att efter samråd med cheferna för berörda departement hemställa

om bemyndigande att tillkalla sakkunniga med uppgift att utreda dessa frå­

gor. Detta bör ske så snart resultaten av vissa pågående utredningar fram­

lagts.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Projektbundet stöd till teknisk forskning och industriell utveckling

Det nuvarande projektbundna stödet till tekniskt forsknings- och utveck­

lingsarbete utgår enligt följande. Stödet till tekniska forskningsprojekt hai

formen av bidrag från statens tekniska forskningsråd och Malmfonden. Sam­

manlagt beviljades under budgetåret 1966/67 17,9 milj. kr. till detta ända­

mål, varav 13 milj. kr. av tekniska forskningsrådet och 4,9 milj. kr. av

Malmfonden. Stödet till industriellt utvecklingsarbete utgår i form av bi­

drag och lån från Malmfonden och INFOR. Malmfondens bidrag härtill upp­

gick budgetåret 1966/67 till 6,3 milj. kr. INFOR utlånade under samma tid

1,2 milj. kr. för detta ändamål.

Bidrag till teknisk forskning lämnas i allmänhet med mycket begrän­

sade villkor om återbetalningsskyldighet, medan stödet till industriellt ut­

vecklingsarbete normalt har formen antingen av bidrag med återbetal­

ningsskyldighet eller liknande eller av lån mot marknadsmässig ränta och

särskilda riskavgifter. Denna åtskillnad har sin grund i det förhållandet att

staten ansetts i princip inte böra stödja kommersiellt inriktad privat verk­

samhet på ett sätt som kan innebära ogynnsamma effekter för konkurren­

sen på marknaden. Mot denna uppfattning har ingen erinran gjorts. Stöd

35

till projekt, som är klart inriktade på kommersiell exploatering, bör även

i fortsättningen utgå i form av lån eller som bidrag med villkorlig återbe-

talningsskyldighet.

Stöd till tekniska forskningsprojekt

Det anmälda behovet av projektbundet stöd till teknisk forskning är be­

tydande. Statens tekniska forskningsråd bär i sin långtidsplan för perio­

den 1966—1971 angett de forskningsområden som enligt rådet är särskilt

aktuella för forskningsinsatser. Med stöd härav och efter rådets fortlöpande

bedömning har rådet för budgetåret 1968/69 begärt ett totalanslag om 44

milj. kr.

Att lämna stöd till teknisk forskning i form av bidrag bör bli en av de

viktigaste uppgifterna för den föreslagna styrelsen. Stödet bör till betydande

del ha samma form som hittills och beslut om bidragens storlek fattas efter

traditionell kvalitetsprövning. För olika tekniska områden bör ramar fast­

ställas, med hänsyn till dels behovet av anslag såsom det kommit till uttryck

i kvalificerade ansökningar, dels behovet av att inom vissa prioriterade sek­

torer ge särskild stimulans åt den tekniska utvecklingen. När det gäller

bidrag till större, högt kvalificerade forskningsinstitutioner bör styrelsen ha

rätt att träffa överenskommelse om stöd till forskningsarbete även för längre

perioder än ett år. Jag återkommer närmare till sistnämnda fråga i samband

med behandlingen av den kollektiva forskningen.

Stöd till industriellt utvecklingsarbete

Den tillämnade styrelsen för teknisk utveckling bör fortsätta och inten­

sifiera den verksamhet för stöd åt utvecklingsarbete, som nu bedrivs av

Malmfonden och INFOR. Om styrelsen får möjlighet att i skilda former

stödja såväl teknisk forskning som industriellt utvecklingsarbete, får sty­

relsen ett brett register att spela över. Detta bör som flera remissinstanser

framhållit vara särskilt fördelaktigt då styrelsen härigenom kan följa upp

ett projekts eller en metods utveckling från forskningsstadiet in på den

industriella exploateringen.

Malmfonden bör i fortsättningen förvaltas av styrelsen för teknisk ut­

veckling. Vidare bör malmfondsmedlen i fortsättningen i huvudsak reser­

veras för stöd åt tekniskt-industriellt utvecklingsarbete. Liksom hittills

bör stödet i princip utgå i form av bidrag med villkorlig återbetalnings-

skyldighet. Vad jag anfört om Malmfondens verksamhet påkallar ändringar

i fondens stadgar. Om sådana ändringar beslutar Kungl. Maj :t.

Jag vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av ett nära sam­

arbete mellan styrelsen för teknisk utveckling och Norrlandsfonden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

36

Storleken av ränta och avgifter i INFOR :s långivning syftar till full för­

lusttäckning. Utöver marknadsränta uttas riskavgifter på i genomsnitt

6 %. De relativt höga kostnader som blivit följden härav har otvivelaktigt

haft en hämmande inverkan på INFOR:s långivning.

De lånemedel som nu står till INFOR :s förfogande bör överföras till

styrelsen. I samband härmed bör även INFOR :s tillgångar i form av ford­

ringar m. m. föras över till styrelsen. INFOR bör härvid upphöra som själv­

ständig myndighet.

I första hand bör lånemedlen användas för att vidareutveckla forsknings­

projekt, där styrelsen i tidigare skede lämnat bidrag. Stödet bör hädan­

efter ha formen av lån. Styrelsen bör vara oförhindrad att lämna lån mot

endast marknadsmässig ränta och bör inte heller vara skyldig att utta

några särskilda riskavgifter. Räntan torde i allmänhet böra anpassas till

den räntenivå som tillämpas för statliga industrigarantilån. Om det an­

ses skäligt i det enskilda fallet, bör styrelsen också betinga sig att säkerhet

ställs för lån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Publicering och sekretess i bidragsärenden

I likhet med vad nu är fallet bör bidrag till teknisk forskning vid

läroanstalter och institut i regel förenas med skyldighet för mottagaren

att ställa resultaten till allmän disposition. Vanligen förutsätter en fortsatt

exploatering av en uppfinning att denna patentsökts. I de fall då stödda

forskningsarbeten leder fram till uppfinningar, som bedöms ha förutsätt­

ningar för framtida exploatering, bör styrelsen kunna medge undantag från

publiceringskravet. Normalt bör då bidragsmottagaren i stället åläggas åter-

betalningsskyldighet för det uppburna bidraget i den mån som exploatering

av uppfinningen ger ekonomiskt utbyte.

Vad gäller bidrag till enskilda uppfinnare och industriföretag för tek­

niska forsknings- och utvecklingsprojekt bör inte krävas att dessa skall

vara förenade med publiceringsskyldighet. I stället bör principen vara att

bidragen förenas med villkorlig återbetalningsskyldighet i likhet med

vad som f. n. gäller för sådant stöd från Malmfonden. Styrelsen bör dock

vara oförhindrad att, när så befinns lämpligt, avlösa villkor om återbetal­

ningsskyldighet mot att bidragsmottagaren ställer resultaten till allmän

disposition eller ger styrelsen möjlighet att förfoga över dessa för vidare-

föring till industriell exploatering. Målet bör vara att resultaten av de stöd­

da projekten skall överföras till ekonomiskt nyttiggörande. Detta bör inte

inkräkta på bidragsmottagarens rätt att i första hand få exploatera re­

sultaten av de stödda projekten.

En väsentlig förutsättning för att styrelsen skall kunna stödja forsk­

nings- och utvecklingsprojekt är att vissa handlingar innefattande tekniska

och kommersiella uppgifter i sådan ärenden inte får utlämnas. Avsikten är

37

att chefen för justitiedepartementet senare skall anmäla förslag om erfor­

derliga ändringar i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i

rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen).

Stöd till kollektiv teknisk forskning m. in.

De allmänna motiven för kollektiv forskning och statens medverkan i

denna har jag tidigare angett. Därvid omnämnde jag även indtistriforsk-

ningsutredningens i november 1967 avgivna delbetänkande angående

branschforskning och forskningsstationer. Utredningens betänkande har

remissbehandlats i samma ordning som departementspromemorian rörande

ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

I bilaga 4 ingår en sammanställning av remissyttrandena över betänkandet.

Industriforskningsutredningens förslag innebär en väsentlig ökning av

statens stöd till kollektiv teknisk forskning. Utredningen har även tagit upp

en rad frågor som sammanhänger med statens medverkan i denna form av

forskning. Utredningens betänkande har av remissinstanserna genomgående

mottagits positivt och dess förslag har i allt väsentligt tillstyrkts.

Jag finner i likhet med utredningen att ett fortsatt och utvidgat stöd till

den kollektiva forskningen är motiverat. Detta stöd bör ges eu delvis ny in­

riktning i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Den sty­

relse för teknisk utveckling, som jag i det föregående föreslagit, bör vara

centralt organ för frågor rörande statens deltagande i kollektiv forskning.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för olika frågor om utformningen

av det statliga stödet och styrelsens funktioner i sammanhanget.

Några remissinstanser, såsom FOA och statens provningsanstalt, under­

stryker behovet av flexibla organisationsformer och förhållandevis stora

forskningsenheter. Sveriges industriförbund påpekar att branschforskningen

förutsätter en homogen mottagarkrets, som kan initiera forskning och bidra

till finansieringen. Förbundet finner vidare väsentligt att intresserade par­

ter med statligt stöd skall kunna gå in i ett forskningssamarbete av sådan

karaktär att det kan och bör upplösas efter några år antingen därför att

forskningsuppgiften är slutförd eller därför att en annan samarbetsform

visar sig mera ändamålsenlig.

Det framgår av industriforskningsutredningens betänkande, att kollek­

tiv teknisk forskning stöds inte bara av företag med stor inbördes likhet

utan även av branscher med starkt splittrad struktur såväl med avseende

på företagens storlek som på produktionens inriktning. Inom vissa bran­

scher är satsningen på den kollektiva tekniska forskningen omfattande,

i andra åter obetydlig. Någon enhetlig och statisk syn på denna organisa­

toriska form av teknisk industriell forskning kan därför enligt min me­

ning inte anläggas. Det är också angeläget att fortlöpande pröva förutsätt­

ningarna för statens engagemang i den kollektiva tekniska forskningen.

Kungi. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

38

l detta sammanhang vill jag liksom Sveriges industriförbund betona, att

omfattningen av statens engagemang inom skilda områden mer än hittills

måste kunna omprövas. På längre sikt torde detta vara en förutsättning-

för att det statliga stödet inte enbart skall innebära en uppräkning av re­

dan tidigare beslutade engagemang.

En sådan syn bör också påverka formerna för statens långsiktiga poli­

tik inom området. Om det är naturligt att staten inte bara inträder i nya

engagemang med grupper av industriföretag utan även avbryter tidigare

etablerad samverkan, bör formerna vara sådana att kravet på rörlighet i

inriktningen av statens stöd och medverkan i industriell teknisk forskning-

tillgodoses. På sikt bör därför statens samverkan med industrin i ökad

utsträckning avse genomförandet av preciserade forskningsprogram, vilka

inte nödvändigtvis förutsätter att särskilda institut med egna laboratorie­

resurser tillskapas. Utnyttjas i stället i ökad utsträckning redan existerande

resurser vid forskningsinstitutioner och inom industri ges ökade möjligheter

till en mer flexibel inriktning av såväl statens som industrins stöd och med­

verkan i den kollektiva tekniska forskningen. Styrelsen för teknisk ut­

veckling bör ha till uppgift att fortlöpande följa den kollektiva tekniska

forskningsverksamheten och pröva förutsättningarna för och värdet av

statens engagemang i denna.

Handläggningen av frågor rörande statens stöd och medverkan i den

kollektiva tekniska forskningen skulle i och för sig förenklas, om en­

tydiga kriterier och bedömningsgrunder kunde uppställas för att angelägen-

lietsgradera de uppträdande behoven. Såsom industriforskningsutredning-

en visar är det knappast möjligt att uppnå en meningsfull formalisering av

handläggningen av dessa frågor. Det statliga stödets dimensionering och

inriktning måste i stället i stor utsträckning bedömas från fall till fall.

Vissa riktlinjer kan dock anges.

En utgångspunkt för bedömningen av statlig medverkan i kollektiv tek­

nisk forskning bör vara vederbörande industrigrupps eller branschs eget

intresse av ekonomisk satsning på den kollektiva forskningsverksamheten.

Beträffande förhållandet mellan statens och industrins bidrag anser jag i

likhet med FOA att några schabloner inte bör uppställas. Som en riktpunkt

torde dock böra anges att industrin svarar för större delen av det avtals-

bundna stödet. Det bör också förutsättas att i princip alla företag i berörda

branscher får rätt att genom rimligt ekonomisk bidrag vinna anslutning-

till och delta i den statsstödda verksamheten.

Då skilda grupper av företag söker statens medverkan eller stöd till forsk­

ning som helt eller till betydande del kräver likartade resurser, bör möjlig­

heterna till samordnat utnyttjande av erforderliga resurser beaktas.

Om sådan samverkan kan bedömas fördelaktig bör staten inte bara för­

utsätta sådan som grund för statligt stöd utan också själv ta initiativ därtill.

Härav bör även följa att särskilda kollektiva forskningsinstitut med egna

Kungl. Maj:ts proposition, nr 68 år 1968

39

resurser inte tillskapas om de anförda behoven av' kollektiv' forskning kan

tillgodoses genom att utnyttja existerande forskningsinstitut eller befint­

liga resurser vid universitet, högskolor och andra statliga eller enskilda insti­

tutioner.

Industriforskningsutredningen föreslår, att det långsiktiga statliga stödet

till kollektiv teknisk forskning också fortsättningsvis binds genom avtal

med industrin, och anger grunderna för sådana avtal. Flertalet remissin­

stanser ansluter sig till utredningens förslag i dessa avseenden. I flera ytt­

randen tillstyrks särskilt förslaget om prograinbudgetering som grund för

institutens planering och kostnadsredovisning. Vidare förs fram förslag

om olika former av »rullande» avtal. I detta sammanhang bör beröras det

i departementspromemorian framlagda förslaget att styrelsen för teknisk

utveckling borde godkänna större ändringar och upptagande av nya projekt

inom ramen för det forskningsprogram som ligger till grund för träffade

avtal. Detta har mött invändningar från ett stort antal remissinstanser.

Dessa invändningar har jag funnit bärande. Styrelsen för teknisk utveck­

ling bör inom ramen för sin uppgift att samordna utnyttjandet av forsk­

ningsresurserna ta del av de detaljerade forskningsprogram som instituten

årligen gör upp. Endast i den mån sådana ändringar vidtas i dessa program

att forskningsverksamhetens allmänna inriktning förändras, bör det an­

komma på styrelsen att ta ställning till ändringarna.

Statens samverkan med näringslivet i den kollektiva tekniska forskningen

bör enligt min mening även i fortsättningen regleras genom avtal med ve-

derebörande bransch. Framgent bör samverkan i första hand avse genom­

förandet av en viss verksamhet. Genom sådana avtal bör det långsiktiga

statliga stödet till kollektiv teknisk forskning regleras. Vid sidan av sådant

avtalsbundet stöd bör emellertid möjligheter stå öppna för styrelsen liksom

för statliga forskningsråd och fonder att stödja projekt vid sidan av pro­

grammen. Avtalen bör normalt grundas på ett av industriparten framlagt

forskningsprogram, underbyggt av en rimlig och hållbar kombination av

arbetsmål, tidsplaner och ekonomiska planer. Häri bör ingå en redogörelse

för det långsiktiga allmänna forskningsprogram som karakteriserar verk­

samhetens inriktning. Avtalen bör inte innehålla föreskrifter om att det stat­

liga stödet skall följa ett ökande industribidrag. Ej heller bör indexklausuler

förekomma. Kostnaderna och medelsåtgången för att genomföra program­

met bör vara klart redovisade, såväl vad avser programmet i dess helhet

som, på kortare sikt, dess olika delar. Jag vill i detta sammanhang i likhet

med industriforskningsutredningen hänvisa till de principer för program-

bugetering som anvisats i statskontorets programbudgetutredning (SOU

1967: It—13). Däri lämnade förslag bör i tillämpliga delar beaktas och till-

lämpas vid de statsstödda kollektiva forskningsinstitutens planering och

kostnadsredovisning. Det torde få ankomma på styrelsen för teknisk utveck­

ling att lämna närmare anvisning i detta avseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

40

Som jag nyss anförde bör statens stöd i ökad omfattning inriktas på viss

verksamhet. Stödet bör således inte bindas till bestämda resurser eller för­

utsätta att särskilda sådana tillskapas. Inom de ramar som anges av respek­

tive forskningsinstituts programbudget bör institutens ledning i stället an­

visa olika slag av resurser på ett sådant sätt att de för verksamheten an­

slagna medlen utnyttjas optimalt. Genom att instituten även medges frihet

i valet mellan egna och upphandlade tjänster bör ökad rörlighet uppnås

såväl för verksamhetens inriktning vid de enskilda instituten som för statens

engagemang i skilda verksamheter.

Jag vill också i likhet med industriforskningsutredningen framhålla möj­

ligheterna för staten och industrin att träffa avtal om deltagande i utländska

forskningsinstitut och internationella projekt av intresse för en bransch.

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid möjligheterna att mellan de nor­

diska länderna åstadkomma en samordning av såväl forskningsresurser som

deras utnyttjande.

Avtalen rörande driften av Svenska träforskningsinstitutet, Svenska textil­

forskningsinstitutet, Institutet för metallforskning, Svenska institutet för

konserveringsforskning och Institutet för optisk forskning löper ut med

utgången av innevarande budgetår. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndi­

gande den 15 december 1967 bar jag tillkallat sakkunniga för att för statens

räkning förhandla och under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande träffa

avtal med vederbörande branschstiftelser om driften av nyss nämnda institut

jämte Svenska silikatforskningsinstitutet. Jag har tidigare i dag hemställt om

bemyndigande att utsträcka uppdraget till att avse förhandlingar även med

företrädare för andra branscher. Därutöver torde ytterligare avtal be­

höva träffas med företrädare för industribranscher och grupper av före­

tag rörande driften av vissa branschforskningsinstitut samt s. k. horison­

tella institut utan klar anknytning till viss industribransch. Om en organi­

serad grupp av industriintressenter står bakom ett sådant institut synes det

lämpligt att det långsiktiga stödet kanaliseras genom ett avtal med veder­

börande industriintressenter på samma sätt som för branschforsknings­

instituten. Styrelsen för teknisk utveckling bör dock vara oförhindrad att

välja den form för det långsiktiga stödet som i det enskilda fallet befinns

lämpligt.

Uppmärksamhet bör även ägnas vissa institutioner och forskargrupper

med anknytning till de tekniska högskolorna. I några fall har där byggts

upp omfattande verksamheter, som i huvudsak finansierats genom kort­

siktiga bidrag från forskningsråd och fonder, främst statens tekniska forsk­

ningsråd och Malmfonden. Styrelsen bör pröva i vilken utsträckning så­

dana kortsiktiga bidrag bör ersättas med långsiktigt stöd. Därvid bör i till-

lämpliga delar samma principer gälla som för det statligt stödet till den

kollektiva industriforskningen.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör styrelsen för teknisk utveck-

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition, nr 68 år 1968

41

Img inom den kostnadsram som senare kommer att föreslås initiera och driva

förhandlingar samt under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande träffa

avtal rörande kollektiv teknisk forskning i skilda former. På styrelsen bör i

enlighet med industriforskningsutredningens förslag även ankomma att utse

statens representanter i styrelserna för de kollektiva forskningsinstituten.

Serviceverksamhet m. m.

Rådgivnings- och kontaktverksamhet

Förutom direkta bidrag till teknisk forskning och utveckling lämnar sta­

ten även betydande finansiellt stöd till serviceverksamhet på detta område.

Dessa stödåtgärder har främst syftat till att underlätta överföring av tek­

niska innovationer till ekonomisk exploatering.

I en nyligen av universitetskanslersämbetet på uppdrag av Kungl. Maj:t

företagen utredning, som redovisats i en promemoria benämnd Forsknings­

samverkan Universitet och Högskolor — Näringsliv, föreslås att kontakter­

na mellan läroanstalter och näringsliv byggs ut för att möjliggöra en ökad

användning av resurserna vid universitet och högskolor för uppdragsforsk­

ning. För att åstadkomma detta föreslås en rad konkreta åtgärder såsom

att uppta särskilda samarbetsprojekt mellan läroanstalternas institutioner

och näringslivet, samt att vidga kontakterna dem emellan genom att inrätta

särskilda kontaktmän vid läroanstalterna, anordna industriseminarier och

expertkonferenser, utge informationsskrifter samt anvisa resebidrag för att

öka kontakten mellan forskare vid läroanstalter och näringslivet. På grund­

val av denna utredning har universitetskanslersämbetet hemställt att ett

reser\ationsanslag på 1 milj. kr. ställs till förfogande under sjunde huvud­

titeln för att genomföra åtgärder för vidgad forskningssamverkan mellan

läroanstalter och näringsliv i huvudsaklig överensstämmelse med de för­

slag som framlagts i utredningen.

EFOR har som huvuduppgift att förmedla överföring av forskningsre­

sultat till näringslivet. Denna verksamhet innebär i huvudsak insamling och

bedömning från exploateringssynpunkt av forskningsresultat vid universi­

tet, högskolor och andra forskningsinstitutioner, biträde i därmed samman­

hängande patentfrågor samt kontakter med näringslivet för överföring av

forskningsresultat till ekonomiskt nyttiggörande. EFOR:s verksamhet har

hittills huvudsakligen varit begränsad till sådana projekt som stötts av tek­

niska forskningsrådet och Malmfonden. Såsom framhållits av bl. a. statens

tekniska forskningsråd och IVA har erfarenheterna av EFOR:s verksamhet

varit mycket goda och motiverar en utvidgning av denna form av service

för att befordra kontakten mellan forskning och näringsliv samt främja tek­

niska innovationers vidareföring till ekonomisk exploatering.

De åtgärder som föreslås av universitetskanslersämbetet gränsar till den

2f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr B8

42

verksamhet, som bedrivs av EFOR och innebär till betydande del en utvidg­

ning och fördjupning härav. Detta bör enligt min mening medföra en in­

tegration av EFOR:s nuvarande verksamhet med de av universitetskanslers-

ämbetet föreslagna åtgärderna för ökade kontakter mellan forskning och

näringsliv till den del dessa avser området teknisk forskning och utveckling.

För att åstadkomma en riktig resursanvändning fordras dock en gemen­

sam styrning av stödet till sådana aktiviteter och det direkta bidragsstödet

till teknisk forskning och utvecklingsarbete. Det synes därför nödvändigt

att service- och kontaktverksamheten tillsammans med bidragsverksamhe-

ten sammanförs under styrelsen. Det bör ankomma på styrelsen att när­

mare utforma, organisera och successivt bygga upp en utvidgad kontakt-

och serviceverksamhet. Detta bör ske i nära samråd med universitetskans-

lersämbetet. De i ämbetets utredning föreslagna åtgärderna torde i stor ut­

sträckning vara lämpade att läggas som grund för en vidgad kontaktverk­

samhet. Kostnaderna för denna verksamhet bör utgå över styrelsens förvalt­

ningsanslag. Till universitetskanslersämbetets övriga förslag rörande en

ändamålsenlig samverkan mellan universiteten och näringslivet kommer

ställning att tas i andra sammanhang.

Svenska uppfinnarkontoret bedriver en verksamhet som är likartad med

den som bedrivs av EFOR, ehuru uppfinnarkontorets arbete huvudsakli­

gen varit inriktat på rådgivning och stöd åt enskilda uppfinnare i första

hand i patent- och exploateringsfrågor. Uppfinnarkontorets fortsatta verk­

samhet har som tidigare nämnts varit föremål för utredning av en särskild

sakkunnig, som år 1967 avlämnade ett betänkande i frågan. I betänkandet

framhålls att kontoret bör erhålla större resurser samt ges möjlighet att

öka sin bidragsgivande verksamhet. Vidare föreslås att staten ensam skall

överta det ekonomiska ansvaret för kontorets verksamhet. Den sakkunnige

framhåller även att kontorets arbete bör bedrivas i nära samarbete med

EFOR.

I departementspromemorian föreslås att staten även i fortsättningen skall

lämna stöd åt enskilda uppfinnare samt att såväl EFOR:s som uppfinnar­

kontorets verksamhet samordnas med det direkta statliga stödet till teknisk

forskning och utveckling och till följd härav inordnas under den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling.

Ett flertal remissinstanser bl. a. statens tekniska forskningsråd, IVA, LO

och Industriförbundet framhåller önskvärdheten av att erforderliga resur­

ser ställs till förfogande för stöd till uppfinnarverksamhet.

Vad gäller den framtida organisationen av uppfinnarkontorets verksam­

het framförs ett flertal olika förslag från remissinstanserna. Av de direkt

berörda organen anser EFOR att den föreslagna styrelsen bör bli huvudman

för en i stiftelseform genomförd samordning av uppfinnarkontoret och

EFOR. Däremot anser uppfinnarkontoret liksom bl. a. Svensk industriför­

ening och Svenska patentombudsföreningen att kontoret bör fortsätta som

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

43

en självständig organisation i stiftelseform. Vissa andra remissinstanser

såsom bl. a. FOA, statens tekniska forskningsråd och TCO föreslår att

EFOR :s och uppfinnarkontorets funktioner sammanslås i ett fristående or­

gan, som erhåller anslag från styrelsen. De huvudsakliga motiv som anförs

för att uppfinnar- och exploateringsverksamheten skall bedrivas i ett fri­

stående organ är dels att arbetet då kan bedrivas i mer obundna former,

dels att kraven pa sekretess bättre kan tillgodoses. Ett flertal remissorgan

bl. a. statskontoret och patent- och registreringsverket tillstyrker däremot

departementspromemorians förslag att verksamheten vid EFOR och upp-

finnarkontoret samordnas och förs in under den nya styrelsen.

Som jag ovan anfört bör EFOR:s verksamhet och den typ av kontakt­

verksamhet, som föreslås av universitetskanslersämbetet, föras samman

med den bidragsverksamhet, som styrelsen för teknisk utveckling avses be­

driva. Genom att inom styrelsen föra samman resurserna för rådgivning

och stöd åt enskilda uppfinnare med övrig service- och kontaktverksamhet,

skapas ökade förutsättningar för en allsidig prövning av ärenden, som be­

rör stöd och rådgivning åt uppfinnare. Samtidigt ges större möjligheter till

en mer långtgående service åt uppfinnare och forskare innefattande såväl

provning av innovationers tekniska värde och uppfinningshöjd som rådgiv­

ning och kontaktförmedling vad gäller framtida industriell exploatering.

Särskilt bör uppmärksammas möjligheterna att ge en värdefull service till

den viktiga innovationsverksamhet, som äger rum hos de mindre företagen.

Jag finner därför övervägande skäl tala för att hela den statsstödda kon­

takt- och serviceverksamheten inom området för teknisk forskning och ut­

veckling samordnas inom styrelsen. En följd av att styrelsen övertar EFOR:s

och uppfinnarkontorets funktioner bör bli att styrelsen får behörighet att

överta dessa organs tillgångar och förpliktelser.

Det bör understrykas att styrelsens verksamhet på exploateringsområdet

skall vara rent förmedlande och rådgivande. Styrelsen skall således inte ha

befogenhet att direkt engagera sig i det ekonomiska utnyttjandet av teknis­

ka innovationer. Denna form av statlig satsning kommer jag att beröra när­

mare i det följande.

En väsentlig förutsättning för att styrelsen skall kunna fullgöra sina

uppgifter som serviceorgan är att erforderliga bestämmelser meddelas för

att styielsen skall kunna tillgodose företags, forskares och uppfinnares be­

höriga intresse av att kommersiella och tekniska hemligheter skyddas på

ett tillfredsställande sätt. Kungl. Maj :t har möjlighet att meddela erforder­

liga sekretessbestämmelser och att i instruktion för styrelsen reglera frågor

rörande tystnadsplikt. Det bör strykas under att de särskilda nämnder som

föreslås bli inrättade för fördelning av stöd till forskningsprojekt m. m. inte

avses handlägga ärenden rörande exploaterings- och uppfinnarverksam­

het. Genom att erforderliga garantier skapas för att skydda sekretessen

k1 ing sadana ärenden bortfaller det väsentliga motivet för att sammanföra

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

EFOR:s och Svenska uppfinnarkontorets verksamhet i en fristående stif­

telse.

Då styrelsen övertar uppfinnarkontorets verksamhet måste den även ha

möjligheter att ge bidrag för att stödja uppfinnarverksamhet. Sådana bidrag

är i princip att jämställa med bidrag till industriellt utvecklingsarbete och

bör därför utgå ur Malmfonden. Till följd härav bör styrelsen från denna

fond avsätta ett belopp som utgör ram för stöd åt enskilda uppfinnare, var­

vid bör uppmärksammas möjligheten att genom ökat stöd främja denna

viktiga form av innovationsverksamhet. Ärenden rörande fördelning av

bidrag till uppfinnarverksamhet bör inom styrelsen kunna handläggas i

annan ordning än bidrag till industriella utvecklingsprojekt, eventuellt med

biträde av en särskild nämnd.

Villkoren för bidrag till uppfinnarverksamhet bör i princip vara de­

samma som gäller för övriga bidrag från Malmfonden. Vad gäller styrelsens

serviceverksamhet får förutsättas att en del av kostnaderna för denna

verksamhet i likhet med vad nu är fallet måste finansieras genom avgifter.

Det bör ankomma på styrelsen att närmare utforma reglerna för sådan

avgiftsbeläggning. Ärenden som kräver särskilda utredningar bör i princip

vara avgiftsbelagda medan däremot den allmänna rådgivningen bör vara

kostnadsfri. Vidare bör även i fortsättningen avgiftsbefrielse kunna med­

ges medellösa uppfinnare.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Information och dokumentation

De allt större insatserna för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete

skapar ett motsvarande ökat behov av informations- och dokumentations­

tjänst. Såsom närmare beskrivits i departementspromemorian omhänder-

has f. n. service på detta område av ett flertal olika organ. Med anledning

härav föreslås i promemorian att ett centralt organ skapas för planering av

information och dokumentation inom området för teknisk forskning och

utveckling, medan den operativa verksamheten även i fortsättningen om­

besörjs av vederbörande fackorgan inom stat och näringsliv. Så gott som

samtliga remissinstanser, bl. a. Svenska nationalkommittén för dokumenta­

tion, statskontoret, universitetskanslersämbetet, naturvetenskapliga forsk­

ningsrådet och ett flertal branschforskningsinstitut, hälsar promemorians

förslag med tillfredsställelse. Vissa remissinstanser tar även upp behovet

av ökade internationella kontakter på detta område. Vidare påpekas att den

tekniska dokumentationen måste samordnas med övrig vetenskaplig infor­

mation och dokumentation.

Ett omfattande arbete utförs av en rad enskilda och statliga organ för

att åstadkomma förbättrade former för information och dokumentation.

Jag delar uppfattningen att frågor rörande teknisk information och do­

kumentation bör samordnas med motsvarande frågor inom andra veten­

45

skapliga områden. Med hänsyn till det allt större behovet av systematise­

ring och planering inom området, den nuvarande organisatoriska splitt­

ringen, samt det ökade behovet av internationella kontakter anser jag

emellertid nödvändigt att ett självständigt organ inrättas, vars uppgifter

bör omfatta all vetenskaplig information och dokumentation.

Det föreslagna organet bör samordna resurserna inom området för

vetenskaplig information och dokumentation, ta initiativ och främja forsk­

nings- och utvecklingsarbete, svara för den långsiktiga planeringen samt

fungera som nationellt och internationellt kontaktcentrum. De operativa

funktionerna bör däremot även i fortsättning handhas av vederböiande

fackorgan. Det föreslagna organet bör lämpligen erhålla benämningen rådet

för vetenskaplig information och dokumentation. Rådets ledamöter bör

vara företrädare för organ, som i väsentlig omfattning handhar informa­

tions- och dokumentationsfrågor på det vetenskapliga området samt före­

trädare för forskning och näringsliv. Det ankommer på Kungl. Maj:t att

utfärda instruktion för rådet och att utse dess ledamöter. Erforderliga

medel för rådets verksamhet bör ställas till förfogande över styrelsens an­

slag för förvaltningskostnader. Erforderlig personal för rådets verksamhet

bör tills vidare vara anställd hos styrelsen för teknisk utveckling och av­

lönad över nämnda anslag. Det bör dock understrykas att denna personal

skall vara underställd rådet. Sedan närmare erfarenheter av verksamheten

vunnits, bör övervägas om kostnaderna för rådet bör bestridas ö\er ett

särskilt anslag på riksstaten.

En med dokumentationsverksamhet närbesläktad aktivitet bedrivs av

Tekniska nomenklaturcentralen, vars verksamhet till stor del är statsfinan-

sierad. Det bör ankomma på rådet att närmare utreda förutsättningarna föl­

en integration eller ett nära samarbete mellan rådet och nomenklaturcentra­

lens sekretariat.

Styrelsen måste vidare inom sitt verksamhetsområde bedriva en egen

informations- och dokumentationstjänst. Denna bör främst omfatta in­

formation om styrelsens och andra statliga organs verksamhet inom om­

rådet för teknisk forskning och utveckling, samt rapporter rörande av

styrelsen understödda aktiviteter. Särskilt bör understrykas det stora in­

formationsbehov som finns för att styrelsen skall kunna fullgöra sin funk­

tion som kontaktorgan mellan forskning och näringsliv. Styrelsen bör sam­

ordna den egna informationsverksamheten med IVA:s informations- och

dokumentationsservice, särskilt beträffande utlandsinformationen.

Kuhgl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Internationell verksamhet

Som framhålls i departementspromemorian har det internationella ulby-

tet i frågor rörande teknisk forskning och utveckling fått en allt större be­

tydelse under senare år. Utbytet äger bl. a. rum inom OECD:s forsknings-

46

kommittéer, ECE, ESRO och det nordiska samarbetsorganet Nordforsk samt

inom de internationella samarbetsorgan, som skapats av olika näringsor-

ganisationer. Härtill kommer ett stort antal konferenser och utställningar

av intiesse för teknisk forskning och utveckling. En viktig internationell

kontaktverksamhet bedrivs genom de av IVA administrerade tekniska atta­

chéerna. Sådana tinns f. n. i Förenta staterna, Sovjetunionen, Frankrike

och Japan.

I departementspromemorian framhålls att det bör vara eu viktig arbets-

uppgift för den föreslagna styrelsen att följa arbetet inom internationella

organ, att samordna det svenska deltagandet, och att bevaka möjligheterna

att få till stånd ett konkret samarbete på såväl nordisk som bredare euro-

jjeisk bas. Vidare förutsätts att styrelsen lämpligen bör bli bidragsbeviljande

organ för deltagande i internationella konferenser, symposier och studie­

resor samt tjäna som remiss- och utredningsorgan i frågor som gäller

svenskt deltagande i internationellt samarbete inom området för teknisk

forskning och utveckling. I promemorian framhålls vidare att den av IVA

administrerade attachéverksamheten bör fortgå i oförändrade former.

Den stora betydelsen av internationellt utbyte i frågor rörande teknisk

forskning och utveckling och behovet av ökade internationella kontakter

framhålls av flera remissinstanser bl. a. IVA och statens tekniska forsk­

ningsråd.

En av huvuduppgifterna för styrelsen bör vara att tjäna som utredande,

förvaltande och bidragsbeviljande myndighet på detta område. Speciellt

viktiga arbetsuppgifter för styrelsen bör därvid vara att främja och initiera

internationellt samarbete som särskilt kan övervägas rörande större forsk­

nings- och utvecklingsprojekt. I synnerhet bör uppmärksammas möjlig­

heten att på nordisk basis åstadkomma sådan samverkan. Bland sty­

relsens funktioner bör ingå att bevilja bidrag för svenskt deltagande i

internationella konferenser och symposier samt till studieresor i utlandet

m. in. Såsom framhållits av IVA bör styrelsen även lia möjlighet att fi­

nansiellt stödja internationella konferenser, som anordnas i Sverige. Bi­

drag till internationell verksamhet bör utgå över styrelsens reservationsan­

slag för stöd till tekniska forskningsprojekt.

Såsom framhålls i departementspromemorian, vilket även biträds av

bl. a. IVA, bör styrelsen inte ha behörighet att utse statliga delegater i

offentliga internationella organ och myndigheter. Denna uppgift bör som

hittills Aila på Kungl. Maj :t. Vidare bör ansvaret för frågor rörande det

internationella atomenergisamarbetet liksom tidigare vila på delegationen

för atomenergifrågor.

Den av IVA administrerade attachéverksamheten har ett nära samband

med akademiens övriga internationella aktiviteter. Erfarenheterna av atta­

chéverksamheten har varit goda och det synes mig lämpligt att akademien

även fortsättningsvis handhar denna. Med hänsyn till det omfattande in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

47

ternationella utbytet inom alla områden för teknisk forskning och utveck­

ling är det viktigt att ett nära samarbete i dessa frågor etableras mellan

styrelsen och IVA.

Kostnaderna för den internationella kontaktverksamheten bör belasta

styrelsens reservationsanslag för stöd till tekniska forskningsprojekt. Där­

med erhålls en finansieringsform, som möjliggör en smidig anpassning av

kontaktverksamheten till de krav, som det internationella samarbetet kan

ställa. Beslut om bidrag som skulle innebära en utbyggnad av den fasta

utlandsrepresentationen bör dock underställas Kungl. Maj :t för godkän­

nande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Förvaltning av forskningsstationer

Under senare tid har frågan om inrättande av nya forskningsstationer

tilldragit sig allt större intresse. Sådana stationer anses särskilt lämpliga

att täcka lokalbehoven för större projektgrupper av permanent karaktär

vid universitet och högskolor, kollektiva forskningsprojekt och annan forsk­

ningsverksamhet utan direkt institutionell anknytning. F. n. finns en

statlig forskningsstation i Stockholm. Denna förvaltas av IVA. Förslag

har framförts om projektering av en liknande station i Göteborg. Vidare

förs diskussioner om uppförande av stationer på övriga universitetsorter.

Industriforskningsutredningen har i sitt tidigare nämnda delbetänkan­

de föreslagit att forskningsstationer successivt byggs upp vid de olika uni­

versiteten. Utredningen föreslår vidare att planeringen av nya forsknings­

stationer och frågor av gemensamt intresse för forskningsstationsverksam-

heten skall handläggas inom ett av utredningen föreslaget centralorgan

medan den direkta förvaltningen överlåts till särskilda lokalstyrelser.

1966 års atomenergiutredning har i en särskild promemoria föreslagit att

resurserna vid AB Atomenergis forskningsstation i Studsvik i ökad ut­

sträckning bör tillvaratas för forsknings- och utvecklingsarbete utanför

atomenergiområdet. Utredningen föreslår vidare att huvuddelen av de

materiella resurserna jämte personal för drift och förvaltningsuppgifter

förs över till en fristående stiftelse.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget ansluter sig till in-

dustriforskningsutredningens förslag att planeringen av verksamheten vid

forskningsstationerna bör vila på en central myndighet. Till följd av pro-

memorieförslaget om inrättande av en styrelse för teknisk utveckling för­

ordas att uppgiften skall vila på denna styrelse. Vidare föreslås i prome­

morian att förvaltningsansvaret för Studsviksstationen, forskningsstationen

i Stockholm och den intilliggande forskningsreaktorn R1 förs över till sty­

relsen.

Så gott som alla remissinstanser, som uttalat sig i fråga om forsknings­

stationen i Studsvik, stöder promemorieförslaget att stationens resurser i

48

ökad utsträckning bör tillvaratas för forsknings- och utvecklingsarbete

utanför atomenergiområdet. Promemorieförslaget att förvaltningsansvaret

för stationen i stor utsträckning skall föras över på styrelsen för teknisk

utveckling har mött stark kritik från remissinstanserna. En genomgående

synpunkt är att några organisatoriska förändringar inte bör ske förrän

atomenergiutredningen lagt fram sitt förslag om det framtida utveck­

lingsarbetet på atomenergiområdet.

Jag delar den uppfattning som framförts från remissinstanserna att någ­

ra organisatoriska förändringar inte bör göras beträffande Studsvikssta-

tionen förrän riktlinjer fastlagts för det framtida utvecklingsarbetet på

atomenergiområdet. Frågan om stationens förvaltning bör även granskas

av den utredning rörande samordning av statliga forskningsinstitut, som

jag avser att föreslå. En följd härav blir även att något avgörande nu inte

böi ske rörande den framtida förvaltningen av forskningsreaktorn R 1.

Så gott som samtliga remissinstanser, som uttalat sig i frågan, tillstyrker

industriforskningsutredningens förslag att forskningsstationsverksamheten

bör utvidgas. Beträffande utredningens förslag att planeringen av denna

\ erksamhet bör flyttas över från IVA till det av utredningen föreslagna

centrala organet, bar meningarna varit delade hos remissinstanserna. Fle­

ra av dessa bl. a. FOA, AB Atomenergi, LO, TCO, SACO och KF tillstyrker

utredningens förslag, medan däremot bl. a. IVA, statens tekniska forsk­

ningsråd, Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och Jernkon-

toret föreslår att IVA även i fortsättningen skall svara för denna verksam­

het. Industriforskningsutredningens förslag att förvaltningen bör överlåtas

till särskilda lokala styrelser har inte föranlett några erinringar från re­

missinstanserna.

Jag delar industriforskningsutredningens och remissinstansernas bedöm­

ning att det är angeläget att erforderliga lokaler och serviceanordningar

ställs till förfogande för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Med

hänsyn till styrelsens samlade överblick över behov och resurser inom om-

iådet för teknisk forskning och utveckling bör styrelsen för statens räk­

ning svara för planeringen av denna serviceverksamhet.

Jag anser vidare att planeringen av sådan verksamhet inte lämpligen bör

skiljas från ansvaret för förvaltningen av forskningsstationerna. Jag före­

slår därför att förvaltningsansvaret för forskningsstationen i Stockholm

överförs till styrelsen. Det synes dock lämpligt att den direkta förvaltning­

en av stationen utövas av en särskilt utsedd lokalstyrelse, vilket väl överens­

stämmer med industriforskningsutredningens och remissinstansernas syn­

punkter. En sådan lokalstyrelse bör utses av styrelsen för teknisk utveck­

ling, som även får besluta om kompetensfördelningen mellan sig och den

lokala styrelsen. Löner in. in. till driftspersonal vid stationen bör utgå över

styrelsens anslag till förvaltningskostnader.

I samband med att styrelsen övertar förvaltningen av stationen i Stock­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

49

holm bor staten överta den utrustning, som där ägs av IVA. Det bör an

komma på styrelsen att träffa avtal med akademien om ersättning härför.

Styrelsens kostnader för denna utrustning bör belasta styrelsens anslag för

förvaltningskostnader.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Styrelsens organisation m. m.

Jag har tidigare redogjort för vissa principiella frågor avseende styrel­

sens funktioner och dess därav betingade allmänna organisation. Därvid

har jag redovisat remissinstansernas och mina egna synpunkter och ställ­

ningstaganden.

Riktlinjer för styrelsens organisation har dragits upp i departements­

promemorian. Statskontoret har senare på Kungl. Maj :ts uppdrag utfört en

utredning rörande styrelsens organisation in. m. enligt dessa riktlinjer

(bilaga 5).

Statskontorets förslag innebär i korthet, att styrelsen skall stå under led­

ning av en verksstyrelse bestående av 5—7 ledamöter med verkschefen som

ordförande. Verksstyrelsen och de redan tidigare berörda nämnderna skall

enhgt forslaget biträdas av ett kansli med fyra särskilda enheter för admi­

nistration, utredningar och information, planering och samordning samt

rådgivning och service. Dessutom föreslås ett sekretariat för vetenskaplig

dokumentation.

Till administrativa enheten har i utredningens förslag förts ansvaret för

förutom administrativa ärenden — rationaliserings- och organisationsfrå­

gor samt programbudgeteringen inom verket.

Till utrednings- och informationsenheten har förts beredning av ärenden

rörande stod till forsknings- och utvecklingsprojekt. Styrelsens informa­

tions- och dokumentationstjänst har föreslagits bli knuten till denna enhet.

Till planerings- och samordningsenheten har förts frågor rörande dels

budget- och verksamhetsplanering samt internationella ärenden, dels över­

siktlig planering och bevakning av långsiktiga utvecklingstendenser inom

den tekniska forskningen.

Till rådgivnings- och förmedlingsenheten har förts ärenden rörande ser­

vice och finansiellt stöd till uppfinnare samt förmedling av forskningsre­

sultat och forskningsuppdrag. För svårbedömda och komplicerade ärenden

angående finansiellt stöd till uppfinnare har Svenska uppfinnarkontoret eu

särskild rådgivande nämnd. Utredningen föreslår, att en motsvarighet här­

till vid behov skall kunna inrättas vid styrelsen.

Sekretariatet för vetenskaplig dokumentation föreslås tills vidare bli in­

fogat i styrelsens kansli.

Jag ansluter mig i huvudsak till departementspromemorians och stats­

kontorets förslag rörande styrelsens ledning. I likhet med vad flera remiss­

50

instanser med konsumentanknytning anfört finner jag det vara viktigt att

styrelsen ser som sin uppgift att även bevaka att konsumentintresset i vid­

sträckt mening blir tillgodosett i samband med den tekniska utvecklingen.

Som statens konsumentråd framhållit bör styrelsen därför verka för till­

komst av forskning och utvecklingsarbete på för allmänheten angelägna

områden, även om spontana aktiviteter från industrins sida inte föreligger.

Jag föreslår att ledningen för styrelsen för teknisk utveckling utövas av

en styrelse bestående av sju ledamöter. Under styrelsen bör ledningen ut­

övas av en verkschef tillika ledamot och ordförande i styrelsen.

Myndigheten bör i övrigt organiseras på huvudenheter i princip enligt

statskontorets utredning, vartill kommer det särskilda sekretariat, som skall

biträda det föreslagna rådet för vetenskaplig information och dokumenta­

tion. Vidare tillkommer forskningsstationen i Stockholm som dock enligt

vad jag tidigare anfört bör stå under direkt ledning av en särskild lokal­

styrelse.

För verkschefen bör inrättas en tjänst som generaldirektör i Cp 6. Mot

denna löneställning har berörda personalorganisationer inte haft något att

erinra. Tills vidare bör för övriga chefsbefattningar endast extra tjänster

inrättas.

Jag beräknar behovet av personal hos styrelsen till sammanlagt ett fem­

tiotal anställda. Till stor del får denna personal förutsättas bli rekryterad

från de organ, vars funktioner övertas av styrelsen.

Frågan om avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor för tjänsterna vid

styrelsen för teknisk utveckling — med undantag för den föreslagna verks-

chefstjänsten — får lösas vid förhandlingar med berörda personalorgani­

sationer. Jag avser därför att ge statens avtalsverk i uppdrag att förhandla

om dessa villkor på grundval av principerna i statskontorets organisations-

förslag.

Ansvaret för den närmare utformningen av verkets arbetsformer bör vila

på verksledningen. Detta arbete blir en av ledningens viktigaste uppgifter i

inledningsskedet. Den av statskontoret verkställda utredningens förslag,

som avser organisationens huvuddrag, bör därvid tjäna som vägledning. I

organisationsarbetet behöver verksledningen tillgång till organisatorisk ex­

pertis. Statskontoret har föreslagit att en särskild organisationskommitté

tillkallas. Jag biträder detta förslag. Kungl. Maj :t har tidigare denna dag

uppdragit åt statskontoret och riksrevisionsverket att biträda med de frågor

som sammanhänger med tillkomsten av en styrelse för teknisk utveckling

med de uppgifter och den organisation som angetts i det föregående, över­

föring av de nuvarande organens verksamhet till styrelsen bör ske efter

samråd med ledningarna för dessa organ.

I fråga om verkets finansieringsuppgifter är det angeläget att bevara för­

delarna med den nuvarande ordningen, främst den individuella och högt

kvalificerade prövningen av bidragsärenden. Det kan, som tidigare framhål­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

lits, ske genom att prövningen av forskningsbidrag byggs på ett system med

nämnder som det ankommer på styrelsen att närmare utforma. Nämnder­

nas antal och arbetsområden bör således fastställas av verksstyrelsen var­

vid bor eftersträvas en smidig anpassning till de krav den tekniska utveck­

lingen ställer. Nämndernas ledamöter bör utses av styrelsen.

Systemet med nämnder möjliggör en viss specialisering vid prövning av

bidragsärenden. Liksom fallet är i de nuvarande organen bör högt kvalifi­

cerade forskare delta i prövningen. I nämnderna bör även ingå företrädare

för industrin för att industriell sakkunskap skall kunna göra sig gällande

i större utsträckning än hittills. Vid sammansättningen av nämnderna bör

vidare beaktas vad jag anfört om behovet av att tillgodose konsumentintres­

set i vidsträckt mening. I syfte att engagera flera forskare och industriellt

sakkunniga i nämndernas arbete bör cirkulation åstadkommas genom alt

ledamöternas mandattid begränsas såsom f. n. sker i flertalet forsknings­

råd.

I äienden om forskningsbidrag bör vederbörande nämnd för styrelsens

räkning utöva beslutanderätten inom den ram styrelsen anger. När det gäl­

ler frågor om stöd till utvecklingsprojekt bör däremot verksstyrelsen själv

fatta beslut med biträde av sakkunniga inom och utom nämnderna. I frå­

gor om stöd till kollektiv forskning bör verksstyrelsen vara beslutande efter

hörande av den närmast berörda nämnden.

Beredningen av bidragsärenden ställer krav på kvalificerad personal hos

styrelsen, bl. a. för planering, samordning, information, budgetering, råd­

givnings- och förmedlingsverksamhet samt olika administrativa uppgifter.

I sitt arbete bör denna personal få anlita sakkunniga även utom nämnd­

ledamöternas krets i den utsträckning, som är möjlig med hänsyn till krav

på sekretess.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

51

Anslagsfrågor

Under sjunde huvudtiteln lämnas f. n. stöd till teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete över följande anslag.

1966/67

1967/68

Utgift

Anslag

Teknisk forskning ..............

Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,

191 18 115

22 428 000

INFOR: Administrationskostnader ....

100 000

150 000

Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien...........

676 000

926 000

Bidrag till Svenska träforskningsinstitutet....

2 725 000

2 500 000

Bidrag till Svenska textilforskningsinstitutet. . .

608 308

550 000

Bidrag till Institutet för metallforskning .. .

Bidrag till Svenska institutet för konserveringsforsk-

316 000

316 000

ii mg ................................................................................

1 148 000

1 130 000

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år W68

Bidrag till Institutet för optisk forskning...............

Bidrag till Svenska silikatforskningsinstitutet -----

Institutet för verkstad steknisk forskning:

Driftbidrag ..............................................................

Bidrag till utläggning av forskningsuppdrag-----

Korrosionsinstitutet: Driftbidrag ............................

Svenska uppfinnarkontoret:

Administrationskostnader......................................

Understödjande verksamhet.................................

Summa

1966/67

Utgift

1967/68

Anslag

217 578

223 000

137 000

137 000

500 000

500 000

500 000

1 000 000

278 205

500 000

371 000

471 000

85 000

85 000

> 780 206

30 916 000-

Som framgått av den tidigare redogörelsen lämnas det statliga stödet

åt teknisk forskning in. in. även på andra vägar än över driftbudgeten.

Den långivning som INFOR bedriver finansieras sålunda genom ett anslag

på kapitalbudgeten av 20 milj. kr., som beviljades för budgetåret 1964/65

under fonden för låneunderstöd. Intill utgången av februari 1968 bär

INFOR beviljat lån till ett sammanlagt belopp av 4,4 milj. kr. Låneverk-

samheten liar huvudsakligen avsett utvecklingsarbete.

Malmfondens bidragsgivning finansieras genom en årlig avsättning av

10 milj. kr. ur statens vinst på exploateringen av lapplandsmalmen. Un­

der år 1967 lämnade fonden bidrag — med eller utan återbetalningsskyl-

dighet — till ett sammanlagt belopp av 20,3 milj. kr., varav för tillämpad

forskning 5,6 milj. kr. och för utvecklingsarbete 14,7 milj. kr.

Förslaget om att inrätta en styrelse för teknisk utveckling får vissa

konsekvenser i fråga om fördelningen på anslag av det stöd till teknisk

forskning in. in. som lämnas över driftbudgeten. Genom att uppgifter som nu

ligger hos olika organ förs över till den nya styrelsen och genom de ändrade

grunderna för beräkningen av stödet åt den kollektiva forskningen skapas

även förutsättningar för en betydande minskning av antalet anslag. För de

ändamål, som angetts i den föregående tabellen, bör således under budget­

året 1968/69 endast fyra anslag anvisas.

Av skäl som framgår av den följande redovisningen kan någon exakt

jämförelse mellan de belopp som anvisats under de nuvarande anslagen

och de belopp som föreslås för nästa budgetår inte göras. Om hänsyn

tas till såväl driftbudgetsanslagen som avsättningen till Malmfonden inne­

bär dock förslagen en ökning av det statliga stödet till teknisk forsk­

ning och industriellt utvecklingsarbete med ca 22 milj. kr. till ca 53 milj.

kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

53

Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltningskostnader

1968/69 Förslag .................................... 4 200 000

Enligt förslaget kommer styrelsen att överta den finansieringsverksam­

het som bedrivs av statens tekniska forskningsråd, Malmfonden och

INFOR samt den rådgivande och förmedlande verksamhet som bedrivs

av EFOR och Svenska uppfinnarkontoret. För budgetåret 1967/68 har

till tekniska forskningsrådets, INFOR :s och uppfinnarkontorets administra­

tionskostnader på driftbudgeten anvisats 1,7 milj. kr. Motsvarande kost­

nader uppgår för Malmfonden till 150 000 kr. och för EFOR till 400 000

kr. Sistnämnda belopp tillskjuts av tekniska forskningsrådet och Malm-

fonden med hälften vardera. Summan av administrationsanslagen till de

befintliga organen under innevarande budgetår uppgår således till ca 2,3

milj. kr. I anslagsframställningarna för budgetåret 1968/69 har betydan­

de ökningar föreslagits.

Styrelsen för teknisk utveckling skall enligt förslaget även få vissa funk­

tioner som innebär en utvidgning av de nuvarande organens verksamhet.

Detta gäller i första hand den av universitetskanslersämbetet föreslagna

verksamheten med syfte att främja kontakter mellan universitet och hög­

skolor samt näringslivet. Ämbetet har beräknat kostnaderna för budgetåret

1968/69 till 1 milj. kr., varav för industriseminarier 150 000 kr., expert­

konferenser 200 000 kr., informationsskrifter 100 000 kr., arvoden m. m.

till kontaktmän 400 000 kr. samt resor 200 000 kr. Universitetskanslersämbe­

tet har begärt ett särskilt anslag för ändamålet under sjunde huvudtiteln.

Såsom tidigare framhållits har kontaktverksamheten ett nära samband

med EFOR:s förmedling av forskningsresultat till näringslivet och bör där­

för administreras av styrelsen för teknisk utveckling i nära samråd med

kansler sämbetet. Med hänsyn härtill bör kostnaderna för verksamheten

bestridas från styrelsens anslag.

I det föregående har vidare föreslagits att ett organ för samordning

och planering på dokumentationsområdet inrättas. Detta organ, rådet för

vetenskaplig information och dokumentation, avses t. v. få sitt sekretariat

förlagt till styrelsen. Kostnaderna för verksamheten under nästa budgetår

beräknas till 300 000 kr. och bör bestridas från förevarande anslag.

Styrelsen föreslås även få vissa uppgifter i fråga om förvaltningen av

forskningsstationer. Detta gäller i första hand den forskningsstation i

Stockholm, som f. n. administreras av IVA. Kostnaderna för stationens

drift täcks till övervägande del av abonnentavgifter. Byggnaderna ställs

dock hyresfritt till akademiens förfogande av staten, som dessutom lämnar

ett årligt bidrag till stationens drift av 65 000 kr.

Sedan stationen övertagits av styrelsen för teknisk utveckling bör kost­

naderna för driften, inklusive avlöningar till driftpersonalen, bestridas

54

från styrelsens förvaltningsanslag. Av praktiska skäl torde nettoredovis­

ning tills vidare få tillämpas och abonnentavgifter in. m. bokföras som in­

komster under anslaget. Vidare torde styrelsen böra överta vissa inven­

tarier. Styrelsens kostnader för stationen under budgetåret 1968/69 kan

utifrån dessa förutsättningar beräknas till 300 000 kr.

Styrelsens verksamhet bör bedrivas efter programbudgetprinciper. På

grundval av vad som tidigare föreslagits kan fem huvudaktiviteter för sty­

relsen anges, nämligen stöd till tekniska forskningsprojekt, stöd till kollek­

tiv forskning in. in., rådgivnings- och kontaktverksamhet, information och

dokumentation samt forskningsstationer. Härtill kommer stödfunktioner.

Samtliga kostnader för de tre sistnämnda aktiviteterna och för gemensam

administration bör bestridas från förevarande anslag till styrelsens förvalt­

ningskostnader. Kostnaderna för stödet till forskningsprojekt och kollektiv

forskning bör — i enlighet med vad som föreslås längre fram — bestridas

från särskilda anslag.

Det erbjuder stora svårigheter att nu beräkna kostnaderna för de pro­

gram som avses belasta förvaltningsanslaget, Lokalfrågor m. in. för den nya

styrelsen återstår att lösa, och i samband med överföringen till styrelsen av

de nuvarande organens verksamhet kan vissa oförutsedda kostnader upp­

stå. På grundval av de kostnadsuppgifter som lämnats i det föregående och

av statskontorets organisationsutredning kan dock följande uppskattning

lämnas av medelsbehovet för budgetåret 1968/69:

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Rådgivnings- och kontaktverksamhet............... 1 700 000

Information och dokumentation....................... 300 000

Forskningsstationer................................................ 400 000

Gemensam administration .................................. 1 800 000

Summa 4 200 000

Av beloppet 4,2 milj. kr. kan ca 2 milj. kr. väntas konnna att avse av­

löningar och arvoden till styrelsens personal. Återstoden utgörs av styrel­

sens omkostnader och av kostnader för viss utomstående verksamhet, som

finansieras av styrelsen. Beloppen baseras på hittillsvarande principer för

beräkning av myndigheters anslag och innefattar således ej komplement-

kostnader, dvs. pensionskostnader och andra sociala kostnader, hyror m. m.

Under gemensam administration har beräknats sådana kostnader för vissa

centrala funktioner inom styrelsen som inte här fördelats på de övriga akti­

viteterna. Detta gäller bl. a. kostnader för allmän berednings- och utred­

ningsverksamhet, planering samt viss internationell verksamhet. Kostnader

för särskild utredningsexpertis bör dock kunna bestridas från anslagen till

tekniska forskningsprojekt eller kollektiv forskning.

Den tidigare nämnda organisationskommittén bör lägga fram ett förslag

beträffande utformningen av en programbudget för styrelsen jämte en när­

55

mare beräkning av kostnaderna för budgetåret 1968/69. Det ankommer på

Kungl. Maj:t att inom den angivna ramen av 4,2 milj. kr. fastställa pro­

gram för styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bidrag till tekniska forskningsprojekt

1968/69 Förslag .................................. 31 000 000

Detta anslag motsvarar närmast det nuvarande anslaget till teknisk forsk­

ning, som disponeras av statens tekniska forskningsråd. Från det anslag

av 22 428 000 kr., som anvisats för innevarande budgetår, beräknas ca 1,3

milj. kr. komma att användas för att bestrida administrationskostnader för

de organ som enligt förslaget skall uppgå i den nya styrelsen för teknisk ut­

veckling. Dessa kostnader avses i fortsättningen skola bestridas från styrel­

sens förvaltningsanslag. Från anslaget till teknisk forskning utgår dess­

utom bidrag till viss kollektiv forskning med ca 3 milj. kr. Sådana bidrag

avses i fortsättningen skola utgå från det särskilda anslag till kollektiv

forskning, som föreslås i det följande.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1968/69 har statens tekniska

forskningsråd föreslagit en ökning av anslaget till teknisk forskning med

nära 22 milj. kr. till 44 milj. kr. Såsom tidigare redovisats grundar rådet sitt

förslag på de betydande behov av projektbundet stöd som anmälts för rådet.

Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående bör en väsentlig ökning

av statens stöd åt teknisk forskning nu komma till stånd. Jag föreslår att

ett anslag av 31 milj. kr. till stöd åt tekniska forskningsprojekt tas upp för

budgetåret 1968/69. Anslaget bör — med de undantag som angetts — an­

vändas för i huvudsak samma ändamål som det nuvarande anslaget till tek­

nisk forskning. På grund av det internationella tekniska samarbetets väx­

ande betydelse torde anslaget emellertid komma att i ökad utsträckning tas

i anspråk för stöd åt internationell verksamhet. Detta gäller bl. a. bidrag till

pågående och framtida samarbetsprojekt, till deltagande i internationella

konferenser samt även till anordnande av sådana konferenser i Sverige.

Även den attachéverksamhet som administreras av IVA bör finansieras över

anslaget.

Anslaget bör liksom det nuvarande anslaget till teknisk forskning vara

reservationsanslag. Eventuellt förefintlig behållning vid budgetårsskiftet

under sistnämnda anslag bör föras över till det nya anslaget.

Såsom tidigare framhållits kommer den nya styrelsen att förvalta även

Malmfondens medel. Dessa medel, som nu används för stöd åt såväl teknisk

forskning som industriellt utvecklingsarbete, bör i fortsättningen användas

enbart för stöd åt utvecklingsarbete.

Även det statliga stöd åt uppfinnare, som hittills lämnats över ett särskilt

anslag till Svenska uppfinnarkontoret, bör fortsättningsvis lämnas över

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Malmfonden. Anslaget har sedan budgetåret 1959/60 utgått med ett be­

lopp av 85 000 kr. om året. Genom förslaget om ändrade bestämmelser för

användningen av Malmfondens medel skapas förutsättningar för en önsk­

värd utvidgning av det särskilda uppfinnar stödet.

Stöd till kollektiv teknisk forskning, m. m.

1968/69 Förslag .................................. 18 000 000

Detta anslag motsvaras närmast av de för innevarande budgetår anvisade

särskilda anslagen av sammanlagt 6,9 milj. kr. till åtta branschforsknings­

institut. Som nämnts bör från det nya anslaget utgå även sådant stöd

till kollektiv forskning, som hittills lämnats av tekniska forskningsrådet.

För innevarande budgetår uppgår detta stöd till ca 3 milj. kr.

Det sammanlagda stödet till kollektiv teknisk forskning bör enligt min

mening ökas väsentligt. Jag har tidigare redogjort för de förhandlingar som

under de senaste månaderna förts med vissa branschstiftelser m. fl. De

avtal som torde komma att ingås till följd av dessa förhandlingar kan till­

sammans med redan löpande branschforskningsavtal väntas medföra åta­

ganden om statligt stöd till betydande belopp under de närmaste budget­

åren. I enlighet med vad jag tidigare anfört bör stöd från detta anslag fort­

sättningsvis kunna lämnas även till vissa andra former av forskning där

flerårigt stöd förutses. Under budgetåret 1968/69 beräknar jag medels­

behovet för angivna ändamål till 18 milj. kr. Jag har härvid tagit hän­

syn till beräknade hyreskostnader.

Styrelsen för teknisk utveckling bör inom en av Kungl. Maj :t föreskriven

kostnadsram och under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande kunna

träffa nya avtal om stöd till olika former av kollektiv teknisk forskning.

Avtalen bör som regel omfatta en tid av tre år. 1 vissa fall bör avtalsperio­

den kunna vara längre, dock högst fem år. Kungl. Maj :t bör begära riks­

dagens bemyndigande att under budgetåret 1968/69 godkänna avtal som —-

inberäknat de löpande avtalen — innebär åtaganden om statligt stöd till

kollektiv teknisk forskning m. in. av högst 18 milj. kr. under vart och ett av

budgetåren 1968/69—1972/73. För att medge viss rörelsefrihet i fråga om

fördelningen av bidragen under avtalsperioden bör anslaget anvisas som ett

reservationsanslag.

I sammanhanget torde få anmälas, att den nu gällande uppdelningen

av det statliga stödet till Institutet för verkstadsteknisk forskning på ett för­

slagsanslag för institutets driftkostnader och ett reservationsanslag för bi­

drag till utläggning av forskningsuppdrag har medfört vissa organisatoriska

svårigheter. Avtalet mellan staten och stiftelsen för verkstadsteknisk forsk­

ning bör därför med verkan redan för innevarande budgetår ändras så att

samma villkor gäller för institutets användning av de två anslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

57

Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien

1968/69 Förslag........................................ 450 000

Anslaget är upptaget på riksstaten för innevarande budgetår med 926 000

kr. Anslaget utgör bidrag till IVA:s centrala verksamhet (415 000 kr.), till

driften av forskningsstationen i Stockholm (65 000 kr.) samt till de tek­

niska attachéerna i Förenta staterna, Sovjetunionen och Frankrike (445 000

kr.).

IVA har i sin anslagsframställning för budgetåret 1968/69 begärt en höj­

ning av anslaget till 2 015 000 kr. ökningen avser huvudsakligen kostnaderna

för verksamhet som tidigare finansierats genom bidrag från tekniska forsk­

ningsrådet, främst IVA:s tekniska sekretariat (190 000 kr.) och utlands-

sekretariatet (400 000 kr.). Vidare begärs under anslaget bidrag till viss ut­

redningsverksamhet beträffande forskningsstationer (135 000 kr.) och den

tidigare nämnda ersättningen för vissa inventarier (250 000 kr.). Återstoden

av den begärda anslagsökningen hänförs till kostnadsstegringar (115 000

kr.).

Enligt min mening bör IVA:s centrala verksamhet även fortsättningsvis

finansieras över ett särskilt riksstatsanslag. I enlighet med IVA:s anslags­

framställning beräknar jag kostnaderna för nästa budgetår till 450 000 kr.

Beträffande den verksamhet som hittills bedrivits med stöd från tekniska

forskningsrådet synes det dock lämpligt att bibehålla en flexibel finansie­

ringsform. Detta gäller i särskilt hög grad den internationella verksamheten,

dar den snabba tekniska utvecklingen kan aktualisera oförutsedda bidrags-

behov. Av detta skäl bör även kostnaderna för de tekniska attachéerna, som

nu bestrids över det särskilda anslaget till IVA, i fortsättningen täckas ge­

nom bidrag ur anslaget till tekniska forskningsprojekt.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ett statligt utvecklingsbolag

Motivering

I det föregående har olika åtgärder föreslagits för att stimulera teknisk

forskning och för att åstadkomma en större planmässighet i resursanvänd­

ningen på detta område. Angelägenheten av att snabbast möjligt nyttig­

göra forskningsresultat och uppfinningar har understrukits, varvid bl. a.

framhållits betydelsen av EFOR:s, Malmfondens och INFOR:s hittillsvaran­

de verksamhet. Den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling har inga

egna kommersiella intressen i de projekt den stöder, vilket är en huvud­

förutsättning för dess verksamhet. För att maximalt främja innovations-

takten i samhället och tillvarata specifika samhällsekonomiska intressen

vid exploatering av innovationer krävs emellertid att staten även har andra

medel än styrelsen för teknisk utveckling.

Vid beredning av denna fråga inom finansdepartementets ekonomienheter

har, som jag tidigare nämnt, upprättats en departementspromemoria med

förslag om att inrätta ett statligt utvecklingsbolag, som har kommersiell in­

riktning och är fristående i förhållande till styrelsen för teknisk utveckling

(bilaga 6). Yttranden över promemorian har inhämtats från ett femtiotal

remissinstanser (bilaga 7).

Under senare år har flera s. k. utvecklingsbolag bildats inom det privata

näringslivet. Utvecklingsbolag är knappast ett entydigt begrepp men all­

mänt sett karakteriseras deras verksamhet av att de i högre grad än andra

företag är inriktade på att uppsöka, initiera, utveckla och exploatera inno­

vationer. Utvecklingsbolagens främsta betydelse ligger inte på den kvantita­

tiva omfattningen av verksamheten utan i specialiseringen på initierande

verksamhet på innovationsområdet.

Ett väsentligt skäl enligt departementspromemorian för att inrätta ett

statligt utvecklingsbolag är behovet av att för samhället och ytteist töi

konsumenterna angelägna produkter, metoder och system kommer fram

så snabbt som möjligt och får en från teknisk och kommersiell synpunkt

tillfredsställande utformning. Det bör i detta sammanhang observeras att

offentliga tjänster av olika slag i växande utsträckning bidrar till med­

borgarnas välstånd. Exempel på sektorer där samhället har ett speciellt

ansvar och intresse i detta hänseende är:

medicinsk teknik jämte vård och rehabilitering av sjuka och handikap­

pade,

utveckling av system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen,

59

förebyggande och bekämpande av luft- och vattenföroreningar samt till-

varatagande av naturresurser,

produktion, distribution och utnyttjande av energi,

utveckling av såväl allmänna som interna transportsystem och kommuni­

kationsmedel,

främjande av trafiksäkerhet,

teknik för produktion och distribution av vissa konsumtionsvaror såsom

livsmedel, samt

utveckling av administrativa system och hjälpmedel.

Flera av dessa områden är angelägna i det pågående arbetet med att ut­

veckla och rationalisera verksamheten inom den statliga sektorn. Kraven

på samhället att engagera sig på ovannämnda områden växer sig allt starka­

re och behovet av samordnande insatser är klart dokumenterat.

Flertalet remissinstanser har instämt i att ett statligt utvecklingsbolag

böi kunna verksamt bidra till att innovationer framkommer på ovannämn­

da områden. Endast IVA har i det närmaste helt avvisat tanken att ett ut­

vecklingsbolag här skulle ha en uppgift att fylla. LO framhåller, att det

bör kunna vara eu angelägen uppgift för bolaget att även stimulera till

innovationer som på olika sätt gör arbetsmiljö, produktionsprocesser och

redskap bättre anpassade till arbetstagarnas behov och förutsättningar.

Landstingsförbundet betonar det angelägna i att samverkan med det kom­

munala området kommer till stånd.

Remissinstanserna har särskilt påtalat behoven av ökade insatser från

samhällets sida på miljövårdens område. 1964 års naturresursutredning

har tidigare redovisat vilka utomordenntligt stora forskningsinstanser,

som har krävs. Mer än kanske något annat behövs nya och effektivare ana­

lysmetoder till följd av strängare känslighetskrav vid tester, nya forsknings­

områden samt behov av provtagning och kontroll i stor skala. Både av tek­

niska och ekonomiska skäl är det väsentligt att utveckla instrument, vilka

ger mätresultat i en form, som direkt lämpar sig för databehandling.

Den på miljövård inriktade tekniska forskningen och förverkligandet av

dess resultat måste enligt naturresursutredningen i de flesta fall bedrivas

som en integrerad del av processtekniskt utvecklingsarbete eller i form av

fullskaleexperiment i praktisk drift. Den är enligt utredningen i regel utom-

ordentligt kostnadskrävande och kan endast bedömas mot bakgrunden av

att den skall kunna omsättas kommersiellt. Enligt departementspromemo­

rian kan ett statligt utvecklingsbolag vid sidan av andra företag medverka i

arbetet att utveckla dessa nya metoder till industriell mognad. Det är härvid

angeläget att åstadkomma ett smidigt samspel mellan den tekniska utveck­

lingen och lagstiftningen på miljövårdens område. Naturvårdsverket fram­

håller i sitt remissvar att behovet av utvecklingsarbete är mycket stort sär­

skilt på vatten- och luftvårdens område.

Ett annat område med snabbt växande behov är medicinsk teknik. Detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

har särskilt framhållits av socialstyrelsen både i dess remissvar och i en

skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 januari 1968. Socialstyrelsen lörordar att

insatserna inom medicinsk teknik kraftigt förstärks, bl. a. genom en be­

tydande beställningsverksamhet under socialstyrelsens medverkan. Som

exempel på projektområden nämns diagnostisk mätteknik apparatur, te­

rapeutisk apparatur, kommunikationsapparatur och laboratorieapparatur

för snabbanalyser i stor skala. För att genomföra en beställningsverksamhet

av den omfattning och karaktär varom här är fråga måste emellertid enligt

socialstyrelsen skapas mekanismer, som möjliggör en närmare definition

av behoven och tillhandahåller de resurser, som är nödvändiga för projek­

tens genomförande.

I detta sammanhang kan hänvisas till prop. 1968: 41 med förslag till bl. a.

inrättande av ett handikappinstitut med uppgift att främja, samordna och

medverka i forsknings- och utvecklingsarbete på hjälpmedelsområdet. Lt-

redningen har i anslutning härtill starkt framhållit att resurser måste ska­

pas för framställning av industriella prototyper och provserier samt för

marknadsföring så att forsknings- och utvecklingsresultaten kommer de

handikappade till godo.

Skolöverstyrelsen har i sitt remissvar framhållit det stora behovet av ut­

vecklingsarbete beträffande system och tekniska hjälpmedel inom under­

visningen och anser att samarbete med ett statligt utvecklingsbolag skulle

innebära väsentliga fördelar. Skolöverstyrelsen saknar som ämbetsverk er­

farenhet av det slags entreprenad- och beställningsverksamhet, som under­

visningsområdet nu kräver. Samtidigt har enligt skolöverstyrelsens uppfatt­

ning de företag, vilka förser utbildningsväsendet med läromedel, inte skat-

fat sig nödvändiga resurser för att nyttiggöra den pågående informations­

tekniska och forskningsmässiga utvecklingen.

Statens vattenfallsverk framhåller i sitt remissvar betydelsen av att nya

användningsområden för elenergi utvecklas och anser det vara värdefullt

om utvecklingsbolaget kan ägna sig åt detta problem. Vattenfallsverket har

tillsatt en särskilt grupp för sådan forskning. Som exempel på projekt

nämns integrerade system för uppvärmning, belysning och ventilation, elek­

triskt drivna bilar för person- och godstrafik, belysning av huvudvägar samt

uppvärmning av trafikleder på vissa avsnitt. Projekt av detta slag är inte

enbart av vikt inom energisektorn utan har även betydande allmänt sam­

hällsintresse.

Redan av remissvaren framgår således att ett betydande intresse förelig­

ger för att med utvecklingsbolagets hjälp främja tillkomsten av system,

produkter och teknik, som är angelägna från samhällssynpunkt.

En annan aspekt av utvecklingsbolagets verksamhet för att främja till­

komsten av system och produkter, som är särskilt angelägna från samhälls­

synpunkt, är enligt departementspromemorian att bolaget kan fylla en inte

oväsentlig funktion sett även från näringslivets sida. Olika samhällsbehov

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

61

kan till följd av bolagets nära kontakter med statliga myndigheter i vissa

fall snabbt översättas till specifikationer på de tekniska och ekonomiska

krav, som systemen och produkterna i fråga skall uppfylla. Detta torde sär­

skilt gälla när den beställande myndigheten själv inte kontinuerligt bedri­

ver utvecklingsarbete. Företagen ges genom utvecklingsbolaget ökade möj­

ligheter att i praktiskt samarbete medverka i utvecklingsarbetet på dessa

områden och skaffa sig underlag för bedömning av marknadsutsikterna.

Stora statliga beställningar på främst det militära området har redan ska­

pat förutsättningar för företagen att utveckla och exploatera produkter,

som även vunnit avsättning på internationella marknader. En ökad statlig

aktivitet av detta slag på civila områden kan öppna nya avsättningsmöjlig­

heter för svenska företag. De samhälleliga behoven är likartade i många

länder. Om lösningar för att tillgodose detta behov kommer fram relativt

tidigt i vårt land får svensk industri möjlighet att utnyttja ett tidsmässigt

försprång. Ett statligt utvecklingsbolag kan på dessa områden medverka

till att ett praktiskt och förtroendefullt samarbete på kommersiell basis ut­

vecklas mellan den offentliga sektorn och näringslivet och på så sätt ge

svensk industri ett stöd i den hårdnande internationella konkurrensen. Av

remissinstanserna bär särskilt LO betonat betydelsen härav.

Det pågående arbetet med att effektivisera de företagsekonomiska förut­

sättningarna för den verksamhet, som bedrivs av statliga bolag och af färs­

drivande verk, är enligt departementspromemorian ett andra skäl för att

bilda ett statligt utvecklingsbolag.

Den statliga företagsgruppen (inklusive verk) med en total årlig omsätt­

ning på ca 15 miljarder kronor tillhandahåller ett stort antal produkter och

tjänster av vilka åtskilliga är resultatet av eget utvecklingsarbete och är

tekniskt sett mycket avancerade. De statliga företag — exempelvis försva­

rets fabriksverk och Karlskronavarvet — som tidigare främst tillgodosett

militära behov har vidare under senare år visat ett allt större intresse för att

tillhandahålla varor och tjänster för civilt bruk i konkurrens med andra

företag. Genom ett utvecklingsbolag ges de statliga företagen ytterligare

möjligheter att etablera samarbete med näringslivet i övrigt för att utveck­

la och få fram produkter av gemensamt intresse. Tillkomsten av ett statligt

utvecklingsbolag blir således värdefull såväl för de sstatliga företagen som

för de privata. Utvecklingsbolaget kommer också att i vissa fall kunna ut­

göra ett medel att tillgodose behovet av samarbete inom den statliga före­

tagsgruppen. Denna behöver anlita ett brett register av samarbetsformer på

samma sätt som företagsgrupperingar på den privata sidan.

I sina remissvar är de statliga bolagen och affärsdrivande verken posi­

tivt inställda till bildandet av ett statligt utvecklingsbolag. Luftfartsverket

samt Vin- och Spritcentralen anser dock att de på sina speciella områden

inte har behov av samarbete med ett sådant bolag. Sveriges investeringsbank

framhåller i sitt remissvar att bolaget bör kunna bli ett värdefullt komple­

62

ment till banken. IVA och RF ifrågasätter om den statliga företagsgruppen

har behov av kontakter med ett statligt utvecklingsbolag.

Ett tredje skäl för ett statligt utvecklingsbolag, som nära sammanhänger

med det föregående, är enligt departementspromemorian att skapa bättre

förutsättningar för exploatering av innovationer, gjorda av anställda vid

statliga myndigheter och företag. I sin berättelse till 1959 års riksdag fram­

höll riksdagens revisorer att uppfinningar, gjorda av anställda inom stat­

lig förvaltning, inte utnyttjas och exploateras på tillfredsställande sätt.

Myndigheterna nöjer sig i regel med att överta tillverkningsrätten för såda­

na uppfinningar, som kan utnyttjas i den egna verksamheten. Statsutskot­

tet (SU 1959: 87 s. 48) förklarade sig dela uppfattningen att uppfinningar,

som tillkommit i anslutning till statlig verksamhet, borde av staten utnytt­

jas så effektivt som möjligt. Sedan år 1959 har visserligen EFOR och INFOR

tillkommit men den situation, som föranlett ovannämnda kritik, torde inte

ha förändrats i avgörande grad. Ett statligt utvecklingsbolag bör kunna bi­

dra till en lösning av detta problem.

Betydelsen av att bättre förutsättningar skapas för exploatering av inno­

vationer, gjorda av anställda vid statliga myndigheter och företag, har sär­

skilt starkt betonats av Svenska uppfinnarföreningen i dess remissvar. Av

remissinstanserna är det endast IVA, som ifrågasätter om anställda vid stat­

liga myndigheter och företag har ett speciellt behov av tillgång till ett stat­

ligt utvecklingsbolag.

Ett fjärde skäl för ett statligt utvecklingsbolag är enligt departementspro­

memorian behovet av att skapa ytterligare en kanal för utveckling och ex­

ploatering av innovationer gjorda speciellt inom mindre företag samt av en­

skilda uppfinnare och forskare. Mindre företag baserade på »geniproduk­

ter» behöver ofta finansiell, teknisk och administrativ hjälp för att kunna

expandera snabbt. Uppfinnare och forskare behöver i allmänhet en företags­

partner för att deras innovationer över huvud taget skall kunna vidareut­

vecklas till marknadsmässiga produkter och exploateras. Genom tillkoms­

ten av ett nytt utvecklingsbolag, som är fristående i förhållande till redan

existerande intressegrupper i näringslivet och som konkurrerar på lika vill­

kor med övriga utvecklingsbolag, ges mindre företag, uppfinnare och fors­

kare flera valmöjligheter. En sådan ökning av valmöjligheterna är så myc­

ket mera angelägen när utvecklingsbolag likaväl som andra företag måste

inrikta sig på ett begränsat antal projekt där man anser sig ha de största

möjligheterna att lyckas. Av remissinstanserna har Svensk industriförening

och IVA tillmätt detta fjärde skäl för bildande av ett statligt utvecklings­

bolag särskild betydelse.

Den redovisning jag här lämnat av departementspromemorian liksom det

gensvar den mött hos remissinstanserna visar enligt min mening otvety­

digt angelägenheten av att inrätta ett statligt utvecklingsbolag. Ett sådant

bolag utgör ett naturligt led i en aktiv näringspolitik. Statens engagemang

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

63

inom företagsfinansiering, vissa stora basindustrier, energiförsörjning och

forskning fullföljs därigenom med en starkare satsning på teknik och pro­

duktutveckling. Utvecklingsbolaget blir ett komplement till den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling liksom till investeringsbanken. I den hård­

nande internationella konkurrens som möter oss är utvecklingsbolaget ett

av medlen att möjliggöra den avancerade produktion som vi ofrånkomligen

måste inrikta våra resurser på om vi skall kunna hävda vår konkurrens­

kraft i framtiden.

I konkurrens med privata utvecklingsbolag bör bolaget bidra till en för­

bättring av de allmänna förutsättningarna för ett effektivt näringsliv. Ge­

nom den statliga förankringen har bolaget särskilda möjligheter att under­

lätta framtagandet av nya produkter och ny teknik på områden som repre­

senterar angelägna samhällsbehov. Framgångar på dessa områden är av ett

direkt intresse för medborgarna i vårt land. Det ger samtidigt vårt närings­

liv — privat såväl som offentligt och kooperativt — ökade möjligheter alt

hävda sig på en marknad där den internationella efterfrågan kan väntas bli

stigande och där vårt land med sin högt utvecklade levnadsnivå bör ha ett

särskilt gott utgångsläge.

Det finns enligt min mening ytterligare ett skäl för bildande av ett stat­

ligt utvecklingsbolag — ett skäl, som härrör från överväganden av annat

slag än de vilka redogjorts för i det föregående. På lång sikt utgör avkast­

ningen av forskning och innovationer en väsentlig del av förmögenhetsök­

ningen i landet. Förutsättningen för sådan avkastning blir i växande ut­

sträckning att statligt stöd av forskning och innovationsverksainhet erhålls

i olika former. Jag anser det då också vara rimligt att samhället får möjlig­

heter att tillgodogöra sig en del av denna förmögenhetsökning. Bildandet av

ett statligt utvecklingsbolag skapar sådana möjligheter.

I promemorian och i många remissyttranden understryks att bolaget bör

koncentrera sin verksamhet till ett mindre urval av projekt. Jag instämmer

däri och anser att detta krav i synnerhet bör gälla under inledningsskedet,

innan erfarenheter samlats samt tillräckliga resurser byggts upp. Bolaget

bör med uppmärksamhet följa utvecklingen på bl. a. vissa nedan angivna

områden och inom dessa välja ut de lämpligaste projekten. Att på förhand

göra snäva begränsningar av bolagets handlingsfrihet vore olyckligt, efter­

som detta skulle kunna leda till minskade möjligheter att göra det från eko­

nomisk synpunkt bästa urvalet av projekt. Den snabba utvecklingen beträf­

fande behov och tekniska förutsättningar på olika områden samt de växan­

de möjligheterna att kombinera tekniskt kunnande från olika områden på

ständigt nya sätt talar också mot dylika begränsningar.

Exakt hur projekturvalet bör ske kan avgöras endast av bolagets styrelse

och verkställande ledning sedan dessa noggrant studerat olika förslag till

projekt, som kan vara av intresse för bolaget. Det är därför varken möjligt

eller lämpligt att såsom främst Industriförbundet och Lantbruk sförbundet

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

föreslagit i sina remissvar nu göra en konkret prioritering bland de om­

råden, som diskuteras i det följande. Det ligger i sakens natur att utveck­

lingsbolaget inriktar sig på projekt innebärande ny teknik, nya produkter

och nya systemlösningar. Varje projektuppslag behöver dock inte nödvän­

digtvis uppvisa hög innovationsnivå för att vara värt att förverkliga. De

ständiga förändringarna i kraven på produkternas egenskaper öppnar möj­

ligheter att använda välkänd teknik på nya områden och att med smärre

justeringar låta äldre produkter tillgodose nya behov.

Jag vill framhålla att tillkomsten av ett statligt utvecklingsbolag själv­

fallet inte innebär någon minskning av olika myndigheters ansvar och in­

satser i fråga om att stimulera utveckling av nya produkter in. in., som är

ägnade att tillgodose samhälleliga behov.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utvecklingsbolag har en växan­

de uppgift att fylla. Ett statligt utvecklingsbolag utgör ett naturligt led i

en aktiv statlig näringspolitik. Statens engagemang inom företagsfinansiering,

vissa stora basindustrier, energiförsörjning, forskning m. m. utökas med en

starkare satsning på teknik- och produktutveckling. Ett utvecklingsbolag

kommer att vara ett komplement till den föreslagna styrelsen för teknisk

utveckling. Ett sådant bolag bör genom sin satsning på ett urval projekt

underlätta framkomsten av speciellt innovationer som tillgodoser angelägna

samhällsbehov och skapar bättre förutsättningar för utveckling och exploa­

tering av innovationer gjorda inom särskilt den statliga sektorn.

Verksamhet, organisation, finansiering m. in.

Enligt departementspromemorian kan utvecklingsbolagets deltagande i

innovationsverksamheten ske på i princip två olika sätt. Det första innebär

att bolaget för en beställares räkning — statlig, kommunal, kooperativ eller

privat — utför ett uppdrag mot ersättning på kommersiella grunder. Upp­

draget kan innebära en specifierad forskningsuppgift, ett utvecklingsarbete

fram till ett definierat stadium, en utredning eller en projektledningsupp­

gift. Bolaget bidrar genom utförandet av uppdraget till beställarens egen

innovationsverksamhet men är icke självt medintressent i projektet.

Det andra och på sikt väsentligare sättet för utvecklingsbolaget att med­

verka i innovationsverksamheten är att initiera och genomföra projekt med

satsande av eget kapital. Bolaget skall vara fristående från den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling men är givetvis oförhindrat att liksom

andra företag söka bidrag och stöd för forsknings- och utvecklingsarbete.

Utvecklingsbolaget bör vara öppet för samarbete åt alla håll och undersöka

de projektförslag som kommer från enskilda forskare, uppfinnare och före­

tag och som enligt bolagets egen bedömning kan vara av kommersiellt in­

tresse.

Av remissinstanserna förordar Sveriges hantverks- och industriorganisa-

65

tion att utvecklingsbolagets verksamhet tills vidare begränsas till att initiera

och genomföra projekt, som finansieras med bolagets eget kapital. AB

Atomenergi framhåller att en konfliktsituation kan uppstå vid tillgodose­

ende av å ena sidan en av samhället önskad konsult- och utvecklingsinsats,

å andra sidan en ur utvecklingsbolagets synvinkel eftersträvad optimal lön­

samhet genom exploateringsverksamhet. Det måste ankomma på utvecklings­

bolagets styrelse att här göra en lämplig avvägning.

Enligt min mening bör utvecklingsbolaget ges frihet att delta i innova-

tionsverksamheten på båda de i departementspromemorian anförda sätten.

För vissa projekt är det tänkbart att bolaget först utför ett utredningsupp­

drag och därefter deltar i genomförandet av projektet.

Utvecklingsbolaget bör enligt departementspromemorian inte enbart in­

vänta förslag från skilda håll utan skall också så långt möjligt aktivt söka

efter projekt, som är intressanta. En dylik prospekteringsverksamhet inne­

bär att bolaget systematiskt kartlägger olika potentiella behov, marknader

och tekniska områden. I den prospekterande verksamheten bör utvecklings­

bolaget särskilt uppmärksamma tidigare nämnda behov av innovationer på

för samhället viktiga områden. För detta krävs att bolaget håller sig under­

rättat om berörda offentliga myndigheters önskemål och animerar dessa

myndigheters intresse för nya produkter och ny teknik.

Flera remissinstanser har framhållit det angelägna i att utvecklingsbolaget

håller sig noga underrättad om utvecklingen på olika områden för att und­

vika dubbelarbete. Jag instämmer häri och finner denna strävan vara ett

naturligt led i bolagets prospekteringsverksamhet.

I departementspromemorian ges olika exempel på det praktiska tillväga­

gångssättet vid utvecklingsbolagets deltagande i innovationsverksamhet.

Bl. a. framhålls att det i vissa fall kan vara nödvändigt för bolaget att över­

gångsvis medverka i tillverkning och försäljning av en ny produkt. I sina

remissvar avstyrker Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och indu-

striorganisation och Svensk industriförening att bolaget ges denna möjlig­

het.

Enligt min mening är en sådan begränsning av bolagets handlingsfrihet

mindre rationell. Det bör stå bolaget fritt att välja den samarbetsform, som

är mest lämplig i det aktuella fallet. Således torde i vissa fall den bästa

lösningen vara att det inom bolaget bildas en projektgrupp kring en forskare

eller uppfinnare. I andra fall kan det vara lämpligt att bilda ett nytt bolag

för utveckling och exploatering av en produkt. Detta kan ofta komma att

ske gemensamt med andra företag. Det är också tänkbart att i vissa fall ett

samarbetssökande expansivt mindre företag önskar att en del av dess aktier

köps av utvecklingsbolaget i syfte att få garantier för att tillräckliga finan­

siella, administrativa och tekniska resurser erhålls för krävande utvecklings­

program. De olika tillvägagångssätt för bolagets deltagande i exploaterings­

verksamhet som behandlas i departementspromemorian bör kunna utnytt-

3

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

66

jas. I andra fall kan en smidig samarbetsform vara att bolaget bidrar till

finansieringen av ett utvecklingsarbete som utförs vid ett annat företag i

utbyte mot att bolaget erhåller delaktighet i resultatet genom royaltv eller

på annat sätt.

Utvecklingsbolagets kommersiella inriktning bör ge den bästa vägledning­

en för ett ekonomiskt riktigt projektval och leda till att trots ett i princip

brett verksamhetsfält tillgängliga resurser utnyttjas effektivt genom stark

koncentration till ett urval projekt.

För att utvecklingsbolaget skall fylla sin speciella uppgift på bästa möj­

liga sätt är det nödvändigt att bolagets projektval bestäms av projektens

marknadsmässiga förutsättningar. Samtidigt är av naturliga skäl bedöm­

ningen av nya produkters och ny tekniks lönsamhet i regel mycket osäker.

Det kan därför vara nödvändigt för det statliga utvecklingsbolaget att under

en viss tid självt medverka i tillverkning och försäljning av en produkt tills

avsättnings- och kostnadsförhållanden kan bedömas med större säkerhet.

I regel är det först efter ett sådant initialskede, som produkten genom olika

justeringar erhåller en utformning anpassad till marknadens krav.

Utvecklingsbolagets deltagande i tillverkning och försäljning av produkter

torde i förekommande fall lämpligen kunna ske genom dotterbolag och bolag,

som ägs gemensamt med andra företag. Den senare formen torde ofta vara

nödvändig i fråga om tekniskt avancerade produkter, som har möjligheter

att finna avsättning på den internationella marknaden. I dessa fall är dess­

utom ofta hemmamarknaden för liten för att försäljningen där skall medge

täckning av de höga utvecklingskostnaderna och ge utrymme för tillräckligt

långa produktionsserier. Eftersom det inte torde vara motiverat för utveck­

lingsbolaget att bygga upp en egen representation utomlands bör bolaget i

fråga om tillverkning och försäljning av sådana produkter samarbeta med

andra företag, som har en lämplig exportorganisation. I vissa fall bör bolaget

även kunna avyttra tillverkningen av produkter till andra företag — privata

eller statliga — när delia bedöms kunna ske till fördelaktigt pris.

Det är angeläget att utvecklingsbolagets tillverknings- och försäljnings-

verksamhet inte utvecklas därhän att bolaget förlorar sin ursprungliga ka­

raktär. Utvecklingsbolagets strävan bör vara att avskilja tillverknings- och

försäljningsverksamhet. Hur lång tid som krävs innan så kan ske varierar

från fall till fall beroende på hur snabbt projektet »mognar ut». Genom en

sådan företagspolitik kan bolaget successivt frigöra kapital och andra re­

surser för satsning på nya projekt. Det blir också möjligt att begränsa bo­

lagets storlek och skapa en nödvändig flexibilitet i organisationen.

Konkreta och preciserade målsättningar för utvecklingsbolagets verksam­

het ankommer det på bolagets intressenter att utforma.

Flertalet remissinstanser, som direkt uttalat någon uppfattning i den­

na fråga, har avstyrkt förslaget att bolaget skulle ha egna resurser. Svensk

industriförening anser däremot att betydande egna resurser för forsk­

nings- och utvecklingsarbete snabbt bör byggas upp.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

67

Enligt min mening behöver bolaget ha tillgång till forsknings- och ut­

vecklingsresurser. Detta behov bör tillgodoses på det sätt, som framstår

som mest rationellt från bolagets synpunkt med särskilt beaktande av

möjligheter att utnyttja resurser på annat håll. Det kan förväntas att

bolagets egna resurser kan hållas begränsade under i vart fall uppbygg­

nadsskedet.

För sin verksamhet torde det enligt departementspromemorian i åtskil­

liga fall vara mest rationellt för bolaget att anlita utomstående experter

av olika slag som konsulter. Det är dock nödvändigt att utvecklingsbolaget

för att verkställa utredningar har tillgång till egen ekonomisk, administra­

tiv och teknisk expertis. Några invändningar häremot har inte framförts

av remissinstanserna.

Av beskrivningen av utvecklingsbolagets tänkta uppgifter och arbets­

sätt framgår att det ställs höga krav på styrelse och verkställande led­

ning för att bolaget skall kunna fylla sin funktion. Bolaget bör ha egna

kvalificerade resurser för uppsökande av innovationer, för bedömning av

deras värde tekniskt och ekonomiskt, för marknadsanalys samt för styr­

ning och ekonomisk uppföljning av utvecklingsarbete. Antalet styrelse­

ledamöter bör vara relativt litet, förslagsvis sju.

Enligt departementspromemorian är en väsentlig förutsättning för ut­

vecklingsbolagets framgång att kontakter knyts med den forskning som

bedrivs vid universitet och högskolor samt andra forskningsinstitutioner.

För att främja dylika kontakter och därigenom öka bolagets möjligheter

att hålla sig underrättat om den tekniska utvecklingen på olika områden

torde det vara lämpligt att till företagsledningen knyta ett rådgivande organ

omfattande framstående forskare samt personer med betydande praktiska

erfarenheter av innovationsverksamhet. Vidare har bolaget behov av nära

kontakter med företag inom olika branscher. För att biträda ledningen bör

därför övervägas att i det rådgivande organet även engagera personer med

praktisk erfarenhet av marknadsförhållanden både inom och utom landet,

samt personer som till följd av sin branschkännedom kan medverka till att

ett för alla berörda parter gynnsamt samarbete kan etableras med andra

företag.

Av remissinstanserna anser statens konsumentråd att det borde vara

representerat i nämnda rådgivande organ. Liknande synpunkter framför

av konsumentutredningen. DO förordar för sin del att i styrelsen ingår

personer, som kan antas ha god kännedom om väsentliga konsumentbehov

som kan och bör tillgodoses genom bolagets insatser.

Jag ansluter mig till de synpunkter, som framförts i promemorian

och av de ovan nämnda remissinstanserna. Den konkreta utformningen

av det rådgivande organet bör emellertid fastställas av bolagets styrelse,

som också utser organets ledamöter. Ansvaret för bolagets organisation i

övrigt bör likaså ankomma på styrelsen och företagsledningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

68

Utvecklingsbolaget föreslås i departementspromemorian bli organiserat

som aktiebolag. Bolaget skall ha en kommersiell inriktning med klart de­

finierade lönsamhetskrav, som siktar till rimlig avkastning på det egna

kapitalet på lång sikt.

Åtskilliga remissinstanser framhåller svårigheterna att vid projektval

göra en avvägning mellan företagsekonomiska lönsamhetskrav och pro­

jektens angelägenhetsgrad sett från samhällelig synpunkt. Flera framhåller

att på för samhället angelägna områden bör visst avkall göras på det före­

tagsekonomiska lönsamhetskravet, medan Svenska teknologföreningen fin­

ner det närmast oroande att detta krav understryks så kraftigt i prome­

morian.

Jag anser det vara nödvändigt att utvecklingsbolaget arbetar utifrån

ett principiellt krav på tillfredsställande lönsamhet på lång sikt. Den

målkonflikt, som flera remissinstanser uppehållit sig vid, kan i betydan­

de utsträckning undvikas genom inriktningen av bolagets verksamhet.

Bolaget kommer att mera utpräglat än andra företag aktivt medverka till

exploatering av sådana innovationer på samhällsangelägna områden, som

bedöms kunna vara företagsekonomiskt lönsamma. Genom att stimulera

statliga myndigheters intresse för nya problemlösningar och i vissa fall

medverka till att samhällsbehov konkretiseras i tekniska och ekonomiska

termer kan utvecklingsbolaget medverka till att en efterfrågan skapas, som

medför att produkterna, systemen och tekniken i fråga även blir företags­

ekonomiskt lönsamma. Det bör observeras att bolaget beträffande forsk­

ningsbidrag från den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling är avsett

att ha samma ställning som andra företag.

Vad jag framhållit ovan får emellertid inte undanskymma svårighe­

terna att rätt värdera olika innovationsuppslag. Det är därför nödvän­

digt att bolaget ägnar särskild uppmärksamhet åt utveckling av metoder,

som kan bilda underlag för värderingar av vilka projekt, som bör satsas på.

Den eftersträvade avkastningen på det egna kapitalet kan uppnås först

på lång sikt. Under uppbyggnadsskedet är det därför inte realistiskt att

påräkna någon utdelning.

Under första verksamhetsåret bör 25 milj. kr. ställas till utvecklingsbo­

lagets förfogande genom anslag över statsbudgeten. Av dessa medel bör

18 milj. kr. tillskjutas av staten genom tecknande av aktier till en över­

kurs av 20 %. Skillnaden mellan denna överkurs och aktiernas nominella

värde tillförs bolagets reservfond. Aktiekapitalet kommer härigenom att

uppgå till 15 milj. kr. och reservfonden till 3 milj. kr. Övriga 7 milj. kr.

bör vara ett aktieägartillskott avsett att finansiera driften under de första

åren innan verksamheten upparbetats till att ge egna tillräckliga intäkter.

En sådan lösning av finansieringsfrågan framstår som ändamålsenlig efter­

som bolaget till följd av verksamhetens art måste ta betydande risker

och för detta inte har exempelvis vinstmedel från uppköpta industri- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

69

handelsföretag att disponera över. För att vid växande omfattning av verk­

samheten bevara önskad solvens hos bolaget torde det vara nödvändigt

att bolagets ägare i framtiden tillskjuter ytterligare medel genom aktie­

teckning.

Statliga företag och verk som är intresserade därav bör beredas möj­

lighet att teckna aktier i bolaget sedan detta kommit till stånd. Televerket

har i sitt remissyttrande anmält ett sådant intresse. Även statens konsument­

råd har ifrågasatt om inte det borde få teckna aktier i utvecklingsbolaget.

I den mån det befinns vara i bolagets intresse bör även icke-statliga företag

ha möjligheter att i begränsad omfattning teckna aktier i bolaget.

Under förutsättning av riksdagens godkännande kan utvecklingsbolaget

bildas i juli 1968.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen att

1. besluta att statens tekniska forskningsråd och institu­

tet för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR, skall

upphöra vid utgången av juni 1968 och att den 1 juli 1968

skall inrättas en ny central myndighet, benämnd styrelsen

för teknisk utveckling, i huvudsak med de uppgifter och

enligt de riktlinjer jag anfört,

2. besluta att den 1 juli 1968 skall inrättas ett råd för ve­

tenskaplig' information och dokumentation,

3. bemyndiga Kungl. Maj :t att inrätta en tjänst som ge­

neraldirektör i Cp 6, avsedd för chef för styrelsen för tek­

nisk utveckling,

4. till Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltnings­

kostnader för budgetåret 1968/69 under sjunde huvudti­

teln anvisa ett förslagsanslag av 4 200 000 kr.

5. till Stöd till tekniska forskningsprojekt för budgetåret

1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservations­

anslag av 31 000 000 kr.,

6. till Stöd till kollektiv teknisk forskning, m. in. för bud­

getåret 1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reser­

vationsanslag av 18 000 000 kr.,

7. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtal angående

stöd till kollektiv teknisk forskning m. m. i enlighet med

vad jag anfört,

8. till Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien för bud­

getåret 1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag

av 450 000 kr.,

9. till Aktieägartillskott till ett statligt utvecklingsbolag

för budgetåret 1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

10. till Teckning av aktier i ett statligt utvecklingsbolag

på kapitalbudgeten för budgetåret 1968/69 under fonden

för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av

18 000 000 kr.

71

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­

ta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

73

Bilaga 1

PM angående ökad statlig satsning på teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete

1. Sammanfattning

Under senare år har alltmer uppmärksammats den stora betydelse, som

den tekniska utvecklingen har för ett lands ekonomiska framåtskridande.

Med teknisk utveckling avses då i första hand det ständigt pågående fram­

tagandet av ny teknik och nya produkter. Företagens förmåga att följa med

i den allt snabbare utvecklingen bestämmer i hög grad deras konkurrens­

kraft. Det är därför av vitalt intresse för varje land att det egna näringslivet

aktivt kan delta i den tekniska utvecklingen och inte blott tvingas att an­

passa sig i efterhand. Detta förhållande accentueras i en tid när den inter­

nationella konkurrensen skärps. Det växande behovet av ny teknik fram­

träder icke minst när det gäller att lösa problem på ett antal för samhället

viktiga områden — f. ex. luft- och vattenvård, trafiksäkerhet, undervisning

och sjukvård. En ökad satsning på teknisk forskning och industriellt ut­

vecklingsarbete är ett nödvändigt led i en aktiv näringspolitik.

Den statliga organisationen för behandling av frågor som gäller teknisk

forskning och uppfinnande, industriellt utvecklingsarbete och exploatering

av ny teknik, liksom information och rådgivning härom, uppvisar en bety­

dande splittring. Detta förklaras av att de olika organen tillkommit vid olika

tidpunkter och delvis har försökskaraktär. Vissa utredningar har nu aktuali­

serat olika organisationsfrågor inom det tekniska forsknings- och utveck­

lingsområdet. Som ett första led i utformningen av aktivare statliga insatser

har det därför ansetts angeläget att framlägga ett samlat förslag till för­

stärkning och koncentration av organisationen på området. Detta föreslås

ske genom inrättande av dels en statlig myndighet, styrelsen för teknisk

utveckling, dels ett kommersiellt utvecklingsbolag med statlig förankring.

Genom en effektiviserad organisation skapas möjligheter till vidgad "kon­

takt och samråd med företrädare för forskning och näringsliv. Speciellt bör

kontakterna med industrin intensifieras för att de krav som produktion

och marknadsföring ställer skall snabbare och klarare komma till uttryck.

Endast därigenom kan underlag för den oundgängliga prioriteringen er­

hållas. Detta är en väsentlig förutsättning för att det statliga stödet till tek­

nisk utveckling skall få önskad inriktning och verkningskraft.

Styrelsen för teknisk utveckling bör ha till uppgift att mot bakgrund

av en samlad överblick över den tekniska utvecklingen samt över de tek­

niska resurser och behov, som föreligger inom såväl näringslivet som den

offentliga sektorn, verka för en samordnad och effektiv fördelning av till­

gängliga resurser inom olika områden.

Styrelsens huvuduppgift bör vara att fördela det statliga stöd som i olika

former lämnas till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. De

ekonomiska bidragen bör efter traditionell kvalitetsprövning framför allt

inriktas pa sadana områden där koncentrerade insatser bedöms angelägna

3f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 68

74

för att främja industrins tillväxt eller bemästra problem inom viktiga sam­

hällssektorer. Genom inträttande av ett antal nämnder for olika tekniska

områden möjliggörs en vidgad representation framför allt från industrin

vid medelsfördelningen.

, .,

Till industriellt utvecklingsarbete bör styrelsen aven kunna lamna bidrag

med villkorlig återbetalningsskyldighet eller lån.

t

Beträffande ekonomiskt stöd till teknisk forskning och industriell ut­

veckling förutsätts styrelsen alltså integrera den verksamhet som bedrivs

av statens tekniska forskningsfråd, Malmfonden och INFOR. Dessa organ

kommer således antingen att upphöra eller — i fallet Malmfonden — att

kvarstå som en av styrelsen förvaltad stiftelse. INFOR :s eget engage­

mang i exploaterande verksamhet kommer att övertas av utvecklings­

bolaget.

.

Genom de antydda arbetsformerna bör den nya organisationen ha möj­

lighet att bevara och vidareutveckla det samarbete som de nuvarande or­

ganen redan skapat.

.

,

En annan del av styrelsens verksamhet bör inriktas pa stöd till kollek­

tiv industriell forskning. Därmed avses antingen forskning av intresse

för en hel bransch eller s. k. horisontell forskning över branschgränserna.

Styrelsen bör vara sammanhållande organ för det avtalsbundna samar­

betet med industrin. För denna funktion har tidigare icke funnits nagot

särskilt organ.

...

Rådgivning och kontaktförmedling bör vara viktiga uppgifter för stj-

relsen. Genom denna verksamhet eftersträvas en snabb överföring ar upp­

finningar och forskningsresultat till produktion och marknadsföring. Dessa

funktioner föreslås styrelsen överta från EFOR och Svenska uppfinnar-

kontoret. Styrelsen får också genom sin överblick över resuiser hos

olika institutioner goda möjligheter att förmedla forsknings- och utreck-

lingsuppdrag.

För ett litet land är vidare informations- och dokumentationslragorna

speciellt viktiga. Inte bara insamligen av kunskaper — i stor utsträck­

ning från utlandet — är härvid av stor betydelse utan ännu mer en snabb

spridning av information till de rätta adressaterna. Styrelsen föreslås få

en hittills saknad funktion som centralt organ för planering och samord­

ning, medan den operativa verksamheten sköts av vederbörande fack­

organ inom stat och näringsliv.

En viktig uppgift av servicekaraktär som bör handhas av styrelsen är

förvaltningen av vissa forskningsstationer, i första hand i Studsvik och

i Stockholm. Dessa förvaltningsuppgifter utgör i viss mån ett komple­

ment till styrelsens övriga verksamhet genom att styrelsen får möjlig­

het att ställa stationernas resurser till förfogande för olika forsknings-

och utvecklingsprojekt.

Det statliga utvecklingsbolaget skall ha till uppgift att medverka till

utveckling och exploatering av nya produkter med särskild anknytning

till resurser och behov inom den offentliga sektorn. Bolaget böi kunna

samverka även med intresserade icke-statliga företag. Ytterligare övervä­

ganden och underhandlingar kommer att äga rum innan förslaget beträf­

fande utvecklingsbolaget läggs fram.

Kungl. MayAs proposition nr 68 år 1968

75

5. Styrelsen för teknisk utveckling

5.1 Allmän motivering

Såsom tidigare framhållits finns det behov av ett centralt organ med upp­

gift att svara för planering och samordning av statens insatser för att främ­

ja teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. En grundförutsätt­

ning för arbetet inom ett sådant organ bör vara ett nära och förtroendefullt

samarbete såväl med statliga forskningsinstitutioner som med näringslivet.

De kontakter och den sakkunskap som tidigare byggts upp bör bevaras inom

det nya organets ram.

För närvarande finns i vårt land flera statliga eller statsunderstödda or­

gan med uppgift att finansiera teknisk forskning och industriellt utveck­

lingsarbete. Andra organ har till uppgift att speciellt stödja exploatering av

forskningsresultat eller att främja innovationsverksamheten genom att stäl­

la olika slags tjänster till förfogande.

Det statliga stödet till teknisk forskning har byggts ut successivt. Nya

stödformer har föranlett inrättandet av nya förvaltande eller verkställande

organ, vars verksamhet delvis haft försökskaraktär. Genom aktiva insatser

av forskai e och industrimän i ledande ställning har smidiga arbetsformer

kunnat skapas. De organ som nu är verksamma på området bär härigenom

kunnat förvärva förtroende hos såväl forskare som industriföretag. Detta

gäller beträffande såväl finansieringsorganen — TFR, Malmfonden och

INFOR — som de organ som har till uppgift att främja innovationsverk-

samhet på annat sätt än genom direkt ekonomiskt stöd, i första hand EFOR

och Svenska uppfinnarkontoret.

Den organisatoriska splittring som kännetecknar det nuvarande syste­

met för emellertid också med sig problem av olika slag. Dessa problem,

som påtalades redan i en OECD-rapport om svensk forskningspolitik år 1963^

har under de senaste åren genom verksamhetens snabba expansion blivit

alltmer kännbara. Detta gäller i första hand beträffande finansieringsorga­

nen. Fleia a\ dessa organ har likartade uppgifter. Således lämnar såväl TFR

som Malmfonden bidrag till tekniska forskningsprojekt. Enligt eu rad avtal

med respektive industribranscher lämnar staten över statsbudgeten direkt

stöd till kollektiv forskning. Malmfonden lämnar stöd även åt industriellt

utvecklingsarbete i form av bidrag, som vanligen är förenade med återbetal-

ningsskyldighet. Vid sidan härav främjas industriell exploatering av forsk­

ningsprojekt genom den utlåningsverksamhet som INFOR bedriver.

Gränserna mellan de olika organens verksamhet torde i praktiken ofta

överskridas, vilket innebär ytterligare oklarheter i kompetensfördelningen.

Dessa förhållanden gör att en bidragssökande kan behöva vända sig till flera

organ innan möjligheterna att erhålla stöd till ett projekt kan slutligt be­

dömas.

&

Systemet har även i administrativt hänseende vissa nackdelar. Vart och ett

av de nämnda organen har byggt upp eget sekretariat. Även om en viss

samordning genomförts, främst mellan Malmfonden och INFOR, innebär

splittringen på olika organ ett hinder för att effektivt utnyttja utrednings­

resurserna. Vidare är finansieringen av de nuvarande organens administra­

tion svåröverskådlig. Statliga bidrag till administrationskostnader utgår så­

väl direkt över statsbudgeten som indirekt över TFR och Malmfonden Rå­

det bestrider dessutom genom tillfälliga bidrag kostnaderna för utrednings­

verksamhet m. in. hos utomstående organ, bl. a. IVA. Vad slutligen den kol-

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

76

lektiva forskningen beträffar saknar staten nu ett organ för handläggning

av frågor inom ramen för det avtalsbundna samarbetet.

De angivna förhållandena talar för en samordning i första hand av den

finansierande verksamheten. En sådan samordning skulle syfta bl. a. till att

låta ett enda organ ta ställning till den för varje fall lämpliga omfattningen

och formen för ett eventuellt stöd. Det stödande organet skulle också ges

möjlighet att kombinera skilda stödformer i annan utsträckning än som nu

kan ske.

Vidare skapar de ökande kraven på statliga insatser behov av en samlad

avvägning. Även om prioriteringsfrågorna ytterst måste ankomma på stats­

makterna bör det finnas ett organ som kan ge underlag för bedömning av-

behoven av FoU-insatser på olika tekniska områden och som kan ge rekom­

mendationer beträffande fördelningen av tillgängliga resurser. Av största

vikt är att dessa sätts in på områden där en reell effekt kan förväntas.

Ett annat önskemål är att få till stånd en bättre uppföljning av det stöd

som tidigare lämnats. En framgångsrik stödverksamhet kräver en kontinuer­

lig rapportering och värdering av uppnådda residtat. Det bidragsbeviljande

organet får härigenom underlag för att bedöma om utformningen av olika

stödåtgärder är ändamålsenlig.

Det som här anförts leder till slutsatsen att den nuvarande organisatio­

nen för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete bör för­

stärkas. Som framgått bör syftet framför allt vara att möjliggöra en samlad

bedömning av bidragsbehoven och en ökad flexibilitet i valet av stödform.

Samtidigt är det önskvärt att bevara den tekniskt högt kvalificerade pröv­

ning avr bidragsärendena, som utgör en viktig förutsättning för det förtroen­

de som de nuvarande finansieringsorganen åtnjuter.

Den organisatoriska förstärkningen bör uppnås genom att integrera den

tidigare finansieringsverksamheten inom ett centralt organ, styrelsen för

teknisk utveckling. Styrelsen bör också överta vissa andra stödjande upp­

gifter, främst av servicekaraktär, som nu utövas av olika statsunderstödda

organ.

Den föreslagna styrelsen bör få följande funktioner:

Styrelsens huvuduppgift blir fördelningen av det ekonomiska stödet till

teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete och den därmed sam­

manhängande prioriteringen, bedömningen och uppföljningen. Tills vidare

bör de nuvarande stödformerna användas i huv udsak oförändrade. Den nya

stvrelsen bör således överta TFR:s och Malmfondens uppgifter att lämna

stöd åt forskningsprojekt. För att ge styrelsen erforderliga kon­

takter med industriföretag och forskningsinstitutioner bör inrättas ett be­

gränsat antal nämnder med ansvar främst för prövningen av bidragsären-

den. Verksamheten bör emellertid inte begränsas till stöd åt bidragssökande

utan i ökad omfattning ta formen av egna initiativ till forsknings- och ut­

vecklingsinsatser på områden där förutsättningarna för exploaterbara inno­

vationer bedöms särskilt gynnsamma. Eu andra stödform är det stöd till

industriellt utvecklingsarbete som hittills lämnats av Malm-

fonden och i viss mån även av INFOR. Styrelsen bör även svara för utform­

ningen av det avtalsbundna statliga stödet åt kollektiv forskning.

Styrelsens verksamhet bör innefatta vissa serviceuppgifter. Av stor be­

tydelse är att skapa effektiva mekanismer för förmedling av-

forskningsresultat till kommersiell exploatering. Denna verksam­

het, som i fråga om statsunderstödda projekt bedrivs av EFOR, har viss

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

77

anknytning till Svenska uppfinnarkontorets rådgivning åt upp­

finnare. En samordning av dessa verksamheter inom den nya styrelsen

kan väntas ge betydande fördelar. Styrelsen bör även bedriva viss för­

medling "av forskningsuppdrag för att stimulera till ökad

användning av resurser hos universitet och högskolor', statliga institut och

industriföretag.

Det föreligger ett starkt behov av ett centralt organ för frågor rörande

svenskt deltagande i internationellt tekniskt samarbete.

Styrelsen bör vidare få vissa planeringsuppgifter beträffande den t e k-

niska dokumentation, som för närvarande är spridd på ett stort

antal statliga och privata organ.

Ytterligare en uppgift som lämpligen bör handhas av styrelsen är för­

valtningen av vissa statsfinansierade forskning s-

stationer, i första hand vissa delar av AB Atomenergis forskningsstation

i Studsvik.

Genom de uppgifter som här angetts kommer styrelsen att få ansvaret för

en stor del av de samlade statliga insatserna till stöd för teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete. Styrelsen kommer att få en god överblick

över landets totala resurser på området och bör därigenom kunna fylla en

viktig uppgift som förmedlande och samordnande organ.

Slutligen må framhållas att frågor rörande grundforskning och högre ut­

bildning liksom hittills bör behandlas inom universitets- och högskoleväsen­

det samt vederbörande forskningsråd. Den nya styrelsen bör basera sin

verksamhet på nära samarbete med dessa organ. I sammanhanget bör sär­

skilt understrykas betydelsen av samarbete med universitetskanslersämbetet.

I de följande avsnitten lämnas en mera ingående redogörelse för den nya

styrelsen uppgifter och organisation. I anslutning härtill redovisas vissa

förslag till en ändrad utformning av stödverksamheten.

5.2 Fördelning av ekonomiskt stöd till teknisk forskning och industriell

utveckling

Den nuvarande ordningen för fördelning av ekonomiskt stöd til! tekniskt

forsknings- och utvecklingsarbete framgår av följande uppställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ändamål

Stödorgan

Stödform

Beviljat 1966/67

milj. kr.

Stöd till teknisk

forskning

TFR

Bidrag av TFR:s

anslag på stats­

budgeten

13,01

Malmfonden

Bidrag av fond­

medel2

4,93

Stöd till in­

dustriellt ut­

vecklingsarbete

Malmfonden

Bidrag av fond­

medel2

6,33

1 Inkluderar bidrag till utredningar hos IVA m. fl. Dessutom beviljas 4,0 milj. kr. till allmänna

undersökningar, resor och stipendier.

2 Med återbetalningsskyldighet vid projekt som har intresse för ett visst företag. I sådana fall

kan också förlustgarantier förekomma.

3 Avser kalenderåret 1966.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ändamål

Stödorgan

Stödform

Beviljat 1966/67

milj. kr.

INFOR

Lån från sär­

skilt investe-

ringsanslag på

statsbudgeten

1,2

Stöd till kollektiv

industriell forskning

Kungl. Maj:t

Avtalsbundna

bidrag direkt

över statsbudgeten

6,6

TFR

Bidrag utanför

avtalen över

TFR:s anslag

1,8

Till individuell och kollektiv forskning lämnas bidragen i allmänhet utan

villkor om återbetalningsskyldighet, medan stödet till industriellt utveck­

lingsarbete normalt har formen antingen av bidrag med återbetalningsskyl­

dighet eller liknande eller av lån mot marknadsmässig ränta och särskilda

riskavgifter. Denna åtskillnad har sin grund i det förhållandet, att staten

ansetts i princip inte böra stödja privat verksamhet, som är kommersiellt

inriktad, genom benefika bidrag, då detta kan innebära ogynnsamma effek­

ter för konkurrensen på marknaden. Mot denna principiella uppfattning sy­

nes intet vara att erinra. Stödet till sådana projekt, som är klart inriktade

på kommersiell exploatering, bör därför även i fortsättningen vara baserad

på vederlagsprincipen eller utgå i form av lån.

Stöd till teknisk forskning

TFR har i en för åren 1966—1971 utarbetad femårsplan framhållit att be­

hov föreligger av en kraftig ökning av rådets resurser. För budgetåret 1968/

69 har rådet begärt ett totalanslag om 44 milj. kr.

Vid riksdagsbehandlingen år 1965 framförde Malmfonden för den kom­

mande femårsperioden yrkandet att den årliga avsättningen skulle höjas

från 10 till 20 milj. kr. Som skäl för yrkandet framhölls bi, a. att efterfrågan

på forskningsbidrag från fonden varit mycket stor och att ansökningarna i

allmänhet avsett mycket angelägna projekt.

Det anmälda behovet av projektbundet statligt stöd till teknisk forskning

är betydande. Att lämna stöd till sådan verksamhet i form av bidrag, som

inte är förenade med villkor om återbetalningsskyldighet eller liknande, bör

vara en av de viktigaste uppgifterna för den nya styrelsen och de till styrel­

sen knutna nämnderna. Stödet bör alltså till betydande del ha samma form

som hittills. Beslut om bidragets storlek fattas efter traditionell kvalitets-

prövning. För varje tekniskt område fastställs en ram varvid hänsyn bör

tas dels till behovet av anslag såsom det kommit till uttryck i form av kvali­

ficerade ansökningar, dels till behovet att inom vissa prioriterade sektorer

ge särskild stimulans åt den tekniska utvecklingen. En närmare redogörel­

se för ansvarighetsfördelningen mellan styrelsen och nämnderna lämnas i

avsnitt 5.5.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 åt 1968

79

Stöd till industriellt utvecklingsarbete

Den tillämnade styrelsen bör kunna fortsätta och intensifiera den verk­

samhet för stöd åt utvecklingsarbete, som för närvarande bedrivs av Malm­

fonden och INFOR. Om styrelsen för möjligheter att lämna stöd i skilda for­

mer åt såväl teknisk forskning som industriellt utvecklingsarbete får sty­

relsen ett brett register att spela över, vilket bör vara särskilt fördelaktigt

såtillvida som styrelsen kan följa upp ett projekts eller en metods utveck­

ling från forskningsstadiet in på den industriella exploateringen.............

Malmfonden bör hädanefter förvaltas av styrelsen. Det bör^ härvid över­

vägas om inte malmfondsmedlen bör helt reserveras för stöd åt industriellt

utvecklingsarbete, vilket fordrar ändring av fondens stadgar. Liksom hittills

bör stödet utgå i form av bidrag, som förses med villkor om återbetalnings-

skvldighet eller liknande. Frågan om den närmare utformningen av de vill­

kor som bör knytas vid fondens bidrag till utvecklingsarbete behandlas i a\-

s nit t o 5

Den långivning som INFOR bedriver avses innefatta full förlusttäckning.

Utöver marknadsränta uttas relativt höga riskavgifter av låntagarna, i ge­

nomsnitt 6 procent. Förlusttäckningsprincipen för verksamheten leder till

att krediterna hos institutet blir dyra för låntagarna, vilket i sin tur anses

ha verkat hämmande på verksamheten.

De lånemedel som stått till INFOR:s disposition synes bora överföras till

styrelsen. Någon anledning att behålla institutet som självständig myndig­

het finns inte. I första hand bör lånemedlen användas för att vidareutveckla

forskningsobjekt, där styrelsen i tidigare skede lämnat bidrag. Stöd bör ock­

så kunna lämnas om ett projekt är av särskilt stort tekniskt intresse eller

avser lösande av betydande samhälleliga problem. Stödet bör i samtliga an­

givna fall ha formen av lån. Styrelsen bör emellertid vara oförhindrad att

famna lån mot endast marknadsmässig ränta och bör inte lieller vara skyl­

dig att utta några särskilda riskavgifter. Räntan torde i allmänhet böra an­

passas till räntan för statliga industrigarantilån. Om det anses skäligt i det

enskilda fallet bör styrelsen också betinga sig att säkerhet ställs för lån.

Stöd till kollektiv industriell forskning

Industriforskningsutredningen har i sitt nyligen avgivna betänkande rö­

rande branschforskning och forskningsstationer föreslagit en väsentlig ök­

ning av det statliga stödet till branschforskning. Industrin har också visat

intresse av att få till stånd eu ökning av det stöd som utgår på grund av av­

talen mellan staten och de olika branschforskningsstiftelserna. Utredningen

har vidare föreslagit att stödet till kollektiv industriell forskning även i fort­

sättningen skall ske genom flerårsavtal mellan staten och vederbörande in­

dustriintressenter. Till grund för avtalet bör ligga ett överenskommet forsk­

ningsprogram. Handläggningen av hithörande ärenden bör enligt utred­

ningen delegeras från Kungl. Maj :t till lämplig central myndighet.

Mot bakgrund av industriforskningsutredningens förslag framstår det som

naturligt att frågor om det statliga stödet till kollektiv industriell forskning

hänförs till den nya styrelsens ansvarsområde. Styrelsen bör sålunda följa

den kollektiva forskningens utveckling och behovet av statligt stöd härtill.

Såsom utredningen föreslagit bör styrelsen förhandla med vederbörande in­

dustrirepresentanter om avtal för de olika branschforskningsinstituten. Av­

talen bör emellertid som hittills underställas Kungl. Maj :t för godkännande.

Kungl. Maj :t bör också alltjämt utse statens representanter i de kollektiva

institutens styrelser.

80

Vid sidan av de bidrag som utgår på grund av avtalen med instituten kan

självfallet bidrag lämnas till särskilda projekt, som utförs vid de olika

branschforskningsinstituten. Styrelsen bör också vara förvaltande myndig­

het för alla de medel som ställs till förfogande för bidrag till kollektiv "forsk­

ning. Verksamheten vid branschforskningsinstituten bör följas av styrelsen,

som bör ta initiativ till sådana revideringar av gällande avtal, som synes an­

gelägna. Styrelsen bör vidare på förslag av respektive institut godkänna stör­

re ändringar och upptagande av nya projekt inom ramen för de forsknings­

program, som ligger till grund för träffade avtal.

5.3 Serviceuppgifter

Vid sidan av finansieringsverksamheten har staten även gett stöd åt viss

servicebetonad verksamhet på den tekniska forskningens område. Bär av­

ses främst förmedling av konktakter i syfte att främja industriellt utnyttjan­

de av forskningsresultat men även dokumentation och internationell verk­

samhet. Den nuvarande organisationen på dessa områden är liksom på fi-

nansieringssidan splittrad. Genom bildandet av den nya styrelsen skapas

möjligheter att få en samordning till stånd.

Den förmedlande verksamheten — som har nära samband med finansie­

ringsverksamheten — får betraktas som en naturlig uppgift för ett centralt

mgan på området. Detsamma gäller beträffande viss internationell verk­

samhet av myndighetskaraktär. De arbetsformer som utbildats inom de nu­

varande organen har gett goda erfarenheter och hör ligga till grund för sty­

relsens verksamhet på respektive område. Beträffande vissa uppgifter av

servicenatur kan det vara lämpligt ait åtminstone tillsvidare bibehålla nu­

varande decentraliserade system.

Förmedling av forskningsresultat

Av statliga organ svarar i första hand EFOR för uppgiften att verka för

industriellt utnyttjande av forsknings- och utvecklingsarbete. EFOR söker

pa olika sätt skaffa sig kännedom om nya exploateringsvärda resultat, i förs­

ta hand genom att studera rapporter till TFR och Malmfonden och genom

besök vid olika forskningsinstitutioner. Om dessa förberedande kontakter

leder till fortsatt arbete med ett projekt upprättas ett särskilt avtal mellan

forskaien och EFOR. Efter utvärdering av projektet, undersökning av mark­

naden samt förhandling med eventuella intressenter biträder EFOR med att

upprätta avtal för licenstillverkning eller försäljning. EFOR är således ett

serviceorgan, som inte självt deltar i exploateringen av forskningsresultat.

Som nämnts är EFOR:s verksamhet i första hand inriktad på sådana pro­

jekt som i ett tidigare skede fått statliga bidrag. I samband med att de olika

slagen av. statligt finansieringsstöd samordnas inom den nya styrelsen sy­

nes det därför lämpligt att styrelsen tar ansvaret även för den uppföljande

verksamheten. Liksom fallet varit med EFOR synes styrelsen i viss utsträck­

ning kunna biträda vi exploatering även av forskningsresultat, som inte

uppkommit genom statligt stöd.

I likhet med vad som nu gäller beträffande EFOR bör styrelsens verk­

samhet På exploateringsområdet vara rent förmedlande och rådgivande.

Styrelsen bor således inte ingå som part i exploateringsavtal. Det föreligger

således en viktig principiell skillnad mellan styrelsens och det statliga^t-

vecklingsbolagets uppgifter på detta område.

EFOR:s verksamhet finansieras huvudsakligen genom bidrag från TFR

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

81

och Malmfonden. Dessutom betingar sig EFOR en viss del av den ersättning

som vid exploateringen tillfaller forskaren eller upphovsmannen. Frågan om

i vilken utsträckning kostnaderna för förmedlingsverksamheten bör täckas

genom avgifter torde få utredas närmare.

Kungl Maj. ts proposition nr 68 år 1868

Rådgivning åt uppfinnare

En verksamhet med delvis samma syfte som EFOK:s bedrivs av Svenska

uppfinnarkontoret. Detta organ är dock främst inriktat på rådgivning åt en­

skilda uppfinnare. Allmän rådgivning är i princip kostnadsfri, medan råd­

givning som kräver särskilda utredningar eller avser patentansökningsären-

den regelmässigt är avgiftsbelagd. Den rådgivande verksamheten finansieras

dock till övervägande del genom ett anslag på statsbudgeten till uppfinnar-

kontorets administrationskostnader. Vid sidan av den rådgivande verksam­

heten lämnar uppfinnarkontoret mindre bidrag som stöd till uppfinnarverk­

samhet, normalt förenade med villkorlig återbetalningsskyldighet. Även

denna verksamhet finansieras genom statsanslag.

Såsom angivits i avsnitt 3.3 har ett betänkande om uppfinnarkontorets

fortsatta verksamhet nyligen lagts fram. I betänkandet framhålls att den

verksamhet som uppfinnarkontoret bedriver är motiverad av den fria upp­

finnarverksamhetens betydelse för det ekonomiska framåtskridandet. Det

föreslås därför vissa åtgärder, främst ökat statligt stöd, för att häva det

nuvarande tillståndet av stillastående i verksamheten. Enligt betänkandet

bor verksamheten tillsvidare bedrivas av en särskild institution, även om

samarbetet med EFOR anses kunna drivas mycket långt.

I enlighet med vad som föreslagits i betänkandet bör det även i fortsätt­

ningen finnas möjligheter att ge statligt stöd åt enskilda uppfinnare. I och

med att EFOR förs till den nya styrelsen torde denna böra överta även den

verksamhet som nu bedrivs av Svenska uppfinnarkontoret. Den kostnadsfria

allmänna rådgivningen jämte avgiftsbelagd hjälp i ärenden som kräver när­

mare utredning — med möjlighet till avgiftsbefrielse för medellösa uppfin­

nare bör tillsvidare behållas. Likaså bör bidrag med villkorlig återbetal-

mngsskylighet kunna lämnas till uppfinnare. Sådana bidrag är i princip att

jämställa med bidrag till industriellt utvecklingsarbete och bör därför läm­

nas av Malmfondens medel, vilket innebär att enskilda uppfinnare kan få

vidgade möjligheter till stöd.

Förmedling av forskningsuppdrag

För att främja den tekniska utvecklingen inom industrin är det väsentligt

att underlätta användningen för industriell forskning av personal och ma­

teriella resurser vid universitet, högskolor och andra" statliga forskningsin­

stitutioner.

ö

Motiven för att utnyttja statliga anläggningar för industriell forskning är

i stort sett desamma som motiven för att utnyttja existerande forskningsre­

surser inom industrin för uppdrag från utomstående. I båda fallen kan be-

tmthga forskningsresurser utnyttjas bättre än vad eljest vore fallet. Vidare

förstärks dessa motiv av att den svenska marknaden inom de flesta forsk­

ningsområden är för liten för att utgöra underlag för sådana uppdragsforsk-

ningsinstitut, som finns på flera håll i utlandet. Ett ömsesidigt utbyte av

erfarenheter mellan forskning och industri får vidare anses vara en viktig

förutsättning för en effektivt bedriven tillämpad teknisk forskning.

U n i ve r si t e ts ka n s 1 er s äm betet har för innevarande och nästa budgetår be­

gärt medel för viss kontaktverksamhet mellan universitetet och högskolor

82

å ena sidan och industrin å den andra. Styrelsen för teknisk utveckling, som

genom sina övriga uppgifter kommer att få en god överblick över resurser­

na för teknisk FoU vid universitet och högskolor, torde kunna bitrada vid

en sådan verksamhet och på så sätt etablera en direkt förbindelse med hög-

skoleadministrationen och planeringen inom denna. I samband härmed tor­

de styrelsen även kunna verka för ökad användning av övriga statliga forsk­

ningsinstitutioner för industriell forskning.

Dokumentation

De allt större insatserna för FoU skapar en motsvarande ökning av den

tekniska dokumentationen. För närvarande sköts dokumentationstjänsten

för litteratur rörande FoU av ett stort antal olika organ, främst inom uni­

versitets- och högskoleväsendet. Inom sina respektive områden bedriver nag-

ra av de statliga och statsunderstödda forskningsinstituten eu betydelsefull

dokumentationsverksamhet. Av naturliga skäl är arbetet på dokumenta-

tionsområdet starkt internationellt inriktat.

.

I en promemoria angående information och dokumentation for forskning

och industri (bilaga IV), som utarbetats av en särskild sakkunnig, anges tre

alternativ för att förbättra de nuvarande dokumentations- och informations­

möjligheterna. För det första kan en central myndighet tillskapas för att

bedriva såväl den planerade som den operativa verksamheten. För det andra

kan verksamheten överlämnas till existerande myndigheter och organ som

A'ar och en inom sitt område bedriver såväl den planerade som operativ a

verksamheten. För det tredje kan ett centralt organ skapas för planeringen,

medan den operativa verksamheten sköts av vederbörande fackorgan inom

stat och näringsliv.

, ,

, ,

Med den form som dokumentationsverksamheten för narvarande har talar

övervägande skäl för att välja det sistnämnda av de tre alternativen. Ett så­

dant system kan utan svårighet samordnas med den dokumentations- och

informationsverksamhet, som bedrivs inom näringslivet. Med hansyn till

den centrala funktionen, som den nya styrelsen kommer att få i frågor rö­

rande teknisk FoU förefaller styrelsen vara det lämpligaste organet for att

ta hand om den planerade verksamheten.

Internationell verksamhet

Det internationella utbytet i frågor rörande FoU har under senare år fått

en allt större betydelse. Utbytet äger bl. a. rum inom OECD:s forskmngs-

kommittéer, inom det nordiska samarbetsorganet NORDFORSK samt, vad

»äller arbetet inom atomenergiområdet, hos IAEA och ENEA. Härtill kom­

mer arbetet inom EEC och ESRO och de internationella samarbetsorgan,

som skapats av olika näringsorganisationer, samt ett stort antal konferen­

ser och utställningar av intresse för FoU. Svenska delegater deltar i arbetet

inom många av de nämnda kommittéerna och organen. Vidare bedrivs viss

verksamhet genom de av IVA administrerade tekniska attachéerna. Sådana

finns för närvarande i Förenta staterna, Sovjetunionen, Frankrike och Ja-

* Det bör vara en viktig arbetsuppgift för den nya styrelsen att följa arbetet

inom internationella organ på FoU-området och samordna det svenska del-

tagandet. Styrelsen bör bevaka möjligheterna att få till stånd ett konkre

samarbete på såväl nordisk som bredare europeisk bas. I och med att den

tekniska utvecklingen ställer krav på insatser som är svåra att åstadkomma

inom ramen för våra egna resurser kommer deltagandet i internationella

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

83

samarbetprojekt att få ökad betydelse. Sådana projekt — som för närva­

rande förekommer främst på atom- och rymdområdena — torde komma att

i framtiden aktualiseras på flera områden.

En annan uppgift som lämpligen bör handhas av styrelsen är beviljande

av bidrag för att delta i internationella konferenser och symposier samt för

studieresor. Förordnande av delegater i internationella organ av officiell na­

tur samt slutande av forskningsavtal för svenska statens räkning bör dock

liksom tidigare åvila Kungl. Maj :t. Slutligen bör styrelsen tjänstgöra som

remiss- och utredningsorgan i frågor som gäller svenskt deltagande i inter­

nationellt FoU-samarbete.

Den av IVA administrerade attachéverksamheten har ett samband med

IVA:s traditionella kontakter med motsvarande organ i vissa länder, och

den svarar i första hand för den viktiga uppgiften att tillgodose forskarnas

och näringslivets behov av informationer om den tekniska och naturveten­

skapliga utvecklingen i utlandet. Den nuvarande verksamheten bör därför

fortgå i oförändrade former.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

5.4 Förvaltning av forskningsstationer

För närvarande finns i Stockholm en statlig forskningsstation, som admi­

nistreras av IVA. Förslag om projektering av en liknande forskningsstation

i Goteborg har lagts fram av IVA och Chalmers tekniska högskola." Diskus­

sioner har också förts om att uppföra nya forskningsstationer i anslutning

till universiteten i Uppsala, Lund och Umeå.

Såsom redovisats i avsnitt 3.1 har industriforskningsutredningen förordat

att forskningsstationer successivt byggs ut i de olika universitetsstäderna.

Enligt utredningen bör frågor som sammanhänger med planering av nya

forskningsstationer och frågor som är av gemensamt intresse för forsk-

ningsstationsverksamheten handläggas inom det av utredningen föreslagna

centrala organet.

Vidare föreligger ett förslag från 1966 års atomenergiutredning om att i

ökad utsträckning tillvarata resurserna vid AB Atomenergis forskningssta­

tion i Studsvik för FoU-arbete utanför atomenergiområdet. Enligt förslaget

skulle huvuddelen av de materiella resurserna jämte personal för drift- och

förvaltningsuppgifter föras över till en från atombolaget fristående stiftelse,

Studsviks forskningsstation, med egen styrelse.

De av atomenergiutredningen föreslagna åtgärderna skulle skapa förut­

sättningar för en avsevärd breddning av de basresurser som ställs till för­

fogande för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Ansvaret

för de anläggningar och de delar av förvaltnings- och serviceorganisationen

'id Studsvik, som kan utnyttjas gemensamt av flera intressenter, bör föras

över till ett särskilt organ under styrelsens överinseende. De resurser, som

helt eller praktiskt taget helt utnyttjas för atomenergiutveckling eller an­

nan speciell verksamhet, bör dock stå under respektive huvudintressents

ansvar. Härigenom undviks tekniska och administrativa problem, som kan

försvåra och fördyra verksamheten.

I samma förvaltningsorganisation som Studsvik bör inordnas även den

forskningsstation i Stockholm som nu administreras av IVA. Detsamma gäl­

ler även forskningsreaktorn Rf, som numera huvudsakligen utnyttjas av

andra institutioner än AB Atomenergi.

I överensstämmelse med industriforskningsutredningens förslag bör sty­

relsen för teknisk utveckling i egenskap av central myndighet för FoU svara

för den långsiktiga planeringen av verksamheten vid forskningsstationerna.

Petita för forskningsstationer bör inges till styrelsen, som även bör utöva

tillsyn över stationerna samt tillsätta lokalstyrelse och revisorer. Styrelsen

bör även i samband med beviljandet av bidrag eller lån till FoU-projekt

kunna ställa resurser vid forskningsstationerna till förfogande och därvid

verka för att stationerna utnyttjas effektivt.

Avgifterna för nyttjande av stationernas resurser bör fastställas på grund­

val av programbudgeteringens principer. Det kan antas att underskott i

driften övergångsvis kommer att uppstå. Sådant underskott bör täckas över

särskilt anslag på statsbudgeten.

Frågan om forskningsstationernas organisatoriska ställning bör tas upp i

samband med den utredning inom statskontoret, som föreslås i nästa avsnitt.

Beträffande Studsvik, som byggts upp för att tillgodose det speciella behovet

av FoU-arbete på atomenergiområdet, bör därvid särskilt beaktas de pro­

blem som uppstår vid gränsdragningen mellan den föreslagna forsknings-

stationens huvudsakligen förvaltande verksamhet och atomenergiveiksam-

lieten.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

5.5 Organisatoriska frågor m. m.

Organisation

I det föregående har utvecklats skälen för att samordna beslutsfunktio­

nerna i fråga om det statliga stödet till teknisk forskning och industriellt ut­

vecklingsarbete. Dessa funktioner hänför sig till två verksamhetsområden,

dels fördelning av det statliga finansieringsstödet, dels tillhandahållandet

av viss service in. in. Uppgifterna är delvis av skilda slag, vilket föranleder

olika former för beslutsfattandet. Detta får vissa konsekvenser för den

föreslagna styrelsens organisation.

Styrelsen för teknisk utveckling bör stå under ledning av eu av Kungl.

Maj:t förordnad styrelse med fem ä sju ledamöter. Dessa bör representera

teknisk, industriell och ekonomisk sakkunskap. Verkschefen bör vara leda­

mot av styrelsen och tillika dess ordförande.

Som redan framhållits är det beträffande finansieringsuppgifterna ange­

läget att bevara fördelarna med nuvarande ordning, främst den individuella

och högt kvalificerade prövningen av bidragsärenden. Detta bör kunna ske

genom °att bygga den föreslagna styrelsens prövning av forskningsbidrag på

elt system med nämnder. Nämnderna bör kunna biträda styrelsen även i

andra delar av dess finansierings- och kontaktverksamhet.

Systemet med nämnder möjliggör en viss specialisering vid prövningen

av bidragsärendena. Genom ärendenas ökade antal och komplexitet torde

en sådan specialisering komma att utgöra förutsättningen för en sakkunnig

bedömning. Liksom fallet är i de nuvarande organen bör högt kvalificerade

forskare delta i prövningen. Den ökade expertpresentation som förslaget

om nämnder innebär, gör det även möjligt att ge företrädare föi industrin

vidgat inflytande. Möjligheterna till beredning och uppföljning av ärendena

bör också förbättras genom att styrelsen förser nämnderna med erforderliga

utredningsresurser.

Nämnderna bör omfatta större sakområden, som gemensamt täcker hela

området för styrelsens finansieringsverksamhet. Deras antal torde böra

uppgå till sex å åtta. Olika principer för uppdelningen är tänkbara, exem­

pelvis efter tekniska fackområden eller industribranscher. Nämndernas an-

85

tal och arbetsområden bör fastställas av styrelsen, som även bör utse leda­

möter av nämnderna. I syfte att få till stånd en önskvärd cirkulation bör

det övervägas att begränsa ledamöternas mandattid på samma sätt som gäl­

ler i flertalet forskningsråd.

I ärenden om forskningsbidrag bör nämnden för varje sakområde utöva

beslutanderätten inom den ram som styrelsen anger. När det gäller frågor

om stöd till utvecklingsprojekt bör däremot styrelsen själv fatta beslut, med

biträde av sakkunnig inom och utom nämnderna. Även i frågor om stöd åt

kollektiv forskning bör styrelsen vara beslutande efter hörande av den när­

mast berörda nämnden.

Beredningen av finansieringsärenden bör ske genom kvalificerad teknisk

personal hos styrelsen. Denna personal bör indelas i sekretariat som svarar

mot nämndernas arbetsområden. I sitt arbete bör sekretariaten få anlita utom­

stående sakkunniga inom och utom nämndledamöternas krets.

För styrelsens service- och förvaltningsuppgifter erfordras särskilda or­

ganisationsenheter. Genom att uppgifterna i flera fall närmast torde bli av

samordnande natur och den operativa verksamheten huvudsakligen ligger

utanför styrelsen torde det inte finnas något behov av att bygga upp en om­

fattande central organisation.

Statskontoret bör få i uppdrag att i samråd med företrädare för berörda

institutioner närmare utreda de organisatoriska och administrativa frågor

som sammanhänger med bildandet av den nya styrelsen. Behovet av såväl

teknisk som administrativ personal torde böra tillgodoses i första hand ge­

nom att styrelsen övertar personalen hos de befintliga organen.

Sekretess och publicering

Vaxje handling som inkommer till offentlig myndighet är i princip att

anse som allmän handling, vilket innebär att vem som helst äger ta de! av

den. I fråga om handlingar rörande uppfinningar eller forskningsprojekt kan

detta självfallet innebära kännbara nackdelar, vilket kan motivera regler

om sekrestessbeläggning av handlingarna. Sådana erfordras däremot inte i

fråga om handlingar som inkommer till privaträttsliga associationer som

bolag och föreningar samt till stiftelser. Dessa äger själva i samråd med in­

givarna besluta om sekretessen beträffande handlingar som inges.

Av de organ vilkas uppgifter bör övertas av styrelsen är Malmfonden och

EFOR stiftelser. Svenska uppfinnarkontoret har inte heller karaktär av stat­

lig myndighet. Några sekretessbestämmelser har därför inte fordrats beträf­

fande nämnda organ. TFR är statlig myndighet men saknar särskilda sekre­

tessbestämmelser för verksamheten. Rådets hittillsvarande bidragsgivning

har huvudsakligen varit inriktad på verksamheten vid universitet, högsko­

lor och forskningsinstitutioner och har endast i begränsad omfattning inne­

fattat stöd till enskilda näringsidkare eller företag. Frågan om sekretess­

beläggning av ansökningshandlingar och forskningsresultat har därför inte

haft särskilt stor aktualitet. Även INFOR har karaktär av statsmyndighet.

Jämlikt 2 § punkt 32 kungörelsen den 4 januari 1939 (nr 7) med förordnan­

den på civilförvaltningens område jämlikt lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar är hand­

lingar hos INFOR sekretessbelagda i den mån deras offentliggörande skulle

lända vederbörande till men.

Vid ett inordnande under styrelsen av de funktioner som tidigare ombe­

sörjts av de här nämnda organen, såsom stöd åt uppfinnarverksamhet, indu­

striell exploatering av forskningsresultat och bidrag till teknisk forskning

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

krävs vissa sekretessbestämmelser i syfte att skydda enskilda sökandes in­

tressen.

Som framgår av det förslag till ny patentlag som nyligen antagits av riks­

dagen (prop. 1966:40) skall beskrivningar som intagits i handlingar, vilka

inges till offentlig myndighet, såsom ansökningar om bidrag och rapporter

rörande forskningsprojekt, anses utgöra hinder för patentansökan. Med

hänsyn till att en av den nya styrelsens viktiga uppgifter blir att söka vi­

dareföra forskningsresultat till industriellt nyttiggörande — vilket normalt

kräver att resultatet patentskyddas — bör sekretessbestämmelserna utfor­

mas på sådant sätt att sökandens kommersiella intresse skyddas och så att

styrelsen får möjlighet att undersöka utsikterna att patentera de forsk­

ningsresultat, som nås vid de stödda projekten.

De bidrag som är närvarande utgår från TFR till teknisk forskning är i

regel förenade med det villkoret att mottagaren skall ställa forskningsresul-

ten till allmän disposition. Normalt bör även i forsättningen sådana vill­

kor uppställas. I de fall då forskningsresultaten exploateras industriellt

krävs dock ofta att dessa patenteras.

Intresset härav väger då tyngre än intresset av att resultaten ställs till

allmän disposition genom publicering. Särskilt torde detta vara fallet då

bidragsmottagaren är ett industriföretag eller enskild uppfinnare.

Vid bidragsgivning från Malmfonden tillämpas för närvarande den prin­

cipen att, där forskningsresultaten kommer en hel bransch till godo eller

där mottagaren förbinder sig att låta publicera ifrågkommande forsknings­

resultat, bidragen lämnas utan återbetalningsskyldighet. I andra fall ges

bidragen under förbehåll om villkorlig återbetalningsskyldighet jämte rän­

ta, allt i den utsträckning ekonomiskt överskott uppkommer vid exploate­

ring av det projekt för vilket stöd lämnats.

Såsom framhållits i det föregående bör det allmänna bidrag till kom­

mersiellt inriktad verksamhet, såsom vid olika former av industriell exploa­

tering av forskningsresultat, normalt förknippas med villkor om återbetal­

ningsskyldighet vid tillfredsställande ekonomiskt utnyttjande av resultatet.

Stundom kan emellertid en annan ordning synas lämpligare. Forskaren eller

företaget som erhåller bidrag till industriellt utvecklingsarbete bör ibland

kunna befrias från villkor om återbetalning vid kommersiellt utnyttjande,

om han ställer forskningsresultatet till förfogande efter viss överenskom­

men tidrymd. Vill forskaren eller företaget förbehålla sig rätten till forsk­

ningsresultatet — eventuellt för att patentera det — bör han äga rätt att

»återlösa» resultatet mot erläggande av' ett belopp, helt eller delvis svarande

mot bidraget senast vid utgången av denna tidrymd.

Avsikten är att inom statsdepartementen närmare överväga de olika pro­

blem som sammanhänger med skyddet av sökandens rimliga intresse av

sekretess och med villkoren för publicering om återbetalning i bidragsären-

den.

Relationer till andra organ

Som framgår av den tidigare redogörelsen är avsikten att styrelsen för

teknisk utveckling skall överta de funktioner, som åvilar TFR, Malmfonden,

INFOR, EFOR och Svenska uppfinnarkontoret. Vidare avses styrelsen överta

förvaltningen av delar av forskningsstationen i Studsvik och forsknings-

stationen vid tekniska högskolan i Stockholm, uppgifter som tidigare åvilat

AB Atomenergi respektive IVA. Styrelsen avses också få till uppgift att följa

den allmänna utvecklingen på FoU-området.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

87

Styrelsen kommer för sin verksamhet att vara beroende av goda kontak­

ter och nära samarbete med industri, forskare och andra organ med upp­

gifter inom forskning och industri.

IVA har härvidlag stor betydelse som förmedlare av kontakter med tek­

niker och forskare inom näringsliv och högskolor. Akademien kan även i

forsättningen väntas se som sin uppgift att genom särskilda kommittéer

eller på annat sätt ta initiativ till nya verksamheter inom tekniskt lovande

områden.

Vid sidan av styrelsen kommer alltjämt ett stort antal statliga organ att

bedriva verksamhet inom den tekniska forskningens område. På finansie-

ringssidan gäller detta beträffande Norrlandsfonden. Vidare bör uppmärk­

sammas verksamheten vid universitet och högskolor, försvarets forsknings­

anstalt, flygtekniska försöksanstalten, statens provningsanstalt och statens

skeppsprovningsanstalt. Härtill kommer den viktiga statliga beställarverk-

samheten som hittills varit huvudsakligen koncentrerad till försvaret.

Styrelsen bör särskilt uppmärksamma universitetskanslersämbetets pla­

nering av utbyggnaden av universitet och högskolor. Vid prioritering av

olika tekniska ämnesområden bör styrelsen således samverka med universi-

tetskanslersämbetet och speciellt med dess fakultetsberedning för de tek­

niska vetenskaperna. En förbindelselänk mellan styrelsen och högskolor och

universitet kan vidare komma att uppstå genom den i avsnitt 5.3 nämnda

kontaktverksamheten med syfte att ge information till näringslivet om till­

gängliga forskningsresurser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 2

Sammanfattningar av vissa utredningsförslag

Vissa offentliga utredningar, vilkas uppdrag berör frågor rörande statligt

stöd åt teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, har nyligen

redovisat slutliga eller partiella resultat av sin verksamhet. I det följande

sammanfattas därvid framförda synpunkter och förslag.

Industriforskningsut redningen angående branschforskning och

forsknings stationer

I december 1964 tillkallade chefen för handelsdepartementet fyra sak­

kunniga med uppgift att undersöka bl. a. industrins intresse för och villig­

het till ekonomiskt engagemang för att få till stånd en intensifierad och

utbyggd kollektiv industriforskning, forskningsbehoven inom olika indu­

strisektorer, behovet av ett sammanhållande organ för den kollektiva in­

dustriforskningen samt vissa frågor rörande forskningsstationer och deras

framtida ställning. Utredningen, som antog benämningen industriforsk-

ningsutredningen, framlade i november 1967 ett delbetänkande angående

branschforskning och forskningsstationer (stencil Fi 1967: 11).

I betänkandet framhölls att näringslivets förmåga att höja produktivi­

teten och utveckla konkurrenskraftiga tillverkningsmetoder och produkter

är en av förutsättningarna för vårt välstånd. Detta ställer krav på en om­

fattande teknisk forskning.

En viktig form för statlig medverkan i teknisk industriell forskning är, så­

som framhållits i utredningens direktiv, bidrag till kollektiv industriforsk­

ning vid branschforskningsinstituten. Dessas betydelse framgår av att en

av deras huvuduppgifter är att behandla forskningsproblem av stor allmän

räckvidd och gemensamt intresse för den berörda branschen. Ett annat vik­

tigt huvudsyfte är att de skall tjäna som forum för den tekniska diskussio­

nen inom branschen och därigenom medverka till en allmän höjning av

den tekniska standarden och till bästa möjliga hushållning med forsk­

ningsresurserna. En tredje huvuduppgift är att följa den internationella

tekniskt-vetenskapliga utvecklingen inom branschen. Instituten har härvid

betydelsefulla uppgifter i samband med de ökade kontakter med utländska

forskare och institutioner som följer med det snabbt växande internatio­

nella forskningssamarbetet. Vidare har det ökande rapportflödet gjort do­

kumentation och information till branschföretagen till en allt viktigare

verksamhet.

Flertalet branschforskningsinstitut samarbetar med de tekniska högsko­

lorna genom att professorn vid motsvarande högskoleinstitution också före­

står vederbörande forskningsinstitut. Instituten spelar en betydande roll för

vidareutbildningen av forskare och för dessas inriktning efter industrins

krav. De utgör kontaktpunkter mellan högskoleforskning och industri. In­

stituten kan hålla dyrbar apparatur som inte ekonomiskt kan utnyttjas av

enskilda företag eller som dessa först efter en viss försökstid är beredda

att skaffa sig. I flera fall har instituten en betydande provningsverksamhet

liksom de allmänt sysslar med provnings- och standardiseringsfrågor.

89

De branschforskningsinstitut som för närvarande har statligt stöd är

Svenska träforskningsinstitutet, Svenska textilforskningsinstitutet, Institu­

tet för metallforskning, Svenska institutet för konserveringsforskning, In­

stitutet för optisk forskning, Svenska silikatforskningsinstitutet och Insti­

tutet tör verkstadsteknisk forskning. Till dessa institut utgår för närvaran­

de sammanlagt ca 7 milj. kr. årligen i statsbidrag. De olika instituten och

de branscher de arbetar för har redovisat behov och önskemål rörande

ökade statliga bidrag vilkas tillgodoseende skulle medföra en flerdubbling

av det sammanlagda nu utgående statliga stödet.

Av de enskilda branschforskningsinstitut som finns har vissa hemställt

om statligt stöd. Representanter för Sveriges industriförbund och Ingeniörs-

vetenskapsakademien (IVA) ävensom för branschforskningsintresserade

företagsgrupper har framhållit vikten av ökade statliga engagemang i dessa

institut.

Utredningen föreslår att det statliga stödet till branschforskning ökas

väsentligt genom en upptrappning under en femårsperiod. Räknade i 1967

års penningvärde föreslås bidragen öka från 7,7 milj. kr. 1967/68 till 29

milj. kr. 1972/73 inklusive bidrag till täckning av lokalkostnader.

Av de årliga totalökningarna bör omkring hälften gå till sådan bransch-

forskning som redan har statligt stöd medan den andra hälften bör gå till

enskilda institut, som bedöms komma ifråga för statligt stöd.

För att tillgodose branschforskningens lokalbehov föreslås att 30 milj. kr.

investeras i lokaler avsedda för branschforskningsändamål under perioden

1967/68—1972/73. Av dessa investeringar beräknas ca hälften komma att

avse lokaler i forskningsstationer och den andra hälften byggnader för in­

stitut som disponerar egna lokaler. Utredningen förutsätter alltså att de

lokaler som behöver byggas under femårsperioden för att tillgodose bransch-

forskningens behov till omkring 50 procent skall kunna inrymmas i forsk­

ningsstationer.

Utredningen diskuterar möjligheterna att uppställa bestämda kriterier

för det statliga engagemanget i branschforskning och annan kollektiv

forskning. Därvid har utredningen funnit, att de kriterier och bedöm-

ningsgrunder som skulle kunna uppställas för angelägenhetsgradering av

statliga stödinsatser inte bör fixeras i kategoriska regler. Däremot kan vissa

riktlinjer anges för när statligt stöd bör utgå.

En förutsättning bör sålunda vara att en grupp av företag, som dessutom

bör vara representativ för branschen, dokumenterar sin avsikt att ekono­

miskt stödja den kollektiva forskningsverksamheten. Därtill bör samtliga

företag inom branschen ha rätt att genom rimligt ekonomiskt bidrag vinna

anslutning och delta i den stafsstödda verksamheten. Om skilda grupper

söker stöd för verksamheter, som kräver likartade resurser, bör samord­

ning som regel vara förutsättning för statligt stöd.

Den forskningsverksamhet för vilken stöd söks skall vara underbyggt ar-

ett forskningsprogram. Kostnaderna för programmet bör vara klart redo­

visade, såväl vad gäller programmet i dess helhet som dess olika delar.

Utredningen föreslår, att det statliga stödet fortsättningsvis icke skall

bindas till bestämda utgiftsslag. Genom att i stället anslå resurserna till ett

visst program ökas möjligheterna att rationellt anpassa verksamheten vid

förändrade förutsättningar. Hittills har gällt, att det statliga stödet i första

hand skall avse grundläggande forskning. Denna bestämmelse bör utgå.

Utredningen anför, att erfarenheterna av de halvstatliga branschforsk-

ningsinstituten har varit goda, och förordar att statens långsiktiga stöd till

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

90

branschforskning även i fortsättningen ges i avtalsbunden form. Bedöm­

ningen av detta stöds dimensionering och inriktning måste i stor utsträck­

ning göras från fall till fall. För handläggningen av frågor som samman­

hänger med denna bedömning har utredningen funnit behov föreligga av

ett sammanhållande centralt organ för den kollektiva industriforskningen.

På detta organ skall ankomma att för statens räkning förhandla med

branscher som anmäler behov av statligt stöd samt träffa avtal, som under

förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande reglerar driften vid instituten.

Det centrala organet skall utarbeta planer och förslag rörande statens stöd

till kollektiv industriforskning inom en ram som den av statsmakterna be­

stämda anslagsutvecklingen medger.

För det centrala organet kan tillkomma uppgifter avseende kollektiv

forskning som har samband med de delar av utredningens uppdrag som

ännu inte slutbehandlats. På grund härav anser utredningen att slutgiltigt

förslag rörande centralorganets organisatoriska ställning i förhållande till

befintliga statligt forskningsadministrerande organ måste anstå till ett

kommande betänkande. Med hänsyn till vikten av att branschforskningens

utbyggnad snabbt kan påbörjas föreslås att det centrala organets uppgifter

i avvaktan på ett slutligt ställningstagande tillsvidare handläggs inom sta­

tens tekniska forskningsråd (TFR), som har åtskilliga närliggande upp­

gifter i sin nuvarande verksamhet.

I avtalen jämte av Kungl. Maj :t fastställda stadgar som reglerar driften

vid de statsstödda instituten finns bestämmelser om statens och respektive

branschstiftelsers ekonomiska åtaganden. Staten har i regel bekostat bygg­

nader jämte tomt och yttre underhåll samt bestridit viss del av dritfkost-

naderna. I senare avtal har en ny form använts, som innebär en mera gene­

rell reglering. Utredningen föreslår att avtalen i framtiden baserar sig på

en planering och en budgetering, som i huvudsak är utformad efter samma

system soin statskontorets förslag till programbudgetering för den statliga

förvaltningen bygger på. Till grund för centralorganets och statsmakternas

behandling av bidragsframställningar hör sålunda ligga planer och budget

som beskriver föreslagen branschforsknings syfte och inriktning samt me­

delsbehovet under avtalsperioden. Statsbidragets storlek bör övervägas från

fall till fall av det centrala organet. Bidraget bör utgå i viss relation till de

totala kostnaderna för institutets verksamhet under avtalsperioden exklu­

sive uppdrags- och annan motsvarande verksamhet, som är självfinansie­

rad. Bidraget bör alltså täcka del av driftkostnader, kapitalkostnader, hy­

reskostnader samt pensions- och andra komplementkostnader. Det bör an­

komma på institutsledningen att inom den ram, som angivna planer och

budget utgör, under avtalstiden genomföra verksamheten och utnyttja till­

gängliga anslag på effektivast möjliga sätt.

Det är angeläget att lämpliga forskningslokaler och därtill anknuten ser­

vice kan ställas till den kollektiva industriforskningens förfogande. Med

statsanslag, som motsvarat byggkostnaderna, har IVA uppfört eu forsk-

ningsstation i Stockholm. Forskningsstationer av denna typ har en stor

betydelse för branschforskningen genom att underlätta igångsättningen av

nya branschforskningsinstitut och forskningsgrupper i samverkan mellan

företag. Utredningen föreslår att mark reserveras på universitetsorterna för

att tillgodose föreliggande och framtida behov av forskningsstationer samt

att forskningsstationer successivt utbyggs i de olika universitetsstäderna.

I första hand bör en forskningsstation i Göteborg byggas, som tillgodoser

den västsvenska industrins behov. Denna forskningsstation liksom övriga

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

91

tillkommande stationer bör byggas i byggnadsstyrelsens regi i nära sam­

arbete med universitets- och högskolemyndigheter, lokal- och utrustnings-

programnämnderna samt IVA.

Hittills har abonnenterna i IVA:s försöksstation i huvudsak endast beta­

lat hyra beräknad på kostnaderna för värme, städning, inre underhåll och

service. Kostnaderna för det i stationen investerade kapitalet och för yttre

underhåll har subventionerats av staten. Utredningen föreslår att staten

tramgent tillhandahåller lokaler i forskningsstationer och andra för forsk­

ningsändamål avsedda byggnader mot marknadsmässigt beräknad lokal­

hyra.

Frågor som sammanhänger med planering av nya forskningsstationer

eller är av gemensamt intresse för forskningsstationsverksamheten inom

landet, bör handläggas inom det föreslagna centrala organet. Den lokala

förvaltningen bör däremot ankomma på lokala styrelser.

b orskningsstationerna bör dimensioneras för att inrymma även andra

verksamheter än branschforskning. Hur stor del av lokalerna som behöver

anslås till bl. a. specialforskning, kommittéforskning samt forskargrupper

från industrin eller från universitet och högskolor avser utredningen att

närmare beröra i ett kommande betänkande, som skall behandla dessa for­

mer av kollektiv och annan forskning. Man anser det emellertid redan nu

realistiskt åt! vid planering och utbyggnad under den närmaste femårs­

perioden räkna med att övriga former av forskningsverksamhet kräver

minst lika stora investeringar i forskningsstationer som branschforskning-

en. Utredningen har förut uppskattat den del av investeringsbehovet för

branschforskningslokaler under femårsperioden, som kan förutses bli till­

godosett genom utrymmen i forskningsstationer, till 15 milj. kr. Det totala

behovet av investeringar i forskningsstationer fram till budgetåret 1972/73

bedömer utredningen alltså vara 30 milj. kr.

Driftkostnaderna för den expansion av branschforskningen och forsk­

ningsstationsverksamheten som detta betänkande behandlar hänför sig helt

till branschforskningen. Den föreslagna anslagsutvecklingen framgår av

nedanstående uppställning. Utredningen föreslår att statens och industrins

bidrag till branschforskning i normalfallet blir lika stora.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

1972/73

Statliga anslag milj. kr.

13,5

19,0

22,5

26,0

29,0

De investeringar som behöver göras för att tillgodose branschforskning­

ens lokalbehov och behov av lokaler i forskningsstationer under perioden

fram t. o. in. budgetåret 1972/73 uppskattas till'totalt 45 milj. kr. Det be­

räknas fördela sig med en tredjedel på branschforskning med lokaler i

egna byggnader, med en tredjedel på branschforskning med lokalerna för­

lagda till forskningsstationer och med en tredjedel på annan teknisk indu­

striell forskningsverksamhet med lokaler i forskningsstationer.

Utredningen förutsätter att liksom hittills skall i fråga om statsstödda

branschforskningsinstitut och forskningsstationer staten komma att finan­

siera den föreslagna lokalutbyggnaden. Byggnadsstyrelsen bör projektera

och uppföra byggnaderna samt svara för fastighetsförvaltningen i samma

utsträckning som gäller för motsvarande statliga byggnader. Hyror skall

utgå enligt marknadsmässiga grunder och redovisas till byggnadsstyrelsen.

92

Utredningen rörande Svenska uppfinnarkontoret

I januari 1964 tillkallade chefen för handelsdepartementet eu sakkunnig

med uppdrag alt utreda frågan om Svenska uppfinnarkontorets fortsatta

verksamhet. Utredningen, som antog benämningen utredningen rörande

Svenska uppfinnarkontoret, framlade i maj 1967 sitt betänkande (stencil

Fi i967: 7).

Utredningsmannen har i enlighet med givna direktiv undersökt i vad

mån kontorets nuvarande uppgifter kan tas över av något annat organ.

Han finner att uppgifterna, i varje fall tillsvidare, bör handhas av en själv­

ständig institution. Emellertid hör man eftersträva ökad samordning mel­

lan uppfinnarkontoret och andra organ som har anknytning till dess verk­

samhetsområde, främst EFOR. Samarbetet mellan uppfinnarkontoret och

EFOR anses kunna drivas mycket långt.

Utredningsmannens förslag innefattar inte några genomgripande and­

ringar i fråga om kontorets ställning, organisation och inriktning. Utred­

ningsmannen vill med sina förslag peka på olika åtgärder av begränsad

räckvidd som kan tänkas ge kontoret möjligheter att häva det nuvarande

tillståndet av stillastående och inleda eu expansion i verksamheten.

Utredningsmannens förslag innebär i huvudsak följande. Styrelsen bör

ges en ledande ställning inom kontoret. Till följd av bl. a. en sekretess­

praxis som utvecklats för att skydda uppfinnarnas intressen har styrelsen

— där Kungl. Maj :t utser vissa och de organisationer som upprättat kon­

toret övriga ledamöter — inte kunnat ta del av kontorets verksamhet i så­

dan omfattning att den rimligen kunnat bilda sig en uppfattning om kon­

torets problem och företräda dess intressen. Utredningsmannen föreslår

därför att Kungl. Maj :t utser hela styrelsen och att denna görs mindre.

Under sådana förhållanden bör styrelsen kunna ta del av samtliga de ären­

den som förekommer i kontorets verksamhet utan att uppfinnarnas in­

tressen äventyras. Ärenden angående bidrag från det särskilda reservations­

anslaget till understödjande verksamhet, som hittills handlagts endast av

de styrelseledamöter som utsetts av Kungl. Maj :t, bör kunna handläggas

av styrelsen som sådan.

Staten bör ta över hela ansvaret för bidragsgivningen till kontorets ad­

ministrationskostnader. Även i fortsättningen bör avgifter tas upp i vissa

delar av kontorets verksamhet. Nuvarande principer för avgifternas be­

stämmande bör i huvudsak kunna följas.

I fråga om kontorets uppgifter föreslås inga större förändringar i för­

hållande till vad som angavs vid kontorets tillkomst. Kontoret bör ha till

uppgift att bl. a. ge allmänna råd inom området för uppfinningar, efter an­

sökning granska uppfinningar utifrån synpunkten av möjlighet till exploa­

tering, biträda uppfinnare när det gäller patentering, kontraktsskrivning

in. in. samt förmedla kontakter mellan uppfinnare och hidragsgivande in­

stitutioner och mellan uppfinnare och industrin. Kontorets centrala upp­

gift bör vara prövning av uppfinningars exploaterbarhet. Kontoret bör kun­

na medverka i visst utvecklingsarbete i den mån detta krävs för att komma

fram till en riktig bedömning av en uppfinning. Liksom hittills bör särskil­

da medel disponeras för understödjande verksamhet.

Utredningsmannen har funnit att det för närvarande inte är möjligt att

med ledning av det material som står till förfogande komma till en fullt

tillförlitlig bedömning av den lämpliga storleken av det statliga bidraget

till kontorets administrationskostnader. Med en stark ställning för styrel­

sen bör emellertid kontorets och därmed uppfinnarväsendets intressen i

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

93

framtiden kunna tas väl tillvara och kontoret kunna anpassa sig till änd­

rade förhållanden. Utredningsmannen förutsätter att statsmakterna i fram­

tiden kommer att som grund för sina bedömanden i anslagsfrågor in. in.

få ett utförligare och mer belysande material i petita och årsredogörelser

än vad som hittills varit fallet. Emellertid måste kontorets nuvarande orga­

nisation omedelbart förstärkas så att den minst uppgår till vad som förut­

sattes vid kontorets tillkomst. Vidare måste kontoret för att kunna bibe­

hålla oförändrad målsättning garanteras kompensation för automatiska

kostnadsstegringar under löpande budgetår. Utredningsmannen har vid be­

räkning av anslagsbehovet under ett inledningsskede räknat med en årlig

utgift om 755 000 kr. i nuvarande penningvärde. Med avdrag för allmän­

hetens avgifter men med tillägg av ett belopp för att kompensera bortfallet

av organisationernas bidrag skulle behovet av statligt bidrag till administra­

tionskostnaderna komma att uppgå till 675 000 kr., en ökning med 204 000

kr. i förhållande till vad som föreslagits i statsverkspropositionen 1967.

Möjligheterna till rationalisering av kontorets verksamhet, bl. a. med led­

ning av en lämpligt upplagd kostnadsredovisning, bör enligt utrednings­

mannen uppmärksammas.

Nuvarande anslag till understödjande verksamhet, 85 000 kr. för år, an­

ses vara för litet för att kunna fylla sitt ändamål. Anslagets ringa storlek

liar medfört att kontoret under senare år inte har kunnat bedriva någon

stödjande verksamhet i den mening som förutsattes vid dess tillkomst.

Utredningsmannen har därför inte funnit det möjligt att komma till någon

uppfattning om behovet av medel för ifrågavarande ändamål. För att kon­

toret överhuvud skall kunna bilda sig en uppfattning om värdet av den

understödjande verksamheten och dess möjligheter föreslår utrednings­

mannen att anslaget omedelbart räknas upp till 250 000 kr.

Med undantag för mindre bidragsbelopp bör alla bidrag från anslaget till

understödjande verksamhet vara förbundna med villkorlig återbetalnings-

skyldighet. På dessa bidrag bör rimlig ränta debiteras. Utredningsmannen

anser att de normer som för närvarande tillämpas i fråga om risktagning

m. m. är lämpliga. Dessa normer har brukat resultera i en återbetalning av

10—15 procent av meddelade bidragsbelopp.

1966 års atomenergiutredning angående Studsviks forskningsstation

Våren 1966 tillkallade chefen för handelsdepartementet fyra sakkunniga

med uppgift att utreda frågan om statens fortsatta insatser på atomenergi-

området m. m. De sakkunniga, som antagit namnet 1966 års atomenergi-

utredning, överlämnade i november 1967 en PM angående AB Atomenergis

forskningsstation i Studsvik.

I promemorian framhålls att huvuddelen av AB Atomenergis experimen­

tella resurser förlagts till Studsvik, där för närvarande nära 800 av bolagets

anställda tjänstgör. Resurserna är i hög grad inriktade på de problem som

sammanhänger med kärnklyvningsprocessen och den radioaktiva strål­

ningen. Bolaget har emellertid i Studsvik även resurser av icke specifikt

reaktorteknisk art, som kan användas för industriforskning och grund­

läggande forskning utanför atomenergiområdet. Dessutom finns service-

och försörj ningsanordningar som kan betjäna olika verksamheter. Den to­

tala hittillsvarande investeringskostnaden för stationen uppgår till ca 235

milj. kr., varav ca 80 milj. kr. för forskningsreaktorer m. in., ca 60 milj.

kr. för laboratorier av olika slag samt ca 95 milj. kr. för service- och för­

sörjningsanordningar, inklusive anordningar för omhändertagande av ak­

tivt avfall.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

94

På grund av den komplicerade utrustningen och de stränga säkerhets­

kraven är kostnaden för driften av en forskningsstation som den i Studsvik

höga. I promemorian anges således atombolagets kostnader för driften av

reaktorer och laboratorier, gemensam service samt strålskydds- och säker­

hetstjänst till nära 40 milj. kr. om året, varav övervägande delen hänför sig

till basorganisationen i Studsvik. Dessa kostnader är av relativt fast natur,

dvs. de påverkas inte omedelbart av ändringar i det egentliga forsknings-

och utvecklingsarbetets omfattning.

På grund av de senaste årens minskningar av atombolagets anslag har

en lokalreserv av ca 10 procent uppstått i Studsvik. Härutöver finns emel­

lertid en »dold» överkapacitet genom att basreseurserna är så dimensione­

rade att nya laboratorier in. m. kan betjänas till marginalkostnad. Som

allmänt riktmärke för ett ekonomiskt utnyttjande av dessa basresurser

anges en fördubbling av personalen i Studsvik.

Möjligheterna att få till stånd ett bättre utnyttjande av Studsvik har un­

der de senaste åren varit föremål för stor uppmärksamhet. I utredningens

promemoria redovisas ett antal förslag om att till Studsvik förlägga olika

aktiviteter utanför atomenergiområdet. Det konstateras emellertid att dessa

förslag trots ansträngningar från atombolagets sida endast i några fall kun­

nat förverkligas.

Enligt promemorian bör åtgärder snarast vidtas för att ge verksamheten

i Studsvik ett bredare underlag. Mot bakgrund av hittillsvarande erfaren­

heter framstår det som en förutsättning för en sådan utbyggnad att ansva­

ret för stationens drift förs över från atombolaget till ett fristående organ,

förslagsvis benämnt Studsviks forskningsstation. Detta organ skulle alltså

överta atombolagets basorganisation och ställa denna till förfogande för

alla de aktiviteter som nu eller i framtiden bedrivs i Studsvik.

I promemorian framhålls att staten bör vara ensam huvudman för forsk-

ningsstationen. Denna bör ha formen av en självständig stiftelse med en

av Kungl. Maj :t utsedd styrelse. Styrelsen bör ansvara för att Studsvik

planmässigt byggs ut till ett effektivt instrument för forskning och indu­

striellt utvecklingsarbete på områden som kräver stora basresurser och en

kvalificerad driftorganisation. Beträffande finansieringen framhålls att alla

forskningsstationens tjänster bör avgiftsbeläggas. I princip bör avgifterna

ge full täckning för stationens driftkostnader. Eftersom en omedelbar till-

lämpning av denna princip skulle kunna motverka strävandena att få till

stånd ett bättre utnyttjande av stationen förutsätts emellertid att ett drift­

bidrag kommer att erfordras under en övergångstid. Ett sådant bidrag bör

kunna minskas efterhand som verksamheten uppnår optimal omfattning.

Enligt promemorian hör styrelsen för Studsvik fastställa taxor för sta­

tionens tjänster. Taxesättningen bör vara flexibel och kunna användas som

ett instrument för att ge verksamheten en önskad inriktning.

Slutligen framhålls att förslaget om Studsvik torde kunna genomföras

i viss mån oberoende av de förslag som utredningen kan komma att lägga

fram i övrigt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

95

Bilaga 3

Organisation och resurser för teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete i Sverige

Nuvarande organ och deras verksamhet

1. Tekniska högskolor

De tekniska högskolorna har liksom andra högre lärosäten en dubbel

uppgift; att vara centra för forskning och läroanstalter för akademisk ut­

bildning.

Inom teknologin finns för närvarande tre läroanstalter, nämligen tekniska

högskolan i Stockholm (KTH), Chalmers tekniska högskola (CTH) och

tekniska högskolan i Lund (LTH). Dessutom bedrivs vid Uppsala universi­

tets matematisk-naturvetenskapliga fakultet civilingenjörsutbildning mot­

svarande utbildningen vid de tekniska högskolornas sektioner för teknisk

fysik. I Linköping och Örebro bedrivs teknisk magisterutbildning.

Principbeslut har fattats om inrättande av en teknisk högskola i Linkö­

ping. Vidare planeras teknisk magisterutbildning vid Uppsala universitets

matematisk-naturvetenskapliga fakultet.

Finansiering

Driftutgifterna för den samlade verksamheten (undervisning och forsk­

ning) vid de tekniska högskolorna uppgår budgetåret 1967/68 till ca 100

milj. kr.

Basresurserna för den forskning som bedrivs vid de tekniska högskolorna

ställs till förfogande direkt över statsbudgeten. Betydande bidrag erhålls

dessutom från statliga forskningsråd, främst statens tekniska forsknings­

råd, hos vilket forskare som behöver förstärkta resurser kan ansöka om

medel för enskilda projekt. Den privata sektorns bidrag till högskoleorga­

nisationens forskningsverksamhet är med undantag av vissa områden rela­

tivt obetydligt.

De statliga anslagen till forskning vid universitet och högskolor som hel­

het har undergått eu snabb ökning under de senaste åren. Budgetåret 1955/

56 beräknades de statliga anslagen för dessa ändamål uppgå till ca 50

milj. kr. Budgetåret 1965/66 hade de statliga utgifterna stigit till drygt 200

milj. kr. Anslagen har alltså fyrdubblats på 10 år.

De statliga utgifterna direkt över statsbudgeten för forskning vid de tek­

niska högskolorna har expanderat snabbt. Ökningen har varit väsentligt

snabbare än genomsnittet för den högre utbildningen.

Tabell 1: Driftanslag över statsbudgeten för forskning vid tekniska fakul­

teter i milj. kr.

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

Tekniska fakulteter................................

29

34

44

46

48

96

Vid framräkningen av tabellen har tillämpats de principer som kom till

användning i universitetsutredningens undersökning Forskningens villkor

och behov (SOU 1958: 32). Endast driftkostnader har medtagits.

Som nämnts tidigare erhåller forskare vid de tekniska högskolorna be­

tydande stöd från statens tekniska forskningsråd. Tyvärr finns ingen sär-

redovisning av rådets anslag till tekniska fakulteter. Anslagsverksamheten

redovisas i stället av rådet som anslag till universitet och högskolor. Då den

alldeles övervägande delen av utgifterna torde vara avsedd för verksamhet

vid tekniska högskolor, torde dock omfattningen av denna finansierings­

form kunna illustreras med följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Tabell 2: Anslag från statens tekniska forskningsråd till universitet och

högskolor 1962/63—1965/66 i milj. kr.

Mottagare

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

Universitet och högskolor .....................

3,8

4,8

7,4

8,9

8,2

Lokaler

Enligt 1963 års universitets- och högskolekommittés lokalinventering

(SOU 1965: 12 s. 631) disponerade de tekniska högskolorna och de mate­

matiska, fysiska och kemiska ämnena vid matematisk-naturvetenskaplig

fakultet höstterminen 1963 över 170 000 m2 nettoyta. Sedan dess har fram

till hösten 1967 för nämnda ämnen färdigställts över 100 000 in2, medan

omkring 80 000 in2 var under byggande eller projektering. Detta innebär

att lokaltillgången sedan höstterminen 1963 mer än fördubblats.

Personal

Ett av de viktigaste målen för den fortgående utbyggnaden av de tek­

niska högskolorna är att de enskilda institutionerna skall fungera på en hög

kvalitativ nivå när det gäller forskarrekrytering och forskarutbildning. In­

stitutionerna har därför försetts med teknisk utrustning, som gjort det

möjligt att bedriva modern forskning. Målet har varit att det vid högsko­

lorna skall skapas möjligheter för de fast anställda forskarna och den per­

sonal som befinner sig i utbildning att fungera till ett optimum av sin ka­

pacitet.

Den snabba utbyggnaden av de ekonomiska resurserna och den bety­

dande ökningen av lokaltillgången har starkt förbättrat förutsättningarna

för effektiv utbildnings- och forskningsverksamhet vid de tekniska hög­

skolorna. En ökning av antalet nybörjarplatser har skett från ca 1400

budgetåret 1962/63 till ca 2 400 budgetåret 1967/68. Antalet närvarande

studenter har ökat från ca 5 100 höstterminen 1960 till ca 9 500 höstter­

minen 1966.

I fråga om utbildnings- och forskningspersonal vid universitet och hög­

skolor har en stark personalkoncentration skett till områdena naturveten­

skap och teknik. Av sammanlagt 818 professurer budgetåret 1967/68 finns

sålunda 307 eller ca 37 % inom dessa båda ämnesområden.

Om man ser till det totala antalet tjänster för forsknings- och utbild-

ningspersonal, som budgetåret 1967/68 uppgår till ca 2 500, är motsva­

rande andel betydligt över hälften.

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Tabell 3.

Lärar- och forskartjänster vid tekniska högskolor 1967/68.

Lärarkategori

KTH

CTH

LTH

Totalt

Professorer ........................................

83

66

48

197

Laboratorer........................................

13

15

8

36

Universitetslektorer .........................

59

55

29

143

Forskardocenter................................

2

i

_

3

Docenter ............................................

10

6

1

17

Forskarassistenter ............................

7

7

1

15

Assistenter ........................................

291

261

166

718

Totalt

465

411

253

1 129

Resursutbyggnaden under senare år inom den högre tekniska utbildningen

har möjliggjort en väsentligt ökad examination. Antalet utexaminerade ci­

vilingenjörer ökade således från ca 700 budgetåret 1960/61 till ca 1 000

budgetåret 1966/67. I fråga om teknologie licentiater och doktorer skedde

en fördubbling från ca 60 till ca 120.

V ppdragsforskning

Förutom den forskning som finansieras med statsanslag och bidrag från

forskningsråd bedrivs vid de tekniska högskolorna även viss övriga forsk­

ning och utveckling. Denna har karaktären av uppdragsforskning. Vanligen

torde dessa uppdrag kunna indelas i tre grupper: (1) utexperimenterandet

av nya principer och konstruktioner enligt order från uppdragsgivaren,

(2) löpande experimentella konstruktioner för uppdragsgivaren, som utar­

betar nya konstruktioner, (3) tillfälliga uppdrag av större eller mindre om-

tattning. Uppdrag av ren rutinkaraktär får ej förekomma utan överlämnas

till särskilda statliga provningsanstalter.

Enligt statistiska centralbyråns i november 1965 framlagda undersök­

ning av industrins forskningsutgifter år 1963 använde industrin detta år

56 milj. kr. för forsknings- och utvecklingsverksamhet som utförts utanför

det egna företaget. Av detta belopp gick 21 milj. kr. till utlandet, och av de

återstående 35 milj. kr. kunde ca 10 milj. kr. räknas bort som transaktioner

mellan olika företag.

För att skaffa ett fullständigare material för en diskussion om uppdrags­

forskning utförde Ingeniörsvetenskapsakademien under hösten 1966 en un­

dersökning av uppdragsverksamheten under budgetåret 1965/66 vid KTH

och CTH. Det visade sig att uppdragsforskningen vid de båda högskolorna

det aktuella året kunde beräknas till drygt 6,2 milj. kr. I tabell 4 har verk­

samheten uppdelats med hänsyn till beställare, varvid framgår att den

privata industrin var den i särsklass största uppdragsgivaren.

Tabell 4: Uppdragsverksamhet vid vissa tekniska högskolor 1965/66 i

1 000-tal kr.

KTH

CTH

Summa

Industri m. m...........................................

3 703

481

4 184

AB Atomenergi........................................

150

44

194

FOA ...........................................

820

75

895

Övrig statlig verksamhet.........................

408

556

964

Summa

5 081

1 156

6 237

4

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

2. Statliga forsknings-, försöks- och provningsanstalter

Försvarets forskningsanstalt

Försvarets forskningsanstalt (FOA) är huvudmyndighet för svensk för­

svarsforskning och landets största forskningsinstitution. Enligt sin instruk­

tion skall FOA för försvarsändamål bedriva främst naturvetenskaplig, tek-

niskt-vetenskaplig och medicinsk forskning. FOA skall även följa och sam­

ordna sådan forskning som bedrivs inom landet samt följa den allmänna

utvecklingen inom berörda vetenskaper. Vidare skall FOA biträda andra

myndigheter och institutioner med råd i tekniskt-vetenskapliga frågor be­

rörande försvaret samt medverka med kontroll och underlag för standar­

disering av metoder och materiel. FOA skall slutligen främja utvecklingen

och samordningen av den operationsanalytiska verksamheten inom total­

försvaret samt tillhandahålla expertis för denna verksamhet. Hela detta

arbete, som utförs i nära samarbete med andra totalförsvarsmyndigheter

och med forskningsråd, universitet, högskolor och industrier, skall i första

rummet tillgodose det totala försvarets krav. Forskningsanstalten är i

princip skyldig att till närmare undersökning ta upp forskningsuppgifter,

som anvisas av överbefälhavaren, försvarsgrenschef eller central förvalt­

ningsmyndighet inom totalförsvaret.

FOA:s forskning kan med hänsyn till resultatens användning indelas

i tre grupper: prognoser, underlag för studier och underlag för utveckling

och anskaffning av materiel. Inom var och en av dessa grupper förekom­

mer både grundläggande och tillämpad forskning.

FOA:s arbete är fördelat på fyra avdelningar förutom den administrativa

byrån och planeringsbyrån, nämligen FOA 1 för kemi och medicin, FOA 2

för tillämpad fysik, FOA 3 för teleteknik med försvarets teletekniska labo­

ratorium samt FOA 4 för skydd och försvar mot kärnladdningar.

Chef för forskningsanstalten är en generaldirektör. Högsta ledningen

över verksamheten utövas av styrelsen. I styrelsen ingår förutom general­

direktören, som samtidigt är styrelsens ordförande, cheferna för armé-,

marin- och flygförvaltningarna, ordföranden i försvarets förvaltningsdirek-

tion och tre civila ledamöter representerande forskning och industri. Dess­

utom har överbefälhavaren rätt att utse lämplig militär befattningshavare

att som sin företrädare närvara vid styrelsens sammanträden.

FOA:s verksamhet finansieras huvudsakligen med anslag över försvars-

huvudtiteln. Anslagen ökade snabbt fram till början av 1960-talet beroende

bl. a. på en intensifierad forskning rörande skydd och försvar mot kärn­

laddningar.

Tabell 5: FOA:s driftbudget 1945/46—1967/68 i milj. kr.

1945/46

1950/51

1955/56

1960/61

1965/66

1966/67

1967/68

1,8

9

20

49

64

67

69

FOA:s personal uppgår för närvarande till närmare 1 600 personer, varav

ca 410 är forskare med akademisk examen. Antalet ingenjörer med examen

från högre tekniskt läroverk respektive tekniskt institut uppgår till om­

kring 375. Utöver egen personal anlitas ett stort antal utomstående fors­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

99

kare vid bl. a. universitet, högskolor och industrilaboratorier som konsulter

eller för utförande av särskilda forskningsuppdrag.

FOA har sina lokaler huvudsakligen inom Stockholm med omnejd. Från

att tidigare ha varit utspridd på en mängd olika platser och delvis i föga

ändamålsenliga lokaler har verksamheten på senare år koncentrerats till

i huvudsak tre olika centra.

Flygtekniska försöksanstalten

Flygtekniska försöksanstalten (FFA) har enligt sin nuvarande instruk­

tion till uppgift att främja utvecklingen av flygtekniken inom landet ge­

nom att bl. a. planera och genomföra flygteknisk forskning och provning.

FFA skall vidare följa utvecklingen av den flygtekniska forskningen i andra

länder samt systematiskt insamla, ordna, bearbeta och offentliggöra forsk­

ningsresultat och andra rön inom sitt verskamhetsområde. Anstalten kan

mot ersättning utföra forskning eller provning för utomstående uppdrags­

givare.

FFA är organiserad på fyra avdelningar, nämligen aerodynamiska avdel­

ningen, hållfasthetsavdelningen, mättekniska avdelningen och driftavdel­

ningen. Vid sidan av dessa finns ett kansli. Den 1 juli 1967 uppgick perso­

nalen till 233 personer.

Försöksanstalten bedriver dels forskning och provning mot ersättning på

uppdrag av offentliga myndigheter eller enskilda, dels egen, främst civilt

inriktad forskningsverksamhet. Den ekonomiska ramen för sistnämnda

forskningsverksamhet är den s. k. nettoutgiften, dvs. skillnaden mellan

den totala belastningen på avlönings- och omkostnadsanslagen och beställ-

ningsinkomsterna. Denna nettoutgift, som kan betraktas som ett statligt

anslag, är sedan budgetåret 1962/63 maximerad till 1,3 milj. kr.

1965 tillkallade chefen för försvarsdepartementet en utredning med upp­

drag att utreda frågan rörande den framtida inriktningen och omfattningen

av verksamheten vid FFA. Utredningen har 1967 framlagt sitt betänkande.

Driften vid FFA finansieras till övervägande del med beställningsin-

komster från försvaret.

Tabell 6. Utgifts- och inkomstutvecklingen vid FFA 1963/64—1966/67 i

milj. kr. med budgeterad stat för 1967/68

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

budget

Utgifter

...................................................

11,6

11,5

11,5

11,7

10,1

Inkomster

...............................................

10,3

10,2

10,2

10,1

8,8

Försvarets myndigheter och SAAB ....

10,0

9,4

9,2

9,3

8,0

Övriga beställare ....................................

0,3

0,8

1,0

1,1

0,8

Nettoutgift . ...

.........................................

1,3

1,3

1,3

1,3

1,3

Statens provninganstalt

Statens provningsanstalt utför på uppdrag av myndighet eller enskild

provningar och undersökningar av material och konstruktioner och där­

med förenad verksamhet. I den mån anstaltens utrustning och förhållan­

100

dena i övrigt medger görs också andra provningar och undersökningar.

Anstalten bedriver även tekniskt-vetenskaplig forskning inom sitt verksam­

hetsområde.

Anstalten samarbetar med industriföretag och andra enskilda organisa­

tioner samt statliga myndigheter och institutioner, som berörs av anstal­

tens verksamhet och skall, i den mån det kan ske, ställa personal till för­

fogande för standardiseringsarbeten in. m.

Anstalten är uppdelad på tre tekniska avdelningar, en central verkstad

och ett kansli. Verksamheten är huvudsakligen lokaliserad till Stockholm,

men vissa mätningar med transportabel apparatur och vissa provtagningar

och kontroller görs även på andra håll. Filialer med utrustning för bygg-

nadstekniska provningar finns i Hälsingborg, Karlskrona, Jönköping, Norr­

köping, Borlänge, Härnösand och Luleå. Inom det textiltekniska området

finns en filial i Borås.

De tekniska avdelningarna betecknas A, B och C. Inom avdelningen A

utförs mekaniskt-teknologisk provning och undersökning av metalliska ma­

terial och andra konstruktions- och byggnadsmaterial samt av färdiga kon­

struktioner och byggnadsdelar. Avdelningen har fyra laboratorier — det

byggnadstekniska, det mekaniska, det värme- och ventilationstekniska samt

det brandtekniska. Olika materials struktur och kemiska sammansättning

samt materials därmed sammanhängande egenskaper och funktion under­

söks av avdelning B med fem laboratorier: analyslaboratoriet, polymer-

teknislca laboratoriet, ytskyddslaboratoriet, laboratoriet för metallografi

och korrosion samt bränsle- och smörj medelslaboratoriet. På avdelning C

utförs elektriska och fysikaliska mätningar och undersökningar. Här finns

ett elektriskt, ett akustiskt och ett fysikaliskt laboratorium.

Fr. o.m. budgetåret 1965/66 tillämpas vid anstalten försöksvis program-

budgetering. Detta innebär att anvisade medel inte primärt knyts till kost-

nadsslag såsom avlöningar och omkostnader utan till vissa aktiviteter. Av

anslaget för budgetåret 1966/67 avsåg sålunda 4,1 milj. kr. anstaltens upp­

dragsverksamhet medan återstoden 2,6 milj. kr. utgjorde ramen för den

allmänna verksamheten dvs. forsknings- och utvecklingsarbete samt expert­

verksamhet.

För närvarande finns ca 240 personer anställda vid anstalten och dess

filialer.

Statens skeppsprovningsanstalt

Statens skeppsprovningsanstalt utför på uppdrag av myndighet eller en­

skild provningar och undersökningar av betydelse för skeppsteknik och

sjöfart samt, i den mån anstaltens utrustning och förhållanden i övrigt

medger det, andra provningar och undersökningar. Anstalten bedriver dess­

utom tekniskt-vetenskaplig forskning inom sitt verksamhetsområde. Anstal­

tens uppdragsverksamhet är baserad på en taxa som innebär fidl täckning

av alla på respektive uppdrag löpande kostnader, även komplementkostna­

der. Uppdragsgivare är svenska marinen, svenska och utländska varv, rede­

rier, konsultfirmor etc. Uppdragsinkomsterna avser till 50 % teknisk ut­

veckling och till 50 % målforskning. Verksamheten är både experimentell

och teoretisk.

Budgetåret 1967/68 beräknas ca 3,5 milj. kr. tas i anspråk för avlöningar

och omkostnader. Personalen uppgick den 1 november 1967 till 84 personer

av vilka 20 är akademiker. Verksamheten bär under senare år kontinuerligt

ökat och den ekonomiska bruttovolymen ökar för närvarande i en takt, som

innebär fördubbling vart femte år.

Knngl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

101

Skeppsprovningsanstalten är organisatoriskt nppdelad på tre tekniska av­

delningar, drift- och verkstadsavdelningen, ritkontorsavdelningen samt be­

räkningsavdelningen. Dessutom finns ett kansli.

Under drift- och verkstadsavdelningen sorterar laboratorierna med

skeppsprovningsränna och kavitationstank, verkstadskontor och verkstä­

der, sektion för elektronisk mätteknik samt data- och analogimaskin. Av­

delningen sköter den experimentella delen av verksamheten med försök

och mätningar samt ansvarar för vidareutveckling av anstaltens experimen­

tella utrustning med tillhörande metodforskning.

Ritkontorsavdelningen utför ritningsarbeten för verkstäder och labora­

torier samt ansvarar för den rutinmässiga uppdragsverksamheten med

granskning av försöksresultat, kritisk bedömning av dessa samt utarbetande

av försöksrapporter.

Beräkningsavdelningen handlägger anstaltens teoretiska och experimen­

tella uppdragsforskning samt förestår den forskning och den vetenskapliga

aktivitet, som bedrivs i anstaltens egen regi. Verksamheten kan indelas i

inarinmilitär forskning, fundamental liydromekanik och hydroakustik, pro-

pulsion och kavitation, fartygs sjövärdighet, stabilitet och manöveregen­

skaper samt systemarbete och programmering.

Statens skeppsprovningsanstalt har ett visst ekonomiskt utrymme för

arbeten vid sidan av den egentliga uppdragsverksamheten. Detta* utrymme

växlar något från år till år och uppgår till 15 å 20 % av den totala verk-

samhetsvolymen.

3. Ingeniörsvetenskapsakademien

Ingeniörsvetenskapsakademien (IVA) stiftades 1919 med ändamål att

befordra teknisk-industriell forskning och därigenom främja den svenska

industrins utveckling. IVA utgör ett lärt samfund med högst 202 svenska

medlemmar under 65 års ålder. Medlemmarna är fördelade på 11 avdel­

ningar för olika tekniska vetenskaper.

Akademiens verksamhet ledes av presidium bestående av tre av Kungl.

Maj :t förordnade presedes samt akademiens verkställande direktör. Vikti­

gare frågor behandlas i förvaltningsutskottet som består av presidiet samt

avdelningarnas ordföranden. En betydande del av akademiens verksamhet

initieras i avdelningarna, som ofta föreslår genomförande av konferenser,

föreläsningar, utredningar eller andra liknande åtgärder.

Akademien har successivt byggt upp ett kansli med ca 60 tjänstemän.

Kansliet är organiserat i tre operativa avdelningar — utredningssekretaria-

tet, informationssekretariatet och ntlandssekretariatet — samt serviceavdel­

ningar.

För närvarande arbetar dessutom ca 25 kommittéer under akademiens

hägn. Dessa kan genomföra utredningar eller bevaka tekniska områden.

Vissa kommittéer organiserar med ekonomiskt stöd av medlemmarna, som

kan utgöras av löretag, organisationer eller statliga verk, gemensam forsk­

ning på områden som är av allmänt intresse men inte är av central bety­

delse för medlemmarna. Som exempel pa sådana områden kan nämnas

transportforskning, svetsning och pålslagning. När verksamheten vuxit i

omfattning, har den ofta överförts till fristående institut. Ett exempel på

sådan utveckling är Korrosionsinstitutet.

IVA lämnar stöd åt föreningar som formellt är fristående men som arbe­

tar inom områden som akademien finner angeläget att söka utveckla. För

närvarande har Tekniska litteratursällskapet och Instrumenttekniska för­

eningen sina sekretariat förlagda till akademiens kansli.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Utredningssekretariatet

Utredningssekretariatet liar till uppgift att administrera arbetet inom

akademiens avdelningar och kommittéer samt att behandla och bearbeta

de idéer och uppslag, som blir följden av deras verksamhet eller som erhålls

genom kontaktmännen utomlands eller andra källor. Sekretariatet skall ut­

föra därav betingade utredningar av såväl frågor rörande forskningsorga­

nisation och forskningsplanering som behov av forskning och utveckling

inom speciella tekniska områden som akademien funnit bör särskilt upp­

märksammas.

I sekretariatet ingår de tekniska sekreterare som akademien anställt

med ekonomiskt stöd av statens tekniska forskningsråd (TFR). En del av

kostnaden täcks dessutom med medel som akademien erhåller i torm av

direkta industribidrag, intäkter från av akademien anordnade konferenser

samt ersättning för arbete med utredningar och liknande verksamhet, som

akademien åtar sig åt utomstående organ, t. ex. statliga kommittéer. Från

utredningssekretariatet hämtas företrädesvis sekreterarna i akademiens av­

delningar samt ofta även sekreterare i IVA:s kommittéer. Utredningssekre­

tariatet ansvarar också för IVA:s medverkan vid anordnande av konferen­

ser och kongresser.

Sekretariatet ansvarar för behandlingen av remisser som inte direkt be­

rör informations- eller utlandssekretariatets områden. Likaså utför sekre­

tariatet huvuddelen av förberedelsearbetet att samla och bearbeta material

för IVA:s årliga rapport om den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

Inom utredningssekretariatet finns sekreterare och utredningsmän för spe­

ciella områden som anses kräva en koncentrerad insats, t. ex. administrativ

rationalisering, tillämpad matematik och instrument- och mätteknik.

Informationssekretariatet

Informationssekretariatets uppgift är att samla teknisk och vetenskaplig

information från både Sverige och utlandet och att sprida denna vidare till

företag och institutioner. Vidare ingår i sekretariatets uppgifter att verka

för en effektiv dokumentationsverksamhet i landet. Detta sker genom

arbete i kommittéer genom föredrag och artiklar och genom medverkan

i utbildningsverksamhet. Informationssekretariatets personal medverkar

även i policyskapande dokumentationsorgan inom olika forskningsområden.

I informationssekretariatet ingår akademiens bibliotek. Detta har speciali­

serats på forskningsorganisation och forsltningsekonomi och fungerar som

centralt bibliotek inom detta område, på uppslagsböcker och handböcker

samt på förtryck och förhandlingar från konferenser.

För svensk industri och forskning anskaffar sekretariatet litteratur av

typen forskningsrapporter, utredningar, firmatryck, kongress- och konfe­

rensmaterial, patent, statligt tryck etc. Informationssekretariatet är den

svenska hemmaorganisationen för den gemensamma nordiska dokumenta­

tionscentralen i Washington (Scandoc). Inom sekretariatet har lagts upp ett

översättarregister.

Kongresslistor med uppgifter om kongresser, konferenser och utställ­

ningar i Sverige och i utlandet utges regelbundet. Sekretariatet åtar sig

även anskaffning av program, anmälningsblanketter samt rapporter från

kongresserna. Man ansvarar vidare för redigering och utgivning av de

svenska bidragen till Acta Polytechnica Scandinavica, den nordiska mono­

grafiserie som ges ut av ingeniörsvetenskapsakademierna och forsknings­

råden i de nordiska länderna.

103

Forskarnas kontaktorgan (FKO) har skapats för att föra till IVA in­

kommande information vidare. FKO består av representanter för ungefär

600 företag, institutioner, organisationer och myndigheter, som åtagit sig

att ta emot informationsmaterial från akademien och sprida detta vidare

inom sin organisation.

Informationssekretariatet fungerar som svenskt kontaktorgan för OECD

Science Policy Document Exchange. Detta innebär att det till OECD läm­

nar information om svenska utredningar, rapporter etc., som bedöms vara

av större forskningspolitisk betydelse. Från OECD mottas listor över mot­

svarande material gällande övriga OECD-länder och distribueras till in­

tresserade.

Då informationssekretariatet saknar resurser att utföra större littera­

tur sökningsuppdrag för utomstående, har ett särskilt serviceorgan, IVA:s

litteratursökning, inrättats med stöd från TFR. IVA:s litteratursökning

utför på uppdrag av företag, institutioner, förvaltningar etc. litteratursök­

ningar inom tekniska och angränsande naturvetenskapliga områden.

Utlands sekretariatet

Utlandssekretariatet inrymmer dels kontaktmännen i utlandet, vilka är

förordnade som tekniskt-vetenskapliga attachéer i Frankrike, Förenta sta­

terna, Japan och Sovjetunionen, dels en hemmaorganisation med ett antal

utlandssekreterare, som svarar för att det från utlandet kommande infor­

mationsmaterialet omhändertas och distribueras. Utlandssekretariatet sva­

rar också för akademiens kontakter med motsvarande institutioner i andra

länder. Hemmaorganisationen bekostas i huvudsak genom särskilda anslag

från statens tekniska forskningsråd.

Verksamheten i Förenta staterna bedrivs sedan 1944. Den i Washington

stationerade kontaktmannens uppgift är att följa den tekniskt-vetenskap­

liga, industriella och forskningspolitiska utvecklingen i USA och Canada

samt att informera svenska organisationer, såsom ämbetsverk, forsknings­

institut, företag samt högskole- och universitetsinstitutioner därom. Kon­

taktmannen förmedlar också kontakter mellan svenska och amerikanska

forskare och tekniker samt föreslår lämpliga objekt för studiebesökande

svenskar. Uppdragsverksamhet för enskilda svenska företag och institutio­

ner ingår också i kontaktmannens uppgifter.

Kontaktmannen i Moskva har som främsta uppgift att bevaka sovjetiska

forskningsrön som publiceras på Tyska och att etablera kontakter mellan

sovjetiska och svenska forskare och industriföretag. Verksamheten som in­

leddes 1960 motiverades främst av att få svenska naturvetare och tekniker

behärskade ryska språket tillfredsställande, och att kontaktmannen därför

kunde anskaffa och delvis översätta väsentligt material innan det kom till

allmän kännedom, t. ex. i engelsk översättning. Detta gäller fortfarande.

På senare år har också ett mera omfattande industriellt samarbete i form

av utbyte av patent och licenser ägt rum mellan svenska och sovjetiska

industriföretag, till vilket bl. a. kontaktmannen medverkat.

Kontaktmannen i Paris har, förutom gängse kontaktuppgifter, i uppdrag

att följa utvecklingen inom OECD och ESRO och rapportera därom, för­

utom till akademien, direkt till berörda departement. Befattningen inrätta­

des under budgetåret 1965/66.

Den 1 april 1966 stationerade akademien försöksvis en tillfällig kontakt­

man i Tokyo. Hans främsta uppgift var att biträda de utsända delegatio­

nerna och andra svenska forskare i planerandet och genomförandet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

104

resor och studiebesök. Kontaktmannen lämnade vidare japanska forskare

och tekniker upplysningar om Sverige och svensk industri och samarbe­

tade aktivt med den i Tokyo stationerade handelssekreteraren. Med stöd av

anslag från Riksbankens Jubileumsfond har akademien anställt en fast kon­

taktman i Tokyo från den 1 maj 1967.

Under de senaste åren har IVA byggt upp ett vetenskapligt samarbete

med de östeuropeiska länderna genom direkta överenskommelser med mot­

svarande organisationer i dessa länder. Efter underhandskontakter upp­

togs under 1964 diskussioner mellan Kungl. Vetenskapsakademien och

Ingeniörsvetenskapsakademien om ett närmare samarbete med den sov­

jetiska vetenskapsakademien. Sedan våren 1965 föreligger en överenskom­

melse avseende ett årligt utbyte av forskare. Den tidigare överenskommel­

sen har i maj 1967 utvidgats väsentligt. Verksamheten och forskarutbytet

har finansierats genom bidrag från utrikesdepartementet, Svenska institu­

tet, naturvetenskapliga och tekniska forskningsråden, vetenskapsakademien

och IVA.

Under hösten 1966 slöt IVA en överenskommelse även med en sovjetiska

kommittén för vetenskap och teknik. I samarbetet ingår utbyte av delega­

tioner och föreläsare samt anordnande av gemensamma symposier. En

liknande överenskommelse ingicks i februari 1968 med den sovjetiska kom­

mittén för utnyttjande av atomenergi.

År 1964 slöts en överenskommelse mellan IVA och den tjeckiska veten­

skapsakademien enligt vilken akademierna skulle utbyta forskare och de­

legationer samt anordna gemensamma symposier. Enligt överenskommel­

sen kunde även industriella kontakter upptas och ett par svenska företag

har utnyttjat denna möjlighet. Kostnaderna har täckts genom bidrag från

forskningsråd samt från industriföretag.

Under 1966 slöts en överenskommelse mellan IVA och den bulgariska

kommittén för vetenskap och tekniska framsteg. Enligt överenskommelsen

skall utbyte av forskare, föreläsare och delegationer anordnas och även in­

dustriella samarbetsprojekt skall kunna tas upp till behandling.

De svenska kostnaderna har hittills täckts genom anslag ur Handels- och

sjöf artsfonden.

Tillsammans med olika akademier och forskningsråd är IVA sedan bör­

jan av 1967 engagerad i en bilateral samverkan med Frankrike på veten­

skapens område.

Kommittéväsende

Ett stort antal kommissioner, kommittéer och andra samarbetsorgan har

under årens lopp skapats av akademien med representanter för skilda kate­

gorier och intressegrupper. Några har med åren antagit en från akademien

helt fristående ställning, andra arbetar fortfarande under akademiens hägn

och åtnjuter i större eller mindre utsträckning dess stöd.

Bland de viktigaste kommittéerna kan nämnas (tillkomståret anges inom

parentes):

Acetylennämnden (1945)

Kommittén för administrativ rationalisering (1967)

Svenska kommittén för Acta Polytechnica Scandinavica (1959)

Bergmekanikkommittén (1965)

Djupfrysningskommittén (1953)

Kommittén för dokumentation (1967)

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

105

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Energiutskottet (1961)

Kommittén för IVA:s forskningsstation i Göteborg (1960)

Kommittén för IVA:s forskningsstation i Norrland (1964)

Kommittén för höghastighetsfotografi (1961)

Innovationskommittén (1962)

Kommittén för instrument- och mätteknik (1964)

Kommittén för forskning beträffande jordens elektriska egenskaper

(19o 9)

Nämnden för kemiteknik (1965)

Kran- och hisskommissionen (1951)

Kommittén för oförstörande provning (1958)

Kommittén för petrokemisk forskning och utveckling (1962)

Pålkommittén (1963)

Svetskommissionen (1931)

Kommittén för teknisk användning av joniserande strålning (1962)

Svenska Tensidkommissionen (1965)

Transportforskningskommissionen (1950)

Tryckkärlskommissionen (1944)

Nämnden för värmeteknisk forskning (1963)

Kommittén för ytkemi (1962)

Kommittén för åskforskning (1943)

Forskningsstationer

IVA försökei sedan länge skapa forskningsstationer för att därigenom

lörse mindre forskargrupper och institut med lokaler och allmän service.

Den första stationen tillkom 1944 i Stockholm i anslutning till tekniska

Högskolan. Stationen består av två byggnader. Dessutom disponeras vissa

vitrymmen i anslutande baracker. Den tillgängliga nettogolvytan uppgår

till ca 4 200 m-. Utrymmen i stationen abonneras för närvarande av fors-

kargiupper från AB Atomenergi, försvarets forskningsanstalt, statens in­

stitut för konsumentfrågor, tekniska högskolans institutioner för reaktor­

fysik och kärnkemi, Isotoptekniska laboratoriet och Institutet för vatten-

och luftvårdsforskning med tillhörande servicebolag, Svenska färgindu­

strins forskningslaboratorium, Institutionen för talöverföring, Tegelindu­

strins centrallaboratorium och Ytkemiska laboratoriet, Reologilaboratoriet

samt två enskilda forskare.

IVA har på flera sätt sökt utöka sin forskningsstationsverksamhet dels

genom en utbyggnad av stationen i Stockholm, dels genom skapande av

forskningsstationer på andra orter. Sålunda finns inom akademien kom-

mitteer för upprättande av forskningsstationer i Göteborg och Norrland.

Utredningsarbetet rörande forskningsstationsverksamhetens framtida ut­

byggnad stöds av TFR. En i början av 1967 utförd utredning av lokalbe­

hovet i Goteborg for sådana grupper som lämpligen placeras i en forsk-

ningsstation ledde till att önskemål om lokaler på tillsammans 9 000 m2

redovisades.

Utredningen har förts vidare av LUP-kommittén för Göteborg som ut­

arbetat lokalprogram för eu forskningsstation på 4 000 m2. CTH och IVA

bär därefter i en gemensam petitaskrivelse den 30 augusti 1967 begärt att

Kungl. Maj :t skall ge uppdrag till byggnadsstyrelsen att projektera forsk-

ningsstationen och att för detta ändamål ställa 450 000 kr. till byggnads­

styrelsens förfogande.

JOb

4f

Bihang Ull riksdagens protokoll 1968. 1 samt Nr 68

106

Kungl. May.ts proposition nr 68 år 1968

Ekonomi

Tabell 7 illustrerar IVA:s verksamhet och dess omfattning, expansion

och finansiering. I tabellen har uteslutits kostnaderna för Ytkemiska labo­

ratoriet.

Tabell 7. Omslutning för IVA:s verksamhetsgrenar i 1 000-tal kr. 1961/62

och 1966/67 med uppdelning på intäktsslag.

År

Central-

Forsk-

Interna-

Forsknings-

To-

verk

nings-

tionell

arbeten och

talt

samhet

station

verk-

utredningar

samhet

Statsanslag ............................

1961/62

315

65

224

162

766

(inkl. bidrag från forskningsråd

och fonder) ........................

1966/67

472

65

846

945

2 328

Fondmedel ............................

1961/62

127

3

130

1966/67

151

5

156

Industrimedel........................

1961/62

474

10

271

755

1966/67

987

544

1 531

Abonnentavgifter och övriga 1961/62

158

401

6

112

677

intäkter

1966/67

309

828

11

159

1 307

Summa

1961/62

1 074

466

240

548

2 328

verksamhetsgrenar

1966/67

1 919

893

857

1 653

5 322

Under den angivna perioden mer än fördubblades omslutningen för aka­

demiens verksamhetsgrenar. Den snabbaste ökningen noterades för den

internationella verksamheten som nära fyrdubblades under perioden.

Parallellt med den i absoluta tal kraftiga resursutbyggnaden har under

perioden intäkternas relativa fördelning mellan olika finansieringskällor

förändrats. 1961/62 svarade staten och industrin för vardera en tredjedel

av akademiens intäkter. 1966/67 lämnades statsbidrag motsvarande 44 %

av IVA:s omslutning medan industrins direkta bidrag sjunkit till 29 %.

Statens ökade bidrag har i första hand kommit den internationella verk­

samheten och utredningsverksamheten tillgodo. Bidragen har i första hand

kanaliserats genom TFR.

4. Statens tekniska forskningsråd

Statens tekniska forskningsråd (TFR) inrättades 1942. TFR är därmed

vårt äldsta forskningsråd. Enligt den instruktion som gäller från och med

den 1 januari 1967 har rådet till uppgift att följa den tekniska utvecklingen

i stora drag och hålla kontakt med forskare och forskningsinstitutioner.

Rådet skall vidare stödja och vid behov organisera frivilligt samarbete

mellan forskningsintressenter, såsom industriföretag och enskilda organi­

sationer, institutioner och myndigheter. I instruktionen sägs också att rådet

skall stödja initiativ till forskning som är av betydelse för näringslivet samt

vid behov ta initiativ till främjande av sådan forskning och dess utnytt­

jande.

TFR intar i jämförelse med andra forskningsråd en viss särställning.

I instruktionen framhålls således samarbetet med näringslivet och utnytt­

jandet av forskningsresultaten. Särställningen poängteras också i admi­

107

nistrativt hänseende. Tidigare lydde rådet under handelsdepartementet och

överflyttades till finansdepartementet i och med att den partiella departe-

mentsreformen genomfördes våren 1967.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Stödverksamhet

Reservationsanslaget Teknisk forskning, som disponeras av TFR, har i

det närmaste tredubblats under den senaste femårsperioden.

Tabell 8. Anslag över statsbudgeten till Teknisk forskning, inkl. förslags­

anslaget till TFR:s egen verksamhet, 1963/64—1967/68 i milj. kr.

1963/64

1964/63

1965/66

1966/67

1967/68

Statens tekniska forskningsråd .............

8,3

13,6

16,6

18,8

22,4

De forskningsanslag rådet utdelar har i tabell 9 fördelats på mottagar-

kategorier. Gruppen universitet och högskolor har undergått den största

absoluta ökningen — från 3,8 milj. kr. 1962/63 till 8,2 milj. kr. 1966/67.

Flertalet återstående mottagares tilldelning har i stort sett fördubblats

under perioden. Dock har rådets stöd till akademierna mer än tredubblats

och stödet till industrier tredubblats.

Tabell 9. Fördelning på olika mottagarkategorier av statens tekniska forsk­

ningsråds anslag 1962/63—1966/67 i milj. kr.

Mottagare

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

Universitet och högskolor .....................

3,80

4,75

7,35

8,90

8 20

Branschforskningsinstitut och annan kol­

lektiv forskning........... ........................

0,95

0,64

1,32

2.00

1,80

Industrier ...............................................

0,57

0,72

1,06

0,90

1,70

Akademier...............................................

0,34

0,58

0,89

1,50

1,20

Stipendiater ...........................................

0,34

0,33

0,56

0,70

0,80

Övriga.......................................................

0 60

1,28

2,11

2,60

5,10

Summa

6,60

8,30

13,30

16,60

18,80

Vad gäller anslagens relativa fördelning på olika mottagarkategorier un­

der de undersökta åren 1962/63—1966/67 kan noteras att kategorin uni­

versitet och högskolor under perioden gått tillbaka från 58 % av rådets

samlade forskningsresurser till 44 %. Gruppen industrier erhöll under

motsvarande period en konstant andel eller 9 % av de samlade medlen.

Gruppen branschforskningsinstitut m. m. föll under perioden tillbaka från

14 % till 10 %. Akademier ökade sin andel från 5 till 6 %.

Rubriken akademier avser till helt övervägande del anslag till Ingeniörs-

vetenskapsakademien. Anslagen till IVA har utgjort stöd för den centrala

och internationella verksamheten samt forskningsarbeten och utredningar.

I tabell 10 ges vissa uppgifter om fördelningen på olika områden av an­

slagen från TFR.

Tabell 10: Tekniska forskningsrådet. Anslagsdisposition 1963/64 och 1966/

67 i milj. kr.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

1963/64

1966/67

Forskning

..................................................................

6.:

15,7

Fysik..........................................................................

1,2

2,2

Elektroteknik ...........................................................

1,1

1,2

Bergsvetenskap etc....................................................

0,6

1,5

Skeppsteknik ...........................................................

0,1

0,8

Medicinsk teknik.......................................................

0,4

1,4

Rymdforskning .......................................................

1,0

Kemi..........................................................................

1,8

3,2

Bioteknik..................................................................

0,4

1,7

Skogsteknik, skogsindustri........................................

0,2

0,6

Övriga fackområden ...............................................

0,9

2,2

Undersökningar av allmän karaktär, inkl. dokumen-

tation

......................................................................

1,1

3,1

Studieresor och forskningsstipendiater

.....................

0,5

ll,0

Summa

8,3

18,8

1 Ingår i de belopp som redovisats under olika fackområden.

TFR har i sin långtidsplan för tiden 1966—1971 framhållit att man kan

bedöma huruvida rådets medel stiger i den takt som kan anses nödvändig

genom att studera relationerna mellan rådets anslag och utvecklingen av

industrins forsknings- och utvecklingskostnader. Liknande jämförelser sägs

kunna utföras med de tekniska högskolornas tillväxt. Då dessa bedöm­

ningar endast kan utföras i efterhand, lämnar de emellertid ingen ledning

för löpande äskanden. De kan endast användas för att bedöma tendensen.

Bl. a. mot bakgrund av dessa synpunkter uppställer TFR i långtidsplanen

som ett första mål för det statliga stödet till industriellt forsknings- och ut­

vecklingsarbete en fortsatt utbyggnad av rådets resurser till ca 5 % av indu­

strins forsknings- och utvecklingskostnader. Till detta läggs påpekandet att,

om industrins forsknings- och utvecklingskostnader ökar långsammare än

man ur samhällelig synvinkel finner önskvärt, rådsanslagen ändå bör under­

gå en rimlig kontinuerlig stegring.

I planen understryker TFR, att rådets verksamhet bör ses i relation till

industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet. Man menar att om rådets

insatser skall vara meningsfyllda måste de till sin art komplettera forsk­

nings- och utvecklingsinsatser främst inom näringslivet eller dess gemen­

samma organ. Detta anses kunna ske genom bearbetning av problem som

visserligen berör enskilda företag, men som rymmer så allmänna element

att deras bearbetning inte rimligen helt kan bekostas av företaget. Liknan­

de synpunkter görs i planen gällande för mycket långsiktiga eller riskbeto-

nade projekt. Insatser från rådet anses även påkallade inom områden där

man kan påräkna en framtida svensk industriell verksamhet, men där den­

na industrigren ännu inte etablerats eller endast fått relativt ringa omfatt­

ning.

Vissa nya organ för statligt stöd till industriellt forsknings- och utveck­

lingsarbete har tillkommit under senare år med från TFR avvikande be­

stämmelser i fråga om stödverksamhetens inriktning och administrativa

utformning. Enligt rådet har emellertid skillnaderna inte varit så betydan­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

109

de, att de inneburit några principiella nyheter. Snarast anses de kunna ka­

rakteriseras som nyanseringar av rådets arbetsformer. I planen ifrågasätts

därför behovet av förnyelse på området, då det befinns tydligt, att av de

organ som bildats för att underlätta och effektivisera den industriella forsk­

ningen, rådet har den mångsidigaste verksamheten. Detta leder TFR till

slutsatsen att om det rådande intresset för specifikt statligt stöd till indu­

striell forskning skall leda till påtagliga resultat måste först och främst

rådets anslagsresurser förstärkas.

Arbetsformer

Statens tekniska forskningsråd består av åtta ledamöter, vilka utses av

Kungl. Maj :t. Detta är ett lägre antal än i något annat forskningsråd. Bland

ledamöterna förordnar Kungl. Maj :t en ordförande och en vice ordförande.

Rådet är beslutfört när minst fem ledamöter, bland dem ordföranden eller

vice ordföranden, är närvarande. Enligt rådets instruktion bör om möjligt

samtliga ledamöter närvara, när ärenden av större vikt handläggs. Ärenden

av rutinkaraktär kan avgöras genom delegering.

Den snabba utvidgningen av TFR:s verksamhet under senare år har kraf­

tigt ökat rådets arbetsbelastning. Man har från rådets sida därför ansett det

angeläget att finna åtgärder som kan avlasta ledamöterna arbetsuppgifter

utan att begränsa deras överblick. Det har sålunda diskuterats om inte en

viss avlastning skulle bli möjlig om antalet rådsledamöter ökades. Rådet

har dock funnit att organisationen och sammanträdena därmed skulle bli

mer tungarbetade, och att ett arbetsutskott skulle bli nödvändigt. Förde­

larna med det nuvarande arbetssättet skulle därvid enligt TFR kunna även­

tyras, då de ledamöter som ställs utanför ett tänkt utskott mister stor del

av sin nuvarande kontakt med det löpande arbetet. Man har också övervägt

att utse suppleanter för ledamöterna. Dock har rådet inte heller funnit

detta vara en acceptabel lösning, då i så fall suppleanterna skulle delta

endast i vissa sammanträden och då ej vara fullt informerade om tidigare

överväganden och ställningstaganden.

För närvarande har TFR särskilda nämnder verksamma inom områdena

bioteknik, medicinsk teknik, dokumentation och information, flygforsk­

ning, transport- och kommunikationsteknik samt internationella forsknings­

frågor. Nämnderna, som inrättats för att bevaka utvecklingen inom områ­

den där speciella insatser bedömts nödvändiga, har under senare år blivit ett

alltmer betydelsefullt inslag i rådets verksamhet. Förutom uppgiften att följa

den tekniskt-vetenskapliga utvecklingen inom sitt fackområde och informe­

ra rådet om denna håller nämnderna kontakt med industri och forskare

och verkar för frivilligt samarbete rörande forskning på området. De stu­

derar vidare tekniska frågeställningar inom respektive område och föreslår

åtgärder som förväntas främja forskningen. Nämnderna tjänstgör slutligen

som rådets sakkunnigorgan för ärenden inom det egna området. Nämn­

derna är sammansatta av specialister inom ifrågavarande område. Kontak­

ten med rådet upprätthålls genom att arbetet alltid leds av rådsledamot,

som också fungerar som ordförande.

De uppgifter som rådets nämnder bearbetar har många beröringspunk­

ter med arbetet i Ingeniörsvetenskapsakademiens kommittéer och kommis­

sioner. Enligt TFR skulle i många fall en fråga lika väl kunna behandlas

av en kommitté under akademien som av en nämnd under rådet. Delegering

av uppgifter från rådet kan naturligtvis endast ske till dess egna organ.

Rådet finner det dock i andra fall naturligt att akademien tillsätter en

no

kommitté, och att denna får stöd från rådet eller handlägger vissa uppgifter

på dess uppdrag. I vissa ämnen kan akademien ha större möjlighet att läm­

na sekreterarhjälp, och det blir då naturligare att akademien svarar för kom­

mittén.

Sekretariat

Sekretariatets arbete leds av rådets sekreterare, som till sitt förfogande

har ett antal biträdande sekreterare och viss biträdespersonal. Den 30 juni

1967 tjänstgjorde sålunda förutom sekreteraren 17 personer vid rådets

kansli.

Sekretariatets uppgift är att svara för den formella behandlingen av rå­

dets ärenden och handlägga sådana frågor som kan behandlas enligt fast­

ställd rutin. Sekretariatet skall också biträda rådet med underlag för dess

beslut, skaffa kompletterande uppgifter beträffande ansökningar och andra

ärenden samt utföra vissa utredningar. Det skall slutligen bistå i att hålla

samman rådets aktiviteter i övrigt.

Sekretariatets resurser har inte utvecklats i takt med reservationsansla­

get till forskning. Samtidigt som arbetsbördan stigit har dock större möj­

ligheter skapats till specialisering av arbetsuppgifter och systematisk be­

handling av ärenden. Rationaliseringsmöjligheter i övrigt har utnyttjats.

Enklare och effektivare rutiner har utvecklats. Som redan framhållits har

det dock samtidigt för rådet framstått som alltmer nödvändigt att avlasta

rådsledamöterna och att ställa kvalificerad arbetskraft till deras förfogan­

de. Facksekreterare med hög kompetens har föreslagits bli knutna till sek­

retariatet och man har tänkt anlita konsulter för bedömningar och utred­

ningar inom rådets arbetsområde. En väsentlig avlastning av ledamöterna

skulle enligt TFR åstadkommas och deras möjligheter att följa och delta

i rådets arbete skulle i motsvarande grad ökas om ledamöterna gavs till­

gång till biträdeshjälp för litteraturgranskning, utformning av remissytt­

randen och liknande arbete. Man menar därför att rådet bör kunna bekosta

sådana assistenter i den utsträckning som ledamöterna inte på annat sätt

kan skaffa sig nödvändig biträdeshjälp.

Inför petitaarbetet budgetåret 1967/68 uppdrog tekniska forskningsrådet

åt två utredningsmän att överse organisationen av rådets sekretariatsfunk­

tioner. Utredningsarbetet bedrevs från den principiella utgångspunkten att

det är rådets sekreterare som skall utöva det odelade chefskapet för den

fackliga verksamheten vid sekretariatet. Att så måste vara fallet var enligt

utredarna en primär förutsättning inte endast för en effektiv ledning av

det fackliga arbetet vid sekretariatet utan också för det integrerade synsätt

som måste prägla å ena sidan rådets policy-skapande och initerade verk­

samhet och å andra sidan det löpande rådsarbetet såsom detta kommer till

uttryck i anslagsbevillningar, informationsverksamhet etc. För att få under^

lag för ställningstaganden och utarbetande av förslag företog utrednings­

männen en kartläggning och analys av arbetsuppgifterna vid tekniska forsk­

ningsrådets sekretariat.

Med utgångspunkt från dessa studier föreslogs att rådets sekreterare

skulle fungera som chef för sekretariatet. Sekreteraren skulle vara rådets

huvudsekreterare och på verkställighetsplanet svara för rådets policy-ska­

pande, långtidsplanerade och initiativtagande verksamhet, därmed samman­

hängande kontaktverksamhet etc. Han skulle vidare utöva den omedelbara

o

ledningen av nämndverksamheten samt den fackliga ledningen av det lö­

pande rådsarbetet.

KungL Maj:ts proposition nr 68 år 1968

in

Den löpande rådsverksamheten föreslogs bil ställd under ledning av en

kanslichef på vilken skulle ankomma att, närmast under sekreteraren,

sammanhålla och leda arbetet vid en teknisk-administrativ sektion. På den­

ne skulle i huvudsak ankomma att svara för den administrativa behand­

lingen av anslagsansökningar, bereda remissärenden och handha de admini­

strativa och organisatoriska göromålen i samband med rådssammanträden.

Kanslichefen föreslogs dessutom leda arbetet vid en informationssektion för

PR-verksamhet med presstjänst, bibliotekskontakter samt granskning och

klassificering av forskningsrapporter, liksom den ekonomisk-administrativa

sektionen.

Kangl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

5. Malmfonden

Tillkomsten av Malmfonden hade sin bakgrund i en önskan hos statsmak­

terna att av avkastningen från exploateringen av lapplandsmalmen avsätta

en viss del för att stödja forsknings- och utvecklingsarbete.

Fondens resurser kan utnyttjas för två i viss mån skilda grupper av

arbeten. Gemensamt krav är att projekten skall avse naturvetenskap och

teknik. Till den första gruppen hör projekt, som syftar till att inom landet

industriellt frambringa nya eller bättre produkter eller att skapa eller ut­

veckla nya och bättre produktionsmetoder inom industrin i vidsträckt

mening. Stöd kan inom denna grupp även lämnas till naturvetenskaplig

eller grundläggande teknisk forskning under förutsättning att ett indu­

striellt nyttiggörande av denna synes vara inom räckhåll.

Den andra gruppen omfattar sådana naturvetenskapliga eller tekniska

forskningsarbeten, som med hänsyn till sin omfattning eller långsiktiga

karaktär normalt inte kan anses tillhöra vederbörande forskningsråds

verksamhet. Inom fondens ram har man sökt skapa en strategisk reserv

för denna verksamhet.

Den som har uppslag till forsknings- och utvecklingsarbete, som upp­

fyller nämnda kriterier, kan samråda med fondens ledning om arbetets

planläggning. Även specialutbildning och studier i utlandet kan ingå i ett

sådant forskningsprogram.

Ansökningar om stöd som avser naturvetenskaplig forskning och teknisk

forskning av grundäggande karaktär utan inriktning på industriellt utnytt­

jande anses inte böra ställas till Malmfonden. Här har dock undantagits

vissa långsiktiga och omfattande projekt. Malmfonden har inte heller sett

det som sin uppgift att komplettera resurserna för löpande forskningsar­

bete vid universitet, högskolor och institut.

Stöd från Malmfonden kan erhållas i form av bidrag, bidrag med åter-

betalningsskyldighet eller förlustgarantier. När det gäller mera grund-

forskningsbetonade uppgifter eller målforskningsbetonad verksamhet, som

kommer en hel bransch tillgodo, utgår stöd i form av bidrag. Bidragsfor­

men används vidare för utredningar och inventeringar av olika slag. Är det

däremot fråga om forskningsprojekt och utvecklingsarbete, som sker i sam­

arbete med och har intresse huvudsakligen för visst företag, förknippas

bidraget med villkorlig återbetalningsskyldighet varvid marknaasmässig

ränta inkluderas. I liknande fall förekommer också förlustgaranti. Vid till-

lämpningen av de båda senare stödformerna avgör fonden med hänsyn till

omständigheterna i det enskilda fallet när återbetalningsskyldighet skall

inträda eller garantien skall tas i anspråk.

Fonden xxppställer vissa allmänna villkor för sin stödverksamhet. Sålunda

112

äger ledamöter av fondens styrelse eller av styrelsen utsedda personer rätt

att följa forsknings- och utvecklingsarbetet. Man får dock inte ingripa i

verksamheten. Om fonden finner att inga möjligheter föreligger att uppnå

nöjaktigt resultat inom rimlig tid, kan fonden efter att ha framställt erinran

härom avbryta utbetalningen av stödet.

Bland övriga villkor kan nämnas, att om resultat framkomna under

forskningsarbetet leder till patentansökan, skall detta omedelbart anmälas

av bidragsmottagaren til! fonden. Om mottagaren önskar ta ut patent för

egen räkning bärs alla patentkostnader av honom utan anlitande av de av

fonden anvisade medlen.

Skulle bidragsmottagaren inom fem år efter arbetets avslutande uppbära

avsevärd vinst som följd av rön som gjorts under arbetet, skall en skälig del

av det erhållna bidraget återbetalas.

Organisation

Stiftelsens verksamhet handhas av en styrelse, bestående av högst fem

ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år. Två styrel­

seledamöter skall ha anknytning till näringslivet. Av de övriga ledamöterna

utses en bland ledamöterna i statens naturvetenskapliga forskningsråd och

en bland ledamöterna i statens tekniska forskningsråd. Bland ledamöterna

utser Kungl. Maj:t ordförande, medan styrelsen inom sig utser vice ord­

förande. Stiftelsens styrelse har sitt säte i Stockholm.

Malmfonden och Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,

INFOR, förfogar över gemensamt sekretariat om 4 personer.

Stödverksamhet

Vid tillkomsten 1961 tilldelades Malmfonden 10 milj. kr. för sin verksam­

het. Under varje år har sedan dess en motsvarande avsättning ägt rum.

Riksdagen fattade 1966 beslut om avsättning under ytterligare en femårs­

period.

Vid fondens inrättande hette det bl. a. alt såväl viss grundläggande

forskning som tillämpad forskning och utvecklingsarbete kunde komma i

fråga för stöd. I sin ekonomiska redovisning för perioden fram t. o. m. 1966

skiljer dock fonden endast mellan tillämpad forskning och utvecklings­

arbete. I det följande presenteras vissa uppgifter om den hittillsvarande

verksamheten.

I tabell 11 redovisas Malmfondens anslagsverksamhet under åren 1962—

1967 fördelad på tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Siffrorna inom

parentes avser bidragens medelstorlek.

Tabell 11: Malmfondens bidrag 1962—1967 i milj. kr. fördelade på till-

lämpad forskning (T) och utvecklingsarbete (U).

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

1962

1963

1964

1965

1966

1967

Summa

1962—

1967

0//o

T

6,5 (0,4)

5,5 (0,5)

2,6 (0,2)

4,5 (0,4)

4,9 (0,4)

5,6 (0,5)

29,5 (0,4)

42

U 0,7 (0.2)

8,2 (0,7)

3,9 (0,5)

6,3 (0,5)

6,3 (0,5) 14,7 (0,7)

40,2 (0,6)

58

Tot. 7,2 in,4)

13,7 (0,6)

6,5 (0,3) 10,8 (0,5) 11,2 (0,4) 20,3 (0,6)

69,7 (0,5)

100

113

Det sammanlagda fondstödet uppgick till ca 70 milj. kr. Detta belopp

fördelades med ca 40 % på tillämpade forskningsprojekt och 60 % på

utvecklingsarbete. Den genomsnittliga anslagsstorleken var ca 0,5 milj. kr.

Den utgående balansen oavgjorde ärenden år 1967 var ca 5,2 milj. kr. Den

totala volymen ansökningar som behandlats under 1967 var ca 50 milj. kr.

I tabell 12 presenteras stödverksamheten fördelad med avseende på mot-

tagarkategori.

Tabell 12: Malmfondens bidrag 1962—1967 i milj. kr. fördelade på universi­

tet, industriföretag och övrigt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

1962

1963

1964

1965

1966

1967

S:a 1962

—1967

0/

/O

Universitet och högskolor ....

6,3

2,7

3,4

2,9

3,5

2,9

21,7

31

Industriföretag .....................

6,1

2,1

3,8

4,0

10,7

26,7

38

Övrigt ....................................

0,9

4,9

1,0

4,1

3,7

6,7

21,3

31

Totalt

7,2

13,7

6,5

10,8

11,2

20,3

69,7

100

Större delen av stödet under den undersökta perioden avsåg verksamhet

vid industriföretag. Dock var fördelningen mellan de tre mottagarkatego-

rierna förhållandevis jämn. En ytterligare spaltning av materialet visar, att

de projekt som fick stöd vid universitet och högskolor i större utsträckning

var att karakterisera som tillämpad forskning än i de övriga grupperna.

Under rubriken industriföretag dominerade utvecklingsarbetet. Även an­

slagen under övrigt avser huvudsakligen utvecklingsarbete.

En uppdelning av fondens anslagsverksamhet på ämnesområden, kor­

responderande mot vissa statliga forskningsråds kompetensområden, ger

vid handen, att drygt en tredjedel tillfallit naturvetenskaplig forskning. De

sammanlagda anslagen till branschgrupper motsvarar 48 % av fondens

beviljade medel. Teknisk forskning svarade för 12 % av det samlade stödet.

Det bör observeras att anslaget till branschgrupper praktiskt taget helt av­

ser teknisk forskning och utvecklingsarbete.

Tabell 13: Malmfondens sammanlagda bidrag 1962—1967 fördelade på

ämnesområden. I

Milj. kr.

0/

/O

Naturvetenskaplig forskning...........................................................

25,2

36

Medicinsk forskning ......................................................................

1,5

2

Jordbruksforskning..........................................................................

0,3

_

Teknisk forskning ..........................................................................

8,5

12

Branschgrupper .............................................................................

33,0

48

Utredningar.....................................................................................

1,2

2

Totalt

69,7

100

I fråga om fördelningen på ämnesområden under perioden kan nämnas

att de största sammanlagda anslagen tilldelats ämnena kemi och fysikalisk

kemi, fysik, mekanik, elektronik och astronomi samt geologi och jordve­

tenskaper.

114

Kiingl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

6. Norrlandsfonden

Norrlandsfondens allmänna uppgifter samt formerna för dess stödverk­

samhet regleras genom av Kungl. Maj :t utfärdade stadgar och uppdragna

linjer.

Fondens syfte är att främja näringslivets utveckling i Norrland, främst i

Norrbottens län, där behovet av näringsstimulerande åtgärder uppfattats va­

ra störst och varifrån fondmedlen ytterst härstammar. Fonden disponeras

dels för forsknings- och utvecklingsarbete, dels för att genom mera direkt-

verkande finansieringsinsatser i form av bidrag, lån eller förlustgarantier,

främja sådan nybildad eller expanderande företagsamhet, som bedöms vara

av betydelse för det norrländska näringslivet.

Fonden skall därvid i första hand stödja sådana projekt som syftar till en

vidare förädling av norrländska råvarutillgångar samt medverka till den

norrländska företagsamhetens utveckling och differentiering. Dess verksam­

hetsområde omspänner även det utvecklingsled mellan forskning och pro­

duktion, som utgörs av utredningar, projekteringar och marknadsanalyser

in. in.

Fondens engagemang begränsas i regel till sådana projekt som inte eller i

otillfredsställande grad kan finansieras på annat sätt. Förutom med Malm­

fonden samverkar Norrlandsfonden med de statliga forskningsråden och

olika forskningsfonder samt med banker, företagareföreningar och kommers­

kollegium.

Två huvudformer för stöd förekommer, nämligen bidrag — med och utan

villkor om återbetalningsskyldighet — samt lån.

Stöd till forskning samt utvecklingsarbete, utredningar, inventeringar,

projekteringar och marknadsanalyser etc. lämnas såsom bidrag eller utgår i

form av förlustgaranti. I fråga om verksamhet som kommer enskilda per­

soner, företag eller institutioner tillgodo, är eventuella bidrag förknippade

med villkor om återbetalningsskyldighet. Enligt den praxis, som fonden till-

lämpar, inträder återbetalningsskyldigheten när projektet enligt fondens

bedömande blir vinstgivande eller under omständigheter, som föreskrivs av

fonden för varje särskilt fall.

Bidraget förvandlas då till ett räntebärande amorteringslån med viss före­

skriven amorteringstid. Bidrag, som kommer en hel bransch tillgodo, eller

som utgår till icke affärsdrivande institutioner, organisationer eller mot­

svarande, är i regel inte förknippat med villkor om återbetalningsskyldighet.

Stöd till industriell utbyggnad genom utvidgning av befintliga företag eller

grundade av nya sådana, sker genom lån. Endast projekt, som bedöms eko­

nomiskt försvarbara och vilkas förverkligande anses vara av vikt för ut­

vecklingen och differentieringen av det norrländska näringslivet, kan ifråga-

komnia.

Fonden samverkar med de ordinarie kreditinstituten. Lån från fonden kari

i regel erhållas först sedan gängse finansieringsmöjligheter — inklusive in­

sats av eget kapital — utnyttjats. Fondstödet har sålunda normalt toppfi-

nansieringskaraktär och är därför — rent bankmässigt sett — riskbetonat.

Räntefoten är densamma som tillämpas för industrigarantilån. Enligt fon­

dens stadgar kan amorterings- och räntefrihet medges för upp till 10 år.

Återbetalning skall vara fullgjord inom 20 år, räknat från dagen för lånets

utbetalning.

Eftersom det ansetts angeläget att inte binda fondens kapital längre än

vad som från fall till fall bedöms företagsekonomiskt motiverat, har dock i

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

115

praktiken tillämpats snävare villkor. Huvuddelen av hittills beviljade lån

löper med en omkring trettonårig amorteringstid. I de fall då räntefrihet

medgivits, har tiden för denna i regel begränsats till 2 till 3 år.

Organisation

Stiftelsens verksamhet handhas av en styrelse, bestående av högst sex le­

damöter vilka utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år. Av ledamö­

terna skall två ha anknytning till det norrländska näringslivet, två till natur­

vetenskaplig och teknisk forskning. Av övriga ledamöter skall minst en vara

bosatt och väl förtrogen med förhållandena i Norrbottens län. Bland leda­

möterna utser Kungl. Maj:t ordförande. Styrelsen utser inom sig vice ord­

förande. Styrelsen har sitt säte i Luleå.

Den administrativa verksamheten handhas av ett kansli, för närvarande

bestående av direktör, kamrer, företagsekonomer, jurist, sekreterare och

kontorsbiträde.

Stödverksamhet

I tabell 14 redovisas fondens stödverksamhet fördelad med avseende på

användningsområde.

Tabell 14: Norrlandsfonden. Sammanlagda bidrag 1962—1966. Siffrorna

inom parentes avser bidrag som givits med villkorlig återbetalningsskyldig-

het.

Milj. kr.

0/

/o

Tillämpad forskning ......................................................................

25,1

(0,3)

24

Utredningar, prospekteringar .......................................................

6,1 (2,6)

6

Industriellt utvecklingsarbete .......................................................

21.4 (17,7)

20

Industriell utbyggnad (lån) ................................................. .

53,0

50

Totalt

105,6 (20,6)

100

7. Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat (INFOR)

Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR, inrättades år

1964 för att med utnyttjande av de medel, som riksdagen anvisade för ända­

målet, finansiellt medverka till att resultat av forskning och uppfinnarverk­

samhet utvecklas vidare med sikte på industriell tillämpning samt nyttig­

görs genom industriell produktion och marknadsföring. Verksamheten på­

börjades 1965. Då särskilda skäl föreligger kan institutet förvärva resultat

av forsknings- och uppfinnarverksamhet samt vidta erforderliga åtgärder för

deras nyttiggörande. I princip skall institutets finansiella stöd upphöra, när

resultaten av verksamheten förts fram till industriell produktion. Dock kan

institutet finansiellt medverka i bildandet av tillverkningsföretag eller eljest

stödja sådana företag, i syfte att få till stånd produktion.

Enligt den av Kungl. Maj :t utfärdade stadgan skall institutet nära sam­

verka med stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR.

INFOR har i sin verksamhet att beakta såväl samhällsekonomiska som

företagsekonomiska synpunkter. Institutet kan enligt sin stadga bevilja lån

samt göra direkta ekonomiska insatser genom aktieteckning eller på annat

sätt. Av INFOR:s hittillsvarande verksamhet framgår att institutet vanligen

116

engagerat sig i ärenden rörande produkter av samhällsnyttig karaktär. In­

stitutet tar i vissa fall kontakt med andra kreditinstitutioner.

Den tillämpade låneräntan är rörlig och ligger 1,5 % över riksbankens

diskonto. Utöver denna lånekostnad uttas en riskpremie som varierar be­

roende på graden av samhällsnytta, förlustrisk och säkerheter.

Organisation

INFOR är att betrakta som ett offentligrättsligt statligt organ, närmast att

jämställas med ett staligt affär sdrivande verk. Institutets verksamhet hand­

has av en styrelse, bestående av högst fem ledamöter. Styrelsen har sitt säte i

Stockholm. Ledamöterna utses av Kungl. Maj :t för en tid av högst tre år. Av

ledamöterna skall en ha kännedom om kreditgivning och en särskild känne­

dom om marknadsföring. Ordförande och vice ordförande utses av Kungl.

Maj :t.

Institutet har organiserat ett med malmfonden gemensamt kansli om fyra

personer — direktör, ekonom, kamrer och skrivbiträde. Administrations­

kostnaderna täcks över särskilt förslagsanslag i statsbudgeten. Anslaget

uppgår innevarande budgetår till 150 000 kr.

Stödverksamhet

Vid inrättandet anvisades INFOR ett investeringsanslag på 20 milj. kr.

under fonden för låneunderstöd för budgetåret 1964/65. Institutet har under

tiden fram till den 31 december 1967 behandlat 51 ärenden om tillhopa ca

26 milj. kr. Av dessa har 15 ärenden lett fram till kontrakt om hittills drygt

4,3 milj. kr. Av beviljade medel inom kontrakt har fram till redovisningspe­

riodens slut något över 2,3 milj. kr. utbetalats.

Utgående balans av avgjorda ärenden omfattade den 31 december 1967

drygt 10 milj. kr.

I två fall har institutet engagerats som aktieägare vid bolagsbildning kring

nya produkter. Institutet har därvid betingat sig bestämmandeinflytande

över bolagen, dock med rätt för vissa andra aktieägare att lösa institutets

fordringar och därmed frigöra respektive bolag från institutets engagemang.

Större delen av låneverksamheten har avsett utvecklingsarbete, varvid

gränserna mellan institutets och Malmfondens verksamhetsområde varit fly­

tande. Avgörande vid ärendefördelningen har varit hur långt det enskilda

projektet avancerat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

8. Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat (EFOR)

Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat (EFOR) bildades år

1963 av statens tekniska forskningsråd och Malmfonden gemensamt. EFOR

fick som huvuduppgift att fungera som rådgivande och initiativtagande

organ vid överförande av forskningsresultat till utnyttjande i näringslivet.

Genom studium av rapporter som inkommit till statens tekniska forsk­

ningsråd samt genom besök vid olika forskningsinstitutioner strävar EFOR

efter att skaffa sig en uppfattning om exploateringsvärda resultat. I och

med att kunskapen om EFOR spridits, har också forskarnas egen aktivitet

ökat att uppsöka EFOR för diskussion och överlämnande av forsknings­

resultat för exploatering. I den mån forskaren eller upphovsmannen önskar

EFOR:s medverkan görs ett särskilt avtal upp mellan denne och EFOR.

EFOR:s arbete med ett objekt består i en primär bedömning eller utvär­

dering av objektets exploateringsmöjligheter och en bedömning av paten-

117

terbarheten. Härefter kommer en undersökning av marknaden, förhandling

med eventuella intressenter samt uppgörande av licens- eller försälj nings-

avtal. I vissa fall lägger EFOR upp program för kompletterande forsk­

ningsinsatser och utvecklingsarbete. EFOR bär vidare kommit att bli ett

serviceorgan när det gäller utredningar för stiftarna och för INFOR.

EFOR:s huvuduppgift är sålunda att fungera som kontakt- och service­

organ åt forskare och åt näringsliv framför allt i exploateringsfrågor. Där­

emot lämnar stiftelsen inte direkt finansiellt stöd.

Stiftelsens verksamhet och förvaltningen av dess tillgångar omhänderhas

av en styrelse, bestående av minst tre och högst fem ledamöter med högst

lika många suppleanter. Stiftarna utser en eller två ledamöter vardera samt

en eller två suppleanter för dem. Ledamöterna utses för en tid av högst

tre år och kan omväljas. Styrelsen har sitt säte i Stockholm.

Den löpande förvaltningen av stiftelsens angelägenheter handhas av en

verkställande direktör.

Det har varit ett önskemål att EFOR:s verksamhet så småningom skall

bli självbärande, men intill dess så sker har verksamheten bedrivits med

understöd från stiftarna. EFOR uppbär ersättning för sina tjänster.

Detta tillgår så, att EFOR betingar sig en mindre andel av den ersättning

som tillkommer forskaren eller upphovsmannen vid exploateringen.

Stiftelsens verksamhet har under tiden fram t. o. m. juni 1966 bl. a. lett

till att exploateringsöverenskommelser träffats med ca 25 forskare eller

forskargrupper vid universitet och högskolor. Under verksamhetsåret 1966/

67 träffades exploateringsavtal för ytterligare sexton objekt. I anslutning

härtill har under den hittillsvarande verksamheten av EFOR 45 patent­

ansökningar utarbetats och ingivits i Sverige.

I sex fall har EFOR åtagit sig utlandspatentering. Stiftelsen har dess­

utom varit behjälplig vid patentering i utlandet av två objekt.

Under 1966/67 har definitiva exploateringsavtal utväxlats i fyra av de av

EFOR till behandling upptagna ärendena, så att nu definitiva avtal före­

ligger för totalt tolv innovationer. Dessutom har överenskommelse träffats

i ytterligare sex ärenden, där endast utväxlingen av de definitiva kontrak­

ten ännu återstår.

När stiftelsen bildades 1963 avsatte statens tekniska forskningsråd och

Malmfonden gemensamt dels 0,1 respektive 0,2 milj. kr. i grundkapital dels

0,4 respektive 0,8 milj. kr. till täckande av de löpande kostnaderna under

en femårsperiod.

Stiftelsens inkomster och utgifter för verksamhetsåret 1966/67 framgår

av följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Inkomster

Bidrag från Malm­

fonden och TFR ............... 600 000

Räntor...................................... 48 630

Inkomster av exploate-

ringsverksamheten .............. 15 140

U t gift er

Administrations­

kostnader ............................ 295 082

Exploateringskostnader . .

108 018

Saldo .................................... 260 670

Kronor 663 770

Kronor 663 770

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

9. Svenska uppfinnarkontoret

Svenska uppfinnarkontoret inrättades 1947 genom sammanslagning av

statens uppfinnarnämnd och Uppfinnarekontoret. Det nya kontorets upp­

gift är att genom råd och anvisningar samt i begränsad omfattning genom

ekonomiska bidrag hjälpa uppfinnare att fullända, patentera och nyttig­

göra uppfinningar.

Kontoret står under ledning av eu styrelse, enligt stadgarna bestående av

eu ordförande och två ledamöter utsedda av Kungl. Maj :t samt minst fyra

ledamöter utsedda av representantskapet — ett organ som i kontoret före­

träder stiftarna. Antalet av representantskapet utsedda ledamöter uppgår

för närvarande till fem. Till följd av eu sekretesspraxis, som Svenska upp­

finnarkontoret delvis övertagit från det gamla Uppfinnarekontoret, har

styrelsen kommit att bli ett i huvudsak ekonomiskt organ.

Som ett särskilt organ anknutet till kontoret får man betrakta Svenska

uppfinnarkontorets nämnd som består av de tre ledamöter i styrelsen som

utses av Kungl. Maj:t. Nämndens uppgift är att pröva frågor om understöd

till uppfinnare från reservationsanslaget till understödjande verksamhet

samt om villkor för åtnjutande av sådant understöd.

Verksamheten inom kontoret bedrivs på i huvudsak två avdelningar,

nämligen patentavdelningen och utredningsavdelningen. Patentavdelningen

har hand om allmän rådgivning i patentfrågor, förhandsgranskning samt

utarbetande av patentansökningshandlingar och svaromål. Rådgivning i pa­

tentfrågor sker dagligen tre timmar under tjänstetid och en kväll varje

vecka. Allmänna upplysningar är avgiftsfria. Kostnaderna för förhands­

granskning av uppfinningars praktiska användbarhet och patenterbarhet

uppgår till 50—100 kr. Av de sammanlagda avgiftsintäkterna 1965/66 om

64 620 kr. utgjorde intäkterna vid förhandsgranskning 28 352 kr. För hjälp

med patentansökningar och svaromål i patentärenden uttas full kostnad.

Medellösa uppfinnare har möjlighet att få kostnaderna täckta från konto­

rets anslag till understödjande verksamhet. 1965/66 uppbar kontoret 34 693

kr. i avgifter för sitt patentarbete.

Utredningsavdelningen har i huvudsak hand om de uppgifter som tidi­

gare låg på statens uppfinnarnämnd. Avdelningen lämnar sålunda råd och

hjälp när det gäller experiment, provningar och det praktiska utarbetandet

av uppfinningar fram till eventuell exploatering. På denna avdelning an­

kommer det även att förmedla kontakter mellan uppfinnare och lämpliga

tillverkare eller förlagsmän. Avdelningen gör också de utredningar som

ligger till grund för beslut om understöd från reservationsanslaget till un­

derstödjande verksamhet. På grund av personalbrist har hjälp med för­

säljning och förmedling av uppfinningar inte kunnat bedrivas i större om­

fattning.

Bidragen från reservationsanslaget till understödjande verksamhet är

i regel förenade med återbetalningsskyldighet. Därvid har i allmänhet bru­

kat gälla att om det av kontoret understödda arbetet inom tio år leder till

resultat i form av intäkter så skall bidraget återbetalas, i allmänhet genom

att hälften av de årliga intäkterna erläggs. I vissa fall har jämkning före­

kommit. Ränta debiteras ej. Återbetalning- av bidrag har skett i 10—15 %

av fallen, där bidrag beviljats. I tabell 15 sammanfattas kontorets anslags-

verksamhet under senare år.

119

Tabell 15: Svenska uppfinnarkontorets anslag till understödjande verk­

samhet i 1 000-tal kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

År

Statsanslag

Återförda

medel

Återbetalda

medel

Beviljade

understöd

in. m.

1961/62...............................................

85 000

39 790

3 598

128 388

1962/63...............................................

85 000

2 605

16 350

103 955

1963/64...............................................

85 000

34 398

12 482

131 880

1964/65...............................................

85 000

74 231

22 395

181 627

1965/66...............................................

85 000

79 117

17 637

181 755

Beviljade understöd avser till helt övervägande del anslag med återbetal-

ningsskyldighet.

Av kontorets fem kvalificerade tjänstemän, varav fyra är ingenjörer och

en marknadsekonom, är för närvarande två ingenjörer placerade på patent­

avdelningen och två befattningshavare, därav kontorets direktör, placerade

på utredningsavdelningen. En ingenjör fördelar sin tid mellan de båda av­

delningarna.

Förutom nämnda fem tjänstemän är vid kontoret anställda fyra biträden

på heltid, ett biträde på halvtid.

Administrationskostnaderna för budgetåret 1967/68 beräknas uppgå till

ca 600 000 kr. Det statliga administrationskostnadsbidraget uppgår för

samma år till 471 000 kr.

Chefen för handelsdepartementet tillkallade i januari 1964 en utred­

ningsman för att utreda Svenska uppfinnarkontorets verksamhet. Utred­

ningens betänkande framlades år 1967.

10. Dokumentationsorgan

Utvecklingen inom informations- och dokumentationsområdet (I & D) har

hittills kännetecknats av en tendens till allt större specialisering och allt

vidare internationalisering av olika sektorers informationssystem. Samtidigt

som man i den ekonomisk-politiska debatten inom industrinationerna allt

kraftiga understryker I & D-systemets betydelse, skapar utvecklingen på

det datamaskinella området och på området för informationsöverföring

genom telekommunikation ständigt bättre förutsättningar för att angripa

väsentliga delar av den samlade I & D-problematiken.

Under det senaste decenniet har de internationella organen i allt större

utsträckning intresserat sig för I & D-frågan. I sina aktionsprogram har de

sökt organisera ett ökat samarbete. Inte mindre än ett trettiotal internatio­

nella organ har för närvarande aktivitet i gång på detta område — enskilt

eller i samarbete. Bland de mera betydelsefulla organisationerna i detta sam­

manhang kan nämnas: UNESCO, OECD, International Council of Scientific

Unions, International Federation för Documentation, International Federa­

tion of Library Associations och International Organisation for Standardisa-

tion.

Den svenska verksamheten på I & D-området togs för första gången på

allvar upp till behandling i forskningsberedningen. En av dess första åtgär­

der var nämligen utgivningen år 1963 av en promemoria angående veten­

skaplig information, i vilken framlades ett antal förslag för utveckling av

I & D. Liksom är fallet på det internationella planet är även de nationella

insatserna starkt splittrade. I det följande lämnas en kort beskrivning av

vissa svenska organs verksamhet av betydelse för den svenska I & D-verk­

samheten.

Försvarets forskningsanstalt har olika studiegrupper som arbetar med

I & D-frågor. En sådan grupp har framkommit med ett avancerat maski­

nellt system, benämnt CORSAIR, I & D-studierna leds av en särskild, cen­

tral grupp, kallad FOA Index. Vid FOA finns även den för svensk industri

intressanta datamaskinbaserade versionen av Engineering Index.

AB Atomenergi, som byggt upp vårt lands mest omfattande samling av

tekniska rapporter, deltar som arbetspartner i IAEA:s (International Atomic

Energy Agency) globala I & D-system. Fr. o. m. år 1967 inrapporterar AB

Atomenergi alla svenska forskningsresultat på området.

Som svensk part i Nordiska interimskommittén för transportforskning

bär kommunikationsdepartementet organiserat dokumentation på transport­

området genom ett avtal med Stockholms handelshögskola.

Inom statens trafiksäkerhetsråd har man under senare år diskuterat

I & D-frågor av intresse för lösningen av vissa trafiksäkerhetsproblem.

Samtidigt bär man inom statens väginstitut och statens vägverk uppmärk­

sammat OECD:s arbete med dokumentationsfrågor av intresse för väg-

väsende och trafik.

Större delen av de organ som har beröring med eller bedriver verksam­

het på det vetenskapligt-tekniska I & D-området sorterar under ecklesia­

stikdepartementet.

Som nationalbibliotek har Kungl. Biblioteket en funktion som berör den

vetenskapligt-tekniska dokumentationen. Sålunda svarar man inom biblio­

tekets organisation bl. a. för utgivningen av Accessionskatalogen, vilken är

av betydelse för tekniker och vetenskapsmän inom naturvetenskap.

Under universitetskansler sämbetet sorterar de stora forskningsbibliote­

ken. En särskild ADB-kommitté för dessa bibliotek har knutits till ämbe­

tet. Vid universiteten finns professurer och andra tjänster för informations­

behandling. Undervisningen och forskningen vid de högre läroanstalterna

har stor betydelse för utvecklingen på I & D-området i Sverige. Eu viktig

roll spelar vidare universitetens datacentraler. Vid KTH har på FOA:s ini­

tiativ inrättats en grupp för studier i avsikt att förbättra kommunikationen

människa—maskin (maskinspråket TRAC).

Inom den försvarsmedicinska sektionen av statens medicinska forsknings­

råd har man sedan länge uppmärksammat behovet av insatser för I & D.

En viss försöksverksamhet med maskinell dokumentation föreslogs och

departementschefen förordade 1964 att en dylik verksamhet skulle organi­

seras vid Karolinska institutet under ledning av medicinska forsknings­

rådet.

Karolinska institutets avdelning för databehandling förfogar över ett om­

fattande bandmaterial. Avdelningen åtar sig sökningar såväl för enskilda

forskare som för läkemedelsindustrin och andra intresserade organisatio­

ner.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd har genom sin publicerings­

nämnd understött olika I & D-projekt, huvudsakligen av mindre och spora­

disk karaktär.

Rymdnämnden, som sorterar under forskningsråden för medicin, natur­

vetenskap och teknik, arbetar för ökade kontakter mellan svenska och inter­

nationella organ för spridning av information på rymdområdet. Kontakter

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

121

har förekommit mellan nämnden och den amerikanska rymdflygstyrelsen,

NASA, för att utnyttja NASA-information i Sverige.

Statens tekniska forskningsråd har, i syfte att förbättra situationen på

det tekniska området, inrättat en nämnd för dokumentation och informa­

tion. Rådet har vidare tillsatt en styrelse för databaserad dokumentation

för att fördela rådsmedel på I & D-området.

På byggnadsområdet arbetar flera organ med I & D-frågan. Statens råd

för byggnadsforskning understödjer bl. a. utredningar rörande byggdoku-

mentation. Som ett resultat av en sådan utredning bildades 1966 Stiftelsen

för byggdokumentation. Stiftelsen samarbetar med AB Svensk byggtjänst

— ett informationscentrum med avdelningskontor på olika platser i landet

— och Institutet för byggdokumentation, som svarar för anskaffning, klassi­

ficering och lagring av uppgifter ur teknisk-vetenskaplig litteratur och för­

medlar dessa uppgifter till byggfackmännen.

Inom Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) finns ett antal nationalkom­

mittéer anslutna till International Council of Scientific Unions (ICSUj.

KVA har även ett för naturvetenskaplig forskning betydelsefullt bibliotek.

Under KVA sorterar Svenska nationalkommittén för dokumentation, ett

samordnande organ för svensk I & D-verksamhet, som i vårt land är kon­

taktorgan till International Federation for Documentation. Under akade­

mien sorterar vidare tekniska litteratursällskapet.

Ingeniörsvetenskapsakademien har under en följd av år verkat på I & D-

området. Akademien har sålunda bl. a. tagit initiativ i frågan om dokumen-

talistutbildningen. IVA:s nämnder och kommittéer har sökt åstadkomma

lösningar av dokumentationsproblemen inom skilda tekniskt-industriella

sektorer.

IVA:s arbete på att införskaffa information från utländska källor har

bl. a. lett fram till de tekniskt-vetenskapliga attachéernas verksamhet och

till upprättandet av Nordiska dokumentationscentralen i Washington

(SCANDOC). För förmedling av information från utlandet skapades 1965

ett uti andssekretariat inom akademien. IVA genomför vidare litteratur­

sökning på uppdrag av företag och andra organ. 11

11. Privata finansieringsbolag

Under 1960-talet har det bildats en rad s. k. finansierings- eller utveck­

lingsbolag. Dessa bolag — för närvarande tio stycken — står olika affärs­

banker nära och har främst inriktat sig på att förvärva ägarintressen i fa­

miljeföretag. De tre största nu verksamma finansieringsbolagfen — Invest-

ment AB Promotion, AB Incentive och AB Företagsfinans — står i nu

nämnd ordning Svenska Handelsbanken, Stockholms Enskilda Bank och

Skandinaviska Banken nära. Formellt kan Incentive betecknas som ett rö­

relsedrivande bolag medan de två återstående är att uppfatta som förvalt­

ningsbolag.

De ursprungliga investmentbolagens uppgift var att överta aktieposter

från respektive närstående bank. Tyngdpunkten i dessa bolags arbete låg

därför på förvaltning, köp och försäljning av börsnoterade aktier. Aktie­

innehavet utgjorde i regel minoritetsposter. Tillkomsten av finansierings-

bolagen innebar en nyorientering inom bankgrupperna såtillvida som rnajo-

ritetsförvärv blev vanliga i främst små och medelstora familjeföretag.

AB Incentive, som är det ur forsknings- och utvecklingssynvinkel mest

intressanta företaget, tillkom i början på 1960-talet för att medverka till att

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

122

företag med inneboende växtkraft skulle få möjligheter till ytterligare ut­

veckling. Det tillhör sålunda Incentives uppgifter att medverka till lösning­

en av speciella problem som familjeföretag och andra »fåmansföretag» har

att bemästra. Härmed förstås närmast kapital- och skatteproblem, men

även tillhandahållande av allmän företagsekonomisk know-how och affärs­

kontakter ingår i företagets verksamheter. Dessa uppgifter kan lösas — för­

utom genom övertagande av hela aktiestocken — genom delägarskap. Före­

taget skall vidare bidra till att vetenskapliga och tekniska uppslag och fram­

steg exploateras på lämpligaste sätt. Till befordrande av detta syfte har

Incentive låtit inrätta ett vetenskapligt råd, bestående av framstående aka­

demiska forskare. Rådet, som samlas 3—4 gånger om året, sammanträder

alltid tillsammans med bolagets styrelse.

Rådets överläggningar har främst resulterat i förslag till styrelsen om nya

projekt. Vanligen har förslagen inneburit rekommendationer att uppta

eget utvecklingsarbete inom områden där betydande utvecklingsmöjlig­

heter ansetts föreligga. Bland av rådet uppmärksammade produkter kan

nämnas masskromatografer och kalorimetrar, vilka båda projekttyper nu

tagits upp på LIvB-Produkters (ett av Incentives företag) tillverkningspro­

gram.

Som exempel på ett av de arbetssätt som tillämpas av Incentive kan näm­

nas Biotec AB. Biotec bildades av Incentive för att exploatera uppfinningar

rörande apparatur av olika slag inom det bakteriologiska och mikrobiolo­

giska området. Företaget försäljer numera seriemässigt tillverkad labora-

torieapparatur samt projektorer och levererar såväl försöks- som produk-

tionsanläggningar.

För att främja det industriella utnyttjandet av forskningsresultat och

kvalificerade uppfinningar har Incentive bildat ett dotterbolag — Incentive

Research & Development (IRD). IRD skall i nära samarbete med akade­

miska forskare eller uppfinnare organisera och finansiera småserieproduk-

tion samt verka för att nya utvecklings- och forskningsresultat snabbt

transformeras i produkter för marknadsföring. Produkter med goda avsätt­

ningsmöjligheter skall av IRD kunna överlåtas till andra företag eller bilda

underlag för etablering av nya bolag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

12. Privata stiftelser

På forskningsberedningens uppdrag genomfördes år 1965 en mindre en­

kät rörande forskningsanslagen från privata kultur- och forskningsfonder

inklusive näringslivets fonder och stiftelser. Enkäten tillställdes 40 större

fonder, av vilka 31 inkom med svar. Bl. a. tillfrågades fonderna hur stora

anslag, fördelade på ämnesområden, som utdelats till vetenskaplig forskning

och studier på universitetsnivå inom eller utom landet under senaste räken­

skapsår, samt hur många »manår» (endast avseende licentiater och dokto­

rer), som fonderna finansierade vid samma tidpunkt.

Inlämnade uppgifter avsåg senaste räkenskapsår, varför i flertalet fall

uppgifterna torde hänföra sig till kalenderåret 1964 eller budgetåret 1964/

65. Undersökningsresultatet redovisas i nedanstående tabell. Antalet manår

är synnerligen approximativt, beroende på varierande ambitionsgrad och

tydlighet i svaren.

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Tabell 16: Undersökta privata stiftelsers och fonders forskningsanslag och

finansiering av viss personal.

Senaste räkenskapsår 1964

eller 1964/65

J uridik

Humaniora

Samhälls­

vetenskap

Medicin

Naturve­

tenskap

Teknik

Totalt

Anslag i 1 000- tal kronor .

2 200

9 500

5 6 )0

17 300

Uppskattat antal manår

(licentiater och doktorer)

10

10

G

-- -

26

Anslagen till medicinsk forskning dominerar starkt. Uppgifterna rörande

stöd till naturvetenskap och teknik särredovisades ej, då detta skulle med­

fört besvärliga definitionsproblem.

Av de 31 fonder och stiftelser som besvarade frågeformuläret redovisade

endast sex stöd till teknisk forskning. Dessa fonder var Knut och Alice

Wallenbergs Stiftelse, Axel och Margret Ax:son Johnsons Stiftelse, Henry

och Gerda Dunkers donationsfond, Ollie och Elof Ericssons Stiftelse, Tele­

fonaktiebolaget LM Ericssons Stiftelse för främjande av elektroteknisk

forskning samt Wilhelm och Martina Lundgrens vetenskapsfond.

Då bl. a. vissa nya fonder och stiftelser tillkommit sedan enkäten genom­

fördes — exempelvis Carl-Bertel Nathhorsts vetenskapliga stiftelse — kan

de samlade anslagen till vetenskaplig forskning från stiftelser och fonder

idag antas vara av storleksordningen 20 milj. kr.

Omfattning av forsknings- och utvecklingsverksamheten

Arbetet med att insamla, sammanställa och analysera uppgifter om na­

tionella forskningsresurser har påbörjats först på senare år. Endast i För­

enta staterna har man under en längre period systematiskt insamlat upp­

gifter rörande forskning och utveckling (FoU). Så sent som under 1960-

talets början startades det europeiska arbetet med att utarbeta ett system

för kvantitativ redovisning av offentliga och enskilda forskningsresurser i

pengar och personal. För att möjliggöra internationella jämförelser och

diskussioner främst om den långsiktiga forskningsplaneringen anordnade

OECD (Organisation for Economic Cooperation and Development) år 1963

en konferens om forskningsstatistikens utveckling i medlemsländerna. I

flertalet OECD-länder har sedan dess utbyggnaden av den nationella forsk­

ningsstatistiken påbörjats i enlighet med de definitioner och metoder, som

rekommenderas av organisationen.

Det första försöket att kvantifiera de statliga utgifterna för forskning i

Sverige genomfördes av 1955 års universitetsutredning (SOU 1958: 32).

Dess arbete har sedermera följts upp bl. a. i forskningsberedningen, vars

uppgift det bl. a. är att diskutera fördelningen av de statliga forsknings­

resurserna på nationell nivå. Det enskilda näringslivets forskning blev

också föremål för en undersökning i slutet av 1950-talet, vilken senare kom­

pletterats bl. a. av Ingeniörsvetenskapsakademien. Den första mera detal­

jerade kartläggningen av industrins forskningsutgifter publicerades år 1965,

sedan statistiska centralbyrån (SCB) avslutat första etappen av arbetet

med att bygga upp en forskningsstatistik enligt OECD:s normer. Rapporten

avsåg industrins utgifter för FoU-arbete år 1963. Sedan denna publicerades

har SCB även avslutat en genomgång av stora delar av den offentliga sek­

124

torns FoU. Denna undersökning, som avser år 1964 och som inbegriper be­

räkningar för åren 1965 och 1966, väntas bli publicerad tillsammans med

uppgifter om industrins utgifter åren 1964 och 1965. En särskild under­

sökning av universitetens och högskolornas forskningsverksamhet planeras

bli nästa etapp. Målet är att samtliga dessa undersökningar fortsättningsvis

skall bedrivas kontinuerligt och att rapporter regelbundet skall publiceras.

13. Den statliga verksamheten

Trots att den metodik som tillämpades vid universitet sutredningens un­

dersökning endast tillåter en ungefärlig bedömning av de statliga forsk­

ningsresursernas storlek, har det visat sig nödvändigt att i avvaktan på

exaktare uppgifter följa upp utredningens material, exempelvis för att

möjliggöra en bedömning av utvecklingstendenserna. Särskilt genom till­

komsten av forskningsberedningen blev det aktuellt att komplettera uni-

versitetsutredningens uppgifter. Beredningen har därför kontinuerligt un­

der 1960-talet beräknat de offentliga forskningskostnaderna enligt utred­

ningens metoder. I nedanstående tabell har de beräknade statliga forsk­

ningsanslagen fördelats på tre kategorier: universitet och högskolor, forsk­

ningsråd och fonder samt statliga laboratorier, atomenergiverksamhet,

branschforskning m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Tabell 17: Statliga forskningsanslag i milj. kr.

1946/47

1955/56

1963/64

1964/65

1965/66

Universitet och högskolor .....................

13

48

172

186

223

Forskningsråd och fonder .....................

5

12

58

65

78

Statliga laboratorier, atomenergiforsk­

ning, branschforskning m. m...............

16

54

220

225

277

Totalt

34

114

440

486

578

De statliga forskningsanslagen har under perioden 1955/56—1965/66

femdubblats. Särskilt under 1960-talet har utvecklingen varit snabb. Så­

lunda har ökningen för sektorn forskning och högre utbildning i statens

utgifter totalt beräknats uppgå till i genomsnitt ca 11 % årligen under

1960-talet. Den totala ökningen skulle med andra ord ha varit i det när­

maste tre gånger så stor som bruttonationalproduktens procentuella till­

växt under samma period. Vissa områden har varit särskilt expansiva. Så­

lunda har forskningsrådens anslag under 1960-talet höjts med i genom­

snitt närmare 25 % årligen.

I tabell 18 illustreras den utveckling medelstilldelningen till de ur tek­

nisk synvinkel mest intressanta råden undergått sedan budgetåret 1955/56.

Tabell 18: Anslag till vissa statliga forskningsråd i milj. kronor

1955/56

1960/61

1962/63

1964/65

1966/67

1967/68

NFR........................................

2,2

5,7

7,2

13,5

21,3

24,8

MFR........................................

2,0

5,6

6,9

12,4

18,3

22,7

TFR ........................................

1,4

5,1

6,5

13,2

18,2

22,4

AFR........................................

2,8

5,7

6,7

8,8

9,8

10,5

S:a ca

8

22

27

48

68

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

125

Tillgängliga beräkningar av fördelningen av de offentliga forskningskost-

naderna på ämnesområden är ur statistisk synvinkel lika osäkra som upp­

skattningarna av statens totala utgifter för forskning och utveckling. I ta­

bell 19 har dock en ungefärlig fördelning av resurserna på ämnesområden

gjorts. Även här har universitetsutredningens metodik tillämpats. Som

synes dominerar utgifterna för teknisk forskning starkt.

1963/64

1964/65

1965/66

Naturvenenskap .......................................................

71

76

96

Jordbruk ..................................................................

34

39

44

Teknik ......................................................................

210

216

250

Medicin......................................................................

64

76

91

Samhällsvetenskap...................................................

37

42

53

Humaniora ..............................................................

30

37

44

Totalt

446

486

578

14. Verksamheten inom industrin

SCB:s undersökningar av FoU-verksamheten inom industrin åren 1963,

1964 och 1965 gällde såväl personal sysselsatt med FoU som kostnader för

med egen personal bedriven verksamhet inom naturvetenskap och teknik.

Data insamlades även rörande kostnader för forskning och utveckling, som

bedrivs av andra än det egna företaget, samt kostnader för och intäkter

från licenser, patent och know-how. Undersökningsresultaten för år 1963

förelåg hösten 1965 i form av en rapport från SCB. Resultaten från genom­

gångarna av 1964 och 1965 års verksamhet har ännu inte publicerats. Dock

har vissa preliminära uppgifter presenterats, vilka sammanfattas i det föl­

jande.

Personalkostnaderna för den med egen personal bedrivna FoU-verksam­

heten uppgick år 1963 till 415 milj. kr. Motsvarande siffra för år 1964 var

461 milj. kr. ökningen motsvarade 11 %. Övriga driftkostnader stannade

däremot vid en lägre siffra år 1964 än ett år tidigare — 187 milj. kr. mot

215 milj. kr. Kapitalkostnaderna steg mellan de två åren från 72 till 82

milj. kr. Ökningen av summa kostnader (drift- och kapitalkostnader) blev

därför tämligen moderat — från 702 milj. kr. 1963 till 730 milj. kr. 1964

eller 4 %. Nedgången i övriga driftkostnader motsvarades i viss utsträck­

ning av en stark uppgång av företagens utbetalningar för FoU-verksamhet

som utförts av annan. Detta belopp ökade från 56 milj. kr. år 1963 till 87

milj. kr. 1964. Om dessa belopp adderas till summa kostnader för respek­

tive år erhålls för år 1963 758 milj. kr. och för 1964 817 milj. kr., en ökning

med 8 %. Viss risk för dubbelräkning föreligger dock, då forskningsupp­

drag som lagts ut på andra svenska företag, av dessa helt korrekt, kan ha

tagits upp som egen FoU-verksamhet.

Investeringsutgifterna för FoU-verksamhet i industrin låg 1964 på en

väsentligt högre nivå än 1963 respektive 127 milj. kr. och 80 milj. kr.

Fn enligt SCB ur vissa synvinklar lämpligare redovisning är att, i stället

för att ange totala kostnader (drift- och kapitalkostnader) för FoU-verk­

samheten, studera summan av driftkostnaderna och investeringsutgifterna

då denna ger ett mera direkt mått på resursanspråken under en bestämd

period. Samtidigt elimineras verkningarna av olika bestämmelser och me­

toder vad gäller avskrivningar. Förfaringssättet rekommenderas bl. a. av

126

OECD för att internationella jämförelser skall underlättas. Summan av

driftkostnaderna och investeringsutgifterna uppgick år 1963 till 710 milj.

kr., 1964 var motsvarande siffra 755 milj. kr. 1965 steg de sammanlagda

drift- och investeringskostnaderna med 5 % till 810 milj. kr. Driftkostna­

derna steg med 12 % från 648 milj. kr. till 728 milj. kr. Samtidigt sjönk

investeringsutgifterna med 34 % från 127 milj. kr. till 84 milj. kr.

Drift- och kapitalkostnaderna för med egen personal bedriven forskning

och utveckling uppgick, som nämnts tidigare, 1963 till 702 milj. kr. Dessa

kostnaders fördelning mellan olika industribranscher i absoluta och rela­

tiva tal framgår av nedanstående tabell. Framställningen i det följande av­

ser endast 1963.

Tabell 20: Totala kostnader (drift- och kapitalkostnader) för FoU-verk-

samhet i industrin 1963 med fördelning på branscher m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bransch

Totala kost­

nader i

milj. kr.

Andel av den

samlade indu­

strins FoU-

utgifter i %

Totala FoU-

kostnader i

% av brutto­

intäkten

Malmbrytning och anrikningsverk, järn-, stål- och

andra metallverk...................................................

31,4

5

1,1

Järn-, stål- och annan metallmanufaktur .............

4,8

1

0,3

Mekaniska verkstäder osh gjuterier.........................

321,7

47

3,4

Skeppsvarv och båtbyggerier ................................

7,0

1

0,4

Elektroteknisk industri...........................................

156,2

23

4,6

Annan metallindustri...............................................

24,8

4

1,1

Jord- och stenindustri ...........................................

13,0

2

1,0

Skogs- och träindustri ...........................................

27,3

4

0,5

Grafisk industri och pappersförädling.....................

4,0

1

0,2

Livsmedelsindustri.................................... ''...........

12,1

2

0,1

Textil- och sömnadsindustri....................................

7,0

1

0,3

Läder-, hår och gummivaruind.................................

5,0

1

0,4

Kemisk och kemiskteknik ind..................................

50,6

7

1,8

Bruksföretag och andra kombinerade företag samt

kraftverk..............................................................

16,2

2

0,4

Samtliga branscher

681,1

101

1,4

Det insamlade materialet gör det möjligt att spalta upp företagens drift­

kostnader på grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete.

Det visar sig därvid att endast ett fåtal företag 1963 bedrev forskning en­

ligt undersökningens definition. Av en uppdelning av verksamheten på

forskning å ena sidan och utvecklingsarbete å den andra i större företag

inom samtliga branscher framgår att forskningen svarar för i genomsnitt

endast 12 %. Kemisk och kemiteknisk industri har den största forsknings-

andelen, 36 %. Denna bransch svarade även i absoluta tal för en betydande

del av FoU-verksamheten i svensk industri.

Vid en ytterligare gränsdragning mellan grundforskning och tillämpad

forskning framgår att svenska företag totalt 1963 bedrev grundforskning

i definitionens mening (»att systematiskt och metodiskt söka efter kunskap

utan någon bestämd tillämpning i sikte») till en kostnad av endast 3 milj.

kr. Kostnaderna för tillämpad forskning uppgick till drygt 73 milj. kr., me­

dan utvecklingsarbetet dominerade starkt med närmare 560 milj. kr.

Vid en uppdelning av driftkostnaderna på forskningsdiscipliner visade

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

127

det sig att merparten av industrins forskning bedrivs inom ämnesområdet

teknik. Inom detta område dominerar metallurgi och gruvvetenskap. Samt­

liga huvudbranscher redovisar kemisk och petrokemisk teknologi. Läke­

medelsföretagen bedrev betydande forskning inom medicin och farmaci.

Av speciellt intresse är undersökningens uppgifter om kostnadstäckning­

en av den inom industrin utförda FoU-verksamheten. Sålunda tillfördes

1963 genom beställningar från statliga myndigheter och andra totalt 233

milj. kr. för forskning och utveckling. Detta motsvarar ca 34 % av de to­

tala kostnaderna för industrins forskning. För huvuddelen av beställning­

arna svarade militära statliga myndigheter, som genom forsknings- och

utvecklingsbeställningar särskilt inom branscherna mekaniska verkstäder

och gjuterier samt elektroteknisk industri tillförde företagen närmare 220

milj. kr. Av dessa medel gick 176 milj. kr. till mekaniska verkstäder och

gjuterier och ca 43 milj. kr. till elektroteknisk industri.

SCB:s undersökning angav även fördelningen av FoU-kostnaderna dels

på företag av olika storlek, dvs. antal anställda, dels på företag med olika

stor forskningsinsats. Det visade sig därvid att drygt tre fjärdedelar av

kostnaderna föll på ett hundratal företag med mer än 1 000 anställda. Åter­

stående 9 500 företag svarade för knappt 24 % av de totala FoU-kostna­

derna. Samma koncentration av FoU-verksamheten till ett begränsat antal

företag kan utläsas av förhållandet att ca 80 företag med mer än 1,0 milj.

kr. i totala FoU-utgifter svarade för drygt 86 % av den samlade industrins

kostnader. Särskilt stark var koncentrationen i branscherna mekaniska

verkstäder och gjuterier, elektroteknisk industri samt malmbrytning och

anrikningsverk.

Enligt SCB:s undersökning rörande förhållandena 1963 täcktes i industrin

som helhet 65,8 % av de totala FoU-utgifterna av det egna företaget. 1 grup­

pen företag med utgifter överstigande 1,0 milj. kr. var motsvarande procent­

tal 62,8. Bakom detta lägre tal döljer sig främst förhållandet att 36,1 % av

de särskilt undersökta företagens samlade kostnader täcktes av militära stat­

liga myndigheter, medan motsvarande andel för hela industrin var 32,2 %.

Särskilt markant var förhållandet inom branschen mekaniska verkstäder och

gjuterier, där den militära kostnadstäckningen för hela branschen utgjorde

ca 54 %.

Vad slutligen balansen mellan företagens intäkter och utgifter för licen­

ser, patent och know-how beträffar, uppvisade den samlade industrin 1963

en negativ balans på ca 8,3 milj. kr. — vederbörande intäkter täckte endast

84 % av kostnaderna. För de särskilt undersökta företagen var förhållandet

det motsatta. Dessa har sålunda 1963 en positiv balans, där intäkterna (32,2

milj. kr.) översteg kostnaderna (31,0 milj. kr.) med 1,2 milj. kr. eller ca 4 %.

De särskilt undersökta företagens licens- och patentintäkter motsvarade

71 % av motsvarande inkomster för det samlade näringslivet. På kostnads­

sidan var andelen 58 %.

15. Statliga industribeställningar

SCB:s undersökningar av FoU-verksamheten i industrin visar, att militära

statliga myndigheter år 1963 genom beställningsverksamhet finansierade

FoU-verksamhet i privata företag till ett belopp av 220 milj. kr. Till det

därpå följande året sjönk denna siffra till drygt 170 milj. kr. Av den av för­

svarets myndigheter finansierade FoU-verksamheten gick detta år omkring

tre fjärdedelar till mekaniska verkstäder och gjuterier och återstoden vä­

sentligen till elektroteknisk industri.

128

Sedermera har försvarsstaben på finansdepartementets uppdrag genom­

fört en mindre undersökning av beställningarnas omfattning under budget­

åren 1964/65—1967/68. Genomgången, som gjorts i samarbete med armé-,

marin- och flygförvaltningarna, bygger på delvis andra och mindre exakta

definitioner än de som tillämpats vid SCB:s undersökningar. Enligt den se­

nare undersökningen var de militära myndigheternas utgifter för utveck­

lingsverksamhet i industrin under åren 1964/65—1967/68 respektive ca 330,

350, 310 och 240 milj. kr.

Skillnaden mellan SCB:s uppgifter och försvarsstabens siffror torde

främst bero på skiljaktigheter i undersökningsmetoder och definitioner. Då

det senare materialet är resultatet av en enhetlig genomgång av utvecklingen

under fyra år kan man dra vissa allmänna slutsatser rörande den senaste

tidens utveckling. Trots att kostnaderna för militär utvecklingsverksamhet

för närvarande synes minska, framstår utgifterna som betydande såväl i

absoluta tal som i förhållande till andra statliga utgifter för FoU.

Civila statliga myndigheters finansiering av teknisk och naturvetenskap­

lig FoU i näringslivet är obetydlig. Enligt SCB uppgick sålunda den civila

statliga FoU-finansieringen år 1963 till ca 1 milj. kr. Till detta kom­

mer dock de civila myndigheternas beställningar på exempelvis samhälls­

forskningens område. Inga försök har hittills gjorts att kvantifiera dessa ut­

gifter.

16. Totala utgifter

Som framgått av det tidigare har de slutgiltiga uppgifterna om industrins

FoU-verksamhet 1964 och 1965 ännu ej publicerats. För 1966 saknas även

preliminära uppgifter. Dock begärde SCB vid sin undersökning av 1964 års

förhållanden uppgifter om den beräknade utvecklingen inom industrin un­

der detta år. I brist på andra siffror förutsätts i det följande, att de av före­

tagen angivna beräkningarna motsvarade den faktiska utvecklingen.

En sammanräkning av statens och det privata näringslivets kostnader för

forskning och utveckling ger vid handen, att de totala svenska forsknings-

utgifterna 1965/66 uppgick till ca 1 450 milj. kr. Härav bedrevs som tidigare

nämnts forskning för ca 580 milj. kr. med statliga medel. Motsvarande siffra

för industrin kan med ovannämnda förbehåll anges till ca 870 milj. kr. Upp­

gifterna rörande det privata näringslivets forskning avser de samlade drift-

och investeringsutgifterna, medan de statliga utgifterna endast inbegriper

driftkostnader. Om det varit möjligt att kvantifiera de statliga investerings­

utgifterna för forskning skulle den totala satsningen i FoU i vårt land

framstått som väsentligt större.

När man försöker beräkna de totala svenska forskningsutgifternas storlek

i procent av bruttonationalprodukten (BNP), bör det kraftigt understrykas

att beräkningarna blir ytterst grova. De lämpar sig ej för andra slutsatser än

omdömen om den allmänna storleksordningen.

En överslagsmässig beräkning med utgångspunkt från vissa preliminära

uppgifter i 1965 års industriundersökning och allmänna uppskattningar av

de offentliga FoU-insatserna tyder på att de totala FoU-utgifterna för när­

varande skulle motsvara ca 1,5 % av BNP.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

129

17. Personella resurser

Även när det gäller undersökningar av tillgängliga personalresurser för

forskning och högre utbildning bör man främst nämna universitetsutred-

ningen, som i sitt betänkande år 1958 presenterade ett statistiskt material

i samband med en diskussion om forskarkarriärens utformning. Vid under­

sökningstillfället uppgick det totala antalet forskande akademiker med

forskning som huvuduppgift enligt SOU 1958: 32 till 5 750. Nära hälften av

dessa var sysselsatta inom gruppen naturvetenskaplig och teknisk forsk­

ning, knappt en tredjedel inom gruppen för teologi, juridik etc. samt en

femtedel inom den medicinska forskningen. Två tredjedelar av samtliga

forskare var anknutna till universitet och högskolor.

Inom forskningsberedningen utfördes 1965 en beräkning av tillgången

och efterfrågan på kvalificerade akademiker, lägst licentiatexamen (för me­

dicinare och motsvarande doktorsgrad) t. o. m. 1972/73. Denna undersök­

ning som huvudsakligen byggde på tillgänglig statistik visade, att 1963/64

tanns totalt i vårt land drygt 6 400 förvärvsarbetande licentiater och dok­

torer. Av dessa sysselsattes ca 1 700 med forskning inom den offentliga sek­

torn. I tabell 21 har den i statlig regi forskande personalen fördelats på

ämnesområden.

Tabell 21: Forskningspersonal (licentiater och doktorer) inom den offent­

liga sektorn 1963/64, fördelad på ämnesområden och slag av forskning.

Forskningsområde

H

S

M

N

T

Huvudsakligen grundforskning

Universitet och högskolor..........................

260

119

242

320

123

Forskningsråd, huvudsakligen grundforskning .............

8

13

43

104

Internationella samarbetsprojekt........................

2

Huvudsakligen tillämpad forskning

Försvarsforskning .........................

____

6

6

49

11

Atomenergiutveckling ................................

____

25

22

Forskningsråd, huvudsakligen tillämpad forskning .........

Industriellt-tekniskt utvecklingsarbete; exploateringsfon-

der...............................................

1

3

Branschforskning (statsunderstödd)..........................

____

_

20

15

Statliga laboratorier och serviceanläggningar.........

4

22

39

105

17

Statlig kontraktsforskning .....................

1

9 4

I samband med att SCB insamlade uppgifter för FoU 1963 och 1964, till­

frågades företagen om antalet sysselsatta i arbete. Av undersökningen fram­

går att den kvalificerade personalen sysselsatt med FoU i den privata sek­

torn år 1963 antalsmässigt dominerades av personal utan akademisk exa­

men. Av samtliga närmare 12 000 anställda omfattade den akademiska per­

sonalen endast omkring 3 000 personer eller 25 %, medan den icke akade­

miskt utbildade personalkategorin utgjorde ca 9 000 personer eller 75 % av

totala antalet. Bland akademierna dominerade civilingenjörer och högre

tekniskt utbildad personal. Dessa omfattade drygt 2 500 personer. Övriga

akademikergrupper innefattade endast omkring 400 personer.

En fördelning på branscher visar att mekaniska verkstäder och gjuterier,

vilken bransch bl. a. innefattar flygplansindustrin samt elektroteknisk indu-

5

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

std sysselsatte den största andelen, eller tillsammans närmare 70 % av per­

sonalen.

All personal är inte lieltidssysselsatt inom FoU-verksamhet. De ca 19 200

personer, som sysselsattes inom denna verksamhet år 1963, utförde enligt

SCB:s beräkningar ca 14 300 årsverken, varav 8 900 utfördes av kvalificerad

personal och ca 5 400 av övrig personal.

SCB:s undersökning av industrins FoU-personal redovisar även vissa pre­

liminära uppgifter för år 1964. Detta år uppgick antalet årsverken utförda

av personal inom FoU-verksamheten till 15 400. Som nämnts var motsva­

rande siffra för 1963 14 300. Detta innebär en ökning med 7 %. Ökningen

föll helt på den kvalificerade personalen. Antalet årsverken inom FoU-

verksamheten för denna kategori ökade sålunda med 12 %. Ökningen av

antalet personer som helt eller delvis sysselsattes inom FoU-verksamheten

var mindre, mätt från 1963 till 1964. Vid den första tidpunkten var det

totala antalet 19 200 och vid det senare 19 500. Ökningen motsvarar knappt

2 %. Visserligen ökade den kvalificerade personalen med 6 %, men antalet

övrig personal sjönk med 5 %.

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

18. Internationella jämförelser

I och med att frågor av forskningspolitisk karaktär på allvar tagits upp

till diskussion i industriländernas centrala politiska organ, har intresset

stegrats för jämförelser mellan olika nationers samlade forskningsinsatser.

Som tidigare nämnts är dock den forskningstatistiska verksamheten av för­

hållandevis sent ursprung, varför tillgänglig statistik ur metodologisk syn­

vinkel ännu så länge får betecknas som outvecklad. Detta gör att statistiskt

redovisade skillnader mellan olika länder vad gäller FoU-insatser — van­

ligen mätt som procentuell andel av BNP — till viss del kan vara att hän­

föra till skiljaktigheter i tillämpade metoder och utnyttjat undersöknings­

material. Trots dessa svagheter i tillgängliga beräkningar kan det dock även

i detta sammanhang vara av ett allmänt intresse att helt kort dröja vid den

internationella aspekten.

I en rapport från vetenskapspolitiska kommittén i OECD om resultaten

från det s. k. statistiska året presenterades i juni 1967 vissa internationella

jämförelser. Uppgifterna i tabell 22 är hämtade från denna rapport.

Av tabellen framgår tydligt hur Förenta staterna dominerar FoU-verk-

samheten både i absoluta och relativa tal. Anmärkningsvärd är också vissa

industrialiserade länders små insatser i forskning och utveckling.

De svenska FoU-utgifterna är betydande, inte minst i relativa tal. Sålunda

satsade man år 1964 endast i Förenta staterna och Storbritannien mer på

forskning och utvecklingsarbete per capita. Även omräknat i FoU-insatser

relativt BNP ligger Sverige långt framme.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

131

Tabell 22: Vissa länders utgifter för forskning och utveckling totalt och per

capita.

Land

År

Miljoner

US $

Utgifter för

Fou

per

capita

Förenta staterna............................

1963/64

1964/65

1964

1963

1963

1963

1963

1964

1964

1963

1Q63

111,8

39.8

24,6

27.1

9,3

5,8

22.5

25.9

33.1

13,3

11.6

3,2

Storbritannien ............................

Västtyskland ..............................

1 436,3

Frankrike..............................

Japan ....................................

Italien ....................................

Canada ......................................

Nederländerna....................................

Sverige....................................

Belgien......................................

Norge ............................

Österrike ..................................

1964

1964

1Q64

Turkiet..................................

Spanien........................................

0,9

3,7

0,9

Irland ........................................

1%3

Grekland ..................................

1964

7,9

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga i

Remissyttranden över förslagen om teknisk forskning m» in.

Sammanfattning

Som underlag för remissbehandlingen har legat de i bilagorna 2 och 3

sammanfattade utredningsförslagen om branschforskning och forsknings-

stationer, Svenska uppfinnarkontoret, Studsviks forskningsstation samt de­

partementspromemorian om ökad statlig satsning på teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete. Egna yttranden har efter remiss avgetts av:

överbefälhavaren, försvarets forskningsanstalt (FOA), flygtekniska för­

söksanstalten, televerket, statens järnvägar, byggnadsstyrelsen, statskonto­

ret, riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet efter hörande av de

tekniska högskolorna, statens naturvårdsverk, statens institut för hantverk

och industri, patent- och registreringsverket, statens vattenfallsverk, sta­

tens provningsanstalt, statens skeppsprovningsanstalt, statens medicinska

forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för

atomforskning, statens tekniska forskningsråd (TFR), Svenska träforsk­

ningsinstitutet, Svenska textilforskningsinstitutet, Institutet för metall­

forskning, Svenska institutet för lconserveringsforskning, Institutet för op­

tisk forskning, Svenska silikatforskningsinstitutet, institutet för nyttiggö­

rande av forskningsresultat INFOR, delegationen för atomenergifrågor, sta­

tens konsumentråd, Svenska uppfinnarkontoret, Jernkontoret, Ingeniörs-

vetenskapsakademien (IVA), Nationalkommittén för dokumentation, Tek­

niska nomenklaturcentralen, Svenska teknologföreningen, Sveriges grossist­

förbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorgani­

sation, Sveriges lantbruksförbund, Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Landsorganisa­

tionen i Sverige (LO), Svenska bankföreningen, industriforskningsutred-

ningen, konsumentutredningen, 1966 års atomenergiutredning, AB Atom­

energi, Brödinstitutet, Föreningen Svensk pappemballageprovning, Koopera­

tiva förbundet (KF), Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat EFOR,

Stiftelsen för korrosionsteknisk forskning, Stiftelsen för silikatforskning,

Stiftelsen för verlcstadsteknisk forskning, Stiftelsen Glasforskningsinstitu­

tet, Stiftelsen Grafisk forskning, Stiftelsen Malmfonden för forsknings- och

utvecklingsarbete, Stiftelsen Norrlandsfonden, Stiftelsen Skogsmekanise-

ring, Stiftelsen Svensk färg- och lackforskning, Stiftelsen Svensk närings­

forskning, Stiftelsen Svensk polymerforslcning, Stiftelsen Svensk konserve-

ringsforskning, Stiftelsen Svensk skeppsforskning, Stiftelsen Svensk textil­

forskning, Stiftelsen Svensk träforskning, Stiftelsen Svenska forskningsin­

stitutet för cement och betong, styrelsen för forskningsrådens laboratorium

i Studsvik, Svensk industriförening, Svenska företagares riksförbund,

Svenska industrins patentingenjörers förening, Svenska ingenjör ssamfun­

det, Svenska patentombudsföreningen, och Svenska uppfinnareföreningen.

Vidare har statens geotekniska institut och Studiegruppen för klassifice-

ringsteori inkommit med yttranden.

133

Då många av de frågor som behandlats av industriforskningsutredning-

en, utredningen om Svenska uppfinnarkontoret och 1966 års atomenergi­

utredning tas upp även i departementspromemorian, avser vissa remissvar

endast denna promemoria. Många remissorgan har begränsat sina yttran­

den till någon eller några av de frågor som omfattas av remissen.

I det följande ges en sammanfattning av remissvaren på väsentliga punk­

ter. Därefter återges in extenso svaren från vissa instanser, som i särskilt

hög grad berörs av de remitterade förslagen. Avsnittet om den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling koncentreras till en redogörelse för de olika

uppfattningarna om utformningen av organisationen på området.

Allmänt

Det statliga initiativet att främja teknisk forskning och industriell ut­

veckling välkomnas allmänt. Från några håll påpekas att en ändring av nu­

varande organisation bör kombineras med väsentligt ökade ekonomiska re­

surser. Många remissinstanser bar dock ansett, att en sådan ökning ligger

i själva förslaget.

Åtskilliga remissorgan har vidare uttalat önskemål om att få statskonto­

rets organisationsutredning, liksom i några fall också förslaget om ett stat­

ligt utvecklingsbolag för yttrande. Många remissinstanser har betraktat de­

partementspromemorian som ett principförslag och framhållit att deras syn­

punkter nu är av mer allmän och preliminär karaktär.

Styrelsen för teknisk utveckling och därmed sammanhängande organisato­

riska problem

Förslaget om en styrelse för teknisk utveckling avstyrks ej av någon re­

missinstans. Däremot framförs olika synpunkter på dess framtida uppgif­

ter och på hur existerande organ skall inlemmas i eller samarbeta med den.

Stor enighet råder om att styrelsen bör vara centralt organ för den kollek­

tiva forskningen. Många remissinstanser har starkt påpekat behovet av ett

sådant organ. Den roll, som styrelsen föreslagits spela härvidlag har emel­

lertid tagits till utgångspunkt för den huvudkritik som riktats mot departe­

mentspromemorians förslag att samma organ skall få både medelstilldelan-

de och förvaltande funktioner. Principiella betänkligheter mot detta har för­

anlett motförslag om en dualistisk organisation, antingen genom att två

helt skilda organ skapas eller också genom någon form av anknytning av

ett medelstilldelande organ till ett förvaltande. De remissinstanser som fö­

reslår två skilda organ är statens tekniska forskningsråd (majoriteten),

Svenska uppfinnarkontoret, IVA, Sveriges industriförbund, KF, statens in­

stitut för hantverk och industri och Svenska företagares riksförbund. En

uppdelning på två organ föreslår även statens naturvetenskapliga forsk­

ningsråd, statens råd för atomforskning och statens medicinska forsknings­

råd. I de två förra fallen är motiveringen att TFR skall behållas speciellt

för medelstilldelningen till teknisk grundforskning, medan medicinska

forskningsrådet hyser den principiella uppfattningen att ett förstärkt TFR

bör svara för anslagsfördelningen i stort.

Malmfonden föreslår en övergångsperiod, då TFR och Malmfonden kvar­

står. Fonden är tveksam till förslaget om att dess verksamhet skall begrän­

sas till tekniskt utvecklingsarbete. INFOR påpekar, att även efter den före­

slagna omorganisationen dess verksamhet med lån till enskilda forskare

och uppfinnare bör bedrivas, eventuellt av en nämnd eller delegation under

styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

134

FOA, Svenska bankföreningen, Svenska teknologföreningen och SACO

föreslår ett fristående medelstilldelande organ med någon form av samord­

ning eller anknytning till styrelsen.

Till de remissinstanser som i princip tillstyrker huvuddragen i förslaget

om eu central styrelse hör statskontoret, nniversitetskanslersämbetet, in-

dnstriforskningsutredningen, patent- och registreringsverket, konsumentut­

redningen, statens provningsanstalt, riksrevisionsverket, Norrlandsfonden,

flygtekniska försöksanstalten, LO, Lantbruksförbundet, TCO, och Svensk

industriförening.

Vissa av de tillstyrkande instanserna diskuterar frågan om nämndernas

kompetens. Indiistriforskningsutredningen anser att nämnderna inom till­

delad ekonomisk ram bör få fatta beslut oavsett om projekten avser forsk­

ning eller utveckling, medan statens provningsanstalt anser att de endast

skall vara rådgivande. Statens vattenfallsverk är av åsikten att de hör få

befogenhet att fördela medel som anvisas för respektive fackområde. Uni-

versitetskanslersämbetet framhåller att nämndorganisationen inte bör bin­

das på förhand. Ämbetet diskuterar ett eventuellt organ under styrelsen för

bidragsfrågor med överblick över hela området.

Som nämnts företräder IVA tanken på en dualistisk organisation. Aka­

demien föreslår två myndigheter, en anslagsfördelande och en förvaltande.

Den sistnämnda myndigheten bör enligt IVA ge bidrag till permanent verk­

samhet samt handlägga frågor rörande branschforskning och statliga forsk­

ningsinstitut, senare även rörande specialinstituten. Den anslagsfördelande

myndigheten bör fördela statliga anslag till teknisk forskning och utveck­

lingsarbete och ha ett verksamhetområde motsvarande TFR:s och Malm-

fondens. Denna myndighet, som föreslås organiseras som ett forskningsråd

men med mer utvecklad kansliorganisation, anses även böra få hand om

anslagen för bidrag till konferensresor och till anordnande av internationel­

la konferenser. En viss del av behandlingen av ansökningar bör enligt IVA

kunna överlåtas på rådgivande nämnder för specialområden, med beslutan­

derätt i rutinärenden.

En likartad linje i organisationsfrågan företräder statens tekniska forsk­

ningsråd (majoriteten). Rådet anser, att initierande och forskningsanslags-

fördelande verksamhet som kräver teknisk-vetenskaplig bedömning bör ut­

övas av ett särskilt organ av forskningsrådskaraktär, motsvarande en sam­

manslagning av TFR och Malmfonden. Den föreslagna styrelsen för tek­

nisk utveckling bör vara policyskapande med uppgift att svara för teknisk­

ekonomisk avvägning, huvudmannaskap för permanenta statliga eller halv­

statliga institutioner samt ordnande av servicefunktioner, direkt eller ge­

nom delegering.

De två ledamöter av TFR som anmält en avvikande mening i organisa­

tionsfrågan, framhåller vikten av att den kännedom om forskningsfältet

som företräds av rådet bör direkt inom ramen för en samlad organisation

kunna påverka styrelsens arbete. Ledamöterna påpekar även att en dualis­

tisk organisation inte skulle underlätta samarbetet med nniversitetskans­

lersämbetet.

Till de remissinstanser som förordar en central organisation hör univer­

sitetskansler såmbetet. Ämbetet anser, att inrättandet av en styrelse för tek­

nisk utveckling är ett led i strävandena att forma och förstärka Sveriges to­

tala forskningspolitik med inriktning på den tekniska sektorn och angrän­

sande sektorer. Kanslersämbetet uttalar sig för eu sammanknytning av flera

organ, som nu har relativt likartade uppgifter inom i stort sett samma om­

Kangl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

135

råde och anser det vara en fördel att samla uppgifterna till ett planerande,

policyskapande och exekutivt organ. Vidare betonar man vikten av samråd

och samverkan mellan ämbetet och den föreslagna styrelsen och föreslåi,

att ämbetets representation i styrelsen bör övervägas.

Även statskontoret anser, att ett centralt organ är att föredra och finner,

att den resurskoncentration, som föreslagits, är önskvärd och ägnad att

underlätta den planering och samlade bedömning som ett vidgat statligt

engagemang i teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete kommer

att kräva. Man anser sålunda att inom ett sammanhållet, centralt organ

för forskningsadministrativa uppgifter förutsättningar bör kunna åstad­

kommas för enklare kontaktvägar, snabb ärendebehandling och klarare an­

svarsfördelning på området. Statskontoret tillstyrker därför en samman­

hållen statlig myndighet för de i departementspromemorian angivna upp­

gifterna.

Branschforskning

De remissinstanser som behandlat industriforskningsutredningens be­

tänkande har i allt väsentligt tillstyrkt utredningens förslag. Genomgående

har utredningens skiss till utbyggnad av den kollektiva forskningen fått

ett positivt mottagande. I flera remissyttranden understryks — liksom av

utredningen — att bedömningen av det för utbyggnaden av den kollektiva

forskningen föreslagna beloppet måste ta hänsyn till att utvecklingen på

området under flera år legat nere i avvaktan på pågående utredningsarbete.

De av utredningen diskuterade kriterierna för statligt stöd och medver­

kan i kollektiv industriforskning har behandlats av endast ett fåtal av

remissinstanserna. Bland dessa framhåller FOA det väsentliga i att arbetet

vid de olika instituten samordnas och att omfattningen av deras respektive

verksamhetsområden inte görs alltför begränsad. Enligt FOA kan eu viss

förändring av organisationen för denna forskningsverksamhet diskuteras.

Det bör beaktas att där så är möjligt ett gemensamt utnyttjande av perso­

nella och materiella resurser kommer till stånd.

Beträffande fördelningen av finansieringsansvaret för den kollektiva

forskningen framhåller FOA att schabloner bör undvikas. Motiv för statligt

stöd för den egna verksamheten motsvarande mer än 50 % anförs av vissa

branschforskningsstiftelser. Sveriges industriförbund ansluter sig till vad

utredningen anfört rörande motiv för större statlig finansieringsandel än

50

%.

'

..

De av utredningen föreslagna principerna för beräkning av kostnaderna

för institutens verksamhet accepteras i de yttranden, där frågan berörs.

Stiftelsen Svensk konserveringsforskning anför dock principiella invänd­

ningar mot att hyreskostnaderna inräknas i det statliga stödet. I övriga

yttranden framställs inga erinringar mot förslaget att hyra skall erläggas

för de lokaler, som används för forskningsverksamhet.

Institutet för metallforskning understryker vad utredningen anfört rö­

rande uppdragsgivarens rätt till resultaten av uppdragen. Svenska textil­

forskningsinstitutet ansluter sig till utredningsförslaget att institutens rätt

till arbetstagares uppfinning under vissa omständigheter må försäljas till

enskilt företag inom eller utom stiftelsen.

Eu rad remissinstanser framför synpunkter på utredningens förslag om

grunder för avtal om branchforskningsinstitutens verksamhet. Svenska

textilforskningsinstitutet framhåller att ledningen för ett institut under

avtalsperioderna måste arbeta med utförligt definierade, tids- och kostnads­

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

136

beräknade avgränsade projekt men att man knappast kan i egentlig mening

kostnadsberäkna ett forskningsprogram som sträcker sig över t. ex. fem

år. En definitiv avvägning på förhand av insatserna på olika aktiviteter un­

der en längre period torde vara mycket svår att göra, då en sådan avvägning-

är beroende av och bör följa branschens utveckling. Förhandlingarna om

avtalet för ett institut kommer i realiteten att gälla storleken av institutets

oi ganisation, kostnaderna för denna och de principiella aktiviteter, som

skall ingå i verksamheten, och inte ett konkret forskningsprogram med be­

stämda avgränsade mål. Institutet vänder sig vidare mot utredningens för­

slag att ett institut i princip skall anses vara bundet för hela avtalsperioden

vid det uppgjorda programmet. Det borde vara tillräckligt om programmet

anger riktlinjer för verksamheten och att institutet inom ramen för dessa

kan välja de uppgifter, som bedöms ha högst prioritet. Programmet bör en-

ligt institutet endast vara underlag för förhandlingar och inte ingå i själva

avtalet.

Institutet för metallforskning anser att finansieringen bör regleras ge­

nom avtal för tre till fem år. Avtalen bör reglera statens och respektive

stiftelses insats och fastlägga en rambudget för verksamheten. Eu stor del

av budgeteringen bör därvid läggas som programbudgetering, enär enbart

projektbudgetering försvårar flexibiliteten under avtalsperioden. Det måste

sedan helt ankomma på institutsstyrelserna att inom ramen för denna bud­

get fastställa verksamheten och fördelningen av använda medel. Även bl. a.

Stiftelsen Svensk konserverings forskning, Institutet för optisk forskning,

Sveriges industriförbund, Jernkontoret och KF har understrukit vikten av

flexibilitet och autonomi för institutstyrelserna inom ramen för avtalen.

I flera yttranden tas tragan om kompensation för ökade kostnader under

avtalsperioden upp. Svenska textilforskningsinstitutet anför att de av ut­

redningen föreslagna grunderna för avtal visserligen innebär fördelar från

administrativ synpunkt, men att samtidigt de institut som hittills fått stöd

till lön och pension enligt tjänsteförteckning förlorar det partiella skydd

mot automatiska kostnadshöjningar som det nuvarande systemet innebär.

Institutet anser, att en programbudgetering, som skall sträcka sig över nå-

gon längre tidsperiod, torde vara omöjlig att genomföra utan någon form

lör indexreglering. Även Stiftelsen Svensk konserveringsforskning och

Svenska institutet för konserveringsforskning föreslår bestämmelser om

någon form av indexreglering i avtalen.

Förslag om rullande avtal framförs av några branschforskningsinstitut.

Svenska textilforskningsinstitutet anser, att förhandlingar om kostnads­

ram och program bör kunna tas upp när så är påkallat utan att hm udav­

talet formellt sägs upp och att detta bör löpa med tre års uppsägning. Insti­

tutet för optisk forskning anser att forskningsprogrammet bör revideras i

i egel eftei tre ar och att avtalsperioden da som regel torde kunna rullas till

att omfatta de kommande fem åren.

Industriforskningsutredningens förslag att statens representanter i de

kollektiva forskningsinstitutens styrelser utses av det centrala organet till­

styrks allmänt. Institutet för metallforskning understryker vikten av alt

största möjliga antal aktiva industrirepresentanter på högsta möjliga nivå

inom företagen blir representerade i institutsstyrelserna.

EFOR.s och Svenska uppfinnarkoniorets ändrade ställning

Av de två organ som direkt berörs av departementspromemorians förslag

anser EF OR, att en eventuell styrelse för teknisk utveckling bör bli huvud­

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

137

man för en i stiftelseform genomförd samordning av Uppfinnarkontoret

och EFOR. Uppfinnarkontoret däremot föreslår en särskild stiftelse under

det medelsfördelande topporganet men i nära samarbete med EFOR. Pa­

tent- och registreringsverket har liksom Svenska industriens patentingen­

jörers förening och statskontoret inget att erinra mot en samordning av de

två organen under styrelsen för teknisk utveckling. TCO förordar också

en sammanslagning men i form av ett fristående organ med anslag från

styrelsen. Liknande åsikt har FOA, statens tekniska forskningsråd samt —

med vissa reservationer — Industriförbundet. Svensk industriförening och

Svenska patentombudsföreningen önskar att Uppfinnarkontoret skall kvar­

stå som självständig institution, dock med samarbete med EFOR. Svenska

företagares riksförbund förordar, att Uppfinnarkontoret bedrivs i stiftelse­

form under föreslagen topporganisation. Svenska ingenjörssamfundet före­

slår en nämnd eller ett konsultorgan för bl. a. bedömning av innovations-

förslag. Eu dylik nämnd eller ett konsultföretag för skapande av priorite­

rings- och bedömningsgrunder förordas också av Svenska uppfinnareför­

eningen. Denna önskar vidare, att inom styrelsen för teknisk utveckling

upprättas ett organ kallat Svenska uppfinnarkontoret med vidgad funktion

såsom bl. a. ett statens patentorgan. Till detta bör föras även vissa av

EFOR handlagda uppgifter.

Majoriteten av de svar som speciellt utförligt uppehållit sig vid hithöran­

de problem och den framtida organisationsformen betonar särskilt kravet

på sekretesskydd i samband med den nya patentlagens genomförande.

Information och dokumentation

Mot bakgrund av den nuvarande splittringen på dokumentationsområdet

hälsas förslaget om att styrelsen för teknisk utveckling skall vara planeran­

de organ för denna verksamhet med tillfredsställelse i så gott som alla re­

missvar. Bland de organ som anser det i departementspromemorian skisse­

rade förslaget vara den bästa lösningen för närvarande kan nämnas Svenska

nationalkommittén för dokumentation, ett flertal branschforskningsinstiiut,

vilka i likhet med AB Atomenergi är villiga att medverka aktivt, statskonto­

ret, RF, naturvetenskapliga forskningsrådet, universitetskanslersämbetet,

FOA, SACO och statens naturvårdsverk. Vissa svar tar upp behovet av

ökade ekonomiska resurser och internationella kontakter på området. Vi­

dare påpekas, att den tekniska dokumentationen måste samordnas med all

övrig dokumentation i forskningsfrågor. Patent- och registreringsverket och

Svenska uppfinnarkontoret önskar, att det förras stora material av patent­

skrifter skall utnyttjas bättre. Svenska nationalkommittén för dokumenta­

tion anser också att patentlitteraturen bör inkorporeras i dokumentations­

tjänsten för forskning och teknik. Några instanser föreslår en till styrelsen

knuten speciell dokumentationsnämnd. Sveriges hantverks- och industri-

organisation framhåller behovet av eu mer populärt skriven teknisk in­

formation och statens institut för hantverk och industri önskar ökade re­

surser för sin dokumentation och information till den mindre och medel­

stora industrin och hantverket.

Statens medicinska forskningsråd, som initierat och stött en biomedi­

cinsk dokumentationscentral vid karolinska institutet i Stockholm, mot­

sätter sig med hänsyn till av rådet tagna initiativ inom den biomedicinska

dokumentationsverksamheten, till det stöd denna fått av statsmakterna och

till den starka ställning den fått i det internationella samarbetet, att den

biomedicinska dokumentationen förändras administrativt eller att den in­

ordnas under annat ledningsorgan.

5f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 6S

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Forskningsstationer

Industriforskningsutredningens allmänna bedömning av forskningssta-

tionsverksamheten tillstyrks av statens tekniska forskningsråd, statens

provningsanstalt, statens naturvetenskapliga forskningsråd, IVA, Svenska

institutet för konserveringsforskning, Stiftelsen för verkstadsteknisk forsk­

ning, Sveriges industriförbund och RF. Dessa remissinstanser tillstyrker

även utredningens konkreta förslag rörande nya forskningsstationer, i förs­

ta hand i Göteborg. FOA vill särskilt understryka, att forskningsstationer

i främsta rummet bör vara utrustade på ett sätt som underlättar igångsätt­

ningen av nya grupper. Härvid spelar rekryterings- och samarbetsfrågor en

central roll och placeringen i omedelbar närhet till högskola och universitet

utgör en uppenbar fördel. Planeringen av forskningsstationer i en sådan

miljö utgör enligt FOA:s mening också ett viktigt led i försöken att knyta

kontakt mellan industri och högskoleforskningen. Statens provningsanstalt

bedömer att forskningsstationer av typen IVA:s försöksstation endast kan

få begränsad betydelse för den kollektiva industriforskningen i framtiden.

Det torde på sikt vara mera fördelaktigt att bereda mer eller mindre tillfäl­

liga forskargrupper utrymme vid institut och institutioner, som dels kan

erbjuda en omfattande service av det slag som ovan skisserats dels också

erbjuda en för gruppen lämplig och redan etablerad miljö.

Industriforskningsutredningens förslag att den centrala planeringen och

förvaltningen av forskningsstationsverksamheten skall åvila det centrala

organet tillstyrks av FOA, AB Atomenergi, Svenska teknologföreningen,

LO, TCO, SACO, RF och Svenska ing eu förs samfundet. Statens provnings­

anstalt ansluter sig i princip till utredningens förslag men anför att detta

ej hindrar att uppgifterna tills vidare får delegeras till IVA. Flygtekniska

försöksanstalten, statens tekniska forskningsråd, statens naturvetenskap­

liga forskningsråd, IVA, Institutet för metallf or simning, Stiftelsen Svensk

konserveringsforskning, Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen

och Jernkontoret avstyrker utredningens förslag och föreslår att IVA även

fortsättningsvis får vara huvudman för forskningsstationerna.

Den lokala förvaltningen av forskningsstationerna berörs av FOA, statens

tekniska forskningsråd, IVA, Sveriges industriförbund och RF, som samt­

liga ansluter sig till utredningens förslag.

Byggnadsstyrelsen ansluter sig till industriforskningsutredningens för­

slag att marknadsmässig hyra skall beräknas och uttas för verksamheter

vid forskningsstationer.

Studsvik

Så gott som alla remissinstanser, som uttalar sig i frågan om AD Atom­

energis forskningsstation i Studsvik, stöder tanken på att i ökad utsträck­

ning ta tillvara stationens resurser för forsknings- och utvecklingsarbete

utanför atomenergiområdet. Statens tekniska forskningsråd anser dock att

det i de flesta fall torde vara mer ändamålsenligt att satsa på utbyggnad

vid nuvarande universitetsorter. Av liknande uppfattning är Sveriges in­

dustriförbund.

Förslaget om att föra över ansvaret för vissa delar av stationens basorga­

nisation till ett särskilt organ under överinseende av styrelsen för teknisk

utveckling möter stark kritik. En genomgående synpunkt är att några or­

ganisatoriska förändringar i Studsvik inte bör vidtas förrän 1966 års atom­

energiutredning lagt fram sitt förslag om det framtida utvecklingsarbetet

på atomenergiområdet. Delegationen för atomenergifrågor, som framhåller

att en delad organisation kan medföra vissa problem, anser sig inte på det

underlag som nu föreligger kunna ta slutlig ställning till Studsviksfrågan.

Manga remissinstanser — bl. a. universitetskanslersämbetet, statens tek­

niska forskningsråd, statens råd för atomforskning och IVA __ framhåller

a|| Studsvik byggts upp speciellt för uppgifter på atomenergiområdet och

att verksamheten även i fortsättningen kommer att präglas därav. AB Atom­

energi anser att tillräckliga skäl för att ändra den nuvarande organisatio-

nen mte redovisats. Om den föreslagna ändringen ändå skulle ske redan nu

bor bolaget alltjämt handha det operativa ansvaret för tekniska och admi­

nistrativa funktioner av allmän karaktär samt på dessa områden fungera

som entreprenör åt den särskilda styrelsen för Studsvik. Även statens vat-

tenfallsverk, som primärt anser att den nuvarande organisationen bör be­

varas t. v., föreslår en alternativ lösning enligt vilken bolaget skulle kunna

svara for stationens drift enligt ett särskilt avtal.

1966 års atomenergiutredning framhåller att de problem som kan upp­

slå vid en överföring av huvudmannaskapet för delar av den nuvarande

verksamheten torde vara så komplicerade att de inte kan lösas på den tid

som återstår fram till budgetårsskiftet. Utredningen anser ställningstagan-

det till bl. a. vissa konkreta gränsdragningsfrågor kunna ske först sedan

den allmänna inriktningen av verksamheten under de närmaste åren fast­

ställts. Denna planeringsuppgift torde i första hand höra ankomma på den

föreslagna styrelsen för teknisk utveckling i samråd med universitetskans-

lersambetet.

Styrelsen för forskningsrådens laboratorium i Studsvik tillstyrker, att

en föreslagna styrelsen för teknisk utveckling ges ansvar, befogenheter och

resurser att verka för Studsviks rationella utnyttjande och framhåller, att

resurserna dar genom en lämplig organisationsform bör göras tillgängliga

för en större krets forskare. Riksrevisionsverket och LO anser, att Studs-

vik kan utnyttjas bättre, om ledningen för forskningsstationen ytterst hand­

has av styrelsen för teknisk utveckling.

Övriga frågor

FOA och statens provningsanstalt anser åt! styrelsen bör ha ansvaret för

norm a 1 i everksamheten i landet. Tekniska nomenklaturcentralen

önskar själv få fast anknytning till ett samordnande statligt organ på områ­

det teknik och forskning. SACO föreslår, i likhet med Svenska teknoloqför­

eningen, att TNC knytes till styrelsen.

I samband med att flera remissorgan tagit upp frågan om den föreslagna

styrelsens kontakter med övrig statlig teknisk forskning, bär de väckt för-

slag om interdepartementalt samarbete i forskningsfrågor.

/1 A anser, att i de frågor som hör till verk under olika departement en

viss samordning av departementens verksamhet och åtgärder bör ske och

föreslår, att det åstadkommes en fast form för ett regelbundet samråd mel­

lan departementen i forskningsfrågor. Akademien föreslår också, att under

styrelsen för teknisk utveckling skall ingå eventuella organ för kärnforsk-

nmg och för ett svenskt rymdprogram. Statens provningsanstalt, som anser

att den föreslagna styrelsens verksamhet åtminstone tills vidare bör begrän­

sas till den tekniska forskning som nu får stöd av TFR och Malmfonden

samt kollektivforskningen, påpekar likaså att stora områden av statsunder­

stödd teknisk forskning och utveckling kommer att ligga utanför styrel­

sens direkta inflytande. Som exempel härpå nämns bl. a. bygg-, atoinenergi-

och milj övårdsf or simning samt olika slag av provningsverksamhet. Nödvän­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

139

digheten av effektiva samarbetsformer mellan styrelsen och övriga berörda

institutioner betonas därför, och provningsanstalten uttalar också, att kon­

taktvägar måste skapas mellan de departement som ansvarar för forsk­

ningsfrågornas behandling. Inte heller FOA anser, att man bör sammanföra

all teknisk forskning i landet under den nu planerade styrelsen. I samband

med att man betonar nödvändigheten av ett nära samarbete mellan den

forskning som styrelsen ansvarar för och övrig teknisk-vetenskaplig forsk­

ning, påpekas att det länge kända behovet av ett interdepartementalt sam-

verkansorgan i forskningsfrågor inte bortfaller genom att ett dylikt verk

skapas. Även statens institut för hantverk och industri, byggnadsstyrelsen

och statens vattenfallsverk påpekar, från sinsemellan delvis skilda utgångs­

punkter, behovet av interdepartemental samverkan.

LO och RF föreslår, att frågan om samarbete mellan kons u in e n t-

forskningsinstitutionerna och branschforskningsinstituten

samt styrelsen för teknisk utveckling skall utredas särskilt i eller i nära sam­

arbete med konsumentutredningen. Samma förslag framförs av konsument-

utredningen själv som påpekar att den i konsumentupplysningsfragan en­

ligt sina direktiv skall undersöka, vilken omfattning samarbetet mellan oli­

ka statliga, halvstatliga och privata institutioner med teknisk inriktning

kan få. RF och LO betonar båda konsumentforskningens och konsument­

upplysningens samband med näringslivet och näringspolitiken. Ronsument-

utredningen uttrycker önskemål om att den forskning som staten genom

den nya styrelsen skall stödja, blir konsumentorienterad. Utredningen anser

därför att styrelsen vid sitt ställningstagande till olika forskningsprojekt

bör beakta konsumentaspekten och redan då forskningsinsatser planeras,

ta hänsyn till informationer om konsumenternas vanor, önskemål och be­

hov. RF och konsumentutredningen är överens om att forskningsresultaten

bör utnyttjas för direkta åtgärder till konsumenternas upplysning, skydd

och stöd. Statens konsumentråd pekar i denna diskussion bl. a. på att den

nya styrelsen inte endast bör passivt administrera statens stöd till institu­

tioner som kommit till stånd genom branschinitiativ utan också bör verka

för tillkomst av forskning på för allmänheten angelägna områden, även om

spontana aktiviteter från industrin själv ej föreligger.

Lantbruksförbundet framhåller bl. a. att forskningen på livsmedelsområ­

det är synnerligen angelägen ur konsumentsynpunkt och därför bör utgöra

ett ur statlig synpunkt särskilt betydelsefullt objekt.

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Vissa remissyttranden

I det följande redovisas, med uteslutande av formella inlednings- och av-

slutningssatser, yttrandena av vissa remissinstanser som i särskilt hög grad

berörs av de remitterade förslagen. I fråga om Ingeniörsvetenskapsakade-

mien och AB Atomenergi har enbart sammanfattningen av respektive ytt­

rande återgetts.

1. Statskontoret

Allmänna synpunkter

För planering och samordning av statens ökade insatser i syfte att främja

teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete föreslås i departements­

promemorian (Fi stencil 1967: 13) tillkomsten av en ny statlig myndighet

— styrelsen för teknisk utveckling — med i huvudsak följande verksam­

hetsområde.

1. Fördelning av ekonomiskt stöd till projektbunden teknisk forskning,

dvs. tekniska forskningsrådets — TFR:s — och Malmfondens nuvarande

uppgifter.

2. Fördelning av ekonomiskt stöd till industriellt utvecklingsarbete, dvs.

Malmfondens och lNFOR:s nuvarande uppgifter.

3. Tillsynsmyndighet för branschforskningsinstituten och annat avtals-

bundet stöd åt kollektiv forskning.

4. Förmedling av forskningsresultat till kommersiell exploatering, råd­

givning åt uppfinnare och förmedling av forskningsuppdrag och liknande

serviceuppgifter, som nu fullgörs av EFOR och Svenska uppfinnarkontoret.

5. Internationellt tekniskt samarbete samt vissa planeringsuppgifter på

dokumentationsområdet.

6. Förvaltning av statsfinansierade forskningsstationer.

Nuvarande former för finansiering av teknisk forskning och industiiellt

utvecklingsarbete kännetecknas av en organisatorisk splittring, däi likanade

uppgifter återfinns på flera håll. Gränserna mellan olika organs verksam­

hetsområden torde, som framhålls i promemorian, i praktiken vara tämligen

diffusa och ägnade att skapa oklarheter i kompetensfördelningen. Även ur

administrativa synpunkter har den splittrade organisationen medfört vissa

olägenheter. Sålunda har alla dessa organ — TFR, EFOR, Malmfonden och

INFOR (gemensamt) samt Svenska uppfinnarkontoret — egna sekretariats-

resurser för såväl allmänt administrativa göromal som utredning.-^ c ik-

samhet.

Formerna för prioritering mellan forskningsområden har under senare

tid rönt ökad uppmärksamhet mot bakgrund av de växande kraven på

forskningsinsatser inom olika områden och de samlade resursernas givna

begränsning. I det nu framlagda utredningsmaterialet med förslag till ny

organisation för tillämpad forskning och industriellt utvecklingsarbete sak­

nar statskontoret flera väsentliga områden. Här må nämnas som exempel

behovet av och formerna för samverkan med så centrala områden som bygg­

nadsforskning, milj övårdsf or simning och trafiksäkerhetsforskning.

Den ökade specialiseringen inom forskningen och det markerade behovet

av samarbete mellan olika forskningsgrenar hade enligt statskontorets me­

ning motiverat, att samverkansformerna och organisationsfrågorna behand­

lats ur ett större perspektiv än vad som skett i departementspromemorian.

Statskontoret finner emellertid redan den resurskoncentration, som pro­

memorians förslag innebär, önskvärd och ägnad att underlätta den planering

och samlade bedömning som ett vidgat statligt engagemang i teknisk forsk­

ning och industriellt utvecklingsarbete kommer alt kräva. Inom ett sam­

manhållet, centralt organ för forskningsadministratiya uppgifter bör förut­

sättningar kunna åstadkommas för enklare kontaktvägar, en snabb ärende-

behandling och en klarare ansvarsfördelning på detta område.

Ämbetsverket ansluter sig också till den i promemorian redovisade upp­

fattningen, att en framgångsrik stödverksamhet ställer krav på kontinuer­

lig uppföljning och utvärdering av uppnådda resultat. Den forskningsstöd-

jande verksamhetens expansion under senare år har i skilda sammanhang

aktualiserat en organisatorisk och administrativ förstärkning av forsknings­

råd och motsvarande organ för stöd till teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete, inte minst för att kunna bevara den tekniskt högt kvali­

ficerade prövningen av bidragsärendena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

141

142

1984 års naturresurs utredning har nyligen lagt fram förslag rörande

miljovardsforskningens organisation. Enligt detta förslag skall, vid sidan

av naturvårdsverket, inrättas ett fristående ledningsorgan — namnen för

milj övar dsf or simning — för forskningsrådsuppgifter på naturvårdsområdet.

Samma skäl, som anförts till förmån för ett fristående forskningsadmi-

nistrativt ledningsorgan med initierade och resursfördelade uppgifter på

miljövårdsområdet, kan också anföras för en liknande forskningsadmi-

nistrativ organisation för teknisk forskning och utveckling, översiktliga

planerings- och prioriteringsuppgifter kunde tillsammans med mer service-

och förvaltningsbetonade funktioner samordnas inom en statlig myndighet,

medan initierande och resursfördelande uppgifter, som kräver tekniskt-ve-

tenskaplig bedömning, kunde hänföras till ett fristående forskningsråd. En

sådan lösning — två parallellställda organ med ett gemensamt kansli __

ställer emellertid krav på särskilda samarbetsformer inte bara på lednings­

nivå utan även på sekretariatsplanet. Ämbetsverket kan inte finna, att en

dualistisk organisation av denna typ skulle ha några fördelar jämfört med

en sammanhållen statlig myndighet för de uppgifter, som anges i prome­

morian.

Organisatoriska frågor in. in.

Enligt departementspromemorian skall styrelsen kunna inrätta expert­

nämnder med uppgift att dels svara för prövningen av bidrag till forsk-

ningsprojekt, dels vara rådgivande instans till styrelsen i frågor om finan­

siellt stöd till branschforskningsinstitut eller annan kollektiv forskning,

t. ex. konsolidering av forskningsgrupper som saknar fast förankring vid en

universitets- eller högskoleinstitution.

Eu uppdelning på flera nämnder på sätt utredningen föreslagit är nöd-

men synes böra ske successivt. Med ett stort antal nämnder kan spe-

cialiseringen och kompetensen förutsättas bli hög, men överblicken och

jämförelsemöjligheterna förloras. Med ett litet antal blir avgränsningarna

vagare men bedömningen mer sammanhållen. I promemorian lämnas Öppet,

om nämnderna bör indelas efter forskningsområden eller industribranscher.

Även andra indelningsgrunder förefaller statskontoret värda att närmare

undersöka.

Som allmän princip för styrelsens verksamhet bör gälla, att beslutsfunk­

tionerna decentraliseras så långt detta kan ske, utan att verksstyrelsens och

verkschefens möjligheter till överblick och initiativ förloras. Statskontoret

återkommer till dessa frågor i den organisationsutredning rörande styrelsen

för teknisk utveckling, som Kungl. Maj:t genom beslut 8.12.1967 uppdragit

åt verket.

Den nya styrelsen skall vidare enligt departementspromemorian vara

centralmyndighet för bransch forskningsinstitut och forskningsstationer.

För branschforskningsinstitutens del föreligger ett klart behov av en cen­

tralmyndighet, bl. a. för förhandlingsuppgifter. Med den överblick över hela

det tekniska forsknings- och utvecklingsområdet, som styrelsen kan väntas

få, bör den ha goda möjligheter att samordna en fortsatt utbyggnad av

branschforskningsinstituten. Genom att sammanföra sådana institut till

större anläggningar skulle tillgängliga resurser bättre kunna utnyttjas.

Statskontoret tillstyrker, att styrelsen får ställning som centralmyndighet

för branschforskningsinstituten.

Samma skäl talar för att även de statsfinansierade forskningsstationerna

inordnas under styrelsen. Lokal- och utrustningsfrågorna för dessa stationer

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

143

bör, såsom föreslagits av industriforskningsutredningen, bli en uppgift för

LUP-kommittéerna.

I likhet med atomenergiutredningen anser statskontoret, att åtgärder bör

vidtas, som gör det möjligt att bättre utnyttja ledig kapacitet vid Atom­

bolagets anläggningar i Studsvik.

Frågan om forskningsstationernas organisation ingår i uppdraget till

statskontoret och kommer att behandlas närmare i det sammanhanget.

Förmedlings- och rådgivningsverksamhet

Verksamheten vid EFOR och Svenska uppfinnarkontoret är i flera av­

seenden likartade. Skillnader finns, men i allt väsentligt synes överensstäm­

melse råda mellan deras verksamhetsfält och arbetsuppgifter. Såväl EFOR

som Svenska uppfinnarkontoret har till uppgift att tillvarata och stödja

vidareutveckling av innovationer, oavsett om upphovsmannen är uppfinnare

eller forskare.

EFOR:s verksamhet är uppbyggd kring forskningsresultat från olika

forskningsinstitutioner, bl. a. vid universitet och högskolor. Hittills har

EFOR nästan uteslutande erhållit dessa resultat genom uppsökande verk­

samhet. De forskningsresultat som bedömts lämpliga, har genom EFOR:s

medverkan gjorts till föremål för exploatering. Uppfinnarkontoret får sitt

material i första hand från enskilda uppfinnare, vilkas uppfinningar och

uppslag — om de befinns värda att bearbeta — kan erhålla kontorets finan­

siella stöd i ett fortsatt utvecklingsarbete. Till följd av olikheter i utgångs­

läget för EFOR och uppfinnarkontoret föreligger dock vissa skillnader, i

fråga om vilka åtgärder som kunnat vidtas fram till exploatering. Genom

samordning av dessa aktiviteter synes bättre överblick och ökad enhetlighet

kunna åstadkommas, vilket bör främja verksamhetens utveckling.

Under förutsättning att önskemålen om sekretess kan tillgodoses på ett

betryggande sätt, tillstyrker statskontoret, att EFOR:s och uppfinnarkon-

torets verksamheter inordnas i styrelsen för teknisk utveckling.

Dokumentationsfrågor

Betydelsen av dokumentation och information för forskning och industri

motiverar enligt departementspromemorian särskilda åtgärder. Dokumenta-

tionsproblemens likartade karaktär inom olika vetenskaper och den tvär­

vetenskapliga forskningens ökande betydelse har skapat behov av ett sam­

ordnande organ med uppgift att följa den vetenskapliga utvecklingen. Detta

organ bör i första hand eftersträva enhetliga arbetsmetoder och lösningar,

prioritera mellan olika behov samt allmänt leda verksamheten inom lan­

det.

Ett centralt samordningsorgan med sådana uppgifter bör — enligt stats­

kontorets mening och i överensstämmelse med vad som sägs i promemo­

rian — under ett uppbyggnads- och stabiliseringsskede kunna knytas till

styrelsen för teknisk utveckling. Frågan om detta samordningsorgans fram­

tida ställning liksom de allmänna målsättningarna inom detta verksam­

hetsområde torde behöva omprövas efter några år, när tillräcklig erfarenhet

för en mer ingående bedömning kan väntas föreligga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Särskilt yttrande av herrar Löfqvist och Söderström

Majoriteten inom statskontorets styrelse har efterlyst ett större perspek­

tiv på den tillämpade forskningens samverkansformer och organisation än

144

som skett i departementspromemorian. Enligt vår uppfattning bör den nya

styrelsens direkta ansvarsområde inte omfatta andra verksamheter än

teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Möjligheterna att in­

ordna även byggnadsforskning och annan teknisk forskning, som nu inte

kommit i fråga, under styrelsen bör på sikt övervägas. För närvarande sak­

nas emellertid praktiska förutsättningar för att gå längre än vad som före­

slås i departementspromemorian.

Särskilt yttrande av herr Luthman

Utan att frångå den uppfattning som jag varit med om att uttala i

tekniska forskningsrådet förordar jag — i fråga om de föreslagna nämn­

dernas ställning och arbetsuppgifter inom styrelsen — en samhällen nämnd

för handläggning av ärenden rörande finansiellt stöd till forskningsprojekt.

2. Universitetskanslersämbetet

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

1. Allmänna synpunkter

Av den i promemorian redovisade internationella översikten framgår att

i flera högt utvecklade industriländer den industriella expansionen i stor

utsträckning baseras på ett intimt och komplicerat samspel mellan veten­

skap och teknik. Vetskapen om detta har lett fram till att man — mot

bakgrunden av de forskningsorganisatoriska och industriella mönster som

råder i respektive land — sökt finna lösningar för att effektivera sam­

verkan mellan forskningsinstitutioner och industriföretag. Man har sam­

tidigt sökt på olika sätt få grepp om på vilket sätt forskningspolitiken skall

utformas och kanaliseras.

I finansdepartementets promemoria återfinnes inte — till skillnad från

industriforskningsutredningens delbetänkande — något förslag om de

ekonomiska ramar, inom vilka den nya organisationen avses skola arbeta.

Detta försvårar bedömningen.

Universitetskanslersämbetet ser inrättandet av ett centralt organ __ i

det följande förkortat till STU — som ett led i strävandena att forma och

förstärka Sveriges totala forskningspolitik med inriktning på den tek­

niska sektorn och angränsande sektorer. Universitetskanslersämbetet fin­

ner således redan den resurskoncentration som föreslagits vara ett försök

att tå till stånd en mera effektiv total resursanvändning, vilket kan ses som

en förstärkning. Det synes vara en fördel att knyta samman flera organ, som

nu har relativt likartade uppgifter inom i stort sett samma område, och

samla uppgifterna till ett planerande, policy skapande och

exekutivt organ hellre än att exempelvis skapa ett forum av typen

forskningsberedningen av huvudsakligen rådgivande karaktär.

2. Organisation

Frågan om organisationen övervägs för närvarande inom statskontoret.

Universitetskanslersämbetet finner det därför inte vara motiverat att mera

utförligt gå in på frågan utan begränsar sig till vissa allmänna synpunkter.

I bl. a. konsistoriets vid tekniska högskolan i Stockholm yttrande har

förslag framförts, att de statliga insatserna skulle ledas av två styrelser,

en »forskningsstödfördelande» och en »styrelse för förvaltningsfunktioner»!

Konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola ser »i nu rådande läge inga

speciella fördelar med den organisation, som i huvuddrag beskrives på s.

145

55—57. Möjligen är en sammanslagning av TFR och Malmfonden motive­

rad». Organisationskommittén för teknisk högskola i Lund anför att »för­

delarna med ett uppgående av TFR i den föreslagna styrelsen inte upp­

väger nackdelarna och avstyrker därför denna del av utredningens för­

slag».

De tekniska högskolornas avvisande inställning till en mer samlad

organisation synes i väsentlig grad grundad på farhågor för att handlägg­

ningen av forskningsärenden inom det tekniska området skulle tyngas

av byråkrati. Universitetskanslersämbetet har förståelse för dessa syn­

punkter men bedömer å andra sidan möjligheterna stora att få till stånd

en smidig organisation och en snabb ärendebehandling. Detta förutsätter

emellertid bl. a. att beslut och ansvar bör föras så långt ner som möjligt

i organisationen till organ, sammansatta av företrädare för bl. a. forsk­

ning och näringsliv, vilket dock inte får ske på bekostnad av möjligheterna

till en samlad bedömning av hela det tekniska området.

Den interna organisationen av nämnder eller liknande organ bör inte

i detalj och i förväg bindas på sätt som gjorts i departementspromemorian.

Det måste vara styrelsens uppgift att utforma den arbetsorganisation som

befinncs ändamålsenlig. Arbetsorganen bör vara beslutande eller i större

frågor prioriterande. För bidragsfrågor bör kunna inrättas ett under sty­

relsen ställt arbetsorgan med överblick över hela forskningsområdet.

Med tanke på bl. a. den samverkan som måste ske med universitetskans­

lersämbetet och andra organ finner universitetskanslersämbetet en samlad

organisation vara till fördel.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker således tillkomsten av en mera

samlad organisation för främjande av teknisk forskning och utveckling.

Till namnfrågan vill universitetskanslersämbetet anmäla att inom ver­

ket framförts förslag om att organet bör kallas Styrelsen för främjande av

teknisk forskning och utveckling.

3. Styrelsens verksamhetsområde och uppgiftervissa gränsdragnings-

frågor

3.1 I det administrativa systemet är STU — för att använda den ter­

minologi som lanserats av 1964 års naturresursutredning Miljövårdsforsk-

ning del II s. 42 — klart bunden till andra nivån; en myndighet som plane-

lar, inriictai och övervakar forskningen samt exploaterar forskningsresul­

taten och den nya kunskap som frambringas inom första nivån, bas- eller

forskningsorganisationen.

Styrelsen kommer således att inom de ramar som statsmakterna be­

stämmer få uppgiften att närmare utforma en forskningspolicy. Sidoord­

nade med STU finns andra organ och myndigheter som STU har att sam­

verka med, bl. a. universitetskanslersämbetet och naturvårdsverket, natur­

vetenskapliga, samhällsvetenskapliga och medicinska forskningsråden,

atomforskningsrådet och eventuellt en statlig nämnd för miljöforskning,

försvarets forskningsanstalt samt Ingeniörsvetenskapsakademien.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker att STU i princip organiseras och

ges befogenheter som ett ämbetsverk.

3.2 Fn annan avgränsning kan göras med utgångspunkt i den typ av

forskning som STU skall ha ansvar för.

Det torde vara en allmänt omfattad ståndpunkt att samhället bör stödja

fenomenorienterad forskning genom att tilldela medel utan annat villkor

än att forskningsresultaten offentliggörs. Beträffande tillämpad forskning

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

146

Kungl. DIaj:ts proposition nr 68 år 1968

orienterad mot produkter och metoder kan sägas, att det redan i begreppet

ligger att samhället ofta har anledning att parallellt med stödåtgärder in­

rätta styrningsmekanismer. Universitetskanslersämbetet ser som nago

självklart att såväl fenomenorienterad som produkt- och metodorienterad

forskning bör stödjas av STU med den avvägning mellan insatserna pa

det ena och det andra området, som erfarenheten visar vara riktig.

Det som i det följande förordas bör mot denna bakgrund betraktas som

en allmän riktlinje vid bedömningen av uppkommande ärenden.

STU bör starkt inrikta sig på att stödja produkt- och metodorienterad

forskning. Förutsättningen för att denna skall bli framgångsrik ar emel­

lertid en framgångsrik fenomenorienterad forskning. Detta talar föi att

ökade resurser absolut sett bör tillföras även den senare forskningen.

Universitetskanslersämbetet finner vidare att bidrag till forskning bör

ske efter samma principer som tillämpats inom TFR, dvs. en fördelning

och satsning på forskningsområde, varvid utgångspunkten varit

en kvalitetsprövning av projekt oavsett om dessa övertvärat flera disci­

plingränser.

.

3.3 Fn tredje faktor att ta hänsyn till vid försöken att ringa in SlU:s

verksamhetsområde gäller avgränsningen mot och samverkan med univei-

sitetskanslersämbetet, forskningsråden och IVA.

Anslag till teknisk forskning har hittills fördelats av TFR och i viss ut­

sträckning av Malmfonden. Anslag inom speciella sektorer har handhafts

av bl. a. statens råd för byggnadsforskning, statens luftvårdsnämnd och

trafiksäkerhetsrådet. Det viktigaste organet är emellertid TFR som an­

svarat för ett mycket brett område. TFR har utöver sin medelsfordelande

verksamhet tagit egna initiativ till att främja forskning inom ämnesom­

råden som bedömts aktuella, genom bl. a. utredningar och stipendier, samt

givit medel för anordnande av konferenser etc, I ett flertal remissyttranden

har anförts att TFR utfört sina uppgifter väl.

För närvarande uppstår ibland dröjsmål i behandlingen av en ansökan

som en följd av att den sökandes projekt råkar ligga i gränsskiktet mellan

två eller flera råds formella eller genom praxis bestämda bevakningsom-

råden. Speciellt svåra kan avgörandena bli om forskning som ligger inom

och mellan flera kunskaps- och forskningsområden. Spörsmålet om ett

mera utbyggt samarbete mellan forskningsråden har inte tagits upp i de­

partementspromemorian. Det är av vikt att denna fråga uppmärksammas.

Mot bakgrunden härav finner universitetskanslersämbetet att frågan om

forskningsrådens samarbetsdelegations ställning och verksamhet bör om­

prövas eller andra vägar undersökas för en ändamålsenlig koordinering ar­

for skningsstödj ande verksamhet.

Goda relationer till utbildningsväsendet och dess forskning är självfallet

väsentligt. Utbyggnaden av universitet och högskolor med professurer, in­

stitutioner med personal, laboratorier och utrustning och framtida för­

stärkta forskar utbildningsmöjligheter har en primärt strukturerande

effekt på landets forskning. Universitetskanslersämbetet måste göra sina

prioriteringar, sina satsningar. Det är viktigt att universitetskanslersämbe­

tet och STU inte drar åt olika håll. I promemorian understryks också be­

hovet av någon union, särskilt med tekniska fakultetsberedningen. Samai-

betet måste dock bli mera djupgående än den som personalunion i styrelse

eller underorgan kan förmedla.

Utan tvivel kan trots detta vissa åsiktsskiftningar uppkomma mellan det

nya verket och universitetskanslersämbetet vid prioriteringar av forsknings-

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

områden. Dylika meningsbrytningar i ett system behöver emellertid inte be­

traktas som något enbart negativt. Inte sällan uppstår i och genom bryt­

ningen mellan två ståndpunkter ett konstruktivt tänkande och omtänkan-

de. Ämbetsverket vill med hänvisning till vad här anförts förorda följande.

Mellan universitetskanslersämbetet och STU bör ske samråd och sam­

verkan. Bl. a. bör universitetskanslersämbetets representation i STU:s sty­

relse övervägas.

J

Förslag till nya av STU finansierade forskartjänster och forskargrupper,

vilka skall prövas av Kungl. Maj :t, bör inges till Kungl. Maj :t av STU

efter samråd med universitetskanslersämbetet. Eventuellt kan tänkas en

uppdelning i finansieringen så att STU bekostar en första, risktagande

period om 3 till 4 år, varefter verksamheten flyttas in under universitets-

kanslersämbetet. Om denna blir rutinbetonad bör den flyttas ut utanför

såväl STU som universitetskanslersämbetet.

För innehavare av högre tjänster bör föreskrivas viss tjänstgöringsskyl­

dighet (handledning — undervisning) vid universitet/högskolor.

4. Prioritering av forskningsområden m. in.

Promemorian ger föga ledning hur de bedömningar och prioriteringar

skall göras som avses leda STU:s forskningsplanering och synes ta för givet

att dessa huvudsakligen kommer att kunna preciseras av industrin. Vidare

antyds, såvitt universitetskanslersämbetet kunnat finna, endast på ett ställe

att ett värde hos forskningen också kan vara att den »löser viktiga problem

i samhället».

De vanligast argumenten för forskningsprioritering är i stort följande.

a. Inom området ligger Sverige långt framme; vi måste värna om vår

del av världsmarknaden (biokemi eller skeppsteknik)

b. inom området faller utnyttjandet av våra egna naturtillgångar (stål

och cellullosa)

c. mom området finns begåvade forskare och god återväxt, som vi måste

ta tillvara

d. inom området finns en lovande forskare som bör stödjas — om inte

lämnar han landet

e. vi ligger efter på området; det måste stödjas för att vi ska kunna till­

godogöra oss andras forskning och skola egna forskare.

Samtliga dessa motiveringar, om än ett par direkt strider mot varandra

brukar forr eller senare accepteras. Det är däremot ofta svårare att få gehör

för argument som tar sikte på forskning som skall »lösa viktiga problem i

samhället». Konsumentforskning, trafiksäkerhetsforskning och miljövårds-

forskning tillhör inte de bäst tillgodosedda områdena. Att i tid prioritera

»olösta samhällsproblem» kan vara svårt; många uppstår till följd

av teknik och industri. Redan en kartläggning och analys av problemen kan

möta motstånd hos intressegrupperingar i landet.

Åtskilliga av dessa problem måste lösas tekniskt: destruktions- och re-

ningsteknik blir industriellt intressanta när samhället ställt krav, som tving­

ar kommuner och enskilda. Men samhället har hittills varit obenäget att

ställa krav förrän det funnits tekniska lösningar. Denna cirkelgång måste

brytas och här har STU tillsammans med berörda myndigheter en viktig

uppgift. Satsning på bl. a. dylika områden fordrar prioriteringar som i vissa

fall sannolikt inte är konforma med industrins. STU måste emellertid kunna

ha auktoritet att göra sådana prioriteringar även om de kan bli impoulära.

STU bör tillämpa ytterligare en prioriteringsgrund — en global. Styrelsen

148

bör analysera inom vilka forskningsområden vårt land har intellektuella

och tekniska resurser att behandla världshushallningens problem. Räntabi-

litetsbedömning i vanlig mening måste här ofta bli sekundär. Styrelsen får

här en viktig opinionsbildande ställning. Enligt universitetskanslersämbe-

tets uppfattning är det nödvändigt med starka aktiva insatser för att skapa

ett underlag för sådana insatser; risken är eljest att de kommer långt ner

på skalan där våra egna — i det internationella perspektivet ofta lyxaitade

— behov redan är väl säkrade.

Slutligen torde försvars- och krishushållningsargnment komma att finnas

med i forskningsprioriteringen. Även om andra organ har denna uppgift,

kan inte STU undgå att göra sådana bedömningar.

Med detta har universitetskansler sämbetet velat visa att prioriterings-

lcriterierna är många och delvis konträra. Till dessa skall dessutom läggas

individuella kriterier på forskares skicklighet och på projektets utsikter att

lyckas

Sammanfattningsvis vill universitetskanslersämbetet förordna beträffan­

de prioritering av forskningsområden, att en väsentlig satsning sker på

forskning som siktar till att lösa viktiga problem i samhället.

5. Samordningsuppgifter m. m.initierande verksamhet

Enligt departementspromemorian skall STU ha vissa samordnande

funktioner.

_

.

Av promemorian framgår att den totala statliga satsningen pa teknisk

forskning uppgick till 250 milj. kr. budgetåret 1965/66.

Samma budgetår var de sammanlagda anslagen till de verksamheter som

föreslås läggas under STU (TFR, Malmfonden, INFOR, Uppfinnarkontoret,

branschforskning) ca 35 milj. kr. (= 14 % av den totala satsningen).

Forskningsandelen av driftanslagen till de tekniska högskolorna beräknas

samma budgetår till 44 milj. kr. (= 18 % av den totala satsningen). Åter­

stående delen (68 %) torde till största delen ha belöpt på försvarsforsk­

ning (huvudsakligen Viggenprojektet) och kärnenergiforskning.

Universitetskanslersämbetet vill understryka det överslagsmässiga i dessa

inom universitetskanslersämbetet gjorda beräkningar eftersom statistiken,

som belyser forskningsaktivitet, överhuvudtaget är mycket otillfredsstäl­

lande. En förbättring "i detta avseende kan dock förutses bl. a. vid realise­

randet av de förslag som framförts av i avsnitt 6 nämnda arbetsgrupp inom

universitetskansler sämbet.

STU:s samordnande verksamhet torde — åtminstone i ett initialskede

komma att gälla en mindre del av den totala tekniska forskningen.

I promemorian behandlas inte de statliga forskningsinstituten och nämn­

derna och, vilket tidigare påpekats, forskningsrådsorganisationen. Det hade

varit önskvärt att i detta sammanhang även dessa problemkomplex hade

skärskådats och de samlade resurserna mera detaljerat redovisats. Således

hade det varit av intresse att få uppgifter om samtliga forskningsinstituts

uppdragsverksamhet, vilken torde vara delvis mera utvecklad än uni\ersi-

tets- och högskoleinstitutionernas.

Industriforskningsutredningen har föreslagit ett centralt sammanhållan­

de organ för de statliga insatserna för branschforskning och dess forsk-

ningsstationer. Detta organ skulle för statens räkning föi handla med

branscher rörande statligt stöd och träffa avtal, som efter Kungl. Maj .ts

godkännande skulle reglera driften vid instituten.

Universitetskanslersämbetet vill understryka vad utredningen anfört (s.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

149

140) att ett branschforskningsinstituts verksamhet inte låses fast vid några

på formella grunder avgränsade arbetsuppgifter eller arbetsformer utan att

instituten bör bemöda sig om att kontinuerligt anpassa sig efter den tek­

niska utvecklingens krav.

Vidare bör begreppet »institut» kunna ges en mera immateriell betydelse

än innehav av egna lokaler och en fast anställd forskarpersonal.

Universitetskanslersämbetet vill framhålla att det föreslagna organet bör

ha överblick över branschinstituten och bör kunna ta initiativ till att lik­

artad verksamhet sammanförs då så är rationellt. Samverkan branschin-

stituten emellan bör stödjas och organet bör ha tillräckliga resurser för att

lämna bidrag även till verksamhet under uppbyggnad.

Universitetskanslersämbetet instämmer i utredningens uppfattning att ett

centralt organ bör ha till uppgift att handlägga frågor rörande branschforsk­

ning. Detta organ bör vara STU.

De principer utredningen föreslår skall ligga till grund för utformningen

av avtal mellan forskningsstiftelser och staten synes kunna i huvudsak för­

ordas.

Vad forskningsorganisationen beträffar förordar universitetskanslersäm­

betet vidare — för att få till stånd god samverkan mellan läroanstalt och

forskningsstation — att universiteten/högskolorna bör finnas represente­

rade i lokalstyrelserna.

Frågan om forskningsstationen i Studsvik har behandlats relativt ingå­

ende i de tekniska högskolornas yttranden. I sammandrag kan synpunk­

terna sammanfattas sålunda: Laboratorierna och apparaturen är främst

avsedda för forskning inom kärnenergiområdet. Detta område kommer även

fortsättningsvis att helt dominera verksamheten i Studsvik oavsett hur

den framtida organisationen av stationen utformas och administreras.

Ett ställningstagande till den slutliga organisationen måste enligt univer-

sitetskanslersämbetets mening bli avhängigt av atomenergiutredningens

förslag om den framtida kärnenergi- och kärnforskningsverksamheten i

landet.

Med hänvisning till vad de tekniska högskolorna anfört beträffande AB

Atomenergis forskningsstation i Studsvik förordas, att frågan tas upp till

ny prövning i samband med ställningstagande till utredningsförslag om

statens fortsatta insatser på atomenergiområdet.

Tills vidare bör forskningsstationen alltfort sortera under AB Atomenergi.

STU:s verksamhet bör inte begränsas till att vara ett sovringsverk för

uppkommande förslag från forskningsenheterna och näringslivet. Styrelsen

bör självfallet ta egna initiativ och föra en aktiv policy.

Även om universitetskanslersämbetet av naturliga skäl främst i sitt ytt­

rande uppehåller sig speciellt vid forskningsaspekterna och den anslags-

fördelande funktionen vill ämbetsverket understryka det önskvärda i att

ärendebedömningen omfattar hela det tekniska området och utvecklings­

processen från idé till produkt och att bedömningen kan ge underlag för en

samlad prövning av hur resurserna skall fördelas.

6. Stödformer

Förslag angående finansieringsformer för uppdragsverksamhet in. in.

har nyligen avgivits av en arbetsgrupp inom universitetskanslersämbetet

(Forskningssamverkan universitet och högskolor — näringsliv, promemo­

ria utarbetad av en arbetsgrupp inom universitetskanslersämbetet, 1967).

Universitetskanslersämbetet avser att i samband med yttrande över nämnda

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

150

promemoria behandla även de förslag i hithörande frågor som framförs i

departementspromemorian.

Universitetskansler sämbetet har emellertid gjort den preliminära be­

dömningen att de föreslagna principerna för indelning av bidragstyper och

villkoren för bidrag och annat finansiellt stöd synes välgrundade.

Likaså synes förslagen rörande förmedling av forskningsresultat, hjälp

åt uppfinnare, förmedling av forskningsuppdrag, dokumentation (alterna­

tiv 3) och internationell verksamhet kunna i det väsentliga förordas.

Universitetskanslersämbetet vill härtill göra följande påpekanden. Den

särskilt tillkallade sakkunnige anger uppfinnar kontorets uppgifter vara att

medverka med allmänna råd inom området för uppfinningarna, att behandla

uppfinningarna med hänsyn till exploateringsmöjligheterna, att biträda vid

patentering och kontraktskrivning. Vidare bör uppfinnarkontoret kunna

förmedla kontakt mellan uppfinnare och bidragsgivande institutioner och

mellan uppfinnare och industrier.

Vid bedömningen av dessa förslag bör självfallet hänsyn tas till verksam­

heten inom EFOR. Detta organ och uppfinnarkontoret har i stort sett sam­

ma uppgifter. De två organen har vissa olikheter i arbetssätt men detta bör

inte hindra att verksamheten samordnas. Universitetskanslersämbetet har

ingenting att erinra mot förslaget att verksamheten bedrivs i stiftelseform.

Uppbyggnaden av ett dokumentationsnät bör ske i nära samverkan med

berörda ämbetsverk och institutioner.

Frågan om information rörande verksamheten vid de enskilda institutio­

nerna har behandlats mera utförligt i ämbetsverkets promemoria rörande

forskningssamverkan mellan högskoleväsendet och näringslivet, varför

universitetskanslersämbetet återkommer i ärendet.

3. Statens tekniska forskningsråd 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

1. Ökad satsning

Den allmänna grundsynen i promemorian är, att en ökning av den stat­

liga satsningen på och det statliga intresset för teknisk forskning och ut­

veckling bör komma till stånd. Tekniska forskningsrådet delar denna all­

männa grundsyn, vilket även framgår av tekniska forskningsrådets ti­

digare ingivna petita och långtidsplaner.

Staten måste för att kunna manövrera en ökad satsning organisera sina

engagemang i teknisk forskning och utveckling, och promemorian inne­

håller ett förslag till sådan organisation. Tekniska forskningsrådet instäm­

mer i att eu ökad samordning och överblick behövs. Ännu finns ingen pla­

nering av omfattningen av statens insatser på olika områden och med

olika metoder för teknisk forskning och utveckling och därför icke heller

någon klar målsättning för organisationen. Detta försvårar ett ställnings­

tagande till promemorians skissartade förslag.

2. Uppgifter för statliga insatser

En alltmer vidgad teknisk utveckling och ett aktivare statligt stöd till

denna nödvändiggör utan tvekan att åtgärder vidtages för att åstadkomma

den planering och samlade bedömning, som krävs för att effektivt utnyttja

tillgängliga och blivande resurser.

Enligt tekniska forskningsrådets mening är ett tillgodoseende av dessa

behov den viktigaste av de centrala uppgifterna inom området. Visserligen

151

bör inom varje samhällsområde liksom inom näringslivet det för en viss

verksamhet ansvariga organet i princip ha ett ansvar för inriktning av och

medelstilldelning till den målinriktade forskning och utveckling, som be­

hövs speciellt för dess ändamål. Många problem beträffande analys av FoU-

behov och planering för tillgodoseende av dessa behov är dock gemen­

samma och kräver betydande insatser. Landets resurser för FoU måste

också kunna utnyttjas på ett samordnat sätt dels därför att likartade

problem finns på många håll även då militära eller andra statliga organ

står som beställare, och dels därför att många verk och företag är för små

för att erforderlig FoU-verksamhet skall kunna bedrivas rationellt inom

deras verksamhetsramar. Allt detta talar för att resurser bör skapas

centralt för överblick och samordning, inklusive systemanalys och prog­

nosverksamhet, beträffande teknisk FoU. Därigenom kan frågor beträf­

fande statlig policij inom området beredas och medverkan ske i interde-

partementala koordineringsarbeten. På detta sätt kan även onödigt dub­

belarbete undvikas, och en uppföljning av resultaten i relation till policyn

möj liggöres.

I centrala uppgifter ingår även bedömning av behov på olika områden

för statliga insatser, såsom av kollektiv forskning, av forskning på indi­

viduella initiativ från högskolor, universitet och industriforskare, av stat­

liga institut, av stora specialprojekt för industriell utveckling, av doku­

mentation, internationellt samarbete etc. Sådan bedömning fordrar spe­

ciell teknisk och ekonomisk sakkunskap. I denna verksamhet fordras sam­

verkan med olika organ, t. ex. universitetsväsendet, olika statliga institu­

tioner, industrier och näringslivsorganisationer.

Den verksamhet med initiering av forskning och fördelning av forsk­

ningsanslag, som åvilar forskningsråden, och som för teknisk forskning

och utveckling varit en av tekniska forskningsrådets huvuduppgifter,

fordrar förutom överblick av näringslivets behov och möjligheter kunskap

och erfarenhet om forskningsmetodik samt nära kännedom om forskare

och forskningsresurser i landet. Denna uppgift är väsentlig, speciellt vad

beträffar initiativtagande till nya forskningsuppgifter samt ökning av vår

grundläggande kunskap om teknik, produkter och processer och skapan­

de av gynnsam teknisk miljö på olika områden. Den fordrar intim kon­

takt med naturvetenskaplig, medicinsk, samhällsvetenskaplig och annan

närliggande forskning.

Staten bör verka för god överföring av idéer och resultat i båda rikt­

ningarna mellan industri och forskare. Detta är en väsentlig uppgift, som

beröres i promemorian. Den har också behandlats i en nyligen utgiven

promemoria från Universitetskanslersämbetet: »Forskningssamverkan uni­

versitet och högskolor — näringsliv».

Staten bör stimulera och underlätta överföring av forskningsresultatet

till exploatering. Viss sådan verksamhet utövas nu av EFOR, uppfinnar-

kontoret och INFOR.

Det finns ganska många statliga tekniska forskningsinstitut och andra

statliga forskande organ, men de beröres endast flyktigt i promemorian. De

lyder under olika departement. En samordning av verksamheten vid dessa

institut och deras insatser är en väsentlig uppgift. Troligen kan utbyte

av erfarenheter, instrument, forskare och utnyttjande av varandras resur­

ser verka stimulerande och effektökande.

Branschforskningsinstituten behandlas i ett särskilt betänkande av in-

dustriforskningsutredningen, som föreslår en välbehövlig samordning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

152

översyn samt en väsentlig utökning av verksamheten. Det är en central

uppgift att bedöma tilldelningen av branschforskningsmedel till olika

branscher och att samverka och förhandla med industristiftelser därom.

I detta sammanhang bör nämnas även specialinstituten, som har större

behov av statlig satsning och ofta fordrar centralt initiativ för att startas,

eftersom de berör specialområden, där enskilda industriers insatser är

svårare att mobilisera, t.ex. miljövård, materialvård och specialteknologier

med applikation i vitt skilda branscher och företag.

Forskningsstationer är ett annat område där statlig samordning och

satsning är viktig. Staten torde vara den ena, som målmedvetet och sam­

planerat kan satsa kapital till lokaler för kollektiv forskning och för allmän

stimulans av teknisk forskning och utveckling vid universitet och hög­

skolor m. m.

I promemorian nämnes också statliga beställningar, som innebär teknisk

forskning och utveckling. Hittills har de militära beställningarna varit

störst, men det är ett önskemål, att sådana beställningar göres i större

utsträckning även av civila myndigheter. Vissa sådana myndigheter, t. ex.

de affärsdrivande verken, har teknisk sakkunskap och kan därför sköta

sådana beställningar själva. Andra verk behöver stimulans därtill och råd

av sakkunniga, som exempelvis kan tillhandahållas av ett centralorgan för

teknisk utveckling. Initiativ till beställningar bör kunna tas ej bara av

verken utan även av industriföretag och andra, som kan offerera forsk­

ning och utveckling. I varje fall behövs sakkunniga statliga instanser för

bedömning, i vissa fall även för att stimulera en önskvärd utveckling.

Internationellt forskningssamarbete är också en väsentlig uppgift som

beröres i promemorian.

Ett starkt och växande behov föreligger av nationella och internatio­

nella forslcarkonferenser, och staten lämnar via olika kanaler anslag, men

hittills har konferensarrangörer ofta haft svårt att samla ihop medel från

olika håll. En samordning och en generösare satsning från statens sida är

ett viktigt led i det tekniska forsknings- och utvecklingsarbetet.

Den tekniska dokumentationen bör samordnas och göras till en väl ar­

betande servicefunktion för forskare och för näringsliv.

I promemorian beröres även INFOR-verksamheten, som hittills haft re­

lativt ringa omfattning. Den innebär statliga investeringar för startande

av produktion av nya produkter, framkomna genom tidigare forsknings-

och utvecklingsarbete. För den fortsatta verksamheten på detta område

aviseras i promemorian även ett statligt utvecklingsbolag.

3. Tekniska forskningsrådets nuvarande uppgifter

Det är alltså en mångfald uppgifter, som staten åtagit sig eller kom­

mer att åtaga sig, och staten saknar i viss utsträckning organ för dessa.

Tekniska forskningsrådet har många uppgifter utöver den att fördela

forskningsanslag, och har — som rådet framhåller i sin långtidsplan —

även vidtagit och planerat åtgärder för att möta ytterligare ökade uppgif­

ter. Industriforskningsutredningen föreslog bl. a. med hänsyn därtill, att

tekniska forskningsrådet — åtminstone tills vidare ■— skulle fungera som

centralt organ för branschforskningsinstituten och (enligt utredningens

majoritet) för forskningsstationer, som nu sorterar under Ingeniörsveten-

skapsakademien. Kungl. Maj :t har senare tillkallat sakkunniga för detta

ändamål.

Tekniska forskningsrådet har sedan flera år arbetat med ett system av

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

nämnder. Detta kan ha inspirerat promemorieförfattaren att föreslå 6__8

nämnder under den nya styrelsen. Dessa nya nämnder, som utgör en vä­

sentlig del av promemorians förslag, skulle var och eu inom sitt ansvars­

område, handha anslagstilldelningen. Följaktligen måste de, i motsats till

tekniska forskningsrådets nuvarande nämnder, dels ha ganska stora om­

råden, dels vara permanenta. Tekniska forskningsrådets nämnder var från

.or,jai\.rej?llssorSan inom enstaka sektorer, men har i vissa fall fått mer

självständig och framför allt initierande karaktär och även ibland fått till

sig delegerad viss anslagsfördelning. Nämnderna har tillsatts vid behov och

ombildats eller upplösts när uppgifternas aktualitet ändrats. Nämnderna

tacker endast en del av tekniska forskningsrådets verksamhetsområde och

har aldrig avsetts kunna ge fullständig täckning därav.1 Nämndverksam­

heten har 1 manga fall visat sig vara mycket fruktbärande. BI. a. har svensk

verksamhet därigenom initierats inom flera betydelsefulla områden, t ex

verkstadsteknik, reglerteknik, bioteknik, medicinsk teknik. Dessutom har

genom namnderna engagerats personer, som fått, skapat eller spritt intresse

tor de speciella uppgifterna. Nämndverksamhetens framgång synes sam­

manhanga med att namnderna varit underställda ett organ, som behållit

ansvaret och överblicken över hela fältet.

Tekniska forskningsrådet har också andra uppgifter, som kan sägas vara

s_ j fran den ursprungliga rena forskningsrådsfunktionen. Exempel

darpa ar den utredningsverksamhet på olika områden, som bedrivs inom

Ingeniorsvetenskapsakademien och bekostas av tekniska forskningsrådet

vidare initierande av utländsk teknisk attachéverksamhet. Ett annat ex­

empel ar inrättandet av EFOR, vilket visat sig vara en nyttig stiftelse.

Tekniskt utvecklingsarbete har också ehuru mera sällan, fått stöd av tek-

r1" a,/?rSiini^gSrådet’ SOm emellertid bedömt frågor därom i remisser

Iran Malmfonden.

Å andra sidan har Malmfonden även haft till uppgift att fördela rena

forsknmgsanslag. Sådana uppgifter hade, om anslagsmedel funnits till­

gängliga, lika val kunnat handläggas av naturvetenskapliga forskningsrådet

eller tekniska forskningsrådet.

Tekniska forskningsrådet har ansett eu av sina viktigaste uppgifter vara

initiativtagande, vilket resulterat i bl. a. statliga insatser för sjukvårdsra-

tionahsering, handikapphjälpmedel, initierande av nya branschforsknings-

mstitut och aktiverande nordiskt samarbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

153

4. Analys av centrala uppgifter

De uppgifter, som nämnts ovan i avsnitt 2 för de statliga insatserna inom

teknisk forskning och utveckling, kan grupperas i fyra kategorier,

a) policyskapande och teknisk-ekonomisk avvägning,

bed" inUi®rande och forskningsanslagsfördelande med teknisk-vetenskaplig

c) huvudmannaskap för permanenta statliga eller halvstatliga institu-

tioner,

°

d) ordnande av service-funktioner, direkt eller genom delegering.

Uppgifterna enligt a) har hittills legat hos regering och riksdag och

elektroteknik Ä??1 h“r

nämnder för fö«ande forskningsfält: automatisering,

S f [ k kekm^; va«envard> verkstadsteknik, bioteknik, dokumentation och infor-

åt on, flygteknik, internationell samverkan, kommunikations- och transportteknik, medicinsk

rand^är^ktiv583 ^ ^ ° fÖrstnämnda avslutat sin verksamhet medan de 6 sistnämnda fortfa-

154

inåste så göra i de stora linjerna. I viss mån har sådana befintliga organ

som tekniska forskningsrådet och Ingeniörsvetenskapsakademien sökt

skapa riktlinjer. En livlig debatt har uppstått kring dessa frågor. Forsk­

ningsberedningen har också haft dem till diskussion. Industriforsknings-

utredningen har enligt sina direktiv vissa uppgifter inom området. Som

ovan påpekats (sidan 2) är uppgiften a) den grundläggande för alla stat­

liga insatser för teknisk FoU och även mycket arbetskrävande, då den ford­

rar en grundlig löpande behandling.

Uppgifterna enligt b) har ålegat tekniska forskningsrådet och pa senare

år bl. a. även Malmfonden. Dessa uppgifter liknar dem som åligger andra

forskningsråd. I forskningsråden har forskarna avgörande inflytande. Ra­

den har nära kontakt med pågående forskning och ofta personlig kännedom

om forskarna, de har den vetenskapliga överblicken och anslag fördelas

snabbt och direkt. Denna typ av organisation anses som regel ha fungerat

väl, och det är viktigt för den individuellt initierade forskningen att denna

verksamhet, som kan benämnas forskningsrådsfunlctionen, kommer att fin­

nas och fungera väl på det tekniska området även i framtiden. Särskilt vik­

tigt är detta med hänsyn till samarbetet med andra områden, där forsk-

ningsrådsfunktionen finns, såsom naturvetenskap, medicin och samhälls­

vetenskap.

,

,

, , , ,

Uppgifterna enligt c) har hittills legat direkt under departementet, dock

med vissa delegeringar. Kommittéer för branschforskningsinstitut har ver­

kat tillfälligt flera gånger. Till Ingeniörsvetenskapsakademien har delege­

rats ansvaret för forskningsstationen i Stockholm.

Uppgifter enligt d) har legat på skilda organ. Ingeniörsvetenskapsaka­

demien har, delvis med anslag från tekniska forskningsrådet, handlagt viss

utlandsverksamhet. Tekniska forskningsrådet och Malmfonden har startat

stiftelsen EFOR. Ingeniörsvetenskapsakademien är i samarbete med hög­

skolor och industrier kontaktskapande mellan forskning och näiingslh. På

dokumentationsområdet har initiativ tagits av bl. a. Ingeniörsvetenskaps­

akademien och tekniska forskningsrådet.

.

Även om de under a)—d) angivna uppgifterna fortfarande kan och i vissa

fall bör delegeras, har behovet av ett samordnande statligt organ blivit allt­

mer klart. Detta har påpekats tidigare och framkom bl. a. i industriforsk-

ningsutredningens direktiv.

,

Tekniska forskningsrådet vill understryka behovet av alla de fyra namnda

funktionerna och tillstyrker att organ skapas för utövande av dessa funk­

tioner under departementsnivå. Funktionen b) finns redan företrädd, me­

dan funktionerna a), c) och d) icke har centrala organ. Det måste fram­

hållas, att de fyra kategorierna av funktioner är artskilda och fordrar olika

slag av kompetens.

5. Särskilda synpunkter

Innan tekniska forskningsrådet övergår till att diskutera orgamsations-

alternativ, vill tekniska forskningsrådet framföra följande kompletterande

synpunkter på vissa i promemorian och de överlämnade betankandena be­

rörda förhållanden.

5.1 EFOR och uppfinnarkontoret

Rådet finner ett sammanförande av EFOR och uppfinnarkontorets verk­

samhet önskvärt. Erfarenheterna av EFOR-verlcsamheten har, trots den i

förhållande till den aktuella uppgiften korta tid som verksamheten pagatt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

155

varit mycket goda. Stiftelseformen har medgivit en frihet som varit av be­

tydande värde. Man har därigenom på ett smidigt och ändamålsenligt sätt

kunnat lösa den i detta sammanhang viktiga sekretessfrågan. Det är san­

nolikt att forskare och uppfinnare sätter värde på att söka kontakt med en

organisation med EFOR:s fria ställning. EFOR har i sin nuvarande arbets­

form även kunnat vinna industriföretags förtroende i sådan grad, att dessa

ibland föredragit förhandlingar via EFOR framför direkta kontakter med

forskarna. Dessa förhållanden torde allt framgent tala för ett vidmakthål­

lande av samma organisationstyp som hittills för verksamheten. EFOR hör

erhålla sina anslag från ett centralt organ och stå under dettas tillsyn.

Uppfinnarkontoret synes inte ha uppnått samma effektivitet i sin verk­

samhet som EFOR. Detta kan bero på flera omständigheter. Utredningen

pekar på den säkerligen viktigaste: att Uppfinnarkontorets resurser varit

helt otillräckliga under det att EFOR haft direkt stöd av starka anslagsut-

delande organ. Vidare har EFOR kunnat arbeta under friare former, som

från fall till fall anpassats efter olika behov. Dess uppgifter är vidare an-

tagligen i sig själva lättare än uppfinnarkontorets.

I alla händelser synes de två organens uppgifter vara i hög grad pa­

rallella. Ett kontinuerligt erfarenhetsutbyte och en samordning av de två

verksamhetsformerna framstår som fördelaktig och angelägen. Därför till­

st yrker rådet en sammanslagning. För att det sammanslagna organet skall

kunna fylla sin uppgift synes det angeläget att ge det samma fria organisa­

tionsform som EFOR har haft. Vidare måste det ha tillräckliga anslag.

Utredningsmannen har för uppfinnarkontorets stödjande verksamhet före­

slagit en omedelbar anslagshöjning till kronor 250 000:—. Det synes inte

föreligga några konkreta grunder för att bedöma lämplig storlek av anslags­

summan. Rådet kan acceptera den föreslagna summan som ett försöksan-

slag men håller för troligt att ett avsevärt högre belopp skall visa sig er­

forderligt för att ur Uppfinnarkontorets verksamhet få ungefär samma

effekt som EFOR-verksamheten i sin hittillsvarande form åstadkommit.

5.2 Studsvik

Rådet avstyrker att en del av resurserna i Studsvik lösgöres från atom-

bolaget. De i Studsvik gjorda investeringarna är till största delen specifika

löi kärnenergiutvecklingen. De bör genom bolagets egen organisation kun­

na utnyttjas även för andra ändamål. Studsvik hör byggas ut med andra

faciliteter då sådant bedömes särskilt lämpligt med hänsyn till samtidigt ut­

nyttjande av nu befintliga kärnenergiresurser eller där sådana special­

krav ställes, som kan tillgodoses i Studsvik bättre än på andra håll. Nu­

varande universitetsorter har större resurser än Studsvik i vad gäller forsk­

ningsmiljö, rekryteringsmöjligheter för forskare och biträdespersonal, kon­

takter med annan forskning och även instrumentell utrustning på andra

områden än kärnenergin. Det torde därför i de flesta fall vara mer ända­

målsenligt att satsa på utbyggnad vid nuvarande universitetsorter än i

Studsvik.

5.3 Forslcningsstationer

Tekniska forskningsrådet ansluter sig till industriforskningsutredningens

uppfattning, att en utbyggnad av forskningsstationen bör ske, varvid den i

Göteborg planerade stationen först bör realiseras. Förvaltningen av forsk-

ningsstationer bör anförtros åt lokala styrelser, vilka tillsätts av centralt

statligt organ. Tekniska forskningsrådet ansluter sig i frågan beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

156

planering och utredning för nya forskningsstationer till reservanterna i

industriforskningsutredningen. Dessa uppgifter bör så länge sa tinnes

ändamålsenligt lämpligen kunna uppdragas åt Ingeniörsvetenskapsakade-

mien, som hittills handlagt sådana frågor. Anslag till denna verksamhet

bör lämnas från det centrala organ, som bär härmed sammanhangande

huvudansvar.

5.4 Information och förmedling av uppdrag

Den centrala styrelsen anges i promemorian skola få hand även om in­

formation om forskningsresultat och förmedling av forskningsuppdrag.

Även om viss central information och förmedling kan vara nödvändig,

blir säkerligen denna verksamhet mest effektiv och direkt kontaktskapan-

de, om den delegeras till de forskande instituten och till universitet och

högskolor. Tekniska forskningsrådet vet av erfarenhet, att kunskapen in­

om industrin om planerad och pågående forskning, om forskningsresurser

och forskningsresultat och personlig kännedom om statligt anstallda fors­

kare och deras inriktning ofta är förvånansvärt ringa. Vissa foretag har

goda kontakter och har systematiskt byggt upp informationslinjer, medan

hos majoriteten kontakten med universitet och högskolor är mycket brist­

fällig Den viktigaste informationen är den som kan intressera och skapa

första kontakten. Den bör ha lättillgänglig form, t. ex. populära tekniska

publikationer, kontaktbesök (till och från forskarna) och presentationskon-

ferenser vid institut och vid universitets- och högskolesektioner. Styrelsen

bör delegera sådan verksamhet och ge anslag därtill t. ex. till högskolorna,

vilket också förutsatts i den tidigare nämnda inom Umversitetskanslers-

ämbetet utarbetade promemorian. Tekniska forskningsrådet anser, att

den bästa effektiviteten kan nås genom en sådan delegering, och att en

viss konkurrens på området skall verka stimulerande.

Även EFOR-verksamheten bör kunna spridas ut över landet såsom re­

dan planerats inom EFOR, så att den får ett antal filialkontor i universi­

tets- eller högskolestäder, vilket då i lämplig grad kan samordnas ™ed

den ovan nämnda informationsverksamheten och även med uppdragsfor-

medling. Tekniska forskningsrådet avser att återkomma till dessa fiå.goi i

sitt yttrande över förutnämnda Universitetskanslersämbetets promemoria.

5.5 Internationellt utbyte

Det påpekas i promemorian, att Sverige måste idka internationellt ut­

byte i frågor rörande forskning och utveckling, och därvid beröres främst

internationella forskningskommittéer, andra sainarbetsorgan, tekniska atta­

chéer etc. Rådet har medverkat till uppbyggnaden av denna verksamhet

och även ekonomiskt stött Ingeniörsvetenskapsakademiens uppbyggande av

ett nät som förmedlat information till svenskt näringsliv och forskning.

Ingeniörsvetenskapsakademien har genom sina ledamöter, kommittéer och

andra organ unika förutsättningar för att driva denna förmedling och har,

delvis med rådets stöd, byggt upp en kansliorganisation, som är en förut­

sättning för attachéverksamhetens effektiva utnyttjande.

Denna har hittills bedrivits försöksvis på rådets bekostnad. Rådet kon­

staterar med tillfredsställelse att promemorian föreslår att verksamheten

nu skall permanentas och drivas med anslag över statsbudgeten. Man bör

också ta initiativ till samverkan inom speciella forskningssektorer och

projektområden.

Tekniska forskningsrådet vill framhålla, att ett väsentligt utbyte av

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

157

teknik måste ske nordiskt och internationellt mellan industriföretag, pro­

ducenter och marknadsförare. Svenska innovationer måste kunna bli före­

mål för exploatering i andra länder, och svenska företag måste förvärva

ny teknik från utlandet, eventuellt bedriva utveckling här på grundval av

idéer och forskning från andra håll. En ökning av flödet av teknik och

innovationer över gränserna är nödvändig för vår ekonomi och för vår

roll i den internationella ekonomin. Därför bör de statliga insatserna i den

tekniska utvecklingen icke bindas av restriktioner, som kan hindra utveck­

lingen av den internationella idémarknaden, utan forskare, företag och

andra, som erhåller statligt stöd, bör ges möjligheter att även utnyttja inter­

nationella kanaler för teknisk utveckling och för exploatering. I den mån

det allmännas organ medverkar, får det förutsättas att hänsyn tages till

svenska näringslivsintressen.

5.6 Rätten till uppfinningar

Vissa formuleringar i promemorian har givit anledning till oro i indu­

stri- och forskarkretsar, där man fruktat att avsikten varit att inskränka

på den exklusiva äganderätt till sina resultat som forskare i undervisnings­

väsendet nu har. De nuvarande råden har endast förbehållit sig rätt till

återbetalning, högst med anslagsbeloppet, därest anslagsmottagaren har

väsentlig ekonomisk vinst av resultaten inom viss tid från arbetets avslu­

tande (för tekniska forskningsrådets del nu tio år, tidigare fem). Därut­

över har rådet fordrat att bli underrättat om forskaren söker patent på

resultat av rådsbekostad forskning.

Denna praxis har varit av stor betydelse för resultatens industriella ut­

nyttjande, dels därför att den givit forskarna ett personligt intresse av att

en exploatering kommer till stånd, dels därför att det varit möjligt att

med ett minimum av procedurer överlåta rätten till en exploatör.

Rådet finner det angeläget att denna praxis även fortsättningsvis till-

lämpas och att detta förhållande bekantgöres.

5.7 .4 terbetalningsskyldighet

Rådet uppfattar de statliga instanserna för teknisk forskning och indu­

striellt utvecklingsarbete som ett stöd till näringslivet. Avsikten är att

stärka detta, vilket i sin tur medför förbättrade sysselsättningsmöjligheter

och starkare industriföretag. Härigenom och genom de skatter som erlägges

av företagen och de anställda ger insatserna återbäring till staten.

Syftet är däremot icke att tillföra staten direkta exploateringsvinster.

I viss utsträckning bör emellertid enligt tekniska forskningsrådets upp­

fattning återbetalningsskyldighet föreligga, dock aldrig med högre belopp

än vad som motsvarar erhållna anslag plus upplupen ränta. Exempelvis

kan följande regler tillämpas. Anslagen uppdelas i följande grupper:

A. Anslag för uppgifter av grundforskningskaraktär eller annan forsk­

ning, som ej är av sådan art att dess resultat kan förväntas vara direkt

kommersiellt exploaterbara.

För dessa skall gälla att anslagsmottagarna skall vara skyldiga återbetala

rimlig del av sin egen nettoinkomst av resultaten därest sådana inflyter in­

om tio år från arbetets avslutande. Mindre inkomster än 10 000 kronor före­

slås ej bli belagda med återbetalningsskyldighet. För överskjutande belopp

föreslås att 1/5 återbetalas till rådet, intill högst totala rådsanslaget.

B. Anslag som avser forskning som är direkt inriktad på kommersiell

exploatering, t. ex. om forskningen sker i samband med eller delvis bekos­

tas av kommersiell organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

158

För dessa skall gälla villkorlig återbetalningsskyldighet. Anslagsmotta-

garen skall exempelvis vara skyldig att erlägga royalty på försäljning.

Royaltyvillkoren torde ej kunna generellt fastläggas utan måste överens­

kommas från fall till fall.

C. Exploateringsanslag avseende rent utvecklingsarbete eller tillverk-

ningsförberedelser. Återbetalningsskyldighet skall föreligga. Formerna (som

kan innefatta royalty med minimibelopp) bör fastläggas från fall till fall.

5.8 Branschforskningsinstitutet och specialinstitut

Industriforskningsutredningen anger (s. 175) en plan för ökning av an­

slagen till branschforskningsinstitut. Tekniska forskningsrådet finner den­

na plan acceptabel, dock borde en större satsning göras första året, efter­

som flera institutionsavtal fördröjts av pågående utredning. Tekniska forsk­

ningsrådet vill samtidigt framhålla nödvändigheten av att vissa specialin­

stitut snarast får sina avtal ordnade, även om utredningen ej tagit upp dem

till behandling. Specialinstituten utgör en väsentlig faktor i den tekniska

utvecklingen, kanske främst med tanke på miljövården och tillvaratagan­

det och hushållandet med våra naturresurser.

5.9 Relationer mellan det centrala organet och branschforskningsinstitutet

m fl

De under det centrala organet sorterande branschforskningsinstituten

och även andra organ, såsom serviceorgan, bör ges en självständig ställning

och funktion. Styrelserna för branschforskningsinstituten bör själva få

fastställa program och arbeta autonomt inom den ekonomiska ram som

fastställts. Tekniska forskningsrådet anser, liksom industriforskningsutred­

ningen, att institutstyrelsernas statliga ledamöter bör tillsättas av det cen­

trala organet (styrelsen för teknisk utveckling). På s. 48 i promemorian

anges att styrelsen (den centrala) skall godkänna större ändringar och

upptagande av nya projekt inom ramen för de forskningsprogram som lig­

ger till grund för avtal. Tekniska forskningsrådet avstyrker bestämt en så­

dan överflyttning av ansvar från instituten till ett centralt organ och an­

ser att den centrala styrelsen bör engageras endast i de fall, då projekt

utom ramen påverkar gällande avtal. Den centrala styrelsen skall näm­

ligen ha till uppgift att fastlägga den ekonomiska ramen, icke att detalj-

styra institutens verksamhet. Den centrala styrelsen erhåller en friare ställ­

ning vid bedömning av omfattningen av statliga bidrag till olika sektorer

och branscher, då den ej har direkt ansvar för den inre driften av de en­

skilda instituten.

6. Organisation

Tekniska forskningsrådet utgår vid sin diskussion av organisationsfor­

mer från de fyra kategorier av uppgifter, som nämndes i avsnitt 4, näm­

ligen

a) policyskapade och teknisk-ekonomisk avvägning,

b) initierande och forskningsanslagsfördelande med teknisk-vetenskap­

lig bedömning,

c) huvudmannaskap för permanenta statliga eller halvstatliga institu­

tioner,

d) ordnande av servicefunktioner, direkt eller genom delegering.

Rådet har tidigare framhållit vikten av att alla dessa funktioner blir väl

tillgodosedda i organisationen, samtidigt som samordningsbehovet beaktas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

159

Funktionen b) fordrar speciell kompetens, och tekniska forskningsrådet

anser därför, att denna funktion bör utövas av ett för detta ändamål sär­

skilt utsett organ medan funktionerna a), c) och d) kan utövas av en sty­

relse enligt promemorians förslag.

Organet för funktion b) kallas här forskningsrådet, och innebär i prin­

cip en form av sammanslagning av tekniska forskningsrådet och Malm­

fonden. Eventuella speciella motiv för bibehållande av Malmfonden som

en särskild stiftelse ligger utanför tekniska forskningsrådets bedömning.

Statliga beställningar av utvecklingsarbete på industri, som kan komma

att initieras, bör dock ligga hos vederbörande verk eller inom funktionen

a), där den allmänna teknisk-ekonomiska avvägningen skall ske.

Det bör tillses, att den föreslagna styrelsen får eu sådan sammansättning

och blir försedd med ett så väl kvalificerat kansli, att den kan ägna till­

räcklig tid och arbete åt uppgiften a), som — enligt vad ovan sagts •—• är

mycket krävande och dessutom grundläggande för att statens övriga in­

satser på området skall bli effektiva och fruktbärande. Funktionen c) in­

nefattar huvudmannaskap och anslagsgivning till statliga tekniska forsk­

ningsinstitut, branschforsknings- och specialinstitut.

Funktionen d) innefattar anslag till och huvudmannaskap för forsknings-

stationer, stöd till internordiskt och internationellt forskningssamarbete

och forskarkonferenser, planering av och anslag till teknisk dokumenta­

tion. Dessutom ingår i denna funktion stimulans till, service för och be­

dömning av statliga beställningar. Vidare bör hit räknas åtgärder för in­

formation och överföring av idéer och resultat mellan forskare och närings­

liv, dvs. dels den i UKÄ-promemorian behandlade forskningssamverkan

mellan universitet och högskolor och näringsliv, dels EFOR-verksamheten.

Som tidigare nämnts och behandlats i detalj under avsnitt 5, bör dessa

funktioner i största möjliga utsträckning delegeras och decentraliseras.

Styrelsen för teknisk utveckling bör såsom föreslås i promemorian för­

ordnas av Kungl. Maj :t och bestå av fem å sju ledamöter, represente­

rande teknisk-vetenskaplig, industriell och ekonomisk sakkunskap. Det

privata näringslivet bör vara väl företrätt i styrelsen. Ledamöterna får ej

uppfatta sig själva som företrädare för speciella intressen eller industri­

grupper. Det måste vara klart, att deras ledamotskap grundar sig på deras

personliga kapacitet.

Verkschefen (generaldirektör) bör vara styrelsens ordförande.

Styrelsen kan givetvis, när så erfordras, förutom sin permanenta kansli­

organisation utnyttja expertgrupper för utredning och bedömning av spe­

ciella områden och frågor. Sådana expertgrupper kan tillsättas t. ex. för

utredningar om nya bransch- eller specialinstitut, för speciella tekniska

forsknings- och utvecklingsbeställningar från statliga verk och kan even­

tuellt leda till tekniska avdelningar vid sådana verk, som nu ej har så­

dana men har behov därav.

Styrelsen bör hos sig ha beslutanderätten, givetvis med normal delege-

ringsrätt, vilken icke frånhänder styrelsen ansvaret.

Forskningsrådet bör såvitt nu kan förutses bestå av åtta, högst tio leda­

möter, representerande teknisk och vetenskaplig sakkunskap. Även forsk­

ningsrådet bör tillsättas av Kungl. Maj :t, och för dess ledamöter gäller sam­

ma som för styrelsen, att ledamotskap bör grunda sig på personliga kvali­

fikationer — ledamot bör ej betraktas som företrädare för vissa intressen

eller organisationer.

Forskningsrådet bör arbeta på liknande sätt som tekniska forskningsrådet

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

160

nu gör och kunna tillämpa ett nämndsystem liknande det som tekniska

lorskningsrådet nu tillämpar. Det är sålunda icke lämpligt att, som prome­

morian föreslår, försöka täcka hela området med nämnder, vilka var för sig

utövar beslutanderätt. En strävan efter fullständig täckning av området kan

endast leda till en statisk syn, och det är väsentligt att den dynamiska

aspekten, med tillvaratagande av nya uppslag, ofta utanför existerande om­

råden, blir rådande. Forskningsrådets nämnder bör även anlitas som ex­

pertgrupper av styrelsen för teknisk utveckling.

Forskningsrådets budget för anslag bör vara skild från styrelsens budget.

Forskningsrådets och styrelsens kansliverksamhet bör samordnas. Emel­

lertid är det väsentligt, att för forskningsrådet avdelas särskild personal för

den speciella kansliverksamhet, som sammanhänger med forskningsrådets

sakfunktion.

För samordningen mellan de båda organen har olika alternativ diskute­

rats inom tekniska forskningsrådet, som kommit till uppfattningen att sty­

relse och forskningsråd bör utgöra två skilda organ. Samordning bör ske

genom att ordföranden i forskningsrådet är ledamot av styrelsen. Huruvida

generaldirektören för styrelsen skall ingå i rådet, bör vara beroende av om

hans kvalifikationer därför är de för rådsfunktionen lämpliga. Forsknings­

rådets petita bör ingivas genom styrelsen för teknisk utveckling med rätt

för styrelsen att yttra sig därom. Den policy-skapande och ekonomiskt av­

vägande funktionen, som ligger hos styrelsen, bör nämligen även innefatta

forskningsrådsandelen av de statliga satsningarna. Viktiga policyfrågor bör

upptagas till gemensam beredning i styrelse och forskningsråd. Utrednings-

organ, såsom expertgrupper och nämnder bör utnyttjas gemensamt, då så

befinnes lämpligt. Styrelse och forskningsråd bör inrymmas i samma bygg­

nad. Samarbetsformer för koordinering av rutiner och kanslifunktioner bör

skapas.

Forskningsrådet bör vara fristående för att forskningsrådsfunktionen icke

skall förträngas vid sidan om de permanenta instituten och andra styrelsers

funktioner. Forskningsrådet bör få samma självständiga status som natur­

vetenskapliga forskningsrådet, medicinska forskningrådet etc. har, vilket

är nödvändigt för att undvika isolering och luckor mellan råden. Smidig­

heten i anslagsbeviljningen till nya projekt bibehålies, samtidigt som infor­

mationsutbytet mellan råd och styrelse blir garanterat genom gemensamhet

i olika hänseenden. Det tar väsentlig tid, innan styrelsen för teknisk utveck­

ling hunnit utformas och funnit lämpliga arbetsformer. När ytterligare er­

farenhet vunnits och mer klarhet erhållits om statens policy för den tek­

niska forskningen och de skilda metoder, som skall tillämpas för stödjande

av teknisk utveckling och innovationer skall givetvis därav betingade orga­

nisatoriska förändringar kunna vidtagas.

Sammanfattning

I yttrandets avsnitt 1 instämmer tekniska forskningsrådet i den allmänna

grundsynen, att ökad statlig satsning för teknisk forskning och utveckling

bör komma till stånd och att en samordning och överblick av statens insat­

ser behövs.

I avsnitt 2 uppräknas ett flertal centrala uppgifter för statlig verksamhet

på det berörda fältet. I avsnitt 3 beskrives en del av tekniska forsknings­

rådets nuvarande funktioner.

I avsnitt 4 gör tekniska forskningsrådet en analys av de i avsnitt 2 upp­

räknade uppgifterna, vilka kan grupperas i fyra kategorier:

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

161

a) policy-skapande och teknisk-ekonomisk avvägning,

b) initierande och forskningsanslagsfördelande med teknisk-vetenskap­

lig bedömning,

c) huvudmannaskap för permanenta statliga eller halvstatliga institutio­

ner,

d) ordnande av servicefunktioner, direkt eller genom delegering.

Tekniska forskningsrådet anser

1. att organisationen av den statliga verksamheten bör ordnas genom två

organ. Funktionerna a), c) och d) tillföres en ny styrelse för teknisk utveck­

ling, medan funktionen b) kvarbliver hos ett fristående forskningsråd, som

i princip bör ha formen av en sammanslagning av tekniska forskningsrådet

och Malmfonden,

2. att forskningsrådet bör arbeta på liknande sätt som tekniska forsk­

ningsrådet nu gör och bl. a. kunna tillämpa ett nämndsystem av samma typ

som tekniska forskningsrådets nuvarande,

3. att forskningsrådet bör ha särskild budget,

4. att samordning mellan styrelsen och forskningsrådet bör ske genom

viss personalunion och andra åtgärder redovisade på sid. 14,

5. att vissa servicefunktioner kan överlåtas av styrelsen till andra organ

med anslag därtill från styrelsen,

6. att EFOR:s och uppfinnarkontorets verksamhet bör sammanföras, men

bibehållas som en stiftelse med anslag från och under tillsyn av styrelsen för

teknisk utveckling,

7. att Ingeniörsvetenskapsakademien bör få hand om utredning och pla­

nering av forskningsstationer,

8. att styrelsen bör tillsätta statliga styrelseledamöter i branschforsk­

ningsinstitutens styrelser, men icke förvalta branschforskningsinstituten

eller besluta om ändringar i deras program, endast om deras anslagsram,

9. att internationellt utbyte av teknik och idéer bör stimuleras och under­

lättas,

10. att rätten till uppfinningar bör bibehållas hos forskare i undervis­

ningsväsendet,

11. att statliga insatser för teknisk forskning och industriellt utvecklings­

arbete bör betraktas som ett stöd till näringslivet och icke ha till syfte att

tillföra staten direkta exploateringsvinster,

12. att åter betalningsvillkoren bör utformas med hänsyn därtill,

13. att de statliga bidragen till branschforskningsinstitut bör ökas enligt

industriforskningsutredningens förslag, dock med större satsning första

året,

14. att specialinstitut bör få sina avtal snarast ordnade,

15. att Studsvik bör bibehållas organiserat under atombolaget men utnytt­

jas även för andra ändamål, dock ej byggas ut annat än med beaktande' av

vad ovan framhållits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Särskilt yttrande av herrar Rosén och Woxén

Rådsmajoritetens förslag innebär att en dualistisk organisation skapas.

Två parallellställda organ — en styrelse och ett forskningsråd — kommer

att ansvara för arbetsområdet. Inom detta föreligger redan behov av sam­

ordning och överblick — behovet ökas i takt med det allmännas satsning på

området. De policyskapande funktioner som ankommit på tekniska forsk­

ningsrådet övergår till styrelsen. Rådets funktioner blir enbart initierande

6

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

162

och forskningsanslagsfördelande. Så mycket angelägnare bör det då vara

att den kännedom om forskningsfältet som företrädes av rådet kan direkt

inom ramen för en samlad organisation påverka styrelsens arbete. Den dua­

listiska organisationen underlättar icke heller samarbetet med universitets-

kanslersämbetet och andra organ. Kansliorganisationen kommer vidare att

sortera under två arbetsorgan. Detta och samarbetet i övrigt förutsätter att

särskilda samarbetsformer måste överenskommas mellan organen på sätt

gäller inom den befintliga organisationen. Detta är ett av tecknen på alt

organisationen icke är ändamålsenlig.

En lösning bör i stället sökas efter följande linjer:

En styrelse för teknisk utveckling bör bli huvudorgan för hela verksam­

heten. Till dess förfogande bör stå ett organ (forskningsråd) med överblick

över hela fältet. De hjälporgan — nämnder, arbetsgrupper etc. — som kan

avlasta och i övrigt underlätta styrelsens och rådets verksamhet bör inrät­

tas. Nämndorganisationen bör alltså icke i förväg bindas, såsom i departe­

mentspromemorian skett.

Styrelsen bör successivt kunna övertaga ytterligare arbetsuppgifter och

för ändamålet inrätta arbetsorgan om så är lämpligt.

Arbetsorganen bör i den mån så är lämpligt stå till både styrelsens och

rådets förfogande. De bör kunna vara beslutande — när det gäller forsk­

ningsbidrag exempelvis i ärenden upp till en viss storleksordning. Erfaren­

heterna från olika håll visar att en sådan anordning ökar ledamöternas

engagemang och möjliggör en snabbare handläggning av ärendena. I andra

frågor kan de vara rådgivande eller prioriterande. Organen bör arbeta inom

anslagsramar som successivt revideras av styrelsen och aldrig göres större

än att styrelsen har frihet att inrikta sig på nya arbetsfält eller omfördela

ramarna.

Den allmänna principen bör vara att beslutsfunktionen decentraliseras så

långt det är möjligt med bevarande hos styrelse och verkschef av möjlighe­

terna till överblick och initiativ. Vid sammansättningen av organen är en

god kontakt med forskning och näringsliv en av huvudförutsättningarna.

Mellan styrelse, verkschef, arbetsorgan och kansli fördelas beslutsfunktio­

nerna på sätt i allmänhet sker inom ämbetsverk och med beaktande att prin­

cipiellt viktiga frågor alltid handläggs av styrelsen och att i frågor av forsk-

ningsnatur experter på området får ett avgörande inflytande. Arbetsutskott

inom styrelse och råd bör kunna utses. Självfallet bör för hela organet fast­

ställas gemensam budget. På styrelsen ankommer att pröva förslag om me­

delsbehov, som framlägges av de olika organen, och sammanväga dessa till

ett enhetligt förslag.

Arbetsorganisationen bör fortlöpande omprövas med ledning av erfaren­

heterna.

I övrigt instämmer vi i föreliggande utlåtande — dock alltså icke vad an­

går punkterna 1—4 i sammanfattningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

4. Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR

Huvudmotivet för tillkomsten av INFOR har varit att komplettera det

statliga stödet till teknisk forskning och utvecklingsarbete genom ett fi­

nansieringsorgan arbetande i de marknadsnära stadierna av tekniska pro­

jekt. Institutet har fått vida möjligheter till engagemang i projekt. Sålunda

kan stöd ges till såväl vidareutveckling av forskningsresultat och uppfin­

163

ningar som därtill knuten produktion och marknadsföring. Stödformerna

kan vara direkta ekonomiska insalser, lån och tillskott i form av aktieka­

pital. Institutet kan vidare förvärva resultat som framkommit inom eller

utom landet och vidta åtgärder för deras vidareutveckling och nvttiggöran-

de.

J

Institutet bor i princip göras självbärande. Då lån beviljas krävs mark-

nadsmassig ränta och säkerheter i den mån sådana kan erhållas. Kan full­

god säkerhet ej lämnas kan institutet fordra sådan andel i framtida vinster

som bedöms skälig bl. a. med hänsyn till risktagandet.

INFOR:s insatser bör vara tidsbegränsade. När ett projekt förts fram till

industriell produktion har institutet i princip fullföljt sin uppgift. Detta

innebar bl. a. att en bidragsmottagare kan frigöra sig från INFOR:s engage-

mang genom att återbetala lån och erlägga överenskommen riskersättning &

Under sin korta verksamhetstid har institutet erfarit alt möjligheten'att

frigöra ett projekt från institutets engagemang varit attraktiv för sökande­

na. Dessa har ej haft invändningar mot att INFOR betingat sig ersättning

tor risktagandet. Genom förhandlingar har riskavgiftens storlek bestämts

från fall till fall. Från INFOR:s sida har därvid beaktats dels den risknivå

som institutet arbetar på i genomsnitt dels risktagandet i det speciella fallet

dels engagemangets utsträckning i tiden.

INFOR konkurrerar icke med vanliga kreditinrättningar. Skillnaden lig­

ger främst i den högre risknivån i institutets projekt.

Riskerna i det enskilda fallet sammansätts dels av tekniska risker för­

knippade med oprövade metoder och konstruktioner dels av kommersiella

risker förknippade med osäkerheter i bedömningen av marknadens storlek,

produktens attraktivitet samt pris- och kostnadsuppskattningar. Risker

finns även i sådana förhållanden som sökandens förmåga att effektivt °e-

nomföra ett projekt och finna lämpliga former för produktion och mark­

nadsföring. Riskavgiften måste anpassas efter en sammanvägning av olika

riskfaktorer.

Engagemengets utsträckning i tiden är även av betydelse vid riskbedöm­

ningen. Vare nog sagt att sannolikheten av konkurrens från nya produkter

raskt ökar med tiden.

Omfattningen av INFOR :s stödverksamhet har beskrivits i Promemorian.

Det bör framhållas att ansökningarnas totalbelopp ökat med cirka 50 -V

ärligen och allt tyder på att, sedan institutet nu börjar bli känt, ökningstak­

ten skulle bli hög också i fortsättningen om institutet fått fortsätta. Det

finns sålunda med stor sannolikhet en ur produktionssynpunkt vilande re­

serv av outnyttjade forskningsresultat och uppfinningar.

De ansökningar som hittills behandlats eller inkommit avser projekt med

en omfattning från de små och medelstora till de, efter INFOR:s förhållan­

den, mycket stora. Många av de uppfinningar som bedömts har av sakkun­

niga mötts med intresse och tro på att de skall leda till industriell tillämp­

ning. Ett flertal av projekten kan karakteriseras som allmännyttiga

Ansökningarna kan i stort delas i två grupper. Den ena kommer vanligen

från enskilda forskare och uppfinnare, som anser sig ha gjort eu «od in­

dustriell uppfinning men själva ej har eller kan anskaffa medel för dess

utveckling och exploatering. Dessa sökande behöver som regel rådgivning

och hjalp av varierande art för produktens eller metodens anpassning till

industriell drift och till den marknad som kan ifrågakomma. Den andra

gruppen kommer från företag som har ett ganska långt utvecklat projekt

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

164

och som vill nå en delning av risktagandet, innan man övergår till produk­

tion och marknadsföring.

Särskilt när det gäller den första gruppen av projekt skiljer sig INFOR:s

verksamhet från de stödformer som behandlas i Promemorian. I flera av

de fall, som INFOR har haft under behandling, har det befunnits nödvän­

digt att tillsätta en projektledare för projektet för att biträda sökanden med

planering, tekniska beräkningar, vissa konstruktionsdetaljer m. m. I andra

fall har INFOR:s egna experter kunnat tillhandagå sökandena med teknisk

och administrativ planering. På detta sätt har man sökt att följa upp pro­

jekten ända till exploateringsstadiet. Dessa arbetsformer har fungerat väl.

Vissa projekt har nu nått produktionsstadiet och det finns anledning tro att

de kommer att tas väl emot på marknaden.

Enligt Promemorian skall INFOR upphöra som självständig myndighet.

De lånemedel som stått till dess disposition avses skola överföras till Styrel­

sen för Teknisk Utveckling (STU) som i första hand skall använda dem för

att vidareutveckla forskningsprojekt där STU i tidigare skede lämnat bi­

drag. Lån skall emellertid kunna ges även till nya projekt, men det förut­

sattes att dessa skall vara av särskilt stort intresse eller avse lösandet av

beLydande samhälleliga problem. Avsikten är vidare att STU i motsats till

vad nu gäller för INFOR icke skall förvärva forskningsresultat och upp­

finningar för vidareutveckling, ej heller teckna aktier eller deltaga i pro­

duktion eller marknadsföring.

Med hänsyn bl. a. till att ett utvecklingsbolag med statlig förankring är

avsett att bildas synes inget vara att erinra mot att STU icke direkt engage­

rar sig i kommersiell exploatering av produkter. Styrelsen ifrågasätter dock

om den föreslagna begränsningen av låneverksamheten är lämplig. INFOR:s

hittillsvarande förmedling av lån till enskilda forskare och uppfinnare har

i förening med därtill knuten projektledning otvivelaktigt täckt ett behov

av allmänt intresse. Om den skulle upphöra, komme ett tomrum att upp­

stå som blir svårt att fylla. Detta gäller exempelvis om projekt som av sak­

kunniga bedömts som tekniskt och kommersiellt intressanta, om än icke av

den omfattning och betydelse som Promemorian förutsätter, och för vilka

man trots allvarliga ansträngningar icke lyckats finna en näringslivspart-

ner. Det senare beror enligt institutets uppfattning i de flesta fall på att sö­

kanden själv saknat medel och/eller tillräcklig industriell erfarenhet att

föra fram projektet så långt, att ett etablerat företag velat inträda som fi­

nansiär eller köpare. I andra fall har tillverkning av den produkt som varit

i fråga icke ansetts kunna inpassas i företagens normala tillverkning, i varje

fall inte då hänsyn tagits till det arbete och det risktagande som varit före­

nat därmed. Tilläggas bör att sökandena själva i regel har haft så stor till­

tro till sin uppfinning att de föredragit den finansieringsform, innefattan­

de bl. a. utgivande av riskersättning, som institutets verksamhet inneburit,

framför en eventuell möjlighet att för en ofta ganska ringa ersättning över­

låta uppfinningen.

Styrelsen vill under åberopande av vad nu sagts föreslå att låneverksam­

heten för nämnda typ av projekt får fortsätta. Den bör i så fall handhas av

en särskild nämnd eller delegation under styrelsen med uppgift dels att

pröva låneärenden, dels att medverka till att en effektiv projektledning

etableras, dels att sörja för en effektiv uppföljning av projekt som erhåller

stöd. Nämnden bör kunna överta de INFOR-ärenden som vid STU:s start

icke är slutförda.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Knngl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

165

5. Svenska uppfinnarkontoret

Kontoret ansluter sig till promemorians syn på den tekniska utvecklingens

betydelse för landets ekonomiska framåtskridande, i första hand genom

framtagandet av ny teknik och nya produkter. Aktivare statliga insatser

på detta område kommer otvivelaktigt, om de utformas rätt, alt ge god av­

kastning.

Styrelsen för teknisk utveckling

Tanken att samordna statens insatser på berörda områden synes kon­

toret ändamålsenlig. Kontoret hyser dock principiella betänkligheter mot

förslaget att samma organ som avses skola svara för förvaltningen av per­

manenta institutioner med stora statliga anslag till drift och utbyggnad

samtidigt skall omhänderha medelstilldelningen såväl till dessa institutioner

som till övrig forsknings- och utvecklingsverksamhet. För att uppnå en ra­

tionell och opartisk avvägning mellan anslag till permanenta institutioner

och tidsbegränsade projekt bör det anslagsfördelande organet icke ha spe­

ciell anknytning till vissa av de anslagssökande. Kontoret föreslår därför

att förvaltningen av de i promemorian berörda institutionerna och medels-

fördelningen anförtros åt skilda organ.

I promemorian framhålles (sid. 1) att den föreslagna topporganisationen

är avsedd att skapa möjligheter till vidgad kontakt och samråd med före­

trädare för forskning och näringsliv. Detsamma bör givetvis även gälla

med avseende på företrädare för uppfinnarverksamheten. Detta bör komma

till uttryck i den föreslagna topporganisationens sammansättning. Ledamö­

terna bör sålunda enligt kontorets mening representera icke endast teknisk,

industriell och ekonomisk sakkunskap (sid. 56) utan även kunskap om de

olika faserna inom uppfinnarverksamheten och de enskilda uppfinnarnas

problem.

Ökat stöd åt branschforskningsinstituten

Kontoret hälsar med tillfredsställelse förslaget om successiv ökning av

stödet till branschforskningsinstituten. En förstärkt ställning för de nämn­

da instituten bör kunna bli till gagn för kontorets verksamhet, då därigenom

ökade möjligheter till objektiv, fackmässig bedömning av olika uppfinnings-

idéer bör kunna uppnås.

I övrigt avstår kontoret från att ingå på de frågor som behandlas i be­

tänkandet »Branschforskning och forskningsstationer» samt i atomenergi­

utredningens promemoria.

Dokumentation

I departementspromemorian framhålles (sid. 3) att informations- och

dokumentationsfrågorna är speciellt viktiga för ett litet land. Man kan föra

tankegången om de små enheternas handikapp i informations- och doku-

mentationshänseenden vidare, och kommer då fram till att dessa frågor blir

alldeles särskilt angelägna för mindre företag och enskilda uppfinnare.

För Uppfinnarkontoret skulle en förbättrad dokumentationsservice inte

endast innebära en avsevärd arbetsbesparing utan även — och framför allt

— möjlighet att ge kontorets klienter utförligare upplysningar och fylligare

nyhetsmaterial samt bättre, på mera fakta grundade råd.

Informations- och dokumentatiorisproblemet har bearhetats i Sverige

16G

under många år och av många instanser, och kontoret avstår från att uttala

sig om efter vilka vägar en långsiktig lösning bör sökas. På grund av det

trangande behovet av förbättringar på detta område bör emellertid del­

lösningar, där så är möjligt, snabbt genomföras utan att man inväntar de

stora och genomgripande komplexens lösning.

Som exempel på dellösningar vill kontoret erinra om det värdefulla doku-

mentationsmaterial, som utgörs av de i Patentverket arkiverade utländska

patentskrifterna, och som för närvarande ligger praktiskt taget outnyttjat

av uppfinnare och näringsliv. Materialet består av samtliga utkommande

patentskrifter sedan ett tjugotal år tillbaka från ett stort antal länder. Kon-

oret hanvisar till eu av dess verkställande direktör uppgjord promemo­

ria, som har bifogas (Bil. 1).

1

Svenska uppfinnarkontorets organisationsform

Beträffande stödet åt uppfinnarverksamheten ansluter sig kontoret till

tanken, att Svenska uppfinnarkontoret inordnas under det nya topporganet.

Detta bör kunna bli till gagn både för uppfinnarna och för kontorets ar­

bete, under förutsättning att de fördelar bevaras som ligger i kontorets

nuvarande arbetssätt och den utformning detla har fått genom långvarig

befattning med uppfinnare och deras problem.

Här må i första hand erinras om att en av kontorets väsentliga funktioner

ar att bilda sig en uppfattning om alla de uppslag och uppfinningsidéer

som understalls kontoret av allmänheten, och taga ställning till vilka av dem

som kan motivera vidare utredning och eventuellt bearbetning. Detta ställ­

ningstagande måste kunna ske när uppslaget ännu befinner sig på ett tidigt

och obearbetat stadium, och mycket låga krav måste därför ställas på den

or™ 1 vilken uppslaget presenteras. Även för den goda kontakten med upp­

finnarna är det av vikt, att kontoret kan nöja sig med små anspråk på den

formella avfattnmgen av skriftliga framställningar och i stor utsträckning

ersatta dem med personliga sammanträffanden eller telefonsamtal

För de flesta uppfinnare är det av stor betydelse, att de kan känna

sig övertygade om konfidentiell, från obehörig insyn skyddad behandling av

små ideer, särskilt när de avslöjar dem på ett tidigt och ofta omo«et

stadium.

1

°

Arbetsformer av här berörd art låter sig svårligen förenas med villkoren

tor statsverkens normala funktion. Till funktioner som bäst utövas i mera

obundna former hör även uppgiften att från fall till fall ge de rådsökande

omdomen och synpunkter beträffande utvecklingsmöjligheterna och ex-

ploateringsutsikterna för deras idéer, som oftast presenteras på ett så tidigt

stadium att en på fakta grundad värdering icke är möjlig. Risken för att

sådana bedömningar blir till föga nytta för uppfinnaren och icke heller ett

verksamt bidrag till uppfinnarverksamhetens rationalisering är uppenbar

om den enskilde rådgivaren arbetar i ett statsverk och låter sig hämmas av

ämbetsmannaansvaret, som lätt kan förleda honom till att stanna vid allt­

för försiktiga, formellt oantastliga ställningstaganden.

på grund av samtliga här antydda tungt vägande sakskäl, vill kontoret

bestämt förorda, att dess verksamhet anförtros åt en särskild stiftelse in­

ordnad under det föreslagna topporganet.

Betänkandet rörande svenska uppfinnarkontoret

Kontoret övergår nu till att behandla förslaget till uppfinnarkontorets ut­

formning och arbetsuppgifter på grundval av »Betänkande rörande Svenska

Kungl. Mai:ts proposition nr 68 år 1968

107

uppfinnarkontoret» (Fi stencil 1967: 7) och de synpunkter som i anknyt­

ning till betänkandet lämnats i departementspromemorian.

Det kan därvid konstateras att utredningen var slutförd och betänkandet

avgivet mer än ett halvt år innan planerna på en central styrelse för tek­

nisk forskning och industriellt utvecklingsarbete framfördes. Det vidgade

perspektiv som anläggs i departementspromemorian har gjort betänkandet

i vissa delar inaktuellt.

Kontoret noterar med tillfredsställelse, att departementspromemorian

har en positiv syn på uppfinnares och övriga innovatörers betydelse inom

den tekniska nydaningsverksamheten. Om man jämför statens insatser

ifråga om anslag och övriga stödåtgärder för den fristående uppfinnarverk­

samheten med anslagen och stödåtgärderna för teknisk forskning och in­

dustriell utvecklingsverksamhet, kan man konstatera att de förstnämnda

insatserna har varit försvinnande små. Tiden måste nu vara inne att jäm­

ställa fristående uppfinnare och andra tekniska innovatörer med forskare

och industriföretag såsom ett tredje självständigt och nödvändigt element

i innovationsprocessen. En ökad statlig satsning på teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete bör därför innefatta jämväl anslag och andra

stödåtgärder till den fria uppfinnarverksamheten i samma positiva och ut-

vecklingsfrämjande anda som för de båda nämnda kategorierna.

Detta innebär att icke endast väsentligt större anslag bör lämnas för

ekonomiskt stöd till utrednings- och utvecklingsarbeten för uppfinningar

gjorda av enskilda uppfinnare eller småföretagare utan även förstärkta

resurser ställas till förfogande för att skapa en bättre miljö för sådan upp­

finnarverksamhet och avhjälpa svårigheter och flaskhalsar som uppträder

inom densamma. Kontoret hänvisar här till det särskilda yttrande som den

ena av experterna i utredningen rörande uppfinnarkontoret, Elis Linden, har

fogat till betänkandet, till vilket yttrande kontoret ansluter sig.

'Svenska uppfinnar kontorets organisatoriska uppbyggnad. Kontoret an­

sluter sig till utredningsmannens förslag att det nuvarande uppfinnarkon-

torets representantskap, styrelse och nämnd — den sistnämnda sammansatt

av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i kontorets styrelse — skall

ersättas av en mindre styrelse utsedd av Kungl. Maj:t på förslag från vissa

organisationer. Stiftelsens styrelse bör följa den löpande verksamheten inom

kontoret och inom ramen för rimliga sekretesshänsyn lämna årsredogörel-

ser för verksamheten. Det ekonomiska ansvaret för verksamheten bör över­

tas av staten.

Beträffande antalet ledamöter vill kontoret icke uttala sig för någon

bestämd siffra, men anser att antalet bör hålla sig omkring fem.

Inom den samordnade organisationen för teknisk utveckling bör det nya

uppfinnarkontoret svara för den sektor av innovationsprocessen som repre­

senteras av de enskilda uppfinnarna och i viss mån även av småföretag.

Med hänsyn till de delvis mycket speciella former under vilka denna sektor

arbetar, på många punkter helt väsensskilda från den tekniska forskningens

och den industriella utvecklingsverksamhetens betingelser, är det väsent­

ligt att kontorets styrelse sammansätts av personer med erfarenhet inom

detta speciella område.

Svenska uppfinnarkontorets arbetsuppgifter. Svenska uppfinnarkontorets

huvuduppgift kan i koncentrerad form uttryckas på följande sätt.

alt vara samhällets ackvisitör för lovande uppfinningsidéer,

att bearbeta de därvid utsovrade uppfinningarna till presenterbart skick,

att presentera dem för cxploateringsintresserade företag eller finansie-

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ringsorgan som kan bekosta det fortsatta exploateringsarbetet fram till

marknadsföring.

Till detta kommer upplysningsverksamhet och bevakning av utvecklingen

inom uppfinningsområdet.

Arbetet är och bör för det nya uppfinnarkontoret vara uppdelat på föl­

jande verksamhetsgrenar.

Upplysningsverksamhet. Allmänna upplysningar om vad en uppfinnare

bör iakttaga och vilka problem han kan möta under arbetet på att utveckla

och nyttiggöra en uppfinningsidé. Aktiva insatser för att göra kontoret och

dess uppgifter kända i de kretsar som behöver dess tjänster.

Granskning av upplinningsidéer på ett tidigt stadium, och ut sovring av

sådana som kan anses ha utsikt att utvecklas till praktiskt användbara och

ekonomiskt konkurrenskraftiga produkter.

Rådgivning i enskilda uppfinningsärenden beträffande lämpliga åtgärder

på olika stadier av utvecklingsarbetet och möjliga vägar att nå fram till

en exploatering.

Biträde under det fortsatta utvecklingsarbetet på uppfinningar, som vid

granskningen befunnits ha utsikt att leda till exploaterbara resultat, genom

hjälp att finna lämpliga fackmän, experimentverkstäder, provningsinstitu-

tioner osv., samt ekonomiskt stöd där så erfordras till olika åtgärder under

utvecklingsarbetet.

Patentsökning. Biträde, där kontoret finner det möjligt — och uppfinna­

ren så önskar — med att vid lämplig tidpunkt under utvecklingsarbetet söka

patent.

Förmedling till lämpliga exploateringsföretag (enskilda företag, statliga

verk eller det i departementspromemorian förebådade kommersiella utveck­

lingsbolaget) av sådana uppfinningar, som har bearbetats så långt att

exploaterbarheten kan bedömas, samt biträde med att skapa erforderligt

underlag för förhandlingarna genom tekniskt-ekonomiska värderingar och

marknadsbedömning.

Biträde vid försäljningsförhandlingar och upprättande av exploaterings­

avtal.

Bevakning av utvecklingen på uppfinningsområdet beträffande lagar, för­

ordningar, statliga stödåtgärder, in. m. samt av den inverkan som den tek­

niska utvecklingen och samhällets fortgående omdaning kan ha på upp­

finnarverksamhetens former och förutsättningar. På detta sätt samlat ve­

tande bringas på lämpligt sätt till allmänhetens och berörda myndigheters

kännedom. Genom den nära anknytningen till utvecklingen på ett vidsträckt

och särpräglat innovationsområde bör kontoret i många fall kunna utgöra

en värdefull och välbehövlig remissinstans för statsverket.

Effektivisering av eftersatta verksamhetsgrenar. Såsom framgår av den

lämnade uppställningen har kontorets verksamhetsgrenar varit vittomfat­

tande. Tyvärr har dess resurser varit mycket blygsamma, och det praktiska

genomförandet har därför till stora delar blivit starkt eftersatt. Några verk­

samhetsgrenar som i första hand behöver effektivieras skall här beröras.

Upplysningsverksamheten måste ökas. Ackvisitionsverksamhet bör be­

drivas i syfte att finna även sådana presumtivt värdefulla uppfinningsidéer,

för vilka uppfinnaren inte har tagit kontakt med kontoret eller försökt fin­

na andra vägar att få sin uppfinningsidé prövad och bearbetad.

Kontorets biträde vid utvecklingsarbete på lovande uppfinningar bör i

väsentligt större utsträckning än vad som för närvarande sker inriktas på

att avlasta uppfinnaren från större eller mindre del av det mödosamma och

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

tidsödande utvecklingsarbetet genom att t. ex. ställa hjälpkrafter till hans

förfogande och överlåta lämpliga delar av utvecklingsarbetet på fackmän

eller tekniska specialinstitutioner. Särskilt gäller detta uppfinningsidéer,

som kontoret har funnit påtagligt intressanta, men på vilka uppfinnaren

själv icke har lust eller möjlighet att lägga ned ett mödosamt och tidskrä­

vande utvecklingsarbete. Principen att kontorets biträde vid utvecklingsar­

betet på en uppfinning icke skall rubba uppfinnarens äganderätt till upp­

finningen bör givetvis bibehållas. Lämnat ekonomiskt stöd för utvecklings­

arbetet bör liksom hittills förbindas med villkorlig återbetalningsskvldiehet

utom i undantagsfall.

Genom de här ovan exemplifierade åtgärderna för att effektivisera ut­

vecklingsarbetet liksom genom andra lämpliga åtgärder, måste den tid,

som förflyter från det uppfinningsidén mottagits tills dess den kan presen­

teras för eventuella exploatörer eller avföras såsom icke längre förhopp­

ningsfull kunna avsevärt förkortas. Vikten av denna tidsförkortning har

under strukits i ett av kontorets verkställande direktör gjort uttalande i be­

tänkandet (Fi stencil 1967:7, sid. 63).

Förmedlingsverksamheten måste intensifieras och olika vägar för förmed­

ling av småuppfinningar prövas. För att framtaga ett tillfredsställande pre-

sentationsmaterial för exploateringsförhandlingar måste kontoret erhålla

möjligheter och väsentligt förstärkta resurser att anlita fackmän, konsulter

eller de speciella utredningsföretag, som kan komma att skapas i anslut­

ning till den aktiverade statliga satsningen på innovationsområdet.

Uppfinnarkontorets arbetssätt och formerna för dess stödåtgärder måste

kontinuerligt anpassas efter utvecklingen. Uppfinnarverksamhetens natur

ur att yara nyskapande och bryta nya vägar. Kontorets stödåtgärder

får därför inte fastna i stelnade former eller verka hårt dirigerande, utan

bör i fcJr^ta hand inriktas på att lämna stöd på sådana punkter i utveck­

lingsarbetet, där effektiviteten är för låg eller tempot för långsamt.

Det är tydligt att en grundförutsättning för effektiviseringen av kontorets

verksamhet är en väsentligt ökad medelstilldelning såväl till kontorets drifts­

kostnader som till anslaget för att stödja utvecklingsarbete.

Samarbete mellan Svenska Uppfinnarkontoret och EFOR. I enlighet med

utredningsdirektiven tog utredningsmannen upp frågan om en samman-

slagning av uppfinnarkontoret och EFOR. Han kom därvid fram till den

uppfattningen, att kontorets uppgifter i varje fall tills vidare borde förval­

tas a'v ett fristående organ. Man borde istället sträva efter ökad samordning

mellan uppfinnarkontoret och EFOR där detta var möjligt. (Betänkandet

Fi 1967: 7, sid. 92). Kontoret ansluter sig till denna uppfattning.

De problem, som en uppfinnare möter på vägen från en uppfinningsidé

till dess uppfinningen föreligger i sådant skick att exploateringsutsikterna

kan bedömas, är av många slag, och behovet av hjälp på olika punkter va­

rierar i hög grad för olika kategorier av uppfinnare. De åtgärder som er­

fordras för att vidarebefordra en av forskare gjord uppfinning till ett in­

tresserat exploateringsföretag skiljer sig väsentligt från de stödåtgärder som

vanligen är erforderliga för uppfinnare ur andra kategorier.

Bristande resurser alt effektivt ta sig an forskaruppfinningar var en a1*

anledningarna till att uppfinnarkontoret år 1961, då kontoret var enda

serviceorgan för samtliga kategorier av fria uppfinnare, hemställde hos

Kungl. Maj :t om utredning angående effektivare nyttiggörande av uppfin­

ningar. Innan Kungl. Maj :t ännu hade fattat beslut om utredning bildades

EFOR av Tekniska forskningsrådet och Malmfonden med uppgift att för-

6f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

169

170

medla forskaruppfinningar till lämpliga exploateringsföretag. Erforderliga

medel för detta ändamål kunde härigenom lämnas i fria former nr de re­

lativt stora anslag som står till förfogande för teknisk forskning. De båda

stiftarna, som representerar speciella uppgifter inom den tekniska forsk­

ningen och det industriella exploateringsarbetets områden, lämnade direk­

tiven för EFOR:s verksamhet och tillsatte dess styrelse.

Uppfinnarkontorets verksamhet i vad avser övriga kategorier av fria

uppfinnare har sedan EFOR:s tillkomst pågått med oförändrade resurser i

väntan på resultatet av den pågående utredningen om kontoret. Den största

delen av denna verksamhet gäller problem av annan natur än dem som

gör sig gällande för forskaruppfinnarna. Ledningen av en sådan verksam­

het bör därför i framtiden, liksom hittills, ligga hos en styrelse med speciell

inriktning på och erfarenhet av den fria uppfinnarverksamhetens problem.

Den upprustning på den fria uppfinnarverksamhetens område, som nu

ställts i utsikt, bör också i främsta rummet inriktas på den eftersläpning

som uppstått för de fria uppfinnarna ur andra kategorier än forskarna.

Kontoret anser sålunda att Svenska uppfinnarkontoret och EF OR hör

fortsätta verksamheten såsom av varandra oberoende organ, men i intimt

samarbete där detta är möjligt. Såsom ett lämpligt område för detta sam­

arbete vill kontoret nämna patentverksamheten, för vilken uppfinnarkon­

toret sedan många år har en särskild avdelning, relativt väl tillgodosedd

med personal.

Sammanfattning

Tanken att samordna statens insatser på området för teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete synes kontoret ändamålsenlig. Under

förutsättning att den realiseras får kontoret med hänvisning till vad ovan

anförts föreslå

att förvaltningen av de i promemorian berörda institutionerna och medels­

fördelningen anförtros åt skilda organ,

att i de nämnda organen skall ingå ledamöter med kunskap och erfaren­

het om de olika faserna inom den fria uppfinnarverksamheten och de en­

skilda uppfinnarnas problem,

att den av kontoret bedrivna verksamheten anförtros åt en särskild stif­

telse — benämnd Svenska Uppfinnarkontoret — inordnad under det före­

slagna medelsfördelande organet,

att de funktioner som fyllts av det nuvarande kontorets representantskap,

styrelse och nämnd övertages av en styrelse på omkring fem personer ut­

sedda av Kungl. Maj :t på förslag av olika organisationer samt

att stiftelsens verksamhet bedrivs under självständig ledning i nära sam­

arbete med EFOR och andra institutioner inom den föreslagna organisa­

tionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

6. Ingeniörsvetenskapsakademien

Sammanfattning

Akademien instämmer i promemorians allmänna uppfattning om den

tekniska utvecklingens betydelse men vill framhålla

att utvecklingsarbetet huvudsakligen sker inom industrin som har pro­

duktions- och marknadsföringsresurser

171

att den statliga aktiviteten därför bör inriktas på att med generellt ver­

kande metoder underlätta för industrin att avdela resurser för utveckling

att dessutom specifikt stöd bör utgå till projekt, som genom sin storlek

eller risk inte rimligen kan bäras av industrin

att en prioritering inte får genomföras så att den hindrar stöd till de nya

projekt, som inte kan förutses och inte kan medtagas i en prioriteringsplan.

Akademien yrkar

att möjligheterna till generellt stöd åt forsknings- och utvecklingsverk­

samhet utredes

att vidgad avdragsrätt för bidrag till forskning och forskningsstödjande

ändamål införes.

Industriforskningsutredningen har föreslagit ökat stöd för branschforsk­

ning. Akademien tillstyrker detta förslag och instämmer i utredningens

uppfattning att ett centralt organ bör handlägga branschforskningsfrågor

men vill understryka

att någon skarp gräns mellan specialinstitut och branschinstitut inte kan

dragas

att utredningen därför snarast bör behandla specialinstituten

att den föreslagna anslagshöjningen måste bedömas med hänsyn till att

på grund av utredningens arbete frågor om nya avtal under flera år inte

kunnat tagas upp

att frågan om bidrag till ett visst institut inte bör få bli beroende av om

det får förhandla bland de första eller de sista

att därför varje institut som fyller de allmänna krav utredningen uppstäl­

ler med rimlig sannolikhet bör kunna räkna med att få statligt stöd

att när förhandlingar om statliga bidrag kunnat genomföras för större

delen av de befintliga halvstatliga och privata instituten utredningens be­

dömning av medelsbehoven kan visa sig ha varit alltför snävt tilltagen.

Industriforskningsutredningen har även behandlat forskningsstationer.

Akademien instämmer i utredningens bedömning

att forskningsstationsverksamheten har betydelse för att underlätta mind­

re forskningsgruppers arbete

att därför nya forskningsstationer bör skapas.

Akademien hoppas att dess förslag om en forskningsstation i Göteborg

nu skall kunna snabbt genomföras sedan det tillstyrkts av utredningen.

Akademien förklarar sig i överensstämmelse med förslag i reservationen

till utredningens betänkande villig

att även i fortsättningen ansvara för planering och utredning av nya

forskningsstationer.

Akademien anser

att för hyran bör tillämpas bestämmelser som inte försämrar de nuva­

rande abonnenternas situation

att forskningsstationerna bör få ställning som fristående stiftelser med

särskilda styrelser.

I en promemoria från 1966 års Atomenergiutredning föreslås att basorga­

nisation i Studsvik organiseras som en forskningsstation och skiljes från

forskningsorganisationen.

Akademien konstaterar

att utrustningen i Studsvik till sin huvuddel är speciellt avsedd för forsk­

ning inom kärnenergi- och kärnforskning

att därför under överblickbar tid verksamheten i Studsvik kommer att

domineras av dessa områden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Akademien anser

att det därför endast kan innebära administrativa nackdelar att avskilja

administrationen från forskningen

att ställningstagandet till Studsviks framtida användning och därmed

till dess lämpliga organisation måste bli beroende av förslagen från atom­

energiutredningen om den framtida kärn- och kärnenergiforskningen.

Akademien yrkar

att förslaget att organisera Studsvik som en forskningsstation inte måtte

leda till beslut utan tagas upp när Atomenergiutredningens förslag i övrigt

föreligger.

Departementspromemorian understryker behovet av åtgärder för att ex­

ploatera forskningsresultat och uppfinningar.

Akademien anser

att insatserna för att underlätta exploatering av uppfinningar bör inten­

sifieras och större resurser användas i detta syfte

att EFOR och Svenska Uppfinnarkontoret har så likartade uppgifter och

arbetsformer att de bör sammanföras i en organisation

att denna bör organiseras som en fristående stiftelse.

Anslag till teknisk forskning föreslås i promemorian fördelade genom en

styrelse för teknisk utveckling genom medverkan av sex till åtta nämnder,

som skall ha beslutanderätt inom sina ansvarsområden.

Akademien framhåller

att promemorian med all rätt framhåller risken för splittring av de an-

slagsfördelade organen

att den föreslagna uppdelningen av anslagsbeliandlingen på ett antal be­

slutande nämnder därför är olycklig och inte bör genomföras

att fördelning av anslag bör göras av ett organ med ansvar inom ett brett

område.

_

Promemorian framhåller betydelsen av teknisk dokumentations- och in­

formationsverksamhet och föreslår att styrelsen för teknisk utveckling skall

ges ett allmänt ansvar härför.

Akademien instämmer i promemorians uttalande om dokumentationens

betydelse och framhåller

att insatser för effelctivisering av den tekniska dokumentationen bör avse

att skapa de grundläggande förutsättningarna härför genom utbildning av

dokumentalister och ökade litteraturinköp till de stora biblioteken

att den av TFR inledda verksamheten för teknisk dokumentationstjänst

i olika former måste fortsätta även om rådet omorganiseras och att tillräck­

liga ekonomiska resurser måste finnas tillgängliga

att branschdokumentation bör uppmärksammas vid planering av bransch­

institut

att stöd bör ges till publicering av forskningsresultat och till nomenklatur-

arbete.

Styrelsen för teknisk utveckling föreslås få ansvar för vissa internatio­

nella forskningslcontakter. IVA förutsättes dock handha de tekniska attaché­

ernas verksamhet.

Akademien framhåller

att den med tillfredsställelse noterar förslaget att den även i fortsätt­

ningen skall ha ansvaret för den tekniska attachéverksamheten

att det statliga stödet till denna verksamhet bör utgå direkt över stats­

budgeten till akademien

173

att medel bör ställas till akademiens förfogande för forskarutbyte och

annan kontaktverksamhet med utlandet

att särskilda anslag bör finnas tillgängliga för anordnande av interna­

tionella konferenser samt för resebidrag åt forskare.

Akademien meddelar att den är sysselsatt med en utredning av svenskt

medlemskap i internationella naturvetenskapliga och tekniska organisatio­

ner och beräknar att under våren 1968 kunna framlägga förslag till åtgär­

der för att effektivera informationsförmedlingen om organisationernas verk­

samhet.

.

Syftet med promemorians förslag uppges vara att skapa möjlighet till en

samlad överblick av de statliga åtgärderna för stöd till teknisk forskning

och utveckling.

Akademien påpekar

att den föreslagna organisationen endast avses omfatta en mindre del av

de statliga insatserna för teknisk utveckling

att de statliga institut, som utför teknisk forskning, inte föreslås ingå i

organisationen

att de stora utvecklingsprojekten inte föreslås ingå.

Akademien föreslår

att en delegation inrättas för samråd mellan departementen i forsknings­

frågor

att en översikt av de statliga instituten utföres

att de stora utvecklingsprojekten skall behandlas av den nya organisa­

tionen

. .

att problemen vid utvidgad statlig beställningsverksamliet av civilt ut\eck-

lingsarbete utredes.

Den eftersträvade samlade överblicken av statliga insatser för stöd åt tek­

nisk forskning och utveckling skall enligt promemorians förslag erhållas ge­

nom ett ämbetsverk — Styrelsen för teknisk utveckling.

Akademien framhåller att den föreslagna organisationen inte är tillfreds­

ställande

därför att den inte omfattar alla de statliga organ, som bör ingå om pro­

memorians syfte skall uppnås

därför att dess underordnade organ då blir alltför små

därför att samma organisation föreslås handlägga anslagsfördelande och

förvaltande uppgifter.

Akademien föreslår

att en anslagsfördelande och eu förvaltande myndighet inrättas. Den för­

ra skall fördela anslag motsvarande Tekniska Forskningsrådets och Malm­

fondens nuvarande område, disponera föreslagna anslag till resekostnader

och till internationella kongresser samt förmedla medel till stiftelsen EFOR.

Den senare styrelsen skall bl. a. ha överinseende över statliga institut som

bedriver teknisk forskning, halvstatliga bransch- och specialinstitut, ett

eventuellt kärnenergi- eller kärnforskningsinstitut samt eventuella liknan­

de organisationer.

Den föreslagna organisationen skall enligt uppgift införas från den 1 juli

1968.

Akademien framhåller

att om beslut om en ny organisation fattas under våren 1968 de nya orga­

nen inte kan vara färdigorganiseradc den 1 juli 1968

att om beslut om eu ny organisation kommer att fattas detta bör utfor­

mas som ett principbeslut som behandlas av riksdagen våren 1968 men att

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

174

den nya organisationen i så fall träder i kraft först från den 1 juli 1969,

så att tillräcklig tid erhålles för att förbereda övergången.

7. Aktiebolaget Atomenergi

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

Sammanfattning

Kärnkraftens betydelse i vårt land har alltmera accentuerats. Produktio­

nen av kärnkraft väntas sålunda öka från 1 TWh år 1970 till 39 TWh år

1980 och uppskattas till inte mindre än 90 TWh år 1985. I arbetet på en

svensk reaktorutveckling spelar Studsvik en avgörande roll. Under de när­

maste åren torde huvuddelen av resurserna i Studsvik behöva tas i anspråk

för verksamhet inom kärnenergiområdet. Den framtida användningen av

Studs\ik är emellertid i hög grad beroende av i vilken omfattning den

svenska kärnenergiutbyggnaden skall genomföras av svensk industri och

med svensk teknik. Frågan om de fortsatta statliga insatserna på kärn-

energiomradet utreds för närvarande av 1966 års atomenergiutredning, vars

slutbetänkande ännu inte föreligger. Bolaget har här för sin del utgått från

att den verksamhet i Studsvik, som föreslagits i bolagets senaste petitaskri-

velse, skall komma till stånd.

Varken i Studsvikspromemorian eller i departementspromemorian har

tillräckligt vägande skäl redovisats för att nu ändra organisationen av

Studsvik. Statsmakternas beslut i anledning av atomenergiutredningens slut­

liga förslag bör avvaktas. Om man trots detta nu önskar göra den i prome­

moriorna föreslagna ändringen av Studsvik, så att forskningsstationen får

en mera fristående ställning under en särskild styrelse, måste en förutsätt-

ning vara, att man får en praktisk organisationsform. Denna styrelse skulle

i så fall kunna äga mark och byggnader samt prioritera användningen av

sådana resurser som används gemensamt av olika intressenter liksom an­

svara för den långsiktiga planeringen av dessa resurser. Bolaget, som nu

svarar för den övervägande delen av insatserna i Studsvik, borde då handha

det operativa ansvaret för tekniska och administrativa funktioner av allmän

karaktär. Styrelsen för Studsvik borde sålunda uppdraga åt bolaget att så­

som entreprenör på dessa områden driva Studsvik. Bolaget biträder uttalan­

det i departementspromemorian, att de resurser som praktiskt taget helt ut­

nyttjas för kärnenergiutveckling eller annan speciell verksamhet skall stå

under respektive huvudintressents ansvar.

Erfarenheterna av den hittillsvarande organisationen i Studsvik har i

stort sett varit goda. De utomstående forskare som kommit dit har där fun­

nit goda och effektiva arbetsförhållanden. Bolaget måste dock konstatera,

att till Studsvik inte i större utsträckning förlagts sådan verksamhet utan-

„.k.ärnener§iområdet’ ddr lJ°lagets forskningsstation erbjudit särskilt goda

möjligheter för forskning och utvecklingsarbete. Åtgärder i detta syfte bör

vidtagas. Detta är också fullt möjligt med den organisationsform som nu

finns i Studsvik.

Bolaget föreslår därför att i avvaktan på atomenergiutredningens betän­

kande den hittillsvarande organisationen i Studsvik får bestå, varigenom

man kan bibehålla en rationell drift och undvika dubbelarbete. De "medel

som krävs för att åstadkomma eu breddning av verksamheten i Studsvik

bör nu ställas till förfogande. Skulle verksamheten i Studsvik utanför kärn­

energiområdet framdeles komma att öka väsentligt, kan en förändrin0- av

organisationen i Studsvik bli aktuell.

175

Bolaget finner flera skäl tala för att den föreslagna myndigheten för tek­

nisk utveckling i sinom tid kommer till stånd. En angelägen satsning är

att nu höja anslagen till teknisk forskning och utveckling.

En viktig servicefunktion för forskning och utveckling är ökade insatser

för den tekniska dokumentationen. Bolaget har på detta område drivit ett

omfattande utvecklingsarbete med användning av automatisk databehand­

ling och är berett fortsätta dessa insatser.

Såsom bolaget tidigare föreslagit bör reaktorn R1 överföras till tekniska

högskolan i Stockholm. Om man skulle införa en ny organisation i Studsvik,

bör denna få en lokal karaktär. Det finns salunda inte tillräckliga skäl att

i denna organisation inordna verksamheter i Stockholm såsom R1 eller

IVA:s försöksstation.

I den föreslagna myndigheten för teknisk utveckling bör ingå företrädare

för den högre tekniska utbildningen. Utöver nämnderna för olika delom­

råden bör också finnas en nämnd med en mera allmän teknisk inriktning.

8. Stiftelsen för Exploatering av Forskningsresultat, EFOR

I departementsförslaget ingår som Bil. 1 en kortfattad redogörelse för

existerande organ och verksamhet inom teknisk forskning och industriell

utveckling, i vilken EFOR:s ändamål och verksamhet sammanfattats på

sid. I: 54—55. I denna sammanfattning uttalas bl. a. att EFOR:s huvudupp­

gift är att fungera som kontakt- och serviceorgan åt forskare och näringsliv,

framför allt i exploateringsfrågor, medan stiftelsen däremot inte lämnar di­

rekt finansiellt stöd. Serviceuppgifter, förmedling a.v forskningsresultat och

rådgivning åt uppfinnare, vilka tre uppgifter samtliga tillhör EFOR:s verk­

samhetsfält, kommenteras i departementsförslaget på sid. 49—51.

EFOR:s huvuduppgift är att förmedla överföringen av forskningsresultat

till näringslivet-industrin. Denna huvuduppgift innebär följande moment:

1. Uppsökande och insamling av nya resultat av forskning vid universitet,

högskolor och andra allmänna forskningsinstitutioner.

2. Utsortering av sådana objekt som är eller kan utvecklas till lämpliga

exploateringsobjekt för näringslivet.

3. Bedömning av de utvalda objektens nyhetsvärde och patenterbarhet.

4. Utarbetande av grundläggande patentansökningar.

5. Marknads- och lönsamhetsbedömning.

6. Uppsökande av lämpligt exploateringsf öretag och ledning av försälj-

ningsförhandlingar med detta.

7. Utarbetande av avtal dels med upphovsmannen/for skaren, dels mellan

denne och exploatören. Att märka är att EFOR härvid är förmedlare och

icke partsombud.

EFOR har emellertid under sina nu tilländalupna fyra verksamhetsår även

tilldelats andra uppgifter dels från stiftarna, dels från INFOR. Dessa upp­

gifter är huvudsakligen av följande art:

8. Förvaltning i vissa ärenden av medel anslagna av TFR med uppdrag

att överenskomma om villkor för återbetalning samt övervakning av an­

slagens användning och i förekommande fall att återbetalningen fullgöres.

9. Undersökning och bedömning av särskilt mindre företags lämplighet

och förutsättningar som mottagare av investeringsbidrag från INFOR.

10. Utredning och analys av patentsituationen i vissa projekt för vilka

ekonomiskt stöd sökes från INFOR.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

176

11. Allmän rådgivning till industriella och andra forsknings- och utveck­

lingsavdelningar om hur och hos vem anslag eller bidrag för forsknings- och

utvecklingsarbete kan sökas.

o ?99^.:.S Oftare, TFR och Malmfonden, som ursprungligen beslutat en 5-

ang forsoksperiod för EFOR-verksamheten, har också efter knappa fyra års

forsokstid funnit att denna verksamhet varit så riktig och framgångsrik att

den borde permanentas och samtidigt utbyggas för att bättre tillfredsställa

det vaxande behovet.

Denna önskade utbyggnad av EFOR har varit föremål för diskussion

inom styrelsen som därvid uppdragit åt verkställande direktören att i sam-

rad med Malmfondens direktör och TFR:s sekreterare utarbeta ett förslag-.

Ett preliminärt sådant förslag har överlämnats till styrelserna för TFR

Mahnfonden och EFOR men inte blivit föremål för närmare behandling

eller ställningstagande inom dessa styrelser på grund av den mellankom-

mande Promemorian från finansdepartementet om den nya styrelsen för

teknisk utveckling.

De olika aktiviteter som enligt ovan åvilar EFOR-verksamheten ställer

krav inte bara pa visst specialkunnande utan framför allt på bredd och

erfarenhet om vårt lands näringsliv och goda kontakter med dess olika

representanter. Detta gäller inte endast den anställda personalen utan även

styrelsemedlemmarna.

Flera av aktiviteterna måste vara av konfidentiell natur och beläggas med

sekretess för att inte patenteringsmöjligheten skall spolieras eller exploa-

torens sjalvklara krav på att hans planerade verksamhet inte i otid kommer

tdl konkurrenternas kännedom åsidosättes. Dessa krav kan inte utan sär-

skdda åtgärder tillfredsställas inom en statlig institution, som lyder under

offentlighetsprincipen.

Vissa åtgärder såsom beslut om patentering, om denna även skall ut­

sträckas utanför Sverige och i så fall till vilka länder, om man skall utlägga

tillverkning och provning av en prototyp in. in., måste ofta kunna vidtagas

man dröjsmål och kräver därför en smidig och efter de varierande förhål­

landena lätt anpassningsbar beslutsmekanism med möjlighet att inom viss

ram delegera beslutsfattandet även till vissa tjänstemän i ledande ställning

Av de tidigare uppräknade olika momenten i EFOR:s förmedlande verk­

samhet torde framgå att åtminstone de under punkterna 2—7 angivna akti­

viteterna även åvilar Svenska Uppfinnarkontoret för dess klienters räkning.

V ad sedan beträffar rådgivning till uppfinnare så är detta en sida av verk­

samheten som inom EFOR huvudsakligen koncentreras på de konkreta pro­

jekten medan den rådgivande verksamheten inom Uppfinnarkontoret även

har en mera allmän innebörd. Likheten i den praktiska verksamheten är

emellertid stor även inom denna sektor.

Utan att ha haft någon som helst kännedom om planerna på en ny »Stv-

relse för teknisk utveckling» har utredningen rörande Svenska Uppfinnar­

kontoret kommit till den slutsatsen att en ökad samordning mellan Upp­

finnarkontoret och EFOR bör eftersträvas på grund av den stora överens­

stämmelsen mellan dessa båda institutioners arbetsuppgifter. Skillnaderna

dem emellan hänför sig huvudsakligen till olikhet i klientel.

Det är EFOR:s uppfattning att en sådan ökad samordning bör såsom

föreslås i Promemorian resultera i en sammanslagning. I exploateringsför-

medlingen är det ju inte fråga om tillvaratagande av vissa person- eller

yrkesgruppsintressen utan om omhändertagande av goda uppfinningar och

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

innovationer oberoende av vem som är upphovsman, så att dessa kommer

t"! nytt» for vart näringsliv och därigenom för hela landet.

Beträffande den juridiska formen för ett serviceorgan bestående av en

sammansiagnmg av Uppfinnarkontoret och EFOR synes de ovan redovisade

aktiviteterna tala för en fristående stiftelse, som även enligt allmän upp­

fattning bland saval industrimän som uppfinnare och forskare dels anses

kunna arbeta smidigare, dels vara lättare att kontakta och förhandla med

an en avdelning 1 ett ämbetsverk.

Serviceverksamheten 1 form av en stiftelse synes även vara tänkt som ett

alternativ 1 Promemorian, där det på sid. 49 anföres: »Beträffande vissa

"PPt1”er av servicenatur kan det vara lämpligt att åtminstone tills vidare

inbehalla nuvarande decentraliserade system».

,e* Styrelse för teknisk utveckling med uppgift att fördela statliga

medel till tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete kommer till stånd, bör

denna bil huvudman för en i stiftelseform genomförd sammanslagning av

Uppfinnarkontoret och EFOR liksom denna styrelse i Promemorian före­

slagits fa huvudmannaskapet för stiftelsen Malmfonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

177

Sammanfattning:

Mot bakgrunden av ovanstående utredning vill styrelsen för EFOR uttala •

att 1 framtiden EFOR och Svenska Uppfinnarkontoret sammanslås till’

organisation;

en

att den sammanslagna organisationen ges formen av en stiftelse-

att om en styrelse inrättas med uppgift att fördela statliga medel till tek­

nisk utveckling, denna styrelse får huvudmannaskapet för stiftelsen

9. Stiftelsen Malmfonden för forsknings- och utvecklingsarbete

I stort sett har styrelsen tolkat Promemorians förslag så att det skulle

“ara d(ds en delegering av samordningsfrågor inom det berörda om­

rådet från Kungl. Maj:ts kansli till den nya organisationen dels en ratio-

nalisering av kansliförhållandena och ett underlättande av samarbetet vid

berörda råd och fonder. Samtidigt kan de nuvarande fördelarna av att fors-

kare och industrirepresentanter aktivt engageras i ansvaret för beslut om

anslagsfördelningen kvarstå och förstärkas.

Mot bakgrunden av nämnda huvudlinjer, mot vilka Malmfondens styrelse

icke har nagot att invanda, föreslås i Promemorian, att en särskild styrelse

for teknisk utveckling (STU) skall inrättas, vars uppgift bland annat skall

vara att fordela det statliga stöd, som i olika former lämnas till teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete.

o, STU av_ses skola överta TFR:s och Malmfondens uppgifter alt lämna stöd

åt forskningsprojekt. Prövningen av forskningsbidrag skall bygga på ett

system med ett antal nämnder under det nya organets styrelse, omfattande

storre sakområden. Nämnderna, vilkas ledamöter skall utses av styrelsen

bor utöva beslutanderätten i sådana ärenden inom den ram som styrelsen

anger. I nämnderna skall ingå högt kvalificerade forskare och företrädare

for industrin.

Malmfonden avses skola bibehållas som en av styrelsen förvaltad stiftelse.

Vid sidan av den nu nämnda verksamheten tilldelas STU andra betydan-

de och for den industriella utvecklingen viktiga uppgifter.

178

Bland annat skall STU inriktas på stöd åt kollektiv industriell forskning

och vara sammanhållande organ för det avtalsbundna samarbetet med in­

dustrin. Vidare skall STU vara centralt organ för planering och samordning

av informations- och dokumentationsfrågor och handha vissa speciella upp­

gifter av servicekaraktär.

Den närmare utformningen av STU:s organisation och administrationen

av dess verksamhet har tills vidare lämnats öppen. Statskontoret har fått

i uppdrag att utreda dessa frågor.

Malmfondens styrelse anser sig böra begränsa sitt yttrande till att avse

huvudsakligen den verksamhet som hittills bedrivits av fonden. Emellertid

vill styrelsen inte underlåta att framhålla, att det är mycket stora och vikti­

ga områden som STU:s verksamhet skall omfatta. Även om man utgår ifrån

att erfarenheterna från de hittillsvarande organen så långt som möjligt till­

var atages, måste det ta tid för STU att finna sin form och att växa in i sina

uppgifter. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas huruvida icke uppbyg­

gandet av organisationen bör ske i etapper. En lämplig lösning skulle kunna

vara att TFR och Malmfonden under en första tidsbegränsad period får

kvarstå och, med den anknytning till STU som befinnes lämplig,^ handha de

uppgifter som för närvarande ankommer på dem. STU skulle i så fall under

den första tiden kunna ägna sig åt den övriga verksamheten, särskilt den

kollektiva industriella forskningen och branschforskningsinstituten, vilka

påkallar både nyorientering och en skyndsam behandling. Under övergångs­

tiden skulle STU då själv kunna medverka till en lämplig administrativ lös­

ning av inordnandet av TFR:s och Malmfondens uppgifter i STU:s orga­

nisation. Härigenom skulle det sannolikt bli lättare att åstadkomma den

kontinuitet i verksamheten, som även enligt Promemorian är önskvärd.

Malmfondens styrelse övergår härefter till att uttala sig om de förhållan­

den, som hänger samman med Malmfondens hittillsvarande erfarenheter

i dess verksamhet.

Det huvudsakliga motivet till bildandet av Malmfonden har varit att den

i första hand skulle stödja projektforskning, dvs. målinriktad teknisk forsk­

ning. Den skulle i detta avseende bl. a. utgöra ett komplement till framför

allt tekniska forskningsrådet (TFR), vilket visserligen redan tidigare hade

haft projektbunden forskning på sitt program men saknat resurser till att

främja den i den omfattning som var önsklig. Gränsdragningen mellan de

båda organen gjordes från början ganska flytande, bl. a. föreskrevs att

Malmfonden borde fondera den del av sina årliga anslagsmedel så att den

vid sidan av sin egentliga verksamhet kunde utgöra en strategisk reserv

till andra forskningsråd.

Redan från början etablerade Malmfonden ett ganska intimt samarbete

med TFR, varigenom huvudparten av de olägenheter, som skulle ha kunnat

uppstå genom de inexakta gränserna, eliminerats. Att båda organen kunnat

vara verksamma inom en gemensam sektor har medfört fördelar när det

gäller exempelvis stöd åt integrerade projekt, dvs. projekt som innefattar

både forskning i begränsad bemärkelse och utvecklingsarbete.

Under senare tid har Malmfonden alltmer inriktat sin verksamhet på

större relativt långsiktiga projekt med industriell tillämpning i sikte. De

flesla av dessa har varit av den typ som nämnts i föregående stycke. Stöd

åt forskning, som icke varit målbunden, har lämnats endast i mycket be­

gränsad omfattning.

Som framgår av Promemorian har stöd kunnat ges i form av bidrag utan

särskilda villkor om återbetalning eller, där vinst ansetts kunna uppstå vid

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

179

W1?Jeri^ aT ^fkoingsresultat, under villkor om återbetalningsskyldie-

hel Aveu dar den forstnamnda formen använts har sökanden generellt varit

vj-ldig att aterbetala bidraget om avsevärd vinst uppkommit av projektet

mom fem ar efter arbetets avslutande.

" ■*

som dork hhittrinidaie ,lm",jli-het att ställa förlustgarantier, en stödform

i! H- • \cke har fa§lts 1 anspråk. Orsaken torde vara att företagen

nit det förmånligare att soka finansiering från fonden än att självfinan-

förTän till projekt11061, lådande internräntekrav eller att binda säkerheter

1 F°h-J)rOJekt S°m erhållit 1)idrag utan särskilda villkor om återbetalning

bär bidragen genomsnittligt varit av storleken 0,3—0,4 miljoner kronor

odefävO Vn1Ak0rn? äterketalningsskyldighet har haft en genomsnittlig

2 , "! i ^ miljoner kr°nor. De sökta beloppen har varierat mellan

-0 oeh 30 miljoner kronor per ar med undantag av år 1966, då det sökta

beloppet okade till over 40 miljoner kronor. Även år 1967 är den sökta sum­

man väsentligt högre an det tidigare genomsnittet. Antalet beviljade projekt

'.ai varierat mellan 20 och 30 per år. Fonden har årligen erhållit 10 miljoner

kronor till verksamheten. Under år 1967 har viss återbetalning av bidrag

beslutats med ledning av slutrapporter från projekt.

8

Det bor framhållas att bidrag till industriföretag (med villkorlig åter-

betalningsskyldighet) som regel lamnats endast till täckande av halva pro­

jektkostnaden eller mindre. Malmfonden har funnit det mycket angeläget

att vederbörande sökande själv tar eu ganska betydande del av risken för

aU projektarbetet icke ger det resultat som beräknats

Av den redovisning av verksamheten som gjorts i Promemorian kan ut-

sas, att andelen stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet alltsedan

°.ndeils start ,Vant * vaxande. Denna form har undantagslöst tillämpats när

slod kunnats till industriföretag men har också i vissa fall kommit till an­

vändning da stöd utgått till enskilda forskare eller forskningsinstitutioner.

EXc™?t?1 ,1>a vllIkorens utformning lämnas i en härvid fogad bilaga.

Såvitt styrelsen kan bedöma har de regler som nu gäller för fondens verk­

samhet fungerat val Såväl industriföretag som enskilda forskare har i allt

storre omfattning anlitat fonden, vilket tyder på att den vunnit förtroende

1 vida kretsar.

Styrelsen vill 1 detta sammanhang även beröra samarbetet mellan Malm-

toiulen samt EF OR och INFOR. Genom EFOR:s tillkomst erhöll både TFR

och Malmfonden ett mycket värdefullt komplement. All målinriktad forsk­

ning maste bygga pa att de resultat som nås kan nyttiggöras på marknaden

\arje projekt maste bedömas med hänsyn härtill. Lika viktigt är det att de

framkomna resultaten verkligen konuner marknaden tillgodo genom exploa-

termg. Det samarbete som har ägt rum mellan Malmfonden och EFOR har

dar sa erfordrats möjliggjort en uppföljning av forskningsresultaten ända

tram till exploatering.

„4ve,n INF°R:s verksamhet har i viss utsträckning koordinerats med

lalmtondens. Det sista ledet 1 innovationskedjan, exploateringen, kräver

oftast bade mycket arbete och stora kostnader. Det är därtill riskfyllt. Ett

forskningsresultät kan i allmänhet icke utan vidare föras fram till indu­

striell tillverkning och exploatering. Ytterligare utvecklingsarbete, avseende

produktens anpassning till industriell drift, måste gå hand i hand med un­

dersökningar av vilken utformning av produkten som är mest lämpad för

marknaden. I nagra fall har forskningsresultat, som framkommit med stöd

av Malmfonden, kunnat överföras till INFOR för vidareutveckling och ex-

180

ploatering. EU mindre antal ansökningar, som legat på gränsen mellan fon­

dens och INFOR:s verksamhet, har också övertagits av INFOR.

Sedan ett par år tillbaka har TFR, Malmfonden, EFOR och INFOR haft

kanslilokaler i samma byggnad. Malmfonden och INFOR har haft gemen­

sam kanslipersonal. Det liar vidare överenskommits att all personal som är

anställd hos dessa två organ och hos EFOR vid behov skall kunna anlitas

av var och en av de tre institutionerna. Denna samordning har varit admi­

nistrativt förmånlig och har främjat institutionernas aktiviteter. Innan de­

partementspromemorian upprättades hade förslag framlagts om att ä^en

TFR:s kanslipersonal skulle inlemmas i den gemensamma kansliorganisa­

tionen och att en särskild kanslichef skulle stå i spetsen för denna.

Den koncentration av stödet åt teknisk forskning och utvecklingsaroete,

som föreslagits i Promemorian synes ligga i linje med erfarenheterna av

och de nuvarande arbetsmetoderna inom den verksamhet, som Promemo­

rian omfattar. Genom inrättandet av eu särskild resursfördelande och sam­

ordnande styrelse, STU, bör man kunna nå ett stöd åt teknisk forskning och

utvecklingsarbete, som effektivt kan medverka till en höjning av national­

produkten. Samtidigt måste emellertid framhållas att i en organisation

med den hredd över discipliner och det djup i integration som föreslås blir

kraven på de beslutande instanserna stora. Det gäller exempelvis att på elt

lämpligt sätt förena snabbhet och flexibilitet i det projekt orienterade ar­

betet med en god överblick över hela fältet. Det synes vara ett steg i rätt

riktning att i stor utsträckning inom STU delegera beslutanderätten, bl. a.

i sådana enskilda ärenden, varvid förutsältes att prövningen ankommer

på representanter för industrin och annan expertis. Beträffande organisa­

tionen i övrigt vill Malmfonden nu inte uttala sig, da det som förut nämnts

överlämnats åt Statskontoret att avge förslag härtill.

Malmfondens styrelse utgår från att fonden kommer att arbeta i stiftel­

seform under STU och med en ledamot av STU:s styrelse som ordförande

i stiftelsen. Vidare förutsätter Malmfonden att verksamheten i fortsätt­

ningen kommer att arbeta efter i stort sett samma mönster som föx näi\a-

rande, givetvis med tillvaratagande av de erfarenheter organisatoriskt och

arbetsmässigt som successivt vinnes. Det har varit en styrka att fondens

styrelse haft möjlighet till en individuell behandling av de enskilda pro­

jekten såväl i värderingshänseende som då villkoren för stöd utformats

mot bakgrunden av generella principer. Det bör stå stiftelsen fritt att även

i fortsättningen själv avgöra vilken sakkunskap som bör anlitas utom ellei

inom STU. Det är också önskligt, att stiftelsen får möjlighet alt »följa upp»

ärendena. Härför erfordras att den får full insyn såväl i det tekniskt-

vetenskapliga arbetet som i bidragsmottagarnas användning av beviljade

medel. Erfarenheterna indikerar att vinster i effektivitetshänseende kan

nås om det beslutande organet i mån av behov kan medverka till komplet­

tering av organisationen av ett projekt genom anknytning av expertis. Det

är i många fall vidare lämpligt att ett projekt indelas i etapper på sådant

sätt att ställningstagande kan ske stegvis. Inom ett projekt behövs ej sal-

lan utredningar som kan ge underlag för eventuell omprövning av arbetets

inriktning och omfattning.

Vad beträffar stiftelsens framtida arbetsområde föreslås i Promemorian

att denna skall begränsas till tekniskt utvecklingsarbete. Malmfondens

styrelse vill starkt ifrågasätta om detta är välbetänkt. Gränsen mellan tek­

nisk forskning och utvecklingsarbete är mycket svår att dra. Erfarenheterna

visar att även om en till synes tillfredsställande lösning av ett industriellt

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

181

inriktat projekt föreligger »på papperet» eller i form av ett laboratoriere-

sultat, så erfordras i allmänhet ytterligare betydande forskningsinsatser

innan projektet kan bedömas moget för industriell utveckling. Särskilt gäl­

ler detta den typ av projekt som fonden enligt nuvarande direktiv främst

skall inrikta sig på, nämligen de större långsiktiga projekten. Styrelsen

anser det i varje fall obehövligt att ändra stiftelsens stadgar för att be­

gränsa dess behörighetsområde. Det torde vara tillräckligt att i motiven

ange att den i sin verksamhet bör ge prioritet åt marknadsnära forsk­

ningsprojekt, dvs. projekt som huvudsakligen kräver utvecklingsarbete

och som samtidigt bedöms angelägna ur marknadssynpunkt. En sådan be­

skrivning bör emellertid inte utesluta att stiftelsen, om resurserna förslår

därtill, lämnar stöd också åt andra större, långsiktiga forskningsprojekt.

Styrelsen förutsätter vidare att stiftelsen samverkar med övriga beslutan­

de instanser på sådant sätt, att ansökningar som inkommer till stiftelsen

men på grund av bristande medelstillgång eller av andra skäl icke anses

kunna bifallas av stiftelsen, ehuru de bedöms värda att understödjas, efter

samråd med sökanden kan överlämnas till annan behörig instans för be­

handling.

10. Inöustriforskningsutredningen

I vissa delar av departementspromemorians inledande avsnitt lämnas en

allmänt hållen och översiktligt tecknad bakgrund till motiven för ett akti­

vare statligt engagemang i FoU-verksamheten. Genom de teoretiska resone­

mang som förs där görs måhända förväntningarna stora inför förslagsav-

snitten. Dessa delar kan emellertid, i varje fall isolerat, mera betraktas

som rena tekniska rationaliseringsförslag. Departementspromemorian be­

rör ej mera ingående forskningspolitikens och näringspolitikens mål och

medel, ej heller styrelsens roll i de samlade utvecklingsinsatserna. Den kon­

centration av flera nu existerande organ som promemorian utmynnar i kan

dock vara en lämplig åtgärd vid val av mål och medel inom ganska vida

gränser. Den torde få betydelse som ökad satsning på teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete i den mån den verkligen kan åstadkomma

den vidgade samverkan mellan stat och näringsliv som avsetts och erfor­

derliga medel härför ställs till förfogande. Riktlinjerna för den framtida

verksamheten och den organisatoriska uppbyggnaden är alltså frågor av

stor vikt. Utredningen förutsätter således att uttrycket »Ökad satsning» även

kommer att innebära ett ökat ekonomiskt stöd till teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete.

Av promemorians tabellmaterial framgår att de statliga anslagen till tek­

nisk forskning och utvecklingsarbete 1965/66 var omkring 250 milj. kr.

Industrins totala kostnader för forsknings- och utvecklingsverksamhet var

1963 680 milj. kr. De organisationer som promemorian föreslår skall föras

in under styrelsen beviljades enligt samma tabellmaterial 1966/67 statsan­

slag om tillsammans 33,8 milj. kr. Även om promemorian inte anger någon

ekonomisk ram eller programbudget för den föreslagna styrelsens verk­

samhet finner man med utgångspunkt från ovan angivna kostnader och

anslag att dess budget kommer att utgöra knappt fem procent av statens

och näringslivets totala satsning för teknisk forskning och utveckling.

I avsnittet Behov av aktivare statliga insatser anförs att »det nu fram­

står som angeläget att söka göra en samlad bedömning av den tekniska

182

och ekonomiska utvecklingens krav med avseende på forskning och inno-

vationsverksamhet i Sverige samt att mot bakgrund härav föreslå lämpliga

åtgärder». Promemorians förslag till åtgärder ställs emellertid inte mot

bakgrund av en sådan samlad bedömning som den förordar. Den berör en­

dast en liten del — om än speciell och väsentlig — av landets samlade tek­

niska forsknings- och utvecklingsinsatser. Av stor vikt blir därför hur den

föreslagna styrelsen inpassas i och samverkar med övriga utvecklingsinsat­

ser i näringsliv och samhälle. Den föreslagna organisationen belyses endast

översiktligt och det förutsättes att den skall få slutgiltig behandling i en av

Kungl. Statskontoret genomförd utredning. Därvid får man förutsätta att

särskild uppmärksamhet ägnas det vidare perspektiv som ovan antytts lik­

som de spörsmål som sammanhänger med den organisatoriska uppbvggna-

den av verksamheten.

Promemorians resonemang om att nödvändigheten av produktion i längre

serier skulle vara en av de pådrivande faktorerna vid det svenska närings­

livets pågående omvandling är inte helt relevant. Det är naturligtvis inte i

och för sig stora tillverkningsmängder som eftersträvas — tillverkningens

storlek bestäms av den mängd varor som kan avsättas — utan hög kon­

kurrenskraft. Ett medel att nå detta är låga tillverkningskostnader, vilket

förutsätter effektiv produktion. Effektiviteten främjas bl. a. av långa till­

verkningsserier och maximala sådana nås genom effektiv försäljning.' Efter­

som produktionens storlek måste rätta sig efter marknadens gäller att mark­

nadsföringen måste göras så effektiv att största möjliga marknadsandel

uppnås. Att enbart uppmärksamma forskningens roll är därför otillräckligt.

Även produktion och marknadsföring mås Le ses som nödvändiga delar av

näringspolitiken. Tendenser till övertro på tekniska innovationer och sats­

ning på teknisk forskning har förmärkts. Det förtjänar därför betonas att

endast om FoU-verksamheten samordnas med effektiv produktion och

marknadsföring blir FoU av värde för näringslivet. Det torde t. o. in. kunna

påstås att en habil teknik med kraftfull marknadsföring i varje fall på

kort sikt är ett bättre alternativ än en briljant teknik med bristfällig mark­

nadsföring. Man bör därför framhålla att FoU bara är en av flera lika vik­

tiga faktorer i företagens teknisk-ekonomiska utveckling.

Rörande tidsfaktorn i FoU betonas att man knappast kan dra upp några

generella regler. Tidsintervallet mellan forskningsrön och dess kommer­

siella utnyttjande är främst beroende av marknadens behov och av möj­

ligheterna att tekniskt och ekonomiskt tillgodose behoven.

I avsnittet 4.2 »Forsknings- och utvecklingsarbete sett från resursfördet-

ningssgnpunkt» görs ett par uttalanden om forskningsinsatsers optimalitet

som berör industriforskningsutredningens intresseområde.

Det anförs att »när den helt dominerande delen av ett lands FoU bedrivs

av enskilda företag med egna resurser finns skäl som talar för dessa ut­

gifter (FoU-utgifterna) blir underoptimala ...». Några övertygande skäl

redovisas inte och det kan vara på sin plats alt närmare granska påståen­

det. Kommersiella företag söker, mer eller mindre skickligt, fördela sin

resursanvändning på ett sätt som är optimalt med hänsyn till företagets

lönsamhet. FoU-insatsens betydelse för lönsamheten torde starkt ha ökat

under de senare årtiondena på grund av den tekniska utvecklingen. Visser­

ligen påstås det ofta i dagsdebatten att företagsledningarna är konservativa

i detta hänseende och därför inte låter utvecklingsinsatserna växa tillräck­

ligt snabbt. I allmänhet torde man emellertid numera inom företagen vara

så starkt medveten om FoU-insatsernas betydelse relativt andra företags­

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

183

verksamheter att den knappast kan ligga särskilt långt under optimum sett

från det enskilda företagets egen synpunkt.

Som promemorian påpekar kan man emellertid inte vänta sig att före-

tagsforskningen i särskilt hög grad skall vara inriktad på långsiktiga pro­

jekt och på grundläggande forskningsuppgifter, särskilt ej om flertalet före­

tag är små eller medelstora, eftersom sådan forskning ej skulle innebära en

optimal användning av företagets resurser. Denna forskning kan dock på

längre sikt ha stor betydelse för industrins utveckling, direkt eller indirekt,

bl. a. genom dess utbildningseffekt. Vad som är optimalt från det enskilda

företagets synpunkt behöver sålunda ej vara optimalt även från samhäl­

lets.

Då promemorian talar om att forskningsinsatsen är underoptimal måste

man avse underoptimalitet från samhällets, ej industriföretagens synpunkt

och om antagandet om underoptimalitet är riktigt ligger bristen sannolikt

inom den samhällsstödda sektorn av FoU-verksamheten och det är den som

måste ökas, för att komma närmare optimum. Ökningen kan ske antingen

genom ökad forskning vid akademiska och andra forskningsinstitut eller

genom samhällsbekostad FoU i industriföretag. Resonemanget stämmer

väl med promemorians allmänna tes att staten måste öka sina insatser på

teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, såväl genom rationali­

sering som genom ökade anslag.

Det anförs vidare att det blir allt väsentligare »att åstadkomma en riktig

balans mellan FoU på olika områden samt mellan grundforskning och inno-

vationsverksamhet». Detta är förvisso en viktig uppgift, den centrala i for­

muleringen av en samhällelig forskningspolitik. I den mån en sådan poli­

tik kan formuleras, vilket inte är säkert, åtminstone icke med anspråk att

äga giltighet för vida områden eller alltför långa tidsperioder, bör formu­

leringen bli en av styrelsens centrala uppgifter.

Det är därvid viktigt att observera att behoven på de olika områdena är i

princip oberoende av varandra. På varje område är forskning och utveck­

ling endast en bland flera åtgärder som måste vidtagas för att hålla en

önskad framstegstakt och uppnå uppställda mål. Den nödiga storleken av

FoU-insatsen liksom andra insatser är beroende av hur snabbt och hur

långt man vill att området skall utvecklas. Detta resonemang gäller fram­

för allt anslagen — även de statliga — till tillämpad forskning. Det samlade

behovet av forskningsanslag fås genom att addera delbehoven från varje

område — en addition vars betydelse ligger däri att anslagen skulle admi­

nistreras av ett och samma centrala organ.

Då det gäller anslag till grundforskning är det däremot knappast möjligt

att på något liknande sätt syntetisera ett anslagsbehov. Man får försöka

göra bedömningar på andra grunder, som måste bli lösare. Den tillämpade

forskningen bygger dock i hög grad på resultat från grundläggande forsk­

ning. En prognos för hur behovet av tillämpad forskning på olika områden

kommer att utvecklas kan vara vägledande för bedömningen av hur stor

insatsen på grundläggande forskning minst bör vara för att ge nödigt un­

derlag för den tillämpade. Man kan vidare utgå från de behov av forskning,

som hänger samman med den högre akademiska undervisningen. Ytterli­

gare en angreppsmetod är att inventera tillgången på högt kvalificerade

forskare och se till att dessa får rimliga resurser.

I promemorian anförs det som önskvärt att i ökad utsträckning inrikta

det statliga stödet på enskilda projekt t. ex. genom beställningar av utveck­

lingsarbete inom industrin. Initiativet till sådana beställningar bör kunna

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

komma såväl från statliga myndigheter och organ som från kompetenta

industriföretag.

Utredningen vill vidare anföra att man ej bör eftersträva att göra statens

stöd till industriell teknisk forskning och utveckling direkt inkomstbringan­

de för statsverket. Den tekniska forskningens och utvecklingens lönsamhet

bör i stället visa sig genom nya produkter, flera arbetstillfällen och ökade

skatteintäkter. Detta hindrar inte att återbetalningsskyldighet för statsan­

slag kan föreskrivas, när stödda projekt blivit vinstgivande.

Innan industriforskningsutredningen diskuterar den föreslagna organisa­

tionen vill utredningen betona framtida möjligheter alt inordna flera organ,

såväl finansierande som forskande. Det kan exempelvis ifrågasättas om

icke även den byggnadstekniska forskningen bör anses tillhöra styrelsens

intressesfär.

En brist i den nuvarande organisationen har varit den splittrade finansie­

ringen så till vida att en del av medlen anvisats över statsbudgeten medan

en del kommit från andra källor. Det har därför varit svårt att överblicka

statens stöd till teknisk forskning. Däremot kan som en viss fördel i den

nuvarande finansierande organisationen framhållas att anslagssökande kun­

nat vända sig till flera organ med äskanden.

Det bör observeras att ett av skälen för att tillskapa forskningsråden var

att undvika den lägre beslutsprocessen inom departementen. Råden har

avsetts kunna fatta relativt snabba beslut. Industriforskningsutredningen

har förlagt det organ som för statens räkning skall förhandla om stöd "till

kollektiv forskning utanför departementen, varigenom möjlighet till snab­

bare beslut skulle skapas än om besluten regelmässigt skulle fattas inom

regering—riksdag.

Något generellt självklart samband mellan styrelsen, SIB och utvecklings­

bolaget föreligger inte. Utvecklingsbolaget och banken bör därför förutsät­

tas arbeta på samma villkor som andra företag inom respektive områden.

Det är av stor vikt att åtskilja anslag till kollektiv forskning och det all­

männa forskningsstödet. När styrelsen åläggs ansvar för bl. a. den kollektiva

forskningen bör tillses att anslag till sådan forskning icke kan föras över

till eller sammanblandas med stöd till annan forskningsverksamhet, som

faller inom styrelsens ansvarsområde. Det stöd till allmän teknisk forskning

som hittills lämnats av tekniska forskningsrådet bör därför redovisas under

ett särskilt anslag.

Industriforskningsutredningen ifrågasätter vidare om inte Malmfondens

verksamhet som konsekvens av den organisatoriska uppläggningen bör upp­

höra som självständig stiftelse och dess medel direkt tillföras budgeten.

Från strängt logisk synpunkt borde även Norrlandsfonden inordnas i sty­

relsen.

I departementspromemorian föreslås Kungl. Maj:t utse ledamöter i de

kollektiva forskningsinstitutens styrelser. Utredningen anser i överens­

stämmelse med sitt tidigare avgivna förslag för sin del alt ledamöterna bör

utses av det centrala organet, dvs. styrelsen för teknisk utveckling.

I departementspromemorian uttalas vidare rörande statens stöd till den

kollektiva forskningen att styrelsen skall godkänna större ändringar och

upptagande av nya projekt inom ramen för de forskningsprogram, som

ligger till grund för träffade avtal. Industriforskningsutredningen anser i

enlighet med sitt förslag att avtal om statens stöd bör träffas på grundval

av framräknade kostnader för ett långsiktigt forskningsprogram. Det skall

därefter åligga institutsstyrelsen, vari ingår representanter för staten, att

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

185

bevaka att forskningsprogrammet genomförs inom en sålunda uppdragen

kostnadsram. Därvid förutsättes att institutsstyrelserna kontinuerligt prö­

var värdet av forskningsprogrammets genomförande och om skäl förelig-

gei företar nödvändiga ändringar i det uppgjorda programmet. Endast

om sådana ändringar är så omfattande att de inverkar på institutets

målsättning och allmänna inriktning bör i enlighet med utredning­

ens förslag godkännande inhämtas av de avtalsslutande parterna, dvs.

staten och industrin. Vi förutsätter, att institutsstyrelserna, vari ingår före­

trädare för såväl stat som industri, har kompetens att bedöma vilka änd­

ringar som kan erfordras inom avtalets ram. Utredningen vill vidare erinra

om sitt uttalande att i synnerhet vid längre avtalsperioder behov ofta upp­

står av att utvidga forskningsverksamheten utöver den kostnadsram, som

bestamts av avtalet. För att möjliggöra en sådan utvidgning utan att nya

avtalsförhandlingar skall behöva upptas bör — om behov därav anses före-

hgga — bestämmelser intas i avtalet om att ytterligare bidrag till en angi­

ven grans skall kunna utgå från stat och industri efter samma proportio-

nei, som gäller för avtalet i övrigt. Utredningen erinrar även om att mot-

svaiande ordning tillämpas rörande driften av t. ex. korrosionsinstitutet.

I departementspromemorian förutsätts att styrelsen skall kunna dispo­

nera resurser vid forskningsstationerna. Det uttalas vidare att forsknin°s-

stationernas organisatoriska ställning skall tas upp i samband med stats­

kontorets utredning. Industriforskningsutredningen har i sitt arbete haft

att behandla formerna för verksamheten vid den nuvarande forsknings-

stationen i Stockholm samt de ytterligare forskningsstationer som föreslås

tillkomma i första hand i Göteborg. Frågan om Studsviks organisatoriska

ställning och dess relationer till det av utredningen föreslagna centrala orga­

net bär däremot inte behandlats av utredningen. Utredningen vill för sin

del erinra om alt den beträffande den hittills bedrivna formen för forsk-

ningsstationsverksamhet förutsätter att lokala styrelser tillskapas med

kompetens beträffande dispositionen av de lokala resurserna. Frågan om

dispositionen av resurser vid forskningsstationen i Studsvik bör däremot

enligt utredningens mening behandlas sedan 1966 års atomenergiutrednin»

framlagt sitt slutliga betänkande.

Utredningen vill erinra om sin behandling av frågan om större forsk­

ningsanläggningar. Utredningen har därvid framhållit de problem som bör

beaktas i samband med tillkomsten av större forskningsanläggningar, som

mte kan förutses uppbyggda på mer än en plats i landet men som behöver

utnyttjas av forskare från åtskilliga institutioner. Utredningen föreslo" att

på det centrala organ som förutsattes handlägga ärenden rörande forsk­

ningsstationer även borde läggas uppgiften att medverka vid planering av

storre forskningsanläggningar för nationellt utnyttjande. Förslag om större

forskningsanläggningar av sådan typ borde därför enligt utredningens för-

s „ regelmässigt remitteras till det centrala organet, som borde svara för

nodvandiga utredningar eller kompletteringar med syfte att passa in för­

slagen i en prioritetsordning.

Beträffande styrelsens organisation är del viktigt att betona skillnaden

mellan a ena sidan administrativa uppgifter, tillsyn av underställda institut

osv. och a andra sidan den forskningsstödjande, anslagsgivande verksam-

heten.

Om de föreslagna nämnderna skall kunna bli effektiva bör de ha be­

stämda, avgränsade arbetsområden. Deras kompetens inom tilldelade om­

råden bör begränsas av de av dem disponerade medlens storlek. Nämn-

186

derna bör sålunda inom sina områden och inom den tilldelade ekonomiska

ramen fatta beslut oberoende av om de stödda projekten avser forskning

eller utveckling. Det torde emellertid icke vara möjligt att täcka hela det

område som den föreslagna styrelsen skall lämna forskningsstöd till med

ett begränsat antal nämnder. Vid sidan av dessa bör därför inrättas en

nämnd för allmänna tekniska forskningsfrågor. Denna nämnd bör till skill­

nad från vissa av specialnämnderna ha permanent karaktär och även kunna

föreslå att specialnämnder inrättas eller avskaffas. Den förutsättes vara av

mer policyskapande karaktär än de övriga nämnderna, varför det är lämp­

ligt att verkschefen är ledamot av denna allmänna nämnd. För att även i

övrigt skapa kontakt mellan nämnderna och styrelsen bör någon styrelse­

ledamot eller ledande tjänsteman ingå i övriga nämnder.

Ledamöterna Gralén och Malmström har ansett den forskningsstödjande,

anslagsgivande verksamheten vara så artskild från styrelsens övriga funk­

tioner och så väsentlig, att den bör organiseras fristående från styrelsen i

ett särskilt organ av forskningsrådskaraktär. Detta organ borde överta hu­

vuddelen av Tekniska forskningsrådets och Malmfondens funktioner. Leda­

möterna Gralén och Malmström har hänvisat till Tekniska forskningsrådets

remissyttrande, i vilket de medverkat och där deras här lämnade förslag

närmare utvecklats.

Industriforskningsutredningen vill erinra om att patentfrågor i utred­

ningens förslag behandlats i anslutning till branschforskningsinstitutens

lokala organisation och förvaltning.

Industriforskningsutredningen har enligt sina direktiv att utreda frågan

om uppdragsforskningsinstitut och överväga en organisation som förmedlar

och samordnar uppdragsforskning. Utredningen har i sitt förslag redogjort

för den uppdragsforskning branschforskningsinstituten bl. a. bedriver i an­

slutning till sådan dyrbar forskningsutrustning som är av intresse för flera

företag men som inte till rimliga kostnader kan anskaffas av ett enda. Där­

jämte bedriver specialforskningsinstituten uppdragsforskning inom de tek­

nologier de arbetar med. Exempel härpå utgör bl. a. isotoptekniska labora­

toriet och tekniska röntgencentralen. I detta sammanhang bör också konsta­

teras att institutioner vid de tekniska högskolorna bedriver uppdragsforsk­

ning i växlande omfattning.

Så kallade immateriella uppdragsforskningsinstitut förmedlar uppdrags­

forskning mellan näringsliv och högskoleinstitutioner. Som exempel härpå

utifrån kan nämnas bl. a. Selskapet for Industriel og Teknisk Forskning

(SINTEF) i Trondheim och Sentralinstitutt i Oslo. Dessa institut liksom

internationella institut med egna forskningsresurser, exempelvis Battelle,

Stanford Research Institute och Arthur D. Little, arbetar inom flera om­

råden av vetenskap och teknik. Enligt Industriforskningsutredningens me­

ning kan uppdragsforskning bedriven i lämpliga former utgöra en viktig

länk mellan universitet och" statliga institutioner å ena sidan och närings­

livet å den andra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

187

Bilaga 5

Statskontorets utredning angående organisationen av en styrelse

för teknisk utveckling, in. m.

1. Utredningsuppdraget

I finansdepartementets promemoria Ökad statlig satsning på teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete (Fi stencil 1967: 13) föreslås

ett särskilt verk styrelsen för teknisk utveckling — med uppgift att

svara för planering och samordning av de statliga insatserna på området.

Kungl Maj :t har genom beslut 8.12.1967 uppdragit åt statskontoret att i

huvudsak enligt de riktlinjer, som dras upp i departementspromemorian,

utreda organisationen för denna styrelse och de i anslutning därtill be­

rörda forskningsstationerna.

Under utredningsarbetet har kontakter förevarit med företrädare för

bl. a. AB Atomenergi, Ingeniörvetenskapsakademien, statens tekniska

forskningsråd, EFOR, INFOR och Svenska Uppfinnarkontoret.

2. Bakgrund

Ett stort antal institutioner, förvaltningar och företag är för närvarande

verksamma med teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Fi­

nansieringen av denna verksamhet sker i stor omfattning med statliga me­

del, dels direkt från statsbudgeten, dels genom anslag från statliga forsk­

ningsråd — främst TFR — Malmfonden, Norrlandsfonden, INFOR, EFOR

^venska Uppfinnarkontoret. Särskilda anslag utgår också från privata

stiftelser och donationsfonder.

Eu närmare beskrivning av berörda forsknings- och finansieringsinsti­

tutioner återfinns i departementspromemorian, till vilken här hänvisas. En

kortfattad redogörelse för de fem organ, vars verksamhet förutsätts bli över-

tord till styrelsen för teknisk utveckling synes dock i detta sammanhang

motiverad.

°

TFR har som huvuduppgift att främja teknisk forskning och dess nyttig­

görande mom näringsliv och samhälle och förfogar över ett forskningsan­

slag, t rån vilket medel efter ansökan utdelas till forskare vid universitet och

högskolor, industrilaboratorier, forskningsinstitut etc. Medlen delas ut för

ett år i sänder, ofta med förenklat förfarande vid fortsatt medelstilldelning.

Belopp upp till 300 000 kr. har rådet rätt att självt utdela, för större be­

lopp fordras Kungl. Maj :ts godkännande.

Genom sina nämnder — ofta tvärvetenskapliga ad hoc-grupper med en

radsledamot som ordförande — har rådet möjlighet att på olika sätt ta

initiativ till forskning inom eftersatta områden. "Anordnande av forskar-

konferenser, anställande av stipendiater och forskare, utdelande av rese­

stipendier är exempel på sådana åtgärder. Knappt hälften av de forskniims-

medel som rådet utdelar går till universitet och högskolor; som mottagare i

188

övrigt står industrier, branschforskning, IVA, enskilda forskare. Till rådets

förfogande står ett sekretariat på ca 20 personer.

Malmfondens huvuduppgift är att främja FoU-arbete som antingen har

omedelbar industriell anknytning eller genom sin omfattning eller lång­

siktiga karaktär inte kan hänföras till vederbörande forskningsråds om­

råde. Till Malmfonden har årligen sedan år 1961 avsatts 10 milj. kr. Fon­

den lämnar sitt stöd antingen som bidrag med eller utan återbetalnings-

skyldighet eller som förlustgarantier. Malmfonden samarbetar med tek­

niska forskningsrådet bl. a. därigenom, att ansökningar gällande stöd till

teknisk forskning normalt remitteras till tekniska forskningsrådet för ytt­

rande. Till Malmfondens förfogande står ett sekretariat på 4 personer.

Svenska Uppfinnar kontor et och EFOR har i viss mån likartade uppgifter.

Svenska Uppfinnarkontoret skall genom råd och anvisningar och i viss

utsträckning ekonomiska bidrag hjälpa uppfinnare att utveckla, nyttiggöia

och patentera uppfinningar. Verksamheten är av förhållandevis liten om­

fattning. EFOR — Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat — bil­

dades 1963 av tekniska forskningsrådet och Malmfonden.

EFOR har till huvuduppgift att verka för industriellt utnyttjande av

nya resultat av svenskt FoU-arbete, i första hand sådana resultat som kom­

mit fram med stöd från stiftarna. EFOR är ett rent serviceorgan och läm­

nar inte stöd för eventuell vidareutveckling, t. ex. prototyptillverkning. Så­

dant stöd lämnas i stället av INFOR och i vissa fall Malmfonden. EFOR:s

sekretariat består av 4 personer och Svenska Uppfinnarkontorets kansli

av 9 personer.

.

INFOR__Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat — inrattades

av riksdagen år 1963 med uppgift att göra tidsbegränsade finansieringsin­

satser i syfte att nyttiggöra resultat av forskning och uppfinnar verksamhet

genom industriell produktion och marknadsföring. Vid inrättandet anvi­

sades institutet ett investeringsanslag om 20 milj. kr. Fram till oktober

1967 bar sammanlagt 4,3 milj. kr. anvisats som lån till 18 olika projekt.

INFOR samarbetar med EFOR som har möjlighet att lämna INFOR ser­

vice särskilt ipatentfrågor. INFOR har gemensamt sekretariat med Malm­

fonden.

.

Gränserna mellan dessa organs verksamhetsområden torde i praktiken

vara tämligen diffusa, vilket kan ge upphov till oklarheter i kompetens­

fördelningen. Även ur administrativa synpunkter har den splittrade organi­

sationen vissa olägenheter. TFR, EFOR, Malmfonden och INFOR 1 gemen­

samt) samt Svenska Uppfinnarkontoret har samtliga egna sekretariatre­

surser för såväl allmänt administrativa göromål som utredningsverksam­

het.

I fråga om kollektiv forskning saknas för närvarande ett permanent stat­

ligt organ under departementsnivån med uppgift att samordna och svara

för del statliga engagemanget bl. a. i branschforskningsinstituten. Behovet

av en samordningsmyndighet har framhållits av industriforskningsutred-

ningen.

_

....

o .

I promemorian framhålls den splittring som för närvarande rader i frå­

ga om formerna för såväl det statliga stödet till teknisk forskning och in­

dustriellt utvecklingsarbete som information och rådgivning i samband

med exploatering av forskningsresultat och uppfinningar. En framgångs­

rik statlig stödverksamhet på skilda tekniska områden kräver vidare konti­

nuerlig rapportering och utvärdering av uppnådda resultat. I sjfte att

åstadkomma en samordning föreslås i promemorian en förstärkt, mer sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

189

manhållen organisation för dessa verksamheter inom ramen för ett statligt

verk — styrelsen för teknisk utveckling.

3. Styrelsens uppgifter och medel

Till den nya styrelsen bör enligt promemorian föras huvudsakligen föl­

jande arbetsuppgifter.

1. Fördelning av statligt stöd till teknisk forskning och industriellt ut­

vecklingsarbete dvs. den verksamhet som nu bedrivs av TFR, Malmfonden

och INFOR. Dessa organ skall därvid upphöra eller — i fallet Malmfonden

— kvarstå som en av av styrelsen förvaltad stiftelse.

2. Tillsynsuppgifter för branschforskningsinstitut och annat avtalsbun-

det stöd åt kollektiv forskning.

3. Förmedling av forskningsresultat till kommersiell exploatering, råd­

givning och finansiellt stöd åt uppfinnare samt förmedling av forsknings­

uppdrag; dessa serviceuppgifter fullgörs nu av EFOR och Svenska Upp-

finnarkontoret.

4. Internationellt tekniskt samarbete samt vissa planeringsuppgifter på

dokumentationsområdet.

5. Förvaltning av statsfinansierade forskningsstationer.

Styrelsen kommer att disponera ett brett register av finansiella stödfor­

mer.

För stöd till forskningsprojekt kommer styrelsen — på samma sätt som

TFR och andra forskningsråd nu gör — att disponera medel som är i prin­

cip bundna till projekt, vilka beskrivs till syfte, metod, tids- och kostnads-

omfattning i forskarens anslagsansökan.

Styrelsen kommer också att kunna träffa avtal om kontinuerliga drifts­

bidrag till institut för branschforskning eller annan kollektiv forskning,

där även andra parter binds vid finansieringsåtaganden. Dylika avtal god­

känns av Kungl. Maj :t. Denna stödform ger bl. a. möjligheter till uppbygg­

nad av forskningsenheter inom sådana forskningsområden som saknar

lämplig organisatorisk förankring i universitetsväsendet. Styrelsen kan vi­

dare delta i forskningsprojektens fortsatta utveckling mot industriella pro­

dukter och metoder. Stiftelsen Malmfonden ställs till styrelsens disposition

och reserveras i sin helhet för utvecklingsarbete. För samarbetet med in­

dustrin bör i fråga om dessa utvecklingsprojekt kunna utnyttjas de avtals­

former som utvecklats inom Malmfonden och INFOR.

Styrelsen kommer sålunda att kontinuerligt kunna stödja projekt från

s. k. fenomenorienterad forskning och idéarbete över funktionsanalys och

konstruktion, modellarbete och testning fram till teknisk finslipning, eko­

nomisk funktionell optimering och anpassning till industriell produktion

och marknadsföring. Stödformerna kan anpassas efter forsknings- och ut­

vecklingsgruppernas behov och villkor i varje särskilt fall. Möjligheten att

träffa avtal om driftsstöd till forskningsinstitut utgör därvid en väsentlig

vidgning av utvecklingsstödets former.

För att garantera kontinuitet i det statliga stödet och ett smidigt val av

stödformer bör projekten följas längre än vad som nu är brukligt i fråga

om projektbundna anslagsmedel. För dessa uppgifter behöver styrelsen dis­

ponera resurser för såväl informations- och utredningsarbete som möjlig­

heter till effektiv bevakning av den nyskapande teknologins utveckling:

inte minst på det internationella fältet.

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

4. Verksamhetsformer

4.1 Allmänna förutsättningar

I fråga om styrelsens organisation dras i departementspromemorian upp

vissa riktlinjer, som utredningen haft att utgå från i sitt arbete (s. 55 f».

»Styrelsen för teknisk utveckling bör stå under ledning av en av Kungl.

Maj :t förordnad styrelse med fem å sju ledamöter. Dessa bör representera

teknisk, industriell och ekonomisk sakkunskap. Verkschefen hör vara leda­

mot av styrelsen och tillika dess ordförande.

Som redan tidigare framhållits är det beträffande finansieringsuppgifter-

na angeläget att bevara fördelarna med nuvarande ordning, främst den in­

dividuella och högt kvalificerade prövningen av bidragsärenden. Detta bör

kunna ske genom att bygga den föreslagna styrelsens prövning av forsk­

ningsbidrag på ett system med nämnder. Nämnderna bör kunna biträda

styrelsen även i andra delar av dess finansierings- och kontaktverksamhet.

Systemet med nämnder möjliggör en viss specialisering vid prövningen av

bidragsärendena. Genom ärendenas ökade antal och komplexitet torde eu

sådan specialisering komma alt utgöra förutsättningen för en sakkunnig

bedömning. Liksom fallet är i de nuvarande organen bör högt kvalificerade

forskare delta i prövningen. Den ökade expertrepresentation som förslaget

om nämnder innebär, gör det även möjligt att ge företrädare för industrin

vidgat inflytande. Möjligheterna till beredning och uppföljning av ärende­

na bör också förbättras genom att styrelsen förser nämnderna med erforder­

liga utredningsresurser.

Nämnderna bör omfatta större sakområden, som gemensamt täcker hela

området för styrelsens finansieringsverksamhet. Deras antal torde böra

uppgå till sex å åtta. Olika principer för uppdelningen är tänkbara, exem­

pelvis efter tekniska fackområden eller industribranscher. Nämndernas an­

tal och arbetsområden bör fastställas av styrelsen, som även bör utse leda­

möter av nämnderna. I syfte att få till stånd en önskvärd cirkulation bör

det övervägas att begränsa ledamöternas mandattid på samma sätt som

gäller i flertalet forskningsråd. I ärenden om forskningsbidrag bör nämn­

den för varje sakområde utöva beslutanderätten inom den ram som styrel­

sen anger. När det gäller frågor om stöd till utvecklingsprojekt bär "där­

emot styrelsen själv fatta beslut, med biträde av sakkunniga inom och utom

nämnderna. Även i frågor om stöd åt kollektiv forskning bör styrelsen

vara beslutande efter hörande av den närmast berörda nämnden.

Beredningen av finansieringsärenden bör ske genom kvalificerad teknisk

personal hos styrelsen. Denna personal bör indelas i sekretariat som svarar

mot nämndernas arbetsområden. I sitt arbete bör sekretariaten få anlita

utomstående sakkunniga inom och utom nämndledamöternas krets.»

Utredningens förslag till organisation för det nya verket — som närmare

presenteras i nästa avsnitt — innebär i korthet, att verksstyrelse och nämn­

der skall biträdas av ett kansli med särskilda enheter för administration,

utredningar och information, planering och samordning, samt rådgivning

och service (se organisationsschema bilaga I).

Styrelsens uppgift som initiativtagare till nyskapande forsknings- och

utvecklingsarbete på det tekniska området kommer att ställa stora krav på

anpassningsförmåga och flexibilitet i organisation och arbetsformer. Be­

slutsfunktionerna inom styrelsen bör delegeras så långt detta kan ske, utan

att ledningsorganens möjligheter till överblick och initiativ förloras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

191

Uppgiften att planera och samordna teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete kräver en fortlöpande bevakning av forskningsutveckling­

en för att kunna omsätta nya erfarenheter i verksamhetsprogram. För avväg­

ningar mellan olika forskningsområden behöver vidare effekterna av både

enskilda forskningsprojekt och styrelsens insatser i stort systematiskt följas

upp och utvärderas. Den kvalificerade tekniska personalen kommer att be­

hövas för uppgifter, som faller på olika ansvarsområden inom styrelsen. Ett

omfattande samarbete mellan enheterna blir därför nödvändigt, bl. a. i form

av projektorienterade arbetsgrupper. En flexibel enhetsindelning' utan alltför

markerade gränser underlättar en fortlöpande anpassning av arbetsformerna

till utvecklingens krav.

Behovet av smidiga arbetsformer och klar ansvarsfördelning ställer stora

krav på rationell samordning och ledning. Ett styrsystem av programbudget-

typ — där olika aktiviteter regleras med hjälp av ekonomiska ramar och

resultaten systematiskt följs upp och utvärderas — tillämpas för närvarande

av Malmfonden och INFOR. Programbudgetering bör enligt utredningens

mening prövas inom den nya styrelsens hela verksamhetsområde.

Utredningen har funnit att kraven på funktionsduglighet och förmåga till

anpassning bör tillgodoses genom

— funktioner för bevakning av teknologins utvecklingstendenser, där nya

erfarenheter omsätts i handlingsprogram,

— delegering av beslutsfunktionerna,

— styrsystem som ger ledningsorganen ett fast grepp om verksamheten i

stort,

— en operativ organisation som möjliggör snabba förändringar i struktur

och arbetsformer.

4.2 Planering och anslagsteknik

Den faktiska påverkan som styrelsen kan och bör utöva på det tekniska

forsknings- och utvecklingsarbetet bör grunda sig på eu översiktlig plane­

ring. De finansiella stödformerna bör därvid utnyttjas som medel att leda

och styra utvecklingen mot mål som uppställs i verksamhetsplanerna. Sty­

relsen behöver för detta ändamål tillgång till anslagstekniker och system för

långtidsbudgetering, som tillåter uppföljning av hur uppställda mål realise­

ras i sak, tid och kostnader. Detta gäller stöd till såväl forskningsprojekt

som kollektiv forskning och industriellt utvecklingsarbete.

Långtidsplaneringen bör redovisas i de årliga anslagsframställningarna

eller i särskilda programförklaringar. Budgetplaneringen bör arbeta med

ramar för längre tidsperioder, inom vilka nystartade projekt kan fullföljas

och avtalade driftstöd inrymmas. Denna form av budget- och anslagsteknik

används för närvarande inom sådana områden som bostads- och skolbyg­

gande.

En tillämpning av motsvarande anslagsteknik på detta område skulle göra

det möjligt att garantera vissa forskningsprojekt finansiellt stöd under hela

forsknings- och utvecklingsskedet utan att därmed hindra andra projekt

genom stora reservationsbelastningar.

I fråga om avtalsreglerat stöd till kollektiv forskning — bl. a. bransch­

forskningsinstitut, förutsätter utredningen, att redan i avtalet anges den

huvudsakliga inriktningen av forskningsverksamheten. Den interna plane­

ringen och medelsdispositionen inom instituten bör ske efter projekt eller

projektgrupper och bygga på motsvarande sak- och tidsdisposition, som här

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

föreslagits för forskningsprojekt. Varje års projektbeläggning vid instituten

låser nämligen resurser även för kommande budgetår. Vid institutens pla­

nering bör därför särskilt uppmärksammas de alternativa möjligheterna att

frigöra resurser för önskvärda förändringar i forskningsinriktningen.

5. Organisation och arbetsfördelning

5.1 Verksstyrelse

Ämbetsverket leds av en styrelse bestående av 5—7 ledamöter med verks­

chefen som ordförande. Ledamöterna i övrigt bör företräda teknisk, indu­

striell och ekonomisk sakkunskap.

Till verksstyrelsens avgörande bör hänskjutas frågor av större betydelse

för verket och dess arbete. Bland dylika frågor må här nämnas

— viktigare frågor rörande organisation, arbetsordning och tjänsteföreskrif­

ter,

— förslag till anslagsframställningar hos riksdagen,

— översiktlig planering av stödet till teknisk forskning och industriellt ut­

vecklingsarbete,

— ärenden rörande stöd till kollektiv forskning eller industriellt utvecklings­

arbete samt i övrigt frågor av större ekonomisk räckvidd,

— allmänna riktlinjer och ekonomiska ramar för nämndernas och kansliets

verksamhet,

— tillsättning av ledamöter i nämnderna.

5.2 Nämnder

Den individuella och högt kvalificerade prövningen av ansökningar om

finansiellt stöd åt forskningsprojekt, som fordras vid styrelsens bidragspröv-

ning, bör bygga på ett system med nämnder. Nämndernas antal och arbets­

områden bör fastställas av styrelsen, som även utser ledamöter i nämnderna.

I fråga om stöd till forskningsprojekt bör nämnderna ha självständig beslu­

tanderätt inom de budgetramar styrelsen fastställer. Nämnderna bör vidare

kunna fungera som rådgivande och beredande instans till styrelsen vid för­

delning av finansiellt stöd till kollektiv forskning och industriellt utveck­

lingsarbete.

Olika principer för indelning i nämnder är tänkbara. Ett stort antal nämn­

der tillgodoser kraven på specialisering och hög kompetens inom varje sak­

område. Däremot blir överblicken och jämförelsemöjligheterna mindre, sam­

tidigt som vissa samordnings- och gränsdragningsproblem uppkommer. En

tänkbar differentiering är nämnder med huvudinriktning på

1. fenomenorienterad fysik och matematik, elektronik och materialveten­

skap,

2. fenomenorienterad kemi och biologi med tillämpning för kemisk och

medicinsk teknik,

3. tillverknings- och processteknik, systemutveckling, distributions-, trans­

port- och marknadsfrågor.

För att åstadkomma erforderlig samordning av nämndernas verksamhet

vill utredningen förorda, att chefen för utredningsenheten vid styrelsens

kansli får ställning som huvudsekreterare i nämnderna, alternativt enbart

rätt att närvara vid sammanträdena.

Nämnderna bör bestå av framstående företrädare för forskning, industri

193

och förvaltning. Garantier för successiv förnyelse kan åstadkommas ge­

nom att begränsa ledamöternas mandattid och lägga mandatskiftena om-

lott.

Styrelsens omfattande uppgifter under uppbyggnads- och initialskedet

talar enligt utredningens uppfattning för att interimistiskt endast utse en

nämnd. Under uppbyggnadsskedet bör denna å styrelsens vägnar kunna

handlägga flertalet frågor rörande bidrag till forskningsprojekt och i övrigt

fungera som rådgivande och beredande instans inom styrelsen. För ärenden

rörande industriellt utvecklingsarbete bör verksstyrelsen — om den så fin­

ner lämpligt — kunna inrätta en särskild nämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

5.3 Kansli

Beredningen av ärenden åt verksstyrelse och nämnder ställer krav på

k\ alificerade sekretariatsresurser inom styrelsen. Planerings- och sam-

oidningsuppgifterna fordrar särskilda resurser för såväl budgetering och

verksamhetsplanering som mer långsiktiga policyfrågor. Utifrån dessa och

andra krav på styrelsen föreslår utredningen en kansliorganisation med

följande enhetsindelning

— administrativ enhet,

— utrednings- och informationsenhet,

— planerings- och samordningsenhet,

— rådgivnings- och förmedlingsenhet

samt ett sekretariat åt den i det följande föreslagna nämnden för veten­

skaplig dokumentation (se även bilaga I).

Till administrativa enheten har — förutom gängse administrativa ären-

^en förts ansvaret för rationaliserings- och organisationsfrågor samt

programbudgeteringen inom verket.

Till utrednings- och informationsenheten har förts beredning av ären­

den rörande stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt. Styrelsens infor­

mations- och dokumentationstjänst bär knutits till denna enhet.

Till planerings- och samordningsenheten har förts frågor rörande dels

budget- och verksamhetsplanering samt internationella ärenden, dels över­

siktlig planering och långsiktiga utvecklingstendenser inom den tekniska

torskningen.

Till rådgivnings- och förmedlingsenhetem har förts ärenden rörande ser­

vice och finansiellt stöd till uppfinnare samt förmedling av forsknings­

resultat och forskningsuppdrag. För svårbedömda och komplicerade ären­

den angaende finansiellt stöd till uppfinnare har Svenska Uppfinnarkontoret

eu särskild rådgivande nämnd. Utredningen föreslår, att en motsvarighet

liar till må vid behov kunna inrättas vid styrelsen.

Sekretariatet åt nämnden för vetenskaplig dokumentation har tills vidare

mfogats i styrelsens kansli. Denna nämnd bör även i övrigt kunna repliera

pa styrelsens kansli.

1

Utredningen har gjort en översiktlig beräkning av personalbehovet och

personalkostnaderna vid styrelsens kansli under det första verksamhets­

aret. Denna beräkning återfinns i bolaga IT Härvid har inte andra personal-

oknmgar forutsatts än sådana som direkt kunnat hänföras till nya funk­

tioner inom styrelsen. Det bör ankomma på verksstyrelsen att närmare

bestamma, hur personalresurserna bör dimensioneras och fördelas på en­

heterna. I detta sammanhang får utredningen särskilt framhålla, att beho­

vet av utrednmgspersonal inte nu låter sig preciseras. Bl a med hänsyn

7

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

194

härtill förordar utredningen, att rekrytering av utredningsmän till styrel­

sen får ske genom arvodesanställning eller anlitande av utomstående ex­

pertis.

I det följande lämnas en översiktlig redogörelse för arbetsuppgifternas

fördelning på enheterna inom kansliet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

ADMINISTRATIV ENHET (A)

Ekonomiärenden

■— budgetfrågor (styrelsens verksamhet programbudgeteras)

— petitaarbete (i samverkan med övriga enheter)

— medelsförvaltning

— redovisning och kameral revision

— frågor om taxor och avgifter för forskningsstationerna

— rationaliserings- och organisationsfrågor inom styrelsen

Allmänna ärenden

— avtalsfrågor, äganderättsfrågor och andra juridiska ärenden

— upphandlingsgranskning

— personalärenden vid styrelsen och forskningsstationerna samt per­

sonal anställd på forskningsmedel

— registratur och arkiv

— kontorsservice (telefonväxel, expedition, skrivcentral etc)

Den ur ledningssynpunkt viktigaste uppgiften blir att fungera som sam­

manhållande enhet i programbudgetfrågor. Rationaliserings- och organisa­

tionsfrågor bör direkt åvila chefen för enheten. Enheten bör i övrigt svara

för administrativ service till övriga enheter inom styrelsen, bl. a. i juridiska

frågor. Styrelsen bör bl. a. i avtalsfrågor kunna anlita utomstående expertis.

UTREDNINGS- OCH INFORMATIONSENHET (U)

Berednings- och utredningsverksamhet

— sekretariat åt nämnderna

— beredning av ärenden rörande stöd till forsknings- och utveck-

lingsproj ekt

— särskilda utredningar åt styrelsen eller verksledningen

— rådgivning i bidragsärenden

— planering och uppföljning av enskilda projekt

— »teknisk sakrevision» (bl. a. kontroll av vetenskaplig utrustning)

Informations- och dokumentationstjänst

—- presskontakter, presskonferenser

-— utformning av pressmeddelanden, artiklar och notiser

— redigering av material till informationsverksamheten

— referering, indexering och klassificering av rapporter

— kontakter med annan teknisk dokumentationsverksamhet

Enheten förutsätts arbeta på två grupper, en för berednings- och utred­

ningsverksamhet och en för informations- och dokumentationstjänst.

Den utredningspersonal, som handlägger bidragsärenden, bör också sva­

195

ra för fortlöpande kontakt med forskningsprojekten och därvid ge råd och

anvisningar i bidragsärenden samt biträda vid tids- och kostnadsplanering

och svara för uppföljning av forskningsprojekten.

Till dessa uppgifter hör också kontroll av vetenskaplig utrustning, där

anskaffningen finansierats av styrelsen, kartläggning av ledig kapacitet

och rådgivning av nyanskaffningar.

Informations- och dokumentationstjänstens uppgift är främst att sprida

information om styrelsens verksamhet och aktuella forskningsresultat samt

att ge viss dokumentationsservice för styrelsens eget behov.

PLANERINGS- OCH SAMORDNINGSENHET (P)

Verksamhetsplanering

— långsiktsplaner för styrelsens verksamhet

— budgetplanering

— internationella ärenden

Allmänna forskningsfrågor

■— bevakning av långsiktiga utvecklingstendenser

— initiativ till FoU-arbete på angelägna områden

— verksamhets- och tidsplanering av pågående FoU-arbete

— uppföljning och utvärdering av styrelsens insatser

— ärenden angående stöd till kollektiv forskning

Kungi. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Enheten förutsätts arbeta på två grupper, en för verksamhetsplanering

och en för allmänna forskningsfrågor.

Med verksamhetsplanering avses här utformning av fortlöpande lång­

siktsplaner och ansvar för budgetplanering inom styrelsen. För dessa upp­

gifter fordras inte nödvändigtvis tekniskt utbildad personal. En effektiv och

realistisk planeringsverksamhet förutsätter, att samtliga enheter engageras

aktivt. Planeringsgruppens främsta uppgift blir därför att samordna arbe­

tet med och ansvara för utformningen av styrelsens verksamhetsplaner.

Till verksamhetsplaneringen har även förts ärenden rörande internatio­

nellt tekniskt samarbete. Dessa frågor som för närvarande handläggs inom

finansdepartementet, skall enligt promemorian överföras till styrelsen.

Översiktlig planering och bevakning av långsiktiga utvecklingstendenser

inom teknisk forskning har sammanförts till en grupp för allmänna forsk­

ningsfrågor. Till dess uppgifter hör även att omsätta nya erfarenheter i ini­

tiativ och handlingsprogram samt att följa upp och utvärdera styrelsens

verksamhet i stort.

196

Ilungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

RÅDGIVNINGS- OCH FÖRMEDLINGSVERKSAMHET

Service åt uppfinnare

— allmän upplysningsverksamhet och rådgivning

— förhandsgranskning av idéer och uppslag

-— bedömning av objektens nyhetsvärde och patenterbarhet

— råd och ekonomiskt stöd under utvecklingsskedet

— marknads- och lönsamhetsbedömningar

— hjälp med patentansökan och exploateringsavtal

Förmedling av forskningsresultat och forskningsuppdrag

— uppsökande verksamhet vid universitet, högskolor och forsknings­

institut

— förmedling av forskningsresultat till exploatering

— hjälp med nyhetsgranskning och patentering

— marknadsundersökningar, lönsamhetsbedömningar, marknadsfö­

ring

— förmedling av forskningsuppdrag

Enheten övertar de uppgifter som nu fullgörs av Svenska Uppfinnarkon-

toret och EFOR. Dessa verksamheter uppvisar många gemensamma drag,

vilket talar för en samordning. Utredningen har dock inte ansett sig böra

gå in på hur en sådan samordning lämpligen bör genomföras. Det bör an­

komma på verksledningen inom den nya styrelsen att närmare utreda den

interna organisationen av rådgivnings- och förmedlingsverksamheten.

6. Forskningsstationer

Enligt departementspromemorian bör den forskningsstation i Stockholm,

som nu administreras av IVA, delar av AB Atomenergis anläggningar i

Studsvik och forskningsreaktorn R1 överföras till en särskild förvaltnings­

organisation under överinseende av styrelsen för teknisk utveckling.

De 80—100 forskarplatser, som för närvarande finns disponibla i Studs­

vik, fördelar sig på ett flertal byggnader. Enligt uppgift från AB Atom­

energi torde det vara möjligt att genom omflyttningar åstadkomma mer

sammanhängande lokalutrymmen. Svårigheterna att utnyttja den lediga

kapaciteten ligger bl. a. i, att det programbudgetsystem med krav på full

kostnadstäckning, som tillämpas vid studsviksanläggningarna, saknar mot­

svarighet vid universitet och högskolor. Konkurrenssituationen för forsk-

ningsstationens tjänster blir därigenom snedvriden, inte minst beroende på

de betydande värden som där investerats i mark och byggnader.

AB Atomenergi har i sitt remissutlåtande över departementspromemorian

bl. a. lämnat vissa förslag rörande studsviksanläggningarna. Äganderätten

till mark och byggnader "i Studsvik skulle enligt bolaget kunna övertagas

av staten och förvaltas av en särskild styrelse. Finansieringsansvaret för

och prioriteringen av de resurser, som olika intressenter använder gemen­

samt, bör därvid överföras till en sådan styrelse. Ansvaret för tekniska och

administrativa funktioner vid studsviksanläggningarna skulle enligt detta

förslag ligga kvar hos AB Atomenergi, genom att bolaget såsom entreprenör

även i fortsättningen sköter drift och teknisk service.

Utredningen har funnit en lösning efter dessa riktlinjer ändamålsenlig

197

och föreslår, att AB Atomenergis ansvar för studsviksanläggningarna av­

vecklas i etapper. I en första etapp överförs därvid erforderliga mark- och

byggnadsresurser till staten, medan AB Atomenergi tills vidare sköter drift

och teknisk service. I en andra etapp bör hela ansvaret för studsviksanlägg-

ningarna övertagas av styrelsen för teknisk utveckling.

Praktiska skäl talar för en motsvarande lösning för forskningsstationen i

Stockholm och Rl-reaktorn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

7. Dokumentationsfrågor

I departementspromemorian framhålls behovet av ökad samordning och

gemensam planering av den dokumentations- och informationsverksamhet,

som för närvarande bedrivs vid statliga och enskilda institutioner och före­

tag. Kraven på internationell samverkan på detta område har ökat succes­

sivt, särskilt i fråga om metodutveckling, klassificering och brett organise­

rad litteraturbevakning. I promemorian diskuteras tre olika alternativ för

samordning av dokumentationsverksamheten inom landet. Övervägande

skäl sägs därvid tala för att skapa ett centralt organ för planeringen, me­

dan den operativa verksamheten även fortsättningsvis sköts av vederböran­

de fackorgan inom stat och näringsliv. Vidare anförs härom följande. »Ett

sådant system kan utan svårighet samordnas med den doknmentations-

och informationsverksamhet, som bedrivs inom näringslivet. Med hänsyn

till den centrala funktion, som den nya styrelsen kommer att få i frågor

rörande teknisk FoU förefaller styrelsen vara det lämpligaste organet för

att ta hand om den planerande verksamheten.»

Dokumentationsverksamhet skulle översiktligt kunna indelas i dokumen-

tationsforskning, dokumentationsrationalisering och dokumentationsser-

vice.

Med dokumentations forskning avses då närmast undersöknings- och ex­

perimentverksamhet inom områden som indexeringsteori, citeringsforsk-

ning, semantik, lingvistik och informationsbehandling. Dokumentations-

forskningen syftar till att utveckla system för bl. a. litteratursökning och

klassificering.

Med dokumentationsrationalisering avses här testning och anpassning av

tillgängliga metoder, system, maskiner och annan utrustning. Dokumenta­

tionsrationalisering förekommer för närvarande bl. a. vid vissa vetenskap­

liga bibliotek, större forskningsinstitutioner och företag.

Med dokumentationsservice avses litteraturbevakning, litteratursökning

och andra liknande tjänster till avnämare på skilda områden.

Det föreslagna centrala organets främsta uppgift blir att samordna re­

sursinsatserna, att initiera och främja angeläget forsknings- och utveck­

lingsarbete, att svara för långsiktig planering på dokumentationsområdet,

samt att fungera som nationellt och internationellt kontaktcentrum i doku­

mentationsfrågor.

Ansvaret för planering och samordning av dokumentationsverksamheten

bör enligt utredningen inte läggas på styrelsen för teknisk utveckling. Do­

kumentationsverksamhetens tvärvetenskapliga karaktär och dess betydelse

även för andra områden än teknisk forskning och industriellt utvecklings­

arbete talar för ett särskilt ledningsorgan med fristående ställning gentemot

styrelsen. Ledamöterna i detta ledningsorgan —• förslagsvis benämnt nämn­

den för vetenskaplig dokumentation — bör tillsättas av Kungl. Maj :t. En

198

successiv förnyelse av nämndens sammansättning bör åstadkommas på

samma sätt som föreslagits för styrelsens nämnder.

I fråga om ledningsorganets sammansättning vill utredningen endast ut­

tala, att där bör ingå företrädare för såväl forskning, dolcumentationsratio-

nalisering och dokumentationsservice som avnämarintressen. För att ge

nämnden erforderlig kontinuitet och stadga — inte minst i administrativt

avseende — föreslår utredningen, att verkschefen i styrelsen för teknisk ut­

veckling skall ingå som ledamot och ordförande.

Fördelarna med en nära anknytning av ledningsorganet till styrelsen för

teknisk utveckling ligger främst i möjligheterna att gemensamt utnyttja

administrativa serviceresurser och i styrelsens ställning som en betydande

intressent på dokumentationsområdet. Den föreslagna nämnden för veten­

skaplig dokumentation behöver för sin verksamhet därutöver tillgång till

sekretariatsresurser med specialinriktning på dokumentationsfrågor. Detta

sekretariat kan med fördel inordnas i styrelsens kansli. Utredningens över­

siktliga beräkning av personalbehov och personalkostnader för sekretaria­

tet återfinns i bilaga 2.

Utredningen har från flera håll uppmärksammats på liknande uppgifter

av stor betydelse för teknisk forskning och utveckling. Särskilt har därvid

framhållits den svenska normalieverksamheten för mått, mål och vikt samt

den tekniska nomenklaturens utveckling och användning. Specialsekreta­

riaten för dessa verksamheter -— vilka i likhet med dokumentationsverk­

samheten har många intressenter som avnämare — synes med fördel kunna

inordnas i styrelsens kansli. Denna fråga bör närmare prövas av den nya

styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

8. Övergångsanordningar och vidare utredningar

För handläggning av de praktiska frågor, som uppstår i samband med

övergången till den nya organisationen, bör interimistiskt tillkallas en sär­

skild organisationskommitté, lämpligen bestående av de personer som av­

ses ingå i den nya verksstyrelsen. Vidare bör det uppdras åt byggnadssty­

relsen att vidta de åtgärder, som kan fordras, för att tillgodose den nya sty­

relsens lokalbehov.

Den interna organisationen av styrelsens kansli — såsom arbetsordning,

administrativa rutiner och liknande — bör tas upp till behandling, så snart

den nya styrelsen inrättats och chefspersonalen tillsatts. Utvecklingen av

administrativa rutiner — anpassade efter styrelsens behov — kan väntas

kräva jämförelsevis stora arbetsinsatser, särskilt om programbudgetering

skall införas på dess verksamhetsområde. Det hör närmast ankomma på

styrelsen att — i samråd med riksrevisionsverket och statskontoret — när­

mare utreda hithörande frågor.

Organisationsschema

Bilaga I

STYRELSEN FÖR TEKNISK UTVECKLING

Nämnder

Verksledning

Administrativ

Enhet

A

Ekonomiärenden

Allmänna ärenden

Utrednings- och

inform ationsenhet

U

Planerings- och

samordn. enhet P

Berednings- och

utredningsverk­

samhet

Informations- och

dokumentations­

tjänst

Verksamhetspla­

nering

Internationella

ärenden

Forskningsinrikt­

ning och policy-

fråsor

Rådgivnings- och

förmedlingsenhet

R

Service åt

uppfinnare

Förmedling av

forskningsresultat

och forskningsupp­

drag

Sekretatiat för

vetenskaplig

dokumentation S

Initiativ

Planering

Samordning

Internationella

kontakter

Nämnden för

vetenskaplig

dokumentation

Forsknings-

stationer

Branschforsk­

ningsinstitut

K

u

n

g l.

M

a

j:

ts

p

ro

p

o

si

tio n

n r 68

å r

19

68

19

9

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 11

Beräkning av personalkostnader

Verksledning ...................................................................... 130 000

1 generaldirektör

1 sekreterare

Administrativ enhet ......................................................... 475 Q00

1 chef

Handläggande personal

1 byrådirektör (motsv)

1 kamrer

Assistenter (motsv)

1 chefssekreterare

2 assistenter

1 registrator

Biträdespersonal

1 telefonist

1 förste expeditionsvakt

1 expeditionsvakt

1 föreståndare för skrivcentral

5 biträden

Utrednings- och informationsenhet.............................. 525 000

1 chef

Handläggande personal

4 utredningsmän

1 redaktör

1 dokumentalist

Assistenter (motsv)

1 chefssekreterare

2 assistenter

Biträdespersonal

1 biblioteksbiträde

Planerings- och samordningsenhet................................ 350 000

1 chef

Handläggande personal

2 byrådirektörer

2 utredningsmän

Assistenter (motsv)

1 chefssekreterare

1 assistent

201

Rådgivnings- och förmedlingsenhet ............................ 565 000

1 chef

Handläggande personal

7 utredningsmän

Assistenter (motsv)

1 chefssekreterare

2 assistenter

Sekretariat för vetenskaplig dokumentation ........... 160 000

1 huvudsekreterare

1 utredningsman

1 assistent

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

7f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bilaga 6

PM angående ett statligt utvecklingsbolag

1. Inledning

En promemoria, som publicerades av finansdepartementet i november

1967 (stencil Fi 1967: 13), påvisar behovet av aktivare statliga insatser för

att stimulera tillämpad teknisk forskning och ge denna en inriktning, som

är gynnsam från såväl näringslivets som hela samhällets synpunkt. Som ett

medel för att tillgodose detta behov föreslås inrättandet av en styrelse för

teknisk utveckling, som skall verka för en samordnad och effektiv fördel­

ning av tillgängliga resurser inom olika områden. En huvuduppgift för den

föreslagna styrelsen skall vara att fördela det statliga stöd, som i olika for­

mer lämnas till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. I nämn­

da promemoria förebådas även inrättandet av ett statligt utvecklingsbolag,

som skall ha till uppgift att medverka till utveckling och exploatering av nya

produkter.

Innovationsverksamhet kan definieras såsom omfattande dels idéskapan-

de, dels bearbetning av en idé fram till den punkt där det föreligger en fär­

dig produkt om vars exploatering beslut skall fattas. Vid sidan av produk­

tens prestanda och marknadens behov blir beslutets riktning i hög grad be­

roende av om tillräckliga resurser finns för att effektivt marknadsföra pro­

dukten.

Idéskapande innebär utformningen av ett skissartat förslag till lösning av

hur ett existerande eller potentiellt behov skall kunna tillgodoses. Behovet

kan avse ny processteknik och nya produkter med eller utan ny teknik. För­

verkligandet av en idé kräver nästan alltid utvecklingsarbete men ofta krävs

också insatser av tillämpad forskning.

Det karakteristiska för s. k. utvecklingsbolag är att de i högre grad än

andra företag är inriktade på att uppsöka, initiera, utveckla och exploatera

innovationer. Mot bakgrund av behovet av en snabb teknisk utveckling och

en effektiv innovationsverksamhet fyller sådana bolag en väsentlig uppgift,

bl. a. genom att de kan komma att tjänstgöra som »katalysatorer» vid till­

varatagande av de nya kommersiella möjligheter, som ny teknik och nya

marknadsförutsättningar ger.

De totala insatserna på forsknings- och utvecklingsarbete (FoU) i Sve­

rige är betydande — ca 1,5 miljarder kronor per år — och kan väntas öka

ytterligare i framtiden. Dessa är dock inte något direkt mått på innovations-

verksamhetens omfattning även om utgifterna för grundforskning frånräk-

nas. Så är exempelvis kostnaderna för de senare leden i produktutveck­

lingen fram till marknadsföring inte inkluderade. Ett statligt utvecklings­

bolag liksom övriga redan existerande utvecklingsbolag har sin främsta be­

tydelse genom sin specialisering på initierande verksamhet på innovations-

området och inte genom den kvantitativa omfattningen av verksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

203

2. Allmän motivering

I den tidigare nämnda departementspromemorian föreslås olika statliga

åtgärder för att i första hand stimulera tillämpad forskning och ge denna

en inriktning, som ger maximal avkastning sett från samhällsekonomisk

synpunkt. Den tillämpade forskningen utgör emellertid endast en del av in-

novationsverksamheten. En snabb innovationstakt kräver också alt det ut­

formas en gynnsam miljö för idéskapande samt att tillräckliga resurser

ställs till förfogande för utvecklingsarbete, vilket i regel utgör en mycket

betydande del av ett projekts totala kostnader. Flera skäl talar för att ut­

vecklingsbolag härvidlag har en växande uppgift att fylla.

Utvecklingen inom näringslivet kännetecknas för närvarande av företa­

gens strävan till ökad specialisering. Denna bidrar till den högre effektivi­

tet, som är nödvändig i den hårdnande konkurrensen. Ett företags exploa­

tering av innovationer är ofta tämligen bunden till företagets produktions­

utrustning och varusortiment. Vid ökad specialisering ökar därför risken

för att vissa projektidéer förblir obearbetade trots att de skulle kunna vara

såväl tekniskt som kommersiellt intressanta om det fanns en lämplig före-

tagsram.

De projektidéer, som på detta sätt eventuellt kommer på mellanhand, kan

i första hand förväntas avse nya produkter grundade på ny och avancerad

teknik där det krävs betydande utvecklingskostnader. Tillföljd av sin ka­

raktär kan utvecklingsbolag här göra en insats genom att uppträda och

medverka som exploatörer.

I många fall består innovationer av sammansatta konstruktioner i form

av system, där kunnande från skilda tekniska områden kombineras på ett

förut okänt sätt. System kan vara av de mest skiftande slag. Generellt ut­

tryckt kan emellertid utformningen av system sägas innebära bestämning

av vilka funktioner, som skall utföras samt analys av det nödvändiga sam­

spelet mellan de olika tekniska komponenter, som tillsammans utgör ett

system, vid utförande av dessa funktioner. Med en alltmer breddad teknisk

utveckling ökar de potentiella möjligheterna att åstadkomma system och

innovationer förväntas också i ökad utsträckning bestå av system.

Föi att frambringa system krävs ofta samverkan över branschgränserna.

Samtidigt medför den ökande specialiseringen inom företagen dels att de

enskilda företagens möjligheter till överblick minskar, dels att större krav

ställs på samverkan mellan företagen för att åstadkomma innovationer. Det

finns därför ett växande behov av sådana utvecklingsbolag, som har speci­

ella förutsättningar att delta i samverkan av detta slag och bidra till att sam­

verkan etableras mellan företag.

Den växande omfattningen av de insatser, som erfordras för nya projekt,

accentuerar behovet av samarbete och samgående på detta område. Det är

inte hara tekniska problem, som måste lösas utan även finansiella, perso­

nella och administrativa, som ofta på ett intimt sätt är förknippade med

varandra. De statliga forskningsbidragen är avsedda att stimulera företa­

gens innovationsverksamhet. Tillkomsten av den statliga investeringsban­

ken innebär ökade möjligheter för företagen att erhålla riskvilligt kapital ut­

ifrån på rimliga villkor. I åtskilliga fall kan emellertid detta stöd vara otill­

räckligt för framkomsten av för den enskilda konsumenten och samhället

värdefulla nya produkter, metoder och system. Ett utvecklingsbolag kan

204

här åstadkomma en betydande insats på grund av sina möjligheter att åstad­

komma en samordnad lösning av de tekniska, finansiella, administrativ a och

andra problem, som är förbundna med innovationsverksamhet och mark­

nadsföring av nya produkter.

Av flera skäl fyller således utvecklingsbolag av den typ, som redan bil­

dats inom det privata näringslivet, en väsentlig uppgift. Beliovet av insatser

från sådana och liknande företag kan väntas växa. Under senare år har

inom den offentliga sektorn institutet för nyttiggörande av forskningsresul­

tat (INFOR) tillkommit. Institutet som främst lånevägen lämnar finansiellt

stöd till projekt i det inledande exploateringsskedet, anger i sin senaste

verksamhetsberättelse behov av ovannämnt slag, vilka institutet funnit före­

ligga. I den tidigare nämnda departementspromemorian föreslås att INFOR :s

verksamhet inordnas under styrelsen för teknisk utveckling.

Mot den allmänna bakgrund, som skisserats, finns det ilera skäl för att

den statliga insatsen bär'byggs ut och ges formen av ett utvecklingsbolag

med kommersiell inriktning. Dessa skäl hänför sig till behov', vilka fram­

kommit på olika områden. Redan inledningsvis bör understrykas att bola­

get måste koncentrera sin verksamhet till ett mindre urval av' projekt. Hur

detta urval bör ske kan endast avgöras av bolagets styrelse och verkställan­

de ledning sedan dessa noggrant studerat olika förslag till projekt, som kan

vara av intresse för bolaget.

Ett väsentligt skäl för att inrätta ett statligt utvecklingsbolag är behovet

av att för samhället och ytterst för konsumenterna angelägna produkter,

metoder och system kommer fram så snabbt som möjligt och får en från

teknisk och kommersiell synpunkt tillfredsställande utformning. Det bör i

detta sammanhang observeras att offentliga tjänster av olika slag i växande

utsträckning bidrar till medborgarnas välstånd. Exempel på sektorer där

samhället har ett speciellt ansvar och intresse i detta hänseende är:

medicinsk teknik jämte vård och rehabilitering av sjuka och handikap­

pade,

utveckling av system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen,

förebyggande och bekämpande av luft- och vattenföroreningar samt till­

varatagande av naturresurser,

produktion, distribution och utnyttjande av energi,

utveckling av såväl allmänna som interna transportsystem och kommu­

nikationsmedel,

främjande av trafiksäkerhet,

teknik för produktion och distribution av vissa konsumtionsvaror såsom

livsmedel, samt

utveckling av administrativa system och hjälpmedel.

Flera av dessa områden är angelägna i det pågående arbetet med att ut­

veckla och rationalisera verksamheten inom den statliga sektorn. Kraven

på samhället att engagera sig på ovannämnda områden växer sig allt star­

kare och behovet av samordnande insatser är klart dokumenterat. Å andra

sidan krävs ofta ett omfattande och långsiktigt utvecklingsarbete, vilket för­

svårar företagens bedömning av marknadsutsikterna och därmed av lön­

samheten. Ett statligt utvecklingsbolag har här en betydelsefull uppgift att

fylla även om det samtidigt bör betonas att bolaget måste koncentrera sina

insatser till vissa bestämda områden.

Ett område där kraven på ökade insatser från samhällets sida vuxit sig

särskilt starka är miljövården. Genom att utnyttja naturresurser påverkar

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

205

omvandlar människan sin omgivning men samtidigt återverkar miljöför­

ändringarna på människan själv. Det är väsentligt att kartlägga växelspe­

let mellan människan och hennes miljö och finna metoder för att avlägsna

eller motverka de negativa effekterna av miljöförändringarna samt att lösa

de konfliktsituationer, som alltmer tenderar att uppstå mellan skilda krav

på miljön. Det är också angeläget att åstadkomma ett smidigt samspel mel­

lan den tekniska utvecklingen och lagstiftningen på miljövårdens område.

1964 års naturresursutredning har i två betänkanden (SOU 1967:43 och

1967: 44) redovisat vilka utomordentligt stora forskningsinsatser, som krävs

på miljövårdens område. Mer än kanske något annat behövs nya och effek­

tivare analysmetoder till följd av strängare känslighetskrav vid tester, nya

forskningsområden samt behov av provtagning och kontroll i stor skala.

Både av tekniska och ekonomiska skäl är det väsentligt att utveckla instru­

ment, vilka ger mätresultat i en form, som direkt lämpar sig för databe­

handling.

Den på miljövård inriktade tekniska forskningen och förverkligandet av

dess resultat måste enligt naturresursutredningen i de flesta fall bedrivas

som en integrerad del av processtekniskt utvecklingsarbete eller i form av

fullskaleexperiment i praktisk drift. Den är enligt utredningen i regel utom­

ordentligt kostnadskrävande och kan endast bedömas mot bakgrunden av

att den skall kunna omsättas kommersiellt. Ett statligt utvecklingsbolag

kan vid sidan av andra företag medverka i arbetet att utveckla dessa nya

metoder till industriell mognad.

Ett annat område med snabbt växande behov är medicinsk teknik. Senast

har detta framhållits av socialstyrelsen i en skrivelse till Konungen daterad

den 19 januari 1968. Samtidigt finns i Sverige speciella förutsättningar för

en hög expansionstakt i fråga om medicinsk teknik. Vår höga sjukvårds-

standard erbjuder enligt socialstyrelsen unika möjligheter att utveckla nya

diagnostiska och terapeutiska metoder samt därmed följande utrustning.

Den enhetliga sjukvårdsorganisationen och den snabba utbyggnaden av allt

effektivare sjukhus ger bättre förutsättningar än i något annat land för en

snabb utveckling av metoder för sjukhusautomation och medicinsk infor­

mationsbehandling.

Socialstyrelsen förordar därför att insatserna inom medicinsk teknik

kraftigt förstärks, bl. a. genom en betydande beställningsverksamhet under

socialstyrelsens medverkan. Som exempel på projektområden nämns diag­

nostisk mätteknisk apparatur, terapeutisk apparatur, kommunikationsap­

paratur och laboratorieapparatur för snabbanalyser i stor skala. För att ge­

nomföra en beställningsverksamhet av den omfattning och karaktär varom

här är fråga måste emellertid enligt socialstyrelsen skapas mekanismer,

som möjliggör en närmare definition av behoven och tillhandahåller de le-

surser, som är nödvändiga för projektens genomförande.

I detta sammanhang kan också erinras om handikapputredningens be­

tänkande (SOU 1967: 60) med förslag till bl. a. inrättande av ett handikapp­

institut med uppgift att främja, samordna och medverka i forsknings- och

utvecklingsarbete på hjälpmedelsområdet. Utredningen har i anslutning

härtill starkt framhållit att resurser måste skapas för framställning av in­

dustriella prototyper och provserier samt för marknadsföring så att forsk­

nings- och utvecklingsresultaten kommer de handikappade till godo.

En annan aspekt av utvecklingsbolagets verksamhet för att främja till­

komsten av system och produkter, som är särskilt angelägna från samhälls­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

206

synpunkt, är att bolaget här kan fylla en inte oväsentlig funktion sett även

från näringslivets sida. Olika samhällsbehov kan till följd av bolagets nära

kontakter med statliga myndigheter i vissa fall tidigare översättas till spe­

cifikationer på de tekniska och ekonomiska krav, som systemen och produk­

terna i fråga skall uppfylla. Detta torde särskilt gälla när den beställande

myndigheten själv inte kontinuerligt bedriver utvecklingsarbete. Företagen

ges genom utvecklingsbolaget ökade möjligheter att i praktiskt samarbete

medverka i utvecklingsarbetet på dessa områden och skaffa sig underlag för

bedömning av marknadsutsikterna. Stora statliga beställningar på främst

det militära området har redan skapat förutsättningar för företagen att ut­

veckla och exploatera produkter, som även vunnit avsättning på internatio­

nella marknader. En ökad statlig aktivitet av detta slag på civila områden

kan öppna nya avsättningsmöjligheter för svenska företag. De samhälleliga

behoven är likartade i många länder. Om lösningar för att tillgodose dessa

behov kommer fram relativt tidigt i vårt land får svensk industri möjlighet

att utnyttja ett tidsmässigt försprång. Ett statligt utvecklingsbolag kan på

dessa områden medverka till att ett praktiskt och förtroendefull samarbete

på kommersiell basis utvecklas mellan den offentliga sektorn och näringsli­

vet och på så sätt ge svensk industri ett stöd i den hårdnande internationel­

la konkurrensen.

Det pågående arbetet med att effektivisera de företagsekonomiska förut­

sättningarna för den verksamhet, som bedrivs av statliga bolag och affärs-

drivande verk, är ett andra skäl för att bilda ett statligt utvecklingsbolag.

Den statliga företagsgruppen (inkl. verk) med en total årlig omsättning på

ca 15 miljarder kronor tillhandahåller ett stort antal produkter och tjänster

av vilka åtskilliga är resultatet av eget utvecklingsarbete och är tekniskt

sett mycket avancerade. De statliga företag — exempelvis Försvarets Fab­

riksverk och Karlskronavarvet — som tidigare främst tillgodosett militära

behov har vidare under senare år visat ett allt större intresse för att till­

handahålla varor och tjänster för civilt bruk i konkurrens med andra före­

tag. Genom ett utvecklingsbolag ges de statliga företagen ytterligare möj­

ligheter att etablera ett brett samarbete med näringslivet i övrigt för att ut­

veckla och få fram produkter av gemensamt intresse. Tillkomsten av ett

statligt utvecklingsbolag blir således värdefullt såväl för de statliga företa­

gen som för de privata. Utvecklingsbolaget kommer också att i vissa fall

kunna utgöra ett medel att tillgodose behovet av samarbete inom den stat-

liga företagsgruppen. Denna behöver anlita ett brett register av samarbets-

former på samma sätt som företagsgrupperingar på den privata sidan.

Ett tredje skäl för ett statligt utvecklingsbolag, som nära sammanhänger

ined det föiegaende, är att skapa bättre förutsättningar för exploatering av

innovationer, gjorda av anställda vid statliga myndigheter och företag. I

sin berättelse till 1959 års riksdag framhöll riksdagens revisorer att uppfin­

ningar, gjorda av anställda inom statlig förvaltning, inte utnyttjas och ex­

ploaterar på tillfredsställande sätt. Myndigheterna nöjer sig i regel med att

överta tillverkningsrätten för sådana uppfinningar, som kan utnyttjas i den

egna verksamheten. Statsutskottet (utlåtande nr 87/1959 s. 48) förklarade

sig dela uppfattningen att uppfinningar, som tillkommit i anslutning till

statlig verksamhet, borde av staten utnyttjas så effektivt som möjligt. Se­

dan år 1959 har visserligen EFOR och INFOR tillkommit men den situation,

som föranlett ovannämnda kritik, torde inte ha förändrats i avgörande grad.

Ett statligt utvecklingsbolag bör kunna bidra till en lösning av detta pro­

blem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

207

Ett fjärde skäl för ett statligt utvecklingsbolag är behovet av att skapa

ytterligare en kanal för utveckling och exploatering av innovationer gjorda

speciellt inom mindre företag samt av enskilda uppfinnare och forskare.

Mindre företag baserade på »geniprodukter» behöver ofta finansiell, tek­

nisk och administrativ hjälp för att kunna expandera snabbt. Uppfinnare

och forskare behöver i allmänhet en företagspartner för att deras innova­

tioner över huvud taget skall kunna vidareutvecklas till marknadsmässiga

produkter och exploateras. Genom tillkomsten av ett nytt utvecklingsbolag,

som är fristående i förhållande till redan existerande intressegrupper i nä­

ringslivet och som konkurrerar på lika villkor med övriga utvecklingsbolag,

ges mindre företag, uppfinnare och forskare flera valmöjligheter. En sådan

ökning av valmöjligheterna är så mycket mera angelägen när utvecklings­

bolag likaväl som andra företag måste inrikta sig på ett begränsat antal pro­

jekt där man anser sig ha de största möjligheterna att lyckas.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utvecklingsbolag har en växan­

de uppgift att fylla och att starka skäl talar för inrättandet av även ett stat­

ligt utvecklingsbolag. Ett sådant bolag utgör ett naturligt led i en aktiv stat­

lig näringspolitik. Statens engagemang inom företagsfinansiering, vissa sto­

ra basindustrier, energiförsörjning, forskning m. m. utökas med en star­

kare satsning på teknik- och produktutveckling. Utvecklingsbolaget kom­

mer alt vara ett komplement till den föreslagna styrelsen för teknisk ut­

veckling. Bolaget bör genom sin satsning på ett urval projekt underlätta

framkomsten speciellt av innovationer som tillgodoser angelägna samhälls-

behov och skapa bättre förutsättningar för utveckling och exploatering av

innovationer gjorda inom särskilt den statliga sektorn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

3. Verksamhetens inriktning

Den allmänna inriktningen av det föreslagna statliga utvecklingsbolagets

verksamhet framgår redan av de ovan anförda skälen för bildande av ett

sådant bolag. Utvecklingsbolaget skall således utifrån en kommersiell mål­

sättning innebärande tillfredsställande lönsamhet på lång sikt på olika sätt

medverka till att nya produkter och ny teknik utvecklas och exploateras.

För att bolaget skall kunna bli företagsekonomiskt effektivt krävs att det

börjar i begränsad skala för att därefter successivt växa i takt med att per­

sonella och andra möjligheter härtill ges och i takt med de behov, som bo­

laget möter.

Utvecklingsbolagets deltagande i innovationsverksamheten kan ske på i

princip två olika sätt. Det första innebär att bolaget för en beställares räk­

ning — statlig, kommunal, kooperativ eller privat — utför ett uppdrag mot

ersättning på kommersiella grunder. Uppdraget kan innebära en specifice­

rad forskningsuppgift, ett utvecklingsarbete fram till ett definierat stadium,

en utredning eller en projektledningsuppgift. Bolaget bidrar genom utföran­

det av uppdraget till beställarens egen innovationsverksamhet men är icke

självt medintressent i projektet.

Det andra och på sikt väsentligare sättet för utvecklingsbolaget att med­

verka i innovationsverksamheten är att initiera och genomföra projekt med

satsande av eget kapital. Bolaget skall vara fristående från den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling, men är givetvis oförhindrat att liksom

andra företag söka bidrag och stöd för forsknings- och utvecklingsarbete.

Utvecklingsbolaget skall främja innovationer på så bred basis som möj­

208

ligt. Samtidigt bör mycket starkt betonas nödvändigheten av alt koncentrera

bolagets insåser till de projekt, vilka framstår som mest angelägna och

lönsamma, för att därigenom på effektivast möjliga sätt utnyttja tillgäng­

liga resurser. Redan nu finns inom den statliga sektorn ett antal förslag-

till konkreta projekt, som bör bli föremål för skyndsam bearbetning när

utvecklingsbolaget kommer till stånd. Vilka dessa projekt är önskar initia­

tivtagarna av kommersiella skäl självfallet inte skall yppas nu. Innan en

konkret diskussion i avsikt att nå uppgörelse bär ägt rum är det inte heller

möjligt alt uttala sig om vilka typer av projekt utvecklingsbolaget bör ta

upp under igångsättningsskedet eller senare. Avgörande för valet blir den

bedömning av förutsättningar och behov i varje enskilt fall som görs av

bolagets styrelse och verkställande ledning. Härvid bör uppmärksammas

andra företags möjligheter och intresse av att genomföra studerade projekt.

I linje med vad som tidigare anförts är det dock naturligt att utvecklings­

bolaget inom ramen för sina resurser ägnar särskild uppmärksamhet åt

innovationer, vilka framstår som angelägna från samhällelig synpunkt.

Det är också naturligt att bolaget nära samarbetar med övriga statliga före-

tag på områden där dessa har särskilda tekniska eller andra förutsättningar

att med utvecklingsbolagets hjälp få fram nya produkter och system, bl. a.

sådana som ligger något utanför företagens ordinarie verksamhet. Utveck­

lingsbolaget skall emellertid vara öppet för samarbete åt alla håll och un­

dersöka de projektförslag, som kommer från enskilda forskare, uppfinnare

och företag och som enligt bolagets egen bedömning kan vara av kommer­

siellt inticsse. Dessa projekt behöver inte nödvändigtvis uppvisa hög innova-

tionsnivå för alt utvecklingsbolaget skall finna dem värda att förverkliga.

De ständiga förändringarna i kraven på produkternas egenskaper öppnar

möjligheter att använda välkänd teknik på nya områden och alt med

smärre justeringar låta äldre produkter tillgodose nya behov.

Utvecklingsbolaget hör emellertid inte enbart invänta erbjudanden från

skilda håll utan skall också så långt möjligt aktivt söka efter projekt, som

ar intressanta. En dylik prospekteringsverksamhet innebär att bolaget sys­

tematiskt kartlägger olika potentiella behov, marknader och tekniska om­

råden. Vid upptagande av projekt baserade på ny teknik är del för att häv­

da si8' i konkurrensen nödvändigt att bolaget knyter framstående forskare

på området till sig. När så är möjligt bör även samarbete sökas med de före­

tag, som genom sina tekniska och andra resurser har de bästa möjligheterna

att bidra till projektets genomförande. Det är samtidigt utomordentligt

angeläget att bolaget undviker onödigt dubbelarbete i form av satsande på

projekt, som enligt tillgängliga informationer redan befinner sig på ett

långt framskiidet stadium hos andra företag. Det ligger i sakens natur att

för en effektivt bedriven prospekteringsverksamhet krävs kunskaper om

utvecklingen i andra länder. Bolaget bör därför på olika sätt söka etablera

goda internationella kontakter.

I den prospekterande verksamheten bör utvecklingsbolaget särskilt upp­

märksamma tidigare nämnda behov av innovationer på för samhället vikti­

ga områden. För detta krävs atL bolaget håller sig fortlöpande underrättat

om berörda offentliga myndigheters tekniska problem och animerar dessa

myndigheters intresse för nya produkter och ny teknik. Bolaget skall

bidrag till att ett praktiskt och förtroendefullt samarbete utvecklas mellan

den offentliga sektorn och det privata näringslivet. De projekt, som det kan

bli fråga om, torde i åtskilliga fall bli av långsiktig karaktär och kräva be­

tydande insatser av forskning och utvecklingsarbete. I den prospekterande

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

209

verksamheten bör vidare ingå att så långt möjligt systematiskt under­

söka förekomsten av outnyttjade exploateringsbara uppfinningar, som

gjorts av statsanställda.

Det ligger i ett utvecklingsbolags natur att samarbete söks med andra

företag samt enskilda forskare och uppfinnare. Det bör stå bolaget fritt att

välja den samarbetsform, som är mest lämplig i det aktuella fallet. Således

torde i vissa fall den bästa lösningen vara att det inom bolaget bildas en

projektgrupp kring en forskare eller uppfinnare. I andra fall kan det vara

lämpligt att bilda ett nytt bolag för utveckling och exploatering av en pro­

dukt; Detta kan ofta komma alt ske gemensamt med andra företag. Det är

också tänkbart att i vissa fall ett samarbetssökande expansivt mindre före­

tag önskar att en del av dess aktier köps av utvecklingsbolaget i syfte att

få garantier för att tillräckliga finansiella, administrativa och tekniska re­

surser erhålls för krävande utvecklingsprogram.

Utvecklingsbolagets kommersiella inriktning bör ge den bästa vägled­

ningen för ett ekonomiskt riktigt projektval och leda till att trots "ett i

princip brett verksamhetsfält tillgängliga resurser utnyttjas effektivt ge­

nom stark koncentration till ett urval projekt.

För att fylla sin speciella uppgift på bästa möjliga sätt är det nödvän­

digt att ett utvecklingsbolags projektval bestäms av projektens marknads-

mässiga förutsättningar. Samtidigt är av naturliga skäl bedömningen av

nya produkters och ny tekniks lönsamhet i regel mycket osäker. Det kan

därför vara nödvändigt för det statliga utvecklingsbolaget att under en viss

tid självt medverka i tillverkning och försäljning av en produkt tills avsätt­

nings- och kostnadsförhållanden kan bedömas med större säkerhet. I regel

är det först efter ett sådant initialskede, som produkten genom olika juste­

ringar erhåller en utformning anpassad till marknadens krav.

Utvecklingsbolagets deltagande i tillverkning och försäljning av pro­

dukter torde i förekommande fall lämpligen kunna ske genom dotterbo­

lag och bolag, som ägs gemensamt med andra företag. Den senare formen

torde ofta vara nödvändig ifråga om tekniskt avancerade produkter, som

har möjligheter att finna avsättning på den internationella marknaden. I

dessa fall är dessutom ofta hemmamarknaden för liten för att försälj­

ningen där ska medge täckning av de höga utvecklingskostnaderna och ge

utrymme för tillräckligt långa produktionsserier. Eftersom det inte tor­

de vara motiverat för utvecklingsbolaget att bygga upp en egen represen­

tation utomlands bör bolaget itråga om tillverkning och försäljning av så­

dana produkter samarbeta med andra företag, som har en lämplig ex­

por torganisation.

Det är angeläget att utvecklingsbolagets tillverknings- och försäljnings-

veiksamhet inte utvecklas därhän alt bolaget förlorar sin ursprungliga

karaktär. Utvecklingsbolagets strävan bär vara att avyttra tillverkningen

av produkter till andra företag — privata eller statliga — när detta be­

doms kunna ske till ett fördelaktigt pris. Hur lång tid som krävs innan

innovationer kan säljas varierar från fall till fall beroende på hur snabbt

projektet »mognar ut». Genom en sådan företagspolitik kan bolaget suc­

cessivt frigöra kapital och andra resurser för satsning på nya projekt

Det blir också möjligt att begränsa bolagets storlek och skapa en nödvän­

dig flexibilitet i organisationen.

Konkreta och preciserade målsättningar för utvecklingsbolagets verk­

samhet ankommer det på bolagets intressenter att utforma.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

4. Organisation, finansiering och genomförande

Utvecklingsbolaget föreslås bli organise