Prop. 1968:28
('angående godkännande av konsularkonvention mellan Sverige och De Socia\xad listiska Rådsrepublikernas Union',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
1
Nr 28
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av konsularkonvention mellan Sverige och De Socia listiska Rådsrepublikernas Union; given Stockholms slott den 2 februari 1968.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riks dagen att på sätt, varom föredragande departementschefen hemställt, god känna en konsularkonvention mellan Sverige och De Socialistiska Rådsre publikernas Union.
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en konsularkonvention mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas Union. Konventio nen reglerar i förhållandet mellan de båda länderna bl. a. vilken immunitet och vilka privilegier som skall tillkomma konsuler samt omfattningen av konsulers behörighet i olika hänseenden.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 28
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 februari 1968.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng, Andersson, Kling, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme,
Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Wickman, Moberg.
Ministern för utrikes ärendena anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter fråga om
godkännande av en den 30 november
1967 undertecknad svensk-sovjetisk konsularkonvention
och anför.
Efter förhandlingar mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepubliker
nas Union, som ägt rum i Moskva och Stockholm under år 1967, har en kon
sularkonvention mellan de båda länderna undertecknats i Moskva den 30
november 1967. Konventionen skall ratificeras och träder i kraft 30 dagar
efter utväxling av ratifikationsinstrumenten. Den svenska och den ryska
texten till konventionen jämte två tillhörande signaturprotokoll torde få
fogas som bilagor till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Konventionen
Angående innehållet i konventionen får jag anföra följande.
Kap. 1 (art. 1)
innehåller definitioner. Personalen vid ett konsulat upp
delas i konsuler och konsulattjänstemän. Med konsul förstås, förutom kon
sulatchef, tjänsteman med konsulära uppgifter som anmälts som konsul.
Dessutom inbegrips i detta uttryck person som tjänstgör vid konsulat för
att utbildas i den konsulära tjänsten. Med konsulattjänsteman avses person
som tillhör den administrativa eller tekniska personalen vid ett konsulat
eller dess betjäning.
Kap. II
handlar om upprättande av konsulat och tillsättning av konsuler
och konsulattjänstemän. Enligt
art. 2
erfordras den mottagande statens
samtycke för öppnande av konsulat, och konsulatets säte och distrikt fast
ställs genom överenskommelse mellan de båda staterna. I
art. 3
föreskrivs
att konsulatchef skall inneha exekvatur eller annat erkännande och att den
mottagande statens samtycke till hans utnämning skall på förhand ha in
hämtats. Annan konsul än konsulatchef kan enligt
art.
4 tillsättas, sedan
den mottagande statens utrikesministerium underrättats om hans namn,
medborgarskap, rang och tjänst. I
art. 5
fastslås att konsul skall vara med
borgare i den sändande staten.
Art. 6
ålägger den sändande staten att på för
hand underrätta utrikesministeriet i den mottagande staten om tillsättning av konsulattjänsteman och anmäla tjänstemannens namn, medborgarskap och befattning vid konsulatet.
Art. 7
ger den mottagande staten rätt att åter
kalla exekvatur för konsulatchef och att förklara annan konsul eller kon sulattjänsteman ej vara önskvärd, varav följer skyldighet för den sändande staten att hemkalla konsuln eller tjänstemannen. I
art. 8
fastslås den motta
gande statens skyldighet att ge konsuler sitt skydd och bereda dem möjlig het att fullgöra sina uppgifter.
Art. 9
medger att ledningen av ett konsulat,
när konsulatchefen är förhindrad att tjänstgöra eller befattningen tillfälligt är obesatt, anförtros åt annan konsul vid konsulatet eller åt medlem av den diplomatiska personalen vid den sändande statens beskickning. I
art. 10
fastställs att medlem av nyssnämnda diplomatiska personal, vilken enligt anmälan till den mottagande statens utrikesministerium fullgör konsulära uppgifter vid beskickningen, skall ha samma rättigheter och skyldigheter som konsul enligt konventionen.
Art. 11
ålägger den mottagande staten att
bistå den sändande staten vid anskaffning av konsulatslokaler och bostäder för den utsända konsulatspersonalen.
Kap. III
reglerar konsulats och konsulatpersonals privilegier och immu-
nitetsförmåner. Enligt
art. 12
får den sändande statens riksvapen anbringas
på den byggnad i vilken konsulatslokalerna är inrymda, och den sändande statens flagga får hissas där liksom även på konsulatchefens bostad.
Art. 13
föreskriver att konsulatslokalerna och konsulatchefens bostad skall vara okränkbara. Polis eller annan myndighet i den mottagande staten får ej be reda sig tillträde till dem utan att ha fått tillstånd därtill av konsulatchefen, chefen för den sändande statens beskickning eller person som utsetts av en dera av dem. I
art. 14
fastslås att konsulatsarkivet alltid skall vara okränk-
bart, oavsett var det befinner sig. Likaså skall konsulatets officiella korre spondens enligt
art. 15
vara okränkbar, och såväl chiffer som diplomatisk
kurir får begagnas för konsulatets skriftväxling med sin regering och med den beskickning under vilken konsulatet lyder. I
art. 16
stadgas vidare att
konsul skall tillåtas resa fritt inom konsulatsdistriktet för fullgörande av tjänsteåligganden, såvitt ej annat följer av lagar och förordningar i den mot tagande staten rörande områden, till vilka tillträde är förbjudet eller under kastat inskränkningar av hänsyn till statens säkerhet.
Art. 17
föreskriver att konsul och konsulattjänsteman som ej är medbor
gare i den mottagande staten ej får ställas till ansvar inför den mottagande statens domstolar eller administrativa myndigheter för handlingar utförda i tjänsten. För konsul föreskrivs vidare i
art. 18
en viss personlig oluänkbar-
het, som innebär att han ej kan anhållas eller häktas för handling som han begått utom tjänsten, såvida det ej gäller grovt brott, varå kan följa frihets straff i minst fem år. I samma utsträckning som konsul skall också medlem
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
3
4
mar av hans familj, som bor hos honom och ej är medborgare i den mot
tagande staten, åtnjuta sådan okränkbarhet.
Art. 19
fritar konsuler och
konsulattjänstemän från skyldighet att avlägga vittnesmål inför domstol
eller administrativ myndighet rörande sådant som ligger inom ramen för
deras tjänsteåligganden. Även när fråga är om vittnesmål rörande annat än
nyss sagts, skall inga tvångsåtgärder få vidtas mot konsul för att förmå
honom att vittna eller inställa sig i domstol som vittne. Detsamma gäller
medlemmar av konsuls familj, som bor hos honom och ej är medborgare i
den mottagande staten. Vidare föreskrivs i denna artikel, att konsul och kon-
sulattjänsteman som ej är medborgare i den mottagande staten skall få avge
vittnesförsäkran i stället för ed vid avläggande av vittnesmål. Enligt
art. 20
skall konsul vara befriad från allmän värnplikt och all annan tjänsteplikt
i den mottagande staten, vilket även skall gälla konsulattjänstemän och med
lemmar av konsuls eller konsulattjänstemans familj som bor hos honom,
förutsatt att de ej är medborgare i den mottagande staten. Samma personal
kategorier skall enligt
art. 21
vara fritagna från tillämpningen av gällande
lagar och andra författningar i den mottagande staten rörande registrering
av utlänningar, uppehållstillstånd och liknande frågor.
Beträffande finansiella privilegier föreskrivs till en början i
art. 22,
att
den sändande staten är befriad från alla skatter och avgifter avseende fast
egendom som ägs eller hyrs av den sändande staten och används uteslutande
för ett konsulats verksamhet eller som bostad för konsulatchefen. Undantag-
gäller dock för skatter och avgifter som utgör vederlag för lämnade särskil
da tjänster. Befrielsen omfattar inte heller skatter och avgifter som enligt
lag åvilar den som ingått avtalet med den sändande staten eller med dennas
ombud. Den här nämnda skattebefrielsen beträffande konsulatslokaler och
konsulatchefs bostad skall enligt art. 22 mom. 1 b) under förutsättning av
ömsesidighet utvidgas till att också gälla bostad för annan konsul än kon
sulatchefen eller för konsulattjänsteman, i den utsträckning som skattebe
frielse för sådana personalbostäder av den mottagande staten beviljats en
tredje stat. I
art. 23
tillerkänns den sändande staten viss befrielse från skat
ter eller pålagor som utgår för förvärv, ägande, innehav eller nyttjande av
lös egendom. Förutsättningarna för denna befrielse är dels att egendomen i
fråga är avsedd för ett konsulats verksamhet, dels att skatten eller pålagan
ej enligt lag åvilar annan skattskyldig än den sändande staten.
Vad angår de skatteprivilegier som tillkommer personalen vid ett konsu
lat föreskrivs i
art. 2b,
att konsuler och konsulattjänstemän och medlemmar
av deras familjer som bor hos dem, under förutsättning att de ej är med
borgare eller stadigvarande bosatta i den mottagande staten och ej utövar
privat förvärvsverksamhet i denna stat, skall åtnjuta samma befrielse från
skatter och andra liknande pålagor som motsvarande personal vid den sän
dande statens beskickning. För det fall att konsul eller konsulattjänsteman
eller medlem av hans familj avlider föreskrivs i
art. 25,
att ingen skatt eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
liknande pålaga får påföras lös egendom efter den avlidne, som befinner sig i den mottagande staten uteslutande till följd av att den avlidne vistades där i egenskap av konsul eller konsulattjänsteman eller som medlem av sådan persons familj.
I
art. 26
föreskrivs tullfrihet dels för varor som införs för ett konsulats
officiella bruk, dels för varor som införs för personligt bruk av konsuler eller konsulattjänstemän eller deras familjemedlemmar, allt i den utsträckning som gäller vid motsvarande införsel vid den sändande statens beskickning.
I
art. 27
fastslås att medlemmar av ett konsulats personal, såvitt ej annat
följer av dem tillerkända privilegier och immunitetsförmåner, är skyldiga att iaktta gällande lagar och förordningar i den mottagande staten, inbe gripet bestämmelser rörande vägtrafik och försäkring av motorfordon.
Kap. IV
innehåller bestämmelser om konsulers uppgifter. Av
art. 28
fram
går att uppräkningen i detta kapitel av de befogenheter som tillkommer konsul i tjänsteutövningen ej är uttömmande. Konsul får inom sitt distrikt fullgöra även andra officiella konsulära funktioner än de i konventionen an givna, förutsatt att de ej strider mot lagen i den mottagande staten. I artikeln föreskrivs vidare att konsul för fullgörande av sina uppgifter får göra munt liga och skriftliga framställningar till myndigheter inom konsulatsdistrik tet.
I
art. 29
definieras konsuls allmänna uppgifter. Dessa är att tillvarataga
sitt lands och dess medborgares rättigheter och intressen, att främja utveck lingen av de kommersiella, ekonomiska, kulturella och vetenskapliga för bindelserna mellan de båda länderna och att i övrigt befordra de vänskap liga relationerna dem emellan.
Till konsuls befogenheter hör enligt
art. 30
att föra register över lands
män och utfärda pass och viseringar.
Art. 31
tillerkänner konsul rätt att
upprätta födelse- och dödsbevis för landsmän samt förrätta vigslar och re gistrera skilsmässor mellan kontrahenter som båda är medborgare i den sändande staten. Giltigheten i den mottagande staten av de konsulära åt gärder som vidtas enligt denna artikel är emellertid helt beroende av la gen i denna stat. Enligt
art. 32
får konsul utfärda bestyrkanden och le-
galiseringar samt vidta andra erforderliga åtgärder för att bekräfta gil tigheten av handlingar av rättslig natur, när det är fråga om antingen handlingar avsedda att användas i den sändande staten eller handlingar som medborgare i den sändande staten avser att använda utanför denna stat. Artikeln ger konsul också rätt att översätta handlingar och bestyrka översättningar samt att mottaga depositioner från medborgare i den sän dande staten. Om handlingar, som bestyrkts eller utfärdats av konsul enligt denna artikel, är avsedda att användas i den mottagande staten, skall denna stats myndigheter enligt
art. 33
erkänna handlingarnas giltighet i den ut
sträckning som det är förenligt med lagen i den mottagande staten.
De närmast följande artiklarna avser konsuls befattning med ärenden
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
5
6
rörande dödsfall och kvarlåtenskapsfrågor. I
art. 34
föreskrivs skyldighet
för vederbörande myndigheter i den mottagande staten att snarast möjligt
underrätta konsul, när person som är medborgare i den sändande staten av
lidit. Dödsbevis för sådan avliden skall kostnadsfritt tillställas konsulatet.
Oavsett avliden persons medborgarskap skall konsul enligt
art. 35
vara be
hörig att vid boutredning företräda medborgare i den sändande staten som
ej befinner sig i den mottagande staten och ej är på annat sätt represente
rad där, om den avlidne efterlämnat egendom till vilken ifrågavarande med
borgare i den sändande staten har rätt eller på vilken han reser anspråk.
Om den bortovarande senare själv skulle bevaka sina intressen eller utse
eget ombud, skall emellertid konsulns behörighet att företräda honom upp
höra. För det fall att den avlidne var medborgare i den sändande staten och
vid dödsfallet endast tillfälligt uppehöll sig i den mottagande staten i sam
band med resa, föreskrivs i art. 35 att konsul skall vara behörig att i enlighet
med lagen i den mottagande staten omhändertaga penningar och lösören
som den avlidne innehade för personligt bruk. I artikeln föreskrivs vidare
att konsul, då han gör bruk av den behörighet i fråga om ett dödsbo som
artikeln tillerkänner honom, skall med avseende därå vara underkastad
den mottagande statens domstolars civilrättsliga jurisdiktion.
Art. 36
inne
håller kompletterande bestämmelser, enligt vilka konsul har befogenhet
att för överförande till medborgare i den sändande staten, som ej befinner
sig i den mottagande staten, mottaga penningar eller annan egendom som
tillfaller denne till följd av någons död. Som exempel nämns bl. a. livför
säkringsbelopp och ersättning på grund av olycksfall i arbete.
Art. 37
ger konsul rätt att till domstol eller annan behörig myndighet i
den mottagande staten framföra förslag i ärenden angående utseende av
förmyndare, vårdnadshavare eller god man för medborgare i den sändande
staten eller för sådan medborgares egendom, när den står utan tillsyn.
I
art. 38
fastslås konsuls rätt att inom konsulatsdistriktet sätta sig i för
bindelse med och träffa landsmän och ge dem råd och bistånd, t. ex. vid
behov föranstalta om att de får rättsligt biträde. Vidare föreskrivs att den
mottagande staten ej får på något sätt inskränka den sändande statens med
borgares tillträde till konsulatet eller sådan medborgares möjligheter att
meddela sig med konsulatet. I anslutning till dessa allmänna bestämmelser
lämnas i
art. 39
särskilda föreskrifter rörande det fall att någon som är med
borgare i den sändande staten arresterats eller anhållits i annan form i den
mottagande staten. I sådant fall åligger det vederbörande myndigheter att
omedelbart underrätta konsuln om anhållandet. Konsul skall vidare ha rätt
att utan dröjsmål besöka och meddela sig med den anhållne. Samma besöks-
och kommunikationsrätt skall också tillkomma konsul i fall då någon som är
medborgare i den sändande staten avtjänar fängelsestraff i den mottagande
staten. De här berörda rättigheterna skall utövas i enlighet med gällande
lagar och förordningar i den mottagande staten, under förutsättning dock
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
7
att dessa ej omintetgör nämnda rättigheter. Ytterligare bestämmelser rö rande de fall som avses i art. 39 meddelas i det till konventionen hörande
första protokollet.
Däri föreskrivs att konsul skall underrättas inom loppet
av en till tre dagar efter anhållandet, beroende på kommunikationsförhål landena, och att konsul skall få besöka och meddela sig med den anhållne inom två till fyra dagar efter anhållandet, beroende på den anhållnes vis telseort. Vidare förklaras i protokollet att konsuls rätt att besöka och med dela sig med anhållen landsman och landsman som avtjänar fängelsestraff skall få utövas kontinuerligt.
Beträffande konsuls befattning med ärenden rörande sjöfarten fastslås till en början i
art.
40, att konsul får lämna allt slags bistånd åt fartyg
hemmahörande i den sändande staten som angör hamn eller annan ankar plats inom konsulatsdistriktet. Konsuln skall få gå ombord på fartyget se dan detta inklarerats, och befälhavaren och besättningen skall tillåtas att meddela sig med konsuln. Vidare föreskrivs i denna artikel att konsul, för fullgörande av sina åligganden med avseende på fartyg eller medlemmar av dess besättning, får påkalla bistånd av vederbörande myndigheter i den mottagande staten.
I
art. H
uppräknas de förrättningar som konsul får företa i fråga om far
tyg och dess besättning. Sålunda skall konsul äga undersöka händelser som inträffat ombord under fartygs resa, förhöra befälhavaren och medlem mar av besättningen, undersöka skeppspapperen och uppta förklaringar rörande fartygs resa och bestämmelseort samt i allmänhet underlätta far tygets inlöpande, uppehåll och avgång ävensom avgöra tvister mellan be fälhavaren och medlemmar av besättningen, däribland tvister rörande löner eller eljest rörande arbetsavtal. I artikeln förklaras uttryckligen att dessa bestämmelser ej innebär någon inskränkning av de befogneheter som kan tillkomma den mottagande statens myndigheter. Vidare föreskrivs att kon sul får förmedla anställning och avskedande av befälhavare och besättnings medlem, såvitt det ej strider mot lagen i den mottagande staten, och vid behov föranstalta om sjukhusvård och hemsändning av befälhavare eller medlem av besättningen samt att konsul får mottaga, upprätta och bestyrka förklaringar och andra handlingar föreskrivna i den sändande statens lag stiftning såvitt gäller fartyg. Slutligen föreskrivs att konsul, i den utsträck ning som lagen i den mottagande staten tillåter det, får inställa sig inför ortens myndigheter och domstolar tillsammans med befälhavaren eller medlem av besättningen och även i övrigt lämna dem bistånd och tjänst göra som tolk i deras mellanhavanden med myndigheterna.
I
art. 42
föreskrivs att domstolar eller andra behöriga myndigheter i den
mottagande staten, om de skulle ha för avsikt att företa tvångsåtgärder eller verkställa undersökning ombord på fartyg hemmahörande i den sän dande staten, skall underrätta konsuln härom. Denna underrättelse skall, utom när det på grund av ärendets brådskande natur ej kan ske, lämnas i
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
8
så god tid att konsuln eller företrädare för honom kan närvara. Skulle kon
suln ej ha varit närvarande eller företrädd, skall han på begäran få full
ständiga upplysningar från vederbörande myndigheter om vad som föreva
rit. Dessa bestämmelser skall också tillämpas i fall då myndigheterna avser
förhöra befälhavaren eller någon besättningsmedlem i land. Under bestäm
melserna i denna artikel faller emellertid ej sedvanliga tull-, pass- och hälso
kontroller och ej heller åtgärder som vidtas på begäran av fartygets befäl
havare eller med hans samtycke.
Art.
43 innehåller regler för det fall att fartyg hemmahörande i den sän
dande slaten förliser, strandar eller på annat sätt lider skada inom den mot
tagande statens område. Det skall då åligga vederbörande myndigheter i
denna stat att utan dröjsmål underrätta konsul. Myndigheterna skall också
underrätta konsuln om vilka åtgärder som vidtagits för alt rädda fartyget,
ombordvarande personer, last och annan egendom ombord samt föremål till
hörande fartyget eller dess last, som blivit skilda från fartyget. Konsul
skall på allt sätt bistå fartyget, dess passagerare och medlemmar av dess be
sättning och skall i övrigt ha rätt att föranstalta om erforderliga åtgärder
med anledning av fartygets haveri. Myndigheterna i den mottagande staten
skall lämna konsuln erforderligt biträde i samband därmed. För det fall
att varken fartygets befälhavare, dess ägare eller hans ombud eller vederbö
rande försäkringsgivare är i tillfälle att vidta åtgärder för omhändertagan
de av fartyget eller föremål tillhörande fartyget, som påträffats på eller nära
den mottagande statens kust eller införts till hamn i denna stat, skall konsuln
anses behörig att på ägarens vägnar träffa de anstalter som ägaren själv
skulle ha kunnat träffa. Denna bestämmelse skall äga motsvarande tillämp
ning i fråga om föremål som utgör del av fartygets last och tillhör medborgare
i den sändande staten. Vidare föreskrivs i art. 43 att fartyget, dess last, ut
rustning och inredning samt förråd och andra föremål från fartyget ej får
påföras tullavgifter eller andra skatter utgående på eller med anledning av
varuinförsel, om inte föremålen förs i land för att användas eller förbrukas
i den mottagande staten.
Därutöver innehåller art. 43 vissa bestämmelser om konsuls behörighet
beträffande föremål som utgör del av lasten på förlist fartyg hemmahöran
de i en tredje stat och isom tillhör medborgare i den sändande staten och
påträffats på eller nära den mottagande statens kust eller införts till hamn
i denna stat. Även i sådant fall skall konsul anses behörig att på ägarens
vägnar vidta åtgärder för omhändertagande av föremålen, om varken farty
gets befälhavare, föremålens ägare eller hans ombud eller vederbörande
försäkringsgivare är i tillfälle att vidta åtgärderna.
I
art.
44 föreskrivs att bestämmelserna i art. 40—43 i tillämpliga delar
även skall gälla civila luftfartyg.
Slutligen föreskrivs i
art.
45 att konventionen skall ratificeras och att den
träder i kraft på den trettionde dagen efter ratifikationsinstrumentens ut-
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
9
växling. Konventionen skall förbli i kraft till dess endera parten uppsäger den, varvid sex månaders uppsägningstid skall gälla.
Till konventionen hör två protokoll, vilka utgör integrerande delar av- konventionen. För innehållet i det första protokollet har redogjorts i samband med art. 39 i konventionen. Genom det
andra protokollet
upp
hävs den genom ministeriella noter ingångna överenskommelsen den 2 februari 1927 mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas Union om de ömsesidiga rättigheter, privilegier och immuniteter som till kommer konsuler och konsulattjänstemän (SO 1927: 2). Den i denna över enskommelse fastställda regeln om behandling som mest gynnad nation på förevarande område skall emellertid i viss mån fortsätta att gälla. I proto kollet förklaras sålunda, alt vardera fördragsslutande partens konsuler och konsulattjänstemän, utöver vad som föreskrivits i kap. II i konsularkonven- tmnen, skall under förutsättning av ömsesidighet åtnjuta de ytterligare privi legier och immuniteter, som av den andra parten beviljats eller kan komma att beviljas motsvarande personal från en tredje stat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
Departementschefen
Såsom framgått av den föregående redogörelsen, innehåller den förelig gande konventionen bl. a. utförliga bestämmelser om konsulers immunitet och privilegier och om de befogenheter som tillkommer konsuler i tjänsteut övningen. Liknande konsularkonventioner har av Sverige ingåtts med Stor britannien den 14 mars 1952 (prop. 1952: 169) och med Frankrike den 5 mars 1955 (prop. 1955: 157). Även Sovjetunionen har efter andra världs kriget ingått bilaterala avtal av detta slag med ett antal länder. Till dessa länder hör, förutom flertalet öststater, bl. a. Förbundsrepubliken Tysk land, Österrike och Finland. Fn den 1 juni 1964 undertecknad konsular- konvention mellan Sovjetunionen och Amerikas Förenta Stater ratificerades nyligen av sistnämnda land. Under de senaste åren har Sovjetunionen vidare undertecknat konsularkonventioner med Storbritannien, Frankrike, Italien och Japan.
Den nu undertecknade svensk-sovjetiska konventionen är avsedd att reg lera konsulats ställning och verksamhet. Konsulat kan dock öppnas först sedan särskild överenskommelse därom träffats mellan parterna. De be stämmelser i konventionen som avser konsuls uppgifter och tjänsteutöv ning (kap. IV) kommer emellertid att bli av omedelbar betydelse, eftersom konventionen i denna del även är tillämplig på den konsulära verksamhet som utövas genom vardera landets beskickning i det andra landet.
Konventionens immunitets- och privilegiebestämmelser (kap. III) är i stor utsträckning baserade på reglerna i den konvention om konsulära förbin delser, som utarbetades vid 1963 års internationella konferens i Wien på grundval av ett förslag av Förenta Nationernas kommission för internationell
10
rätt. 1963 års Wienkonvention har undertecknats av ett stort antal stater,
däribland Sverige, men ej Sovjetunionen. Fastän denna Wienkonvention
hittills — till skillnad mot 1961 års Wienkonvention om diplomatiska för
bindelser —• ratificerats endast av jämförelsevis få stater, torde dess legler
om den immunitet och de privilegier som tillkommer ett konsulat och dess
personal få anses motsvara en ganska allmänt godtagen uppfattning om
de minimikrav som kan ställas på staternas lagstiftning och praxis i detta
avseende.
I immunitets- och privilegiehänseende har honorärkonsuler ej samma
ställning som karriärkonsuler (lönade konsuler). Bestämmelserna i den
svensk-sovjetiska konsularkonventionen avser endast konsuler av det sena
re slaget, då Sovjetunionen ej anlitar honorärkonsuler i sin utrikesrepre
sentation och det ej heller kan väntas bli aktuellt för Sverige att utse hono
rärkonsuler i Sovjetunionen.
Enligt konventionens
art. 17
skall konsuler och andra medlemmar av ett
konsulats personal, som ej är medborgare i den mottagande staten, åtnjuta
immunitet från den mottagande statens jurisdiktion för handlingar i tjäns
ten. Konsul åtnjuter därutöver enligt
art. 18
en viss personlig okränkbarhet,
som innebär att han kan anhållas endast om han anklagas för grovt brott.
De här berörda bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med reglerna i
1963 års Wienkonvention. Liknande bestämmelser finns i de ovannämnda
svenska konsularkonventionerna med Storbritannien och Frankrike.
Även bestämmelserna i
art. 19
om befrielse för konsul från skyldighet att
avlägga vittnesmål ansluter sig till Wienkonventionens regler. Tidigare
svenska konsularkonventioner medger endast vissa mera begränsade lätt
nader i fråga om konsuls avläggande av vittnesmål inom ramen för lagen
den 3 februari 1911 (nr. 2). En ändring av denna lag torde bli ofrånkomlig
i samband med en eventuell svensk-sovjetisk överenskommelse om ömsesi
digt öppnande av konsulat och synes oberoende härav böra övervägas för
att uppnå bättre överensstämmelse med Wienkonventionen.
Beträffande bestämmelsen i
art. 13 mom. 1
om konsulatlokalers okränk
barhet kan påpekas, att tidigare svenska konsularkonventioner ej heller på
denna punkt motsvarar Wienkonventionens krav. Regeln om att den mot
tagande statens myndigheter ej får bereda sig tillträde till konsulatslokaler
utan tillstånd är enligt såväl det svensk-brittiska som det svensk-franska
avtalet underkastad vissa undantag, som avser dels det fall att brott begåtts
eller håller på att begås i dessa lokaler, dels det fall att någon tagit sin till
flykt dit för att undkomma de rättsvårdande myndigheterna. Dessa undan
tag saknar motsvarighet i Wienkonventionen och har ej upptagits i konven
tionen med Sovjetunionen. Wienkonventionen innehåller däremot en ut
trycklig bestämmelse om att erforderligt tillstånd för beträdande av kon
sulatslokaler får presumeras föreligga i händelse av eldsvåda eller annan all
varlig olyckshändelse som kräver omedelbara skyddsåtgärder. Denna regel
Kungl. Maj :ts proposition nr 28 år 1968
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
1 ]
fåi anses gälla även enligt den svensk-sovjetiska konventionen, fastän någon uttrycklig bestämmelse härom ej tagits in i konventionstexten.
Enligt
ari. 13 mom. 2
skall bestämmelsen om konsulatlokalers okränltbar-
het gälla även konsulatchefs bostad. På denna punkt innebär den svensk sovjetiska konventionen en utvidgning av Wienkonventionens immunitetsbe- stämmelser. Sovjetunionens konsularkonventioner med andra länder tiller känner genomgående konsulatchefs hostad och i de flesta fall även andra konsulatmedlemmars bostäder samma okränkbarhet som konsulatslokaler na.
I
art. 18
och
19
har intagits bestämmelser, enligt vilka konsuls fa
miljemedlemmar som bor hos honom och ej är medborgare i den mottagan de staten skall åtnjuta samma personliga okränkbarhet och befrielse från vittnesplikt som konsul. Familjemedlemmarnas ställning i dessa hänseen den har ej reglerats i vare sig 1963 års Wienkonvention eller tidigare svens ka konsularkonventioner. En annan nyhet i den föreliggande konventionen äi bestämmelsen i
art. 19 mom.
4, enligt vilken konsul och konsulattjänste
man som ej är medborgare i den mottagande staten skall vid avläggande av vittnesmål kunna avge vittnesförsäkran i stället för ed. Stadgandet torde ej kräva någon ändring av svensk lag, då 36 kap. 12 § rättegångsbalken med ger utbyte av ed mot försäkran under sådana omständigheter som får an tagas föreligga i det fall att sovjetisk konsul eller konsulattjänsteman skulle höras som vittne inför svensk domstol.
I fråga om privilegier på skatte- och tullområdet innebär konventionens bestämmelser
(art. 22
—
26)
att konsulat och konsulatspersonal skall vara
likställda med beskickning och beskickningspersonal. Eftersom både Sverige ocli Sovjetunionen ratificerat 1961 års Wienkonvention om diplomatiska för bindelser, följer härav att de båda länderna ömsesidigt tillförsäkrar konsu lat och konsulatspersonal samma skatte- och tullförmåner som enligt 1961 års Wienkonvention tillkommer beskickningarna och deras personal. Det bör här anmärkas att skatte- och tullbestämmelserna i 1963 års Wienkon vention om konsulära förbindelser, såvitt angår lönade konsulat och deras Personal, i stor utsträckning är identiska med motsvarande bestämmelser i 1961 års Wienkonvention. I gällande svenska skatteförfattningar jämställs genomgående lönade konsulat med beskickningar och lönade konsuler med diplomatiska tjänstemän. På tullområdet synes däremot sådan likställdhet ej vara fullt genomförd. Vissa ändringar torde därför få vidtas i tulltaxe- förordningen och tulltaxeringskungörelsen.
Genom noteväxling i Moskva den 2 februari 1927 (SO 1927: 2) träffades mellan Sverige och Sovjetunionen en överenskommelse om ömsesidig be handling som mest gynnad nation i fråga om konsulers och konsulattjänste- mäns immunitet och privilegier in. m. överenskommelsen avses skola upp höra att gälla vid ikraftträdandet av den nya konsularkonventionen. Det till konventionen hörande
andra protokollet
innebär emellertid att principen om
12
behandling som mest gynnad nation i viss mån skall gälla även i fortsättning
en. Utöver vad som föreskrivs i konsularkonventionen skall således vardera
parten under förutsättning av ömsesidighet kunna göra anspråk på de even
tuella ytterligare privilegier eller immunitetsförmåner som av den andra par
ten beviljats eller kan komma att beviljas ett tredje lands konsuler eller
konsulattjänstemän. Kravet på ömsesidighet innebär alt vardera parten en
dast kan göra anspråk på sådana ytterligare förmåner som den själv är be
redd att bevilja den andra parten. Samma regler skall enligt konventionens
art. 22
gälla i fråga om befrielse från skatter på fast egendom som ägs av den
sändande staten. Det bör uppmärksammas att de svenska konsularkonven-
tionerna med Storbritannien och Frankrike tillerkänner den sändande sta
ten skattelättnader ej endast, såsom Wienkonventionen, för kanslilokaler
och konsulatchefs bostad utan även för bostad avsedd för karriärkonsul
som ej är konsulatchef. Genom bestämmelsen i art. 22 mom. 1 b) bur So\-
jetunionen berättigad till en på motsvarande sätt utvidgad skattebefrielse,
förutsatt att ömsesidighetskravet är uppfyllt från sovjetisk sida.
Bestämmelserna i
kap. IV
om konsuls befogenheter i tjänsteutövningen
faller i huvudsak inom ramen för motsvarande bestämmelser i de svenska
konsularkonventionerna med Storbritannien och Frankrike. En nyhet i för
hållande till dessa avtal är bestämmelsen i
art. H,
enligt vilken artik
larna angående konsuls befattning med ärenden som rör sjöfarten (art.
40__43) skall äga motsvarande tillämpning på civil luftfart. Beträffande
sjöfartsartiklarna bör å andra sidan observeras, att dessa är mindre ut
förliga än i nyssnämnda tidigare konsularkonventioner. Den nu föreliggan
de konventionen innehåller t. ex. ej några motsvarigheter till de bestäm
melser i konventionerna med Storbritannien och Frankrike, som reglerar
jurisdiktionsfrågor beträffande tvister mellan fartygs befälhavare och be
sättning och inskränker de lokala myndigheternas rätt att ingripa med an
ledning av brott och andra händelser ombord på fartyg.
Art. 3i
ålägger vederbörande myndigheter i den mottagande staten att
underrätta konsul när person som är medborgare i den sändande staten av
lidit inom konsulatsdistriktet.
Art. 38
föreskriver liknande underrättelse
skyldighet för det fall att sådan person arresterats eller anhållits i annan
form. I det till konventionen hörande
första protokollet
preciseras inom vil
ken tidsfrist (eu till tre dagar) sistnämnda skyldighet skall fullgöras. Vidare
anges inom vilken tid (två till fyra dagar) konsul senast skall få besöka och
meddela sig med den arresterade eller anhållne. Enligt
art. 10
skall vederbör
ligen anmäld diplomatisk tjänsteman som fullgör konsulära uppgifter vid
beskickning åtnjuta samma rättigheter som konsul. Härav torde följa att
föreskriven underrättelse, när konsulat ej finns eller den ifrågavarande
händelsen inträffat utom konsulatsdistriktet, skall lämnas till den sändande
statens beskickning. De här berörda bestämmelserna torde föranleda vissa
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
administrativa tillämpningsföreskrifter för vederbörande svenska myndig heter.
Slutligen kan nämnas att konventionen ej reglerar asylrättsliga frågor. För dessa får allmänna folkrättsliga principer tillämpas.
Genom förevarande konvention har uppnåtts en från svensk synpunkt till fredsställande reglering av ett stort antal frågor på det konsulära området. Konventionen bör vara ägnad att ömsesidigt underlätta ett friktionsfritt ut övande av konsulär verksamhet och därmed främja utvecklingen av förbin delserna mellan de båda länderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
13
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att godkänna konsularkonventionen mellan Sverige och De Socialistiska Rådsrepublikernas Union.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
Konsularkonvention
mellan Sverige och de Socialistiska
Rådsrepublikernas Union
Sveriges regering och De Socia
listiska Rådsrepublikernas Unions
regering,
vilka i avsikt att gemensamt stär
ka vänskapsbanden mellan de båda
länderna
önskar reglera förbindelserna på
det konsulära området mellan Sve
rige och De Socialistiska Rådsrepu
blikernas Union,
har beslutat avsluta en konsular
konvention och för detta ändamål
överenskommit om följande:
Kapitel I. Definitioner
Artikel 1
I denna konvention förstås med:
1. »konsulat» ett generalkonsulat,
konsulat eller vicekonsulat;
2. »konsul» envar, inbegripet che
fen för ett konsulat (vare sig gene
ralkonsul, konsul eller vicekonsul),
som ålagts att fullgöra konsulära
uppgifter och tillsatts eller anmälts
som sådan i enlighet med artikel 3
respektive artikel 4; uttrycket inne
fattar även den som tjänstgör vid
konsulat för att utbildas i den kon
sulära tjänsten.
3.
»konsulattjänsteman» envar
som är anställd för att fullgöra ad
ministrativa eller tekniska uppgif
ter eller som betjäning vid ett kon
sulat och anmälts som sådan i en
lighet med artikel 6.
KoHcyjn»cKaa kohbchhhh
Me*ay UlBeuHeä ii ComoM CoseTCKHX
CouHaJiHCTHHecKiix PecnyÖJiHK
HpaBHTejiscTO IIlBeuira h 14 pa b h-
TejIbCTBO CoK>3a COBeTCKHX Couna-
jmcTHHecKHx PecnyöJiHK,
b HHTepecax coTpyzuraaecTBa b yxpe-
ruieiiHH apy^ecTBCHHbix oTHonieHiiit
Meacay oöohmh rocynapcTBaMH,
acejiaa yperyjmpoBaTb KOHcyjibCKue
OTuomeHHB Meacfly lilBemieK h Cok>
3om CoBeTCKHx CouuajiHCTHHecKHx Pec-
nyöJiHK,
peunuiH aaKjTiosHTb KoHcyjibCKyio
KoitBeimiiio h c 3toh pejibio corjiacH-
jincb o iiH'/KecjieayiomeM:
Pa3aea I. OnpeflejieHiia
CTaTbH 1
B HacToamcM Kohbchhhh noHHMaeTca:
1. ITofl TepMHHOM «KOHCyBbCTBO» ---
reHepajibHoe KOHcyjibCTBO, kohcvjibctbo,
BHUe-KOHCyJIbCTBO.
2. UOA TepMHHOM«KOHCyjIbCKOe flOJDK-
HOCTHOe
JIHHO»
----
Jlioöoe JIHHO, BKJ1K)-
aaa rjiaBy KOHcyjibCTBa (renepajibHbiH
KOHCyn, KOHCyJI HJIH BHUC-KOHCyjl), KOTO-
poMy nopyaeHO BbinojiHeHHe KOHcyjib-
CKHX (})VHKHHH H KOTOpOe ÖbIJIO Ha3Ha-
HeHO HJIH O KOTOpOM ÖbIJIO COOÖmeHO B
KaaecTBC xaicoBoro b cooTBeTCTBHH co
CTaTbHMH 3 hjih 4; b onpenejicHiie «koh-
cyjibCKoe HOJiacHOCTHoe jihho» BKjiiowa-
IOTCH TaKHCe JIHHa, n p H K O M a HHH p O B a n -
Hbie k KOHcyjibCTBy hjih oöyaeHHH koh-
cyjibCKoii cjiyncöe.
3. noa TepMHHOM «COTpy,HHHK KOH-
cyjibCTBa» — Jiioöoe jihho, 3awrroe bh-
nOJIHeHHeM aHMHHHCTpaTHBHblX HJIH
TexHHHecKHX (JiynKHHH hjih (j)yHKHiiw no
o6cjiy>i<HBannio KOHcyjibCTBa h
o
koto-
poM b KanecTBe TaicoBoro cooömeHO
B COOTBeTCTHH CO CTaTbefi 6.
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
Kapitel II. Upprättande av konsulat
och tillsättning av konsuler och
konsulatt j änstemän
Artikel 2
1. Öppnandet av ett konsulat i den mottagande staten skall vara beroen de av denna stats samtycke.
2. Den sändande staten och den mottagande staten skall genom över enskommelse bestämma konsulatets säte och gränserna för konsulatsdi striktet.
Artikel 3
1. Före utnämning av konsulat- chef skall den sändande staten på diplomatisk väg inhämta den mot tagande statens samtycke till ut nämningen.
2. Sedan sådant samtycke erhål lits, skall den sändande statens be skickning till den mottagande sta tens utrikesministerium överlämna fullmakt eller annan handling om tillsättningen. Fullmakten eller hand lingen skall ange konsulatchefens fullständiga namn, medborgarskap, rang, det konsulatsdistrikt i vilket han kommer att tjänstgöra och kon sulatets säte.
3. När fullmakten eller handling en om konsulatchefens tillsättning överlämnats, skall exekvatur eller annat erkännande så snart som möj ligt beviljas av den mottagande sta ten.
4. Konsulatchef må börja utöva sin tjänst så snart den mottagande staten beviljat honom exekvatur el ler annat erkännande.
Artikel 4
1. Då konsul tillsätts vid konsulat i annan egenskap än som konsulat chef, skall den sändande staten på förhand underrätta den mottagande
Pavie.i II. yMpe/K.iemie KOHcyjibcxB h
na3HaHeune KoncyjibCKHX AonafnocxHbix
Jinq H COTpyflHHKOB KOHCyJlbCXBa
Cxaxba 2
1. KOHCyjIbCTBO MOXCeT 6bIXb OTKpbITO b rocy^apcTBe npeöbiBaHHH tojibko ccorjiacHH 'JToro rocy/iapcxBa.
2. MecTOHaxoacfleHHe KOHcyjibcxBa hrpanHObi ero KOHcyjibCKoro oicpyra onpe- flejiaioTcx no cornameamo MC/xny npen- craBJiaeMbiM rocyAapcxBOM h rocy- AapcTBOM npeöbiBaHHa.
CxaTjm 3
1. iia3naxeHna rnaBbi KOHcyjibcxBa iipepcxaBjXHCMoe rocyaapcxBo ncnpocnx flnnjiOMaxHxecKHM nyxeM cornacne ro- cy/rapcxBa npeöbiBainm Ha xaxoe Ha3Ha- Hemie.
2. Ilocjie xoro xax nonyneno xaxoe cornacHe, AnnnoMaxHnecxoe npeflcxa- BHxejibcxBo np encx a b jt si om o ro rocynap- cxBa HanpaBjiaex MHHHcxepcxBy hho- cxpaHHbix flen rocynapcxBa npeobiBauHH KOHcyjibcxHH naxeHX hjih npyroit floxy- Menx o iia3HaxeHHii rnaBbi xoncyjibcxBa. B naxenxe hjih npyrovi noKVMeuxe yxa- 3biBaexca nojinoe hmh h (paMHJiHg rnaBbi xoncyjibcxBa, ero rpaxxxaHCXBO, paHr, xoHcyjibcxHH oxpyr, b xoxopoM oh6vnex HcnojiHaxb cboh
o6n3aHHOCXH,
MecxoHaxoac^eHHe KOHcyjibcxBa.
3. Ilo npextcxaBJieHHH naxeHxa hjihApyroxo AoxyMeHxa o Ha3iiaMeiiHH rnaBbi xoHcynbcxBa rocyuapcrBo npeöbiBaHHii Bbipae r eMy b bo3mo)kho xopoxxHH cpox 3K3exBaxypy huh HHoe pa3pemeHHe.
4. FuaBa KoncynbcxBa Moacex npn- cxynnxb x HcnonneHino cbohx o6»3aH- Hocxeii nocne xoro, xax rocynapcxBo npcObiBaniia Bbinacx eMy 3K3exBaxypy hhh HHoe pa3pemeHHe.
Cxaxba 4
1. Fl pencraBjraeMoe rocyflapcxBO 3a- panee cooöiiiaex MHHHcxepcxBy hho- cxpaHHbix aen rocynapcxBa npeGbiBamra nonHoe hmh
h
(})aMHHHK>, rpaxcnaHcxBO,
15
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
statens utrikesministerium om kon
sulns fullständiga namn, medborgar
skap, rang och befattning.
2. Den mottagande staten skall
förse konsuln med en lämplig hand
ling som bekräftar hans rätt att full
göra konsulära uppgifter i den mot
tagande staten.
Artikel 5
Ivonsul skall vara medborgare i
den sändande staten.
Artikel 6
Då konsulattjänsteman tillsätts
vid konsulat, skall den sändande sta
ten på förhand underrätta den mot
tagande statens utrikesministerium
om vederbörandes fullständiga namn,
medborgarskap och befattning.
Artikel 7
Den mottagande staten må när
som helst, och utan att behöva ange
skälen för sitt beslut, på diplomatisk
väg underrätta den sändande staten
om att exekvatur eller annat erkän
nande av konsulatchef återkallats
eller att en konsul eller konsulat-
tjänsteman ej är önskvärd. Den sän
dande staten skall då hemkalla ve
derbörande konsul eller konsulat
tjänsteman, om han redan inträtt i
tjänst. Skulle den ej inom rimlig tid
fullgöra denna sin skyldighet, må
den mottagande staten vägra att
längre erkänna vederbörande som
konsul respektive konsulattjänste
man.
Artikel 8
Den mottagande staten skall ge en
konsul sitt skydd och vidtaga erfor
derliga åtgärder för att konsuln
skall kunna fullgöra sina åligganden
paHr H AOJDKHOCTb KOHCyjIbCKOrO flOJI/K-
HoeTHoro jiana, HasnaacHHoro b
koh-
cyjibCTBO He b Kaaccrue rnaBbi koh-
cyjibCTBa.
2. focyaapcTBo npeöbiBaHHH Bbi/iaex
KOHCyjIbCKOMy flOJDKHOCTHOMy jinuy co-
OTBeTCTBVIOmHH flOKyMeHT, nOATBep-
jKpaioipHH ero npaBO ocyipecTBjiHTb
KOHcyjibCKHe (})yiiKUHH b
rocyaapcTBe
npeöbiBaiimi.
CTaTbH 5
KOHCyjIbCKHM AOJiaCHOCTHblM JIHPOM
MoaceT öbiTb TOJibKO rpaacAaHHH npea-
cxaujraeMoro rocypapcTBa.
CTaTba 6
IIpeACTaBAfleMoe rocypapCTBO 3apa-
Hee cooomaex MHiincxepcTBy nnocTpaH-
Hbix jieji rocyflapcTBa npcobiBaiiMH
nojinoe hmh, (jiaMHjiHio, rpaacflaHCTBO h
AOJDKHOCTb COTpyAHHKa KOHCyjIbCTBa,
Ha3HaneHHoro b KOHcyjibCTBO.
CTaTbH 7
FocypapcTBO npeöbiBaHHH MO-Kex b
jnoöoe BpeMH,He öypyHH oönaannbiM mo-
THBHpoBaTb cBoe pemeHHe, yBepoMHTb
npeAcraBJiHeMoe rocy/iapcxno /xsiruio-
MaTHHeCKHM nyTeM o TOM, TIO 3K3e-
KBaxypa hjih HHoe pa3pemeHHe rnaBbi
KOHCyjIbCTBa B3HTO OOpaTHO HJIH HT O
KOHcyjibCKoe pojiacHocTHoe jihuo
iijih
COTpyAHHK KOHCVjlbCTBa HBJIHeTCH He-
npHeMJieMbiM. B
TaxoM cjiyaae npep-
CTaBJiaeMoe rocyuapcxBO /iojdkho
coot-
BeTCTBeHHO 0T03BaTb Taxoe KOHCyjIb-
CKOe AOJKKHOCTHOe JIHUO HJIH COipyjIHKa
KOHcyjibCTBa, ecjiH oh ynce npHCTynHJi k
CBoeö paöoTe. Ecjih npcACiaBJiHe.vioe
rocy/iapcTBO He bbihojihht
b xeneHue
pa3yMHoro
cpoxa ototo o6H3aTejibCTBa,
to rocyiiapcxBO npeöbiBaHHH MoaceT
OTKa3aTbCH npH3HaBaTb Taxoe
jihuo
KOHCyjIbCKHM AOJIHCHOCTHbIM JIHPOM HJIH
COTpyAHHKOM KOHCyJIbCTBa.
CTaTbH 8
FocynapcTBO npeöbiBaHHH oöecnein-
BaeT KOHCyjIbCKOMy AOJHKHOCTHOMy JIH-
py cbok) aaipnxy h npHHHMaeT hcoöxo-
AHMbie Mepbi ajih Toro, htoöm KOHcyjib-
17
Knngl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
och komma i åtnjutande av de rät tigheter och privilegier och den im munitet som tillkommer honom en ligt denna konvention och lagen i den mottagande staten.
CKOe AOJDKHOCTHOe J1HUO MOrJIO Bbinojl- HHTb CBOH 005T3äHfI0CTH H H0JIb30BaTbCH TeMH npaBaMH, npHBHJierraMH n
hm
-
MyHMTeTaMH, KOToptie npeziycMarpiiBa- iotc'51 b othohiciihh ero
HacToameii
Koh-
BCHHHeH h 3 a K O H O/UlTejl bCT b o m rocy- AapcTBa npeobiBaHHji.
Artikel 9
1. Om konsulatchef av något skäl är förhindrad att tjänstgöra eller om befattningen tillfälligt är obesatt, må den sändande staten utse kon sul tillhörande samma konsulat eller annat konsulat i den mottagande staten eller medlem av den diploma tiska personalen vid sin beskickning i denna stat att tillfälligt förestå konsulatet. Vederbörandes fullstän diga namn skall på förhand anmälas till den mottagande statens utrikes ministerium.
2. Den som sålunda tjänstgör i konsulatchefens ställe skall äga ut föra dennes åligganden. Han skall vara underkastad samma skyldig heter och tillerkännas samma rättig heter, privilegier och immunitet som om han hade tillsatts i enlighet med artikel 3.
3. Om ej annat följer av bestäm melserna i artikel 35 mom. 3, skall medlem av den sändande statens be skickning som enligt förevarande ar tikel mom. 1 förordnats att tjänstgö ra vid konsulat bibehålla de privile gier och den immunitet som till kommer honom på grund av hans ställning som diplomatisk tjänste man.
CraTba 9
1. Ecjih rjiaBa KOHcyjibCTBa b cnjiy
KaKOH-JIHÖO npHHHHbl He MO/Kex Bbinojl-
HHTb CBOH (jmiKHHH HJIH eCJIH AOJIvK-
HocTb rjxaBbi KOHcyjibCTBa BpeMeHHo Ba- KaHTHa, npexxcTaBjiHeMoc rocyaapcTBo MOHCCT ynOJIHOMOHHTb KOHCyjIbCICOe ÄOjnKHOCTHoe .bhiio Aaiiiioio HJiHApyroro KOHcyjibCTBa brocyuapcTBe npeöbiBamiH HJIH OAHOrO H3 HJieHOB AHIlJIOMaTUTC- CKoro nepcoHajia cBoero AHnjioMaTHae- CKoro ripejiCTaBHTejibcxBa b rocynapcxBe npeöbiBanna ahh BpeMeHHoro pyxo- BOflCTBa KOHCyjIbCTBOM. IloJIHOe HM
51 H
(jiaMHJina 3Toro jiHiia npejiBapHicjibHO COOOIIiaiOTCa MHHHCTepCTBy HHOCTpaH-
Hbix Aeji rocyjiapcxBa npeGbiBanna.
2. JThho, ynojiHOMoaeHHoe ajiii Bpe MeHHoro pyKOBOACTBa KOHCyjIbCTBOM, HMeeT npaBo HcnojiHHTb oöinaimocTH rjiaBbi KOHcyjibCTBa, BMecTO KOToporo oho Ha3Halieuo. Ha Hero pacnpocTpa- hhiotch
Te »ce oGinaimocTH h
oho nojib-
3yex c5i TeMH »ce npaBaMH, npHBHJierHHMH
H
HMMyHHTeTaMH, KaK eCJIH 6bl OHO Sbuio Ha3HaneHO b cootb6tctbhh co CTaTbeft 3.
3.3a HCKjHoneHHeM nojio»ceHHH, npejiy- CMOTpeHHbix b nyHKTe 3 CTaTbH 35, JiaxiiaieHue Mjiena AHnjioMaTHHecKoro nepcoHajia a h n jt ombt nae c k o r o npejicxa- BHTejibCTBa npeacTaBjiaeMoro rocyaap- CTBa B KOHCyjlbCTBO B COOTBeTCTBHH
C
nyiiKTOM 1 HacTosimeH CTaTbH He 3aTpa- FHBaeT npiIBHJierHH H HMMyHHTeTOB, KOTopbie npeaocTaBjieHbi eMy b cnjiy ero AHnjioMaTHnecKoro CTaTyea.
Artikel 10
CTaTbH 10
1. Medlemmar av den diplomatis ka personalen vid den sändande sta tens beskickning som enligt anmä lan till den mottagande statens ut rikesministerium ålagts att fullgöra
1. Ha HJieHOB AHnjioMaTHnecKoro nep coHajia AHnnoMaTHHecKoro iipeacTaBH- TejibCTBa iipeacTaBjijieMoro rocyaapcTBa
b rocyaapcTBe npeobiBanHir,
Ha KOTopbix
B03Jio»ceHo ocymecTBjieHHe KOHcyjibCKHx
2 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 28
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
konsulära uppgifter vid beskick
ningen skall tillerkännas samma rät
tigheter och vara underkastade sam
ma skyldigheter som konsuler en
ligt denna konvention.
2. Personer som avses i denna ar
tikel mom. 1 skall vid fullgörandet
av konsulära uppgifter, om ej annat
följer av bestämmelserna i artikel
35 mom. 3, bibehålla de privilegier
och immuniteter som tillkommer
dem på grund av deras diplomatiska
ställning.
Artikel 11
1. Den mottagande staten skall
underlätta för den sändande staten
att förvärva erforderliga konsulats-
lokaler på den mottagande statens
område inom ramen för denna stats
lagar och förordningar eller bistå
den sändande staten med att anskaf
fa lokaler på annat sätt.
2. Den skall även vid behov bistå
den sändande staten med att an
skaffa lämpliga bostäder för konsu
ler och för konsulattjänstemän som
är medborgare i den sändande sta
ten.
Kapitel III. Privilegier och
immunitet
Artikel 12
1. Den sändande statens riksvapen
eller konsulära vapenplåt med lämp
lig inskrift för att utmärka konsu
latet må anbringas på den byggnad
där konsulatet har sina lokaler.
2. Den sändande statens flagga må
hissas på konsulatet och även på
konsulatchefens bostad. Flaggan må
likaså anbringas på konsulatchefens
transportmedel (motorfordon och
båtar), när de används av honom i
(JjyHKPHH B 3TOM npeflCTaBHTeJIbCTBe,
HMeHa n cj)aMHJiHH KOToptix cooömenbi
MHHHCTepcTBy HHOcTpaHHbix neji rocy-
aapcTBa npeöbiBaHHH, pacnpocTpaiia-
iotch ripeaycMOTpeHHbie HacToampfi
KoHBeHU,Heii npaBa n oöa3aHHOCTH koh-
CyjIbCKHX flOJDKHOCTHblX JIHH.
2.3a ncKjnoHeHneM nojioacemm, npeay-
CMOTpeHHbix b nyHKTe 3 CTaTbn 35,
ocymecTBJieHne KOHcyjibCKnx (jjyHKUHH
jiauaMH, yKa3aHHbiMH b nyHKTe 1 HacTO-
amen CTaTbn, He 3aTparnBaeT npHBHJie-
rnn n HMMyHHTeTOB, KOTopbie npeflo-
CTaBJieHbl HM
B
CHJiy HX HHnjIOMaTH-
necKoro cTaTyca.
Crarna 11
1. FocynapcTBo npeöbiBaHua Hojiamo
jihöo
0Ka3aTb coaeHCTBHC npescTaBJiae-
MOMy rocynapcTBy b
npHOÖpeTeHHH Ha
CBoeii TeppHTOpHH, comacHO cbohm
3aKOHaM h
npaBHJiaM, noMemeHHii,
He-
oöxoahmmx
hjih
ero KOHcyjibCTBa, jihöo
0Ka3aTb noMomb npencTaBJiaeMOMy ro-
cyaapcTBy b
noJiyaeHHH noMemeHHii
HHbiM nyTeM.
2. Oho flOJiacHo Taxace, b cjiyaae Heoö-
xohhmocth, 0Ka3biBaTb noMomb npefl-
CTäB.TseMOMy rocyflapcTBy b noJiyneHHH
noflxoHamHX hchjibix noMemeHHii HJia
KOHCyjIbCKHX HOJIHCHOCTHblX JIHH H COT-
pyflHHKOB KOHCyJIbCTBa, eCJIH OHH aB-
JiaiOTca rpaac^aHaMH npeacraBiiaeMoro
rocynapcxBa.
Pa3ne.i III. npiiBHJieniH
h
HMMyHHTeTbI
CTaTba 12
1. Ha 3HaHHH,
B
KOTOpOM pa3Meiu,eHO
KOHcyjibCTBO, MoryT öbiTb yKpenjieHbi
hiht c repöoM npe^cTaBJiaeMoro rocy-
flapCTBa HJ1H KOHCyJlbCKHii LHHT H HaHMe-
HOBaHHe KOHcyjibCTBa.
2. <l)Jiar npeacTaBjiaeMoro rocynap-
CTBa MoaceT BbiBemHBaTbca Ha KOHcyjib-
CTBe, Ha pe3HfleHUHH rjiaBbi KOHcyjib-
CTBa. <l>jiar MoaceT TaKace BbiBemHBaTbca
Ha TpaHcnopTHbix cpezicTBax ncpeziBH-
aceHHa (aBTOMOÖHJiax, KaTepax), ncnojib-
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
19
hans tjänsteutövning.
Artikel 13
1. Mark, byggnader och delar av byggnader som används uteslutande för ett konsulats verksamhet skall vara okränkbara. Polis eller annan myndighet i den mottagande staten må ej beträda nämnda mark, bygg nader eller delar av byggnader utom när medgivande därtill lämnats av konsulatets chef, chefen för den sän dande statens beskickning eller per son som utsetts av endera av dem.
2. Bestämmelserna i mom. 1 i den na artikel skall även gälla konsulat chefens bostad.
Artikel 14
Konsulatsarkivet skall alltid vara okränkbart, varhelst det befinner sig. Handlingar som ej hänför sig till tjänsten må ej förvaras i arkivet.
Artikel 15
1. a) Konsulat äger utbyta med delanden med den sändande statens regering och med dess beskickning och övriga konsulat i den mottagan de staten. För sådant ändamål må konsulatet använda alla allmänna kommunikationsmedel liksom även diplomatiska kurirer och förseglade försändelser och må begagna chiffer.
b) Vid användning av allmänna kommunikationsmedel skall samma tariffer tillämpas för konsulat som för beskickningen.
2. Konsulats officiella korrespon dens, oavsett vilket kommunika tionsmedel som begagnas, och de för seglade försändelser som avses i denna artikel mom. 1, förutsatt att de är försedda med synliga, yttre märken angivande deras officiella karaktär, skall vara okränkbara och får ej av den mottagande statens
3yeMbix rjiaBou KOHcyjibCTBa npn
nc-
nojmeHHH cjiyjKeÖHbix 0ÖH3anH0CTeM.
CraTbH 13
1. 3eMejibHbin yaacTOK, 3flaHHfl hjihnacTH 3aaHHH, ucnojib3yeMbie hckjiio- HHTejIbHO flJIH HejICH KOHCyjIbCTBa, He- npuKOCHOBeHHbi. nojinuna hnpyrHe Bjia-
cth
rocyflapcTBa npeöbiBaHHH He Moryr
BCTynaTb Ha yica3aHHbie 3eMCJibHbiii yaacTOK, b3flaiuui hjihMac™ 3 na mm 6e3 corjiacHsi na 3tomaBbi KOHcyjib- CTBa, rjiaBbi flHnjioMaTHHecicoro npe/t- CTaBHTejibCTBa npeflcraBJifleMoro rocy- HapcTBa hjihJiHua, HasHanenHoro ojihhmH3 hhx.
2. nojioaceHHH nyHKTa 1 HacTonmeii
CTaTbH npn MeHaiOTca Taoce k auuioMy noMeuieHHio maBbi KOHcyjibCTBa.
CTaTba 14
KoHcyjibCKHe apxHBbi hbjihiotch He- npHKOCHOBeHHblMH B JIIOÖOC BpeMH
H
He3aBHCHMO OT HX MeCTOHaXOHCfleHHH. HecjiyaceÖHbie öyviarn
He
flOJDKHbi xpa-
HHTbCH B KOHCyjIbCKHX apXHBaX.
CTaTbH 15
1. a)
KoHcyjibCTBo HMeeT npaBo
CHOCHTbCH CO CBOHM npaBHTeJIbCTBOM hjih c HHnjiOMaTHHecKHM npejiCTaBHTejib- CTBOM H KOHCyjIbCTBaMH npeflCTaBJIH- eMoro rocynapcTBa b rocyflapcrae npeobiBaHHH.
C
3toh uejibio KOHcyjib-
CTBO MOKeT nOJIb30BaTbCH BCeMH OÖblH- HblMH CpenCTBaMH CBH3H, mH(j)paMH, HHnnoMaTHHecKHMH KypbepaMH h one- HaTHHHblMH BaJIH3aMH.
b)
Hpn n0JIb30BaHHH OÖbIHHbIMH CpCH-
CTBaMH CBH3H K
KOHCyjIbCTBy npHMeHH-
IOTCH Te >Ke TapH(})bI, HT O H K
flHHJIOMa-
THHecKOMy npeflCTaBHTejibCTBy.
2.
CjiyaceÖHaH nepenHCKa KOHcyjib-
CTBa, He3aBHCHMO OT TOTO, KaKHe cpeji- ctbh cbh3h hm Hcnojib3yiOTCH, ii one- naTaHHbie BajiH3bi, ynoMHHyTbie b nyHKTe
1
HaCTOHIHeH CTaTbH, npH ycjIOBHH, HTO OHH HMeiOT BHflHMbie BHemHHe 3HHKH, yKa3biBaiomHe Ha hx o([)imnajibiibiii xa- paKTep, HBJIHIOTCH HenpHKOCHOBeHHbIMH h He noHBepraioTCH Kompojno
hjih
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
myndigheter undersökas eller kvar-
hållas.
Artikel 16
Om ej annat följer av lag och för
fattning i den mottagande staten
rörande områden, till vilka tillträde
är förbjudet eller underkastat in
skränkningar av hänsyn till statens
säkerhet, skall konsul tillåtas att re
sa fritt inom konsulatsdistriktet för
fullgörande av sina tjänsteåliggan
den.
Artikel 17
1. Konsul och konsulattjänsteman
som ej är medborgare i den motta
gande staten må ej inför den motta
gande statens domstolar eller admi
nistrativa myndigheter ställas till
svars för handlingar utförda i tjäns
ten.
2. a) Den sändande staten äger
häva konsuls eller konsulattjänste
mans immunitet i vad avser lagfö-
ring. Sådant hävande skall alltid va
ra uttryckligt.
b) Hävande av immunitet i vad
avser lagföring i tvistemål eller ad
ministrativa mål skall ej anses inne
bära hävande av immuniteten i vad
avser verkställighet av domen, för
vilket särskilt hävande fordras.
Artikel 18
1. Konsul må ej inom den mot
tagande statens område hållas i häk
te eller berövas sin frihet i någon
annan form i avbidan på eller under
rättegång rörande handling, som
han begått utom tjänsten, såvida han
ej anklagas för grovt brott, varå en
ligt den mottagande statens lag kan
följa frihetsstraff i minst fem år.
3aaep>K;uiHio co CTopoHbi Buacxeii rocy-
Hapcrna npeöbiBaHHa.
Cxaxba 16
nOCKOJIbKy
3X0
He
npOTHBOpeBHT
3aKOHaM h
npaBimaM rocynapcTBa npe-
öbiBaiiHH o paiioHax, Bbe3H b
KOTOpbie
3anpemaexca hhh
orpaHHHHBaexca no
cooöpaxeHHBM rocyflapCTBeHHOH öe30-
naCHOCTH, KOHCyjlbCKOMy flOJDKHOCTHO-
My
jnmy AOJnKiro pa3pemaTbca
eBoöoa-
ho
nepeuBHraxbca b
npeaeaax ero koh-
eyjibCKoro onpyra ana BbinojineHiia hm
cbohx
cjiyaceÖHbix oöasaHHOcreH.
CTaTba 17
1. KoHcyjibCKoe aoaacHocxHoe jihuo
H COTpynHMK KOHCyjlbCTBa, KOTOpbie He
aBJiaioTca rpa^aanaMH rocyaapcxBa npe-
öbiBaHHa, He noajieacax iophchhkhhh
hh
CyaeÖHbIX, HH
aflMHHHCXpaXHBHbIX BJia-
cxeö rocyaapcxBa npeöbiBaHHa 3a neö-
cxBna, coBepuiaeMbie hmh
npH BBinoa-
HeHHH cjiyaceÖHbix cjiyiiKHHH.
2.
a) npeacxaBJiaeMoe rocyaapcxBO
Moacex oxKa3axbca ox HMMyHHxexa
ox
lOpHCflHKPHH KOHCyJIbCKHX HOJDKHOCX-
HblX JIHU HJIH COXpyflHHKOB KOHCyjIbCXBa;
h xaKOH oxKa3 bo Bcex cjiyaaax aoroiceH
öbixb
onpeaejieHHO b bi p a jk en h bi m .
b) Oxxa3 ox HMMyHHxexa ox lOpHCHHK-
n,HH
no rpaacaaHCKHM h
ajiMHHHCxpaxnB-
hwm
aeJiaM He 03Haiaex oxKa3a ox
HMMyHHxexa b
oxHomeHHH ncnojiHeHHa
pemeHHa, ana a ero xpeöyexca ocoöbin
OXKa3.
Cxaxba 18
1. KoHcyjibCKoe aoJUKHOCXHoe jihuo
He nouJie>KHX Ha xeppHxopHH rocyaap-
cxBa npeöbiBaHHa hh apecxy, hh Jiiime-
HHIO
CBOÖOabl B
JIIOÖOH apyrOH (})OpMe
ao huh
b xeHCHMC cyaeÖHoro nponecca b
oxHomeHHH aeäcxBHH, coBepmeHHbix hm
He npn HcnoaHeHHH cayaceÖHbix oöa3aH-
Hocxefi, ecnn oho He oÖBHHaexca b
coBepineHHH xhjkkoxo npecxynaeHna,
BaeKyiuero b cooxBexcxBHH c 3aKOHoaa-
xejibcxBOM rocyaapcxBa npeöbiBaHHa
jiuineHHe eBoöoabi cpoKOM He MeHee
naxH Jiex.
Kungl. Maj. ts proposition nr 28 år 1968
21
Undantag från denna bestämmelse är möjligt på begäran av den sän dande staten eller med dess sam tycke.
2. Medlemmar av konsuls familj som bor hos lionom skall, förutsatt att de ej är medborgare i den mot tagande staten, åtnjuta personlig okränkbarhet i samma utsträckning som konsuln.
Artikel 19
1. Konsul må i rättsvårdens in tresse villfara en begäran av domstol atl han skall avlägga vittnesmål. Därvid må han dock avböja att vitt na om något som ligger inom ramen för hans tjänsteåligganden eller i egenskap av sakkunnig uttala sig om innehållet i den sändande sta tens lag. Inga tvångsåtgärder må vidtagas för att förmå konsul att vittna eller inställa sig i domstol för detta ändamål, och ingen påföljd skall åläggas honom för underlåten het att vittna eller att inställa sig i domstol.
2. När konsul efterkommer en an modan att avlägga vittnesmål, skall alla skäliga åtgärder vidtagas för att undvika att hans tjänsteutövning störs. I fall där det är tillåtligt och möjligt må vittnesmålet avges, munt ligen eller skriftligen, på konsulatet eller i konsulns bostad.
3. Konsulattjänsteman äger avbö ja att avlägga vittnesmål rörande så dant som ligger inom ramen för tjänsteåligganden.
4. Konsul och konsulattjänste man, som ej är medborgare i den mottagande staten, skall vid avläg gande av vittnesmål ha rätt att av giva vittnesförsäkran i stället för ed.
5. Bestämmelserna i denna artikel skall äga tillämpning på såväl rätte-
2f —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1
McKjiKvieiuie H3 axoro
nojioaceuHa
bo3mo2cho no
npocböe npencxaBjiae-
Moro
rocynapcxBa hjih
c
ero corjiacua.
2. Hjienbi ceMbH KOHcyjibCKoro nojiac- HocTHoro Jiupa, ecjiu ohh ne aBJiaioxcH rpaacnanaMH cTpaHbi npeöbiBainia
u
npoKHBaiOT BMecTe c hhm, nojib3yioxcH JIHHHOH HenpHKOCHOBeHHOCTbK), KaK H KOHcyjibCKoe nojiaoiocxHoe jihuo.
Cxaxba 19
1
. KoHcyjibCKoe nojiamocxHoe jihuo
b
HHTepecax npaBOcynna, no npocböe cyaa, Moacex jiarb cBHAerejibCKHe noica-
3 aHHH. Ilpil
3XOM,
OflHaKO, OHO MOJKeX
OTKa
3
aibca uaBarb noKa
3
anmi oxhoch-
TejibHo Tor
o, hto
HaxouHTca b paMKax ero
cjiyxeÖHOH /ieaTejiLnocxn, a TaioKe na- BaTb noKaaauHH bKaaecxBe aiccnepxa no
3 aKOHonaTejibCTBy npencTaBjiaeMoro ro-
cynapcTBa. Opinmue KaKHx-Jinho Mep
b
nejiax npHHyacneHHa KOHcyjibCKoro nojDKHOCTHoro JiHua /lanaxb noKaaamia
hjih
HBHTbca juni
3toh
nejrn bcyn, a
xaioice npHBjieaeHHe ero k oxBexcxBeH-
hocth b
cjiyaae onca 3 a otnain noica 3 a-
hhh hjih
ueMBKH b cyn He AOnyCKalOTCH.
2. B cjiynae corjiacHa KOHcyjibCKoro AOJiHCHOCTHoro JiHua nar b cBHnexejib- CKiie noKa3anHa npennpHHHMaioxca Bce pa3yMHbie inaru bnejiax H36eacaHHa noMex bpaooxe KOHcyjibCKoro aojixc- HoeTHoro Jinna. B cjiyaaax, Korna axo AOnyCTHMO
H
B03M05KH0, yCTHbie HJIH
nHCbMeiiHbie CBHnexejibCKHe noKa3aHHH MoryT 6biTb naHbi bKOHcyjibCTBe hjihHa KBapTHpe KOHcyjibCKoro nojDKHocxHoro jinna.
3. COTpyAHHK KOHCyjIbCTBa MOHCeT
OTKa
3
aTbca naBaxb cBunexejibCKHe noica-
3
aHHa oxHocHxejibHo xoro, nxo Kacaexca cjiyaceÖHOH /leaxejibiiocxH.
4. KoHcyjibCKoe nojiacHoexHoe jihuoHJIH COXpyflHHK KOHCyjIbCXBa, eCJIH OH He HBJiaexca rpaacnaHHHOM rocynapcxBa npeöbiBaHHH, naBan cBHnexejibCKHe no- Ka3aHHH, MOJKex BMecxo npucara naxb 3aBepeHHe.
5. IIojioKeHHH HacxoaiueH cxaxbH
oxhochxch
Ka k
k
cynoiipoH3BOflcxBy,
samt. Nr 28
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
gång inför domstol som förfarande
inför administrativ instans.
6. Bestämmelserna i denna artikel
skall i tillämpliga delar gälla även
medlemmar av konsuls eller konsu
lattjänstemans familj som bor hos
honom, förutsatt att de ej är med
borgare i den mottagande staten.
Artikel 20
1. Konsul skall i den mottagande
staten vara befriad från skyldighet
att göra tjänst vid försvaret och från
allmän tjänsteplikt av varje slag.
2. Bestämmelserna i denna artikel
mom. 1 skall även gälla konsulat
tjänstemän och medlemmar av kon
suls eller konsulattjänstemans fa
milj som bor hos honom, förutsatt
att de ej är medborgare i den mot
tagande staten.
Artikel 21
Konsul eller konsulattjänsteman
och medlemmar av hans familj som
bor hos honom skall ej vara under
kastade i den mottagande staten gäl
lande lagar och förordningar röran
de registrering av utlänningar, uppe
hållstillstånd och andra liknande
frågor.
Artikel 22
1. Den sändande staten skall vara
befriad från skatter och avgifter av
alla slag avseende mark, byggnader
eller delar av byggnader, som ägs
eller hyrs av den sändande staten
och som används uteslutande
a) för konsulatets verksamhet el
ler såsom bostad för konsulatchefen;
b) såsom bostad för annan kon
sul än konsulatchefen eller konsu-
lattjänsteman, i den utsträckning
TaK n
k
npoH3BOACTBy, coBepmaeMOMy
aflMHHHCTpaTHBHbIMH BJiaCTHMH.
6. IIojioaceHHa HacToamen CTaTbH co-
OTBeTCTBeHHO npHMCHHIOTCH H K HJieHaM
ceMeii KOHcyjibCKiix /lojDKHocxnbrx jihh
HJIH COXpyflHHKOB KOHCyilbCTBa. eCJIH OHH
npoacHBaioT BMecTe c hhmh
h
He hbjih-
iotch
rpa5K,n;aHaMH rocy.xapcxBa ripeöbi-
BaHHH.
OraTbH 20
1. KoHcyjibCKoe aojoKHocxHoe jihho
ocBo6o>KflaeTca b
rocyziapcTBe npeöbi-
BaHHH ot
cjiyncöbi b
BoopynceHHbix
CHJiaX H OT
Bcex
BHflOB npHHyHHTeJIbHblX
noBHHHOcTeii.
2. IIojioaceHHH nyHKTa 1 iiaciosmen
CTaTbH pacnpocipanaioxcH TaioKe Ha
COTpyHHHKOB KOHCyjIbCTBa H HJieHOB
ceMeii KOHcyjibCKoro hojukhocthoto
jih-
ua h coTpyflHHKOB KOHcyjibCTBa, npoacn-
BaionrHx BMecTe
c hhmh, npn ycjioBHH,
HTO OHH He HBJ1HIOTCH rpaiK/iaHaMH ro-
cyziapcTBa npeSbiBanna.
CTaTbH 21
KoHcyjibCKoe flOJIKHOCTHOe J1HU0 HJIH
coTpyjjHHK KOHcyjibCTBa, a TaKHte HJieHbi
hx ceMeii, npo>KHBaiomHe BMecTe
c
HHMH, OCBOÖOHCflaiOTCH OT BbinOJIHeHHH
Bcex TpeöoBaHHii, npejiycMoxpeHHbix 3a-
KOHaMH h npaBHJiaMH rocyjiapcTBa npe-
öbiBaHHH, OTHOcHTejibHO perHCTpaiiHH,
nojiyaeHHH pa3pemeHHH Ha HCHTejibCTBO
h HHbix nofloÖHbix TpeöoBaHHii, npezib-
HBJiaeMblX K HHOCTpaHHaM.
CTaTbH 22
1. IlpejicTaBjiHeMoe rocyaapcTBO ocbo-
öoHCjraeTCH rocyjiapcxBOM npeöbiBaHHH
OT KEKHX-JIHÖO HaJlOTOB HJIH HHbIX nofloö-
Hbix cöopoB jnoöoro BHjja Ha 3eMejib-
Hbiö yaacxoK, 3/iaHHH hjih nacTH
3#aHH0,
KOTOpbie HBJIHIOTCH COÖCTBeHHOCTbK)
npeflCTaBJiHeMoro rocynapcTBa hjih
apeHnyioTCH hm
h Hcnojib3yK)TCH hc-
KJIIOHHTeJIbHO
a)
flJIfl HejTCH
KOHcyjibCTBa
HJIH jkhjioto
noMemeHHH raaBbi KOHcyjibCTBa;
b) flJiH >KHJibix noMemeiraii ppyrux
KOHCyjIbCKHX JIOJIHCHOCTHblX JIHH, KpOMe
TJiaBbl KOHcyjibCTBa, H COTpyjIHHKOB
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
som sådan befrielse av den motta gande staten beviljats eller kan kom ma att beviljas en tredje stat och under förutsättning av ömsesidighet.
2. Bestämmelserna i denna artikel mom. 1 gäller ej skatter eller avgif ter som utgör vederlag för lämnade särskilda tjänster.
3. Skattebefrielse som avses i denna artikel mom. 1 gäller ej såda na skatter och avgifter, som enligt den mottagande statens lag skall er läggas av den som ingått avtalet med den sändande staten eller med den nas ombud.
Artikel 23
Ingen skatt eller liknande pålaga, för vilken skattskyldighet enligt lag eljest skulle åvila den sändande sta ten, må uttagas eller uppbäras i den mottagande staten för den sändande statens förvärv, ägande, innehav el ler nyttjande av lös egendom som är avsedd för konsulatets verksam het.
Artikel 24
Konsuler och konsulattjänstemän och medlemmar av deras familjer som bor hos dem skall, om de ej är medborgare eller stadigvarande bo satta i den mottagande staten och ej utövar privat förvärvsverksamhet i denna stat, åtnjuta samma befrielse från skatter och andra liknande på lagor som motsvarande personal vid den sändande statens beskickning.
KOHCyjIbCTBa B TaKOM >K‘C OÖBCMe, B
KaxoM TaKoe ocBoöoacneHHe npe/iocxaB-
JiaeTca hjih MoaceT 6bm> npeAOCTaBJieHO rocy/iapTCBOM npe6biBanu5i TpeTbeMy rocyaapcTBy, — Ha ochobc B3aHMHOCTH.
2. IIojio>KeHHH nyHKTa 1 nacroameii CTaTBH He othochtch k yiuiaTe
3a
KOH-
KpeTHbie BHflbl OÖCJiyjKHBaHHH.
3. OcBoöoacAeHHe ot HanoroB, koto- poe npenycMaTpuBacToi b nyHKTe 1 HacToameö CTaTBH, He pacnpocxpaHa- eTca Ha TaKHe iiajiorH h cöopti, koto- pblMH B COOTBeTCTBHH C 3aKOHOJiareHb- ctbom rocyaapcTBa npeöbiBamiH oöjia- raiOTca Jinua, aaKJUoxaioimie coraame- Hue c npeacTab.xaemmm rocy^apcTBOM HJIH JIHIIOM, /ICHCIByjOLIIMM OT eTO HMeHH.
CTaTba 23
Focynapci bo npeöbmaHua He oöjia- raeT h He B3HMaeT HHKaKnx HajioroB HJIH HHbIX rioaoÖHbix cöopoB Jiioöoro BHHa C HBHHCHMOrO HMyHICCTBa, HBJIHIO- IJiexOCH COOCTBCHHOCTblO npe#cTaBjiae- moto rocyaapcTBa hjih naxoaameroca bero BjiafleHHH hjih nojib30BaHHH hHcnojib3yeMoro ajih iiejieö KOHcyjibCTBa, a TaKHce b cbh3h c npiroGpeTeHueM Taico- ro HMymecTBa, BbinjiaauBaTb Koxopbie b hhom cjiyaae npencraBJiaeMoe rocy- AapcTBO 6buio 6bi o6a3aHo Ha 3aKOHHOM OCHOBaHHH.
CTaTba 24
KoiieyjIbCKHM flOJIHCHOCTHblM JIHIiaM, coTpyAHHKaM KOHcyjibCTBa h npoacHBa- kjiiihm BMecTe c hhmh HJicuaM hx ceMeii, KOTopwe He aBjiaiOTca xpajKaauaMH rocynapcTBa npeöbiBaHHa hjih nocToaHHO He npo/KHBaior b xocyjiapcxBe npeöw- BaHna h KOTopwe He 3aHHMaioTca aacT- hoh AeaTejiBHocTbio c uejibio nojiyaeHHa npnöbuui b 3tom rocynapcxBe, npeflo- CTaBjiaeTca TaKoe ace ocbo6oacAeHHe otHajioroB hjih apyrnx nonoÖHbix cöopoB, KOTopoe npeaociaBjiaercH cooTBeTCTBy- lomeMy nepcoHajiy juxnjioMafHHecKoro npeACTaBHTejibCTBa npeacTaBjiaeMoro rocyaapcTBa.
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 28 år 1968
Artikel 25
Om konsul eller konsulattjänste
man eller medlem av hans familj
som bor hos honom avlider och ef
terlämnar lös egendom i den motta
gande staten, skall ingen skatt eller
liknande pålaga av något slag utta
gas eller uppbäras i den mottagan
de staten för sådan egendom, förut
satt att den avlidne ej var medbor
gare i den mottagande staten och att
egendomen finns i denna stat uteslu
tande till följd av att den avlidne
vistades där i egenskap av konsul
eller konsulat tjänsteman eller som
medlem av konsuls eller konsulat
tjänstemans familj.
Artikel 26
1. Samma befrielse från tullar och
andra skatter av varje slag utgående
på eller med anledning av varuinför-
sel, som beviljas för föremål inför
da av den sändande statens beskick
ning i den mottagande staten för dess
officiella bruk, skall beviljas för alla
föremål, inbegripet motorfordon, som
införs uteslutande för konsulatets
officiella bruk.
2. Konsuler och konsulattjänste
män och medlemmar av deras famil
jer som bor hos dem skall, om de ej
är medborgare eller stadigvarande
bosatta i den mottagande staten och
ej utövar privat förvärvsverksamhet
i denna stat, åtnjuta befrielse från
tullar och andra skatter av varje
slag i samband med varuinförsel i
den utsträckning som sådan befriel
se beviljas motsvarande personal vid
den sändande statens beskickning.
CraTba 25
B cjiyaae CMcpxn KOHcyjibCKoro jiojt/K-
HocTHoro jinua hjih
coxpymiHKa koh-
cyjibCTBa, hjih
ijieiia ero ceMbH, npoacn-
isatomero BMecTe c hhm,
ocxaBmeeca b
rocyxiapcxBe npeöbiBaHHa nocjie ero
CMepTH flBHHCHMOe HMymeCTBO OCBOÖOaC-
aaeTCH rocyaapcTBOM npeöbiBaHHa ot
OÖjIOXeHHS H B'3H ViaiiHXI KaKHX-JIHÖO
HajIOrOB HJIH HHbIX HO/IOÖHblX CÖOpOB
jiioöoro Biuia, ecjiH yMepniHH He HBjiajica
rpaiKflaHHHOM rocy/xapcxBa npeöbiBaHHa
h
ecnn yKa3aHHoe HMymecTBo naxoHHTCH
b
rocynapcTBe npeöbiBaHHa hckjiiohh-
TejIbHO B CB33H
c
npeöbiBaHHeM B 310 M
rocyaapcTBe yMepmero b KaaecTBe koh-
cyjibCKoro nojiacHOCTHoro jinua hjih
coTpyaHHKa KOHcyjibCTBa, hjih xjiena
ceMbH KOHcyjibCKoro flOJiauiocTHoro jih-
ua HJIH COTpyflHHKa KOHcyjibCTBa.
CraTba 26
1. Bce
npeiiMCTbi, BKjnoaaa aBTOMO-
6 HJIH, BB03HMbie HCKJ1 lOHHTejlbHO HJIH
cjiyaceÖHoro nojib30BaHHa KOHcyjibCTBa,
ocBoöojKjiaioTca ot
TaMoaceHHbix nom-
jihh
h HHbix HajioroB jiioöoro BHAa,
HajiaraeMbix b
cbh3h
c
bbo3om
hjih
no
npHHHHe BB03a, TaK ace Ka k
h npejiMexbi,
BB03HMbie ana cjiyaceÖHoro nojib30BaHHa
nHnjioMaTHHecKoro npeacTaBHTe.xbCTBa
npeflCTaBjiaeMoro
rocynapCTBa b rocy-
napcTBe npeöbiBaHHa.
2. KoHCyjIbCKHM AOJiaCHOCTHblM JIH-
naM, coTpynHHKaM KOHcyjibCTBa h HJie-
HaM hx ce Me
ii
, ripoacHBaiomHM BMecTe
c
hhmh, ecjiH ohh He aBJiaioTca rpaacna-
HaMH rocynapcTBa npeöbiBaHHa hjih
nocTOHHHO He npoacHBaioT b rocynap-
cTBe npeöbiBaHHa h ne 3aHHMaiOTca
nacTHOH neaTejibHocTbio
c
nejibio nojiy-
xeHus npHÖbuiH b 3tom rocynapcTBe,
npeaocraB.xaeTca ocBoöoacneHHe ot Ta-
MoaceHHbix nouuiHH hjih npyrax najioroB
jiioöoro BHjia, HajiaraeMbix b CB33H
c
BB030M npeflMeTOB B tom oöbeMe, B
KaKOM Taxoe ocBoöoacneHHe npenocTaB-
naeTca cooTBeTCTByiomeH KaTeropHH
nepcoHana n h n j r
o m a t h he ck o r o npencTa-
BHTejibCTBa npencTaBjiaeMoro rocy/iap-
CTBa.
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 28 år 1968
Artikel 27
Det åligger alla som tillerkänns privilegier eller immunitet enligt denna konvention att, om det ej in kräktar på deras privilegier och immunitet, iakttaga den mottagande statens lagar och förordningar, inbe gripet dem som angår reglering av trafik och försäkring av motorfor don.
Kapitel IV. Konsulära uppgifter
Artikel 28
1. Konsul har rätt att inom kon sulatsdistriktet fullgöra de i detta kapitel angivna uppgifterna. Konsul må dessutom fullgöra andra offi ciella konsulära uppgifter, förutsatt att de ej strider mot lagen i den mottagande staten.
2. För fullgörandet av sina upp gifter må konsul muntligen och skriftligen göra framställningar till vederbörande myndigheter inom konsulatsdistriktet.
Artikel 29
Konsul har rätt att
a) skydda den sändande statens och dess medborgares rättigheter och intressen, såväl individers som juridiska personers;
b) främja utvecklingen av de kommersiella, ekonomiska, kulturel la och vetenskapliga förbindelserna mellan den sändande och den mot tagande staten;
c) i övrigt befordra utvecklingen av de vänskapliga förbindelserna mellan den sändande och den mot tagande staten.
Artikel 30
Konsul har rätt att
CTaTba 27
Bce anu,a, KOTopwM coraacno HacTo- amefi KoHBenuHM npeaocTaBaaioTca npu- BHJieruH h HMMyHHTeTbi, o6a3aHbi 6e3 yipepöa aaa hx npuBi-uicruH h HMMymi- TeTOB yBaacaTb 3aKOHbi h npaBHaa rocy- aapcTBa rrpeöbiBaiiHa, BKJUoaaa 3aKOHbi h npaBHJia peryjiupoBaHHa ABnacemiH TpaHcnopia h CTpaxoBairaa aBTOMo- ÖHjieii.
Pa3fleji IV.
Koiicy.ibCKHe cjjyiiKpiiii
CTaTba 28
1. KoHcyjibCKoe aoaacHocraoe ai-mo HMeeT npaBO b npeaeaax KOHcyjibCKoro oxpyra BbinojiHaTb (jjyHKpuH, yKa3aHHbie b nacToameM pa3aeae. KoHcyjibCKoe AOJiacHocTHoe anno MoaceT,
KpoMe
Toro,
Bbinojiiiarb u HHbie oiJmuHaabHbie koh- cyjibCKKe (jiynKmm, ecaa ohh He riporn- BopeaaT 3aKOHoaaTeabCTBy rocyaapcTBa npeöbiBaHna.
2.
B
CBa3H
c
HcnojraeHHeM cbohx
(jryHKpHH KOHcyabCKoe aonamocTiroe an no MoaceT oöpamaTbca nncbMemio Man yCTHO K KOMneTeHTHbIM BaaCTAM KOH- cyabCKoro oxpyra.
CTaTba 29
KoHcyabCKoe aoaacHocTHoe amro HMeeT npaBo:
a) 3anr,HinaTb npaBa h HHTepecbi npea- CTaBaaeMoro
rocyaapcTBa,
a Taicace ero
rpaacaaH, Biuiioraa ropHAHaecKHx ann;
b) coneHCTBOBaTb pa
3
BHTHio Topro-
BblX,
3
KOHOMHHCCKHX, KyabTypHbIX H
HayaHbix CBB
3
CH Meacay npeacTaBaaeMbiM
rocyaapcTBOM h rocyaapcTBOM npeöbi-
BaHHa;
c) HHbIM 0Öpa30M CITOCOÖCTBOSaTb pa3BHTHK) apyacecTBeuHbix OTHomemm Meacay npeacTaBaaeMbiM rocyaapcTBOM h rocyaapcTBOM npeöbiBaHna.
CTaTba 30
KoucyabCKoe
aoaacHocTHoe
anno
HMe
eT
npaBo:
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 28 år 1968
a) föra register över sitt lands
medborgare och utfärda och för
länga pass och andra identitetshand
lingar för dem;
b) för egna och andra länders
medborgare samt statslösa utfärda
inrese-, utrese- och genomresevise-
ringar till den sändande staten.
Artikel 31
1. Såvitt den sändande statens
lagstiftning det medger har konsul
rätt att
a) upprätta födelse- och dödsbevis
för sitt lands medborgare;
b) förrätta vigslar och registrera
skilsmässor, när båda personerna är
medborgare i den sändande staten.
2. Giltigheten av de av konsul
vidtagna, i mom. 1 i denna artikel
nämnda åtgärderna bestämmes i
den mottagande staten uteslutande
av lagen i denna stat.
Artikel 32
Konsul har rätt att
1. upprätta, bevittna, identifiera,
bestyrka, legalisera eller eljest vid
taga erforderliga åtgärder för att be
kräfta giltigheten av handlingar av
rättslig natur eller kopior därav, in
begripet kommersiella handlingar,
förklaringar, registreringar, testa-
mentariska förordnanden och avtal,
på begäran av
a) person, oavsett medborgarskap,
för användning i den sändande sta
ten eller enligt denna stats lag, eller
b) medborgare i den sändande
staten för användning utanför den
na stat;
2. översätta handlingar och be
styrka översättningar;
a) BecTH yieT rpax^an CBoero rocy-
napcxBa h BbinaBaTb hm hjihnpo.no nr h-
poBaTb nacnopTa h mibie ynocTOBeperoia
uhmhocth ;
b)
BblflaBaTb CBOHM HJIH HHOCTpaHHbIM
rpaxcnanaM, a
TäK>Ke
jinpaM 6e3
rpaac-
AaHCTBa Bbe3flHbie, Bbie3aHbie h TpaH-
3HTHbie BH3bi npeacTaBjiaeMoro rocyaap-
CTBa.
CraTba 31
1
. KoHcyjibCKoe aonacHOCTHoe jämo,
nocKojibKy 3aKOHoaaTejibCTBO
rocyaap-
CTBa npeébiBaiiHH ynonHOMOHHBaeT
ero
Ha
3to
, HMeeT npaBo:
a) cocTaBJiHTb aKTbi poacaeHHH
h
CMepTH rpaacaaH cBoeii CTpaHbi;
b)
perHCTpnpoBaTb öpaKH, a TatoKC
pacTopaceHHe
öpaKOB b cnyaaax, k o ra a
oöa Jirma siB.njuoxca rpax<aanaMH
ripea-
craB.nneMoro rocyaapcTBa.
2.
fleHCTBHTejibHOCTb coBepmeHHbix
KOHCyabCKHM aOJI/KHOCTHbIM JIHH
0
M aK-
tob , nepeaHCJieHHbix b nyHKTe
1 nacron-
ineä CTaTbH, b CTpaHe npeöbiBaHHa koh -
cyabcicoro aoniKHOCTHoro jnma onpenen-
aeTca HCK.noHnreabHO
3
aK
0
HaMH CTpa-
hh npeöbiBaHHa.
CraTba’32
KoHCyjIbCKOe aOTOKHOCTHOe
jihho
HMeeT
npaBo:
1
. CocTäBjiaTb, yaocTOBeparb, HaeH-
THtJjHpHpoBaTb,
3
aBepaTb, jierajiH
30
BaTb
h cosepmaTb apyine aeHCTBHs, KOTopbie
MoryT
0
Ka
3
axbcn HeoöxoaHMbiMH, ana
Toro, HTOöbi caeaaTb aeiicTBHTeabHbiMH
aoKyMeHTbi lopnaHnecKoro
xapaKTepa
HJIH HX KOnHH, BKHIOHaa KOMMepaecKHe
aoKyMeHTbi,
3
a»BJieHHa, pcrHcrpamnf,
3
aBeiu,aTejibHbie
pacnopaacemia h koh -
TpaKTbi no npocböe:
a) HHua nioöoro rpaacaaHCTBa ana
Hcnonb30BaHHH b npeacTaBJiaeMOM ro-
cyaapcTBe
nan
coraacHo 3aKOHoaaTenb-
CTBy 3Toro rocyaapcTBa;
b) rpa>KaanHHa npeacTaBjiaeMoro ro
cyaapcTBa
ana
Hcnonb30BaHHa BHe
ototo
rocyaapcTBa.
2. IlepeBoaHTb aoKyMeHTbi h
yaocTO-
BepaTb npaBHnbHocTb nepeBoaoB.
Kungl. Maj. ts proposition nr 28 år 1968
27
3. från medborgare i den sändan de staten för förvaring mottaga handlingar, pengar, värdeföremål och andra tillhörigheter .
Artikel 33
1. Då handlingar som avses i ar tikel 32 mom. 1 och 2 erfordras för användning i den mottagande staten eller enligt denna stats lag, skall denna stats myndigheter erkänna deras giltighet i den utsträckning som det är förenligt med lagen i den mottagande staten.
2. Dokument, kopior, översätt ningar eller utdrag som är avsedda att företes för myndigheter i den mottagande staten, skall vara legali serade, om så erfordras enligt lagen mottagande staten.
Artikel 34
Vederbörande myndigheter i den mottagande staten skall snarast möjligt underrätta konsulatet när person som är medborgare i den sän dande staten avlidit; dödsbevis för den avlidne skall kostnadsfritt till ställas konsulatet.
Artikel 35
1. Då medborgare i den sändande staten har rätt till eller gör anspråk på andel i egendom som avliden per son, oavsett medborgarskap, efter lämnat i den mottagande staten, och om nämnda medborgare ej befinner sig i den mottagande staten eller är på annat sätt representerad i denna stat, skall vederbörande konsul vara behörig att företräda medborgaren i samma utsträckning som om full makt av honom utfärdats för kon suln. Sådant ställföreträdarskap upp hör att gälla från den tidpunkt då konsuln underrättats om att veder börande bevakar sina intressen i den mottagande staten antingen själv eller genom ett vederbörligen
3
.
ripHHHMäTb Ha xpaHeHue ot
rpaac-
flaH np e;iCT a b ji hc m o r
o
rocynapciBa
po-
KyMeHTbi, flenbru, neniiocTH h npyroe npunan.rie>Kaujee hm HMymecTBO.
CTaTbH 33
1. Korna /lOKyMenxBi, ynoMHuvi bie b
nyHKTax 1
h
2 CTaTbH 32
, xpeGyioxcn
fljra ncnojib30Bamifl b rocynapci Be npe- öbiBaHua hjih coraacHO 3aKOHonaxe.xb- CTBy 3Toro rocynapcxBa, to
anacTH
3Toro rocynapcxBa aojdkhm npH3naBaTb hx /xeHciBHTejibMOC'ib b toh Mepe, b
KaKoii 3tocoBMecTHMo c aaKOHonaxejXb-
ctbom rocynapcTBa
npeöbiBaHHH.
2
. JdoKyMenibi, kohhh, iiepeBO/ibi hjihBbimicKH, KOTopbie oynyx npenbHBJiHTb-
ch
BjiacxsM rocynapcTBa npeöbiBanHH,
HOJDKHbl ÖbITb JierajIH30BaHbI, eCJIH 3
TO
Tpeöyexca no 3
aKOHaM rocynapciBa
npeöbiBaHHH.
CTaTbH
34
KoMneTeHTHbie BJicaTH rocyaapciBa npeöbiBanHH yBenoMjiHioT, Ka k m o jk no CKopee, KOHcyjibCTBO o CMepTH rpaacna- HHHa TipencTaBjiHeMoro rocy/iapcxBa; cBHfleTejibCTBO o CMepTH rpa/KnaiJHHa npenci äBjTHC-Moro rocy/iapcxBa hojthchoSecnJiaTHO ri penociaBjuiTbca KOHcyjib- CTBy.
CTaTbH 35
1
. B
cjiyiae, ecnn
rpaacflaHHH
npencxaB-
jiaeMoro rocynapcxBa HMeeT npaBo hjihnpeTeHflyeT Ha no nio b HMymecTBe, ocTaBmeMCH b rocynapcxBC npeöbiBanHH nocjie CMepTH jiima moöoro rpaxcnaH- ctbb, h ecnn oh He naxoHHTCH b rocy- flapcTBe npeöbiBaHHH h He npe/icTaBJieii HHbiM o6pa30M b 3tom rocynapcxne, TO KOHCyjIbCKOe nOJDKHOCTHOe JIHIIO HMeeT npaBo npencTaBJiHTb HHTepecbi Taxoro rpa>KHanHfia b toh »ce Mepe, xaic ecnn 6bi hm 6buia Bbrnana KOHcyjibCKOMy
flOJiHCHocTHOMy jiHuy noBepeHHOCTb. Ta-
Koe npencTaBHTejibCTBo npeKpamaeTCH c toto MOMeHTa, KaK KOHcyjibCKoe nojiac- HOCTHOe J1HHO nOJiyHHT CBefleHHH o tom, hto naHHbrä rpaacnaHHH 3ain,HmaeT cboh HHTepecbi b TocynapcTBe npeöbiBa-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
utsett ombud.
2. Om medborgare i den sändande
staten, som ej har hemvist i den mot
tagande staten, avlider i den senare
staten under resa, skall konsuln va
ra behörig att i enlighet med lagen
i den mottagande staten omhänder
taga den avlidne tillhöriga penning
ar och lösören, som den avlidne in
nehade för personligt bruk.
3. Om konsul gör bruk av den be
hörighet ifråga om ett dödsbo som
stadgas i denna artikel skall han
med avseende härå, utan hinder av
bestämmelserna i artiklarna 17 och
19, vara underkastad den mottagan
de statens domstolars civilrättsliga
jurisdiktion.
Artikel 36
Konsul må för medborgare i den
sändande staten, som ej befinner sig
i den mottagande staten, från dom
stol, myndighet eller person mottaga
penningmedel eller annan egendom
som tillkommer sådan medborgare
till följd av någons död, inbegripet
andel i dödsbo, utbetalning enligt
lagstiftning om ersättning för olycks
fall i arbete och behållning av livför
säkring. Vederbörande domstol,
myndighet eller person må kräva att
konsuln skall efterkomma de före
skrifter som den må ha meddelat
angående
a) företeende av fullmakt eller
annat bemyndigande från ifrågava
rande medborgare i den sändande
staten;
b) förebringande av bevisning för
att penningmedlen eller egendomen
mottagits av nämnda person;
HHfl JIHÖO JIHHHO, J1HÖO Hepe3 COOTBeTCT-
ByiomHM oöpa30M Haanaiemioro /ioBe-
peHHoro Jinpa.
2. Ecjih rpaacflamm npcAcraBJise.Moro
rocyaapcTBa, He hmcbiiihh MecTOÄHTejib-
CTBa b rocyflapcTBe npeöbiBaHHH, yiviep
b 3tom rocypapcTBe bo BpeMH noeiincn,
TO KOHCyjIbCKOe AOJl/KHOCTHOC JIHUO
HMeeT npaBO pacnopaacaTbca npniiap-
jieacaBinHMH eMy zienbraMH h Bema.viH,
KOTOpbie yMepiIIHH MMejI UJIH JIHHHOTO
!T0JIb30BaHHH, B COOTBeTCTBHH C 3aKOHO-
AaTejibCTBOM rocyuapcxBa npeöbiBaHua.
3. Ecjih KOHcyjibCKoe pojBKHOCTHoe
jihuo ocymecTBJiaeT npaBa, npepycMOT-
peHHbie nacTosmjeii cTaTbeii, b oTHorne-
hhii HacjTCACTBCHHoro HMymecTBa, TO
Ha Hero b uacTH, KacaiomcMca ocymecT-
BjieHHH 3thx npaB, p a c n p o er p a h a e t c a,
HecMOTpa Ha nojioaceHHH cTaTeii 17 h 19,
rpaiKpaucKaa lopucjuiKUHa cypoB rocy-
AapcTBa npeobiBaiiHa.
CTaTba 36
KOHcyjibCKoe poJBKHOCTHoe jihuo
mo-
>KeT ot HMeHH rpaxcuaHHHa npeflCTaBJia-
eMoro rocyaapcTBa, ecjia TaKOH rpaac-
AaHHH He HaxoAHTca b rocy/iapcTBe
npeöbiBaHHa, npHHHMaTb ot cypa, BJia-
CTeM hjih OTfleiibiioro jinpa pen bni iijih
HHoe HMyipecTBO, npniiHTaiomnec>i sto-
My rpaacpaHHHy BCPepcTBHe CMepTH
KaKoro-JiHÖo jiHira, BKJUonaa pojiio
b
HacjiepcTBe, BbimiaTy KOMneHcamui b
COOTBeTCTBHH C 3aKOHOpaTePbCTBOM O
HecnacTHBix cjiyaaax Ha npoMBOpcTBc h
cyMMbi, npHBHTaioiHMecH no CTpaxoBa-
HHK> 3KH3HH. CoOTBeTCTByiOmHH CyP,
opraH BjiacTH hjih OTpejibHoe jihuo
MoryT TpeöoBaTb, htoöh KOHcyjibCKoe
UOJDKHOCTHOe JIHUO BbinOJIHHJIO ycjio-
bhh, KOTOpbie MoryT 6 bi t b npeunncaHbi
b oTHomeHHH:
a) npepcTaBjieHHa poBepeHHOCTH
hjih
HHOTO nOJIHOMOHHH
OT COOTBeTCTByiO-
mero rpaxcpaHHHa npepcTaBjiaeMoro ro-
cypapcTBa;
b) npepbHBjieHHfl poKasaTejibCTB no-
jiyneHHH pener hjih
hhoto HMyiuecTBa
yica3aHHbiM jihuom;
29
Kungl. Maj. ts proposition nr 28 år 1968
c) återställande av penningmed len eller egendomen i händelse av att sådan bevisning ej förebringas.
Artikel 37
1. Konsul skall ha rätt att föreslå domstol eller annan behörig myndig het i den mottagande staten lämpli ga personer som förmyndare, vård nadshavare eller god man för med borgare i den sändande staten eller för sådan medborgares egendom, när den står utan tillsyn.
2. Om domstolen eller myndighe ten anser att föreslagen person av någon anledning ej är lämplig, må konsuln föreslå annan kandidat.
Artikel 38
1. Konsul har rätt att inom kon sulatsdistriktet sätta sig i förbindel se med och träffa medborgare i den sändande staten och att ge sådan medborgare råd och allt slags bi stånd, däri inbegripet att vid behov föranstalta om att han erhåller rätts ligt biträde.
2. Den mottagande staten får ej på något sätt inskränka den sändan de statens medborgares tillträde till konsulatet eller sådan medborgares möjligheter att meddela sig med konsulatet.
Artikel 39
1. I fall då en medborgare i den sändande staten arresterats eller an hållits i annan form skall vederbö rande myndigheter i den mottagan de staten omedelbart underrätta kon suln därom.
2. I fall då en medborgare i den sändande staten arresterats eller an hållits i annan form eller avtjänar fängelsestraff skall konsuln ha rätt att besöka och meddela sig med ho nom utan dröjsmål. De i detta mo ment nämnda rättigheterna skall ut-
c) B
03
BpameHHa neiier hhh
hhofo
HMymecTBa bcjiywae OTcyrcTBHH Taicoro AOKa 3 aTejn>cTBa.
CTaTbH 37
1. KoHcyjibCKoe nonnoiocTHoe hhhoHMeeT npaBo npe^jiaraib cynaM hjih hhmm KOMneTeHTHMM BjiacTHM rocy- flapCTBE npeöbiBaHHH JIHH, nOflXOHHIHHX b KaiecxBe oneicyHOB hjih noneHHTejieii hjih
rpa/Kiian npcjiCTaBJiHeMoro rocy-
HapcTBa hjih hjih HMymecTBa tbkhxrpancflaH, Korna 3to HMymecTBo ocTa-
Jiocb
6
e
3
Han
3
opa.
2. Echh cyn hjih KOMneTeHTHbie BJiacTH coHTyT, HTO npeHHoaceHHoe hhho no KaKHM-jiHÖo npHHHHaM HenpHeMJieMo, TO KOHCyjIbCKOe HOJIHCHOCTHOe JIHHO MoiKeT npeflJiaraTb npyryio Kannuna- Typy.
CTaTbH 38
1. KoHcyjibCKoe aonacHOCTHoe hhhoHMeeT npaBo b npenenax CBoero KOHcynb- ckoto OKpyra BCTpenaTbCH h chochtbchC HIOÖbIM rpajKHaHHHOM IipeflCTaBHH- eMoro rocynapcTBa, naBaib Tai<OMyrpa>K- HaHHHy coBeTbi h OKa3biBaTb BCHHecKoe coHencTBHe, b union an b iieoöxonHMbix cnynaHX npimarae Mep hjih oica3aHHH eMy npaBOBoii noMonin.
2. FocynapcTBo npeöbiBaHHH hhkohmoöpa30M He orpaHHHHBaeT cHomenne
rpaiKflaHHHa npeHCTaBHaeMoro rocynap-
CTBa c KOHcynbCTBOM h HocTyn ero bKOHCyHbCTBO.
CTaTbH 39
1 . KoMneTeHTHbie Bjiaci u
rocynapcTBa
npeöbiBaHHH HeMenJieHHo yBenoMjiHioT KOHcyHbCKoe HOHHCHOCTHoe hhho npen- CTaBHneMoro rocynapcTBa oö apecTe hhh 3anep>KaHHH b hhoh (jiopMe rpaacna- HHHa npen,CTaBHHeMoro l ocynapcTBa.
2. KoHcynbCKoe nonacHOCTHoe hhhoHMeeT npaBo iie3aMcnnrnenbHo noce- THTb H CHeCTHCb C FpaHCHaHHHOM IipeH-
CTaBHHeMoro rocynapci Ba, HaxoflHiHHM-
ch
non apecTOM hhh
3 anepHcaHHbiM b
HHOH (jiopMe HHH OTÖblBaiOIHHM CpOK TiopeMHoro 3 äKnioiieHHH. ITpaBa, yrnnai!-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
övas i enlighet med den mottagande
statens lagar och förordningar, för
utsatt dock att dessa lagar och för
ordningar icke omintetgör dessa rät
tigheter.
Artikel 40
1. Konsul äger lämna allt slags
bistånd och hjälp åt fartyg hemma
hörande i den sändande staten som
angör hamn eller annan ankarplats
inom konsulatsdistriktet.
2. Konsul må gå ombord på far
tyget så snart detta inklarerats. Be
fälhavaren och besättningen skall
tillåtas meddela sig med konsuln.
3. Konsul äger påkalla bistånd av
vederbörande myndigheter i den mot
tagande staten vid fullgörande av si
na åligganden med avseende på far
tyg hemmahörande i den sändande
staten eller befälhavare och besätt
ningsmedlemmar på sådant fartyg.
4. Med fartyg hemmahörande i
den sändande staten förstås i denna
konvention fartyg som är registrerat
i hamn belägen i den sändande sta
ten; uttrycket inbegriper dock ej ör-
logsfartyg.
Artikel 41
1. Konsul äger inom konsulatsdi
striktet :
a) utan att därav följer någon in
skränkning av de befogenheter som
tillkommer den mottagande statens
myndigheter, undersöka händelser
som inträffat ombord på fartyg
hemmahörande i den sändande sta
ten under dess resa, förhöra befäl
havaren och medlemmar av besätt
ningen, granska fartygets handling
ar, upptaga förklaringar rörande far
tygets resa och destination och i öv
rigt underlätta fartygets angörande
av, uppehåll i och avgång från hamn;
Htie b nacTOfimeM nymcTe, flOJUKHbi
OCymeCTBJIHTbCH B COOTBCTCTBHH C 3aKO-
HaMH h npaBHJiaMH rocyuapcTBa npe-
öbiBamiH npii ycjiOBHH, oäeuiko, hto
ynoMHHVTbie 3aK0Hbi h npaBHJia He uojek-
hw aHHyjinpoBaTb sthx npaB.
OraTba 40
1. KoHcyjibcicoe flonacHocTHoe jämo
HMeeT npaBO 0Ka3biBaTb BcanecKoe
co-
/jeHCTBSie ii noMoiub cy/my npeacTaBjia-
eMoro rocyaapcTBa, 3ameame\iy b
nopT
min upyroe mccto
HKopnon ctohhkh
cyaoB b
npeflenax ero KOHcyjibCKoro
oKpyra.
2. KoHcyjibCKoe /iojivkhocthoc
jihuo
jvameT noaHHTbca Ha 6opT cyflHa, kbk
TOJibKO cyflHy pa3pemeHO cBoöonHoe
CHomeHHe c öeperoM, a KanKTan cyzma h
H.rieHbi sKmiaxca MoryT CHOCHTbca c
KOHCyjlbCKHM aOJiaCHOCTHHM JIHUOM.
3.
KoHcyjibCKoe uojDKHOCTHoe jihho
MoaceT oöpamaTbca 3a noMombio k
KOMneTeHTHbiM BJiacTBM rocynapcTBa
npeöbiBaHHH no BonpocaM, KacaiomnMca
BbinojiHeHHa ero (jiyHKUHH b
OTHomeHHH
cy^oB npeflCTaBJiaeMoro rocyuapcxBa,
KanmaHa h
hjtchob
amnaaca sthx cyaoB.
4. rioa
TepMHHOM «cyziHO» npeacTaB-
jiaeMoro rocyuapcTBa b HacToameii
KoHBemmH noHMMacxcH jnoöoe cyuHo,
3aperHCTpnpoBaHHoe b nopTy npeflcraB-
jiaeMoro rocyuapcxBa; oxnaKO b nona-
THe «cyflHO» He bxouht BoeHHbie cyua.
Crarna 41
1. KoHcyjibCKoe aojnKHOCXHoe jihuo
HMeeT npaBO b
npexenax KOHcyjibCKoro
oxpyra:
a) 6e3 ymepöa AJia npaB BJiacTen ro-
cyuapcTBa npeöbiBaHHH paccxexoBaxb
jnoöbie npoHcmecTBHa, HMeBnine MecTO
b nyTH Ha cyziax npexcxaBjiaeMoro rocy-
flapcTBa, onpamHBaTb Kairaxaiia h
hjic-
hob 3KHiia‘/Ka cy/ina npexcTanjnieMoro
rocyuapcTBa, npoBepaxb cyflOBbie flOKy-
MeHTbi, npHHHMaTb jaHBTieiina othoch-
TejibHO njiaBaHHa cy/ma n MecTa Ha3Ha-
neHHa, a Taxace cnocoöcTBOBaTb Bxoay,
Bbixony h npeöbiBaHHK) cyxna b nopTy;
31
Kungl. Maj. ts proposition nr 28 år 1968
b) förmedla anställning och av skedande av befälhavare och med lemmar av besättningen, förutsatt att det ej är stridande mot lagen i den mottagande staten;
c) utan att därav följer någon in skränkning i de befogenheter som tillkommer den mottagande statens myndigheter, avgöra tvister mellan befälhavaren och medlemmar av be sättningen, inbegripet tvister röran de löner och arbetsavtal i övrigt, i den utsträckning som lagen i den sändande staten det medger;
d) föranstalta om sjukhusvård och liemsändning av befälhavare eller medlem av besättningen;
e i mottaga, upprätta och bestyrka förklaringar och andra handlingar som föreskrivs i den sändande sta tens lag i vad avser fartyg.
2. Konsul må, i den utsträckning som lagen i den mottagande staten det tillåter, inställa sig tillsammans med befälhavaren eller medlemmar av besättningen inför denna stats domstolar och myndigheter samt lämna dem allt slags bistånd och tjänstgöra som tolk i deras mellan- liavanden med nämnda myndighe ter.
Artikel 42
1. I det fall att domstolar eller andra behöriga myndigheter i den mottagande staten har för avsikt att företaga tvångsåtgärder eller att i laga form verkställa undersökning ombord på fartyg hemmahörande "i den sändande staten, skall de härom underrätta vederbörande konsul. Ut om när det är omöjligt på grund av ärendets brådskande natur, skall så dan underrättelse lämnas i så god tid alt konsuln eller företrädare för ho nom kan närvara. Om konsuln ej varit närvarande eller företrädd, skall han på begäran få fullständiga upplysningar från vederbörande myndigheter om vad som förevarit.
b) npHHHMaTi, Mepui no VBo/ibHemno n nativiy KaniiTaHa hjih uren o b 3Kuna>Ka, ecnn 3to He npoinBopeHHT 3aKonoaa- TejibciBy rocyaapcTBa npeöbiBamiH;
c) 6e3 yipepöa hjih npaB BjiacTeit rocyaapcxBa npeSbiBamia pa3pemaTb enopbi Meacfly KannTanoM n MuenaMH 3Knna>Ka, BKJiionaa enopbi, Kacaiomne-
ch
3apaöoTHon nnaTbi n noroBopa o HanMe, nocKoubKy sto npe/iycMaxpH- BaeTca 3aK0H0flaTejibCTB0M npeacTaB- JiaeMoro rocynapcTBa;
d)
npimHMaTb Mepw no nenemno b
öojibHime m no penaTpnapnn KannTaHa
hjih
njieHOB amnaaca cy;nia;
e) nonyaaTb, cocraBJiHTb hjih
aaBcpaib
fleKjiapapHH hjih ,apyrnc HOKyMeHTM, 11 peziy c moxpei niiiie 3
a ko ho,aaTe ji bcx bom
npencxaBjiaeMoro rocynapcxBa b
otho-
UieHHH
CyAOB.
2. KoncyjibCKoe nojDKHOCTHoe jihho mojkbt, ecjiH sto no3BOJiaiOT 3aKOHbi iocynapcxBa npeöbiBaHiia, BwcTynaTb coBMecTHo c KanHTaHOM cyjnia hjihHJieHaMH 3Knna»ca nepen cynavin hBjracTHMH 3Toro rocynapcTBa, OKa3bi- BaTb hm BCHxecKyio noMonjb, a TaKHce BbicTynaTb b KaieciBe nepeBoniHKa no XiejiaM 3thx jihh ne pen ynoManyxbiMH BJiaCTHMH.
CTaTba 42
1. B
cjiynae, ecnn cyzibi hjihnpyrne
KOMneTeHTHbie BjiacTH rocynapcTBa npe- öbiBaHHa HaMepeHbi iipennpunaTb KaKHe-
jihöo
npHHyjiHiejibHbie neHCTBMH hjih
Hanaib saKoe-jinöo ocjiHnHajibiroc pac- cjienoBanHe Ha öopxy cyzma npepcTaB- JiaeMoro rocynapcTBa, toKOMneTeHTHbie BjiacTH rocynapcTBa npeöbiBaHHH yBeno-
mjihiot
06 3tomeooTBeTCTByioniee koh-
cyjibCKoe AOJiiKHocTHoe jihho. 3a hckjiio- neHHeM cjiynaeB, Korna sto
hcbo3mo>kho
BBHny cpohhocthnena, TaKoe yBeno- MJieHiie neJiaeTca 3aöjiaroBpeMeHHo no Hanajia TaKHX hchctbhhc TeM, HToöbi KOHcynbCKoe hojdkhocthoc
jihho hjih
ero npencTaBHTejib Mor npHcyTCTBOBaTb
npn ocyiHecTBJieHHH thkhx hchctbhh.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år i968
2. Bestämmelserna i denna arti
kel mom. 1 skall också gälla i det
fall att vederbörande myndigheter
har för avsikt att förhöra befälhava
ren eller någon medlem av besätt
ningen i land.
3. Bestämmelserna i denna arti
kel skall ej tillämpas på sedvanliga
tull-, pass- och hälsokontroller eller
på åtgärder som vidtages på begäran
a\ fartygets befälhavare eller med
hans samtycke.
Artikel 43
1. Om fartyg hemmahörande i den
sändande staten förliser, går på
grund, kastas upp på land eller på
annat sätt lider skada i den motta
gande staten, skall vederbörande
myndigheter i den mottagande sta
ten utan dröjsmål därom underrät
ta behörig konsul. De skall också
underrätta honom om vilka åtgär
der som redan vidtagits för att räd
da fartyget, ombordvarande perso
ner, last och annan egendom om
bord och föremål som tillhör farty
get eller utgör en del av dess last
men blivit skilda från fartyget.
2. a) Konsuln må på allt sätt bi
stå fartyget, dess passagerare och
medlemmar av dess besättning och
äger påkalla bistånd av vederböran
de myndigheter i den mottagande
staten i detta syfte. Han må vidtaga
de åtgärder som avses i denna arti
kel mom. 1, liksom även åtgärder
för reparation av fartyget eller an
hålla hos den mottagande statens
myndigheter att de vidtar sådana åt
gärder.
b) Vederbörande myndigheter i
den mottagande staten skall lämna
Ecnn KOHcyjibCKoe nojraHOCTHoe jihuo
hjih ero npeacTaBHTejib He ripncyTCTBO-
Bau, to no ero npocböe KOMneTeHTHbie
BjiacTH rocyaapciBa npeöbiBaHH» npeno-
cTaBJiaioT eMy nojiHyio mnjjopManmo
B OTHOLUeHHH TOrO, HTO HMejIO MeCTO.
2.
nojioiceHHH nyHKTa
1
HacToamen
cxaTbH npuMeHaioTca n b
tom cjiynae,
ecnn Kan uran hjih HJieHbi 3KHnanca
cypna flo.T/KHbi ponpaiiiiiBaTbca Ha
öepe-
ry COOTBeTCTByiOIIIHMM BJiaCTHMH.
3. llo.no/KeHna HacToameii CTaTbH He
IIDH MeHKKTlCa K OOblHHOMV laMO/KCH-
HOMy, nacnopTHOMy hjih caHHTapHOMy
KOHTpojno, a ra K/Ke k jieiicTBiiaM, iipe/i-
npHHHTbiM no npocböe hjih
c ojioöpe-
hhh KamiTaHa cynna.
CTaTba 43
1. Ecnn
cyflHo iipejiCTaBJiaeMoro rocy-
jiapciBa noTcpiuiT KopaöJieKpymeHHe,
capeT Ha Mejib hjih öyner BbiöpoineHO Ha
öeper, hjih noTepnur KaKyio-Jinöo apy-
ryio aBapnio b rocyuapcTBe npeöbiBaHHH,
to KOMneTeHTHbie BJiacTH rocynapciBa
npcobiBaima nes aM
e
jiji ht eu b ho
ciaBirr
OÖ 3TOM B H3BeCTH0CTb COOTBeTCTByiO-
inee KOHcyjibCKoe uoji/khocthoc
jihuo.
Ohh Taioice H3BemaioT KOHcyjibCKoe
nojiiKHocTHoe jihuo o Mepax, KOTopwe
y/KC npennpHHHTbi no cnaceHHio jiio.aeii,
cy/jiia, rpy3a h
hhoto HMyinecTBa Ha
öopTy cyjina h npenMeTOB, npHHauJieiKa-
nnix cyjiHy hjih cocTaBiiaiomiix nacTb
ero rpy3a, KOTOpbie OTuejrajiHCb ot
cynna.
2. a) KOHcyjibCKoe nojixcHOCTHoe jihuo
MoiKeT 0Ka3biBaTb BciHiecKyio noMonib
TaKOMy cyflHy, ero naccaacHpaM h
HJieHaM ero KOMaHflbi. C
3toh nenbio
oho MOiKeT oöpainai bca saconeiicTBHeM
k KOMneTeHTHbiM BJiacTHM rocynapcTBa
npeöbiBaHHB. KOHcyjibCKoe hojdkhoct-
Hoe jihuo MO/Ker npeunpnHHMaTb Mepbi,
yKa3aHHbie b nyHKTe 1 HacToameu
CTaTbH, a Taxace Mepbi no peMonry
cynHa hjih MO/Ker oopaTiri boi k BJiacTHM
rocyuapcTBa npeöbiBanmi c npocböon
npHHaTb TaKne Mepbi.
b) KOMneTeHTHbie BjiacTH rocyuapcr-
Ba npeöbiBaHHfl 0Ka3biBaK>T KOHcyjib-
Kungl. Maj. ts proposition nr 28 år 1V68
33
konsuln erforderligt bistånd vid vid tagandet av åtgärder i samband med fartygets haveri.
3. a) Då det havererade fartyget eller föremål som tillhör fartyget på träffats på eller nära den mottagan de statens kust eller införts till hamn i denna stat och varken fartygets be fälhavare, dess ägare, hans ombud eller vederbörande försäkringsgivare är i tillfälle att vidtaga åtgärder för omhändertagande av fartyget eller föremålet, skall konsuln anses vara behörig att på ägarens vägnar träffa enahanda anstalter som ägaren själv skulle ha kunnat träffa i sådant syf te.
b) Bestämmelserna i denna artikel mom. 3 a) gäller också föremål som utgör del av fartygets last och till hör medborgare i den sändande sta ten.
4. a) Det havererade fartyget, dess last, utrustning och inredning samt förråd eller andra föremål från fartyget må ej påföras tullavgifter eller andra skatter av något slag ut gående på eller med anledning av va- ruinförsel, med mindre de förs i land för att användas eller förbru kas i den mottagande staten.
b) Ingenting i denna artikel mom. 4 a) skall tolkas som förbud mot tillämpning av lagar och förordning ar i den mottagande staten med av seende på tillfällig förvaring av egendom.
5. Då föremål som utgör del av lasten på förlist fartyg hemmahö rande i en tredje stat tillhör med borgare i den sändande staten och påträffas på eller nära den motta gande statens kust eller införs till hamn i denna stat, och varken far tygets befälhavare, föremålets ägare, hans ombud eller vederbörande för säkringsgivare är i tillfälle att vidta-
CKOMy flOJDKHOCTHOMy jiniiy neoöxoxuf- Moe co.aeiiciBnc b rrp e n n p h h m m a e m bi xMepax, cB»3aHHbix c a Bnp
ne
fr cynua.
3. a)
Ecjih noTepneBiuee aBaprno
cyniro hjih jiioöoh rrpe/i\ieT, npunaaue- acamnu cy/uiy, ömjih Hahaeiibi Ha öepery hjih b6jih3h ot oepera rocynapcTBa npeobiBaiiHH hjih HOCxaBjieHbi b nopT 3Toro rocynapcTBa h hh KamiTaH cyima, hh coöcTBeHHHK, hh ero areHT, hh coot- BeTCTByiOmHe CTpaXOBIipiKH He B COCTO- HHHH npHHHTb MepbI no COXpaHeHHIO HJIH pacnopiDKeHHK) tbkhm cyjiHOM hjih npe/i- MeTOM, TO KOHCyJIbCKOe flOJUKHOCTHOe jihho CHHTaeTca ynojiHOMoaeHHbiM
npen-
npHHHMaTb OT HMeHH COÖCTBeHHHKa cy.Tna Taxne Mepbi, KOTopwe mot 6bi npc/inpMHMib ziJra tbkhx
ne.ieii caM
COÖCTBeHHHK.
b) flojioaceHHH nyHKTa
3 «a»
nacroa-
men cTaTbH npHMeHaioTca TaiOKe kjuoooMy npeHMery, cocTaBjiaiomeMy HacTb rpy3a Gynna h HBjiatomeMyca
coö-
CTBeHHocTbio rpaacnaHHHa npencraB- JiaeMoro rocynapcTBa.
4. a)
IToTepneBmee aBapnio
cyzmo,
rpy3, oöopyjiOBanHe h ocHacTKa, 3anacbi h HHbie
npenMerbi
c 3Toro cyniia,
ecnn
ohh He flocTaBjieribi mia Hcnojib30BaHHa hjih noTpeöjieHHa b rocynapcTBe npe- öbiBaHua, He oÖJiaraioTca ta mo ace hh bi m hnomjiHHaMH h hhhmh HajioraMH hcöopaMH Jimöoro BHna, HajiaraeMbiMH B CBH3H C BB030M HJIH no npHHHHe BB03a.
b) Hhhto
b nojioaceHHax nyHKTa
4 «a»
HacToameii CTaTbH He 3aTparHBaeT npu- MeHeHHa 3aKOHonaTejibCTBa hnpaBHJi rocynapcTBa npeGbiBamia b OTHomeHHH BpeMeHHoro xpaHeHHa HMymecTBa.
5. Ecjih npenviei, cocTaBJiaiomHH aacTb rpy3a noTepneBiuero Kopaöne- KpymeHne cynna TpeTbero rocynapcTBa,
aBJiaeTca
coöcTBemiocTbio rpajKnaiiHHa
npencTaBJiaeMoro rocynapcTBa h Haii- neH Ha öepery hjih böjih3h ot öepera rocynapcTBa npeöbiBaHHa hjih nocTaB- jieH b nopT 3Toro rocynapcTBa h hhKanHTaH cvana, hh coöctbchhhk ripen- MeTa, hh ero areHT, hh eooTBeTCTBy-
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
ga åtgärder för omhändertagande
av föremålet, skall konsuln anses
vara behörig att på ägarens vägnar
träffa sådana anstalter som ägaren
själv skulle ha kunnat träffa i så
dant syfte.
Artikel 44
Bestämmelserna i artiklarna 40—
43 skall i tillämpliga delar även gälla
civila luftfartyg.
Kapitel V. Slutbestämmelser
Artikel 45
1. Denna konvention skall ratifi
ceras och träder i kraft på den tret
tionde dagen efter ratifikationsin
strumentens utväxling som skall äga
rum i Stockholm.
2. Konventionen skall förbli i
kraft intill utgången av sex måna
der efter den dag då endera För-
dragsslutande Parten underrättar
den andra om sin önskan att upp
säga konventionen.
Till bekräftelse härav har de bå
da Parternas befullmäktigade ombud
undertecknat denna konvention och
därå anbragt sina sigill.
Som skedde i Moskva den 30 no
vember 1967 i två exemplar på
svenska och ryska språken, och
skall båda texterna äga lika vitsord.
För Sveriges Regering:
Torsten Nilsson
Sveriges Utrikesminister
För De Socialistiska Rådsrepubliker
nas Unions Regering:
A. Gromijko
De Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions Utrikesminister
lomne cxpaxoBuiHKH He b
coctohhhh
npHHHTb Mepbi no coxpaHeHHio hjih
pacnopaxceHioo TaxnM npe^MeTOM, to
KOHCyjIBCKOe ilOJDKHOCTHOe JIHUO CHH-
TaeTCH ynojiHOMoneHHbiM npennpHHH-
vraTb ot HMeHH coöcTBeHHHKa Taxiie
Mepbi, Kaicne mot
6bi
npeanpHHHTb jijth
TaKHx nejieii caM coöctbchhhk.
CTaTbH 44
CTaTbn 40—43 npuMemnoTca coot-
BeTCTBeHHO Taxace n
k
rpaxyiaHCKHM
B03pymHbiM cy,naM.
Pa3;ieji V. 3aKjno*iHTejibHbie
nocTaHOBJieiiHH
CTaTbn 45
1. HacToamaa Kohbchhhh noflJiexcnT
paTH(j)HKapHH H BCTynHT
B
CHJiy Ha
TpHauaTbiH nen b nocjie oÖMeHa para-
(JlHKapHOHHblMH TpaMOTaMH, KOTOpblH
COCTOHTCH B CTOKTOJIbMe.
2.
KoHBeHUHH öyyiex ocxanaxbca b
CHjie so HCTeneHHH mecTH MecaueB co
hhh, Korna oflHa H3 jdoroBapuBaiouinxcH
Ctopoh
cooöih,ht
flpyroö ^oroBapn-
BaiomeHCH CropoHe o cBoeM xcejiaHHH
npexpaTHTb ee neöcTBHe.
B ynocTOBepeiine nero ynoHHOMOHeii-
Hbie oöenx
floroBapnBaiomHxcH Ctopoh
nojinncajiH HacToamyio Kohbchuhio
h
CKpennjia ee cbohmh neiaTHMH.
CoBepmeHo b
MocKBe 30 Hoaöpa 1967
rona b flByx
3K3eMnjmpax, KaxcnbiH Ha
MBeacKOM h pyccKOM >i3biKax, irpiHieM
oöa TexcTa HvteioT onnuaKOByio cnjiy.
3a IIpaBHTejibCTBO lllBemm
Torsten Nilsson
Mhhctp HHOCTpaHHbix ,3,eji IIlBeuHH
3a IIpaBHTejibCTBO Coio3a Cobctckhx
CopHajiHCTHnecKHX PecnyÖJiHK
A. TpOMblKO
Mhhhctp HHoeTpaHHbix /fen
Coi03a COBCTCKHX CoHHajIHCTHHeCKHX
PecnyÖJiHK
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
Första protokollet till konsularkonventionen
mellan Sverige och De Socialistiska
Rådsrepublikernas Union
Vid undertecknandet av konsular konventionen av denna dag mellan Sverige och De Socialistiska Rådsre publikernas Union (här nedan kal lad »konventionen») har de För- dragsslutande Parterna överenskom mit om följande:
1. Den underrättelse till konsul om arrestering eller anhållande i annan form av medborgare i den sändande staten, som nämnes i arti kel 39 mom. 1 i konventionen, skall lämnas inom loppet av en till tre da gar från tidpunkten för arrestering en eller anhållandet i annan form, beroende på kommunikationsförhål landena.
2. De i artikel 39 mom. 2 i kon ventionen nämnda rättigheterna för konsul att besöka och meddela sig med medborgare i den sändande staten, som befinner sig under arrest eller anhållits i annan form, skall få utövas inom loppet av två till fyra dagar efter arresteringen eller an hållandet i annan form av sådan medborgare, beroende av hans vis telseort.
3. De i artikel 39 mom. 2 i kon ventionen angivna rättigheterna för konsul att besöka och meddela sig med medborgare i den sändande staten, som befinner sig under ar rest eller är anhållen i annan form eller avtjänar fängelsestraff, skall få utövas kontinuerligt.
4. Förevarande protokoll skall ut göra en integrerande del av konven tionen. Till bekräftelse härav har de be- fullmäktigade ombuden för de För- dagsslutande Parterna undertecknat detta protokoll och därå anbragt si na sigill. Som skedde i Moskva den 30 no vember 1967 i två exemplar på
IlepBMH npOTOKOJI
K KOHCyjIbCKOH
KOHBCHiUIH
MC/K/iy
IIlBemieii h
Comoivi CoBeTCKiix
CounajiHCTHHecKHX PecnyöJiHK
Hpu noflnncaHHM cero HHCJia K oh - CyjIbCKOH KoiIBCHUHH MC>KAy IIlBeUHCH
H
C0K>30M COBeTCKHX
CoyHajIHCTHHeCKHX
PecnyöJiHK (jjajrce HMeHyeMOH «Kohbch- unen») /loroBapHBaroiJiHecsi Ctopohmcor;iacnjiHCB o HHXcecjieflyiomeM:
1. yBeaoMiiemie KOHcyjibCKoro flojixc- HocTHoro Jinna 06 apecTe hjih3aflepxca-
hhh b hhoh
(jiopMe rpaxcaaHHHa npea-
CTaBJiaeMoro rocynapcTBa, ynoManyroe
b
nyHKTe 1 CTaTbH 39 KoHBeimnn, npo- H3BO/IHTCH brcieiiHc o^Horo-Tpex jmen co BpeMeHH apecTa hjih3a,aep>KanHa bHHOH (j)OpMe B 3aBHCHMOCTH OT yCJIOBHH CBB3H.
2. IIpaBa KOHcyjibCKoro
aojhkhoct
-
Horo jiHua nocemaTb h chocktbcb crpaacnaHHHOM npencTaB/iaevroro rocy- napcTBa, Haxo,aainHMca no/i apecTOM hjih 3aaep>KanHbiM b hhoh (|>opMe, yno-
MBHyTbie bnyHKTe 2 CTaTbH
39 Koh- BeHHHH, iipenocTaBjiaiojca b Tenemie ÄByx-neTbipex juicii co BpeMeHH apecTa hjih 3aHepxcaHHH b hhoh (j)opMe TaKoro rpaxmamma b 3aBHCHMOCTH ot ero MeCTOHaXOJKfleHHH. 3.
IIpaBa KOHcyjibCKoro hojekhoctho-
ro jinpa, yKa3aHHbie b nyHKTe 2
CTaTbH
39 Kohbchhhh,
noceipaTb h
chochtbch
c TpaacnaHHHOM npeacTaB.i
neMoro
rocy-
HapcTBa, HaxoflauiHMCH iroji apecTOM
hjih
3aflepxcaHHbiM b
hhoh
([jopvie hjih
OTÖblBaiOmHM CpOK TIOpeMHOTO 3aKJIIO-
neHHH, npeflocTaBjunoTca Ha nepnoflHnecKOH ocHOBe.
4. HaCTOaiHHH npOTOKOJI HBJIxeTCH
HeoTbeMjieMOH aacrbio KoiiBennHn.
B yflocTOBepeHHe aero YnojiHOMO-
aemibie oöchxHoroBapHBaioiiuixcH Cto- POH nOflnHCajlH HaCTOmpiH npOTOKOJI
h
CKpennjiH ero cbohmhneaaTHMH.
CoBepmeHO b Mockbc 30 Honöpn 1967 ropa b jibvx 3K3eMHjinpax, KaacflbiH Ha
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1968
svenska och ryska språken, och
skall båda texterna äga lika vitsord.
För Sveriges Regering:
Torsten Nilsson
Sveriges Utrikesminister
För De Socialistiska Rådsrepubliker
nas Unions Regering:
A. Gromyko
De Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions Utrikesminister
Andra protokollet
till konsularkonventionen
mellan Sverige och de Socialistiska
Rådsrepublikernas Union
Vid undertecknandet av konsular
konventionen av denna dag mellan
Sverige och De Socialistiska Rådsre
publikernas Union (här nedan kal
lad »konventionen») har de För-
dragsslutande Parterna överenskom
mit om följande:
1. Utöver de privilegier och immu
niteter som angetts i konventionens
Kapitel III skall vardera Fördrags-
slutande Partens konsuler och kon
sulattjänstemän i den andra För-
dragsslutande Partens område un
der förutsättning av ömsesidighet
åtnjuta de ytterligare privilegier och
immuniteter som av denna Part be
viljats eller kan komma att beviljas
motsvarande personal från en tredje
stat.
2. Genom detta protokoll upphävs
den mellan Sverige och De Socialis
tiska Rådsrepublikernas Union ge
nom noteväxling i Moskva den 2 feb
ruari 1927 träffade överenskommel
sen om de ömsesidiga rättigheter,
privilegier och immuniteter som till
kommer konsuler och konsulat
tjänstemän.
UIBe/ICKOM
h
pyccKOM H3bIKaX,
npnaeM
o6a TexcTa HMeiOT oannaKOByhd cnjiy.
3a IIpaBHTejibCTBO IIlBeunn
Torsten Nilsson
M
hhhctp
MHOCTpaHHbix
Ren
IIlBeunn
3a ITpaBHTejibCTBo Conm CoBeTCKnx
CounaJincTHHecKHx PecnyöiiHK
A. TpOMblKO
MnHncTp MHOCTpaHHbix
Ren
Coio3a CoBeTCKnx CounajincTHHecKHx
PecnyöJiHK
BTopoii npoTOKOJi
K KOIICyJIbCKOH KOHB£HUHH
MesKuy IIlBemien
ii
C01030M C
obctckhx
CouHajincTHHecKHX PecnyÖJiHK
Ulpn nounncaHHH cero ancua KoHcyjib-
ckoh Kohbchuhh Mexcuy IIlBeunen n
COKBOM COBCTCKHX CoUHajIHCTHHeCKHX
PecnyÖJiHK (uajiee HMeHyeMon «Kohbch-
unen») floroBapnBaioiUHeca CTopoHbi
corjiacnjincb o HnacecjieuyioiueM:
1. KpoMe npHBHJiernn n HMMyHHTe-
tob
, npeuycMOTpeHHbix
b
pa3/ieJie III
K
ohbchuhh
, KOHcyjibCKne uojraHOCTHbie
jrnua n coipy/
ihhkh
KOHcyjibCTBa
o
/
ihoh
h
3 /(oroBapHBaiomHxca CropoH
hmciot
npaBO Ha TeppnTopnn upyron floroBapn-
Baromeiics CTopoHbi, Ha
ochobc
B3anM-
hocth, Ha jiioöbie upyrne npnBHJiernH n
HMMyHHTeTbI, KOTopbie npe/iocTaBJieiibi
njin MoryT öbiTb npeuocTaBJieiibi
btoh
C
topohoh
cooTBeTCTByiomHM KaTero-
pnaM nepcoHaua TpeTbero rocyuap-
CTBa.
2. CorjiameHne, aaKjnoaeHHoe Meacuy
IIlBeunen n
C
okoom
CoBeTCKnx Coun-
ajincTnaecKHX PecnyÖJiHK nyTeM 06-
MeHa HOTaMH
ot
2 cjieBpajia 1927 roua
OTHOCnTejIbHO B3aHMHbIX npaB, npnBH-
jiernn n HMMyHHTeTOB KOHcyjibCKHX
UOJDKHOCTHblX JMU H COTpyflHHKOB KOH-
CyjIbCTBa, HaCTOaiUHM IIpOTOKOJIOM
npexpamaeT CBoe uencTBne.
Kungl. Maj. ts proposition nr 28 år 1968
3. Detta protokoll skall utgöra en integrerande del av konventionen. Till bekräftelse härav har de be- fullmäktigade ombuden för de För- dragsslutande Parterna underteck nat detta protokoll och därå anbragt sina sigill. Som skedde i Moskva den 30 no vember 1967 i två exemplar på svenska och ryska språken, och skall båda texterna äga lika vitsord.
För Sveriges regering:
Torsten Nilsson
Sveriges Utrikesminister
För De Socialistiska Rådsrepubliker nas Unions Regering:
A. Gromyko
De Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions Utrikesminister
3. HaCTOHIUHH IlpOTOKOJI
SBJIfleTCH
HeoTteMJieMOH nacTbio KoHBeimuH.
B
yaocTOBepeHHe nero YnojiHOMOHeH-
Hbie
/foroBapHBaioiuHxca
Ctopoh
non-
nncajiH stot IIpoTOKOJi h CKpenn.au ero
CBOHMH IieaaTBMH.
CoBepmeHo bMockbc
30 Hoaöpa 1967
rona bAByx 3K3eMnnapax, KaacAUH Ha niBencKOM h pyccKOM a3HKax, npuneM oöa TexcTa HMeior OAHHaKOBVKt CHjry.
3a IIpaBHTejibCTBo UI
bcumh
Torsten Nilsson
Mhhhctp HHocrpaHHbix /Jen UI
bcuhh
3a IIpaBHTejibCTBo Coio3a CoBeTCKHx
CouHajiHCTHHecKHx PecnyöJiHK
A. TpOMblKO
Mhhhctp HHOCTpaHHbix flen
COK>3a CoBeTCKHX CopHaJIHCTHHeCKHX
PecnyöJiHK
37
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 670743