2

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242)

Härigenom förordnas i fråga om sjukvårdslagen (1962: 242),

dels att 31 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1 § 1 och 2 inom., 9 § 1, 3 och 4 mom.,

11 § 1 mom. samt

19 § ordet »stad» i olika böjningsformer skall bytas

ut mot »kommun»

i motsvarande form,

dels att i 9 § 1 och 3 mom., 10 §, 11 § 1 och 2 mom. samt 19 § ordet

»stadsfullmäktige» skall bytas ut mot »kommunfullmäktige»,

dels att 9 § 2 mom., 11 § 3 och 4 inom., 12—15

§§, 16 § 1 och 2

mom., 20 § 1, 2, 4 och 5 mom., 24 och 28 §§, 33 § 1 och 2 mom. samt 34 §

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

9

2 mom. För sjukvårdsstyrelse

äga i landstingskommun bestämmel­

serna i 43—51 §§ och 54 § fjärde

stycket landstingslagen, i Stockholm

bestämmelserna i 51 § kommunalla­

gen för Stockholm och i annan stad

som ej tillhör landstingskommun

bestämmelserna i 32—42 §§ och 45 §

andra och tredje styckena kommu­

nallagen motsvarande tillämpning. I

protokoll behöver dock upptagas en­

dast förteckning över närvarande le­

damöter och beslutet i varje ärende.

För sjukvårdsstyrelsen i Stock­

holm gäller dessutom vad stadsfull­

mäktige föreskriva med iakttagan­

de av bestämmelserna i kommunal­

lagen för Stockholm.

(Föreslagen lydelse)

§•*

2 mom. För sjukvårdsstyrelse

äga i landstingskommun bestämmel­

serna i 43—51 §§ och 54 § fjärde

stycket landstingslagen och i kom­

mun som ej tillhör landstingskom­

mun bestämmelserna i 32—42 §§ och

45 § andra och tredje styckena kom­

munallagen motsvarande tillämp­

ning. I protokoll behöver dock upp­

tagas endast förteckning över närva­

rande ledamöter och beslutet i varje

ärende.

1 Senaste lydelse av 9 § 1, 2 och 3 mom. 1965: 104.

4

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12

§.‘

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1970

Till sammanträde med direktio­

nen skola sj ukvårdsdirelctör eller,

om sådan icke finnes, landstingsdi­

rektör samt sjukhusdirektör, styres­

man, chefsläkare och sjukhusinten­

dent kallas med rätt att deltaga i

överläggningarna men ej i besluten

samt att få sin mening antecknad

till protokollet.

Enahanda befogenhet tillkommer

ock överläkare, sjukstuguläkare och

sjulthemsläkare, envar såvitt angår

sjukvården å det sjukhus eller den

avdelning därav som anförtrotts ho­

nom, ävensom, såvitt angår sjuk­

vårdspersonalen, den som närmast

under sjukhusdirektör eller styres­

man handlägger frågor rörande

denna personal.

Vad sålunda — —-----------------------

13

1 m o in. Ledningen av sjukhus

utövas under direktionen av en sär­

skilt tillsatt sjukhusdirektör

eller en läkare vid sjukhuset såsom

styresman. Vid sjukhus med

styresman skall dock ledningen av

den ekonomiska förvaltningen till­

komma en sjukhusinten­

dent. Utses annan än läkare till

sjukhusdirektör, skall en läkare vid

sjukhuset förordnas att såsom

chefsläkare biträda sjukhusdi­

rektören i medicinska angelägenhe­

ter.

Till sammanträde med direktio­

nen skola sjukvårdsdirektör eller,

om sådan icke finnes, landstingsdi­

rektör samt sjukhusdirektör, styres­

man, chefsläkare och den som vid

sjukhus med styresman leder den

ekonomiska förvaltningen kallas

med rätt att deltaga i överläggning­

arna men ej i besluten samt att få

sin mening antecknad till protokol­

let.

Enahanda befogenhet tillkommer

ock överläkare, sjukstuguläkare och

sjukhemsläkare ävensom provinsial­

läkare som lyder direkt under direk­

tion, envar såvitt angår hans verk­

samhetsområde. Detsamma gäller,

såvitt angår sjukvårdspersonalen,

den som närmast under sjukhusdi­

rektör eller styresman handlägger

frågor rörande denna personal,

som direktion.

§•

1 mom. Ledningen av sjukhus

och annan direktion underställd

verksamhet inom sjukvården utövas

under direktionen av en särskilt till­

satt sjukhusdirektör eller en

läkare vid sjukhuset såsom sty­

resman. Vid sjukhus med styres­

man skall dock ledningen av den

ekonomiska förvaltningen utövas i

den ordning sjukvårdsstyrelsen be­

stämmer. Utses annan än läkare till

sjukhusdirektör, skall en läkare vid

sjukhuset förordnas att såsom

chefsläkare biträda sjukhusdi­

rektören i medicinska angelägenhe­

ter.

‘Senaste lydelse 1965:104.

6

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

ar 19/0

Har inom landstingskommun an­

ställts sj u k vårdsdirektör

såsom högsta chef närmast under

sjukvårdsstyrelsen för förvaltning

av sjukvården, skola sjukhusdirek­

tör, styresman och sjukhusintendent

handhava sin förvaltning under

sjukvårdsdirektörens ledning.

Sjukvårdsdirektör må i den om­

fattning och ordning Konungen be­

stämmer tilläggas uppgifter, som el­

jest ankomma på direktion, sjuk­

husdirektör, styresman eller sjuk­

husintendent.

Efter sjukvårdsstyrelsens-----------

Har inom landstingskommun an­

ställts sjukvårdsdirektör

såsom högsta chef närmast under

sjukvårdsstyrelsen för förvaltning

av sjukvården, skall tjänsteman i

sjukhusledningen handhava sin för­

valtning under sjukvårdsdirektörens

ledning.

Sjukvårdsdirektör må i den om­

fattning och ordning Konungen be­

stämmer tilläggas uppgifter, som el­

jest ankomma på direktion eller

tjänsteman i sjukhusledningen.

-------- ankommande uppgifter.

15

I varje läkardistrikt i landstings­

kommun skall, om ej sådant fall fö­

religger som avses i 31 §, finnas

minst en provinsialläkare.

Härjämte må —---------------------ex

I stad som ej tillhör landstings­

kommun skall finnas minst en stads-

distriktsläkare i varje läkardistrikt.

16

1 mom. Vid varje sjukhus eller,

om sjukhuset är uppdelat på klini­

ker, vid varje klinik, skall finnas

läkare, som har att ansvara för sjuk­

vårdens behöriga och ändamålsenli­

ga handhavande.

2 m o m.1 Läkare som----------------

Såvida ej — —• — — ----------------- -v

§•

I varje läkardistrikt i landstings­

kommun och i Gotlands kommun

skall finnas minst en provin­

sialläkare.

tra provinsialläkare.

I kommun som ej tillhör lands­

tingskommun skall finnas minst en

stadsdistriktsläkare i varje läkardis­

trikt. Vad som sagts nu gäller dock

ej Gotlands kommun.

§•

1 mom. Vid varje sjukhus skall

finnas läkare, som har att ansvara

för sjukvårdens behöriga och ända­

målsenliga handhavande, envar inom

det verksamhetsområde som anför-

trotts honom. Sådant verksamhets­

område må omfatta även sjukvård

utanför sjukhuset.

-------förordnat, överläkare.

id förlossningshem.

1 Senaste lydelse 1968: 232.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1970

(Nuvarande lydelse)

relsen föreskriver annat, må förord­

nande förlängas med högst sex år

varje gång.

När tjänst som biträdande över­

läkare skall tillsättas, åligger det

sakkunniga, vilka utses i den ord­

ning Konungen föreskriver, att un­

der iakttagande av de i 1 mom. an­

givna befordringsgrunderna på för­

slag uppföra de tre främsta sökan­

dena i den ordning de anses böra

komma i fråga till tjänsten.

Sedan förslag—-—---------------------

(Föreslagen lydelse)

När tjänst som biträdande över­

läkare skall tillsättas efter ansök­

ning, åligger det sakkunniga, vilka

utses i den ordning Konungen före­

skriver, att under iakttagande av de

i 1 mom. angivna befordringsgrun­

derna på förslag uppföra de tre

främsta sökandena.

— på förslag.

4 mom.1 Underläkare för­

ordnas av sjukvårdsstyrelsen för

högst tre år. Vid tillsättning av

tjänst som underläkare förfares i

tillämpliga delar på sätt är stadgat i

2 mom.

Har förordnande----

Socialstyrelsen äger

4 mom. Underläkare för­

ordnas av sjukvårdsstyrelsen eller,

efter styrelsens bemyndigande, av di­

rektionen för högst tre år. Vid till­

sättning av tjänst som underläkare

förfares i tillämpliga delar på sätt

är stadgat i 2 mom.

-----------socialstyrelsens medgivande.

---------------samma sjukhus.

5

mom.1 Extra läkare,

som skall fullgöra åligganden vilka

ankomma på överläkare, tillsättes av

socialstyrelsen genom förordnande

på viss tid. Annan extra läkare för­

ordnas på viss tid av sjukvårdssty­

relsen, dock att beträffande den som

icke äger behörighet att utöva läkar-

yrket förordnande meddelas av so­

cialstyrelsen eller efter styrelsens

bemyndigande av sjukvårdsstyrel­

sen. När sjukvårdsstyrelse förord­

nar extra läkare skall, om ej social­

styrelsen medgivit undantag eller

fråga är om förordnande, som en­

ligt 17 § må meddelas utan social-

5 mom. Extra läkare till­

sättes av sjukvårdsstyrelsen eller,

når tjänsten ej avser åligganden som

ankomma på överläkare, efter sty­

relsens bemyndigande, av direktio­

nen genom förordnande på viss tid,

dock att beträffande den som icke

äger behörighet att utöva läkaryr-

ket förordnande meddelas av social­

styrelsen eller efter styrelsens be­

myndigande av sjukvårdsstyrelsen

eller direktionen. När sjukvårdssty­

relse eller direktion förordnar extra

läkare skall, om ej socialstyrelsen

medgivit undantag eller fråga är om

förordnande, som enligt 17 § må

1 Senaste lydelse 1968: 232.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1970

(Nuvarande lydelse)

påkallade i samband med att huvud­

mannaskapet för sjulcvårdsanstalt

övergår från staten till landstings­

kommun.

(Föreslagen lydelse)

påkallade i samband med att huvud­

mannaskapet för sjukvårdsanstalt

övergår från staten till landstings­

kommun eller att styrelsen avser att

pröva annan organisation beträffan­

de ledningen av den sjukvårdande

verksamheten under styrelsen än

som föreskrives i lagen.

34 §.

1 mom.1 Talan mot sjukvårds­

styrelses beslut, varigenom läkar­

tjänst tillsättes, föres genom besvär

hos socialstyrelsen. Besvären skola

hava inkommit till socialstyrelsen

inom tre veckor från den dag, då

verkställd justering av det över be­

slutet förda protokollet tillkännagi­

vits å landstingskommunens an­

slagstavla. Vid prövning av besvä­

ren må jämväl de sakkunnigas för­

slag avseende tjänsten komma un­

der bedömande.

Om besvär över annat beslut av

sjukvårdsstyrelse och beslut av di­

rektion gäller vad som stadgas i

landstingslagen, kommunallagen el­

ler kommunallagen för Stockholm.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs om

besvär över direktions beslut skall

äga motsvarande tillämpning beträf­

fande sådana beslut av sjukvårdsdi-

rektör eller i 14 § tredje stycket av­

sedd befattningshavare som, därest

befattning såsom sjukvårdsdirektör

icke funnes inrättad, det skulle an­

komma på direktion att fatta.

1 mom. Talan mot sjukvårds­

styrelses eller direktions beslut om

tillsättande av läkartjänst i andra

fall än som avses i 20 § 1 mom. föres

genom besvär hos socialstyrelsen.

Besvären skola hava inkommit till

socialstyrelsen inom tre veckor från

den dag, då verkställd justering av

det över beslutet förda protokollet

tillkännagivits å landstingskommu­

nens anslagstavla. Vid prövning av

besvären må jämväl de sakkunnigas

förslag avseende tjänsten komma

under bedömande.

Om besvär över annat beslut av

sjukvårdsstyrelse eller direktion gäl­

ler vad som stadgas i landstingsla­

gen eller kommunallagen.

2 mom. Vad i 1 mom. andra

stycket sägs om besvär över direk­

tions beslut skall äga motsvarande

tillämpning beträffande sådana be­

slut av sjukvårdsdirektör eller i 14 §

tredje stycket avsedd befattningsha­

vare som, därest befattning såsom

sjukvårdsdirektör icke funnes in­

rättad, det skulle ankomma på di­

rektion att fatta.

Senaste lydelse 1968: 232.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1970

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 feb­

ruari 1970.

När va rande :

Statsministern

P

alme^, ministern ^för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, H

olmqvist

, A

spling

, L

undkvist

, G

eijer

,

O

dhnoff

, W

ickman

, M

oberg

, B

engtsson

, N

orling

, L

öfberg

, L

idbom

,

C

arlsson

.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i sjuk­

vårdslagen och anför.

överdirektören Håkan Rahm har såsom utredningsman avlämnat ett be­

tänkande med förslag till ändringar i sjukvårdslagstiftningen (Stencil S

1969:1).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av socialstyrelsen,

universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, departementsutredningen,

sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut

(Spri), förvaltningsutskotten i samtliga landsting utom i Gotlands län, sjuk­

vårdsstyrelserna i Stockholm, Göteborg och Malmö, Svenska landstingsför­

bundet, Svenska kommunförbundet, Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges läkar­

förbund, Svenska läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening samt

Svenska barnmorskeförbundet. Vissa remissinstanser har bifogat yttranden

som de inhämtat.

Gällande bestämmelser

Enligt sjukvårdslagen (1962:242, ändrad senast 1969:651) utgör varje

landstingskommun och stad som inte tillhör landstingskommun ett sjuk­

vårdsområde (1 § 1 mom.). Lagens bestämmelser om landstingskommun

gäller, om inte annat särskilt föreskrivs också stad som inte tillhör lands­

tingskommun (1 § 2 mom.). I det följande avses med landstingskommun

även sådan stad om inte annat framgår. Det åligger landstingskommun att

för dem som är bosatta inom sjukvårdsområdet sörja för både öppen och slu­

ten vård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd i den mån inte annan

drar försorg härom (3 § första stycket). Landstingskommun har också viss

14

slaget görs upp skall särskild hänsyn tas till om sökanden kan åberopa

framstående skicklighet, visad genom berömvärd tjänstgöring på sjukhus,

eller grundlig utbildning eller väl vitsordat vetenskapligt forskningsarbete.

Sjukvårdsstyrelsen skall sedan efter att ha hört vederbörande sjukhusdirek­

tion förorda en av dem som uppförts på förslaget (20 § 1 mom.).

Vissa överläkare vid Stockholms stad som enligt äldre bestämmelser till­

satts av Kungl. Maj :t med förordnande på viss tid kan få sina förordnanden

förlängda utan att tjänsten kungörs ledig (övergångsbestämmelserna punkt

2

).

Biträdande överläkare förordnas av sjukvårdsstyrelse för viss tid. För­

ordnande skall meddelas för sex år om inte särskilda skäl föranleder för­

ordnande för kortare tid. Förordnande får förlängas med högst sex år varje

gång om socialstyrelsen inte föreskriver annat. Förslag till ledig tjänst görs

av tre läkarsakkunniga som socialstyrelsen utser. På förslaget skall upp­

föras de tre med avseende på förtjänst och skicklighet främsta sökandena

i den ordning de bör komma i fråga till tjänsten. Samma befordringsgrunder

som vid tillsättning av överläkartjänst skall iakttas. Sjukvårdsstyrelsen

skall sedan höra den överläkare som innehavaren av tjänsten närmast skall

vara underställd och direktionen för sjukhuset samt sedan förordna en av

de sökande som uppförts på förslaget till tjänsten (20 § 2 mom.).

Underläkare förordnas av sjukvårdsstyrelse för högst tre år. Vid tillsätt­

ningen tillämpas samma förfarande som för biträdande överläkare (20 §

4 mom.).

Extra läkare som skall fullgöra åligganden som överläkare förordnas av

socialstyrelsen på viss tid. Annan extra läkare förordnas av sjukvårdsstyrel­

sen på viss tid. Vid tillsättning av sådan läkare tillämpas i regel samma

förfarande som för biträdande överläkare. Beträffande den som inte har be­

hörighet att utöva läkaryrket meddelar socialstyrelsen eller efter styrelsens

bemyndigande sjukvårdsstyrelse förordnandet (20 § 5 mom.).

Provinsialläkare utnämns av Kungl. Maj :t (18 § 1 mom. första stycket).

Socialstyrelsen uppför de fyra i fråga om förtjänst och skicklighet främsta

sökandena på förslag i den ordning de hör komma i fråga till tjänsten.

Sjukvårdsstyrelse skall beredas tillfälle yttra sig över förslaget. Socialsty­

relsen avger därefter förord för någon av dem som uppförts på förslaget

(18 § 1 mom. andra stycket).

Ytterligare föreskrifter om tillsättningen av läkartjänster ges i sjukvårds-

stadgan (1963: 70, ändrad senast 1966: 586).

För tillsättning av vissa läkartjänster vid sjukhus som meddelar under­

visning för blivande läkare och barnmorskor finns avvikande bestämmelser

i kungörelsen (1960:713) om kommunala undervisningssjukhus. Även lä­

kartjänst som är förenad med akademisk lärarbefattning tillsätts efter

andra regler.

Den sjukvårdande verksamheten i landstingskommun eller stad som inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1970

16

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 42 år 1970

det angår sjukvården på det sjukhus eller den avdelning därav som anför-

trotts honom. Även den som närmast under sjukhusdirektör eller styres­

man handlägger frågor om sjukvårdspersonalen har när det angår denna

personal samma rätt (12 §).

överläkare och motsvarande läkare vid sjukstuga eller sjukhem bestäm­

mer om in- och utskrivning av patienter. Beslutanderätten får vid behov

överlåtas på annan läkare vid sjukhuset (24 §).

Den som tas in på sjukhus och själv har att svara för vårdavgiften skall

betala vårdavgift i förskott för femton dagar åt gången eller lämna ansvars­

förbindelse för avgiften. Ansvarsförbindelsen skall godkännas av sjukhus­

intendenten eller motsvarande tjänsteman (28 § första stycket). I vissa fall

får patient tas in på sjukhus även om vårdavgift inte betalats i förskott eller

godtagbar ansvarsförbindelse saknas (28 § andra och tredje styckena).

Kungl. Maj :t får meddela från sjukvårdslagen avvikande föreskrifter be­

träffande sjukhus där undervisning bedrivs för blivande läkare eller barn­

morskor (33 § 1 mom.).

Utredningen

överläkarna och klinikorganisationen

Utredningen erinrar om att en överläkare är administrativ och medicinsk

chef för den klinik eller avdelning av sjukhuset som underställts honom.

Endast en överläkare finns på varje sådan enhet. Finns biträdande över­

läkare är denne ansvarig för den sjukvård som anförtrotts honom.

Klinikutredningen föreslog 1966 i ett betänkande om de statliga undervis-

ningssjukhusens organisation (SOU 1966: 37) att överläkare och klinikchef

inte skall vara identiska begrepp vid undervisningssjukhusen. Förslaget

innebär att flera överläkare skall kunna finnas vid samma klinik. En av

dem bör då i särskild ordning förordnas till klinikchef. Motivet härför är

att den nuvarande tendensen till splittring av undervisningssjukhusen på

ett alltför stort antal kliniker skulle motverkas.

Den nu förevarande utredningen framhåller att sjukvårdslagstiftningen

inte hindrar en utveckling av specialiseringen vid sjukhusen utan att sam­

tidigt nya kliniker bildas. En subspecialitet kan mycket väl drivas och ut­

vecklas av en biträdande överläkare. Biträdande överläkare har nämligen

samma självständiga ansvar för sin medicinska verksamhet som en över­

läkare. Tjänster som biträdande överläkare har dock inte tillräckligt mot­

verkat nybildning av kliniker. Enligt utredningen torde detta bero på att

tjänsterna inte är fasta utan tidsbegränsade. Välmeriterade biträdande över­

läkare strävar efter att bli överläkare, som f. n. är den enda formen för fast

anställning som läkare vid ett sjukhus. Om tidsbegränsningen av förordnan­

dena som biträdande överläkare tas bort skulle detta dock inte enligt utred­

ningens mening med tillräcklig säkerhet motverka en alltför långtgående

18

överta uppgiften att tillsätta överläkare. Denna uppgift bör i stället över­

föras till sjukhusens huvudmän. Utredningen föreslår därför att bestämmel­

serna i sjukvårdslagen om att Kungl. Maj :t utnämner överläkare utgår och

att det i stället föreskrivs att överläkare skall förordnas av vederbörande

sjukvårdsstyrelse.

Utredningen anser att förfarandet vid tillsättning av överläkartjänster bör

förenklas även i övrigt. Uppgörandet av förslag till besättande av överläkar­

tjänst är en betydande arbetsbelastning för socialstyrelsen. Denna kommer

att växa avsevärt om överläkarkåren ökar genom att man genomför ut­

redningens förslag att flera överläkartjänster skall få finnas vid samma

klinik. F. n. skall fyra sökande tas upp på förslag i den ordning de anses

böra komma i fråga till tjänsten. En inbördes gradering av sökandena måste

sålunda göras när förslaget görs upp. Huvudmännen kan när de avger förord

välja mellan de sökande som uppförts på förslaget. Utredningen anser inte

att någon gradering av sökandena på förslaget behövs. Enligt vad utred­

ningen inhämtat vållar graderingen av sökandena inte sällan betydande

svårigheter. Skillnaden i meriter mellan de främsta sökandena är nämligen

ofta praktiskt taget ingen eller i varje fall hårfin. Om t. ex. inom svagare

rekryterade specialiteter skillnaden mellan den mest och den minst merite­

rade sökanden på förslaget är stor bör sjukvårdsmyndigheterna och deras

rådgivare ha lika stora möjligheter att observera denna som socialstyrelsen.

Utredningen föreslår att socialstyrelsens skyldighet att ange i vilken ord­

ning de på förslag till överläkartjänst uppförda sökandena bör komma i

fråga tas bort. Utredningen påpekar att förslaget kommer att medföra att

antalet besvärsärenden begränsas. Endast sökande som inte uppförs på för­

slag har anledning att anföra besvär.

Utredningen har övervägt att ge huvudmännen rätt att tillsätta överläkar­

tjänst med sökande som inte uppförts på förslag. Utredningen framhåller

att i de nordiska grannländerna inte finns några föreskrifter som begränsar

huvudmannens rätt att till tjänst utse någon av de sökande. Enligt utred­

ningens mening är emellertid behörighetsvillkoren för överläkartjänster nu­

mera i de flesta fall helt otillräckliga. Först sedan nya behörighetsbestäm­

melser utfärdats är det skäl att närmare överväga reglerna för att upprätta

förslag till överläkartjänsterna. Huvudmännens valrätt bör därför nu be­

gränsas till de fyra mest meriterade sökandena. Utredningen påpekar f. ö.

att även om valrätten bland samtliga kompetenta sökande skulle vara fri

bör huvudman ändå ha tillgång till en fackmässig bedömning av sökandena

då de skall tillsätta en tjänst.

Utredningen framhåller att de synpunkter den framlagt om tillsättning

av överläkare gäller även övertandläkare inom folktandvården och provin­

sialläkare. Även dessa tjänster tillsätts f. n. av Kungl. Maj :t. Utredningen

har dock inte haft i uppdrag att avge några förslag i fråga om dessa tjänster.

Utredningen tar också upp frågan om de biträdande överläkarnas ställ­

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1970

20

gifter i både sluten och öppen vård vid sjukhuset. Avses en överläkartjänst

endast för öppen vård inom viss specialitet vid sjukhuset förutsätts att detta

anges i hans förordnande. Sjukvårdslagstiftningen utgår ifrån att sjukhus­

läkarnas verksamhet är begränsad till sjukhusen. En sjukhusläkare kan

visserligen efter individuell överenskommelse åta sig verksamhet vid sidan

av den egentliga sjukhusfunktionen. Socialstyrelsen kan däremot inte medge

att en tjänst med sådan skyldighet för innehavaren inrättas. Utredningen

anser att en sådan begränsning av överläkarens funktion inte längre är

ändamålsenlig. Den drar en inte önskvärd gräns mellan specialistvård på

sjukhus och utanför sjukhus. Det är nu angeläget att förstärka den icke-

sjukhusanslutna vården. Den sjukvård som bedrivs inom sjukhusets upp­

tagningsområde bör därför knytas samman med verksamheten vid sjuk­

huset. Utredningen pekar på olika vägar att lösa frågan hur sjukvården

inom sjukhusets upptagningsområde kan samordnas. Vissa överläkartjäns-

ter vid ett sjukhus bör t. ex. kunna förenas med skyldighet att hålla mottag­

ningar vid läkarstation/vårdcentral inom upptagningsområdet. Inom lång-

vårdsmedicinen bör det finnas tjänster med vissa funktioner inom hemsjuk­

vården. Även läkare inom den medicinska rehabiliteringen bör lämpligen

kunna fullgöra viss tjänstgöring utanför sjukhuset.

Utredningen erinrar om att socialstyrelsen föreslagit att särskilda specia-

listtjänster skall inrättas i läkardistrikten för att minska trycket på den

slutna vården. Inrättas sådana tjänster minskas också belastningen på tjän-

steläkarorganisationen. Innehavarna av dessa nya tjänster bör kunna överta

eller medverka vid fullgörande av tjänsteläkaruppgifter. Detta minskar be­

hovet av tjänsteläkare. Sjukvårdslagstiftningen saknar föreskrifter om

tjänster av detta slag. Huvudmännen kan därför efter egen prövning inrätta

och tillsätta dem. Så har också skett på många ställen i landet. Utredningen

anser att det bör bli möjligt att inrätta sådana tjänster vid det sjukhus som

betjänar orten. Innehavare av tjänsterna skulle, om de utövar självständig

verksamhet, bli överläkare vid sjukhuset. Detta innebär att de skulle till­

sättas på samma sätt som överläkare vid sjukhus och tillhöra sjukhusets

läkarstab. Man undviker därmed att en ny från sjukhusen fristående kår av

läkare skapas. Den föreslagna utvidgningen av sjukhusets verksamhet är

också helt i linje med den aktuella synen på sjukhusets funktioner.

Utredningen framhåller att om dess förslag genomförs skulle en kliniks

verksamhetsområde vidgas och omfatta även vård vid läkarstation. I läkar­

staben på sjukhuset (kliniken) skulle ingå både läkare verksamma på sjuk­

huset och läkare som är sysselsatta i öppen vård utanför sjukhuset. En ökad

integration mellan öppen och sluten vård skulle komma till stånd.

Utredningens här återgivna förslag förutsätter en ändring av sjukvårds­

lagen.

överläkarens ansvarsområde som nu i 16 § 1 mom. sjukvårdslagen avser

ansvar för sjukvårdens behöriga och ändamålsenliga handhavande vid sjuk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 4-2 år 1970

22

Klinikchefen skall i sin egenskap av klinikchef endast ha administrativa

funktioner. Han skall leda verksamheten vid kliniken och tillse att den be­

drivs rationellt. Plan har däremot inte i sin egenskap av klinikchef ansvar

för underställda läkares sjukvårdande verksamhet.

För att få den mest rationella organisationen på sjukhusen är det enligt

utredningens mening inte tillräckligt att begränsa nybildningar av kliniker

och skapa möjlighet att sammanslå befintliga kliniker. Det bör åtminstone

på större sjukhus ges möjlighet att minska antalet administrativa enheter

som är direkt underställda sjukhusledningen. Detta kan ske genom att flera

kliniker sammanförs till ett s. k. block. Denna ordning har redan försöksvis

prövats på några håll. Blocken blir således ett mellanled mellan sjukhusled­

ningen och klinikcheferna. Blockchefen blir närmaste förman för klinik­

cheferna. Han bör ges samma uppgifter inom blocket som klinikchefen inom

kliniken. Blockchef skall sålunda leda och samordna verksamheten inom

blocket och tillse att den bedrivs rationellt. En av klinikcheferna inom

blocket bör förordnas till blockchef. Tillsättningen bör ske i samma ordning

som föreslagits för klinikchef. Även biträdande blockchef bör få utses.

Bestämmelser om tillsättning av klinik- och blockchefer m. m. bör med­

delas i sjukvårdsstadgan.

Utredningen berör härefter frågan om övergång till en ordning med större

kliniker och block. Enligt utredningens mening är konstruktionen av över-

läkarfullmakterna inte något hinder mot att två eller flera kliniker sam­

manförs till en. överläkarens sjukvårdsansvar förändras inte därigenom.

Enligt utredningens mening utgör fullmakterna inte heller något hinder mot

blockbildning vid sjukhusen.

Utredningen framhåller att det enhetliga huvudmannaskapet inom sjuk­

vården skapat förutsättningar för integration mellan olika grenar av detta

vårdområde. För att främja denna integration är det enligt utredningens

mening angeläget att den centrala ledningen av verksamheten inom sjuk­

vårdsområdet kan uppdras åt ett organ. Utredningen erinrar om att det tidi­

gare föreskrevs i några författningar att viss verksamhet skulle ledas av en

hälsovårdsstyrelse. Dessa föreskrifter är nu upphävda eller ändrade. Det

finns därför inte längre några hinder i författning mot att landstingen upp­

drar åt sjukvårdsstyrelse att leda även hälsovårdsverksamheten inom

landstingskommunen. Hälsovården och sjukvården kan således samordnas.

Enligt 11 § 1 mom. sjukvårdslagen kan direktion utöver sjukhusförvalt­

ning anförtros andra motsvarande uppgifter inom sjukvården. En direktion

kan vara gemensam för flera sjukhus. Den kan därför anförtros ledningen

av sjukhusen och andra sjukvårdsanstalter inom upptagningsområdet. Det

finns också möjlighet att låta direktionen leda den verksamhet som bedrivs

av distriktssköterskor och distriktsbarnmorskor. Huvudmännen är nämligen

som tidigare nämnts inte längre bundna av några författningsbestämmelser

för deras verksamhet. Detsamma gäller övrig personal inom den öppna vår­

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1970

24

befattningshavare vid sjukhuset delegera vissa på tjänsteman i sjukhusled­

ningen ankommande uppgifter. Ett tillägg till 13 § sjukvårdslagen bör ske

i detta syfte. Utredningen erinrar här om att det vid karolinska sjukhuset

finns både biträdande sjukhusdirektör och biträdande chefsläkare.

Sjukvårdslagen fastställer två alternativa styrelseformer för sjukhusen.

Den ena är en särskilt tillsatt sjukhusdirektör. Den andra en läkare vid

sjukhuset som styresman. I det senare fallet skall den ekonomiska förvalt­

ningen ledas av en sjukhusintendent. Utredningen har granskat de båda

styrelseformerna. Den har därvid funnit att regleringen av den ekonomiska

förvaltningen vid lasarett med styresman inte bör vara obligatorisk. Det är

inte alltid mest rationellt att låta en sjukhusintendent svara för den ekono­

miska förvaltningen och övriga uppgifter som åligger honom. På många

håll har det t. ex. visat sig lämpligt att centralisera den ekonomiska ledningen

av sjukhusen till landstingens huvudförvaltning. Denna kan ofta med för­

del skötas centralt genom att utnyttja ADB-teknik. De ekonomiskt-admini-

strativa göromålen vid sjukhusen minskar då. Även planering och genom­

förande av byggnadsarbeten vid sjukhusen sköts i stor utsträckning på

landstingskanslierna. På flera håll har nya organisationsformer genomförts.

Dessa innebär att sjukhusintendenternas uppgifter i praktiken övertagits av

andra tjänstemän såsom administrativ direktör, driftschef, kontorschef,

kamrer, personalchef osv. Motiv härför har varit att specialutbildade befatt­

ningshavare behövs för olika funktioner. Utredningen framhåller att utveck­

lingen på detta område gått i riktning mot den ordning som enligt sjukvårds­

lagen gäller för sjukstugor och sjukhem. Enligt 13 § 2 mom. äger sålunda

sjukvårdsstyrelse besluta att sjukhusintendent inte skall finnas vid dessa

sjukhus. Sjukvårdsstyrelsen bestämmer i så fall hur sjukhusintendentens

åligganden skall fullgöras.

Utredningen anser att det inte finns någon anledning för staten att när­

mare reglera den ekonomiska förvaltningen av lasaretten. Utredningen före­

slår därför att bestämmelserna om sjukhusintendent utgår ur lagstiftningen.

Det bör i stället föreskrivas att den ekonomiska förvaltningen av sjukhus

med styresman skall utövas i den ordning sjukvårdsstyrelsen bestämmer.

I 28 § första stycket sjukvårdslagen föreskrivs nu bl. a. att ansvarsför­

bindelse för vårdavgift får godkännas av sjukhusintendent eller motsvaran­

de tjänsteman. Utredningen anser att det inte behövs anges i lagen vem som

skall godkänna sådan förbindelse. Det bör ankomma på huvudmannen att

bestämma härom. Utredningen föreslår därför att det i lagen på denna punkt

endast föreskrivs att den intagne skall lämna godtagbar ansvarsförbindelse.

Remissyttranden

Allmänna synpunkter

De flesta remissinstanser anser att utredningens förslag i huvudsak är

väl underbyggda och att de bör genomföras snabbt. Denna uppfattning förs

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1970

26

med moderna principer för företagsadministration. Innan lagstiftningen änd­

ras bör det enligt föreningens mening förutsättningslöst utredas hur verk­

samheten inom sjukhusen bör bedrivas. Denna utredning bör lämpligen

göras av Spri.

överläkarna och klinikorganisationen

Förslaget att flera tjänster som överläkare bör kunna inrättas inom en

och samma klinik tillstyrks eller lämnas utan erinran vid remissbehand­

lingen. Svenska läkaresällskapet hälsar förslaget med stor tillfredsställelse.

Sällskapet anser att det innebär att ett väsentligt hinder för rationalisering

av sjukvården avskaffas. Effektiva enheter kan skapas genom en vertikal

subspecialisering inom de stora s. k. moderdisciplinerna.

Förslaget till ändring av bestämmelserna om intagning på sjukhus god­

tas i allmänhet av remissinstanserna. Sveriges läkarförbund anser dock att

ändringen i och för sig är onödig, då man måste anta att sjukvårdshuvud­

männen redan enligt gällande rätt har de befogenheter förslaget vill tilldela

dem. Förbundet betonar dock att det är nödvändigt att sjukvårdshuvud­

männen utnyttjar sin bestämmanderätt på ett restriktivt sätt och iakttar

utbildningsvärdet i tjänstgöringen för underläkare och andra läkare som

meriterar sig för vidare karriär. En alltför snäv inriktning av en klinik för­

sämrar möjligheterna att ge adekvat och allsidig vård, utbildning och ut-

bildningsmeriter.

Tillsättning av läkare

Utredningens förslag att överläkare skall förordnas av sjukvårdsstyrelse

i stället för att utnämnas av Kungl. Maj :t tillstyrks eller lämnas utan erinran

av alla remissinstanser utom SACO och Sveriges läkarförbund.

I de tillstyrkande yttrandena vitsordas allmänt värdet av att tillsättnings-

förfarandet förenklas. Svenska landstingsförbundet anser att inte oväsent­

liga administrativa förenklingar vinns om förslaget genomförs. Förbundet

delar utredningens uppfattning att Kungl. Maj :ts utnämning i fråga om

dessa tjänster numera inte är något annat än den slutliga formella kon­

firmationen av en i praktiken redan avslutad tillsättningsprocedur. Samma

uppfattning har Svenska kommunförbundet.

Malmö stads sjukvårdsstyrelse anser att förslagen bl. a. kommer att

minska den tid som går åt för att besätta lediga tjänster. Det är till förfång

för sjukvården och huvudmännens planering om överläkartjänster under

ganska lång tid uppehålls av vikarier. Liknande synpunkter anför Jön­

köpings läns landstings förvaltningsutskott. Utskottet framhåller att de

långa vakanser som så gott som obligatoriskt följer varje byte av över­

läkare för med sig avsevärda administrativa och medicinska olägenheter.

Departementsutredningen anför att handläggningen av överläkarärenden

utgör en betydande belastning på socialdepartementet. Om utredningens för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1970

inte kommer att hindra att kollektivavtalets regler i dessa avseenden till-

lämpas.

Utredningens förslag att sjukvårdsstyrelses valrätt vid förordnande av

överläkare skall begränsas till en av de fyra mest meriterade sökandena god­

tas eller lämnas utan erinran i de flesta remissyttrandena. Några remiss­

instanser vill dock vidga huvudmännens valrätt. Älvsborgs läns landstings

förvaltningsutskott anser sålunda att huvudmännen bör få välja mellan

samtliga behöriga sökande. Utskottet förordar att socialstyrelsen skall lämna

uppgift om alla behöriga sökande. Sjukvårdsstyrelsen utser sedan en av dem

till tjänsten. Liknande synpunkter anför Skaraborgs läns landstings förvalt­

ningsutskott. Även Hallands läns landstings förvaltningsutskott har sympa­

tier för att huvudmännens valrätt ökas till samtliga kompetenta sökande.

Utskottet anser dock att detta förutsätter att kompetensvillkoren för över­

läkartjänster ses över och skärps. I avvaktan härpå förordar utskottet att

utredningens förslag genomförs som en första etapp mot en mera genom­

gripande ändring.

Socialstyrelsen anser också att behörighetsbestämmelserna för överläkare

snarast bör omarbetas. Bestämmelserna är starkt föråldrade. De tillfreds­

ställer inte kravet på reell kompetens. Det är enligt styrelsens mening be­

klagligt om dessa krav inte skärps inför tillsättandet av ett ökat antal över­

läkartjänster.

Förslaget att socialstyrelsen i fortsättningen inte skall inbördes gradera

de fyra sökande som förs upp på förslag till överläkartjänst tillstyrks eller

lämnas utan erinran av socialstyrelsen, universitetskanslersämbetet, Sven­

ska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och förvaltningsutskot­

ten i de flesta landstingskommuner. Förvaltningsutskotten i några lands­

tingskommuner vill dock att samtliga kompetenta sökande utan inbördes

gradering skall uppföras på förslag. Sveriges läkarförbund och Svenska

läkaresällskapet avstyrker förslaget.

Socialstyrelsen framhåller att sjukvårdsstyrelserna liksom hittills kommer

att få ta del av de yttranden som medlemmar i styrelsens vetenskapliga råd

avger i tillsättningsärenden. De får på detta sätt kännedom om hur sökan­

denas vetenskapliga meriter värderas. Styrelsen kan om det behövs uttala

sig om de särskilda meriter som kan finnas hos de på förslaget uppförda

sökandena. Styrelsen framhåller att det skiftande innehåll överläkares och

andra läkares verksamhet kommer att få påkallar nya former för värdering

av läkarnas tjänstgöring, överläggningar om ändrade normer för merit­

värdering pågår f. n. inom socialstyrelsen med bl. a. representanter för kom­

munförbunden och Sveriges läkarförbund.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser att det är rimligt att

sjukvårdshuvudmännen är representerade när förslag till läkartjänster upp­

rättas. Enligt utskottets mening visar utredningens förslag till ändringar i

sjukhusets organisation att inte bara medicinska utan också administrativa

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1970

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1970

Förslaget att biträdande överläkare skall förordnas på viss tid eller tills

vidare godtas eller lämnas utan erinran av sjukvårdshuvudmännen. Det an­

ses allmänt värdefullt att de biträdande överläkarna kan ges en fast an­

ställning. Örebro läns landstings förvaltningsutskott framhåller att det blir

svårt att bedöma åtgången av specialutbildade läkare efter den nya läkar­

utbildningens genomförande. Enligt utskottets mening bör det utredas om

det är möjligt att behålla nuvarande titulatur och ansvarsfördelning.

Sveriges läkarförbund anser det olyckligt att förslaget utformats så att

det även förutsätter tjänster på begränsad tid. Tjänster som biträdande över­

läkare kommer om förslaget går igenom att i stor utsträckning bli slut­

tjänster eller på lång tid uppehållna karriärtjänster för en tämligen stor

del av läkarkåren. De som kommer i fråga till sådana tjänster har lång aka­

demisk utbildning och därefter åtminstone ca fem års tjänstgöring som

sjukhusläkare bakom sig. Enligt förbundets mening är det inte rimligt att

dessa tjänstemän inte skall få samma anställningstrygghet som andra

tjänstemän med motsvarande ansvarsställning och utbildning. Om själv­

ständigt verksamma och ansvariga specialistutbildade läkare behövs för be­

gränsad tid till speciella uppdrag bör de förordnas som extra läkare.

Förslaget att den inbördes graderingen av sökandena på förslag till tjänst

som biträdande överläkare skall slopas lämnas utan erinran i de flesta re­

missyttrandena. Svenska läkaresällskapet anser dock att även dessa tjänster

bör tillsättas efter gradering i central instans av de sökande.

I några yttranden berörs frågan om förordnandetiden för underläkare.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott anser sålunda att det kan över­

vägas om förordnandetiden på underläkartjänster avsedda för färdigutbil-

dade specialister skall begränsas till tre år. Även Sveriges läkarförbund an­

ser att bestämmelserna bör ändras på denna punkt. Förbundet anser att

underläkare liksom biträdande överläkare bör förordnas för viss tid eller

tills vidare. Förbundet anser också att underläkare i fortsättningen bör be­

nämnas avdelningsläkare.

Sveriges läkarförbund föreslår att de konsultläkare som är heltidsan­

ställda och fullt verksamma vid sjukhuset bör bli överläkare. Bestämmel­

serna i 21 § sjukvårdslagen om konsultläkare bör därför ändras.

En bred remissopinion bestående av socialstyrelsen, Spri, Svenska lands­

tingsförbundet, Svenska kommunförbundet och ett stort antal huvudmän

förordar att tillsättningen av provinsialläkare och övertandläkare inom folk­

tandvården förenklas på samma sätt som föreslagits för överläkare. Örebro

läns landstings förvaltningsutskott anser det inte motiverat att behålla för­

åldrade regler på detta område. De är enligt utskottets mening ett allvarligt

hinder mot att organisera en effektiv och rationell sjukvård. Östergötlands

läns landstings förvaltningsutskott finner det mindre lämpligt med olika

tillsättningsförfaranden för i princip likvärdiga befattningar hos samma;

arbetsgivare.

32

Integration mellan öppen och sluten vård

Utredningens uttalanden om behovet och värdet av en ökad integration

mellan öppen och sluten sjukvård vinner allmänt gillande bland remissin­

stanserna.

Utredningens förslag att överläkar- och andra läkartjänster skall anknytas

till viss medicinsk verksamhet i stället för till en bestämd klinik eller av­

delning mottas också positivt av samtliga remissinstanser. Förslaget anses

medföra att tillgängliga vårdresurser kan utnyttjas bättre än f. n. Det be­

tecknas på många håll som ett betydelsefullt steg mot en ökad integration av

den öppna och slutna sjukvården.

Förslaget att även specialistläkare som har sin huvudsakliga tjänstgöring

vid läkarcentral/vårdcentral skall kunna tillhöra sjukhusets läkarstab be­

tecknas också av flera remissinstanser som ett värdefullt steg i samma rikt­

ning.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott anför att de föreslagna föränd­

ringarna underlättar för huvudmannen att anpassa läkarsammansättning

och läkartäthet efter planerna för rationell och ekonomisk sjukvårdsdrift.

Svenska landstingsförbundet framhåller vikten av att det även inom den

öppna specialistvården utanför sjukhus kommer att finnas läkartjänster på

olika nivåer, dvs. överläkare, biträdande överläkare och underordnade lä­

kare. Samma synpunkter anför Svenska kommunförbundet och Stockholms

stads sjukvårdsstyrelse.

Frågan om huvudmännens rätt att omplacera läkare tas också upp i

några andra yttranden. Svenska landstingsförbundet anser att sjukvårds­

styrelsen om förslaget genomförs bör på organisatoriska grunder kunna om­

placera en läkare från en sjukhusklinik till en flerläkarstation för öppen

vård och omvänt. Den enda begränsningen är därvid den ram som bestäms

av vederbörande läkares medicinska specialitet. Denna följd av förslaget får

stor praktisk räckvidd. Samma synpunkter anför Svenska kommunför­

bundet och Stockholms stads sjukvårdsstyrelse.

Sveriges läkarförbund anser i princip liksom utredningen att en ända­

målsenlig organisation av sjukvården inte är betjänt av en bestämd åtskill­

nad mellan öppen och sluten vård. Förbundet godtar därför att sjukhusläka­

rens åligganden inte bör inskränkas till vård vid sjukhuset. I vissa fall kan

det vara lämpligt att han också har ansvaret för vård utanför detta.

Förbundet tar upp frågan om läkarnas tjänstgöringsskyldighet. Förbun­

det erinrar om att utredningen förutsätter att en överläkartjänst som skall

avse endast öppen vård besätts med förordnande där detta anges. Att så sker

är av vital betydelse för läkarnas anställningsförhållanden. Det kan före­

komma tillfällen då det är lämpligt att läkare anställs vid sjukhus trots att

man inte ämnar utnyttja hans tjänster vid sjukhuset utan i vården utanför

detta. Förbundet framhåller att huvudman normalt bör rekrytera en läkare

för vissa uppgifter på viss arbetsplats. FEuvudman behöver sökande som är

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1970

34

Utredningens uppfattning att vissa provinsialläkarbefattningar skulle

kunna bli överflödiga om huvudmännen får anställa läkare vid sjukhusen

som har sin huvudsakliga tjänstgöring utanför dessa delas inte av Uppsala

läns landstings förvaltningsutskott.

Utredningens förslag att socialstyrelsen skall få medge undantag från

föreskriften i sjukvårdslagen att minst en provinsialläkare skall finnas i

varje läkardistrikt mottas positivt av de flesta remissinstanserna.

Sveriges läkarförbund är dock kritiskt mot förslaget. Förbundet avstyrker

att allmänläkare/provinsialläkare stationeras på sjukhus. I viss utsträck­

ning omfattar allmänläkares arbete sådant som väl kan övertas av en spe­

cialistläkare. Det är dock fullkomligt klart att de arbetsuppgifter som skall

täckas av en allmänläkare inte kan tillgodoses av specialistläkare. Förbundet

erinrar om att sjukvården på sjukhusen bedrivs på specialiteter. Det synes

inte finnas skäl att i denna differentierade vård placera in också den all­

männa öppna vården. Fn sådan organisation skulle komma att dra patien­

terna till sjukhuset och till den mera resurskrävande vården. Detta skulle

vara tvärt emot de önskemål om att styra sjukvårdsproduktionen till lägsta

effektiva omhändertagandenivå som socialstyrelsen fört fram i sitt princip­

program för den öppna vården.

Vissa andra organisationsfrågor

Vad utredningen anfört om sjukhusets organisation i medicinskt hänse­

ende biträds i huvudsak av remissinstanserna. Utredningens förslag att sjuk­

husets indelning i kliniker och andra avdelningar samt dessas sammanfö­

rande till block bör vara en angelägenhet för huvudmannen accepteras all­

mänt. I flera yttranden redovisas särskilda synpunkter och även avvikande

uppfattningar på några punkter.

Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott framhåller att block­

indelning av sjukhus innebär att administrativt arbete flyttas över på läkar­

kåren. Blockchefen kommer att i stor utsträckning mista kontakten med det

praktiska sjukvårdsarbetet. Det kommer förmodligen inte att finnas så

många läkare som vill ägna sig åt sådana arbetsuppgifter. Enligt utskottets

mening kan blockorganisationen i praktiken endast komma i fråga vid de

allra största sjukhusen. Förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns landsting

förutsätter att klinik- och blockchefers verksamhetsområde kompenseras för

det bortfall av arbetskraft som deras särskilda funktioner för med sig.

Detta kan ske genom att hänsyn tas härtill vid tilldelning av läkartjänster.

Socialstyrelsen framhåller, att utvecklingen av de skilda specialiteterna

även i fortsättningen leds centralt av styrelsen. Etablerandet av en ny spe­

cialitet beror nämligen på socialstyrelsens medgivande att inrätta överläkar­

tjänst för ändamålet. Även vid befintliga kliniker bestämmer socialstyrelsen

läkarstabens storlek.

Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott föreslår att frågorna om

Kungl. Maj.ts proposition nr

42

år 1970

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1970

bestämmelse intogs i lagen skulle man inte behöva binda sig för en orga­

nisation som snabbt kan bli inaktuell. Huvudmännen skulle fritt få orga­

nisera sin sjukvårdsledning.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott motsätter sig att läkare

inom den öppna vården får obligatorisk rätt att närvara vid direktionens

sammanträden. Utskottet förordar i stället att rätten begränsas till överlä­

kare som är styresman, chefsläkare, klinikchef och blockchef. Läkare i

öppen vård utanför sjukhus bör kunna representeras av en vald företrädare.

Utskottet framhåller att direktion redan nu kan kalla befattningshavare

som inte har rätt enligt lagen att närvara till sammanträde för att lämna

upplysningar i visst ärende.

Svensk sjuksköterskeförening framhåller att sjukvårdsföreståndarens

kunskaper och erfarenhet inom den praktiska vården bör tas till vara. Detta

kan endast ske om sjukvårdsföreståndaren får möjlighet att framföra sina

synpunkter inom direktionen. Föreningen hävdar att sjukvårdsförestånda­

ren liksom övriga tjänstemän i sjukhusledningen bör kallas till samman­

träde med direktion med rätt att delta i överläggningarna men ej i besluten

samt att få sin mening antecknad till protokollet.

Förslaget att gemensam chefsläkare i vissa fall skall få förordnas för

flera sjukhus lämnas i stort sett utan erinran vid remissbehandlingen. Sve­

riges läkarförbund anser dock att en sådan konstruktion endast kan komma

i fråga, då vederbörande läkare har fortlöpande kontakt med och fullgod

kännedom om de inrättningar för vilka han skall vara chefsläkare. Man bör

inte få förordna en läkare vid ett sjukhus som chefsläkare även vid ett an­

nat självständigt fungerande och kanske till och med på annan ort inrättat

sjukhus. Om en gemensam chefsläkare förordnas i dessa fall förutsätts en

ny konstruktion som innebär att en stor bestämt angiven del av tiden ägnas

åt administrativt arbete. Gedigen administrativ utbildning och förmåga bör

då krävas.

Kalmar läns norra landstings förvaltningsutskott anför att chefsläkarnas

arbetsuppgifter alltmer ökas. Det bör därför övervägas att ge möjlighet att

förordna biträdande chefsläkare.

Förslaget att sjukvårdsstyrelse skall få rätt uppdra åt tjänsteman vid

sjukhuset att självständigt fullgöra vissa uppgifter som ankommer på tjäns­

teman i sjukhusledningen har föranlett vissa påpekanden.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott framhåller att sådant

uppdrag bör kunna få lämnas också åt annan tjänsteman i landstingen.

Göteborgs stads sjukvårdsstyrelse erinrar om att en sjukvårdsstyrelse

enligt allmänna kommunalrättsliga regler torde kunna ges ett delegations-

bemyndigande som avses med den föreslagna bestämmelsen. Styrelsen an­

ser det dock inte vara någon direkt nackdel att bestämmelser om möjlighet

till delegation ges redan i sjukvårdslagen.

Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott anser att den föreslagna

38

utgår ur sjukvårdslagen och förs över till sjukvårdsstadgan eller till andra

av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelser. Förbundet föreslår att 17 § sjuk­

vårdslagen ändras så att läkartjänst inrättas i den ordning Kungl. Maj :t

föreskriver. Liknande synpunkter anför socialstyrelsen. Styrelsen anser att

det redan nu bör övervägas att flytta vissa detaljbestämmelser om inrättande

och tillsättning av läkartjänster från sjukvårdslagen till sjukvårdsstadgan.

Kungl. Mnj:ts proposition nr

42

år 1970

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Sjukvården har under det senaste decenniet karakteriserats av en omfat­

tande utbyggnad och utveckling. Nya medicinska rön, ökade tekniska och

personella resurser, ökad satsning på utbildning av läkare och annan sjuk­

vårdspersonal har samverkat till kraftigt ökade möjligheter att förebygga,

lindra och bota sjukdom. Men även sjukvårdsbehovet stiger bl. a. genom den

ändrade befolkningsstrukturen med en ökning av de äldre årsgrupperna. En

höjd levnadsstandard återspeglar sig också i ökad efterfrågan på sjukvård.

De genom vetenskapens landvinningar skapade större möjligheterna att

bekämpa sjukdomar verkar i samma riktning. Detta ställer i sin tur ökade

krav på sjukvårdsresurserna.

På det organisatoriska planet har 1960-talet inneburit betydelsefulla steg

mot en koncentration av sjukvårdsansvaret till de kommunala sjukvårds­

huvudmännen, dvs. landstingen och de landstingsfria städerna. Viktiga

faser har här varit sjukvårdshuvudmännens övertagande av provinsialläkar­

väsendet den 1 juli 1963 och av mentalsjukvården den 1 januari 1967. Tidi­

gare svarade staten för dessa områden.

Det är givetvis viktigt att sjukvårdens organisation anpassas efter ut­

vecklingen. I den mån lagstiftningen drar upp riktlinjerna måste en upp­

följning ske på ett sådant sätt att den främjar en önskvärd utveckling.

Som kommer att framgå av det följande har också dessa frågor ägnats stor

uppmärksamhet och ytterligare utredningsarbete pågår. Här skall nu be­

handlas vissa förslag till ändringar i sjukvårdslagen som framlagts av en

särskild utredningsman.

Vår nuvarande sjukvårdslag tillkom år 1962. Den grundar sig i sina hu­

vuddrag på 1959 års sjukhuslag. 1962 års lagstiftning föranleddes främst av

provinsialläkarreformen. Samtidigt gjordes mindre huvudsakligen formella

lagändringar. Utvecklingen på sjukvårdsområdet under senare år motiverar

nu att lagstiftningen på några väsentliga punkter anpassas efter utveckling­

en och utformas så, att de fortsatta framstegen på området främjas. Detta

gäller bl. a. sjukhusets medicinska organisation, särskilt klinikorganisa­

tionen, samt förhållandet mellan öppen och sluten vård. En ökad integration

mellan dessa båda vårdgrenar anses allmänt önskvärd. Det behövs lagänd­

ringar som underlättar en sådan utveckling.

tion, behörighetsvillkor och meritvärderingsfrågor för vissa läkartjänster

vid sjukhusen.

Samtliga dessa utredningar kan föranleda ändringar i sjukvårdslagen.

De förslag som efter vad jag förut nämnt redan framlagts kan dock genom­

föras ulan att resultatet av de nu nämnda utredningarna avvaktas.

Jag övergår härefter till de förslag som nu bör prövas.

40

Ilungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1970

Överläkarna och klinikorganisationen

Enligt 16 § sjukvårdslagen skall vid lasarett finnas överläkare som är

ansvarig för sjukvården vid den klinik eller avdelning av sjukhuset som

underställts honom. Överläkaren är administrativ och medicinsk chef för

kliniken eller avdelningen. Endast en överläkare finns på varje sådan enhet.

Finns biträdande överläkare är denne ansvarig för den sjukvård som an-

förtrotts honom.

Utredningen har i anslutning till klinikutredningens överväganden före­

slagit att bestämmelserna ändras så att flera tjänster för överläkare kan in­

rättas på samma klinik eller avdelning. En av överläkarna bör enligt ut­

redningen vara chef för kliniken. Om förslaget genomförs, kan således bl. a.

subspecialiteter företrädas av var sin överläkare på samma klinik. Överläkar­

tjänsterna skall i stället för att som nu vara knutna till viss klinik eller

avdelning knytas till viss medicinsk specialitet enligt specialitetsförteck-

ningen.

Förslaget har mottagits mycket positivt av remissinstanserna. Även jag

anser att det bör godtas. Den nya ordningen bör underlätta en rationalisering

av sjukvården på klinikerna och motverka en splittring på mindre enheter.

Härigenom bör större effektivitet kunna nås och vårdplatser och andra re­

surser utnyttjas bättre. Det bör också bli lättare att samordna den öppna

och slutna sjukvården inom och utanför sjukhuset. Jag återkommer senare

till denna fråga.

Enligt 24 § sjukvårdslagen beslutar vederbörande överläkare eller mot­

svarande läkare vid sjukstuga och sjukhem om in- och utskrivning av pati­

ent. Utredningen — som avvisar att beslutanderätten läggs på klinikchefen

—- anser att överläkaren inom specialiteten även i fortsättningen bör besluta

i dessa frågor. Huvudmannen bör dock kunna påverka patientintagningen

genom generella direktiv t. ex. för att precisera klinikens uppgifter inom ra­

men för de specialiteter som finns vid kliniken. Enligt utredningen bör hu­

vudmannens förfoganderätt över klinikerna framgå av lagen. 24 § i lagen

bör således förses med ett tillägg att överläkare har att bestämma om in-

och utskrivning inom ramen för vad sjukvårdsstyrelsen bestämt.

Remissinstanserna har ställt sig positiva till förslaget. Sveriges läkarför­

bund anser dock att ändringen är onödig då huvudmännen redan har de

befogenheter som utredningen nu vill tilldela dem. För egen del finner jag

42

Kungl. Maj.ts proposition nr

42

år 1970

överläkarna bör enligt deras mening inte ändras förrän frågan om full-

maktsinstitutet för hela den offentliga sektorn utretts.

Utredningens förslag att slopa grad eringen av de sökande som förs upp

på förslag till överläkartjänst liksom att sjukvårdsstyrelsen vid tillsättning

av sådan tjänst skall fritt få välja mellan sökandena på förslaget har lämnats

utan erinran av de flesta remissinstanserna. På något håll ifrågasätts dock

om inte sjukvårdsstyrelsen i stället bör få välja mellan samtliga kompetenta

sökande. Vidare motsätter sig Sveriges läkarförbund att några ändringar

sker av reglerna om förslagsordningen.

För egen del vill jag anföra följande om tillsättning av överläkartjänster.

När nuvarande regler utformades framhölls att det var ett allmänt intres­

se att till sjukhusen knöts läkare med de bästa kvalifikationerna. Härför var

värderingen av de medicinska meriterna utslagsgivande. När det var fråga

om tjänstemän hos landstingskommuner och städer kunde det å andra

sidan synas naturligt att dessa fick möjlighet att själva välja tjänstemän. I

synnerhet när det gällde överläkarna var det av vikt att man kunde förvärva

de mest framstående läkarna. Samtidigt hade huvudmännen just i fråga om

överläkarna det största intresset att få inflytande vid tillsättningen. Tillsätt-

ningsreglerna utformades så att båda dessa synpunkter tillgodosågs. Genom

att socialstyrelsen gör upp förslag på de fyra mest meriterade sökandena

har en garanti skapats för att valet av överläkare kommer att ske inom en

krets av kompetenta personer. Sjukvårdsstyrelsen kan genom sitt förord på­

verka tillsättningen. Kungl. Maj.-t har vid tillsättning av överläkartjänster

tillmätt sjukvårdsstyrelsens ställningstagande den allra största betydelse.

Del har som utredningen framhållit varit en fast praxis att Kungl. Maj :t ut­

nämner den som förordas av sjukvårdsstyrelsen. Denna praxis har utan av­

brott tillämpats i över tio år. Detta innebär att sjukvårdsstyrelsens val bland

de sökande på förslaget i praktiken avgör ärendet. Om sjukvårdsstyrelsen

även får det formella avgörandet, torde principerna för personvalet inte

ändras. Redan de anförda omständigheterna talar för att avgörandena de­

centraliseras till sjukvårdsstyrelsen. En sådan åtgärd skulle uppenbarligen

förenkla handläggningen av ärendena och göra den snabbare. Vakanstider­

na i avvaktan på återbesättning av tjänsterna skulle på så sätt kunna för­

kortas väsentligt, vilket ligger både i sjukvårdshuvudmännens och läkar­

nas intresse. Om reglerna inte ändras, skulle för övrigt som någon remiss­

instans påpekat antalet läkarutnämningar öka hos Kungl. Maj :t men

minska hos huvudmännen. Man får nämligen räkna med att flera tjänster

för biträdande överläkare ändras till överläkare. Ett viktigt skäl för en

överflyttning av bestämmanderätten till sjukvårdsstyrelsen är vidare att

sjukvårdshuvudmännen själva bör få tillsätta sina egna tjänstemän. Sta­

ten bör inskränka sig till att fastställa kompetensregler och tillgodose det

allmänna intresset att valet sker bland de bästa sökandena. Jag tillstyrker

därför förslaget att överläkare skall tillsättas av sjukvårdsstyrelse genom

förordnanden som inte görs tidsbegränsade. Sjukvårdsstyrelsen bör därvid

44

tas med på förslag. Jag vill i detta sammanhang erinra om att de biträdan­

de överläkarnas ställning kan komma att beröras av socialstyrelsens i det

föregående omnämnda utredning om tjänster för läkare under vidareut­

bildning m. m.

EU antal remissinstanser har tagit upp frågan om förordnande av extra

läkare i överläkares ställning. F. n. förordnas dessa läkare av socialstyrel­

sen. Från flera håll föreslås nu att även dessa bör förordnas av sjukvårds­

styrelsen. Jag ansluter mig härtill och föreslår att 20 § 5 mom. sjukvårds­

lagen ändras på denna punkt.

I några remissyttranden har framställts önskemål om att nnderläkar-

tjänster avsedda för färdigutbildade specialister skall få tillsättas genom

förordnande tills vidare. F. n. skall alla underläkartjänster tillsättas ge­

nom förordnande på viss tid. Som jag nämnt i det föregående skall frågan

om tjänstelconstruktionen för bl. a. underläkarna utredas av socialstyrel­

sen. I avvaktan härpå bör anställningsformerna för underläkare inte

ändras.

Sveriges läkarförbund har i sitt yttrande även berört de s. k. konsult­

läkarnas ställning. Enligt 21 § sjukvårdslagen kan läkare anställas som

konsultläkare för särskilda sjukvårdsuppgifter vid sjukhus eller läkar-

distrikt. Avsikten med bestämmelsen är att ge möjlighet åt sjukvårds­

huvudmännen att knyta utomstående specialister till verksamheten på del­

tid. Konsultläkarna förordnas av sjukvårdsstyrelsen och är formellt inte

likställda med överläkare eller biträdande överläkare. Läkarförbundet yr­

kar att heltidsanställda konsultläkare bör få bli överläkare. Enligt min

mening skall emellertid heltidsanställning inte tillämpas för konsultläkare.

Finns behov av en sådan specialist på heltid bör efter socialstyrelsens med­

givande tjänst för överläkare eller biträdande överläkare eller extra läkare

kunna inrättas. Jag vill därför inte förorda någon ändring av konsultläkar­

nas ställning.

Ett förslag av utredningen att sjukvårdsstyrelse skall ges möjlighet att

överlåta på direktion att förordna biträdande överläkare, underläkare och

extra läkare i underordnad ställning har tillstyrkts av alla huvudmän

utom en men avstyrkts av Sveriges läkarförbund. Socialstyrelsen avstyrker

förslaget i fråga om biträdande överläkare. Styrelsen befarar att sjuk­

vårdsstyrelse vid tillsättning av överläkartjänster kan bli bunden av direk­

tionens beslut vid tillsättning av biträdande överläkartjänster. Då sjuk­

vårdsstyrelserna helt disponerar över delegationen av beslutanderätten

synes emellertid socialstyrelsens farhågor inte böra hindra en delegations-

möjlighet sådan som den föreslagna. Förslaget kan medverka till en smi­

digare och snabbare handläggning av ärendena. Jag tillstyrker därför att

det genomförs.

Ett stort antal remissinstanser har förordat att tillsättningen av bl. a.

provinsialläkare förenklas på samma sätt som föreslagits för överläkare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1970

46

någon ändring härutinnan. Spörsmålet får prövas sedan pågående utred­

ningar rörande konstruktionen av läkartjänster redovisats.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 42 år 1970

Integration mellan öppen och sluten vård

Utredningen anser det angeläget att sjukvården utanför sjukhusen för­

stärks. Ökad integration mellan denna vård och sjukhusvården bör främ­

jas. Med hänsyn härtill kan enligt utredningens mening delvis nya syn­

punkter läggas på konstruktionen av över läkar tjänsterna. Dessa tjänster

bör, som tidigare nämnts, vid tillsättningen anknytas till viss medicinsk

specialitet enligt specialitetsförteckningen i stället för som nu till en be­

stämd klinik eller avdelning, överläkartjänst bör undantagsvis få inrättas

för ändamål som inte motsvaras av godkänd specialitet. Överläkare bör ha

att meddela både sluten och öppen vård. Överläkartjänster avsedda för öp­

pen vård utanför sjukhuset bör kunna inrättas som tjänster vid det sjukhus

som betjänar orten. En kliniks verksamhet skulle därmed kunna vidgas att

omfatta även vård vid läkarstationer. Det skulle således bli möjligt att knyta

samman sjukvård som bedrivs utanför sjukhuset men inom dess upptag­

ningsområde med verksamheten vid sjukhuset. Sjukvårdsansvaret för över­

läkaren bör därvid vidgas till att avse all sjukvård som anförtrotts honom,

dvs. både öppen och sluten vård. Utredningen anlägger motsvarande syn­

punkter på tjänster för biträdande överläkare och andra läkare vid sjukhu­

sen. Även dessa bör således i princip anställas för tjänstgöring inom viss me­

dicinsk specialitet. Biträdande överläkare bör ha samma specialistkompe­

tens som överläkare.

Förslagen har mottagits positivt av remissinstanserna. De anses som ett

betydelsefullt steg mot en ökad integration mellan den öppna och slutna

sj ukvården.

Landstingen har f. n. frihet att på lämpligt sätt organisera öppen sjuk­

vård vid sidan av tjänsteläkarväsendet. Sådan vård kan tillhandahållas vid

fristående läkarmottagning eller i andra former. Dessa inrättningar står

utanför sjukhusorganisationen och omfattas inte av detaljregleringen i sjuk­

vårdslagen.

Som jag i olika sammanhang framhållit är det viktigt att samhällets

möjligheter att bedriva öppen sjukvård förstärks. Det är också viktigt att

den öppna sjukvården i samhällets regi närmare samordnas med den slut­

na vården. Härigenom blir verksamheten mer slagkraftig och läkare och

annan personal kan utnyttjas effektivare. Utredningens förslag undan­

röjer de formella hindren mot en sådan utveckling. Det innebär att läkare

som på olika nivåer är anställda vid ett sjukhus kan vara verksamma i

öppen vård utanför sjukhuset t. ex. på en läkarstation. Jag tillstyrker att

förslaget genomförs. Bestämmelserna om överläkares eller motsvarande

läkares ansvarsområde bör med anledning härav ändras. Enligt 16 §

48

som tillhör landstingskommun. Tjänsterna för dessa läkare (stadsdistrikts-

läkare och förste stadsdistriktsläkare) skulle samtidigt ändras till provin-

sialläkartjänster. Samtliga berörda läkartjänster har numera övertagits av

landstingskommunerna. Särbestämmelsen för städer som tillhör landstings­

kommun i 31 § sjukvårdslagen behövs därför inte längre. Jag föreslår att

den tas bort ur lagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1970

Vissa andra organisationsfrågor

Utredningen anser att sjukhusens indelning i medicinskt hänseende är

en praktisk organisatorisk fråga som inte bör regleras i sjukvårdslagen.

Sjukvårdsstyrelsen bör ha frihet att handla efter praktiska och lokala för­

hållanden. Utredningen framhåller att dess tidigare återgivna förslag inne­

bär att det inte finns hinder mot att i eu klinik sammanföra flera själv­

ständiga varandra närstående specialiteter. För att få den mest rationella

organisationen bör det på större sjukhus bli möjligt att minska antalet

administrativa enheter under sjukhusledningen. Ett mellanled mellan

sjukhusledningen och klinikcheferna bör således skapas. Detta bör kallas

block med en blockchef som närmaste förman för klinikcheferna. Bestäm­

melserna om klinik- och blockchefer bör dock inte tas in i lagen utan med­

delas i sj ukvårdsstadgan.

Remissinstanserna biträder i huvudsak vad utredningen anfört om sjuk­

husens organisation i medicinskt hänseende. Även jag kan ansluta mig här­

till. Behövliga bestämmelser bör som utredningen föreslagit meddelas i

administrativ ordning. Blockbildning bör om så är lämpligt efter huvud­

mannens bestämmande få ske mellan flera sjukhus, om de står under ge­

mensam ledning. Någon remissinstans har förordat att sjukhus med ge­

nomförd blockorganisation skall få undantas från kravet på chefsläkare.

Jag kan inte biträda denna uppfattning, eftersom jag anser det nödvändigt

att en läkare ingår i sjukhusledningen.

Sjukvårdslagen anger två alternativa styrelseformer under direktionen

för sjukhus. Den ena är en särskilt tillsatt sjukhusdirektör. I den andra

är en läkare vid sjukhuset styresman. I det senare fallet skall den ekono­

miska förvaltningen ledas av en sjukhusintendent. Undantag får dock

göras vid andra sjukhus än lasarett. Utredningen anser att det inte finns

någon anledning för staten att närmare reglera den ekonomiska förvalt­

ningen av lasaretten. Den föreslår därför att bestämmelserna om sjukhus­

intendent tas hort ur lagstiftningen. I stället bör föreskrivas att den eko­

nomiska förvaltningen av lasarett med styresman skall utövas i den ord­

ning sjukvårdsstyrelsen bestämmer. Förslaget tillstyrks allmänt av remiss­

instanserna. Jag förordar att bestämmelserna ändras enligt utredningens

förslag.

Enligt 12 § sjukvårdslagen har bl. a. överläkare, sjukstuguläkare och

kan vara svårt för tjänstemännen i sjukhusledningen att fullgöra alla sina

funktioner.

Den föreslagna bestämmelsen är enligt min mening rationell och bör in­

föras. Bestämmelsen bör endast avse tjänsteman vid sjukhuset och inte som

föreslagits av någon remissinstans annan tjänsteman hos landstinget. Jag

förordar därför ett tillägg till 13 § sjukvårdslagen att sjukvårdsstyrelse får

uppdra åt tjänsteman vid sjukhuset att självständigt fullgöra vissa uppgif­

ter som ankommer på tjänsteman i sjukhusledning.

Enligt 28 § skall den som tas in på sjukhus och själv har att svara för

vårdavgiften betala denna i förskott för femton dagar åt gången eller läm­

na ansvarsförbindelse för avgiften. Ansvarsförbindelsen skall godkännas

av sjukhusintendenten eller motsvarande tjänsteman. Utredningen föreslår

att i lagen på denna punkt endast skall föreskrivas att den intagne skall

lämna godtagbar ansvarsförbindelse. Vem som skall godkänna förbindel­

sen skall alltså inte anges. I några remissyttranden har ifrågasatts om det

över huvud taget bör finnas bestämmelser i lagen om det ekonomiska mel-

lanhavandet mellan patient och sjukhus. Jag vill i anslutning till detta er­

inra om att bestämmelserna innebär en garanti mot att patienterna åläggs

längre gående förpliktelser än där anges. Även om bestämmelsens bety­

delse avsevärt reducerats genom den allmänna sjukförsäkringen anser jag

inte att den bör slopas i detta sammanhang. Den bör däremot jämkas till

sitt innehåll på sätt utredningen föreslagit.

Spri har i sitt remissyttrande föreslagit bestämmelser i sjukvårdslagen

som medger Kungl. Maj :t att för organisationsförsök ge dispens från före­

skrifter i lagen. I första hand avses därvid de delar av lagen som berör

sjukhusledningen och sjukvårdsdirektör. Spri framhåller att det kan bli

önskvärt att pröva organisationsformer som är svåra att förena även med

en lagstiftning som reviderats enligt utredningens förslag.

Enligt min mening kan det vara värdefullt med en dispensregel av det

slag Spri föreslagit. Denna bör ge möjlighet att pröva organisationsalterna-

tiv t. ex. som ett led i ett utredningsarbete innan ändringar i lagstiftningen

ifrågasätts. En sådan regel bör också kunna vara av värde i samband med

förändringar i den landstingskommunala indelningen. Jag förordar därför

ett tillägg till 33 § 1 mom. lagen som ger Kungl. Maj:t rätt att medge de

undantag från bestämmelserna i lagen som påkallas i samband med att

sjukvårdsstyrelse avser att pröva annan organisation beträffande ledningen

av den sjukvårdande verksamheten under styrelsen än som föreskrivs i

lagen.

Svenska landstingsförbundet har i sitt remissyttrande föreslagit att före­

skrifterna i 17 § sjukvårdslagen om inrättande av läkartjänster skall utgå

och föras över till sjukvårdsstadgan eller till andra av Kungl. Maj:t med­

delade bestämmelser. Även socialstyrelsen anser att en sådan ändring bör

övervägas. Enligt min mening bör denna fråga tas upp i anslutning till

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1970

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1970

bör sjukhusledningens uppgifter som anges i 1 mom. inte längre avse en­

dast ledningen av sjukhuset under direktion utan också täcka annan verk­

samhet inom sjukvården som är underställd direktionen.

Den andra ändringen i 1 mom. sammanhänger med att sjukhusintendent

inte längre skall vara obligatorisk vid sjukhus med styresman. Denna frå­

ga har berörts i den allmänna motiveringen.

Vid tillämpningen av andra stycket i detta moment bör beaktas att, om

gemensam chefsläkare tillsätts för flera sjukhus, alla överläkare vid sjuk­

husen skall beredas tillfälle yttra sig.

2 mom. föreslås ändrat så att gemensam chefsläkare kan förordnas för

flera sjukhus som har gemensam sjukhusdirektör. Denna fråga har också

behandlats i den allmänna motiveringen liksom bestämmelserna i det nya

3 mom.

14 §.

Ändringarna föranleds av att sjukhusintendent inte längre skall vara

obligatorisk vid sjukhus med styresman.

15 §.

I en proposition (1970: 14) med förslag till lag om upplösning av Got­

lands läns landstingskommun har chefen för civildepartementet efter sam­

råd med mig förordat att provinsialläkarorganisationen på Gotland skall

behållas, när kommunerna i Gotlands län sammanläggs till en kommun som

inte kommer att tillhöra landstingskommun. Paragrafen bör ändras i enlig­

het härmed. Då 31 § skall upphöra att gälla bör vidare hänvisningen till

denna paragraf utgå.

16 §.

Ändringen i 1 mom. har behandlats i den allmänna motiveringen. Om

1 mom. ändras enligt förslaget, behövs inte bestämmelsen i 2 mom. sista

stycket. Den bör därför utgå.

20

§.

De ändrade bestämmelserna bär behandlats i den allmänna motiveringen.

I 1 mom. andra stycket och 2 mom. andra stycket har meddelats en före­

skrift som innebär att förslag till besättande av tjänst endast skall upp­

rättas om tjänsten tillsätts efter ansökning. Vid omorganisation bör det

som Svenska landstingsförbundet framhållit i sitt remissyttrande, i vissa

lägen vara möjligt att utan ansökningsförfarande transportera en läkare

till motsvarande tjänst vid annat sjukhus inom landstingskommunen. När­

mare bestämmelser härom kan liksom övriga bestämmelser om tillsättning

av läkare meddelas i sjukvårdsstadgan.

till att Stockholms stad inträder i Stockholms läns landstingskommun den

1 januari 1971.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1970

Införandet av en enhetlig kommunbeteckning (prop. 1969:63, KU 44,

rskr 405) föranleder vissa redaktionella ändringar i 1 § 1 och 2 mom.,

9 och 10 §§, 11 § 1, 2 och 4 mom. samt 19 §.

Övergångsbestämmelserna

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1971.

I punkten 2 har meddelats regler hur de överläkartjänster skall tillsät­

tas där tillsättningsförfarandet inletts före lagens ikraftträdande. Det före­

slås att nuvarande bestämmelser skall tillämpas, om sjukvårdsstyrelsens

förord inkommit till Kungl. Maj:t före den 1 januari 1971. I dessa fall skall

således tjänsten tillsättas av Kungl. Maj:t. I övriga fall skall de nya reg­

lerna tillämpas. Detta kan innebära att sjukvårdsstyrelse kan komma att

tillsätta en överläkartjänst efter de nya reglerna även i fall där socialsty­

relsens förslag uppgjorts på grundval av de äldre bestämmelserna, dvs. med

angivande av den inbördes ordningen mellan dem som uppförts på förslag.

Särskilda övergångsbestämmelser behövs också för det fall att någon

före de nya bestämmelsernas ikraftträdande anfört besvär hos Kungl. Maj :t

rörande socialstyrelsens förslag till besättande av överläkartjänst. I punkt 3

har intagits bestämmelser för att reglera denna situation. Bestämmelserna

innebär att besvär som inkommit till Kungl. Maj:t före den 1 januari 1971

skall behandlas enligt äldre regler. I sådana fall kan alltså beslut om in­

bördes gradering av sökande komma att fattas efter de nya tillsättnings-

reglernas införande. Beslut om tillsättning av tjänsten meddelas dock enligt

de nya reglerna av sjukvårdsstyrelsen, om förord inte inkommit till Kungl.

Maj:t före utgången av 1970.

I punkt 4 har intagits en bestämmelse som blir tillämplig på vissa av

Stockholms stads överläkare. Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna

till sjukvårdslagen får Kungl. Maj :t förlänga förordnande för överläkare

vid stadens sjukhus som enligt äldre bestämmelser tillsatts av Kungl. Maj:t

medelst förordnande på viss tid i regel sex år. Sjukvårdsstyrelsen bör få

meddela nya sexårsförordnanden för dessa läkare, om tjänsternas inne­

havare medger det.

Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen

att anta förslaget till lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med