Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 15

mars 1968.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena

N^{ilsson ,} statsråden

S^trang, A^ndersson, L^ange, K^ling, J^ohansson, H^olmqvist, A

spling

P^alme, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^ustafsson, G^euer, O

dhnoff

W^ickman, M^oberg.

Statsrådet Wickman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

Övriga ledamöter fråga om ökat statligt stöd till teknisk 'forskning och in­

dustriellt utvecklingsarbete och anför.

Vid anmalan av finansplanen i årets statsverksproposition (bil. 1 s *>5)

angav chefen för finansdepartementet eu ökad satsning på teknisk forsk­

ning och industriellt utvecklingsarbete som ett viktigt led i den aktiva nä­

ringspolitik, som hittills kommit till uttryck i bl. a. bildandet av en statlig

investeringsbank.

5

Jag tog upp frågan vid anmälan i samma proposition av vissa anslag un­

der finansdepartementet (bil. 9 s. 110) och anförde därvid bl. a att vissa

utredningar aktualiserat olika frågor på den tekniska forskningens och det

industriella utvecklingsarbetets områden. Vidare anförde jag, att förslag på

grundval av dessa utredningar lagts fram i en departementspromemoria

angaende okad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utveck­

lingsarbete (Stencil Fi 1967: 13). Jag förklarade mig ämna, sedan bered­

ningen av de angivna frågorna slutförts, föreslå Kungl. Maj :t att lägga

fram särskild proposition i ämnet. I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj :t

it

isdagen att ¹

avvaktan härpå till teknisk forskning och industriellt ut­

vecklingsarbete in. in. för budgetåret 1968/69 beräkna ett anslag av 150

milj. kr.

ö

Jag förutskickade att även frågor rörande atomenergiverksamhet samt

vissa frågor rörande statens provningsanstalt och statens skeppsprovnings-

anstalt in. in. skulle komma att tas upp i nämnda proposition. Vid den fort­

fe beredningen har det emellertid visat sig lämpligt att behandla dessa

frågor 1 särskild ordning. Jag kommer därför senare denna dag att anmäla

fråga om anslag for budgetåret 1968/69 till atomenergiverksamhet samt

teknisk provning och standardisering.

Jag framhöll vidare, att ett statligt utvecklingsbolag bör bildas som ett

led i en aktiv statlig politik på den tekniska utvecklingens område. Vid an­

mälan av anslagsfrågorna under kapitalbudgeten (bil. 9 s. 151) föreslog

jag att medel skulle beräknas på fonden för statens aktier för teckning av

aktier i ett sådant bolag. Med anledning härav föreslog Kungl. Maj :t riks­

dagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till teckning av aktier

i ett statligt utvecklingsbolag för budgetåret 1968/69 beräkna ett in\este-

ringsanslag av 25 milj. kr.

Vid den fortsatta beredningen av detta ärende inom finansdepartementet

har upprättats en promemoria angående ett statligt utvecklingsbolag (Sten­

cil Fi 1968: 2). Såväl denna promemoria som de tidigare nämnda förslagen

angående statligt stöd till teknisk forskning m. m. har remissbehandlats.

Vid statsrådsprotokollet i detta ärende torde få fogas följande bilagor,

nämligen sammanfattning och förslag ur departementspromemorian angå­

ende ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklings­

arbete (bilaga 1), sammanfattningar av vissa förslag av industriforskmngs-

utredningen, utredningen rörande Svenska uppfinnarkontoret och 1966 års

atomenergiutredning (bilaga 2), en översikt av organisation och resurser

för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete i Sverige (bilaga 3),

en sammanställning av remissyttranden över de nu nämnda förslagen an­

gående den tekniska forskningen (bilaga 4), en inom statskontoret verk­

ställd utredning om organisationen av en styrelse för teknisk utveckling,

m. m. (bilaga 5), den nämnda departementspromemorian angående ett stat­

ligt utvecklingsbolag (bilaga 6) samt en sammanställning av remissyttran­

den över denna promemoria (bilaga 7).

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

5

Inledning

Den moderna samhällsutvecklingen präglas av snabba, genomgripande

förändringar, som berör praktiskt taget alla områden av samhällslivet. Driv­

krafterna bakom denna utveckling har till stor del sitt ursprung i nya tek­

niska och ekonomiska förhållanden. Det är därför naturligt att näringspoli­

tiken ställs i centrum för det samhällspolitiska intresset. Först genom en

aktiv näringspolitik kan de möjligheter som de nya förutsättningarna erbju­

der helt tillvaratas. Det är också först härigenom man kan möta de svårig­

heter som den snabba utvecklingen skapar.

I propositionen angående inrättande av investeringsbanken (prop. 1967:

56) lämnades inledningsvis några synpunkter på strukturomvandlingens

yttringar och drivkrafter samt hur denna omvandling av näringsliv och sam­

hälle kommit till uttryck i vårt land. Som framhölls i propositionen ytt­

rar sig strukturförändringarna i förskjutningar mellan näringsgrenarna

och inom dessa mellan branscher och företag genom att produktionsfakto­

rer förs över från stagnerande eller tillbakagående till expanderande områ­

den. Jordbruksnäringens andel av nationalprodukten har sjunkit, medan

industrin och byggverksamheten expanderat starkt. Inom industrisektorn

har samtidigt skett och pågår en kraftig förskjutning med verkstadsindu­

strin och den kemiska industrin som snabbast expanderande branscher.

Strukturförändringar påverkar i hög grad tillväxttakten i ett lands eko­

nomi. De utgör dock inga fristående element utan den ökade produktions­

förmågan skapas genom ett växelspel mellan flera drivkrafter. Faktorer som

påverkar strukturomvandlingen och därmed direkt eller indrekt den eko­

nomiska tillväxten utgörs t. ex. av förskjutningar i efterfrågan för varor

och tjänster samt den internationella arbetsfördelningen och i samband där­

med utrikeshandeln och den handelspolitiska integrationen.

Ett centralt led i den ekonomiska utvecklingen är den omvandling som

består däri att arbetskraft överförs från ett område till ett annat. De pro­

duktivitetsvinster som sammanhänger med denna överflyttning påverkas

vidare i betydande omfattning av andra, kvalitativa faktorer, såsom bättre

utbildning hos arbetskraften och tekniska förändringar. Det är främst i

samspel med dessa dynamiska förändringar som produktionsfaktorernas

rörlighet ger samhällsekonomiska vinster. Förbättrad utbildning utgör där­

för en mäktig hävstång i utvecklingen. Forskning och teknisk utveckling

resulterar i nya erfarenheter, vilka innefattar möjligheter till nya produkter

och nya processer, som i sin tur är ett väsentligt inslag i den ekonomiska

tillväxten. Med hänsyn till de tekniska förändringarnas betydelse för indu­

6

striell och social utveckling är det ett viktigt led i näringspolitiken att främ­

ja teknisk utveckling och överföring av ny teknik i praktisk tillämpning.

I departementspromemorian angående ökad statlig satsning på teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete (bilaga 1) behandlas de all­

männa motiven för statens medverkan i den tekniska utvecklingen. Den

följande inledande framställningen liksom vad jag därefter anför om sta­

tens roll i den tekniska utvecklingen bygger i huvudsak på departements­

promemorians deskriptiva och motiverande avsnitt.

De tekniska förändringarna

Med det allmänt ökade intresset för den ekonomiska tillväxtens proble­

matik har den tekniska utvecklingens betydelse i detta hänseende rönt liv-

lig uppmärksamhet under 1960-talet. Flera inträngande studier av den tek­

niska utvecklingen och försök att statistiskt mäta dess samhällsekonomiska

betydelse har genomförts.

Utgångspunkten för varje försök att mäta den tekniska utvecklingens roll

i samhällsekonomin är att tillväxttakten i alla ekonomier endast delvis kan

förklaras av ökade kvantitativa insatser av de klassiska produktionsfakto­

rerna arbete och kapital. Resten av tillväxten beror på en successiv ökning

i arbetskraftens och kapitalets produktivitet. Dessa kvantitativa förändring­

ar brukar med en sammanfattande term benämnas den tekniska utveckling­

en eller teknikfaktorn.

Teknisk utveckling i denna vida bemärkelse är en vag term som i statis­

tiska mätningar innefattar ett stort antal förändringar som påverkar den

ekonomiska tillväxten; det gäller så vitt skilda ting som arbetskraftens kva­

litet, strukturella förändringar i produktionen, förbättrad administration i

företagen, utnyttjande av stordriftsfördelar, förändringar i den totala pro­

duktionens sammansättning, variationer i graden av kapacitetsutnyttjande

samt tekniska innovationer. Bland de många komponenter som sålunda in­

går i faktorn teknisk utveckling tillmäts i allmänhet de tekniska innovatio­

nerna på längre sikt en avgörande betydelse.

Tekniska innovationer torde riktigast kunna beskrivas som alla i vid me­

ning tekniska förbättringar, baserade på forskningsresultat, uppfinningar

eller framkomna på annat sätt, vilka introduceras i produktionen av varor

och tjänster. Det kan gälla såväl sådana innovationer, som minskar kostna­

derna för framställning av vissa produkter, som sådana som ändrar pro­

duktionens struktur genom att nya produkter introduceras på marknaden.

Tekniska innovationer i den mening vari termen används här innefattar

inte bara tekniska framsteg i form av nya produkter utan också organisa­

toriska förändringar, förbättrade metoder för planering, kontroll etc. Det är

väsentligt att påpeka, att tekniska innovationer vanligtvis är slutprodukter

i en lång process av aktiviteter.

Vagheten i begreppet teknisk utveckling leder till vissa svårigheter att i

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

7

praktiken avgränsa den tekniska utvecklingen från övriga förändringar.

Vi vet exempelvis, att arbetsinsatsens kontinuerligt stigande kvalitet till

följd av bl. a. ett förbättrat utbildningsväsende medför ökad produktivitet.

Samtidigt är detta till betydande del en nödvändig förutsättning för att till­

verka och sköta kapitalutrustningen, som blir tekniskt alltmer komplice­

rad. Kapitalets produktivitet ökar vid förbättrade tekniska egenskaper.

Men sambandet mellan kapitalinsats, teknisk utveckling och produktivitet

är invecklat, eftersom ny teknik med åtföljande högre produktivitet ofta

leder till att gamla typer av kapitalutrustning byts ut mot nya.

Med de svagheter som ännu vidlåder den statistiska analysen måste alla

hittills framlagda resultat från mätningar av den tekniska utvecklingens

roll i ekonomin tolkas med stor försiktighet. Allmänt sett tyder hittills

gjorda analyser på att den tekniska utvecklingens bidrag till bruttonatio­

nalproduktens ökning i många länder varit betydande under efterkrigs­

tiden — i vissa fall tillskrivs teknikfaktorn mer än hälften av denna ök­

ning.

När den tekniska utvecklingens roll i samhället diskuteras, sker detta

ofta mot bakgrund av dess betydelse för ekonomisk tillväxt. Detta får dock

inte undanskymma, att teknisk utveckling bedrivs även för att tillgodose

andra än strikt ekonomiska mål i samhället. Ofta är det givetvis vanskligt

att avgöra om ett tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete inom ett visst

område i första hand främjar ekonomisk tillväxt eller andra mål.

En väsentlig del av insatserna i teknisk utveckling tjänar militära och

politiska syften. Särskilt gäller detta inom stormakterna, där försvars- och

rymdtillämpningar svarar för betydligt mer än hälften av de statliga insat­

serna i forskning och teknisk utveckling.

En betydande del av samhällets insatser för teknisk utveckling kan vi­

dare hänföras till i vid mening sociala mål. Hälso- och sjukvård, undervis­

ningsväsende, miljövård och trafiksäkerhet är alla exempel på samhällsom­

råden, där krav ställs på betydande insatser i teknisk utveckling från sam­

hällets sida.

Krav av nyssnämnda och liknande karaktär måste givetvis påverka ut­

formningen av samhällets totala stöd till teknisk utveckling, liksom också

de resursavvägningar som måste göras mellan skilda tekniska utvecklings­

områden.

Innovationsverksamhet i företagen

Stigande löner och hårdnande internationell konkurrens är starkt på­

drivande krafter i den pågående omstruktureringen i näringslivet. På

många områden söker man öka konkurrenskraften genom produktion i

större skala med utnyttjande av redan känd teknik, på andra genom intro­

duktion av arbetskraftsbesparande ny processteknik. Bl. a. av dessa anled­

ningar befinnor sig det svenska näringslivet i ett skede av intensiv omvand-

8

Krig, som tar sig uttryck i ett ökat antal företagsnedläggningar, fusioner,

samarbetsavtal och kapacitetsutvidgningar i samband med koncentration

till större företagsenheter.

Effektivisering av processtekniken och koncentration till större produk­

tionsenheter torde även i framtiden i hög grad komma att sätta sin prägel

på det svenska näringslivets utveckling. Allmänt sett förefaller det dock

sannolikt att företag i mindre, högt utvecklade länder inte kan fullständigt

utnyttja kommande stordriftsfördelar. Omfattande produktion för export

av ett relativt litet antal varor kan också medföra olägenheter av sam­

hällsekonomisk natur. Totala exportvärdet blir starkt beroende på kon-

junkturbetingade variationer i tillgång och efterfrågan på enstaka varu­

marknader. I de fall, då dessa variationer är större än genomsnittet på

världsmarknaden minskas möjligheterna att bevara ekonomisk stabilitet

inom landet. Koncentration av exportproduktionen till ett fåtal varor med­

för också ökade risker för att långsiktig stagnation och nedgång i efter­

frågan på en varugrupp skall leda till omfattande omställningar i hela lan­

det.

Vid sidan av koncentration till stora produktionsenheter och annan ratio­

nalisering av existerande produktion är det nödvändigt att utnyttja möjlig­

heten att förbättra det svenska näringslivets konkurrensförmåga genom

att introducera nya produkter av hög teknisk kvalitet. En sådan inrikt­

ning ställer i allmänhet inte nödvändigtvis samma krav på stordrift och

möjliggör en differentierad sammansättning av landets totala produk­

tion. Med en ökad inriktning på starkt specialiserade produkter, där kvali­

teten är det avgörande sälj argumentet, torde också de svenska företagen ha

större möjligheter att hävda sig internationellt trots landets relativt höga

löneläge.

En sådan produktionsinriktning kräver emellertid ökad rörlighet i pro­

duktionsapparaten. Det är av central betydelse att ständigt ha ett visst tek­

niskt försprång på ett antal varuområden, vilket gör det möjligt att kon­

tinuerligt introducera tekniskt mera avancerade produkter än konkurren­

terna. För att ett sådant försprång skall kunna hållas krävs ett fortlöpan­

de, energiskt sökande efter nya produkter, som täcker tidigare inte tillgodo­

sedda behov eller kan ersätta produktion av äldre produkter. Härigenom

ökas också möjligheterna att uppnå en smidig anpassning till förändringar

i marknadsförhållanden — bland annat sådana som sammanhänger med

den tekniska utvecklingen.

En inriktning på specialprodukter av hög teknisk kvalitet innebär i och

för sig inte något principiellt nytt i den svenska produktionen. Vårt väl­

stånd bygger till inte oväsentlig del på den nya teknik och de nya varor,

som svenska företag introducerat. Den tekniska utvecklingen och frigö­

relsen av handeln mellan länderna gör det emellertid än mer angeläget än

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

9

tidigare att få fram nya produkter och ny teknik. Samma faktorer medför

också ökade avsättningsmöjligheter. Specialbehoven blir allt fler. Genom in­

riktning på varor, som tillgodoser sådana specialbehov, kan ett absolut sett

litet företag även på en världsmarknad erhålla en stark marknadsposition

med åtföljande hög lönsamhet. Likaså kan tillgodoseendet av speciella

smakriktningar i fråga om kvalitet, formgivning in. m. ge specialiserade

företag goda försälj ningsmöjligheter.

Kungl. Majrts proposition nr 68

är

1968

Det har tidigare framhållits, att en teknisk innovation är slutprodukten

av en lång rad aktiviteter, som kan sammanfattas i termen innovations-

processen. Denna process innefattar ofta såväl forskning och tekniskt ut­

vecklingsarbete som formgivning, marknadsundersökningar m. in. Det är

sålunda en komplicerad process, som kräver samordning av flera arbets­

moment, innan slutresultatet — produkten på marknaden — föreligger.

Bland de moment som normalt ingår i innovationsprocessen har forsk­

ningen och det tekniska utvecklingsarbetet rönt den största uppmärksam­

heten i den debatt i innovationsfrågor som pågått under senare år. Detta

är naturligt med tanke på att forskningsresultat och deras utveckling genom

teknisk bearbetning till en tillämpbar idé ofta utgör den första nödvändiga

förutsättningen för att exploatering och tillverkning av produkter av hög

teknisk kvalitet över huvud taget skall komma till stånd. Intresset för forsk­

ningen och det tekniska utvecklingsarbetet sammanhänger även med den

osäkerhet som i allmänhet är förknippad med forskningsinsatsernas fram­

tida lönsamhet, i synnerhet vad gäller mera grundläggande, långsiktiga

projekt.

Den starka betoningen av de inledande momenten i innovationsprocessen

får dock inte tas till intäkt för att forskning och tekniskt utvecklingsarbete

alltid är de iir alla synvinklar mest krävande momenten i innovationspro­

cessen. Kostnadsmässigt synes i allmänhet de steg som återstår, då den

grundläggande idén eller uppfinningen väl framkommit, svara för en be­

tydligt större andel av de totala kostnaderna fram till att en ny produkt

introduceras på marknaden. Enligt vissa undersökningsresultat betingar

forsknings- och utvecklingsarbetet sålunda ofta endast 10—20 % av dessa

kostnader.

Innovationsförloppet har ofta uppfattats som en kedja av relativt artskil-

da aktiviteter med forskning, tekniskt utvecklingsarbete, exploatering och

marknadsföring som de viktigaste länkarna i kedjan. Under senare år har

denna syn på innovationsförloppet alltmer ifrågasatts. Den skarpa gräns­

dragningen mellan forskningen och andra aktiviteter i innovationsverk-

samheten anses ha skapat psykologiska och organisatoriska hinder för

vidareutveckling av fruktbara idéer i företag och andra utvecklingsin-

stitutioner. Forskningspersonalen har isolerats från andra funktioner i

lf

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr ⁶⁸

10

företagen, och företagsledningarna har inte till fullo utnyttjat de möj­

ligheter forsknings- och utvecklingsverksamheten såväl inom som utom

det egna företaget erbjudit.

För att skapa ett effektivt innovationsarbete bör detta snarast ses som en

så långt möjligt integrerad process, där forsknings- och utvecklingsarbetet

är helt samordnat med andra funktioner och så långt möjligt orienterat mot

marknadsbehoven. Innovationsarbetet måste med andra ord planeras och

bedrivas i intimt samarbete mellan forsknings-, produktions- och marknads­

avdelningar. Ett integrerat innovationsarbete av detta slag ställer höga an­

språk på samordning och planering i företagen. Det krävs en miljö som

främjar idérikedom och samverkan mellan olika funktioner för att föra

idéer vidare i produktion och marknadsföring. Av stor betydelse är företags­

ledningens intresse för innovationsverksamhetens speciella problem. De

praktiska förutsättningarna för en välplanerad, effektiv innovationsverk-

samhet synes för övrigt ha förbättrats avsevärt bl. a. genom utveckling av

systemanalys, nätverksplanering och andra moderna planeringsmetoder.

I dagens läge behövs ofta så stora resurser och så invecklad apparatur

för tekniska forsknings- och utvecklingsprojekt, att det är direkt nödvän­

digt med ett organiserat, industriellt utvecklingsarbete. Vad som tidigare

kunnat göras av enskilda forskare och uppfinnare måste numera ofta

göras av forskargrupper i företagens laboratorier. I detta sammanhang har

åberopats siffror från bl. a. vissa amerikanska industrier, som visar hur

industriforskningens betydelse successivt ökat i det totala flödet av exploa-

teringsbara uppslag.

Debatten i dessa frågor bildar på flera sätt en fruktbar utgångspunkt för

åtgärder som syftar till att effektivisera och aktivera innovationsverksam-

heten i företag och statliga institutioner. Hur detta lämpligen bör ske har

sedan ett par år varit föremål för ett livligt meningsutbyte på det inter­

nationella planet, främst i anslutning till debatten om den tekniska klyf­

tan mellan Europa och Amerikas förenta stater.

Bakom denna term ligger oron för att de europeiska länderna släpar ef­

ter Förenta staterna i teknisk framstegstakt och att klyftan i detta avseen­

de ständigt växer. Bl. a. de allmänt sett avsevärt större insatserna av re­

surser på forskning och utveckling i Förenta staterna och framför allt den

amerikanska regeringens stora satsningar på utvecklingsprojekt inom för-

svarssektorn och på atomenergins och rymdforskningens områden anses

ha gett amerikansk industri ett stort försprång framför den europeiska.

Andra allmänna orsaker till klyftan har ansetts vara bl. a. att ameri­

kanska företag är mer riskvilliga i sin attityd och att de över huvud

taget bättre förstått betydelsen av att konkurrera med ny teknik. I detta

sammanhang pekas ofta även på de amerikanska företagens tillgång till

en stor inhemsk marknad.

Även om farhågorna för Europas eftersläpning torde vara överdrivna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

11

kan debatten kring den tekniska klyftan inte utan vidare avfärdas. Tillgång

till en betydande hemmamarknad gynnar onekligen de amerikanska före­

tagen. Det är på samma sätt uppenbart, att de stora program som den ameri­

kanska regeringen lägger ut i form av beställningar i industriföretagen i

hög grad stimulerar amerikansk industri och ger den en fördelaktig kon­

kurrenssituation gentemot europeiska företag. Samtidigt är det diskutabelt

om en hård satsning på de utvecklingsområden, varom det här är fråga, verk­

ligen innebär en ur samhällets synpunkt optimal resursanvändning med

tanke på de stora behov som finns inom exempelvis hälso- och sjukvård, ut­

bildning och miljövård.

Diskussionen om den tekniska klyftan har alltmer kommit att gälla

kvalitativa faktorer såsom innovationsarbetets organisation och företagens

förmåga att snabbt exploatera ny teknik och därigenom förkorta tidsinter-

vallet mellan utvecklingsbar idé och färdig produkt. Flera jämförande un­

dersökningar har påvisat att den tekniska exploateringsmekanismen är svagt

utvecklad i europeiska företag jämfört med vad fallet är i amerikanska.

Tekniken för planering, värdering och kontroll av utvecklingsprojekt har

visat sig vara svagare över lag i europeisk industri. Den tekniska klyftan har

alltmer tolkats som ett »innovation gap» eller ett »management gap».

En faktor som i detta sammanhang tillmäts stor betydelse är den goda

kontakt som i Förenta staterna rader mellan forskningen och näringslivet.

Av stor vikt anses vidare vara hur företagen byggt ut sina marknadsfunk-

tioner. Goda resurser för aktiv marknadsföring synes vara ett utmärkande

drag i synnerhet för framgångsrika amerikanska industrikoncerner. En mål­

medveten satsning på marknadsfunktionerna är av stor betydelse inte bara

för företagens försäljningsframgångar. Förmågan att analysera marknads-

behoven blir också vägledande för den tekniska utvecklingsverksamheten.

Först genom en systematisk marknadsföring och sälj teknik får insatserna

i tekniskt innovationsarbete sin fulla genomslagskraft.

En fråga av betydande intresse är i vilken utsträckning stordriftsförde-

lar gör sig gällande inom den tekniska innovationsverksamheten. På vissa

nya, stora tekniska utvecklingsområden såsom atomenergi, rymd-, data-

och flygteknik existerar uppenbart sådana. Mycket stora företag kan

ständigt ha många pågående utvecklingsprojekt samt bedriva forsknings-

och utvecklingsarbete inom många produktionsområden samtidigt. Härige­

nom erhåller dessa företag en viss riskutjämning, som tillsammans med

stora finansiella resurser tillåter stort risktagande beträffande individuella

projekt och gör relativt sett större insatser i forskning och teknisk utveck­

ling lönsamma. Å andra sidan kan små företag ha en effektivare innova-

tionsverksamhet än sådana stora företag, där en trögrörlig byråkrati för­

kväver nya idéer. Allmänt sett synes dock de små företagens utgångs­

läge ogynnsamt bl. a. med hänsyn till fördyringen av forsknings- och ut­

vecklingsarbetet. Ju mindre företaget är, desto mindre är möjligheterna

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

12

till riskutjämning, vilket under i övrigt lika förhållanden oftast torde med­

föra mindre möjligheter till insatser i forskning och utveckling. Särskilt

inom ett näringsliv, som domineras av internationellt sett små och me­

delstora företag, är det därför angeläget motverka denna risk för en lägre

innovationstakt än vad som från allmän synpunkt framstår som önskvärt.

Vad som nyss sagts vilar på en väsentlig förutsättning, nämligen att

det finns ett samband mellan å ena sidan den resursvolym, som sätts in

på forsknings- och utvecklingsarbete, och å andra sidan de innovationer

som dessa insatser så småningom resulterar i. Många äldre innovationer

hade karaktär av »snilleprodukter» vars framkomst var tämligen obe­

roende av insatta resursers storlek. Ännu är relativt litet känt om vad som

krävs för en effektivt fungerande innovationsverksamhet. Det finns dock

en tydlig tendens till alltmer målinriktad industriforskning, där innova­

tionstakt och innovationernas betydelse är direkt beroende av de insatta

resursernas storlek. Som antytts av utvecklingen i vissa företag torde

denna tendens bli ytterligare markerad i framtiden, beroende på utveckling­

en mot ständigt mer avancerad teknik.

Det kan på goda grunder antas att resurserna för teknisk utveckling i

vårt land, inräknat såväl statliga som enskilda insatser, står sig väl vid

en jämförelse med situationen i andra stater i Västeuropa. Innovationsverk-

samheten i svenska företag synes motsvara relativt högt ställda krav på

de flesta områden och de tekniska resultaten är ofta imponerande i för­

hållande till insatsernas storlek. Med en allt snabbare teknisk utveckling

internationellt sett är det samtidigt nödvändigt att understryka behovet av

ytterligare ökade resurser för teknisk innovationsverksamhet. Särskilt föl­

en industri som likt den svenska måste inriktas på starkt specialiserade

produkter av hög kvalitet blir tekniskt utvecklingsarbete — och särskilt så­

dant som syftar till att introducera nya kvalificerade produkter — av vital

betydelse. Jämsides med ökade resursinsatser måste alla möjligheter

som syftar till effektivare användning av tillgängliga resurser utnyttjas.

Den tekniska utvecklingsverksamheten i Sverige bedrivs till övervägande

del i enskilda företag. Huvudansvaret för att tillräckligt stora resurser av­

delas för teknisk utveckling vilar därför på företagsledningarna. Detsamma

gäller effektiviteten i innovationsverksamheten. Företagens vilja att satsa

på riskfyllda utvecklingsprojekt samt deras framsynthet och förmåga

att organisera innovationsverksamheten är av avgörande betydelse. Mot

bakgrund av bl. a. det svenska näringslivets struktur med många små

och medelstora företag är det vidare väsentligt att företagen, förutom att

satsa på utvecklingsprojekt inom det egna företaget, också effektivt utnytt­

jar externa källor till teknisk förnyelse.

Förutom av företagsledningarnas egna åtgärder påverkas innovations-

klimatet i företagen både direkt och indirekt i väsentlig utsträckning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

13

statliga insatser för högre utbildning, forskning och teknisk utveckling.

Det statliga stödet till dessa ändamål har expanderat starkt under hela

efterkrigstiden, och speciellt under det senaste decenniet. Mot bakgrund

av såväl samhällets egna som näringslivets och speciellt de små företagens

behov kan denna expansion beräknas fortsätta även framdeles. Statens

möjligheter att stimulera teknisk utveckling betingas dock inte enbart av

hur stora offentliga resurser som avdelas för dessa ändamål. Av central

betydelse är också att den offentliga sektorns stöd till forskning och teknisk

utveckling ges en sådan organisation, att möjligheterna till samverkan mel­

lan forskning och tillämpning maximeras. Av stor vikt i detta sammanhang

är kontakten mellan institutioner för högre utbildning och forskning å ena

sidan och industrin å den andra. Samordning av stöd till teknisk forskning

och industriellt utvecklingsarbete är av naturliga skäl av intresse för både

näringsliv och samhälle.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Statens roll i den tekniska utvecklingen

Bakgrund

Med den allt starkare övertygelsen om den vetenskapliga forskningens och

den tekniska utvecklingens betydelse i samhällsekonomin har insatserna

föi dessa ändamål ökat starkt i alla industrialiserade länder under efter­

krigstiden.

Alla tillgängliga mätningar av olika länders forsknings- och ut­

vecklingsverksamhet avser endast de ekonomiska och personella insatser­

na. Något mått på värdet av de slutliga produkterna av forsknings- och

utvecklingsverksamheten finns dock inte. Internationella jämförelser ger

därför endast en ungefärlig uppfattning om ansträngningarna i olika länder

för att främja forskning och teknisk utveckling. Effektiviteten i det arbete

som bedrivs för att främja dessa ändamål kan inte utläsas av den befintliga

statistiken.

Jämförelser mellan olika länders insatser för forsknings- och utveck­

lingsarbete grundas vanligtvis på relationen mellan forskningsutgifternas

storlek och bruttonationalprodukten (BNP) i respektive länder. Sådana

jämförelser ger vid handen, att Förenta staterna och Sovjetunionen intar

eu starkt ledande ställning internationellt sett. Medan länderna i Västeuro­

pa sålunda i allmänhet använder mellan ca 0,5 och 2,5 % av BNP på forsk­

ning och teknisk utveckling är motsvarande tal i Förenta staterna och Sov­

jetunionen 3 3,5 %. Även i fråga om andelen teknisk-vetenskaplig personal

i förhållande till befolkningen är Förenta staterna överlägset de västeuro­

peiska länderna.

Sverige intar enligt undersökningar inom OECD en tämligen god plats vid

en jämförelse med andra länder i Europa. Vad gäller utgifterna i förhål­

lande till BNP ligger vårt land i nivå med exempelvis Frankrike och För­

bundsrepubliken Tyskland. I fråga om den tekniskt-vetenskapliga persona­

lens andel av befolkningen ligger Sverige bland de tre främsta staterna i

Europa.

I nästan alla industrialiserade stater råder av tradition i princip samma

fördelning mellan offentlig och enskild insats för forskning och teknisk

utveckling. Staten svarar för den grundläggande verksamheten — högre

utbildning och grundforskning samt mera allmänt orienterad, tillämpad

forskning, som bedrivs huvudsakligen i anslutning till den högre utbild­

ningen — medan företagen huvudsakligen svarar för den produktionsorien-

terade tekniska forskningen och det tekniska utvecklingsarbetet.

15

Karakteristiskt för utvecklingen i de flesta länder under de senaste

två decennierna har varit att statens roll inom den tekniska utvecklings­

verksamheten ökat starkt. I flertalet utvecklade länder svarar numera den

offentliga sektorn för omkring 50 % eller mera av de totala utgifterna för

forskning och utvecklingsarbete.

Statens växande roll i finansieringen av forsknings- och utvecklings­

verksamhet sammanhänger i flera länder med tillkomsten av stora, statligt

finansierade utvecklingsprogram, främst på försvarets, atomenergins och

rymdforskningens områden. I exempelvis Förenta staterna svarar forsk­

ningen för dessa ändamål för nära två tredjedelar av landets totala insats

för forskning och teknisk utveckling. I Frankrike och Storbritannien är

motsvarande tal närmare hälften, medan det i vårt land rör sig om ungefär

en tredjedel.

Betydande insatser från samhällets sida har under senare år aktualise­

rats för målbunden forskning och tekniskt utvecklingsarbete även på and­

ra områden, bl. a. hälso- och sjukvård, undervisning och miljövård.

Den statligt finansierade forsknings- och utvecklingsverksamheten har

vidare utsträckts till direkt stöd till teknisk utveckling i näringslivet. I

flera länder finns sedan länge kollektiva forskningsinstitutioner, som

finansieras av staten och industrin gemensamt. Den vanligaste formen av

kollektiv forskning bedrivs inom s. k. branschforskningsinstitut. Det

offentliga stödet omfattar även direkta bidrag till enskilda utvecklings­

projekt i näringslivet. Stiftelser och fonder för dessa ändamål har inrättats

i en rad länder. I vissa stater har det offentliga stödet getts mera generella

former. Staten medger skattelättnader för forsknings- och utvecklingsar­

bete, bidrag utdelas för investeringar i tekniska utvecklingsprogram etc.

Tendenserna till ökad statlig medverkan i den tekniska utvecklingsverk­

samheten kan belysas med exempel från en rad länder. I Kanada tillskju­

ter staten bidrag till företag som investerar i forskning och teknisk utveck­

ling. Samtidigt har företagen rätt till avdrag för driftskostnader Aid taxe­

ring. Staten bidrar dessutom med 25 % av ökningen i driftskostnaderna för

forskning jämfört med genomsnittet under de föregående åren. I Kanada,

liksom i ett antal andra länder, har också inrättats en statlig utvecklings­

fond, där industrin kan söka bidrag motsvarande upp till 50 % av kost­

naderna för specifierade forsknings- och utvecklingsprojekt.

I Frankrike har det under 1960-talet upprättats nationella, tekniska ut­

vecklingsprogram, som ger företagen möjligheter till statligt stöd med upp

till ca 50 % av kostnaderna för enskilda projekt. Den franska regeringen

har vidare lagt stor vikt vid utvecklingen inom atomenergi och rymdverk­

samhet. Utvecklingskontrakt av betydande omfattning har lagts ut i fransk

industri för dessa ändamål.

I Storbritannien ges statligt stöd för tekniska utvecklingsprojekt i in­

dustrin genom det statliga exploateringsföretaget National Research and

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

16

Development Corporation. Det engelska ministeriet för teknologi kan vidare

placera civila forsknings- och utvecklingsprojekt i näringslivet.

I Förenta staterna har det direkta, statliga stödet till teknisk utveckling

i industrin ännu relativt liten omfattning vid sidan av den statliga beställ-

ningsverksamheten för bl. a. försvars- och rymdändamål. I anslutning till

det federala stödet till mindre företag har emellertid visst bistånd utgått

även för exploatering av uppfinningar.

Nuläget i Sverige

Statliga institutioner för forskning och teknisk utveckling

Basen för den existerande organisationen i Sverige för stöd till teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete är de tekniska högskolorna,

vilka liksom andra högre läroanstalter har den dubbla uppgiften att vara

centra för forskning och läroanstalter för högre utbildning. De nuvarande

tre högskolorna i Stockholm, Göteborg och Lund kommer inom kort att

kompletteras med ytterligare en teknisk utbildnings- och forskningsenhet

i Linköping. Vid Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga fakul­

tet bedrivs för närvarande civilingenjörsutbildning, i Linköping och Örebro

teknisk magisterutbildning. För innevarande budgetår uppgår driftutgif-

terna för den samlade verksamheten vid de tekniska fakulteterna till drygt

100 milj. kr.

Betydande bidrag till teknisk forskning vid universitet och högskolor utgår

vidare från statliga forskningsråd, främst statens tekniska forskningsråd,

där forskare med behov av resurser utöver basanslagen kan ansöka om me­

del för enskilda forskningsprojekt. Av det tekniska forskningsrådets anslag,

som uppgår till 22,4 milj. kr. innevarande budgetår har hittills under 1960-

talet omkring 50 % utdelats till forskningsprojekt vid universitet och hög­

skolor. Övervägande delen därav synes ha avsett verksamhet vid de tekniska

fakulteterna.

Den snabba utbyggnaden av de ekonomiska resurserna och den betydan­

de ökningen av lokaltillgången har skapat goda förutsättningar för en effek­

tiv utbildnings- och forskningsverksamhet vid de tekniska högskolorna.

Antalet nybörjarplatser har ökat väsentligt och uppgår för budgetåret

1967/68 till närmare 2 350. Den ökade intagningen har bildat underlag för

en betydande höjning av antalet närvarande studerande, som under fjolåret

uppgick till över 9 000. Antalet professurer och laboraturer vid tekniska

fakulteter uppgår 1967/68 till drygt 230.

Förutom den forskning som finansieras via statsbudgeten och av forsk­

ningsråden bedrivs vid de tekniska högskolorna även viss uppdragsforsk­

ning, huvudsakligen för enskilda företag. Budgetåret 1965/66 uppgick kost­

naderna för uppdragsforskningen vid de tekniska högskolorna i Stockhoim

och Göteborg till drygt 6 milj. kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

17

Förutom vid universitet och högskolor bedrivs teknisk forskning, försöks-

och provningsverksamhet vid en rad statliga eller statligt finansierade in­

stitut och laboratorier.

En ledande ställning bland dessa intas av försvarets forskningsanstalt

(FOA), som är vårt lands största forskningsinstitution. Anstaltens drift­

budget uppgår f. n. till nära 70 milj. kr. Närmare 1 600 personer är anställda

vid anstalten, varav 410 är forskare med akademisk examen. Utöver egen

personal anlitar FOA ett stort antal utomstående forskare vid högre läro­

anstalter och industrilaboratorier som konsulter eller för särskilda forsk­

ningsuppdrag. Inom ramen för FOA:s huvuduppgift, som består i att be­

driva forskning för försvarsändamål, bedrivs även ett omfattande forsk­

ningsarbete av civilt intresse.

Väsentliga resurser för forskningsarbete inom det tekniska området finns

även vid flggtekniska försöksanstalten, som har till uppgift att främja ut­

vecklingen av flygteknisk forskning och provning. Anstalten bedriver forsk­

ning och provning dels mot ersättning på uppdrag av offentliga myndig­

heter eller av enskilda, dels egen, främst civilt inriktad forskningsverksam­

het. Personalen uppgick den 1 juli 1967 till ca 230 personer. En stor del av

verksamheten är självbärande. För anstaltens egen forskningsverksamhet

utgår statliga bidrag. Chefen för försvarsdepartementet tillkallade år 1965 en

utiedning med uppdrag att utreda fragan rörande den framtida inriktningen

och omfattningen av verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten. Utred­

ningen framlade sitt betänkande under år 1967 (Stencil Fö 1967: 6). Kungl.

Maj :t har nyligen avlåtit proposition i ämnet (prop. 1968: 109).

Bland övriga statliga laboratorier för forsknings- och utvecklingsarbete

på teknikens område kan nämnas statens provningsanstalt och statens

skeppsprovningsanstalt.

Statens provningsanstalt utför, på uppdrag av myndigheter eller enskilda,

provningar och undersökningar av material och konstruktioner samt i an­

slutning därtill viss forskningsverksamhet. Anstalten samarbetar med in­

dustriföretag och andra enskilda statliga organisationer som berörs av an­

staltens verksamhet. Provningsanstaltens aktiviteter är huvusakligen loka­

liserade till Stockholm. Anstalten har emellertid också sju lokala filialer

med utrustning för byggnadstekniska provningar samt en filial för textil­

tekniska provningar. F. n. är ca 240 personer anställda vid anstalten och

dess filialer.

Statens skeppsprovningsanstalt bedriver på liknande sätt uppdragsverk­

samhet inom området skeppsteknik och sjöfart. I den mån anstaltens ut­

rustning medger utförs också andra provningar och undersökningar. I an­

slutning härtill bedrivs även teknisk-vetenskaplig forskning inom anstalten.

På en rad andra än här nämnda områden, där samhället har ett direkt an­

svar, såsom folkhälsa, transportväsende etc., har det inrättats specialinsti­

tutioner av permanent karaktär med uppgift att bedriva viss forsknings-

18

samt provnings- och rutinverksamhet. Karaktäristiskt för de flesta institu­

tioner av denna typ är att de har kontroll- och provningsverksamhet som

huvuduppgift, medan forskningen snarast utgör en nödvändig bakgrunds-

verksamhet för att institutionen i fråga skall vara i stånd att tillfredsstäl­

lande fylla sin uppgift.

Atomenergiverksamheten utgör ett exempel på en långsiktig utvecklings­

verksamhet, som kräver stora kostnader och en ingående planering för att

kunna föras ut i industriell tillämpning. Huvuddelen av det pågående pro­

grammet godkändes av riksdagen redan år 1956 (prop. 176, 3LU 22, rskr

344). Hittills har anvisats statliga anslag om sammanlagt 1,6 miljarder kr.

för programmets fullföljande. Härav har den allra största delen gått till

AB Atomenergi, som har huvudansvaret för utvecklingen på atomenergiom­

rådet i Sverige.

Betydande resurser för forskning och tekniskt utvecklingsarbete har suc­

cessivt byggts upp i anslutning till atomenergiprogrammet. Ungefär hälften

av de statliga anslagen till atomenergiutveckling har använts för investe­

ringar i forskningsanläggningar, reaktorprototyper och anläggningar för

uran- och bränsleframställning.

Vid AB Atomenergis forskningsstation i Studsvik tjänstgör f. n. nära 800

av bolagets anställda. Forskningsstationens resurser är i hög grad inriktade

på de problem som sammanhänger med kärnklyvningsprocessen och den ra­

dioaktiva strålningen. I Studsvik finns emellertid även resurser av icke speci­

fikt reaktorteknisk art som kan användas för industriforskning och grund­

läggande forskning utanför atorfienergiområdet. Dessutom finns service-

och försörjningsanordningar, som kan betjäna olika verksamheter. De hit­

tillsvarande investeringskostnaderna för stationen uppgår till ca 235 milj. kr.

På grund av de senaste årens minskningar av atombolagets anslag har en

viss lokalreserv uppstått i Studsvik. Härutöver finns emellertid en »dold»

överkapacitet genom att basresurserna är så dimensionerade att nya labora­

torier m. m. kan betjänas till marginalkostnad. Möjligheterna att bättre

utnyttja Studsviksanläggningen har under de senaste åren varit föremål

för stor uppmärksamhet. Frågan har nyligen tagits upp i en promemoria,

som utarbetats av den av chefen för handelsdepartementet år 1966 tillkallade

atomenergiutredningen (bilaga 2).

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Organ för finansiering och exploatering

Hittills nämnda organ för forskning och teknisk utveckling har inrättats

främst för att fylla behovet av basresurser för den tekniska utvecklingen i

landet samt för att tillgodose behovet av teknisk utveckling, kontroll-, prov­

nings- och serviceverksamhet inom vissa centrala samhällssektorer. Vid si­

dan av det offentliga stödet till dessa ändamål har emellertid också inrättats

organ, avsedda för finansiering och exploatering av forsknings- och utveck­

lingsverksamhet med speciellt sikte på näringslivets behov".

Statens tekniska forskningsråd har i det föregående nämnts som en vik­

tig institution vad gäller anslag till tekniska forskningsprojekt vid universi­

tet och högskolor. Rådet stöder och organiserar samtidigt vid behov frivil­

ligt samarbete mellan forskningsintressenter, såsom industriföretag och en­

skilda organisationer, institutioner och myndigheter. Rådet ger vidare an­

slag till branschforskningsinstitut och annan kollektiv forskning samt till

forsknings- och utvecklingsprojekt i enskilda företag. Statens tekniska forsk­

ningsråd intar i jämförelse med andra forskningsråd en särställning genom

sin starka orientering mot näringslivets behov. Väsentligt är vidare att rådet

inte endast skall främja forskning som sådan utan även kan ta initiativ till

forskningsresultatens utnyttjande. Rådets anslag under innevarande bud­

getår uppgår som nämnts till ca 22,4 milj. kr.

Under det senaste decenniet har flera statliga organ inrättats för direkt

stöd till forskning, utvecklingsarbete och exploatering av forskningsresultat

i industrin.

Efter beslut vid 1961 års riksdag (prop. 1961: 77, SU 89, rskr 233) inrät­

tades två fonder, Stiftelsen Malmfonden för forsknings- och utvecklingsar­

bete samt Stiftelsen Norrlandsfonden. Båda fonderna har tillförts medel av

statens vinst från malmbrytning inom LKAB. Till Malmfonden har avsatts

10 milj. kr. samt till Norrlandsfonden 15 milj. kr. om året under en fem­

årsperiod med början år 1961. År 1966 beslöt riksdagen om motsvarande

avsättning till de båda fonderna under ytterligare en femårsperiod (prop.

1966:21, SU 32, rskr 97). Fondernas tillkomst hade sin bakgrund i en

önskan hos statsmakterna att av avkastningen från exploateringen av lapp-

landsmalmen avsätta en viss del för att stödja forsknings- och utvecklings­

arbete av betydelse för näringslivet samt industriell nyetablering.

Malmfonden fick från början karaktären av en strategisk reserv på forsk­

ningens och det tekniska utvecklingsarbetets område. Enligt stadgarna

skulle koncentration ske till stora experimentella, främst naturvetenskap­

liga-tekniska projekt.

Malmfondens inriktning på stora forskningsprogram accentuerades ytter­

ligare genom 1966 års riksdagsbeslut, enligt vilket fondens framtida bidrags-

givning till mindre och medelstora forskningsprojekt utan omedelbar indu­

striell anknytning i princip skulle upphöra och fonden fortsättningsvis skulle

inrikta sin verksamhet främst på mera omfattande forsknings- och ut­

vecklingsprogram.

Stiftelsen Norrlandsfonden inriktades från början främst på att främja

näringslivets framtida utbyggnad i Norrland, med tonvikt på Norrbotten.

Fonden skulle sålunda ge stöd främst till sådant forsknings- och utveck­

lingsarbete, som syftar till att vidareförädla norrländska råvarutillgångar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

19

Den skulle vidare främja den norrländska företagsamhetens utveckling och

differentiering genom att stimulera uppkomsten av manufaktureringsindu-

strier, grundade på norrländska råvaror. Enligt 1966 års riksdagsbeslut kan

fonden numera lämna stöd till forsknings- och utvecklingsaibete samt till

industriell nyetablering eller utbyggnad även i sådana fall, som helt eller

delvis avser andra råvaror än de specifikt norrländska.

År 1963 bildades Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat, EFOR

av statens tekniska forskningsråd och Malmfonden gemensamt. Stiftelsen

tillkom i första hand för att skapa kontakter mellan forskningen och nä­

ringslivet samt för att bistå forskare vid industriell exploatering av ut­

vecklingsbara forskningsresultat. Stiftelsen fungerar endast som kontakt-

och serviceorgan och deltar således ej själv i exploateringen. Verksamheten

finansieras nästan helt genom bidrag från stiftarna.

En viktig del i stödet till forskning och teknisk utveckling av intresse för

näringslivet är Svenska uppfinnar kontor et, som inrättades 1947 genom en

sammanslagning av statens uppfinnarnämnd och dåvarande Uppfinnarkon-

toret (prop. 1947: 169, SU 91, rskr 208). Kontorets uppgift är att genom råd

och anvisningar samt i begränsad omfattning genom ekonomiska bidrag

hjälpa uppfinnare att fullända, patentera och nyttiggöra uppfinningar.

Verksamheten inom Svenska uppfinnarkontoret bedrivs på i huvudsak två

avdelningar, patentavdelningen och utredningsavdelningen. Den förra har

hand om rådgivning i patentfrågor, förhandsgranskning samt utarbetande

av patentsökningshandlingar och svaromål. Utredningsavdelningen lämnar

råd och hjälp när det gäller experiment, provningar och det praktiska utar­

betandet av uppfinningar fram till eventuell exploatering. Avdelningen för­

medlar vidare kontakter mellan uppfinnare och lämpliga tillverkare eller

förlagsmän. Vidare utför avdelningen de utredningar som ligger till grund

för beslut om bidrag från kontorets reservationsanslag till understödjande

verksamhet.

Svenska uppfinnarkontorets verksamhet har nyligen blivit föremål för

statlig utredning. Ett betänkande med förslag till vissa förstärkningar av

uppfinnarkontorets resurser och samordning av verksamheten med andra

organ på området, främst EFOR, avgavs i maj 1967 (bilaga 2).

De här nämnda organen för finansiering av forskning och teknisk utveck­

ling med sikte på näringslivets behov är samtliga, delvis med undantag av

Norrlandsfonden, inriktade på innovationsprocessens inledande skeden, näm­

ligen forskningsarbete och överföring av resultat från forskningsinstitutioner

till industrin. Främst för att finansiellt stödja den vidare överföringen av

forskningsresultat med sikte på industriell exploatering och marknadsfö­

ring inrättades år 1964 institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,

INFOR. Institutets huvuduppgift skulle vara att söka fylla det tomrum,

som skapats av bristen på aktiva intressenter inom vissa delar av industrin,

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

21

beroende antingen på att branschen i fråga var svagt utvecklad eller intres­

set för ny teknik påtagligt ringa. Institutet skulle också äga att överta andra

projekt, som EFOR och i förekommande fall exempelvis tekniska forsk­

ningsrådet fört över de första stadierna i innovationsförloppet. Verksamhe­

ten påbörjades 1965, sedan riksdagen beslutat anvisa ett anslag av 20 milj.

kr. på kapitalbudgeten för ändamålet (prop. 1964: 96, SU 102, rskr 222).

Då särskilda skäl föreligger, kan INFOR förvärva resultat av forsknings-

och uppfinnarverksamhet samt vidta erforderliga åtgärder för deras nyt­

tiggörande. I princip skall institutets finansiella stöd upphöra, när resul­

taten av verksamheten förts fram till industriell produktion. Institutet kan

dock finansiellt medverka i bildandet av tillverkningsföretag eller eljest

stödja sådana företag i syfte att få till stånd produktion.

INFOR har i sin verksamhet att beakta såväl samhällsekonomiska som

företagsekonomiska synpunkter. Institutet kan bevilja lån samt göra direkta

ekonomiska insatser genom aktieteckning eller på annat sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kollektiv teknisk forskning

Den svenska industristrukturen karakteriseras av många små och medel­

stora produktionsenheter, som ofta saknar resurser att ensamma genom­

föra en tillfredsställande insats för forskning och teknisk utveckling. Mot

bakgrund härav har i vårt land, liksom i flera andra västeuropeiska indu­

strinationer, utvecklats former för kollektiv samverkan mellan företagen i

vad gäller viss teknisk forskning och provningsverksamhet. I väsentlig ut­

sträckning medverkar också staten vid finansieringen av denna verksamhet.

Sedan många år utgår statliga bidrag till forsknings- och utvecklingsverk­

samheten vid ett antal branschforskningsinstitut. Sådana institut stöds från

industrins sida av en stiftelse bildad av företag inom samma bransch. Vid

instituten bearbetas forskningsproblem av allmän räckvidd för den berörda

branschen. Verksamheten syftar sålunda till att höja den tekniska standar­

den och till bästa möjliga hushållning med forskningsresurserna.

F. n. finns i Sverige ett trettiotal institut med inriktning på tillverknings­

industrins forsknings- och utvecklingsbehov, vilka torde kunna hänföras

till gruppen branschforskningsinstitut. Ätta institut får f. n. avtalsbundet

statligt stöd. Statsbudgetens direkta anslag till dessa branschforsknings­

institut uppgår innevarande år till ca 8 milj. kr. Samtidigt tillförs bransch­

forskningsinstituten ca 3 milj. kr. av statliga forskningsråd. Den enskilda

industrins bidrag till branschforskning uppgår f. n. till ca 24 milj. kr. årli­

gen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har chefen för handelsdeparte­

mentet år 1965 tillkallat sakkunniga för att verkställa utredning angående

organisation av och statligt stöd åt industriell teknisk forskning. De sak­

22

kunniga, som antog benämningen industriforskningsuitredningen, avgav i

november 1967 ett delbetänkande angående branschforskning och forsk-

ningsstationer (bilaga 2).

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ingeniörsvetenskapsakademien

Ett viktigt centrum för arbetet i vårt land med alt främja teknisk forsk­

ning och industriell utveckling har sedan länge varit Ingeniörsvetenskaps­

akademien (IVA), som är ett lärt samfund med högst 202 svenska med­

lemmar, fördelade på 11 avdelningar för olika tekniska vetenskaper. En

betydande del av akademiens verksamhet initieras i avdelningarna. Akade­

mien har byggt upp ett kansli, organiserat i tre operativa avdelningar — ut-

redningssekretariatet, informationssekretariatet och utlandssekretariatet —

samt serviceavdelningar.

För att genomföra utredningar eller bevaka tekniska områden har aka­

demien tillsatt en rad kommittéer. Vissa av dessa organiserar forskning på

områden av allmänt intresse för IVA:s medlemmar. Som exempel kan näm­

nas transportforskning och svetsning. När verksamheten vuxit i omfatt­

ning, har den i vissa fall överförts till fristående institut. Ett exempel på en

sådan utveckling är Korrosionsinstitutet. IVA lämnar vidare stöd åt fristå­

ende föreningar som arbetar inom områden som akademien finner angeläget

att utveckla. F. n. har Tekniska litteratursällskapet och Instrumenttekniska

föreningen sina sekretariat förlagda till akademiens kansli.

En viktig del av IVA:s arbete besår i att insamla teknisk-vetenskaplig

information och sprida denna till institutioner och företag. Detta arbete

utförs i bl. a. informationssekretariatet, där också IVA:s bibliotek ingår.

o

För att utföra större litteratursökningsuppdrag för utomstående har ett

särskilt serviceorgan inrättats, IVA:s litteratursökning. Huvuddelen av

IVA:s internationellt orienterade verksamhet utförs i utlandssekretariatet,

som tillkom hösten 1965. Sekretariatet inrymmer dels de kontaktmän i

utlandet, som är förordnade som teknislct-vetenskapliga attachéer i Frank­

rike, Förenta staterna, Japan och Sovjetunionen, dels en hemmaorganisa­

tion, som svarar för att informationsmaterial från utlandet distribueras.

Hemmaorganisationen bekostas i huvudsak genom anslag från statens

tekniska forskningsråd.

För att förse mindre forskargrupper och institut med lokaler och ser­

vice har IVA sedan länge arbetat på att skapa s. k. forskningsstationer.

En sådan station tillkom år 1944 i anslutning till tekniska högskolan i

Stockholm. Stationen ägs av staten men förvaltas av IVA. Den hyrs för

närvarande av en rad forskargrupper representerande skilda vetenskap­

liga och tekniska inriktningar. Inom akademien finns vidare kommittéer

för upprättande av forskningsstationer i andra delar av landet.

IVA:s verksamhet finansieras främst genom anslag på statsbudgeten,

Kungl. Maj ds proposition nr 68 år 1968

23

bidrag från statens tekniska forskningsråd och industrimedel. Staten fi­

nansierar över hälften av akademiens verksamhet.

Statliga industribeställningar

Statliga beställningar har sedan länge lagts ut i industrin för att till­

godose behovet av nya produkter främst inom försvaret. Dessa beställ­

ningar inbegriper ofta forsknings- och utvecklingsuppdrag. Beställning­

arna utgör därför ett betydande indirekt statligt stöd till industrins inno-

vationsverksamhet. Härigenom skapas ett kunnande hos företagen, som kan

användas även på andra utvecklingsområden.

De undersökningar av den tekniska forskningen och utvecklingsverk­

samheten i industrin, som utförts under 1960-talet av statistiska central­

byrån, visar att den statliga beställningsverksamheten bidragit till att fi­

nansiera en väsentlig del av företagens innovationsverksamhet. År 1963

finansierades härigenom forsknings- och utvecklingsverksamhet i före­

tagen till ett belopp av ca 230 milj. kr. De branscher som främst gynnats

av de militära beställningarna är mekaniska verkstäder och elektronisk

industri.

Statliga beställningar inkluderande forskning och teknisk utveckling

har hittills kommit till användning inom ett begränsat antal samhälls­

sektorer. För andra än militära ändamål och utvecklingsarbete på atom­

energiområdet har beställningsverksamheten varit relativt obetydlig. Skä­

len härtill synes främst vara att behoven av teknisk forskning och pro­

duktutveckling inom de flesta civila sektorer hittills varit begränsade och

därför kunnat tillgodoses huvudsakligen på andra vägar. Situationen i detta

avseende har dock snabbt förändrats under senare år. Speciellt gäller detta

inom ett antal centrala samhällssektorer, exempelvis hälso- och sjukvård,

utbildning och miljövård.

En närmare redogörelse för nuvarande svenska organisation och re­

surser för teknisk utveckling lämnas i bilaga 3.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Motiv för ökad statlig satsning på teknisk utveckling

I det föregående har ett försök gjorts att belysa den debatt som f. n. förs

om den tekniska utvecklingens roll i samhällsekonomin. En kort översikt

har vidare lämnats över de insatser som görs av staten och enskilda företag

för att främja teknisk forskning och överföring av tekniska nyheter till

praktiska tillämpningar.

Slutsatsen av vad som sagts är enligt min mening att det finns starka skäl

för en ökad satsning på teknisk utveckling. Huvudmotiven för ökade insat­

ser på olika områden kan sammanfattas enligt följande. Den tekniska ut­

vecklingen spelar en stor roll för ett lands ekonomiska tillväxt och sociala

utveckling. Sambandet mellan storleken av insatta resurser för teknisk ut­

veckling och innovationstakt tenderar att bli allt starkare. Ett påfallande

drag i utvecklingen är att forsknings- och utvecklingsprojekten blir alltmer

kostnadskrävande. Särskilt för ett litet, högt utvecklat land är det mot bak­

grund härav angeläget att energiskt och målmedvetet satsa på åtgärder som

främjar teknisk utveckling och en snabb innovationstakt. I arbetet på att

främja teknisk utveckling samverkar statens och näringslivets insatser.

Det är givetvis omöjligt att säga exakt hur stora ett lands utgifter för tek­

nisk forskning och utveckling bör vara. Om det tekniska utvecklingsarbetet

i sin helhet skulle bedrivas av enskilda företag med egna resurser, finns dock

skäl som talar för att dessa utgifter blir lägre än vad som från samhällseko­

nomisk synpunkt vore önskvärt, särskilt i ett läge av hårdnande internatio­

nell konkurrens. En anledning till detta torde vara de bristande möjlighe­

terna till riskutjämning som föreligger i ett näringsliv som kännetecknas av

små och medelstora företag.

Från tid till annan sker tekniska genombrott på helt nya områden, som

öppnar tidigare oanade möjligheter till innovationer på bred front. Den tek­

niska utvecklingen innebär därför inte bara en fördjupning utan också en

breddning av fältet för forskning och teknisk utveckling. Tillsammans med

de ökade kostnaderna för forskning och teknisk utveckling torde detta med­

föra att den optimala storleken för utgifterna i förhållande till bruttonatio­

nalprodukten successivt stiger.

Mot bakgrund av vad som här har sagts blir det särskilt i små länder

allt väsentligare att åstadkomma en riktig balans mellan olika tekniska

utvecklingsområden samt mellan grundforskning och innovationsverk-

samhet. Det är inte möjligt för ett litet land som Sverige att ligga långt fram­

me på alla områden i den tekniska utvecklingen. Ett komplicerat val måste

ständigt göras beträffande var de största insatserna skall sättas in sam­

25

tidigt som en spridning av insatserna är ofrånkomlig av riskhänsyn. Den

allt större bredden i den tekniska utvecklingen och det snabbare kom­

mersiella utnyttjandet av ny teknik ställer samtidigt ökade krav på snabba

omdisponeringar inom både forskning och produktion. Stora krav ställs

därför på överblick och kunskap om utvecklingstendenser på olika om­

råden.

Dessa faktorer talar för en ökad satsning från samhällets sida för att

främja den tekniska utvecklingen. Statens medverkan i denna verksamhet

är, som framgått av det föregående, redan betydande i vårt land vad avser

såväl resursstorleken som verksamhetens bredd.

Genom stöd till forskning och utbildning vid universiteten och hög­

skolorna, särskilt de tekniska högskolorna, skapar staten ett underlag för

företagens rekrytering av personal i teknisk utvecklingsverksamhet. Forsk­

ningsverksamheten vid högre läroanstalter och flera andra forskningsinsti­

tutioner inom den offentliga sektorn bildar en allmän bas av kunskaper och

forskningsresultat, som i allmänhet står öppen för utnyttjande i närings­

livet. Det är angeläget att även i fortsättningen grundforskningen ges ett

starkt och vittförgrenat stöd.

Med växande resurser till högre läroanstalter ökar såväl förutsättningarna

för som kraven på att utnyttja dessa resurser för att tillgodose närings­

livets och samhällets behov. Det är därför viktigt att förutsättningar skapas

för en förbättrad forskningssamverkan mellan universitet/högskolor och nä­

ringsliv. En ökad sådan samverkan har positiva konsekvenser både för nä­

ringslivet och utbildningsväsendet. Betydande resurser för forskning, ut­

vecklingsarbete och provningsverksamhet finns vidare vid statliga institut

och laboratorier. I vissa fall torde en förhyrning av forskningsresurser vid

statliga institutioner vara lönsammare för företagen än att bygga upp egna

speciallaboratorier och rekrytera personal härför.

En väsentlig del i det statliga stödet åt innovationsverksamheten består

i att tillgodose enskilda uppfinnares och forskares behov av sådan service

som f. n. lämnas av Svenska uppfinnarkontoret och EFOR. Hittillsvarande

erfarenheter tyder på att det föreligger stort behov av sådan service. Det är

därför väsentligt att verksamheten på detta område byggs ut i takt med att

andra åtgärder vidtas för att förbättra kontakten mellan högre läroanstalter

och näringsliv.

Ett litet land är oundvikligen starkt beroende av kontakter med forsk­

ningen i andra länder. Av olika åtgärder för att främja forskning och inno-

vationsverksamhet måste därför informations- och dokumentationsverksam­

heten ges hög prioritet. En lösning av denna fråga förutsätter inte bara ett

effektivt insamlande av information utan minst lika mycket en effektiv in­

formationsspridning bland forskare, uppfinnare och företag. Härvid bör

särskilt observeras det angelägna i att informationen når ut till de mindre

företagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

26

Ett viktigt indirekt stöd åt innovationsverksamheten liar varit de stat­

liga beställningar för främst militära ändamål som lagts ut på industrin.

Utvecklingen under senare år har medfört ökade behov av nya produkter

och tekniska lösningar inom ett antal andra viktiga samhällssektorer än

försvaret samtidigt som den tekniska utvecklingen förbättrat möjligheter­

na att tillgodose dessa behov.

I framtiden kan det befinnas önskvärt att samhället i ökad utsträckning

gör beställningar, som siktar till att tillgodose andra väsentliga behov än

militära. Beställare blir närmast olika offentliga myndigheter. Exempel

på tänkbara områden är de som rör sjukhusapparatur, hjälpmedel för sjuka

och handikappade, vårdrationalisering, energiproduktion, luft- och vatten­

föroreningar, livsmedelsteknologi, trafiksäkerhet, transportväsende, interna

transporter, pedagogiska hjälpmedel, kontorsutrustning och andra admini­

strativa hjälpmedel. Flera av dessa områden är synnerligen angelägna i det

pågående arbetet med att rationalisera verksamheten inom den offentliga

sektorn.

Det statliga stödet till grundläggande forskning och högre utbildning

samt den ovan nämnda beställningsverksamhet, som bedrivs för att till­

godose samhällets behov av teknisk utveckling, utgör ett betydande indirekt

stöd till den tekniska utvecklingen inom näringslivet. Vid sidan härav kan

dock staten använda mera direkta stödåtgärder — det må vara i generella

former via skattelättnader och avskrivningsregler, som gynnar teknisk ut­

veckling, eller i form av ekonomiskt stöd till enskilda utvecklingsprojekt

i företagen. Frågor om forskningsutgifternas behandling i skattehänseende

behandlas av företagsbeskattningsutredningen och berörs därför inte i detta

sammanhang.

Oberoende av bedömningen av den skattemässiga behandlingen av forsk­

nings- och utvecklingskostnader är det uppenbart att generella stödåtgärder

för att stimulera näringslivets forsknings- och utvecklingsarbete inte är till­

räckliga. Detta beror på forsknings- och utvecklingsutgifternas sammansätt­

ning och de mycket begränsade möjligheterna att tillgodogöra sig generellt

stöd som små och medelstora företag samt fristående forskare och uppfinna­

re skulle ha. I förhållande till kostnaderna för samhället torde dessutom så­

dana stödåtgärders nettoeffekt vara av begränsad storlek. Det är därför nöd­

vändigt att lägga huvudvikten vid det statliga stödet till enskilda projekt.

Utbyggnaden av det projektinriktade statliga stödet till teknisk utveckling

i svenskt näringsliv har skett relativt snabbt. Speciellt under det senaste de­

cenniet har en rad nya organ skapats för att tillgodose behov av resurser för

skilda led i innovationsprocessen. Dessa resurser är redan nu av betydande

omfattning. Statens tekniska forskningsråd, Malmfonden och Norrlandsfon­

den förfogar över sammanlagt närmare 50 milj. kr. årligen, varav en avse­

värd del kan fördelas i form av bidrag eller lån till forsknings- och utveck­

lingsprojekt i företagen. Härtill kommer det år 1964 anvisade anslaget till

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

INFOR av 20 milj. kr., statens medverkan i den kollektiva forskningen, stö­

det till vissa statliga institut för forskning och provningsverksamhet, bidra"

till IVA etc.

b

Den nuvarande organisationen spänner över ett vidsträckt arbetsområde

och täcker sannolikt tämligen väl skilda existerande behov av statligt stöd

till teknisk utvecklingsverksamhet. Av flera skäl synes det dock mindre ra­

tionellt att bibehålla den nuvarande uppdelningen på flera finansierande or­

gan som svarar mot olika tänkta led i innovationsverksamheten. Det förefal­

ler omöjligt att — såsom en organisation av nuvarande slag förutsätter —

generellt göra en klar uppdelning mellan grundforskning, tillämpad forsk­

ning, tekniskt utvecklingsarbete och exploatering i den tekniska utvecklings­

verksamheten. En sådan uppdelning är heller inte eftersträvansvärd med

hansyn till att innovationsverksamheten i betydande utsträckning är en in­

tegrerad process. De organisatoriska gränserna mellan olika moment i inno­

vationsverksamheten är konstlade och bör därför så långt möjligt elimine­

ras.

Tidpunkten synes nu vara inne att se över och förstärka den nuvaran­

de organisationen för statens stöd till teknisk utveckling, samtidigt som

resurserna för denna verksamhet väsentligt ökas. En enhetlig organisation

bör skapas för att stödet till skilda ändamål lättare skall kunna samordnas.

Behovet av överblick, planering och uppföljning av insatserna bör också

därigenom kunna tillgodoses bättre än f. n.

I den tidigare nämnda departementspromemorian (bilaga 1) föreslås ett

centralt statligt organ för teknisk utveckling. Det nya organet föreslås bli be­

nämnt styrelsen för teknisk utveckling. Styrelsen skall enligt förslaget dels

fördela stöd till såväl forskningsinstitutioner som enskilda personer och fö­

retag, dels handha vissa uppgifter av förvaltande karaktär.

Exploatering, produktutveckling och marknadsföring av nya produkter

bör ske inom organ med kommersiell inriktning och klart definierade lön-

samhetskrav. Initiativ i denna riktning har under senare år tagits av det pri­

vata näringslivet genom bildandet av s. k. utvecklingsbolag inriktade på att

initiera, utveckla och exploatera innovationer. Frågan om ett motsvarande

statligt initiativ har nyligen behandlats i en departementspromemoria (bila­

ga 6). Flera skäl främst behovet av att utveckla nya produkter inom

vissa centrala samhällsområden — talar enligt promemorian för att ett stat­

ligt utvecklingsbolag inrättas.

Jag övergår nu till att närmare behandla förslagen i promemoriorna be­

träffande organisationen m. in. av den statliga verksamheten på den tek­

niska utvecklingens område. I detta sammanhang kommer jag även att läg­

ga fram förslag om väsentligt ökade resurser för olika delar av denna verk­

samhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

27

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Styrelsen för teknisk utveckling

Motivering funktioner m. m.

I departementspromemorian angående ökad statlig satsning på teknisk

forskning och industriellt utvecklingsarbete konstateras bl. a., att det i \årt

land f.n. finns flera statliga eller statsunderstödda organ med uppgift att

lämna stöd åt teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete. Andra

organ har till uppgift att speciellt stödja exploatering av forskningsresultat

eller att främja innovationsverksamhet genom att ställa olika slags tjänster

till förfogande.

Det statliga stödet till teknisk utveckling har expanderat snabbt. Jämsides

med anslagsökningen till de högre utbildningsanstalterna och statens tek­

niska forskningsråd har det under det senaste decenniet successivt tillkom­

mit flera nya organ för statligt stöd till teknisk forskning och industriellt

utvecklingsarbete.

Den nuvarande organisationen har tillkommit för att successivt tillgodose

uppkommande behov. Den har därvid visat en betydande flexibilitet. Emel­

lertid medför den organisatoriska splittringen också problem av olika natur.

Nackdelarna med att fördela den statliga stödverksamheten på flera organ

påtalades redan år 1963 i en OECD-rapport om svensk forskningspolitik.

Sedan dess har den statliga stödverksamheten expanderat ytterligare och

problemen har blivit alltmer kännbara.

Samordningsproblemen gäller enligt promemorian i första hand finansie-

ringsorganen. Flera av dessa har likartade uppgifter.

Såväl statens tekniska forskningsråd som Malmfonden lämnar bidrag till

tekniska forsknings- och utvecklingsprojekt. Malmfonden lämnar stöd även

åt industriellt utvecklingsarbete i form av bidrag, som vanligen är förenade

med återbetalningsskyldighet. Vid sidan härav främjas industriell exploate­

ring av forskningsprojekt genom den utlåningsverksamhet som INFOR be­

driver. Slutligen har en rad avtal ingåtts mellan staten och industrin om

direkt stöd via statsbudgeten till kollektiv forskning.

I promemorian konstateras, att gränserna mellan de olika organens verk­

samhet i praktiken ofta torde överskridas, vilket innebär ytterligare oklar­

heter i kompetensfördelningen. Dessa förhållanden gör enligt promemorian

att en bidragssökande kan behöva vända sig till flera organ innan möjlig­

heterna att erhålla stöd till ett projekt kan slutligt bedömas.

Det nuvarande systemet anses ha vissa nackdelar även i administrativt

hänseende. De nämnda organen har byggt upp egna sekretariat. Även om

en viss samordning genomförts, främst mellan Malmfonden och INFOR, an­

29

ses splittringen på olika organ innebära ett hinder för att effektivt utnyttja

utredningsresurserna. Vidare framhålls att finansieringen av de nuvarande

organens administration är svåröverskådlig. Statliga bidrag till administra­

tionskostnader utgår såväl direkt över statsbudgeten som indirekt över tek­

niska forskningsrådet och Malmfonden. Rådet bestrider dessutom genom

tillfälliga bidrag kostnaderna för utredningsverksamhet m. m. hos utomstå­

ende organ, bl. a. IVA. Vad slutligen den kollektiva forskningen beträffar

konstateras det, att staten nu saknar ett organ för handläggning av frågor

rörande det avtalsbundna samarbetet.

De angivna förhållandena talar enligt departementspromemorian för en

samordning i första hand av den finansierande verksamheten. En sådan

samordning skulle syfta till bl. a. att låta ett enda organ ta ställning till den

för varje fall lämpliga omfattningen och formen för ett eventuellt stöd. Det

stödjande organet skulle också ges möjlighet att kombinera skilda stöd­

former i annan utsträckning än som nu kan ske.

Vidare anses de ökande kraven på statliga insatser skapa behov av en

samlad avvägning. Även om prioriteringsfrågorna ytterst måste ankomma

på statsmakterna, bör det enligt promemorian finnas ett organ som kan ge

underlag för bedömning av behoven av forsknings- och utvecklingsinsatser

på olika tekniska områden och som kan ge rekommendationer beträffande

fördelningen av tillgängliga resurser. Av största vikt är att dessa sätts in på

områden där en reell effekt kan väntas.

Ett annat önskemål är att få till stånd en bättre uppföljning av det stöd

som tidigare lämnats. En framgångsrik stödverksamhet kräver en konti­

nuerlig rapportering och värdering av uppnådda resultat. Det bidragsbevit-

jande organet får härigenom underlag för att bedöma om utformningen av

olika stödåtgärder är ändamålsenlig.

Det anförda leder enligt promemorian till slutsatsen att den nuvarande

organisationen för stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklings­

arbete bör förstärkas. Som framgått bör syftet framför allt vara att möj­

liggöra en samlad bedömning av bidragsbehoven och en ökad flexibilitet i

valet av stödform. Samtidigt understryks önskvärdheten av att bevara den

tekniskt högt kvalificerade prövning av bidragsärendena, som anses utgöra

en viktig förutsättning för det förtroende de nuvarande finansieringsorga-

nen åtnjuter.

I departementspromemorian konstateras, att den organisatoriska förstärk­

ningen bör uppnås genom att integrera den tidigare finansieringsverksam­

heten inom ett centralt organ, styrelsen för teknisk utveckling. Styrelsen

föreslås också överta vissa andra stödjande uppgifter, främst av service­

karaktär, som nu utövas av olika statsunderstödda organ.

Enligt det framlagda förslaget blir således styrelsens huvuduppgift för­

delningen av det ekonomiska stödet till teknisk forskning och industri­

ellt utvecklingsarbete samt den därmed sammanhängande bedömningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

30

prioriteringen och uppföljningen. Nuvarande stödformer förutsätts bli an­

vända i huvudsak oförändrade. Styrelsen skall sålunda överta tekniska forsk­

ningsrådets och Malmfondens uppgifter att lämna stöd åt forskningsprojekt.

Det understryks i detta sammanhang, att verksamheten inte bör begränsas

till enbart stöd åt bidragssökande utan i ökad omfattning ta formen av egna

initiativ till forsknings- och utvecklingsinsatser på områden, där förutsätt­

ningarna för exploateringsbara innovationer kan bedömas särskilt gynn­

samma. En annan stödform avser det stöd till industriellt utvecklingsarbete,

som hittills lämnats av Malmfonden och i viss mån även av INFOR. Styrel­

sen skall enligt förslaget även svara för utformningen av det avtalsbundna,

statliga stödet åt kollektiv forskning.

Vidare föreslås i promemorian styrelsens verksamhet innefatta vissa ser­

viceuppgifter. I detta sammanhang understryks betydelsen av att det skapas

effektiva mekanismer för förmedling av forskningsresultat till kommersiell

exploatering. Denna verksamhet, som i fråga om statsunderstödda projekt

nu bedrivs av EFOR, bör enligt promemorian inom det nya organet samord­

nas med Svenska uppfinnarkontorets rådgivning åt uppfinnare. Styrelsen

skall enligt förslaget även bedriva viss förmedling av forskningsuppdrag för

att stimulera till ökad användning av resurser hos universitet och högskolor,

statliga institut och industriföretag.

Styrelsen föreslås också utgöra centralt organ för frågor rörande svenskt

deltagande i internationellt tekniskt samarbete samt föreslås få vissa plane-

ringsuppgifter inom den tekniska dokumentationen. Ytterligare en uppgift

som styrelsen enligt departementspromemorian lämpligen bör tilldelas är

förvaltningen av vissa statsfinansierade forskningsstationer, i första hand

vissa delar av ÅR Atomenergis forskningsstation i Studsvik.

Det understryks slutligen i promemorian, att frågor rörande grundforsk­

ning och högre utbildning liksom hittills skall behandlas inom universitets-

och högskoleväsendet samt vederbörande forskningsråd. Samtidigt framhålls

betydelsen av att styrelsen baserar sin verksamhet på nära samarbete med

dessa organ, särskilt universitetskanslersämbetet.

Över departementspromemorian har ett hundratal remissyttranden avgetts

(bilaga 4). Vad som i promemorian anförts om kraven på samordning av

nuvarande resurser och kravet på en slagkraftig organisation för framtids-

planering och avvägning mellan olika ändamål har mött instämmande från

praktiskt taget alla remissinstanser. Förslaget om en styrelse för teknisk

utveckling har inte avstyrkts av någon remissinstans.

Remissinstanserna samtycker i stort till en lösning enligt departements­

promemorians förslag. Däremot varierar remissinstansernas synpunkter

på det föreslagna centrala organets framtida uppgifter och på hur existe­

rande organ skall inlemmas i eller samarbeta med detta. Många remiss­

instanser har starkt understrukit behovet av ett centralt organ för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

31

kollektiva forskningen, och ingen invändning har riktats mot att styrel­

sen handhar dessa uppgifter.

Den roll, som styrelsen föreslagits få härvidlag, har dock samtidigt ta­

gits till utgångspunkt för kritik mot förslaget att samma organ avses få

såväl medelstilldelande som förvaltande funktioner. Principiella betänklig­

heter mot detta har föranlett motförslag om parallella organisationer av

varierande slag. Vissa remissinstanser förordar, att två helt skilda or­

gan skapas, andra föreslår två samordnade organ — ett för medelstilldel­

ning, motsvarande tekniska forskningsrådets och delar av Malmfondens

samt eventuellt INFOR :s verksamhet, och ett förvaltande organ.

Eu organisatorisk gränsdragning mellan medelstilldelande och förval­

tande funktioner har förordats bl. a. av IVA, Kooperativa förbundet (KF)

och Sveriges industriförbund. Statens tekniska forskningsråd anser för

sin de! att funktionen att initiera och fördela medel till forskningsprojekt

fordrar speciell kompetens. Rådet menar därför, att denna funktion bör

utövas av ett för detta ändamål särskilt utsett organ, motsvarande det nu­

varande tekniska forskningsrådet, medan andra funktioner bör utövas av

en styrelse enligt departementspromemorians förslag.

Universitetskanslersämbetet har däremot framhållit, att med tanke på

bl. a. den samverkan som måste ske med ämbetet och andra organ en sam­

lad organisation bör vara en fördel. Statskontoret diskuterar skälen för att

åtskilja, å ena sidan, initierande och resursfördelande uppgifter och ä

andra sidan, mer service- och förvaltningsbetonade uppgifter. Statskontoret

finner emellertid att en sadan lösning — tva parallellställda organ med

gemensamt kansli —- ställer krav på särskilda samarbetsformer inte bara

på ledningsnivå utan även på sekretariatsplanet. Statskontoret kan därför

inte finna, att en dualistisk organisation av denna typ skulle ha några för­

delar jämfört med en sammanhållen myndighet.

Jag delar uppfattningen att olika former av statligt stöd och service till

teknisk utveckling böi’ samordnas sa att behovet av överblick, avvägning

och planering kan tillgodoses. Jag biträder därför förslaget att en styrelse

för teknisk utveckling inrättas.

Jag kan inte finna att tillräckliga skäl anförts för tanken att medels­

tilldelningen och andra funktioner bör hållas isär. Vad universitetskanslers­

ämbetet och statskontoret anfört häremot finner jag tungt vägande. Stödet

till teknisk forskning och till industriellt utvecklingsarbete samt service­

verksamhet, bl. a. för att förmedla forskningsresultat till industriell till-

lämpning, hör intimt samman och bör därför så långt möjligt samman­

hållas inom en organisation med överblick över hela den tekniska utveck­

lingen.

Den föreslagna styrelsen bör fr. o. m. den 1 juli 1968 överta hela ansvaret

för den statliga stöd- och serviceverksamhet, som nu utövas av statens tek­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

32

niska forskningsråd, Malmfonden, INFOR, EFOR och Svenska uppfinnar-

kontoret samt för statens medverkan i den kollektiva forskningen. I sam­

band härmed bör statens tekniska forskningsråd, INFOR och EFOR samt det

statliga stödet till uppfinnarkontoret upphöra. Även inriktningen av Malm­

fondens verksamhet bör ändras. Jag återkommer i det följande till hithö­

rande frågor.

Av flera skäl är det inte lämpligt att i förväg i detalj binda den när­

mare utformningen av styrelsens verksamhet. Med hänsyn till dennas

speciella karaktär bör det anförtros åt styrelsen att successivt utarbeta

verksamhetsformer, bl. a. med ledning av erfarenheter från de organ

som nu är verksamma på området. Det bör i detta sammanhang under­

strykas, att ett väsentligt syfte med detta förslag till förstärkning av den

statliga stöd- och serviceverksamheten är att möjliggöra en samlad bedöm­

ning av bidragsbehoven och en ökad flexibilitet i valet mellan olika for­

mer av stöd och stimulans till teknisk utveckling.

Även om det enligt min mening sålunda inte bör fixeras några detal­

jerade regler för styrelsens arbete på nuvarande stadium, bör dock vissa

allmänna riktlinjer anges med utgångspunkt från bl. a. departementsprome­

morian och remissinstansernas förslag.

Bedömningen av enskilda projekt som aktualiseras genom ansökningar

eller genom initiativ från styrelsens sida måste ske på delvis olika grunder,

beroende av verksamhetens karaktär. Den tekniska forskningen vid högre

utbildningsanstalter är i allmänhet av den karaktären att bl. a. kvalitets­

bedömningar och kännedom om olika forskares verksamhet måste få stor

betydelse vid beslut om medelstilldelning. I fråga om stöd åt industriella

utvecklingsprojekt måste i de flesta fall hänsyn till marknadens behov

spela en mer framträdande roll. I likhet med vad RF anfört finner jag det

vara av stor betydelse att den forskning, som staten genom den föreslagna

styrelsen skall stödja, även blir konsumentorienterad.

Behovet av skilda bedömningsgrunder för olika slag av forsknings- och

utvecklingsprojekt, som stöds av styrelsen, bör även påverka utform­

ningen av styrelsens arbetssätt. I enlighet med promemorians förslag torde

det vara fördelaktigt att inom styrelsen skapa nämnder för att tillgodose

behovet av särskild expertis. Härigenom kan nära kontakter fortlöpande

hållas med sakkunskapen inom forskningsinstitutioner och industri. Det

torde vara ändamålsenligt att systemet byggs upp successivt och det bör

överlåtas åt styrelsen att närmare utforma denna verksamhet i huvud­

saklig överensstämmelse med de principer som gäller för forskningsråden.

Jag förutsätter därvid att styrelsen till nämnder inom vissa av styrelsen an­

givna ramar delegerar beslutanderätten beträffande anslag till tekniska

forskningsprojekt.

De förslag rörande styrelsens arbetsuppgifter och arbetssätt som jag

lämnat i det föregående innebär för det projektbundna stödet till tek-

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

msk forskning och utveckling att tekniska forskningsrådets funktioner i

allt väsentligt överfors till den nya styrelsen. Därutöver bör genom sam­

ordningen kunna skapas bl. a. förutsättningar för den ökning av resurser­

na för beredning och handläggning av ärendena varom såväl rådet som

andra berörda organ vid flera tillfällen uttalat önskemål.

I det följande kommer jag att närmare beröra vissa ändrade riktlinjer

för statens stöd till kollektiv forskning vilka i huvudsak baseras på indu-

striforskningsutredningens förslag. Samarbetet mellan staten och indu­

strin förutsätts gälla preciserade program där forskningsuppgifterna anges.

Därigenom kommer styrelsens roll som centralt organ för statens medver­

kan att bli av väsentligen samma slag som när det gäller andra former

av stöd till forsknings- och utvecklingsarbete.

Ett antal remissinstanser har i sina yttranden över departementsprome­

morian uttalat, att det - bl. a. mot bakgrund av den ökade specialiseringen

inom forskning och teknisk utveckling samt behovet av samarbete mellan

olika forskningsgrenar — är motiverat att ta upp samarbetsformer och or­

ganisationsfrågor i ett större perspektiv än som skett i departementsprome­

morian.

Uppfattningen att det föreligger ett behov av en mera djupgående sam­

ordning ligger helt i linje med vad jag tidigare anfört om angelägenheten av

att samla samhällets resurser inom området för tillämpad naturvetenskap

och teknik. Frågan om en samordning av ett antal statliga forskningsinsti­

tutioner verksamma på den tekniska forskningens område har aktualiserats

även av industriforskningsutredningens förslag om att bygga fler forsk-

ningsstationer samt av 1966 års atomenergiutrednings förslag angående AB

Atomenergis forskningsstation i Studsvik. Vissa av de samordningsproblem

som behandlas i det följande har studerats av statens Järvafältsdelegation i

vad avser Stockholmsregionen. Resultatet av delegationens arbete väntas

bli framlagt inom kort.

Det finnas anledning att se över dispositionen av de betydande forsknings­

resurser, som staten förfogar över utanför universitet och högskolor. Det kan

nämligen enligt min mening ifrågasättas om den nuvarande organisatoriska

splittringen är ändamålsenlig samt om forskningsresurser och vunna forsk­

ningsresultat inte i större utsträckning kan komma hela samhällsekonomin

till godo. För en effektiv samordning krävs dock att de institutionella för­

hållandena på huvudmannasidan utformas rationellt

Till de institutioner som har de största resurserna på det tekniska forsk­

ningsområdet hör främst försvarets forskningsanstalt och flygtekniska för­

söksanstalten, som lyder under försvarsdepartementet, samt AB Atomenergi

(främst forskningsstationen i Studsvik), statens provningsanstalt och sta­

tens skeppsprovningsanstalt under finansdepartementet.

Av dessa institutioner dominerar FOA och AB Atomenergi i vad avser re-

2

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 68

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

33

34

sursernas storlek. FOA:s verksamhet är den mest mångsidiga. Med de krav,

som det moderna försvaret ställer, har det varit nödvändigt för FOA att

engagera sig i forsknings- och utvecklingsarbete inom större delen av det

tekniska kunskapsområdet. Det finns därför anledning att ytterligare öka

ansträngningarna att utnyttja FOA:s resurser och erfarenheter för andra

ändamål än enbart försvarsändamål och tillgodose det intresse som finns

härför i näringslivet och andra sektorer i samhället. En av förutsättningar­

na för ett civilt utnyttjande av FOA:s resurser är dock att försvarets behov

inte härigenom eftersätts.

De två mest specialiserade forskningsorganisationerna — flygtekniska för­

söksanstalten och AB Atomenergi — arbetar f. n. med outnyttjad kapacitet

till följd av minskade insatser på vissa forskningsområden och såsom fram­

gått har förslag framlagts om lämpliga åtgärder (beträffande flygtekniska

försöksanstalten prop. 1968: 109). Motsvarande problem torde föreligga vid

en del mindre institutioner inom andra tekniska områden.

Enligt min mening bör således undersökas möjligheterna att samordna

vissa statliga forskningsinstitutioner samt formerna för en sådan samord­

ning med syfte att effektivare utnyttja existerande resurser. Jag har därför

för avsikt att efter samråd med cheferna för berörda departement hemställa

om bemyndigande att tillkalla sakkunniga med uppgift att utreda dessa frå­

gor. Detta bör ske så snart resultaten av vissa pågående utredningar fram­

lagts.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Projektbundet stöd till teknisk forskning och industriell utveckling

Det nuvarande projektbundna stödet till tekniskt forsknings- och utveck­

lingsarbete utgår enligt följande. Stödet till tekniska forskningsprojekt hai

formen av bidrag från statens tekniska forskningsråd och Malmfonden. Sam­

manlagt beviljades under budgetåret 1966/67 17,9 milj. kr. till detta ända­

mål, varav 13 milj. kr. av tekniska forskningsrådet och 4,9 milj. kr. av

Malmfonden. Stödet till industriellt utvecklingsarbete utgår i form av bi­

drag och lån från Malmfonden och INFOR. Malmfondens bidrag härtill upp­

gick budgetåret 1966/67 till 6,3 milj. kr. INFOR utlånade under samma tid

1,2 milj. kr. för detta ändamål.

Bidrag till teknisk forskning lämnas i allmänhet med mycket begrän­

sade villkor om återbetalningsskyldighet, medan stödet till industriellt ut­

vecklingsarbete normalt har formen antingen av bidrag med återbetal­

ningsskyldighet eller liknande eller av lån mot marknadsmässig ränta och

särskilda riskavgifter. Denna åtskillnad har sin grund i det förhållandet att

staten ansetts i princip inte böra stödja kommersiellt inriktad privat verk­

samhet på ett sätt som kan innebära ogynnsamma effekter för konkurren­

sen på marknaden. Mot denna uppfattning har ingen erinran gjorts. Stöd

35

till projekt, som är klart inriktade på kommersiell exploatering, bör även

i fortsättningen utgå i form av lån eller som bidrag med villkorlig återbe-

talningsskyldighet.

Stöd till tekniska forskningsprojekt

Det anmälda behovet av projektbundet stöd till teknisk forskning är be­

tydande. Statens tekniska forskningsråd bär i sin långtidsplan för perio­

den 1966—1971 angett de forskningsområden som enligt rådet är särskilt

aktuella för forskningsinsatser. Med stöd härav och efter rådets fortlöpande

bedömning har rådet för budgetåret 1968/69 begärt ett totalanslag om 44

milj. kr.

Att lämna stöd till teknisk forskning i form av bidrag bör bli en av de

viktigaste uppgifterna för den föreslagna styrelsen. Stödet bör till betydande

del ha samma form som hittills och beslut om bidragens storlek fattas efter

traditionell kvalitetsprövning. För olika tekniska områden bör ramar fast­

ställas, med hänsyn till dels behovet av anslag såsom det kommit till uttryck

i kvalificerade ansökningar, dels behovet av att inom vissa prioriterade sek­

torer ge särskild stimulans åt den tekniska utvecklingen. När det gäller

bidrag till större, högt kvalificerade forskningsinstitutioner bör styrelsen ha

rätt att träffa överenskommelse om stöd till forskningsarbete även för längre

perioder än ett år. Jag återkommer närmare till sistnämnda fråga i samband

med behandlingen av den kollektiva forskningen.

Stöd till industriellt utvecklingsarbete

Den tillämnade styrelsen för teknisk utveckling bör fortsätta och inten­

sifiera den verksamhet för stöd åt utvecklingsarbete, som nu bedrivs av

Malmfonden och INFOR. Om styrelsen får möjlighet att i skilda former

stödja såväl teknisk forskning som industriellt utvecklingsarbete, får sty­

relsen ett brett register att spela över. Detta bör som flera remissinstanser

framhållit vara särskilt fördelaktigt då styrelsen härigenom kan följa upp

ett projekts eller en metods utveckling från forskningsstadiet in på den

industriella exploateringen.

Malmfonden bör i fortsättningen förvaltas av styrelsen för teknisk ut­

veckling. Vidare bör malmfondsmedlen i fortsättningen i huvudsak reser­

veras för stöd åt tekniskt-industriellt utvecklingsarbete. Liksom hittills

bör stödet i princip utgå i form av bidrag med villkorlig återbetalnings-

skyldighet. Vad jag anfört om Malmfondens verksamhet påkallar ändringar

i fondens stadgar. Om sådana ändringar beslutar Kungl. Maj :t.

Jag vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av ett nära sam­

arbete mellan styrelsen för teknisk utveckling och Norrlandsfonden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

36

Storleken av ränta och avgifter i INFOR :s långivning syftar till full för­

lusttäckning. Utöver marknadsränta uttas riskavgifter på i genomsnitt

6 %. De relativt höga kostnader som blivit följden härav har otvivelaktigt

haft en hämmande inverkan på INFOR:s långivning.

De lånemedel som nu står till INFOR :s förfogande bör överföras till

styrelsen. I samband härmed bör även INFOR :s tillgångar i form av ford­

ringar m. m. föras över till styrelsen. INFOR bör härvid upphöra som själv­

ständig myndighet.

I första hand bör lånemedlen användas för att vidareutveckla forsknings­

projekt, där styrelsen i tidigare skede lämnat bidrag. Stödet bör hädan­

efter ha formen av lån. Styrelsen bör vara oförhindrad att lämna lån mot

endast marknadsmässig ränta och bör inte heller vara skyldig att utta

några särskilda riskavgifter. Räntan torde i allmänhet böra anpassas till

den räntenivå som tillämpas för statliga industrigarantilån. Om det an­

ses skäligt i det enskilda fallet, bör styrelsen också betinga sig att säkerhet

ställs för lån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Publicering och sekretess i bidragsärenden

I likhet med vad nu är fallet bör bidrag till teknisk forskning vid

läroanstalter och institut i regel förenas med skyldighet för mottagaren

att ställa resultaten till allmän disposition. Vanligen förutsätter en fortsatt

exploatering av en uppfinning att denna patentsökts. I de fall då stödda

forskningsarbeten leder fram till uppfinningar, som bedöms ha förutsätt­

ningar för framtida exploatering, bör styrelsen kunna medge undantag från

publiceringskravet. Normalt bör då bidragsmottagaren i stället åläggas åter-

betalningsskyldighet för det uppburna bidraget i den mån som exploatering

av uppfinningen ger ekonomiskt utbyte.

Vad gäller bidrag till enskilda uppfinnare och industriföretag för tek­

niska forsknings- och utvecklingsprojekt bör inte krävas att dessa skall

vara förenade med publiceringsskyldighet. I stället bör principen vara att

bidragen förenas med villkorlig återbetalningsskyldighet i likhet med

vad som f. n. gäller för sådant stöd från Malmfonden. Styrelsen bör dock

vara oförhindrad att, när så befinns lämpligt, avlösa villkor om återbetal­

ningsskyldighet mot att bidragsmottagaren ställer resultaten till allmän

disposition eller ger styrelsen möjlighet att förfoga över dessa för vidare-

föring till industriell exploatering. Målet bör vara att resultaten av de stöd­

da projekten skall överföras till ekonomiskt nyttiggörande. Detta bör inte

inkräkta på bidragsmottagarens rätt att i första hand få exploatera re­

sultaten av de stödda projekten.

En väsentlig förutsättning för att styrelsen skall kunna stödja forsk­

nings- och utvecklingsprojekt är att vissa handlingar innefattande tekniska

och kommersiella uppgifter i sådan ärenden inte får utlämnas. Avsikten är

37

att chefen för justitiedepartementet senare skall anmäla förslag om erfor­

derliga ändringar i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i

rätten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen).

Stöd till kollektiv teknisk forskning m. in.

De allmänna motiven för kollektiv forskning och statens medverkan i

denna har jag tidigare angett. Därvid omnämnde jag även indtistriforsk-

ningsutredningens i november 1967 avgivna delbetänkande angående

branschforskning och forskningsstationer. Utredningens betänkande har

remissbehandlats i samma ordning som departementspromemorian rörande

ökad statlig satsning på teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete.

I bilaga 4 ingår en sammanställning av remissyttrandena över betänkandet.

Industriforskningsutredningens förslag innebär en väsentlig ökning av

statens stöd till kollektiv teknisk forskning. Utredningen har även tagit upp

en rad frågor som sammanhänger med statens medverkan i denna form av

forskning. Utredningens betänkande har av remissinstanserna genomgående

mottagits positivt och dess förslag har i allt väsentligt tillstyrkts.

Jag finner i likhet med utredningen att ett fortsatt och utvidgat stöd till

den kollektiva forskningen är motiverat. Detta stöd bör ges eu delvis ny in­

riktning i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag. Den sty­

relse för teknisk utveckling, som jag i det föregående föreslagit, bör vara

centralt organ för frågor rörande statens deltagande i kollektiv forskning.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för olika frågor om utformningen

av det statliga stödet och styrelsens funktioner i sammanhanget.

Några remissinstanser, såsom FOA och statens provningsanstalt, under­

stryker behovet av flexibla organisationsformer och förhållandevis stora

forskningsenheter. Sveriges industriförbund påpekar att branschforskningen

förutsätter en homogen mottagarkrets, som kan initiera forskning och bidra

till finansieringen. Förbundet finner vidare väsentligt att intresserade par­

ter med statligt stöd skall kunna gå in i ett forskningssamarbete av sådan

karaktär att det kan och bör upplösas efter några år antingen därför att

forskningsuppgiften är slutförd eller därför att en annan samarbetsform

visar sig mera ändamålsenlig.

Det framgår av industriforskningsutredningens betänkande, att kollek­

tiv teknisk forskning stöds inte bara av företag med stor inbördes likhet

utan även av branscher med starkt splittrad struktur såväl med avseende

på företagens storlek som på produktionens inriktning. Inom vissa bran­

scher är satsningen på den kollektiva tekniska forskningen omfattande,

i andra åter obetydlig. Någon enhetlig och statisk syn på denna organisa­

toriska form av teknisk industriell forskning kan därför enligt min me­

ning inte anläggas. Det är också angeläget att fortlöpande pröva förutsätt­

ningarna för statens engagemang i den kollektiva tekniska forskningen.

Kungi. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

38

l detta sammanhang vill jag liksom Sveriges industriförbund betona, att

omfattningen av statens engagemang inom skilda områden mer än hittills

måste kunna omprövas. På längre sikt torde detta vara en förutsättning-

för att det statliga stödet inte enbart skall innebära en uppräkning av re­

dan tidigare beslutade engagemang.

En sådan syn bör också påverka formerna för statens långsiktiga poli­

tik inom området. Om det är naturligt att staten inte bara inträder i nya

engagemang med grupper av industriföretag utan även avbryter tidigare

etablerad samverkan, bör formerna vara sådana att kravet på rörlighet i

inriktningen av statens stöd och medverkan i industriell teknisk forskning-

tillgodoses. På sikt bör därför statens samverkan med industrin i ökad

utsträckning avse genomförandet av preciserade forskningsprogram, vilka

inte nödvändigtvis förutsätter att särskilda institut med egna laboratorie­

resurser tillskapas. Utnyttjas i stället i ökad utsträckning redan existerande

resurser vid forskningsinstitutioner och inom industri ges ökade möjligheter

till en mer flexibel inriktning av såväl statens som industrins stöd och med­

verkan i den kollektiva tekniska forskningen. Styrelsen för teknisk ut­

veckling bör ha till uppgift att fortlöpande följa den kollektiva tekniska

forskningsverksamheten och pröva förutsättningarna för och värdet av

statens engagemang i denna.

Handläggningen av frågor rörande statens stöd och medverkan i den

kollektiva tekniska forskningen skulle i och för sig förenklas, om en­

tydiga kriterier och bedömningsgrunder kunde uppställas för att angelägen-

lietsgradera de uppträdande behoven. Såsom industriforskningsutredning-

en visar är det knappast möjligt att uppnå en meningsfull formalisering av

handläggningen av dessa frågor. Det statliga stödets dimensionering och

inriktning måste i stället i stor utsträckning bedömas från fall till fall.

Vissa riktlinjer kan dock anges.

En utgångspunkt för bedömningen av statlig medverkan i kollektiv tek­

nisk forskning bör vara vederbörande industrigrupps eller branschs eget

intresse av ekonomisk satsning på den kollektiva forskningsverksamheten.

Beträffande förhållandet mellan statens och industrins bidrag anser jag i

likhet med FOA att några schabloner inte bör uppställas. Som en riktpunkt

torde dock böra anges att industrin svarar för större delen av det avtals-

bundna stödet. Det bör också förutsättas att i princip alla företag i berörda

branscher får rätt att genom rimligt ekonomisk bidrag vinna anslutning-

till och delta i den statsstödda verksamheten.

Då skilda grupper av företag söker statens medverkan eller stöd till forsk­

ning som helt eller till betydande del kräver likartade resurser, bör möjlig­

heterna till samordnat utnyttjande av erforderliga resurser beaktas.

Om sådan samverkan kan bedömas fördelaktig bör staten inte bara för­

utsätta sådan som grund för statligt stöd utan också själv ta initiativ därtill.

Härav bör även följa att särskilda kollektiva forskningsinstitut med egna

Kungl. Maj:ts proposition, nr 68 år 1968

39

resurser inte tillskapas om de anförda behoven av' kollektiv' forskning kan

tillgodoses genom att utnyttja existerande forskningsinstitut eller befint­

liga resurser vid universitet, högskolor och andra statliga eller enskilda insti­

tutioner.

Industriforskningsutredningen föreslår, att det långsiktiga statliga stödet

till kollektiv teknisk forskning också fortsättningsvis binds genom avtal

med industrin, och anger grunderna för sådana avtal. Flertalet remissin­

stanser ansluter sig till utredningens förslag i dessa avseenden. I flera ytt­

randen tillstyrks särskilt förslaget om prograinbudgetering som grund för

institutens planering och kostnadsredovisning. Vidare förs fram förslag

om olika former av »rullande» avtal. I detta sammanhang bör beröras det

i departementspromemorian framlagda förslaget att styrelsen för teknisk

utveckling borde godkänna större ändringar och upptagande av nya projekt

inom ramen för det forskningsprogram som ligger till grund för träffade

avtal. Detta har mött invändningar från ett stort antal remissinstanser.

Dessa invändningar har jag funnit bärande. Styrelsen för teknisk utveck­

ling bör inom ramen för sin uppgift att samordna utnyttjandet av forsk­

ningsresurserna ta del av de detaljerade forskningsprogram som instituten

årligen gör upp. Endast i den mån sådana ändringar vidtas i dessa program

att forskningsverksamhetens allmänna inriktning förändras, bör det an­

komma på styrelsen att ta ställning till ändringarna.

Statens samverkan med näringslivet i den kollektiva tekniska forskningen

bör enligt min mening även i fortsättningen regleras genom avtal med ve-

derebörande bransch. Framgent bör samverkan i första hand avse genom­

förandet av en viss verksamhet. Genom sådana avtal bör det långsiktiga

statliga stödet till kollektiv teknisk forskning regleras. Vid sidan av sådant

avtalsbundet stöd bör emellertid möjligheter stå öppna för styrelsen liksom

för statliga forskningsråd och fonder att stödja projekt vid sidan av pro­

grammen. Avtalen bör normalt grundas på ett av industriparten framlagt

forskningsprogram, underbyggt av en rimlig och hållbar kombination av

arbetsmål, tidsplaner och ekonomiska planer. Häri bör ingå en redogörelse

för det långsiktiga allmänna forskningsprogram som karakteriserar verk­

samhetens inriktning. Avtalen bör inte innehålla föreskrifter om att det stat­

liga stödet skall följa ett ökande industribidrag. Ej heller bör indexklausuler

förekomma. Kostnaderna och medelsåtgången för att genomföra program­

met bör vara klart redovisade, såväl vad avser programmet i dess helhet

som, på kortare sikt, dess olika delar. Jag vill i detta sammanhang i likhet

med industriforskningsutredningen hänvisa till de principer för program-

bugetering som anvisats i statskontorets programbudgetutredning (SOU

1967: It—13). Däri lämnade förslag bör i tillämpliga delar beaktas och till-

lämpas vid de statsstödda kollektiva forskningsinstitutens planering och

kostnadsredovisning. Det torde få ankomma på styrelsen för teknisk utveck­

ling att lämna närmare anvisning i detta avseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

40

Som jag nyss anförde bör statens stöd i ökad omfattning inriktas på viss

verksamhet. Stödet bör således inte bindas till bestämda resurser eller för­

utsätta att särskilda sådana tillskapas. Inom de ramar som anges av respek­

tive forskningsinstituts programbudget bör institutens ledning i stället an­

visa olika slag av resurser på ett sådant sätt att de för verksamheten an­

slagna medlen utnyttjas optimalt. Genom att instituten även medges frihet

i valet mellan egna och upphandlade tjänster bör ökad rörlighet uppnås

såväl för verksamhetens inriktning vid de enskilda instituten som för statens

engagemang i skilda verksamheter.

Jag vill också i likhet med industriforskningsutredningen framhålla möj­

ligheterna för staten och industrin att träffa avtal om deltagande i utländska

forskningsinstitut och internationella projekt av intresse för en bransch.

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid möjligheterna att mellan de nor­

diska länderna åstadkomma en samordning av såväl forskningsresurser som

deras utnyttjande.

Avtalen rörande driften av Svenska träforskningsinstitutet, Svenska textil­

forskningsinstitutet, Institutet för metallforskning, Svenska institutet för

konserveringsforskning och Institutet för optisk forskning löper ut med

utgången av innevarande budgetår. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndi­

gande den 15 december 1967 bar jag tillkallat sakkunniga för att för statens

räkning förhandla och under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande träffa

avtal med vederbörande branschstiftelser om driften av nyss nämnda institut

jämte Svenska silikatforskningsinstitutet. Jag har tidigare i dag hemställt om

bemyndigande att utsträcka uppdraget till att avse förhandlingar även med

företrädare för andra branscher. Därutöver torde ytterligare avtal be­

höva träffas med företrädare för industribranscher och grupper av före­

tag rörande driften av vissa branschforskningsinstitut samt s. k. horison­

tella institut utan klar anknytning till viss industribransch. Om en organi­

serad grupp av industriintressenter står bakom ett sådant institut synes det

lämpligt att det långsiktiga stödet kanaliseras genom ett avtal med veder­

börande industriintressenter på samma sätt som för branschforsknings­

instituten. Styrelsen för teknisk utveckling bör dock vara oförhindrad att

välja den form för det långsiktiga stödet som i det enskilda fallet befinns

lämpligt.

Uppmärksamhet bör även ägnas vissa institutioner och forskargrupper

med anknytning till de tekniska högskolorna. I några fall har där byggts

upp omfattande verksamheter, som i huvudsak finansierats genom kort­

siktiga bidrag från forskningsråd och fonder, främst statens tekniska forsk­

ningsråd och Malmfonden. Styrelsen bör pröva i vilken utsträckning så­

dana kortsiktiga bidrag bör ersättas med långsiktigt stöd. Därvid bör i till-

lämpliga delar samma principer gälla som för det statligt stödet till den

kollektiva industriforskningen.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör styrelsen för teknisk utveck-

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition, nr 68 år 1968

41

Img inom den kostnadsram som senare kommer att föreslås initiera och driva

förhandlingar samt under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande träffa

avtal rörande kollektiv teknisk forskning i skilda former. På styrelsen bör i

enlighet med industriforskningsutredningens förslag även ankomma att utse

statens representanter i styrelserna för de kollektiva forskningsinstituten.

Serviceverksamhet m. m.

Rådgivnings- och kontaktverksamhet

Förutom direkta bidrag till teknisk forskning och utveckling lämnar sta­

ten även betydande finansiellt stöd till serviceverksamhet på detta område.

Dessa stödåtgärder har främst syftat till att underlätta överföring av tek­

niska innovationer till ekonomisk exploatering.

I en nyligen av universitetskanslersämbetet på uppdrag av Kungl. Maj:t

företagen utredning, som redovisats i en promemoria benämnd Forsknings­

samverkan Universitet och Högskolor — Näringsliv, föreslås att kontakter­

na mellan läroanstalter och näringsliv byggs ut för att möjliggöra en ökad

användning av resurserna vid universitet och högskolor för uppdragsforsk­

ning. För att åstadkomma detta föreslås en rad konkreta åtgärder såsom

att uppta särskilda samarbetsprojekt mellan läroanstalternas institutioner

och näringslivet, samt att vidga kontakterna dem emellan genom att inrätta

särskilda kontaktmän vid läroanstalterna, anordna industriseminarier och

expertkonferenser, utge informationsskrifter samt anvisa resebidrag för att

öka kontakten mellan forskare vid läroanstalter och näringslivet. På grund­

val av denna utredning har universitetskanslersämbetet hemställt att ett

reser\ationsanslag på 1 milj. kr. ställs till förfogande under sjunde huvud­

titeln för att genomföra åtgärder för vidgad forskningssamverkan mellan

läroanstalter och näringsliv i huvudsaklig överensstämmelse med de för­

slag som framlagts i utredningen.

EFOR har som huvuduppgift att förmedla överföring av forskningsre­

sultat till näringslivet. Denna verksamhet innebär i huvudsak insamling och

bedömning från exploateringssynpunkt av forskningsresultat vid universi­

tet, högskolor och andra forskningsinstitutioner, biträde i därmed samman­

hängande patentfrågor samt kontakter med näringslivet för överföring av

forskningsresultat till ekonomiskt nyttiggörande. EFOR:s verksamhet har

hittills huvudsakligen varit begränsad till sådana projekt som stötts av tek­

niska forskningsrådet och Malmfonden. Såsom framhållits av bl. a. statens

tekniska forskningsråd och IVA har erfarenheterna av EFOR:s verksamhet

varit mycket goda och motiverar en utvidgning av denna form av service

för att befordra kontakten mellan forskning och näringsliv samt främja tek­

niska innovationers vidareföring till ekonomisk exploatering.

De åtgärder som föreslås av universitetskanslersämbetet gränsar till den

2f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr B8

42

verksamhet, som bedrivs av EFOR och innebär till betydande del en utvidg­

ning och fördjupning härav. Detta bör enligt min mening medföra en in­

tegration av EFOR:s nuvarande verksamhet med de av universitetskanslers-

ämbetet föreslagna åtgärderna för ökade kontakter mellan forskning och

näringsliv till den del dessa avser området teknisk forskning och utveckling.

För att åstadkomma en riktig resursanvändning fordras dock en gemen­

sam styrning av stödet till sådana aktiviteter och det direkta bidragsstödet

till teknisk forskning och utvecklingsarbete. Det synes därför nödvändigt

att service- och kontaktverksamheten tillsammans med bidragsverksamhe-

ten sammanförs under styrelsen. Det bör ankomma på styrelsen att när­

mare utforma, organisera och successivt bygga upp en utvidgad kontakt-

och serviceverksamhet. Detta bör ske i nära samråd med universitetskans-

lersämbetet. De i ämbetets utredning föreslagna åtgärderna torde i stor ut­

sträckning vara lämpade att läggas som grund för en vidgad kontaktverk­

samhet. Kostnaderna för denna verksamhet bör utgå över styrelsens förvalt­

ningsanslag. Till universitetskanslersämbetets övriga förslag rörande en

ändamålsenlig samverkan mellan universiteten och näringslivet kommer

ställning att tas i andra sammanhang.

Svenska uppfinnarkontoret bedriver en verksamhet som är likartad med

den som bedrivs av EFOR, ehuru uppfinnarkontorets arbete huvudsakli­

gen varit inriktat på rådgivning och stöd åt enskilda uppfinnare i första

hand i patent- och exploateringsfrågor. Uppfinnarkontorets fortsatta verk­

samhet har som tidigare nämnts varit föremål för utredning av en särskild

sakkunnig, som år 1967 avlämnade ett betänkande i frågan. I betänkandet

framhålls att kontoret bör erhålla större resurser samt ges möjlighet att

öka sin bidragsgivande verksamhet. Vidare föreslås att staten ensam skall

överta det ekonomiska ansvaret för kontorets verksamhet. Den sakkunnige

framhåller även att kontorets arbete bör bedrivas i nära samarbete med

EFOR.

I departementspromemorian föreslås att staten även i fortsättningen skall

lämna stöd åt enskilda uppfinnare samt att såväl EFOR:s som uppfinnar­

kontorets verksamhet samordnas med det direkta statliga stödet till teknisk

forskning och utveckling och till följd härav inordnas under den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling.

Ett flertal remissinstanser bl. a. statens tekniska forskningsråd, IVA, LO

och Industriförbundet framhåller önskvärdheten av att erforderliga resur­

ser ställs till förfogande för stöd till uppfinnarverksamhet.

Vad gäller den framtida organisationen av uppfinnarkontorets verksam­

het framförs ett flertal olika förslag från remissinstanserna. Av de direkt

berörda organen anser EFOR att den föreslagna styrelsen bör bli huvudman

för en i stiftelseform genomförd samordning av uppfinnarkontoret och

EFOR. Däremot anser uppfinnarkontoret liksom bl. a. Svensk industriför­

ening och Svenska patentombudsföreningen att kontoret bör fortsätta som

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

43

en självständig organisation i stiftelseform. Vissa andra remissinstanser

såsom bl. a. FOA, statens tekniska forskningsråd och TCO föreslår att

EFOR :s och uppfinnarkontorets funktioner sammanslås i ett fristående or­

gan, som erhåller anslag från styrelsen. De huvudsakliga motiv som anförs

för att uppfinnar- och exploateringsverksamheten skall bedrivas i ett fri­

stående organ är dels att arbetet då kan bedrivas i mer obundna former,

dels att kraven pa sekretess bättre kan tillgodoses. Ett flertal remissorgan

bl. a. statskontoret och patent- och registreringsverket tillstyrker däremot

departementspromemorians förslag att verksamheten vid EFOR och upp-

finnarkontoret samordnas och förs in under den nya styrelsen.

Som jag ovan anfört bör EFOR:s verksamhet och den typ av kontakt­

verksamhet, som föreslås av universitetskanslersämbetet, föras samman

med den bidragsverksamhet, som styrelsen för teknisk utveckling avses be­

driva. Genom att inom styrelsen föra samman resurserna för rådgivning

och stöd åt enskilda uppfinnare med övrig service- och kontaktverksamhet,

skapas ökade förutsättningar för en allsidig prövning av ärenden, som be­

rör stöd och rådgivning åt uppfinnare. Samtidigt ges större möjligheter till

en mer långtgående service åt uppfinnare och forskare innefattande såväl

provning av innovationers tekniska värde och uppfinningshöjd som rådgiv­

ning och kontaktförmedling vad gäller framtida industriell exploatering.

Särskilt bör uppmärksammas möjligheterna att ge en värdefull service till

den viktiga innovationsverksamhet, som äger rum hos de mindre företagen.

Jag finner därför övervägande skäl tala för att hela den statsstödda kon­

takt- och serviceverksamheten inom området för teknisk forskning och ut­

veckling samordnas inom styrelsen. En följd av att styrelsen övertar EFOR:s

och uppfinnarkontorets funktioner bör bli att styrelsen får behörighet att

överta dessa organs tillgångar och förpliktelser.

Det bör understrykas att styrelsens verksamhet på exploateringsområdet

skall vara rent förmedlande och rådgivande. Styrelsen skall således inte ha

befogenhet att direkt engagera sig i det ekonomiska utnyttjandet av teknis­

ka innovationer. Denna form av statlig satsning kommer jag att beröra när­

mare i det följande.

En väsentlig förutsättning för att styrelsen skall kunna fullgöra sina

uppgifter som serviceorgan är att erforderliga bestämmelser meddelas för

att styielsen skall kunna tillgodose företags, forskares och uppfinnares be­

höriga intresse av att kommersiella och tekniska hemligheter skyddas på

ett tillfredsställande sätt. Kungl. Maj :t har möjlighet att meddela erforder­

liga sekretessbestämmelser och att i instruktion för styrelsen reglera frågor

rörande tystnadsplikt. Det bör strykas under att de särskilda nämnder som

föreslås bli inrättade för fördelning av stöd till forskningsprojekt m. m. inte

avses handlägga ärenden rörande exploaterings- och uppfinnarverksam­

het. Genom att erforderliga garantier skapas för att skydda sekretessen

k1 ing sadana ärenden bortfaller det väsentliga motivet för att sammanföra

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

EFOR:s och Svenska uppfinnarkontorets verksamhet i en fristående stif­

telse.

Då styrelsen övertar uppfinnarkontorets verksamhet måste den även ha

möjligheter att ge bidrag för att stödja uppfinnarverksamhet. Sådana bidrag

är i princip att jämställa med bidrag till industriellt utvecklingsarbete och

bör därför utgå ur Malmfonden. Till följd härav bör styrelsen från denna

fond avsätta ett belopp som utgör ram för stöd åt enskilda uppfinnare, var­

vid bör uppmärksammas möjligheten att genom ökat stöd främja denna

viktiga form av innovationsverksamhet. Ärenden rörande fördelning av

bidrag till uppfinnarverksamhet bör inom styrelsen kunna handläggas i

annan ordning än bidrag till industriella utvecklingsprojekt, eventuellt med

biträde av en särskild nämnd.

Villkoren för bidrag till uppfinnarverksamhet bör i princip vara de­

samma som gäller för övriga bidrag från Malmfonden. Vad gäller styrelsens

serviceverksamhet får förutsättas att en del av kostnaderna för denna

verksamhet i likhet med vad nu är fallet måste finansieras genom avgifter.

Det bör ankomma på styrelsen att närmare utforma reglerna för sådan

avgiftsbeläggning. Ärenden som kräver särskilda utredningar bör i princip

vara avgiftsbelagda medan däremot den allmänna rådgivningen bör vara

kostnadsfri. Vidare bör även i fortsättningen avgiftsbefrielse kunna med­

ges medellösa uppfinnare.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Information och dokumentation

De allt större insatserna för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete

skapar ett motsvarande ökat behov av informations- och dokumentations­

tjänst. Såsom närmare beskrivits i departementspromemorian omhänder-

has f. n. service på detta område av ett flertal olika organ. Med anledning

härav föreslås i promemorian att ett centralt organ skapas för planering av

information och dokumentation inom området för teknisk forskning och

utveckling, medan den operativa verksamheten även i fortsättningen om­

besörjs av vederbörande fackorgan inom stat och näringsliv. Så gott som

samtliga remissinstanser, bl. a. Svenska nationalkommittén för dokumenta­

tion, statskontoret, universitetskanslersämbetet, naturvetenskapliga forsk­

ningsrådet och ett flertal branschforskningsinstitut, hälsar promemorians

förslag med tillfredsställelse. Vissa remissinstanser tar även upp behovet

av ökade internationella kontakter på detta område. Vidare påpekas att den

tekniska dokumentationen måste samordnas med övrig vetenskaplig infor­

mation och dokumentation.

Ett omfattande arbete utförs av en rad enskilda och statliga organ för

att åstadkomma förbättrade former för information och dokumentation.

Jag delar uppfattningen att frågor rörande teknisk information och do­

kumentation bör samordnas med motsvarande frågor inom andra veten­

45

skapliga områden. Med hänsyn till det allt större behovet av systematise­

ring och planering inom området, den nuvarande organisatoriska splitt­

ringen, samt det ökade behovet av internationella kontakter anser jag

emellertid nödvändigt att ett självständigt organ inrättas, vars uppgifter

bör omfatta all vetenskaplig information och dokumentation.

Det föreslagna organet bör samordna resurserna inom området för

vetenskaplig information och dokumentation, ta initiativ och främja forsk­

nings- och utvecklingsarbete, svara för den långsiktiga planeringen samt

fungera som nationellt och internationellt kontaktcentrum. De operativa

funktionerna bör däremot även i fortsättning handhas av vederböiande

fackorgan. Det föreslagna organet bör lämpligen erhålla benämningen rådet

för vetenskaplig information och dokumentation. Rådets ledamöter bör

vara företrädare för organ, som i väsentlig omfattning handhar informa­

tions- och dokumentationsfrågor på det vetenskapliga området samt före­

trädare för forskning och näringsliv. Det ankommer på Kungl. Maj:t att

utfärda instruktion för rådet och att utse dess ledamöter. Erforderliga

medel för rådets verksamhet bör ställas till förfogande över styrelsens an­

slag för förvaltningskostnader. Erforderlig personal för rådets verksamhet

bör tills vidare vara anställd hos styrelsen för teknisk utveckling och av­

lönad över nämnda anslag. Det bör dock understrykas att denna personal

skall vara underställd rådet. Sedan närmare erfarenheter av verksamheten

vunnits, bör övervägas om kostnaderna för rådet bör bestridas ö\er ett

särskilt anslag på riksstaten.

En med dokumentationsverksamhet närbesläktad aktivitet bedrivs av

Tekniska nomenklaturcentralen, vars verksamhet till stor del är statsfinan-

sierad. Det bör ankomma på rådet att närmare utreda förutsättningarna föl­

en integration eller ett nära samarbete mellan rådet och nomenklaturcentra­

lens sekretariat.

Styrelsen måste vidare inom sitt verksamhetsområde bedriva en egen

informations- och dokumentationstjänst. Denna bör främst omfatta in­

formation om styrelsens och andra statliga organs verksamhet inom om­

rådet för teknisk forskning och utveckling, samt rapporter rörande av

styrelsen understödda aktiviteter. Särskilt bör understrykas det stora in­

formationsbehov som finns för att styrelsen skall kunna fullgöra sin funk­

tion som kontaktorgan mellan forskning och näringsliv. Styrelsen bör sam­

ordna den egna informationsverksamheten med IVA:s informations- och

dokumentationsservice, särskilt beträffande utlandsinformationen.

Kuhgl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Internationell verksamhet

Som framhålls i departementspromemorian har det internationella ulby-

tet i frågor rörande teknisk forskning och utveckling fått en allt större be­

tydelse under senare år. Utbytet äger bl. a. rum inom OECD:s forsknings-

46

kommittéer, ECE, ESRO och det nordiska samarbetsorganet Nordforsk samt

inom de internationella samarbetsorgan, som skapats av olika näringsor-

ganisationer. Härtill kommer ett stort antal konferenser och utställningar

av intiesse för teknisk forskning och utveckling. En viktig internationell

kontaktverksamhet bedrivs genom de av IVA administrerade tekniska atta­

chéerna. Sådana tinns f. n. i Förenta staterna, Sovjetunionen, Frankrike

och Japan.

I departementspromemorian framhålls att det bör vara eu viktig arbets-

uppgift för den föreslagna styrelsen att följa arbetet inom internationella

organ, att samordna det svenska deltagandet, och att bevaka möjligheterna

att få till stånd ett konkret samarbete på såväl nordisk som bredare euro-

jjeisk bas. Vidare förutsätts att styrelsen lämpligen bör bli bidragsbeviljande

organ för deltagande i internationella konferenser, symposier och studie­

resor samt tjäna som remiss- och utredningsorgan i frågor som gäller

svenskt deltagande i internationellt samarbete inom området för teknisk

forskning och utveckling. I promemorian framhålls vidare att den av IVA

administrerade attachéverksamheten bör fortgå i oförändrade former.

Den stora betydelsen av internationellt utbyte i frågor rörande teknisk

forskning och utveckling och behovet av ökade internationella kontakter

framhålls av flera remissinstanser bl. a. IVA och statens tekniska forsk­

ningsråd.

En av huvuduppgifterna för styrelsen bör vara att tjäna som utredande,

förvaltande och bidragsbeviljande myndighet på detta område. Speciellt

viktiga arbetsuppgifter för styrelsen bör därvid vara att främja och initiera

internationellt samarbete som särskilt kan övervägas rörande större forsk­

nings- och utvecklingsprojekt. I synnerhet bör uppmärksammas möjlig­

heten att på nordisk basis åstadkomma sådan samverkan. Bland sty­

relsens funktioner bör ingå att bevilja bidrag för svenskt deltagande i

internationella konferenser och symposier samt till studieresor i utlandet

m. in. Såsom framhållits av IVA bör styrelsen även lia möjlighet att fi­

nansiellt stödja internationella konferenser, som anordnas i Sverige. Bi­

drag till internationell verksamhet bör utgå över styrelsens reservationsan­

slag för stöd till tekniska forskningsprojekt.

Såsom framhålls i departementspromemorian, vilket även biträds av

bl. a. IVA, bör styrelsen inte ha behörighet att utse statliga delegater i

offentliga internationella organ och myndigheter. Denna uppgift bör som

hittills Aila på Kungl. Maj :t. Vidare bör ansvaret för frågor rörande det

internationella atomenergisamarbetet liksom tidigare vila på delegationen

för atomenergifrågor.

Den av IVA administrerade attachéverksamheten har ett nära samband

med akademiens övriga internationella aktiviteter. Erfarenheterna av atta­

chéverksamheten har varit goda och det synes mig lämpligt att akademien

även fortsättningsvis handhar denna. Med hänsyn till det omfattande in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

47

ternationella utbytet inom alla områden för teknisk forskning och utveck­

ling är det viktigt att ett nära samarbete i dessa frågor etableras mellan

styrelsen och IVA.

Kostnaderna för den internationella kontaktverksamheten bör belasta

styrelsens reservationsanslag för stöd till tekniska forskningsprojekt. Där­

med erhålls en finansieringsform, som möjliggör en smidig anpassning av

kontaktverksamheten till de krav, som det internationella samarbetet kan

ställa. Beslut om bidrag som skulle innebära en utbyggnad av den fasta

utlandsrepresentationen bör dock underställas Kungl. Maj :t för godkän­

nande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Förvaltning av forskningsstationer

Under senare tid har frågan om inrättande av nya forskningsstationer

tilldragit sig allt större intresse. Sådana stationer anses särskilt lämpliga

att täcka lokalbehoven för större projektgrupper av permanent karaktär

vid universitet och högskolor, kollektiva forskningsprojekt och annan forsk­

ningsverksamhet utan direkt institutionell anknytning. F. n. finns en

statlig forskningsstation i Stockholm. Denna förvaltas av IVA. Förslag

har framförts om projektering av en liknande station i Göteborg. Vidare

förs diskussioner om uppförande av stationer på övriga universitetsorter.

Industriforskningsutredningen har i sitt tidigare nämnda delbetänkan­

de föreslagit att forskningsstationer successivt byggs upp vid de olika uni­

versiteten. Utredningen föreslår vidare att planeringen av nya forsknings­

stationer och frågor av gemensamt intresse för forskningsstationsverksam-

heten skall handläggas inom ett av utredningen föreslaget centralorgan

medan den direkta förvaltningen överlåts till särskilda lokalstyrelser.

1966 års atomenergiutredning har i en särskild promemoria föreslagit att

resurserna vid AB Atomenergis forskningsstation i Studsvik i ökad ut­

sträckning bör tillvaratas för forsknings- och utvecklingsarbete utanför

atomenergiområdet. Utredningen föreslår vidare att huvuddelen av de

materiella resurserna jämte personal för drift och förvaltningsuppgifter

förs över till en fristående stiftelse.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget ansluter sig till in-

dustriforskningsutredningens förslag att planeringen av verksamheten vid

forskningsstationerna bör vila på en central myndighet. Till följd av pro-

memorieförslaget om inrättande av en styrelse för teknisk utveckling för­

ordas att uppgiften skall vila på denna styrelse. Vidare föreslås i prome­

morian att förvaltningsansvaret för Studsviksstationen, forskningsstationen

i Stockholm och den intilliggande forskningsreaktorn R1 förs över till sty­

relsen.

Så gott som alla remissinstanser, som uttalat sig i fråga om forsknings­

stationen i Studsvik, stöder promemorieförslaget att stationens resurser i

48

ökad utsträckning bör tillvaratas för forsknings- och utvecklingsarbete

utanför atomenergiområdet. Promemorieförslaget att förvaltningsansvaret

för stationen i stor utsträckning skall föras över på styrelsen för teknisk

utveckling har mött stark kritik från remissinstanserna. En genomgående

synpunkt är att några organisatoriska förändringar inte bör ske förrän

atomenergiutredningen lagt fram sitt förslag om det framtida utveck­

lingsarbetet på atomenergiområdet.

Jag delar den uppfattning som framförts från remissinstanserna att någ­

ra organisatoriska förändringar inte bör göras beträffande Studsvikssta-

tionen förrän riktlinjer fastlagts för det framtida utvecklingsarbetet på

atomenergiområdet. Frågan om stationens förvaltning bör även granskas

av den utredning rörande samordning av statliga forskningsinstitut, som

jag avser att föreslå. En följd härav blir även att något avgörande nu inte

böi ske rörande den framtida förvaltningen av forskningsreaktorn R 1.

Så gott som samtliga remissinstanser, som uttalat sig i frågan, tillstyrker

industriforskningsutredningens förslag att forskningsstationsverksamheten

bör utvidgas. Beträffande utredningens förslag att planeringen av denna

\ erksamhet bör flyttas över från IVA till det av utredningen föreslagna

centrala organet, bar meningarna varit delade hos remissinstanserna. Fle­

ra av dessa bl. a. FOA, AB Atomenergi, LO, TCO, SACO och KF tillstyrker

utredningens förslag, medan däremot bl. a. IVA, statens tekniska forsk­

ningsråd, Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och Jernkon-

toret föreslår att IVA även i fortsättningen skall svara för denna verksam­

het. Industriforskningsutredningens förslag att förvaltningen bör överlåtas

till särskilda lokala styrelser har inte föranlett några erinringar från re­

missinstanserna.

Jag delar industriforskningsutredningens och remissinstansernas bedöm­

ning att det är angeläget att erforderliga lokaler och serviceanordningar

ställs till förfogande för tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Med

hänsyn till styrelsens samlade överblick över behov och resurser inom om-

iådet för teknisk forskning och utveckling bör styrelsen för statens räk­

ning svara för planeringen av denna serviceverksamhet.

Jag anser vidare att planeringen av sådan verksamhet inte lämpligen bör

skiljas från ansvaret för förvaltningen av forskningsstationerna. Jag före­

slår därför att förvaltningsansvaret för forskningsstationen i Stockholm

överförs till styrelsen. Det synes dock lämpligt att den direkta förvaltning­

en av stationen utövas av en särskilt utsedd lokalstyrelse, vilket väl överens­

stämmer med industriforskningsutredningens och remissinstansernas syn­

punkter. En sådan lokalstyrelse bör utses av styrelsen för teknisk utveck­

ling, som även får besluta om kompetensfördelningen mellan sig och den

lokala styrelsen. Löner in. in. till driftspersonal vid stationen bör utgå över

styrelsens anslag till förvaltningskostnader.

I samband med att styrelsen övertar förvaltningen av stationen i Stock­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

49

holm bor staten överta den utrustning, som där ägs av IVA. Det bör an

komma på styrelsen att träffa avtal med akademien om ersättning härför.

Styrelsens kostnader för denna utrustning bör belasta styrelsens anslag för

förvaltningskostnader.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

Styrelsens organisation m. m.

Jag har tidigare redogjort för vissa principiella frågor avseende styrel­

sens funktioner och dess därav betingade allmänna organisation. Därvid

har jag redovisat remissinstansernas och mina egna synpunkter och ställ­

ningstaganden.

Riktlinjer för styrelsens organisation har dragits upp i departements­

promemorian. Statskontoret har senare på Kungl. Maj :ts uppdrag utfört en

utredning rörande styrelsens organisation in. m. enligt dessa riktlinjer

(bilaga 5).

Statskontorets förslag innebär i korthet, att styrelsen skall stå under led­

ning av en verksstyrelse bestående av 5—7 ledamöter med verkschefen som

ordförande. Verksstyrelsen och de redan tidigare berörda nämnderna skall

enhgt forslaget biträdas av ett kansli med fyra särskilda enheter för admi­

nistration, utredningar och information, planering och samordning samt

rådgivning och service. Dessutom föreslås ett sekretariat för vetenskaplig

dokumentation.

Till administrativa enheten har i utredningens förslag förts ansvaret för

förutom administrativa ärenden — rationaliserings- och organisationsfrå­

gor samt programbudgeteringen inom verket.

Till utrednings- och informationsenheten har förts beredning av ärenden

rörande stod till forsknings- och utvecklingsprojekt. Styrelsens informa­

tions- och dokumentationstjänst har föreslagits bli knuten till denna enhet.

Till planerings- och samordningsenheten har förts frågor rörande dels

budget- och verksamhetsplanering samt internationella ärenden, dels över­

siktlig planering och bevakning av långsiktiga utvecklingstendenser inom

den tekniska forskningen.

Till rådgivnings- och förmedlingsenheten har förts ärenden rörande ser­

vice och finansiellt stöd till uppfinnare samt förmedling av forskningsre­

sultat och forskningsuppdrag. För svårbedömda och komplicerade ärenden

angående finansiellt stöd till uppfinnare har Svenska uppfinnarkontoret eu

särskild rådgivande nämnd. Utredningen föreslår, att en motsvarighet här­

till vid behov skall kunna inrättas vid styrelsen.

Sekretariatet för vetenskaplig dokumentation föreslås tills vidare bli in­

fogat i styrelsens kansli.

Jag ansluter mig i huvudsak till departementspromemorians och stats­

kontorets förslag rörande styrelsens ledning. I likhet med vad flera remiss­

50

instanser med konsumentanknytning anfört finner jag det vara viktigt att

styrelsen ser som sin uppgift att även bevaka att konsumentintresset i vid­

sträckt mening blir tillgodosett i samband med den tekniska utvecklingen.

Som statens konsumentråd framhållit bör styrelsen därför verka för till­

komst av forskning och utvecklingsarbete på för allmänheten angelägna

områden, även om spontana aktiviteter från industrins sida inte föreligger.

Jag föreslår att ledningen för styrelsen för teknisk utveckling utövas av

en styrelse bestående av sju ledamöter. Under styrelsen bör ledningen ut­

övas av en verkschef tillika ledamot och ordförande i styrelsen.

Myndigheten bör i övrigt organiseras på huvudenheter i princip enligt

statskontorets utredning, vartill kommer det särskilda sekretariat, som skall

biträda det föreslagna rådet för vetenskaplig information och dokumenta­

tion. Vidare tillkommer forskningsstationen i Stockholm som dock enligt

vad jag tidigare anfört bör stå under direkt ledning av en särskild lokal­

styrelse.

För verkschefen bör inrättas en tjänst som generaldirektör i Cp 6. Mot

denna löneställning har berörda personalorganisationer inte haft något att

erinra. Tills vidare bör för övriga chefsbefattningar endast extra tjänster

inrättas.

Jag beräknar behovet av personal hos styrelsen till sammanlagt ett fem­

tiotal anställda. Till stor del får denna personal förutsättas bli rekryterad

från de organ, vars funktioner övertas av styrelsen.

Frågan om avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor för tjänsterna vid

styrelsen för teknisk utveckling — med undantag för den föreslagna verks-

chefstjänsten — får lösas vid förhandlingar med berörda personalorgani­

sationer. Jag avser därför att ge statens avtalsverk i uppdrag att förhandla

om dessa villkor på grundval av principerna i statskontorets organisations-

förslag.

Ansvaret för den närmare utformningen av verkets arbetsformer bör vila

på verksledningen. Detta arbete blir en av ledningens viktigaste uppgifter i

inledningsskedet. Den av statskontoret verkställda utredningens förslag,

som avser organisationens huvuddrag, bör därvid tjäna som vägledning. I

organisationsarbetet behöver verksledningen tillgång till organisatorisk ex­

pertis. Statskontoret har föreslagit att en särskild organisationskommitté

tillkallas. Jag biträder detta förslag. Kungl. Maj :t har tidigare denna dag

uppdragit åt statskontoret och riksrevisionsverket att biträda med de frågor

som sammanhänger med tillkomsten av en styrelse för teknisk utveckling

med de uppgifter och den organisation som angetts i det föregående, över­

föring av de nuvarande organens verksamhet till styrelsen bör ske efter

samråd med ledningarna för dessa organ.

I fråga om verkets finansieringsuppgifter är det angeläget att bevara för­

delarna med den nuvarande ordningen, främst den individuella och högt

kvalificerade prövningen av bidragsärenden. Det kan, som tidigare framhål­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

lits, ske genom att prövningen av forskningsbidrag byggs på ett system med

nämnder som det ankommer på styrelsen att närmare utforma. Nämnder­

nas antal och arbetsområden bör således fastställas av verksstyrelsen var­

vid bor eftersträvas en smidig anpassning till de krav den tekniska utveck­

lingen ställer. Nämndernas ledamöter bör utses av styrelsen.

Systemet med nämnder möjliggör en viss specialisering vid prövning av

bidragsärenden. Liksom fallet är i de nuvarande organen bör högt kvalifi­

cerade forskare delta i prövningen. I nämnderna bör även ingå företrädare

för industrin för att industriell sakkunskap skall kunna göra sig gällande

i större utsträckning än hittills. Vid sammansättningen av nämnderna bör

vidare beaktas vad jag anfört om behovet av att tillgodose konsumentintres­

set i vidsträckt mening. I syfte att engagera flera forskare och industriellt

sakkunniga i nämndernas arbete bör cirkulation åstadkommas genom alt

ledamöternas mandattid begränsas såsom f. n. sker i flertalet forsknings­

råd.

I äienden om forskningsbidrag bör vederbörande nämnd för styrelsens

räkning utöva beslutanderätten inom den ram styrelsen anger. När det gäl­

ler frågor om stöd till utvecklingsprojekt bör däremot verksstyrelsen själv

fatta beslut med biträde av sakkunniga inom och utom nämnderna. I frå­

gor om stöd till kollektiv forskning bör verksstyrelsen vara beslutande efter

hörande av den närmast berörda nämnden.

Beredningen av bidragsärenden ställer krav på kvalificerad personal hos

styrelsen, bl. a. för planering, samordning, information, budgetering, råd­

givnings- och förmedlingsverksamhet samt olika administrativa uppgifter.

I sitt arbete bör denna personal få anlita sakkunniga även utom nämnd­

ledamöternas krets i den utsträckning, som är möjlig med hänsyn till krav

på sekretess.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

51

Anslagsfrågor

Under sjunde huvudtiteln lämnas f. n. stöd till teknisk forskning och

industriellt utvecklingsarbete över följande anslag.

1966/67

1967/68

Utgift

Anslag

Teknisk forskning ..............

Institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,

191 18 115

22 428 000

INFOR: Administrationskostnader ....

100 000

150 000

Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien...........

676 000

926 000

Bidrag till Svenska träforskningsinstitutet....

2 725 000

2 500 000

Bidrag till Svenska textilforskningsinstitutet. . .

608 308

550 000

Bidrag till Institutet för metallforskning .. .

Bidrag till Svenska institutet för konserveringsforsk-

316 000

316 000

ii mg ................................................................................

1 148 000

1 130 000

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år W68

Bidrag till Institutet för optisk forskning...............

Bidrag till Svenska silikatforskningsinstitutet -----

Institutet för verkstad steknisk forskning:

Driftbidrag ..............................................................

Bidrag till utläggning av forskningsuppdrag-----

Korrosionsinstitutet: Driftbidrag ............................

Svenska uppfinnarkontoret:

Administrationskostnader......................................

Understödjande verksamhet.................................

Summa

1966/67

Utgift

1967/68

Anslag

217 578

223 000

137 000

137 000

500 000

500 000

500 000

1 000 000

278 205

500 000

371 000

471 000

85 000

85 000

> 780 206

30 916 000-

Som framgått av den tidigare redogörelsen lämnas det statliga stödet

åt teknisk forskning in. in. även på andra vägar än över driftbudgeten.

Den långivning som INFOR bedriver finansieras sålunda genom ett anslag

på kapitalbudgeten av 20 milj. kr., som beviljades för budgetåret 1964/65

under fonden för låneunderstöd. Intill utgången av februari 1968 bär

INFOR beviljat lån till ett sammanlagt belopp av 4,4 milj. kr. Låneverk-

samheten liar huvudsakligen avsett utvecklingsarbete.

Malmfondens bidragsgivning finansieras genom en årlig avsättning av

10 milj. kr. ur statens vinst på exploateringen av lapplandsmalmen. Un­

der år 1967 lämnade fonden bidrag — med eller utan återbetalningsskyl-

dighet — till ett sammanlagt belopp av 20,3 milj. kr., varav för tillämpad

forskning 5,6 milj. kr. och för utvecklingsarbete 14,7 milj. kr.

Förslaget om att inrätta en styrelse för teknisk utveckling får vissa

konsekvenser i fråga om fördelningen på anslag av det stöd till teknisk

forskning in. in. som lämnas över driftbudgeten. Genom att uppgifter som nu

ligger hos olika organ förs över till den nya styrelsen och genom de ändrade

grunderna för beräkningen av stödet åt den kollektiva forskningen skapas

även förutsättningar för en betydande minskning av antalet anslag. För de

ändamål, som angetts i den föregående tabellen, bör således under budget­

året 1968/69 endast fyra anslag anvisas.

Av skäl som framgår av den följande redovisningen kan någon exakt

jämförelse mellan de belopp som anvisats under de nuvarande anslagen

och de belopp som föreslås för nästa budgetår inte göras. Om hänsyn

tas till såväl driftbudgetsanslagen som avsättningen till Malmfonden inne­

bär dock förslagen en ökning av det statliga stödet till teknisk forsk­

ning och industriellt utvecklingsarbete med ca 22 milj. kr. till ca 53 milj.

kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

53

Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltningskostnader

1968/69 Förslag .................................... 4 200 000

Enligt förslaget kommer styrelsen att överta den finansieringsverksam­

het som bedrivs av statens tekniska forskningsråd, Malmfonden och

INFOR samt den rådgivande och förmedlande verksamhet som bedrivs

av EFOR och Svenska uppfinnarkontoret. För budgetåret 1967/68 har

till tekniska forskningsrådets, INFOR :s och uppfinnarkontorets administra­

tionskostnader på driftbudgeten anvisats 1,7 milj. kr. Motsvarande kost­

nader uppgår för Malmfonden till 150 000 kr. och för EFOR till 400 000

kr. Sistnämnda belopp tillskjuts av tekniska forskningsrådet och Malm-

fonden med hälften vardera. Summan av administrationsanslagen till de

befintliga organen under innevarande budgetår uppgår således till ca 2,3

milj. kr. I anslagsframställningarna för budgetåret 1968/69 har betydan­

de ökningar föreslagits.

Styrelsen för teknisk utveckling skall enligt förslaget även få vissa funk­

tioner som innebär en utvidgning av de nuvarande organens verksamhet.

Detta gäller i första hand den av universitetskanslersämbetet föreslagna

verksamheten med syfte att främja kontakter mellan universitet och hög­

skolor samt näringslivet. Ämbetet har beräknat kostnaderna för budgetåret

1968/69 till 1 milj. kr., varav för industriseminarier 150 000 kr., expert­

konferenser 200 000 kr., informationsskrifter 100 000 kr., arvoden m. m.

till kontaktmän 400 000 kr. samt resor 200 000 kr. Universitetskanslersämbe­

tet har begärt ett särskilt anslag för ändamålet under sjunde huvudtiteln.

Såsom tidigare framhållits har kontaktverksamheten ett nära samband

med EFOR:s förmedling av forskningsresultat till näringslivet och bör där­

för administreras av styrelsen för teknisk utveckling i nära samråd med

kansler sämbetet. Med hänsyn härtill bör kostnaderna för verksamheten

bestridas från styrelsens anslag.

I det föregående har vidare föreslagits att ett organ för samordning

och planering på dokumentationsområdet inrättas. Detta organ, rådet för

vetenskaplig information och dokumentation, avses t. v. få sitt sekretariat

förlagt till styrelsen. Kostnaderna för verksamheten under nästa budgetår

beräknas till 300 000 kr. och bör bestridas från förevarande anslag.

Styrelsen föreslås även få vissa uppgifter i fråga om förvaltningen av

forskningsstationer. Detta gäller i första hand den forskningsstation i

Stockholm, som f. n. administreras av IVA. Kostnaderna för stationens

drift täcks till övervägande del av abonnentavgifter. Byggnaderna ställs

dock hyresfritt till akademiens förfogande av staten, som dessutom lämnar

ett årligt bidrag till stationens drift av 65 000 kr.

Sedan stationen övertagits av styrelsen för teknisk utveckling bör kost­

naderna för driften, inklusive avlöningar till driftpersonalen, bestridas

54

från styrelsens förvaltningsanslag. Av praktiska skäl torde nettoredovis­

ning tills vidare få tillämpas och abonnentavgifter in. m. bokföras som in­

komster under anslaget. Vidare torde styrelsen böra överta vissa inven­

tarier. Styrelsens kostnader för stationen under budgetåret 1968/69 kan

utifrån dessa förutsättningar beräknas till 300 000 kr.

Styrelsens verksamhet bör bedrivas efter programbudgetprinciper. På

grundval av vad som tidigare föreslagits kan fem huvudaktiviteter för sty­

relsen anges, nämligen stöd till tekniska forskningsprojekt, stöd till kollek­

tiv forskning in. in., rådgivnings- och kontaktverksamhet, information och

dokumentation samt forskningsstationer. Härtill kommer stödfunktioner.

Samtliga kostnader för de tre sistnämnda aktiviteterna och för gemensam

administration bör bestridas från förevarande anslag till styrelsens förvalt­

ningskostnader. Kostnaderna för stödet till forskningsprojekt och kollektiv

forskning bör — i enlighet med vad som föreslås längre fram — bestridas

från särskilda anslag.

Det erbjuder stora svårigheter att nu beräkna kostnaderna för de pro­

gram som avses belasta förvaltningsanslaget, Lokalfrågor m. in. för den nya

styrelsen återstår att lösa, och i samband med överföringen till styrelsen av

de nuvarande organens verksamhet kan vissa oförutsedda kostnader upp­

stå. På grundval av de kostnadsuppgifter som lämnats i det föregående och

av statskontorets organisationsutredning kan dock följande uppskattning

lämnas av medelsbehovet för budgetåret 1968/69:

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Rådgivnings- och kontaktverksamhet............... 1 700 000

Information och dokumentation....................... 300 000

Forskningsstationer................................................ 400 000

Gemensam administration .................................. 1 800 000

Summa 4 200 000

Av beloppet 4,2 milj. kr. kan ca 2 milj. kr. väntas konnna att avse av­

löningar och arvoden till styrelsens personal. Återstoden utgörs av styrel­

sens omkostnader och av kostnader för viss utomstående verksamhet, som

finansieras av styrelsen. Beloppen baseras på hittillsvarande principer för

beräkning av myndigheters anslag och innefattar således ej komplement-

kostnader, dvs. pensionskostnader och andra sociala kostnader, hyror m. m.

Under gemensam administration har beräknats sådana kostnader för vissa

centrala funktioner inom styrelsen som inte här fördelats på de övriga akti­

viteterna. Detta gäller bl. a. kostnader för allmän berednings- och utred­

ningsverksamhet, planering samt viss internationell verksamhet. Kostnader

för särskild utredningsexpertis bör dock kunna bestridas från anslagen till

tekniska forskningsprojekt eller kollektiv forskning.

Den tidigare nämnda organisationskommittén bör lägga fram ett förslag

beträffande utformningen av en programbudget för styrelsen jämte en när­

55

mare beräkning av kostnaderna för budgetåret 1968/69. Det ankommer på

Kungl. Maj:t att inom den angivna ramen av 4,2 milj. kr. fastställa pro­

gram för styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Bidrag till tekniska forskningsprojekt

1968/69 Förslag .................................. 31 000 000

Detta anslag motsvarar närmast det nuvarande anslaget till teknisk forsk­

ning, som disponeras av statens tekniska forskningsråd. Från det anslag

av 22 428 000 kr., som anvisats för innevarande budgetår, beräknas ca 1,3

milj. kr. komma att användas för att bestrida administrationskostnader för

de organ som enligt förslaget skall uppgå i den nya styrelsen för teknisk ut­

veckling. Dessa kostnader avses i fortsättningen skola bestridas från styrel­

sens förvaltningsanslag. Från anslaget till teknisk forskning utgår dess­

utom bidrag till viss kollektiv forskning med ca 3 milj. kr. Sådana bidrag

avses i fortsättningen skola utgå från det särskilda anslag till kollektiv

forskning, som föreslås i det följande.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1968/69 har statens tekniska

forskningsråd föreslagit en ökning av anslaget till teknisk forskning med

nära 22 milj. kr. till 44 milj. kr. Såsom tidigare redovisats grundar rådet sitt

förslag på de betydande behov av projektbundet stöd som anmälts för rådet.

Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående bör en väsentlig ökning

av statens stöd åt teknisk forskning nu komma till stånd. Jag föreslår att

ett anslag av 31 milj. kr. till stöd åt tekniska forskningsprojekt tas upp för

budgetåret 1968/69. Anslaget bör — med de undantag som angetts — an­

vändas för i huvudsak samma ändamål som det nuvarande anslaget till tek­

nisk forskning. På grund av det internationella tekniska samarbetets väx­

ande betydelse torde anslaget emellertid komma att i ökad utsträckning tas

i anspråk för stöd åt internationell verksamhet. Detta gäller bl. a. bidrag till

pågående och framtida samarbetsprojekt, till deltagande i internationella

konferenser samt även till anordnande av sådana konferenser i Sverige.

Även den attachéverksamhet som administreras av IVA bör finansieras över

anslaget.

Anslaget bör liksom det nuvarande anslaget till teknisk forskning vara

reservationsanslag. Eventuellt förefintlig behållning vid budgetårsskiftet

under sistnämnda anslag bör föras över till det nya anslaget.

Såsom tidigare framhållits kommer den nya styrelsen att förvalta även

Malmfondens medel. Dessa medel, som nu används för stöd åt såväl teknisk

forskning som industriellt utvecklingsarbete, bör i fortsättningen användas

enbart för stöd åt utvecklingsarbete.

Även det statliga stöd åt uppfinnare, som hittills lämnats över ett särskilt

anslag till Svenska uppfinnarkontoret, bör fortsättningsvis lämnas över

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Malmfonden. Anslaget har sedan budgetåret 1959/60 utgått med ett be­

lopp av 85 000 kr. om året. Genom förslaget om ändrade bestämmelser för

användningen av Malmfondens medel skapas förutsättningar för en önsk­

värd utvidgning av det särskilda uppfinnar stödet.

Stöd till kollektiv teknisk forskning, m. m.

1968/69 Förslag .................................. 18 000 000

Detta anslag motsvaras närmast av de för innevarande budgetår anvisade

särskilda anslagen av sammanlagt 6,9 milj. kr. till åtta branschforsknings­

institut. Som nämnts bör från det nya anslaget utgå även sådant stöd

till kollektiv forskning, som hittills lämnats av tekniska forskningsrådet.

För innevarande budgetår uppgår detta stöd till ca 3 milj. kr.

Det sammanlagda stödet till kollektiv teknisk forskning bör enligt min

mening ökas väsentligt. Jag har tidigare redogjort för de förhandlingar som

under de senaste månaderna förts med vissa branschstiftelser m. fl. De

avtal som torde komma att ingås till följd av dessa förhandlingar kan till­

sammans med redan löpande branschforskningsavtal väntas medföra åta­

ganden om statligt stöd till betydande belopp under de närmaste budget­

åren. I enlighet med vad jag tidigare anfört bör stöd från detta anslag fort­

sättningsvis kunna lämnas även till vissa andra former av forskning där

flerårigt stöd förutses. Under budgetåret 1968/69 beräknar jag medels­

behovet för angivna ändamål till 18 milj. kr. Jag har härvid tagit hän­

syn till beräknade hyreskostnader.

Styrelsen för teknisk utveckling bör inom en av Kungl. Maj :t föreskriven

kostnadsram och under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande kunna

träffa nya avtal om stöd till olika former av kollektiv teknisk forskning.

Avtalen bör som regel omfatta en tid av tre år. 1 vissa fall bör avtalsperio­

den kunna vara längre, dock högst fem år. Kungl. Maj :t bör begära riks­

dagens bemyndigande att under budgetåret 1968/69 godkänna avtal som —-

inberäknat de löpande avtalen — innebär åtaganden om statligt stöd till

kollektiv teknisk forskning m. in. av högst 18 milj. kr. under vart och ett av

budgetåren 1968/69—1972/73. För att medge viss rörelsefrihet i fråga om

fördelningen av bidragen under avtalsperioden bör anslaget anvisas som ett

reservationsanslag.

I sammanhanget torde få anmälas, att den nu gällande uppdelningen

av det statliga stödet till Institutet för verkstadsteknisk forskning på ett för­

slagsanslag för institutets driftkostnader och ett reservationsanslag för bi­

drag till utläggning av forskningsuppdrag har medfört vissa organisatoriska

svårigheter. Avtalet mellan staten och stiftelsen för verkstadsteknisk forsk­

ning bör därför med verkan redan för innevarande budgetår ändras så att

samma villkor gäller för institutets användning av de två anslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

57

Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien

1968/69 Förslag........................................ 450 000

Anslaget är upptaget på riksstaten för innevarande budgetår med 926 000

kr. Anslaget utgör bidrag till IVA:s centrala verksamhet (415 000 kr.), till

driften av forskningsstationen i Stockholm (65 000 kr.) samt till de tek­

niska attachéerna i Förenta staterna, Sovjetunionen och Frankrike (445 000

kr.).

IVA har i sin anslagsframställning för budgetåret 1968/69 begärt en höj­

ning av anslaget till 2 015 000 kr. ökningen avser huvudsakligen kostnaderna

för verksamhet som tidigare finansierats genom bidrag från tekniska forsk­

ningsrådet, främst IVA:s tekniska sekretariat (190 000 kr.) och utlands-

sekretariatet (400 000 kr.). Vidare begärs under anslaget bidrag till viss ut­

redningsverksamhet beträffande forskningsstationer (135 000 kr.) och den

tidigare nämnda ersättningen för vissa inventarier (250 000 kr.). Återstoden

av den begärda anslagsökningen hänförs till kostnadsstegringar (115 000

kr.).

Enligt min mening bör IVA:s centrala verksamhet även fortsättningsvis

finansieras över ett särskilt riksstatsanslag. I enlighet med IVA:s anslags­

framställning beräknar jag kostnaderna för nästa budgetår till 450 000 kr.

Beträffande den verksamhet som hittills bedrivits med stöd från tekniska

forskningsrådet synes det dock lämpligt att bibehålla en flexibel finansie­

ringsform. Detta gäller i särskilt hög grad den internationella verksamheten,

dar den snabba tekniska utvecklingen kan aktualisera oförutsedda bidrags-

behov. Av detta skäl bör även kostnaderna för de tekniska attachéerna, som

nu bestrids över det särskilda anslaget till IVA, i fortsättningen täckas ge­

nom bidrag ur anslaget till tekniska forskningsprojekt.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ett statligt utvecklingsbolag

Motivering

I det föregående har olika åtgärder föreslagits för att stimulera teknisk

forskning och för att åstadkomma en större planmässighet i resursanvänd­

ningen på detta område. Angelägenheten av att snabbast möjligt nyttig­

göra forskningsresultat och uppfinningar har understrukits, varvid bl. a.

framhållits betydelsen av EFOR:s, Malmfondens och INFOR:s hittillsvaran­

de verksamhet. Den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling har inga

egna kommersiella intressen i de projekt den stöder, vilket är en huvud­

förutsättning för dess verksamhet. För att maximalt främja innovations-

takten i samhället och tillvarata specifika samhällsekonomiska intressen

vid exploatering av innovationer krävs emellertid att staten även har andra

medel än styrelsen för teknisk utveckling.

Vid beredning av denna fråga inom finansdepartementets ekonomienheter

har, som jag tidigare nämnt, upprättats en departementspromemoria med

förslag om att inrätta ett statligt utvecklingsbolag, som har kommersiell in­

riktning och är fristående i förhållande till styrelsen för teknisk utveckling

(bilaga 6). Yttranden över promemorian har inhämtats från ett femtiotal

remissinstanser (bilaga 7).

Under senare år har flera s. k. utvecklingsbolag bildats inom det privata

näringslivet. Utvecklingsbolag är knappast ett entydigt begrepp men all­

mänt sett karakteriseras deras verksamhet av att de i högre grad än andra

företag är inriktade på att uppsöka, initiera, utveckla och exploatera inno­

vationer. Utvecklingsbolagens främsta betydelse ligger inte på den kvantita­

tiva omfattningen av verksamheten utan i specialiseringen på initierande

verksamhet på innovationsområdet.

Ett väsentligt skäl enligt departementspromemorian för att inrätta ett

statligt utvecklingsbolag är behovet av att för samhället och ytteist töi

konsumenterna angelägna produkter, metoder och system kommer fram

så snabbt som möjligt och får en från teknisk och kommersiell synpunkt

tillfredsställande utformning. Det bör i detta sammanhang observeras att

offentliga tjänster av olika slag i växande utsträckning bidrar till med­

borgarnas välstånd. Exempel på sektorer där samhället har ett speciellt

ansvar och intresse i detta hänseende är:

medicinsk teknik jämte vård och rehabilitering av sjuka och handikap­

pade,

utveckling av system och tekniska hjälpmedel inom undervisningen,

59

förebyggande och bekämpande av luft- och vattenföroreningar samt till-

varatagande av naturresurser,

produktion, distribution och utnyttjande av energi,

utveckling av såväl allmänna som interna transportsystem och kommuni­

kationsmedel,

främjande av trafiksäkerhet,

teknik för produktion och distribution av vissa konsumtionsvaror såsom

livsmedel, samt

utveckling av administrativa system och hjälpmedel.

Flera av dessa områden är angelägna i det pågående arbetet med att ut­

veckla och rationalisera verksamheten inom den statliga sektorn. Kraven

på samhället att engagera sig på ovannämnda områden växer sig allt starka­

re och behovet av samordnande insatser är klart dokumenterat.

Flertalet remissinstanser har instämt i att ett statligt utvecklingsbolag

böi kunna verksamt bidra till att innovationer framkommer på ovannämn­

da områden. Endast IVA har i det närmaste helt avvisat tanken att ett ut­

vecklingsbolag här skulle ha en uppgift att fylla. LO framhåller, att det

bör kunna vara eu angelägen uppgift för bolaget att även stimulera till

innovationer som på olika sätt gör arbetsmiljö, produktionsprocesser och

redskap bättre anpassade till arbetstagarnas behov och förutsättningar.

Landstingsförbundet betonar det angelägna i att samverkan med det kom­

munala området kommer till stånd.

Remissinstanserna har särskilt påtalat behoven av ökade insatser från

samhällets sida på miljövårdens område. 1964 års naturresursutredning

har tidigare redovisat vilka utomordenntligt stora forskningsinstanser,

som har krävs. Mer än kanske något annat behövs nya och effektivare ana­

lysmetoder till följd av strängare känslighetskrav vid tester, nya forsknings­

områden samt behov av provtagning och kontroll i stor skala. Både av tek­

niska och ekonomiska skäl är det väsentligt att utveckla instrument, vilka

ger mätresultat i en form, som direkt lämpar sig för databehandling.

Den på miljövård inriktade tekniska forskningen och förverkligandet av

dess resultat måste enligt naturresursutredningen i de flesta fall bedrivas

som en integrerad del av processtekniskt utvecklingsarbete eller i form av

fullskaleexperiment i praktisk drift. Den är enligt utredningen i regel utom-

ordentligt kostnadskrävande och kan endast bedömas mot bakgrunden av

att den skall kunna omsättas kommersiellt. Enligt departementspromemo­

rian kan ett statligt utvecklingsbolag vid sidan av andra företag medverka i

arbetet att utveckla dessa nya metoder till industriell mognad. Det är härvid

angeläget att åstadkomma ett smidigt samspel mellan den tekniska utveck­

lingen och lagstiftningen på miljövårdens område. Naturvårdsverket fram­

håller i sitt remissvar att behovet av utvecklingsarbete är mycket stort sär­

skilt på vatten- och luftvårdens område.

Ett annat område med snabbt växande behov är medicinsk teknik. Detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

har särskilt framhållits av socialstyrelsen både i dess remissvar och i en

skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 januari 1968. Socialstyrelsen lörordar att

insatserna inom medicinsk teknik kraftigt förstärks, bl. a. genom en be­

tydande beställningsverksamhet under socialstyrelsens medverkan. Som

exempel på projektområden nämns diagnostisk mätteknik apparatur, te­

rapeutisk apparatur, kommunikationsapparatur och laboratorieapparatur

för snabbanalyser i stor skala. För att genomföra en beställningsverksamhet

av den omfattning och karaktär varom här är fråga måste emellertid enligt

socialstyrelsen skapas mekanismer, som möjliggör en närmare definition

av behoven och tillhandahåller de resurser, som är nödvändiga för projek­

tens genomförande.

I detta sammanhang kan hänvisas till prop. 1968: 41 med förslag till bl. a.

inrättande av ett handikappinstitut med uppgift att främja, samordna och

medverka i forsknings- och utvecklingsarbete på hjälpmedelsområdet. Lt-

redningen har i anslutning härtill starkt framhållit att resurser måste ska­

pas för framställning av industriella prototyper och provserier samt för

marknadsföring så att forsknings- och utvecklingsresultaten kommer de

handikappade till godo.

Skolöverstyrelsen har i sitt remissvar framhållit det stora behovet av ut­

vecklingsarbete beträffande system och tekniska hjälpmedel inom under­

visningen och anser att samarbete med ett statligt utvecklingsbolag skulle

innebära väsentliga fördelar. Skolöverstyrelsen saknar som ämbetsverk er­

farenhet av det slags entreprenad- och beställningsverksamhet, som under­

visningsområdet nu kräver. Samtidigt har enligt skolöverstyrelsens uppfatt­

ning de företag, vilka förser utbildningsväsendet med läromedel, inte skat-

fat sig nödvändiga resurser för att nyttiggöra den pågående informations­

tekniska och forskningsmässiga utvecklingen.

Statens vattenfallsverk framhåller i sitt remissvar betydelsen av att nya

användningsområden för elenergi utvecklas och anser det vara värdefullt

om utvecklingsbolaget kan ägna sig åt detta problem. Vattenfallsverket har

tillsatt en särskilt grupp för sådan forskning. Som exempel på projekt

nämns integrerade system för uppvärmning, belysning och ventilation, elek­

triskt drivna bilar för person- och godstrafik, belysning av huvudvägar samt

uppvärmning av trafikleder på vissa avsnitt. Projekt av detta slag är inte

enbart av vikt inom energisektorn utan har även betydande allmänt sam­

hällsintresse.

Redan av remissvaren framgår således att ett betydande intresse förelig­

ger för att med utvecklingsbolagets hjälp främja tillkomsten av system,

produkter och teknik, som är angelägna från samhällssynpunkt.

En annan aspekt av utvecklingsbolagets verksamhet för att främja till­

komsten av system och produkter, som är särskilt angelägna från samhälls­

synpunkt, är enligt departementspromemorian att bolaget kan fylla en inte

oväsentlig funktion sett även från näringslivets sida. Olika samhällsbehov

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

61

kan till följd av bolagets nära kontakter med statliga myndigheter i vissa

fall snabbt översättas till specifikationer på de tekniska och ekonomiska

krav, som systemen och produkterna i fråga skall uppfylla. Detta torde sär­

skilt gälla när den beställande myndigheten själv inte kontinuerligt bedri­

ver utvecklingsarbete. Företagen ges genom utvecklingsbolaget ökade möj­

ligheter att i praktiskt samarbete medverka i utvecklingsarbetet på dessa

områden och skaffa sig underlag för bedömning av marknadsutsikterna.

Stora statliga beställningar på främst det militära området har redan ska­

pat förutsättningar för företagen att utveckla och exploatera produkter,

som även vunnit avsättning på internationella marknader. En ökad statlig

aktivitet av detta slag på civila områden kan öppna nya avsättningsmöjlig­

heter för svenska företag. De samhälleliga behoven är likartade i många

länder. Om lösningar för att tillgodose detta behov kommer fram relativt

tidigt i vårt land får svensk industri möjlighet att utnyttja ett tidsmässigt

försprång. Ett statligt utvecklingsbolag kan på dessa områden medverka

till att ett praktiskt och förtroendefullt samarbete på kommersiell basis ut­

vecklas mellan den offentliga sektorn och näringslivet och på så sätt ge

svensk industri ett stöd i den hårdnande internationella konkurrensen. Av

remissinstanserna bär särskilt LO betonat betydelsen härav.

Det pågående arbetet med att effektivisera de företagsekonomiska förut­

sättningarna för den verksamhet, som bedrivs av statliga bolag och af färs­

drivande verk, är enligt departementspromemorian ett andra skäl för att

bilda ett statligt utvecklingsbolag.

Den statliga företagsgruppen (inklusive verk) med en total årlig omsätt­

ning på ca 15 miljarder kronor tillhandahåller ett stort antal produkter och

tjänster av vilka åtskilliga är resultatet av eget utvecklingsarbete och är

tekniskt sett mycket avancerade. De statliga företag — exempelvis försva­

rets fabriksverk och Karlskronavarvet — som tidigare främst tillgodosett

militära behov har vidare under senare år visat ett allt större intresse för att

tillhandahålla varor och tjänster för civilt bruk i konkurrens med andra

företag. Genom ett utvecklingsbolag ges de statliga företagen ytterligare

möjligheter att etablera samarbete med näringslivet i övrigt för att utveck­

la och få fram produkter av gemensamt intresse. Tillkomsten av ett statligt

utvecklingsbolag blir således värdefull såväl för de sstatliga företagen som

för de privata. Utvecklingsbolaget kommer också att i vissa fall kunna ut­

göra ett medel att tillgodose behovet av samarbete inom den statliga före­

tagsgruppen. Denna behöver anlita ett brett register av samarbetsformer på

samma sätt som företagsgrupperingar på den privata sidan.

I sina remissvar är de statliga bolagen och affärsdrivande verken posi­

tivt inställda till bildandet av ett statligt utvecklingsbolag. Luftfartsverket

samt Vin- och Spritcentralen anser dock att de på sina speciella områden

inte har behov av samarbete med ett sådant bolag. Sveriges investeringsbank

framhåller i sitt remissvar att bolaget bör kunna bli ett värdefullt komple­

62

ment till banken. IVA och RF ifrågasätter om den statliga företagsgruppen

har behov av kontakter med ett statligt utvecklingsbolag.

Ett tredje skäl för ett statligt utvecklingsbolag, som nära sammanhänger

med det föregående, är enligt departementspromemorian att skapa bättre

förutsättningar för exploatering av innovationer, gjorda av anställda vid

statliga myndigheter och företag. I sin berättelse till 1959 års riksdag fram­

höll riksdagens revisorer att uppfinningar, gjorda av anställda inom stat­

lig förvaltning, inte utnyttjas och exploateras på tillfredsställande sätt.

Myndigheterna nöjer sig i regel med att överta tillverkningsrätten för såda­

na uppfinningar, som kan utnyttjas i den egna verksamheten. Statsutskot­

tet (SU 1959: 87 s. 48) förklarade sig dela uppfattningen att uppfinningar,

som tillkommit i anslutning till statlig verksamhet, borde av staten utnytt­

jas så effektivt som möjligt. Sedan år 1959 har visserligen EFOR och INFOR

tillkommit men den situation, som föranlett ovannämnda kritik, torde inte

ha förändrats i avgörande grad. Ett statligt utvecklingsbolag bör kunna bi­

dra till en lösning av detta problem.

Betydelsen av att bättre förutsättningar skapas för exploatering av inno­

vationer, gjorda av anställda vid statliga myndigheter och företag, har sär­

skilt starkt betonats av Svenska uppfinnarföreningen i dess remissvar. Av

remissinstanserna är det endast IVA, som ifrågasätter om anställda vid stat­

liga myndigheter och företag har ett speciellt behov av tillgång till ett stat­

ligt utvecklingsbolag.

Ett fjärde skäl för ett statligt utvecklingsbolag är enligt departementspro­

memorian behovet av att skapa ytterligare en kanal för utveckling och ex­

ploatering av innovationer gjorda speciellt inom mindre företag samt av en­

skilda uppfinnare och forskare. Mindre företag baserade på »geniproduk­

ter» behöver ofta finansiell, teknisk och administrativ hjälp för att kunna

expandera snabbt. Uppfinnare och forskare behöver i allmänhet en företags­

partner för att deras innovationer över huvud taget skall kunna vidareut­

vecklas till marknadsmässiga produkter och exploateras. Genom tillkoms­

ten av ett nytt utvecklingsbolag, som är fristående i förhållande till redan

existerande intressegrupper i näringslivet och som konkurrerar på lika vill­

kor med övriga utvecklingsbolag, ges mindre företag, uppfinnare och fors­

kare flera valmöjligheter. En sådan ökning av valmöjligheterna är så myc­

ket mera angelägen när utvecklingsbolag likaväl som andra företag måste

inrikta sig på ett begränsat antal projekt där man anser sig ha de största

möjligheterna att lyckas. Av remissinstanserna har Svensk industriförening

och IVA tillmätt detta fjärde skäl för bildande av ett statligt utvecklings­

bolag särskild betydelse.

Den redovisning jag här lämnat av departementspromemorian liksom det

gensvar den mött hos remissinstanserna visar enligt min mening otvety­

digt angelägenheten av att inrätta ett statligt utvecklingsbolag. Ett sådant

bolag utgör ett naturligt led i en aktiv näringspolitik. Statens engagemang

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

63

inom företagsfinansiering, vissa stora basindustrier, energiförsörjning och

forskning fullföljs därigenom med en starkare satsning på teknik och pro­

duktutveckling. Utvecklingsbolaget blir ett komplement till den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling liksom till investeringsbanken. I den hård­

nande internationella konkurrens som möter oss är utvecklingsbolaget ett

av medlen att möjliggöra den avancerade produktion som vi ofrånkomligen

måste inrikta våra resurser på om vi skall kunna hävda vår konkurrens­

kraft i framtiden.

I konkurrens med privata utvecklingsbolag bör bolaget bidra till en för­

bättring av de allmänna förutsättningarna för ett effektivt näringsliv. Ge­

nom den statliga förankringen har bolaget särskilda möjligheter att under­

lätta framtagandet av nya produkter och ny teknik på områden som repre­

senterar angelägna samhällsbehov. Framgångar på dessa områden är av ett

direkt intresse för medborgarna i vårt land. Det ger samtidigt vårt närings­

liv — privat såväl som offentligt och kooperativt — ökade möjligheter alt

hävda sig på en marknad där den internationella efterfrågan kan väntas bli

stigande och där vårt land med sin högt utvecklade levnadsnivå bör ha ett

särskilt gott utgångsläge.

Det finns enligt min mening ytterligare ett skäl för bildande av ett stat­

ligt utvecklingsbolag — ett skäl, som härrör från överväganden av annat

slag än de vilka redogjorts för i det föregående. På lång sikt utgör avkast­

ningen av forskning och innovationer en väsentlig del av förmögenhetsök­

ningen i landet. Förutsättningen för sådan avkastning blir i växande ut­

sträckning att statligt stöd av forskning och innovationsverksainhet erhålls

i olika former. Jag anser det då också vara rimligt att samhället får möjlig­

heter att tillgodogöra sig en del av denna förmögenhetsökning. Bildandet av

ett statligt utvecklingsbolag skapar sådana möjligheter.

I promemorian och i många remissyttranden understryks att bolaget bör

koncentrera sin verksamhet till ett mindre urval av projekt. Jag instämmer

däri och anser att detta krav i synnerhet bör gälla under inledningsskedet,

innan erfarenheter samlats samt tillräckliga resurser byggts upp. Bolaget

bör med uppmärksamhet följa utvecklingen på bl. a. vissa nedan angivna

områden och inom dessa välja ut de lämpligaste projekten. Att på förhand

göra snäva begränsningar av bolagets handlingsfrihet vore olyckligt, efter­

som detta skulle kunna leda till minskade möjligheter att göra det från eko­

nomisk synpunkt bästa urvalet av projekt. Den snabba utvecklingen beträf­

fande behov och tekniska förutsättningar på olika områden samt de växan­

de möjligheterna att kombinera tekniskt kunnande från olika områden på

ständigt nya sätt talar också mot dylika begränsningar.

Exakt hur projekturvalet bör ske kan avgöras endast av bolagets styrelse

och verkställande ledning sedan dessa noggrant studerat olika förslag till

projekt, som kan vara av intresse för bolaget. Det är därför varken möjligt

eller lämpligt att såsom främst Industriförbundet och Lantbruk sförbundet

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1968

föreslagit i sina remissvar nu göra en konkret prioritering bland de om­

råden, som diskuteras i det följande. Det ligger i sakens natur att utveck­

lingsbolaget inriktar sig på projekt innebärande ny teknik, nya produkter

och nya systemlösningar. Varje projektuppslag behöver dock inte nödvän­

digtvis uppvisa hög innovationsnivå för att vara värt att förverkliga. De

ständiga förändringarna i kraven på produkternas egenskaper öppnar möj­

ligheter att använda välkänd teknik på nya områden och att med smärre

justeringar låta äldre produkter tillgodose nya behov.

Jag vill framhålla att tillkomsten av ett statligt utvecklingsbolag själv­

fallet inte innebär någon minskning av olika myndigheters ansvar och in­

satser i fråga om att stimulera utveckling av nya produkter in. in., som är

ägnade att tillgodose samhälleliga behov.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utvecklingsbolag har en växan­

de uppgift att fylla. Ett statligt utvecklingsbolag utgör ett naturligt led i

en aktiv statlig näringspolitik. Statens engagemang inom företagsfinansiering,

vissa stora basindustrier, energiförsörjning, forskning m. m. utökas med en

starkare satsning på teknik- och produktutveckling. Ett utvecklingsbolag

kommer att vara ett komplement till den föreslagna styrelsen för teknisk

utveckling. Ett sådant bolag bör genom sin satsning på ett urval projekt

underlätta framkomsten av speciellt innovationer som tillgodoser angelägna

samhällsbehov och skapar bättre förutsättningar för utveckling och exploa­

tering av innovationer gjorda inom särskilt den statliga sektorn.

Verksamhet, organisation, finansiering m. in.

Enligt departementspromemorian kan utvecklingsbolagets deltagande i

innovationsverksamheten ske på i princip två olika sätt. Det första innebär

att bolaget för en beställares räkning — statlig, kommunal, kooperativ eller

privat — utför ett uppdrag mot ersättning på kommersiella grunder. Upp­

draget kan innebära en specifierad forskningsuppgift, ett utvecklingsarbete

fram till ett definierat stadium, en utredning eller en projektledningsupp­

gift. Bolaget bidrar genom utförandet av uppdraget till beställarens egen

innovationsverksamhet men är icke självt medintressent i projektet.

Det andra och på sikt väsentligare sättet för utvecklingsbolaget att med­

verka i innovationsverksamheten är att initiera och genomföra projekt med

satsande av eget kapital. Bolaget skall vara fristående från den föreslagna

styrelsen för teknisk utveckling men är givetvis oförhindrat att liksom

andra företag söka bidrag och stöd för forsknings- och utvecklingsarbete.

Utvecklingsbolaget bör vara öppet för samarbete åt alla håll och undersöka

de projektförslag som kommer från enskilda forskare, uppfinnare och före­

tag och som enligt bolagets egen bedömning kan vara av kommersiellt in­

tresse.

Av remissinstanserna förordar Sveriges hantverks- och industriorganisa-

65

tion att utvecklingsbolagets verksamhet tills vidare begränsas till att initiera

och genomföra projekt, som finansieras med bolagets eget kapital. AB

Atomenergi framhåller att en konfliktsituation kan uppstå vid tillgodose­

ende av å ena sidan en av samhället önskad konsult- och utvecklingsinsats,

å andra sidan en ur utvecklingsbolagets synvinkel eftersträvad optimal lön­

samhet genom exploateringsverksamhet. Det måste ankomma på utvecklings­

bolagets styrelse att här göra en lämplig avvägning.

Enligt min mening bör utvecklingsbolaget ges frihet att delta i innova-

tionsverksamheten på båda de i departementspromemorian anförda sätten.

För vissa projekt är det tänkbart att bolaget först utför ett utredningsupp­

drag och därefter deltar i genomförandet av projektet.

Utvecklingsbolaget bör enligt departementspromemorian inte enbart in­

vänta förslag från skilda håll utan skall också så långt möjligt aktivt söka

efter projekt, som är intressanta. En dylik prospekteringsverksamhet inne­

bär att bolaget systematiskt kartlägger olika potentiella behov, marknader

och tekniska områden. I den prospekterande verksamheten bör utvecklings­

bolaget särskilt uppmärksamma tidigare nämnda behov av innovationer på

för samhället viktiga områden. För detta krävs att bolaget håller sig under­

rättat om berörda offentliga myndigheters önskemål och animerar dessa

myndigheters intresse för nya produkter och ny teknik.

Flera remissinstanser har framhållit det angelägna i att utvecklingsbolaget

håller sig noga underrättad om utvecklingen på olika områden för att und­

vika dubbelarbete. Jag instämmer häri och finner denna strävan vara ett

naturligt led i bolagets prospekteringsverksamhet.

I departementspromemorian ges olika exempel på det praktiska tillväga­

gångssättet vid utvecklingsbolagets deltagande i innovationsverksamhet.

Bl. a. framhålls att det i vissa fall kan vara nödvändigt för bolaget att över­

gångsvis medverka i tillverkning och försäljning av en ny produkt. I sina

remissvar avstyrker Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och indu-

striorganisation och Svensk industriförening att bolaget ges denna möjlig­

het.

Enligt min mening är en sådan begränsning av bolagets handlingsfrihet

mindre rationell. Det bör stå bolaget fritt att välja den samarbetsform, som

är mest lämplig i det aktuella fallet. Således torde i vissa fall den bästa

lösningen vara att det inom bolaget bildas en projektgrupp kring en forskare

eller uppfinnare. I andra fall kan det vara lämpligt att bilda ett nytt bolag

för utveckling och exploatering av en produkt. Detta kan ofta komma att

ske gemensamt med andra företag. Det är också tänkbart att i vissa fall ett

samarbetssökande expansivt mindre företag önskar att en del av dess aktier

köps av utvecklingsbolaget i syfte att få garantier för att tillräckliga finan­

siella, administrativa och tekniska resurser erhålls för krävande utvecklings­

program. De olika tillvägagångssätt för bolagets deltagande i exploaterings­

verksamhet som behandlas i departementspromemorian bör kunna utnytt-

3

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 68

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

66

jas. I andra fall kan en smidig samarbetsform vara att bolaget bidrar till

finansieringen av ett utvecklingsarbete som utförs vid ett annat företag i

utbyte mot att bolaget erhåller delaktighet i resultatet genom royaltv eller

på annat sätt.

Utvecklingsbolagets kommersiella inriktning bör ge den bästa vägledning­

en för ett ekonomiskt riktigt projektval och leda till att trots ett i princip

brett verksamhetsfält tillgängliga resurser utnyttjas effektivt genom stark

koncentration till ett urval projekt.

För att utvecklingsbolaget skall fylla sin speciella uppgift på bästa möj­

liga sätt är det nödvändigt att bolagets projektval bestäms av projektens

marknadsmässiga förutsättningar. Samtidigt är av naturliga skäl bedöm­

ningen av nya produkters och ny tekniks lönsamhet i regel mycket osäker.

Det kan därför vara nödvändigt för det statliga utvecklingsbolaget att under

en viss tid självt medverka i tillverkning och försäljning av en produkt tills

avsättnings- och kostnadsförhållanden kan bedömas med större säkerhet.

I regel är det först efter ett sådant initialskede, som produkten genom olika

justeringar erhåller en utformning anpassad till marknadens krav.

Utvecklingsbolagets deltagande i tillverkning och försäljning av produkter

torde i förekommande fall lämpligen kunna ske genom dotterbolag och bolag,

som ägs gemensamt med andra företag. Den senare formen torde ofta vara

nödvändig i fråga om tekniskt avancerade produkter, som har möjligheter

att finna avsättning på den internationella marknaden. I dessa fall är dess­

utom ofta hemmamarknaden för liten för att försäljningen där skall medge

täckning av de höga utvecklingskostnaderna och ge utrymme för tillräckligt

långa produktionsserier. Eftersom det inte torde vara motiverat för utveck­

lingsbolaget att bygga upp en egen representation utomlands bör bolaget i

fråga om tillverkning och försäljning av sådana produkter samarbeta med

andra företag, som har en lämplig exportorganisation. I vissa fall bör bolaget

även kunna avyttra tillverkningen av produkter till andra företag — privata

eller statliga — när delia bedöms kunna ske till fördelaktigt pris.

Det är angeläget att utvecklingsbolagets tillverknings- och försäljnings-

verksamhet inte utvecklas därhän att bolaget förlorar sin ursprungliga ka­

raktär. Utvecklingsbolagets strävan bör vara att avskilja tillverknings- och

försäljningsverksamhet. Hur lång tid som krävs innan så kan ske varierar

från fall till fall beroende på hur snabbt projektet »mognar ut». Genom en

sådan företagspolitik kan bolaget successivt frigöra kapital och andra re­

surser för satsning på nya projekt. Det blir också möjligt att begränsa bo­

lagets storlek och skapa en nödvändig flexibilitet i organisationen.

Konkreta och preciserade målsättningar för utvecklingsbolagets verksam­

het ankommer det på bolagets intressenter att utforma.

Flertalet remissinstanser, som direkt uttalat någon uppfattning i den­

na fråga, har avstyrkt förslaget att bolaget skulle ha egna resurser. Svensk

industriförening anser däremot att betydande egna resurser för forsk­

nings- och utvecklingsarbete snabbt bör byggas upp.

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1968

67

Enligt min mening behöver bolaget ha tillgång till forsknings- och ut­

vecklingsresurser. Detta behov bör tillgodoses på det sätt, som framstår

som mest rationellt från bolagets synpunkt med särskilt beaktande av

möjligheter att utnyttja resurser på annat håll. Det kan förväntas att

bolagets egna resurser kan hållas begränsade under i vart fall uppbygg­

nadsskedet.

För sin verksamhet torde det enligt departementspromemorian i åtskil­

liga fall vara mest rationellt för bolaget att anlita utomstående experter

av olika slag som konsulter. Det är dock nödvändigt att utvecklingsbolaget

för att verkställa utredningar har tillgång till egen ekonomisk, administra­

tiv och teknisk expertis. Några invändningar häremot har inte framförts

av remissinstanserna.

Av beskrivningen av utvecklingsbolagets tänkta uppgifter och arbets­

sätt framgår att det ställs höga krav på styrelse och verkställande led­

ning för att bolaget skall kunna fylla sin funktion. Bolaget bör ha egna

kvalificerade resurser för uppsökande av innovationer, för bedömning av

deras värde tekniskt och ekonomiskt, för marknadsanalys samt för styr­

ning och ekonomisk uppföljning av utvecklingsarbete. Antalet styrelse­

ledamöter bör vara relativt litet, förslagsvis sju.

Enligt departementspromemorian är en väsentlig förutsättning för ut­

vecklingsbolagets framgång att kontakter knyts med den forskning som

bedrivs vid universitet och högskolor samt andra forskningsinstitutioner.

För att främja dylika kontakter och därigenom öka bolagets möjligheter

att hålla sig underrättat om den tekniska utvecklingen på olika områden

torde det vara lämpligt att till företagsledningen knyta ett rådgivande organ

omfattande framstående forskare samt personer med betydande praktiska

erfarenheter av innovationsverksamhet. Vidare har bolaget behov av nära

kontakter med företag inom olika branscher. För att biträda ledningen bör

därför övervägas att i det rådgivande organet även engagera personer med

praktisk erfarenhet av marknadsförhållanden både inom och utom landet,

samt personer som till följd av sin branschkännedom kan medverka till att

ett för alla berörda parter gynnsamt samarbete kan etableras med andra

företag.

Av remissinstanserna anser statens konsumentråd att det borde vara

representerat i nämnda rådgivande organ. Liknande synpunkter framför

av konsumentutredningen. DO förordar för sin del att i styrelsen ingår

personer, som kan antas ha god kännedom om väsentliga konsumentbehov

som kan och bör tillgodoses genom bolagets insatser.

Jag ansluter mig till de synpunkter, som framförts i promemorian

och av de ovan nämnda remissinstanserna. Den konkreta utformningen

av det rådgivande organet bör emellertid fastställas av bolagets styrelse,

som också utser organets ledamöter. Ansvaret för bolagets organisation i

övrigt bör likaså ankomma på styrelsen och företagsledningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

68

Utvecklingsbolaget föreslås i departementspromemorian bli organiserat

som aktiebolag. Bolaget skall ha en kommersiell inriktning med klart de­

finierade lönsamhetskrav, som siktar till rimlig avkastning på det egna

kapitalet på lång sikt.

Åtskilliga remissinstanser framhåller svårigheterna att vid projektval

göra en avvägning mellan företagsekonomiska lönsamhetskrav och pro­

jektens angelägenhetsgrad sett från samhällelig synpunkt. Flera framhåller

att på för samhället angelägna områden bör visst avkall göras på det före­

tagsekonomiska lönsamhetskravet, medan Svenska teknologföreningen fin­

ner det närmast oroande att detta krav understryks så kraftigt i prome­

morian.

Jag anser det vara nödvändigt att utvecklingsbolaget arbetar utifrån

ett principiellt krav på tillfredsställande lönsamhet på lång sikt. Den

målkonflikt, som flera remissinstanser uppehållit sig vid, kan i betydan­

de utsträckning undvikas genom inriktningen av bolagets verksamhet.

Bolaget kommer att mera utpräglat än andra företag aktivt medverka till

exploatering av sådana innovationer på samhällsangelägna områden, som

bedöms kunna vara företagsekonomiskt lönsamma. Genom att stimulera

statliga myndigheters intresse för nya problemlösningar och i vissa fall

medverka till att samhällsbehov konkretiseras i tekniska och ekonomiska

termer kan utvecklingsbolaget medverka till att en efterfrågan skapas, som

medför att produkterna, systemen och tekniken i fråga även blir företags­

ekonomiskt lönsamma. Det bör observeras att bolaget beträffande forsk­

ningsbidrag från den föreslagna styrelsen för teknisk utveckling är avsett

att ha samma ställning som andra företag.

Vad jag framhållit ovan får emellertid inte undanskymma svårighe­

terna att rätt värdera olika innovationsuppslag. Det är därför nödvän­

digt att bolaget ägnar särskild uppmärksamhet åt utveckling av metoder,

som kan bilda underlag för värderingar av vilka projekt, som bör satsas på.

Den eftersträvade avkastningen på det egna kapitalet kan uppnås först

på lång sikt. Under uppbyggnadsskedet är det därför inte realistiskt att

påräkna någon utdelning.

Under första verksamhetsåret bör 25 milj. kr. ställas till utvecklingsbo­

lagets förfogande genom anslag över statsbudgeten. Av dessa medel bör

18 milj. kr. tillskjutas av staten genom tecknande av aktier till en över­

kurs av 20 %. Skillnaden mellan denna överkurs och aktiernas nominella

värde tillförs bolagets reservfond. Aktiekapitalet kommer härigenom att

uppgå till 15 milj. kr. och reservfonden till 3 milj. kr. Övriga 7 milj. kr.

bör vara ett aktieägartillskott avsett att finansiera driften under de första

åren innan verksamheten upparbetats till att ge egna tillräckliga intäkter.

En sådan lösning av finansieringsfrågan framstår som ändamålsenlig efter­

som bolaget till följd av verksamhetens art måste ta betydande risker

och för detta inte har exempelvis vinstmedel från uppköpta industri- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

69

handelsföretag att disponera över. För att vid växande omfattning av verk­

samheten bevara önskad solvens hos bolaget torde det vara nödvändigt

att bolagets ägare i framtiden tillskjuter ytterligare medel genom aktie­

teckning.

Statliga företag och verk som är intresserade därav bör beredas möj­

lighet att teckna aktier i bolaget sedan detta kommit till stånd. Televerket

har i sitt remissyttrande anmält ett sådant intresse. Även statens konsument­

råd har ifrågasatt om inte det borde få teckna aktier i utvecklingsbolaget.

I den mån det befinns vara i bolagets intresse bör även icke-statliga företag

ha möjligheter att i begränsad omfattning teckna aktier i bolaget.

Under förutsättning av riksdagens godkännande kan utvecklingsbolaget

bildas i juli 1968.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen att

1. besluta att statens tekniska forskningsråd och institu­

tet för nyttiggörande av forskningsresultat, INFOR, skall

upphöra vid utgången av juni 1968 och att den 1 juli 1968

skall inrättas en ny central myndighet, benämnd styrelsen

för teknisk utveckling, i huvudsak med de uppgifter och

enligt de riktlinjer jag anfört,

2. besluta att den 1 juli 1968 skall inrättas ett råd för ve­

tenskaplig' information och dokumentation,

3. bemyndiga Kungl. Maj :t att inrätta en tjänst som ge­

neraldirektör i Cp 6, avsedd för chef för styrelsen för tek­

nisk utveckling,

4. till Styrelsen för teknisk utveckling: Förvaltnings­

kostnader för budgetåret 1968/69 under sjunde huvudti­

teln anvisa ett förslagsanslag av 4 200 000 kr.

5. till Stöd till tekniska forskningsprojekt för budgetåret

1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservations­

anslag av 31 000 000 kr.,

6. till Stöd till kollektiv teknisk forskning, m. in. för bud­

getåret 1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa ett reser­

vationsanslag av 18 000 000 kr.,

7. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtal angående

stöd till kollektiv teknisk forskning m. m. i enlighet med

vad jag anfört,

8. till Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien för bud­

getåret 1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa ett anslag

av 450 000 kr.,

9. till Aktieägartillskott till ett statligt utvecklingsbolag

för budgetåret 1968/69 under sjunde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 7 000 000 kr.,

10. till Teckning av aktier i ett statligt utvecklingsbolag

på kapitalbudgeten för budgetåret 1968/69 under fonden

för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av

18 000 000 kr.

71

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­

ta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1968

Ur protokollet:

Gunnel Anderson