Prop. 1970:192
('med förslag till förord\xad ning om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1970
1
Nr 192
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt; given Stockholms slott den 6 november 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till förordning om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I syfte att möjliggöra restitution av fordonsskatt på tyngre lastbilar för kortare tid än hel kalendermånad föreslås i propositionen generellt bemyn digande för Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer att, när synnerliga skäl föreligger, medge befrielse från eller nedsättning av skatt enligt förordningen (1922: 260) om automobilskatt.
1 Bihang
till riksdagens protokoll
1970
.
1
samt
.
Nr
192
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1970
Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1922: 260) om automobilskatt
Härigenom förordnas, att i förordningen (1922:260) om automobilskatt
skall införas en ny paragraf, 5 a §, av nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
5 a §.
Föreligga synnerliga skäl, kan
Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer medgiva ned
sättning av eller befrielse från auto
mobilskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. Vid ikraftträdandet
upphör det i övergångsbestämmelserna till förordningen (1969: 296) om
ändring i förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt givna
bemyndigandet att gälla. Bestämmelser som meddelats med stöd av nämnda
bemyndigande gäller dock fortfarande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1970
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats rådet på Stockholms slott den 6 november 1970.
Närvarande:
Statsministern
Palme,
ministern för utrikes ärendena
Nilsson,
statsråden
Sträng,
Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wigkman, Moberg, Norling, Löfberg, Lidbom.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förord ningen (1922:260) om automobilskatt och anför.
Inledning
Enligt bestämmelser i förordningen (1922:260) om automobilskatt kan fordonsskatt inte restitueras för kortare tid än hel kalendermånad, varunder fordonet varit tillfälligt avfört ur bilregistret (reservregistrerat). 1 motioner till 1970 års vårriksdag (1:781 och 11:930) yrkades sådan ändring av be stämmelserna, att, när fordon tillfälligt avregistrerats till följd av t. ex. tjäl lossning, möjlighet föreligger att erhålla restitution av fordonsskatten även för kortare tid än hel kalendermånad, förslagsvis 10 dagar.
Bevillningsutskottet (BeU 1970: 36) fann, att syftet med motionerna bor de tillgodoses men var inte berett att tillstyrka motionärernas yrkande om omedelbar lagstiftning utan förordade riksdagsskrivelse med begäran om förslag från Kungl. Maj :t till 1970 års höstriksdag. Betänkandet godtogs av riksdagen (rskr 244).
I det följande förordas en lösning, enligt vilken restitution av fordons skatt i vissa fall skall kunna medges även för kortare tid än en kalender månad.
Nuvarande ordning
Årlig fordonsskatt utgår enligt förordningen (1922:260) om automobil skatt (bilskatteförordningen) och enligt traktorskatteförordningen (1969: 297). De fordonskategorier, som det här är fråga om, anges i vägtrafikför ordningen (1951:648).
4
Enligt vägtrafikförordningen föreligger, med vissa undantag, registre-
ringsplikt för bilar och motorcyklar, för släpfordon som dras av bil eller
s. k. trafiktraktor (dvs. traktor som i traktorskattehänseende hör till klass I)
och för traktorer som är försedda med gummihjul eller band. Fordon som
är registreringspliktigt får normalt användas bara om det är registrerat och
om skatt erlagts för fordonet. Ägare av registrerat fordon är skyldig att an
mäla vissa ändringar beträffande fordonet, bl. a. om de påverkar fordonets
beskattningsförhållande. Motordrivna fordon och släpfordon upptas och re
dovisas i länsstyrelses bilregister eller, om avsikten är att fordonet under
viss tid eller tills vidare inte skall användas, bilreservregister.
Enligt bilskatteförordningen utgår med vissa undantag skatt för regi
strerade motorfordon och släpvagnar. Skatteplikten inträder enligt huvud
regeln med ingången av den kalendermånad då fordonet registreras och
upphör med utgången av den kalendermånad då fordonet avförs ur bilregist
ret. Skatten utgår i princip för kalenderår. Inträder skatteplikt under löpan
de år, erläggs skatt med belopp som motsvarar återstående del av året in
beräknat den månad under vilken skatteplikt inträder. Skatt kan inte utgå
för kortare tid än kalendermånad. Skattskyldig är den som vid kalender
årets början är eller bort vara registrerad som ägare till fordonet eller, när
fordonet första gången införs i bilregistret, den som därvid antecknas som
ägare. Skatten utgår med olika belopp för motorcyklar, personbilar, last
bilar, bussar och släpvagnar. Skattesatserna för samma fordonskategori
varierar med fordonsvikten.
Någon allmän dispensbestämmelse finns inte i bilskatteförordningen.
Däremot har riksdagen, i samband med att den med verkan fr. o. m. år 1970
beslutat om viss höjning av den årliga skatten på tyngre släpvagnar (prop.
1969: 10, BeU 35; rskr 207), bemyndigat Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer att, om synnerliga skäl föreligger, nedsätta skatten
på släpvagnar, dock lägst till belopp som följer av bestämmelser som gällde
dessförinnan, dvs. före den 1 januari 1970 [se övergångsbestämmelserna
till förordningen (1969:296) om ändring i förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt].
Vidare gäller enligt 5 § traktorskatteförordningen (1969: 297) att Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer kan medge nedsättning av eller
befrielse från traktorskatt.
Genom kungörelsen (1969: 553) om nedsättning av skatt på traktorer och
släpvagnar, m. m. (1969 års kungörelse) har de i det föregående berörda
möjligheterna till dispens närmare reglerats. Sålunda kan nedsättning av
traktorskatt för trafiktraktor ske till hälften av det belopp som annars
skulle ha utgått, om det visas att fordonet under ett år använts för transport
på allmän väg sammanlagt högst 300 mil. Skatten får dock inte nedsättas
till lägre belopp än som skulle ha utgått, om fordonet hänförts till klass II
enligt traktorskatteförordningen. Enligt kungörelsen kan vidare nedsättning
Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1970
ske av den årliga fordonsskatten för släpvagn som använts för transport på allmän väg. Nedsättningens storlek varierar beroende på om släpvagnen är lastbilsdragen eller traktordragen. För lastbilsdragen släpvagn gäller den begränsningen att skattenedsättning bara kan komma i fråga för släpvagn, vars totalvikt uppgår till minst It ton. Har lastbilsdragen släpvagn fram förts på allmän väg högst 1 500 mil för år räknat, kan släpvagnsskatten nedsättas till 1440 kr., om släpvagnens totalvikt uppgår till 11 men inte 14 ton, eller, om totalvikten är större, till 1 800 kr., jämte 25 % av skillna den mellan detta belopp och skatten för fordonet enligt bilskatteförord ningen. Har släpvagnen framförts över 1 500 men inte över 3 000 mil, kan nedsättning ske till 1 560 kr., om släpvagnens totalvikt uppgår till 11 men inte 14 ton, eller, om totalvikten är större, till 1 800 kr. jämte 50 % av skill naden mellan detta belopp och skatten för fordonet enligt sistnämnda för ordning. Är det fråga om traktordragen släpvagn, kan nedsättning av släp vagnsskatten i princip ske till en fjärdedel, om den årliga transportsträckan på allmän väg inte överstiger 300 mil, och till hälften, om motsvarande sträcka överstiger 300 men inte 3 000 mil. Länsstyrelsen prövar fråga om nedsättning av eller befrielse från skatt enligt 1969 års kungörelse.
Kungl. Maj. ts proposition nr 192 år 1970
5
Förslag om utvidgning av nuvarande möjligheter till nedsättning
av fordonsskatten
I motionerna 1970:1: 781 och II: 930 yrkades ändrad lagstiftning i syfte att öka möjligheterna till restitution av fordonsskatt vid tillfällig avregi strering. Motionärerna anförde bl. a. följande.
Enligt bilskatteförordningen kan skattebefrielse erhållas om fordon av förs från bilregistret. Bestämmelserna är dock sådana, att befrielse inte kan erhållas med mindre fordonet varit avregistrerat en hel kalendermånad.
I bilskatteutredningens betänkande Fordonsbeskattningen (SOU 1969: 45) behandlas restitutionsfrågor vid utlandstrafik. Utredningen har ansett det rimligt att restitution medges, när fordon körs utom landet, varvid skatte befrielse skall erhållas per dag, om antalet sådana dagar överstiger 12 per kalenderår. Utredningens förslag innebär således ett fingraderat system jämfört med nuvarande bestämmelser. Vid utformningen av förslaget torde årsskatternas storlek ha tillmätts betydelse. Efter de kraftiga höjningar av skatterna, som genomförts år 1968 och i år, uppgår årsskatten för t. ex. en treaxlad lastbil till 8 000 å 9 000 kr. och för vanliga kombinationer lastbil/ släpvagn till 14 000 å 15 000 kr.
Inom trafiken förekommer för såväl enskilda fordon som kombinationer driftstörningar av olika slag. I vissa fall beror dessa av omständigheter utom fordonsägarens kontroll. Under tjällossningstid sker som regel avstängning ar av vägar för lastbilstrafik i stor omfattning med en varaktighet av ett par veckor eller längre. Vidare kan ojämn sysselsättning och omfattande repa rationsarbeten på fordonen motivera tillfälliga avregistreringar. Som exem
6
pel på ojämn sysselsättning kan anföras den skolskjntsverksamliet med
buss som utföres. Under skolferierna föreligger betydande svårigheter att
finna annan sysselsättning, varför avregistrering får tillgripas. Då vårter
minen slutar omkring den 10 juni och höstterminen börjar omkring den 20
augusti innebär nu gällande regler, att restitution endast kan erhållas för
mindre än hälften av perioden, dvs. endast för juli månad.
Mot bakgrund av den nuvarande skattenivån framstår det som angeläget
att åstadkomma ett förfarande, som berättigar fordonsägaren till återbe-
kommande av fordonsskatt för kortare tid än en kalendermånad. Restitution
bör medges för tiden från den dag anmälan om avregistrering inkommit till
länsstyrelse och till den dag anmälan inkommer att fordonet ånyo tages i
bruk och utgå med 1/360 av årsskatten per dag. För att förenkla administra
tionen synes skäligt att återbetala skatt endast för sådan tilfällig avregi
strering, som omfattar längre tid än 10 dagar.
I betänkande 1970: 36 uttalade bevillningsutskottet, att det delade motio
närernas uppfattning att den under senare år avsevärt skärpta fordonsbe-
skattningen understryker behovet av ändrade restitutionsregler. Den årliga
fordonsskatten för en lastbil med släpvagn motsvarar i flertalet fall ett skat
tebelopp av mer än 1 000 kr. per månad. Det framstår då som obilligt att
den som kan avregistrera fordonet under en hel kalendermånad får full re
stitution, medan den som avregistrerar under 30 dagar som inte samman
faller med kalendermånad inte är berättigad till någon skatteåterbäring.
Utskottet fann således, att syftet med motionerna borde tillgodoses. Med
hänsyn till att frågan borde bedömas från registrerings- och kontrollsyn
punkt var utskottet emellertid inte berett att tillstyrka yrkandet om omedel
bar lagstiftning utan förordade i stället riksdagsskrivelse med begäran om
förslag till höstriksdagen. Motionärernas önskemål kunde därigenom vän
tas bli tillgodosedda med verkan fr. o. m. år 1971. Riksdagen beslutade i
överensstämmelse med utskottets hemställan (rskr 244).
Frågan om införande av en dispensbestämmelse i bilskatteförordningen
har aktualiserats av bilskatteutredningen i dess betänkande Fordonsbe-
skattningen (SOU 1969: 45). Utredningen föreslog, att i nämnda förordning
skulle införas en generell dispensregel, vilken skulle gälla såväl motorfor
don som släpvagnar och som inte skulle vara begränsad till ett visst lägsta
belopp. Enligt utredningen borde skattenedsättningen i varje särskilt fall
gälla för viss tid. I fråga om motorfordon borde nedsättning inte förekomma
annat än i rena undantagsfall, eftersom en mycket stor del av totalskatten
utgår i form av drivmedelsskatt och därigenom är körlängdsberoende. När
det gäller grunderna för nedsättning av skatt med hänsyn till utnyttjandet
av ett motorfordon eller en släpvagn påpekade utredningen, att fordonsskat
ten enligt det förslag som utredningen lade fram i nämnda betänkande är
bestämd med hänsyn till den genomsnittliga årliga körlängden för varje for-
donskategori och viktklass. Enligt utredningens uppfattning borde nedsätt
ning alltså kunna förekomma, om avvikelsen från denna körlängd är avse
Kungl. Maj:ls proposition nr 192 år 1970
7
värd men inte bara därför att körsträckan i ett fall är längre än den i en viss bransch normala.
Några erinringar mot utredningens förslag i angivna hänseende framför des inte vid remissbehandlingen av betänkandet. Med hänsyn till spörsmå lets speciella natur togs frågan om införande av en allmän dispensbestäm melse inte upp i samband med den i prop. 1970: 138 behandlade principiella frågan om en ändrad avvägning av vägtrafikbeskattningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1970
Departementschefen
Som framgår av det anförda står f. n. två vägar till buds när det gäller möjligheterna att erhålla nedsättning av den årliga fordonsskatten. En möj lighet är att fordonsägaren låter reservregistrera fordonet för minst en ka lendermånad. Skatterestitutionen erhålls då för varje hel kalendermånad under vilken fordonet varit tillfälligt avfört ut bilregistret. Denna möjlig het gäller samtliga fordon som är skattepliktiga enligt bilskatteförordningen.
Den andra möjligheten till restitution avser de fall som närmare regleras i 1969 års kungörelse. Som framgår av vad jag tidigare anfört är möjlighe terna till skattenedsättning enligt kungörelsen begränsade till trafiktrakto rer och släpvagnar.
Tekniskt har frågan om skattereduktion i sistnämnda fall lösts utan hän syn till om fordonet varit registrerat under hela den tid som omfattas av skattenedsättningen. Avgörande för denna är i stället den körsträcka som fordonet i samma innehavares hand tillryggalagt under det närmast före gående kalenderåret. Denna lösning av restitutionsfrågan tillgodoser önske mål om skattenedsättning för de mera angelägna fallen. Lösningen gör dock inle anspråk på fullständighet. Nedsättning av bilskatt kan sålunda inte medges den fordonsägare som under ett kalenderår haft sitt fordon reserv- registrerat kortare tid än en månad och utnyttjat fordonet under en läng re körsträcka än som enligt kungörelsen gäller för rätt till skattenedsätt ning.
Såsom framhållits i bevillningsutskottets betänkande 1970:36 kan det i vissa fall vara önskvärt med ytterligare möjligheter till nedsättning av den årliga fordonsskatten. Svårigheter att utnyttja fordonet på grund av tjäl lossning, verkstadsbesök, m. m. kan sålunda motivera att ytterligare lättna der i beskattningen medges. Den ändrade avvägning av fordonsbeskattningen i riktning mot högre skatt för tyngre fordon som föreslagits i prop. 1970: 138 kan i vissa fall utgöra ytterligare skäl för en utvidgning av de nuvarande möjligheterna till restitution av den årliga fordonsskatten.
Frågan om utvidgad möjlighet till skattelättnad kan lösas genom ändring i bilskatteförordningens bestämmelser om skattepliktens inträde och upp hörande. Man kan därvid, som i nämnda motioner förordats, fastställa att
8
skatteplikten skall upphöra tio dagar efter vederbörlig anmälan om att
fordonet reservregistrerats. Restitution av bilskatt skulle i detta fall med
ges med det belopp av årsskatten som motsvarar den sammanhängan
de tid om minst tio dagar varunder fordonet varit reservregistrerat. Ytter
ligare villkor kan uppställas för rätt till restitution, t. ex. att den för fordo
net gällande årliga fordonsskatten skall uppgå till ett visst lägsta belopp.
Tekniskt torde en ändrad lagstiftning i enlighet med det nu anförda inte möta
större svårigheter. Däremot skulle avsevärda administrativa och kontroll
mässiga problem uppkomma, eftersom man, även med en någorlunda hög
minimibeloppsgräns, dels fick räkna med ett betydligt ökat antal restitu-
tionsärenden, dels måste utvidga kontrollen av att fordon som anmälts re-
servregistrerade för kort tid inte används under samma period. Jag vill i
detta sammanhang framhålla, att det kan ifrågasättas, om den av statsmak
terna beslutade övergången till automatisk databehandling av bilregistret
(prop. 1969: 30, SU 42, BeU 32, 3LU 30, rskr 132 och 136) i nämnvärd grad
kommer att underlätta behandlingen av den ökade anhopningen av restitu-
tionsärenden. Jag vill också erinra om att bilskatteutredningen f. n. överser
bilskatteförordningens bestämmelser och att, enligt vad jag inhämtat, ut
redningen avser att senast under år 1972 lägga fram omfattande förslag till
ändrade regler på vägtrafikbeskattningens område. Med hänsyn till det an
förda är jag f. n. inte beredd att förorda en ändring av restitutionsreglerna
enligt det nu diskuterade alternativet.
Enligt min mening bör i stället frågan om en utvidgning av möj ligheterna
till skatterestitution lösas enligt det i det föregående antydda andra alterna
tivet, nämligen dispensvägen. Enklast torde en sådan lösning kunna ske
genom införande i bilskatteförordningen av eu bestämmelse, enligt vilken
Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer bemyndigas att, när
synnerliga skäl föreligger, medge befrielse från eller nedsättning av skatt
enligt förordningen. Med stöd av ett sådant generellt bemyndigande torde
de närmare förutsättningarna för skatterestitution få regleras i en av Kungl.
Maj :t utfärdad kungörelse. Jag har i det föregående nämnt, att, vid sidan av
de möjligheter till restitution av fordonsskatt som följer av reglerna i bil
skatteförordningen om upphörande av skatteplikt, möjligheter till skatte-
nedsättning finns enligt 1969 års kungörelse. Jag har också anfört, att sist
nämnda möjligheter bara gäller trafiktraktorer och släpvagnar. Enligt min
mening saknas anledning att genom tillämpning av en generell dispensbe
stämmelse i bilskatteförordningen ytterligare utvidga möjligheterna till
skattenedsättning för dessa fordonskategorier. I princip bör genom bestäm
melsen öppnas möjlighet till ytterligare skattelindring bara för tyngre last
bilar. Personbilar och bussar bör således inte annat än i extrema undan
tagsfall kunna komma i fråga för skattenedsättning enligt bestämmelsen.
De närmare reglerna om möjligheter att dispensvägen erhålla skattened
sättning för lastbilar bör, som jag antytt, fastställas kungörelsevägen. För
Kungl. May.ts proposition nr 192 år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 192 år 1970
9
att undvika alltför täta reservregistreringar med åtföljande administrativt och kontrollmässigt merarbete bör dispens medges bara om det visas att fordonet varit tillfälligt avfört ur registret en sammanhängande period om minst 15 dagar. En ytterligare förutsättning för dispens bör vara att fråga är om tyngre lastbilar. Enklast kan detta uttryckas genom att man som vill kor för restitution föreskriver att fordonets årsskatt skall uppgå till ett visst lägsta belopp, t. ex. 4 800 kr. Härigenom nås den fördelen att antalet restitutionsberättigade fordon begränsas till den grupp lastbilar där, med hänsyn till fordonets storlek, ett påtvingat stillestånd under en period om t. ex. 15 dagar kan innebära kännbara ekonomiska förluster. Möjligheterna att dispensvägen erhålla skatterestitution kan i sådana fall utgöra en viss kompensation. Bestäms det årliga beloppet till exempelvis lägst 4 800 kr., kommer restituerad skatt att uppgå till lägst ett par hundra kronor.
Utöver nämnda förutsättningar för dispens bör gälla att sådan bara får medges, om orsaken till stilleståndet varit att hänföra till tjällossning eller nödvändigt längre verkstadsbesök. Sjukdom bör endast godtas som anled ning till dispens, om föraren också är registrerad ägare till lastbilen och det görs sannolikt att annan förare inte gått att skaffa under stilleståndstiden.
Genom den nu skisserade lösningen skulle totalt ca 30 000 lastbilar falla under den utvidgade möjligheten till skattenedsättning. I praktiken torde dock ett avsevärt lägre antal fordon komma att beröras och därmed är frå gan av mindre statsfinansiell betydelse.
En lösning enligt det nu diskuterade alternativet avviker visserligen från de dispensbestämmelser, som gäller för trafiktraktorer och släpvagnar. Med hänsyn till ett för dessa fordonskategorier, jämfört med lastbilar, ofta före kommande olika fordonsutnyttjande anser jag emellertid, att hinder inte möter mot en olika utformning av dispensbestämmelserna för resp. fordons- slag. Jag förordar därför en lösning av frågan i enlighet med det anförda.
För att underlätta tillämpningen av 1969 års kungörelse och de av mig nu föreslagna dispensbestämmelserna bör en samordning komma till stånd när det gäller handläggnings- och beslutsförfarandet. Jag anser det därför lämpligt att samma myndighet bemyndigas att handlägga och besluta i ärenden om dispens från bilskatt och traktorskatt. Som jag tidigare nämnt prövar länsstyrelsen fråga om nedsättning av eller befrielse från skatt enligt 1969 års kungörelse. Med hänsyn härtill bör det ankomma på länsstyrelsen att uppta och avgöra även ärenden om dispens från fordonsskatt beträffande tyngre lastbilar. Tillämpningen i övrigt av de av mig nu förordade dispens bestämmelserna bör tills vidare ligga hos Kungl. Maj :t.
De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1971.
10
Kungl. May.ts proposition nr 192 år 1970
Hemställan
Under hänvisning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepar
tementet upprättat förslag till förordning om ändring i förordningen (1922:
260) om automobilskatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in
stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riks
dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 700606