med förslag till lag om befrielse för utländsk konsul från skyldighet att avlägga vittnesmål m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1970 1

Nr 19

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

befrielse för utländsk konsul från skyldighet att avlägga vittnesmål m. m.; given Stockholms slott den

23 januari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om befrielse för utländsk konsul från skyldighet att avlägga vittnesmål in. m.

GUSTAF ADOLF

Lennart Geijer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en särskild lag om befrielse för utländsk konsul från skyldighet att avlägga vittnesmål m. m. Den föreslagna lagen innebär i huvudsak en anpassning av äldre lagstiftning till numera gällande allmänna folkrättsliga grundsatser.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 19

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1970

Förslag

till

Lag

om befrielse för utländsk konsul från skyldighet att avlägga

vittnesmål m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Lönad konsul, som är anställd i främmande stats tjänst här i riket och som icke är svensk medborgare, är ej skyldig att avlägga vittnesmål.

2 §

Vittnesförhör som hålles med konsul som avses i 1 § får äga rum i hans bostad eller i konsulatets lokaler.

Skriftlig vittnesberättelse av sådan konsul får åberopas.

3 §

Den som är anställd vid lönat konsulat här i riket får vid vittnesförhör vägra att yttra sig angående omständighet som har samband med hans tjänsteutövning. Han är ej heller skyldig att för rätten förete skriftlig handling som har sådant samband.

Första stycket äger motsvarande tillämpning beträffande olönad konsul.

4 §

Innehåller avtal, som Sverige ingått med främmande stat, i fråga om vittnesmål av den som är anställd vid konsulat här i riket eller av sådan medlem av hans familj som bor hos honom bestämmelser om mer vittgående förmåner än som anges i 1—3 §§, gäller avtalets bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Genom lagen upphäves lagen (1911: 2 s. 1) om vissa lättnader för utländsk konsul i fråga om vittnesmåls avläggande.

Kungi. Maj:ts proposition nr 19 år 1970 3

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

5 december 1969.

Närvarande: Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson,

Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Bengtsson, Norling,

Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning angående befrielse för utländsk konsul från skgldighet att avlägga vittnesmål m. m. och anför.

1. Inledning

Efter förhandlingar mellan Sverige och Sovjetunionen undertecknades en konsularkonvention mellan de båda länderna i Moskva den 30 november 1967. Konventionen har därefter godkänts av riksdagen (prop. 1968: 28, UU 8, rskr 298). Sedan ratifikationsinstrumenten utväxlats, har konventionen trätt i kraft den 10 augusti 1968. I konventionen ges bl. a. bestämmelser om befrielse för konsul från skyldighet att avlägga vittnesmål. I propositionen förutskickades med anledning därav att viss lagändring torde bli ofrånkomlig i samband med en eventuell svensk-sovjetisk överenskommelse om ömsesidigt öppnande av konsulat. Det framhölls också att de nämnda bestämmelserna ansluter sig till motsvarande regler i den konvention om konsulära förbindelser, som utarbetades vid 1963 års internationella konferens i Wien, och att en lagändring — oberoende av om ett svensk-sovjetiskt avtal kominer till stånd — syntes böra övervägas för att uppnå bättre överensstämmelse med Wienkonventionen.

2. Nuvarande förhållanden m. m.

Särskilda bestämmelser angående vittnesmål av utländsk konsul finns i lagen (1911:2 s. 1) angående viss lättnad för utländsk konsul i fråga om vittnesmåls avläggande. Enligt lagen kan Kungl. Maj:t under förutsättning av ömsesidighet förordna, att konsul, som är anställd här i riket i

lf Bihang till riksdagens protokoll 1070. 1 saml. Nr 19

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1970

främmande stats tjänst och som är undersåte i den främmande staten, skall vara befriad från skyldighet att inställa sig inför domstol som vittne i mål vari fråga inte är om ansvar för brottslig gärning eller efterforskning av brott. Har i fall då sådant förordnande har meddelats konsul vars vittnesmål påkallats förklarat sig förhindrad att komma till rätten, får rätten antingen höra konsuln i hans ämbetslokal eller bostad eller, om parterna i målet medger det, förelägga konsuln att till rätten inkomma med skriftligt vittnesmål. Enligt kungörelserna 1911:11 s. 1 och 1958:606 äger lagen tillämpning på vissa konsuler i tjänst hos Amerikas Förenta Stater och Frankrike. Kungörelserna har utfärdats med anledning av särskilda konsularkonventioner med dessa länder.

I den mån författningsbestämmelser på området saknas har svenska myndigheter att vid sina ställningstaganden i hithörande frågor tillämpa internationell rätt och sedvänja.

1963 års Wienkonvention om konsulära förbindelser ger i art. 44 regler angående vittnesmål av utländsk konsul m. m. Enligt 1 mom. kan konsulatmedlem föreläggas att avlägga vittnesmål i mål inför judiciell eller administrativ myndighet. Konsulattjänsteman eller medlem av tjänstepersonalen får inte vägra att avlägga vittnesmål utom i fall som avses i 3 mom. i artikeln. Om konsul vägrar att vittna, får tvångsmedel eller andra påföljder inte tillgripas mot honom.

I 2 mom. föreskrivs att myndighet som begär vittnesmål skall undvika att hindra konsul i hans tjänsteutövning. Myndigheten kan ta upp vittnesmålet i hans bostad eller på konsulatet eller godta skriftlig vittnesberättelse från honom i de fall detta är möjligt.

Enligt 3 mom. är konsulatmedlem inte skyldig att vittna rörande något som har samband med hans tjänsteutövning och inte heller att förete skrivelse eller annan officiell handling som har sådant samband. Han får också vägra att som sakkunnig uttala sig om den sändande statens interna rätt.

I art. 1 finns definitioner av bl. a. begreppen konsulatmedlem och konsulattjänsteman. Med konsulatmedlem förstås konsul, konsulattjänsteman och medlem av tjänstepersonalen. Som konsulattjänsteman anses den som utför administrativ eller teknisk uppgift vid konsulat. Enligt art. 58 är bestämmelserna i art. 44 mom. 3 tillämpliga även på olönad konsul (honorärkonsul).

I art. 71 ges särskilda bestämmelser för den som är medborgare eller vid tillträdet stadigvarande bosatt i den mottagande staten. Är han konsul åtnjuter han endast de i art. 44 mom. 3 angivna förmånerna. Är han annan konsulatmedlem åtnjuter han privilegier m. m. endast i den utsträckning den mottagande staten medger det.

Wienkonventionen utarbetades vid 1963 års internationella konferens i Wien på grundval av ett förslag av Förenta Nationernas kommission för

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1970 5

internationell rätt. Den har undertecknats av ett stort antal stater, däribland Sverige, men har ratificerats endast av jämförelsevis få stater. För Sveriges del är ratifikationen inte aktuell f. n.

I den svensk-sovjetiska konventionen finns bestämmelser om vittnesmål m. m. i art. 19. Bestämmelserna ansluter sig i huvudsak till regleringen i Wienkonventionen. Det finns emellertid särskilda bestämmelser som saknar motsvarighet i Wienkonventionen. Bl. a. föreskrivs i art. 19 mom. 6 att bestämmelserna i artikeln i tillämpliga delar skall gälla även medlem av konsuls eller konsulattjänstemans familj som bor hos honom, förutsatt att familjemedlemmen inte är medborgare i den mottagande staten. Enligt art. 1 förstås med konsulattjänsteman här även den som tillhör konsulatets betjäning. I art. 1 sägs vidare bl. a. att uttrycket konsul i konventionen innefattar även den som tjänstgör vid konsulat för att utbildas i den konsulära tjänsten.

Även med Storbritannien finns en konsularkonvention som innehåller särskilda bestämmelser om vittnesplikt för konsul. Vid sidan härav finns vissa bilaterala överenskommelser med klausuler om mest-gynnad-nationsbehandling som berör frågor om konsuls immunitet och privilegier.

3. Departementschefen

Som jag har nämnt tidigare finns vissa bestämmelser om vittnesmål av utländsk konsul i lagen (1911: 2 s. 1) angående vissa lättnader för utländsk konsul i fråga om vittnesmåls avläggande. Enligt denna lag kan Kungl. Maj :t under förutsättning av ömsesidighet i vissa fall bl. a. befria utländsk konsul från skyldighet att inställa sig som vittne inför domstol. Särskilda förordnanden med stöd av lagen har meddelats efter överenskommelser med Amerikas Förenta Stater och Frankrike. När det gäller vittnesmål av konsuler från andra stater har domstolarna att tillämpa internationell rätt och sedvänja.

Enligt min mening talar praktiska skäl för att 1911 års lag nu ersätts med en lag av generell räckvidd. Det synes inte tillfredsställande att domstolarna, när fråga om att höra en utländsk konsul aktualiseras, i regel skall vara hänvisade till att tillämpa inte lagfästa principer. Wienkonventionen om konsulära förbindelser innehåller, som jag redan har nämnt, en utförlig reglering av denna fråga. Denna reglering torde som framhölls i prop. 1968:28 få anses motsvara en ganska allmänt godtagen uppfattning om de minimikrav som kan ställas på staternas lagstiftning och praxis i detta hänseende. Jag förordar därför att en motsvarande ordning införs i vår interna rätt. Den bör utformas så, att också sådana bestämmelser i den svensk-sovjetiska konventionen som saknar motsvarighet i Wienkonventionen kan iakttas. Vidare bör utrymme skapas för tillämpning av lik­

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1970

nande bestämmelser i andra avtal, som Sverige har ingått eller kan komma att ingå med andra stater.

De nya bestämmelserna bör tas upp i en särskild lag, som lämpligen bör få rubriken »Lag om befrielse för utländsk konsul från skyldighet att avlägga vittnesmål m. m.». Lagen bör ersätta 1911 års lag. Den nya lagen bör utformas så att överensstämmelse nås med Wienkonventionen. I ett avseende synes emellertid motiverat att medge förmåner, som går något längre. Enligt art. 71 gäller, som jag redan har nämnt, förmånerna enligt art. 44 endast i begränsad utsträckning för den som är medborgare eller vid tillträdet bosatt i den mottagande staten. I enlighet härmed bör befrielsen från skyldighet att avge vittnesmål och de särskilda lättnaderna i fråga om sättet för vittnesmålets avläggande inte gälla svensk medborgare. I övrigt bör däremot medborgarskapet inte tillmätas betydelse. Inte heller bör bosättningen vid tillträdet beaktas.

Wienkonventionens reglering med nyssnämnda jämkning torde i huvudsak motsvara allmänt erkända folkrättsliga grundsatser. De nya bestämmelserna bör därför, i den mån de bygger på denna reglering, göras tillämpliga utan formellt krav på ömsesidighet.

I enlighet med det anförda bör i 1 § i den nya lagen tas upp en föreskrift som innebär att lönad konsul, som är anställd i främmande stats tjänst här i riket och som inte är svensk medborgare, inte är skyldig att avlägga vittnesmål. Med konsul avses generalkonsul, konsul, vicekonsul och konsularagent.

I 2 § bör föreskrifter ges angående lättnader för utländsk lönad konsul i fråga om vittnesmåls avläggande. Det torde få föreskrivas, att vittnesförhör med konsul som avses i 1 § får hållas i hans bostad eller i konsulatets lokaler samt att skriftlig vittnesberättelse av sådan konsul får åberopas.

I 3 § bör föreskrivas, att den som är anställd vid lönat konsulat i Sverige vid vittnesförhör får vägra att yttra sig angående omständighet som har samband med hans tjänst vid konsulatet och att han inte är skyldig att förete skriftlig handling, som har sådant samband. Föreskriften bör äga motsvarande tillämpning på olönad konsul. Förmånerna enligt denna paragraf bör som nyss har framhållits gälla oavsett om vederbörande skulle vara svensk medborgare eller vid tillträdet stadigvarande bosatt här.

Någon motsvarighet till bestämmelsen i art. 44 mom. 3 om befrielse för konsulatmedlem att som sakkunnig yttra sig angående den sändande statens interna rätt torde inte behövas (jfr 40 kap. 4 § rättegångsbalken).

Som redan har nämnts innehåller den svensk-sovjetiska konventionen vissa bestämmelser som inte har motsvarighet i Wienkonventionen. I 4 § bör utrymme ges för tillämpning av dessa bestämmelser. Paragrafen bör utformas så att likartade föreskrifter i särskilda avtal med andra stater också blir gällande. Det bör sålunda föreskrivas att, om avtal som Sverige har ingått med främmande stat innehåller bestämmelser om mer vittgående förmåner

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1970 7

1 fråga om vittnesmål av den som är anställd vid konsulat här i landet eller av sådan medlem av hans familj som bor hos honom än som anges i 1 och 2 §§ avtalets bestämmelser gäller.

4. Hemställan I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om befrielse för utländsk konsul från skyldighet att avlägga vittnesmål m. in. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1 Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet. Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen. Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Bilagan, som är likalydande med det till propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits här.

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 22 januari 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet den 12 januari 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 december 1969 hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om befrielse för utländsk konsul från skgldighet att avlägga vittnesmål m. m.

Förslaget, som finns bilagt delta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Sigvard Holstad.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1970 9

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

23 januari 1970.

Närvarande: Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange, LIolmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Löfberg, Lidbom, Carlsson. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till lag om befrielse för utländsk konsul från skyldighei att avlägga vittnesmål in. m.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslaget. Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 69073S