2

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

bör enligt förslaget grunda sig på det basbelopp som gäller vid ingången av maj

resp. november månad.

I propositionen behandlas frågan om studiemeritering för studiemedel.

Slutligen föreslås i anledning av skattereformen bl. a. höjning av förmögenhets-

gränsen inom studiehjälpssystemet.

För studiebidrag m. m. begärs ett förslagsanslag om 547,5 milj. kr. För allmänna

studielånefonden begärs ett investeringsanslag om 111 milj. kr. och för studiemedels-

fonden ett investeringsanslag om 756 milj. kr.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i studiemedelsförordningen (1964:401)

Härigenom förordnas, att 13 och 20—22 §§ studiemedelsförordningen (1964:

401) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Vid beräkning enligt 9—12 §§ av

studiemedel tillämpas det basbelopp

som gäller vid ingången av den termin

för vilken medlen äro avsedda, eller,

om medel vid ett och samma tillfälle

skola beviljas för flera terminer, det

basbelopp, som gäller vid ingången av

den första av dessa.

(Föreslagen lydelse)

§■

Vid beräkning enligt 9—12 §§ av

studiemedel tillämpas det basbelopp,

som gäller för andra månaden före

ingången av den termin för vilken

medlen äro avsedda, eller, om medel

vid ett och samma tillfälle skola be­

viljas för flera terminer, det basbe­

lopp, som gäller för andra månaden

före ingången av den första av dessa.

Avgiftsunderlaget utgör

Har den återbetalningsskyldige vid

årets ingång vårdnaden om barn, som

är under tio år, minskas den summa

som följer av första och andra styc­

kena med femtio procent av basbe­

loppet.

Avgiftsunderlag avrundas-----------

20

§.

---------- gånger basbeloppet.

Har den återbetalningsskyldige vid

årets ingång vårdnaden om barn, som

är under tio år, minskas den summa

som följer av första och andra styc­

kena med ett basbelopp.

-------- hundratal kronor.

21

§.

Såsom gift anses vid tilllämpning av

Såsom gift anses vid tillämpning av

20 § den som taxeras enligt för gift

20 § den som taxerats med tillämp-

skatteskyldig gällande bestämmelser.

ning av 52 § 1 mom. kommunal-

6

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402)

Härigenom förordnas, att 9, 10 och 12 §§ studiehjälpsreglementet (1964:402)

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

9 §.

(Föreslagen lydelse)

Studiebidrag utgår med sjut-

Studiebidrag utgår med ett-

tiofem kronor i månaden.

hundra kronor i månaden.

Är den studerande i behov av in­

ackordering, utgår inackorde­

ringstillägg med etthundra kro­

nor i månaden.

10

§.

Är den studerande i behov av in­

ackordering, utgår inackorde­

rings tillägg med etthundra-

tjugofem kronor i månaden.

12

§.

Till studiebidrag------------------------

Överstiger den studerandes och hans

föräldrars sammanlagda förmögenhet

trettiotusen kronor, skall en femtedel

av det överskjutande beloppet, avrun­

dat till närmaste lägre fulla hundratal

kronor, jämställas med beskattnings­

bar inkomst.

Är den

tjugotusen kronor.

Överstiger den studerandes och hans

föräldrars sammanlagda förmögenhet

femtiotusen kronor, skall en femtedel

av det överskjutande beloppet, avrun­

dat till närmaste lägre fulla hundratal

kronor, jämställas med beskattnings­

bar inkomst.

för föräldrarnas.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 10 § den 1 juli 1970, 9 § den 1 januari

1971 och 12 § den 1 juli 1971.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 27 febru­

ari 1970.

Närvarande:

Statsministern

P

alme

,

ministern för utrikes ärendena

N

ilsson

,

statsråden

S

träng

,

L

ange

, H

olmqvist

, A

spling

, L

undkvist

, G

eijer

, O

dhnoff

, W

ickman

,

M ^oberg , L ^öfberg , L ^idbom .

Statsrådet Moberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga

ledamöter fråga om förbättrat studiestöd m. m. och anför.

I årets statsverksproposition (bil. 10 s. 416 och 447) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Studiebidrag m. m.

för budgetåret 1970/71 beräkna ett förslagsanslag av 547,5 milj. kr., och till All­

männa studielånefonden och Studiemedelsfonden för budgetåret 1970/71 beräk­

na två investeringsanslag av 111 milj. kr. resp. 756 milj. kr.

Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

i förhållande till föräldrarnas beskattningsbara inkomst och förmögenhet samt att

möjlighet ges till extra studielån.

1968 års studiemedelsutredning1 har i ett delbetänkande Studiemedel vid filo­

sofisk fakultet (Stencil U 1969:10) behandlat kraven på studiemeriter för rätt till

studiemedel vid filosofisk fakultet efter det nya utbildningssystemets införande.

Utredningen anser att så långt möjligt rätt till undervisning även skall ge rätt till

studiemedel. Betänkandet innehåller också förslag om ändrade regler för erhållan­

de av extra studiemedel under en sjätte månad per termin. Över betänkandet har

efter remissyttranden avgetts av universitetskanslersämbetet — efter hörande av

rektorsämbeten och utbildningsnämnder —, skolöverstyrelsen, centrala studie-

hjälpsnämnden — efter hörande av studiemedelsnämnderna —, Sveriges förenade

studentkårer, Centerns studentförbund samt Sveriges socialdemokratiska student­

förbund.

I syfte att förbättra studiemedelsnämndernas service gentemot studenterna, före­

slår centrala studiehjälpsnämnden i skrivelse den 12 januari 1970 att reglerna för

bestämmande av basbeloppet skall ändras. Ändringen syftar till att studiemedels-

nämndema på ett tidigare stadium än vad som nu är fallet skall kunna behandla

studiemedelsansökningar för kommande termin. Detta möjliggörs genom att vid

beräkningen av studiemedel för kommande terminer skall tillämpas det basbelopp

som gäller vid ingången av maj resp. november månad.

2. Huvuddragen i nuvarande studiesociala system

Till studerande i gymnasier, fackskolor, yrkesskolor m. fl. läroanstalter utgår

studiehjälp enligt bestämmelserna i studiehjälpsreglementet (1964:402, ändrat

senast 1969:272) i form av studiebidrag jämte tillägg eller förhöjt studiebidrag samt

studielån. Tillämpningsbestämmelser till studiehjälpsreglementet finns i studiehjälps-

kungörelsen (1964:502, omtryckt 1967:303, ändrad 1969:273). Förteckning över lä­

roanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiehjälp utgår finns i kungörelsen

(1969:324) om läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiehjälp utgår. För

elever i grundskolan och motsvarande skolformer utgår förmåner enligt förordning­

en (1964:400) om förlängt barnbidrag (ändrad 1965:249) och kungörelsen

1964:503) med tillämpningsbestämmelser till förordningen om förlängt barnbi­

drag (ändrad senast 1966:227).

Studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet utgår för läsår eller kurstid i princip

fr. o. m. kvartalet efter det, under vilket den studerande fyllt 16 år.

Studiebidrag och förlängt barnbidrag utgår med 75 kr. i månaden.

Härutöver kan inkomstprövat tillägg utgå med 25, 50 eller 75 kr. i månaden.

1 Riksdagsmannen Börje Nilsson, ordförande, rektorn Stig Andersson, byråchefen Stig Matts­

son, civilekonomen Bengt Oberger och riksdagsledamoten Ingrid Sundberg.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

Till grund för inkomstprövningen ligger den studerandes och hans föräldrars sam­

manlagda beskattningsbara inkomst vid senaste taxering till statlig inkomstskatt.

Med beskattningsbar inkomst jämställs 1/5 av behållen förmögenhet över 30 000

kr. Är den studerande gift, skall makens inkomst och förmögenhet beaktas i stäl­

let för föräldrarnas.

Tilläggets storlek vid olika beskattningsbar inkomst framgår av följande upp­

ställning.

Beskattningsbar inkomst, kr.

Tillägg/mån., kr.

Genom beslut vid 1969 års riksdag utgår dessutom 25 kr. i månaden i förhöjt

inkomstprövat tillägg till studerande som har hemmavarande syskon under 16 år.

Om den studerande är berättigad till inkomstprövat tillägg med högsta belopp

och om synnerligen stort behov av ytterligare studiehjälp föreligger, kan behovs­

prövat tillägg utgå med högst 75 kr. i månaden.

Vid behovsprövningen — som görs av centrala studiehjälpsnämnden — utgår

man från årsinkomsten vid ansökningstillfället (räknat före skatt och innefattande

även icke skattepliktiga inkomster såsom sjukpenning, bostadstillägg, arbetslöshets-

bidrag etc.). Hänsyn tas till antalet syskon. Bidragsformen riktar sig främst till en­

samstående vårdnadshavare.

Är den studerande i behov av inackordering, utgår inackorderingstillägg med

100 kr. i månaden. Resetillägg med 40, 60, 80 eller 100 kr. i månaden utgår för

dagliga resor mellan hem och skola. Tillägg utgår endast om avståndet är minst

6 km.

Här beskrivna förmåner utgår till den som fyller högst 19 år (yngre elev) under

det kalenderår då läsåret eller kursen börjar. För kurstid efter den 30 juni det ka­

lenderår, då den studerande fyller 20 år, gäller detta endast om denna kurstid om­

fattar mindre än två månader. Till övriga (äldre) studerande utgår förhöjt studie­

bidrag om 175 kr. i månaden.

Studielån kan efter behovsprövning utgå med högst 6 500 kr. för ett läsår. Vid

prövningen tas för yngre studerande hänsyn till den studerandes och föräldrarnas

inkomst och förmögenhet. Om synnerliga skäl föreligger kan studerande, som be­

driver heltidsstudier och som har försörjningsplikt mot barn, erhålla studielån med

högre belopp.

De studerande vid eftergymnasiala läroanstalter erhåller studiemedel en­

ligt bestämmelserna i studiemedelsförordningen (1964:401, ändrad senast

1969:270). Tillämpningsföreskrifter till studiemedelsförordningen finns i studie-

medelskungörelsen (1964:592, ändrad senast 1969:182). Förteckning över studie-

medelsberättigade läroanstalter finns i kungörelsen (1969:325) om läroanstalter

och utbildningslinjer vid vilka studiemedel utgår.

8 100—12 000

12 100—20 000

^— 8

000

75

50

25

12

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

Studiemedel består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel. Stu­

diemedlen är indexreglerade och utgår per år med 140 % av basbeloppet inom

den allmänna försäkringen (f. n. 8 400 kr.). Om den studerande har vårdnaden om

barn, kan dessutom utgå barntillägg med 25 % av basbeloppet (f. n. 1 500 kr.)

för varje barn under 16 år. Extra studiemedel kan vidare utgå om synnerliga skäl

föreligger. Av studiemedlen utgör 1 750 kr. ett studiebidrag, medan återstoden

skall återbetalas under normalt 20—25 år.

Studiemedel utgår med hänsyn till den studerandes studiemeriter samt de eko­

nomiska resurser över vilka den studerande förfogar. Under de två första terminer­

na erhålls dock studiemedel utan prövning av studiemeriterna.

3. Reformförslag på det studiesociala området

3.1 Centrala studiehjälpsnämndens förslag till höjda rese- och inackorderingstill-

lägg in. in.

Centrala studiehjälpsnämnden framhåller i sin anslagsframställning för budget­

året 1970/71 att studiehjälpen i motsats till studiemedlen inte till någon del är

värdesäkrad. Förändringar i bidragsbeloppen för de olika stödformerna måste

därför ske genom beslut av statsmakterna. Nämnden pekar på de förbättringar

som åstadkoms vid 1969 års vårriksdag men understryker samtidigt att dessa när det

gäller bidragen inte varit så stora att de ens eliminerar den värdeförsämring som

inträtt mellan 1964 och 1969.

Vid behandlingen av de studiesociala frågorna vid 1969 års riksdag uttalade,

framhåller centrala studiehjälpsnämnden, det föredragande statsrådet med riksda­

gens instämmande att framtida studiesociala åtgärder i första hand bör ta sikte på

de vuxenstuderande. Nämnden menar att en sådan prioritering i princip är riktig

men understryker samtidigt att detta inte får medföra att man underlåter att vidta

åtgärder för att bevara studiebidragets värde och rekryteringsstimulerande effekt.

Ytterligare resurser måste sättas in menar nämnden för att påverka utvecklingen

så att barn från hem med låg ekonomisk bärkraft ges ökad stimulans till vidare­

utbildning.

Bidragen inom studiehjälpen har med några få undantag utgått med oförändrade

belopp sedan 1964. Centrala studiehjälpsnämnden pekar på att enbart ett åter­

ställande av realvärdet för de olika bidragen fordrar höjningar på mellan 20—

25 %. Förslag i den riktningen läggs också fram av nämnden. Vad beträffar stu­

diebidraget och det förlängda barnbidraget lämnas inget konkret förslag om en

höjning, men nämnden hänvisar till att ett återställande av realvärdet för dessa

båda bidragsformers del skulle kräva en höjning från 75 kr. till 94 kr. i månaden.

Denna fråga bör dock enligt nämnden samordnas med frågan om det allmänna

barnbidraget. Höjs detta, måste enligt nämndens mening även det förlängda barn­

bidraget och studiebidraget höjas till motsvarande belopp.

14

Kungl. May.ts proposition nr 77 år 1970

enkelrum i studentbostadshus vårterminen 1969 i det stora flertalet fall uppgick

till 150—225 kr.

I samband med 1969 års riksdags behandling av de studiesociala frågorna uttalade

andra lagutskottet att beträffande studiesocialt stöd inom ungdomsutbildningen till­

gängliga resurser i första hand borde inriktas på familjer som har barn i gymnasiet

eller därmed jämställda skolformer och som bor så långt från skolorten att barnen

behöver inackorderas. Centrala studiehjälpsnämnden anser en uppjustering av inac­

korderingstillägget vara utomordentligt viktig och föreslår att detta höjs från 100

till 125 kr. i månaden. Föslaget medför enligt nämnden ökade kostnader med

9 milj. kr.

Resetillägg utgår f. n. till studerande, som har en färdväg till skolan på

minst 6 km. Beloppen varierar med avståndet, varvid det lägsta bidraget utgör 40

kr. i månaden och det högsta 100 kr. Centrala studiehjälpsnämnden påpekar i sin

anslagsframställning att statens järnvägar sedan januari 1967 genomfört två taxe-

höjningar. Nämnden anser därför att en höjning av resetillägget är motiverad. Be­

träffande beloppets storlek föreslår nämnden att resetillägget höjs med 10 kr. i

varje avståndsklass.

Kostnaden för reformförslaget kan beräknas till 6 milj. kr.

Efter det att centrala studiehjälpsnämnden lämnat sin anslagsframställning har

statens järnvägar till Kungl. Maj:t inlämnat förslag om höjda biljettpriser med ca

8 % att gälla fr. o. m. den 1 januari 1970. Under förutsättning att ett sådant för­

slag genomförs måste enligt nämnden förslaget om ändrade resetilläggsbelopp re­

videras. Nämnden föreslår därför under nämnda förutsättning att tilläggsbelop­

pen höjs med 20 kr. i månaden i stället för tidigare begärda 10 kr.

Kostnaderna för det reviderade förslaget beräknar nämnden till 12 milj. kr.

Maximibeloppet för studielån inom studiehjälpssystemet utgår f. n. med

6 500 kr. per år. De s. k. äldre eleverna, dvs. de som är 20 år eller däröver, kan

därmed i normalfallet få ett stöd som tillsammans med det förhöjda studiebidraget

är lika stort som studiemedlen för eftergymnasiala studier. I sin anslagsframställ­

ning föreslår centrala studiehjälpsnämnden att reglerna för reduktion av studielån

på grund av föräldrarnas beskattningsbara inkomst och förmögenhet ändras. Kost­

naderna för förslaget kan beräknas till 10 milj. kr. Centrala studiehjälpsnämnden

påpekade i sin anslagsframställning från augusti 1969 osäkerheten i bedömningen

av utvecklingen på lånesidan. Nämnden har därför i en ny framställning reviderat

sin beräkning av lånebehovet.

Inom studiemedelssystemet gäller att studiemedel kan utgå med högre belopp

än normalbeloppet s. k. extra studiemedel om synnerliga skäl föreligger. Någon

motsvarande möjlighet till tillägg på studielånet föreligger inte inom studiehjälps­

systemet. Centrala studiehjälpsnämnden föreslår att möjlighet också skapas inom

studiehjälpssystemet att tillgodose behovet av extra studiestöd. Nämnden pekar

bl. a. på att vissa utbildningsvägar kräver höga materialkostnader. Vid vissa läro-

16

i början av studierna. Om emellertid studietakten under två läsår är utpräglat svag,

sa att denna under det första året är under det acceptabla och under andra läsåret

under 1,3 betyg, beviljas normalt inte studiemedel för fortsatta studier. Studie-

medelsnämnderna brukar vidare som regel acceptera en längre studietidsförläng-

ning än det normala om den studerande befinner sig nära sin examen.

Studienämnderna tillämpar sålunda vissa basregler trots att några bindande

föreskrifter aldrig utfärdats. I korthet kan dessa sammanfattas sålunda, att det nor­

mala anses vara klara ett betyg per termin, och att en acceptabel studietidsför-

längning anses vara två betyg på tre terminer. Det viktigaste undantaget från des­

sa riktmärken består i den generösare bedömning som tillämpas mot första-års-

studerande.

3.2.2 1968 års studiemedelsutrednings förslag

I betänkandet av 1968 års studiemedelsutredning påpekas att en ny situation

uppstått i och med riksdagens beslut (prop. 1969:4, SU 34, rskr. 101) om ny or­

ganisation av utbildningen vid filosofisk fakultet. Undervisningen är numera orga­

niserad på utbildningslinjer, omfattande studiekurser om sammanlagt 120 poäng.

Merparten av studenterna förväntas välja någon av 17 s. k. allmänna utbildnings­

linjer. Möjligheter finns dock att studera enligt särskild utbildningslinje, vilket

medger en betydligt större frihet i sammansättning av ämnen än vad som eljest

är fallet.

Utbildningslinjerna är uppdelade på tre avdelningar, med en successivt stegran­

de grad av frihet i valet av studiekurser. Studiekurserna omfattar i allmänhet 20

eller 40 poäng och är antingen grundkurs eller påbyggnadskurs. Skall det nya

poängsystemet jämföras med det tidigare betygssystemet kan 20 poäng sägas mot­

svara ett betyg.

Studerande som genomgått allmän eller särskild utbildningslinje har rätt till

kompletterande utbildning, omfattande studiekurser om högst 60 poäng.

En viktig följd av den nya organisationen vid de filosofiska fakulteterna är att

rätten till undervisning upphör om den studerande inte uppfyller vissa minimi­

krav. Dessa innebär att en studerande som under tre terminer bedrivit heltids­

studier inom en utbildningslinje och därvid inte uppnått 40 poäng av vederbö­

rande utbildningsnämnd kan avstängas från undervisning på utbildningslinjen.

Ett av reformens syften är att åstadkomma lika långa studietider för studie­

kurser med samma poängtal. Detta skall uppnås genom mera enhetliga kurs­

innehåll och kunskapskrav. Därmed har också enligt studiemedelsutredningen

frågan om centralt utfärdade riktlinjer för studielämplighetsprövning kommit i ett

annat läge. Anledningen till att ett sådant förfarande ansågs olämpligt i det tidi­

gare systemet var just att söka i de olikheter i fråga om studietid som kunde no­

teras för olika ämnen och olika studieorter. Med enhetliga studietider för kurser

med samma poängtal kvarstår inte längre några hinder för att enhetliga regler

skapas då det gäller bedömningen av rätten till studiemedel på basis av tidigare

uppnådda resultat.

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

18

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

att delta i ytterligare undervisning. Då rätt till undervisning inte föreligger bör ej

heller studiemedel utgå menar utredningen.

Utredningen säger sig ha övervägt om en något högre studietakt bör krävas

under det andra studieåret. De skäl som talar för ett sådant krav är att vanan

vid akademiska studier då är större, varför studieförutsättningarna allmänt kan

sägas vara bättre. Utredningen har emellertid stannat för att förorda att tilldel­

ningen av studiemedel även under senare delen av studierna fram till grundexa­

men skall basera sig på principen om 40 poäng på tre terminer. De erforderliga

studieresultaten under olika studieterminer skulle därmed bli följande:

Beträffande studieresultaten för terminerna 4—9 föreslår utredningen att den

studerandes studieprognos bör peka på att man uppnår minst 40 poäng på tre

terminer. För att prognosen skall vara positiv fordras en någorlunda jämn för­

delning av de 40 poängen under tre terminer.

Beträffande kraven på studieresultat under de första tre terminerna har utred­

ningen specificerat poängtalen. Förslaget innebär att den som vid utgången av

andra studieterminen uppnått minst 20 poäng och som deltagit i huvuddelen av

undervisningen motsvarande ytterligare närmare 20 poäng eller på annat sätt

styrkt motsvarande studieaktivitet bör erhålla fortsatta studiemedel. Den som har

20—29 poäng bör få studiemedel för endast en termin och den som vid utgången

av andra terminen erhållit minst 30 poäng bör beviljas studiemedel för två termi­

ner. Utredningen föreslår också att möjligheter bör ges de studerande att meritera

sig vid ingången av höst- resp. vårtermin genom de merpoäng som kan bli följden

av tentamen vid första tentamenstillfälle.

Beträffande studiemedel vid byte av utbildningslinje föreslår utredningen, att nu

tillämpad praxis bibehålls. Detta innebär, att den som har tillräckliga studiemeri­

ter för studiemedel för fortsatta studier inom den först valda utbildningen skall be­

hålla denna rätt även efter byte av utbildningslinje. Den studerande som inom

den först valda utbildningslinjen förlorat rätten till studiemedel på grund av otill­

räckliga studieresultat bör däremot ej tilldelas studiemedel efter bytet förrän han

uppvisat tillfredsställande studieresultat. Utredningen anser, att det dock i vissa

fall kan ^finnas skäl att bevilja studiemedel direkt efter bytet. En sådan förutsätt­

ning är att tillfredsställande studieresultat kan förväntas inom den nya utbild­

ningen.

Utredningen har slutligen tagit ställning till kraven på studieresultat för erhål­

lande av studiemedel för kompletterande utbildning. Utredningen föreslår, att

den som avlagt sin grundexamen på normalstudietid, dvs. sex terminer utan vida­

re bör erhålla studiemedel för kompletterande utbildning. Däremot anser utred­

ningen, att den som använt den maximala studieförlängningen om 50 %, dvs. nio

Termin

1—3

4—6

7—9

Erforderligt antal poäng

40

40

40

20

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

Utredningen påpekar också att den tid för vilken extra studiemedel utgår skall

inräknas i maximitiden för studiemedel nio terminer.

Till följd av att förslaget torde medföra ett relativt omfattande antal bevilj-

ningar av extra studiemedel, föreslås att i 16 § i studiemedelsförordningen intas

bestämmelse om att extra studiemedel kan beviljas om särskilda skäl föreligger.

Beträffande studiemedlens storlek föreslås att det nuvarande beloppet på 600

kr. i månaden justeras upp samt att beloppet fortsättningsvis i stort sett följer

penningvärdets förändringar.

För att extra studiemedel skall utgå bör enligt utredningens mening den sökan­

des inkomst ej överstiga 20 % av basbeloppet per termin. Hänsyn bör även tas

till makes inkomst och förmögenhet.

Ledamoten Bengt Oberger bär i ett särskilt yttrande reserverat sig mot delar av

betänkandet. Reservationen innebär följande.

Den studerande som vid ingången av den tredje terminen uppnått minst 20

poäng och som deltagit i huvuddelen av undervisningen i kurser motsvarande

ytterligare närmare 20 poäng eller på annat sätt styrkt motsvarande studieaktivitet,

bör få studiemedel för en tredje termin.

Beträffande den kompletterande utbildningen motsätter sig Oberger förslaget

om att studiemedel endast kan utgå till den som klarat sin grundexamen på ideal

eller nära nog ideal tid.

Vidare föreslås att möjligheterna till studiemedel för återhämtningsstudier under

ferietid blir generösare än vad utredningsförslaget innebär. Studiemedel för en

sjätte studiemånad bör kunna utgå även till dem som har mindre än 25 poäng

vid den andra terminens utgång. För studerande i intervallet 20—24 poäng bör

studiemedel normalt beviljas. För studerande med något mindre än 20 poäng bör

studiemedel för studier sommartid beviljas om studieprognosen efter särskild pröv­

ning bedöms god. Oberger föreslår vidare att man bör acceptera 40 poäng för

tre terminers och en sommars studiemedelsberättigade studier.

Reservanten motsätter sig slutligen utredningsmajoritetens förslag att studie­

medel för sommarstudier skall kunna beviljas om studietiden den aktuella termi­

nen uppgår till minst 5,5 månader och samtidigt den sammanlagda studietiden

under föregående och aktuell termin uppgår till 10,5 månader. Oberger föreslår

att endast det ena av dessa villkor skall vara uppfyllt.

3.2.4 Remissyttranden

Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till utredningens principiella reso­

nemang om harmoniseringen av rätten till utbildning och rätten till studiemedel.

Man har därvid i likhet med utredningen framhållit att man så långt möjligt bör söka

samordna dessa båda rättigheter, men har förståelse för att en sådan samordning

f. n. inte kan ske. Universitetskanslersämbetet framhåller att prövning av en stude­

randes studieresultat ofta sker samtidigt i utbildningsnämnd och i studiemedels-

nämnd. Det är därvid väsentligt att omdömena i dessa båda instanser samordnas.

21

Vägledande vid tilldelningen av studiemedel bör enligt universitetskanslersämbetets

mening vara den studieprognos som görs av vederbörande utbildningsnämnd. Som

argument mot en fullständig harmonisering i nämnda avseende framhåller studie-

medelsnämnden i Lund att en sådan i dagsläget skulle innebära att olika regler

skulle komma att gälla för studerande vid filosofisk fakultet och studerande vid

övriga fakulteter.

Ett antal remissinstanser, bl. a. en rad utbildningsnämnder, stödjer emellertid

tanken på en fullständig samordning av rätten till utbildning och studiemedel,

bl. a. samhällsvetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd vid Uppsala universitet.

Nämnden finner det orimligt att studiemedelsnämndema genom en mer restriktiv

bedömning än utbildningsnämnderna skall kunna fungera som ett fristående ut-

spärrningsinstrument. Samma uppfattning framförs också av Sveriges socialdemo­

kratiska studentförbund.

Remissinstanserna delar i allmänhet utredningens uppfattning om de poäng­

gränser som bör gälla för att erhålla fortsatta studiemedel efter två terminer. Cen­

trala studiehjälpsnämnden anser dock att det hade varit av stort intresse om ut­

redningen diskuterat poänggränser om 25 eller 30 poäng efter två terminer. När

universitetskanslersämbetet tillstyrker utredningsförslaget om 20 poäng efter två

terminer, sker det med den reservationen att fixerade poänggränser för rätten till

studiemedel inte kan uppställas med tanke på att kurserna i olika studiekurser

normalt omfattar mellan 2 och 10 poäng. Också skolöverstyrelsen framhåller att

de generella reglerna måste kunna modifieras med tanke på omständigheterna i

det enskilda fallet.

I vad avser frågan om de poänggränser som skall gälla vid ingången av tredje

terminen, har remissinstanserna haft delade uppfattningar.

SFS motsätter sig i likhet med reservanten, att det skall fordras fler poäng

vid ingången av tredje terminen än vid utgången av den andra. 20-poängsgränsen

bör därför gälla även vid ingången av tredje terminen. Som skäl härför menar

SFS att många på grund av militärtjänst och nödtvunget förvärvsarbete är för­

hindrade att bedriva sommarstudier. Dessutom menar SFS att utredningens förslag

är inkonsekvent eftersom extra studiemedel ej skall kunna utgå till studerande

som erhållit 20 poäng efter två terminer. Möjlighet att t. ex. under sommaren

nå de 25 poäng vid ingången av tredje terminen — som utredningen själv före­

slagit som krav för fortsatta ordinarie studiemedel — föreligger således inte.

Studiemedelsnämnden i Göteborg uppmärksammar i detta sammanhang vissa

olägenheter med utredningens förslag. Detta, menar nämnden, utgår ifrån att de

studerande påbörjar sina studier en hösttermin. Möjlighet att vid ingången av

tredje terminen nå fler poäng än vid slutet av den andra föreligger inte om

studierna påbörjas en vårtermin eftersom något uppehåll i terminsskiftet höst­

termin/vårtermin inte finns för ett flertal ämnen. Problemet bör uppmärksammas

i det fortsatta utredningsarbetet.

Remissinstanserna delar utredningens förslag att den som på tre terminer inte

uppnått 40 poäng inte bör få fortsatta studiemedel, eftersom rätten till undervis­

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

22

ning härmed upphör. Universitetskansler sämbetet betonar emellertid vikten av att

nära samarbete mellan utbildningsnämnd och studiemedelsnämnd kommer till

stand. Ämbetet förutsätter att studiemedel beviljas om utbildningsnämnd medger

den studerande rätt till fortsatt undervisning även om 40 poäng inte uppnåtts.

Utredningsförslaget beträffande studiemedel vid byte av utbildningslinje delas

av i emissinstanserna. SFS har emellertid understrukit att generositet bör vägleda

studiemedelsnämnderna, då en studerande på ett någorlunda tidigt stadium byter

till utbildning med helt ny inriktning. Ett tidigt misslyckande i studierna bör inte

i nämnvärd mån påverka möjligheterna till studiemedel på den nya linjen, me­

nar SFS.

Utredningens förslag om kompletterande utbildning har rönt delade meningar

hos remissinstanserna. Flertalet remissinstanser uppfattar kompletterande utbild­

ning som ett viktigt inslag i den akademiska utbildningen. De förändrade krav

som arbetsmarknaden ställer gör möjligheten till kompletterande utbildning efter

grundexamen angelägen. Sveriges socialdemokratiska studentförbund har en an­

norlunda principiell syn. Förbundet ifrågasätter om man över huvud taget bör

satsa resurser på kompletterande utbildning på denna nivå så länge tre fjärdede­

lar av landets yrkesverksamma endast har folkskola. Om man däremot ser

den kompletterande utbildningen som ett led i ett system med återkommande ut­

bildning, kan denna accepteras, menar studentförbundet. Ingen bör därför ha rätt

till kompletterande utbildning förrän efter ett års yrkesverksamhet. Alla som i

detta system beviljas rätt till kompletterande utbildning bör erhålla studiemedel.

Många remissinstanser däribland SFS, merparten av studiemedelsnämnderna

samt ett stort antal utbildningsnämnder och rektorsämbeten — har vänt sig emot

utredningens förslag att endast de som klarat sin grundexamen på åtta terminer

skall ha rätt till studiemedel för kompletterande utbildning. Man har därvid fram­

hållit att det såväl för samhället som för den enskilde är av stort värde att den

studerande kan komplettera grundexamen. Detta gäller även de som använt den

maximala studietiden om nio terminer. Ett annat skäl som återkommer i remiss­

instansernas invändningar är att de som använt nio terminer men har egna eko­

nomiska tillgångar ändå skulle kunna bedriva kompletterande studier, då rätten

till undervisning fortfarande föreligger, medan den som saknar sådana måste av­

stå. Systemet skulle därigenom komma att fungera som ett slags ekonomisk spärr.

Universitetskanslersämbetet påpekar att utredningen utgått från att alla grund­

examina tar sex terminer. Så är emellertid inte fallet. Politices magisterexamen,

som omfattar 140 poäng, tar normalt sju terminer. Kanslersämbetet förutsätter att

studiemedelsnämnderna vid sin bedömning av studiemedel för kompletterande ut­

bildning tar hänsyn till att vissa utbildningar inom de filosofiska fakulteterna har

längre normal studietid än sex terminer.

Frågan om en högre studietakt under den kompletterande utbildningen har

mötts med tveksamhet av många remissinstanser som yttrat sig i denna fråga,

bl. a. centrala studiehjälp snämnden och universitetskanslersämbetet. Studiehjälps-

nämnden framhåller att, om den studerande under de föregående åtta terminerna

Kungl. Maj ds proposition nr

77 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

23

inte visat sig kunna hålla jämn studietakt, kan inte förutsättningarna anses vara

särskilt goda för en förbättring av studietakten under resterande tre terminer.

Utredningsförslaget om att extra studiemedel skall kunna utgå för återhämt-

ningsstudier under en sjätte månad har i allmänhet mötts mycket positivt. Många

remissinstanser har i detta sammanhang aktualiserat en närliggande fråga, nämligen

terminsindelningen.

Studiemedelsnämnderna i Lund och Umeå har således föreslagit att studie­

medlen framdeles ges för halvår och år i stället för termin. Svårigheter föreligger

redan nu då den gällande terminsindelningen inte sammanfaller med studiemedels-

förordningens. Då frågan om extra studiemedel kommer in i bilden uppstår ett

stort merarbete i administrativt avseende. Studiemedelsnämnden i Umeå har

redan tidigare föreslagit att studiemedel för förlängd studietermin ej bör utgå

utan studiemedlen bör ökas med 10 % och anknytas till kalenderår. Nämnden

ser de nu föreslagna lättnaderna i möjligheterna att erhålla extra studiemedel som

ett steg på vägen mot att anknyta studiemedlen till kalenderår.

Beträffande poänggränserna för erhållande av extra studiemedel har meningarna

varit delade. Skolöverstyrelsen och centrala studiehjälpsnämnden stödjer utred­

ningens förslag om 25 poäng efter två terminer för erhållande av extra studiemedel.

Universitetskanslersämbetet anser i likhet med reservanten att även de studerande

som efter två terminer befinner sig i intervallet 20—24 poäng bör kunna få extra

studiemedel under förutsättning att studieprognosen pekar på 30 poäng. Också

SFS är av denna uppfattning. De flesta studiemedelsnämnder och rektorsämbeten

samt utbildningsnämnder som berört frågan om poänggränser för erhållande av

extra studiemedel biträder reservantens uppfattning. Sveriges socialdemokratiska

studentförbund har i detta sammanhang framfört att extra studiemedel bör ges

endast för återhämtningsstudier men delar inte uppfattningen att extra studieme­

del skall ges för att förkorta studietiden — s. k. snabbläsning.

Flera remissinstanser har behandlat frågan om storleken av de extra studie­

medlen och reglerna för behovsprövningen. I allmänhet stöds utredningens för­

slag. SFS motsätter sig emellertid detta och önskar i stället att extra studiemedel

utgör 10 % av studiemedlen för två terminer, dvs. f. n. 840 kr.

Några remissinstanser har också berört frågan om studietidens längd som villkor

för att erhålla studiemedel.

SFS samt några studiemedelsnämnder förespråkar att 5,5 månaders studietid

skall vara tillräckligt som krav för erhållande av extra studiemedel. Studiemedels­

nämnden i Göteborg framhåller de stora fördelar som skulle uppnås om de stu­

derande redan efter andra terminen bereds möjlighet att erhålla studiemedel för

kommande studier. Nämnden menar vidare att det är orealistiskt att räkna med

att de studerande sparar medel från höstterminen till vårterminens sjätte studie­

månad, vilket utredningsförslaget förutsätter. Nämnden förordar därför, att en­

dast krav om minst 5,5 månaders studier den aktuella terminen då extra studie­

medel söks, bör ställas.

Synpunkter som ligger i förlängningen av de anförda förslagen eller på annat

sätt nära sammanhänger med förslagen har framförts av ett flertal remissinstanser.

Centrala studiehjälpsnämnden har således fört fram studiemedelsnämndernas

arbetssituation till följd av speciellt förslag om extra studiemedel. Studiehjälps­

nämnden antar att ca 25—30 % av samtliga studenter kommer att inge ansök­

ningar om extra studiemedel. Detta medför en stor arbetsbelastning. Härtill kom­

mer arbete med extra kontroller m. m. En väsentlig personalförstärkning är därför

nödvändig på nämnderna och centrala studiehjälpsnämnden förutsätter att medel

för detta ställs till förfogande.

Som sammanfattande synpunkt kan sägas att många remissinstanser understru­

kit att i den mån poänggränser ställs upp, är det viktigt att dessa inte fungerar

som automatiskt verkande regler. Poänggränserna måste i varje fall tills vidare

fungera som riktlinjer.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1970

3.3 Basbeloppet

3.3.1 Nuvarande regler

Såsom redovisats i tidigare avsnitt består studiemedlen av studiebidrag och åter-

betalningspliktiga studiemedel. Dessa utgår med 70 % av basbeloppet. Med

ett basbelopp på 6 000 kr. innebär detta att 3 325 kr. per termin utgår i återbe-

talningspliktiga medel. Vid beräkningen av storleken av detta senare belopp till-

lämpas i dag enligt 13 § studiemedelsförordningen det basbelopp, som gäller vid

ingången av den termin för vilken medlen är avsedda eller, om medel vid ett och

samma tillfälle beviljas för flera terminer, det basbelopp, som gäller vid ingången

av den första av dessa. Denna bestämmelse innebär i praktiken att basbeloppet

den 1 juli är grundande för storleken av de återbetalningspliktiga medlen under

hösttermin/läsår och basbeloppet den 1 januari blir bestämmande för beloppet

under vårtermin/kalenderår.

3.3.2 Centrala studiehjäipsnämndens förslag

Centrala studiehjälpsnämnden anger att den nuvarande lydelsen av 13 § studie­

medelsförordningen har medfört stora problem för studiemedelsnämnderna och

studiehjälpsnämnden. Arbetet med studiemedelsansökningarna försvåras nämligen

av att basbeloppen numera fastställs på ett mycket sent datum och ibland endast

några få dagar före den månad, för vilken basbeloppet skall gälla. Redan i mars

inkommer ett stort antal studiemedelsansökningar som avser kommande höst­

termin eller läsår. Motsvarande ansamling av ansökningar om studiemedel för

vårterminen eller följande kalenderår inträffar i oktober. En stor del av dessa

ansökningar skulle kunna expedieras avsevärt tidigare än vad som nu är fallet

om gällande basbelopp vore känt tidigare. Den nuvarande ordningen medför så­

ledes att studenterna får vänta länge på sina studiemedel. Samtidigt blir studie-

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

25

medelsnämndernas normalt stora arbetsbelastning i början av varje termin ännu

mer ansträngd därför att de tidigt inkomna ansökningarna inte kan expedieras

förrän i samband med halvårsskiftena.

Centrala studiehjälpsnämnden föreslår därför att 13 § studiemedelsförordning-

en ändras så att beräkningen av studiemedel sker på det basbelopp som gäller

andra månaden (maj resp. november) före ingången av den termin för vilken med­

len är avsedda.

Om den föreslagna ändringen kommer till stånd räknar studiehjälpsnämnden

med att besked om beviljade studiemedel för kommande läsår skulle kunna expe­

dieras till ett avsevärt antal studerande före juni resp. december månads utgång.

Anledningen till detta är att många studerande som avser påbörja sina eftergym­

nasiala studier till höstterminen kan söka studiemedel på ett tidigt stadium under

våren.

Studiehjälpsnämnden framhåller att det finns nackdelar med förslaget. En an­

knytning av studiemedlen till ett två månader tidigare gällande basbelopp skulle

i vissa situationer kunna leda till att studiemedel under högst ett år utgår med ett

lägre belopp. Med kännedom om basbeloppsförändringarna torde detta belopp inte

överstiga 140 kr. per termin. En genomgång av basbeloppsförändringarna under

de fem år som studiemedelssystemet fungerat, visar dock att en ordning som

knutit basbeloppet till maj resp. november endast vid ett enda tillfälle skulle ha

medfört en minskning av studiemedlen. En annan tänkbar nackdel med förslaget

kan vara att studiemedel i högre utsträckning söks endast för en termin i taget,

eftersom en eventuell basbeloppshöjning under den andra terminen i så fall skulle

komma studenterna till godo.

Studiehjälpsnämnden understryker vikten av att studiemedelsnämnderna kan

upprätthålla en god service gentemot studenterna. Studiemedelsnämndernas arbets­

situation är i dag sådan att varje möjlighet till förändringar som innebär jämnare

spridning av arbetet under året måste tillvaratas. Samtliga studiemedelsnämnder

har biträtt förslaget.

Över förslaget har Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) beretts tillfälle att yttra

sig. SFS motsätter sig förslaget och menar att studiehjälpsnämnden borde gå ut

i en brett upplagd informationskampanj i syfte att förmå studenterna att inlämna

sina studiemedelsansökningar i god tid före studiernas påbörjande. Att inte expe­

diering kan ske omedelbart har mindre betydelse eftersom studiemedel ändå inte

kan lyftas förrän studieintyg uppvisats. SFS anser vidare att studiemedelsnämnder­

na skulle kunna göra ett omfattande förberedelsearbete med tidigt inkomna studie­

medelsansökningar.

SFS framhåller också som skäl emot förslaget att studenterna skulle kunna gå

miste om eventuella ökningar av studiemedelsbeloppet, förorsakade av att basbe­

loppet höjdes under någon av månaderna maj, juni, november eller december.

Som sammanfattande omdöme säger SFS att några garantier inte finns för att

studiehjälpsnämndens förslag skulle innebära kortare behandlingstider.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 77

4. Föredraganden

Under de senaste årtiondena har kraftiga satsningar gjorts över hela utbild­

ningsområdet. Lika viktigt som att bygga ut utbildningskapaciteten är att sörja

för ekonomiska stödåtgärder för den enskilde. Möjligheten till studier och utbild­

ning kan bli enbart formell om inte samhället genom studiestöd möjliggör för den

enskilde att utnyttja utbildningen.

När det gäller yngre elever syftar studiestödet främst till att så långt möjligt

ge ett bidrag till familjerna för de merutgifter studierna förorsakar. Speciellt bety­

delsefullt är det stöd som ges elever i familjer med svag ekonomi, elever som har

lång resväg eller måste inackorderas på annan ort. På denna utbildningsnivå —

liksom på högskolestadiet — har de studiesociala åtgärderna en rekryterings-

främjande uppgift. Det gäller med andra ord att sörja för att ingen av ekonomiska

skäl avstår från viss utbildning. Ekonomiska insatser i form av studiebidrag och

tillägg är viktiga instrument för att uppnå detta.

Jag vill dock erinra om att även andra faktorer — som t. ex. föräldrarnas ut­

bildningsbakgrund — har stor inverkan på frågan om fortsatt utbildning. Den

intellektuella stimulans som somliga barn får hemifrån underlättar på ett påtagligt

sätt skolgången. Jag vill understryka vikten av att studiesociala och andra utbild-

ningspolitiska insatser samordnas för att alla skall få likvärdiga förutsättningar

till en reell valfrihet av utbildningsväg. Förskola och vuxenutbildning är här vik­

tiga kompletterande instrument.

Det nuvarande statliga studiestödet är ett resultat av den genomgripande re­

form som beslöts vid 1964 års riksdag. Huvudpunkterna i beslutet har samman­

fattats i förordningen om förlängt barnbidrag, studiehjälpsreglementet och studie-

medelsförordningen. För elever i grundskola som fyllt 16 år utgår ett förlängt

barnbidrag med månadsbelopp utgörande en tolftedel av allmänt barnbidrag. För

yngre elever i yrkesskolor, fackskolor, folkhögskolor, gymnasier m. fl. skolformer

bygger studiehjälpen i huvudsak på studiebidrag och härtill knutna tillägg, medan

studielån förutsätts utgå mer sällan. För äldre elever vid dessa läroanstalter lik­

som för studerande vid bl. a. universitet och fackhögskolor ligger tyngdpunkten

i studiestödet på återbetalningspliktiga studiemedel.

Förutom nämnda direkta stöd finns skilda indirekta studiesociala åtgärder. Fria

läromedel utgår i grundskolan och i ca tre fjärdedelar av landets kommuner även

på gymnasieskolenivå. Fria skolmåltider är ett annat exempel på indirekt stöd.

På det eftergymnasiala stadiet bidrar staten till uppförande av kår- och bespis-

ningslokaler samt till de studerandes hälso- och sjukvård samt motionsverksam-

het.

1964 års studiesociala reform har vid flera tillfällen kompletterats. Vid förra

årets riksdag fattades således beslut om en rad förbättringar på det studiesociala

området. Förbättringarna gällde främst barn till lägre inkomsttagare samt vux­

na studerande. Bl. a. höjdes det inkomstprövade tillägget med 25 kr. per må­

nad för studerande med syskon under 16 år. Maximibeloppet för lån från allmän­

26

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

28

tolftedel av beloppet för allmänt barnbidrag. I den jämlikhetsreform som skatte­

reformen utgör ingår även en väsentlig höjning av det allmänna barnbidraget,

nämligen från 900 kr. till 1 200 kr. om året fr. o. m. den 1 januari 1971. I kon­

sekvens härmed bör nyssnämnda studiesociala förmåner höjas till 100 kr. i måna­

den. De nya beloppen bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1971.

Med anledning av centrala studiehjälpsnämndens förslag om höjning av in­

ackorderingstillägget vill jag erinra om vad andra lagutskottet anförde i sitt utlå­

tande över prop. 1969:16 (2LU 38). Utskottet underströk att tillgängliga resurser

inom ungdomsutbildningen bör inriktas på familjer som har barn i gymnasiet eller

därmed jämställda skolformer och som bor så långt från skolorten att barnen be­

höver inackorderas. Om inackorderingskostnaderna alltför mycket överstiger bi­

draget, finns det enligt utskottet risk för att boendekostnaderna blir ett avgörande

hinder för att barnen skall kunna fortsätta sina studier efter den obligatoriska

skolan. Detta gäller speciellt familjer med svag ekonomi.

Med hänsyn till vad andra lagutskottet och centrala studiehjälpsnämnden anfört

om boendekostnaderna förordar jag att inackorderingstillägget höjs i enlighet med

nämndens förslag till 125 kr. i månaden. Höjningen bör träda i kraft den 1 juli

1970.

Studiehjälpsnämnden har också föreslagit en höjning av beloppen för rese-

tillägg. Vid avvägningen av de skilda önskemålen om förbättringar av det studie­

sociala stödet har jag kommit till slutsatsen att resetillägget bör höjas den 1 juli

1970 med 10 kr. i månaden. Därmed kommer resetillägg att utgå med 50, 70, 90

och 110 kr. i månaden för avstånd om resp. 6, 15, 25 och 35 km. Jag avser att

senare återkomma till Kungl. Maj:t i denna fråga.

De förslag som jag nyss lagt fram innebär ytterligare förbättringar av studie­

hjälpen till yngre studerande. Som bidrag till studerande vid bl. a. yrkesskolor,

fackskolor, folkhögskolor och gymnasier kan därmed komma att utgå 3 600 kr.

per läsår, dvs. en höjning med 450 kr. jämfört med nuvarande läsår.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att 1968 års studiemedelsutredning en­

ligt sina direktiv har att pröva bl. a. frågan om konsekvenserna av den avveck­

ling av studentbostadssubventionerna som ägde rum år 1967 i samband med om­

läggningen av bostadsfinansieringen. SFS har i en framställning pekat på det höjda

kostnadsläget för studentbostäderna och ansett det angeläget att den i direktiven

till utredningen nyss angivna frågan prövas med förtur. Jag avser att senare före­

slå Kungl. Maj:t att framställningen överlämnas till utredningen att övervägas vid

fullgörande av det åt utredningen givna uppdraget.

Centrala studiehjälpsnämnden har föreslagit att studiemedlen framdeles skall

bestämmas med tillämpning av det basbelopp som gäller för maj resp. november

närmast före början av terminen i stället för som f. n. basbeloppet i juli resp.

januari. Som motiv för förslaget anges arbetsmässiga fördelar, vilka blir till gagn

för både studiemedelsnämnderna och de studerande. Om förslaget bifalles kommer

studiemedelsnämnderna att få en jämnare arbetsrutin och att redan på ett tidigt

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

30

dernas och studiemedelsnämndernas bedömning av studieresultaten. Utredningen

har för sin de! enhälligt avvisat tanken på att i varje fall i dagens läge nå en full­

ständig harmonisering härvidlag. Detta skulle bl. a. innebära att studiemedel auto­

matiskt skulle ges för tre terminers studier. Vidare skulle det innebära en över­

flyttning av beslutanderätten från de av allmänna representanter bestående stu-

diemedelsnämnderna till utbildningsnämnderna som f. n. består av lärare och stu­

derande. Följden härav skulle därjämte bli en radikal förändring av studiemedels­

systemets organisation.

Som jag framhöll i prop. 1969:4 (s. 77—78) är det självfallet angeläget med

ett nära samarbete mellan studiemedelsnämnderna och utbildningsnämnderna.

Jag delar emellertid utredningens uppfattning att någon fullständig harmonisering

av rätten att bedriva studier och rätten att få studiemedel f. n. inte kan ske. Ut­

redningen har föreslagit att studiemedel skall få utgå för fortsatta studier endast

om den studerande vid slutet av den andra terminen eller vid början av den tredje

har slutfört studier motsvarande vissa poängtal. Jag finner dessa poängtal kunna

i huvudsak godtas.

I likhet med utredningen anser jag vidare att studieprognosen efter uppnådda

40 poäng även fortsättningsvis bör peka på att minst 40 poäng kommer att upp­

nås på tre terminer. Högre studietakt i ett senare skede bör således inte krävas.

Vad utredningen föreslagit beträffande tilldelning av studiemedel vid byte av

utbildningslinje biträder jag.

Frågan om studiemedel för kompletterande utbildning har rönt delade me­

ningar bland remissinstanserna. Sveriges socialdemokratiska studentförbund har

ifrågasatt om man över huvud taget bör satsa resurser på kompletterande utbild­

ning så länge en majoritet av landets yrkesverksamma endast har folkskola som

skolbakgrund. Som ett led i ett system med återkommande utbildning ter sig emel­

lertid kompletterande utbildning acceptabel, menar förbundet. Jag har förståelse

för de motiv som ligger bakom förbundets ställningstagande. Den nya utbildnings­

organisationen vid filosofisk fakultet förutsätter dock möjlighet till kompletterande

utbildning. Jag förordar därför att studiemedel skall kunna utgå för kompletteran­

de utbildning.

Många remissinstanser har i motsats till utredningen menat att det vore olyck­

ligt att utestänga sådana studerande som använt maximal studietid från studie­

medel för kompletterande utbildning. Även de remissinstanser som i princip till­

styrkt utredningens förslag, såsom universitetskanslersämbetet och centrala stu-

diehjälpsnämnden, har framhållit att studiemedelsnämnd vid prövningen av ansök­

ningar om studiemedel för kompletterande utbildning bör visa generositet mot

dem som använt längre tid än åtta terminer för att nå grundexamen. Utredningen

anser att det för dessa studerande många gånger kan vara en bättre lösning att

gå ut i arbetslivet för att i ett senare skede eventuellt återuppta studierna. Även

om jag delar denna ståndpunkt — som har fog för sig från både den enskildes

och samhällets synpunkter — är dock utredningens förslag förenat med vissa tek­

Kungl. May.ts proposition nr

77 år 1970

32

Ytterligare en fråga aktualiseras i detta sammanhang, nämligen effekterna av

de höjda taxeringsvärdena för fastigheter. Inom studiehjälpssystemet räknas 20 %

av förmögenhet över 30 000 kr. som beskattningsbar inkomst och påverkar där­

igenom möjligheterna att erhålla inkomstprövat tillägg.

Taxeringsvärdena kommer troligen att höjas med varierande belopp, beroende

bl. a. på fastighetens belägenhet och beskaffenhet. Enligt de preliminärt åsatta

taxeringsvärdena kommer den nya fastighetstaxeringen att i genomsnitt för hela

landet innebära en höjning med 30 å 35 %. För den enskilde innebär höjda fas­

tighetsvärden en förmögenhetstillväxt. Även om fastighetsinnehav inte kan antas

vara generellt förekommande, t.ex. bland föräldrar vars barn får inkomstprövat

tillägg inom studiehjälpen, bör man enligt min mening justera förmögenhetsgrän-

sen inom studiehjälpssystemet. Jag förordar att förmögenhetsgränsen höis till

50 000 kr.

Eftersom de nya fastighetsvärdena ej påverkar rätten till inkomstprövat tillägg

förrän under budgetåret 1971/72, bör den nya bestämmelsen inom studiehjälps­

systemet träda i kraft den 1 juli 1971.

I enlighet med det anförda har inom utbildningsdepartementet upprättats för­

slag till

1) lag om ändring i förordningen (1964:400) om förlängt barnbidrag,

2) lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964:401),

3) lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964:402),

4) lag om ändring i förordningen (1967:882) om studiemedelsavgifter.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att anta förslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

34

terna för studiebidrag skulle då uppgå till 210 milj. kr., vilket med 21 milj. kr.

överstiger det för innevarande budgetår anvisade beloppet.

3. Till utbetalning av brevskolestipendier, som beviljats före den 1 juli 1968,

beräknar studiehjälpsnämnden ett i förhållande till innevarande budgetår oför­

ändrat belopp av 100 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

Föredraganden

1. Vid beräkningen av kostnaderna för studiehjälp enligt studiehjälpsreglemen-

tet och förordningen om förlängt barnbidrag utgår jag från nämndens grundupp­

skattning, 291,9 milj. kr.

Den höjning av resetilläggsbeloppen med 10 kr. i varje avståndsklass, som jag

tidigare har föreslagit, innebär en kostnadsökning av 6 milj. kr. Inackorderings­

tilläggen har föreslagits bli höjda. Detta medför ett ökat medelsbehov av 9 milj.

kr. Den höjning av studiebidragen och det förlängda barnbidraget, som föreslås

träda i kraft den 1 januari 1971, kan beräknas innebära en kostnadsökning av

30,5 milj. kr.

2. Jag godtar nämndens beräkning av kostnaderna för studiebidrag enligt stu-

diemedelsförordningen 210 milj. kr.

3. Kostnaden för redan beviljade brevskolestipendier uppskattar jag i likhet

med nämnden till 100 000 kr.

Anslaget bör uppföras med (291,9 + 6 + 9 + 30,5 + 210 + 0,1) = 547,5 milj. kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Studiebidrag m.m. för budgetåret 1970/71 under åt­

tonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 547 500 000 kr.

IV: 1. Allmänna studielånefonden

Ur fonden utgår studielån beviljade enligt studiehjälpsreglementet. För inneva­

rande budgetår är anslaget till fonden uppfört med 111 milj. kr.

Centrala studiehjälpsnämnden

Nämnden föreslår att anslaget för nästa budgetår förs upp med 122 milj. kr.,

vilket innebär en ökning med 11 milj. kr. i förhållande till anslaget för innevaran­

de budgetår.

1. Under budgetåret 1968/69 har nämnden bifallit 27 757 ansökningar om

studielån till ett sammanlagt belopp av 86,9 milj. kr.

För budgetåret 1970/71 beräknas antalet bifallna låneansökningar komma att

uppgå till 38 600. Det genomsnittliga lånebeloppet kan beräknas till 3 750 kr.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

Anslagsberäkning

(1 OOO-tal kr.)

Medelstillgång

Beräknad medelsförbrukning

Reservation den 30.6.1969 . .. .

25 000

1969/70

......................

Anslag för 1969/70 riksstat ...

Amortering under

. 111000

1970/71

......................................

1969/70

................................

19 000

1970/71

................................

20 000

Anslag för 1970/71 (förslag) . . 111 000

286 000

141 000

145 000

286 000

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Allmänna studielånefonden för budgetåret 1970/71

anvisa ett investeringsanslag av 111 000 000 kr.

IV:2. Studiemedelsfonden

Ur fonden utgår återbetalningspliktiga studiemedel beviljade enligt studieme-

delsförordningen. För innevarande budgetår är anslaget uppfört med 660 milj. kr.

Centrala studiehjälp snämnden

Nämnden föreslår att anslaget för nästa budgetår förs upp med ett belopp av

730 milj. kr., vilket innebär en ökning med 70 milj. kr. i förhållande till anslaget

för innevarande budgetår.

Under höstterminen 1968 utbetalades studiemedel till 98 071 studerande och

under vårterminen 1969 till 98 213. Utbetalningarna ur studiemedelsfonden upp­

gick höstterminen 1968 till ca 291 milj. kr., dvs. ett genomsnittsbelopp per studie-

medelstagare av 2 964 kr., samt vårterminen 1969 till ca 295 milj. kr., dvs. ett

genomsnittsbelopp per studiemedelstagare av 2 999 kr.

För budgetåret 1970/71 har nämnden utgått från ett studerandeantal av

168 600 vid läroanstalter där studiemedel utgår. Av dessa beräknas 70 % kom­

ma att beviljas studiemedel. Till detta antal av 118 100 studiemedelstagare i Sve­

rige kommer ett beräknat antal av ca 1 000 studerande i utlandet berättigade till

studiemedel.

Införandet av den nya utbildningsorganisationen vid de filosofiska fakulteterna

den 1 juli 1969 kan enligt nämnden beräknas få till följd att möjligheterna till

studiemedel för studerande vid dessa fakulteter kommer att öka på grund av de

förbättrade studieresultat som kan väntas. Det ökade antalet nyinskrivna fr. o. m.

läsåret 1969/70, och de förbättrade studieresultaten bör kunna avläsas 1970/71.

Det ökade medelsbehovet i anledning härav kan uppskattas till 25 milj. kr., varav

återbetalningsmedel 19 750 000 kr.

Ytterligare några faktorer kan tänkas påverka utnyttjandegraden av studieme­

del. Sålunda kan t. ex. en förbättring av studieresultaten för dem som följer det

äldre utbildningssystemet vid de filosofiska fakulteterna medföra ytterligare behov

38

Kungl. Maj:ts proposition nr

77 år 1970

INNEHÅLL

Sid.

Författningsändringar .............................................................................................. 3

1. Inledning .......................................................................................................... 9

2. Huvuddragen i nuvarande studiesociala system .......................................... 10

3. Reformförslag på det studiesociala området................................................. 12

3.1 Centrala studiehjälpsnämndens förslag till höjda rese- och inackor­

deringstillägg m. m..................................................................................... 12

3.2 Studiemedel vid filosofisk fakultet ....................................................... 15

3.2.1 Nuvarande regler........................................................................... 15

3.2.2 1968 års studiemedelsutrednings förslag ................................... 16

3.2.3 Regler för rätt till studiemedel.................................................. 17

3.2.4 Remissyttranden ........................................................................... 20

3.3 Basbeloppet .............................................................................................. 24

3.3.1 Nuvarande regler........................................................................... 24

3.3.2 Centrala studiehjälpsnämndens förslag....................................... 24

4. Föredraganden ............. 26

5. Anslagsberäkningar för budgetåret 1970/71 ................................................. 33