Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny skollag. Den är resultatet av en huvudsakli- gen författningsteknisk och språklig översyn av den nuvarande skollagen (l962:3|9). Översynen har också omfattat enstaka sakfrågor som har aktualiserats genom utredningsförslag eller på annat sätt. ” Till skillnad från den nuvarande skollagen innehåller förslaget till ny skollag bestämmelser om särskolan, som f. n. regleras i lagen (l967z940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Detta överens- stämmer med vad som aviserades i propositionen (1984/85: 176) med för- slag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

[ nämnda proposition redovisades ett utredningsförslag om ändringar i fråga om bl.a. skolpliktstiden för dem som går i särskolan. Den nya skollagen, som bygger på utredningsförslaget. innebär att skolplikten för eleverna i särskolan upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då de fyller 17 år. De har emellertid alltid rätt att fortsätta i särskolan under de fyra närmast följande läsåren.

I övrigt föreslås bl. a. följande ändringar genom den nya skollagen. [nnan en kommun i sin grundskola tar emot en elev som inte tillhör Skolans elevområde, skall kommunen bereda elevens hemkommun tillfälle att yttra sig. Motsvarande skall gälla för gymnasieskolan. om även hem- kommunen anordnar den aktuella studievägen. Om hemkommunen av— styrker, skall den andra kommunen, om den fortfarande anser att eleven skall tas emot. överlämna ärendet till länsskolnämnden för avgörande. Rätten till interkommunal ersättning från hemkommunen görs beroende av att den andra kommunen har iakttagit sina nu nämnda skyldigheter.

Vissa förenklingar görs i bestämmelserna om undersökningstillfällcn m.m. inom skolhälsovården. Elever i gymnasieskolan skall inte längre vara skyldiga att genomgå hälsokontroller.

& ww &

• Sida 2
•  Original

Prop. 1985/86: 10 Möjligheten att hämta skolpliktiga barn till skolan med biträde av polis- myndighet avskaffas. Däremot behälls möjligheten för länsskolnämnden att vid vite förelägga barnets vårdnadshavare att se till att barnet fullgör sin skolplikt. Frågan om utdömande av förelagt vite skall i fortsättningen prövas av länsrätten på ansökan av länsskolnämnden.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1986. Ikraftträdande- och övergängsbestämmelser föresläs bli samlade i en särskild promulgationsv lag.

Propositionen innehåller även vissa förslag i frågor som inte regleras i den nya skollagen.

Ändringar föreslås beträtfande länsskolnämndernas sammansättning. Liksom nu skall landstinget välja fem av ledamöterna och suppleanter för dem i länsskolnämnden. Sammansättningen i övrigt regleras inte i den nya skollagen. Utöver de ledamöter som landstinget väljer skall länsskolnämn- den ha sex ledamöter. Av dessa skall fyra representera arbetsmarknaden och '— liksom suppleanter för dem — utses av regeringen efter förslag från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Övriga tvä ledamöter och suppleanter för dem skall utses av länsstyrelsen. De förutsätts represente- ra dels utbildningsverksamheten i länet. dels den allmänna samhällsplane- ringen där. Ordförande skall alltjämt utses av regeringen bland nämndens ledamöter. Regeringen och länsstyrelsen skall utse ledamöter och supp- leanter enligt de nya reglerna för tid fr.o.m. den 1 januari 1986. Detta föranleder ändring i den nuvarande skollagen.

Den nuvarande försöksverksamheten med s. k. regionala planeringsräd föreslås upphöra vid utgången av juni 1986. Planeringssamverkan mellan skola och arbetsliv utformas i fortsättningen på det sätt som länsskolnämn- den ftnner lämpligt.

l linje med riksdagsbeslut våren 1985 om förändringar beträffande de kommunala skolcheferna föreslås i propositionen att inte heller särskol- cheferna längrc skall ha statligt reglerade anställningar och att statsbidra- gen till kostnader för särskolchefer skall upphöra. Förändringarna beträf- fande särskolchefer föreslås gälla fr.o.m. den 1 juli 1986.

Av propositionens fyra lagförslag (s. 3—24) har nr 2—4 föregåtts av granskning av lagrådet. '

Propositionen innehåller tre huvuddelar. nämligen

1. det S. k. remissprotokollet, som utmynnar i beslut om inhäm- tande av yttrande från lagrådet men som också innehåller förslag som inte omfattas av remissen till lagrådet (s. 25— 139). samt bilagor till remissprotokollet med bl.a. lagrådsremissens lagförslag ts.

140—160),

2. lagrådets yttrande (5. 161—163).

3. det s.k. slutprotokollet. i vilket föredraganden bl.a. redovisar sina ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 164— 167) och till vilket propositionens lagförslag (s. 3—24) hänför sig.

Propositionens lagförslag skiljer sig från lagrådsremissens dels i en sakfråga, dels genom några små tekniska ändringar. Sakfrågan rör utdömande av förelagt vite.

• Sida 3
•  Original

Propositionens lagförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1962: 319")

Härigcnom föreskrivs att 22 & skollagen (l962:3191' skall ha följande

lydelse.

,'N'ururondt' lydelse

22 &"

Lt'insskolm'imndt'n utgörs or nio lt'donn'itcr. som utses _lör tre år. rilknulji'ån ut'/! med tll'll ljunuori dt't'l ('flt't' (lt't. då Val i helt! I'ikt'! till landsting (N'/l kommun/itllmöklige har ägt rum. Ar lt'dllnlÖlt'l'lltl skull trå utses av regeringen. rorur vn blond jörvtriitlurt' _lör (ll'l7t'l.f,L'll'tll'(' (It'll en bland företrädare för (tr- lmtstdt'ort' inom länet. som! en or skolörcr.styrclsm och en ut' löns- st_rrclst'n. Fun lcdmnr'itvr sko/l I'll/- jos ur landstinget. I Gotlands län skulljl'm lyda/nöter utses av kom- mnnlitllmäktiw i Gotlands kont- mun. Omfattar annat län kommun. som ((i tillhör lundstingskommun. skull ll't' ledamöter utses or louds- tingt't och två lt'drunött'r ttt' kont- nmn/itllmiiktigt'.

För t'or ()("ll en av de lt'domött'r som utses or I'l'_t.!('l'lll_l_'l'll. skolt'it't'r- st_rrt'lst'n och liinsstrt't'ls('n skall en suppleant utses. För de leda/nöter som väljs (n' landstinget eller kom- mun/itll!"(ik/ige skull likn lnåttgo suppleanter räl/'tis. .S'uppleuntt'rno skall utses för sont/nu tid som lt'du- möter/to.

Lcrlutrtötc'rno or'h .Vilpplt'lllllt'l'lld skall vara bosatta inom länet. ()tn villkor i övrigt giiller rod regering- t'n_li'ireskriwr.

Ft'n't'.rlo_t:t'n [_rdt'lst'

__

Lurnlstingz't sko/l rill/"ufo"! (n' It'- domött'rno i llinsskolniintndt'n. [ Gotlands län skull _l'mn lt'tllllllöll'l' utses or krnnmun/itllmäktigt' i Got- lands kommun. I Göteborgs (It'll Bolins lön stunt i Malmöhus län skull ll't' lt'domött'r utses or lunds- tingt't och trä lt'domött'r ur kont- mun/ull/niiktigt' i Göteborgs re- .rpt'ktirt' Malmö kommun. För de ledamöter som rill/'s av landstinget eller kommlut/ullntt'iktigt' skull lika många suppleanter räl/us.

Lvl/(llllÖlt'l' och suppleanter som väljs ('n/igt _lörsto strt'kt't skull utses,/ör tre år räkna/från och med den ljontmri året efter det när oll- rm'inna val till landsting och kom- muntidlmäktigv har ägt rum. De skall vara bosatta inom länet. ()rn villkor i övrigt gäller vad regering- cn _li'it't'skrit't'r.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

' Lagen omtryckt 1970: 1026. 3 Senaste lydelse 1981:1113.

Pro/msitiont'ns lttg/i'irslog

• Sida 4
•  Original

Propositionens lagförslag

2. Förslag till SkoHag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna föreskrifter Inledande _löreskrifter

1 & Genom grundskolan. gymnasieskolan och andra motsvarande skol- former anordnar samhället utbildning för barn och ungdomar. Utbildningens allmänna mål är att ge eleverna kunskaper. utveckla deras färdigheter och i samarbete med hemmen främja deras utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmed- lemmar.

2 Denna lag innehåller föreskrifter om barns och ungdomars rätt till utbildning och deras skolplikt. grundskolan och gymnasieskolan. vissa motsvarigheter till grundskolan och gymnasieskolan. skolhälsovård. '

'.»! (XJ—17:

:>

Skolformer och deras huvudmän

3 & Kommunerna är huvudmän för grundskolan. Kommuner och landstingskommuner är huvudmän för gymnasieskolan.

4 5 För barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasie— skolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda finns särskolan. Lands- tingskommuner och i vissa fall kommuner är huvudmän för särskolan.

5 & För barn som på grund av synskada. dövhet. hörselskada eller tal- skada inte kan gå i grundskolan eller motsvarande del av särskolan finns specialskolan. Staten är huvudman för specialskolan.

6 & Som alternativ till grundskolan finns sameskolan för vilken staten är huvudman.

Termer m. m.

7 & l denna lag avses med

det offentliga skolväsendet grundskolan. gymnasieskolan. särskolan. specialskolan och sameskolan.

fristående skola en skola för vilken en fysisk eller enskildjuridisk person är huvudman.

8 5 Det som i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även dem som har fått ett betydande och bestående bcgävningshandikapp på grund av hjärnskada. föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. samt perso- ner med barndomspsykos.

I lagen (1985: 568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. (omsorgslagen) finns bestämmelser om vissa andra särskilda insatser än utbildning.

• Sida 5
•  Original

9 & För den som är bosatt i riket avses'i lagen med hemkommun den kommun i vilken han är kyrkobokförd. Är han inte kyrkobokförd i riket avses med hemkommun den kommun i vilken han vistas stadigvarande eller. om han saknar stadigvarande vistelseort. den kommun i vilken han för tillfället uppehåller sig.

Med hi'm/ands—tingskommun avses den landstingskommun till vilken hemkommunen hör.

2 kap. Det offentliga skolväsendets allmänna organisation Riks- oeh lättsmyndigheter

1 & Skolöverstyrelsen skall ha tillsyn över det offentliga skolväsendet.

2 & lnom varje län skall en länsskolnämnd under skolöverstyrelsen ha tillsyn över det offentliga skolväsendet.

3 (& Landstinget skall välja fem av ledamöterna i länsskolnämnden. [ Gotlands län skall fem ledamöter väljas av kommunfullmäktigc i Gotlands kommun. 1 Göteborgs och Bohus län samt i Malmöhus län skall tre leda— möter väljas av landstinget och två ledamöter av kommunfullmäktigc i Göteborgs respektive Malmö kommun. För de ledamöter som väljs av landstinget eller kommunfullmäktigc skall lika många suppleanter väljas.

Ledamöter och suppleanter som väljs enligt första stycket skall utses för tre är räknat från och med den 1 januari året efter det när allmänna val till landsting och kommunfullmäktigc har ägt rum. De skall vara bosatta inom länet. ()m villkor i övrigt gäller vad regeringen föreskriver.

Lokala styrelse/'

4 & I varje kommun skall det finnas en skolstyrelsc.

Skolstyrelsen skall vara lokal styrelse för kommunens grundskola. Om kommunen anordnar gymnasieskola. skall skolstyrelscn vara lokal styrelse även för gymnasieskolan.

5 & I varje landstingskommun. som anordnar gymnasieskola, skall en utbildningsnämnd vara lokal styrelse för gymnasieskolan.

Landstinget skall antingen tillsätta en särskild utbildningsnämnd eller ge en annan nämnd i uppdrag att vara utbildningsnämnd.

6 & Skolstyrelsen och utbildningsnämndcn skall ha hand om förvaltning och verkställighet inom sina verksamhetsomräden enligt denna lag. Detta gäller dock inte i den mån någon annan skall svara för uppgifterna enligt lag. enligt föreskrift som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer eller enligt beslut som avses i 3 kap. 14 & kommu- nallagen (1977: 179).

7 5 För skolstyrelsc och särskild utbildningsnämnd gäller i tillämpliga delar 3 kap. 2 .fi. 3 & första stycket. 4 &. 5 & fögsta och tredje Åtyckena. 6— 8 så. 9 5 första stycket samt 10— 12 5.5 kommunallagen (1977: 179).

För Stockholms kommun gäller dock inte 3 kap. 5 5 första stycket eller 6 & kommunallagen.

Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen (1971:290) skall 4 och 5 5.5 i den lagen tillämpas i samtliga ärenden hos skolstyrelsc och särskild utbild- ningsnämnd.

Pro/msitionens lttg/i'irslat:

• Sida 6
•  Original

Propositionens lagförslag

8 & Bestämmelser om lokala styrelser för särskolan och specialskolan finns i 6 och 7 kap.

9 5 En sameskolstyrelse skall vara lokal styrelse för sameskolan.

Utbildningens uppläggning

10 & Utbildningen i grundskolan och dess motsvarigheter inom det of- fentliga skolväsendet skall bedrivas under perioder som kallas läsår och som delas upp på en hösttermin och en vårtermin. Lärokursen skall delas upp i årskurser. En elev skall normalt kunna gå igenom en årskurs under ett läsår.

Detsamma gäller för gymnasieskolan och motsvarande del av särskolan. om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3 kap. Skolplikt och rätt till utbildning Skolplikt oeh motsvarande rätt till utbildning

1 ,8 Barn som är bosatta i riket har skolplikt enligt föreskrifterna i detta kapitel. Skolplikt gäller dock inte i fråga om barn. som varaktigt vistas utom riket eller vars förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet skall gå i skola.

Skolplikten motsvaras av en rätt att få utbildning inom det offentliga skolväsendet.

2 & Barn i allmänhet har vanlig skolplikt. Den skall fullgöras i grundsko- lan. om inte annat följer av 8— 10 kap.

3 & Särskild skolplikt har barn som inte kan gå i grundskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda. synskadade. döva. hörselskadade eller tal- skadade. Sådan skolplikt skall fullgöras i särskolan eller speciaISKOIan. om inte annat följer av 9 eller 10 kap.

De psykiskt utvecklingsstörda skall tas emot i särskolan och övriga i specialskolan. Psykiskt utvecklingsstörda. som på grund av synskada. dövhet. hörselskada eller talskada inte kan gå i särskolan. skall dock tas emot i specialskolan.

4 & Den lokala styrelsen för särskolan skall på framställning av barnets vårdnadshavare eller skolstyrelsen i barnets hemkommun pröva om barnet skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid.

Den lokala styrelsen för specialskolan skall på framställning av barnets vårdnadshavare. skolstyrelsen i barnets hemkommun eller den lokala sty- relsen för särskolan pröva om barnet skall tas emot i Specialskolan under sin skolpliktstid.

Om ett barn. som har tagits emot i särskolan. bedöms kunna gå över till grundskolan, skall den lokala styrelsen för särskolan besluta att barnet inte längre skall'vara elev i den skolan. Motsvarande gäller för den lokala styrelsen för specialskolan. om ett barn. som har tagits emot i den skolan. bedöms kunna gå över till grundskolan eller särskolan.

5 & Beslut av den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan i ärende enligt 4.5 får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrclsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär. Besluten får överklagas endast av barnets vårdnadshavare.

• Sida 7
•  Original

Skolpliktens inträde och skolstarten

6 & Skolplikten inträder höstterminen det kalenderår då barnet fyller sju år.

7 & Om ett skolpliktigt barn inte är moget för skolgång. får skolstyrelsen i barnets hemkommun efter medgivande av barnets vårdnadshavare besluta att barnet skall börja skolgången först höstterminen det kalenderår då barnet fyller åtta år.

Om barnet har sådant handikapp som enligt 3 & kan vara grund för särskild skolplikt, skall skolstyrelsen i ärendet inhämta yttrande från den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan.

Om skolstarten skjuts upp. skall barnet gå i förskola. Föreskrifter om förskola finns i socialtjänstlagen (1980: 620). Skyldigheten att gå i förskola omfattar högst 525 timmar.

8 & På begäran av ett barns vårdnadshavare får skolstyrelsen i barnets hemkommun tillåta att barnet redan höstterminen det kalenderår då barnet fyller sex år börjar i grundskolan eller i en motsvarande skola för barn med vanlig skolplikt. Tillstånd får lämnas endast om barnet är moget för skol- gång.

Under samma förutsättningar får den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan tillåta att ett barn börjar skolgång där eller i en motsvarande skola ett år tidigare än normalt.

. 9 få Beslut av den lokala styrelsen i ärende enligt 7 eller 8 .5 får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får inte överklagas.

Skolpliktcns upp/tärande

10 & Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 16 år eller. om barnet har särskild skolplikt. 17 år.

Om barnet dessförinnan tillfredsställande slutför högsta årskursen i grundskolan eller motsvarande i någon annan skola där barnet får fullgöra sin skolplikt. upphör därmed denna. Skolplikten upphör också. om barnet vid särskild prövning visar att det har motsvarande kunskaper. Sådan prövning anordnas av skolstyrelsen eller. för barn med särskild skolplikt. av den lokala styrelsen-för särskolan eller specialskolan.

Beslut av den lokala styrelsen i ärende om skolpliktens upphörande får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens be- slut får inte överklagas.

Deltagandet i utbildning för skolpliktiga

II 5 Varje barn som fullgör skolplikt inom det offentliga skolväsendet eller på något annat sätt skall delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen. om barnet inte är sjukt eller har annat giltigt skäl att utebli.

En skolpliktig elev får beviljas kortare ledighet för enskilda angelägenhe- ter. Disciplinär åtgärd mot en skolpliktig elev fär avse elevens närvaro i skolan. dock endast i ringa omfattning.

ingen är på grund av skolplikt. som fullgörs inom det offentliga skolvä- sendet. skyldig att gå i skolan merän l9O dagar per läsår eller att någon dag delta mer än åtta timmar eller. i de två lägsta årskurserna. sex timmar.

Propositionens lagförslag

• Sida 8
•  Original

Propositionens lagförslag

12 5 På begäran av en skolpliktig elevs vårdn idshavare skall eleven befrias från skyldighet att delta i annars obligatoriska inslag i verksamhe- ten. om det med hänsyn till särskilda omständigheter inte är rimligt att kräva att eleven deltar.

Befrielse skall alltid medges från undervisning i religionskunskap. om eleven tillhör ett trossamfund. som har regeringens tillstånd att i skolans ställe ombesörja sådan undervisning. och eleven visar att han deltar i denna.

Om elevens vårdnadshavare kräver det. skall begäran om befrielse prö- vas av den lokala styrelsen för skolan eller. för elever utanför det offentliga skolväsendet. av länsskolnämnden. Avslås begäran vid sådan prövning. får beslutet överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöversty- relsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.

Tillsynen Örer att skolplikten fullgörs

l3 & Skolstyrelsen skall se till att skolpliktiga eleveri kommunens grund— skola fullgör sin skolgång. Skolstyrelsen skall också se till att skolpliktiga barn. som är kyrkobokförda i kommunen men inte går i dess grundskola. på något annat sätt får föreskriven utbildning.

Den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan skall se till att skolpliktiga elever i skolenheter under dess ledning fullgör sin skolgång.

14 5 Om en skolpliktig elev i en skola utanför det offentliga skolväsendet är frånvarande i stor utsträckning utan giltig orsak. skall huvudmannen för skolan anmäla förhållandet till skolstyrelsen i barnets hemkommun. Skol- styrelsen skall pröva om barnet skall åläggas skolgång i grundskolan eller. om skäl föreligger. överlämna anmälan till den lokala styrelsen för särsko- lan eller specialskolan. som skall pröva om barnet skall åläggas skolgång där.

Beslut om att ålägga barnet skolgång får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

15 & Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn skall se till att barnet fullgör sin skolplikt.

16 & Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för att så skall ske. får länsskolnämnden vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter. Motsvaran- de gäller om vårdnadshavare för ett skolpliktigt barn. vars skolgång upp- skjutits. inte ser till att barnet går i förskola. när skyldighet till detta föreligger. Ett föreläggande gäller omedelbart. även om beslutet överkla- gas.

Vitet får inte förvandlas till fängelse. Beslut av länsskolnämnden i ärenden enligt denna paragraf får överkla- gas hos kammarrätten genom besvär.

Fortsatt utbildning m. in. efter skolpliktens upphörande

l7 & Om en elev i grundskolan. när skolplikten upphör. inte tillfredsstäl- lande har slutfört sista årskursen men bedöms ha förmåga att fullfölja utbildningen. skall eleven beredas tillfälle att göra detta under högst två år efter det att skolplikten upphörde. Detsamma gäller elever i sameskolan och sådana elever i specialskolan som inte är psykiskt utvecklingsstörda.

• Sida 9
•  Original

Ärenden enligt denna paragraf prövas av den lokala styrelsen. Dess beslut får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrel- sens beslut får inte överklagas.

'18 & Hemkommunen har skyldigheter enligt andra stycket (uppföljnings- ansvar) i fråga om ungdomar som har lämnat grundskolan eller motsvaran- de utbildning men som ännu inte har fyllt 18 år. Ansvaret omfattar dock inte ungdomar som avses i l9 &.

Genom skolstyrelsen skall hemkommunen hålla sig underrättad om hur ungdomarna är sysselsatta. Har de inte stadigvarande sysselsättning ge— nom studier i gymnasieskolan eller fast anställning eller på annat sätt. skall hemkommunen själv eller genom andra erbjuda dem personlig studie- och yrkesvägledning samt kurser. praktik eller annan liknande verksamhet.

I 5 kap. 7 5 finns bestämmelser om rätt för den som uppfyller gällande behörighetsvillkor att i mån av plats få utbildning i gymnasieskolan.

19 lå Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psy— kiskt utvecklingsstörda har rätt att efter skolpliktens upphörande få annan utbildning inom det offentliga skolväsendet intill utgången av vårterminen det kalenderår då de fyller 2l år. Om de inte bereds utbildning i specialsko- lan, skall de tas emot i särskolan.

Om en elev i särskolan där har påbörjat yrkesutbildning eller motsvaran- de före utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 2! år. skall eleven beredas möjlighet att fortsätta i särskolan till utgången av vårtermi- nen det kalenderår då eleven fyller 23 år. om det behövs för att slutföra utbildningen.

20 5 Den som efter skolpliktens upphörande genomgår utbildning inom det offentliga skolväsendet eller annars med stöd av denna lag skall på egen eller ställföreträdares begäran befrias från deltagande i inslag som annars inte kan väljas bort. om förutsättningarnai lZ äär uppfyllda. ] fråga om prövning och överklagande gäller bestämmelsernai l2 & tredje stycket.

21 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om utbildning enligt denna lag efter skolpliktens upphörande medde- la föreskrifter om disciplinära åtgärder och skiljande av elev från en viss Studieväg eller motsvarande.

4 kap. Grundskolan Uppbyggnad och innehåll

l & Grundskolan skall ha nio årskurser. Av dessa utgör l—3 lågstadium. 4—6 mellanstadium och 7—9 högstadium.

2 & Utbildningen i grundskolan skall syfta till att ge eleverna de kunska- per och färdigheter och den skolning i övrigt som de behöver för att delta i samhällslivet. Den skall kunna ligga till grund för fortsatt utbildning i gymnasieskolan.

3 & Eleverna i grundskolan skall ha en i huvudsak gemensam studiegång. om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet.

Propositionens lagförslag

• Sida 10
•  Original

Propositionens lagförslag

IO

4 & Elever i skilda kommuners grundskolor och vid olika skolenheter inom samma kommun skall så långt möjligt få en likvärdig utbildning.

5 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilken kunskaps- och färdighetsnivå som skall eftersträvas på olika områden och vilka moment som alltid skall ingå i utbildningen. Skolstyrelsen och de som verkar i skolan skall ha möjlighet att välja mellan olika ytterligare moment.

Elevområden m. m.

6 & Varje kommun skall anordna grundskola av den omfattning som krävs för att ta emot barn som har rätt att gå där enligt denna lag.

7 5 Varje kommun är elevområde för sin grundskola. om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

En kommun eller en del därav skall för en eller fiera årskurser ingå i elevområdet för en annan kommuns grundskola i stället för i elevområdet för den egna grundskolan. om en sådan indelning behövs med hänsyn till kommunikationer eller av andra skäl.

Om en kommun med stöd av särskilt medgivande av regeringen eller annan statlig myndighet bedriver en speciell verksamhet i någon delav sin grundskola. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för den delen fastställa ett elevområde som sträcker sig utanför kom- munen.

8 5 Beslut om indelning i elevområden enligt 7 & andra stycket meddelas av länsskolnämnden. Om de berörda kommunerna hör till olika län. skall beslut meddelas av skolöverstyrelsen.

Beslut av länsskolnämnden får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Enskilda har inte besvärsrätt. Beslut av skolöverstyrelsen får inte överklagas.

Första stycket gäller inte i den mån regeringen föreskriver annat.

9 5 Till ett elevområde hör den som är bosatt i riket och som

I. är kyrkobokförd inom elevområdet.

2. inte är kyrkobokförd i riket men vistas stadigvarande inom elevområ- det eller

3. inte är kyrkobokförd och inte heller har stadigvarande vistelseort i riket men för tillfället uppehåller sig inom elevområdet.

Mottagande i grundskola

10 & Varje kommun skall i sin grundskola ta emot barn som hör till skolans elevområde.

11 & En kommun skall i sin grundskola ta emot även barn. som inte hör till skolans elevområde. om barnet med hänsyn till sina personliga förhål- landen har särskilda skäl att få gå i den kommunens grundskola.

Sådana frågor prövas av kommunens skolstyrelsc. om inte annat följer av l2 ti.

12 & Innan en kommun ett läsår i sin grundskola tar emot ett barn. som inte hör till skolans elevområde. skall kommunens skolstyrelse inhämta yttrande från skolstyrelsen i den kommun till vars grundskolas elevområde barnet hör. om det inte med hänsyn till tidigare yttrande är onödigt.

• Sida 11
•  Original

Om den första skolstyrelsen anser att barnet skall tas emot men den andra skolstyrelsen avstyrker. skall den första skolstyrelsen överlämna ärendet till länsskolnämnden för avgörande. Hör kommunerna till olika län. skall ärendet överlämnas till skolöverstyrelsen för avgörande.

13 5 Beslut av skolstyrelsen eller länsskolnämnden i ärende om motta- gande av barn i en kommuns grundskola, till vars elevområde barnet inte hör. får överklagas av barnets vårdnadshavare hos skolöverstyrelsen ge- nom besvär. Beslut av skolöverstyrelsen får inte överklagas.

14 9” Den som enligt 10—13 ss har tagits emot i en kommuns grundskola ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret, även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras under läsårets gång.

Kostnader

15 & Utbildningen i grundskolan skall vara kostnadsfri för eleverna. Des- sa skall utan kostnad ha tillgång till böcker. skrivmateriel. verktyg och andra därmed jämförliga hjälpmedel som behövs för utbildningen. I verk- samheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obe- tydlig kostnad för eleverna.

16 9" Varje kommuns grundskola skall så långt möjligt organiseras på ett sådant sätt. att ingen elev som hör till skolans elevområde enligt 7 5 första eller andra stycket skall behöva bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. 1 fall där detta ändå inträffar skall kommunen svara för att eleven utan extra kostnader får tillfredsställande förhållanden.

17 & Inom ett elevområde enligt 7 & första eller andra stycket skall kom- munen för eleverna i sin grundskola kostnadsfritt anordna skolskjuts. om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd. trafikförhållandena, fy- siskt handikapp hos elev eller någon annan särskild omständighet.

lnterkonmumal ersättning

18 5 Om en kommun i sin grundskola har tagit emot ett barn som har en annan hemkommun. skall hemkommunen betala ersättning till den andra kommunen (interkommunal ersättning") för dess kostnader för barnets skolgång. om inte annat följer av överenskommelse mellan kommunerna. Hemkommunen är dock inte skyldig att betala ersättning. om den andra kommunen inte har iakttagit vad som föreskrivs i 12 & eller har tagit emot barnet i strid mot länsskolnämndens eller Skolöverstyrelsens beslut.

19 5 Om kommunerna inte kommer överens om annat. skall ersättnings- belopp. uppdelade på höstterminen och vårterminen. bestämmas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kommunernas kostnadsansvar i fall då barnet får ny hem- kommun under pågående läsår och kommunerna inte är ense om hur fördelningen skall göras.

20 & Vid oenighet om rätten till ersättning eller om ersättningens storlek skall frågan avgöras av länsskolnämnden. Hör kommunerna till olika län. skall frågan avgöras av skolöverstyrelsen.

Propositionens lagförslag

• Sida 12
•  Original

Propositionens lagförslag

Beslut av länsskolnämnden i ärenden om ersättning får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Beslut av skolöverstyrelsen får inte överklagas.

5 kap. Gymnasieskolan Allmänna j?)reskrifter

1 % Gymnasieskolan omfattar olika studievägar, som bygger på grund- skolan eller, i vissa fall, på någon ytterligare utbildning. Gymnasieskolan skall vara grund för yrkesverksamhet eller fortsatt utbildning.

Utöver studievägarna finns gymnasial lärlingsutbildning. Föreskrifterna i 2—20 % gäller inte sådan utbildning. Om denna finns bestämmelser i 21 it.

2 & Gymnasieskola får anordnas av kommuner och landstingskommuner efter medgivande av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall. Vilka studievä- gar som får anordnas i en viss huvudmans gymnasieskola fastställs enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer.

Landstingskommuner får endast anordna studievägar inom områdena vård, konsumtion.jordbruk. skogsbruk och trädgårdsnäring.

Elevområden

3 5 Varje del av landet skall i fråga om varje studieväg ingå i elevområdet för någon kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola, om inte an- nat föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer.

4 5 Varje kommun som anordnar gymnasieskola är elevområde för samt- liga studievägar vid skolan.

1 clevområdet för en eller flera av skolans studievägar skall ingå även en eller flera andra kommuner eller delar därav (utökat elevområde). om det behövs med hänsyn till 3 5 eller av andra skäl. Utökat elevområde kan även bestämmas i fråga om en speciell verksamhet som inte utgör studie- väg.

Motsvarande gäller för landstingskommuner som anordnar gymnasie- skola.

5 & Regeringen bestämmer vilken eller vilka myndigheter som skall be- sluta om utökat elevområde.

6 & Till ett elevområde hör den som är bosatt i riket och som I. är kyrkobokförd inom elevområdet,

2. inte är kyrkobokförd i riket men vistas stadigvarande inom elevområ- det eller

3. inte är kyrkobokförd och inte heller har stadigvarande vistelseort i riket men för tillfället uppehåller sig inom elevområdet.

Allmänna förutsättningar för intag/ting i gymnasieskolan

7 & Den som är bosatt i riket och uppfyller föreskrivna behörighetsvill- kor har rätt atti mån av plats få utbildning i gymnasieskolan. om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

• Sida 13
•  Original

Föreskrifter om behörighetsvillkor och om urval bland inträdessökande meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Mottagande i gymnasieskola

8 5 Av behöriga sökande till en studieväg i en kommuns eller landstings- kommuns gymnasieskola skall i första hand tas emot de som tillhör elev- området för studievägen vid skolan. Med dessa skall likställas de som med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens eller landstingskommunens gymnasieskola.

] andra hand skall tas emot andra behöriga sökande. om de inte kan beredas plats på studievägen vid den skola vars elevområde de tillhör.

Fråga om en sökande skall tas emot trots att han inte tillhör elevområdet för studievägen vid skolan prövas av styrelsen för skolan, om inte annat följer av 9 få.

9 g" innan en kommun eller landstingskommun i sin gymnasieskola ett läsår eller en annan sådan studieperiod tar emot en sökande. som inte hör till skolans elevområde för studievägcn. skall styrelsen för skolan inhämta yttrande från styrelsen för hemkommunens eller hemlandstingskommu- nens skola. om den har samma studieväg. Detta gäller dock inte om det med hänsyn till tidigare yttrande är onödigt.

Om den första styrelsen anser att sökanden skall tas emot men den andra styrelsen avstyrker. skall den första styrelsen överlämna ärendet till läns- skolnämnden för avgörande. Om skolhuvudmännen är kommuner i olika län eller om någon av dem är en landstingskommun. skall ärendet överläm- nas till skolöverstyrelsen för avgörande.

10 & Beslut av en lokal styrelse eller länsskolnämnd i ärende om motta- gande av en sökande i en kommuns eller landstingskommuns gymnasie- skola. till vars elevområde för studievägen sökanden inte hör. får överkla- gas av sökanden hos skolöverstyrelsen genom besvär. Beslut av skolöver- styrelsen får inte överklagas.

ll & Den som enligt 8— IO åå har tagits emot i en kommuns eller lands- tingskommuns gymnasieskola ett visst läsår eller annan sådan studieperiod har rätt att gå kvar hela studieperioden. även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras under studieperioden.

ln!agningsnäninder

12 5 Andra frågor om intagning till studievägar än som avses i 8 .ö tredje stycket skall prövas av en intagningsnämnd. om inte annat följer av före- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

lntagningsnämnden skall ha minst fem ledamöter. Bland dessa skall finnas företrädare för gymnasieskolan och grundskolan samt för allmänna intressen. Ledamöterna skall utses av den eller de statliga eller kommunala myndigheter som regeringen bestämmer.

intagningsnämndens beslut får inte överklagas.

13 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om möjlighet att inrätta intagningsnämnder som är gemensamma för gymnasieskolan och en eller flera andra utbildnings-

Propositionens lagförslag

• Sida 14
•  Original

Propositionens la gförsla g

former. ] sådana föreskrifter får göras undantag från 12 å andra stycket och från 4 kap. (få första stycket vuxenutbildningslagen (1984: 11 18").

Kostnader

14 & Avgifter får inte tas ut för ansökan till gymnasieskolan. Utbildning- en skall vara kostnadsfri för eleverna. Dessa skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra därmedjämförliga hjälpmedel som behövs för utbildningen. Huvudmannen får dock besluta att eleverna skall hålla sig med vissa egna sådana hjälpmedel. ] verksamheten får också förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna i något annat avseende.

Interkommnnal ersättning

15 5 1 fall som avses i 16 och 17 åå skall ersättning (interkommunal ersättning) betalas. om inte annat följer av 18 & eller av överenskommelse.

16 5 Om en kommun på en studieväg i sin gymnasieskola har tagit emot någon som har en annan hemkommun. skall hemkommunen betala ersätt- ning till den mottagande kommunen för dess kostnader för elevens skol- gång.

När den mottagande kommunen inte hör till någon landstingskommun, gäller dock 17 & andra stycket i fråga om studievägar inom områdena vård, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

17 & Om en landstingskommun på en studieväg i sin gymnasieskola har tagit emot någon som har en annan hemlandstingskommun eller en hem— kommun som inte hör till någon landstingskommun. skall hemlandstings- kommunen eller hemkommunen betala ersättning till den mottagande landstingskommunen för dess kostnader för elevens skolgång.

Om en kommun, som inte hör till någon landstingskommun, i sin gymna- sieskola på en studieväg inom något av områdena vård, jordbruk. skogs— bruk och trädgårdsnäring har tagit emot någon som har en annan hemkom- mun. skall ersättning betalas av hemlandstingskommunen. Hör inte heller hemkommunen till någon landstingskommun. skall ersättningen betalas av hemkommunen.

18 & Hemkommunen eller hemlandstingskommunen är inte skyldig att betala ersättning, om den som kräver ersättning inte har iakttagit vad som föreskrivs i 9 få eller har tagit emot sökanden i strid mot länsskolnämndens eller Skolöverstyrelsens beslut.

19 5 Om parterna inte kommer överens om annat, skall ersättningens storlek bestämmas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om parternas kostnadsansvar i fall då eleven får ny hemkom- mun under pågående studieperiod och parterna inte är ense om hur fördel- ningen skall göras.

20 5 Vid oenighet om rätten till ersättning eller om ersättningens storlek skall frågan avgöras av länsskolnämnden. Om parterna är kommuner som hör till olika län eller någon av parterna är en landstingskommun, skall frågan avgöras av skolöverstyrelsen.

• Sida 15
•  Original

Länsskolnämndens beslut i ärenden om ersättning får överklagas hes skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får inte över- klagas.

Gymnasial lärlingsutbildning

21 & Kommuner får anordna gymnasial lärlingsutbildning enligt före-- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Gymnasial lärlingsutbildning innebär att en elev i gymnasieskolan samti- digt är lärling hos ett företag eller motsvarande och huvudsakligen genom företagets försorg får utbildning för ett visst yrke enligt en plan som är fastställd eller godkänd av en statlig eller kommunal myndighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om elevområden och interkommunal ersättning för gymnasial lärlingsutbildning.

6 kap. Särskolan Allmänna föreskrifter

1 5 Varje landstingskommun skall anordna särskola för psykiskt utveck- lingsstörda barn och ungdomar som är bosatta inom landstingskommunen.

Motsvarande gäller för kommuner som inte ingår i någon landstingskom- mun.

2 5 En landstingskommun får till en kommun som ingår i landstingskom- munen överlåta att anordna särskola för barn och ungdomar som är bosatta i kommunen, om kommunen medger det och regeringen lämnar sitt till- stånd.

Den Iokala ledningen

3 & I omsorgslagen finns bestämmelser om omsorgsnämnd. Omsorgsnämnden skall vara lokal styrelse för landstingskommunens särskola, om inte annat följer av 4 &. Detsamma gälleri fråga om kommun som inte ingår i någon landstingskommun. Föreskrifterna i 2 kap. 6 & gäller även beträffande omsorgsnämnden och dess verksamhetsområde enligt denna lag.

4 5 En landstingskommun får med bibehållande av huvudmannaskapet överlåta ledningen av en enhet av särskolan till skolstyrelsen i den kom— mun där enheten är belägen, om kommunen medger detta. 1 ett sådant fall skall skolstyrelsen vara lokal styrelse enligt denna lag.

5 & När en kommun anordnar särskola med stöd av 2 5, skall kommu- nens skolstyrelse vara lokal styrelse för skolan.

Om det finns omsorgsnämnd i kommunen, får kommunfullmäktige be- stämma att omsorgsnämnden i stället för skolstyrelsen skall vara lokal styrelse för särskolan.

Särskolans uppbyggnad och innehåll 6 & Särskolan omfattar grundsärskola och träningsskola samt yrkessär- skola.

Prop. 1985/86: 10

Propositionens lagförslag

• Sida 16
•  Original

Propasilionwis lagförslag

7 & Grundsärskolan omfattar tio ärskurser. som fördelas pä lågstadium. mellanstadium och högstadium enligt föreskrifter som meddelas av rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Detsamma gäller träningsskolan. Den är avsedd för elever som inte kan gä i grundsärskolan.

89" Yrkessärskolan bygger på grundsärskolan och träningsskolan. l yrkessärskolan skall eleverna fä yrkesutbildning. yrkesträning eller verk- samhelsträning.

9 _ki Eleverna i särskolan skull sä längt det är möjligt fä en utbildning som motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasieskolan. Utbildningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar.

Övriga _ li'irm'kri fler

10 & Den lokala styrelsen avgör om en elev skall gä i grundsärskolan eller träningsskolan.

Beslut i ett sådant ärende fär överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut fär inte överklagas.

ll & Särskolan skall så långt det är möjligt organiseras på ett sådant sätt. att eleverna inte blir tvungna att bo utanför det egna hemmet pä grund av skolgången.

12 ä 1 omsorgslagen finns föreskrifter om särskilda omsorger i form av boende i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

13 & Utbildningen i särskolan skall vara kostnadsfri för eleverna. Dessa skall utan kostnad ha tillgång till böcker. skrivmateriel. verktyg och andra därmed jämförliga hjälpmedel sotn behövs för utbildningen. ] verksamhe— ten fär dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Huvudmannen skall för eleverna kostnadsfritt anordna skolskjuts. om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd. trafikförhällundena. ele- vens handikapp eller någon annan särskild omständighet.

7 kap. Specialskolan

l & Specialskolan skall för utbildning på grundskolenivå ha tio ärskurser. som fördelas på lågstadium, mellanstadium och högstadium enligt före- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

l specialskolan kan också ingå utbildning som avses i 3 kap. 19 ä.

2 5 De som går i Specialskolan i stället för i grundskolan eller motsvaran- de del av särskolan skall så långt det är möjligt få en utbildning som motsvarar den som ges i grundskolan. Utbildningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar.

3 & Utbildningen i specialskolan skall bedrivas vid flera särskilda enhe- ter. För vatje enhet skall det finnas en lokal styrelse. Regeringen meddelar föreskrifter om enheterna och deras upptagningsområden.

Utbildning i specialskolan kan också anordnas i särskilda klasser som är förlagda till grundskolan men leds av en lokal styrelse för specialskolan.

• Sida 17
•  Original

4 5 I förhållande till eleverna i specialskolan skall staten svara för sådana kostnader som kommunerna skall svara för i grundskolan.

5 & Hemkommunen skall betala ersättning till staten för kostnader för den som är elev i någon av spccialskolans årskurser l—10. Detta gäller dock inte om eleven går i en sådan särskild klass av specialskolan som är förlagd till hemkommunens grundskola.

Ersättning till staten skall lämnas med det belopp per elev och termin som med stöd av 4 kap. 19 lå föreskrivs i fråga om grundskolans elever i årskurs med samma nummer. För elever i årskurs 10 i specialskolan skall samma belopp gälla som för elever i årskurs 9 i grundskolan.

8 kap. Sameskolan

] & Utbildningen i sameskolan skall ha en samisk inriktning men i övrigt vara densamma som utbildningen i grundskolan.

2 & Samers barn får fullgöra sin skolplikt i sameskolan i stället för i grundskolan. Detsamma gäller andra barn. om det finns särskilda skäl.

3 & Sameskolstyrelsen beslutar om intagning av elever i sameskolan. Styrelsens beslut i sådana ärenden får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.

4 & I förhållande till eleverna i sameskolan skall staten svara för sådana kostnader som kommunerna skall svara för i grundskolan.

9 kap. Fristående skolor Godkännande

l & Vanlig skolplikt får fullgöras i en fristående skola. om skolan är godkänd för ändamålet.

Godkännande skall meddelas, om skolans utbildning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar och skolan även i övrigt väsentli- gen svarar mot grundskolans allmänna mål.

Ärenden om godkännande skall prövas av skolstyrelsen i den kommun där skolan skall bedriva sin verksamhet.

2 5 Den som har vanlig skolplikt men som är endast för kortare tid bosatt i riket eller som har andra särskilda skäl att få en utbildning med internatio- nell inriktning får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola med sådan inriktning (internationell skola), om skolan av regeringen har godkänts för ändamålet.

För godkännande krävs att skolans utbildning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och färdig- heter som underlättar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden skall meddelas i den omfattning som de här för kortare tid bosatta eleverna behöver.

3 & Särskild skolplikt får fullgöras i en fristående skola. om skolan är godkänd för ändamålet.

Godkännande skall meddelas. om skolan ger eleverna en utbildning som väsentligen svarar mot den som de skulle få i särskolan eller specialskolan.

Prop. 1985/86: 10

Propositionens lagförslag

• Sida 18
•  Original

Propositionwts lagförslag

En ytterligare förutsättning är att eleverna i samband med utbildningen bereds erforderliga omsorger.

Ärenden om godkännande skall prövas av den lokala styrelsen för sär- skolan eller specialskolan.

45. Om ett barn har handikapp som enligt 3 kap. 3 & kan vara grund för särskild skolplikt. får barnet fullgöra sin skolplikt i en godkänd fristående skola endast om

I. skolan är godkänd för elever som har särskild skolplikt på grund av samma handikapp som barnet eller

2. barnet ändå bedöms kunna tillgodogöra sig utbildningen vid skolan. Bedömningen enligt första stycket 2 ankommer på den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan.

"lil/syn m.m.

5 & Fristående skolor som avses i 1—3 ss" skall i fråga om sin utbildning för skolpliktiga elever stå under skolöverstyrelsens och länsskolnämndens tillsyn.

6 & Skolstyrelsen skall ha den omedelbara tillsynen över utbildningen för skolpliktiga i sådan fristående skola i kommunen som avses i 1 och 2 st.

Den omedelbara tillsynen över utbildningen för skolpliktiga i sådan fristående skola som avses i 3 5 skall handhas av den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan .

7 & Om en fristående skola inte längre uppfyller kraven för godkännande och bristerna inte avhjälps efter påpekande för huvudmannen. skall god- kännandet återkallas.

Återkallande beslutas i fråga om internationella skolor av regeringen och ifråga om andra skolor av den lokala styrelse som beslutar om godkännan- de.

Övriga föreskrifter 8 5 Ett delegationsuppdrag enligt 3 kap. 12 äandra stycket kommunalla-

gen (1977: 179) får inte omfatta befogenhet att meddela eller återkalla godkännande för en fristående skola enligt denna lag.

9 & I en fristående skola som avses i 1—3 så får ett barn. som inte har uppnått skolpliktsåldern. tas in i utbildning för skolpliktiga endast om den lokala styrelsen med stöd av 3 kap. 8 5 har tillåtit att barnet börjar sin skolgång i förtid.

10 5 När en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en fristående skola. skall huvudmannen för skolan snarast lämna uppgift om detta till skolsty- relsen i elevens hemkommun.

l 3 kap. 14 & finns föreskrifter om uppgiftsskyldighet vid vissa fall av frånvaro. '

11 5 Beslut av lokala styrelser i ärenden om godkännande eller återkal- lande av godkännande för en fristående skola enligt 1. 3 eller 7 s" eller i ärenden som avses i 4 & får överklagas hos skolöverstyrelsen genom be- svär. Skolöverstyrelsens bcslut får överklagas hos regeringen genom be- svar.

• Sida 19
•  Original

10 kap. Särskilda utbildningsformer

1 & En internatskola kan på framställning från huvudmannen ges ställ- ning av riksinternatskola genom beslut av regeringen. Kommuner och enskilda kan vara huvudmän för riksinternatskolor.

En riksinternatskola skall ha till uppgift att anordna utbildning. som motsvarar grundskolan och gymnasieskolan eller endera av dessa skol— former. för i första hand barn och ungdomar som har utlandssvcnska föräldrar eller har behov av miljöombyte eller som är från glesbygd och inte kan beredas tillfredsställande inackordering.

] den del en riksinternatskola motSVarargrundskolan skall den i fråga om rätten att fullgöra skolplikt där anses vara en enligt 9 kap. l & godkänd fristående skola. I fråga om riksinternatskolornas organisation och till- synen över dem meddelas föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

2 & Under vistelse i ett sådant hem som avses i IZÖ lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga skall skolpliktiga barn. som inte lämpligen kan fullgöra sin skolplikt på annat sätt. fullgöra den genom att delta i utbildning vid hemmet. Sådan utbildning skall anordnas genom huvudmannens försorg. Den skall med nödvändiga avvikelser motsvara utbildningen i grundskolan.

lnte längre skolpliktiga som vistas i hem som avses i första stycket skall genom huvudmannens försorg ges möjlighet att få sådan utbildning som de behöver och inte lämpligen kan få på annat sätt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om utbildningens närmare innehåll. dess organisation och till- synen över den.

3 & För sådana elever i grundskolan. särskolan. specialskolan och sa- meskolan som på grund av sjukdom eller av liknande skäl under längre tid inte kan delta i vanligt skolarbete skall särskild undervisning anordnas på sjukhus eller motsvarande. i elevens hem eller på annan lämplig plats.

Särskild undervisning anordnas av skolhuvudmannen. Denne får över- låta åt sjukvårdshuvudman eller någon annan att anordna sådan undervis- ning enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Särskild undervisning skall stå öppen även för dem som fullgör skolplikt utanför det offentliga skolväsendet.

4 & Ett skolpliktigt barn skall medges att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag. om det framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter. Behov av insyn i verksamheten skall kunna tillgodoses.

Medgivande kan lämnas för upp till ett år i sänder. Under dess giltighets- tid skall prövas httr verksamheten utfaller. Medgivandet skall återkallas med omedelbar verkan. om nödvändig insyn i verksamheten inte ges eller om det av annat skäl inte kan antas att förutsättningar för godkännande fortfarande föreligger.

5 & Frågor enligt 4 & prövas av skolstyrelsen i barnets hemkommun. Om barnet har sådant handikapp som enligt 3 kap. 3.5 kan vara grund för särskild skolplikt. ankommer dock prövningen på skolöverstyrelsen. som skall höra socialstyrelsen innan ett medgivande lämnas eller återkallas. Beslut i sådana ärenden får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Proposilimwns Iug/i'irslug

• Sida 20
•  Original

Propositionens lagförslag

]] kap. Skolhälsovård

] & Skolhälsovård skall anordnas för eleverna i grundskolan. särskolan, specialskolan och sameskolan.

] gymnasieskolan skall skolhälsovård anordnas för eleverna på studievä— gar. som är minst ett läsär långa. och för eleverna i gymnasial lärlingsut- bildning.

För elever på kortare studievägar i gymnasieskolan bör skolhälsovård anordnas.

2 & Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, beV' - ra och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem.

Skolhälsovården skall främst vara förebyggande. Den skall omfatta häl- sokontroller och enkla sjukvårdsinsatser. För elever i särskolan och spe- cialskolan skall i skolhälsovården också ingå särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp.

För skolhälsovården skall finnas skolläkare och skolsköterska.

3 5 Varje elev i grundskolan eller sameskolan skall genomgå allmän hälsokontroll en gäng på varje stadium. Den första kontrollen skall äga rum första läsåret. Eleven skall också genomgå kontroll av syn och hörsel och andra begränsade hälsokontroller. som anordnas för alla mellan de all— männa hälsokontrollerna.

Om skolläkaren på förekommen anledning anser att en viss elev i grund- skolan eller sameskolan behöver undersökas utöver vad som följer av första stycket. skall elcvcn genomgå sädan undersökning.

Eleverna i de delar av särskolan och specialskolan som motsvarar grundskolan skall när det behövs genomgå särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp. I övrigt gäller bestämmelserna i första och andra styckena även för dessa elever.

4 & Eleverna på sådana studievägar i gymnasieskolan. som är minst ett läsår långa. och eleverna i yrkessärskolan skall beredas tillfälle att genom- gå minst en allmän hälsokontroll. Eleverna i yrkessärskolan skall också erbjudas särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp.

5 _5 Elever som avses i l ä första och andra styckena har rätt att vid behov anlita skolhälsovården utöver vad som följer av 3 och 4 så.

6 & Den skolhälsovård som eleverna har rätt till skall vara kostnadsfri för dem.

7 & Huvudmannen för skolan skall även anordna skolhälsovården. om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

8 & Skolöverstyrelsen och länsskolnämnden skall ha tillsyn över skolhäl- sovärden.

12 kap. Övriga föreskrifter

1 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela ytterligare föreskrifter om organisationen av det offentliga skolväsen- det samt om kommuners och landstingskommuners befattning i övrigt med utbildning som avses i denna lag.

• Sida 21
•  Original

I fråga om organ för samverkan eller annan liknande verksamhet inom det offentliga skolväsendet får regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer meddela föreskrifter om att ledamöter i organet eller andra företrädare utses och entledigas av enskilda. Med enskilda avses även omyndiga elever och sammanslutningar av sådana.

2 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om möjlighet att låta enskilda och andra utomstående svara för enstaka inslag i verksamheten inom det offentliga skolväsendet.

3 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om möjligheter att inom det offentliga skolväsendet bedri- va utbildning. som bygger på samverkan mellan olika skolformer inom det offentliga skolväsendet eller mellan en sådan skolform och någon annan utbildningsform. I sådana föreskrifter får göras undantag från organisato— riska bestämmelser i denna lag.

4 & Försöksverksamhet får anordnas inom det offentliga skolväsendet enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I sådana föreskrifter får göras undantag från orga- nisatoriska bestämmelser i denna lag.

5 & I fråga om mottagande i det offentliga skolväsendet av elever som inte räknas som bosatta i riket gäller föreskrifter som meddelas av rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

6 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utan hinder av föreskrifterna i 4 kap. IS & och 5 kap. l4 & meddela föreskrifter om skyldighet för den som vill genomgä särskilt anordnad prövning i grundskolan eller gymnasieskolan att betala avgift som tillfaller staten.

7 & Bestämmelser om uppdragsutbildning i anslutning till gymnasiesko- lan finns i lagen (l985200tl) om uppdragsutbildning i anslutning till det kommunala skolväsendet m.m.

8 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- ge enskilda att anordna prövning och utfärda betyg enligt de bestämmelser som gäller för det offentliga skolväsendet.

9 & I fråga om personal med statligt reglerad anställning inom utbild- ningsverksamhet. som motsvarar det offentliga skolväsendets men bedrivs med enskilt huvudmannaskap. får beslut som avser myndighetsutövning fattas av huvudmannen eller av ett särskilt organ för verksamheten. om så föreskrivs av regeringen.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (19851000l om införande av skollagen (1985: 000).

Propositionens Iugfå'irslug

• Sida 22
•  Original

Propositionens ' lagförslag

3. Förslag till Lag om införande av skollagen (1985: 000)

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

l & Skollagen (1985:000') och denna lag träderi kraft den ljuli 1986.

2 5 Genom skollagen (1985:000) upphävs skollagen (1962:319).

3 & Idenna lag avses med

[962 års sko/lag skollagen (1962: 319). den nya skollagenskollagen (1985: 000). 1967 års omsorgslag lagen (l967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

den nya omsorgs/agen lagen (1985: 568) om särskilda omsorger om psy- kiskt utvecklingsstörda m.fl.

4 5 Om det i lag eller annan författning hänvisas till en sådan föreskrift i 1962 års skollag eller 1967 års omsorgslag. som har ersatts genom en bestämmelse i den nya skollagen eller i denna lag. skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

Lokala styrelser för särskolan

5 5 Uppgifter som enligt den nya skollagen ankommer på omsorgsnämnd skall till utgången av år 1988 fullgöras av sådan omsorgsstyrelse som avses i 12 & lagen (1985: 569) om införande av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl., om inte annat följer av den paragrafen eller av någon annan lag.

Skolplikt och rätt till utbildning

6 5 För barn som inte har börjat skolan före den 1 juli 1986 skall frågor om skolplikt. skolform inom det offentliga skolväsendet och skolstart prövas enligt bestämmelserna i den nya skollagen. även om prövningen sker före den ljuli 1986.

7 & Uppkommer fråga om elevs övergång efter ikraftträdandet från en skolform till en annan. prövas frågan enligt bestämmelserna i den nya skollagen. även om prövningen sker före den 1 juli 1986. Som skolform anses därvid även grundsärskolan och träningsskolan.

Den som är född år 1970 eller senare och som med stöd av bestämmelser i 1967 års omsorgslag vid ikraftträdandet har påbörjat men inte avslutat skolgång i grundsärskolan, träningsskolan eller specialskolan skall anses mottagen i den skolan enligt bestämmelserna i den nya skollagen. Detta gäller dock inte den som är utskriven på försök från särskolan.

8 5 För den som är född år 1969 eller tidigare och som vid utgången av juni 1986 är särskolpliktig enligt 1967 års omsorgslag upphör skolplikten genom den nya skollagens ikraftträdande.

• Sida 23
•  Original

9 & Bestämmelserna i 3 kap. 19 & iden nya skollagen om rätt för psykiskt utvecklingsstörda att få utbildning efter skolpliktstiden gäller dem som är födda år 1966 eller senare.

De som är födda år 1965 eller tidigare och som vid utgången av juni 1986 inte har avslutat sin skolgång i särskolan eller specialskolan skall beredas tillfälle att slutföra pågående yrkesutbildning eller motsvarande under högst två år.

Vite

10 & Länsskolnämnden prövar även efter utgången avjuni 1986 fråga om utdömande av sådant vite som har förelagts enligt 39 5 i 1962 års skollag före den ljuli 1985.

F örhällandet mellan olika huvudmäns grundskolor och gymnasieskolor

11 & Sådana elevområden för olika huvudmäns grundskolor och gymna- sieskolor eller delar därav som har fastställts före utgången av juni 1986 gäller utan hinder av den nya skollagen. Elevområden som avser grund- skolan fär dock inte täcka varandra efter utgången av juni 1987. om inte annat följer av 4 kap. 7 & tredje stycket i den nya skollagen.

12 5 1 fråga om rätt till interkommunal ersättning för läsåret 1986/87 för elever i grundskolan Skall bestämmelserna i 1962 års skollag tillämpas. om den ersättningskrävande kommunen har tagit emot eleven i sin grundskola genom beslut som har fattats före den 1 juli 1986.

13 5 I fråga om rätt till interkommunal ersättning för tid före den 1 juli 1987 för elever i gymnasieskolan skall bestämmelserna i 1962 års skollag tillämpas. om den ersättningskrävande kommunen eller landstingskommu- nen har tagit emot eleven på den aktuella studievägen i sin gymnasieskola genom beslut som har fattats före den ljuli 1986.

Fristående skolor m. m.

14 5 Ett godkännande som enligt 10 å i 1967 års omsorgslag har medde- lats i fråga om undervisning för särskolpliktiga och som alltjämt gäller vid utgången av jttni 1986 får räknas såsom godkännande enligt den nya skolla- gen såvitt gäller tiden till utgången av juni 1987.

15 5 Beslut om befrielse från skolgång som har fattats med stöd av 35 å i 1962 års skollag eller 26 å i 1967 års omsorgslag gäller inte efter utgången av juni 1986.

Överklagande

16 ä I fråga om överklagande gäller bestämmelserna i 1962 års skollag. om beslut enligt den lagen har meddelats i första instans före den 1 juli 1986.

Beslut av länsskolnämnden enligt 10s' denna lag får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

17 & Bestämmelser om överklagande i 1967 års omsorgslag gäller i fall där beslut med stöd av den lagen har meddelats i första instans före den 1 juli 1986.

Propositionens lagförslag

PJ

• Sida 24
•  Original

Propositionens lagförslag

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985: 569) om införande av lagen . (1985: 568) om särskilda omsorger om psykiskt

utvecklingsstörda m.fl.

Härigenom föreskrivs att l & lagen (1985:569) om införande av lagen (19851568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1.5

Fr'ircslagvn lyda/sc

Lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. och denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Vid ikraftträdandet skall lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda upphöra att gälla med de undantag som framgår av denna lag.

I fråga om annan [mde/Timing för psykiskt utt'w'inngssn'irdu ("in

[uu/ert'isning [förskola s/mll utfär- das .Yäl'S/(lldll bestäm/nviser.

Vid ikraftträdandet skall lagen (1967z940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda upphöra att gälla med de undantag som framgår av denna lag och lagen (I985:0()0) om inlörumlv (n' skolla- grn (I985 .- 000).

Basliilnmelst'rmt i dvnmt lag gäl- lt'l' inte ifråga om sådan llthilcl- ning som regleras [ skol/agan ( 1985: 000).

• Sida 25
•  Original

1. Inledning

I skollagen (1962: 319) finns bestämmelser om bl. a. skolplikten och de sätt på vilka den kan fullgöras. Skolplikten fullgörs normalt i grundskolan för vilken kommunerna är huvudmän. Staten svarar genom specialskolan för undervisningen av barn som på grund av synskada eller dövhet eller hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i grundskolan. Staten är också huvudman för sameskolan som för samers barn är ett alternativ till grundskolan. Skolplikten får fullgöras i en skola med enskild huvudman (fristående skola). om skolan har godkänts för ändamålet. Det är också möjligt att fullgöra skolplikten utan skolgång. nämligen genom 5. k. enskild undervisning.

I skollagen finns även bestämmelser om gymnasieskolan. För denna är kommuner och landstingskommuner huvudmän.

I fråga om undervisningen av vissa psykiskt utvecklingsstörda hänvisar skollagen till lagen (1967z940) angående omsorger om vissa psykiskt ut- vecklingsstörda ( 1967 års omsorgslag). Där finns bestämmelser om särsko— lan. Denna skolform anordnas av landstingskommuner och kommuner som inte ingår i någon landstingskommun. Staten svarar genom special- skolan för undervisningen av psykiskt utvecklingsstörda som på grund av synskada. dövhet eller hörselskada inte kan följa undervisningen i särsko— lan.

Som bilagorna I och 2 till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas skollagen resp. 1967 års omsorgslag. i de delar som rör undervisning. i den lydelse lagarna har den 1 juli 1985.

Skollagens bestämmelser kompletteras av föreskrifter i bl. a. skolförord— ningen (1971:235. omtryckt 1983z721. ändrad senast 1985z234). special— skolförordningen (l965z478. omtryckt 1983: 736. ändrad senast 1984: 327). sameskolförordningen (1967: 216. omtryckt 1980: 437. ändrad senast 1983: 615). 1980 års läroplan för grundskolan (Lgr 80). skolöverstyrelsens (SÖ) särskilda föreskrifter för anpassning av Lgr 80 till specialskolan och sameskolan samt 1970 års läroplan för gymnasieskolan (Lgy 70).

Remiss- protokoll

• Sida 26
•  Original

Remiss- protokoll

Bestämmelserna om undervisning i 1967 års omsorgslag kompletteras av föreskrifter i bl. a. stadgan (1968: 146) angående omsorger om vissa psy- kiskt utvecklingsstörda (omsorgsstadgan. omtryckt 1978z975. ändrad se— nast 1984: 46) samt läroplaner för särskolan fastställda av SÖ.

Skollagen och vissa andra skolförfattningar har länge varit i behov av en teknisk och språklig översyn. Hösten 1979 tillkallades därför en särskild utredare' med uppgift att se över bl. a. skollagen från huvudsakligen språk- liga och författningstekniska synpunkter. Utredaren bedriver sitt arbete under namnet skolförfattningsutredningen (U 1979: 12).

1 maj 1981 avlämnade utredningen delbetänkandet (Ds U 1981: 4) Skolla- gen. Det innehåller förslag till ny skollag.

Till protokollet i detta ärende bör fogas som bilaga 3 en sammanfattning av skolförfattningsutredningens betänkande och som bll(1_1.'(l 4 utredning- ens lagförslag. Utredningen har i sin översyn utgått från skollagen som den lydde i början av år 1981. Lagen har sedan ändrats genom SFS 1981: 1113. 1982:455. 598 och 1241. 1983: 1117. 1984: 310 samt 1985z246.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- scrna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

Omsorgskommittén (S 1977: 12) lade år 1981 fram betänkandet (SOU 1981 : 26) Omsorger om vissa handikappade. När betänkandet hade remiss- behandlats tillkallades en arbetsgrupp2 för den fortsatta beredningen av betänkandet. Arbetsgruppen kallade sig omsorgsberedningen. Den avläm- nade i december 1984 en rapport. som lades till grund för propositionen (1984/85: 176) med förslag till lag om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda rn. ll. (omsorgspropositionen'). Riksdagen har genom be— slut den 5 juni 1985 antagit omsorgspropositionens lagförslag med vissa ändringar (SoU 1984/85: 27. rskr 386). Den nya omsorgslagen. som träder i kraft den ljuli 1986. ersätter 1967 års omsorgslag. Den innehåller emeller- tid inga bestämmelser om utbildningen för psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar. lomsorgspropositionen förutsätts att sådana bestämmelser skall ingå i kommande förslag till ny skollag. såsom omsorgsberedningen förordat.

Jag avser nu att med skolfötfattningsutredningens betänkande som un- derlag och i enlighet med vad som aviserades i omsorgspropositionen föreslå en ny skollag. som kan träda i kraft den 1 juli 1986 och därvid ersätta såväl 1962 års skollag som bestämmelserna om undervisningi 1967 års omsorgslag.

I sammanhanget vill jag också behandla bl.a. vissa förslag som har lagts fram av skoladministrativa kommittén (U 1978: 17)3 och kommittén (U 1979: 13) angående skolor med enskild huvudman (SBH-kommittén)?

' Rättschefen Arvid Sanmark. : Arbetsgruppens ordförande överdirektörcn Svante Englund. 3 Ledamöter när de berörda förslagen lämnades: dåvarande statssekreteraren An- ders Arfwedson. ordförande. dåvarande utredningssekreteraren Carl Tomas Edam. dåvarande riksdagsledamoten Claes Elmstedt. direktören Sten-Sture Landström. dåvarande överdirektören Lennart Orehag och dåvarande överlantmätaren Bo Turesson. * Ledamöter: kanslichefen Staffan Edmar. ordförande. riksdagsledamoten Ulla Ekelund och landstingsrådet Ingemar Karlsson.

• Sida 27
•  Original

Skoladministrativa kommittén har i promemorian Deceutralisering och förenklingar av vissa skoladministrativa frågor (PM 29 daterad 1979-12-14) i korthet behandlat bl.a. frågan om åtgärder mot föräldrar som inte iakttar sin skyldighet att se till att deras skolpliktiga barn fullgör sin skolgång. 'l'ill protokollet i detta ärende bör som bilaga 6 fogas promemorians innehåll i den nämnda frågan och som bilaga 7 en sammanställning av yttranden som på denna punkt har avgetts vid remissbehandling av promemorian.

SBH-kommittén har avgett bl.a. delbetänkandet (Ds U 1981): 3") Enskild undervisning enligt 35 g" skollagen. Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 8 fogas betänkandet och som bilaga 9 en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden.

Riksrevisionsverket (RRV) har i juni 1982 avgett revisionsrapporten Granskning av skolöverstyrelsens anvisningar — Skolhälsovård (RRV dnr 1979: 1325). I rapporten berörs även bestämmelser i skollagen. Citat ur rapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 10.

En fråga som skolförfattningsutredningen gått in på även i sak är skolhu- vudmannens kostnadsansvar i förhållande till eleverna i grundskolan och gymnasieskolan. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga I] fogas en redovisning av gällande regler. utredningens synsätt och förslag samt remissinstansernas allmänna inställning.

Kritik har riktats mot utformningen av de nuvarande bestämmelserna om elevomrädcn m.m. och interkommunal ersättning för elever i grund- skolan och gymnasieskolan. Bl.a. remissbchandlingen av skolförfattnings- utredningens betänkande visar att det finns anledning att överväga fler sakliga ändringar än utredningen från sina utgångspunkter hade skäl att föreslå. Jag kommer därför att uppmärksamma dessa frågor. En redovis- ning av gällande regler i huvuddrag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I2.

! skollagen finns sedan den 1 juli 1982 vissa bestämmelser om vad som brukar kallas kommunernas uppt'öljningsansvar. Det avser ungdomar un- der 18 år. som efter avslutad grundskola inte genomgår utbildning eller har fast anställning. Bestämmelserna behöver ses över. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 13 fogas en redovisning av nuvarande bestämmelser och deras bakgrund.

På en punkt föranleder mina överväganden förslag till lag om ändring i den nuvarande skollagen med ikraftträdande den ljanuari 1986. Ändringen rör länsskolnämndernas sammansättning. Det är ett lagförslag över vilket lagrådets yttrande inte behöver inhämtas.

Jag avser att ta upp även en del frågor som inte regleras genom lagstift- ning men som har anknytning till de lagförslagjag presenterar.

Alla mina för51ag avser- således inte lagbestämmelser som lagrådet bör yttra sig över. För att ge en helhetsbild av de förslag. som enligt min mening bör föreläggas riksdagen efter lagrådets granskning. redovisar jag emellertid även övriga förslag redan i detta sammanhang.

Jag har i detta ärende samrått med cheferna för social-. utbildnings- och civildepartementen samt statsrådet Sigurdsen i frågor som rör deras an- svarsområden.

Remiss- protokoll

• Sida 28
•  Original

Remiss- protokoll

2. Skollagens tillämpningsområde

Mitt förslag: 1 den nya skollagen samlas i princip alla lagbestäm- melser som behövs om utbildning och vissa därmed sammanhängan- de insatser för barn och ungdomar i skolpliktsåldern och åldern närmast däröver.

Kommentarer till mittförslag: Ramen för 1962 års skollag är utbildning i olika former för skolpliktiga barn samt uppföljande insatser och utbildning på gymnasial nivå för ungdomar. Utbildning för vissa psykiskt utvecklings- störda regleras emellertid inte i skollagen utan i 1967 års omsorgslag. 1 omsorgspropositionen förutsätts att den nya skollagen skall omfatta även sådan utbildning. Jag vill erinra om att chefen för socialdcpartementet i omsorgspropositionen anförde att en sådan lagteknisk åtgärd har ett värde även som uttryck för synsättet att förhållandena för psykiskt utvecklings- störda så långt möjligt bör vara desamma som för andra människor (om- sorgspropositioncn s. 16).

Utanför skollagens ram faller utbildning som vänder sig till vuxna eller ligger på högskolenivå. Lagbestämmelser om sådan utbildning finns i vux— enutbildningslagen (1984: 1118) och högskolelagen ( 1977: 218).

Gymnasieskolan är och bör även framgent vara inriktad på ungdomar som efter grundskolan fortsätter sin utbildning direkt eller efter avbrott på högst några få år. Detta bör emellertid inte heller i fortsättningen hindra att även äldre elever tas in. Bestämmelser om förutsättningarna för rätt till utbildning i gymnasieskolan får utformas med hänsyn till detta.

Med ungdomar och vuxna kan i det allmänna språkbruket avses delvis sammanfallande åldersgrupper. 1 den nya skollagen bör åldersangivelser användas i de fall där gränsdragningen har betydelse.

5. Frågor om elevernas fördelning mellan och inom olika huvudmäns grundskolor och gymnasieskolor samt frågor om interkommunal ersättning

5.l Nuvarande regelsystem

Bosättning i riket är en förutsättning för skolplikt och motsvarande rätt att gå i grundskolan. Det är vidare en förutsättning för rätt till utbildning i gymnasieskolan. När det gäller gymnasieskolan finns ocksä särskilda före- skrifter om behörighetsvillkor och urvalsgrunder.

Härutöver finns bestämmelser som reglerar frågan i vilken kommuns grundskola eller i vilken kommuns eller landstingskommuns gymnasiesko— la som en elev skall eller får tas emot. Vidare finns föreskrifter om elever- nas fördelning pä skolenheter inom kommunens eller landstingskommu- nens skola. Detta regelsystem är fastlagt genom hcstämmelseri skollagen och skolförordningen. Det bygger på att varje kommuns grundskola och varje kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola utgör en helhet. även om eleverna är fördelade på (lera skolenheter.

En kommun som på grund av skollagens föreskrifter i sin grundskola har tagit emot en elev som inte är kyrkobokförd inom kommunen har normalt rätt till s.k. interkommunal ersättning av den kommun inom vilken eleven är kyrkobokförd. Motsvarande gäller för gymnasieskolan. Bestämmelser finns i skollagen. skolförordningen och vissa ytterligare författningar.

En närmare redogörelse för nuvarande system finns i bilaga 12.

5.2. Behov av översyn

Kritik har riktats mot de nuvarande bestämmelserna. Vissa kritiker anser att bestämmelserna är svåra att förstå och på vissa punkter tekniskt brist- fälliga. En del vill få till stånd även sakliga ändringar.

Skolförfattningsutredningen har föreslagit vissa tekniska förenklingar och smärre sakliga ändringar när det gäller bl.a. elevomrädestillhörighe- ten. Utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter redovisas i bilagorna 3. 4 (4 kap.) och 5 (avsnitt 6).

Såsom bl.a. remissbehandlingen visar finns det anledning att överväga fler sakliga ändringar än utredningen från sina utgångspunkter hade skäl att föreslå. Jag tar i det närmast följande upp viktigare delft'ägor. För detaljer hänvisarjag till lagförslagets 4 och 5 kap. med kommentareri specialmoti- veringen.

Vissa frågor om mottagande av elever som inte är bosatta i riket berörs i lagförslagets 12 kap. 5 5 med anslutande kommentarer.

5.3. Beslut om elevområden för grundskolan

Mitt förslag: De nuvarande principerna för elevområden för kom- munernas grundskolor behålls i huvudsak oförändrade. Dock av- skaffas systemet med s. k. överlappande elevområden. Det skall inte heller längre ankomma på länsstyrelsen att besluta om clevområden för grundskolans högstadium.

• Sida 35
•  Original

Skil/ji)":- mirljörxlag: ] och med att varje kommun är skyldig att anordna grundskola bör som regel varje kommun vara elevområde för sin grund- skola. Under vissa omständigheter kan emellertid en elevområdesindel- ning som delvis avviker från kommunindelningcn vara motiverad.

Det är viktigt att säkerställa en möjlighet till skolgång i en annan kom- muns grundskola. när det t.ex. är betydligt fördelaktigare kommunika- tioner dit. Det kan sägas vara en teknisk fråga om detta säkerställs genom att elcvområdet sträcker sig utanför skolkommunen eller genom bestäm- melser som innebär skyldighet för en kommun att ta emot elever från den andra kommunen. när skäl av nämnda slag föreligger. Jag återkommer senare till frågor om mottagand * av elever. Redan här vill jag emellertid framhålla att sådana fall som i det anförda exemplet i princip bör lösas genom att clevområdct ges tillräcklig omfattning.

Elevområdet för en kommuns grundskola här liksom hittills kunna st *äcka sig utanför den egna kommunen. om det bchÖVs för att skapa en ändamålsenlig organisation av skolväsendet eller med hänsyn till kommu- nikationer och liknande. Ett sådant behov kan vara aktuellt endast i ett fåtal fall och då endast för ett visst stadium eller en viss årskurs i grundsko- lan. 'l'vå likadana delar av en kommuns grundskola — t.ex. två parallell- klasser — bör inte kttnna ha olika clevområden. En annan sak är att eleverna. om klasserna anordnas vid olika skolenheter. kan fördelas på skolenheterna med hänsyn till var inom elevområdet de bor. '

Om elcvområdet för en viss del av en kommuns grundskola sträcker sig in över en del av en annan kommun. bör den andra kommunens elevom- råde för sådan del av sin grundskola vara i motsvarande mån mindre. Jag ser ingen anledning att behålla systemet med överlappande elevområdcn för grundskolans del.

Till skillnad från gymnasieskolan bygger grundskolan på principen om ett för alla elever gemensamt utbildningsinnehåll. Detta gäller emellertid inte fullt ut. På högstadiet anordnas utöver den för alla gemensamma utbildningen olika kurser med hänsyn till skilda intresscinriktningar hos eleverna (tillvalskurser). Enligt min mening bör olikheter mellan kommu- nernas utbud i fråga om sådana kurser inte påverka clcvområdesindelning- en. Om någon har alldeles speciella skäl —— det bör således inte räcka med elevens önskemål — att få en högstadicundervisning som inrymmer en kurs som inte tillhandahålls i hemkommunens grundskola men väl i grannkom- munens. bör han kunna tas emot i grannkommunens skola med stöd av bestämmelser om särskilda skäl för skolgång i annan skola än det egna elevområdets.

l grundskolan förekommer också avvikelser från den normala studic- gången för att tillgodose särskilda utbildningsbehov. Ett exempel är för- söksverksamheten med förberedande dansundervisning på grundskolans mellan— och högstadier. I en del fall — såsom i detta exempel — får en sådan särskild anordning tillämpas bara i en viss eller i vissa kommuners grundskolor. Anordningarna kan emellertid samtidigt vara avsedda att komma även dem till del som inte tillhör det elevområde som fastställts för vanlig undervisning i kommunens grundskola. Den förberedande dansun- dervisningen är ett exempel också på detta. I sådana fall bör som regel

Remiss- protokoll

• Sida 36
•  Original

Remiss- protokoll

fastställas ett särskilt elevområde som omfattar hela riket. Om anordning- en finns i flera kommuners grundskolor bör det särskilda elevområdet omfatta hela riket eller så stor del därav som behövs för att de olika kommunernas särskilda elevområden tillsammans skall täcka hela landet.

Regeringen har för en rad kommuner medgett att vissa s. k. musikklasser inrättas på grundskolans mellan- och högstadier. Till skillnad från den förberedande dansundervisningen — som har sin bakgrund i behovet av tidig träning för blivande yrkesdansare —- är musikklasserna inte inriktade på att tillgodose något bestämt utbildningsbehov. Jag anser därför inte att särskilda elevområden bör fastställas för musikklasserna.

Jag finner inte anledning att frångå den nuvarande huvudprineipen att det är länsskolnämnden som skall besluta om elevområden för kommuner- nas grundskolor.

F.n. finns i skolförordningen bestämmelser om att länsstyrelsen skall besluta om elevområden för grundskolans högstadium. Denna särreglering har tillkommit av regionalpolitiska skäl men har samtidigt ingen motsvarig— het i fråga om elevområden för gymnasieskolan. där regionalpolitiska hänsyn också naturligen gör sig gällande. Enligt min mening är det inte motiverat att ha olika ordning för beslut om elevområden för de två skolformerna. Jag anser det i detta läge naturligt att länsskolnämnden skall besluta även om elevområden för grundskolans högstadium.

Om en anordning enligt särskilda föreskrifter har begränsats till en viss eller vissa kommuner. bör det enligt min mening ankomma på regeringen eller den myndighet som har beslutat om begränsningen att avgöra huruvi- da ett särskilt elevområde som sträcker sig utanför skolkommunen skall fastställas för den del av skolan där anordningen tillämpas.

Regeringen bör även i övrigt för grundskolans del få bestämma att beslut om elevområde som sträcker sig utanför skolkommunen skall meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Denna möjlig- het bör emellertid utnyttjas sparsamt.

5.4. Beslut om elevområden för gymnasieskolan

Mitt Firslug: De nuvarande principerna behålls.

Skå/för mittjörslag: Enligt vad jag erfarit avser SÖ att till regeringen inkomma med förslag till förändringar i fråga om principerna för elevområ- desindelningen i gymnasieskolan. SÖ har tidigare i samband med en utvär- dering av systemet med riks- och länsramar för årselevplatscr inom olika utbildningssektorer m.m. föreslagit vissa förändringar i det systemet. Det- ta ärende bereds f.n. inom regeringskansliet. Det kan bli aktuellt att i det sammanhanget behandla även det av SÖ aviserade—förslaget rörande elev- områdesindelningen. Mitt förslag till ny skollag får utgå från de principer som nu gäller.

Elevområdesindelningen spelar en större roll för gymnasieskolan än för grundskolan. Detta sammanhänger med att regelsystemet för gymnasie- skolan bygger på att inte alla kommuner har gymnasieskola och på att de som anordnar gymnasieskola inte har ett allsidigt utbud av studievägar.

• Sida 37
•  Original

Det behövs fortfarande en genom statliga beslut bestämd elevområdes- indelning som grund för fördelningen av elever mellan olika kommuners och landstingskommuners gymnasieskolor.

Det kan sägas vara en teknisk fråga. om man t. ex. för en sådan special- kurs i gymnasieskolan. som anordnas av endast en kommun i landet. säkerställer tillträdet för alla oberoende av var i landet de bor genom att göra hela riket till elevområde eller genom bestämmelser som innebär skyldighet för kommunen att ta emot sökande som inte hör till elevområdet men vill ha den utbildning som kommunen är ensam om att erbjuda. Jag anser att sådana fall som i det anförda exemplet bör lösas genom att elevområdet ges tillräcklig omfattning. Principen bör liksom hittills vara att varje del av landet i fråga om varje studieväg skall ingå i elevområdet för någon huvudmans gymnasieskola. Av praktiska skäl måste liksom nu vissa avsteg kunna göras. Undantag kan tänkas för enstaka studievägar och enstaka läsår och för sådan studieväg som i betydande mån stämmer överens med en annan studieväg. Jag vill i sammanhanget tillfoga att undantag också måste få göras för vissa korta specialkurser som inte innefattar någon egentlig yrkesutbildning. t.ex. en del korta kurser som vänder sig till ungdomar under |8 år sotn bereds insatser inom ramen för kommunernas s. k. uppföljningsansvar.

Även i fortsättningen bör principen vara att länsskolnämnden skall be- sluta om elevområden. För gymnasieskolan kan det emellertid oftare än för grundskolan finnas anledning att frångå den principen.

! fråga om studievägar som inte anordnas i varje län finns det skäl att lägga beslutsbefogenheten hos SÖ. Detta gäller särskilt om studievägen anordnas på endast ett fåtal orter i landet. I en del fall bör regeringen besluta om elevområdcn. Jag tänker här främst på fall där det i regerings- föreskril'ter har fastlagts att studievägen får anordnas på endast en eller ett fåtal orter_

Det finns vissa i ett eller annat avseende speciella utbildningar i gymna- sieskolan som inte betecknas som särskilda studievägar. Varje särmärkc i form av t. ex alternativämne bör inte föranleda att anordningen betraktas som en särskild utbildningsväg för vilken ett särskilt elevområde kan bli aktuellt. Men i en del fall kan ett sådant synsätt vara motiverat. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som beslutar om anordningen att avgöra huruvida särskilt elevområde skall fastställas och vilken omfatt- ning det i så fall skall ha.

Det kan finnas andra skäl än de nu berörda att låta regeringen eller SÖ besluta om elevområden. Jag vill i sammanhanget erinra om Kungl. Majtzs bestämmelser den lö mars [973 angående intagning i Stor-Stockholms gymnasieskola m.m. Bestämmelserna innebär bl.a. att samtliga kom- muner i Området har gemensamt elevområde för en lång rad studievägar som anordnas i flera av kommunerna.

Remiss- protokoll

• Sida 38
•  Original

Remiss- protokoll

5.5. Tillhörigheten till elevområde

Mitt förslag: I fråga om såväl grundskolan som gymnasieskolan skall till ett elevområde höra den som är kyrkobokförd inom elev- området. Härtill kommer kompletteringsregler beträffande dem som är bosattai riket men inte kyrkobokförda här.

Skolfiid'm[ningar/redningen: Reglerna om tillhörighet till elevområde görs helt lika för grundskolan och gymnasieskolan. Till ett elevområde skall höra dels den som är kyrkobokförd inom elevområdet. dels den som inte är kyrkobokförd i riket eller saknar stadigvarande vistelseort men uppehåller sig inom elevområdet.

Remf.v.tinstanserna: Flertalet tillstyrker enhetliga regler för grundskolan och gymnasieskolan. Någon remissinstans anser att elevområdestillhörig- heten bör göras beroende inte av var vederbörande är kyrkobokförd utan av var han rätteligen borde vara kyrkobokförd.

Skäl för mittfi'irslng: Hur bestämmelserna om tillhörighet till elevom- råde bör utformas beror delvis på vilket utrymme som ges för mottagande av elever i annan skola än det egna elevområdets. Med det utrymme för en sådan ordning som enligt min mening bör föreligga — jag återkommer strax till detta — anser jag att elevområdestillhörigheten för såväl grundskolan som gymnasieskolan genomgående bör knytas till den faktiska kyrkobok- föringcn. 1 så fall behövs en kompletterande regel endast för fall där någon inte är kyrkobokförd i riket men ändå anses bosatt här. Den kompletteran- de regeln får då innebära att elevområdestillhörigheten knyts till den sta- digvarande vistelseorten. För fall där inte ens sådan finns får uppehållsor— ten bli avgörande. Jag har berört detta i det föregående (avsnitt 3. 4).

5.6. Vilka regler som bör gälla om tillträde till en viss kommuns eller landstingskommuns skola

5.6.l Grundskolan

Mirrförslag: Fortfarande skall gälla att en kommun i sin grundskola skall ta emot inte endast barn som tillhör skolans elevområde utan också barn som har särskilda skäl att få gå där.

Innan en kommun tar emot någon som inte hör till skolans elev- område. skall kommunen bereda barnets hemkommun tillfälle att yttra sig. Om hemkommunen lämnar ett avstyrkande yttrande som den andra kommunen inte godtar. skall frågan avgöras av länsskol- nämnden.

Barnet skall genom vårdnadshavare ha besvärsrätt. däremot inte hemkommunen.

Skolförfa!lningsurredningen: l huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller skall i en kommuns grundskola tas emot barn som tillhör grundskolans elevområde samt barn för vilka denna grundskola är lämpli-

• Sida 39
•  Original

gast med hänsyn till barnets personliga förhållanden eller av andra särskil- da skäl.

Remissiustansermt: Olika uppfattningar råder om vilket inflytande hem- kommunen bör ha på bedömningen av skälen för skolgång i en annan kommuns grundskola. inte minst mot bakgrund av reglerna om interkom- munal ersättning. Vissa remissinstanser vill att hemkommunen skall ha beslutanderätt eller besvärsrätt.

Skå/för mirrförslag: Det måste givetvis finnas vissa möjligheter att få gå i en annan skola än det egna elevområdets. De stela reglerna om elevområ- destillhörighet bygger på den förutsättningen. Det gäller både den nuvaran— de skollagens regler och de bestämmelser som jag föreslår. Utrymmet för skolgång i en annan skola än det egna elevområdets bör för den nya skollagens del kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med utred- ningens förslag.

Lagreglerna om detta utrymme avser rättighet för eleven i förhållande till den mottagande kommunen. Frågan om skyldighet för hemkommunen att utge interkommunal ersättning är sekundär och behöver inte göras helt beroende av det faktum att eleven har tagits emot i den andra kommunens skola. Enligt min mening kan det därför inte bli tal om att låta hemkom- munen besluta. Ansvaret och beslutsbefogenhcten bör ligga hos den mot- tagande kommunen och i vissa speciella fall. som jag återkommer till. hos länsskolnämnden. Om en kommun vägrar ta emot ett barn. bör barnet genom vårdnadshavare liksom hittills ha besvärsrätt. Jag finner inte skäl att låta hemkommunen få besvärsrätt i fall där en annan kommun har tagit emot någon på enligt hemkommunens uppfattning otillräckliga grunder.

Det är emellertid givet att hemkommunen kan ha i sammanhanget vikti- ga synpunkter att anföra. Det är också givet att barn inte utan vidare skall tas in i skolor utanför det egna elevområdet bara därför att de själva och deras vårdnadshavare anser sig ha särskilda skäl för en sådan skolgång. Man kan i praktiken knappast komma ifrån att bedömningen av om åbero- pade skäl har tillräcklig tyngd i gränsfall får vägas mot hemkommunens intresse av att t.ex. kunna behålla elevunderlaget för en skolenhet som riskerar att bli nedlagd. Mot den bakgrunden bör den andra kommunens skolstyrelsc ha skyldighet att inhämta yttrande från hemkommunens skol- styrelsc. Om denna avstyrker finns det anledning för den andra kommu- nens skolstyrclse att allvarligt överväga om särskilda skäl verkligen före- ligger. Anser den att skälen inte är tillräckligt starka och vägrar att ta emot barnet. bör barnets vårdnadshavare ha möjlighet att överklaga beslutet hos SÖ som sista instans. Om den emellertid fortfarande anser att skälen är tillräckliga bör enligt min mening frågan hänskjutas till länsskolnämnden som därvid får göra de avvägningar som kan vara aktuella. Om länsskolnämnden finner skälen tillräckliga. bör kommunen ha skyldighet att ta emot barnet. Finner läns- skolnämnden skälen otillräckliga får barnets vårdnadshavare överklaga till SÖ såsom sista instans.

l fall där kommunerna hör till olika län bör SÖ få spela den roll som annars tillkommer länsskolnämnden. SÖ bör även då vara sista instans.

Som jag återkommer till i det följande bör den mottagande kommunens

Remiss- protokoll

• Sida 40
•  Original

Remiss— protokoll

rätt till interkommunal ersättning göras beroende av att den iakttagit sina skyldigheter att inhämta yttrande från hemkommunen och att i förekom- mande fall hänskjuta frågan till länsskolnämnden.

Marjo/avlag- Fortfarande skall gälla att den som har särskilda skäl att få gå i en viss kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola trots att han inte tillhör skolans elevområde för studievägen skall likställas med den som tillhör elevområdet.

Om även hemkommunen eller hemlandstingskommunen anordnar den aktuella studievägen i sin gymnasieskola. skall yttrande därifrån inhämtas innan eleven med stöd av särskilda skäl tas emot i någon annan huvudmans gymnasieskola. Om yttrandet är avstyrkande och den mottagande kommunen eller landstingskommunen inte godtar yttrandet. skall frågan avgöras av länsskolnämnden eller SÖ.

Skå/för minförslng: Som jag tidigare påpekat finns det åtskilliga kom- muner som inte har gymnasieskola. Härtill kommer att de kommuner som anordnar gymnasieskola inte har samma utbud av studievägar. ] många fall är det således inte möjligt att genomgå en viss studieväg i hemkommunen eller hemlandstingskommunen. Det hindrar emellertid inte att det synsätt som jag anlagt beträffande grundskolan bör kunna gälla även i fråga om gymnasieskolan.

5.7. Elevernas fördelning på skolenheter

Mitt/'örslag: Grunder för elevernas fördelning på skolenheter inom en huvudmans grundskola eller gymnasieskola skall inte heller i fortsättningen bestämmas genom lag men däremot kunna regleras i andra statliga föreskrifter.

Nuvarande bestämmelscr: ! den nuvarande skollagen finns inte någon bestämmelse om elevernas fördelning på skolenheter inom en kommuns grundskola eller gymnasieskola eller inom en landstingskommuns gymna- sieskola. Däremot finns vissa föreskrifter i ämnet i 2 kap. Zl % skolförord— ningen. Om det för en kommuns grundskola finns två eller flera skolenhe- ter. skall eleverna enligt den paragrafen fördelas på skolenheterna med hänsyn främst till vad som är ändamålsenligt från kommunikationssyn— punkt och till vad som krävs för att effektivt utnyttja lokaler och andra uthildningsresurser. Allmänna föreskrifter om fördelningen får meddelas av skolstyrelsen. om inte länsskolnämnden meddelar sådana föreskrifter. Motsvarande gäller. om det för en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola finns två eller flera skolenheter.

Skälför minjörxlug: Med hänsyn till statens ansvar för skolväsendet och till de statliga bidragen tinnerjag det naturligt att allmänna grunder för

• Sida 41
•  Original

elevernas fördelning på skolenheter skall kunna fastställas genom statliga föreskrifter.

Självfallet måste sådana faktorer som kommunikationer och behovet av att effektivt utnyttja lokaler och andra utbildningsresurser spela en viktig roll när eleverna fördelas på skolenheter. Det är emellertid enligt min mening angeläget att också föräldrarnas och elevernas egna önskemål kan vägas in. En skolenhet kan ha en viss inriktning, t. ex. på idrott. och detär då rimligt att beakta idrottsintresserades önskan att få gå vid just den skolenheten. Enligt min mening bör de enskildas önskemål nämnas som en självständig faktor i föreskrifterna om elevernas fördelning på skolenheter. Jag ämnar återkomma till detta i samband med förslag till regeringen om ändringar i skolförordningen med anledning av den nya skollagen.

5.8. Förutsättningarna för rätt till interkommunal ersättning

Mitt förslag: Om en kommun eller landstingskommun i sin grund- skola eller gymnasieskola har tagit emot någon som har en annan hemkommun eller hemlandstingskommun. skall den mottagande hu- vudmannen ha rätt till interkommunal ersättning av hemkommunen eller hemlandstingskommunen. Detta gäller dock inte om kom- munen eller landstingskommunen inte iakttagit skyldighet att inhäm- ta yttrande från hemkommunen eller hemlandstingskommunen eller skyldighet att låta länsskolnämnden avgöra frågan om mottagande av eleven.

Skå/för mit! förslag: Det är angeläget att tvister om skyldighet att utge interkommunal ersättning blir så få som möjligt. Jag föreslår därför att utgångspunkten skall vara det faktum att eleven har tagits emot i en kommun eller landstingskommun där eleven inte är kyrkobokförd. Undan- tag bör emellertid göras för fall där den ersättningskrävande kommunen inte gjort vad på den ankommit i förhållande till den andra kommunen. Jag tänker här på de föreslagna reglerna om yttrande och hänskjutande till länsskolnämnden.

5.9. Vissa ytterligare frågor

Reglerna om interkommunal ersättning är avsedda att i möjligaste mån skapa rättvisa skolhuvudmännen emellan. Mot den bakgrunden kan vissa företeelser förtjäna särskilda kommentarer.

Elever som placeras i vad som förr kallades fosterhem — familjehem enligt socialtjänstlagstiftningens terminologi - i en annan kommun än hemkommunen kyrkobokförs som regel i den nya kommunen. Denna har då inte rätt till interkommunal ersättning från den tidigare hemkommunen.

Vid remissbehandlingen av skolförfattningsutredningens betänkande har några remissinstanser berört fosterhemsplaceringarnas ekonomiska konse- kvenser för kommunerna. Dessa remissinstanser menar att små kommuner som tar emot många fosterbarn kan drabbas oproportionerligt hårt ekono-

Remiss- protokoll

• Sida 42
•  Original

Remiss- protokoll

miskt. De kostnader som sådana kommuner åsamkas torde knappast kom- penseras av vare sig s.k. SÅS-medel (statsbidrag till särskilda åtgärder på skolområdet) eller skatteutjämningsbidrag.

En annan företeelse — som visserligen inte har berörts av remissinstan- serna -— är att vissa lågfrekventa studievägar i gymnasieskolan kräver stora kostnader som till stor del kommer elever från andra kommuner till godo utan att interkommunal ersättning lämnas i motsvarande mån. Det finns emellertid vissa möjligheter att få statsbidrag i form av verksamhetsstöd till lågfrekventa utbildningar.

Jag anser inte att regler om interkommunal ersättning kan byggas upp med tanke på sådana speciella förhållanden som att en viss kommun tar emot ett stort antal fosterbarn eller att vissa udda utbildningar är mycket kostnadskrävande. Sådana förhållanden bör i stället beaktas inom ramen för statsbidragsreglerna.

6. Utbildningen för dem som inte kan gå i grundskolan och gymnasieskolan

6.1. Allmänt

För barn som på grund av synskada. dövhet, hörselskada eller talskada inte kan gå i grundskolan anvisar nuvarande skollag den tioåriga special- skolan, för vilken staten är huvudman. För dessa barn upphör skolplikten normalt först vid utgången av vårterminen det kalenderår de fyller l7 år. dvs. ett år senare än för barn i allmänhet. Lagen innehåller inga särskilda bestämmelser om utbildning på gymnasial nivå efter specialskolan. Det förutsätts att ungdomarna genom särskilda stödåtgärder skall kunna gå i gymnasieskolan. 1 Örebro anordnas inom gymnasieskolan utbildning som är särskilt anpassad för döva och hörselskadade.

I den nuvarande skollagen finns inga bestämmelser om skolplikt och utbildning för barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda. [ stället hänvi- sar skollagen till l967 års omsorgslag. Denna innehåller bestämmelser om särskolplikt. som upphör senast vid 2l eller i vissa fall 23 års ålder. Särskolplikten fullgörs normalt i särskolan för vilken landstingskommuner- na är huvudmän. [ särskolan ingår grundsärskola och träningsskola. som båda är tioåriga. samt yrkessärskola.

[ l967 års omsorgslag finns också bestämmelser om att psykiskt utveck- lingsstörda som på grund av syn- eller hörselskada inte kan gå i särskolan i stället skall beredas utbildning i specialskolan.

I samband med att den nya skollagen tillförs bestämmelser om sådan utbildning som i dag regleras i l967 års omsorgslag bör vissa sakliga ändringar genomföras i enlighet med vad som har förutskickats i omsorgs- propositionen. Jag kommer i det närmast följande att redovisa de viktigas— te av dessa ändringar. I fråga om detaljer hänvisarjag till specialmotive- ringen.

När det gäller specialskolan och de grupper som den vänder sig till bör

• Sida 43
•  Original

endast sådana ändringar genomföras som har samband med ändringarna i omsorgslagstiftningen.

6.2. Förhållandet till den nya omsorgslagens personkrets

[Matfors/ag: Den nya skollagens särskilda bestämmelser om skol- plikt och skolgång för vissa barn och ungdomar skall inrymma samma personkrets som den nya omsorgslagen. Liksom i den nya omsorgslagen likställs med psykiskt utvecklingsstörda dels personer som har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp på grund av hjärnskada. föranledd av yttre våld eller kroppslig sjuk- dom. dels personer med barndomspsykos.

Omsorgsbwwhiingensförslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skil/för mitt ji'irslag:

Pursonkrz'rwn i den nya omsorgslugun

I den nya omsorgslagens inledande paragraf sägs att lagen innehåller föreskrifter om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Vidare anges att vad i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även personer som på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kropps- lig sjukdom. har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp samt personer med barndomspsykos.

l omsorgspropositionen uttalas bl.a. följande angående personkretsen (s. 56 f.. se även s. 18 fn.

Psykisk utvecklingsstörning är en intellektuell funktionsnedsättning som beroende på grad och miljö utgör ett handikapp. Den sammanhänger med en under individens utvecklingsperiod inträffad brist eller skada som i många fall är så betydande. att personen behöver stöd och hjälp i sin livsföring genom särskilda omsorger för att kunna delta i samhällslivet. Med utvecklingsperioden avses i allmänhet perioden före 16 års ålder. Vid bedömningen av den intellektuella förmågan skall psykologiska. sociala och pedagogiska faktorer vägas samman. Någon ändring av innebörden'i begreppet psykisk utvecklingsstörning jämfört med 1967 års omsorgslag åsyftas inte. .

Med psykiskt utvecklingsstörda likställs två grupper med liknande be— hov.

Den första gruppen är personer som. i allmänhet efter utvecklingsåren, har fått en hjärnskada och till följd härav en intellektuell funktionsned— sättning som har lett till ett betydande och bestående begävningshandi- kapp.

Den andra gruppen är personer med barndomspsykos. Enligt beräkning— ar inträder sådan psykos hos omkring femtio barn per år i hela landet. Med barndomspsykos avses en djupgående personlighetsstörning med debut i regel före sju års ålder. Den tar sig uttryck i bl.a. omfattande avvikelser i

R emiss- protokoll

• Sida 44
•  Original

Remiss- protokoll

sociala och känslomässiga relationer samt svåra störningar i språkförmå- gan. De flesta barn och ungdomar med barndomspsykos är eller blir psykiskt utvecklingsstörda.

Motsvarighet i den nya skollagen

En del barn och ungdomar som är begävningshandikappade eller har andra funktionsnedsättningar kan genom vissa stödåtgärder klara skolgång i grundskolan och gymnasieskolan. Det behövs emellertid fortfarande sär- skilda bestämmelser om skolplikt och skolform för fall där detta inte är möjligt.

Det är naturligt att låta den nya omsorgslagens terminologi m.m. få sin motsvarighet i den nya skollagen. Med psykisk utvecklingsstörning bör således avses detsamma i båda lagarna. Det är också naturligt att de grupper som i den nya omsorgslagen likställs med psykiskt utvecklings— störda också likställs med dessa i den nya skollagen. Det innebär bl. a. att barn i samtliga grupper vid behov — dvs. om de inte kan gå i grundskolan och gymnasieskolan — skall beredas utbildningi särskolan.

6.3. Särskolan och dess huvudmän

Mitt förslag: Särskolan behålls som särskild skolform med lands- tingskommunalt huvudmannaskap. Möjlighet öppnas att genom av- tal överföra huvudmannaskapet till kommun.

Omsorgskomminéns förslag: Utbildningen av psykiskt utvecklings- störda inordnas i det allmänna skolväsendet med kommunalt huvudmanna- skap.

Remissinsmnserna: En så gott som enig remissopinion motsätter sig omsorgskommitténs förslag. Däremot är remissinstanserna positiva till ett närmande mellan särskolan och det allmänna skolväsendet genom att särskolan regleras i skollagen och inte utgör en särskild omsorg enligt lagstiftningen om sådana. '

Omsorgsberedningensförslag: Överensstämmer med mitt förslag. Skill för mirtförslag: Jag vill erinra om vad chefen för socialdepartemen- tet anförde i omsorgspropositionen angående bibehållande av särskolan med landstingskommunalt huvudmannaskap (s. 22 ff).

Den nya omsorgslagen inrymmer en möjlighet att genom avtal överlåta uppgifter enligt den lagen till kommun som ingår i landstingskommunen. Såsom anfördes i omsorgspropositionen bör en motsvarande möjlighet finnas beträffande särskolan.

• Sida 45
•  Original

6.4. Tiden för skolplikt och rätt till utbildning

Mitt förslag: Den särskilda skolplikten skall upphöra senast vid utgången av vårterminen det kalenderår barnet fyller I7 år. Inte längre skolpliktiga elever i särskolan skall ha rätt att få ytterligare utbildning där intill utgången av vårterminen det kalen- derår då de fyller Zl år. Om det behövs för att slutföra en dessförin- nan påbörjad utbildning skall de beredas möjlighet att fortsätta till 23 års ålder.

Omsorgskommittén: Särskolplikten ersätts av vanlig skolplikt. Psykiskt utvecklingsstörda ungdomar ges rätt till undervisning i klasser för yrkesut- bildning. yrkesträning eller verksamhetsträning inom gymnasieskolan.

anissinstanserna: Många remissinstanser anser att nuvarande särskol- plikt till Zl eller i vissa fall 23 års ålder skall vara kvar.

Omsorgsberedningen: Överensstämmer med mitt förslag. Skit/för mittjörslag: ] omsorgspropositionen redovisades att både om- sorgskommittén och omsorgsberedningen föreslagit sänkning av den nuva- rande övre åldersgränsen för särskolplikten i kombination med en rätt att få utbildning efter skolpliktens upphörande. Vid riksdagsbehandlingen framhöll socialutskottet (SoU l984/85z27 s. l8 f.) vikten av att psykiskt utvecklingsstörda ungdomar verkligen får all den undervisning som de kan tillgodogöra sig. En regeländring får enligt utskottet inte ske på ett sådant sätt att vissa ungdomar i praktiken får mindre skolundervisning och träning än nu och därmed sämre möjligheter att utveckla sina personliga resurser. Utskottet förutsatte att regeringen skulle ägna särskild uppmärksamhet åt denna fråga i det fortsatta beredningsarbetet.

De nuvarande bestämmelserna innebär skolplikt under flera år efter myndighetsåldern l8 år. En skolpliktstid som sträcker sig in i vuxen ålder är enligt min mening betänklig från principiell synpunkt. Den kan inte försvaras enbart med hänvisning till hur angeläget det är att ungdomarna genomgår ytterligare utbildning. I sammanhanget villjag beträffande andra grupper erinra om dels att gymnasieskolan är frivillig. dels att den som har passerat den vanliga skolpliktsåldcrn 16 år men som i läsning. skrivning eller räkning saknar sådana färdigheter som normalt uppnås på grundsko- lans mellanstadium visserligen har rätt att genomgå grundutbildning för vuxna (grundvux) men inte någon skyldighet att göra det.

Som jag tidigare redovisat har barn som på grund av t. ex. hörselskada inte kan gå i grundskolan och därför tas emot i specialskolan en ett är längre skolpliktstid än barn i allmänhet. Skolpliktstiden för psykiskt ut- vecklingsstörda som går i särskolan eller specialskolan bör kunna vara densamma som för dem som utan att vara psykiskt utvecklingsstörda går i specialskolan. De psykiskt utvecklingsstörda ungdomarna behöver visser- ligen efter grundutbildningen i grundsärskolan eller träningsskolan yrkes- utbildning eller annan träning som erbjuds i yrkessärskolan. Fortsatt skol- gång efter l7 år — i praktiken normalt i yrkessärskolan — bör emellertid kunna vara frivillig. om den utformas som en ovillkorlig rätt att få utbild-

Remiss- protokoll

• Sida 46
•  Original

Remiss- protokoll

ning i en omfattning som motsvarar den nuvarande skolpliktstiden. Jag vill också erinra om att detta överensstämmer med ett enhälligt förslag av omsorgsberedningen, som bestod av företrädare för bl.a. SÖ. kommunför- bunden. Handikappförbundens centralkommitté och Riksförbundet för ut- vecklingsstörda barn. ungdomar och vuxna.

För eleverna i grundskolan anordnas studie— och yrkesorientering inför deras ansökan till gymnasieskolan. insatser av liknande slag måste givetvis göras för eleverna i motsvarande skede i särskolan. 1 det sammanhanget får eleverna klart för sig värdet av fortsatt skolgång. Jag är förvissad om att huvudmännen känner sitt ansvar och kommer att verka för att ungdomarna och deras föräldrar utnyttjar den rätt de tillförsäkras.

lnte längre skolpliktiga elever i särskolan bör således ha en rätt till skolgång som sträcker sig lika långt som den nuvarande särskolplikten, dVS. till utgången vårterminen det år de fyller 21 år. Vissa elever kan ha behov av ytterligare skolgång för att avsluta en dessförinnan påbörjad utbildning. Om det behövs bör eleven i ett sådant fall få fortsätta sin skolgång t.o.m. vårterminen det år eleven fyller 23 år.

Psykiskt utvecklingsstörda som har fullgjort särskild skolplikt på annat sätt än genom skolgång i grundsärskolan eller träningsskolan bör också ha rätt att efter skolpliktstiden få utbildning i särskolan, om de inte bereds utbildning i specialskolan.

l omsorgspropositionen berördes vissa frågor om vuxenutbildning (s. 4] ff). Chefen för socialdepartementet uttalade uppfattningen att en kompe- tensinriktad vuxenutbildning, motsvarande särskolan. borde utvecklas ge- nom formalisering av den f.n. försöksvis bedrivna vuxensärskolan (sär- vux) som skolform. Syftet borde vara att särvux, tillsammans med andra undervisningsformer, skall komma i nivå med vad som genom bl.a. kom- vux och grundvux står till förfogande för övrigai samhället. Försöksverk- samheten med särvux. som pågår sedan ett antal år. har visat att behovet av sådan utbildning är stort. Detta behov kommer att förstärkas i och med den föreslagna sänkningen av den övre åldersgränsen för skolplikten. Man måste räkna med att det finns enstaka ungdomar som inte tar till vara sin rätt till utbildning upp till normalt 21 års ålder men längre upp i åren ångrar sig. Chefen för socialdepartementet aviserade i omsorgSpropositionen att han ämnar föreslå regeringen att uppdra åt SÖ att ytterligare utreda hur särvux skall bli permanent verksamhet och att i samråd med socialstyrel- sen lämna förslag till finansiering.

6.5 Särskolchefer '

Mitt förslag: Särskolehcferna skall inte längre ha statligt reglerade anställningar. Även statsbidragsgivningen till tjänster för särskol- chefer skall upphöra.

Skäl för mitt förslag och vissa kommentarer: F.n. har de kommunala sko/cheferna. med undantag av dem i Stockholm. Göteborg och Malmö, statligt reglerade anställningar. dvs. avlöningsförmånerna fastställs under

• Sida 47
•  Original

medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Prop. l985/861l0 Kommunerna får statsbidrag till kostnaderna för skolcheferna. I den se- - - naste budgetpropositionen (prop. 1984/85: l00 bil. lO s. 48 och lSl—ISB) Remiss- föreslås emellertid att den statliga regleringen av tjänsterna skall upphöra protokoll med utgången av juni 1985 eller den senare tidpunkt som av övergångsskäl kan behövas. Vidare föreslås att statsbidragen till kostnaderna för skol- chefer skall upphöra för tiden fr.o.m. den I juli 1985. De enda regler som anses behövas i fortsättningen är att det skall finnas en skolchefi varje kommun och att i viSsa fall uppdraget att vara skolchef skall kunna läggas på en rektor. Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet med dessa förslag (UbU 1984/85: 16, rskr 234). Även särskolcheferna har statligt reglerade anställningar. Landstings- kommunerna får statsbidrag till lönekostnaderna. Det finns enligt min mening inte anledning att i dessa avseenden göra skillnad mellan de kommunala skolcheferna och särskolcheferna. Den statliga regleringen bör därför upphöra med utgången av juni 1986 eller den senare tidpunkt som av övergångsskäl kan behövas. Statsbidragen till kostnader för särskolchefer bör upphöra för tiden fr. o m. den I juli 1986. I fortsättningen bör det räcka med ett fåtal regler av i princip samma innehåll som dem som förutskickas i fråga om skolcheferna. Den nya skollagen bör inte innehålla bestämmelser om skolchefer. De föreskrifter som behövs kan tas in i en förordning. Detsamma är fallet med föreskrifter om särskolchefer.

7. Skolpliktens tvångsmedel

För enkelhetens skull inriktar jag mig i det närmast följande (avsnitten 7.1—7.3) på fall där barnet är elev i grundskolan. Beträffande andra fall behövs vissa särregler i fråga om lokala styrelsers roll m.m. Jag hänvisar därvidlag till lagtexten och specialmotiveringen.

7.1. Samhällets och vårdnadshavarnas ansvar

Mitt förslag: Skolstyrelsens och vårdnadshavarnas ansvar för att barnet fullgör sin skolplikt behålls.

Skäl och kommentarer till mittförslag: Skolplikten är tillkommen i både barnets och samhällets intresse. Om den skall fylla sitt syfte måste den kunna upprätthållas fortlöpande. Frånvaro av beaktansvärd omfattning måste kunna motverkas genom rimliga medel. Detta gäller både när barnet självt inte vill gå till skolan och när barnets vårdnadshavare på en eller annan grund anser att det är bäst för barnet att stanna hemma.

Vårdnadshavare har enligt föräldrabalken ett allmänt ansvar för omsor- gen om barnet. Detta ansvar innefattar bl. a. att barnet får en tillfredsstäl- lande utbildning. Därför bör barnets vårdnadshavare ha en skyldighet att fortlöpande se till att barnet fullgör sin skolplikt på något av de sätt som lagen tillåter. 47

• Sida 48
•  Original

Remiss- protokoll

linligt min mening behövs en särskild föreskrift om värdnadshzwares skyldighet att se till att barnet fullgör sin skolplikt. Det räcker inte med bestämmelserna i föräldrabalken som är allmänt hiillna och tar sikte på förhållandet mellan vårdnadshavaren och barnet. Jag vill i sammanhanget också påpeka att mot en vårdnadshavare som inte fullgör sina skyldigheter enligt föräldrabalken kan åtgärder vidtas endast om bristerna är så allvar- liga. att barnet bör omhändertas av någon annan.

Ansvaret för att skolplikten fullgörs bör alltså primärt åvila barnets vårdnadshavare. Men samhället har också ett ansvar. Det bör för barn med vanlig skolplikt utövas i första hand genom skolstyrelsen.

7.2. Tvångsmedel

Mitrji'irslag: Möjligheten att hämta skolpliktiga barn till skolan med biträde av polismyndighet avskaffas. Däremot behålls möjligheten att vitesförelägga vårdnadshavare.

Skoladminixrrmii'u kwmninén: Helst bör bestämmelserna om vite och hämtning upphävas. I varje fall bör möjligheten till hämtning tas bort.

Rt-missinsrunsurnu: De flesta förordar att möjligheten till polishämtning avskaffas. En del vill att även tvångsmedlet vite skall tas bort. Många framhåller emellertid att skolplikten förutsätter att tvångsmedel finns som en sista utväg. De som har denna inställning anser i allmänhet att tvångs- medlet vite. i brist på bättre. bör behållas.

Skoljälfamlilrgsutrwlningen.' Med hänvisning till beredningen av skol- administrativa kommitténs förslag har skolförfattningsutredningen inte gått in på frågan huruvida sanktionsmöjligheterna bör avskaffas eller inte. I sitt lagförslag utgår utredningen från att de skall finnas kvar.

Remissinsrunsermt: Trots att skolförfattningsutredningen inte tagit ställ- ning i sak har många remissinstanser -— särskilt länsskolnämnder och kommuner — funnit sig föranlåtna att uttala sig i frågan. i åtskilliga fall med hänvisning till sina remissyttranden över skoladministrativa kommitténs förslag. De flesta anser att möjligheten till polishämtning bör avskaffas. En del vill att även tvångsmedlet vite skall tas bort.

Skäl för mitt förslag: När ett barn utan giltig orsak uteblir från skolan bör i första hand skolans personal försöka komma till rätta med problemet genom samtal med barnet och dess vårdnadshavare. l besvärliga fall måste skolstyrelsen kopplas in.

Vårdnadshavares ovillighet att få barnet till skolan kan ha olika orsaker. I en del fall kan skälet vara att barnet självt inte vill gå till skolan. Andra orsaker kan vara att vårdnadshavarna är oroliga för trafiken på vägen till skolan eller för att barnet skall bli utsatt för mobbning. Det kan också hända att vårdnadshavarna vill att barnet skall få en annan lärare eller få gå vid en annan skolenhet. I en del fall kan vårdnadshavarnas åtgärd att hålla barnet hemma vara avsedd som påtryckningsmedel för att få till stånd en ändring. t.ex. överflyttning till en annan skolenhet. Fall kan också tänkas där vårdnadshavarna, som kanske har fått avslag på en begäran om att

• Sida 49
•  Original

själva få anordna utbildning för barnet. inte accepterar utbildning i någon av de former som lagen anvisar.

Det är viktigt att skolan försöker komma till rätta med de bakomliggande . orsakerna. Skolan bör på allt sätt sträva efter att söka få till stånd en lösning i samförstånd med vårdnadshavarna och barnet. I många fall kanske vårdnadshavarna låter sig övertalas mot bakgrund av de problem som barnet kan få om det ställs utanför. Men man måste räkna med att deti en del fall inte går att övertala vårdnadshavarna. Skolan får inte vara blind för att t.ex. en oro för trafikförhållandena på vägen till skolan kan vara befogad. Men skolan kan självfallet inte falla undan för krav på att barnet skall få en viss lärare e.d. I de fall där varken övertalning eller rimligt tillmötesgående från skolans sida hjälper inställer sig frågan om tvångsme- del.

De nuvarande tvångsmedlen används i mycket liten utsträckning. Där- med är emellertid inte sagt att de saknar praktisk betydelse. Redan vetska- pen om att tvångsmedel finns kan i en del fall medverka till att vårdnadsha- varna fullgör sina skyldigheter.

Som jag redan framhållit måste skolplikten — med rimliga medel — kunna hävdas även när vårdnadshavarna inte låter sig övertalas.

Det är svårt att finna lämpliga sanktionsmedel. Jag ser emellertid inte någOn avgörande invändning mot det nuvarande tvångsmedlet vite. Det är från principiell och praktisk synpunkt viktigt att ha ett medel för markering och ingripande innan det har gått så långt, att frågan om barnets omhänder- tagande av annan än vårdnadshavaren aktualiseras.

De allra flesta remissinstanserna förordar att möjligheten till polishämt- ning avskaffas. Jag delar den uppfattningen. För barnet påfrestande åtgär- der kan enligt min mening försvaras endast om barnets utbildning är varaktigt hotad. Och i sådana fall hjälper knappast hämtning, som är en temporär åtgärd.

Jag har hela tiden talat om fall där vårdnadshavarna inte har gjort vad på dem ankommer för att barnet skall inställa sig i skolan. Fall kan finnas där barnet uteblir utan att vårdnadshavarna kan lastas. Det gäller särskilt när barnet är i högstadieåldern och tillsynen av naturliga skäl inte kan vara lika långtgående som tidigare. Självfallet får skolan inte låta det bero. Persona- len måste få barnet att inse sitt eget bästa. Jag anser det inte rimligt att tillåta tvångsmedel i sådana situationer. '

7.3. Beslutande myndigheter

Mittförslag: Det skall även i fortsättningen ankomma på länsskol- nämnden att både förelägga och döma ut vite.l

SkoUörfatmingsutredningens förslag: Skolstyrelsen anförtros befogen- heten att förelägga vite mot tredskande vårdnadshavare. Frågor om utdö- mande av vite prövas av länsrätten, eftersom sådana frågor främst av rättssäkerhetsskäl redan i första instans bör vara föremål för domstols- prövning.

Remiss- . protokoll

• Sida 50
•  Original

Remiss- protokoll

R('Hiixsirixnuixw'nu: Vissa tillstyrker förslaget att det skall ankomma på skolstyrelsen att förelägga vite. Åtskilliga förordar emellertid att befogen- heten skall ligga kvar hos länsskolnämnden. De framhåller att skolstyrel- sen inte framstår som en neutral instans utan som vårdnadshavarnas "motpart".

En del remissinstanser instämmer i förslaget att länsrätten skall pröva frågor om utdömande av vite. Åtskilliga förordar emellertid att länsskol- nämnden fortfarande skall avgöra sådana ärenden. eftersom den nuvaran- de ordningen har fungerat tillfredsställande och länsskolnämnderna har ingående kunskaper om skolan.

Skå/för mir/jE'irSIag: Som jag tidigare framhållit är vitesföreläggande en åtgärd som vidtas i sista hand. Dessförinnan mäste skolstyrelsen-pröva andra metoder för att få vårdnadshavarna att medverka till barnets skol- gång. Som åtskilliga remissinstanser framhållit kan vårdnadshavarna upp- fatta skolstyrelsen som ett "motpart". [ vart fall kan det framstå som naturligast att en annan. statlig myndighet får handlägga frågan om vites- föreläggande. Jag anser inte att det finns underlag för att frångå nuvarande ordning med länsskolnämnden som beslutande myndighet i sådana fall.

Enligt den av riksdagen nyligen antagna lagen tl985: 206) om viten skall frågan om utdömande av vite normalt prövas av länsrätt på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet. om inte annat är särskilt föreskrivet.

[ och för sig talar principiella skäl för att föreläggande och utdömande skall ankomma på två olika myndigheter. Det har emellertid hittills funge- rat med båda uppgifterna hos länsskolnämnden. Jag finner inte tillräckliga skäl att ändra nuvarande regler om att länsskolnämnden även skall pröva om vitet skall dömas ut.|

8. Utrymmet för andra sätt att fullgöra skolplikten än de reguljära

Mil! förslag: Även den nya skollagen skall anvisa olika närmare angivna sätt att fullgöra skolplikten. såsom skolgång i grundskolan eller -i en godkänd fristående skola. För att fånga upp ovanliga fall skall finnas en bestämmelse, som möjliggör att en annan form under vissa förutsättningar godkänns för det enskilda barnet.

Skå/för mitt förslag: Skolpliktens syfte är att barnet skall få ett visst mått av kunskaper i vidaste mening. För att säkerställa detta bör den nya skollagen liksom den nuvarande reglera på vilka sätt skolplikten får fullgö- ras. För barn i allmänhet blir det främst fråga om skolgång i grundskolan eller i en godkänd fristående skola. i lagen bör liksom hittills förutses även fall där barnet vistas i ett sådant hem för vård eller boende som avses i 12 & lagen (l980:62l) med särskilda bestämmelser om vård av unga, dvs. de tidigare ungdomsvårdsskolorna. Alla upptänkliga fall kan emellertid inte förutses i lagen. Speciella omständigheter kan tänkas i enstaka fall nödvän-

' Observera ändring i det s.k. slutprotokollet.

• Sida 51
•  Original

(liggöra eller åtminstone försvara andra former än de särskilt angivna. Därför bör lagen innehålla en bestämmelse som gör det möjligt att godkän- na en annan anordning ttnder vissa förutsättningar. Det får då bli fråga om ett godkännande för det enskilda barnets del och inte ett allmängiltigt godkännande av anordningen som sådan.

Den nuvarande skollagen har ingen allmän bestämmelse om utrymme för godkännande av särlösningar. Enligt lagens 35 & skall emellertid ett barn befrias från skolgång. om det i hemmet eller annorstädes bereds enskild undervisning. som väsentligen motsvarar grundskolans. En mot- svarighet finns i 26 å i den nuvarande omsorgslagcn. Enligt den paragrafen skall ett psykiskt utvecklingsstört barn befrias från skolgång. om det får enskild undervisning. som väsentligen motsvarar den undervisning det skulle ha fått i särskolan.

Mitt förslag begränsar sig inte till vad som nu kallas enskild undervis- ning.

En bestämmelse om möjlighet att godkänna någon annan form än de reguljära behövs för fall där exceptionella omständigheter motiverar att barnets utbildning anordnas på ett avvikande sätt. Jag tänker exempelvis på vissa fall då barnet behöver speciell vård. Vidare kan det finns ett behov av särlösningar för ett eller annat barn som är bosatt i en avlägsen gles- bygd. För gränsbor bör det inte under alla omständigheter vara uteslutet att få gå i skola i grannlandet.

Bestämmelsen kan emellertid också åberopas i fall där barnets vård- nadshavare. utan att sådana omständigheter föreligger. vill att barnets utbildning skall ordnas på annat sätt än i någon av de former som lagen direkt anvisar. Åtskilliga av de senaste årens ärenden om enskild undervis- ning har sådan bakgrund.

För att ett annat sätt att fullgöra skolplikten än de i lagen särskilt angivna skall tillåtas måste enligt min mening krävas att det i det enskilda fallet framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter. dvs. normalt skolgång i grund- skolan eller i en godkänd fristående skola. Om inte ett sådant krav upp- ställdes skulle skolplikten urholkas.

Beträffande innebörden av kravet på att alternativet skall vara fullgott villjag framhålla attjämförelsen måste göras med hänsyn till det barn som det gäller. Ett exempel är att barnet till följd av grav skolfobi har haft stora svårigheter under skolgång i grundskolan eller i en fristående skola. Om vårdnadshavaren i ett sådant fall vill låta barnet få undervisning i hemmet. bör det finnas utrymme för att godta en sådan anordning för en tid. även om den skulle vara något sämre än den utbildning som de reguljära for- merna ger. Vid den jämförande prövningen måste nämligen beaktas att barnet inte genom att fortfarande vara skolelev får det utbyte som skolgång normalt ger.

När ingen sådan exceptionell omständighet föreligger bör man ställa i princip samma krav som gäller för att en fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande. Det betyder alltså normalt att utbildningen skall ge kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen mot- svarar grundskolans och att utbildningen även i övrigt väsentligen skall

Remiss-

protokoll

Sl

• Sida 52
•  Original

Remiss- protokoll

motsvara grundskolans allmänna mål. Härtill kommer att möjligheter till insyn i verksamheten mäste erbjudas.

Beträffande mina närmare överväganden och förslag hänvisar jag till lagtexten och specialmotiveringen.

9. Skolhälsovård

9.l Grundskolan och gymnasieskolan

Mitt förslag: Skolhälsovården i grundskolan och gymnasieskolan skall liksom hittills främst vara förebyggande. Den skall omfatta hälsokontroller och enkla sjukvårdsinsalser. Skolsköterskor får ut-

föra sådana uppgifter i fråga om hälsokontroller som inte kräver . läkare.

Bestämmelserna om obligatoriska hälsokontroller i grundskolans skolhälsovård förenklas. En allmän hälsokontroll skall göras på varje stadium.

Elever på minst ettåriga studievägar i gymnasieskolan skall ha rätt att anlita skolhälsovården men. till skillnad från nu. ingen skyldighet att genomgå hälsokontroller.

Nuvarande regler: Grundläggande bestämmelser om skolhälsovården i grundskolan och gymnasieskolan finns i 1962 års skollag. Kompletterande föreskrifter finns i bl.a. skolförordningen. Skolhälsovården omfattar alla elever i grundskolan och elever på minst ettåriga studievägar i gymnasie- skolan. Nyinskrivna elever i grundskolan skall läkarundersökas i början av läsåret och därefter minst två gånger fram till och med årskurs 8. Elever i gymnasieskolan skall läkarundersökas en gång under första läsåret och därefter högst vartannat år.

Skolfötfitttniugsutredningar: Utredningens lagförslag ansluter i huvud- sak till nuvarande bestämmelser. En formell skillnad är att utredningen föreslår att föreskrifter om skyldighet för elever i gymnasieskolan att underkasta sig läkarundersökning flyttas från skolförordningen till skolla- gen.

Remissirtstana'ermt: Remissbilden är splittrad. Bl.a. RRV vill ha en mer genomgripande översyn. RRV m.fl. anser att detaljregleringen måste minska. Vad gäller skollagen tänker dessa instanser närmast på bestäm- melser om antalet undersökningstillfällen och deras förläggning samt kra- vet på att det skall vara läkarundersökning även när undersökningen skulle kunna utföras av en skolsköterska.

RRV:.t rapport: Hälsokontrollerna inom skolhälsovården bör inte vara tvingande för eleverna. S. k. klassundersökningar skall inte behöva utföras av skolläkare. Regler om hälsokontrollernas antal och inriktning bör inte vara bindande utan ha formen av allmänna råd.

Skälför mittförslttg: Skolhälsovården bör som hittills främst vara före- byggande. Det bör anges i lagen att den skall omfatta hälsokontroller och enkla sjukvårdsinsatser.

• Sida 53
•  Original

RRV:s rapport och vissa remissinstansers yttranden över skolförfatt- ningsutredningens betänkande visar att den nuvarande skollagens regle- ring av skolhälsovården på vissa punkter behöver omprövas i sak. Jag anser inte att det finns tillräckligt underlag för några genomgripande änd- ringar. En del av de låsningar som nuvarande regler innebär bör dock kunna minskas.

Bl.a. RRV har fört fram tanken på att låta skolhälsovården innebära endast rättigheter och inte som nu också skyldigheter för eleverna.

Sannolikt skulle de allra flesta delta i skolhälsovårdens hälsokontroller även om dessa vore frivilliga. Det kan emellertid finnas en och annan som inte skulle bry sig om att delta men som kanske. har brister som skulle upptäckas vid kontrollen. Detta gäller särskilt yngre clever. Jag finner därför inte anledning att avskaffa nuvarande skyldighet för eleverna i grundskolan att delta.

När det gäller gymnasieskolan omfattar den lagstadgade skolhälsovår- den endast elever på minst ettåriga studievägar. Å andra sidan omfattas dessa elever oberoende av hur gamla de år. Många är myndiga innan de har gått ut gymnasieskolan. Jag anser att kravet på deltagande bör kunna ersättas med enbart en rätt att anlita skolhälsovården för eleverna igymna- sieskolan.

Flera remissinstanser har efterlyst möjligheter till undantag från kravet på att hälsoundersökningar skall utföras av läkare. De menar att åtskilliga sådana uppgifter kan utföras av en skolsköterska och att så i praktiken sker i ganska stor omfattning. Även jag anser att skolsköterskor bör få utföra sådana uppgifter i fråga om hälsokontroller som inte kräver läkare.

Det finns obligatoriska hälsokontroller av två slag. Dels anordnas kon- troller för alla. Dcls sker kontroller på förekommen anledning i det enskil- da fallet.

I fråga om de kontroller som anordnas för alla har flera remissinstanser vänt sig mot detaljregleringcn beträffande antalet undersökningstillfällen och deras förläggning. Ävenjag anser att en viss uppmjukning bör kunna göras i reglerna.

För grundskolans del bör skollagen föreskriva att varje elev skall genom- gå allmän hälsokontroll en gång på varje stadium. den första under första läsåret. Någon närmare reglering av undersökningstillfällena bör inte gö- ras. Vidare bör föreskrivas att varje elev skall genomgå synkontroller och andra begränsade hälsokontroller som kan behöva anordnas för alla mellan de allmänna hälsokontrollerna. Liksom hittills bör varje enskild elev dess- utom ha skyldighet att genomgå undersökning på förekommen anledning.

För gymnasieskolans del bör skollagen föreskriva att elever på minst ettåriga studievägar skall beredas tillfälle att genomgå minst en allmän hälsokontroll.

Remiss- protokoll

• Sida 54
•  Original

Remiss— protokoll

9.2. Särskolan

Mirtfiirslag: Elever i särskolan skall inom skolhälsovården kunna genomgå sådana särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp. I övrigt skall i princip samma regler gälla som i fråga om elever i grundskolan och gymnasieskolan.

Nm-vtrande bestämmelser: Bestämmelser om skolhälsovård i särskolan finns inte i l967 års omsorgslag men väl iden anslutande omsorgsstadgan. Enligt 29 & omsorgsstadgan skall skolhälsovården främst vara av förebyg- gande natur men även omfatta annan hälso- och sjukvård som kan medde- las vid särskolan. Varje elev skall enligt stadgans 30.5 läkarundersökas snarast möjligt efter inskrivning och undersökas ingående minst en gång årligen.

Omsorgsberedningen: Bestämmelserna för elever i grundskolan och gymnasieskolan bör i princip gälla även för elever i närmast motsvarande former av särskolan. För att säkerställa att det inte blir några försämringar för särskolans eleveri förhållande till nuvarande regler bör föreskrivas att dess elever. utöver vad som gäller för eleverna i grundskolan och gymna- sieskolan. har rätt till de ytterligare undersökningar som föranleds av deras handikapp.

Skäl för mitt förslag: I möjligaste mån bör samma regler gälla för särskolans elever som för elever i grundskolan och gymnasieskolan. Själv- fallet bör emellertid skolhälsovården anpassas till det förhållandet att eleverna är psykiskt utvecklingsstörda. Eleverna bör inom ramen för skol- hälsovården kunna genomgå sådana särskilda undersökningar som för- anleds av deras handikapp och under grundutbildningstiden ha skyldighet att göra det. Åtskilliga'psykiskt utvecklingsstörda har även andra funk- tionsnedsättningar än begåvningshandikapp. När det gäller undersökning- ar som avser andra funktionsnedsättningar måste givetvis hänsyn tas till att eleverna inte i samma utsträckning som andra barn kan förväntas själva tala om t. ex. att de börjar se dåligt på långt håll.

9.3. Specialskolan

Mittförslag." Eleveri specialskolan skall inom skolhälsovården kun- na genomgå sådana särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp. [ övrigt skall i princip samma regler gälla som i fråga om elever i grundskolan och gymnasieskolan.

Nuvarande bestämmelser: Enligt 28 b 5 i den nuvarande skollagen skall specialskolan omfatta skolhälsovård i vilken ingår förebyggande hälsovård och sjukvård. Eleverna skall snarast möjligt efter intagningen genomgå fullständig läkarundersökning. Därvid skall den särskilda skada som föran- lett intagningen undersökas av en specialist. Vidare föreskrivs att elever i specialskolan bör genomgå allmän läkarundersökning minst två gånger årligen och undersökas av specialist när det är nödvändigt.

• Sida 55
•  Original

Skolförfattningsutredningen: Ingen saklig ändring.

Remisslnstanserna: Flera remissinstanser — bl.a. SÖ — förordar att reglerna för skolhälsovård i specialskolan skall närma sig reglerna för skolhälsovård i grundskolan. Den enda skillnad som dessa remissinstanser anser behövlig är en regel om specialistundersökning av specialskolans elever.

Omsorgsberedningen: För de psykiskt utvecklingsstörda med ytterliga- re handikapp som går i specialskolan bör samma regler om skolhälsovård gälla som i fråga om särskolans elever.

Skäl för mitt förslag: Liksom när det gäller särskolans elever bör för specialskolans elever i princip samma regler gälla som för elever inom det allmänna skolväsendet. Eleverna bör emellertid inom ramen för skolhälso- vården kunna genomgå sådana särskilda undersökningar som föranleds av deras handikapp och under grundutbildningstiden ha skyldighet att göra det. Detta gäller givetvis både elever med enbart syn- eller hörselskada och elever som också är psykiskt utvecklingsstörda.

10. Särskilda frågor

10.l Länsskolnämnderna m. m.

Mittförslag: Liksom nu skall landstinget välja fem av ledamöterna och suppleanter för dem i länsskolnämnden. Sammansättningen i övrigt regleras inte i den nya skollagen. Utöver de ledamöter som landstinget väljer skall länsskolnämnden ha sex ledamöter. Av dessa skall fyra representera arbetsmarknaden och — liksom suppleanter för dem — utses av regeringen efter förslag från arbetsgivar- och arbetstagarorganisationcr. Övriga två ledamöter och suppleanter för dem skall utses av länsstyrelsen. De förutsätts representera dels utbildningsverksamheten i länet. dels den allmänna samhällsplane- ringen där. Ordförande skall alltjämt utses av regeringen bland nämndens ledamöter.

Regeringen och länsstyrelsen skall utse ledamöter och supplean- ter enligt de nya reglerna för tid fr.o.m. den I januari l986. Detta föranleder ändring i den nuvarande skollagen.

Den nuvarande försöksverksamheten med s.k. regionala plane- ringsråd skall upphöra vid utgången avjuni l986. Planeringssamver- kan mellan skola och arbetsliv utformas i fortsättningen på det sätt som länsskolnämnderna finner lämpligt.

Bakgrund: Den nuvarande skollagen innehåller grundläggande bestäm- melser om länsskolnämnderna och deras_sammansättning. Enligt 4 & skall det i varje län finnas en länsskolnämnd. Den skall enligt 22 å ha nio ledamöter. som utses för tre år räknat från och med den I januari året efter det. då allmänna val till landsting och kommunfullmäktigc har ägt rum. Av ledamöterna skall två utses av regeringen. varav en bland företrädare för

Remiss- protokoll

• Sida 56
•  Original

Remiss- protokoll

arbetsgivare och en bland företrädare för arbetstagare inom länet. En ledamot skall utses av SÖ och en av länsstyrelsen. Fem ledamöter skall väljas av landstinget. l Gotlands län skall fem ledamöter utses av kommun— fullmäktigc i Gotlands kommun. Om ett annat län omfattar en kommun som inte hör till landstingskommunen. skall tre ledamöter utses av lands- tinget och tvä ledamöter av kommunfullmäktige. För var och en av de ledamöter som utses av regeringen. SÖ och länsstyrelsen skall en supple- ant utses. För de ledamöter som väljs av landstinget eller kommunfullmäk- tige skall lika många suppleanter väljas. Ledamöterna och suppleanterna skall vara bosatta inom länet.

Kompletterande bestämmelser finns i förordningen (l98l: l37l) mcd instruktion för den statliga skoladministrationen. Enligt instruktionens 30 & skall den ledamot och den suppleant som SÖ utser ha pedagogisk sakkunskap och erfarenhet, som bör innefatta särskild kunskap om och erfarenhet av pedagogiskt utvecklingsarbete. Den ledamot och den supple- ant som länsstyrelsen utser skall vara domare eller i allmän tjänst anställd förvaltningsjurist. De ledamöter och suppleanter som landstinget eller kommunfullmäktigc väljer bör ha visat intresse för utbildningsfrägor. De får inte inneha tjänst som skolledare eller lärare vid någon skola under länsskolnämndens inseende eller vid annan skola som meddelar motsva— rande undervisning. Enligt 32 & förordnar regeringen en av ledamöterna att vara ordförande i länsskolnämnden.

Vad gäller arbetstagarrepresentationen i länsskolnämndernas styrelser är f.n. Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralor- ganisation (TCO) representerade av antingen en ordinarie ledamot eller en suppleant. LO och TCO har i gemensam skrivelse till regeringen den l7 november l982 begärt att organisationerna var för sig får representation på såväl en ordinarie plats som en suppleantplats i samtliga länsskolnämnder. Även Centralorganisationen SACO/SR har i skrivelse den IOjanuari 1983 begärt att få bli representerad genom en ordinarie ledamot och en supple- ant i varje nämnd.

Sedan år 1979 pågår en försöksverksamhet med regionala planeringsråd för samverkan mellan skolan och arbetslivet. Dessa råd är knutna till länsskolnämnderna. l råden ingår representanter för arbetsgivar- och ar- betstagarorganisationer. SÖ har nyligen redovisat en utvärdering av för- söksverksamheten.

] budgetpropositioncn l985 anmälde jag att jag eventuellt skulle ta llpp frågor om länsskolnämndernas sammansättning i samband med förslag till ny skollag (prop. I984/85: IOO bil. lt) s. 124).

Skil/för miltförs/ag: ] den nuvarande skollagen finns bestämmelser om länsskolnämndens hela sammansättning. Bestämmelser i lag behövs emel- lertid endast när det gäller ledamöter och suppleanter som väljs av lands- ting eller kommunfullmäktige. Den nya skollagen bör innehålla endast sådana bestämmelser om sammansättningen som kräver lagens form.

De nuvarande föreskrifterna innebär att fem ledamöter väljs av lands- tinget. För län med kommun som inte hör till någon landstingskommun gäller särskilda regler. Jag finner inte skäl att föreslå någon ändring i den delen.

• Sida 57
•  Original

Samverkan mellan utbildning och arbetsliv är ett viktigt inslag i plane- ringen på länsnivå. lnte minst med hänsyn till de uppgifter som länsskol- nämnderna fått i fråga om samråd mellan olika utbildningsformer och utbildningshuvudmän anserjag det naturligt att detta kommer till uttryck i en förstärkt representation för arbetslivet i nämnderna. Jag förordar därför att sammanlagt fyra ledamöter skall utses bland .företrädare för arbetsgi- var- och arbetstagarintressen. vilket möjliggör representation för var och en av de stora arbetsmarknadsorganisationerna.

Ledamöter som företräder arbetslivet och suppleanter för dem bör lik- som hittills utses av regeringen efter förslag från de berörda organisatio— nerna.

Erfarenheterna av de regionala planeringsråden för samverkan mellan skola och arbetsliv är övervägande positiva. Särskilt vid en förstärkt arbetslivsrepresentation i själva länsskolnämnderna, som jag nyss har föreslagit. anser jag det emellertid inte nödvändigt att denna samverkan regleras centralt. Jag utgår således från att varje länsskolnämnd utformar samverkan med arbetslivet på det sätt som den finner lämpligast och härvid drar nytta av de erfarenheter som försöksverksamheten med de regionala planeringsråden har gett.

Det är enligt min mening viktigt att det i länsskolnämndernas samman- sättning markeras ett samband dels med utbildningsverksamheten i länet. dels med samhällsplaneringen i stort där. Något skäl för att särskilt marke- ra ett behov av pedagogisk respektivejuridisk sakkunskap bland ledamö- terna tinner jag däremot inte. Jag förordar i stället att två ledamöter med den angivna inriktningen och suppleanter för dem utses av länsstyrelsen.

F.n. utses ordföranden av regeringen. Denna ordning bör bibehållas. Ordföranden bör kunna utses såväl bland de av landstinget eller länsstyrel- sen utsedda Iedamöterna som bland de av regeringen själv utsedda ledamö- terna.

Den nuvarande mandatperioden för ledamöterna och suppleanterna i länsskolnämnderna upphör med utgången av december 1985. Regeringen och länsstyrelsen bör få utse ledamöter och suppleanter enligt de nya reglerna för den mandatperiod som börjar den 1 januari 1986. Därför krävs en ändring i den nuvarande skollagen.

10.2 lntagningsnämnderna

Mitt förslag: Grundläggande bestämmelser om intagningsnämndcr tas in i den nya skollagen. En intagningsnämnd skall ha minst fem ' ledamöter. Bland dessa skall finnas företrädare för gymnasieskolan och grundskolan samt för allmänna intressen. Ledamöterna skall utses av den eller de statliga eller kommunala myndigheter som regeringen bestämmer.

Nuvarande bestämnwlxer och deras bakgrund: Frågor om intagning i gymnasieskolan skall i allmänhet prövas av en intagningsnämnd. Nämn-

Remiss- protokoll

• Sida 58
•  Original

Remiss- protokoll

derna inrättades genom beslut av 1964 års riksdag (prop. 1964: 171. SiiU 1964: 1. rskr 1964: 407).

I vissa fall är en intagningsnämnd gemensam för flera kommuners eller landstingskommuners gymnasieskolor. Med undantag för vissa speciella fall utses ledamöterna i en intagningsnämnd av länsskolnämnden. lntag- ningsnämnderna är vanligen i administrativt hänseende knutna till någon skolförvaltning.

De grundläggande föreskrifterna om intagningsnämnder finns i 9 kap. skolförordningen (föreskrifterna ändrade senast genom SFS 1984:209). Enligt 9 kap. 24 & skolförordningen skall en intagningsnämnd bestå av dels högst två skolledare. biträdande skolledare eller lärare i gymnasieskolan. dels en skolledare. biträdande skolledare eller lärare i grundskolan. dels en syofunktionär. dels tre personer som företräder allmänna intressen.

Ifråga om Stockholms kommun och vissa kommuner i dess närhet gäller särskilda bestämmelser om förfarandet vid intagning i gymnasieskolan. Dessa bestämmelser innebär bl. a. gemensamma elevområden för ett fler- tal studievägar och en gemensam intagningsnämnd.

Skolförfattningsutredningen: Intagningsnämndernas verksamhet har så- dan betydelse för den enskilde att det framstår som naturligt att reglera nämnderna i lag. Därtill kommer att nämnderna får anses ingå som en väsentlig del i grunderna för det offentliga skolväsendets organisation. Utredningen föreslår därför att i den nya skollagen tas in en föreskrift om att intagningsnämnder skall finnas för prövning av frågor om intagning i gymnasieskola. Dessutom bör i lagen anges det minsta antal ledamöter som skall ingå i en intagningsnämnd liksom i huvuddrag vad ledamöterna skall representera.

Remissinstunscrna: Ett flertal remissinstanser — bl.a. SÖ och åtskilliga länsskolnämnder — finner det principiellt riktigt att bestämmelser om intagningsnämnder för gymnasieskolan tas in i skollagen.

Ett par kommuner anser att ledamöteri intagningsnämnderna i fortsätt- ningen bör få utses av skolstyrelsen i vederbörande kommun och inte som nu av länsskolnämnden efter förslag av skolstyrelsen.

SÖ ifrågasätter om det är lämpligt att -— såsom skett i utredningens lagförslag — ange att intagningsnämnd skall ha minst sex ledamöter. SÖ erinrar om utbildningsutskottets betoning av udda antal och förord för sju ledamöter (prop. 1978/79: 180. UbU 45 s. 60 f., rskr 422. SFS 1980: 1126).

Skälför mittförslag: Jag delar skolförfattningsutredningens uppfattning att grundläggande bestämmelser om intagningsnämnder bör tas in i den nya skollagen. Jag vill i sammanhanget erinra om att vuxenutbildningsla- gen innehåller sådana bestämmelser såvitt gäller komvux och statens sko- lor för vuxna.

Antalet ledamöter måste kunna variera mellan olika intagningsnämnder. I lagen bör endast föreskrivas att antalet skall vara minst fem.

I lagen bör hållas öppet huruvida ledamöterna skall utses av statliga myndigheter (i praktiken länsskolnämnderna eller. i vissa fall. SÖ) eller av kommunala myndigheter (i praktiken skolstyrelser och utbildnings- nämnder).

L'tgens bestämmelser får sedan kompletteras av närmare föreskrifter i t.ex. skolförordningen.

• Sida 59
•  Original

10.3. Kommunernas uppföljningsansvar för ungdomar under 18 år

Miit jär-slag: I förhållande till nuvarande lagbestämmelser om att kommunerna skall bedriva uppföljande studie- och yrkesoricntering och vidta andra åtgärder till stöd för ungdomarna görs vissa precise- ringar av uppföljningsinsatserna. Det skall även i fortsättningen ankomma på skolstyrelsen att hålla sig underrättad om ungdomar- nas situation. ] övrigt skall den nya skollagen inte innehålla några bestämmelser om att skolstyrelsen skall handha de uppgifter som rör Uppföljningsinsatser.

Nllt'urumle regler och deras bakgrund: Se bilaga 13. Skälför "tillförs/ag: Den nuvarande regleringen i skollag och skolför— ordning framstår som föråldrad i vissa hänseenden. Insatserna bör preci— seras. Vidare bör det i större utsträckning få ankomma på kommunerna själva att avgöra vilka uppgifter som skall läggas på skolstyrelsen. Till— komsten av en ny skollag är ett lägligt tillfälle att anpassa reglerna till den utveckling som skett under de senaste åren.

Det bör i lagen slås fast att hemkommunen genom skolstyrelsen skall hålla sig underrättad om hur ungdomarna är sysselsatta. Har de inte stadigvarande sysselsättning genom studier i gymnasieskolan eller fast anställning eller på annat sätt. bör hemkommunen enligt lagen vara skyldig att själv eller genom andra erbjuda dem personlig studie- och yrkesväg- ledning samt kurser. praktik eller annan liknande verksamhet.

Jag hänvisar till lagförslaget (3 kap. 18 å) och specialmotiveringen.

10.4. Vartannatårsintagningen

Mittjb'rslag: Det skall inte längre finnas möjlighet att i vissa fall ta in elever i grundskolan endast vartannat år.

Nuvarande regler: I 32 & tredje stycket i den nuvarande skollagen förut- sätts att s.k. vartannatårsintagning skall kunna förekomma i grundskolan. Av förordningen (1978: 345) om statsbidrag till driftkostnader för grund- skolan. m. m. och skolförordningen framgår att vartannatårsintagning skall kunna förekomma i vissa undantagsfall där elevunderlaget är litet.

Enligt statsbidragsförordningen lämnas bidrag till kostnader för lärar- löner i form av bl.a. s.k. basresurser. som i princip beräknas för varje skolenhet. Såvitt gäller elever på1åg- och mellanstadierna är tanken att en basresurs i princip skall motsvara kostnaderna för en lärare åt en klass. Statsbidragsförordningen utesluter inte att länsskolnämnden för en skolen- het fastställer en gemensam basresurs för årskurserna l. 3 och 5 eller 2. 4 och 6. Om så sker skall enligt 6 kap. 1 å andra stycket skolförordningen inskrivning i grundskolan för berörda barn ske endast vartannat år och på

Remiss- protokoll

• Sida 60
•  Original

Remiss- protokoll

jämna årtal. Därvid skall de barn anmälas som under kalenderåret fyller sju eller åtta år.

Skäl för min förslag: Vartannatårsintagning innebär att vissa barn i realiteten kan tvingas skjuta upp sin skolstart ett år och därmed få hela utbildningen förskjuten på grund av omständigheter som inte hänför sig till barnen själva. Jag anser att detta är oriktigt från principiell synpunkt. I den nya skollagen bör därför inte skrivas in någon möjlighet att tillämpa vartan- natårsintagning.

10.5. Disciplinära åtgärder mot elever i grundskolan

Mitt förslag: Möjligheten till avstängning av en elev i grundskolan tas bort.

Nuvarande bestämmelser: I 6 kap. 28—30 55 skolförordningen finns föreskrifter om åtgärder för tillrättaförande av elever i grundskolan. Före- skrifterna innebär i huvudsak följande.

Om en elev har begått en mindre förseelse eller uppträtt olämpligt, skall läraren på lämpligt sätt för eleven framhålla vikten av att han ändrar sitt uppförande. Om det inte hjälper, bör läraren vid personligt samtal med eleven söka utreda orsaken till beteendet. klargöra innebörden av det inträffade för honom och varna för upprepning. Läraren får utvisa en elev från lärorummet för högst återstoden av pågående lektion eller låta eleven stanna i skolanunder uppsikt högst en timme efter skoldagens slut.

Vid upprepade förseelser eller fortsatt olämpligt uppträdande liksom vid allvarligare förseelse skall saken hänskjutas till rektor. Denne skall tillsam— mans med eleven samt elevens lärare och föräldrar söka utreda orsaken till beteendet. Rektor skall söka vinna rättelse genom åtgärder som är anas- sade efter elevens individuella förhållanden. Rektor får därvid tilldela eleven varning.

Om sådana åtgärder inte hjälper eller om elevens uppförande kan antas inverka skadligt på andra elever eller andra särskilda skäl föreligger, skall rektor efter hörande av elevvårdskonferensen hänskjuta ärendet till skol- styrelsen. Denna får avstänga eleven från undervisning helt eller delvis under högst två veckor av terminen, om eleven under avstängningen erhåller nödvändig tillsyn.

Skäl och kommentarer till mitt förslag: Från vissa håll har kritik riktats mot bestämmelserna om disciplinära åtgärder. Kritiken går ut på att be- stämmelserna är uttryck för ett föråldrat synsätt och att avstängning rim- mar illa med skolplikten.

Jag vill framhålla att problem som hänger samman med brister i en elevs uppförande i regel kan lösas av skolans personal genom samtal med eleven och andra metoder som inte har karaktär av disciplinära åtgärder.

[ enstaka fall kan emellertid en sådan åtgärd som utvisning ur lärorum- met för återstoden av lektionen behöva tillgripas. En elev får inte genom störande uppträdande hindra undervisningen. Det måste därför -— inte minst för andra elevers skull — finnas en möjlighet att tillgripa utvisning för

• Sida 61
•  Original

att lektionen skall kunna genomföras. Att den utvisade eleven går miste om viss undervisning som han annars på grund av skolplikten skulle vara skyldig att delta i gör ingen skillnad därvidlag. Över huvud taget måste skolpersonalen få lösa akuta problem på det sätt omständigheterna kräver. Med nuvarande regler kan utvisning från lärorummet som reaktion mot något eleven sagt eller gjort under lektionen tillgripas också i rent bestraff- ningssyfte, alltså även om den fortsatta undervisningen under lektionen inte är hotad. Enligt min mening bör utvisning i rent bestraffningssyfte undvikas. Det kan emellertid i praktiken vara svårt att skilja mellan fall där den fortsatta undervisningen är hotad och andra fall. Härtill kommer att utvisning är en för eleven lindrig reaktion. Episoder med olämpligt uppträ- dande och åtföljande utvisning bör inte förstoras upp genom diskussioner i efterhand rörande grunden för utvisningen. Jag är alltså inte beredd att föreslå att nuvarande möjligheter till utvisning avskaffas eller inskränks. Kvarhållande upp till en timme efter skoldagens slut är en åtgärd som knappast kan lösa akuta problem. Däremot kan den — inte minst genom sin

avhållande effekt — vara ett icke overksamt disciplinärt medel. Kvarhål- -

lande utökar den tid som eleven på grund av skolplikten måste vistas i skolan. låt vara att utökningen är endast marginell. Å andra sidan kan eleven under kvarhållandet få den undervisning som han kanske gått miste om under skoldagen genom egen förskyllan. Kvarhållande har då en funk- tion som ligger i linje med grunden för skolplikten. Kvarhållande är ett lindrigt reaktionsmedel. Jag ärinte beredd att föreslå att det tas bort.

Avstängning är en mer ingripande åtgärd. Det är inte något medel för akuta situationer utan har funktionen som sista steget i en räcka åtgärder mot en elev med svårartade uppförandeproblem. Risken för avstängning lär inte avskräcka en sådan elev från fortsatt dåligt uppförande. lnte heller lär eleven förändra sitt uppträdande därför att han varit föremål för en sådan åtgärd. Genom avstängning kan skolan s.a.s. slippa ifrån en störan- de elev. Men detta gäller bara en tvåveckorsperiod. Avstängning kan alltså knappast ha någon praktisk funktion att fylla ur vare sig elevens eller skolans synvinkel. Problem av den art som ligger bakom tänkbara avstäng- ningsfall måste angripas på annat sätt. om någon varaktig lösning skall åstadkommas. Jag anser därför att möjligheten till avstängning bör tas bort.

Vadjag här anfört beträffande grundskolan gäller i tillämpliga delar även andra motsvarande skolformer inom det offentliga skolväsendet.

l0.6 Frågor om tillsyn över vissa fristående skolor m. m.

Mittförslag: Den nya skollagen skall liksom den nuvarande i princip inte innehålla några bestämmelser om fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. Fristående skolor som motsvarar yrkes- särskolor behandlas därvidlag på samma sätt som andra fristående skolor.

1 den nya skollagen skall inte heller tas med någon motsvarighet till nuvarande bestämmelse om särskild inspektionsrätt mot skolor som annars inte står under statlig tillsyn.

Prop. 1985/86: 10

Remiss- protokoll

• Sida 62
•  Original

Remiss— protokoll

Nuvarande bestämmelser: I den nuvarande skollagen finns endast en paragraf som tar sikte på fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. Det är 51 å, som handlar om särskild inspektionsrätt mot skolor som annars inte står under statlig tillsyn och som tar emot elever under 20 år. En sådan skola får inspekteras av den centrala statsmyndighet till vars arbetsområde skolan närmast hör (dvs. i praktiken SÖ). om särskild anled- ning föreligger. Om det vid inspektionen visar sig uppenbart att allvarliga missförhållanden råder inom skolan och rättelse inte vinns genom hänvän— delse till skolans ledning, får myndigheten vid vite förbjuda fortsatt verk- samhet. Beträffande bakgrunden till paragrafen, se SOU 1961 : 30 s. 828 f.. prop. 1962:136 5. 87 och prop. 1969125 5.82.

Skolförfatmingsutredningen: Skolförfattningsutredningen har i sitt lag- förslag inte giort några egentliga sakliga ändringar i förhållande till 51 å i den nuvarande skollagen. Enligt utredningen finns det knappast något vägande skäl att låta åldersgränsen ligga kvar vid 20 år. Utredningen gick emellertid inte in på denna fråga, eftersom SBH-kommitten då inte hade avslutat sitt arbete.

SEH—kommittén: Kommittén har i sitt betänkande (SOU 1983: 1) Fristå- ende skolor för inte längre skolpliktiga elever föreslagit att åldersgränsen i 51 & skollagen skall sänkas till 18 år, så att den sammanfaller med den numera gällande myndighetsåldern.

Remiss-instanserna: Få remissinstanser har yttrat sig över kommitténs förslag rörande den särskilda inspektionsrätten. Bl. a. SÖ tillstyrker den föreslagna sänkningen av åldersgränsen. SÖ anser också att den särskilda inspektionsrätten bör tillkomma inte som nu och enligt kommitténs förslag bara SÖ utan även länsskolnämnderna.

Skäl för mitt förslag: När det gäller fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever bör man enligt min mening i möjligaste mån undvika lagreglering. Detta gäller även fristående skolor som motsvarar yrkessär- skolor.

En sak för sig är att skolor som får bidrag från staten eller från en kommun eller landstingskommun ofta har att såsom villkor för bidraget följa vissa föreskrifter och ställa sig under myndighets tillsyn. Det före- kommer också att huvudmannen för en fristående skola som inte får bidrag själv hemställer om att skolan skall ställas under statlig tillsyn. Ett skäl till en sådan framställning kan vara t.ex. att skolan vill ha rätt att utfärda betyg enligt bestämmelserna för gymnasieskolan.

Bestämmelsen i den nuvarande skollagen om särskild inspektionsrätt mot skolor som annars inte står under statlig tillsyn och som tar emot elever under viss ålder lär aldrig ha tillämpats. Jag anser att det räcker med bestämmelserna i annan lagstiftning om möjligheter till åtgärder vid miss- tanke om brott m.m.

• Sida 63
•  Original

11. Ikraftträdande m. m.

Mirrjörslag: Den nya skollagen träder i kraft den ljuli l986. Ikraft— trädande- och Övergångsbestämmelser samlas i en särskild promul- gationslag.

Ett par tekniska följdändringar görs i promulgationslagen till den nya omsorgslagen.

En ändring som avser ledamöter och suppleanteri länsskolnämnd genomförs redan den 1 januari 1986 genom lag om ändring i den nuvarande skollagen.

Skill och komnwnmrer till mitt förslag: Den nya skollagen ersätter inte endast 1962 års skollag utan också bestämmelser om utbildning i 1967 års omsorgslag. Den senare upphör att gälla i och med att den nya omsorgsla- gen träder i kraft den ljuli 1986. Det förutsätts i omsorgspropositionen att även den nya skollagen kan träda i kraft den ljuli 1986.

Som jag tidigare framhållit (avsnitt 10.1) bör med hänsyn till mandatpe- rioderna ändringen beträffande länsskolnämndernas sammansättning ge- nomföras redan den I januari 1986, vilket innebär en lag om ändring i den nuvarande skollagen. .

I samband med den nya skollagen måste övergångsbestämmelser med- delas i förhållande dels till 1962 års skollag, dels till bestämmelser om utbildning i 1967 års omsorgslag. Enligt min mening är det därför lämpligt att samla bestämmelserna om den nya skollagens ikraftträdande och över- gångsbc/stämmelserna i en särskild promulgationslag.

Promulgationslagen till den nya omsorgslagen behöver ändras, eftersom där nu endast förutskickas att särskilda bestämmelser kommer att utfärdas om annan undervisning för psykiskt utvecklingsstörda än undervisning i förskola.

Den nya skollagen föranleder ändringar även i vissa andra lagar. Jag ämnar återkomma med förslag till sådana ändringar i ett senare samman- hang.

också andra författningar än lagar påverkas av den nya skollagen. Till dessa andra författningar hör skolförordningen, specialskolförordningen, sameskolförordningen och omsorgsstadgan. Det kan möjligen bli aktuellt att låta dessa författningar ersättas av en ny förordning för var och en av skolformerna grundskolan, gymnasieskolan. specialskolan, sameskolan och särskolan. Jag har erfarit att skolförfattningsutredningen senare i år ämnar lägga fram ett slutbetänkande med förslag till dels en för olika skolformer gemensam personalförordning, dels olika förordningar om ut- bildningen inom skilda skolformer.

12. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom Utbildningsdepartementet upp- rättats förslag till

. Remiss-

. protokoll

• Sida 64
•  Original

Remiss- protokoll

1. lag om ändring i skollagen (1962: 319).

2. skollag.

3. lag om införande av skollagen (1985:000).

4. lag om ändring i lagen (19852000) om införande av lagen (l985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.

Lagförslag 4 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartemen- tet.

Lagförslag | bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga [5 och lagförslagen 2—4 som bilaga lö.

Lagförslagen 2—4 innehåller bestämmelser över vilka lagrådets yttrande bör inhämtas.

13. Specialmotivering till förslaget till skollag Lagens disposition m.m.

Skolförfattningsutredningens lagförslag innebär stora tekniska och språk— liga förbättringar i förhållande till den lagtext som utredningen hade att se över. Som jag framhöll redan inledningsvis har skollagen ändrats flera gånger efter det att utredningen lade fram sitt betänkande. Härtill kommer att åtskilliga sakfrågor. som utredningen inte hade anledning att gå in på. nu avses bli lösta i samband med tillkomsten av den nya skollagen. Dessa omständigheter gör attjag har att utgå från delvis andra förutsättningar än dem som låg till grund för utredningens arbete, något som påverkar såväl sakinnehåll som disposition och terminologi. Utredningens lagförslag har varit vägledande för mitt förslag till ny skollag, men avvikelserna är ganska många. De flesta beror helt eller delvis på de nya förutsättningarna.

Vad gäller lagens allmänna disposition harjag följt huvudprinciperna för kapitelindelningen i skolförfattningsutredningens lagförslag. Mitt förslag till skollag har tolv kapitel med följande rubriker:

1_ kap. Allmänna föreskrifter. 2 kap. Det offentliga skolväsendets allmänna organisation. 3 kap. Skolplikt och rätt till utbildning, 4 kap. Grundskolan, 5 kap. Gymnasieskolan, 6 kap. Särskolan, 7 kap. Specialskolan, 8 kap. Sameskolan, 9 kap. Fristående skolor, "10 kap. Särskilda utbildningsformer, 11 kap. Skolhälsovård, 12 kap. Övriga föreskrifter.

1 kap. Allmänna föreskrifter

1 kap. innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde och om allmänna mål för den utbildning som samhället anordnar för barn och ungdomar.

• Sida 65
•  Original

Vidare presenteras olika skolformer med uppgift om huvudmannaska- pet. 1 kapitlet finns också bl.a. vissa definitioner av termer som används i lagen.

Inledande föreskrifter (1 kap. 1 och 2 gå) 1 & Genom grundskolan, gymnasieskolan och andra motsvarande skol- former anordnar samhället utbildning för barn och ungdomar.

Utbildningens allmänna mål är att ge eleverna kunskaper, utveckla deras färdigheter och i samarbete med hemmen främja deras utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmed- lemmar.

Jfr dels l & i 1962 års skollag och 19 & omsorgsstadgan, dels 1 kap. 3 5 i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Första stycket

Paragrafens första stycke tjänar som en inledning och bakgrund till det andra stycket där utbildningens allmänna mål anges.

"Andra motsvarande skolformer” i samhällelig regi är särskolan, spe- cialskolan och sameskolan (se 1 kap. 4—6 så).

I lagtexten talas om utbildning för ”barn'och ungdomar". Jag får i den delen hänvisa till vadjag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2). Av 3 kap. 19 & framgår att särskolan förutsätts ha elever upp till 21 och i vissa fall 23 års ålder. För gymnasieskolan finns inga åldersangivelser men den är inriktad huvudsakligen på ungdomar i åldern 16—20 år.

Andra stycket

Utbildningens mål anges i den nuvarande skollagens första paragraf. I skolförfattningsutredningens förslag har målparagrafen sin plats i 1 kap. 3 5. Åtskilliga remissinstanser har uttryckt önskemål om att skolans mål skall anges i lagens första paragraf.

Under årens lopp har i lagstiftningsarbetet i olika sammanhang framhål- lits att skolan har ett ansvar för elevernas fostran. Det kan nämnas att riksdagens särskilda utskott år 1950 uttalade bl. a. (SäU 1950: 1 s. 109):

Arbetet med kunskapsstoffet är tillika en del av skolans personlighets- danande uppgift. Genom att i all sin handledning av de uppväxande mål- medvetet främja de goda anlagens utveckling och motverka böjelser, som kunna bli till skada, kan skolan göra sitt för att skapa harmoniska männi- skor, villiga och skickade för ett framtida samarbete för det gemensamma bästa. Kunskapsmeddelelsen är således blott en del av den allmänna fostran, som skolan måste ge de uppväxande.

I betänkandet (SOU l978:4) Skolplanering och skolstorlek anförde ut- redningen om skolans inre arbete (SIA), att det inte är tre isolerade delmål som anges i den nuvarande skollagens ] 5 utan snarare tre aspekter på ett och samma övergripande mål, nämligen "att främja elevernas allsidiga

Remiss- protokoll

• Sida 66
•  Original

Remiss- protokoll

personlighetsutveckling". Enligt den mening som framförs i betänkandet omfattar den allsidiga personlighetsutvecklingen dels utveckling av kun- skaper och färdigheter. del.i- emotionell och fysisk utveckling. (lv/x social utveckling (s. 7l'). — Somjämförelse kan nämnas atti lZ &" socialtjänstlagcn (l980: 620) används uttrycket "allsidig personlighetsutveckling" i en mera inskränkt betydelse. Det föreskrivs nämligen att socialnämnden bl.a. skall "i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom .

Skolfötfattningsutredningen pekar på att man som en sammanfattande benämning på vad som avses med "elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande satnhällsmedlemmar" i skollagen skulle kunna använda uttrycket "allsidig personlig utveckling". I sammanhanget framhålls att den närmare innebörden av skolans mäl utvecklas utförligt bl.a. i läroplanerna.

Många remissinstanser har framfört synpunkter på mälparagrafens inne- håll. Jag hänvisar till sammanställningen i bilaga 5 (avsnitt 3. 2).

För egen del linnerjag inte skäl att föreslå annat än smärre redaktionella jämkningari förhållande till nuvarande lydelse.

l lagtexten talas om utbildningens "allmänna mål". Mål som avser en viss skolform framgår av vissa andra bestämmelser i lagen.

Det ligger i sakens natur att de allmänna målen inte i alla delar ger en lika god beskrivning för alla skolformer och alla elever inom dessa. Formule- ringen om samarbete med hemmen tar sikte på omyndiga elever. Främjan- det av elevernas "utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar" avser i första hand elever som inte redan är vuxna. Det kan i särskolan och specialskolan finnas elever som är så allvarligt handikappade att målbeskrivningen för deras del ger en miss— visande bild av utbildningens roll. En målbeskrivning som avser verksam- het för över en miljon elever måste emellertid enligt min mening få utfor- mas med tanke på huvuddelen av eleverna.

2 5 Denna lag innehåller föreskrifter om I. barns och ungdomars rätt till utbildning och deras skolplikt. 2. grundskolan och gymnasieskolan. ,,1/3. vissa motsvarigheter till grundskolan och gymnasieskolan. /' 4. skolhälsovård.

/ /

/ 1

Jfr l kap. [ å i skolförfattningsutredningens lagförslag. Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i l962 års skollag.

Enligt min mening är det naturligt att i början av lagen ha en bestämmel- se om dess huvudsakliga innehåll.

Bestämmelser som avses i punkt 1 finns i 3 kap. Där finns även bestäm- melser om kommunernas s.k. uppföljningsansvar (3 kap. l8 ä').

Med hänsyn till grundskolans och gymnasieskolans centrala roll nämns dessa skolformer särskilt genom punkt 2. När det i punkt 3 talas om "vissa motsvarigheter” till grundskolan och gymnasieskolan åsyftas inte bara de skolformer i offentlig regi som omnämns i 1 kap. 4—6 åå (särskolan. specialskolan och sameskolan) utan också fristående skolor m.m. som det finns bestämmelser om i 9 och 10 kap.

• Sida 67
•  Original

Skolhälsovården ingår inte i själva utbildningen och omnämns därför i en särskild punkt. Bestämmelser om skolhälstwärd finns i ll kap.

Skolformer och deras huvudmän (] kap. 3—6 åå)

3 & Kommunerna är huvudmän för grundskolan. Kommuner och landstingskommuner är huvudmän för gymnasieskolan.

4 & För barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasie- skolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda finns särskolan. Lands- tingskommuner och i vissa fall kommuner är huvudmän för särskolan.

S & För barn som på grund av synskada. dövhet. hörselskada eller tal- skada inte kan gå i grundskolan eller motsvarande del av särskolan flnns specialskolan. Staten är huvudman för specialskolan.

6 & Som alternativ till grundskolan finns sameskolan för vilken staten är huvudman.

Genom 3—6 ss presenteras de olika skolformerna inom vad som enligt 7 & kallas det offentliga skolväsendet. nämligen grundskolan. gymnasie- skolan. särskolan. specialskolan och sameskolan. Huvudmännen anges. Skyldigheter för kommuner och landstingskommuner att anordna grund— skola resp. särskola framgår av bcstämmelscri kapitlen för resp. skolform.

Sameskolan anges inte uttryckligen i 1962 års skollag. Det är emellertid den som åsyftas i dess 33 & (se prop. l975:8 s. fil och prop. 1982/83: l s. 69). ] skolförfattningsutredningens lagförslag nämns sameskolan som en skolform i vilken skolplikten får fullgöras. l utredningens lagförslag finns vidare bestämmelser om skolhälsovård i sameskolan. Jag anser att den nya skollagen bör innehålla bestämmelser även om sameskolan.

Med "psykiskt utvecklingsstörd" avses detsamma som i den nya om- sorgslagen. Jfr avsnitt 6.2 och | kap. 8 ä'.

] 5 ; talas om dövhet. hörselskada eller talskada efter mönster från bestämmelser i den nuvarande skollagen. Man brukar skilja mellan dövhet och hörselskada. Såsom döva betecknas de som är beroende av tecken- språk i sin kommunikation. Hörselskadade är personer som kan uppfatta tal med stöd av sina hörselrester och med tekniska hjälpmedel (jfr SoU I975/76: lt) s. 29 och UbU l975/76: 9 s. 3). Med hörselskada avses förutom nedsättning av hörseln även talstörning som orsakats av hörselnedsätt- ningen. Annan tal- och språkstörning betecknas som talskada (jfr lOä specialskolförordningen).

När det i 5 & talas om "motsvarande del" av särskolan åsyftas grund- särskolan och träningsskolan (se 6 kap. 6 och 7 åk). Att specialskolan i vissa fall kan bereda utbildning för psykiskt utvecklingsstörda efter skol- pliktstiden framgår av 3 kap. l9 &.

Termer m. m. (1 kap. 7—9 åå)

7 & I denna lag avses med

det offentliga .vknlw'iscmlz'r grundskolan. gymnasieskolan. särskolan. specialskolan och sameskolan.

Remiss- pmmkoll '

• Sida 68
•  Original

Remiss- protokoll

fristående skola en skola för vilken en fysisk eller enskildjuridisk person är huvudman.

Jfr 3 a & första och andra styckena i l962 års skollag. Som jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1) anser jag det författningstekniskt lämpligt att i lagen använda de angivna termerna.

"Det offentliga skolväsendet" täcker inte all i skollagen reglerad utbild- ningsverksamhet i offentlig regi. ] lt) kap. 2 5 finns bestämmelser om utbildning vid hem som avses i l2 & lagen (l9801621) med särskilda bc- stämmelser om vård av unga (LVU). dvs. vad som förr kallades ungdoms- vårdsskolor. Såväl landstingskommuner och kommuner som enskilda kan vara huvudmän för sådana hem. s.k. särskild undervisning enligt 10 kap. 3 & kan bedrivas av bl.a. sjukvårdshuvudmän. dvs.bl.a. landstingskom- muner. Och såsom framgår av IO kap. l & kan både kommuner och enskil- da vara huvudmän för riksinternatskolor.

Fristående skola infördes som term i den nuvarande skollagen den I juli 1983 (prop. 1982/83: ! s. [2 f. och 65 f.).

Enligt definitionen avses med fristående skola en skola för vilken en fysisk eller enskild juridisk person är huvudman.

Med enskild juridisk person åsyftas ett i privaträttsliga former bildat rättssubjekt. Om. för att ta ett exempel. en stiftelse är huvudman för skolan är denna en fristående skola oberoende av vilka privata och offent- liga rättssubjekt som på ett eller annat sätt har medverkat till stiftelscbild- ningen. Men om. för att ta ett annat exempel. en kommun själv — och inte ett av kommunen bildat enskilt rättssubjekt — är huvudman för en riksin- ternatskola räknas inte denna som fristående i skollagens mening.

Ordet fristående kommer alltså att syfta på att skolan står utanför den utbildningsverksamhet som bedrivs i offentlig regi.

Såsom anfördes när termen fristående skola infördes (prop. I982/83: ! s. 66) ligger i själva ordet skola att det är fråga om verksamhet för undervis- ning av elever i grupp. Verksamheten måste vara inställd på viss varak- tighet och får inte vara av bara tillfällig karaktär. Den måste vara inriktad på gruppundervisning men behöver inte nödvändigtvis genomgående och vid varje tidpunkt bedrivas på detta sätt. Undervisning som någon anord- nar enbart för barn som står under hans eller hennes vårdnad kan inte räknas som skola. Det måste vara fråga om verksamhet som innebär att anordnaren gentemot utomstående åtar sig att tillhandahålla undervisning.

8 5 Det som i lagen sägs om psykiskt utvecklingsstörda gäller även dem som har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp på grund av hjärnskada. föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. samt perso- ner med barndomspsykos.

] lagen (l985: 000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl. (omsorgslagen) finns bestämmelser om vissa andra särskilda insatser än utbildning.

Frågor om förhållandet till den nya omsorgslagens personkrets har be- handlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2).

• Sida 69
•  Original

Paragrafens första stycke har en motsvarighet i l .5 andra stycket i den nya omsorgslagen.

Den nya omsorgslagen nämns i paragrafens andra stycke. där den också ges förkortningen omsorgslagen. I den nya skollagen finns vissa hänvis- ningar till den andra lagen i fråga om bl. a. omsorgsnämnd.

9 8 För den som är bosatt | riket avses i lagen med hemkmnmun den kommun | vilken han är kyrkobokförd. Är han inte kyrkobokförd i riket avses med hemkommun den kommun i vilken han vistas stadigvarande eller. om han saknar stadigvarande vistelseort. den kommun i vilken han för tillfället uppehåller sig.

Med Iwm!ond..rr|ngrkommun avses den landstingskommun till vilken hemkommunen hör.

Termerna hemkommun och hemlandstingskommun med tillhörande de- finitioner — som jag berört redan i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.4) —— sammanhänger främst med regleringen beträffande elevområden och interkommunal ersättning m.m. för elever i grundskolan och gymnasiesko- ' ' lan.

2 kap. Det offentliga skolväsendets allmänna organisation

För det offentliga skolväsendet (se definitionen i l kap. 7 5) finns lednings- organ på dels central och regional nivå. dels vad som brukar kallas lokal nivå. Den centrala och regionala ledningen är statlig. Under regeringen finns skolöverstyrelsen (SÖ) såsom central förvaltningsmyndighet. På re— gional nivå finns länsskolnämnderna. SÖ och länsskolnämnderna kallas numera gemensamt för den statliga skoladministrulionen. Ledningen på lokal nivå är kommunal. landstingskommunal eller statlig beroende på huvudmannaskapet för skolformen.

[ 2 kap. finns bestämmelser om det offentliga skolväsendets myndighe- ter på central. regional och lokal nivå. Härtill kommer vissa bestämmelser om systemet med läsår. terminer och årskurser till vilka bestämmelser senare paragrafer i lagen anknyter.

Kapitlet innehåller inga bestämmelser om lokala planeringsråd och yr- kesråd. Där finns inte heller några bestämmelser om skolchefer. särskol- chefer eller andra skolledare. Bestämmelser om konferenser och andra samverkansorgan saknas också. De bestämmelser som behövs om sådan organisation avses kunna meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av bemyndigande enligt l2 kap. ] &.

Riks- och länsmyndigheter (2 kap. 1—3 55)

Den statliga skoladministrationen (SÖ och länsskolnämnderna) har nyligen reformerats efter beslut av riksdagen (prop. l980/8l: l07. UbU 38. rskr 395). I samband därmed ersattes tidigare instruktioner av förordningen (l98l: I37l) med instruktion för den statliga skoladministrationen. 1 in- struktionen erinras om att SÖ och länsskolnämnderna enligt föreskrifter i andra författningar har inseende över en rad uppräknade skolformer m. rn.

Remiss- protokoll

• Sida 70
•  Original

Remiss- protokoll

(inte bara vad som i denna lag kallas det offentliga skolväsendet utan även bl.a. komvux och vissa fristående skolor). Den statliga skoladministra- tionen skall enligt instruktionen se till att de mål och riktlinjer för skolvä- sendet som riksdagen och regeringen har fastställt förverkligas inom givna ramar och med iakttagande av kravet på en likvärdig utbildningsstandard i hela landet. Den statliga skoladministrationens insatser i fråga om skol- former med kommuner eller landstingskommuner som huvudmän skall främst avse planering. forskning. tillsyn. utvärdering. läroplansarbete. råd— givning och information samt viss administration. SÖ har främst övergri- pande uppgifter. medan det ankommer på länsskolnämnderna att genom en aktiv tillsyn verka för att skolväsendet i länet arbetar efter de mål. riktlinjer och planer som har fastställts för verksamheten. I den statliga skoladministrationens tillsyn över skolväsendet ingår besök och inspektio- ner vid skolorna.

1 & Skolöverstyrelsen skall ha tillsyn över det offentliga skolväsendet.

Jfr dels 5 s" i 1962 års skollag samt 13 & första stycket i [967 års omsorgs- lag och 8 5 första stycket omsorgsstadgan. dels 3 kap. l 5 i skolförfatt- ningsutredningens lagförslag.

2 & lnom varje län skall en länsskolnämnd under skolöverstyrelsen ha tillsyn över det offentliga skolväsendet.

3 & Landstinget skall välja fem av ledamöterna i länsskolnämnden. l Gotlands län skall fem ledamöter väljas av kommunfullmäktigc i Gotlands kommun. I Göteborgs och Bohus län samt i Malmöhus län skall tre leda- möter väljas av landstinget och två ledamöter av kommunfullmäktigc i Göteborgs respektive Malmö kommun. För de ledamöter som väljs av landstinget eller kommunfullmäktigc skall lika många suppleanter väljas.

Ledamöter och suppleanter som väljs enligt första stycket skall utses för tre år räknat från och med den I januari året efter det när allmänna val till landsting och kommunfullmäktige har ägt rum. De skall vara bosatta inom länet. Om villkor i övrigt gäller vad regeringen föreskriver.

Jfr 4. El och 22 5.5 i l962 års skollag. Vissa frågor om länsskolnämnderna har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt lO.l).

I den nuvarande skollagen finns bestämmelser om länsskolnämndens hela sammansättning. Det räcker emellertid om den nya skollagens be- stämmelser begränsar sig till de ledamöter och suppleanter som utses av landstingskommuner eller kommuner. l övrigt behövs inte lagform.

Lokala styrelser (2 kap. 4—9 5.5)

Skolstyrelser. utbildningsnämnder. omsorgsnämnder. lokala styrelser för specialskolan samt sameskolstyrelsen betecknas gemensamt lokala styrel-

ser. En sådan gemensam beteckning underlättar utformningen av vissa bestämmelser i främst 3 kap.

• Sida 71
•  Original

Beteckningen lokal styrelse förekommer även i vuxenutbildningslagen och högskolelagen. Dessa innehåller bestämmelser om skolstyrelsernas och utbildningsnämndernas uppgifter såsom lokala styrelser för kommu- nernas grundvux, komvux och grundläggande högskoleutbildning resp. landstingskommunernas komvux och grundläggande högskoleutbildning.

4 & I varje kommun skall det finnas en skolstyrelsc. Skolstyrelsen skall vara lokal styrelse för kommunens grundskola. Om kommunen anordnar gymnasieskola. skall skolstyrelsen vara lokal styrelse även för gymnasieskolan.

Jfr 3 & första stycket. 7 å och 8 5 i den nuvarande skollagen samt 2 kap. l ä i skolförfattningsutredningens lagförslag.

H ism/'ik

Skolförfattningsutredningens betänkande innehåller en historik med bl.a. följande uppgifter.

När den allmänna skolplikten infördes år l842 var det naturligt att knyta folkundervisningen till statskyrkan. Varje socken eller stadsförsamling kom att utgöra ett skoldistrikt. En skolstyrelsc. med kyrkoherden som självskriven ordförande. skulle ha inseende över folkskolorna i distriktet och vårda deras angelägenheter (2.5 i l842 års folkskolestadga). Med början i storstäderna kom huvudmannaskapet för folkskolan att successivt överföras till de borgerliga kommunerna. Denna utveckling fullbordades först år 1958. I fråga om de högre skolformerna fanns före l956 års skolstyrelsereform vanligen en styrelse för varje skola (skolenhet). Närma- re redogörelse för skolledningen i äldre tid finns t. ex. i l95l års skolstyrel- seutrednings betänkande (SOU 1955: 31) Skolväsendcts lokala och regio- nala ledning samt lärartillsättningen. s. 23—40.

Genom l956 års skolstyrelselag infördes principen att en skolstyrelsc skulle finnas för kommunens skolväsende. ] lagen angavs att skolstyrelsen skulle vara styrelse för det obligatoriska skolväsendet i kommunen och för vissa andra läroanstalter som räknades upp i lagen. bl. a. kommunal yrkes- skola och statligt eller kommunalt allmänt gymnasium. Kungl. Maj:t kunde på framställning från kommunen besluta att skolstyrelsen skulle vara sty- relse även för annan läroanstalt eller att det för en i lagen angiven läroan- stalt utanför det obligatoriska skolväsendet skulle finnas en särskild styrel- se.

Möjligheten att låta skolstyrelsen vara styrelse även för andra läroan- stalter än de som räknades upp i lagen tog sikte på t. ex. högre tekniska läroverk. av kommunen ägda privatläroverk. lantbruksundervisningsan- stalter. centrala verkstadsskolor och folkhögskolor (KU l956: l s. llO).

Endast när särskilda skäl kunde åberopas fick särskild styrelse inrättas. Det gällde främst skolformen yrkesskola (prop. l956: 182 s. 55—58. KU l956: ] s. l06— I I I. SOU l955:3l s. 47—52).

Skolstyrelselagens regler om skolstyrelsc överfördes till 1962 års skollag utan några mera väsentliga ändringar i sak.

Remiss- protokoll

• Sida 72
•  Original

Remiss- protokoll

Skolförfattningsutredningen

I den nuvarande skollagen finns en bestämmelse om att skolstyrelse kan vara styrelse även för andra skolformer än de som anges i skollagen. Skolförfattningsutredningen konstaterar att bestämmelsen inte behövs i fråga om de skolformer som nämnts i lagens förarbeten. Flera av dessa har inordnats i gymnasieskolan eller högskolan. Enligt 8 s' folkhögskoleförord- ningen (1977: 551) skall varje folkhögskola ha en egen styrelse. Det behövs inte någon bestämmelse i skollagen för att en skolstyrelsc skall kunna fungera som oreglerad nämnd (jfr 3 kap. 13 & andra stycket kommunalla- gen).

I flera författningar ftnns bestämmelser om att skolstyrelsen skall vara styrelse för andra skolformer än grundskolan och gymnasieskolan.

Möjligheten att utse särskild styrelse enligt skollagens bestämmelser tycks inte ha utnyttjats på senare år.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att de bestämmelser som finns i 7 & tredje stycket och 8.5 i den nuvarande skollagen inte får någon motsvarighet i den nya skollagen.

I allmänhet är det lämpligt att sådan verksamhet som knyter an till de skolformer som lyder under skolstyrelsen också hör till skolstyrelsens förvaltningsområde. Men det finns enligt utredningen knappast något vä- gande skäl för att reglera detta i statlig författning. Om en kommun skulle anse att det av ett eller annat skäl är lämpligt att låta någon icke obligato- risk verksamhet lyda under annan kommunal förvaltning än skolstyrelsen bör det — i enlighet med principen om den kommunala självstyrelsen — stå kommunen fritt att bestämma om förvaltningen. Utredningen föreslår där- för att i skollagen anges endast att skolstyrelsen skall vara styrelse för grundskolan och gymnasieskolan.

Mina överväganden

Den nya skollagen bör inte innehålla bestämmelser om skolstyrelsens uppgifter på områden som inte regleras av den lagen.

I likhet med skolförfattningsutrcdningen anser jag inte att det i den nya lagen behövs någon bestämmelse om möjlighet att för en del av kommu- nens gymnasieskola — såsom vissa linjer — utse en särskild styrelse.

Möjligheter till en annan nämndorganisation än den som föreskrivs i skollagen föreligger i vissa fall enligt lagen (1979: 408) om vissa lokala organ i kommunerna och lagen (l984'. 382) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation.

I den nuvarande Skollagen anges att skolstyrelsen är styrelse för kom- munens grundskola och gymnasieskola "och därtill hörande verksamhet". Av förarbetena (prop. 1962: 136 s. 64) framgår att formuleringen syftar på sådan till skolorna knuten verksamhet som exempelvis drivande av elev- hem. Jag anser att detta i den nya lagen bör kunna gälla utan formuleringen "och därtill hörande verksamhet".

5 _5 I varje landstingskommun. som anordnar gymnasieskola. skall en utbildningsnämnd vara lokal styrelse för gymnasieskolan.

• Sida 73
•  Original

Landstinget skall antingen tillsätta en särskild utbildningsnämnd eller ge en annan nämnd i uppdrag att vara utbildningsnämnd.

Jfr 3 & tredje och fjärde styckena, 20 a & och 20 b & i den nuvarande skollagen samt 2 kap. 2 5 i skolförfattningsutrcdningens lagförslag.

Historik

Skolförfattningsutredningens betänkande innehåller en historik med bl.a. följande uppgifter.

Efter gymnasieskolreformen år 1970 kunde även landstingskommunerna bli huvudmän för gymnasieskola. Huvudregeln om en styrelse — utbild- ningsnämnd — för en landstingskommuns hela gymnasieskola skulle gälla.

Landstingskommunerna fick större frihet än kommunerna när det gällde styrelsens organisation (3 & fjärde stycket skollagen). I denna fråga utta- lade departementschefen bl.a. (prop. 1970: 159 s. 60):

Landstingens möjlighet att själva bestämma den mest ändamålsenliga organisationen bör enligt min mening i möjligaste mån tillgodoses. En sådan handlingsfrihet kan uppnås genom att landstinget tillåts besluta att en landstingskommunal nämnd, som har hand om andra uppgifter, skall kunna vara utbildningsnämnd. En motsvarande lösning finns i 6 & lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Jag förordar att till utbildningsnämnd skall kunna utses både fakultativ nämnd, exempelvis sådan som är styrelse för annan skola, och obligatorisk nämnd.

I fråga om möjligheterna att utse en särskild styrelse för en del av en landstingskommuns gymnasieskola samt att hänföra även andra skol- former än gymnasieskolan under utbildningsnämndcn kom samma bestäm— melser. som gällde för kommunerna. att också gälla för landstingskommu— nerna (20 a å andra stycket och 20 b & skollagen).

Skolförfattningsutredningen

Skolförfattningsutredningen föreslår att de bestämmelser som finns i 20 af; andra stycket och 20 b 5 i den nuvarande skollagen inte får någon motsva— righet i den nya skollagen. Utredningen för därvid samma resonemang som när det gäller kommunernas skolstyrelser.

Vidare föreslår skolförfattningsutredningen att den bestämmelse i skol- lagen (3 & fjärde stycket andra meningen) som anger att förvaltningsutskot- tet i vissa fall skall vara utbildningsnämnd utgår. Något praktiskt behov av bestämmelsen finns knappast. anser utredningen.

Mina överväganden

Den nya skollagen bör inte innehålla bestämmelser om utbildningsnämn- dens uppgifter på områden som inte regleras av den lagen.

I likhet med skolförfattningsutredningen anserjag inte att det i den nya lagen behövs någon bestämmelse om möjlighet att för en del av landstings- kommunens gymnasieskola — såsom vissa linjer — utse en särskild styrel- se.

Remiss- protokoll

• Sida 74
•  Original

Remiss— protokoll

Möjligheter till en annan nämndorganisation än den som föreskrivs i skollagen föreligger i vissa fall enligt lagen (1985: 127) om särskilda organ i landstingskommunerna och lagen (1984: 382) om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation.

6 & Skolstyrelsen och utbildningsnämndcn skall ha hand om förvaltning och verkställighet inom sina verksamhetsområden enligt denna lag. Detta gäller dock inte i den mån någon annan skall svara för uppgifterna enligt lag. enligt föreskrift som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer eller enligt beslut som avses i 3 kap. 14 & kommu- nallagen (1977: 179).

Jfr 9. 9 a och 20 C åå i den nuvarande skollagen samt 2 kap. 3.5 i skolförfattningsutredningens lagförslag.

I vuxenutbildningslagen och högskolelagen finns bestämmelser om skol- styrelsers och utbildningsnämnders uppgifter i fråga om vissa vuxenutbild— ningsformer resp. kommunal högskoleutbildning.

Det kan nämnas att gränsdragningen mellan skolstyrelsens och kom- munfullmäktiges (eller utbildningsnämndens och landstingets) kompetens— områden ibland kan vålla problem. Allmänt kan sägas att skolstyrelsen skall underkasta sig det kommunaldemokratiska regelsystemet när det gäller uppgifter som inte är specialreglerade i skollagen eller annan författ- ning.

Vidarc kan erinras om problemen med gränsdragningen mellan å ena sidan skolstyrelsens befogenheter och å andra sidan de befogenheter som tillkommer skolledare. olika konferenser. lärare m.fl.. särskilt vad gäller den pedagogiska verksamheten. Se härom t. ex. prop. 1962: 136 s. 64—66. I bl. a. skolförordningen finns för vissa frågor uttryckliga föreskrifter om att det är t.ex. rektor som beslutar.

7 ;) För skolstyrelsc och särskild utbildningsnämnd gäller i tillämpliga delar 3 kap. 2 &. 3 & första stycket. 4 &. 5 & första och tredje styckena. 6— 8 åk. 9 5 första stycket samt 10—12 åå kommunallagen (1977: 179).

För Stockholms kommun gäller dock inte 3 kap. 5 5 första stycket eller 6 ä kommunallagen.

Utan hinder av 2 5 2 förvaltningslagen (19712290) skall 4 och 5 N i den lagen tillämpas i samtliga ärenden hos skolstyrelsc och särskild uthild- ningsnämnd.

Jfr 13 få första och tredje styckena och 20 f & i den nuvarande skollagen samt 2 kap. 4 Ö första och andra styckena och 5 5 i skolförfattningsutred- ningens lagförslag.

Mitt förslag innebär inga sakliga ändringar i förhållande till nuvarande bestämmelser.

Kommunalrättsutredningen för Stockholm (Kn 1977206) har i betänkan- det (SOU 198lz53) Stockholms kommunala styrelse föreslagit att särbe- stämmelser för Stockholms kommun skall tas bort ur bl.a. skollagen. Förslaget har inte lett till lagstiftning.

Paragrafen gäller inte. om en landstingskommun inte har utsett en sär- skild utbildningsnämnd utan låter en annan nämnd fungera som utbild- ningsnämnd.

• Sida 75
•  Original

Att delegationsförbud råder i ärenden oui godkännande eller återkal- landc av godkännande för en fristående skola framgår av 9 kap. 8 S'.

8 & Bestämmelser om lokala styrelser för särskolan och specialskolan finns i 6 och 7 kap.

Bestämmelserna om lokala styrelser för särskolan och specialskolan sammanhänger med vissa särskilda föreskrifter för dessa skolformer.

9 & En sameskolstyrelse skall vara lokal styrelse för sameskolan.

Jfr 5 & sameskölförordningen.

Utbildningens uppläggning (2 kap. 10 &) 10 & Utbildningen i grundskolan och dess motsvarigheter inom det of- fentliga skolväsendet skall bedrivas under perioder som kallas läsår och som delas upp på en hösttermin och en vårtermin. Lärokursen skall delas upp i årskurser. En elev skall normalt kunna gå igenom en årskurs under ett läsår.

Detsamma gäller för gymnasieskolan och motsvarande del av särskolan, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Bestämmelserna om läsår. terminer och årskurser behövs som bakgrund till bl.a. vissa bestämmelser om skolplikt och rätt till utbildning i 3 kap.

Bestämmelserna i paragrafen avser endast skollagen. De utesluter inte att termerna i en förordning om en viss skolform ges en mer preciserad definition eller används i någon ytterligare betydelse.

3 kap. Skolplikt och rätt till utbildning

1 3 kap. har sammanförts bestämmelser om skolplikten och rätt till utbild- ning under och efter skolpliktstiden.

Vissa frågor som regleras i detta kapitel harjag i huvuddrag berört i den allmänna motiveringen. Det gäller främst de psykiskt utvecklingsstörda och deras skolgång i särskolan eller, i vissa undantagsfall. specialskolan (avsnitt 6). Iden allmänna motiveringen harjag också behandlat frågan om tvångsmedel och föreslagit att möjligheten till hämtning med biträde av polismyndighet skall avskaffas (avsnitt 7).

l kapitlet talas i åtskilliga paragrafer om den lokala styrelsen för särsko- lan eller specialskolan utan närmare precisering (jfr 6 och 7 kap. ). Precise- ring fär i mån av behov göras i tillämpningsföreskrifter.

lnnan jag går in på de enskilda paragraferna vill jag beröra vissa all- männa frägor om skolpliktens rättsliga reglering. eftersom bl. a. grundlags- enligheten av den nuvarande regleringen ifrågasätts på vissa håll.

Skolpliktens nuvarande reglering [huvuddrag

I fråga om barn i allmänhet gäller följande. Enligt den nuvarande skollagens 30 å andra stycket inträder skolplikt för

Remiss- protokoll

• Sida 76
•  Original

Remiss- protokoll

barn i allmänhet med början av höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sju år. Skolplikten upphör med utgången av vårterminen det kalen- derår, då barnet fyller sexton år, om den inte har fullgjorts dessförinnan. Enligt skollagen skall skolpliktiga barn delta i undervisningen i grundsko- lan. om de inte fullgör skolplikten på något annat i lagen angivet sätt. Till dessa sätt hör skolgång i sameskolan eller i godkänd fristående skola. Skolplikten är enligt 36 & skollagen fullgjord före utgången av vårterminen det kalenderår, då barnet fyller sexton år, om barnet dessförinnan tillfreds- ställande har gått igenom årskurs 9 i grundskolan eller motsvarande års- kurs i någon annan skola där barnet får fullgöra sin skolplikt eller om barnet vid särskild prövning visar sig ha motsvarande kunskaper.

Av skollagen framgår indirekt att varje årskurs av grundskolan är avsedd att genomgås under ett läsår som fördelas på en hösttermin och en vårter— min. Närmare tidsangivelser finns inte i skollagen. Vissa sådana föreskrif— ter finns emellertid i skolförordningen. I dess 1 kap. 5 5 finns en definition av läsår. Därmed avses den del om 40 veckor (280 dagar) av redovisnings- året (den I juli — den 30juni påföljande år) under vilken undervisning skall meddelas. Enligt 5 kap. 23 & skolförordningen skall dag för terminernas början och slut fastställas av skolstyrelsen. Enligt 5 kap. 23 aå skall antalet skoldagar under läsåret vara minst 178. Därvid skall friluftsdagar men inte lovdagar och studiedagar räknas in i antalet skoldagar. Enligt 5 kap. 26 & får skoldagen omfatta en tid av högst 5 timmar 20 minuter för elever i årskurserna [ och 2 samt högst 8 timmar för elever i årskurserna 3— 9. Skolstyrelsen bestämmer vilken tidsmässig omfattning skoldagen skall ha och när skoldagen tidigast får börja och senast får sluta. Därvid måste skolstyrelsen följa läroplanens timplaner och föreskrifter för. sådana. Tim- planerna bygger på ett system med veckotimmar.

Enligt 5 kap. 3 a & skolförordningen omfattar skoldagen för eleverna dels lektioner enligt timplan eller verksamhet som enligt skolförordningen er- sätter lektioner (detlinns bl. a. föreskrifter om praktisk arbetslivsoriente— ring och friluftsdagar), dels morgonsamling eller gemensam samling, dels raster, måltidsuppehåll och eventuella andra uppehåll mellan lektionerna. I vissa fall anordnas under skoldagen, utanför lektioner och morgonsamling eller gemensam samling, för eleverna obligatoriska aktiviteter vilka till- sammans med övrig verksamhet under skoldagen bildar en pedagogisk helhet (fria aktiviteter).

I 5 kap. 3 b och 3 c åå finns föreskrifter om samlad skoldag. Skoldagen i grundskolan skall enligt 3 bä utformas som samlad skoldag, om kom- munen beslutar det. Ett sådant beslut skall fattas särskilt för varje skolen- het. Beslutet får begränsas till ett visst stadium eller en viss årskurs 1 skolenheten. Samlad skoldag innebär enligt 3 cs' att eleverna genom särskilda åtgärder skall tas om hand under hela den tid som skoldagen omfattar med stöd av beslut enligt 26 å i samma kapitel. Fria aktiviteter skall anordnas för eleverna under de delar av skoldagen, som inte tas upp av lektioner eller annan verksamhet som skall förekomma enligt skolför- ordningen eller av behövlig tid för vila och måltid. Tid för fria aktiviteter får läggas ut även före dagens första lektion eller efter dagens sista lektion.

• Sida 77
•  Original

Vid utformningen av den samlade skoldagen bör, särskilt för elever på lågstadiet. eftersträvas att vistelsetiden i skolan för en och samma elev inte växlar under veckans olika dagar.

En närmare redogörelse för fria aktiviteter och samlad skoldag bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 14.

Skolpliktens sakliga innehåll bestäms huvudsakligen genom läroplanens mål och riktlinjer, kursplaner samt timplaner och föreskrifter för tim- planer.

Till bilden av skolpliktens innehåll hör också föreskrifter om befrielse från vissa lektioner m.m.

Enligt 27 & skollagen får en elev på föräldrarnas begäran befrias från att delta i morgonsamling (inte bara sådan med religiöst innehåll), om skäl föreligger. På föräldrarnas begäran skall en elev befrias från att delta i undervisning i religionskunskap. om eleven tillhör trossamfund, som fått regeringens tillstånd att i skolans ställe ombesörja religionsundervisning.

Enligt 6 kap. 26 & skolförordningen får rektor, om särskilda skäl förelig— ger. i mindre omfattning befria elev från undervisning vissa lektioner eller från annat skolarbete.

[ skolförordningen finns också bestämmelser om lovdagar för alla elever samt bestämmelser om ledighet i enskilda fall.

Visst samband med skolplikten och motsvarande rätt till undervisning har föreskrifter om åtgärder för elevs tillrättaförande. Sådana föreskrifter finns i 6 kap. 28—30 åå skolförordningen. De innebär bl.a. att läraren såsom en disciplinär åtgärd får utvisa elev från lärorummet för högst återstoden av pågående lektion eller låta eleven under uppsikt stanna i skolan högst en timme efter skoldagens-slut. Vidare får skolstyrelsen avstänga eleven från undervisning helt eller delvis under högst två veckor av terminen, om eleven under avstängningstiden erhåller nödvändig till- syn.

Åtskilliga föreskrifter som har viss betydelse för skolpliktens omfattning finns således utanför den nuvarande skollagen. Enligt dennas 55 & bemyn- digas regeringen — med stöd av 8 kap. 7 & regeringsformen (RF) — att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 & RF och som gäller arbetets anordnande i grundskolan. ledighet för elev i grundskolan eller åtgärd för tillrättaförande av sådan elev. Samma paragraf innehåller även bemyndi- gande med hänsyn till 8 kap. 5 & RF. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om kommuns befattning med grundskola. Enligt paragrafens sista stycke får regeringen överlåta ät förvaltningsmyndighet att meddela närmare föreskrifter i de hänseenden som anges i paragrafens tidigare stycken.

Bemyndigandena tillkom i samband med RF:s ikraftträdande (jfr prop. 1973z90 s. 313 och l975:8 s. 80). Senare har framförts uppfattningen att skolplikten skulle betraktas som en sådan ”tyngre tjänsteplikt” som anses begränsa rörelsefriheten enligt 2 kap. 8 & RF (SOU 1978: 34 s. 200 och 202, prop. 1978/79: 195 s. 61 f.) och omöjliggöra bemyndigande för regeringen med stöd av 8 kap. 7 äjämfört med 8 kap. 3 & RF. Jfr dock regeringsrättens dom den 5 mars 1981 (RÄSl 2: 14).

Remiss- protokoll

• Sida 78
•  Original

Remiss- protokoll

Sko/färja:tningsutredningen

Skolförfattningsutredningen har i sitt lagförslag utgått från den nuvarande rättsliga regleringen. Lagförslaget innehåller endast redaktionella och språkliga förändringar i förhållande till den nuvarande skollagens bestäm- melser om skolplikt.

Rcmissitu'tanserna

Vissa remissinstanser har framfört invändningar rörande dels skolpliktens innehåll som sådant, dels den rättsliga regleringen av skolplikten.

I det förra hänseendet pekar man framför allt på de fria aktiviteterna, den samlade skoldagen och medverkan av företrädare från föreningslivet.

Vissa remissinstanser åberopar stadgandena i 2 kap. 2 & RF om att varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad bl. a. mot tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst. kulturellt eller annat sådant hänseende samt mot tvång att delta i sammankomst för opinionsbildning. Dessa remissinstanser anser att skollagen bör kompletteras med föreskrif- ter av innebörden, att skolarbetet skall präglas av saklighet och objektivi- tet samt att ingen elev får tvingas att ge till känna sina åsikter eller att delta i sammankomst för opinionsbildning.

När det gäller skolpliktens sakliga innehåll anförs också att det är oac- ceptabelt att knyta skolplikten till ett utbildningsbegrepp av den vida omfattning som utredningen föreslär och därmed tvinga eleverna att delta i t. ex. fria aktiviteter under samlad skoldag vars omvårdnadssyfte inte har med utbildning i normal mening att göra.

Vissa remissinstanser har framfört invändningar mot att bibehålla det nuvarande systemet. enligt vilket skolpliktens innehåll preciseras i före- skrifter som beslutas av regeringen och som ger kommunerna ett betydan- de handlingsutrymme. Enligt dessa remissinstanser innebär skolplikten, vars iakttagande kan genomdrivas genom vitesföreläggande och hämtning. en sådan begränsning av elevens rörelsefrihet som enligt RF kan regleras endast genom lag. Något utrymme för delegation finns därför inte. Rege- ringen kan visserligen enligt RF 8 kap. 13 % meddela föreskrifter om verkställighet av lag. Men en rätt för regeringen och de kommunala skol- myndigheterna att inom vida ramar bestämma skolpliktens omfattning synes enligt dessa remissinstanser knappast vara förenlig med RF. Utrym- met för materiellt utfyllande verkställighetsföreskrifter är ytterst begrän- sat. Regeringens normgivning får härvidlag inte tillföra lagregleringen nå- got väsentligt nytt, vilkct uppenbarligen skulle bli fallet enligt den föreslag- na ordningen. Den föreslagna lagregeln om skolplikt uppfyller inte sådana krav på utförlighet och precision som utgör förutsättning för att den grund- lagsfästa rörelsefriheten skall få beskäras. Skolpliktens omfattning och innebörd måste underkastas en noggrannare lagreglering, som endast i mindre väsentliga delar kan kompletteras med av regeringen beslutade verkställighetsföreskrifter, menar dessa remissinstanser.

• Sida 79
•  Original

Mina ("ivervägunden

Den nuvarande författningsregleringen bygger på att regeringen — i enlig- het med vad som förutsattes i samband med RF:s tillkomst (prop. l973: 90 s. 313 och l975:8 s. 80) — kan bemyndigas att meddela föreskrifter som närmare bestämmer skolpliktens innebörd. Detta har numera ifrågasatts. Mot den bakgrunden finns det anledning att pröva möjligheterna till en författningsreglcring som inte förutsätter ett bemyndigande som rör 8 kap. 3 5 RF. Enligt min mening bör den nya skollagen innehålla mer preciserade bestämmelser än den nuvarande när det gäller främst skolpliktens omfatt- ning. Det ligger dock i sakens natur att en sådan skyldighet som skolplikten inte i detalj kan regleras i lagen. Vissa föreskrifter som har betydelse i detta sammanhang — t.ex. timplaner — måste kunna finnas i författningar av lägre valör. Vad som bör regleras i lag är därför den huvudsakliga tidsmäs- siga omfattningen av skolplikten.

Mot bakgrund av de synpunkter som — med sikte särskilt på den sam- lade skoldagen och dess fria aktiviteter — har framförts vid remissbehand- lingen av skolförfattningsutredningens förslag vill jag tillägga följande.

De invändningar som i olika sammanhang och från olika håll har riktats mot den samlade skoldagen och dess fria aktiviteter följer i huvudsak två linjer. För det första görs gällande att de fria aktiviteterna inte innehåller tillräcklig substans för att kunna omfattas av skolplikt. För det andra görs gällande att de innebär risk för obehörig påverkan av eleverna. Dessa invändningar beror enligt min mening i varje fall delvis på att man inte i tillräcklig grad har beaktat skolpliktens och grundskolans allmänna syften och uppläggning.

Skolplikten, som normalt fullgörs i grundskolan, har till syfte inte bara att förmedla kunskaper och färdigheter i snäv mening utan också att ge eleverna de erfarenheter i övrigt som de behöver som grund för sin kom- mande verksamhet i privatlivet, arbetslivet och samhällslivet i övrigt.

Mot denna bakgrund blir elevernas allmänna utveckling viktig. I läropla- nen betonas vikten av kontakter mellan skolan och det omgivande samhäl- let. Kännedom om arbetslivets förutsättningar och föreningarnas roll till- mäts stor betydelse. Det skall finnas utrymme för både teoretiska och praktiska inslag. Det är viktigt att eleverna lär sig att verka både självstän— digt och tillsammans med andra. Eleverna skall också få möjligheter att utveckla olika anlag och intressen. Detta gäller inte bara med tanke på skolan och arbetslivet utan också för att de skall få en givande fritid. Enligt läroplanen skall all verksamhet under skoldagen präglas av skolans mål och har därför ett pedagogiskt syfte.

Skolans mål kan förverkligas på olika sätt och i olika organisatoriska "former. Lektioner kan användas, men också fria aktiviteter. Lektioner är skolans traditionella organisationsform. För vissa verksamheter, som fått allt större utrymme till följd av samhällsutvecklingen och dess krav på en bredare fostran, är fria aktiviteter en naturligare organisationsform.

Grundskolan bygger på att verksamheten för eleverna skall bilda en pedagogisk helhet som alltigenom följer de allmänna målen och riktlinjer- na, till vilka hör bl.a. objektivitet, saklighet och allsidighet.

Remiss- protokoll

• Sida 80
•  Original

Remiu- prt rio/tull

fr.-'. iiggeri sakens natur att alla moment av skoldagen inte uppfattas som lika givande för alla elever. Deras förutsättningar. utvecklingstäkt och intressen är olika. Vissa elever har en god grund i fråga om t. ex. idrott, musik och praktiska uppgifter och har därför inte samma behov som andra av att få ägna sig åt sådana övningar under lektioner eller frin aktiviteter. Det ligger också i sakens natur att alla inte har samma uppfattning om hur elevernas skolpliktstid bäst skall användas.

De frin aktiviteterna utgör en del — och en mindre sådan _— av skolans verksamhet och skall ses tillsammans med andra delar. Det mäste ocksä hållas i minnet att den valda formen — fria aktiviteter i stället för timplane- bunden verksamhet —- är en organisationsteknisk fråga. Ett visst mått av sådan verksamhet för vilken organisationsformen fria aktiviteter kan un- vändas måste få förekomma under skoldagen. (.)m den inlemmas i lektio- ner eller hänförs till ett eget system utanför den timplanebundna verksam- heten kan inte vara avgörande för tillätligheten. Över huvud taget är det enligt min mening inte möjligt att se de fria aktiviteterna helt isolerade från annan verksamhet och såsom ett eget system.

En stor del av kritiken mot fria aktiviteter. och då särskilt sådana som är en följd av samlad skoldag. rör risken föratt eleverna utsätts för påverkan i fråga om åsikter m.m. i strid med föräldrarnas inställning. Man tänker här på sådan föreningsmedverkan som präglas av föreningens åskådning.

Hela grundskolans verksamhet — både den som förekommer under lektioner och den som förekommer under fria aktiviteter -— bygger på objektivitet och allsidighet. Detta innebär inte att eleverna skall undanhål- las uttryck för olika synsätt. Det skall däremot göras klart att det är fråga om värderingar och liknande från respektive åskädnings egna anhängare. För elevernas allmänna orientering och träning i kritiskt tänkande kan det vara av värde att få en illustration i form av t. ex. ett föredrag från den som själv tillhör en förening som verkar för åskådningen i fråga. Såsom framgår av läroplanen (se Lgr 80 s. 26) skall sådana inslag på olika sätt balanseras. Dels skall man försöka få med företrädare för andra åsikter. Dels kan läraren redovisa material som visar att och hur saken kan ses på andra sätt. Över huvud taget gäller att objektivitet och allsidighet inte alltid kan finnas i varje särskilt moment utan tillgodoses genom skolans verksamhet som helhet.

De "profilerade" inslagen utgör — även under fria aktiviteter — bara en liten del av den totala verksamheten. Strävan skall ju vara att eleverna under fria aktiviteter skall ha ett variationsrikt program, såsom framgår av läroplanen. Det är i praktiken mycket vanligt att eleverna själva får välja mellan flera alternativ. Det är alltså bara i enstaka fall som eleven i princip kan bli tvungen att delta i en "profilerad" verksamhet. Och de fall där verksamheten kan tänkas stöta vårdnadshavarna eller eleven är ännu färre. De bestämmelser som redan i dag finns om befrielse från vissa moment i skolverksamheten ger utrymme för ett rimligt hänsynstagande till vårdnadshavarnas och elevens inställning i särskilt känsliga fall.

I mitt lagförslag finns i 3 kap. 11 och 12 åå bestämmelser om deltagande och om befrielse från vissa inslag. Jag hänvisar till lagtexten med åtföl- jande kommentarer.

• Sida 81
•  Original

Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning (3 kap. 1—5 åå)

Under denna mellanrubrik finns paragrafer med grundläggande bestäm- melser om den allmänna principen om skolplikt och motsvarande rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet, olika slag av skolplikt och hur de får fullgöras samt grundskolans. särskolans och specialskolans förhål- lande till varandra i detta sammanhang.

Bestämmelser om skolpliktstiden och deltagandet i den verksamhet som anordnas finns i senare paragraferi kapitlet (6— 12 åå).

] 5 Barn som är bosatta i riket har skolplikt enligt föreskrifterna i detta kapitel. Skolplikt gäller dock inte i fråga om barn, som varaktigt vistas utom riket eller vars förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet skall gå i skola.

Skolplikten motsvaras av en rätt att få utbildning inom det offentliga skolväsendet.

1 paragrafen slås fast den allmänna principen om skolplikt och motsva- rande rätt till utbildning. I praktiken är rätten till utbildning det väsentliga. Skolplikten är endast ett medel att säkerställa att barnet genom det offent- liga skolväsendet eller på annat sätt verkligen får nödvändig utbildning. I paragrafen nämns endast det offentliga skolväsendet. Skolplikten får vis- serligen fullgöras i t.ex. en för ändamålet godkänd fristående skola. men den rätten avser inte förhållandet mellan barnet och huvudmannen för skolan. Huvudmannen är inte på grund av lagen skyldig att ta emot barnet där. Däremot har barnet rätt att få plats inom det offentliga skolväsendet. Vilken av skolformerna grundskolan, särskolan och specialskolan som skall ta emot barnet regleras genom 2-5 åå.

Självfallet är utgångspunkten att utbildningen i särskolan och special- skolan skall så långt det är möjligt motsvara utbildningen i grundskolan. Det ligger emellertid i sakens natur att utbildningen måste anpassas efter elevernas förutsättningar och att det i vissa fall huvudsakligen blir fråga om sådan träning i dagliga göromål som för barn i allmänhet betraktas som uteslutande föräldrarnas uppgift.

Skolplikten gäller endast barn som är bosatta i riket. Skolplikt föreligger även om det inte kan fastställas var i landet (i vilken kommun) barnet är bosatt. Det räcker att det kan fastställas att barnet är bosatt i landet. Det har ingen betydelse om barnet är svensk eller utländsk medborgare eller är statslöst.

Liksom vid tillämpningen av den nuvarande skollagen bör som bosatt i riket räknas den som rätteligen skall vara kyrkobokförd här. Jag vill anknyta till förarbetena till den nuvarande skollagen.

Av dessa förarbeten framgår att frågan huruvida bosättning i riket före- ligger skall bedömas enligt de principer som gäller för folkbokföringen (prop. 1956:93 s. 16 f., SOU 1961: 30 s. 809 och prop. 1962: 136 s. 78 f. ).

1 förarbetena uttalas bl. a. följande (prop. 1962: 136 s. 78 f. ).

Genom att skolplikten anknytes till bosättningen blir det möjligt att via folkbokföringen få upplysningar om barnen. Vid tolkningen av begreppet bosättning bör samma praxis följas som vid tillämpningen av folkbokfö- ringsförordningen. Ofta torde skolplikt av rent praktiska skäl kunna utkrä-

Remiss- protokoll

• Sida 82
•  Original

Remiss- protokoll

vas endast av barn. som är kyrkobokförda i riket. men det bör om möjligt ocksä tillses. att även barn som rätteligen skolat kyrkobokföras men som av någon anledning inte blivit det. exempelvis barn till vissa zigenare. fullgör skolplikt. Utlänningar tillhörande främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning sä ock deras utländska familjemedlemmar och utländska tjänare skall inte kyrkobokföras häri riket. Att skolplikt inte kan utkrävas av barn, hänförliga till denna kategori. har inte ansetts behöva särskilt anges.

Liksom skolplikten är även motsvarande rätt till utbildning enligt 3 kap. ] & beroende av att barnet är bosatt i riket. Såsom framgår av l2 kap. 5 & och kommentarerna till den paragrafen tas även barn som inte räknas som bosatta i riket emot igrundskolan och motsvarande under vissa förutsätt- ningar.

Om ett barn räknas som bosatt i riket men faktiskt varaktigt vistas utomlands kan varken skolplikt eller rätt till utbildning under den tiden utkrävas enligt lagens bestämmelser. Typexempel är svenska diplomat— barn som följer med sina föräldrar till stationeringslandet. Sådana barn brukar emellertid gå i skola i det landet eller vistas i Sverige under termi- nerna.

Undantagsbestämmelsen i första stycket andra meningen avser inte endast barn som varaktigt vistas utom riket utan också barn vars förhållan- den är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet skall gå i skola. Jag vill i sammanhanget erinra om att särskolplikt enligt 24 s i l967 års omsorgslag gäller under förutsättning att barnet "kan tillgodogöra sig undervisning”. Jag vill framhålla att skolplikten och motsvarande rätt till utbildning innebär att varje förutsättning hos barnet skall tas till vara. Det kan emellertid i ett helt exceptionellt fall tänkas att ett barn är så allvarligt handikappat i ett eller flera avseenden att det är helt omöjligt för barnet att lära sig något.

[ paragrafen talas om rätt till utbildning "inom det offentliga skolväsen- det". Såsom framgår av lO kap. 2 s'. som handlar om vad som förr kallades ungdomsvårdsskolor. hänvisas de som vistas där i vissa fall till utbildning som anordnas vid hemmet genom huvudmannens försorg. Jag anser inte att ett sådant speciellt undantag behöver markeras i 3 kap. | 5.

2 5 Barn i allmänhet har vanlig skolplikt. Den skall fullgöras i grundsko- lan, om inte annat följer av 8— IO kap.

3 & Särskild skolplikt har barn som inte kan gå i grundskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda, synskadade. döva. hörselskadade eller tal- skadade. Sådan skolplikt skall fullgöras i särskolan eller specialskolan, om inte annat följer av 9 eller 10 kap.

De psykiskt utvecklingsstörda skall tas emot i särskolan och övriga i specialskolan. Psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av synskada, dövhet. hörselskada eller talskada inte kan gå i särskolan. skall dock tas emot i specialskolan.

Av framställningstekniska skäl talas om vanlig skolplikt resp. särskild skolplikt. Skillnaderna avser både skolform inom det offentliga skolväsen- det och — som framgår av 10 å —- skolpliktstidens längd.

• Sida 83
•  Original

Enligt 3 & gäller särskild skolplikt för barn som på grund av ett eller flera av angivna handikapp inte kan gå i grundskolan. Under senare år har i ökande omfattning särskilda stödåtgärder satts in i grundskolan för barn som annars skulle vara hänvisade till särskolan eller specialskolan. Genom sådana åtgärder har mänga av de synskadade och en del av de hörselskada- de och psykiskt utvecklingsstörda kunnat gå i grundskolan.

Frågan om rätt skolform (grundskolan. särskolan eller specialskolan) bör normalt kunna lösas i samråd mellan vårdnadshavarna och företrädar- na för skolmyndigheterna. Avgörandet ankommer på vederbörande lokala styrelse med besvärsrätt för vårdnadshavarna (se 4 och 5 åk"). Frågan om rätt skolform uppkommer första gången inför skolstarten i samband med skolpliktens inträde och kan aktualiseras även under barnets skolgång. ] synnerhet när frågan kommer upp första gången kan det — inte minst mot bakgrund av möjligheterna till stödåtgt'irdcr i grundskolan — ibland vara svårt att avgöra vilken skolform som är den rätta. Barnet har alltid rätt till utbildning inom någon av skolformerna inom det offentliga skolväsendet och får givetvis inte ställas utanför på grund av olika bedömning hos skolhuvudmännen. Som framgår av 4 s' ankommer det på de lokala styrel- serna för särskolan och specialskolan att avgöra om barnet skall tas emot där. vilket i realiteten innebär att det är de som prövar om vanlig eller särskild skolplikt föreligger, Om barnet inte tas emot i särskolan eller specialskolan. har barnet rätt att gå i grundskolan.

I vissa fall kan tvekan råda om vilken av särskolan och specialskolan som är rätt skolform för barnet. Genom särskilda insatser i särskolan kan vissa psykiskt utvecklingsstörda som dessutom är t.ex. hörselskadade klara skolgång i särskolan. Som framgår av 4 s' är det den lokala styrelsen för specialskolan som avgör om barnet skall tas emot där i stället för i särskolan. När det gäller ansvaret för att barnet får utbildning intar således särskolan samma ställning i förhållande till specialskolan som grundskolan intar i förhållande till både särskolan och specialskolan.

4 & Den lokala styrelsen för särskolan skall på framställning av barnets vårdnadshavare eller skolstyrelsen i barnets hemkommun pröva om barnet skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid.

Den lokala styrelsen för specialskolan skall på framställning av barnets vårdnadshavare. skolstyrelsen i barnets hemkommun eller den lokala sty- relsen för särskolan pröva om barnet skall tas emot i specialskolan under sin skolpliktstid.

Om ett barn. som har tagits emot i särskolan. bedöms kunna gå över till grundskolan. skall den lokala styrelsen för särskolan besluta att barnet inte längre skall vara elev i den skolan. Motsvarande gäller för den lokala styrelsen för specialskolan. om ett barn. som har tagits emot i den skolan. bedöms kunna gå över till grundskolan eller särskolan.

5 5 Beslut av den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan i ärende enligt 45 får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär. Besluten får överklagas endast av barnets vårdnadshavare.

Remiss- protokoll

• Sida 84
•  Original

Remiss- protokoll

Regleringen i 4 och 5 55 överensstämmer i sak med vad omsorgsbered- ningen föreslagit. I förhållande till l967 års omsorgslag innebär regleringen skillnader i fråga om bl. a. beslutsorgan och kretsen av besvärsberättigade. Den senare omfattar f. n. skolstyrelsen.

Jag vill erinra om vad jag anfört i kommentarerna till 2 och 3 5.5 an- gående ansvarsfördelningen mellan skolformerna.

En framställning från barnets vårdnadshavare om att barnet skall tas emot i särskolan eller specialskolan skall prövas av vederbörande lokala styrelse för respektive skolform. Men barnets vårdnadshavare kan inte alltid antas göra sådan framställning trots att behov kan föreligga. Såsom framgår av 4 & första och andra styckena kan även skolstyrelsen i barnets hemkommun väcka frågan. När det gäller mottagande i specialskolan kan frågan också väckas av lokal styrelse för särskolan. vilket kan vara aktuellt beträffande psykiskt utvecklingsstörda som antas inte kunna klara skol- gång i särskolan på grund av exempelvis hörselskada.

Bestämmelserna i 4 tå tredje stycket avser fall där barnet går i särskolan eller specialskolan men bedöms kunna fortsätta i grundskolan resp. sär- skolan. Sådana frågor skall den lokala styrelsen givetvis vid behov ta upp på eget initiativ. Även vårdnadshavare kan väcka en sådan fråga.

Enligt 5 & har endast barnets vårdnadshavare besvärsrätt. Detta beror på att det är fråga om barnets intresse oavsett hur frågan väckts.

Om t. ex. lokal styrelse för särskolan efter framställning från skolstyrel- sen i barnets hemkommun beslutat att barnet inte skall tas emot i särsko- lan. skall barnet tas emot i grundskolan. Detta hindrar inte att skolstyrel- sen i ett senare skede kan aktualisera frågan om skolgång i särskolan på nytt. om det visar sig att barnet inte klarar skolgång i grundskolan och vårdnadshavarna inte själva gör framställning om att barnet skall tas emot i särskolan.

l paragraferna finns ingen bestämmelse om samråd med vårdnadsha- varna innan en lokal styrelse hos en annan väcker fråga som rör val av skolform. En sådan bestämmelse är onödig. eftersom det är självklart att en framställning inte avlåts utan att vårdnadshavarna dessförinnan får tillfälle att redovisa sin uppfattning.

Skolpliktens inträde och skolstarten (3 kap. 6—9 $&) 6 & Skolplikten inträder höstterminen det kalenderår då barnet fyller sju år.

Jfr dels 30 & andra stycket i 1962 års skollag samt 5 kap. l s' och 6 kap. 3 5 i skolförfattningsutredningens lagförslag. dels 24 å i 1967 års omsorgs— lag.

Bestämmelsen om när skolplikten inträder gäller för alla. oaVsett om det är fråga om vanlig skolplikt enligt 2 5 eller särskild skolplikt enligt 3 &.

Att skolstarten i vissa fall kan läggas tidigare eller senare framgår av 7 och 8 åå.

Kommittén (U l98110l) om samverkan mellan förskola och skola (för- skola-skola-kommittén) har utrett frågor om skolpliktens inträde och skol- starten. Jag har erfarit att kommittén den I8 juni i år skall lägga fram betänkandet (SOU l985: 22) Förskola - skola.

• Sida 85
•  Original

[ paragrafen talas om "höstterminen". Bestämmelsen om skolpliktens inträde knyter således an till låsårs- och terminssystemet inom det offent- liga skolväsendet. Skolplikten får fullgöras även vid fristående skolor. Dessa tillämpar i allmänhet samma läsårs— och terminssystem som det offentliga skolväsendet. Om någon skola inte tillämpar det systemet bör man kunna ta den I september som riktpunkt. För att barnet skall kunna börja där avsevärt tidigare eller senare krävs beslut enligt 7 eller 8 &.

7 & Om ett skolpliktigt barn inte är moget för skolgång. får skolstyrelsen i barnets hemkommun efter medgivande av barnets vårdnadshzware besluta att barnet skall börja skolgången först höstterminen det kalenderår då barnet fyller åtta år.

Om barnet har sådant handikapp som enligt 3 5 kan vara grund för särskild skolplikt. skall skolstyrelsen i ärendet inhämta yttrande från den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan.

Om skolstarten skjuts upp. skall barnet gå i förskola. Föreskrifter om förskola finns i socialtjänstlagen (l98ttzo20). Skyldigheten att gå i förskola omfattar högst 525 timmar.

Jfr dels 32 å andra stycket och 39 a & i l962 års skollag samt 5 kap. 3 5 och 6 kap. 6 så i skolförfattningsutredningens lagförslag. dels 25 tå första stycket i 1967 års omsorgslag.

Medgivande från barnets vårdnadshavare krävs alltid. Har barnet två vårdnadshavare. krävs medgivande från dem båda. Å andra sidan är vård- nadshavares önskan om uppskov med skolstart inte tillräcklig grund. För beslut om uppskov krävs att barnet inte är moget för skolgång.

Fråga om uppskov aktualiseras normalt innan barnet har börjat skolan men kan komma upp även när barnet gått där någon tid. Det kan i vissa fall råda tvekan om vilken skolform som är eller i sinom tid skall bli den rätta för barnet. För enkelhetens skull föreskrivs i 7 & att skolstyrelsen i barnets hemkommun skall besluta om uppskov i samtliga fall. dvs. även om barnet har sådant handikapp att skolgång i särskolan eller specialskolan kan vara aktuell. Enligt andra stycket skall emellertid skolstyrelsen i sådana fall inhämta yttrande från vederbörande lokala styrelse för särskolan eller specialskolan.

Om skolstarten skjuts upp. fullgörs skolplikten genom deltagande i för- skola Ufr prop. 1977/78: 85 s. [()6). Förskolan skall enligt l4 & första stycket socialtjz'instlagen omfatta minst 525 timmar om året. Den i skolla- gen föreskrivna skyldigheten att gå i förskola omfattar högst 525 timmar. Om ett barn börjat i grundskolan och man först efter någon tid beslutar att uppskjuta barnets skolgång. minskar naturligtvis skyldigheten att gå i förskola i motsvarande mån.

8 5 På begäran av ett barns vårdnadshavare får skolstyrelsen i barnets hemkommun tillåta att barnet redan höstterminen det kalenderår då barnet fyller sex år börjar i grundskolan eller i en motsvarande skola för barn med vanlig skolplikt. Tillstånd får lämnas endast om barnet är moget för skol- gång.

Under samma förutsättningar får den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan tillåta att ett barn börjar skolgång där eller i en motsvarande skola ett år tidigare än normalt.

Rt'lllis'x—

protokoll

• Sida 86
•  Original

Remiss- protokoll

Jfr dels 32 5 första stycket. 33 a & andra stycket och 39 a & i l967. års skollag samt 5 kap. 2 ä. 6 kap. 5 & och 8 kap. 3 5 i skolförfattningsutred- ningens lagförslag. dels 25 å andra stycket i 1967 års omsorgslag.

F (Timm styrker

Det är skolstyrelsen i barnets hemkommun som skall ta ställning till frågan om tillstånd. Krav på tillstånd gäller. även om vårdnadshavare önskar att barnet i stället för att gå i grundskolan skall börja i t.ex. en sådan friståen— de skola som ersätter grundskolan. Ett barn får aldrig börja skolan tidigare än ett år före skolpliktsåldern. När motsvarigheten till nu föreslagna 8 5 första stycket behandlades i prop. l958: 93 uttalade departementschefen bl. a. (s. 3l):

Jag vill i detta sammanhang framhålla det stora ansvar som åvilar den som har att ta ställning till huruvida ett barn skall äga börja skolan före skolpliktens inträde eller ej. Misstag i fråga om skolmognaden kan nämli- gen få svåra följder för barnet. varför det gäller att på allt sätt försöka gardera sig mot att barn beredes en för tidig skolgång. Prövningen skall därför enligt förslaget till bestämmelser härom alltid avse såväl den fysiska som den psykiska mognaden hos barnet och endast om den ger till resultat. att barnet väl fyller förutsättningarna att börja skolgången före sjuårsål- dern, skall sådant medgivande lämnas. Hänsyn skall därvid endast tagas till vad som är det för barnet lämpligaste och bästa.

Även om ett barn bedöms vara moget för skolgång finns inte någon ovillkorlig rätt att få börja skolan i förtid. Barn i den aktuella åldern har rätt att få plats i förskola (se l4 & socialtjänstlagen).

[ 2 kap. lO & skolförordningen föreskrivs att läkarundersökning och annan erforderlig undersökning skall äga rum innan beslut fattas om skol- start i förtid. Jag avser inte att föreslå någon ändring därvidlag.

Andra stycket

Skolstart i förtid blir sällan aktuell för den som skall gå i särskolan eller specialskolan eller i någon motsvarande fristående skola. Bestämmelser härom finns emellertid i andra stycket.

9 & Beslut av den lokala styrelsen i ärende enligt 7 eller 8 tå får överkla- gas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får inte överklagas.

För uppskov med skolstart krävs vårdnadshavares medgivande. Över- klaganden i ärenden som avses i 7 & blir därför knappast aktuella annat än i fall där barnets vårdnadshavare anser att barnet inte är moget för skolgång. medan skolstyrelsen motsätter sig uppskov med skolgången. Sådana fall torde vara mycket ovanliga.

Av större praktisk betydelse är besvär över beslut enligt 8 tå. Det rör sig här om fall där barnet har förvägrats tillstånd att börja skolan innan skolplikten inträtt. Barnets vårdnadshavare kan betrakta frågan som viktig

• Sida 87
•  Original

och bör ha möjlighet att få saken prövad ien andra instans. De kan vilja komplettera beslutsunderlaget med ytterligare läkarutlåtande e. d.

Skolpliktens upphörande (3 kap. 10 få)

10 & Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 16 år eller. om barnet har särskild skolplikt. 17 år.

Om barnet dessförinnan tillfredsställandc slutför högsta årskursen i grundskolan eller motsvarande i någon annan skola där barnet får fullgöra sin skolplikt. upphör därmed denna. Skolplikten upphör också. om barnet vid särskild prövning visar att det har motsvarande kunskaper. Sådan ' prövning anordnas av skolstyrelsen eller. för barn med särskild skolplikt. av den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan.

Beslut av den lokala styrelsen i ärende om skolpliktens upphörande får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens be- slut får inte överklagas.

Jfr dels 30 å andra och tredje styckena. 36 å och 39 a å i 1962 års skollag samt 5 kap. 1 och 6 åå och 6 kap. 3 och 9 åå i skolförfattningsutredningens lagförslag, dels 24 och 33 åå i 1967 års omsorgslag.

De som går i grundskolan slutför normalt årskurs 9 (se 4 kap. [ å) vid utgången av vårterminen det kalenderår de fyller 16 år. Och de som går i specialskolan. grundsärskolan eller träningsskolan slutför normalt årskurs 10 (se 6 kap. 7 å och 7 kap. 1 å) vid utgången av vårterminen det kalen- derår de fyller 17 år. Men även om de inte hunnit så långt upphör skolplik- ten vid utgången av den angivna vårterminen. Motsvarande gäller dem som fullgör sin skolplikt på något annat sätt. Om terminssystem enligt det offentliga skolväsendets modell inte tillämpas. får början av juni tas som riktpunkt. eftersom vårterminen brukar sluta vid den tiden.

Att rätt till utbildning efter skolpliktens upphörande föreliggeri vissa fall framgår av 17 och 19 åå.

Skolpliktens syfte är inte utbildning under ett visst antal år utan inhäm- tande av ett visst mått av kunskaperi vidaste mening. Därför kan skolplik- ten upphöra före dcn i första stycket angivna tiden. Förutsättningarna anges i andra stycket.

Deltagandet i utbildning för skolpliktiga (3 kap. 11 och 12 55)

Som bakgrund till 11 och 12 åå hänvisar jag till vad jag anfört i mina inledande kommentarer till 3 kap.

11 & Varje barn som fullgör skolplikt inom det offentliga skolväsendet eller på något annat sätt skall delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen. om barnet inte är sjukt eller har annat giltigt skäl att utebli.

En skolpliktig elev får beviljas kortare ledighet för enskilda angelägenhe- ter. Disciplinär åtgärd mot en skolpliktig elev får avse elevens närvaro i skolan. dock endast i ringa omfattning.

lngen är på grund av skolplikt. som fullgörs inom det offentliga skolvä- sendet. skyldig att gå i skolan mer än 190 dagar per läsår eller att någon dag delta mer än åtta timmar eller. i de två lägsta årskurserna. sex timmar.

Jfr 31 å och 55 å första stycket i 1962 års skollag.

R 0 m iss- protokoll

• Sida 88
•  Original

Remiss- protokoll

Första stycket

1 första stycket slås fast den allmänna principen om att barnet skall delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen. 1 uttrycket ligger att det kan finnas inslag som är frivilliga.

Andra stycket

Som exempel på sådana disciplinära åtgärder som åsyftas kan nämnas att eleven utvisas ur klassrummet för återstoden av pågående lektion tifr avsnitt 10.5).

Tredje stycket

1 de andra bestämmelser i lagen som rör skolpliktens omfattning talas endast om läsår och terminer. Mot bakgrund av de överväganden jag har redovisat i mina kommentarer i inledningen till 3 kap. anges vissa övre gränser för antal skoldagar och antal timmar per dag. Den för eleverna obligatoriska verksamheten i grundskolan. särskolan. specialskolan och sameskolan måste läggas upp med beaktande av dessa gränser.

Bestämmelserna i tredje stycket avser endast skolplikt som fullgörs inom det offentliga skolväsendet. Skolplikten får också fullgöras i en fristående skola. Denna kan t.ex. genom att tillämpa sexdagarsvecka komma upp i ett högre antal dagar än 190. Eleven väljer frivilligt att fullgöra sin skolplikt i den Skolan i stället för inom det offentliga skolväsen- det och får då acceptera att delta i den utbildning som genom godkännan- det av den fristående skolan för skolpliktens fullgörande har ansetts erbju- da en tillfredsställande motsvarighet till det offentliga skolväsendet (jfr paragrafens första stycke samt 9 kap. 1—3 åå).

12 5 På begäran av en skolpliktig elevs vårdnadshavare skall eleven befrias från skyldighet att delta i annars obligatoriska inslag i verksamhe- ten. om det med hänsyn till Särskilda omständigheter inte är rimligt att kräva att eleven deltar.

Befrielse skall alltid medges från undervisning i religionskunskap. om eleven tillhör ett trossamfund. som har regeringens tillstånd att i skolans ställe ombesörja sådan undervisning. och eleven visar att han deltar i denna.

Om elevens vårdnadshavare kräver det. skall begäran om befrielse prö- vas av den lokala styrelsen för skolan eller. för elever utanför det offentliga skolväsendet. av länsskolnämnden. Avslås begäran vid sådan prövning. får beslutet överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöversty- relsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.

Av principiella skäl avser 12 å liksom huvuddelen av 11 å även barn som inte fullgör sin skolplikt inom det offentliga skolväsendet. Bestämmelserna har emellertid sin största praktiska betydelse för grundskolan.

Jag hänvisar till vad jag anfört i mina kommentarer i inledningen till 3 kap. Jag vill tillägga följande.

1 bl. a. grundskolans verksamhet har de komponenter. som eleverna

• Sida 89
•  Original

anses behöva. sammanfogats till en helhet. Denna helhet skulle förryckas om man utan vidare plockade bort vissa bitar för vissa elever. även om dessa elever kanske i och för sig kan undvarajust dessa bitar. Helhetssy- ncn utesluter emellertid inte vissa möjligheter till undantag. Sådana finns såsom nämnts redan i gällande rätt.

l'det föregående har redovisats innehållet i den nuvarande skollagens 27 5. Frågan om befrielse från att delta i morgonsamling eller i undervis- ning i religionskunskap har ingående behandlats i förarbetena till den nuvarande skollagen och tidigare bestämmelser (se t.ex. prop. 1950: 70 s. 367—369. prop. 1951: 100 s. 127— 128 och prop. 1962: 136 s. 72—76). Jag vill också erinra om 6 kap. 26 å skolförordningen.

Skolft'irfattningsurredningen föreslår — utan att åsyfta någon ändring i sak — att den nya skollagen får en bestämmelse om att en elev på begäran av vårdnadshavare skall befrias från att delta i religiösa inslag i utbildning- en. om eleven tillhör ett trossamfund som av regeringen fått tillstånd att i skolans ställe ombesörja utbildning i religionskunskap. Utredningen fram- håller därvid att religiösa inslag kan förekomma även inom ramen för andra verksamhetsformer än undervisning i ämnet religionskunskap. t. ex. fria aktiviteter.

Vissa remissinstanser har invändningar mot uttrycket religiösa in- slag". En och annan ifrågasätter om bestämmelsen behövs. Någon menar att kravet för befrielse borde vara mindre kategoriskt utformat. En remiss- instans ifrågasätter om den föreslagna bestämmelsen låter sig väl förena med RF:s och religionsfrihetslagens bestämmelser och menar att elevens egen ansökan om befrielse borde vara tillräcklig. om eleven uppnått sådan mognad. att han själv kan bedöma frågan.

Regleringen :" 12 5 innebär att befrielse alltid skall medges från undervis- ning i religionskunskap under sådana omständigheter som anges i paragra- fens andra stycke. Jag anser inte att en sådan bestämmelse kan utmönstras som överflödig med hänvisning till att skolans undervisning i religionskun- skap är objektiv. [ bestämmelsen ligger nämligen ett respekterandc av att den som tillhör ett sådant trossamfund får en religionsundervisning som är präglad av samfundets tro.

Andra stycket ingår som en del i den allmänna regleringen i första stycket. Den regleringen innebär att en elev inte skall behöva delta i vissa-i det stora hela för eleven mindre viktiga inslag i utbildningen. om det med hänsyn till särskilda omständigheter framstår som orimligt att kräva att eleven deltar. Det bör alltså finnas ett utrymme för befrielse från inslag som är meningslösa för eleven därför att han redan mer än väl behärskar det som skall uppnås med inslaget och från inslag som kan upplevas som utmanande mot bakgrund av elevens speciella inställning och hemmiljö. Det säger sig självt att en bestämmelse av detta slag skall tillämpas med återhållsamhet.

Normalt bör ärenden om befrielse kunna klaras av utan att den lokala styrelsen skall behöva kopplas in. Tredje stycket är betingat av rättssäker- hetsskäl.

"

Remiss- protokoll

• Sida 90
•  Original

Remiss-

protokoll

Tillsynen över att skolplikten fullgörs (3 kap. 13—16 åå)

Såsom jag utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 7) har både skolmyndigheter (främst skolstyrelsen) och barnens vårdnadshavare ett ansvar för att barnen fullgör sin skolplikt. Detta kommer till uttryck i första hand i 13 och 15 åå.

Tvångsmedel skall inte behöva tillgripas annat än som en sista utväg mot vårdnadshavare som inte gör vad på dem ankommer i detta hänseende. ] den nya lagen kvarstår vite som enda tvångsmedel.

13 & Skolstyrelsen skall se till att skolpliktiga elever i kommunens grund- skola fullgör sin skolgång. Skolstyrelsen skall också se till att skolpliktiga barn. som är kyrkobokförda i kommunen men inte går i dess grundskola. på något annat sätt får föreskriven utbildning.

Den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan skall se till att Skolpliktiga elever i skolenheter under dess ledning fullgör sin skolgång.

14 & Om en skolpliktig elev i en skola utanför det offentliga skolväsendet är frånvarande i stor utsträckning utan giltig orsak. skall huvudmannen för skolan anmäla förhållandet till skolstyrelsen i barnets hemkommun. Skol- styrelsen skall pröva om barnet skall åläggas skolgång i grundskolan eller. om skäl föreligger. överlämna anmälan till den lokala styrelsen för särsko- lan eller specialskolan. som skall pröva om barnet skall åläggas skolgång där.

Beslut om att ålägga barnet skolgång får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Jfr 2 kap. 12 och 14 åå skolförordningen. Enligt min mening har bestämmelser av detta slag sin plats i skollagen. Vad gäller 13.6 första stycket är skolstyrelsens kontrollansvar mera långtgående när det gäller elever i kommunens egen grundskola. 1 fall som avses i andra meningen är det närmast fråga om att skolstyrelsen skall hålla sig underrättad om var och hur barnet får föreskriven utbildning samt ingripa om barnet inte bereds sådan utbildning. Det är inte skolstyrelsens sak att kontrollera att barnet deltar i utbildningen vid en fristående skola där barnet är elev.

Bakgrunden till 14 5 är dels skolstyrelsens begränsade kontroll i fråga om här berörda barn. dels att tvångsmedlet vite enligt 16 & kan användas endast i fråga om barn som är elever i det offentliga skolväsendet.

Bestämmelser behövs inte i skollagen om överklagande av beslut som meddelats av kammarrätten. Generella föreskrifter härom finns nämligen i t'örvaltningsprocesslagen (1971 : 291). Se även lagen (1971:289) om all- männa förvaltningsdomstolar och förordningen (1977: 937) om kammarrät- ternas domkretsar m.m.

15 & Den som har vårdnaden om ett skolpliktigt barn skall se till att barnet fullgör sin skolplikt.

Jfr 38 och 39 a åå i 1962 års skollag samt 5 kap. 9 5 och 6 kap. 12 å i skolförfattningsutrcdningens lagförslag.

1 l?så regleras skolstyrelsens övergripande ansvar. Det är emellertid

• Sida 91
•  Original

primärt barnets vårdnadshavare som har att se till att barnet fullgör sin skolplikt på något av de sätt som lagen tillåter. En föreskrift om detta har tagits ini 15 %. Naturligtvis kan föreskriften i praktiken endast innebära att vårdnadshavaren skall se till att barnet kommer till skolan och vid behov uppmana barnet att inte 1. ex. hålla sig borta från vissa lektioner.

Skollagens bestämmelser skall ses mot bakgrund av föreskrifter om vårdnad i 6 kap. föräldrabalken. 16 kap. 2 s” föräldrabalken föreskriVs bl.a. att barnets vårdnadshavare skall bevaka att barnet får tillfredsställande utbildning. Bestämmelserna i föräldrabalken tar sikte på vårdnadshavares skyldigheter i förhållande till barnet. medan skollagens bestämmelser tar sikte på förhållandet till samhället.

16 & Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för att så skall ske. får länsskolnämnden vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter. Motsvaran- de gäller om vårdnadshavare för ett skolpliktigt barn. vars skolgång upp- skjutits. inte ser till att barnet går i förskola, när skyldighet till detta föreligger. Ett föreläggande gäller omedelbart. även om beslutet överkla- gas. .

Fråga om utdömande av vite prövas av länsskolnämnden.| Vitet får inte förvandlas till fängelse.

Beslut av länsskolnämnden i ärenden enligt denna paragraf får överkla- gas hos kammarrätten genom besvär.

.lfr 39 och 39 a ss i 1962 års skollag samt 5 kap. 10 å och 6 kap. 13 Så i skolförfattningsutredningcns lagförslag.

Paragrafen avser endast barn som är elever i det offentliga skolväsendet. Jfr 13 och 14 ss med kommentarer samt 10 kap. 4 & med kommentarer.

1 formuleringen "inte fullgör sin skolgång" ligger att det måste vara fråga om en betydande bortovaro. Det räcker inte om eleven exempelvis uteblir från idrottslektionerna.

Åtgärder enligt denna paragraf får riktas endast mot den som är värd— nadshavare i föräldrabalkens mening och aldrig mot den som faktiskt har vård om ett barn utan att vara barnets vårdnadshavare (prop. 1962: 136 s. 8()-81;jfr 24 å i 1958 års folkskolestadga).

Det är viktigt att vitesföreläggande inte utfärdas förrän alla tänkbara ansträngningar gjorts att på frivillig väg åstadkomma en lösning. I många fall är förhållandena sådana att nära samarbete bör ske mellan Skolmyn- digheterna och de sociala organen i kommunen. Vitesföreläggande får givetvis inte utfärdas om barnet vägrar att gå i skolan trots att vårdnadsha- varna gjort vad på dem ankommer i detta sammanhang.

Vite får enligt uttryckligt stadgande i 39 % tredje stycket iden nuvarande skollagen inte tillgripas beträffande barn som på grund av handikapp. långvarig sjukdom eller sjukdom som tvingar till upprepad kortare frånva- ro inte kan delta i vanligt skolarbete. I propositionen om den nuvarande skollagen ansåg föredragande statsrådet att en uttrycklig bestämmelse

' ! propositionens lagförslag har första meningen i andra stycket tagits bort, vilket innebär att fråga om utdömande av vite skall prövas av länsrätt (se det s.k. slutprotokollet).

Remiss- protokoll

• Sida 92
•  Original

Remiss- protokoll

härom var nödvändig eftersom undervisningen av sjuka barn inbegrips i grundskolan (prop. 1962: 136 s. 81). — I dessa fall torde det i praktiken även utan uttrycklig föreskrift knappast kunna komma i fråga att förelägga och utdöma vite. I likhet med skolförfattningsutredningen anser jag att särregleringen kan utmönstras som onödig.

Jag får i fråga om handläggande myndigheter hänvisa till vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 7. 3")..

Vissa allmänna bestämmelser finns i den av riksdagen nyligen antagna lagen (1985: 206) om viten.

Fortsatt utbildning m. m. efter skolpliktens upphörande (3 kap. 17—21 55)

Huvuddelen av 3 kap. handlar om skolplikten och motsvarande rätt till utbildning. [ slutet av kapitlet har samlats bestämmelser om rätt till utbild- ning m.m. efter skolpliktstiden. Bestämmelserna rör fullföljande av utbild— ningen i grundskolan eller motsvarande. hemkommunens uppföljningsan— svar för ungdomar som lämnat sådan utbildning och som ännu inte fyllt 18 är samt rätten för psykiskt utvecklingsstörda ungdomar att få utbildning i särskolan upp till normalt 21 års ålder.

17 5 Om en elev i grundskolan, när skolplikten upphör. inte tillfredsstäl- lande har slutfört sista årskursen men bedöms ha förmåga att fullfölja utbildningen. skall eleven beredas tillfälle att göra detta under högst två år efter det att skolplikten upphörde. Detsamma gäller elever i sameskolan och sådana elever i specialskolan som inte är psykiskt utvecklingsstörda. Ärenden enligt denna paragraf prövas av den lokala styrelsen. Dess beslut får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrel- sens beslut får inte överklagas. '

Jfr 37 och 39 a 55 i 1962 års skollag samt 5 kap. 8 & och 6 kap. 11 åiskol- författningsutredningens lagförslag.

Den situation som avses i 17 & inträffar främst i fall där barnet har börjat skolan ett år senare än normalt eller med anledning av exempelvis långva- rig sjukfrånvaro har varit elev i någon årskurs under två i stället för ett läsår. Det kan också hända att eleven vid skolpliktens upphörande har gått igenom högsta årskursen men inte har tillgodogjort sig utbildningen.

Det finns också andra möjligheter att komplettera en ofullständig grund- utbildning. lnom komvux finns s.k. grundskolekurser.

Bestämmelserna i 175 omfattar inte elever i särskolan och psykiskt utvecklingsstörda elever i specialskolan. För dem finns i stället bestäm- melseri 19 5.

18 & Hemkommunen har skyldigheter enligt andra stycket (uppföljnings- ' ansvar) i fråga om ungdomar som har lämnat grundskolan eller motsvaran-

de utbildning men som ännu inte har fyllt 18 år. Ansvaret omfattar dock inte ungdomar som avses i 19 &.

Genom skolstyrelsen skall hemkommunen hålla sig underrättad om hur ungdomarna är sysselsatta. Har de inte stadigvarande sysselsättning ge-

' Beträffande ändring genom propositionens lagförslag hänvisas till det s.k. slutpro- tokollet.

• Sida 93
•  Original

nom studier i gymnasieskolan eller fast anställning eller på annat sätt. skall hemkommunen själv eller genom andra erbjuda dem personlig studie- och yrkesvägledning samt kurser. praktik eller annan liknande verksamhet.

I 5 kap. 7 & finns bestämmelser om rätt för den som uppfyller gällande behörighetsvillkor att i mån av plats få utbildning i gymnasieskolan. '

Beträffande nuvarande reglering och dess bakgrund hänvisarjag till den tidigare omnämnda bilaga l3.

Den nuvarande regleringen i skollag och skolförordning framstår som föråldrad i vissa hänseenden. Jag har berört detta i den allmänna motive- ringen ( avsnitt 10.3 ). Regleringen i den nya skollagen avses innebära en anpassning till utvecklingen.

Arbetslösa ungdomar som har fyllt l8 men inte 20 år har rätt till arbete i ungdomslag enligt lagen (l983: 1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. De ungdomar som inte placeras hos någon annan arbetsgiva- re skall beredas plats i ungdomslag hos den kommun där de är kyrkobok- förda.

lnnan lS-årsgränsen uppnås har hemkommunen uppföljningsansvar, som innebär skyldigheter enligt paragrafens andra stycke. Såsom erinras om i tredje stycket finns det i 5 kap. 7 & bestämmelser om rätt för den som uppfyller gällande behörighetsvillkor att i mån av plats få utbildning i gymnasieskolan. Hemkommunens insatser såsom uppföljningsansvarig in- riktas naturligen på att ungdomarna skall ta till vara sina möjligheter därvidlag.

Enligt andra stycket är det genom skolstyrelsen som hemkommunen skall hålla sig underrättad om hur ungdomarna är sysselsatta. I övrigt innebär lagens bestämmelser inte någon skyldighet för kommunen att låta uppföljningsinsatser handhas av skolstyrelsen.

I insatser som skall erbjudas enligt andra stycket skall alltid ingå person- lig studie- och yrkesvägledning. En sådan är av grundläggande betydelse.

Arten av insatser i övrigt får bli beroende av den enskildes förhållanden och omständigheterna i övrigt. Insatserna bör ha en sådan omfattning att de som vill har möjlighet att utan några längre uppehåll få sysselsättning som någorlunda motsvarar skolarbetstiden för dem som går i gymnasiesko- lan.

Kravet pä insatser enligt andra stycket innebär en viss skärpning i förhållande till bestämmelserna i den nuvarande skollagen. Detta skall ses mot bakgrund av utvecklingen under de senaste åren och den möjlighet till statsbidrag som kommunerna har genom förordningen (l983: 583) om statsbidrag till uppföljningsinsatser för ungdomar under 18 år. Härtill kom- mer att ungdomarna mellan 18 och 20 år har en i princip ovillkorlig rätt till arbete i ungdomslag.

19 & Ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psy- kiskt utvecklingsstörda har rätt att efter skolpliktens upphörande få annan utbildning inom det offentliga skolväsendet intill utgången av vårterminen det kalenderår då de fyller 2l år. Om de inte bereds utbildning i specialsko- lan. skall de tas emot i särskolan.

Om en elev i särskolan där har påbörjat yrkesutbildning eller motsvaran-

Remiss- protokoll

• Sida 94
•  Original

Remiss- protokoll

de före utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 21 år, skall eleven beredas möjlighet att fortsätta i särskolan till utgången av vårtermi- nen det kalenderår då eleven fyller 23 år. om det behÖVs för att slutföra utbildningen.

Enligt 24 å i 1967 års omsorgslag gäller Särskolplikten så länge den psykiskt utvecklingsstörde behöver undervisning. dock längst till och med vårterminen det kalenderår han fyller 21 år. Föreligger synnerliga skäl. kan Särskolplikten förlängas med upp till två år.

Den nya skollagen innebär att skolplikten upphör senast vid utgången av vårterminen det kalenderår barnet fyller 17 år. I stället införs i enlighet med omsorgsberedningens förslag en rätt att få utbildning inom det offent- liga skolväsendet under normalt fyra år efter skolpliktens upphörande.

Rätten gäller oberoende av om skolplikten har fullgjorts i särskolan. i specialskolan eller på något annat sätt (jfr föreskrifterna om fristående skolor m.m. i 9 och 10 kap.).

Den som inte bereds utbildning i specialskolan har rätt att bli mottagen i särskolan. En psykiskt utvecklingsstörd som vid skolpliktens upphörande går i specialskolan bör beredas tillfälle att slutföra pågående utbildning där. Om specialskolan skall erbjuda eleven något därutöver får bli beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Jag vill erinra om att dessa elever har ett eller flera ytterligare handikapp och att det därför är angeläget att noga överväga var de kan få det bästa stödet. Det kan ofta vara i särskolan.

Normalt hinner yrkesutbildning eller motsvarande fullföljas före utgång- en av vårterminen det kalenderår eleven fyller 21 år. Undantag finns emellertid. Självfallet är det angeläget att en påbörjad utbildning skall få slutföras även om det innebär att den ordinarie övre åldersgränsen över- skrids något. Genom paragrafens andra stycket tillförsäkras eleven en sådan möjlighet.

Jag vill även ifråga om ungdomar som omfattas av 19 å erinra om lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. Den an- nars gällande övre åldersgränsen för arbete i ungdomslag — 20 år — är för dessa ungdomar utsträckt till 25 år.

20 5 Den som efter skolpliktens upphörande genomgår utbildning inom det offentliga skolväsendet eller annars med stöd av denna lag skall på egen eller ställföreträdares begäran befrias från deltagande i inslag som annars inte kan väljas bort. om förutsättningarna i 12 5 är uppfyllda. [ fråga om prövning och överklagande gäller bestämmelserna i 12 & tredje stycket.

Bestämmelserna i 12 5 om befrielse från vissa inslag avser endast skol- pliktiga. För dem som efter skolpliktens upphörande går i exempelvis grundskolans årskurs 9 eller gymnasieskolan är deltagandet i utbildningen i och för sig frivilligt. men om eleven deltar har han inte rätt att godtyckligt välja bort vissa delar, eftersom utbildningen i princip erbjuds som en helhet. Det är emellertid inte rimligt att eleven skall behöva avstå från en utbildning därför att han inte vill delta i vissa inslag. om förhållandena är sådana som av ses i 12 Q'. Liksom i den nuvarande skollagen bör det därför i den nya lagen finnas bestämmelser om befrielse från vissa inslag även i utbildning som eleven genomgår efter skolpliktstiden.

• Sida 95
•  Original

I lagtexten talas om "på egen eller ställföreträdares begäran". Det bör räcka med egen begäran utom i fall där den unge inte har förmåga att förstå sakens innebörd. I sådana fall får vårdnadshavare, förmyndare eller god man träda in. Jag vill i sammanhanget erinra om de svårt psykiskt utveck- lingsstörda (jfr 6 & i den nya omsorgslagen).

21 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om utbildning enligt denna lag efter skolpliktens upphörande medde- la föreskrifter om disciplinära åtgärder och skiljande av elev från en viss studieväg eller motsvarande.

Föreskrifter om disciplinära åtgärder m.m. kan innebära inskränkning i rätten till utbildning efter skolpliktens upphörande enligt föreskrifter i 3 kap. samt i den av behörighetsvillkor och tillgång på plats beroende rätten att få utbildning i gymnasieskolan (jfr hänvisningen i 3 kap. 18 s tredje stycket).

Skiljande av en elev från viss studieväg eller m'otsvarande kan få aktuali- tet i gymnasieskolan, möjligen också i yrkessärskolan.

4 kap. Grundskolan

Detta kapitel inleds med vissa grundläggande bestämmelser om grundsko- lans uppbyggnad och innehåll. Scdan följer bestämmelser om elevområ- den, mottagande i en viss kommuns grundskola, kostnader och interkom- munal ersättning.

Uppbyggnad och innehåll (4 kap. 1—5 åå)

1 & Grundskolan skall ha nio årskurser. Av dessa utgör 1—3 lågstadium, 4—6 mellanstadium och 7—9 högstadium.

Jfr 24 5 första stycket i 1962 års skollag och 5 kap. 12 å i skolförfatt- ningsutredningens lagförslag.

Paragrafen innebär inte någon saklig ändring. Innebörden av årskurs framgår av 2 kap. 10 &.

2 5 Utbildningen i grundskolan skall syfta till att ge eleverna de kunska- per och färdigheter och den skolning i övrigt som de behöver för att deltai samhällslivet. Den skall kunna ligga till grund för fortsatt utbildning i gymnasieskolan.

Jfr den allmänna målbestämmelsen i 1 kap. 1 & andra stycket. Paragrafens första mening är ett uttryck för ändamålet med skolplikten, som normalt fullgörs i grundskolan.

3 & Eleverna i grundskolan skall ha en i huvudsak gemensam studiegång, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Särskilt stöd skall ges till elever som har svårigheter i skolarbetet.

Remiss- protokoll

• Sida 96
•  Original

Remiss— protokoll

96-

Jfr 24 å andra stycket och 25 å i 1962 års skollag samt 5 kap. 13 5 första stycket i skolföt'fattningsutredningens lagförslag.

Liksom skolförfattningsutredningen anser jag att det för den nya skolla- gens del räcker med allmänt hållna bestämmelser rörande studiegången. Valmöjligheter i fråga om bl.a. tillvalskurser kan framgå av t. ex. skolför— ordningen och läroplanen. Detsamma gäller olika stödformer.

För s.k. särskild undervisning. som i vissa fall kan överlåtas på t.ex. sjukvårdshuvudman. föreslårjag bestämmelseri 10 kap. 3 s.

F ört!!! .t'lyt'kt'r

Till skillnad från gymnasieskolan bygger grundskolan på principen att eleverna skall ha en i huvudsak gemensam studiegång.

Såsom framgår av skolförordningen och läroplanen finns. utöver den för alla gemensamma utbildningen, valmöjligheter inom ramen för temastudier och fria aktiviteter samt högstadiets tillvalskurser. Det finns också bestäm- melser om s.k. anpassad studiegång för vissa elever. Härtill kommer bestämmelser som syftar till att tillgodose särskilda utbildningsbehov. såsom föreskrifterna om förberedande dansundervisning. Det finns också för musikintresserade elever s.k. musikklasser i vissa kommuners grund- skolor enligt särskilda föreskrifter.

Andra stycket

1 skolförordningen och läroplanen regleras vissa former av stöd. exempel- vis specialundervisning.

4 & Elever i skilda kommuners grundskolor och vid olika skolenheter inom samma kommun skall så långt möjligt få en likvärdig utbildning.

Grundskolan är en kommunal skolform men vilar på principen om en för hela landet likvärdig utbildningsstandard.

5 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilken kunskaps- och färdighetsnivå som skall eftersträvas på olika områden och vilka moment som alltid skall ingå i utbildningen. Skolstyrelsen och de som verkar i skolan skall ha möjlighet att välja mellan olika ytterligare moment.

Paragrafen är uttryck för dels ansvarsfördelningen mellan staten och de kommunala huvudmännen. dels principen att de som verkar i skolan. i första hand lärare och elever, skall ha ett visst utrymme för att själva bestämma.

Paragrafen innebär inte att kursplanerna måste ange olika "ytterligare moment" mellan vilka val kan ske. Om ett centralt moment är allmänt formulerat kan däri ligga att vissa delmoment är nödvändiga medan det i övrigt finns utrymme för val.

• Sida 97
•  Original

Elevområden m. m. (4 kap. 6—9 åå)

6 5 Varje kommun skall anordna grundskola av den omfattning som krävs för att ta emot barn som har rätt att gå där enligt denna lag.

Jfr 48 & första stycket i 1962 års skollag och 1 kap. 4 5 i skolförfattnings- utredningens lagförslag.

Med "barn som har rätt att gå där enligt denna lag” åsyftas bestämmel- serna i 4 kap. 10 och 11 55.

7 5 Varje kommun är elevområde för sin grundskola, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

En kommun eller en del därav skall för en eller flera årskurser ingå i elevområdet för en annan kommuns grundskola i stället för i elevområdet för den egna grundskolan, om en sådan indelning behövs med hänsyn till kommunikationer eller av andra skäl.

Om en kommun med stöd av särskilt medgivande av regeringen eller annan statlig myndighet bedriver en speciell verksamhet i någon del av sin grundskola, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för den delen fastställa ett elevområde som sträcker sig utanför kom- munen.

Jfr 40 å i 1962 års skollag och 4 kap. l ä i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Jag har behandlat frågor om elevområden för grundskolan i den all- männa motiveringen ( avsnitt 5.3 ). .

Elevområden för elever i grundskolan rör förhållandet mellan olika kommuners grundskolor. Skolenheterna i en kommuns grundskola har normalt skilda upptagningsområden inom elevområdet. Paragrafen avser inte de enskilda skolenheternas upptagningsområden. Om fördelningen av elever mellan skolenheter finns bestämmelser i skolförordningen.

Enligt huvudregeln i paragrafens första stycke skall elevområdet för varje kommuns grundskola sammanfalla med kommunens geografiska om- råde.

Andra stycket ger utrymme för en avvikande elcvområdesindelning i undantagsfall med hänsyn till kommunikationer eller av andra skäl. Med det senare åsyftas främst skolorganisatoriska hänsyn. För årskurserna på högstadiet behövs ett större elevunderlag än för de lägre årskurserna, om kostnaderna per elev skall kunna hållas på en rimlig nivå.

Exempel på fall som åsyftas i tredje stycket är den förberedande dansun- dervisning på mellan- och högstadierna som får anordnas i tre kommuners grundskolor.

8 & Beslut om indelning i elevområden enligt 7 5 andra stycket meddelas av länsskolnämnden. Om de berörda kommunerna hör till olika län, skall beslut meddelas av skolöverstyrelsen.

Beslut av länsskolnämnden får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Enskilda har inte besvärsrätt. Beslut av skolöverstyrelsen får inte överklagas.

Första stycket gäller inte i den mån regeringen föreskriver annat.

Remiss- protokoll

• Sida 98
•  Original

Remiss- protokoll

F ('i/'.ttu stycket

Jfr4l och 42 så i 1962 års skollag samt 4 kap. 2 och 3 åå i skolförfattnings- utredningens lagförslag.

Beslut om elcvområdesindelning krävs endast om ett elevområde skall täcka mer eller mindre än det geografiska området för den kommun som är huvudman. Det blir i praktiken få fall.

Enligt huvudregeln i 8 & första stycket är länsskolnämnden beslutsmyn- dighet. SÖ är beslutsmyndighet om kommunerna hör till olika län. SÖ är f.n. beslutsmyndighet i sådana fall endast om länsskolnämnderna inte enas. Jag anser det vara enklare och principiellt riktigare att låta SÖ vara beslutsmyndighet i samtliga fall där två län berörs.

Andra stycket

Jfr 54. 54 a och 54 b 555 i 1962 års skollag. De nya bestämmelserna innebär att besvär inte längre kan föras upp till regeringen.

Tredje stycket

F.n. finns föreskrifter om att länsstyrelsen beslutar om elevområden på grundskolans högstadium. Som framgår av den allmänna motiveringen ( avsnitt 5.3 ) anserjag att detta inte längre skall gälla. Utrymme för undan- tagsföreskrifter bör dock fortfarande finnas.

9 5 Till ett elevområde hör den som är bosatt i riket och som

1. är kyrkobokförd inom elevområdet.

2. inte är kyrkobokförd i riket men vistas stadigvarande inom elevområ- det eller

3. inte är kyrkobokförd och inte heller har stadigvarande vistelseort i riket men för tillfället uppehåller sig inom elevområdet.

Jfr 43 å i 1962 års skollag och 4 kap. 4 s" i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Jag har behandlat frågor om elevområdestillhörighet i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5 . 5).

Såsom framgår av paragrafen kan endast den som är bosatt i riket tillhöra ett elevområde.

Definitionen av hemkommun i 1 kap. 9 & hänger samman med bestäm- melserna om elevområdestillhörighet.

Mottagande i grundskola (4 kap. 10— 14 55)

10 & Varje kommun skall i sin grundskola ta emot barn som hör till skolans elevområde.

11 6 En kommun skall i sin grundskola ta emot även barn. som inte hör till skolans elevområde, om barnet med hänsyn till sina personliga förhål- landen har särskilda skäl att få gå i den kommunens grundskola.

• Sida 99
•  Original

Sådana frågor prövas av kommunens skolstyrelsc. om inte annat följer av l2 5.

12 & lnnan en kommun ett läsår i sin grundskola tar emot ett barn. som inte hör till skolans elevområde. skall kommunens skolstyrelsc inhämta yttrande från skolstyrelsen i den kommun till vars grundskolas elevområde barnet hör. om det inte med hänsyn till tidigare yttrande är onödigt.

Om den första skolstyrelsen anser att barnet skall tas emot men den andra skolstyrelsen avstyrker. skall den första skolstyrelsen överlämna ärendet till länsskolnämnden för avgörande. Hör kommunerna till olika län. skall ärendet överlämnas till skolöverstyrelsen för avgörande.

Jfr 44 ä' i l962 års skollag och 4 kap. 5 .s' i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Frågor som avses i ltt— lZ åå har jag behandlat i den allmänna motive- ringen ( avsnitt 5.6 . |).

För enkelhetens skull talas i paragraferna om skolans elevområde. Så- som framgår av 7 lt" andra och tredje styckena kan i undantagsfall ett särskilt elevområde finnas för t. ex. en viss årskurs.

Med att en kommun "tar emot" en elev i sin grundskola avses även det fallet att eleven får gå kvar där trots att förhållandena ändras. Typexemplet är att eleven har varit kyrkobokförd i kommunen men flyttat till en annan kommun och kyrkobokförts där. .

Frågor som avses i m och ll så kan uppkomma under pågående läsår. Normalt aktualiseras de emellertid inför ett nytt läsår. Såsom framgår av l2 & är tanken att prövningen skall ske läsår för läsår. ()bservera i sam- manhanget l4 &. som ger eleven rätt att gå kvar läsåret ut. trots att han t. ex. får ny hemkommun under läsåret.

Beslut i frågor om mottagande av elev måste kunna fattas innan läsåret börjar och därvid fattas under förutsättning att vissa förhållanden i fråga om kyrkobokföring m.m. råder när läsåret startar. Kommunen får kontrol- lera att förutsättningen håller. när läsåret börjar.

Om något formligt beslut inte fattas —- vilket kanske är det vanliga beträffande elever som redan går i kommunens grundskola — får eleven anses mottagen i och med att han börjar skolgången för läsåret.

Såsom framgår av ll ä' skall frågan huruvida "särskilda skäl" föreligger prövas med hänsyn till barnets förhållanden.

Vissa omständigheter som kan ha betydelse vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger harjag berört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5 . 6. l ).

Reglerna om elevområdestillhörighet i 9.5 förutsätter att som särskilt skäl skall kunna beaktas en sådan omständighet som att ändring i kyrko- bokföringen drar ut på tiden.

Över huvud taget måste det faktum att barnet stadigvarande vistas i en kommun beaktas i detta sammanhang. oberoende av orsaken till vistelsen. Det är fråga om skolplikt och rätt till utbildning för barn som inte själva kan villja sina Ievnadsomständigheter.

Det kan finnas fall där barnet vistas ungefär lika mycket i två kommuner. Föräldrarna kanske efter skilsmässa har gemensam vårdnad om barnet och

Remiss- protokoll

• Sida 100
•  Original

Remiss- protokoll

låter detta bo växelvis hos båda. Om barnet är kyrkobokfört i den ena kommunen kan det normalt inte ha "särskilda skäl" att få gå i den andra kommunens grundskola.

Av l4å framgår indirekt att den som t.ex. genom flyttning får ny hemkommun under ett läsår inte för kommande läsår kan anses ha särskil- da skäl i lagens mening enbart med hänvisning till önskemål om att få gå kvari samma skola.

I 12 5 första stycket finns reservationen "om det inte med hänsyn till tidigare yttrande är onödigt". Yttrande behövs givetvis inte för varje nytt läsår om förhållandena är oförändrade.

13 5 Beslut av skolstyrelsen eller länsskolnämnden i ärende om motta- gande av barn i en kommuns grundskola. till vars elevområde barnet inte hör. får överklagas av barnets vårdnadshavare hos skolöverstyrelsen ge- nom besvär. Beslut av skolöverstyrelsen får inte överklagas.

Jfr 10 å andra stycket. 53 å första stycket och 54 a få tredje stycket i I962 års skollag.

Eftersom det handlar om barnets intresse har endast barnets vårdnads- havare besvärsrätt. Jag har behandlat den frågan i den allmänna motive- ringen ( avsnitt 5.6.1 ).

14 & Den som enligt 10— 13 åå har tagits emot i en kommuns grundskola ett visst läsår har rätt att gå kvar hela läsåret. även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras under läsårets gång.

Bestämmelsen har sin grund i praktiska överväganden.

Kostnader (4 kap. 15—17 55) 15 å' Utbildningen i grundskolan skall vara kostnadsfri för eleverna. Dessa skall utan kostnad ha tillgång till böcker. skrivmateriel. verktyg och andra därmed jämförliga hjälpmedel som behövs för att tillgodogöra sig utbildningen. l verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

16 5 Varje kommuns grundskola skall så långt möjligt organiseras på ett sådant sätt. att ingen elev som hör till skolans elevområde enligt 7 & första eller andra stycket skall behöva bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. 1 fall där detta ändå inträffar skall kommunen svara för att eleven utan extra kostnader får tillfredsställande förhållanden.

17 & lnom ett elevområde enligt 7 5 första eller andra stycket skall kom- munen för eleverna i sin grundskola kostnadsfritt anordna skolskjuts. om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd. trafikförhållandena. fy- siskt handikapp hos elev eller någon annan särskild omständighet.

Beträffande bakgrunden hänvisar jag till den allmänna motiveringen ( avsnitt 4 ) och vill här tillägga följande.

' 1 propositionens lagförslag har orden "att tillgodogöra sig" tagits bort.

• Sida 101
•  Original

Regleringen i 15-17 åå bygger på principen att eleverna skall ha en kostnadsfri utbildning. Såsom framgår av 11 kap. 6 5 har eleverna också rätt till kostnadsfri skolhälsovård.

En jämförelse med bestämmelserna för gymnasieskolan visar att 16 och 17 åå saknar motsvarighet där. 1 5 kap. 14 å finns en motsvarighet till 4 kap. 15 å. men när det gäller elever i gymnasieskolan kan huvudmannen besluta att de skall hålla sig med vissa egna hjälpmedel.

Bakgrttnden till det i princip fullständiga kostnadsansvaret för huvud- mannen i förhållande till eleverna i grundskolan är att eleverna (själva eller genom föräldrarna) inte skall behöva betala för tttbildning som de genom skolplikten är skyldiga att genomgå. Detta är ett skäl till att huvudmannen inte på grund av lagen är skyldig att tillhandahålla fria skolmåltider men däremot att anordna behövlig skolskjutsning gratis. Måltider skulle barnen nämligen ha även om de inte gick i skolan. men skjutsningen beror på skolgången.

[ 15 å sista meningen föreskrivs emellertid att i verksamheten får före- komma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för elever- na. Självfallet skall verksamhetcn i grundskolan inte organiseras med tanke på att eleverna skall svara för vissa. låt vara obetydliga kostnader. Det är emellertid naturligt att det under verksamhetens gång kan bli aktu- ellt med något studiebesök e.tl. som visar sig i praktiken föranleda en obetydlig utgift. Att i ett sådant fall kräva att skolan skall anvisa medel för att studiebesöket skall få komma till stånd kan innebära krångel. som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse för eleverna och deras föräldrar. 1 och för sig kan ett alternativ vara att studiebesöket görs uttryckligen frivilligt. men det är inte någon godtagbar lösning. om besöket har ett värde för elevernas utbildning men inte alla vill delta. När det gäller mer omfattande inslag — t. ex. lägerskola — måste man ha uppmärksamhe- ten fäst på att krav på deltagande kan komma i konflikt med de begräns— ningar som gäller i fråga om skolplikten. Detta gör att lägerskola ofta måste vara frivillig. Samma synpunkter som i fråga om studiebesöket gör sig då gällande. Vad angår kostnaderna bör eleverna kunna betala t. ex. för måltider som de annars skulle ha intagit i hemmet.

Som kommentar till 16 å villjag som min uppfattning framhålla att ingen som är elev på låg- eller mellanstadiet i sin hemkommuns grundskola skall behöva ha längre väg till skolan än att han efter varje skoldag kan åter- vända till sin bostad i kommunen. l möjligaste mån bör motsvarande gälla för högstadiet. Vid behov måste dock undantag kunna göras i vidsträckta kommuner med litet elevunderlag. l paragrafens föreskrift om att kom- munen skall "svara för att eleven utan extra kostnader får tillfredsställan- de förhållanden" inläggerjag följande. Kommunen har skyldighet att ge- nom elevhem eller på annat sätt ordna tillfredsställande inackordering med kost och erforderlig tillsyn och omvårdnad. Detta skall vara kostnadsfritt för eleven eller i varje fall inte kosta mer än vad som motsvarar den besparing som görs genom att han inte bor och äter hemma. Resor mellan bostaden i kommunen och elevhemmet eller motsvarande vid veckoslut och lov bör eleven kunna få kostnadsfritt.

Prop. 1985/86: 10

Remiss- protokoll

• Sida 102
•  Original

Remiss- protokoll

lnterkommunal ersättning (4 kap. 18—20 5.5)

18 & Om en kommun i sin grundskola har tagit emot ett barn som har en annan hemkommun. skall hemkommunen betala ersättning till den andra kommunen (interkommunal ersättning) för dess kostnader för barnets skolgång. om inte annat följer av överenskommelse mellan kommunerna. Hemkommunen är dock inte skyldig att betala ersättning, om den andra kommunen inte har iakttagit vad som föreskrivs i 12 lå eller har tagit emot barnet i strid mot länsskolnämndens eller skolöverstyrelsens beslut.

Jfr 46.5 1 mom. i 1962 års skollag och 4 kap. 75 första stycket i skolförfattningsutredningens lagförslag. Regleringen i andra stycket är ett incitament för kommunen att fullgöra sina skyldigheter enligt 12 &. Jag hänvisar till den allmänna motiveringen (avsnitten 5.6.1 och 5. 8).

19 5 Om kommunerna inte kommer överens om annat. skall ersättnings— belopp. uppdelade på höstterminen och vårterminen. bestämmas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kommunernas kostnadsansvar i fall då barnet får ny hem- kommun under pågående läsår och kommunerna inte är ense om hur fördelningen skall göras.

Jfr 46 %$ 2 mom. första och andra styckena i 1962 års skollag och 4 kap. 8 & första stycket i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Nuvarande system med årliga förordningar om ersättningsbelopp (se bilaga 12) avses behållas. Föreskrifter om "avstämningstidpunkter" finns f.n. ide ärliga förordningarna.

20 & Vid oenighet om rätten till ersättning eller om ersättningens storlek skall frågan avgöras av länsskolnämnden. Hör kommunerna till olika län. skall frågan avgöras av skolöverstyrelsen.

Beslut av länsskolnämnden i ärenden om ersättning får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Beslut av skolöverstyrelsen får inte överklagas.

.lfr 4615 2 mom. i 1962 års skollag och 4 kap. 8 5 andra och tredje styckena i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Med hänsyn till de årliga förordningarna om ersättningsbeloppens stor- lek kan tvisterna normalt antas avse frågan om rätt till ersättning. Men även sådana tvister kan antas bli få i och med den reglering jag föreslår i 11'13 åå.

5 kap. Gymnasieskolan

Kapitlet innehåller huvudsakligen organisatoriska bestämmelser. Där finns också bl. a. föreskrifter om allmänna förutsättningar för intagning i gymna- sieskolan.

• Sida 103
•  Original

Allmänna föreskrifter (5 kap. 1 och 2 55) I

1 & Gymnasieskolan omfattar olika studievägar. som bygger på grund- skolan eller. i vissa fall. på någon ytterligare utbildning. Gymnasieskolan skall vara grund för yrkesverksamhet eller fortsatt utbildning.

Utöver studievägarna finns gymnasial lärlingsutbildning. Föreskrifterna i 2—20 55 gäller inte sådan utbildning. Om denna finns bestämmelser i 21 5.

l 7 kap. skolförordningen finns bestämmelser om olika linjer i gymnasie- skolan samt om specialkurser. Linjerna och många specialkurser bygger på grundskolan. Vissa speeialkurser förutsätter utbildning utöver grund- skolan. Specialkurser som bygger på en minst tvåårig gymnasial utbildning kallas påbyggnadsutbildningar.

2 & Gymnasieskola får anordnas av kommuner och landstingskommuner efter medgivande av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall. Vilka studievä- gar som får anordnas i en viss huvudmans gymnasieskola fastställs enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer.

Landstingskommuner får endast anordna studievägar inom områdena vård. konsumtion.jordbruk. skogsbruk och trädgårdsnäring.

Jfr motsvarande bestämmelser för komvux i 1 kap. 3 5 och 4 kap. 2 & vuxenutbildningslagen.

Paragrafen innebär ingen ändring i förhållande till vad som nu gäller. Närmare bestämmelser finns f. n. i 7 kap. skolförordningen och i förord- ningen (1984: 618) om elevplatscr i gymnasieskolan m.m.

Elevområden (5 kap. 3—6 åå)

Frågor om elevområden har jag behandlat i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5.4 —5).

3 5 Varje del av landet skall i fråga om varje studieväg ingå i elevområdet för någon kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola. om inte an- nat föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer.

Paragrafen innebär ingen ändring i förhållande till vad som nu gäller. Undantagen avser vissa studievägar som liknar andra studievägar eller är lokalt eller regionalt inriktade. Vidare förekommer undantag för visst läsår c. d.

4 & Varje kommun som anordnar gymnasieskola är elevområde för samt— liga studievägar vid skolan.

lelevomrädet för en eller flera av skolans studievägar skall ingå även en eller flera andra kommuner eller delar därav (utökat elevområde). om det behövs med hänsyn till 3 5 eller av andra skäl. Utökat elevområde kan även bestämmas i fråga om en Speciell verksamhet som inte utgör studie- väg.

Motsvarande gäller för landstingskommuner som anordnar gymnasie- skola.

Remiss- protokoll

• Sida 104
•  Original

Remiss- protokoll

Paragrafen innebär ingen ändring i förhållande till vad som nu gäller. Andra stycket andra meningen syftar på speciella anordningar som inte klassificeras som studievägar. t. ex. kombination med specialidrott. Jfr den allmänna motiveringen ( avsnitt 5 . 4).

5 & Regeringen bestämmer vilken eller vilka myndigheter som skall be- sluta om utökat elevområde.

Enligt skolförordningen är det normalt länsskolnämnden som beslutar om elevområden.

6 & Till ett elevområde hör den som är bosatt i riket och som

1. är kyrkobokförd inom elevområdet.

2. inte är kyrkobokförd i riket men vistas stadigvarande inom elevområ— det eller

3. inte är kyrkobokförd och inte heller har stadigvarande vistelseort i riket men för tillfället uppehåller sig inom elevområdet.

En likalydande paragraf finns för grundskolans del i 4 kap. 9 &.

Allmänna förutsättningar för intagning i gymnasieskolan (5 kap. 7 &)

7 & Den som är bosatt i riket och uppfyller föreskrivna behörighetsvill- kor har rätt att i mån av plats få utbildning i gymnasieskolan. om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Föreskrifter om behörighetsvillkor och om urval bland inträdessökande meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Jfr 29 & första stycket i 1962 års skollag och 7 kap. 1 s" i skolförfattnings- utredningens lagförslag.

Paragrafen är inte som motsvarigheten i den nuvarande skollagen be- gränsad till "ungdomar". Visserligen är gymnasieskolan inriktad på ung- domar men någon övre åldersgräns e.d. finns inte. En sak för sig är att bestämmelserna om urval till grundskolcanknutna studievägar innebär prioritering av sökande under 18 är. Se 9 kap. skolförordningen och förord- ningen (1984: 624) om intagning till grundskoleanknutna studievägar i gym— nasieskolan.

Beträffande reservationen i första stycket kan erinras om t. ex. discipli— nära åtgärder.

Paragrafen har en motsvarighet för komvux i 4 kap. 3 & vuxenutbild- ningslagen.

Mottagande i gymnasieskola (5 kap. 8—11 åå)

Frågor som regleras i 8—1 1 355 har jag behandlat i den allmänna motive- ringen ( avsnitt 5.6.2 ).

8 & Av behöriga sökande till en studieväg i en kommuns eller landstings- kommuns gymnasieskola skall i första hand tas emot de som tillhör elev- området för studievägen vid skolan. Med dessa skall likställas de som med

• Sida 105
•  Original

hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens eller landstingskommunens gymnasieskola. [ andra hand skall tas emot andra behöriga sökande. om de inte kan beredas plats på studievägen vid den skola vars elevområde de tillhör. Fråga om en sökande skall tas emot trots att han inte tillhör elevområdet för studievägen vid skolan prövas av styrelsen för skolan. om inte annat följer av 9 5.

Jfr 45 å i 1962 års skollag och 4 kap. 6 & i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Tredje stycket skall ses mot bakgrund av de förändringar jag föreslår i fråga om förhållandet skolhuvudmännen emellan.

Frågan om "särskilda skäl" föreligger ställer sig i vissa fall något annor- lunda när det gäller elever i gymnasieskolan än när det gäller elever i grundskolan. Gymnasieskolans elever är äldre och mindre ofta helt bero- ende av föräldrarna när det gäller boendeort m.m. Härtill kommer att det inte är fråga om skolpliktig skolgång. Till bilden hör att komvux kan vara ett alternativ. Rent allmänt sett kan det finnas skäl att kräva mer för "särskilda skäl" när det gäller gymnasieskolan. i synnerhet som godta- gande av särskilda skäl innebär att någon annan behörig kan nödgas avstå från en plats på just den studievägen.

9 5 Innan en kommun eller landstingskommun i sin gymnasieskola ett läsår eller en annan sådan studieperiod tar emot en sökande. som inte hör till skolans elevområde för studievägen. skall styrelsen för skolan inhämta yttrande från styrelsen för hemkommunens eller hemlandstingskommu- nens skola. om den har samma studieväg. Detta gäller dock inte om det med hänsyn till tidigare yttrande är onödigt.

Om den första styrelsen anser att sökanden skall tas emot men den andra styrelsen avstyrker. skall den första styrelsen överlämna ärendet till läns- skolnämnden för avgörande. Om skolhuvudmännen är kommuner i olika län eller om någon av dem är en landstingskommun. skall ärendet överläm- nas till skolöverstyrelsen för avgörande.

Motsvarande bestämmelser finns för grundskolans del i 4 kap. 12 lå. Förhållandena är något mer komplicerade för gymnasieskolan med hänsyn bl. a. till de olika studievägarna och till att både kommuner och landstings- kommuner är huvudmän.

10 & Beslut av en lokal styrelse eller länsskolnämnd i ärende om motta- gande av en sökande i en kommuns eller landstingskommuns gymnasie- skola. till vars elevområde för studievägen sökanden inte hör. får överkla- gas av sökanden hos skolöverstyrelsen genom besvär. Beslut av skolöver- styrelsen får inte överklagas.

Motsvarande bestämmelser finns för grundskolans del i 4 kap. 13 5. [ paragrafen talas inte om överklagande genom vårdnadshavare. Även sökande som ännu inte är myndiga bör själva kunna föra sin talan.

115. Den som enligt 8— 10 åå har tagits emot i en kommuns eller lands- tingskommuns gymnasieskola ett visst läsår eller annan sådan studieperiod

Remiss- protokoll

• Sida 106
•  Original

Remiss— protokoll

har rätt att gå kvar hela Studieperioden. även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ändras under Studieperioden.

Motsvarande bestämmelse finns för grundskolans del 14 kap. 14 %.

Intagningsnämnder (5 kap. 12 och 13 5.5)

12 & Andra frågor om intagning till studievägar än som avses i 8 lå tredje stycket skall prövas av en intagningsnämnd. om inte annat följer av före- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Intagningsnämnden skall ha minst fem ledamöter. Bland dessa skall finnas företrädare för gymnasieskolan och grundskolan samt för allmänna intressen. Ledamöterna skall utses av den eller de statliga eller kommunala myndigheter som regeringen bestämmer.

lntagningsnämndens beslut får inte överklagas.

13 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om möjlighet att inrätta intagningsnämnder som är gemensamma för gymnasieskolan och en eller flera andra utbildnings- former. l sådana föreskrifter får göras undantag från 12 å andra stycket och från 4 kap. 6 & första stycket vuxenutbildningslagen (1984: 1118).

I likhet med skolförfattningsutredningen anser jag att grundläggande bestämmelser om intagningsnämnder skall ingå i den nya skollagen . Jag hänvisar till vad jag anfört i den allmänna motiveringen ( avsnitt 10.2 ).

1 12 & första stycket finns reservationen "om inte annat följer av före- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer". Jag vill i sammanhanget erinra om bl.a. skolförordningens föreskrifter om att fråga om behörighet för sökande att intas som elev vid senare tidpunkt än vid början av utbildningen på linje eller i specialkurs prövas av klasskonferensen. 1 skolförordningen finns också bestämmelser om att rektor får ta in extra elever och speeialelever.

Bestämmelserna i 12 å andra stycket är avsedda att kompletteras med föreskrifter i t. ex. skolförordningen.

Jfr bestämmelserna om intagningsnämnd för komvux i 4 kap. 6 5 vuxen- utbildningslagen.

Kostnader (5 kap. 14 5)

Min inställning i huvuddrag harjag redovisat i den allmänna motiveringen ( avsnitt 4 ).

14 Q' Avgifter får inte tas ut för ansökan till gymnasieskolan. Utbildning- en skall vara kostnadsfri för eleverna. Dessa skall utan kostnad ha tillgång till böcker. skrivmateriel. verktyg och andra därmed jämförliga hjälpmedel som behövs för att tillgodogöra sig utbildningen. Huvudmannen får dock besluta att eleverna skall hålla sig med vissa egna sådana hjälpmedel. ] verksamheten får också förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna i något annat avseende.

' 1 propositionens lagförslag har orden "att tillgodogöra sig" tagits bort.

• Sida 107
•  Original

Jfr bestämmelserna för grundskolan i 4 kap. 15—17 åå och kommenta- rerna till dessa paragrafer.

Bestämmelserna i 4 kap. 16 och 17 åå har ingen motsvarighet för gymna- sieskolans del. Det sammanhänger med att eleverna inte längre är skolplik- tiga och med gymnasieskolans organisation. Frågor om skolskjutsning m. m. för den som har lång färdväg kommer i ett annat läge för gymnasie— skolan än för grundskolan. Gymnasieskolan är inte som grundskolan or- ganiserad med utgångspunkt i att utbildningen skall anordnas inom be- kvämt räckhåll för alla. För gymnasieskolans del får sådana frågor som kostnader för resor och inackordering lösas inom ramen för det statliga studiestödssystemet och systemet med statsbidrag till länshuvudmännen för kostnader i samband med resor för studiehjälpsberättigade elever.

Bestämmelserna i 5 kap. 14 å skiljer sig från grundskolans 4 kap. 15 & främst därigenom att huvudmannen kan besluta att eleverna i gymnasie- skolan skall hålla sig med vissa egna hjälpmedel. Huvudmannen kan erbju- da eleverna t.ex. läroböcker mot avgift, men avgiften får inte ges den formen att även elever som själva. kanske utan kostnad, kan anskaffa böckerna tvingas betala avgift. Den skulle i så fall i praktiken bli ett slags deltagaravgift och sådana strider mot bestämmelserna.

lnterkommunal ersättning (5 kap. 15—20 åå)

Frågor om interkommunal ersättning har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt 5. 8). Vissa sådana frågor är mera komplicerade för gymnasieskolan än för grundskolan. En orsak till detta är det stora antalet studievägar. Härtill kommer att både kommuner och landstingskommuner är huvudmän för gymnasieskolan, något som vållar komplikationer vid utformningen av reglerna om rätt ersättning och ersättningsskyldig part. Det beror främst på att det finns vissa kommuner som inte hör till någon landstingskommun och på att studievägar av vissa slag kan anordnas av såväl kommuner som landstingskommuner. 1 möjligaste mån bör hithöran- de frågor lösas genom överenskommelser. Det är knappast möjligt att utforma regler som både är enkla och genomgående ger ett rättvist utfall. Situationen är likartad med den som gäller för komvux. Jfr bestämmelser- na i 6 kap. vuxenutbildningslagen.

15 ä 1 fall som avses i 16 och 17 åå skall ersättning (interkommunal ersättning) betalas, om inte annat följer av 18 å eller av överenskommelse.

16 5 Om en kommun på en studieväg i sin gymnasieskola har tagit emot någon som har en annan hemkommun. skall hemkommunen betala ersätt- ning till den mottagande kommunen för dess kostnader för elevens skol- gång.

När den mottagande kommunen inte hör till någon landstingskommun, gäller dock 17 å andra stycket i fråga om studievägar inom områdena vård. jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

Observera regleringen i 18 å.

Remiss- protokoll

• Sida 108
•  Original

Remiss— protokoll

17 5 Om en landstingskommun på en studieväg i sin gymnasieskola har tagit emot någon som har en annan hemlandstingskommun eller en hem- kommun som inte hör till någon landstingskommun. skall hemlandstings- kommunen eller hemkommuncn betala ersättning till den mottagande landstingskommunen för dess kostnader för elevens skolgång.

Om en kommun. som inte hör till någon landstingskommun. i sin gymna- sieskola på en studieväg inom något av områdena värd. jordbruk. skogs- bruk och trädgårdsnäring har tagit emot någon som har en annan hemkom— mun, skall ersättning betalas av hemlandstingskommunen. Hör inte heller hemkommunen till någon landstingskommun, skall ersättningen betalas av hemkommunen.

Jfr motsvarande reglering för komvux i 6 kap. 3 och 4 åå vuxenutbild- ningslagen.

18 % Hemkommunen eller hemlandstingskommunen är inte skyldig att betala ersättning, om den som kräver ersättning inte har iakttagit vad som föreskrivs i 9 å eller har tagit emot sökanden i strid mot länsskolnämndens eller skolöverstyrelsens beslut.

Motsvarande gäller för grundskolan enligt 4 kap. 18 å andra stycket.

19 5 Om parterna inte kommer överens om annat, skall ersättningens storlek bestämmas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om parternas kostnadsansvar i fall då eleven får ny hemkom- mun under pågående studieperiod och parterna inte är ense om hur fördel- ningen skall göras.

] fråga om linjerna i kommunernas gymnasieskolor meddelas föreskrifter om ersättningsbelopp i årliga förordningar. För övriga studievägar är grun- der för ersättningens beräkning fastslagna i en kungörelse från år 1971.

De nämnda årliga förordningarna innehåller föreskrifter om ”aVStäm- ningstidpunkter”.

20 & Vid oenighet om rätten till ersättning eller om ersättningens storlek skall frågan avgöras av länsskolnämnden. Om parterna är kommuner som hör till olika län eller någon av parterna är en landstingskommun, skall frågan avgöras av skolöverstyrelsen.

Länsskolnämndens beslut i ärenden om ersättning får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får inte över- klagas.

Motsvarande bestämmelser finns för grundskolans del i 4 kap. 20 å.

Gymnasial lärlingsutbildning (5 kap. 21 å) 21 & Kommuner får anordna gymnasial lärlingsutbildning enligt före- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Gymnasial lärlingsutbildning innebär att en elev i gymnasieskolan samti- digt är lärling hos ett företag eller motsvarande och huvudsakligen genom

• Sida 109
•  Original

företagets försorg får utbildning för ett viSSt yrke enligt en plan som är fastställd eller godkänd av en statlig eller kommunal myndighet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om elevområden och interkommunal ersättning för gymnasial lärlingsutbildning.

Paragrafen överensstämmer i sak med de föreskrifter om gymnasial lärlingsutbildning som sedan den 1 juli 1984 finns i 29 a ä första och andra styckena samt 47 å i den nuvarande skollagen .

Såsom framgår av 5 kap. 1 å andra stycket gäller inte kapitlets 2—20 55 gymnasial lärlingsutbildning. som kräver ett delvis annorlunda regelsy- stem. Närmare bestämmelser om gymnasial lärlingsutbildning finns f. n. i förordningen (1984: 622) om gymnasial lärlingsutbildning.

6 kap. Särskolan

Till skillnad från den nuvarande skollagen innehåller förslaget till ny skol- lag bestämmelser även om särskolan såsom förordats av omsorgsbered- ningen och aviserats i omsorgspropositionen. Jag vill erinra om vad jag i här aktuella frågor har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitten 2 och 6). '

Redan av 1 kap. 4 äframgär att särskolan är avsedd för psykiskt utveck- lingsstörda barn och ungdomar som inte kan gä i grundskolan och gymna- sieskolan samt att landstingskommuner och i vissa fall kommuner är hu- vudmän för särskolan.

Enligt 1 kap. 8 & gäller det som i lagen sägs om psykiskt utvecklings- störda även dem som har fått ett betydande och bestående begåvningshan- dikapp på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt personer med barndomspsykos. Det innebär att även barn och ungdomar i dessa båda grupper vid behov — dvs. om de inte kan gå i grundskolan och gymnasieskolan — skall beredas utbildning i särskolan.

Av 1 kap. 5 & framgår att staten genom specialskolan anordnar utbild- ning för psykiskt utvecklingsstörda barn som på grund av synskada, döv- het, hörselskada eller talskada inte kan gå i vare sig grundskolan eller motsvarande del av särskolan.

l 3 kap. finns bestämmelser om skolplikt samt om rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet under och efter skolpliktstiden. Bestäm- melserna i 6 kap. skall ses mot bakgrund av regleringen i 3 kap.

1 10—12 kap. finns bestämmelser om särskild undervisning, skolhälso- vård m.m. som även rör särskolan och dess elever.

SÖ:s och länsskolnämndernas tillsynsfunktioner framgår av 2 kap.

Allmänna föreskrifter (6 kap. 1 och 2 55)

1 & Varje landstingskommun skall anordna särskola för psykiskt utveck- lingsstörda barn och ungdomar som är bosatta inom landstingskommunen.

Motsvarande gäller för kommuner som inte ingår i någon landstingskom- mun.

Remiss- protokoll

• Sida 110
•  Original

Remiss- protokoll

2 & En landstingskommun får till en kommun som ingårilandstingskom- munen överlåta att anordna särskola för barn och ungdomar som är bosatta i kommunen, om kommunen medger det och regeringen lämnar sitt till- stånd.

Den nya omsorgslagen innehåller föreskrifter om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Enligt lagens 75 skall varje landstingskom- mun svara för de särskilda omsorgerna åt psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta inom landstingskommunen. Motsvarande gäller i fråga om kom- muner som inte ingår i någon landstingskommun, dvs. Gotlands, Malmö och Göteborgs kommuner. Enligt den nya omsorgslagens 12 5 får en landstingskommun till en kommun i landstingskommunen överlåta uppgift enligt lagen beträffande psykiskt utvecklingsstörda som är bosatta i kom- munen. om landstingskommunen och kommunen har kommit överens om det samt regeringen medger det.

Den nya skollagens6 kap. 1 och 2 åå är i fråga om särskolan motsvarig- heter till den nya omsorgslagens här redovisade bestämmelser om ansvaret för de särskilda omsorgerna.

I motiven till 7 5 i den nya omsorgslagen uttalas bl.a. att ledning kan hämtas från folkbokföringens bestämmelser om rätt kyrkobokföringsort vid bedömningen av frågan var någon skall anses bosatt och att en person alltså i regel kan anses bosatt på den ort där han är kyrkobokförd.

"Bosatt” i den nya skollagens6 kap. 1 5 är avsett att tolkas i enlighet med vad som anförs i motiven till 7 & i den nya omsorgslagen. Jag finner det naturligt att i fråga om ansvaret för särskolan landstingskommunerna emellan knyta an till vad som gäller för särskilda omsorger enligt den nya omsorgslagen och som hittills har gällt för särskolan enligt. 1967 års om- sorgslag. Systemet har av allt att döma fungerat väl i praktiken. Det finns därför inte anledning att låta särskolan omfattas av grundskolans och gymnasieskolans system med elevområden, elevområdestillhörighet och interkommunal ersättning.

När en kommun med stöd av 2 & anordnar särskola för barn som är bosatta i kommunen bör barn från grannkommuner vid behov tas emot efter överenskommelse i de enskilda fallen. Jag finner dock inte skäl att föreslå någon föreskrift om skyldighet i detta hänseende. Motsvarande frågor uppkommer även landstingskommuner emellan och förutsätts då kunna lösas utan särskilda bestämmelser.

Den lokala ledningen (6 kap. 3—5 59)

3 5 1 omsorgslagen finns bestämmelser om omsorgsnämnd.

Omsorgsnämnden skall vara lokal styrelse för landstingskommunens särskola, om inte annat följer av 4 &. Detsamma gäller i fråga om kommun som inte ingår i någon landstingskommun.

Föreskrifterna i 2 kap. 6 & gäller även beträffande omsorgsnämnden och dess verksamhetsområde enligt denna lag.

Enligt 14 & första stycket i den nya omsorgslagen skall ledningen av omsorgsverksamheten utövas av en omsorgsnämnd i den män inte annat följer av beslut som avses i 3 kap. 14 % kommunallagen (1977: 179). Be-

• Sida 111
•  Original

stämmelser om sådan nämnd finns i 14 5 andra stycket och 15 å i den nya omsorgslagen. Omsorgsnämndens uppgifter kan delas upp på flera organ under omsorgsnämnden enligt lagen (1985: 127) om särskilda organ i lands— tingskommunerna.

Omsorgsnämnden ersätter omsorgsstyrelsen enligt 1967 års omsorgslag. Omsorgsstyrclsen är lokal styrelse för särskolan. Enligt den nya skollagen får omsorgsnämnden samma funktion.

4 & En landstingskommun får med bibehållande av huvudmannaskapet överlåta ledningen av en enhet av särskolan till skolstyrelsen i den kom- mun, där enheten är belägen. om kommunen medger detta. I ett sådant fall skall skolstyrelsen vara lokal styrelse enligt denna lag.

Jfr 6 & tredje stycket i 1967 års omsorgslag.

5 5 När en kommun anordnar särskola med stöd av 2 &, skall kommu- nens skolstyrelse vara lokal styrelse för skolan.

Om det finns omsorgsnämnd i kommunen. får kommunfullmäktigc be— stämma att omsorgsnämnden i stället för skolstyrelsen skall vara lokal styrelse för särskolan.

Om det är enbart uppgiften att anordna särskola som har överlåtits på kommunen, behöver det alltså inte finnas någon omsorgsnämnd.

Bestämmelsen i-första stycket innebär att skolstyrelsen kan få dubbla roller i bl.a. fall som avses i 3 kap. 4 5. I sådana fall sammansmälter funktioner hos olika nämnder hos en och samma nämnd.

Särskolans uppbyggnad och innehåll (6 kap. 6—9 åå)

6 & Särskolan omfattar grundsärskola och träningsskola samt yrkessär- skola.

7 & Grundsärskolan omfattar tio årskurser, som fördelas på lågstadium. mellanstadium och högstadium enligt föreskrifter som meddelas av rege— ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Detsamma gäller träningsskolan. Den är avsedd för elever som inte kan gå i grundsärskolan.

8 & Yrkessärskolan bygger på grundsärskolan och träningsskolan. l yrkessärskolan skall eleverna få yrkesutbildning, yrkesträning eller verk- samhetsträning.

Bestämmelserna om de olika formerna grundsärskola, träningsskola och yrkessärskola innebär inga sakliga ändringar i förhållande till vad som nu gäller.

Bestämmelser om årskurser får åtminstone för träningsskolans del en annan innebörd än de har för grundskolan. Såsom uttryckligen föreskrivs i 9 % skall utbildningen anpassas efter varje elevs förutsättningar. Det blir i vart fall för träningsskolans elever knappast fråga om en bestämd gemen— sam lärokurs utan om att under tio läsår lära varje barn så mycket barnet förmår tillgodogöra sig.

Remiss- protokoll

• Sida 112
•  Original

Remiss- protokoll

Nuvarande bestämmelser om tiden för särskolplikt kan innebära en skolpliktig skolgång under sammanlagt 14 eller. i vissa fall. 16 år. Det innebär att yrkessärskolan — till skillnad från gymnasieskolan — i princip är obligatorisk f. n.

Såsom framgår av 3 kap. skall emellertid skolplikten för särskolans elever i fortsättningen upphöra senast vid utgången av vårterminen det kalenderår de fyller 17 är. Det innebär att yrkessärskolan för grundsärsko- lans och träningsskolans elever blir vad gymnasieskolan är för grundsko- lans elever. nämligen en i och för sig frivillig påbyggnad. De tlesta grund- skoleelever behöver fortsätta sin utbildning i gymnasieskolan för att kunna klara sig väl i samhället och söker sig därför också till gymnasieskolan. Av samma skäl kan de allra flesta eleverna i grundsärskolan och träningssko- lan väntas utnyttja möjligheten till fortsatt utbildning i yrkessärskolan.

Huvudmännens skyldigheter sträcker sig längre när det gäller yrkessär— skolan än när det gäller gymnasieskolan. Detta framgår av 3 kap. 19 å och 6 kap. 1 &. Landstingskommunerna haralltsä skyldighet att i mån av behov anordna även yrkessärskola.

[ 8 s talas om yrkesutbildning. yrkesträning eller verksamhetsträning. Detta beror på att elevernas förutsättningar är mycket olika. 1 vissa fall kan det inte bli fråga om vad som kan kallas yrkesutbildning eller yrkesträning. Insatserna för sådana elever består i stället i hjälp för dem att träna sig i dagliga göromål. Man brukar tala om ADL-träning (_ADL står för anpass- ning till dagligt liv).

För yrkessärskolan anges inte antal årskurser i lagtexten. Detta beror på att det inte är fråga om någon gemensam lärokurs Ufr gymnasieskolan). 1 och med att rätt till utbildning föreligger upp till 21 års ålder är det naturligt att omfattande yrkesutbildningar görs fyraåriga.

9 & Eleverna i särskolan skall så långt det är möjligt få en utbildning som motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasieskolan. Utbildningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar.

Utgångspunkten skall självfallet vara att eleverna under sina normalt 14 år i särskolan skall få en utbildning som motsvarar den som andra kan få under nio år i grundskolan och två år på en yrkesinriktad studieväg i gymnasieskolan. Det är emellertid ofrånkomligt med skillnader i fråga om både art och nivå.

Anpassning till den enskilde elevens förutsättningar är nödvändig. Jag hänvisar till vad jag anfört under 6—8 55.

Jag vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på de psyko- tiska barnen. Enligt 1 kap. 85 likställs psykotiska barn med psykiskt utvecklingsstörda i den nya skollagen liksom i den nya omsorgslagen. För dessa barn behöver särskilda metoder utvecklas. En god grund är de framgångsrika insatser som görs redan i dag i både landstingskommunal och enskild regi. Jag vill också nämna att statliga medel har ställts till förfogande för det omfattande och fleråriga s.k. Rebeckaprojektet i Göte- borg, vilket inrymmer bl.a. skolfrågor.

• Sida 113
•  Original

övriga föreskrifter (6 kap. 10-13 ss)

10 5 Den lokala styrelsen avgör om en elev skall gå i grundsärskolan eller träningsskolan.

Beslut i ett sådant ärende får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får inte överklagas.

Av 3 kap. 4 åframgär att den lokala styrelsen för särskolan avgör om ett barn skall tas emot i den skolformen. Enligt 6 kap. 10 S' är det också den lokala styrelsen som avgör om barnet skall gå i grundsärskolan eller träningsskolan.

11 & Särskolan skall så långt det är möjligt organiseras på ett sådant sätt. att eleverna inte blir tvungna att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången.

12 ä 1 omsorgslagen finns föreskrifter om särskilda omsorger i form av boende i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

Numera kan många psykiskt utvecklingsstörda barn bo kvar i det egna hemmet genom att föräldrarna får hjälp för att klara omvårdnaden. Det är angeläget att försöka undvika att sko/gången får till följd att barnet måste bo utanför det egna hemmet. I synnerhet gäller detta yngre barn. l-lelt går det emellertid inte att undvika. Det kan ju inte undvikas helt ens för elever i grundskolan trots att Skolenheterna där har väsentligt mindre upptag- ningsområden (jfr 4 kap. 16 5 med kommentarer).

Det ligger i sakens natur att yrkessärskolan — som f.ö. blir frivillig för eleverna enligt den nya skollagen— i vissa delar måste koncentreras till en eller ett par enheter inom landstingskommunen och att därför förhållande- vis många elever måste bo utanför det egna hemmet.

Hänvisningen till den nya omsorgslagen i 12 & skall ses mot bakgrund av att vissa frågor om boende utanför det egna hemmet för grundskoleelevers del regleras i skollagen (4 kap. 16 å).

Såsom framgår av 125 är det emellenid den nya omsorgslagen som reglerar verksamhet vid elevhem som anordnas för elever i särskolan. Till de särskilda omsorgerna enligt den nya omsorgslagen hör enligt lagens 4 & första stycket punkt 4 boende i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet. Enligt paragrafens andra stycke skall bl.a. de som får sådana särskilda omsorger också erhålla omvårdnad. 1 den särskilda omsorgen boende i elevhem ingår vidare fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter. Enligt den nya om- sorgslagens 13 & råder i princip förbud mot att ta ut avgifter för särskilda omsorger enligt den lagen. För kost och logi får dock tas ut avgift av särskoleelever som uppbär pension.

13 å' Utbildningen i särskolan skall vara kostnadsfri för eleverna. Dessa skall utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmateriel, verktyg och andra därmed jämförliga hjälpmedel som behövs för att tillgodogöra sig utbild—

' ] prepositionens lagförslag har orden "att tillgodogöra sig" tagits bort.

Remiss- protokoll

• Sida 114
•  Original

Remiss- protokoll

ningen. l verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föran- leda en obetydlig kostnad för eleverna.

Huvudmannen skall för eleverna kostnadsfritt anordna skolskjuts. om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd. trafiklk'irhällandena. elc- vens handikapp eller någon annan särskild omständighet.

I fråga om boende utanför det egna hemmet med anledning av skolgång- en gäller bestämmelser i den nya omsorgslagen (se 12 å).

Bestämmelserna i 13 5 har för hela särskolan — således även yrkessär- skolan — utformats efter mönster av bestämmelserna för grundskolan i 4 kap. 15 och 17 ss.

Bestämmelserna för yl'kessärskolans elever är fördelaktigare än bestäm- melserna för elever i gymnasieskolan. Så är också fallet med regleringen i 1967 års omsorgslag med anslutande föreskrifter i omsorgsstadgan.

7 kap. Specialskolan

Den nya skollagens bestämmelser om specialskolan omfattar skolformens hela elevkrets. vilketju inte är fallet med den nuvarande skollagen. Säsom framgår redan av 1 kap. 5 så är specialskolan en skolform med statligt huvudmannaskap som är avsedd för barn som på grund av synskada. dövhet. hörselskada eller talskada inte kan gå i grundskolan eller motsva- rande del av särskolan. 1 3 kap. finns bestämmelser om skolplikt samt om rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet under och efter skol- pliktstiden. Bestämmelserna i 7 kap. skall ses mot den bakgrunden.

1 10—12 kap. finns bestämmelser om särskild undervisning. skolhälso— vård m.m. som rör även specialskolan och dess elever.

Sözs och länsskolnämndernas tillsynsfunktioner framgår av 2 kap.

l & Specialskolan skall för utbildning på grundskolenivå ha tio årskurser. som fördelas på lågstadium. mellanstadium och högstadium enligt före- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

l specialskolan kan också ingå utbildning som avses i 3 kap. 19 &.

Jfr 28 aå första stycket i den nuvarande skollagen och 6 kap. 15 å i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Föreskrifter om årskursernas fördelning på olika stadier finns f.n. i 18 & specialskolförordningen.

Såsom framgår av 25 skall utbildningen anpassas efter varje elevs förutsättningar. Det ligger i sakens natur att årskursindelningen får en speciell innebörd för den som på grund av flera olika handikapp måste ha en s.a.s. individuell lärokurs.

Såsom framgår av 3 kap. 19 5 med kommentarer kan det förekomma att en psykiskt utvecklingsstörd även efter sin skolpliktstid bereds utbildningi specialskolan. Det kan då vara fråga om utbildning som inte hänförs till någon av de årskurser som avses i 7 kap. l 5 första stycket. '

• Sida 115
•  Original

2 5 De som gåri specialskolan i stället för i grundskolan eller motsvaran- de del av särskolan skall så långt det är möjligt få en utbildning som motsvarar den som ges i grundskolan. Utbildningen skall anpassas efter varje elevs förutsättningar.

Jfr 28 a & andra och tredje styckena i 1962 års skollag och 6 kap. 16 s i skolförfattningsutredningens lagförslag.

Utgångspunkten skall självfallet vara att eleverna under sina normalt tio åri specialskolan skall få en utbildning som motsvarar den som grundsko- lans elever får under sina normalt nio skolår. Det är emellertid ofrånkom- ligt med skillnader i fråga om både art och nivå för främst de psykiskt utvecklingsstörda eleverna. Anpassning till den enskilde elevens förutsätt- ningar är nödvändig.

Bestämmelser om innehållet i utbildning inom det offentliga skolväsen- det finns i läroplaner. Enligt specialskolförordningen gäller läroplanen för grundskolan med de ändringar och tillägg som SÖ fastställer.

1 10 kap. 3 & finns bestämmelser om s. k. särskild undervisning för bl.a. sådana elever i specialskolan som på grund av sjukdom eller av liknande skäl inte kan delta i vanligt skolarbete.

Jag finner inte skäl att i skollagen ta in särskilda bestämmelser för de få fall där en psykiskt utvecklingsstörd bereds utbildning i specialskolan efter skolpliktsåldern.

3 & Utbildningen i specialskolan skall bedrivas vid flera särskilda enhe- ter. För varje enhet skall det finnas en lokal styrelse. Regeringen meddelar föreskrifter om enheterna och deras upptagningsområden.

Utbildning i specialskolan kan också anordnas i särskilda klasser som är förlagda till grundskolan men leds av en lokal styrelse för specialskolan.

Föreskrifter om enheter av specialskolan och deras upptagningsområ- den finns f.n. i specialskolförordningen. Enligt lörordningens 2 ll undervi- sas synskadade elcver vid två skolenheter. belägna i Solna och Örebro. döva och hörselskadade elever dels vid sex skolenheter. belägna i Stock- holm. Gnesta. Lund. Vänersborg. Örebro och Härnösand. dels i särskilda klasser förlagda till grundskolan (externa klasser). samt talskadade. döva och hörselskadade elever vid skolenhet i Sigtuna.

Enheten i Solna kallas Tomtebodaskolan. Där finns f.n. bäde skola och s.k. resurscenter. Skoldelen skall enligt beslut läggas ned vid utgången av läsåret 1985/86.

1 4 & specialskolförordningen anges vilka län som utgör upptagningsom- råden för de skolenheter i Stockholm. Lund. Vänersborg. Örebro och Härnösand. vid vilka döva och hörselskadade elever undervisas. För övri- ga enhetcr av specialskolan finns inga föreskrifter om upptagningsområde. Ett par av dem är inriktade på elever med mer än ett handikapp. såsom dövblinda och blinda eller döva psykiskt utvecklingsstörda. Dessa enheter tar emot elever från hela landet.

F. n. framgår först av 5 & specialskolförordningen att det skall finnas en lokal styrelse för varje enhet. Jag anser att den regeln bör tas med i skollagen .

Remiss— protokoll

• Sida 116
•  Original

Remiss- protokoll

En lokal styrelse handhar bl.a. många av de uppgifter som i fråga om grundskolan ankommer på den kommunala skolstyrelsen. Detta framgår bl. a. av 3 kap. Av särskild betydelse är de lokala styrelsernas uppgift. att bedöma om en syn-. hörsel- eller talskada är av så allvarligt slag att barnet inte kan följa undervisningen i grundskolan (eller särskolan") och därför behöver utbildning i specialskolan.

Det är enligt specialskolförordningen SÖ som beslutar om inrättande av externa klasser. Enligt förordningens 7.5 utövas ledningen av externa klasser av styrelsen för den skolenhet av specialskolan som SÖ bestäm- mer.

Systemet med externa klasser används främst för undervisning utanför specialskoleorterna. 1 Härnösand och Lund har dock högstadieundervis- ningi specialskolan förlagts till grundskolan i resp. kommun.

Ansvarsfördelningen mellan staten och värdkommunen vid anordnande av externa klasser regleras genom överenskommelser på grundval av ett av Kungl. Maj:t den 30 december 1974 godkänt normalavtal. Vidare finns ett av regeringen den 4 november 1982 godkänt avtal mellan staten och Härnösands resp. Lunds kommun om samverkan rörande högstadierna vid specialskolorna i Härnösand resp. Lund. Avtalen innebär bl.a. att staten betalar ett slags motsvarighet till interkommunal ersättning till värdkom- munen för elever från andra kommuner. Värdkommunen har nämligen vissa kostnader för lokaler m.m.

4 & [förhållande till eleverna i specialskolan skall staten svara för sådana kostnader som kommunerna skall svara för i grundskolan.

Bestämmelser om skolhuvudmannens kostnadsansvar i förhållande till eleverna i grundskolan finns i 4 kap. Syftet med bestämmelsen i 7 kap. 4 5 är dels att markera att eleverna inte i kostnadshänseende skall komma i sämre ställning än eleverna i grundskolan. dels att ha en naturlig bakgrund till 7 kap. 5 & om ersättning från hemkommunen till staten.

Många av specialskolans elever måste bo i elevhem vid skolenheten. Specialskolorna disponerar särskilda medel för elevers resor. Det finns bl. a. en förordning (SÖ-FS 1982: 163) om ersättning till vissa handikappa- de elever m.fl. för resor. Skolorna disponerar också särskilda medel för kostnader för elevernas boende m.m. enligt föreskrifter som SÖ meddelar.

Bestämmelserna i 7 kap. 4 %$ gäller -— till skillnad från föreskrifterna i 7 kap. 5 & — även de få som bereds utbildning i specialskolan efter årskurs 10.

5 & Hemkommunen skall betala ersättning till staten för kostnader för den som är elev i någon av specialskolans årskurser l—lO. Detta gäller dock inte om eleven går i en sådan särskild klass av specialskolan som är förlagd till hemkommunens grundskola.

Ersättning till staten skall lämnas med det belopp per elev och termin som med stöd av 4 kap. 19 & föreskrivs i fråga om grundskolans elever i årskurs med samma nummer. För elever i årskurs 10 i specialskolan skall gälla samma belopp som för elever i årskurs 9 i grundskolan.

• Sida 117
•  Original

Paragrafen motsvarar 52 b & i den nuvarande skollagen i dess lydelse fr.o.m. den ljuli l984 (prop. l983/84z27. UbU 8. rskr lll).

[ paragrafens första mening finns den grundläggande bestämmelsen om betalningsskyldighet för hemkommunen. Vad som avses med hemkom- mun framgår av definitionen i l kap. 9 &.

Såsom redovisats under 3 & förekommer s. k. externa klasser förlagda till grundskolan. Värdkommunen har enligt nuvarande avtal vissa kostna— der för sådana klasser. samtidigt som den från staten får ersättning för sådana elever i den externa klassen som kommer från andra kommuner. Bestämmelsen i första stycket andra meningen innebär att värdkommunen inte behöver betala ersättning till staten i enlighet med huvudregeln i första stycket första meningen. '

Något undantag görs inte beträffande elever som är psykiskt utveck- lingsstörda men som på grund av synskada eller hörselskada inte kan gå i särskolan och därför tas emot i specialskolan. Hemkommunen är alltså skyldig att betala ersättning till staten för sådana elever.

Bestämmelser om interkommunal ersättning för elever i grundskolan finns i 4 kap. Föreskrifterna i 7 kap. 5 5 innebär att hemkommunen skall betala ersättning med samma belopp oavsett om barnet går i en annan kommuns grundskola eller i specialskolan.

8 kap. Sameskolan

Såsom framgår av I kap. 6 och 7 så är sameskolan en statlig skolform som utgör alternativ till grundskolan och som i likhet med den räknas till det offentliga skolväsendet. Bestämmelser om det offentliga skolväsendets allmånna organisation finns i 2 kap. Enligt 2 kap. 9 & skall en sameskolsty- rclse vara lokal styrelse för sameskolan. ! 3 kap. finns bestämmelser om skolplikt och rätt till utbildning. Bestämmelserna i 8 kap. om sameskolan skall ses mot denna bakgrund.

I lO—— lZ kap. finns bestämmelser om särskild undervisning. skolhälso- vård m.m. som rör även sameskolan och dess elever.

l & Utbildningen i sameskolan skall ha en samisk inriktning men i övrigt vara densamma som utbildningen i grundskolan.

F.n. finns i 9 och ll åå sameskolförordningen bestämmelser om att sameskolan omfattar nio årskurser med samma stadieindclning som grund- skolan samt att läroplanen för grundskolan skall tillämpas med vissa an- givna modifikationer. Undervisningcn skall meddelas på svenska och sa- miska. ämnet samiska skall förekomma i samtliga årskurser och undervis- ningen skall beröra även frågor av betydelse för samernas kultur och Ievnadsförhållanden.

2 & Samers barn får fullgöra sin skolplikt i sameskolan i stället för i grundskolan. Detsamma gäller andra barn. om det finns särskilda skäl.

Motsvarande bestämmelser finns f. n. i ] li sameskolförordningen.

Remiss-

protokoll

• Sida 118
•  Original

Remiss- protokoll

Såsom redovisas i propositionen ll979/8ll182') om ledning och admini- stration av sameskolorna m.m. skall enligt riksdagsbeslut från år I962 nomadskolan. som numera kallas sameskolan. vara öppen för barn till alla som uppger sig vara" samer.

Vid riksdagsbehandlingen av den nämnda propositionen uttalade ut- bildningsutskottet (UbU l979/80: 25) att det i vissa fall kan vara motiverat att också icke-samiska barn har möjlighet att gå i sameskola. Som exempel nämnde utskottet ett icke—samiskt barn från en ort med sameskola men utan kommunal grundskola som tvingas att åka till annan ort med kommu- nal grundskola. Det kunde också enligt utskottet vara mera praktiskt för ett barn från en extrem glesbygd att gå i sameskola och bo inackorderad på sameskolans elevhem än att'gå i kommunal grundskola. Utskottet betona- de att det måste röra sig om ett fåtal fall, så att sameskolans inriktning och målsättning inte skulle påverkas. En överenskommelse mellan berörd kommun och sameskolstyrelsen borde enligt utskottet kunna ligga till grund för en sådan anordning. Riksdagen gav regeringen som sin mening till känna vad utskottet anfört.

3 & Sameskolstyrelsen beslutar om intagning av elever i sameskolan. Styrelsens beslut i sådana ärenden får överklagas hos skolöverstyrelsen genom besvär. Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen genom besvär.

Enligt 3 kap. är regeringen högsta instans i vissa ärenden som rör frågor i vilken av skolformerna grundskolan. särskolan och specialskolan som ett barn skall tas emot under sin skolpliktstid. Sameskolstyrelsens beslut i ärenden om intagning rör också rätten till skolgång i en viss skolform. Av principiella skäl bör regeringen vara högsta instans även i dessa ärenden.

4 & I förhållande till eleverna i sameskolan skall staten svara för sådana kostnader som kommunerna skall svara för i grundskolan.

Av principiella skäl tas i lagen med en bestämmelse av detta innehåll. Den har samma utformning som motsvarande bestämmelse för den likale- des statliga specialskolan.

9 kap. Fristående skolor

Såsom framgår av | kap. 7 & avses i lagen med fristående skola en skola för vilken en fysisk eller enskildjuridisk person är huvudman.

! 9 kap. finns dels bestämmelser som motsvarar regleringen av friståen- de skolor i den nuvarande skollagen. dals bestämmelser som inlemmar skolverksamhet för psykiskt utvecklingsstörda med särskild skolplikt i samma system.

I vissa av kapitlets paragrafer talas om den lokala styrelsen för särskolan eller specialskolan utan närmare precisering. Sådan får vid behov göras i tillämpningsföreskrifter.

• Sida 119
•  Original

Godkännande (9 kap. 1—4 åå)

] & Vanlig skolplikt får fullgöras i en fristående skola. om skolan är godkänd för ändamålet.

Godkännande skall meddelas. om skolans utbildning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar och skolan även i övrigt väsentli- gen svarar mot grundskolans allmänna mål.

Ärenden om godkännande skall prövas av skolstyrelsen i den kommun där skolan skall bedriva sin verksamhet.

Jfr 33 a s' första stycket och 34 få i den nuvarande skollagen. I skolför- fattningsutredningens lagförslag - som utgick från den nuvarande skolla- gens 34 å i äldre lydelse — finns föreskrifter i samma frågor i 8 kap. l &.

l fråga om 9 kap. l & får jag hänvisa till förarbetena till 33 a 5 första stycket och 34 å i den nuvarande skollagen (prop. 1982/83: 1 s. l7—24 och 70—73). ] förarbetena talas om en pågående försöksverksamhet med spe- ciella anordningar med undervisning på hemspråk i grundskolan (prop. l982/83: l s. 73). Riksdagen har nyligen fattat beslut om reguljära former för sådana anordningar i grundskolan (prop. 1984/85: 100 bil. ll) s. 101 ff. UbU l2. rskr l49). Det innebär att motsvarande anordningar måste få förekomma även i fristående skolor.

2 5 Den som har vanlig skolplikt men som är endast för kortare tid bosatt i riket eller som har andra särskilda skäl att få en utbildning med internatio- nell inriktning får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola med sådan inriktning (internationell skola). om skolan av regeringen har godkänts för ändamålet.

För godkännande krävs att skolans utbildning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och färdig- heter som underlättar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden skall meddelas i den omfattning som de här för kortare tid bosatta eleverna behöver.

Jfr 34 a 5 i den nuvarande skollagen . Paragrafen saknar motsvarighet i skolförfattningsutredningens lagförslag. som tillkom före 34 a 5.

I fråga om 9 kap. 2 5 får jag hänvisa till förarbetena till 34 a 5 i den nuvarande skollagen (prop. l982/83: l s. 24—25 och 74—75).

3 & Särskild skolplikt får fullgöras i en fristående skola. om skolan är godkänd för ändamålet.

Godkännande skall meddelas om skolan ger eleverna en utbildning som väsentligen svarar mot den som de skulle få i särskolan eller specialskolan. En ytterligare förutsättning är att eleverna i samband med utbildningen bereds erforderliga omsorger.

Ärenden om godkännande skall prövas av den lokala styrelsen för sär- skolan eller specialskolan.

Jfr beträffande synskadade. döva. hörselskadade och talskadade den nuvarande skollagens 39 a å. som hänvisar till 33 a och 34 55 samma lag. Skolförfattningsutredningen föreslår en annan lösning. Se 6 kap. 8 & i dess lagförslag.

Remiss- protokoll

• Sida 120
•  Original

Remiss- protokoll

IZO

Såvitt gäller psykiskt utvecklingsstörda finns bestämmelser om godkän- nande av verksamhet i enskild regi i IO & i 1967 års omsorgslag.

Regleringen i 3 åinnebär en motsvarighet till regleringeni l s. som avser fristående skolor som ersätter grundskolan.

Godkännande enligt 3 5 får meddelas med avseende på ett eller flera angivna handikapp (jfr 4 % första stycket l). I praktiken lär det huvudsakli- gen vara fråga om skolor för psykiskt utvecklingsstörda.

Om huvudmannen för en fristående skola för psykiskt utvecklingsstörda barn också anordnar elevhem regleras frågan om huvudmannens rätt att driva elevhemmet av den nya omsorgslagen. Enligt den lagens l7 s skall enskild som yrkesmässigt vill bedriva exempelvis elevhemsverksamhet söka tillstånd hos socialstyrelsen. Tillstånd får inte lämnas utan att om- sorgsnämnden i den landstingskommun där verksamheten skall bedrivas har tillstyrkt det. Verksamheten skall stå under tillsyn av omsorgsnämn- den.

Om vårdnadshavare önskar att deras psykiskt utvecklingsstörda barn skall börja i en för sådana barn enligt 3 li godkänd skola blir det inte aktuellt med någon prövning av om särskild skolplikt föreligger. Det får antas att ingen placerar sitt barn i en sådan skola om det uppenbarligen skulle klara att gå i en skola för barn i allmänhet. *

14. Specialmotivering till förslaget till införandelag

Lagen om införande av skollagen kompliceras av att den skall innehålla övergångsbestämmelser i förhållande till såväl 1962 års skollag som 1967 års omsorgslag. Den senare upphävs med övergångsbestämmelser i andra avseenden än utbildning enligt en annan promulgationslag. nämligen lagen (19851000) om införande av lagen (19852000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda rn. fl. De båda införandelagarna behöver sam- ordnas genom hänvisningar till varandra.

Allmänna bestämmelser (1—5 åå? l & Skollagen (1985z000) och denna lag träder i kraft den ljuli 1986.

2 5 Genom skollagen (1985: 000) upphävs skollagen (1962: 319).

1967 års omsorgslag upphävs inte genom den nu aktuella lagstiftningen utan genom lagen (1985: 000) om införande av lagen (1985: 000) om särskil- da omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

3 & I denna lag avses med

[962 års skollag skollagen (1962: 319). den nya skollagenskollagen (19853000). 1967 år.: omsorgslag lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

den nya omsorgslagar: lagen (1985: 000) om särskilda omsorger om psy— kiskt utvecklingsstörda m.fl.

För att underlätta formuleringen av vissa bestämmelser i lagen om införande av skollagen används de i 3 .5 redovisade beteckningarna för de olika lagarna.

' l propositionens lagförslag har 4 & tagits bort och 5 s'fålt beteckningen 4 &.

Remiss- protokoll

• Sida 136
•  Original

Remiss- protokoll

4 & 1 lagen (1985:000) om införande av lagen (198510001 om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. finns bestämmelser om införande av den nya omsorgslagen och upphävande av 1967 års omsorgs- lag.

Övergångsbestämmelser i förhållande till 1967 års omsorgslag finns både i den nämnda lagen och i denna lag. Denna lag innehåller övergångsbe— stämmelser rörande sådan utbildning som regleras i den nya skollagen.

Paragrafen är avsedd att klargöra förhållandet mellan de olika lagarna. 1 1967 års omsorgslag finns bestämmelser om förskoleverksamhct inom ramen för särskolan. Övergångsbestämmelser rörande förskoleverksamhct finns i promulgationslagen till den nya omsorgslagen. Socialtjänstlagens (198026201 bestämmelser om förskola skall i fortsättningen gälla för alla barn.

5 5 Om det i lag eller annan författning hänvisas till en sådan föreskrift i 1962 års skollag eller 1967 års omsorgslag. som har ersatts genom en bestämmelse i den nya skollagen eller i denna lag. skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

Den nya skollagen föranleder ändringar i en rad lagar och andra författ— ningar. Sannolikt kommer endast en del av ändringarna att hinnas med till den 1 juli 1986. Därför behövs bestämmelsen i 5 15.

När det gäller utbildningen för psykiskt utvecklingsstörda är det särskilt angeläget att försöka hinna med följdändringarna till den 1 juli 1986. Det är ifråga om sådan utbildning som skillnaderna i förhållande till den nuvaran- de regleringen och därmed risken för komplikationeri samband med över- gången är störst.

Lokala styrelser för särskolan (6 W

6 5 Uppgifter som enligt den nya skollagen ankommer på omsorgsnämnd skall till utgången av år 1988 fullgöras av sådan omsorgsstyrelse som avses i 12 5 lagen (1985: 0001 om införande av lagen (1985: 000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.. om inte annat följer av den paragrafen eller av någon annan lag.

Nyvalda omsorgsstyrelser träder till den 1 januari 1986. Av 12 å i pro— mulgationslagen till den nya omsorgslagen följer att dessa omsorgsstyrel— ser automatiskt får omsorgsnämndens uppgifter enligt den nya omsorgsla- gen vid dennas ikraftträdande för återstoden av mandatperioden. om inte landstingskommunen väljer att skapa en annan ordning.

De nya omsorgs- och skollagarna utgår från att vissa uppgifter enligt båda lagarna normalt skall fullgöras av samma nämnd. omsorgsnämnden. Bestämmelsen i 6 & innebär att motsvarande skall gälla även under över- gångstiden till utgången av år 1988. "Någon annan lag" syftar på lagen (1985: 127) om särskilda organ i landstingskommunerna och lagen (1984: 3821 om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorgani- sation.

* [propositionens lagförslag har 6 ä' fått beteckningen 5 &.

• Sida 137
•  Original

Skolplikt och rätt till utbildning (7— 10 591

7 5 För barn som inte har börjat skolan före den ljuli 1986 skall frågor om skolplikt, skolform inom det offentliga skolväsendet och skolstart prövas enligt bestämmelserna i den nya skollagen. även om prövningen sker före den ljuli 1986.

Paragrafen har praktisk betydelse huvudsakligen för barn som skulle ha varit särskolpliktiga enligt 1967 års omsorgslag. Ett beslut som fattats före den 1 juli 1986 om inskrivning i särskola enligt 1967 års omsorgslag blir utan verkan om det avser barn som börjar skolan (annan än förskola) först senare.

8 & Uppkommer fråga om elevs övergång efter ikraftträdandet från en skolform till en annan. prövas frågan enligt bestämmelserna i den nya skollagen. även om prövningen sker före den 1 juli 1986. Som skolform anses därvid även grundsärskolan och träningsskolan.

Den som är född år 1970 eller senare och som med stöd av bestämmelser i 1967 års omsorgslag vid ikraftträdandet har påbörjat men inte avslutat skolgång i grundsärskolan, träningsskolan eller specialskolan skall anses mottagen i den skolan enligt bestämmelserna i den nya skollagen. Detta gäller dock inte den som är utskriven på försök från särskolan.

1 1967 års omsorgslag finns bestämmelser om att en elev i särskolan får utskrivas på försök bl.a. för prövning av om han kan tillgodogöra sig undervisningen inom det allmänna skolväsendet. För den som blivit för— söksutskriven och ännu vid den nya lagens ikraftträdande inte på nytt har börjat i särskolan skall eventuell fråga om återgång till särskolan prövas enligt bestämmelserna i den nya skollagen.

9 _6 För den som är född år 1969 eller tidigare och som vid utgången av juni 1986 är särskolpliktig enligt 1967 års omsorgslag upphör skolplikten genom den nya skollagens ikraftträdande.

Bestämmelsen tas med som ett påpekande och en bakgrund till 10 5.

10 & Bestämmelserna i 3 kap. 19 å i den nya skollagen om rätt för psykiskt utvecklingsstörda att få utbildning efter skolpliktstiden gäller dem som är födda år 1966 eller senare.

De som är födda år 1965 eller tidigare och som vid utgången av juni 1986 inte har avslutat sin skolgång i särskolan eller specialskolan skall beredas tillfälle att slutföra pågående yrkesutbildning eller motsvarande under högst två år.

För dem som är födda är 1965 eller tidigare är det vid den nya skollagens ikraftträdande normalt inte aktuellt med någon ytterligare skolgång i sär- skolan eller specialskolan. Undantag gäller i fall där de inlett men inte avslutat yrkesutbildning eller motsvarande. Eftersom sista stycket i 3 kap. 19 & skulle kunna innebära försämring för någon som räknat med att kunna slutföra påbörjad utbildning senare än som anges i den nya bestämmelsen har en särskild övergångsbestämmelse tagits med.

' 1 propositionens lagförslag har 7— 10 55 fått beteckningarna 6—9 så. Vidare haren ny paragraf. 10 &. införts under en ny mellanrubrik.

Remin- protokoll

• Sida 138
•  Original

Remiss- protokoll

Förhållandet mellan olika huvudmäns grundskolor och gymnasieskolor (II—- 13 5.5)

ll & Sådana elevområden för olika huvudmäns grundskolor och gymna- sieskolor eller delar därav som har fastställts före utgången av juni 1986 gäller utan hinder av den nya skollagen. Elevområden som aVser grund- skolan får dock inte täcka varandra efter utgången av juni 1987. om inte annat följer av 4 kap. 7 & tredje stycket i den nya skollagen.

Systemet med s.k. överlappande elevområden i stället för indelning enligt 4 kap. 7 & andra stycket i den nya skollagen skall således vara helt avskaffat den ljuli 1987.

12 5 I fråga om rätt till interkommunal ersättning för läsåret 1986/87 för elever i grundskolan skall bestämmelserna i 1962 års skollag tillämpas. om den ersättningskrävande kommunen har tagit emot eleven i sin grundskola genom beslut som har fattats före den 1 juli 1986.

I fråga om beslut som fattas före den 1 juli 1986 gäller 1962 års skollag. Enligt den gäller inget krav på yttrande från hemkommunen. Den bestäm- melsen i den nya lagen är av fundamental betydelse för bestämmelserna om rätt till interkommunal ersättning. Därför behövs en särskild över- gängsbestämmelse om rätt till sådan ersättning.

13 5 I fråga om rätt till interkommunal ersättning för tid före den 1 juli 1987 för elever i gymnasieskolan skall bestämmelserna i 1962 års skollag tillämpas. om den ersättningskrävande kommunen eller landstingskommu- nen har tagit emot eleven på den aktuella studievägen i sin gymnasieskola genom beslut som har fattats före den ljuli 1986.

Jag hänvisar till mina kommentarer till 12 &.

Fristående skolor m.m. (14—16 551'

14 & Godkännande för en fristående skola enligt 1962 års skollag gäller som om det hade meddelats enligt den nya skollagen.

Bestämmelserna i den nya skollagen innebär ingen saklig ändring i förhållande till föreskrifterna i 1962 års skollag.

15 & Ett godkännande som enligt 10 å i 1967 års omsorgslag har medde- lats i fråga om undervisning för särskolpliktiga och som alltjämt gäller vid utgången av juni 1986 får räknas såsom godkännande enligt den nya skolla- gen såvitt gäller tiden till utgången avjuni 1987.

Den nya skollagen innebär ett annat system. Det är därför rimligt med en omprövning enligt de nya reglerna.

16 & Beslut om befrielse från skolgång som har fattats med stöd av 35 å i 1962 års skollag eller 26 å i 1967 års omsorgslag gäller inte efter utgången avjuni 1986.

' 1 propositionens lagförslag har 14 & tagits bort och 15 och 16 Gå fått beteckningar- na 14 resp. 15 s.

• Sida 139
•  Original

Den nya skollagen innebär för vissa fall ändringari skärpande riktning. Prop. 1985/86: 10 Därför kan tidigare godkännanden inte få gälla utan omprövning. Remiss- Överklagande (17 och 18 äm' protokoll

17 ä 1 fråga om överklagande gäller bestämmelserna i 1962 års skollag, om beslut enligt den lagen har meddelats i första instans före den 1 juli 1986.

Enligt 7 och 8 ss % kan vissa frågor prövas enligt den nya skollagen före dess ikraftträdande. ] fråga om överklagande av ett sådant beslut gäller bestämmelserna i den nya skollagen.

18 & Bestämmelser om överklagande i 1967 års omsorgslag gäller i fall där beslut med stöd av den lagen har meddelats i första instans före den 1 juli 1986.

I fråga om beslut enligt 1967 års omsorgslag bör observeras att många — såvitt de omfattar tid efter utgången av juni 1986 — mister sin verkan till följd av den nya skollagen. Bestämmelsen i 18 & avser instansordningen och annat som rör endast själva handläggningen.

15. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. skollag. 2. lag om införande av skollagen( 1985: 0001, 3. lag om ändring i lagen (19851000) om införande av lagen (1985:000) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.

16. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan,

' l propositionens lagförslag har 17 &" fått beteckningen 16 s och försetts med ett andra stycke. Vidare har 18 & fått beteckningen 17 s. 139

• Sida 140
•  Original

Lagrådsrelnissens lagförslag

Bilaga 16 Lagrådsremissens lagförslag