2

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

De möjligheter som nu finns i gymnasiet för elever att läsa frivilliga ämnen eller

att befrias från undervisning i obligatoriska ämnen föreslås i princip förekomma

på alla studievägar i gymnasieskolan. Den femgradiga numeriska betygsskalan skall

gälla för alla ämnen, i vilka det sätts betyg. Undervisningen blir undantagslöst av­

giftsfri.

Reglerna om uppflyttning och förnyad genomgång av årskurs förenhetligas.

Nuvarande möjlighet att ersätta sista skolåret i grundskolan med skolgång i

yrkesskola eller med utbildning hos hantverkare eller företagare föreslås bli upp­

hävd.

Förslag läggs fram till skolledarorganisation för gymnasieskolan. Enligt förslaget

skall skolledarorganisationen kraftigt förstärkas i jämförelse med vad som gäller

i det nuvarande gymnasiala skolväsendet. Förstärkningen avser s. k. samordnad

skolenhet, dvs. skolenhet som omfattar dels treårig eller fyraårig linje, dels tvåårig

ekonomisk, social eller teknisk linje, dels andra studievägar. Vid varje samordnad

skolenhet skall finnas rektor och en lönegradsplacerad studierektor. Dessutom

skall vid större samordnade skolenheter finnas ytterligare tjänster som biträdande

skolledare.

Den tidigare beslutade skogsbrukslinjen föreslås bli tvåårig.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §d

I varje------------------------------------ en skolchef.

Då skolväsendet i kommunen om­

fattar mindre än sju klasser eller eljest

särskilda skäl äro därtill, må skolöver­

styrelsen på framställning av kommu­

nens fullmäktige besluta, att skolchef

ej skall finnas.

För specialskolan —--------------------

Då skolväsendet i kommunen om­

fattar mindre än sju klasser eller eljest

särskilda skäl äro därtill, må skolöver­

styrelsen på framställning av kommun­

fullmäktige besluta, att skolchef ej

skall finnas.

------Konungen meddelar.

I varje landstingskommun, som an­

ordnat gymnasieskola, skall finnas en

utbildningsnämnd.

Till utbildningsnämnd må utses

nämnd som handhar andra landstings­

kommunens förvaltningsuppgifter.

6 §.1

2

Med skola avses i denna lag skola,

Med skola avses i denna lag grund­

som sägs i 2 § a) eller b) eller i 2 a §, skola, specialskola eller gymnasiesko-

om ej annat är särskilt angivet.

la, om ej annat är särskilt angivet.

Vad i------------------------------------- barnet står.

Om undervisning-------------------------------------psykiskt utvecklingsstörda.

2 kap. Om skolstyrelsen

2 kap. Om kommunens skolstyrelse

och skolchef

Skolstyrelsen är —----------------- ------

verksamhet.

Finnes i kommunen skola, som sägs

i 2 § b), skall skolstyrelsen vara sty­

relse även för den skolan och därtill

hörande verksamhet.

På framställning av kommunens

§•

------ -— grundskolan och därtill hörande

Har kommunen anordnat gymnasie­

skola, skall skolstyrelsen vara styrelse

även för den skolan och därtill höran­

de verksamhet.

På framställning av kommunfull-

1 Senaste lydelse 1965:247.

2 Senaste lydelse 1967:941.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Ansvarar skolstyrelsen för undervis­

ning i yrkesbetonade ämnen, skall sty­

relsen utse ett eller flera yrkesråd med

uppgift att biträda styrelsen i frågor

rörande dylik undervisning.

Yrkesråd skall----------------------------

(Nuvarande lydelse)

1 kommun, som anordnat gymnasie­

skola, skall skolstyrelsen utse ett eller

flera yrkesråd med uppgift att biträda

styrelsen i frågor rörande yrkesinrikt­

ningen av utbildningen i gymnasie­

skolan.

— vara företrädda.

(Föreslagen lydelse)

3 kap. Om skolchefen

Skolchefen åligger

a) att biträda-----

19 §.

Skolchefen i kommunen åligger

------—på honom.

20

§.

Om olika slag av skolchefer och

andra skolledare förordnar Konungen.

Om olika slag av skolchefer och

andra skolledare i kommunen förord­

nar Konungen.

3 kap. Om landstingskommunens

utbildningsnämnd

20 a §.

Utbildningsnämnden är styrelse för

landstingskommunens gymnasieskola

och därtill hörande verksamhet.

På framställning av landstinget må

Konungen besluta, att utbildnings­

nämnden skall vara styrelse även för

annan skola än någon av följande,

nämligen

a) landstingskommunens gymnasie­

skola,

b) i fråga om utbildningsnämnd som

avses i 3 § femte stycket, sådan skola

för vilken nämnden eljest är styrelse.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

a §§ skall prövas av utbildningsnämn­

den, i den mån Konungen ej annor­

lunda förordnar.

20 e §.

Utbildningsnämnden äger att från

förvaltningsutskottet och landstings­

kommunens övriga nämnder samt dess

beredningar och befattningshavare in­

fordra de yttranden och upplysningar,

som erfordras för fullgörande av

nämndens uppgifter.

Utbildningsnämnden bör samarbeta

med myndigheter och andra, vilkas

verksamhet berör nämndens.

20 f §.

1 den mån ej annat följer av 3 §

femte stycket, väljas ledamöter och

suppleanter i utbildningsnämnden av

landstinget till det antal landstinget be­

stämmer. Antalet ledamöter må dock

ej vara under sju. Valet skall vara pro­

portionellt, därest det begäres av minst

så många väljande, som motsvara det

tal, vilket er hålles, om samtliga väljan­

des antal delas med det antal personer

valet avser, ökat med 1. Om förfaran­

det vid sådant proportionellt val är

särskilt stadgat. Sker ej val av supple­

anter proportionellt, skall tillika be­

stämmas den ordning, i vilken supple­

anterna skola inkallas till tjänstgöring.

Beträffande utbildningsnämnd, som

väljes enligt första stycket, skall be­

stämmelserna i 17 § ovan samt i 43—

51 §§ och 54 § fjärde stycket lands­

tingslagen den 14 maj 1954 (nr 319)

äga motsvarande tillämpning.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Ersättning enligt

Har Konungen-------------------

46 §.

Berör fråga enligt första eller andra

stycket kommuner i olika län och kun­

na länsskolnämnderna icke enas, skall

ärendet hänskjutas till Konungen eller

den myndighet Konungen förordnar.

47 a §.

För varje landstingskommuns gym­

nasieskola skall finnas elevområde. Om

så erfordras, må särskilt elevområde

finnas för del av sådan skola.

Elevområde skall omfatta den lands­

tingskommun som handhar gymnasie­

skolans förvaltning. Om så erfordras

för att åstadkomma en ändamålsenlig

organisation av skolväsendet skall i

elevområde ingå jämväl en eller flera

andra landstingskommuner eller delar

därav eller en eller flera kommuner,

som ej ingå i landstingskommun, eller

delar av sådan kommun.

Om elevområden enligt första och

andra styckena beslutar länsskolnämn-

den, i den mån Konungen ej annorlun­

da förordnar. Innan beslut meddelas,

skall nämnden inhämta yttrande från

landstingskommun som beröres. Berör

ärendet kommun, som ej ingår i lands­

tingskommun, skall yttrande inhämtas

från denna kommun.

I övrigt skola 41 § andra stycket,

42 § samt 43 § första och tredje styc­

kena äga motsvarande tillämpning.

47 b §.

Bestämmelserna om mottagande av

inträdessökande i kommuns gymnasie­

skola i 45 § skola äga motsvarande

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

(Nuvarande lydelse)

I övrigt gäller vad om besvär över

beslut av kommunal nämnd är stadgat

i kommunallagen eller, såvitt avser

Stockholms kommun, kommunallagen

för Stockholm.

Över beslut enligt

nämnden.

Om besvär över annat beslut av

skolstyrelsen eller utbildningsnämnden

gäller vad som stadgas i kommunalla­

gen, kommunallagen för Stockholm el­

ler landstingslagen.

(Föreslagen lydelse)

specialskolan må besvär anföras hos länsskol-

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971. Närmare föreskrifter som behövs för

ikraftträdandet meddelas av Konungen.

2) Förslag

till

Lag

om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402)

Härigenom förordnas, att 1 och 16 §§ studiehjälpsreglementet (1964:402)1 skall

ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

För studier vid de gymnasier, yrkes­

skolor, fackskolor, folkhögskolor och

övriga läroanstalter eller utbildnings­

linjer, beträffande vilka Konungen så

bestämmer, lämnar staten studiehjälp

enligt detta reglemente.

Om studiehjälp — —-------------------

(Föreslagen lydelse)

§•

För studier vid de gymnasieskolor,

folkhögskolor och övriga läroanstalter

eller utbildningslinjer, beträffande vil­

ka Konungen så bestämmer, lämnar

staten studiehjälp enligt detta regle­

mente.

------ 25 §.

16 §.

Studerande, som ej uppnått sådan

Studerande, som ej uppnått sådan

ålder att jämlikt 5 § första stycket stu- ålder att jämlikt 5 § första stycket stu-

1 Reglementet omtryckt 1970:267.

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

(Nuvarande lydelse)

diehjälp må utgå, äger likväl åtnjuta

tilläggsförmåner enligt 10—15 §§. In-

komstprövat tillägg eller behovsprövat

tillägg må dock icke tilldelas studeran­

de, som fullgör skolplikt i yrkesskola.

(Föreslagen lydelse)

diehjälp må utgå, äger likväl åtnjuta

tilläggsförmåner enligt 10—15 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Utdrag ur protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på

Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, H

olm

-

^qvist, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson, L^undqvist, G^eijer, M^yrdal, O^dhnoff,

W

ickman

, M

oberg

, B

engtsson

, N

orling

, L

öfberg

, L

idbom

, C

arlsson

,

F

eldt

.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Carlsson, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor angående gymnasieskolan

och anför.

1. Inledning

Genom beslut av statsmakterna 1964 (prop. 1964: 171, SäU 1, höstsessionen,

rskr 407) angående reformering av de gymnasiala skolorna m. m. inleddes en ge­

nomgripande omdaning av skolväsendet på stadiet ovanför grundskolan. Reform­

arbetet borde enligt beslutet präglas av en helhetssyn på stadiets olika utbildnings-

vägar. När det gällde den inre utformningen behandlades i detalj fackskolan och

gymnasiet. Det förutsattes vidare att under överblickbar tid inom det gymnasiala

systemet skulle komma att finnas utbildningsvägar som i huvudsak skulle fylla den

nuvarande yrkesskolans uppgifter.

Till fullföljande av reformarbetet har statsmakterna härefter fattat beslut dels

1968 (prop. 1968: 140, SU 195, rskr 404) om riktlinjer för det frivilliga skolväsen­

det, dels 1970 (prop. 1970: 4, SU 32, JoU 4, rskr 92 och 99) angående huvud­

mannaskapet för mellanskolan. Därefter har Kungl. Maj:t i beslut den 14 maj 1970

och den 29 juni 1970 fastställt delar av läroplanen för gymnasieskolan. Vidare har

Kungl. Maj:t den 14 maj 1970 utfärdat en kungörelse (1970: 290) om gymnasie­

skolan. Nämnda beslut innebär att det skall införas en ny skolform. Denna skol­

form — för vilken arbetsnamnet mellanskolan använts bl. a. i 1968 års beslut om

riktlinjer för det frivilliga skolväsendet och i 1970 års beslut om huvudmanna­

skapet — kallas gymnasieskolan. Gymnasieskolan ersätter dels de nuvarande kom­

munala skolformerna yrkesskola, fackskola och gymnasium, dels de landstings-

kommunala yrkesskolorna, dels de lantbruks-, lanthushålls och slcogsbruksskolor

15

som drivs av landstingskommunerna den 1 juli 1971. Huvudman för gymnasie­

skolan kan vara kommun eller landstingskommun.

I fråga om förverkligandet av den nya skolformen anfördes i 1968 års beslut

att det fulla förverkligandet av reformen måste ta lång tid. Som skäl härför åbe­

ropades att det bl. a. krävdes en ny utformning av läroplaner för yrkesutbildning­

en m. in. samt förberedelser i fråga om planeringen av utbildningen på det regionala

och lokala planet. Införandet av gymnasieskolan — såsom en skolform — angavs

dock kunna ske, innan alla materiella förutsättningar för dess fulla förverkligande

förelåg. Tidpunkten för detta införande av gymnasieskolan har bestämts till den

1 juli 1971.

Innan gymnasieskolan kan införas i här angiven mening krävs vissa ställnings­

taganden. De spörsmål som återstår att lösa har varit föremål för skilda över­

väganden. Dels har inom utbildningsdepartementet utarbetats en departements­

promemoria Gymnasieskolan (Stencil U 1970: 14), vilken innehåller bl. a. förslag

till lag om ändring i skollagen (1962: 319) och förslag till lag om ändring i studie-

hjälpsreglementet (1964: 402). Promemorians lagförslag torde fogas till statsråds­

protokollet i detta ärende som bilaga. Dels har skolledarutredningen1 avlämnat

betänkandet Mellanskolans ledning (SOU 1969: 47).

Vid sidan av nämnda överväganden pågår det reformarbete som siktar fram

mot det fulla förverkligandet av gymnasieskolreformen. Som ett led i detta arbete

får ses dels Kungl. Maj:ts prop. 1970: 143 med förslag till revision av timplaner

och kursplaner för tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje och tvåårig teknisk

linje i gymnasieskolan, dels ett förslag den 11 februari 1970 från organisations­

kommittén för behandling av vissa frågor rörande jordbrukets, skogsbrukets och

trädgårdsnäringens skolor (OJST)2 angående läroplan för vissa skolor på jord­

brukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens område.

I de förslag som sålunda lagts fram berörs inte alla de frågor rörande gymnasie­

skolan som återstår att lösa. Till de frågor som inte berörs hör frågor som rör an­

nan personal än skolledningen samt statsbidragens utformning. Beredningen av

dessa spörsmål pågår inom utbildningsdepartementet.

Departementspromemorian, skolledarutredningens betänkande och OJST:s skri­

velse har remissbehandlats.

Yttranden över departementspromemorian har avgetts av skolöverstyrelsen, 23

länsskolnämnder, universitetskanslersämbetet, socialstyrelsen, riksrevisionsverket,

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, läns­

styrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs, Gävleborgs, Jämtlands och

Norrbottens län, OJST, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,

Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Gävleborgs och Västerbottens läns

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 ur 1970

1 Ledamöter skolrådet Arne Sönnerlind, ordförande, sekreteraren Henry Björinder, konsulenten

Göte Lindgren, rektorn Erik Nordell, skoldirektören Lennart Orehag och förhandlingsdirektö-

ren Birger Sandberg.

2 Ledamöter skolrådet Birger Gårdstedt, ordförande, avdelningsdirektören Anders Arnell och

byråchefen Gösta Ericsson.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

landsting, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers central­

organisation (SACO), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Sveriges elevers cen­

tralorganisation (SECO), Stockholms skoldirektion, samt skolstyrelserna i Göte­

borg, Linköping, Ronneby, Uppsala, Lund, Sundsvall, Örebro och Borås.

Yttranden över skolledarutredningens betänkande har avgetts av skolöverstyrelsen

efter hörande av länsskolnämnderna — innefattande även skolstyrelserna i samt­

liga gymnasiekommuner — statskontoret, riksrevisionsverket, utredningen rörande

lärarnas arbetsförhållanden (ULA), Svenska kommunförbundet, Svenska lands­

tingsförbundet, SR, SACO, TCO, RHS, SAF, Centerns ungdomsförbund, Mode­

rata ungdomsförbundet och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. SACO

har till sitt yttrande fogat yttrande från Skolledarförbundet.

Yttranden över OJST:s skrivelse har avgetts av skolöverstyrelsen, arbetsmark­

nadsstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, LO, TCO, SACO, SAF, Skogs- och

lantarbetsgivareföreningen samt Skogsbrukets yrkesnämnd.

Riksdagen har i skrivelse till Kungl. Maj:t (2LU 1969:88, rskr 376) hemställt att

fackrepresentationen i skolstyrelse skulle avskaffas. Jag avser slutligen att i detta

sammanhang beröra stadgandet i 16 § andra stycket skollagen om rätt för annan

än skolchef att delta i sammanträde med skolstyrelsen.

2. Propositionens bakgrund

2.1

1968 års beslut om riktlinjer för det frivilliga skolväsendet

Enligt 1968 års beslut skall de tre skolformerna yrkesskola, fackskola och gym­

nasium upphöra och ersättas av en enda skolform, gymnasieskolan. Den nya skol­

formen skall omfatta de utbildningslinjer som f. n. ingår i fackskolan och gymna­

siet. I fråga om utformningen av dessa linjer innebär beslutet inte någon ändring.

Enligt beslutet skall gymnasieskolan också omfatta linjer som ersätter den nuva­

rande yrkesskolan. Den beslutade reformen betecknas i beslutet som en mycket

betydelsefull etapp på vägen mot vad som i 1964 års reform angavs som ett huvud­

mål för utbildningspolitiken, nämligen genomförandet av en minst tvåårig ung­

domsskola. Men det framhålls också att arbetet med förnyelse av vårt skolväsen­

de ständigt måste fortgå. Som exempel på sådant förnyelsearbete nämns att skol­

överstyrelsen påbörjat en översyn av läroplanen för fackskolan och gymnasiet. Som

jag berört i inledningen har denna översyn hittills lett till förslag till riksdagen om

reviderade timplaner och kursplaner för tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje

och tvåårig teknisk linje i gymnasieskolan.

Huvudsyftet med 1968 års reformbeslut är att fullfölja 1964 års beslut med en

samordning på det inre planet främst i fråga om principerna för yrkesutbildningens

uppbyggnad och utformning i stort men i viss utsträckning också i fråga om dess

närmare innehåll.

17

1 fråga om yrkesutbildningens utformning anfördes 1968 att alla utbildnings-

vägar i gymnasieskolan bör vara likvärdiga i grundläggande avseenden. Begräns­

ningar i specialisering och i graden av färdigutbildning i yrkesutbildningen blir mer

än väl uppvägda av de värden som ligger i att utbildningen blir mer allsidigt an­

vändbar och underlättar anpassning till förändringar på arbetsmarknaden. Gymna­

sieskolans yrkesutbildning bör därför ha en bred inriktning med en successivt

genomförd differentiering. Denna utbildning skall i regel omfatta två år men möj­

lighet skall finnas till såväl längre som kortare utbildningstider. Utrymme skall

finnas för dels allmänna ämnen, dels fritt tillval. Utbildningen inom varje linje skall

inledas med ett basblock bestående av moment som är gemensamma i utbildningen

för de olika yrken eller yrkesområden linjen skall leda fram till. Därefter skall ske

en successiv uppspaltning på block med mindre gemensamt innehåll. Blocken bör

tills vidare inte bli alltför stora. Vad som med tidigare terminologi kallats yrkes­

arbete och yrkesteori samt vissa läroämnen med teknisk eller annan yrkesspecifik

karaktär sammanförs till ett ämnesblock, betecknat yrkesieknik.

De allmänna ämnena skall enligt 1968 års beslut obligatoriskt omfatta svenska,

arbetslivsorientering och gymnastik. Vidare skall varje elev välja ytterligare minst ett

allmänt ämne. Han skall därvid kunna välja bland ämnena engelska, samhällskun­

skap och religionskunskap samt ytterligare andra ämnen. Som exempel på sådana

andra ämnen nämns matematik. Vid utformningen av de allmänna ämnena bör

överensstämmelse eftersträvas med de läroplaner som gäller för fackskolan. En

sådan överensstämmelse innebär ett värde dels med hänsyn till möjligheten att

samordna undervisningen inom skilda studievägar i gymnasieskolan för att utnyttja

gemensamma resurser, dels med hänsyn till den även från andra synpunkter önsk­

värda integrationen inom gymnasieskolan.

Enligt 1968 års beslut skall det också finnas utrymme för timme till förfogande

och för fritt tillval. Detta tillval, som innebär att del av undervisningen i yrkestek -

nik, utbyts med undervisning i andra ämnen, skall normalt syfta till att underbyg­

ga och fördjupa den yrkesinriktade utbildningen eller att möjliggöra en sidoordnad

men alltjämt målinriktad yrkesutbildning. Däremot bör möjligheten att genom

tillval förbereda övergång till annan utbildning inom gymnasieskolan utnyttjas en­

dast i begränsad utsträckning. Vidare beslöts 1968 att exempel på lämpliga till­

val skall utarbetas av skolöverstyrelsen. Riktpunkten för det fortsatta läroplans-

arbetet anges därvid vara att utrymmet för fritt tillval skall vara i huvudsak lika

stort på alla yrkesutbildningslinjer i gymnasieskolan eller högst 12 veckotimmar.

Tillvalet bör i huvudsak förläggas till årskurs 2.

För gymnasieskolan bör enligt 1968 års beslut finnas en samlad läroplan med

centrala bestämmelser såsom mål och allmänna anvisningar samt timplaner eller

riktlinjer för timplaner. Därutöver skall finnas kursplaner och anvisningar för olika

linjer och ämnen. Läroplanens olika delar bör fastställas av Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj:ts bemyndigande, av skolöverstyrelsen.

Den praktiska och den teoretiska undervisningen inom ett ämnesblock skall inte­

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

2

—

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 159

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

greras. En sådan integrerad undervisning i yrkesteknik är väl förenlig med en fort­

gående individualisering av undervisningen.

Enligt 1968 års beslut skall betygsättningen i de allmänna ämnen som ingår i

yrkesutbildningen ske på samma sätt som för elever i fackskolan. Däremot skall

betygsättningen i yrkesteknik ytterligare övervägas.

En gemensam organisation för studie- och yrkesvägledning inom gymnasieskolan

måste tillskapas. Den närmare utformningen skall behandlas senare och med be­

aktande av utformningen av motsvarande verksamhet inom grundskolan.

Med hänsyn inte minst till att yrkesutbildningen sannolikt blir den mest resurs-

krävande av gymnasieskolans utbildningsvägar är det enligt 1968 års beslut ange­

läget att pedagogisk forskning och utvecklingsarbete på yrkesutbildningens område

i större utsträckning än tidigare tar upp denna utbildnings problem.

Yrkesskolan, fackskolan och gymnasiet kunde 1968 ta emot drygt 75 % av

alla 16-åringar. Denna siffra för det frivilliga skolväsendet beräknades vid samma

tidpunkt stiga till minst 85 % i början av 70-talet för att på sikt innefatta alla

ungdomar.

I samband med ställningstagandena år 1964 konstaterades att utbildningspla­

neringen måste innefatta en avvägning mellan elevernas utbildningsönskemål, ar­

betslivets efterfrågan och utbildningsresurserna. På yrkesutbildningens område är

det enligt 1968 års beslut måhända motiverat — trots yrkesutbildningens breda

inriktning — att låta arbetslivets efterfrågan få större inverkan än i fråga om den

mer allmänna gymnasieskolutbildningen. Vid utbildningsplaneringen bör man en­

ligt uttalande i 1968 års beslut även beakta att arbetsmarknadens behov tillgodoses

inte bara av ungdomsutbildningen. Denna måste kompletteras med vuxenutbild­

ning, inbegripet arbetsmarknadsutbildning.

År 1964 beslöts att den yttre planeringen av gymnasiet, fackskolan och yrkes­

skolan skulle bilda ett sammanhängande system. Detta ställningstagande bör enligt

1968 års beslut fullföljas till att avse den inre organisationen. Till följd härav bör

de nämnda skolformerna ersättas av en sammanhållen skolform, vilken, som jag

nämnt tidigare, numera erhållit namnet gymnasieskolan.

De gemensamma grundläggande principerna för olika utbildningsvägar i gymna­

sieskolan innebär ett viktigt steg mot en upplösning av status- och prestigebundna

värderingar av olika studie- och yrkesområden. Samordningen bör också skapa

förutsättningar för ett gemensamt effektivt utnyttjande av de materiella och per­

sonella resurser som behövs för utbildningen.

Vid planeringen av gymnasieskolan bör enligt 1968 års beslut eftersträvas att

på varje ort med gymnasieskola erbjuda flertalet av skolans utbildningsvägar. Orga­

nisationen av dessa studievägar på skolenheter bör grundas på principer om s. k.

horisontell samordning. Samordning inom samma skolenhet mellan grundskolan

och gymnasieskolan bör däremot i regel inte ske. Varje skolenhet med gymnasie­

skola bör erbjuda ett allsidigt val av studievägar. I kommuner med flera gymna-

sieskolenheter måste ibland utbildningen vid de olika enheterna av resursskäl ha

sin tyngdpunkt inom skilda områden. Olika avvikelser måste förekomma. Detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

19

betyder att utbildningen utanför dagens gymnasieorter bör kunna bibehållas så

länge det finns en tillfredsställande elevtillströmning och ett klart avnämarintresse

för utbildningen. Förmodligen kommer det alltid att förekomma vissa speciella

slag av utbildning som inte naturligen kan inordnas i en större gymnasieskolenhet.

I sådana fall bör dock utbildningen i möjligaste mån omfatta undervisning i all­

männa ämnen och fritt tillval enligt de riktlinjer som tidigare angetts.

Genom 1968 års beslut togs inte definitiv ställning till avgränsningen mellan

utbildning inom och utom gymnasieskolan. Det beslöts att gymnasieskolbegreppet

tills vidare bör ges en vid tolkning.

Elevområdesindelningen måste enligt 1968 års beslut bygga på samma grunder

för alla utbildningsvägar i gymnasieskolan. Även elevantalet i heltidskurser bör så

långt som möjligt samordnas inom gymnasieskolan. Möjlighet måste finnas att

variera elevgruppernas storlek.

Våren 1968 (se prop. 1968:64, SÖ 107, rskr 258) genomfördes ett enhetligt läsår

och en enhetlig utformning av skolarbetsveckan för huvuddelen av skolväsendet.

Även beträffande de praktiska momenten i yrkesutbildningen bör man enligt 1968

års beslut om riktlinjer för det frivilliga skolväsendet övergå till den för övrig

undervisning redan godtagna tidsmodulen om 40 minuter. Därvid erinras dock om

att en tidsmodul om 40 minuter inte behöver vara detsamma som ett arbetspass om

40 minuter. Arbetspassen kan nämligen ha varierande längd anpassade till de förut­

sättningar som föreligger i olika ämnen och undervisningssituationer. Även antalet

schemabundna veckotimmar för eleverna inom gymnasieskolans yrkesutbildningsdel

bör minskas enligt 1968 års beslut och därigenom närmas till vad som gäller för

övrig utbildning inom gymnasieskolan. Däremot bör liksom tidigare för yrkesun­

dervisning vid arbetsställe utanför skolan tillämpas de arbetstider som gäller på

arbetsstället.

I fråga om yrkesutbildning för de handikappade — till vilka i 1968 års beslut

räknas inte bara elever med handikapp i fysiskt eller psykiskt hänseende utan även

sådana elever som av andra skäl, t. ex. anpassningssvårigheter, lämnat den obliga­

toriska skolan med mindre tillfredsställande skolunderbyggnad — anförs bl. a.

följande. En central målsättning för de handikappades yrkesutbildning — liksom i

stort för all skolutbildning — är att varje individ bör få en fullgod utbildning som

svarar mot individens förutsättningar och som han själv gjort ett positivt val av.

I största möjliga utsträckning bör de handikappade få sin utbildning inom den

ordinarie yrkesutbildningen. Men man får samtidigt inte förbise att dessa elevers

situation kan nödvändiggöra speciella anordningar.

Enligt 1968 års beslut kommer det inte att anordnas någon gemensam utbildning

för yrken som leder till verksamhet inom skogsbrukets, lantbrukets och trädgårds­

näringens områden. Med hänsyn till främst utbildningens beroende av närheten

till skog och odlingsbar mark är det vidare förenat med stora praktiska svårigheter

att i normalfallet åstadkomma en lokalmässig samordning med annan utbildning

inom gymnasieskolan. Möjligheten att anknyta utbildningen vid lanthushållsskolor^

till övrig utbildning inom gymnasieskolan bör dock beaktas. Den allmänna upp­

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 är 1970

läggningen av utbildningen på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens

områden bör i stort sett överensstämma med den som skall gälla för gymnasie­

skolan i övrigt. Erforderligt utrymme skall sålunda finnas för allmänna ämnen

och fritt tillval.

I fråga om utformningen av den grundläggande skogliga yrkesutbildningen be­

slöts 1968, i överensstämmelse med de i huvudsak sammanfallande förslagen från

yrkesutbildningsberedningen (YB) och skogsbrukets yrkesutbildningskommittté

(SYK), en ettårig grundutbildning med en därpå följande vidareutbildning för bli­

vande företagare, förmän eller maskinförare.

Det fulla genomförandet av gymnasieskolan beräknades 1968 ta lång tid. Införan­

det av den nya skolformen bör emellertid kunna ske, innan alla materiella förut­

sättningar för dess fulla förverkligande föreligger. Införandet sker som tidigare

nämnts den 1 juli 1971. Innebörden av att yrkesskolan, fackskolan och gymnasiet

då ersätts av en skolform är i huvudsak att fr. o. m. nämnda dag skolväsendet

ovanför grundskolan regleras av gemensamma centrala bestämmelser och att per­

sonella och materiella resurser utnyttjas gemensamt. All personal som är anställd

vid skilda gymnasiala skolformer förutsätts bli anställd vid gymnasieskolan. Eleverna

kommer att intas i gymnasieskolan och där fördela sig på de olika linjerna. Intag­

ningen förutsätts bli samordnad.

Möjligheten att ta in elever i gymnasieskolan mer än en gång årligen bör under­

sökas.

De skiljaktigheter som förekommer mellan statsbidragsbestämmelsema för gym­

nasium, fackskola och yrkesskola måste enligt 1968 års beslut avlägsnas i samband

med gymnasieskolreformen. En teknisk översyn av nuvarande bestämmelser är

därför nödvändig. Detta kräver ingående undersökningar och överväganden. Som

en riktpunkt för det fortsatta arbetet med en översyn av statsbidragssystemet bör

gälla att den ekonomiska ram, inom vilken förändringar i systemet skall kunna

göras, får bestämmas av en tillämpning av nuvarande bidragsregler på den före­

slagna utbildningen.

2.2

1970 års beslut om huvudmannaskapet för gymnasieskolan

I 1970 års beslut om huvudmannaskapet för gymnasieskolan framhålls nödvän­

digheten av att gymnasieskolan så långt som möjligt får ett enhetligt huvudmanna­

skap liksom vikten av att grundskola och gymnasieskola har samma huvudmän.

Övervägandena leder fram till att gymnasieskolan skall ha primärkommunalt huvud­

mannaskap. Från denna huvudprincip skall dock gälla vissa undantag.

I fråga om vårdyrkesutbildningen anförde huvudmannautredningen (SOU

1968: 63) att någon enhetlighet i fråga om huvudmannaskapet inte synes påkallad.

Utredningen ansåg att vårdyrkesutbildningen i princip bör handhas av huvud­

mannen för resp. vårdverksamhet. Utredningens förslag betyder bl. a. att utbild­

ningen för sjukvård skall handhas främst av landstingskommunerna och de lands-

21

tingsfria kommunerna. Enligt utredningens mening bör emellertid även primär­

kommuner i övrigt där så visar sig lämpligt kunna svara för sådan utbildning under

dess inledande skede. Uppgörelse om hur den praktiska delen av utbildningen skall

anordnas får under sådana förhållanden träffas med huvudmannen för berörda

vårdverksamhet.

För egen del anförde jag i prop. 1970: 4: Jag ansluter mig till utredningens för­

slag om huvudmannaskapet för vårdyrkesutbildningen. Sålunda bör huvudansvaret

för utbildningen för sjukvården åvila sjukvårdshuvudmännen. Utbildningens inle­

dande skede bör, då så visar sig lämpligt, kunna anordnas även av primärlcom-

mun efter överenskommelse med vederbörande landsting.

Riksdagen fann inte anledning till invändning mot de undantag från huvudprin­

cipen som jag sålunda föreslagit.

Enligt 1970 års beslut skall landstingskommun vara huvudman för jordbrukets

yrkesskolor. En överföring till landstingskommunerna av lantbruks- och lanthus­

hållsskolor med stiftelse, förening eller hushållningssällskap som huvudman har

dock inte gjorts tvingande.

I fråga om yrkesutbildningen för trädgårdsnäringen beslöts att Alnarpsinstitutet

och trädgårdsskolan i Norrköping tills vidare skall förbli statliga.

Skogsinstituten skall även fortsättningsvis ha statligt huvudmannaskap. Däremot

skall skogsbruksskolorna ha landstingskommun som huvudman. Kurser av mindre

omfattning, som har karaktär av allmän rådgivning, skall vara kvar hos de hittills­

varande huvudmännen för skogsbruksskolorna, skogsvårdsstyrelserna. Dessas er­

farenheter och insikter i relevanta frågor förutsätts komma att utnyttjas även i det

nya läget. Övergången till nytt huvudmannaskap för skogsbruksskolorna har inte

gjorts tvingande.

Tidpunkten för omfördelningen av huvudmannaskapet för gymnasieskolan fast­

ställdes till den 1 juli 1971, med en övergångstid om tre år för reformens genom­

förande. Eftersom det undantagsvis kan vara förenat med svårigheter att under

angiven tid slutföra omfördelningen, lämnades Kungl. Maj:t rätt att i dylika fall

förlänga övergångsperioden.

Kungl. May.ts proposition nr 159 år 1970

2.3 Läroplansbesluten

Enligt läroplansbeslutet den 14 maj 1970 och kungörelsen (1970: 290) om

gymnasieskolan finns i gymnasieskolan sexton tvååriga linjer, fyra treåriga linjer,

en fyraårig linje samt en skogsbrukslinje. I gymnasieskolan finns också annan ut­

bildning enligt skolöverstyrelsens bestämmande. Annan utbildning än linje kallas

specialkurs.

De av Kungl. Maj:t fastställda delarna av läroplanen omfattar mål och riktlinjer

för skolan samt timplaner och kursplaner för alla tvååriga linjer utom ekonomisk

linje, jordbrukslinje, konsumtions- och vårdlinje, social linje och teknisk linje. Till

de delar av läroplanen som sålunda fastställts av Kungl. Maj:t skall skolöverstyrel­

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

sen utfärda erforderliga anvisningar och kommentarer. Närmare bestämmelser om

tvåårig konsumtions- och vårdlinje har ännu inte meddelats.

För de treåriga linjerna och den fyraåriga linjen skall tills vidare gälla timplaner

och kursplaner för motsvarande linjer och tillvalsgrupper i gymnasiet (SFS 1965:

30) samt i anslutning därtill utfärdade anvisningar och kommentarer.

I läroplansbeslutet den 29 juni 1970 har Kungl. Maj:t fastställt timplaner och

kursplaner för den tvååriga jordbrukslinjen.

Som jag förut nämnt har Kungl. Maj:t i prop. 1970: 143 föreslagit reviderade

timplaner och kursplaner för tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje och tvåårig

teknisk linje.

I fråga om tidslängden av skogsbrukslinjen har OJST lagt fram förslag, till vilket

jag återkommer.

3. Utredningsförslagen m. m.

3.1

Departementspromemorian

3.1.1

Avgränsningen

I departementspromemorian redogörs för vad dåvarande departementschefen

anförde i prop. 1968:140 (s. 143) om de gränsdragningsproblem som införandet

av gymnasieskolan medför. Dessa problem gällde bl. a. frågan huruvida sådan

utbildning som f. n. kräver en längre förpraktik, exempelvis sjöbefälsutbildning,

skall hänföras till gymnasieskolan. Min företrädare ansåg det vidare inte självklart

att sjuksköterskeutbildning på sikt skall hänföras till gymnasieskolan. Han för­

ordade att gymnasieskolbegreppet tills vidare borde omfatta i varje fall all utbild­

ning som får statsbidrag via anslaget till kommunala gymnasiala skolor.

I promemorian erinras om att det av 1 § kungörelsen om gymnasieskolan följer

att gymnasieskolan ersätter följande slag av kommunala skolor, nämligen yrkes­

skola, fackskola och gymnasium samt följande slag av landstingskommunala skolor,

nämligen yrkesskola, lantbruksskola, lanthushållsskola och skogsbruksskola. Där­

emot kommer enligt promemorian exempelvis statlig skogs- eller trädgårdsutbild­

ning, privatskolor och enskilda yrkesskolor inte att ingå i gymnasieskolan. Gymna­

sieskolan kommer, i vart fall tills vidare, inte heller att omfatta sjuksköterskeut­

bildning och sjöbefälsutbildning. Vidare påpekas i promemorian att många av

jordbrukets yrkesskolor och samtliga skogsbruksskolor för närvarande inte har

landstingskommunalt huvudmannaskap. Endast i den mån sådan skola övergår till

landstingskommun kommer den där anordnade utbildningen att från och med den

1 juli 1971 ingå i gymnasieskolan. Det framhålls att, enligt punkt 3 övergångsbe­

stämmelserna till kungörelsen om gymnasieskolan, sådan kommun eller landstings­

kommun, som den 1 juli 1971 har skola som enligt kungörelsen ersätts av gymnasie­

skolan, skall anses ha medgivande att inrätta gymnasieskola, om inte skolöverstyrel­

sen förordnar annat för visst fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

23

Den omständigheten, att alla utbildningsformer som i dag omfattas av yrkes­

skolan tills vidare skall ingå även i gymnasieskolan, medför enligt promemorian att

i gymnasieskolan i viss utsträckning kommer att finnas utbildning som bygger på

lägst tvåårig utbildning i gymnasieskolan. Sådan utbildning kallas i läroplanen

högre specialkurs.

3.1.2 Huvudmannaskapet för gymnasieskolan m. m.

Promemorian tar upp fördelningen av studievägarna mellan

gymnasieskolor med olika huvudmän. Därvid konstateras att frågan om vilka stu­

dievägar som kan förekomma vid kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola

för flertalet studievägar har lösts genom statsmakternas beslut i anledning av prop.

1970: 4 (SU 32, JoU 4, rskr 92 och 99). Klart är sålunda att huvudprincipen är

att kommun är huvudman för gymnasieskolan, att landstingskommun svarar för

utbildning av personal för jordbruk och skogsbruk samt att vårdyrkesutbildning

skall handhas av huvudmannen för respektive vårdverksamhet. Vidare skall kom­

mun få anordna inledande skede av sjukvårdsutbildningen efter överenskommelse

med vederbörande landstingskommun.

I fråga om gränsdragningen inom vårdyrkesutbildningen är enligt promemorian

följande att beakta. Det egentliga vårdyrkesområdet kan sägas bestå av de tre hu­

vudområdena hälso- och sjukvård, åldringsvård samt barna- och ungdomsvård.

Hälso- och sjukvården handhas av landstingskommunerna och de landstingsfria

kommunerna. Åldringsvården handhas av kommunerna. Barnavården handhas

dels av kommuner, dels av landstingskommuner. Denna fördelning av verksam­

heten på de olika huvudmännen svarar emellertid inte mot en naturlig uppdelning

inom utbildningsområdet. Gymnasieskolans tvååriga vårdlinje har av bl. a. peda­

gogiska skäl i stället en gemensam gren för hälso- och sjukvård samt åldringsvård.

Det torde inte vara möjligt — och skulle strida mot uppläggningen av timplanen

och kursplanen för vårdlinjen och dess på 1968 års beslut om gymnasieskolan

byggda blockutbildning — att på förhand göra skillnad mellan sådana elever som

efter utbildningens slut avser att ägna sig åt landstingskommunal sjukvård och för

vilka landstingskommun därför borde anordna utbildningen samt sådana elever

som avser att i framtiden ägna sig åt kommunal åldringsvård och därför borde gå

i kommunal skola. Vad vidare beträffar barnavården finns på den tvååriga vård­

linjen i gymnasieskolan en särskild gren för barnavård. Grenen har i årskurs 2 en

variant för barnsjukvård. Barnavården omhänderhas som nyss nämnts av såväl

kommuner som landstingskommuner. För utbildningen utnyttjas ofta båda kom­

munala och landstingskommunala barnavårdsinstitutioner, oavsett om kommun

eller landstingskommun är huvudman för utbildningen. I dessa liksom i vissa andra

fall inom vårdyrkesområdet har också avtal inte sällan träffats mellan kommun

och landstingskommun om utnyttjande av institutioner för utbildningsändamål

och om fördelning av vårdyrkesutbildningen mellan huvudmännen för skolverk­

samheten.

24

Av det sagda följer enligt promemorian att det inom vårdyrkesutbildningen

måste finnas ett visst utrymme för olika lösningar beroende på de lokala förhål­

landena och eventuella överenskommelser mellan kommuner och landstingskom­

muner. I princip bör följande gälla om huvudmannaskapet för vårdyrkesutbild­

ningen. Landstingskommun och landstingsfri kommun får anordna utbildning av

personal för sjukvård, däri inbegripet psykiatrisk vård. Med hänsyn till vad förut

anförts om utformningen av den tvååriga vårdlinjen leder detta till att landstings­

kommun och landstingsfri kommun också bör få vara huvudman för utbildningen

av personal för åldringsvård eller barna- och ungdomsvård. Kommun får anordna

utbildning för annan personal än för sjukvård d. v. s. utbildning av personal för

åldringsvård samt för barna- och ungdomsvård. Om överenskommelse därom träffas

mellan kommun och landstingskommun och om särskilda skäl föreligger, bör kom­

mun få anordna även utbildning av personal för sjukvård.

I promemorian anförs vidare att det utanför det område, som enligt det sagda

skall kunna ingå i landstingskommuns gymnasieskola, finns speciella utbildningar

som förutsätter ett stort upptagningsområde eller omfattande investeringar. Före­

ligger inte intresse från kommunalt håll att anordna sådan utbildning, bör den i

stället kunna ingå i landstingskommuns gymnasieskola.

Fördelningen av huvudmannaskapet i förslaget är således flexibel i fråga om

vårdyrkesutbildningen och vissa specialkurser. Vid utformningen av förslaget har

förutsatts att överläggningar skall äga rum mellan kommuner och landstingskom­

muner rörande sådan utbildning, så att en ändamålsenlig planering uppnås.

Huvudparten av utbildningen inom trädgårdsnäringens område är förlagd till

statliga utbildningsanstalter som inte skall ingå i gymnasieskolan. Avsikten är dock

att vissa specialkurser inom trädgårdsnäringens område skall finnas inom gym­

nasieskolan. För denna utbildning föreslås i promemorian att landstingskommu­

nerna blir huvudmän.

I departemenspromemorian tilläggs att förutsättningen för att en kommun eller

landstingskommun skall få anordna viss utbildning är att kommunen eller lands­

tingskommunen medges såväl att inrätta gymnasieskola som att anordna den ifråga­

varande utbildningen. Detta innebär bl. a. att Kungl. Maj:t eller den myndighet

Kungl. Maj:t bemyndigar i sista hand bestämmer, om i en viss region kommun

eller landstingskommun skall få anordna sådan studieväg eller del därav som enligt

förslaget i princip får anordnas av såväl kommun som landstingskommun.

Rörande behovet av enhetliga regler anförs följande synpunkter i pro­

memorian.

Enligt 1968 års beslut skall de olika utbildningsvägarna i gymnasieskolan orga­

niseras enligt gemensamma grundläggande principer. Den samordning som så­

lunda sker skall givetvis inte rubbas av att inte bara kommun utan även landstings­

kommun är huvudman för gymnasieskolan. Det gemensamma huvudmannaskapet

har inte betraktats som en fråga av principiell art utan som en praktisk lämplighets-

fråga. Regler av olika innehåll för skilda huvudmän med gymnasieskola bör således

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

25

undvikas. Behovet av enhetlighet gör sig starkast gällande i fråga om den enskildes

rätt till utbildning men även i övrigt bör bestämmelser om landstingskommun med

gymnasieskola vara desamma som i fråga om kommun med gymnasieskola, om

inte särskilda förhållanden föranleder annat.

Sådana särskilda förhållanden som kan föranleda särreglering är enligt departe­

mentspromemorian främst landstingskommunernas jämförelsevis begränsade skol­

verksamhet. Landstingskommun är sålunda inte huvudman för den obligatoriska

skolan och omfattningen av dess gymnasieskola är generellt sett betydligt mindre

än i fråga om den kommunala gymnasieskolan. Den noggranna regleringen i fråga

om skolstyrelse och skolchef i kommun behöver därför endast i begränsad utsträck­

ning ha motsvarighet beträffande landstingskommun. Emellertid bör landstings­

kommun alltid ha särskild styrelse för sin gymnasieskola.

De landstingskommunala skoluppgifterna kommer i huvudsak att omfatta ut­

bildning för sjukvård, jordbruk och skogsbruk. En lokalmässig samordning av

sådan utbildning är mestadels otänkbar. I fråga om yrkesinriktningen av dessa

studievägar råder avsevärda skillnader. Det föreslås därför i promemorian att

landstingskommun lämnas möjlighet att som alternativ till en styrelse för gymnasie­

skolan ha skilda styrelser för olika former av utbildning, som klart skiljer sig från

varandra. Däremot bör i övrigt inte förekomma särskilda styrelser för skilda skol­

enheter med likartad utbildning.

För de kommunala skolformerna yrkesskola, fackskola och gymnasium finns

f. n. i skollagen och skolstadgan regler om elevområden och gemensam intagning.

Vidare finns regler om rätt att i vissa fall flytta till motsvarande skola i annan

kommun. För de landstingskommunala yrkesskolorna saknas i huvudsak sådana

bestämmelser. Nämnda regler har tillkommit bl. a. för att uppnå största möjliga

rättvisa mellan inträdessökande och elever från olika delar av landet. Även på

detta område anses i departementspromemorian den integrerade gymnasieskolan

kräva en samordning. Också bestämmelserna om interkommunal ersättning föreslås

omfatta landstingskommun. Däremot har bestämmelser om skyldighet för lands­

tingskommun att ingå i kommunalförbund inte bedömts erforderliga.

Utformningen av rätten till interkommunal ersättning är enligt promemorian

förenad med svårigheter, såvitt gäller det fallet att elevområde omfattar kommun,

som inte ingår i landstingskommun, och område utanför sådan kommun. Tar den

landstingsfria kommunen emot elever i sin gymnasieskola från plats som är belägen

utanför kommunen, skall naturligtvis interkommunal ersättning utgå. Principen

borde därvid vara att ersättningen skall utges av elevens hemkommun, om det är

fråga om utbildning som ankommer på primärkommun. För annan utbildning

borde ersättning utges av elevens hemlandstingskommun. Frågan om vem som

skall utge den interkommunala ersättningen kompliceras av att det förekommer

utbildning, som får anordnas av såväl kommun som landstingskommun. För att

undvika tekniska svårigheter föreslås i promemorian bestämmelser av innebörd att

kommunal huvudman liksom hittills alltid skall vara berättigad till ersättning av

annan kommun. Detta leder visserligen i undantagsfall till att kommun får betala

26

ersättning för utbildning, vars anordnande i princip är en landstingskommunal

uppgift. Den ekonomiska betydelsen härav bedöms dock vara jämförelsevis ringa.

Intet hindrar för övrigt att överenskommelse om ersättning träffas mellan samtliga

berörda kommuner och landstingskommuner.

Grundläggande regler för grundskola, specialskola samt kommunala yrkesskolor,

fackskolor och gymnasier finns f. n. i skollagen. I departementspromemorian

konstateras att skollagen till följd av gymnasieskolans tillkomst måste undergå en

formell överarbetning redan såvitt rör den kommunala gymnasieskolan. Det före­

slås mot bakgrund av vad som tidigare anförts, att i skollagen införs vissa grund­

läggande regler även för den landstingskommunala gymnasieskolan. Därvid bör

innehållet i skollagens bestämmelser om gymnasieskolor med skilda huvudmän så

långt möjligt ges en likformig innebörd.

I 2 § skollagen lämnas en allmän redogörelse för omfattningen av kommunens

uppgifter. 2 a § behandlar den statliga specialskolan. Upplysning om omfattningen

av landstingskommuns skoluppgifter föreslås i promemorian ingå i en ny paragraf,

2 b §.

Med hänvisning till vad som förut sagts om regler rörande styrelsen för lands­

tingskommuns gymnasieskola sägs i förslaget att utformningen av denna styrelse

inte torde behöva anges i skollagen. I 3 § föreslås ett nytt fjärde stycke av inne­

börd att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om sådan styrelse. En bilaga till

departementspromemorian innehåller utkast till bl. a. bestämmelser om styrelse

för landstingskommuns gymnasieskola. Enligt dessa bestämmelser skall i huvud­

sak följande gälla. På framställning av landstinget kan Kungl. Maj:t besluta att

för del av gymnasieskolan skall finnas särskild styrelse. Styrelsens uppgifter be­

skrivs i anslutning till vad motsvarande bestämmelser i 9 § skollagen innehåller

om kommunal skolstyrelse. Styrelsen består av minst fem ledamöter och supple­

anter samt utser inom sig ordförande och vice ordförande. Styrelsen sammanträ­

der på kallelse av ordföranden. Vidare upptas regler om beslutförhet, om jäv, om

omröstning, om protokollföring och om delegation. Styrelsen skall utse ett eller

flera yrkesråd att biträda styrelsen.

Definitionen av skola i 6 § första stycket bör enligt departementspromemorian

utsträckas till att avse, förutom grundskola och specialskola, såväl den kommunala

som den landstingskommunala gymnasieskolan. Även bestämmelserna om under­

visning i 29 § föreslås omfatta såväl den kommunala som den landstingskommu­

nala gymnasieskolan.

I fråga om 7 kap. skollagen som rör elevområden m. m. är det enligt prome­

morian mest ändamålsenligt att behandla landstingskommuns rättigheter och skyl­

digheter i en ny paragraf, som föreslås få beteckningen 47 a §. I 46 § föreslås ett

nytt 3 mom. rörande avgörande av tvister om interkommunal ersättning.

8 kap. skollagen behandlar kommunens skyldigheter. Kapitlet föreslås omfatta

såväl den kommunala som den landstingskommunala gymnasieskolan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

3.1.3 Ändringar i skollagen i fråga om särskild styrelse, yrkesråd och avgifter m. ni.

Enligt 3 § skollagen skall i varje kommun finnas en skolstyrelse. Härifrån görs

i 8 § det undantaget att Kungl. Maj:t på framställning av kommunens fullmäktige

får besluta att särskild styrelse skall finnas för kommunal yrkesskola,

kommunal fackskola eller kommunalt gymnasium. I fråga om sådan särskild sty­

relse skall gälla de bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t eller den myndig­

het Kungl. Maj:t förordnar.

I departementspromemorian konstateras att bestämmelserna i 8 § har utnyttjats

sparsamt. I de största kommunerna har det dock förekommit att Kungl. Maj:t

medgivit att särskild styrelse får finnas för del av yrkesskolan. Sådant medgivande

gäller f. n. intill utgången av juni 1971 enligt beslut den 24 juli 1969 för Stock­

holms stads barnavårdsskola. Verksamheten vid barnavårdsskolan skall vid ut­

gången av läsåret 1970/71 överföras till landstinget i Stockholms län.

I gymnasieskolan bedöms i promemorian behovet av och utrymmet för särskild

styrelse för del av skolan vara än mindre. Med hänsyn till sambandet mellan

grundskolan och den kommunala gymnasieskolan bör särskild styrelse för hela

den kommunala gymnasieskolan inte komma i fråga. Som det emellertid inte kan

uteslutas att det undantagsvis kan förekomma förhållanden som gör det påkallat

att tillåta kommun att ha särskild förvaltning för viss utbildning i gymnasieskolan,

föreslås att möjligheten att ha särskild styrelse skall finnas för del av kommunal

gymnasieskola. I enlighet med vad som anförts i fråga om styrelse för landstings­

kommunal gymnasieskola bör därvid inte den omständigheten att likartad utbild­

ning meddelas vid skilda skolenheter utgöra skäl för särskild styrelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

27

Ansvarar skolstyrelsen för undervisning i yrkesbetonade ämnen, skall styrelsen

enligt 17 § skollagen utse ett eller flera yrkesråd att biträda styrelsen i frågor

rörande dylik undervisning. Promemorian hänvisar till ett uttalande av dåvarande

departementschefen i prop. 1956: 182 (s. 58) att yrkesråd bör tillsättas för varje

yrke eller yrkesgrupp, vari undervisning meddelas vid skola som lyder under skol­

styrelsen. I promemorian sägs vidare att förhållandena starkt har ändrats sedan

vrkesråden infördes år 1956. I gymnasieskolan kommer alla utbildningslinjer att

syfta mot framtida yrkesverksamhet, även om arten och graden av yrkesinriktning

kommer att växla.

Rörande behovet av yrkesråd efter införandet av gymnasieskolan anläggs följan-

des synpunkter i promemorian. Yrkesrådens uppgift är att uppehålla kontakten

mellan skola och näringsliv. En sådan kontakt är värdefull för utbildningen i gym­

nasieskolan. Yrkesråd bör därför alltjämt förekomma i kommun och landstings­

kommun med gymnasieskola. Den undervisning som skall ge underlag för yrkes­

råd bör breddas. Så snart vid gymnasieskolan förekommer undervisning med vä­

sentligt inslag av andra än allmänna ämnen bör yrkesråd tillsättas. Denna bedöm­

ning innebär att flertalet studievägar i gymnasieskolan utgör underlag för yrkes­

råd. Genom ledamöternas i yrkesråden särskilda kännedom bör en bred täckning

28

eftersträvas av sådana yrken, för vilka den vid gymnasieskolan förekommande ut­

bildningen kan antas vara lämplig. Skolstyrelse med ansvar enbart för grundskola

bedöms i promemorian inte behöva biträde av yrkesråd.

Departementsförslaget förordar att 17 § skollagen ändras med anledning av vad

sålunda anförts. Som en beteckning på den utbildning, som bör föranleda att

yrkesråd utses, föreslås utbildning med väsentligt inslag av ekonomiska, tekniska

eller huvudsakligen praktiskt inriktade ämnen. Även styrelsen för gymnasieskola

med landstingskommun som huvudman bör i motsvarande utsträckning biträdas

av yrkesråd.

I fråga om möjligheten att ta ut avgift för undervisningen anförs

i promemorian.

Enligt 29 § skollagen är utbildning i de kommunala skolformerna yrkesskola,

fackskola och gymnasium avgiftsfri. Härifrån får dock beträffande yrkesskola

undantag göras i den utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer. I förarbetena till skol­

lagen anförde dåvarande departementschefen (se prop. 1962: 136 s. 77) att som

princip självfallet bör gälla att avgift inte tas ut för undervisning vid yrkesskola av

barn och ungdom i den reguljära skol- eller utbildningsåldern. Eftersom klarare

linjer måste skapas rörande avgränsningen av undervisningen i rent yrkesutbildan-

de syfte förordade emellertid departementschefen att Kungl. Maj:t fick befogenhet

att meddela särskilda bestämmelser om undantag från principen om avgiftsfrihet.

Tillstånd att ta ut avgift har hittills inte lämnats. Däremot har i 6 § stadgan för

gymnasial vuxenutbildning (1967:452) föreskrivits att avgift inte får tas ut för un­

dervisningen annat än när den anordnas i form av studiecirkel.

Rätten till undervisning i gymnasieskolan bör enligt promemorian inte inskränkas

genom avgifter, om inte mycket starka skäl talar för det. Sådana skäl anses inte

föreligga. Undervisningen i gymnasieskolan föreslås därför undantagslöst bli av­

giftsfri.

I promemorian föreslås en anpassning av skollagen till den nya terminologin

för vissa kommunala organ. Genom lag (1969: 765) om ändring i kom­

munallagen (1953: 753) har nämligen beteckningarna »kommunens fullmäktige»

och »kommunens styrelse» ändrats till resp. »kommunfullmäktige» och »kom­

munstyrelsen».

I fråga om den föreslagna lagstiftningens form anförs i departe­

mentspromemorian att lagstiftningen torde vara att hänföra till kommunallag. Det

torde därför inte vara erforderligt att inhämta yttrande från lagrådet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

3.1.4 Ändring i studiehjälpsreglementet

I departementsförslaget anges att studiehjälpsreglementet (1964:402) i två av­

seenden måste anpassas till övriga föreslagna ändringar. Sålunda skall i 1 § skol­

formerna gymnasier, yrkesskolor och fackskolor ersättas av den nya skolformen

gymnasieskolan.

16 § innehåller en särskild regel för studerande som fullgör skolplikt i yrkes­

skola. Som jag skall redovisa längre fram föreslås i promemorian att denna möj­

lighet att fullgöra skolplikt skall upphöra. Den särskilda regeln i studiehjälpsreg-

lementet föreslås i enlighet därmed utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

29

3.1.5. Utökad studiekurs

Elev i gymnasiet får frivilligt delta i undervisning i ett eller flera ämnen som före­

kommer i gymnasiet och som ej är obligatoriska för honom (frivilliga ämnen), i den

mån han kan antas vara i stånd att på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig

undervisningen i såväl de obligatoriska som det eller de frivilliga ämnena (utökad

studiekurs). Kan undervisning i obligatoriskt ämne meddelas enligt skilda kurser, får

eleven på motsvarande sätt byta ut undervisning i kurs som är obligatorisk för

honom mot undervisning enligt annan större kurs. Möjligheten till utökad studie­

kurs, som nu inte finns i fackskolan och yrkesskolan, föreslås i promemorian om­

fatta alla studievägar i gymnasieskolan.

3.1.6 Mindre studiekurs — förlängd undervisning

Elev i årskurs 2, 3 eller 4 i gymnasiet kan befrias från undervisning i högst två

obligatoriska läroämnen (mindre studiekurs), om eleven har påtagliga studiesvå­

righeter. Den som följt mindre studiekurs äger efter det han avslutat årskurs 3 el­

ler, i vissa fall, årskurs 4 erhålla undervisning (förlängd undervisning) i varje läro­

ämne, i vilket han varit befriad från undervisningen.

I fackskolan finns f. n. inte möjlighet att erhålla mindre studiekurs eller för­

längd undervisning. Enligt läroplanen för fackskolan (SFS 1965: 36) kan elev på

ekonomisk eller social linje befrias från undervisningen i ämne för fritt tillval, om

särskilda skäl föreligger. Enligt en av skolöverstyrelsen meddelad anvisning kan

som villkor för flyttning av elev på social eller ekonomisk linje i fackskolan före­

skrivas att eleven skall nedlägga högst två ämnen för fritt tillval.

Inom yrkesskolan finns f. n. ingen motsvarighet till gymnasiets mindre studie­

kurs och förlängd undervisning.

Enligt 1968 års beslut om riktlinjer för det frivilliga skolväsendet skall bestäm­

melserna om utbildningen i gymnasiet och fackskolan gälla oförändrat för mot­

svarande linjer i den nya gymnasieskolan. I fråga om utbildning, som skall ersätta

yrkesskolan, förutsätts därvid att man håller öppen möjligheten för elever med

särskilda svårigheter i allmänna ämnen att helt eller delvis bli befriade från den

obligatoriska undervisningen men att denna möjlighet bör tillämpas med återhåll­

samhet. Frågan om förlängd undervisning berörs inte.

I läroplanen för gymnasieskolan den 14 maj 1970 föreskrivs att elev på annan

tvåårig linje än tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje eller tvåårig teknisk

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

linje får befrias från högst två allmänna ämnen, om han har påtagliga studiesvårig­

heter (mindre studiekurs). Eleven har därvid möjlighet att få undervisning i annat

ämne på den linje han tillhör, om detta inte medför utvidgning av organisationen.

I promemorian föreslås att den möjlighet till mindre studiekurs som nu ges ele­

verna i gymnasiet skall erbjudas eleverna på samtliga studievägar i gymnasieskolan.

Förlängd undervisning föreslås däremot t. v. endast förekomma i fråga om de tre­

åriga linjerna och den fyraåriga linjen. I vilken utsträckning förlängd undervisning

skall få införas på andra studievägar bör enligt promemorian närmare undersökas.

3.1.7 Läroboksgranskning

I gymnasiet och fackskolan antas ny lärobok eller omarbetad lärobok av skol­

styrelsen. I yrkesskolan antar skolstyrelsen lärobok eller handbok. I fråga om de

allmänna läroämnena i gymnasiet gäller att endast lärobok som är uppförd på sta­

tens läroboksnämnds läroboksförteckning får antas. För övriga ämnen i gymnasiet

liksom för läroböcker (handböcker) i fackskolan och yrkesskolan finns inte nå­

gon motsvarande bestämmelse.

I promemorian konstateras att det ankommer på läromedelsutredningen att

pröva frågan om central granskning av pedagogiska hjälpmedel. I avvaktan på

slutförandet av utredningens arbete föreslås inte någon förändring i omfattningen

av kravet på godkännande av läroboksnämnden.

3.1.8 Betyg

Som betyg i gymnasiet och fackskolan används någon av siffrorna 1—5. Före­

ligger synnerliga skäl, får betyget 0 användas i stället för betyget 1. I yrkesskolan

används en sjugradig bokstavsbetygsskala. Har elev i yrkesskola i ett ämne inte

uppnått de kunskaper och färdigheter som undervisningen avser att meddela får

i stället för bokstavsbetygen användas uttrycket »deltagit». När elev i angivna

skolformer slutfört lärokurs, skall slutbetyg utfärdas. Avgår elev i annat fall från

skolan, skall intyg om avgång utfärdas.

I prop. 1968: 140 (s. 139) anförde dåvarande departementschefen att för yrkes­

utbildningens allmänna ämnen den femgradiga sifferskalan skulle tillämpas samt

att det i fråga om yrkestekniken fick ankomma på skolöverstyrelsen att genom

fortsatta undersökningar och överväganden ge underlag för ett mera definitivt

ställningstagande.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 3 december 1969 anfört bl. a. följande.

Betygen i yrkesinriktade ämnen (yrkesteknik och liknande) uttrycker i vad mån

eleven uppfyller de kvantitativa och kvalitativa kraven på acceptabelt yrkeskun­

nande. I de undantagsfall då elever inte uppfyller kraven på yrkeskunnande skall

inget betyg avges. I stället markeras i elevens betyg »deltagit». Betygskalan föreslås

vara numerisk och innehålla fem steg med talet 5 som högsta betyg. Det är ange­

läget att betygsättningen fyller rimliga krav på tillförlitlighet så att framtida arbets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

31

givare kan vara försäkrade om att ett visst betyg uttrycker ungefärligen samma

prestationsnivå hos eleverna. Det är därför nödvändigt att ange vissa riktpunkter

för betygsspridningen. Betygen 5 och 1 skall användas sparsamt. Huvuddelen av

eleverna bör fördelas på betygen 4, 3 och 2 med en koncentration kring betyget 3.

Den femgradiga numeriska skalan bör enligt promemorian i gymnasieskolan

användas i samtliga ämnen där betygsättning sker. Betyg i yrkesinriktade ämnen,

bör därvid bestämmas i enlighet med skolöverstyrelsens förslag. Även vad över­

styrelsen anfört om de fall då elev inte uppfyller kraven på yrkeskunnande bör

godtas.

Betyget 0 har fått endast ringa användning och bör enligt förslaget inte vidare

förekomma. I stället bör möjlighet finnas att besluta att betyg inte skall bestäm­

mas, om elev varit frånvarande längre tid eller annat särskilt skäl föreligger. Som

ett sådant särskilt skäl för att inte sätta betyg i ett ämne bör räknas att en elev

helt saknar kunskaper i ämnet. Motsvarande bör också gälla vid särskild prövning.

3.1.9 Uppflyttning samt förnyad genomgång av årskurs

Även i fråga om uppflyttning bör enligt departementsförslaget så långt möjligt

enhetliga bestämmelser gälla för samtliga studievägar inom gymnasieskolan. Detta

kräver tämligen genomgripande ändringar i nuvarande bestämmelser.

Som allmänt villkor för uppflyttning bör — i likhet med vad som nu gäller i

fackskolan — krävas att elev kan antas vara i stånd att tillgodogöra sig undervis­

ningen i närmast högre årskurs. Vad nu sagts om uppflyttning avser uppflyttning

med s. k. fullständig studiekurs. Elev som uppfyller kravet för uppflyttning bör

liksom hittills inom fackskolan och gymnasiet i princip inte tillåtas att sitta kvar

eller att få övergå till s. k. mindre studiekurs. För att sådan elev skall få sitta kvar

eller uppflyttas med mindre studiekurs bör — i överensstämmelse med nuvarande

regler för gymnasiet — krävas att detta på grund av särskilda skäl är lämpligast

för honom. Som sådant särskilt skäl kan räknas bl. a. sjukdom och långvarig från­

varo.

Elev i gymnasiet som har påtagliga studiesvårigheter kan f. n. uppflyttas med

mindre studiekurs. Denna möjlighet föreslås bli införd på alla studievägar i gym­

nasieskolan där mindre studiekurs kan förekomma. I fråga om kvarsättning bör

i huvudsak nuvarande regler för gymnasiet gälla för studieväg där mindre studie­

kurs kan förekomma. För övriga studievägar bör nuvarande regler för fackskolan

vinna tillämpning.

Även i gymnasieskolan bör enligt promemorian finnas en möjlighet att skilja

elev från vidare studier, om han under två hela läsår tillhört samma årskurs på en

viss studieväg och därefter inte blir uppflyttad. Beslut om skiljande av elev från

vidare studier bör dock inte få utgöra hinder för eleven att ånyo söka inträde i

gymnasieskolan på studieväg av annat slag. Det bör ankomma på klasskonferensen

att besluta om elevs skiljande från vidare studier och att avgöra vilka slag av studie­

vägar som skall stå öppna för eleven. Vilka slag av linjer som skall stå öppna för

32

en sådan elev måste avgöras efter prövning i varje särskilt fall. Några generella

regler härom bör alltså inte meddelas.

Enligt nuvarande bestämmelser kan elever i gymnasiet och fackskolan under

vissa villkor få gå om årskurs trots att de inte kvarsatts. I fråga om sådan förnyad

genomgång gäller enligt promemorian följande. Elev i gymnasiet som i slutbetyg

från årskurs 3, avseende fullständiga studiekurser, erhållit lägre betygsmedelvärde

än 2,3 har rätt att inom begränsad tid helt eller delvis gå om årskurs 3. Elev som

genomgått årskurs 4 kan medges att helt eller delvis gå om kursen, om detta inte

medför utvidgning av organisationen. Elev i fackskolan kan medges att gå om års­

kurs, om detta inte medför utvidgning av organisationen samt, i fråga om elev, som

redan tillhört någon av fackskolans årskurser två hela läsår, om särskilda skäl

föreligger.

För yrkesskolan finns inte några bestämmelser om förnyad genomgång av års­

kurs.

I promemorian föreslås att elev i gymnasieskolan som uppfyller villkoren för

uppflyttning bereds möjlighet att gå om årskurs helt eller delvis, om det på grund

av sjukdom eller andra särskilda skäl är lämpligast för eleven. En förutsättning

bör dock vara att detta inte medför utvidgning av skolorganisationen. Med den

föreslagna bestämmelsen avses hänsyn kunna tas till vissa speciella situationer

t. ex. fall då sjukdom eller upprivande hemförhållanden gör att en elev inte kunnat

göra sig själv rättvisa. Bestämmelsen förordas bli använd med återhållsamhet. Sär­

skild uppmärksamhet bör ägnas åt att förhindra att den utnyttjas för en icke av­

sedd konkurrenskomplettering. Den som i avgångsbetyg från årskurs 3 i gymnasie­

skolan inte uppnått betygsmedelsvärdet 2,3 bör enligt förslaget — eftersom ett

sådant betygsmedelvärde utgör villkor för tillträde till universitet och högskolor —

alltjämt ha rätt att inom begränsad tid gå om årskurs 3 helt eller delvis.

3.1.10 Benämningarna gymnasieekonom, gymnasieingenjör, fackskolekonom och fack-

skolingenjör

Den som slutfört lärokurs på treårig ekonomisk linje eller på fyraårig teknisk

linje i gymnasiet med fullständiga studiekurser är gymnasieekonom resp. gymnasie­

ingenjör. Elev som slutfört lärokurs på motsvarande tvååriga linjer i fackskolan

är fackskolekonom resp. fackskolingenjör.

I promemorian anförs att det — i och med att gymnasiet och fackskolan upphör

som självständiga skolformer och tillsammans med yrkesskolan ersätts av den nya

gymnasieskolan — inte längre är möjligt att behålla nämnda benämningar.

3.1.11 Beslut om skolenhet

F. n. beslutar skolöverstyrelsen efter samråd med kommunerna om skolenhet i

vilken skall ingå gymnasium, fackskola eller kommunal yrkesskola. Motsvarande

bestämmelse bör enligt promemorian gälla för gymnasieskolan och där avse såväl

kommunal som landstingskommunal gymnasieskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

33

3.1.12 Skolväsendets omfattning — poängsystemet

Omfattningen av skolväsendet eller del därav i en kommun och yrkesskolan

i en landstingskommun beräknas enligt ett särskilt poängsystem (1 kap. 4 § och

23 kap. 4 § skolstadgan). Delvis olika beräkningsgrunder gäller för de olika skol­

former, varom nu är fråga. För gymnasiet och för fackskolan räknas 1,5 poäng

för varje påbörjat 30-tal elever inom varje årskurs av skolenhet. För yrkesskolan

räknas 1,5 poäng för varje kurs som omfattar normalläsår, 1 poäng för varje kurs

som omfattar mindre än normalläsår men minst en termin samt 1 poäng för varje

fullt 20-tal kursveckor av kurser som är kortare än en termin.

För skogsbruksskolorna gäller samma bestämmelser som för yrkesskolan. För

jordbruks- och trädgårdsnäringens del gäller enligt 7 § stadgan för lantbrukets

yrkesskolor att för varje påbörjat 17-tal elever ges, i kurs som omfattar helt läsår,

1,5 poäng, i kurs som omfattar mindre än helt läsår men minst 21 veckor, 1 poäng,

i kurs som omfattar mindre än 21 veckor 1 poäng för varje fullt 20-tal kursveckor

samt att för varje påbörjat 500-tal lektioner av deltidskurser ges 1 poäng.

I promemorian konstateras att poängsystemet utgör grundval för inrättande av

tjänster som skoldirektör eller annan skolledare samt för skolledares undervis-

ningsskyldighet m. m.

I stort sett anses i promemorian nuvarande metod för poängberäkning ha funge­

rat väl. Förslaget syftar till att så långt möjligt sammanjämka nu gällande regler.

Därvid eftersträvas att så lite som möjligt förändra de nuvarande poängsummorna

för de gymnasiala skolenheterna. För de linjer i gymnasieskolan som motsvarar

linjer i gymnasiet och fackskolan föreslås därför att även i fortsättningen 1,5 poäng

tillgodoräknas för varje påbörjat 30-tal elever inom varje årskurs av skolenhet.

För att få ett poängberäkningssystem i gymnasieskolan som ger i huvudsak

samma poängsummor som nuvarande system och som dessutom är så enhetligt

som möjligt föreslås i promemorian, att det även på de linjer inom gymnasieskolan

som motsvarar utbildning inom yrkesskolan beräknas ett visst poängvärde per

påbörjat antal elever för årskurs vid en skolenhet. Vid bestämmande av nämnda

elevantal bör beaktas att enligt 20 kap. 16 § skolstadgan elevantalet som regel

skall vara högst 30 vid kurs inom området för handel eller kurs av övervägande

teoretisk karaktär inom området för industri och hantverk samt högst 16 elever i

övriga fall. Mot denna bakgrund föreslås att elevantalet bestäms till påbörjat 30-tal

elever för den tvååriga distributions- och kontorslinjen och till påbörjat 16-tal elever

för övriga tvååriga linjer. För påbörjat 30-tal resp. 16-tal elever bör beräknas 1,5

poäng. För jordbrukslinjen kommer vad sålunda föreslagits att leda till en viss

ökning i förhållande till nuvarande bestämmelser eftersom elevantalet för 1,5

poäng minskas från 17 till 16. En sådan obetydlig ökning av poängantalet får dock

accepteras, eftersom det inte kan komma i fråga att införa en särregel för jord­

brukslinjen.

I departemensförslaget anförs sammanfattningsvis att för linjerna alltså bör gälla

att det skall räknas 1,5 poäng för varje påbörjat 30-tal av det sammanlagda antalet

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 sand. Nr 159

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

34

elever inom varje årskurs av skolenhet på tvåårig distributions- och kontorslinje,

tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje, tvåårig teknisk linje samt de tre- och

fyraåriga linjerna. För övriga linjer skall räknas 1,5 poäng för varje påbörjat 16-

tal av det sammanlagda antalet elever på dessa linjer inom varje årskurs av skol­

enhet.

För att konstruera ett poängberäkningssystem för övrig utbildning inom gym­

nasieskolan, de s. k. specialkurserna, som ger i huvudsak samma poängsummor

som för motsvarande utbildning inom yrkesskolan krävs enligt departementspro­

memorian endast att vad i gällande bestämmelser sägs om kurs ändras till att avse

klass. Det föreslås dock att bestämmelserna ändras i ytterligare ett avseende. En­

ligt nuvarande bestämmelser ges en poäng för varje kurs som omfattar en termin.

Detta betyder bl. a. att det ges en poäng för en kurs som omfattar en hösttermin

om exempelvis 18 veckor. För en lika lång kurs under den längre vårterminen

utgår däremot inte någon poäng. Inte heller utgår någon poäng för tre kurser om

vardera sex veckor. För att uppnå jämnast möjliga resultat bör enligt förslaget

poäng beräknas redan för varje påbörjat 20-tal kursveckor av specialkurser som

omfattar mindre än en termin. Poängvärdet härför bör bestämmas till en poäng.

Särskilda regler för specialkurser vid lantbrukets skolor anses inte vara erforderliga.

Kungl. Ma):ts proposition nr 159 år 1970

3.1.13 Antal elever på heltidsanställd skolsköterska

På heltidsanställd skolsköterska bör f. n. inte ankomma mera än 1 500 eller,

i fråga om gymnasiet eller fackskolan, 1 000—1 200 elever.

I promemorian föreslås att det högsta antalet elever per skolsköterska i gymnasie­

skolan bestäms i enlighet med vad som nu gäller för gymnasiet och fackskolan.

3.1.14 Skolpliktens fullgörande i yrkesskola eller företag

Skolstyrelsen får enligt 2 kap. 17 § skolstadgan medge att en elev får ersätta

skolgång i årskurs 9 i grundskolan med skolgång i yrkesskola, om eleven har en

bestämd yrkesinriktning för vilken grundskolan inte kan anses ge tillräcklig grund­

utbildning, eller med utbildning hos hantverkare eller företagare, om eleven hos

denne erhåller planmässig undervisning i yrkesarbete och yrkesteori och dessutom

får allmänbildande undervisning i årskurs 9 i grundskolan eller annan skola med

likvärdig undervisning.

I fråga om den närmare innebörden av 2 kap. 17 § skolstadgan hänvisas i pro­

memorian till ett uttalande av dåvarande departementschefen i prop. 1962:54 om

reformering av den obligatoriska skolan (s. 284). Enligt denne skall i princip ingen

elev få börja egentlig yrkesutbildning, innan han gått igenom den obligatoriska

skolan. Undantag från denna princip får gälla endast klart yrkesbestämda elever

efter skolstyrelsens medgivande i varje enskilt fall. I promemorian sägs att detta

uttalande — som lämnades utan erinran av riksdagen — innebär att skolgång i

35

årskurs 9 i grundskolan endast i undantagsfall får bytas mot skolgång i yrkesskola

eller mot utbildning hos hantverkare eller företagare.

Införandet av det sammanhållna högstadiet i grundskolan (prop. 1968: 129,

SU 179 och 201, 2LU 71, rskr 366 och 378) bedöms i promemorian innebära att

undantag från skolgång i årskurs 9 inte längre bör få ske. Så som gymnasieskolan

utformats är årskurs 9 i grundskolan eller motsvarande utbildning den bas på vilken

eleverna i gymnasieskolans olika linjer skall bygga sina studier.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts föreslås i departementspromemorian att

utbyte av skolgång i årskurs 9 i grundskolan mot skolgång i gymnasieskolan inte

skall få förekomma. Inte heller bör skolgång i årskurs 9 i grundskolan få utbytas

mot utbildning hos hantverkare eller företagare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

3.2 Skolledarutredningens betänkande

3.2.1 Organisation

Utredningen erinrar om de svårigheter som vissa kommuner råkat i när de med

utgångspunkt i gällande bestämmelser lagt samman gymnasium, fackskola och

yrkesskola till en skolenhet. Skolenheten erhöll en bristfällig och otillräcklig skol-

ledarorganisation. Kommunerna ansåg sig genom sammanläggningen ha gått miste

om en skolledartjänst. Bl. a. denna omständighet utgör enligt utredningen hinder

för att applicera nuvarande skolledarorganisationer på gymnasieskolan. Utredningen

föreslår därför en ny organisationsmodell för skolledningen, vilken också innesluter

en ny ansvars- och arbetsfördelning. Behovet av en samordning av planerings-

och ledningsfunktioner, av resursfördelning och av en för hela kommunen över­

siktlig kursplanering talar för att den nuvarande skolledarfunktionen prövas om.

Enligt utredningen är den nuvarande organisationsstrukturen inte ändamålsenlig

utan ett nära beroende måste skapas mellan skolenheterna. Utredningen föreslår

därför att med planering och utveckling förenat arbete koncentreras till en plats,

nämligen den centrala kommunala skolförvaltningen. Sådant arbete har utredningen

indelat i fyra huvudgrupper: 1) läsårsplanering 2) långtidsplanering 3) elevvård 4)

allmän administration. De arbetsuppgifter, som är förenade med huvudgrupperna,

bör enligt utredningen kombineras på olika sätt i olika kommuner. I en mindre

kommun måste ansvaret för samtliga fyra huvudgrupper komma att vila på endast

en tjänsteman, gymnasieskolexpert, medan utredningen i mycket stora 'kommuner

förutsätter en uppdelning av arbetet på flera kvalificerade tjänstemän, sammanlagt

dock högst tre. När uppgifterna är fördelade på flera personer, föreslår utredningen

att gymnasieskolexperten får förmansställning mot den eller de andra tjänstemän­

nen. Dessa andra tjänstemän kallar utredningen planeringsspecialister. Uppdel­

ningen av arbetet på flera tjänstemän blir beroende av olika lokala förhållanden

och måste således lösas från fall till fall.

I de stora gymnasieskolkommuner, där biträdande skoldirektörer finns, förut­

sätter utredningen att man från fall till fall prövar vilken roll de biträdande skol­

36

direktörerna lämpligen bör spela inom den nya ledningen av gymnasieskolan.

Utredningen understryker även vikten av att man inom kommunerna prövar möj­

ligheten att t. ex. med redan befintlig kvalificerad skolsekreterarbefattning förena

vissa av de arbetsuppgifter, som utredningen hänfört till den administrativa kate­

gorin.

Utredningen föreslår att det som referensorgan till den centrala planerings- och

utvecklingsenheten vid skolkansliet inrättas s. k. ämneskommittéer.

När gymnasieskolan når en viss omfattning i en kommun, måste den av naturliga

skäl kunna delas in i hanterbara mindre organisatoriska enheter. Dessa enheter

kallar utredningen basenheter. Basenhetens chef, som givits arbetsnamnet platschef,

föreslås bli direkt underställd skolchefen och skall enligt utredningens uppfattning

fungera som en arbetsledare på det pedagogiska området (ungdomsutbildning och

vuxenutbildning), medan övergripande pedagogisk planering, administration och

ekonomi koncentreras till plats utanför basenheten.

Vid basenheten skall även finnas ett antal biträdande skolledare som utred­

ningen kallar gruppchefer. Arbetsområdet för en gruppchef föreslås omfatta en

homogen del av den till basenheten knutna pedagogiska verksamheten. Det skall

finnas två slag av arbetsområden för gruppchefer. Ett sådant arbetsområde skall

utgöras av en grupp likartade ämnen. Ett annat arbetsområde består av en enda

eller en grupp likartade utbildningsvägar med direkt yrkesinriktning.

Utredningen har kommit till den uppfattningen att huvudlärarorganisationen

bör bibehållas men med den förändringen att huvudlärare inte skall ha uppgifter

och ställning som biträdande skolledare. Redan nu är huvudlärarfunktionen i över­

vägande grad en ren ämnesexpertfunktion med obetydliga inslag av skolledning.

I fråga om institutionsföreståndarskap föreslås inga förändringar i förhållande till

nuläget.

Utredningen har ingående studerat frågan om vilka uppgifter som kan åläggas

biträdespersonalen vid basenheten och har därvid skilt på arbetsuppgifter som

tillhör kanslistnivån och arbetsuppgifter som tillhör kontoristnivån. Kanslisten

föreslås efter platschefens anvisningar leda arbetet vid expeditionen.

Ansvaret för den till basenheten knutna elevvården skall enligt utredningens

mening åvila platschefen. Som verkställighetsorgan när det gäller elevvård i mer

begränsad mening — elevvård i vid mening är en uppgift för all personal i skolan

— skall till platschefens förfogande stå framför allt tre befattningshavare: kurator,

klassföreståndare och skolsköterska. Med hänsyn till att frågan om en intensifierad

studie- och yrkesorientering i den gymnasiala skolan f. n. utreds har skolledar-

utredningen inte ansett sig kunna framlägga något preciserat förslag i fråga om en

särskild tjänsteman med uppgifter inom studie- och yrkesorienteringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

3.2.2 Dimensionering

Utredningen har insamlat enkätmaterial som legat till grund för förslaget till

dimensioneringsmetod. Utredningen anser det angeläget att understryka att enkät­

37

materialet inte kunnat lämna fasta utgångspunkter för dimensioneringsarbetet utan

endast kunnat fungera som ett viktigt hjälpmedel vid detta arbete. Den komplice­

rade uppgiften att utarbeta förslag till dimensionering av gymnasieskolans ledning

har genomförts under ett växelspel mellan dimensioneringsförsök som genomförts

på erfarenhetsmässig grund i konkreta enskilda fall och dimensioneringsförsök

som baserats på en vidareutveckling av enkätmaterialet.

Utredningen framlägger följande förslag till dimensionering av skolledarorgani-

sationen för gymnasieskolan samt för sådan kommunal gymnasial vuxenutbildning

som blir förlagd till basenhet av gymnasieskolan.

1) Den totala skolledarinsatsen för gymnasieskolan i en kommun, uttryckt i

timmar per år, skall med utgångspunkt i poängberäkningen enligt 1 kap. 4 § skol-

stadgan beräknas på följande sätt, varvid slutsumman fr. o. m. 50 avrundas uppåt

till jämna hundratal:

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Poängintervall

Antal skolledartimmar för varje

poäng inom resp. intervall

— 50 p

100 timmar/poäng

51—100 p

75 timmar/poäng

101—300 p

65 timmar/poäng

301—

40 timmar/poäng

Den framräknade skolledarinsatsen skall fördelas på dels nya skolledartjänster

vid skolkansliet (= gymnasieskolexpert jämte i vissa fall en eller högst två plane-

ringsspecialister), dels platschefstjänster, varvid för var och en av tjänsterna som

gymnasieskolexpert, planeringsspecialist och platschef beräknas 2 000 timmar per

år, dels gruppchefstjänster, dels s. k. resurstid att disponera på sätt som kommunen

finner lämpligt.

2) Antalet nya skolledartjänster vid skolkansliet skall beräknas efter följande

riktlinjer:

a) En tjänst som gymnasieskolexpert i varje kommun med mer fullständig gym­

nasieskola.

b) En tjänst som planeringsspecialist fr. o. m. 140 poäng, om skolöverstyrelsen

medger det.

c) Två tjänster som planeringsspecialist fr. o. m. 270 poäng, om skolöversty­

relsen medger det.

3) En tjänst som platschef vid varje basenhet.

4) De resurser, som skall utnyttjas för gruppchefsorganisationen, skall fram-

räknas på följande sätt. Från totalsumman för kommunens skolledarresurser dras

summan av de resurser som fördelats på de nya skolledartjänsterna vid skolkansliet

och tjänst(erna) som platschef. Vad som är kvar förvandlas med hjälp av ett visst

relationstal till undervisningstimmar per vecka. Det så framräknade antalet vecko­

timmar används sedan för att skapa gruppchefstjänster, varvid nedsättningen av

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

den med lärartjänsten förenade undervisningsskyldigheten inte får understiga fyra

veckotimmar eller överstiga halv tjänst.

5) Om det inte bedöms nödvändigt att utnyttja samtliga tillgängliga veckotim­

mar för gruppchefsorganisationen, får de återstående veckotimmarna betraktas

som resurstid, vilken kommunen kan disponera på det sätt som den finner lämpligt.

6) Utredningen föreslår slutligen att skolöverstyrelsen bemyndigas att övergångs­

vis, såvitt gäller platschefs- och gruppchefsorganisationema, på grund av särskilda

lokala förhållanden få fastställa en högre total skoliedarresurs för en kommun

än kommunen enligt ovan föreslagna regler skulle vara berättigad till. Denna till­

fälliga resursförstärkning föreslås maximerad till 3 000 årsarbetstimmar.

3.2.3 Inrättande och tillsättning av tjänst m. sn.

Beslut om inrättande av platschefstjänst skall fattas av skolöverstyrelsen, som

också skall ha att besluta om inrättande av tjänst som gymnasieskolexpert och

planeringsspecialist efter förslag av kommunen och yttrande av länsskolnämnden.

Om gruppchefsorganisationen skall kommunen enligt utredningens mening ha att

besluta själv, vilket också skall gälla om inrättande av tjänst som gruppchef.

Utredningen föreslår att tjänster som skolledare (inklusive skoldirektör, biträdan­

de skoldirektör, förste rektor samt rektor och studierektor vid det obligatoriska

skolväsendet) får tillsättas av skolstyrelsen. Utredningen framlägger även förslag

i fråga om bestämmelser för behörighet till tjänst som gymnasieskolexpert, plane­

ringsspecialist, platschef och gruppchef. Den konstruktion som utredningen ge­

nom förslaget om gymnasieskolexpert gett ledningen av gymnasieskolan, tilllför-

säkrar enligt utredningen skolchef och biträdande skolchef tillgång på pedago­

gisk sakkunskap i stabsfunktion. Bl. a. med hänsyn härtill föreslås att nuvarande

behörighetsbestämmelser för skoldirektör och biträdande skoldirektör ändras på

sådant sätt att behörig blir den som är behörig till tjänst som skolledare vid gym­

nasieskolan eller det obligatoriska skolväsendet eller eljest med hänsyn till insik­

ter, erfarenhet och övriga egenskaper är skicklig och lämplig för tjänsten.

3.3 OJST:s skrivelse

Av skrivelsen den 11 februari 1970 framgår att företrädare för arbetsgivare och

arbetstagare (domänverket, Föreningen skogsbrukets arbetsgivare, Skogs- och

lantarbetsgivareföreningen och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund samt'

Svenska skogsarbetareförbundet)1 till OJST framfört sin uppfattning om skogs-

yrkesutbildningens framtida omfattning. Sammanfattningsvis framhölls därvid

att skogsbrukets grundläggande yrkesutbildning måste ges ett yrkestekniskt in­

nehåll som fortlöpande anpassas till den förändring mot helmekanisering som

kommer att äga rum under 1970-talet,

1 Domänverket och angivna organisationer har sedermera bildat Skogsbrukets yrkesnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

39

att skogsbrukets grundläggande yrkesutbildning måste ges en sådan längd att

allmänna ämnen och möjligheter till fritt tillval får samma utrymme som inom

övriga yrkesinriktade linjer i den gymnasiala skolan,

att möjligheterna till ett utbyggande av ett transporttekniskt utbildningsblock för

branscher med likartade grundkrav på yrkesutbildningen måste så långt som möj­

ligt tillvaratas,

att inom utbildningens ram stor vikt måste läggas på arbetarskyddsfrågor,

att väsentligt utrymme även måste avsättas till den på grund av skogsarbetar-

yrkets snabba förändringar nödvändiga fort- och vidareutbildningen,

att all yrkesutbildning inom skogsbruket måste ges ett innehåll och en dimension

som tar hänsyn till skogsarbetets självständiga natur inrymmande också sådana

bedömningar av arbetaren som inom andra näringar i allmänhet åvilar arbetsle-

daren samt

att skogsbrukets yrkesutbildning måste ges sådan inriktning och utformning att

den blir jämbördig med övrig yrkesutbildning och att inte rekryteringen till ut­

bildningen och yrket försvåras.

Den sålunda redovisade uppfattningen delas enligt OJST även av myndigheter

och andra organ inom skogsbruket. Sålunda har bl. a. skogsstyrelsen framhållit,

att längden på grundutbildningen vid skogsbruksskolorna inte är tillräcklig för att

en i förhållande till yrkeskraven tillfredsställande nivå skall kunna uppnås.

I gymnasieskolans yrkesinriktade linjer avses, fortsätter OJST, utrymmet för

allmänna ämnen komma att väsentligt överstiga vad som nu ingår i årskurs 1 vid

skogsbruksskolorna. Undervisningstiden för yrkesinriktade ämnen i en ettårig

skogsbrukslinje i gymnasieskolan skulle således bli ca 20 % mindre än i nu­

varande årskurs 1. Även i läroplansförslagen från SYK och YB upptogs mindre

tid för allmänna ämnen än vad som beslutats gälla för gymnasieskolan.

Den specialiserade vidareutbildningen till företagare, maskinförare eller förman

skulle enligt förslaget från SYK och YB omfatta ungefär en termin. OJST anser att

mer än hälften av lärostoffet i dessa vidareutbildningskurser borde ingå i grund­

utbildningen. Det gäller sådana avsnitt som måste anses vara av stor betydelse för

alla yrkesverksamma inom skogsbruket.

OJST förklarar att kommittén vid sina överväganden rörande läroplan för skogs­

bruket utgått från de gemensamma grundläggande principer för utbildningens längd,

bredd, successiva differentiering och ämnesinnehåll som anges i prop. 1968:140.

Under beaktande av dessa principer har kommittén sökt tillgodose de krav som

arbetslivet ställer på yrkeskunnande hos grundutbildad arbetskraft.

OJST säger sig ha konstaterat, att det inte är möjligt att i en ettårig lärokurs

dels meddela en yrkesutbildning av tillfredsställande omfattning, dels ge samma

utrymme för allmänna ämnen som på övriga linjer i gymnasieskolan, dels bereda

eleverna möjligheter till fritt tillval.

Skogsarbetet har enligt OJST under 1960-talet ändrat karaktär i samband med

den tilltagande mekaniseringen. Nya och skärpta krav har därigenom kommit att

ställas på arbetskraftens yrkeskunnande. På grund härav har skogsföretagen under

senare år mera allmänt uppställt genomgången grundutbildning som villkor för an­

ställning. Vidare har det blivit svårt för ungdomar under 18 år att få arbeta i skogs­

40

bruket. Minderåriga får nämligen inte utan arbetarskyddsstyrelsens medgivande

användas för vissa skogsarbeten.

Mot bakgrund av de övergripande riktlinjerna för gymnasieskolan, här redo­

visade yrkeskrav inom skogsbruket samt de skogliga myndigheternas och organisa­

tionernas samstämmiga uppfattning beträffande huvuddragen i skogsutbildningens

inriktning och omfattning finner OJST det nödvändigt att föreslå en tvåårig skogs-

brukslinje i gymnasieskolan. På denna bör sedan kortare vidareutbildningskurser

om normalt fem å tio veckors längd kunna anordnas. Detta förslag innebär i viss

utsträckning en omfördelning mellan den år 1968 beslutade ettåriga grundutbild­

ningen och längre vidareutbildningskurser. Vidare föreslår OJST införande av en

ettårig utbildning med ett mål som svarar mot den tvååriga linjen (koncentrerad

yrkesteknisk linje).

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

3.4 Riksdagsskrivelsen 1969:376

Av 16 § andra stycket skollagen följer att Kungl. Maj:t kan förordna om rätt

för annan än skolchefen att delta i sammanträde med skolstyrelsen eller avdelning

av denna. Bestämmelsen har tillkommit för att öppna möjlighet att förordna om

rätt för fackrepresentanter för andra skolledare än skolchefen samt för lärare och

skolläkare att delta vid skolstyrelsens sammanträden. 1969 års riksdag (2LU

1969:88, rskr 376) har i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om avskaffande av

fackrepresentationen i skolstyrelsen. Genom kungörelse den 2 oktober 1970 har

Kungl. Maj:t härefter upphävt bestämmelserna om sådan fackrepresentation.

4. Remissyttrandena

4.1 Departementspromemorian

4.1.1 Avgränsningen

Departementspromemorians förslag om vilken utbildning som bör ingå i gymna­

sieskolan har uttryckligen behandlats av endast ett fåtal remissinstanser. De in­

vändningar som därvid gjorts avser framförallt förslaget att sjuksköterskeutbild-

ningen skall stå utanför gymnasieskolan. Sådana invändningar anförs av länsskol-

nämnderna i Östergötlands, Örebro och Västerbottens län samt Östergötlands,

Malmöhus och Västerbottens läns landsting. Sistnämnda landsting anför att det

måste vara olämpligt att sjuksköterskeutbildningen får inta en särställning i för­

hållande till övriga vårdyrkesutbildningar såsom undersköterskeutbildning, labo­

ratorieassistentutbildning, röntgenassistentutbildning m. fl. av vilka i varje fall

assistentutbildningarna till längd och omfattning i stort motsvarar sjuksköterske­

utbildningen. Det är vidare behäftat med vissa svårigheter att inom en vårdyrkes­

skola hantera utbildningar, för vilka med denna konstruktion olika avtal gäller för

lärare vid de olika utbildningarna. Om t. ex. assistentutbildningarna och sjukskö-

42

skåpet för vårdyrkesutbildningen i gymnasieskolan mellan landstingskommu­

nerna, å ena sidan, och primärkommunerna, å den andra, tillstyrks av länsskol-

nämnderna i Gävleborgs och Västernorrlands län, länsstyrelsen i Gävleborgs län,

Svenska komtnunförbundet, Stockholms läns landsting, TCO, SACO och SECO.

Landstinget vill därvid betona länsskolnämndens roll i planeringen av gymnasie­

skolan. Svenska kommunförbundet anser att det är väsentligt att överläggningar

och samråd kommer till stånd mellan gymnasiekommunerna och landstinget för att

uppnå en från bl. a. resurssynpunkt lämplig uppgiftsfördelning för detta utbildnings­

område. Det synes naturligt att även länsskolnämnden medverkar härvidlag. I vissa

fall kan lösningen bestå i att landstingets centrala vårdyrkesskola decentraliserar sin

verksamhet till flera orter, i andra fall kan det vara lämpligt att inrätta vårdlinje

vid kommuns gymnasieskola. Åtskilliga praktiska problem måste enligt förbundet

givetvis beaktas vid överläggningarna och planeringen, t. ex. underlag för lärar­

tjänster och tillgång på lärare, lokal- och läromedelsutnyttjande samt praktikmöj­

ligheter. Inom vårdområdet torde dessutom vuxenutbildningen under lång tid

komma att spela en väsentlig roll för personalrekryteringen. Vuxenutbildningen

måste sannolikt vara decentraliserad, om den skall ha erforderlig effekt. Sampla-

nering av ungdoms- och vuxenutbildning blir sålunda också en viktig samråds-

punkt.

Svenska landstingsförbundet, länsskolnämnden i Västmanlands län samt Malmö­

hus läns landsting anser det delade huvudmannaskapet för vårdlinjen olämpligt.

Länsskolnämnderna i Hallands och Malmöhus län samt länsstyrelsen i Jämtlands

län uttrycker också tveksamhet inför förslaget. Landstingsförbundet anser att

huvudmannaskapet för gymnasieskolan bör betraktas som en praktisk lämplig-

hetsfråga, där stor vikt läggs vid samordning och effektivt utnyttjande av lokaler,

lärarkrafter, undervisningsmateriel och resurser för praktisk utbildning. Om den

föreslagna uppdelningen av huvudmannaskapet för utbildningen av vårdpersonal

anför förbundet att den synes i praktiken svår att genomföra då läroplanen för ut­

bildning i åldringsvård är densamma som för utbildning av personal i hälso- och

sjukvård. Delning av huvudmannaskapet kan enligt förbundets uppfattning vidare

leda till kompetenskonflikter och försvåra möjligheterna att inom vårdiinjen genom­

föra den för hela gymnasieskolan grundläggande principen om en sammanhållen

blockutbildning vars inledande skede skall vara gemensamt för alla som valt vård­

linjen. Huvudregeln bör därför vara att landstingen och de landstingsfria kommu­

nerna skall handha utbildningen inom vårdlinjen av gymnasieskolan. Undantag från

denna huvudregel bör endast förekomma om särskilda skäl föreligger och under

förutsättning att överenskommelse därom träffas mellan vederbörande landsting

och kommun. Ansvarsfördelningen mellan här berörda huvudmän bör enligt för­

bundet klart och entydigt preciseras i skolstadgan.

Uttalandet i promemorian att landstingskommun kan vara huvudman för spe­

ciella utbildningar, som förutsätter ett stort upptagningsområde eller omfattande

investeringar, har uttryckligen berörts av endast ett mindre antal remissinstan­

ser. Uttalandet tillstyrks av länsskolnämnderna i Jönköping, Kronobergs och

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

44

Länsskolnämnden i Västmanlands län avstyrker att landstingskommun ges möj­

lighet att ha styrelse för del av gymnasieskolan. Länsskolnämnderna i Jönköpings

och Västernorrlands län anser att huvudregeln måste vara en skolstyrelse hos

varje huvudman. I övrigt har vad promemorian innehåller i fråga om möjlighet för

landstingskommun att ha särskild styrelse för del av sin gymnasieskola tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Skogsstyrelsen anser därvid skäl tala för att utbildning

för lantbruk och skogsbruk har gemensam styrelse. Länsskolnämnden och läns­

styrelsen i Jämtlands län förordar att en annan landstingskommunal nämnd skall

kunna vara styrelse för landstingskommunens gymnasieskola. Enligt lantbrukssty-

relsen finns f. n. möjlighet att i fråga om lantbrukets yrkesskolor delegera vissa

ärenden till förvaltningsnämnd för särskild skolenhet. Styrelsen skulle gärna se att

detta system kunde bibehållas genom att till avdelning av gymnasieskolans styrelse

kunde delegeras ärenden som rör viss skolenhet och att till ledamot av sådan av­

delning kunde utses även person som inte är ledamot eller suppleant i styrelsen.

I fråga om skolchef i landstingskommun anför Svenska landstingsförbundet.

Även om förbundet anser att en statlig reglering av skolchefsbefattningarna i

landstingskommunerna inte bör ifrågakomma, vill förbundet dock framhålla att

behovet av en befattningshavare med samordnande arbetsuppgifter inom skolsek­

torn är minst lika stort inom landstingskommunen som inom primärkommunen.

Med hänsyn till omfattningen av utbildningsverksamheten och stor geografisk sprid­

ning samt den expansion som är att vänta inom vårdsektorn finner styrelsen att

motiven för inrättande av sådana samordnande tjänster inom landstingen till och

med kan sägas vara minst lika stora som eller större än inom annan kommun. De

flesta landstingskommuner har, trots att statsbidrag inte utgår, inrättat sådana

tjänster för samordning av det nuvarande skolväsendet. I vissa landsting har dessa

tjänster fått beteckningen skolchef. För sådana tjänster som fortsättningsvis i ökad

omfattning torde komma att krävas borde rimligtvis landstingen erhålla statsbidrag,

förslagsvis inordnat i det allmänna driftsbidraget. Tjänsterna bör tillsättas av lands­

tingen och regleras av inom landstinget utfärdade bestämmelser.

Behovet av skolchef i landstingskommun hävdas också av länsskolnämnderna i

Jönköpings, Örebro och Västerbottens län, länsstyrelsen i Norrbottens län, Upp­

sala, Östergötlands och Västerbottens läns landsting samt TCO.

Promemorians förslag till lösning av frågan om den interkommunala

ersättningen tillstyrks av de remissinstanser som behandlat frågan med

undantag av länsskolnämnden i Hallands län och skolstyrelsen i Borås. Enligt läns­

skolnämnden leder förslaget om interkommunal ersättning till landstingsfri kom­

mun till att indelningen i elevområden kommer att styras av ekonomiska förhållan­

den. Detta är enligt nämndens mening inte godtagbart.

Kungi. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

4.1.3 Ändringar i skollagen i fråga om särskild styrelse, yrkesråd och avgifter m. m.

Departementspromemorians förslag i fråga om särskild styrelse för del

av gymnasieskolan tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser som

berört förslaget utom länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus, Västmanlands

46

uppgift skall avse frågor rörande undervisning i yrke eller yrkesgrupp. Länsskol-

nämnden i Västerbottens län efterlyser en klar avgränsning av yrkesrådens upp­

gifter.

Förslaget i promemorian att avgifter för undervisningen i gym­

nasieskolan inte skall kunna tas ut har mött erinran endast från Malmöhus läns

landsting som anför att landstinget i princip delar uppfattningen att rätten till under­

visning i gymnasieskolan inte bör inskränkas genom avgifter, dvs. den grundläggande

utbildningen för ungdomar i de reguljära utbildningsåldrarna bör alltid vara till­

gänglig utan kostnad för eleven. Det torde dock kunna förutsättas att exempelvis

företag och branschorganisationer framställer önskemål om att vissa fortbildnings­

kurser anordnas i form av specialkurser inom gymnasieskolan. För sådan utbild­

ning, som i vissa fall kan förväntas bli mycket kostnadskrävande och avse fortbild­

ning av kvalificerad personal i betydligt högre åldersgrupper än vad som gäller för

den grundläggande utbildningen, synes det landstinget skäligt att skolhuvudmannen

tillförsäkras rätt att ta ut ersättning för undervisningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 är 1970

4.1.4 Ändring ä studiehjälpsreglementet

De föreslagna ändringarna har vid remissbehandlingen inte mött någon erinran.

4.1.5 Utökad studiekurs

Den utvidgade tillämpningen av utökad studiekurs har vid remissbehandlingen

tillstyrkts eller lämnas utan erinran. Länsskolnämnden i Malmöhus län ifrågasätter

dock om nuvarande bestämmelser, som anpassats till gymnasiet och fackskolan, utan

vidare kan överföras till gymnasieskolan.

4.1.6 Mindre studiekurs — förlängd undervisning

Departementspromemorians förslag att utöka tillämpligheten av mindre studie­

kurs har bemötts positivt vid remissbehandlingen. Däremot ifrågasätter fyra läns-

skolnämnder, riksrevisionsverket, Stockholms läns landsting, TCO och Stockholms

skoldirektion lämpligheten av att förlängd undervisning inte skulle förekomma på

alla de studievägar där mindre studiekurs är möjlig. Länsskolnämnden i Jönköpings

län pekar på risken att möjligheten till förlängd undervisning utnyttjas till konkur­

renskomplettering.

Östergötlands läns landsting förutsätter att befrielse från ämne avser allmänna

ämnen och inte fackämne samt att sådan befrielse inte kommer att medföra risker

i samband med den framtida yrkesutövningen. Åtminstone inom vårdområdet —

där patienternas säkerhet måste garanteras — får inga eftergifter göras i detta

hänseende. Ett klarläggande av huruvida genomgången mindre studiekurs kommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

47

att inverka på kompetensen är därför enligt landstinget angeläget. Liknande syn­

punkter i fråga om vårdområdet anförs av TCO.

RHS anser att en övre och en nedre gräns för det timantal som skall betraktas

som heltidsstudier skall kunna ersätta nuvarande uppläggning i mindre, fullständig

och utökad studiekurs. Eleven skulle då själv inom fastställda ramar och med en

normaltimplan som riktmärke kunna få bestämma kursomfånget.

Skolstyrelsen i Sundsvall efterlyser större klarhet i fråga om de verkningar ett inte

fullständigt avgångsbetyg kan ha vid ansökan till högre läroanstalter.

4.1.7 Lärohoksgranskning

Länsskolnämnden i Uppsala län anser att frågan om central granskning av peda­

gogiska hjälpmedel skyndsamt måste lösas. SAF framhåller de insatser sådana kon­

taktorgan som yrkesråden kan utföra i fråga om granskning av läromedel. SECO

föreslår att alla läroböcker i gymnasieskolan skall granskas av läroboksnämnden.

4.1.8 Betyg

Förslaget i departementspromemorian att använda den femgradiga numeriska

betygsskalan i gymnasieskolan i samtliga ämnen, där betygsättning sker, har till­

styrkts av länsskolnämnderna i Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands

och Norrbottens län samt skolstyrelsen i Ronneby och skolstyrelsen i Sundsvall.

SECO finner förslaget rimligt, så länge det nuvarande betygssystemet finns kvar.

SACO tillstyrker att grupprelativa betyg skall användas för samtliga ämnen utom

yrkestekniska ämnen för vilka en målrelaterad betygsskala bör gälla. Att en mål-

relaterad betygsskala behålls för yrkestekniska ämnen innebär enligt SACO att av­

nämarnas självklara fordran att avgångsbetyget skall ge tillförlitlig information om

yrkeskunnande tillgodoses. SACO anser att en målrelaterad betygsskala också bör

kunna användas för sådana ämnen som maskinskrivning och stenografi. Stock­

holms skoldirektion anför att förslaget i promemorian synes innebära att för de

allmänna ämnena på alla gymnasieskolans linjer principen om relativ betygsättning

skall tillämpas, medan inom de yrkesinriktade ämnena betygsättningen skall vara

dels absolut, dels relativ. Skoldirektionen anser att de föreslagna bestämmelserna

kräver närmare anvisningar.

Länsskolnämnden i Gävleborgs län anför.

Nämnden kan inte finna annat än att förekomsten av två betygssystem — ett

absolut och ett relativt — kommer att vålla mycken förvirring både inom skolan

och hos avnämarna. Skälen att ta hänsjm till avnämarna när det gäller yrkesteknik

synes inte större än skälen att ta hänsyn till dem vid betygsättningen i allmänna

ämnen. Varför skall ej företagsekonomi, stenografi eller maskinskrivning på treårig

ekonomisk linje och tekniska ämnen på fyraårig teknisk linje jämställas ur denna

synpunkt med yrkesteknik? Den förbistring som rått i betygsdebatten, alltsedan

det relativa betygssystemet infördes, torde öka efter förevarande förslag, när en

elev i olika ämnen i sitt avgångsbetyg kommer att få betyg, som refererar till olika

system.

48

Riksrevisionsverket anser att samma betygsskala bör tillämpas för de allmänna

och de yrkesinriktade ämnena, så att en enhetlig tolkning underlättas. Enligt Öster­

götlands läns landsting bör samma principer och bedömningsskalor tillämpas för

såväl teori som praktik, då det annars föreligger stor risk för att den praktiska ut­

bildningen blir nedvärderad.

I departementspromemorian föreslås att uttrycket »deltagit» skall få använ­

das i yrkesinriktade ämnen i stället för betyg, om eleven inte uppnått de kunskaper

och färdigheter som undervisningen avser att ge. Detta förslag har kritiserats av ett

flertal remissinstanser.

Skolstyrelsen i Sundsvall anför att uttrycket deltagit nu används i ämnen där man

överhuvudtaget inte ger betyg, t. ex. i konst- och musikhistoria och i vissa mindre

omfattande ämnen inom yrkesundervisningen. Om man följer förslaget i prome­

morian kan uttrycket »deltagit» i dessa fall missförstås och tolkas så att eleven inte

»uppnått de kunskaper och färdigheter, som undervisningen avser att meddela»

dvs. som ett underbetyg. Eftersom begreppen »godkänd» och »underkänd» av­

skaffats i skolan, anser inte skolstyrelsen att man bör införa markeringar som kan

uppfattas som en återgång till det gamla. Av samma skäl bör betyget 0 inte längre

få förekomma. I stället bör läraren ha möjlighet att inte sätta betyg, då eleven helt

saknar kunskaper eller inte uppfyller kraven på acceptabelt yrkeskunnande eller

acceptabla färdigheter.

Synpunkter som liknar dem som skolstyrelsen i Sundsvall anfört framförs av några

länsskolnämnder och skolstyrelser.

Stockholms skoldirektion föreslår att betygen 0—5 skall utgöra hela betygsska-

lan, varvid betyget 0 skall sättas i sådana fall då eleven inte uppfyller de kvantita­

tiva och kvalitativa krav som ställs. Beteckningen »deltagit» bör sättas i sådana

ämnen och på sådana kurser, där graderat betyg inte skall utfärdas. Om särskilda

skäl föreligger att inte betygsätta ämne anser skoldirektionen att detta i betyget bör

markeras med ett streck.

RHS anser att betyget 0 innebär ett visst positivt värde för eleven, eftersom alter­

nativet att helt bli utan betyg, t. ex. i avgångsklass, innebär ett ofullständigt betyg

och därmed avsevärda nackdelar. Risker för att andra problem uppstår genom be­

tyget 0:s avskaffande föreligger också enligt RHS.

Skolstyrelsen i Lund påpekar att, om elev i avgångsbetyg får betyget 0 i ett

ämne, en fullständig lärokurs föreligger, något som däremot inte är fallet om ämnet

bedöms med »deltagit».

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 dr 1970

4.1.9 Uppflyttning samt förnyad genomgång av årskurs

De föreslagna reglerna om uppflyttning och förnyad genomgång av årskurs till­

styrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna.

Länsskolnämnden i Gävleborgs län, SACO, SECO och skolstyrelsen i Lund an­

ser att möjligheterna till förnyad genomgång av årskurs inte bör begränsas i den

formen att skolans organisation inte får utvidgas. Riksrevisionsverket däremot fö­

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1970

49

reslår att nämnda begränsning i rätten att gå om årskurs skall utsträckas även till

elev som i avgångsbetyg från årskurs 3 inte uppnått betygsmedelvärdet 2,3, efter­

som den föreslagna rätten för sådana elever att gå om årskurs utgör en möjlighet

till konkurrenskomplettering. Länsskolnämnden i Jönköpings län påpekar att möj­

ligheten för elev med betygsmedelvärdet 2,3 att gå om årskurs lätt leder till att en

sådan elev får en fördel framför elever som inte tillåts konkurrenskomplettera.

I fråga om rätten för elev som skilts från vidare studier att vinna inträde i gym­

nasieskolan på annan linje anför skolöverstyrelsen.

Skolformen gymnasieskola kommer att rymma en mycket stor och skiftande upp­

sättning studievägar i form av linjer och specialkurser med grenar och varianter.

Att positivt utvälja vissa bland dessa studievägar såsom öppna torde inte kunna

anses ligga inom klasskonferensens faktiska kompetens. Skolövertyrelsen har —

efter överväganden om olika lösningar — funnit det vara mest realistiskt att beslut

om elevs skiljande skall avse vidare studier endast på den studieväg eleven tillhört.

Elevens ansökan att därefter vinna inträde på annan studieväg i gymnasieskolan

förutsätts i vanlig ordning få prövas av intagningsnämnd (motsvarande).

Östergötlands läns landsting anser att en klasskonferens vid en vårdyrkesskola

inte kan hänvisa en elev, som inte klarar utbildningen eller befinns olämplig av

annan orsak, till linje vid annan skola. En väl utbyggd studie- och yrkesvägledning

i gymnasieskolan bör istället tillgodose sådant behov.

4.1.10 Benämningarna gymnasieekonom, gymnasieingenjör, fackskolekonom och

fackskolingenjör

Förslaget att avskaffa benämningarna gymnasieekonom, gymnasieingenjör, fack­

skolekonom och fackskolingenjör har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de

flesta remissinstanserna. Länsskolnämnden i Kalmar län föreslår dock att beteck­

ningen gymnasieingenjör bibehålls för elev som slutfört lärokurs på fyraårig teknisk

linje. Därvid hävdar nämnden att denna linje intar en särställning i gymnasieskolan.

Lässkolnämnderna i Älvsborgs och Gävleborgs län pekar på att ett borttagande av

de hittillsvarande benämningarna medför vissa praktiska problem från avnämar­

synpunkt. Länsskolnämnden i Älvsborgs län är av den uppfattningen att arbets­

marknaden kommer att skapa en egen terminologi, om det inte ges anvisningar.

Enligt TCO synes på den internationella marknaden utvecklingen gå mot att be­

tona formell kompetens. Mot bakgrund bl. a. härav anser TCO att frågan, som

har stor betydelse för arbetsmarknaden och ett stort antal enskilda individer, bör

bli föremål för ytterligare beredning. Även SECO föreslår att man undersöker om

nya benämningar kan skapas.

4.1.11 Beslut om skolenhet

Länsskolnämnderna i Kristianstads och Västmanlands län anser — under hän­

visning till att rätten att få anordna en studieväg är föremål för central prövning —

att beslut om skolenhet kan fattas av länsskolnämnd.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 159

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Den nya länsstyrelsen kommer att handlägga alla viktigare planeringsfrågor i

länen. Lokalisering av gymnasieskolor måste enligt länsstyrelsens uppfattning där­

för samordnas med övrig länsplanering. Detta sker enklast genom att skolöversty­

relsen åläggs samråda med länsstyrelsen om planerade nya gymnasieskolor och om

väsentliga förändringar i utbildningen vid gymnasieskolorna.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Östergötlands län.

4.1.12 Skolväsendets omfattning — poängsystemet

Riksrevisionsverket anser att hela frågan om poängsystemet bör ses över. Som

grund härför anför verket att såväl det nuvarande som det föreslagna systemet i

vissa situationer kan verka konserverande på organisationen och motverka en flexi­

bel anpassning till ändrade förhållanden.

Länsskolnämnden i Gävleborgs län anför.

Nämnden har ingenting att erinra mot de föreslagna modifikationerna i poäng­

systemet. Om ett poängsystem av denna typ är ett tillfredsställande instrument kan

emellertid diskuteras. I många kommuner, där en andra gymnasieskola är inrättad

eller kommer att inrättas, uppdelas ofta studievägarna på en socialt-ekonomiskt in­

riktad enhet och en naturvetenskapligt-tekniskt inriktad. Arbetsbördan torde kunna

bli mycket olika vid två sådana ur poängsynpunkt lika skolenheter och mellan dessa

och en skolenhet, där ett större antal studievägar är inrättade. Om hela kommunens

poängtal fick bli underlag för beräkning av skolledartjänster, lönesättning och under-

visningsskyldighet skulle en rättvisare fördelning mellan skolenheterna kunna åstad­

kommas i samarbete mellan länsskolnämnd och kommunal skolledning. Härigenom

skulle man också slippa ett sneglande på konsekvenserna för antalet skolledartjäns­

ter vid fördelningen av studievägar på de olika skolenheterna.

I övrigt har vid remissbehandlingen framförts kritik mot detaljer i förslaget i

departementspromemorian.

Flera länsskolnämnder, SACO, Svenska landstingsförbundet, Stockholms skol-

direktion och skolstyrelsen i Uppsala pekar på att det föreslagna systemet genom

att räkna med elever i stället för klasser kan ge ett i förhållande till nuläget sänkt

poängtal. SACO framhåller att redan den omständigheten att elevantalet för gym­

nasiets och fackskolans linjer läggs samman kan innebära en poängminskning. Skol-

direktionen uttalar att den har förståelse för önskemålet om högt elevantal i klas­

serna men att den likväl finner det angeläget att inte skolledningen redan under den

första tiden av gymnasieskolans verksamhet måste försvagas på grund av en alltför

restriktiv poängberäkning. Länsskolnämnden i Södermanlands län föreslår att be­

räkningen skall ske för årskurs och linje. Länsskolnämnden i Västmanlands län

påpekar att en sådan lösning ger särskilt hög poäng till skolor, där den s. k. B-for-

men förekommer.

Två länsskolnämnder, Svenska landstingsförbundet, två landsting, SACO, Stock­

holms skoldirektion och skolstyrelserna i Örebro och Borås påtalar att förslaget i

promemorian inte beaktar att olika studievägar är olika arbetslcrävande. Härvid

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

4.2 SkoIIedarutredningens betänkande

4.2.1 Organisation

Skolöverstyrelsen delar i stort utredningens uppfattning i fråga om utgångspunk­

terna för utformningen av skolledarorganisationen vid gymnasieskolan. Såvitt över­

styrelsen kunnat finna är det emellertid tveksamt om utredningens föreliggande för­

slag till teknisk utformning av skolledarorganisationen i tillräckligt hög grad svarar

mot dessa utgångspunkter. Enligt överstyrelsen ger utredningens katalogisering av

arbets- och ansvarsfördelningen mellan skolkansliet och

basenheterna inte en tillräckligt klar bild av funktioner och avsedd besluts­

ordning. Vid granskning av fördelningen av funktionerna mellan skolkansliet och

basenheterna blir det genomgående intrycket att ett visst dubbelarbete inte gått att

undvika. Många av de funktioner som enligt förslaget skall utföras på skolkansliet

måste beredas på basenheterna. Det är, menar överstyrelsen, vanskligt att utan

tillgång till adekvata tidsuppgifter bedöma i vilken utsträckning den föreslagna

arbetsfördelningen innebär en avlastning för basenheten. Överstyrelsen noterar också

att arbetsuppgifter, som av utredningen är avsedda för gymnasieskolexpert och

planeringsspecialister, redan är samordnade och inordnade i en del kommuners

skolkanslier, där de utförs av olika tjänstemän. Det anförs vidare att organisations­

modellen inte utan jämförelsevis omfattande modifieringar kan användas i kom­

muner med mindre gymnasieskolor. Rationaliserings- och förstärkningseffekten kan

ifrågasättas framför allt i kommuner med endast en gymnasial skolenhet. Översty­

relsen förordar anstånd med genomförande av föreslagen skolledarorganisation.

Statskontoret ansluter sig i allt väsentligt till den principiella grundsyn som utred­

ningen gett uttryck för. Ämbetsverket kan däremot inte tillstyrka att så långtgående

förändringar i den lokala skolorganisationen genomförs redan den 1 juli 1971 bl. a.

med hänsyn till erforderlig förberedelsetid. Riksrevisionsverket anser sig inte i nu­

läget kunna biträda utredningens organisationsförslag för gymnasieskolans ledning.

Risk föreligger enligt verket för att ett genomförande av förslaget kommer att med­

föra en försvagning av såväl de centrala planeringsfunktionerna som basorganisa­

tionernas ledning. Svenska kommunförbundet biträder i princip huvudlinjerna i

utredningens förslag. Tre styrelseledamöter, som reserverar sig, anser att utred­

ningsförslaget inte kan läggas till grund för beslut om skolledning. Svenska lands­

tingsförbundet ansluter sig i princip till utredningens förslag och menar att lands­

tingens skolledning bör kunna utgå från en likartad principskiss. TCO och SACO

reser allvarliga invändningar mot en så långt driven centralisering som den utred­

ningens förslag omfattar. Den reella innebörden i förslaget är enligt TCO att en

stor del av de skolledningsresurser som idag disponeras för basenheterna används

för att rusta upp den centrala skolförvaltningen. TCO vänder sig bestämt mot att

en sådan förstärkning görs på de enskilda skolenheternas bekostnad och hävdar att

effekten av den föreslagna centraliseringen blir en felaktig fördelning av skolledar-

resurserna. SACO anser att utredningens förslag om centralisering av beslutande­

rätten helt strider mot de tendenser till decentralisering och ökat inflytande för de

53

anställda, som kan iakttas på arbetsmarknaden i övrigt. Skolledarförbundet menar

att det inte är möjligt att i enlighet med utredningen göra en klar avgränsning mellan

administrativa och pedagogiska uppgifter inom skolan. De flesta pedagogiska ären­

den har en administrativ sida och de flesta administrativa åtgärder har ett pedago­

giskt motiv eller en pedagogisk verkan. Enligt RHS förlängs och kompliceras be­

slutsprocessen genom utredningens förslag. Centerns ungdomsförbund, Moderata

ungdomsförbundet och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund motsätter sig

bestämt att beslutanderätten i vissa administrativa frågor överförs från skolenhet

till skolkansli.

Utredningens förslag till s. k. referenssystem (ämneskommittéer) är en­

ligt Svenska kommunförbundet inte tillfredsställande genomarbetat. Förbundet fäs­

ter stor vikt vid att ett väl fungerande samspel utvecklas mellan personalen och

eleverna vid skolenheterna och det centrala skolkansliet. Det bör upprätthållas en

klar gränslinje mellan å ena sidan samverkansorganen vid skolenhet (ämneskonfe­

rens, samarbetsnämnd o. d.), vilkas medlemmar utses av lärare och elever på den

enskilda skolan, och å andra sidan referensgruppen för skolkansliet, vars medlem­

mar närmast torde få utses av vederbörande personal- och elevsammanslutningar

för hela kommunen. Förbundet betonar att den centrala referensgruppen inte får

behandla ärenden som enligt företagsnämndsavtalet skall handläggas av företags­

nämnd. Gränsdragningen mellan de kommunala företagsnämnderna och ämneskom-

mittéema är även enligt skolöverstyrelsen oklar. Det hade varit värdefullt om ut­

redningen visat hur de nu existerande organen av typen samarbetsnämnd, ämnes­

konferens och elevråd infogats i organisationsstrukturen så att personalens och

elevernas delaktighet i planläggningen klart kommit till synes. Utredningens förslag

till referenssystem är enligt TCO så utformat att det inte kan anses bidra till att

tillförsäkra skolpersonal och elever medinflytande i utformningen av skolans verk­

samhet. Därjämte har ämneskommittéerna byggts upp helt vid sidan om både skol­

chef och den lokala skolledningen. TCO säger sig inte kunna biträda förslaget till

ämneskommittéernas konstruktion. Om ämneskommittéer skall inrättas, anser

SACO att dessa inte bör vara beslutande organ utan enbart instanser för rådgiv­

ning och information. Beslutanderätten i pedagogiska frågor bör enligt denna remiss­

instans fortfarande ligga hos den enskilda skolenheten.

Basenhetens skolledarresurs måste enligt Skolledarförbundet vara

tillräckligt stor för att skapa en fast pedagogisk och administrativ ledning. Vid varje

basenhet, som med skolöverstyrelsens medgivande inrättas inom kommunen, bör

finnas tjänst som rektor och biträdande rektor. Förbundet avstyrker bestämt den

av utredningen föreslagna gruppchefsorganisationen och föreslår att under rektor

och biträdande rektor införs en studierektorsorganisation byggd på principen om

samverkan mellan likartade yrkesutbildande linjer i gymnasieskolan. Skolöversty­

relsen ifrågasätter om gruppchefsorganisationen utformats på ett sådant sätt att

gruppchefema får tillräcklig god överblick över elevernas arbetssituation och möj­

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

54

Kungl. May.ts proposition nr 159 år 1970

lighet att medverka till att eleverna kan genomföra sina studieprogram. Vidare bör

enligt överstyrelsen beaktas det behov av ställföreträdare för platschefen, som fler­

talet länsskolnämnder och skolstyrelser påpekat. Svenska kommunförbundet menar

att resurser bör finnas att uppdra åt en av gruppcheferna att fullgöra funktionen

som platschefens ställföreträdare med visst ansvar för basenheten som helhet. TCO

anser att den stora mängden av samordnings- och samverkansuppgifter, som rör

själva undervisningen och personal- och elevvården vid en skolenhet, kräver en

befattning som ställföreträdare för rektor. Den av utredningen föreslagna skolledar-

organisationen får enligt TCO inte önskvärda konsekvenser för bl. a. elevvård, per­

sonalvård och skolans kontakt med allmänheten. Skolarbetet kräver att det under

hela skoldagen finns en person i ansvarsställning, till vilken såväl skolans elever

och anställda som allmänheten kan vända sig. Detta behov kan svårligen bli till­

godosett utan en ställföreträdare. Praktiska hinder — konferenser, sammanträden

inom och utanför skolan som rektor måste delta i — försvårar ofta här avsedd

rektorsfunktion, vars betydelse för undervisningen, för trivseln och för relationerna

mellan de människor som har sin dagliga gärning i skolan knappast kan över­

skattas.

4.2.2 Dimensionering

Skolledarutredningens fältundersökning redovisas enligt skolöverstyrelsen sum­

mariskt, vilket gör det svårt och i vissa fall omöjligt att bedöma resultaten och

därav föranledda förslag. Blanketter, sättet för urval av de deltagande skolorna samt

metod för intervjuer och hearings m. m. redovisas inte. Vid två av de tre under­

sökningstillfällena hade ingen skolenhet årskurs 3 och 4 av det nya gymnasiet men

däremot sista årskursen av det gamla gymnasiet med bl. a. studentexamen. Ett stort

antal fackskolor hade då ännu inte årskurs 2. Yrkesskolan tillämpade läroplaner

som för de flesta utbildningsvägarna kommer att förändras genomgripande vid in­

förandet av den integrerade gymnasieskolan. Överstyrelsen anser sammanfattnings­

vis att dimensioneringsmetoden behöver ytterligare bearbetas. Statskontoret säger

sig sakna tillräckligt underlagsmaterial från egen utredningsverksamhet för att kun­

na bedöma konsekvenserna av och rimligheten i den föreslagna dimensionerings­

metoden. Ämbetsverket avstår därför från att närmare kommentera utredning­

ens överväganden och beräkningar. ULA anser att det i fältundersökningen insam­

lade materialet rörande tidsåtgång för olika aktiviteter inte kan läggas till grund för

bedömningar och beslut rörande gymnasieskolans ledning. Tre ledamöter biträder

inte den mening majoriteten i ULA redovisat. TCO hävdar att tillförlitligheten i

fältundersökningen sannolikt är avsevärt mindre än vad utredningen uppgivit.

SACO framhåller att skolledarresurserna måste beräknas på ett mer generöst sätt

än vad utredningen gjort.

55

4.2.3 Inrättande och tillsättning av tjänst m. in.

Statskontoret tillstyrker utredningens förslag om inrättande av skolledartjänst i

gymnasieskolan, tillsättningsmyndighet för tjänst som skolledare och behörighet

till skolledartjänst. Detsamma gör Svenska kommunförbundet. Tre ledamöter i

förbundets styrelse reserverar sig. Skolöverstyrelsen tillstyrker att lokal skolstyrelse

blir tillsättningsmyndighet beträffande skolledartjänster vid den tidpunkt då en ny

skolledarorganisationen kommer till stånd. Sex ledamöter i överstyrelsens styrelse

anmäler skiljaktig mening i denna fråga. Riksrevisionsverket avstyrker utredningens

förslag att låta den lokala skolstyrelsen tillsätta skolledartjänsterna och förordar i

stället att skolöverstyrelsen skall vara tillsättningsmyndighet. SR och TCO avvisar

bestämt utredningens förslag beträffande ändrad tillsättningsmyndighet för skol­

ledartjänster. Enligt Skolledarförbundets mening finns det inte anledning att i prin­

cip ändra nuvarande tillsättningsförfarande och frågan bör inte tas upp till behand­

ling utan att även tillsättningen av lärare tas med i bilden. Skälen för central till­

sättning anser förbundet nämligen fortfarande vara starka. Skolans verksamhet är

i mycket högre grad än andra kommunala verksamheter styrd genom statliga beslut

och bestämmelser och staten bör därför ha en möjlighet att påverka valet av skol­

ledare. En annan faktor, som talar för att central tillsättning bör bibehållas, är

enligt förbundet önskvärdheten att bevara nuvarande möjlighet att samtidigt söka

flera olika skolledartjänster. Det nuvarande systemet har också haft en normerande

betydelse för utvecklingen av en generell, objektiv bedömningsgrund av meriter

och lämplighet. Skolledarförbundet förordar därför en central tillsättning och före­

slår, att tjänst som skolledare tillsätts av skolövertyrelsen. SR, TCO och SACO

motsätter sig de sakkunnigas förslag i fråga om behörighetsregler för skolledarbe-

fattningar. TCO hävdar att en viktig förutsättning för att innehavare av skolledar­

tjänster skall kunna fullgöra sina pedagogiska ledningsuppgifter tillfredsställande är,

att de själva har genomgått lärarutbildning och förvärvat praktisk erfarenhet av

undervisning. Enligt SACO har utredningen inte övertygande påvisat behov av

ändring i de nuvarande behörighetsreglerna för skoldirektörer och biträdande skol­

direktörer. Intim kännedom om och erfarenhet av skolväsendet bör även i den

nya gymnasieskolan vara ett primärt krav på kommunens skolchef.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

4.3 OJST:s skrivelse

Skolöverstyrelsen framhåller att man finner de av OJST anförda skälen för

ökningen av utbildningstiden från ett till två år starkt vägande. Av stor vikt för

elever och avnämare är givetvis likställigheten med gymnasieskolans övriga linjer.

Härigenom erhålls bl.a. samma omfattning allmänna ämnen. Lika angeläget är

emellertid att de yrkesinriktade delarna utan omotiverade tidsöverskott täcker be­

hovet av yrkeskunnande hos grundutbildad arbetskraft. Enligt vad skolöverstyrelsen

kunnat utröna härrör det ursprungliga förslaget till ettårig grundutbildning inom

56

skogsbrukets område från 1965. Vid denna tid var arbetslivet alltjämt inriktat på

korta, starkt specialiserade yrkesutbildningar. En ändrad syn började ta form först

genom YB:s allmänna tankegångar om att man borde ge en för likartade yrken

gemensam grundutbildning, bl. a. genom att sammanslå gemensamma delar från

olika specialkurser inom berörda yrkesområden. Vidare har inom skogsbruket under

de senaste åren ägt rum en kraftig motorisering och annan teknisk-biologisk ut­

veckling som först på allra senaste tid synes ha börjat avspegla sig i ökade krav

på kunskaper och färdigheter för personalen. Ett tecken på denna utveckling ger

bl. a. den långtgående säsongutjämning som ägt rum från omkring 1960. Denna

hade inte varit möjlig utan en omfattande övergång till tekniska hjälpmedel av olika

slag.

Införandet av en rad tekniska hjälpmedel har enligt skolöverstyrelsen dels med­

fört nya krav på kunskaper och färdigheter i drift, skötsel och i varje fall lättare

underhåll, dels ökade krav på att mer självständigt, dvs. utan hjälp av befäl, kunna

bedöma hur sådana hjälpmedel skall sättas in och utnyttjas på det för skogshante­

ringen mest ändamålsenliga sättet. Ökade kunskaper om olika biologiska funk­

tioner och metoder kommer således också in i bilden. OJST har följdriktigt över­

fört stoff till grundutbildningen från de specialiserade utbildningarna av företagare,

maskinförare och förmän och avkortat dessa i motsvarande grad. Skolöverstyrelsen

finner därvid liksom OJST att övervägande skäl talar för att en tvåårig utbildning

erfordras i skogsbruk inom gymnasieskolans ram.

Skolöverstyrelsen tillstyrker att den tvååriga utbildningen för skogsbruk benämns

linje och upptas i den förteckning över linjer i gymnasieskolan som fastställs av

Kungl. Maj:t.

Svenska landstingsförbundet vill understryka önskvärdheten av att skogsbruks-

utbildningen blir tvåårig, så att dels likvärdighet uppnås med övriga linjer vad be­

träffar den teoretiska delen (allmänna ämnen och fritt tillval), dels nödvändiga yrkes­

krav kan tillgodoses. Målsättningen bör vara en anpassning till den huvudsakligen

tvååriga gymnasieskolan.

TCO har överlämnat yttrande från bl. a. Svenska facklärarförbundet. Facklärar­

förbundet framhåller att det är med tillfredsställelse man konstaterat att OJST har

arbetat med en tvåårig utbildning för jord, skog och trädgård trots att statsmak­

terna har beslutat om en ettårig utbildning för skogsbruket. Den tvååriga utbild­

ningen är föranledd av den utveckling, som har skett inom utbildningsväsendet

sedan SYK lämnade sitt betänkande samt vissa påtryckningar från såväl arbets­

tagare som arbetsgivare. Förbundet vill helt instämma i OJST:s synpunkter och

motiveringar.

Skogsbrukets yrkesnämnd konstaterar med tillfredsställelse att OJST:s förslag i

väsentliga stycken innebär ett tillmötesgående av önskemål som nämnden tidigare

framfört, främst att utbildningen föreslås bli tvåårig och få karaktär av allmän

maskinutbildning med skoglig inriktning.

LO, SAF och Skogs- och lantarbetsgiv ar ef öreningen instämmer i vad yrkesnämn-

den anfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

57

5

.

Departementschefen

5.1 Inledning

Inledningsvis har jag berört det arbete som under senare år pågått med en re­

form av skolväsendet på stadiet ovanför grundskolan. Sålunda har beslutats bl. a.

att det från och med den 1 juli 1971 skall finnas en ny skolform, gymnasieskolan,

som ersätter kommunala gymnasier och fackskolor, kommunala och landstings-

kommunala yrkesskolor samt lantbruks-, lanthushålls- och skogsbruksskolor, som

drivs av landstingskommun den 1 juli 1971. Huvudman för gymnasieskolan kan

vara kommun eller landstingskommun.

Införandet av gymnasieskolan innebär — som min företrädare framhållit — ett

viktigt steg mot ett huvudmål för utbildningspolitiken, nämligen genomförandet

av en minst tvåårig ungdomsskola på stadiet ovanför grundskolan. Införandet

innebär också ett betydelsefullt steg mot en upplösning av nuvarande status- och

prestigebundna värderingar av olika studievägar och yrkesområden. Jag vill dock

i detta sammanhang erinra om att de förändringar som kommer att ske den 1 juli

1971 — vid sidan om en grundläggande reformering av yrkesutbildningen — främst

är av administrativ-organisatorisk natur. En ram skapas för den gymnasieskola,

vars genomförande — i likhet med vad som förutsattes av min företrädare —

kommer att ta tämligen lång tid. I många skolenheter kommer nyheterna den 1

juli 1971 att inskränka sig till begränsade ändringar i tim- och kursplaner för vissa

studievägar, i andra enheter kommer förändringen att avse helt nya tim- och kurs­

planer, i ytterligare andra påbörjas ett successivt genomförande av en lokalmässig

samordning av olika studievägar. Vad som nu behöver göras är i första hand att

förenhetliga regelsystemet. Genomförandet av gymnasieskolreformen i övrigt måste

ske successivt, i takt med våra materiella resurser och pedagogiska möjligheter.

Några av de frågor som återstår att lösa före den 1 juli 1971 kräver beslut av

riksdagen. Det är sådana spörsmål som jag nu avser att ta upp till behandling. För

fullständighetens skull kommer jag att redogöra för vissa andra därmed samman­

hängande frågor. Flera av de frågor som jag kommer att beröra är f. n. föremål

för utredningsarbete. Till dem kan det alltså finnas skäl att relativt snart åter­

komma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

5.2 Avgränsningen av gymnasieskolan, huvudmannaskapet m. m.

I statsmakternas beslut om införande av gymnasieskolan togs inte någon slutgiltig

ståndpunkt till frågan om den närmare avgränsningen av gymnasieskolan. I

kungörelsen (1970: 290) om gymnasieskolan har Kungl. Maj:t tagit ställning till

vilka skolformer som ersätts av gymnasieskolan. Innebörden av Kungl. Maj:ts

beslut är att gymnasieskolan vid starten kommer att omfatta motsvarigheten till

utbildning som nu förekommer vid kommunala gymnasier och fackskolor, kommu­

nala och landstingskommunala yrkesskolor samt lantbruks-, lanthushålls- och

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

skogsbruksskolor som drivs av landstingskommun den 1 juli 1971. I remissyttrande

över departementspromemorian har tre länsskolnämnder och tre landsting föreslagit

att även sjuksköterskeutbildning skall ingå i gymnasieskolan. En remissinstans anser

i stället att viss vårdyrkesutbildning som nu meddelas i yrkesskolan i fortsättningen

skall meddelas vid sidan av gymnasieskolan. Härom är att säga att ett införande

av sjuksköterskeutbildningen i gymnasieskolan skulle kräva sådana förändringar

av sjuksköterskeskolornas organisation som de,t inte är möjligt att genomföra före

den 1 juli 1971. Ett säkrare underlag för bedömningen av gymnasieskolans om­

fattning kommer f. ö. att föreligga i samband med ställningstagandet till kompe­

tensutredningens och 1968 års utbildningsutrednings arbete. På grund av vad jag

nu anfört finner jag det inte lämpligt att förändra gymnasieskolans omfattning i

jämförelse med vad kungörelsen om gymnasieskolan innehåller därom. Detta inne­

bär att i gymnasieskolan åtminstone till en början inte kommer att ingå exempelvis

statlig skogs- och trädgårdsutbildning, sjöbefälsutbildning, sjuksköterskeutbildning

eller utbildning vid privatskolor och enskilda yrkesskolor.

Vid remissbehandlingen har framhållits vikten av samordning mellan utbild­

ningen av sjuksköterskor och den vårdyrkesutbildning som meddelas i gymnasie­

skolan. En sådan samordning innebär också enligt min mening många fördelar.

Målet bör vara att det blir möjligt att samordna resurserna så att personalen kan

användas inom båda skolformerna.

Statsmakterna har i år tagit ställning till hur huvudmannaskapet för

gymnasieskolans skilda studievägar bör fördelas mellan kommuner och landstings­

kommuner. I departementspromemorian föreslås vissa jämkningar i detta beslut,

i vad avser vårdyrkesutbildningen och vissa utbildningar som kräver stora upp­

tagningsområden eller omfattande investeringar.

Det tidigare i år fattade beslutet innebär i fråga om vårdyrkesutbildningen att

denna skall handhas av huvudmannen för respektive vårdverksamhet samt att

kommun efter överenskommelse med vederbörande landstingskommun får anord­

na det inledande skedet av sjukvårdsutbildningen. Landstingskommunerna är hu­

vudmän för sjukvården och för en del av barna- och ungdomsvården. Även kom­

munerna är huvudmän för sistnämnda vårdform samt dessutom för åldringsvården.

I departementspromemorian uttalas att det inom vårdyrkesutbildningen bör

finnas utrymme för olika lösningar beroende på lokala förhållanden och eventu­

ella överenskommelser mellan kommuner och landstingskommuner. Om man bort­

ser från landstingsfri kommun, vars gymnasieskola givetvis bör få omfatta all gym-

nasieskolutbildning, föreslås i promemorian följande möjligheter att anordna ut­

bildning i gymnasieskolan. Landstingskommun får vara huvudman för utbildning

av personal för sjukvård inbegripet psykiatrisk vård samt för barna- och ungdoms­

vård. Kommun får anordna utbildning av personal för åldringsvård och för barna-

och ungdomsvård. Efter överenskommelse med landstingskommun och om sär­

skilda skäl föreligger får kommun också anordna utbildning av personal för sjuk­

vård. Med hänsyn till utformningen av vårdlinjen innebär förslaget att såväl kom­

60

När beslut om gymnasieskolan fattades år 1968 förutsattes att de olika utbild-

mngsvägarna skulle organiseras enligt gemensamma grundläggande principer. Mot

denna bakgrund finner jag vad i promemorian föreslås om enhetliga reg-

1 e r för skilda slag av huvudmän med gymnasieskola vara välmotiverat. För en

sådan enhetlig reglering talar också det stora intresse som landstingskommunerna

visar för den samhälleliga utbildningsverksamheten. Det sagda bör bl. a. leda till att

skollagens nuvarande bestämmelser om det kommunala skolväsendet komplette­

ras med motsvarande bestämmelser för landstingskommunernas gymnasieskolor.

Bland de bestämmelser som således bör inflyta i skollagen märks reglerna om

ledningen av landstingskommuns gymnasieskola. Denna skola bör, liksom det

kommunala skolväsendet, ledas av en obligatorisk nämnd. Eftersom beteckningen

skolstyrelse bör reserveras för den kommunala sektorn, föreslår jag att den lands­

tingskommunal nämnden benämns utbildningsnämnd.

Flera landsting vill ha möjlighet att under samma nämnd lägga både lands­

tingskommunens gymnasieskola och andra landstingskommunala skolor såsom

sjuksköterskeskola och folkhögskola. Enligt vad jag inhämtat vill några landsting

ytterligare öka nämndens kompetens genom att till denna lägga också kulturfrå­

gor och uppgiften att vara verkställighetsorgan för intern utbildning. Landstingens

möjlighet att själva bestämma den mest ändamålsenliga organisationen bör enligt

min mening i möjligaste mån tillgodoses. En sådan handlingsfrihet kan uppnås

genom att landstinget tillåts besluta att en landstingskommunal nämnd, som har

hand om andra uppgifter, skall kunna vara utbildningsnämnd. En motsvarande

lösning finns i 6 § lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt ut­

vecklingsstörda. Jag förordar att till utbildningsnämnd skall kunna utses både

fakultativ nämnd, exempelvis sådan som är styrelse för annan skola, och obliga­

torisk nämnd.

Ett landstings önskemål att låta ledningen för flera skolformer sortera under en

enda nämnd kan emellertid också tillgodoses genom att utbildningsnämnden till­

låts vara styrelse även för andra skolformer än gymnasieskolan på samma sätt

som redan nu kan ske i fråga om den kommunala skolstyrelsen. Enligt 7 § andra

stycket skollagen får nämligen Kungl. Maj:t på framställning av kommunens full­

mäktige besluta att skolstyrelsen skall vara styrelse även för annan skola än kom­

munens grundskola, gymnasium, fackskola och yrkesskola. I anslutning till denna

bestämmelse har Kungl. Maj:t i brev den 29 november 1968 med vissa bestämmel­

ser angående sjuksköterskeskolor föreskrivit att styrelse för kommunal sjuksköter­

skeskola är skolstyrelsen i kommunen, om kommunens fullmäktige beslutar det. Den

nu behandlade möjligheten att sammanföra ledningen av olika skolformer bör en­

ligt min mening också erbjudas landstingskommunen och dess utbildningsnämnd.

Regeln bör gälla också i det fallet att landstingskommunen beslutat att utbildnings­

nämndens uppgifter skall anförtros annan nämnd än utbildningsnämnden. Det tor­

de vara lämpligt att ge landstingskommun samma generella tillstånd i fråga om

sjuksköterskeskolor, som enligt vad jag nyss sagt lämnats åt primärkommun.

Oavsett vilken nämnd som är styrelse för landstingskommuns gymnasieskola

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

62

tingskommunen, dels av annan landstingskommun. Ersättningen från den egna lands­

tingskommunen skulle avse dels elever som bor i den egna kommunen, dels elever

som bor i en annan inom landstingskommunen belägen kommun. Att skolkommu-

nen skulle utfå ersättning för elever som bor i kommunen kan inte vara rimligt.

Om den landstingskommun inom vars område skolkommunen ligger skulle

utge ersättning för elever som bor i landstingskommunen med undantag för

de elever som bor i skolkommunen, skulle följden bli att invånarna i skol­

kommunen fick dels bekosta utbildningen för elever från kommunen, dels

via skatt till den egna landstingskommunen bidra till kostnaderna för de elever

som bor i annan kommun inom landstingskommunens område. Inte heller detta

kan anses godtagbart. Däremot finns från principiell synpunkt intet att erinra mot

att interkommunal ersättning för elever, som bor inom annan landstingskommun

än den till vilken skolkommunen hör, utges av denna andra landstingskommun.

Motsvarande kan sägas även om skolkommunen inte ingår i landstingskommun.

Eftersom enligt vad jag förut förordat vissa utbildningsvägar i gymnasieskolan kan

ha såväl kommun som landstingskommun som huvudman, skulle dock en särregle­

ring för dessa utbildningsvägar bli tämligen invecklad. Jag vill i sammanhanget

erinra om att f. n. ersättning för kommunal vårdyrkesutbildning alltid utges av

primärkommun. Man skall också hålla i minnet att gränsdragningen mellan olika

slag av huvudmän grundas på lämplighetsöverväganden, varför principiella reso­

nemang om ersättningsskyldighet har en begränsad räckvidd. Mot bakgrund av

vad jag sålunda anfört anser jag övertygande skäl tala för den lösning som före­

slås i promemorian, nämligen att ersättning till kommunal huvudman alltid skall

utges av kommun och ersättning till landstingskommunal huvudman skall utges

av endera landstingskommun eller landstingsfri kommun.

Enligt 47 § skollagen kan länsskolnämnd förordna att kommuner skall bilda

kommunalförbund för förvaltning av skola eller del av skola. I promemorian har

motsvarande bestämmelse för landstingskommun bedömts inte vara erforderlig.

Mot denna ståndpunkt har det inte framförts någon erinran under remissbehand­

lingen. Även jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i promemorian. I

I kommun skall det finnas skolstyrelse. Enligt 8 § skollagen får Kungl. Maj:t

på framställning av kommunens fullmäktige besluta att särskild styrelse

skall finnas för kommunal yrkesskola, kommunal fackskola eller kommunalt

gymnasium. I fråga om sådan styrelse skall gälla de bestämmelser som med­

delas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Be­

stämmelserna om särskild styrelse har sällan utnyttjats. I fråga om den

integrerade kommunala gymnasieskolan torde behovet av och utrymmet för

särskild styrelse för del av skolan vara än mindre. Med hänsyn till sambandet

mellan grundskolan och den kommunala gymnasieskolan bör särskild styrelse för

hela den kommunala gymnasieskolan inte komma i fråga. Med motiveringen att

det inte kan uteslutas att det undantagsvis kan förekomma förhållanden som gör

det påkallat att tillåta kommun att ha särskild förvaltning för viss utbildning i

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 är 1970

63

gymnasieskolan, föreslås dock i promemorian att möjligheten att ha särskild sty­

relse skall finnas för del av kommunal gymnasieskola. Därvid bör inte den om­

ständigheten att likartad utbildning meddelas vid skilda skolenheter utgöra skäl för

särskild styrelse. Förslaget att bibehålla möjligheten till särskild styrelse har såväl

tillstyrkts som avstyrkts vid remissbehandlingen. För egen del finner jag de i pro­

memorian anförda synpunkterna godtagbara. Det bör således finnas möjlighet för

Kungl. Maj:t att tillåta kommun att ha särskild styrelse för del av gymnasieskolan.

Ansvarar skolstyrelsen för undervisning i yrkesbetonade ämnen skall styrelsen

enligt 17 § skollagen utse ett eller flera yrkesråd att biträda styrelsen i frågor

rörande dylik undervisning. Enligt förarbetena till motsvarande bestämmelse i äldre

lagstiftning (se prop. 1956:182 s. 58) bör yrkesråd tillsättas för varje yrke eller yr­

kesgrupp som lyder under skolstyrelsen.

Yrkesrådens uppgift är att hålla kontakt mellan skola och näringsliv. Värdet av

att möjligheterna till kontakt är goda har vitsordats under remissbehandlingen.

Remissinstanserna har inte heller ifrågasatt lämpligheten av att — såsom föreslås

i promemorian — bredda underlaget för yrkesrådens verksamhet. Såsom uttalas

i promemorian kommer alla studievägar i gymnasieskolan att syfta mot framtida

yrkesverksamhet, även om arten och graden av yrkesinriktning kommer att växla.

Däremot finns numera inte behov av yrkesråd för undervisningen i grundskolan.

Enligt min mening bör varje huvudman för gymnasieskolan biträdas av yrkes­

råd. Yrkesrådens biträde bör avse, inte som nu undervisningen i vissa ämnen, utan

den totala utbildningen på varje studieväg med särskild tonvikt på det yrkesut-

bildande inslaget. Det bör stå skolstyrelse resp. utbildningsnämnd fritt att or­

ganisera varje yrkesråd för en större eller mindre del av gymnasieskolans studie­

vägar. Yrkesråden bör innehålla representanter för skolstyrelse (utbildningsnämnd),

skolledare eller lärare samt för företagare (motsvarande) och anställda. Vidare kan

det många gånger vara värdefullt att låta elever ingå i yrkesråd. Det kan tänkas vara

lämpligt att flera huvudmän i större eller mindre utsträckning har samma ledamöter

i sina yrkesråd. Jag vill understryka ett uttalande i promemorian att man bör efter­

sträva att genom ledamöternas särskilda kunskaper nå en bred täckning av sådana

yrken, för vilka den vid gymnasieskolan förekommande utbildningen kan vara

lämplig. I

I promemorian föreslås att undervisningen i gymnasieskolan skall vara av­

giftsfri. Jag delar denna uppfattning.

5.3 Studiekurser, betyg, uppflyttning m. m.

I promemorian föreslås att de nu i gymnasiet förekommande möjligheterna för

elever att läsa frivilliga ämnen (utökad studiekurs) eller att befrias från

undervisningen i obligatoriska ämnen (mindre studiekurs) skall utvidgas

att i gymnasieskolan i princip kunna förekomma på alla studievägar. Detta för­

slag, som inte mött någon erinran vid remissbehandlingen, bör också enligt min

64

mening genomföras. I anledning av en remissanmärkning vill jag framhålla att

möjligheten till mindre studiekurs inte skall kunna utnyttjas så att kravet på god­

tagbart yrkeskunnande inom exempelvis vårdyrkesutbildningen efterges.

I gymnasiet finns f. n. möjlighet för den som följt mindre studiekurs att erhålla

förlängd undervisning. Sådan möjlighet finns däremot inte i yrkesskolan eller fack­

skolan. Uppenbart är att förlängd undervisning bör finnas i gymnasieskolan på de

treåriga linjerna och den fyraåriga linjen. I vilken utsträckning den bör utvidgas

till att förekomma även på andra studievägar bör utredas närmare. Denna utred­

ning bör uppdras åt skolöverstyrelsen. Beslut om förlängd undervisning bör få

meddelas i den ordning som Kungl. Maj:t bestämmer.

I gymnasiet och fackskolan antas ny lärobok eller omarbetad lärobok av

skolstyrelsen. I yrkesskolan antar skolstyrelsen lärobok eller handbok. I fråga om

de allmänna läroämnena i gymnasiet gäller att endast lärobok som är uppförd på

statens läroboksnämnds läroboksförteckning får antas. För övriga ämnen i gym­

nasiet liksom för läroböcker (handböcker) i fackskolan och yrkesskolan finns inte

någon motsvarande bestämmelse. I promemorian konstateras att det ankommer

på läromedelsutredningen att pröva frågan om central granskning av pedagogiska

hjälpmedel. I avvaktan på slutförandet av utredningens arbete föreslås inte nå­

gon förändring i omfattningen av kravet på godkännande av läroboksnämnden.

Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i promemorian.

I promemorian föreslås att i samtliga ämnen i gymnasieskolan, där betyg

skall sättas, en femgradig sifferskala skall tillämpas. I yrkesinriktade ämnen skall

därvid betyget uttrycka i vad mån eleven uppfyller kvantitativa och kvalitativa

krav på godtagbart yrkeskunnande. Skulle eleven i sådana ämnen undan­

tagsvis inte uppfylla nämnda krav, skall betyg i ämnet inte sättas utan i

stället markeras att eleven »deltagit». Ett visst betyg i yrkesinriktade ämnen

bör enligt promemorian uttrycka ungefär samma prestationsnivå hos olika

elever. Betygen 5 och 1 skall användas sparsamt. Fluvuddelen av eleverna bör för­

delas på betygen 4, 3 och 2 med en koncentration kring betyget 3. I promemorian

föreslås att möjlighet bör finnas att besluta att betyg inte skall bestämmas om elev

varit frånvarande under längre tid eller annat särskilt skäl föreligger. Ett exempel

som nämns i promemorian är att elev vid särskild prövning eller annars visar sig

helt sakna kunskap i ämnet.

Promemorians förslag till utnyttjande av den femgradiga betygsskalan har till­

styrkts av bl. a. fyra länsskolnämnder. Några remissinstanser har kritiserat försla­

get och gjort gällande att det innebär att olika bedömningar läggs på, å ena sidan,

yrkesinriktade ämnen och, å den andra, övriga ämnen i vilka betyg skail sättas. För­

slaget att använda beteckningen »deltagit» har avstyrkts av ett flertal remissin­

stanser. Sålunda kan beteckningen enligt skolstyrelsen i Sundsvall tolkas som ett

underbetyg. Flera remissinstanser har också framhållit att uttrycket »deltagit» re­

dan används i ämnen och kurser där betyg inte skall sättas. Att använda uttrycket

»deltagit» på sätt som föreslås i promemorian skulle alltså vara vilseledande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 är 1970

lämpligast för honom. Som sådant särskilt skäl kan räknas bl. a. sjukdom och lång­

varig frånvaro. Elev som har påtagliga studiesvårigheter bör på alla studievägar,

där mindre studiekurs kan förekomma, uppflyttas med sådan studiekurs. Är det

inte sannolikt att eleven är i stånd att tillgodogöra sig undervisning enligt mindre

studiekurs, bör eleven kvarsättas. På studieväg där mindre studiekurs inte före­

kommer bör eleven kvarsättas, om han inte kan antas vara i stånd att tillgodogöra

sig undervisningen i den högre årskursen.

Det bör finnas en möjlighet att skilja elev från vidare studier, om han under två

hela läsår tillhört samma årskurs på en viss studieväg och därefter inte blir upp­

flyttad. Beslut om skiljande av elev från vidare studier bör dock inte få utgöra

hinder för eleven att ånyo söka inträde i gymnasieskolan på studieväg av annat

slag, om det kan antas att han kan tillgodogöra sig utbildningen där.

Liksom i gymnasiet och fackskolan bör elev i gymnasieskolan som tillhör den

högsta årskursen på en studieväg ha vissa möjligheter att få gå om årskursen helt

eller delvis. Denna möjlighet till förnyad genomgång bör kunna finnas, om det

på grund av sjukdom eller andra särskilda skäl är lämpligast för eleven. Härige­

nom bör hänsyn kunna tas till vissa speciella situationer t. ex. fall då sjukdom eller

upprivande hemförhållanden gör att en elev inte kan göra sig själv rättvisa. Be­

stämmelsen bör utnyttjas med stor återhållsamhet. Särskild uppmärksamhet bör

ägnas åt att förhindra att den utnyttjas för en inte avsedd konkurrenskomplette­

ring. Enligt promemorian bör möjligheten till förnyad genomgång — liksom f. n.

i fackskolan — vara beroende av att detta inte får medföra en utvidgning av skol­

organisationen. Förslaget har på denna punkt kritiserats av några remissinstanser.

För egen del instämmer jag i förslaget i promemorian men vill samtidigt erinra om

att en klass genom dispens undantagsvis kan ha något fler elever än normalt.

Den som i avgångsbetyg från årskurs 3 i gymnasieskolan inte uppnått betygs-

medelvärdet 2,3 bör — eftersom ett sådant betygsmedelvärde utgör villkor för till­

träde till universitet och högskolor — alltjämt ha rätt att inom begränsad tid gå

om årskurs 3 helt eller delvis.

I gällande skolstadga finns bestämmelser om att elev som genomgått ekonomisk

och teknisk linje är resp. gymnasieekonom, fackskolekonom, gym-

nasieingenjör och fackskolingenjör. Dessa benämningar är som

anförs i promemorian inte möjliga att bibehålla i gymnasieskolan. Arbetslivets

eventuella behov av korta beteckningar får tillgodoses i annan form än genom

författningsbestämmelser.

Som jag berört tidigare ankommer det i sista hand på skolöverstyrelsen att be­

sluta vilka huvudmän som skall få anordna olika studievägar i gymnasieskolan.

För att trygga den centrala planeringen av utbildningen bör överstyrelsen också

ha inflytande över inrättande av skolenhet för gymnasieskolan. Innan över­

styrelsen fattar beslut i frågor om inrättande av sådan skolenhet, bör den samråda

med dels berörda kommuner och landstingskommuner, dels länsskolnämnd. I så­

dana ärenden liksom i andra ärenden av större betydelse för regional planering

68

lande läroplan för grundskolan uttalas att skolstyrelsen får besluta sådan jämk­

ning i studiegången i årskurs 9 som bedöms vara nödvändig för att skolgången

skall bli meningsfull för en elev. Denna bestämmelse äger tillämpning om i undan­

tagsfall enskild elev inom ramen för undervisningen enligt läroplanen inte kan

erhålla en utbildning som i rimlig grad är anpassad efter hans intressen och an­

lag. Jämkningen får avse utbyte av ämne, specialundervisning och utsträckt prak­

tisk yrkesorientering. I undantagsfall kan eleven enligt 36 § andra stycket skolla­

gen befrias från det sista skolåret. Därvid bör enligt motiven till skollagen (se prop.

1962:136 s. 59) tillses att det på ett betryggande sätt är sörjt för att eleven får an­

nan utbildning eller lämplig sysselsättning.

5.5 Skolledare i gymnasieskolan

Skolledarutredningens förslag har kritiserats starkt av flera remissinstanser.

Detta gäller framför allt utredningens förslag att koncentrera vissa arbetsuppgifter

och beslutsfunktioner till skolkansliet. Skolöverstyrelsen anser sålunda att förstärk­

nings- och rationaliseringseffekten av utredningsförslaget kan ifrågasättas och att

det finns risk för visst dubbelarbete vid skolenhet och skolkansli. Andra instanser

hävdar att organisationsmodellen strider mot de tendenser till decentralisering och

ökat inflytande för anställda och elever som kan iakttagas i andra sammanhang.

Vidare anförs att ett genomförande av förslaget innebär en försvagning av skol­

enheternas ledning.

Enligt min mening bör statliga bestämmelser om skolledarorganisationen för

gymnasieskolan främst avse tjänster som behövs för ledningen av skolenheterna.

Jag är alltså inte beredd att föreslå inrättande av särskilda tjänster vid skolkansli-

erna som s. k. gymnasieskolexpert och s. k. planeringsspecialist. Redan existeran­

de personalresurser vid skolkanslierna bör kunna användas för det planerings- och

utvecklingsarbete för bl. a. gymnasieskolan som kan behöva fullgöras centralt inom

kommunerna. De kontakter mellan skolkansli och skolenheter som enligt utred­

ningens förslag skulle ankomma på särskilda ämneskommittéer bör kunna tas utan

att särskilda organ skapas.

Vid utformningen av skolledarorganisationen bör beaktas att skolenheter med

gymnasieskola i regel kommer att omfatta ett stort antal studievägar. Detta fordrar

att större resurser för skolledning anvisas än som sker i de nuvarande gymnasiala

skolformerna. De ökade resurserna bör användas för sådana skolenheter som in­

nehåller dels treårig eller fyraårig linje, dels tvåårig ekonomisk eller social eller tek­

nisk linje, dels andra studievägar i gymnasieskolan. I kommuner som har flera skol­

enheter med gymnasieskola, bör därvid krävas att sistnämnda studievägar vid skol­

enheten uppgår till lägst 9—18 poäng. Nu angivna skolenheter betecknar jag i fort­

sättningen samordnade skolenheter. För skolenheter som inte är samordnade —

bl. a. alla skolenheter med landstingskommunal gymnasieskola — bör för skolled­

ningen finnas tjänster i huvudsak enligt de bestämmelser som gäller för nuvarande

gymnasiala skolformer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

70—93,5 poäng till 16—20 veckotimmar och vid 94—129,5 poäng till 12—16

veckotimmar.

De arvodesanställda studierektorerna bör åtnjuta nedsättning av den undervis-

ningsskyldighet som ankommer på dem i deras egenskap av lärare. Det bör an­

komma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma storleken av denna nedsättning.

Vid överläggningar med berörda personalorganisationer har man utgått från att

följande bör gälla om nedsättningen. Om skolenhetens poängunderlag för arvo­

destjänster uppgår till 30—36 poäng, nedsätts undervisningsskyldigheten enligt

rektors bestämmande med lägst fyra och högst sex veckotimmar. För varje på­

börjat tvåtal poäng utöver 36 nedsätts undervisningsskyldigheten med ytterligare

en veckotimme. Finns det mer än en arvodesanställd studierektor beslutar rektor

hur den sålunda framräknade nedsättningen skall fördelas mellan studierekto­

rerna. Om arvodesanställd studierektor innehar tjänst som lärare med en högre

undervisningsskyldighet än adjunkt ökas för honom det antal veckotimmar, var­

med nedsättningen skall ske, i proportion till den högre undervisningsskyldigheten.

Vad jag har föreslagit om skolledningen i gymnasieskolan bör tillämpas på skol­

enheter upp till 129,5 poäng. Skolenheter om 130 poäng och därutöver beräknas

bli mycket sällsynta. Ytterligare förstärkningar för sådana skolenheter bör kunna

beslutas i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.

Skolledarutredningen har ingående studerat frågan om vilka uppgifter som kan

åläggas biträdespersonalen vid en skolenhet och har därvid särskilt behandlat de

arbetsuppgifter som ankommer på kanslist. Antalet tjänster för biträdespersonal

vid skolenhet med gymnasieskola är givetvis starkt beroende av olika lokala för­

hållanden. Jag vill stryka under vikten av att kommunerna tillser att varje skolenhet

med gymnasieskola disponerar tillräckliga biträdesresurser. I övrigt hänvisar jag

till vad dåvarande departementschefen anförde angående biträdespersonalen i prop.

1966: 74 angående reformerad organisation av skolledningen i grundskolan m. m.

Vid samordnad skolenhet bör, såsom jag tidigare föreslagit, finnas en lönegrads-

placerad tjänst som rektor och en eller två lönegradsplacerade tjänster som studie­

rektor beroende på skolenhetens storlek. Innehavare av sådana tjänster bör erhålla

ordinarie anställning med förordnande på sex år eller, om särskilda skäl föreligger,

för kortare tid. För tjänsterna bör gälla samma allmänna förordnandeperiod som

för andra skolledartjänster under skolstyrelsen. Innehavare av arvodestjänst som

studierektor bör förordnas tills vidare för högst tre år.

Skolledartjänster bör inrättas i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer. Utredning­

ens förslag att skolstyrelse skall tillsätta skolledartjänster har mötts av kritik.

Remissopinionen är splittrad. Rektor stjänster vid skolenhet med gymnasium eller

fristående fackskola tillsätts f. n. av Kungl. Maj:t under det att rektorstjänster vid

yrkesskola tillsätts av skolöverstyrelsen. I annat sammanhang avser jag att föreslå

Kungl. Maj:t att tjänst som rektor eller lönegradsplacerad studierektor vid skolen­

het med gymnasieskola skall tillsättas av skolöverstyrelsen och att arvodestjänst

som studierektor skall tillsättas av skolstyrelsen. Jag avser att senare föreslå Kungl.

Maj:t att inte ändra nuvarande bestämmelser om tillsättning av tjänst som skol­

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

72

Kungl. Maj:t hemställt om avskaffande av fackrepresentationen i skolstyrelsen.

Genom kungörelse den 2 oktober 1970 har Kungl. Maj:t med verkan från den

1 januari 1971 upphävt de med stöd av bemyndigandet meddelade bestämmelserna.

Det i 16 § andra stycket lämnade bemyndigandet är således numera obehövligt.

Stycket bör därför upphävas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 är 1970

5.8 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag

till

1) lag om ändring i skollagen (1962:319),

2) lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402).

5.9 Förslaget till lag om ändring i skollagen (1962:319)

Gymnasieskolans införande kräver tämligen stora ändringar i skollagen. Jag har

dock inte bedömt det vara nödvändigt att i detta sammanhang föreslå en helt ny

lag. Som jag tidigare utvecklat bör skollagen i fortsättningen behandla också lands­

tingskommuns gymnasieskola. Till följd härav måste i lagen införas bl. a. ett helt

avsnitt om landstingskommuns utbildningsnämnd. Skollagen är visserligen uppde­

lad i kapitel men paragrafnumreringen är genomgående. Det är därför inte möjligt

att införa ett nytt kapitel i skollagen. Utbildningsnämnden bör emellertid behand­

las omedelbart efter det nuvarande tredje kapitlet. För att få utrymme för detta

föreslår jag att nuvarande 2 kap. om skolstyrelsen och 3 kap. om skolchefen skall

sammanföras till ett kapitel och att ett nytt tredje kapitel skall handla om lands­

tingskommunens utbildningsnämnd. Jag har vidare bedömt det nödvändigt att in­

föra två nya paragrafer efter 47 §.

I sammanhanget har också vissa andra ändringar gjorts i skollagen. I 2 § b)

talas om de kommunala skolformerna, yrkesskola, fackskola och gymnasium. I

fortsättningen av lagen används på olika ställen (6—8, 29, 40, 45 och 49 §§) ut­

trycket skola som sägs i 2 § b). Detta uttryck har ersatts av benämningen gymna­

sieskolan.

I skollagen behandlas undervisningen av barn och ungdom. Länsskolnämnderna

i Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län ifrågasätter om såsom beteck­

ning på eleverna i gymnasieskolan uttrycket »ungdom» är lämpligt med hänsyn till

att äldre elever kan få utbildning inom gymnasieskolan. Det är dock enligt min

mening inte möjligt att inom den nuvarande lagens ram reglera den rätt till utbild­

ning i gymnasieskolan som kan tillkomma vuxna som en följd av att gymnasie­

skolan även innehåller studievägar som kräver genomgång av annan utbildning

i gymnasieskolan. Emellertid föreslår jag att terminologin ändras på en punkt. En­

ligt skollagen undervisas barn och ungdom i de gymnasiala skolformerna. Efter­

som eleverna i gymnasieskolan regelmässigt är minst 16 år, är det inte lämpligt

att åsätta dem beteckningen barn.

20 b—20 e §§

Paragraferna har utformats i nära anslutning till vad 8 och 9 §§, 10 § andra

stycket och 11 § innehåller om skolstyrelsen.

20 f §

Paragrafen innehåller regler om utbildningsnämnden som motsvarar vad i 13—

15 och 17 §§ sägs om skolstyrelsen. För den händelse landstingskommunen beslu­

tat att den obligatoriska utbildningsnämndens uppgifter skall handläggas av annan

nämnd äger bestämmelserna inte tillämpning. Ett uttryckligt förbehåll härom har

införts i paragrafen. Innebörden av förbehållet är således bl. a. att utbildnings­

nämnd i sådan landstingskommun, som överfört uppgifterna på annan nämnd,

inte behöver biträdas av yrkesråd. Det är dock självklart att motsvarande kontakt

med näringslivet ändå bör förekomma.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 dr 1970

20 g §

Paragrafen motsvarar vad 20 § innehåller om kommuns skolledare. Som jag ut­

vecklat under 5.2 anser jag dock inte att skollagen skall innehålla någon bestäm­

melse om skolchef i landstingskommun.

29 §

Paragrafen som innehåller bestämmelser om rätt till utbildning i gymnasiala skol­

former har utvidgats till att gälla såväl kommunal som landstingskommunal gym­

nasieskola. Förslaget att upphäva den möjlighet paragrafens slutbestämmelse ger

att ta ut avgift för undervisningen har jag behandlat under 5.2.

40 och 45 §§

I paragraferna har uttryckligen angetts att de endast avser kommunala skolor.

I övrigt har gjorts ändringar av formell karaktär.

46 §

Paragrafen innehåller i gällande lydelse i 1 mom. bestämmelser om interkom-

munal ersättning. Av 2 mom. följer att, om kommunerna inte kommer överens

om annat, sådan ersättning skall fastställas av länsskolnämnden enligt av Kungl.

Maj:t utfärdade anvisningar. Däremot innehåller 46 § inte någon motsvarighet till

vad i 41 § föreskrivs för det fall att flera län berörs av fråga om fastställande av

elevområde och berörda länsskolnämnder inte kan enas. Enligt promemorian före­

ligger behov av en motsvarande regel i fråga om interkommunal ersättning. Det

kommer nämligen inte att bli ovanligt att elevområden för i vart fall delar av gym­

nasieskolan omfattar mer än ett län. Behovet av en sådan bestämmelse är enligt

promemorian särskilt stort för de fall då landstingskommun kräver ersättning av

annan landstingskommun. I sådant fall framstår det nämligen som mindre lämp­

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

6. Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl Maj:t

dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1) lag om ändring i skollagen (1962:319),

2) lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402),

dels föreslår riksdagen att

3) godkänna vad jag i övrigt förordat om gymnasieskolan,

4) godkänna vad jag förordat om fullgörande av skolplikt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlå­

tas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ut­

visar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

{Nuvarande lydelse)

{Föreslagen lydelse)

3 §.J

I varje-------------------------------------------------------- en skolchef.

Då skolväsendet-------------------------------------------- skall finnas.

För specialskolan----------------------------------------------Konungen meddelar.

Beträffande styrelse för landstings­

kommuns gymnasieskola gälla de be­

stämmelser som Konungen meddelar.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

Med skola avses i denna lag skola,

som sägs i 2 § a) eller b) eller i 2 a §,

om ej annat är särskilt angivet.

Vad i---------------------------------------

Om undervisning-----------------------

§.1

2

Med skola avses i denna lag grund­

skola, specialskola eller gymnasieskola,

om ej annat är särskilt angivet.

---------- barnet står.

psykiskt utvecklingsstörda.

Skolstyrelsen är

Finnes i kommunen skola, som sägs

i 2 § b), skall skolstyrelsen vara styrel­

se även för den skolan och därtill hö­

rande verksamhet.

På framställning av kommunens full­

mäktige må Konungen besluta, att

skolstyrelsen skall vara styrelse även

för annan skola än som avses i första

och andra styckena.

På framställning av kommunens

fullmäktige må Konungen besluta, att

för skola, som sägs i 2 § b), skall fin­

nas särskild styrelse.

Beträffande sådan-----------------------

7 §.

grundskolan och därtill hörande verksamhet.

Har kommunen anordnat gymnasie­

skola skall skolstyrelsen vara styrelse

även för den skolan och därtill höran­

de verksamhet.

På framställning av kommunfull­

mäktige må Konungen besluta, att

skolstyrelsen skall vara styrelse även

för annan skola än som avses i första

och andra styckena.

8 §.

På framställning av kommunfull­

mäktige må Konungen besluta, att sär­

skild styrelse skall finnas för del av

kommunens gymnasieskola.

---------------------- Konungen förordnar.

Skolstyrelsen äger att från kommu­

nens styrelse och övriga nämnder samt

dess beredningar och befattningshavare

11

§.

Skolstyrelsen äger att från kommun­

styrelsen och kommunens övriga

nämnder samt dess beredningar och

1 Senaste lydelse 1965:247.

2 Senaste lydelse 1967:941.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

45 §.

I skola, som sägs i 2 § b), mottagas

bland de inträdessökande, vilka fylla

inträdesfordringarna, i första hand de

som tillhöra skolans elevområde samt

de för vilka skolan eljest av särskilda

skäl är den lämpligaste.

I kommuns gymnasieskola motta­

gas bland de inträdessökande, vilka

fylla inträdesfordringarna, i första

hand de som tillhöra skolans elevom­

råde samt de för vilka skolan eljest av

särskilda skäl är den lämpligaste.

I andra

honom där.

46 §.

3 mom. Berör ersättning enligt 1

mom. kommuner i flera län och kunna

länsskolnämnderna icke enas, skall

ärendet hänskjutas till Konungen eller

den myndighet Konungen förordnar.

Bestämmelserna i 40—42 §§, 43 §

första och tredje styckena samt 45 och

46 §§ äga motsvarande tillämpning

på gymnasieskola, som anordnats av

landstingskommun. Bestämmelse om

kommun skall därvid avse landstings­

kommun.

Elevområde för gymnasieskola, som

anordnats av landstingskommun, må,

jämte landstingskommunen, omfatta

en eller flera kommuner, som ej ingå

i landstingskommun, eller delar därav.

Har landstingskommun för under­

visning i sin gymnasieskola mottagit

elev, som är kyrkobokförd i kommun,

som ej ingår i landstingskommun, skall

kommunen utgiva ersättning för kost­

naderna för undervisningen. 46 § 2

och 3 mom. äga därvid motsvarande

tillämpning.

47 a §.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 159 är 1970

INNEHÅLL

Propositionen................................................................................................................ 1

Propositionen huvudsakliga innehåll............................................................................. 1

Lagförslag

Förslag till lag om ändring i skollagen (1962:319)...............................................3

Förslag till lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402) .... 12

Utdrag ur statsrådsprotokollet den 23 oktober 1970 ........................................... 14

1. Inledning...............................................................................................................14

2. Propositionens bakgrund................................................................................ 16

2.1 1968 års beslut om riktlinjer för det frivilliga skolväsendet ... 16

2.2 1970 års beslut om huvudmannaskapet för gymnasieskolan ... 20

2.3 Läroplansbesluten..................................................................................... 21

3. Utredningsförslagen m. m. . . .................................................................. 22

3.1 Departementspromemorian...................................................................22

3.1.1 Avgränsningen................................................................................ 22

3.1.2 Huvudmannaskapet för gymnasieskolan m. m.......................... 23

3.1.3 Ändringar i skollagen i fråga om särskild styrelse, yrkesråd

och avgifter m. m..............................................................................27

3.1.4 Ändring i studiehjälpsreglementet.............................................28

3.1.5 Utökad studiekurs........................................................................... 29

3.1.6 Mindre studiekurs — förlängd undervisning..............................29

3.1.7 Läroboksgranskning...................................................................... 30

3.1.8 Betyg............................................................................................... 30

3.1.9 Uppflyttning samt förnyad genomgång av årskurs . . . . 31

3.1.10 Benämningarna gymnasieekonom, gymnasieingenjör, fack-

skolekonom och fackskolingenjör..............................................32

3.1.11 Beslut om skolenhet...................................................................... 32

3.1.12 Skolväsendets omfattning — poängsystemet ...... 33

3.1.13 Antal elever på heltidsanställd skolsköterska................................34

3.1.14 Skolpliktens fullgörande i yrkesskola eller företag .... 34

3.2 Skolledarutredningens betänkande............................................................ 35

3.2.1 Organisation..................................................................................... 35

3.2.2 Dimensionering............................................................................36

3.2.3 Inrättande och tillsättning av tjänst m. m....................................... 38

3.3 OJST:s skrivelse.......................................................................................... 38

3.4 Riksdagsskrivelsen 1969:376 .................................................................. 40

4. Remissyttrandena........................................................................................... 40

4.1 Departementspromemorian . ............................................................... 40

4.1.1 Avgränsningen................................................................................ 40

4.1.2 Huvudmannaskapet för gymnasieskolan m. m................................. 41

Kung!. Maj:ts proposition nr 159 år 1970

83

4.1.3 Ändringar i skollagen i fråga om särskild styrelse, yrkesråd

och avgifter m. in..............................................................................44

4.1.4 Ändring i studiehjälpsreglementet..................................................46

4.1.5 Utökad studiekurs...........................................................................46

4.1.6 Mindre studiekurs — förlängd undervisning..............................46

4.1.7 Läroboksgranskning......................................................................47

4.1.8 Betyg...............................................................................................47

4.1.9 Uppflyttning samt förnyad genomgång av årskurs .... 48

4.1.10 Benämningarna gymnasieekonom, gymnasieingenjör, fack-

skolekonom och fackskolingenjör.............................................49

4.1.11 Beslut om skolenhet......................................................................49

4.1.12 Skolväsendets omfattning — poängsystemet..............................50

4.1.13 Antal elever på heltidsanställd skolsköterska............................. 51

4.1.14 Skolpliktens fullgörande i yrkesskola eller företag .... 51

4.2 Skolledarutredningens betänkande............................................................52

4.2.1 Organisation..................................................................................... 52

4.2.2 Dimensionering................................................................................54

4.2.3 Inrättande och tillsättning av tjänst m. m.....................................55

4.3 OJST:s skrivelse.......................................................................................... 55

5. Departementschefen.......................................................................................... 57

5.1 Inledning.................................................................................................... 57

5.2 Avgränsningen av gymnasieskolan, huvudmannaskapet m. m. . . . 57

5.3 Studiekurser, betyg, uppflyttning m. m......................................................63

5.4 Skolväsendets omfattning m. m................................................................. 67

5.5 Skolledare i gymnasieskolan......................................................................68

5.6 Tidslängden för skogsbrukslinjen............................................................71

5.7 Fackrepresentation i skolstyrelsen............................................................71

5.8 Upprättade lagförslag................................................................................72

5.9 Förslaget till lag om ändring i skollagen (1962:319)......................... 72

5.10 Förslaget till lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402) . 75

6. Hemställan......................................................................................................... 76

Bilaga:

Departementspromemorians lagförslag............................................................ 77