Prop. 1964:138

('angående studiesocialt stöd till studerande ungdom',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 196b

1

Nr 138

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående studiesocialt

stöd till studerande ungdom; given Stockholms slott den 3 april 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till studiehjälpsreglemente, förordning om förlängt barnbidrag och studiemedelsförordning, dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 196b

3

Förelag

till

Studiehjälpsreglemente

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1

§•

För studier vid de gymnasier, yrkesskolor, fackskolor, folkhögskolor och övriga läroanstalter eller utbildningslinjer, beträffande vilka Konungen så bestämmer, lämnar staten studiehjälp enligt detta reglemente.

Om studiehjälp för studier utom riket stadgas i 25 §.

2

§•

Studiehjälpen handhaves av centrala studiehjälpsnämnden, skolstyrelser­ na, läroanstalternas rektorer och de övriga organ som Konungen bestämmer.

3 §•

Studiehjälp utgår till svensk studerande så ock till annan studerande, som är bosatt i riket.

Den som icke är svensk medborgare äger dock icke rätt till studiehjälp, om han bosatt sig i riket huvudsakligen i syfte att här vinna utbildning.

4 §•

Till studerande, som börjat sina studier vid läroanstalten eller utbild­ ningslinjen före det år under vilket han fyller tjugoett år, utgår studie­ hjälp i form av studiebidrag jämte tillägg och studielån.

Till annan studerande utgår studiehjälp i form av förhöjt studiebidrag och studielån.

I stället för studiebidrag jämte tillägg eller förhöjt studiebidrag utgår i vissa fall vuxenutbildningsbidrag enligt vad därom stadgas i 19 §.

5 §•

Studiehjälp utgår från och med kvartalet efter det, under vilket den stu­ derande fyllt sexton år.

Tillägg till studiebidrag må dock i enlighet med vad därom stadgas i 16 § utgå även före den i första stycket angivna tidpunkten.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 196i

13 §.

Inkomstprövat tillägg utgår med följande belopp.

Beskattningsbar

Belopp i kronor

inkomst, kronor

per månad

0— 8 000

75

8 100—12 000

50

12 100—20 000

25

14 §.

Har den studerandes, hans makes eller hans föräldrars inkomst väsent­ ligt minskat i förhållande till vad som framgår av den senaste taxeringen, må rätten till inkomstprövat tillägg bedömas med hänsyn till en beräknad beskattningsbar inkomst för det år, under vilket studiehjälpen skall utgå.

, . , ......... j .... ^

i , ■:

15 §.

Är den studerande berättigad till inkomstprövat tillägg med högsta be­ loppet och föreligger synnerligen stort behov av ytterligare studiehjälp, må han erhålla behovsprövat tillägg med högst sjuttiofem kronor i må­ naden.

16 §.

Studerande, som ej uppnått sådan ålder att jämlikt 5 § första stycket studiehjälp må utgå, äger likväl åtnjuta tilläggsförmåner enligt 10—15 §§. Inkomstprövat tillägg eller behovsprövat tillägg må dock icke tilldelas stude­ rande, som fullgör skolplikt i yrkesskola.

17 §.

Vid prövning av fråga om tillägg till studiebidrag på grund av ändrade förhållanden må hänsyn ej tagas till sådan ändring, som skett mindre än en månad före slutet av läsåret eller kurstiden.

Förhöjt studiebidrag

18 §.

Förhöjt studiebidrag utgår med etthundrasjuttiofem kronor i månaden.

V uxenutbildningsbidrag

19 §.

Studerande vid läroanstalt för vuxna må under studiernas slutskede till­ delas vuxenutbildningsbidrag.

13

Till annan studerande utgå studiemedel endast om det med hänsyn till de resultat som han uppnått måste anses sannolikt, att han kommer att slutföra studierna inom normal tid. Vid denna bedömning skall skälig hänsyn tagas till förhållanden av personlig natur, som kunna antagas hava inverkat på studieresultaten.

7 §•

Studiemedel må ej utan särskilda skäl utgå för mer än sammanlagt sexton terminer.

Ej heller må utan särskilda skäl studiemedel utgå för termin, som in­ faller efter det den studerande fyllt fyrtio år.

8

§•

Studiemedel beviljas efter ansökan. Studiemedel beviljas för högst två eller i fall, för vilka centrala studie- hjälpsnämnden så förordnar, högst' tre terminer i sänder.

9 §•

Studiemedel beräknas för termin och utgå, i den mån ej annat följer av 10, 11, 12, 14 eller 16 §, med sjuttio procent av basbeloppet.

10 §.

Har studerande vårdnaden om barn, som icke fyllt sexton år, eller är han pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn, som nu sagts, förhöjes det i 9 § angivna beloppet med barntillägg, som för varje barn utgör tolv och en halv procent av bas­ beloppet.

Äro makar båda berättigade till studiemedel, må dock barntillägg för ett och samma barn utgå endast till endera av dem. Tillägget utgives till mannen eller, om makarna äro ense därom, till hustrun.

11

§•

Det belopp som följer av 9 och 10 §§ minskas med två tredjedelar av den del av den studerandes inkomst för terminen, som överstiger fyrtio pro­ cent av basbeloppet, samt, om den studerande är gift och sammanbor med maken, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för terminen, som överstiger etthundrafyrtio procent av basbeloppet.

Såsom den studerandes inkomst räknas den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminen eller, om studiemedel vid ett och samma tillfälle skola beviljas för mer än en termin, den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminerna, delad med antalet terminer. Värdet av naturaförmåner uppskattas efter regler, som fastställas av Ko­ nungen. Studiemedel och allmänt barnbidrag anses icke såsom inkomst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196't

15

Om återbetalning av studiemedel

18 §.

Den som uppburit studiemedel skall medelst årliga avgifter återbetala medlen till den del de ej utgöra studiebidrag.

19 §.

Avgift beräknas på grundval av avgiftsunderlag, avgiftsgräns och av- giftskvot.

20

§.

Avgiftsunderlaget utgör summan av

dels den återbetalningsskyldiges inkomst eller, om denna ej uppgår till ett basbelopp, detta belopp,

dels den del av hans förmögenhet som överstiger fyra gånger basbelop­ pet.

Är den återbetalningsskyldige gift, förhöj es den i första stycket nämnda summan med hälften av

dels makens inkomst,

dels den del av makens förmögenhet som överstiger fyra gånger basbe­ loppet.

Har den återbetalningsskyldige vid årets ingång vårdnaden om barn, som är under tio år, minskas den summa som följer av första och andra styckena med femtio procent av basbeloppet.

Avgiftsunderlag avrundas nedåt till närmaste hela hundratal kronor.

21

§.

Såsom gift anses vid tillämpning av 20 § den som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser.

Med inkomst förstås i nämnda paragraf den till statlig inkomstskatt be­ skattningsbara inkomsten och med basbelopp det vid avgiftsårets ingång gällande basbeloppet.

22

§.

Avgiftsgränsen är två gånger det i 21 § angivna basbeloppet.

23 §.

Avgiftskvoten fastställes så snart två år förflutit från utgången av det år, under vilket den återbetalningsskyldige senast uppburit studiemedel. Kvo­ ten utgör summan i basbelopp av återbetalningspliktiga studiemedel, delad med antalet år från och med det, da kvoten fastställes, till och med det, då den återbetalningsskyldige fyller femtio år, eller, om antalet år ej uppgår till tio, nämnda summa delad med tio.

Har den återbetalningsskyldige efter det avgiftskvot fastställts för ho­

28 §.

Återbetalningsskyldig må frivilligt inbetala högre belopp än som följer av 25 §.

Frivillig inbetalning tillgodoräknas den återbetalningsskyldige på samma sätt som avgift för året, därvid dock inbetalning, som äger rum före det år under vilket han fyller femtio år, förhöjes med dels tre tiondels procent för varje helt år upp till ett antal av fem, som vid inbetalningstillfället återstår till utgången av det år, under vilket han fyller femtio år, dels en tiondels procent för varje ytterligare återstående helt år.

29 §.

Erlägger återbetalningsskyldig, som är bosatt utom riket, ej avgift inom föreskriven tid, är han, om ej särskilda skäl föranleda till annat, skyldig att genast fullgöra hela sin återbetalningsskyldighet genom att utgiva det belopp som han haft att erlägga, därest han skolat medelst frivillig inbe­ talning bringa återbetalningsskyldigheten till omedelbart upphörande.

30 §.

Finnes någon, när hans återbetalningsskyldighet upphör, hava betalat mer än han skulle hava gjort, därest de återbetalningspliktiga studiemedlen utgjort ett lån, som vid varje tidpunkt löpt med ränta motsvarande sextio hundradelar av normalräntan för lån från statens utlåningsfonder, skall det överskjutande beloppet återbäras till honom.

Vid jämförelsen enligt första stycket med ett lån skall antagas, att lånet skolat återbetalas med lika stora annuiteter fördelade på den tid under vilken återbetalningen av studiemedlen ägt rum.

Särskilda bestämmelser

31 §.

Studiemedel må beviljas svensk medborgare för studier utom riket, därest studierna icke med lika stor fördel kunna bedrivas vid svensk läroanstalt.

Även om så ej följer av första stycket, må studiemedel åtnjutas utom riket, därest Konungen för vissa fall det förordnar.

Vad i denna paragraf är stadgat om studier utom riket gäller endast sådana studier, som motsvara eller äro jämförbara med studier vid svensk läroanstalt eller utbildningslinje, vilken omfattas av förordnande enligt 1 § första stycket.

32 §.

Har någon uppburit studiemedel obehörigen eller med för högt belopp och har han insett eller bort inse detta, må vad för mycket utgått genast återkrävas.

Avbryter någon sina studier, skall vad i första stycket sägs äga mot­

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 april 1964.

Närvarande: Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena N^{ilsson ,} statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, L

indholm

, K

ling

, E

denman

, J

ohansson

,

H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, fråga om stu­ diesocialt stöd till studerande ungdom samt anför.

De statliga studiesociala förmånerna utgör ett komplement och ett stöd till den institutionella reformpolitiken på utbildningens område. Det an­ språket måste ställas på statens studiehjälp till studerande ungdom att den i förening med en utbyggnad av utbildningsväsendet medverkar till att så många som möjligt kan få den utbildning för vilken de har intresse och fallenhet.

Det nuvarande, rikt nyanserade studiesociala systemet har inte tillkom­ mit i ett sammanhang. Det har vuxit fram i etapper under flera decennier. Successivt har nya former av bidrag, stipendier och lån införts. Hjälpfor- merna har undan för undan förbättrats och gjorts tillgängliga för allt fler.

Det samlade resultat som uppnåtts på de partiella reformernas väg är betydande. Metoden med partiella reformer har emellertid fört till att vi i dag har ett studiesocialt system med en mångfald olika stödformer och en administration som riskerar att bli tungrodd. En rationalisering av syste­ met är alltså påkallad. Alltjämt finns också behov av en kraftig förstärk- ning och en väsentligt ökad effektivitet hos samhällets studiesociala åt­ gärder.

1959 tillkallades en utredning, studiesociala utredningen', för att verk­ ställa en översyn av de studiesociala åtgärderna på den högre utbildning­ ens område, och 1962 fick en annan utredning, studiehjälpsutredningen1 2,

1 Ledamoten av riksdagens första kammare, numera statsrådet Olof Palme, ordförande, dåvarande ordföranden i Sveriges förenade studentkårer, filosofie licentiaten Lennart Bodström, filosofie licentiaten Håkan Berg, ledamoten av garantilånenämnden Hans Håkansson, ordföranden i Svenska träindustriarbetareförbundet Yngve Persson, sekreteraren i Tjänstemännens centralorganisation, numera byråchefen Per-Erik Rönquist samt direktören i Sveriges akade­ mikers centralorganisation Bertil Östergren. 2 Ledamoten av riksdagens första kammare, numera statsrådet Olof Palme,'ordförande, budj^sej^ret®raren Bo Jonas Sjönander, rektorn Gunnar Wernberg och t. f. statssekreteraren Lars-

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 196i

Gällande bestämmelser

Studiehjälpen till elever i grundskola, gymnasier, yrkesskolor m. fl. läro­ anstalter

Det stora flertalet studerande under denna rubrik går in under 1958 års allmänna studiehjälpsreglemente (nr 326; ändr. 1959:356, 1960:203, 1961:292, 1961:630, 1962:477 och 1963:272). Reglementet gäller för grundskolan, realskolor, flickskolor, gymnasier, yrkesskolor, folkhögskolor, lärar- och fackutbildningsanstalter, vissa utbildningsanstalter för vuxna samt för vissa korrespondensstudier.

Förmånerna enligt reglementet består av allmänt och särskilt studiebi­ drag, stipendier av olika slag samt lån ur allmänna studielånefonden. Allmänt studiebidrag kan i princip utgå vid alla läroanstalter som över­ huvudtaget omfattas av reglementet under förutsättning att utbildningen är anordnad i form av heltidsundervisning. Lånen ur allmänna studielåne­ fonden har en liknande generell karaktär; de kan dock utgå även till den som deltar i deltidsundervisning. Övriga förmåner är förbehållna eleverna vid vissa angivna läroanstalter eller typer av läroanstalter.

I praktiken användes reglementets förmåner i olika kombinationer, var och en avpassad efter en viss elevkategori.

Den statliga studiehjälpen är, såsom förut antytts, i princip avsedd att sättas in först när skolplikten upphört. Avsteg från denna princip har emellertid gjorts såtillvida som skolpliktiga elever i årskurserna 8 och 9 i grundskolan enligt studiehjälpsreglementet kan erhålla ett be­ hovsprövat stipendium å högst 75 kronor i månaden.

Elever i realskolor, gymnasier och därmed jämförliga läroanstalter kan enligt reglementet komma i åtnjutande av såväl allmänt och särskilt studiebidrag som stipendium. De kan i undantagsfall även få lån ur allmänna studielånefonden.

Det allmänna studiebidraget är ett generellt bidrag om 50 kronor i må­ naden under läsårets nio månader. Bidraget utgår utan särskild prövning av elevens behov av ekonomiskt stöd eller av hans lämplighet för den valda utbildningen. För bidraget gäller emellertid vissa åldersgränser. Det ut­ ges salunda endast från och med kvartalet efter det varunder eleven fvller 16 år till och med det kvartal varunder han fyller 18 år.

Särskilt studiebidrag är en sammanfattande benämning på flera former av studiehjälp, vilka har det gemensamt att de står öppna för elever som inte kan få sin utbildning i hemorten eller dess närhet. Inte heller detta bidrag är behovsprövat eller förknippat med villkor i fråga om studielämp­ lighet. Särskilt studiebidrag beviljas dock i regel ej för förnyad genomgång av samma årskurs eller för genomgång av annan motsvarande årskurs. Bi­ draget utgår ej till elev vars uppförande eller ordning ger anledning till allvarligare anmärkning.

25

Reglementet skiljer på inackorderade elever och elever som företar dag­ liga resor mellan hemorten och skolan. Inackorderad elev får särskilt stu­ diebidrag i form av ersättning för kost och logi. Ersättningens storlek be­ ror bl. a. på elevens ålder. Intill utgången av det kvartal under vilket ele­ ven fyller 18 år betraktas han enligt reglementet såsom yngre elev och där­ efter såsom äldre elev. Yngre elev får bidrag till sin inackordering med högst 60 kronor i månaden och äldre elev med högst 75 kronor i månaden.

Elev, som företar dagliga resor mellan hemorten och skolan, kan få sär­ skilt studiebidrag i form av ersättning för resekostnader samt kostnader för frukostmål och för en extra måltid efter skoldagens slut.

Ersättning för resekostnader utgår under förutsättning dels att eleven bor i annan kommun än där skolan är belägen, dels att avståndet mellan hemmet och skolan är minst 4 kilometer, dels slutligen, att reseutgiften, beräknad efter billigaste färdsätt, uppgår till minst 12 kronor i månaden. Ersättningen uppgår till det belopp i fulla kronor, varmed utgiften överstiger 10 kronor i månaden, dock högst till 40 kronor i månaden för yngre elev och 50 kronor i månaden för äldre elev.

Ersättningen för kostnader för frukostmål (som utgår om fri skolfrukost ej är anordnad vid skolan) utgör högst 14 kronor i manaden för yngre elev och högst 15 kronor i månaden för äldre elev. Motsvarande belopp är 6 resp. 7 kronor i fråga om ersättning för extra maltid efter skoldagens slut.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att trafikanordnare enligt sär­ skilda regler kan erhålla ersättning av studiebidragsmedel för skoltåg eller skolbuss, om kostnaderna för tåget eller bussen — per elev räknat — över­ stiger intäkterna enligt gällande taxor.

Stipendium är till skillnad från allmänt och särskilt studiebidrag en behovsprövad förmån. Stipendium kan beviljas elev som visat god lämplig­ het för vald utbildning och vars uppförande eller ordning ej ger anledning till allvarlig anmärkning. Maximibeloppet för stipendium är 75 kronor i månaden för yngre elev och 100 kronor i månaden för äldre elev. Dessutom kan för inackorderad elev tillkomma stipendium i form av bidrag till högst sex resor per läsår mellan hemorten och skolan.

Vid den behovsprövning som företas i stipendieärenden skall hänsyn tagas till elevens och hans föräldrars ekonomiska förhållanden, antalet syskon under 18 år samt storleken av de stipendier och övriga medel, som står till elevens förfogande under den tid för vilken stipendiet är avsett. För behovsprövningen användes tabeller, där olika faktorer av betydelse poängsatts.

I praxis kan elev endast undantagsvis få stipendium om föräldrarnas in­ komster uppgår till eller överstiger 20 000 kronor om året, och maximalt sti­ pendium brukar ej beviljas om föräldrarnas inkomster uppgår till eller över­ stiger 10 000 kronor om året.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 196b

47

sociala utredningen ett förslag till lag om finansiering av högre studier för elever i den senare kategorin.

Frågan om den närmare avgränsningen mellan de båda författningarnas tillämpningsområden kommer att behandlas i annat sammanhang.

Ktingl. Maj.ts proposition nr 138 år 196i

Förslaget om studiehjälp till elever i gymnasier och yrkesskolor m.fl.

läroanstalter

Grunddragen i den nya studiehjälpen

Som nyss sagts har studiehjälpsutredningen funnit både utbildningspoli- tiska och familjepolitiska motiv för en väsentligt utvidgad och förstärkt studiehjälp på det gymnasiala åldersstadiet. Utredningen har också funnit att det är av behovet påkallat att rationalisera och förenkla det nuvarande systemet i både materiellt och administrativt hänseende.

Studiehjälpsutredningen erinrar inledningsvis om att det under de se­ naste decennierna funnits en markerad tendens inom socialpolitiken att övergå från behovs- och inkomstprövade förmåner till generella förmåner. Utredningen visar på en rad olika faktorer som bidragit till denna utveck­ ling. Snabbt växande ekonomiska resurser har gjort det möjligt att vidga stödåtgärderna till att omfatta allt större befolkningsgrupper. Socialpoli­ tiken har allt starkare inriktats på att kompensera det bortfall av inkomster som inträffar vid sjukdom, arbetslöshet, ålderdom, försörjarens frånfälle etc. Svårigheter att finna tillförlitliga metoder att bedöma enskilda indi­ viders behov i olika situationer, strävan att undvika icke önskvärda tröskel- effekter och önskan att åstadkomma administrativ förenkling har verkat i samma riktning.

Samma tendens återfinns, påpekar utredningen, inom studiehjälpen. Studiesociala åtgärder infördes ursprungligen för att hjälpa behövande studerande från fattiga hem. Såväl de behovsprövade stipendierna som lånen ur allmänna studielånefonden infördes med denna motivering. En­ dast en mycket begränsad del av de studerande kunde vid denna tidpunkt erhålla statligt studiestöd. Ett första steg i riktning mot en generalisering av studiehjälpen togs, då 1946 års riksdag avskaffade behovsprövningen vid utdelningen av särskilda studiebidrag. Varje läroverkselev, som sak­ nade möjligheter till högre skolutbildning i sin hemort, kunde därmed erhålla bidrag till resor eller inackordering. Nästa steg togs, då de särskilda studiebidragen i början av 1950-talet utsträcktes till elever vid yrkesskolor och folkhögskolor. Utvecklingen mot generella förmåner markerades kraf­ tigt genom införandet år 1957 av de allmänna studiebidragen.

Mot denna bakgrund, finner utredningen det naturligt och följdriktigt att en förstärkning av det allmänna studiebidraget skall utgöra tyngd­ punkten i en reform av studiehjälpen. Två åtgärder har därvid kommit i

blickfältet: dels ett upphävande av nu gällande åldersgräns för detta bidrag, dels en höjning av dess belopp.

Utredningen påvisar, att den för rätten till allmänt studiebidrag gällande 18-årsgränsen för många familjer, vilkas barn fortsätter utbildningen efter grundskolan, är av stor betydelse. Bortfallet, när barnet fyller 18 år, av studiebidraget kompenseras endast till någon del av att andra studiesociala förmåner kan utgå med högre belopp för elev över 18 år.

Åldersgränsen vid 18 år drabbar, framhåller utredningen, främst de elever som har en längre studietid än två år och de elever, som efter något eller några års förvärvsarbete återupptar sin skolmässiga utbildning. Från familjepolitisk synpunkt medför åldersgränsen en påtaglig tröskeleffekt. Från utbildningspolitisk synpunkt motverkar den strävandena att under­ lätta för något äldre personer att fortsätta sin utbildning. Utredningen förordar, att studiebidraget i framtiden knyts till skolfor- m e n och att 18-årsgränsen slopas. Med hänsyn till att antalet elever över 18 år i de berörda skolformerna är betydande är detta, säger utredningen, en mycket kostnadskrävande reform. Utredningen har emel­ lertid velat tillmäta denna åtgärd en hög angelägenhetsgrad vid avväg­ ningen av studiestödet.

Starka skäl talar enligt studiehjälpsutredningens mening för en höjning av studiebidragets belopp. Från familjepolitisk synpunkt är det angeläget att minska skillnader i ekonomiskt avseende mellan familjer med barn, som genomgår utbildning, och övriga medborgare. Dessutom finns, anser utredningen, skäl att uppmärksamma att utgående förmåner i många fall minskar, då familjens kostnader för barnen är särskilt stora. Detta beror på de åldersgränser som tillämpas inom skatte- och sociallagstiftningen.

Utredningen har framlagt förslag om höjning av studiebidra­ get från 50 till 75 kronor i månaden.

Utredningen förordar alltså, att statsmakterna går vidare på vägen mot en generalisering av studiehjälpen. Samtidigt är utredningen emellertid på det klara med att det fortfarande är ofrånkomligt med en viss differen­ tiering av studiestödet. Särskilda anordningar måste, anser utredningen, finnas till stöd för inackorderade och dagligen resande elever, och det bör enligt utredningens åsikt finnas kvar ett behovsprövat element inom stu­ diehjälpen. Ytterligare måste vid studiehjälpens utformning särskild hän­ syn tas till de äldre eleverna i de berörda skolformerna.

Differentieringen bör emellertid inte drivas längre än nödvändigt. Det finns, säger utredningen, inte någon anledning att bibehålla en uppdelning av studiehjälpen, som väsentligen har sin förklaring i att olika stödformer tillkommit vid skilda tidpunkter. Inte heller finns det tillräckliga motiv att bibehålla bidrag, som utgår med låga belopp till ett begränsat antal elever. Utredningen erinrar i detta sammanhang bl. a. om att det för när­ varande finns sex olika belopp för bidrag till inackorderade och femton olika

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196b

49

månadsbelopp för de behovsprövade stipendierna. I vissa fall är bidragen mycket små. Det finns, påpekar utredningen sålunda, bidrag till måltider som är maximerade till 7 kronor i månaden, stipendier som utgåi med högst 15 kronor i månaden och vissa resebidrag som kan utgå med 2 kro­ nor i månaden.

Utredningens förslag går ut på att nuvarande separata stödformer skall upphöra och att studiehjälpen i fortsättningen skall utgå i form av studie­ bidrag (inotsv. det nuvarande allmänna studiebidraget) jämte tillägg. Tilläggen benämnes i förslaget inackorderingstillägg, resetillägg, inkomst- prövat tillägg och behovsprövat tillägg. Äldre elever skall i stället för studiebidrag med tillägg få förhöjt studiebidrag. Systemets olika bidrags­ former skall, liksom för närvarande, kompletteras med särskilda låne- möjligheter.

Det av studiehjälpsutredningen föreslagna inackorde ringstil 1- lägget uppgår till 100 kronor i månaden. Det är avsevärt större än nuvarande inackorderingsbidrag. Det föreslagna resetillägget a 20 till 60 kronor i månaden är också större än det nuvarande resebidraget. Rese­ tillägget har fått en ny konstruktion, vilket motiverats dels med vissa rätt­ viseskäl, dels med administrativa besparingsskäl.

De nuvarande bidragen till frukostmål, extramål och skoltåg samt det särskilda resebidraget till inackorderade stipendiater föreslås avskaffade.

Det behovsprövade stöd, som nu förekommer i syfte att stimulera rekry­ teringen från hem med låga inkomster, utdelas på mycket restiiktiva vill­ kor. Man måste ha utomordentligt låg inkomst för att erhålla maximalt bidrag. I de något högre inkomstskikt, från vilka det också äi angeläget att stimulera en ökad rekrytering, utgår mycket små belopp i bidrag eller ingenting alls. Förslagets inkomstprövade tillägg har endast tre behovsklasser och väsentligt höjda inkomstgränser. Tillägget skall utgå med 25, 50 eller 75 kronor i månaden. Det av utredningen föreslagna behovsprövade tillägget skall utgå med högst 75 kronor i må­ naden och är avsett för elever med särskilt stort behov av studiestöd, främst barn till ensamstående föräldrar.

De äldre eleverna — varmed utredningen förstår elever som börjat sina studier i gymnasiala skolformer i 21-årsåldern eller senare betraktas i förslaget såsom fristående från föräldrarnas ekonomi. Utredningen anser att det med ett sådant betraktelsesätt inte finns utrymme för några tillägg och har i stället föreslagit, att de skall få förhöjt studiebidrag med 175 kronor i månaden.

Beträffande lånemöjligheterna har utredningen föreslagit liera förbätt­ ringar. Lån u r allmänna studielånefonden skall kunna utga med betydligt högre belopp än för närvarande, och amorteringstiden skall bli längre. Däremot vill utredningen avskaffa de ränte- och kapital­ subventioner som nu förekommer i samband med lånen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196b

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 196b

Studiebidrag med inkomstprövaV tillägg kr/månad.

ISO 125 loo 75

Beskattningsbar

inkomst,

kronor

20 ^. 00 o

28.000

26.000

n .ooo

20.000

kooo ■

2.000

-

Relativ ^fördelning av inkomst Vagar na, %

Figur 2. Studiebidrag med inkomstprövat tillägg i olika inkonutsktkt

Kungi. Maj:ts proposition nr 138 år 196b

53

Års- Beskatt- Nuvarande system in- ningsbar kornsfc inkomst

Elever

i

gymna- Elever

i

Volk-

ca ca,

sler. yrkesskolor högskolor m.fl.

rrv Fl.

Förslag

mooo-

20.000-

nooa

ISOOO

17.000

16.000

15.000

16.000

11000

2

0.000

IZOOO

moo no oo

10.000

9.000

15.060

8.000

7.000

12.500

6.000

5.000

IQ 000

6000

3.000

7.500 1000

1.000

o

Under Över Under

Över

18 år

18 år ISår I8år

175

Ilo 15

80 90

200

no

90

90 55

225

130

100 100

65

160

no

no 75

150

no 120 85

250

160

130 130 95

no

165

160

Ilo

ISO

160

150 125

185

175

155 190

325

Figur 4. Studiebidrag med inackorderingstillägg samt inkomst- och behovsprövat tillägg (månadsbelopp) vid olika årsinkomster

55

anser det ej befogat att vid bedömningen av rätten till studiehjälp företa ytter­ ligare en prövning av betygen. Därtill kommer, framhåller utredningen, att betygen i viss utsträckning är socialt korrelerade, vilket torde sammanhänga med miljöfaktorer. En lämplighetsprövning skulle, tror utredningen, över­ huvudtaget särskilt drabba studerande från ekonomiskt mindre bärkraftiga hem. För dessa kan avsaknad av studiehjälp leda till att studierna avbryts. Utredningen påpekar vidare, att svårigheterna att bibehålla en lämplighets­ prövning kommer att öka dels till följd av införandet av en relativ betyg­ sättning i gymnasiet, dels till följd av att nya utbildningsvägar tillkommer och utbildningsväsendet blir alltmer mångfasetterat.

Utredningen föreslår att andra lämplighetskrav än de som gäller för intag­ ning eller kvarblivande i skolan ej skall tillämpas i fråga om statlig studie­ hjälp.

För närvarande kan nedsättning av betyget i uppförande eller ord­ ning innebära att eleven förlorar sin studiehjälp i form av särskilda stu­ diebidrag och stipendier. I praktiken tillämpas dock bestämmelserna härom med stor återhållsamhet.

Utredningen vill visserligen inte förneka, att ett indragande av studiehjälp i vissa fall kan vara en effektiv disciplinär åtgärd. Det blir dock, anser ut­ redningen, i praktiken en form av bötesstraff, som kommer att drabba ele­ ven och hans familj. Eleven tillätes i regel att fortsätta sin skolgång.

Utredningen har stannat för att statlig studiehjälp bör utdelas utan före­ gående prövning av studielämpligheten och utan hänsyn till elevens upp­ förande eller ordning.

Studiebidrag och stipendier utdelas nu endast till dem som deltar i s. k. heltidsstudier, d. v. s. studier på dagtid. Däremot erhåller de som bedriver studier på kvällstid •— med visst undantag — inte dessa förmåner. Skälet härför är att dessa elever som regel har förvärvsarbete och kan fi­ nansiera sitt uppehälle genom arbetsinkomsterna. Elever i statens komplet- teringsgymnasium och i statsbidragsberättigade kvällsgymnasier kan dock i samband med lån erhålla ett stipendium.

De som bedriver studier på dagtid, torde -— framhåller utredningen — på grund av studiernas uppläggning inte ha möjlighet att förvärvsarbeta paral­ lellt med studierna. För de deltidsstuderande anser utredningen att situa­ tionen är en annan. De har i allmänhet arbetsinkomster och deras stu­ dieprogram är ofta mindre omfattande än de heltidsstuderandes. Beho­ vet av bidrag kan därför bedömas vara mindre för denna grupp. Därest stu­ diestödet skulle omfatta deltidsstuderande torde det också kräva att bidrags­ möjligheterna utvidgas till dem som bedriver deltidsstudier inom yrkessko­ lans ram. I de fall deltidsstuderande har behov av finansieringsmedel bör de enligt utredningens uppfattning utnyttja studielånen.

Under vissa delar av studierna, främst i slutfasen, kan för de kvällsstu- derandes del uppstå behov av ledighet från arbetet. För att tillgodose beho­

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 196 i

57

är förenade med barnens utbildning. Givetvis måste också beaktas att eu höjning av bidraget medför mycket betydande kostnadsökningar för det allmänna. Varje höjning av studiebidraget med 10 kronor i månaden kan enligt utredningens uppskattningar beräknas dra en kostnad av inemot 20 miljoner kronor per budgetår med utgångspunkt från ett elevantal mot­ svarande det som beräknats för 1964/65.

Utredningen har funnit att ett studiebidrag om 75 kronor i månaden inne­ fattar en lämplig avvägning. Årsbeloppet blir då 675 kronor.

Det särskilda studiebidrag till inackorderade elever som nu utgår har till syfte att utjämna kostnaderna mellan dessa elever och andra som inte behöver inackordera sig. För närvarande utgår bidrag till inackor­ dering med belopp som varierar mellan 30 och 75 kronor i månaden.

Den undersökning som utredningen låtit företaga rörande utgifterna för elevernas inackordering visar att dessa kan uppskattas till i genomsnitt över 150 kronor i månaden för elever i skolhem och omkring 250 kronor i må­ naden för övriga elever. Dessa belopp avser de beräknade, direkta utgifterna för mat och husrum. Emellertid minskar, erinrar utredningen, samtidigt familjens utgifter i hemmet. Familjens merkostnader vid elevens inackor­ dering uppskattas av utredningen till genomsnittligt omkring 100 kronor i månaden.

Utredningen föreslår införandet av ett enhetligt inackorderingstillägg, lika för alla oavsett formen för inackordering, å 100 kronor i månaden. Tillsam­ mans med studiebidraget får den inackorderade eleven då 175 kronor i må­ naden eller 1 575 kronor om året. Detta belopp skall, påpekar utredningen, jämföras med nu utgående bidrag, som är lägst 360 och högst 990 kronor om året.

Särskilt studiebidrag till dagligen resande elever utgår enligt gällande regler under förutsättning dels att eleven bor i annan kommun än den där utbildningsanstalten är belägen, dels att hans avstånd till skolan är minst fyra kilometer, dels att hans kostnader efter billigaste färdsätt upp­ går till minst 12 kronor i månaden. Varje elev måste själv erlägga 10 kronor i månaden. Bidraget är maximerat till 40 kronor för yngre och 50 kronor för äldre elev.

Utredningen erinrar om att studiehjälpen till de dagligen resande eleverna kan utformas enligt olika metoder. Man kan vid beräkningen utgå från de faktiska resekostnaderna eller från avståndet mellan hem och skola. Den nuvarande studiehjälpen till de dagligen resande utgör en kombination av båda dessa metoder.

Den väsentliga fördelen med nuvarande system anser utredningen vara anpassningen — intill en viss gräns — till elevens faktiska resekostnader. Möjligheterna att ta hänsyn till förändringar i buss- och järnvägstaxor har därigenom varit förhållandevis goda.

Å andra sidan har utredningen ansett sig kunna konstatera många brister

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 196i

i det nuvarande systemet. Det skapades i mitten av 1940-talet, då antalet kom­ muner var ca 2 500 mot nu drygt 1 000. Sedan systemets införande har i början av 1950-talet en kommunindelningsreform ägt rum och under de närmaste åren torde kommunernas antal ytterligare nedgå. Antalet kommu­ ner beräknas i framtiden till ca 200. I ett sådant läge finner utredningen det inte rationellt att inom studiehjälpen fästa avseende vid om utbildnings- möjligheter finns inom gällande kommungräns eller ej. Det är, enligt vad det visat sig vid särskilda av utredningen företagna undersökningar, en mycket betydande andel av de blivande gymnasieeleverna som med nuvarande kom­ munindelning skulle kunna få ersättning för resor men som efter en admi­ nistrativ reform av kommungränserna skulle komma att hänföras till den grupp som har den avsedda utbildningen i sin hemortskommun.

Administrationen av resebidragen är, efter vad utredningen inhämtat, en betungande uppgift för skolorganisationen. Utredningen har bedömt det som angeläget att eftersträva en begränsning av detta administrativa arbete. Lösningen ligger enligt utredningen i en schablonisering.

Ett bidragssystem, som baserar sig på avståndet, innebär, säger utred­ ningen, att kontrollen endast behöver avse avståndet. Det blir inte nödvän­ digt att företa kontroll av resprisets storlek och inte heller att söka utforma olika bestämmelser beroende på vilket kommunikationsmedel som kommit till användning. Bidraget kan också göras oberoende av administrativa grän­ ser mellan kommunerna.

Efter ingående överväganden av olika tänkbara alternativ har utredningen stannat för en konstruktion som sätter bidraget till dagliga resor, resetilläg- get, i relation till avståndet fågelvägen mellan hem och skola. Resetillägg föreslås utgå med 20, 30, 40, 50 eller 60 kronor i månaden beroende på be­ rörda avstånd. Är avståndet mellan hemmet och skolan kortare än 10 kilo­ meter skall enligt förslaget överhuvudtaget inte utgå något resetillägg.

Innebörden av utredningens förslag i jämförelse med gällande regler fram­ går av tabell 11.

Den behovsprövade studiehjälpen är den äldsta formen av statligt studie­ stöd. Utredningen erinrar om att de olika behovsprövade stödformerna mo­ tiverats med önskemålet att åstadkomma en vidgad rekrytering från sam­ hällsgrupper som varit i ringa utsträckning företrädda vid de högre läroan­ stalterna. Den faktor, som ansetts bäst spegla familjernas ekonomiska situa­ tion, har varit den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten, men efterhand har praxis i anslutning till det behovsprövade stödet kommit att ta hänsyn även till en rad andra omständigheter.

Som tidigare nämnts är utredningen av den uppfattningen, att studiebi­ draget av rekryteringsskäl alltjämt måste kompletteras med särskilda för­ måner för elever från hem med svag ekonomi. Dessa förmå­ ner bör, enligt utredningen, i första hand utgöras av ett schablonmässigt in-

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1961

59

Tabell 11. översikt över nuvarande resebidrag och utredningens förslag till resetillägg

Avstånd i kilometer hem—skola

minst

Pris vid klassmitten

Nuvarande bidrag vid färd med

För­ slag

SJ

En­ skilda

SJ

Enskilda bussföretag

Bil

Cykel, moped

bussfö­

retag

yngre äldre

yngre

äldre yngre

äldre yngre

äldre

10 29

38 19

19

28 28

20 20

10

10 20

15

35 46

25 25

36 36

24

24 12

12

30

20

43

(55) 33 33

40

45 32

32 16

16

40

30

54

(65) 40

44 40

50 40

42

21

21 50

40 65

(75) 40

50 40

50

40 50

26

26

60

komstprövat tillägg och i andra hand av ett mer individualiserat behovsprö­ vat tillägg.

Det inkomstprövade tillägget skall enligt förslaget baseras på ett fåtal, lätt identifierbara faktorer. Dessa är i normalfallet elevens egen och hans föräldrars till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst samt deras be­ hållna förmögenhet. Har både eleven själv och hans föräldrar beskattnings­ bar inkomst skall summorna adderas och frågan om elevens rätt till in- komstprövat tillägg bedömas med utgångspunkt från totalinkomsten.

Beträffande hänsynstagandet till behållen förmögenhet anmärker utred­ ningen att denna i många fall speglar familjens ekonomiska situation bättre än den beskattningsbara inkomsten. I en skrivelse till utredningen från ett antal folkhögskolerektorer har anförts, att barnen från jordbrulcarhem skulle missgynnas vid bidragsgivningen genom att man tar viss hänsyn till den behållna förmögenheten. De undersökningar, som utredningen låtit utföra, har emellertid inte givit något stöd för denna uppfattning. Det har visat sig att__med undantag av barn till ensamstående kvinnor — jordbrukarbarnen f. n. i större utsträckning än någon annan grupp erhåller maximala stipen­ dier.

Utredningen diskuterar i förevarande sammanhang även frågan huruvida antalet syskon till eleven bör beaktas vid konstruktionen av det inkomstprö­ vade tillägget. Ett infogande av syskonfaktorn i bidragssystemet skulle emellertid enligt utredningen skapa en extra åldersgräns och därmed ge upphov till nya tröskelproblem. Utredningen anser att tillräckliga skäl inte föreligger att göra det inkomstprövade tillägget beroende, förutom av in­ komst och förmögenhet, även av förekomsten av syskon.

För närvarande tillämpas vid utdelning av behovsprövade förmåner åtta behovsklasser med femton olika belopp. Utredningen, som tror att det över­ huvudtaget inte är möjligt att åstadkomma en fullt rättvisande avvägning av förmånernas storlek efter sökandens behov, förordar av praktiska skäl

en reduktion av antalet behovsklasser. I förslaget till inkomstprövat tillägg har antalet behovsklasser minskats till tre, varjämte inkomstgränserna höjts högst avsevärt. Den sistnämnda åtgärden motiveras av utredningen bl. a. med en önskan att undanröja vissa tröskeleffekter och att stimulera rekry­ teringen även från hem vilkas inkomster inte ligger inom de allra lägsta in­ komstskikten.

Utredningens förslag till inkomstgränser och bidragsbelopp framgår av denna tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1964

Tabell 12. Förslag till inkomstgränser och bidragsbelopp för

de inkomstprövade tilläggen

Beskattningsbar

inkomst

Motsvarar i årsin­

komst ca

Bidrag per månad

0— 8 000 kr

0—15 000 kr

75 kr

8 100—12 000 kr

15 000—20 000 kr

50 kr

12 100—20 000 kr

20 000—29 000 kr

25 kr

Behållen förmögenhet skall enligt förslaget beaktas endast i den mån den överstiger 20 000 kronor. En femtedel av den del av summan av elevens och föräldrarnas behållna förmögenhet som överstiger 20 000 kronor skall läggas till den beskattningsbara inkomsten.

Utredningen är medveten om att den beskattningsbara inkomsten är en jämförelsevis grov mätare på vederbörandes ekonomiska situation. Ibland är den en otillförlitlig mätare även av den anledningen att den inte ger ut­ tryck åt det aktuella läget. I fall då elevens eller föräldrarnas inkomster sjun­ kit väsentligt efter senaste taxering måste hänsyn kunna tas till den inträdda förändringen. Bestämmelser härom har upptagits i utredningens förslag.

Enligt vissa undersökningar, som utredningen låtit utföra om de nuva­ rande stipendiaternas ekonomiska och sociala bakgrund, erhåller omkring en tredjedel av stipendiaterna i yrkesskolorna högsta stipendium, 75 eller 100 kronor i månaden. Denna kategori består till stor del av barn till ensam­ stående kvinnor -— änkor, frånskilda och ogifta mödrar.

Utredningen anser att det bör finnas möjligheter att i ömmande fall till­ dela barn till ensamstående vårdnadshavare ett särskilt tillägg. Detta extra studiestöd har i utredningens förslag fått formen av ett behovsprövat tillägg å högst 75 kronor. En av förutsättningarna för att behovsprövat tillägg skall kunna utgå bör enligt utredningen vara att sökanden uppbär inkomstprövat tillägg med högsta beloppet. Behovsprövningen bör ske under hänsynstagan­ de till de aktuella ekonomiska förhållandena. Avsikten är att behovsprövat tillägg, om synnerliga skäl föreligger, skall kunna tilldelas även andra än ensamstående vårdnadshavares barn.

61

Förhöjt studiebidrag

I de skolformer som beröres av studiehjälpsutredningens förslag finns ett betydande antal äldre elever. Många av dem är i realiteten ekonomiskt fri­ stående från föräldrarna, och det är enligt utredningens mening under så­ dana förhållanden i princip inte lämpligt att pröva deras behov av studie­ stöd med utgångspunkt från föräldrarnas inkomster och bostadsort.

Det sagda har, enligt vad utredningen funnit, mera sällan tillämpning på elever som under utbildningens gång passerar 21-årsåldern, men däremot mycket ofta på dem som börjat sin vidareutbildning först efter uppnådda 21 år. Utredningen har därför föreslagit, att elever, som börjat sina studier det år under vilket de fyller 21 år eller senare, i stället för studiebidrag med tillägg skall erhålla ett förhöjt studiebidrag.

Vid avvägningen av det förhöjda studiebidragets storlek har utredningen utgått från att det är önskvärt att studiehjälpens återbetalningsfria förmå­ ner (bidrag) bör vara ungefär lika stora inom systemets olika delar. Önsk­ värdheten härav framgår tydigt, framhåller utredningen, om man betänker att det ej sällan kommer att inträffa att i samma klass finns elever med förhöjt studiebidrag och elever med studiebidrag jämte ev. tillägg. En elev, som börjar sin utbildning i en viss skolform vid 19 eller 20 års ålder, kommer att erhålla studiebidrag jämte ev. tillägg. Väntar han med att påbörja sin utbildning till det år han fyller 21 år, får han i stället förhöjt studiebidrag. För att undvika från rättvisesynpunkt stötande skillnader och för att und­ vika att studiehjälpen får en snedvridande inverkan på den enskildes ut­ bildningsplanering bör enligt utredningen det förhöjda studiebidraget var­ ken vara avsevärt högre eller avsevärt lägre än vad flertalet elever i de be­ rörda skolformerna kan beräknas erhålla i statlig studiehjälp.

En del elever under 21 år kommer att erhålla enbart studiebidrag. Ett san­ nolikt relativt begränsat antal elever kommer, fortsätter utredningen, att få inackorderingstillägg jämte högsta inkomstprövade tillägg. I enstaka fall kan dessutom behovsprövat tillägg utgå. Studiehjälpen kommer således att utgå med skiftande belopp, från 75 till 250 och i vissa fall upp till 325 kronor per månad. Utredningen räknar med att genomsnittet kommer att ligga vid 130 kronor per månad.

Ett förhöjt studiebidrag, som ligger någonstans mellan de mera allmän­ giltiga gränserna 75 och 250 kronor per månad, innebär att eu del elever får högre, en del lägre månatlig studiehjälp, än om de börjat utbildningen före 21 års ålder. För att i stort sett undvika vad som kunde te sig som en försämring anser utredningen det motiverat att lägga det förhöjda studie­ bidraget högre än vad som skulle följa av en strikt genomsnittsberäkning. Vid beloppsawägningen bör man slutligen enligt utredningen ta hänsyn till att inackorderingsfrckvensen är högre bland elever över 21 år.

Mot denna bakgrund har utredningen funnit att ett belopp om 175 kronor per månad innefattar en lämplig avvägning av det förhöjda studiebidraget (1 575 kronor per läsår).

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 196i

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

Studielån

Lånen ur allmänna studielånefonden är i dag maximerade till 2 500 kronor per läsår. När synnerliga skäl föreligger, kan detta belopp höjas med 1 000 kronor. Studiehjälpsnämnden utdelar lån till fackgymnasieelever m. fl. om vanligen 1 000 kronor per läsår, om föräldrarnas beskattningsbara inkomst understiger 12 000 kronor. Den som är gift eller minst 25 år kan, utan pröv­ ning med hänsyn till föräldrarnas ekonomi, erhålla ett lån om ca 2 000 kro­ nor. Som jämförelse kan nämnas att garantilånenämnden för utlåningen till yngre studerande vid universitet och högskolor rekommenderat ett normal­ belopp av 5 800 kronor per läsår.

Utredningen framhåller, att de studerande i gymnasiala skolformer, som kan behöva anlita lån, troligen till ålder är jämförbara med de universitets­ studerande. De kan således antas ha likartad studieekonomisk situation som dessa. De bör då, anser utredningen, i fråga om tillgången till studiefinansie- ringsmedel ej vara sämre ställda än de universitets- och högskolestuderande.

Utredningen har kommit till slutsatsen att studielån bör kunna utgå med högst 5 000 kronor per läsår.

Studielånen är nu behovsprövade med hänsyn även till föräldrarnas eko­ nomi. Lån bör enligt utredningen endast i undantagsfall tilldelas elever, som tillhör familjens ekonomi. Därvid bör prövningen av låneansökningar ske efter restriktiva grunder. I sådana fall ter det sig också naturligt att eu prövning sker med hänsyn till föräldrarnas ekonomi.

Såsom villkor för att elev, som är fristående från föräldraekonomin, skall erhålla lån anser utredningen böra gälla att eleven kan uppvisa behov av studiekredit. I sådana fall bör föräldrarnas ekonomiska ställning ej inverka. Däremot bör hänsyn tas till sökandens och i förekommande fall även makes ekonomi. En prövning får, säger utredningen, äga rum från fall till fall.

Utredningen erinrar om att lånen för närvarande inte löper med någon ränta under studietiden och ej heller under en viss tid därefter. Först från och med tredje året efter det då låntagare varit berättigad att lyfta sista de­ len av sitt studielån, utgår ränta. Räntefoten har under ett tjugotal år ut­ gjort 2,5 procent. Lånen är således subventionerade av staten. Utredningen anser att denna ordning var motiverad i en tid då för vissa elevgrupper stu­ dielånen utgjorde det huvudsakliga statliga finansieringsstödet. Om, såsom utredningen föreslagit, bl. a. studerande vid t. ex. de tekniska gymnasiernas specialkurser och olika tekniska skolor jämställes med gymnasie- och yrkes- skoleelever och dessa elevkategorier får del av studiebidrag och tillägg, för­ svagas enligt utredningens uppfattning skälet för att upprätthålla en sub­ ventionerad låneform. I samma riktning verkar den föreslagna förbättringen av studiebidragen. Utredningen anser det inte heller lämpligt att knyta en subvention till lånet, då härigenom skuldsättning uppmuntras. Utredningen föreslår av dessa skäl att studielånen från första upplåningstillfället löper med en av Kungl. Maj :t fastställd ränta, som bör vara en halv procent högre

63

än högsta gällande inlåningsränta hos bankerna. Enligt utredningens mening bör som regel återbetalningarna av ett studielån inte påbörjas förrän under tredje året efter det, då utbildningen för vilken studielån utgått, avslutats. Den nu gällande längsta amorteringstiden bör, anser utredningen, förlängas från femton till tjugo år.

Studielånen avskrives för närvarande regelmässigt, utan individuell pröv­ ning, med en fjärdedel av den vid första amorteringstillfället kvarstående kapitalskulden. Utredningen anser för sin del, att det är olämpligt att för­ binda upplåning med generella subventioner i en eller annan form. Utred­ ningen föreslår därför, att lån ur allmänna studielånefonden, som upptas fr. o. m. den tid då dess förslag genomföres, ej blir föremål för generell av­ skrivning.

Efter beslut i varje särskilt fall av Kungl. Maj :t kan studielån bli föremål för avskrivning helt eller delvis. Sådan avskrivning blir, såvitt utredningen kunnat utröna, främst aktuell i samband med låntagares frånfälle och då endast om tillgångar i dödsboet saknas. Någon regelmässig avskrivning av studieskulder äger således ej rum vid dödsfall. Avskrivning kan jämväl ske, om låntagaren befinner sig i livet men lider av sådan sjukdom att det är osannolikt att han kan komma att fullgöra sina förpliktelser som låntagare. I vissa fall har amorteringarna successivt uppskjutits. Utredningen anser att nuvarande system i stort sett fungerat tillfredsställande ur såväl stats­ verkets som den enskildes synpunkt. Utredningen föreslår att nu gällande praxis bibehålies.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196b

Förslaget om studiemedel till studerande vid universitet och högskolor m. fl.

läroanstalter

Grunddragen i studiemedelssystemet

Studiesociala utredningen har sett sitt uppdrag mot bakgrunden av det svenska utbildningsväsendets kraftiga, fortgående expansion. I dag finns omkring 45 000 studerande vid universitet och högskolor. I början av 1970- talet väntas siffran ha stigit till 80 000.

Utredningen understryker utbildningens utomordentligt stora betydelse för den ekonomiska framstegstakten och för den sociala och kulturella ut­ vecklingen. Trots de betydande samhällsekonomiska kostnaderna är det, säger utredningen, mycket lönsamt för samhället att satsa på utbildning.

Såsom i annat sammanhang omnämnts är studiesociala utredningen och sludiehjälpsutredningen ense om att tyngdpunkten i en studiesocial reform bör ligga på det gymnasiala stadiet. Det är där som den egentliga, socialt korrelerade avtappningen äger rum vid rekryteringen till högre utbildning.

Studiesociala utredningen har emellertid under sitt arbete blivit överty­ gad om att en effektivisering av studiehjälpen är behövlig även på det post- gymnasiala stadiet.

Behovet av en reform sammanhänger, anser utredningen, bl. a. med önske­ målet att nå fram till ett enhetligt studiesocialt system för alla postgymna­ siala utbildningslinjer. Detta system bör inte verka styrande på enskilda studerandes val mellan alternativa utbildningsvägar till nackdel för den icke akademiska utbildningen.

Den nuvarande ordningen är emellertid enligt utredningens uppfattning även bortsett härifrån behäftad med vissa brister. Det kan, säger utredningen, inte förnekas, att systemet med naturastipendier och olika former av lån är i viss mån svåröverskådligt, att praxis i ärendena är ojämn och att reg­ lerna ger stort utrymme för skönsmässiga bedömningar. Trots den successiva utbyggnaden av naturastipendierna ökar skuldsättningsfrekvensen bland den studerande ungdomen. Utredningen anser att skuldsättningen är förenad med vissa, icke obetydliga sociala olägenheter.

Bristerna i den nuvarande ordningen skulle man, enligt vad utredningen funnit, i och för sig kunna komma till rätta med genom att införa generösa stipendier eller studielön under hela studietiden för alla studerande vid uni­ versitet, högskolor och andra postgymnasiala utbildningsanstalter. Detta skulle innebära att man betraktade studier som jämställda med produktivt arbete. Utredningen är från flera synpunkter tilltalad av tanken på studie­ lön. I nuläget skulle emellertid införandet av studielön sannolikt medföra en alltför stor belastning på statsfinanserna, och denna belastning skulle i tiden sammanträffa med andra stora utgifter för utbildningsändamål. Stu­ dielönens förverkligande skulle också, framhåller utredningen vidare, kunna få återverkningar på inkomstfördelningen i samhället. Akademikerna skulle endast på samma villkor som andra skattebetalare bidraga till studiekostna­ dernas finansiering, men troligen skulle studielönen som sådan ej i högre grad påverka lönesättningen för vare sig akademiker eller andra.

Utredningen har efter ingående överväganden kommit till den slutsatsen, att de i och för sig väsentliga skäl som kan anföras till förmån för studielön inte har sådan styrka, att det i dagens läge finns förutsättningar för dess omedelbara och fulla förverkligande. Dess genomförande i framtiden kommer enligt utredningen sannolikt att bli beroende av de statsfinansiella möjlig­ heterna och inkomstutvecklingen.

Utredningen har alltså utgått från att de medel som samhället ställer till studerandes förfogande för finansiering av studier vid universitet och hög­ skolor i princip skall återbetalas. En del av medlen bör dock enligt utred­ ningen kunna utgå i form av bidrag.

På ett reformerat studiesocialt system vill utredningen i första hand ställa anspråken dels att det skall ge alla som är i behov av hjälp för finansieringen av sina studier tillräckliga medel för ändamålet, dels att det inte skall mer än skäligt betunga de studerande med återbetalningsskyldighet. De risker som normalt är förbundna med skuldsättning bör undanröjas, och bördan för personer med försvagad återbetalningsförmåga bör lindras. Av vikt är

Kungl. Maj.ts proposition nr 168 år 196b

65

enligt utredningen, även att systemet får erforderlig fasthet och stadga. Den enskilde bör på förhand kunna överblicka sina rättigheter och skyldigheter i förhållande till systemet, och vad som gäller i dessa hänseenden bör tydligt framgå av lag. Lagreglerna bör vara enkla och schablonmässiga.

En fråga av stor räckvidd gäller behovsprövningen inom systemet. De nu­ varande naturastipendierna och de räntefria lånen utdelas efter en behovs- prövning, som tar hänsyn till föräldrarnas ekonomi. Utredningen anser att det kan anföras goda skäl både för och emot en sådan ordning. Föräldrabi- dragen spelar alltjämt en icke obetydlig roll som finansieringskälla vid högre studier och alldeles särskilt gäller detta beträffande studerande från välbärgade hem. 1957 års studentekonomiska undersökning visade emellertid, säger utredningen, att drygt en tredjedel av de föräldrar som hade en in­ komst av 30 000 kronor om året och knappt två tredjedelar av dem som hade en inkomst mellan 20 000 och 30 000 kronor om året inte lämnade något bidrag alls till sina barn vid universitet och högskolor eller endast bidrag som täckte mindre än en fjärdedel av studiekostnaderna. Detta får enligt utred­ ningen sin förklaring av att bidragsförmåga icke alltid motsvaras av vilja att ge bidrag. Principiellt anser utredningen det vara otillfredsställande, att vuxna studerande inte uppfattas och behandlas som från sina föräldrar fri­ stående personer.

Utredningen har stannat för att behovsprövningen med hän­ syn till föräldraekonomin bör avskaffas. Däremot finner utredningen ej skäl att slopa även behovsprövningen i förhållande till den studerandes egen och, i förekommande fall, hans makes ekonomi.

Såsom villkor för erhållande av förmåner vill utredningen uppställa vissa krav på studielämplighet. Nyinskrivna skall få förmåner en­ bart på den grund att de vunnit tillträde till utbildningen, men andra stu­ derandes förmåner skall i princip vara beroende av en prövning med hänsyn till uppnådda studieresultat.

Utredningens principiella överväganden har utmynnat i ett förslag till lag om finansiering av högre studier. Enligt förslaget skall envar, som uppfyller vissa i lagen angivna förutsättningar, ha en ovillkorlig rätt till studiemedel — normalt under hela studietiden — för finansiering av sina studier. Maximibeloppet för studiemedel är uttryckt i procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring och utgör i 1963 års pen­ ningvärde 6 580 kronor om året (i 1964 års penningvärde 6 720 kronor om året). Om två makar båda bedriver studier, kan var och en av dem få detta belopp utan reduktion. För barn till den studerande kan utgå vissa tilläggs­ belopp. Har den studerande eller hans make inkomster eller förmögenhet minskas studiemedlen efter vissa schematiska regler.

I studiemedlen skall enligt förslaget ingå ett studiebidrag å 1 750 kronor om året. Studiebidraget är ej anknutet till basbeloppet eller på annat sätt indexreglerat.

3

— Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 138

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196b

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 198i

Efter avslutade studier skall den studerande fullgöra återbetalning genom att erlägga indexreglerade avgifter. Återbetalnings­ reglerna är liksom reglerna på förmånssidan schablonregler. De har utfor­ mats med utgångspunkt i den återbetalningsskyldiges ekonomiska situation sådan den framträder vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Tanken bakom återbetalningsreglerna är, att ingen skall behöva erlägga mer i avgifter än som motsvarar realvärdet av uttagna studiemedel, vilka ej utgjort studiebidrag (ränta utgår alltså ej), och att ingen skall behöva bli belastad med återbetalning, om han på grund av sjukdom, invaliditet, arbetslöshet eller av annan sådan orsak får en svag ekonomi. Återbetal­ ningen skall i normalfallet fördelas på 20—25 år. Vid dödsfall skall återhe- talningsskyldigheten helt bortfalla.

Utredningen föreslår att de nya reglerna skall sättas i kraft å sådan tid att studiemedlen kan ersätta naturastipendier, räntefria lån och garantilån fr. o. m. den 1 juli 1 964.

Utredningen har inte varit enig rörande principerna för reformen av det postgymnasiala studiestödet. En ledamot (hr östergren) har i en reserva­ tion skisserat ett annat studiesocialt system än majoritetens. Utmärkande för reservantens förslag är en väsentligt mer omfattande bidragsgivning eller stipendiering. Reservanten förordar ett stipendium å 3 750 kronor om året. Beträffande rätten till stipendium vill reservanten upprätthålla ett studielämplighetskrav •— medelbetyg Ba — gentemot nyinskrivna. Stipen­ dium skall enligt reservanten kunna utgå under hela studietiden, och någon behovsprövning med hänsyn till föräldraekonomin skall ej före­ komma. De studiekostnader som inte täckes av stipendier, bör, anser re­ servanten, kunna finansieras genom garantilån, vilka skiljer sig från de nuvarande garantilånen huvudsakligen genom att amorteringsreglerna upp­ mjukats. I lån och stipendier bör den studerande enligt reservanten i nor­ malfallet kunna erhålla sammanlagt högst 7 500 kronor om året. Reser­ vanten förordar även införande av skatteavdrag för studiekostnader. Be­ träffande den utförliga kritik mot majoritetsförslaget som framförts i re­ servationen må här hänvisas till betänkandet Rätt till studiemedel (SOU 1963: 44 sid. 290 ff.).

Vid utredningens förslag har även fogats två särskilda yttranden (av hrr Bodström och Persson). Hr Bodström skulle ha föredragit ett studie­ bidrag å 2 500 kronor om året framför av majoriteten förordade 1 750 kro­ nor om året. Hr Persson har anmält tvekan, huruvida utredningen inte sträckt sig väl långt i generositet. Hans tvekan gäller såväl studiebidraget och maximibeloppet för studiemedel som återbetalningsreglerna.

Rätten till studiemedel.

Såsom tidigare nämnts anser utredningen, att för rätt till studiemedel bör gälla vissa krav på studielämplighet. Utredningen skiljer därvid på nyinskrivna studerande och tidigare inskrivna studerande.

67

Beträffande nijinskrivna studerande uppkommer frågan, huruvida den nu vid utdelning av naturastipendier tillämpade Ba-gränsen bör bibehållas. Utredningen framhåller att studieprognosen visserligen är genomsnittligt bättre vid högre studentbetyg än vid lägre, men att detta delvis kan bero på att nyinskrivna studenter med lägre genomsnittsbetyg i studentexamen än Ba för närvarande i princip inte är berättigade till studiesocialt stöd. Dessa får nämligen antagas i större utsträckning än andra studerande vara hänvisade till att klara studiefinansieringen med hjälp av förvärvsarbete vid sidan av studierna, något som givetvis i regel inverkar menligt på studie­ resultaten. Ba-gränsen kan enligt utredningens mening också förutsättas på ett socialt mindre tillfredsställande sätt påverka tillströmningen till de s. k. fria fakulteterna, där tillträdet inte regleras genom betygsspärrar. B-studenter från välsituerade hem kan i allmänhet påbörja studier vid dessa fakulteter tack vare att de kan erhålla hjälp med studiefinansieringen från sina föräldrar, medan övriga B-studenter kan se sig nödsakade att avstå från sådana studier i brist på resurser för finansieringen av studierna under det första året.

Utredningens principiella inställning är att studiefinansieringssystemet bör ha den effekten att tillströmningen till högre utbildning så litet som möjligt blir beroende av familjeekonomiska faktorer. Utredningen för­ ordar i stället att den som vinner inträde vid en högre utbildningslinje i princip också skall vara berättigad att erhålla studiemedel.

Det är enligt utredningens uppfattning självfallet, att studiemedel inte bör beviljas nyinskrivna studerande för hela den beräknade studietiden utan endast för så lång tid som rimligen kan antagas åtgå för att den stu­ derande skall kunna ådagalägga sin lämplighet för studierna. Enligt utred­ ningens förslag skall i överensstämmelse med vad nu gäller, studiemedel i regel beviljas nyinskrivna studerande vid universitet och högskolor för högst ett års studier.

Den som redan bedrivit studiemedelsberättigande studier under så lång tid, att hans studielämplighet kan prövas på grundval av resultaten av dessa studier, bör enligt utredningen inte erhålla studiemedel utan prövning av studielämpligheten. Härvidlag anser utredningen det lämpligt att överta den praxis beträffande tidigare inskrivna studerande, som tillämpas inom det nuvarande studiesociala systemet.

Det ligger i sakens natur, fortsätter utredningen, att själva prövningen av studielämpligheten beträffande tidigare inskrivna studerande liksom för närvarande måste medföra många svåra bedömningar. Svårigheterna accen­ tueras dessutom därav, att de individuella förhållanden som ligger till grund för sådana bedömningar varierar i hög grad. Utredningen anser därför ute­ slutet att meddela generella bestämmelser till ledning för prövningen. I stället måste liksom nu överlämnas åt de myndigheter, som skall bevilja studiemedel, att utifrån mera allmänt hållna riktlinjer utforma en ända­ målsenlig praxis på området.

Kiingl. Maj. ts proposition nr 138 år 196i

Enligt utredningens uppfattning bör det avgörande vid bedömande av studielämpligheten vara, huruvida det på grundval av de resultat, som den studerande uppnått, kan anses sannolikt att han inom normal tid kommer att slutföra de studier för vilka han begär studiemedel. Härvid bör skälig hänsyn tas till förhållanden av personlig natur, som kan antagas ha in­ verkat på resultaten.

När det gäller bedömningen av’ studieresultaten bör enligt utredningens uppfattning den för studierna gällande examensstadgan (eller motsvaran­ de) vara normerande. Denna norm torde emellertid inte kunna tillämpas undantagslöst. Det föreligger visserligen, framhåller utredningen, vid fler­ talet utbildningslinjer, som är avsedda att berättiga till studiemedel, god överensstämmelse mellan faktisk och förutsatt studietakt, men vid några utbildningslinjer har de studerande uppenbara svårigheter att följa kurs­ planerna.

Utredningen anser sig kunna förutsätta, att det framdeles endast un­ dantagsvis skall tillåtas förekomma sådana kursfordringar att ett ämne inte med normal studietakt medhinnes inom den i examensstadgan angivna tiden. Under en övergångstid anser utredningen motiverat med en viss mjukhet i tillämpningen, innebärande att de studiemedelsbeviljande myn­ digheterna i fråga om ämnen, där kursfordringarna av någon anledning inte kunnat anpassas efter den i examensstadgan förutsatta studietiden, god­ tager en längre studietid.

Utredningen understryker att det självfallet inte bör föreligga hinder för att en studerande erhåller studiemedel för mera omfattande studier än som enligt examensstadgan kräves för examen. Studiemedel skall alltså kunna utgå även för de extra studier som erfordras för en »breddad» examen. »Breddningen» bör dock hålla sig inom rimliga gränser.

Den som på grund av otillräckliga studieresultat inte erhåller studie­ medel bör, uttalar utredningen, ånyo kunna komma i åtnjutande därav, om han sedermera når de resultat, som vid det tidigare tillfället skulle ha berättigat honom till studiemedel.

Vid bedömande av studieresultaten bör enligt utredningen hänsyn kunna tas till personliga förhållanden, som kan antagas ha inverkat på resulta­ ten. Givetvis får inte vad som helst som hänger samman med den stude­ randes person och som inverkat på hans studieresultat beaktas vid studie­ lämplighetsprövningen. De omständigheter, som åberopas såsom förklaring till uteblivna studieresultat, bör vara av tillfällig natur, och de måste dess­ utom kunna anses som en tillräcklig förklaring till de uteblivna resultaten. Utredningen tänker här på sådana omständigheter som sjukdom, olycks­ fall och barnsbörd, vilka påtagligt hindrat den studerande i studierna. Att den studerande nedlagt tidskrävande arbete inom studentkåren eller motsvarande bör också kunna beaktas. Vidare bör i vissa fall hänsyn kun­ na tas till att studierna försenats av en studieresa eller liknande, som i och för sig kan anses ha varit av värde för utbildningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196i

69

En särställning intar enligt utredningens mening den omständigheten att studieresultaten menligt påverkats av att den studerande haft för­ värvsarbete. Har studiemedlen avvägts med hänsyn till de inkomster, som förvärvsarbetet givit, synes det utredningen rimligt att kravet på studie­ lämplighet anses uppfyllt i och med att studieresultaten kan anses normala i förhållande till den tid som med hänsyn till förvärvsarbetet stått den studerande till buds för studier. Är däremot studiemedlen inte avvägda med hänsyn till förvärvsinkomsten, bör den studerande förutsättas ha haft mer pengar till sitt förfogande under den gångna studieperioden än som rimligen behövts, och han får därför antagas kunna fortsätta sina studier med besparingar från denna period. När han kan uppvisa normala resultat av de fortsatta studierna, bör studiemedel ånyo kunna beviljas.

Ett särskilt problem utgör de som byter studiebana, innan de slutfört de studier som de från början ämnat bedriva. Utredningen framhåller, att det i en del fall kan vara fråga om ett felaktigt val av studiebana, vilket efter någon tid rättas till, eller om ett led i en planlagd studiegång. I andra fall kan ett sådant steg tyda på bristande lämplighet för högre studier över huvud taget. I sistnämnda fall får utsikterna för att de nya studierna skall lyckas enligt utredningens uppfattning bedömas såsom tveksamma, och studiemedel synes då i allmänhet inte böra utgå för de nya studierna, förr­ än den studerande visat sådana resultat att studierna kan antagas bli slutförda på normal tid.

Utredningen framhåller, att det givetvis är en annan sak om den stu­ derande efter slutförda studier på en studiebana börjar studera på en annan utbildningslinje. Orsaken härtill är ofta, att den studerande önskar skaffa sig en mera allsidig utbildning. Enligt utredningens mening bör det i princip inte föreligga hinder för att i sådana fall redan från början be­ vilja studiemedel för de nya studierna.

Reglerna om studiemedel bör enligt utredningens mening konstrueras så, att envar, som uppfyller vissa angivna villkor, skall vara berättigad till sådana medel. Med hänsyn härtill bör det å andra sidan föreskrivas en viss längsta tidsrymd, under vilken studiemedel skall kunna utgå. Maxi­ mitiden för studiemedel bör enligt utredningens mening avvä­ gas så, att samtliga grundexamina väl medhinnes inom densamma. Ut­ redningen har funnit en maximitid av 16 terminer lämplig. Inom denna tidrymd kan i många fall två grundexamina medhinnas. Den kan också i en del fall vara tillräcklig för licentiatexamen och i något fall t. o. m. för doktorsgrad.

De motiv som anförts för att studiemedel inte skall utgå för mer än en viss maximitidrymd talar enligt utredningens mening också för att studie­ medel inte bör utges till studerande, som nått förhållandevis långt upp i åren. Utredningen är av den uppfattningen att studiemedel i regel inte bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1964

beviljas studerande, som fyllt 40 år. Även från denna regel bör dock undan­ tag kunna göras. Såsom exempel på situationer, där undantag är tänkbara, anger utredningen, att den studerande inte börjat studierna förrän vid rela­ tivt hög ålder eller att han vid det tillfälle då han passerar åldersgränsen endast har en förhållandevis ringa del av studierna kvar. Ett annat fall är, när en studerande, som avbrutit sin utbildning exempelvis för äktenskap och familjebildning, senare önskar fullfölja utbildningen.

Enligt utredningens mening är det nödvändigt med en maximigräns för vad en studerande vid varje särskilt tillfälle skall kunna få i studiemedel. Ett system, där rätten till studiemedel skall vara så långt möjligt ovillkorlig och entydig, förutsätter enligt utredningens uppfattning, att maximi­ beloppet för studiemedel är klart preciserat. Beloppet måste bestämmas i förhållande till en tidsenhet. Med hänsyn till att det kommer att bli förhållandevis sällsynt, att studiemedel beviljas för kortare tid än en termin, har utredningen funnit ändamålsenligt, att maximibeloppet för studiemedel bestämmes för termin. Terminsbegreppet är emellertid, framhåller utredningen, inte helt enhetligt inom olika studiebanor. Av prak­ tiska skäl förordar utredningen att kalenderåret i studiemedelshänseende indelas i två lika delar: vårterminen, som omfattar tiden den 1 januari—den 30 juni, och höstterminen, som omfattar tiden den 1 juli—den 31 december.

Även om terminerna med detta terminsbegrepp kommer att täcka hela året, är det enligt utredningens mening inte rimligt att maximibeloppet för studiemedel avväges, så, att det beräknas räcka till finansieringen av tolv månaders studier per år. Högre studier torde regelmässigt bedrivas under högst tio månader om året. Med hänsyn härtill föreslår utredningen, att maximibeloppet bestämmes så, att det kan antagas räcka till fem må­ naders studier under terminen.

Utredningen tar härefter upp frågan om maximibeloppets storlek för ensamstående studerande utan barn och framhåller därvid, att hänsyn givetvis i första hand bör tas till den nuvarande omfattningen av de enskilda studerandenas studiekostnader. Med studiekostnader avses härvid de utgif­ ter som den studerande faktiskt har, oavsett om de bestrides av honom själv eller av någon annan. På grundval av 1957 års studentekonomiska undersökning är det enligt utredningen rimligt att antaga, att de genom­ snittliga studiekostnaderna — efter beaktande av förändringar i penning­ värdet men ej av standardstegringar — f. n. ligger vid drygt 6 000 kronor. Även de uppskattningar statsstipendienämnderna gjort rörande studiekost­ nadernas storlek visar på en sådan kostnad av drygt 6 000 kronor per läsår.

Emellertid bör enligt utredningens mening maximibeloppet för studie­ medel bestämmas även med hänsyn till konsumtionsnivån hos övriga grup­ per i samhället. Därvid bör hänsyn tas inte bara till ensamstående utan även till gifta med barn.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196i

71

Vid

övervägande av de anförda synpunkterna kommer utredningen till

den slutsatsen, att maximibeloppet för studiemedel för en studerande utan försörjningsplikt bör bestämmas till ungefär 6 500 kronor för år, eller 3 250 kronor för termin. Detta överensstämmer nära med vad studiehjälpsutred- ningen föreslagit såsom maximum för studiestödet till sådana elever vid underliggande skolformer som påbörjar utbildningen efter 20 års ålder.

Vad beträffar maximibeloppet för gifta studerande påpekar utredningen, att en gift studerande kan vara skyldig att bidraga till makens uppehälle. Utredningen ifrågasätter emellertid om makens uppehälle bör bestridas med studiemedel. Enligt utredningens mening bör det kunna förutsättas, att maken själv svarar för sitt uppehälle. Saknar han av ena eller andra anled­ ningen möjligheter härtill, ligger andra anordningar närmare till att sörja för honom än studiefinansieringssystemet. Sålunda erhåller exempelvis den som till följd av sjukdom eller barnsbörd inte kan förvärvsarbeta ersättning för inkomstbortfallet från den allmänna försäkringen. Utredningen finner därför inte anledning att föreslå, att högre maximibelopp skall gälla för studerande, som är gift.

För studerande med barn får däremot, framhåller utredningen, det maxi­ mibelopp som föreslagits för ensamstående studerande utan barn antagas bli otillräckligt. Det är därför enligt utredningens mening erforderligt att studiemedlen förstärkes med barntillägg. Sådant tillägg bör utga inte blott till studerande, som har vårdnaden om barn, utan även till stude­ rande, som är pliktig att utge lagstadgat underhållsbidrag till barn.

Det bör enligt utredningens mening gälla en viss åldersgräns för barnet för att det skall berättiga till barntillägg. Utredningen föreslår att barn­ tillägg skall utgå för barn under 16 år. Utredningen anser däremot inte, att det finns anledning att, såsom nu i fråga om garantilån, diffei entiera barn­ tillägget, beroende på om barnet är över eller under ett år. Till barna­ föderskor utgår numera enligt lagen om allmän försäkring betydande ersätt­ ningar i samband med nedkomsten.

Beträffande storleken av barntillägget anser utredningen rimligt att det utgår med samma belopp som närmast jämförbara förmaner inom den allmänna försäkringen, nämligen barnspensionen från folkpensioneringen och barntillägget till folkpensioneringens ålders- och förtidspensioner1.

Utredningen övergår härefter till frågan, huruvida maximibeloppet för studiemedlen bör göras värdebeständigt och påpekar därvid, att värdet av studiemedlen kan urholkas genom nedgång i penningvärdet, därest studie­ medlen bestämmes till nominella belopp. En sådan urholkning bör enligt utredningens mening om möjligt undvikas med hänsyn till att studiemed­ len är av grundläggande betydelse för den studerandes möjligheter att be­ driva sina studier. Härvid är i huvudsak två vägar tänkbara. Antingen

1 Dessa förmåner skall enligt förslag till årets riksdag utgå med 1 200 kronor om året.

Be­

loppet är indexrcglerat.

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 188 år 196b

kan maximibeloppet justeras genom beslut av statsmakterna alltefter för­ ändringar i penningvärdet, eller också kan studiemedlen indexregleras redan från början, så att maximibeloppet automatiskt följer penningvärdets väx­ lingar.

Utredningen erinrar om att den allmänna pensioneringens förmåner är indexreglerade. Grundvalen för denna indexreglering är basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Basbeloppet utgör 4 000 kronor i 1957 års pen­ ningvärde, närmare bestämt penningvärdet i september 1957. Kungl. Maj :t fastställer basbeloppet för varje månad.

Enligt utredningens mening måste den metod som användes för index- reglering av de allmänna pensionerna anses ändamålsenlig också för studie­ medlen. Utredningen förordar därför, att samtliga belopp på förmånssidan uttryckes såsom procent av basbeloppet och föreslår att maximibeloppet för studiemedel exklusive barntillägg skall för termin räknat utgöra 70 procent av basbeloppet samt för barntillägg 12,5 procent av basbeloppet för varje tilläggsberättigat barn1.

Utredningen erinrar härefter om att någon behovsprövning med hänsyn till föräldraekonomin enligt dess förslag inte skall förekomma. Däremot, fortsätter utredningen, synes det motiverat att studiemedlen blir behovsprövade med hänsyn till den studerandes egen ekonomi. Enligt ut­ redningen är det att räkna med att anspråken på studiemedel kommer att bli mycket stora med det starkt stigande studentantalet, och det får därför anses motiverat med en viss anpassning av rätten till studiemedel efter det individuella behovet. Härtill kommer att en del av studiemedlen är avsedda att utgå som studiebidrag. Huruvida studiemedlen bör vara behovsprövade med hänsyn till makes ekonomi synes utredningen mera tveksamt.

Beträffande behovsprövningen med hänsyn till den studerandes egna ekonomiska förhållanden vill utredningen till en början framhålla, att det knappast är tänkbart att beakta annan inkomst än sådan som den studerande har under den tid studiemedlen avser. Detta överensstämmer också med vad som tillämpas i fråga om de nuvarande studiesociala för­ månerna. Utredningen framhåller vidare, att den studerandes möjligheter till studiefinansieringsstöd inte i princip bör påverkas av vid vilken tidpunkt på terminen eller året han inlämnar ansökningen. Utredningen förordar där­ för en »synkronisering» av studiefinansieringsstöd och inkomster, så att studiemedel i princip utgår för antingen termin eller år och till sin storlek påverkas av de inkomster, som den studerande har under terminen eller året.

Utredningen anser, att behovsprövningen lämpligen kan utformas efter

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 196b

1 Utredningen har i betänkandet Rätt till studiemedel genomgående räknat med basbeloppet 4 700 kronor (1963 års penningvärde). Basbeloppet är numera 4 800 kronor. I den följande re­ dogörelsen har alla indexreglerade belopp, där ej annat särskilt angivits, omräknats med tillämpning av det nu gällande basbeloppet.

73

schablonartade, generellt verkande regler. Dessa bör först och främst inne­ bära att inkomster upp till ett visst belopp inte skall påverka rätten till studiemedel. Förutom att man med ett sådant fribelopp åstadkommer att den studerandes benägenhet att i viss utsträckning ha förvärvsarbete under studietiden inte motverkas, nås enligt utredningens uppfattning betydande fördelar från administrativ synpunkt. Behovsprövningsreglerna behöver inte beaktas för andra än dem vilkas inkomster överstiger fribeloppet.

Enligt utredningens mening innefattar 40 procent av basbeloppet (= 1 920 kronor) en lämplig avvägning av fribeloppet för termin räknat. För år räknat blir fribeloppet följaktligen 80 procent av basbeloppet (== 3 840 kronor).

Inkomster, som överstiger fribeloppet, bör enligt utredningens mening reducera studiemedlen endast med en viss andel av den överskjutande inkomstdelen. Härvid är enligt utredningen särskilt att beakta, att inkoms­ ter, som överstiger fribeloppet, i regel medför skatt och att en alltför kraftig reduktion skulle kunna verka så, att den studerandes tillgängliga medel re­ gelmässigt blev mindre vid inkomster över nämnda belopp. Ä andra sidan anser utredningen angeläget, att den som har inkomster, vilka avsevärt överstiger maximibeloppet för studiemedel, inte blir berättigad till sådana medel i någon större omfattning. Utredningen har funnit, att de anförda synpunkterna blir tillgodosedda i rimlig utsträckning, om maximibeloppet för studiemedel reduceras med två tredjedelar av den del av inkomsten som överstiger fribeloppet. Behovsprövningen med hänsyn till den egna inkoms-

2

.

ten föreslås alltså ske enligt formeln: s— - (i•—• f). där s betyder maximi-

O

beloppet för studiemedel inklusive barntillägg, i inkomsten och f fribeloppet.

Utredningen framhåller, att de föreslagna behovsprövningsreglerna vis­ serligen är utformade närmast med sikte på att åstadkomma en lämplig samordning mellan inkomster av förvärvsarbete och studiemedel. Emel­ lertid synes de utredningen väl ägnade att tillämpas även vid samordning med andra inkomster än inkomster av förvärvsarbete, bl. a. inkomster av kapital. Enligt utredningens mening är det rimligt att sådana inkomster, till den del de ligger inom fribeloppet, inte minskar den studerandes rätt till studiemedel; däremot kan det vara motiverat med minskning på grund av själva kapitalet.

Eu viktig fråga är, fortsätter utredningen, vad som vid behovsprövningen skall räknas såsom den studerandes inkomst. Enligt utredningens mening är den enda rimliga lösningen att ta hänsyn till all inkomst, som den stu­ derande kan beräknas ha, vare sig den är skattepliktig eller ej. Att beakta endast den skattepliktiga inkomsten skulle inte tillgodose önskemålet, att studiemedlens storlek någorlunda anpassas efter behovet i det enskilda fallet. Utredningen framhåller att skattefria inkomster, såsom stipendier, periodiska understöd från föräldrar, förmåner av fri kost och bostad, ofta g*—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 138

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

kan minska behovet av studiemedel mer än skattepliktiga inkomster. Ut­ redningen anser dock inte att allmänt barnbidrag bör medräknas bland inkomsterna.

De föreslagna reglerna för behovsprövningen med hänsyn till den egna inkomsten har utredningen närmare belyst i tabell 13.

Tabell 13. Inkomstens inverkan på studiemedel för ensamstående studerande utan barn

(Beloppen avser år)

Förutsättningar: 1) Kommunal utdebitering = 15 kronor per skattekrona.

2) Basbeloppet = 4 700 kronor

Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 196b

Inkomst av förvärvs­

arbete

Studiemedel

Skatt1 Behållen inkomst

6 580

0

6 580

3 000

6 580

276

9 304

4 000

6 420

636

9 784

5 000

5 753

888

9 865

6 000

5 087

1 152

9 935

7 000

4 420

1 476

9 944

8 000

3 753

1 752

10 001

9 000

3 087

2 004

10 083

10 000

2 420

2 328

10 092

12 000

1 087

3 012

10 075

14 000

0

3 828

10 172

1 Skatten är uträknad med hjälp av skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1963.

Utredningen anser att behovsprövning bör ske inte bara med hänsyn till inkomst utan även med hänsyn till förmögenhet. Liksom inkomst bör enligt utredningen förmögenhet påverka rätten till studiemedel först när den överstiger en viss gräns. Enligt utredningens uppfattning finns det knappast anledning att låta relativt obetydliga förmögenheter reducera rätten till studiemedel. En förmögenhet kan vara placerad på sådant sätt att den inte bereder den studerande något nämnvärt ekonomiskt underlag för studierna. För att den reella innebörden av den gräns, där förmögen­ het kan börja påverka rätten till studiemedel, inte skall urholkas vid ned­ gång i penningvärdet anser utredningen, att gränsen bör göras värdebe­ ständig. En gräns vid 4 basbelopp (= 19 200 kronor) utgör enligt utred­ ningens mening en rimlig avvägning. Till den del förmögenhet överstiger den­ na gräns föreslås den bli jämställd med inkomst. Om den som har förmögen­ het överstigande gränsen också har inkomst som täcker fribeloppet, kommer därigenom den överskjutande delen av förmögenheten att reducera studie­ medlen med två tredjedelar av sitt belopp.

Beträffande frågan, huruvida hänsyn bör tagas till makes ekonomiska för­ hållanden, har utredningen den principiella inställningen att den stude­ randes rätt till studiemedel så långt som möjligt skall bedömas enbart med hänsyn till honom själv. Maximibeloppet för studiemedel bör därför inte vara större för gift studerande än för ogift. Inte heller får rätten till studie­

75

medel påverkas av att även maken uppbär studiemedel. Dock bör i sådant fall barntillägg inte utgå till båda makarna utan endast till endera av dem.

När maken har mera betydande inkomster, är emellertid enligt utred­ ningen en i viss mån annan bedömning motiverad. Det förefaller utredningen sålunda inte rimligt att studiemedel skall kunna utgå till den som tack vare maken får förutsättas leva i mycket goda ekonomiska förhållanden. Enligt utredningens uppfattning bör det dock inte komma i fråga att låta rätten till studiemedel påverkas av makes inkomster, så länge dessa ungefär motsvarar de nettoinkomster som maken skulle ha haft, om han uppbar studiemedel och dessutom förvärvsarbetade i måttlig omfattning. Men när makens inkomster överstiger denna gräns förefaller det utredningen be­ fogat att de får verka reducerande på studiemedlen.

Mot denna bakgrund finner utredningen, att den bärande tanken i behovsprövningen med hänsyn till makes ekonomi bör vara, att förvärvs­ arbetande make i realiteten skall vara minst jämställd med make, som upp­ bär studiemedel och därjämte har förvärvsinkomster av måttlig omfattning. Ett uttryck härför är summan av dels maximibeloppet för studiemedel, dels de inkomster som en studerande kan uppbära utan att hans rätt till studie­ medel reduceras. Denna summa utgör för termin (70 -f- 40 =) 110 procent av basbeloppet (= 5 280 kronor). Med hänsyn till att den som har sin för­ sörjning av andra inkomster än studiemedel regelmässigt får högre skatt än den som uppbär studiemedel anser utredningen, att maken bör kunna ha något högre inkomster än 110 procent av basbeloppet utan att den studeran­ des rätt till studiemedel påverkas därav. Utredningen har i fråga om makes inkomst stannat för ett fribelopp för termin om 140 procent av basbeloppet (= 6 720 kronor). Fribeloppet motsvarar alltså en årsinkomst över 13 000 kronor och överstiger med drygt 3 000 kronor de motsvarande belopp som tillämpas inom det nuvarande studiesociala lånesystemet. Till den del ma­ kens inkomster överstiger fribeloppet bör de enligt utredningens mening verka reducerande på den studerandes rätt till studiemedel, men reduk­ tionen bör vara betydligt mildare än när det är fråga om den studerandes egna inkomster. Studiemedel bör enligt utredningen reduceras med en tredje­ del av den del av makens inkomster, som överstiger det för sådana inkomster gällande fribeloppet.

Resultatet av dessa regler framgår av tabell 14. Utredningen är medveten om att de föreslagna reglerna för hänsynstagan­ de till makes ekonomi kan förefalla generösa. Emellertid är det enligt ut­ redningens mening tveksamt, om någon sådan hänsyn över huvud bör tas. Om så skall ske, anser utredningen, att man måste gå fram med var­ samhet. Den behållna inkomsten i eu familj, där den ena maken uppbär studiemedel och den andra har fullt förvärvsarbete, bör härvid jämföras med den genomsnittliga konsumtionsnivån i familjer, där båda makarna har fullt förvärvsarbete. Dessutom bör, anför utredningen, den behållna

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196i

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

Tabell 14. Inkomsters inverkan på studiemedel för gift manlig stu­ derande, vars hustru inte åtnjuter studiemedel och i vars äktenskap

det saknas barn

(Beloppen avser år)

Förutsättningar:

1) Kommunal utdebitering = 15 kronor per skattekrona

2) Basbeloppet = 4 700 kronor

Förvärvsinkomst

Studie­

medel

Skatt1 (samman­

lagd)

Behållen inkomst (sammanlagd)

Mannens Hustruns

2 500

13 000

6 580

3 215

18 865

2 500

14 000

6 300

3 445 19 355

2 500

17 000

5 300

4 305 20 495

2 500 20 000

4 300

5 025 21 775

2 500 23 000

3 300

6 205 22 595

2 500

26 000

2 300

7 505 23 295

2 500

29 000

1 300

8 635 24 165

2 500

33 000

0

10 785 24 715

4 000

13 000

6 420

3 590 19 830

4 000

14 000

6 140

3 820

20 320

4 000

17 000

5 140

4 680 21 460

4 000

20 000

4 140

5 640 22 500

4 000

23 000

3 140

6 850 23 290

4 000

26 000

2 140

8 050 24 090

4 000

29 000

1 140

9 420

24 720

4 000

33 000

0

11 485

25 515

6 000

13 000

5 087

4 130 19 957

6 000

14 000

4 807

4 430 20 377

6 000

17 000

3 807

5 450 21 357

6 000

20 000

2 807

6 460

22 347

6 000

23 000

1 807

8 300

22 507

6 000

26 000

807

9 180 23 627

6 000

29 000

0

10 430 24 570

8 000

13 000

3 753

4 540

20 213

8 000

14 000

3 473

4 900

20 573

8 000

17 000

2 473

6 260 21 213

8 000

20 000

1 473

7 320 22 153

8 000

23 000

473

8 750 22 723

8 000

25 000

0

9 660

23 340

10 000

13 000

2 420

5 390

20 030

10 000

14 000

2 140

5 660

20 480

10 000

17 000

1 140

6 850 21 290

10 000

21 000

0

8 580 22 420

12 000

13 000

1 087

6 120 19 967

12 000

14 000

807

6 500 20 307

12 000

17 000

0

7 830 21 170

1 Skatten är uträknad med hjälp av

skattetabell för beräkning av preliminär

A-skatt

(sambeskattningstabellen) för år 1963.

inkomster! inte minska vid stigande inkomster för den förvärvsarbetande maken.

Utredningen framhåller slutligen, att behovsprövningen med hänsyn till makes ekonomi givetvis inte skall avse enbart inkomsten utan även ma­ kens förmögenhet. Utredningen finner lämpligt, att förmögenheten beaktas på i princip samma sätt som den studerandes egen förmögenhet, dvs. så

77

att makes förmögenhet till den del den överstiger 4 basbelopp räknas såsom inkomst för maken vid behovsprövningen.

Utredningens förslag innebär, att studiemedel skall utmätas efter gene­ rellt tillämpliga schablonartade regler. Vid avvägningen av dessa regler har syftet varit, att studiemedel i varje enskilt fall skall kunna utgå med belopp, som minst motsvarar den studerandes behov av sådana medel. Trots detta anser utredningen att man måste räkna med alt det kan finnas särfall, där de generella reglerna inte bereder tillräckligt med studiemedel. Enligt utredningens mening bör det finnas möjlighet att i dessa fall efter särskild prövning utge studiemedel utöver vad som följer av de generella reglerna. Med hänsyn till undantagskaraktären hos dessa fall bör sådana extra studiemedel beviljas endast under förutsättning att den stu­ derande kan förebringa synnerliga skäl därför.

En väsentlig brist i den nuvarande ordningen är med utredningens syn­ sätt, att den förutsätter en skuldsättning som i enskilda fall kan innebära mer än rimliga påfrestningar. Utredningen vill komma till rätta med denna olägenhet dels genom att i studiemedelssystemet på återbetalningssidan införa särskilda, av sociala hänsyn präglade regler, dels genom att i systemet bygga in ett studiebidrag av sådan konstruktion och storlek att skuldsättningens omfattning kan begränsas.

Utredningen är medveten om att ett studiebidrag kan konstrueras på flera olika sätt. I valet mellan att ge studiebidrag före eller efter en viss studieprestation tvekar utredningen inte att förorda det förra alternativet. Om bidraget utdelas först efter det att en viss examen eller motsvarande uppnåtts, utsättes de studerande för risktagande och påfrestningar av- olika slag, som utredningen anser inte kunna accepteras. I den mån ut­ delningen sker allteftersom vissa delmoment av en examen uppnåtts, när­ mar sig detta system visserligen en ordning med utdelning på förhand, men det förutsätter dock alltjämt, att de studerande på kort sikt finansierar studierna med lån. Ett sådant system med växelvis låntagning, växelvis av­ skrivning finner utredningen varken rationellt eller praktiskt. En avskriv­ ning av en viss del av återbetalningsskyldigheten för de studiemedel som uppburits kan, fortsätter utredningen, också sägas innebära en form av studiebidrag i efterhand. En sådan avskrivning kan också betraktas såsom en ersättning för avdragsrätt för amorteringar vid beskattningen. Utred­ ningen anser emellertid frågan om sådan avdragsrätt ligga utanför utred­ ningsuppdraget och hänvisar därvid till statsutskottets av riksdagen god­ kända utlåtande nr 180 år 1957. Utredningen framhåller vidare, att det framgår av vad chefen för ecklesiastikdepartementet anförde vid genom­ förandet av nu gällande avskrivning med 25 procent av statliga studielån (prop. nr 55 till 1961 års riksdag), att avskrivningen var tänkt som en provi­ sorisk lösning i avbidan på ett nytt studiesocialt system.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

Utredningen understryker det stora värde avskrivningen haft för de akademiker som skuldsatt sig under 1940- och 1950-talen. På längre sikt är emellertid enligt utredningens uppfattning påtagliga nackdelar förenade med en på detta sätt utformad subvention till de studerande. Den generella avskrivningen innebär att varje studerande, som tar upp studielån, får en särskild premie. I praktiken torde avskrivningsreformen — vilket stats­ makterna vid dess genomförande icke torde ha åsyftat — ha kraftigt sti­ mulerat till ökad upplåning. Enligt utredningens mening bör de studerande inte erhålla ett generellt bidrag i form av en avskrivning av en viss del av beviljade studiemedel.

När det gäller studiebidragets fördelning under studietiden har utred­ ningen kommit till den slutsatsen, att studiebidraget bör utgå under hela studietiden. På så sätt blir studiebidraget — i motsats till de nuvarande naturastipendierna — i princip exakt avpassat i förhållande till de indivi­ duella studiekostnaderna. En sådan lösning har enligt utredningens me­ ning — förutom att den är enkel och rationell — den fördelen, att den ansluter sig till vad studiehjälpsutredningen föreslagit för underliggande skolformer. Vidare ger den förutsättningar för att tillskapa enhetliga reg­ ler för rätten till studiebidrag och för rätten till den del av studiemedlen, som skall återbetalas, och därigenom ernå en långtgående enhetlighet i reg­ leringen av studiefinansieringssystemets förmånssida.

Mot en lösning, som innebär ett generellt studiebidrag till samtliga stu­ derande redan från och med det första studieåret, skulle, fortsätter utred­ ningen, måhända kunna invändas, att den skulle medföra risker för miss­ bruk i form av skeninskrivningar, närmast vid de filosofiska fakulteterna. Emellertid föreligger sådana risker även med nuvarande system, eftersom statsstipendium utdelas redan vid det första studieårets början. Såvitt ut­ redningen kunnat utröna, har missbruk av detta slag hittills icke förekom­ mit i någon allvarlig omfattning, och det finns knappast anledning att förut­ sätta, att benägenheten för missbruk, relativt sett, skulle vara större hos hela klientelet nyinskrivna än den nu är bland de stipendierade. Här­ till kommer, att den som just skall påbörja akademiska studier i avsevärt högre grad än äldre studerande är i behov av den ekonomiska och psyko­ logiska uppmuntran, som ett studiebidrag otvivelaktigt innebär. Av dessa skäl anser utredningen, att samhället alltfort bör kunna ta den risk det här gäller. Skulle förtroendet komma att i någon större omfattning miss­ brukas, är detta lätt att konstatera, och erforderliga ändringar i bidrags­ reglerna kan då vidtagas.

I fråga om storleken av studiebidraget framhåller utredningen inled­ ningsvis, att ett studiefinansieringssystem med en långtgående enhetlighet i regleringen av rätten till studiebidrag och av rätten till återstående del av studiemedlen inte binder studiebidraget vid något visst belopp. Tvärtom

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

gymnasiala skolformerna och de studerande vid de postgymnasiala ut- bildningsanstalterna kan enligt utredningens uppfattning befaras leda till spänningar i det studiesociala systemet som helhet.

Utredningen förordar, att maximibeloppet för studiebidrag sättes till 1 750 kronor per läsår.

Enligt utredningens beräkningar kan utgifterna för ett studiebidrag på 1 750 kronor uppskattas till 98 milj. kronor budgetåret 19G4/65. Ett bidrag på t. ex. 2 500 kronor ställer sig avsevärt dyrare. Utgifterna för de studeran­ de på postgymnasial nivå kan då beräknas bli drygt 140 milj. kronor. Därtill kommer att det vid denna bidragsnivå torde bli erforderligt att höja bidrags­ beloppen för de äldre studerande inom studiehjälpssystemet i motsvarande grad. Utgifterna liärför kan beräknas till ca 12 milj. kronor, dvs. en sam­ manlagd merutgift vid en bidragsnivå på 2 500 kronor om året på inemot 55 milj. kronor. Frågan om en höjning av bidragen för de yngre eleverna i studiehjälpssystemet kan i sådant fall även komma att aktualiseras. Om man överväger en ytterligare avsevärd höjning av bidragsbeloppet, t. ex. till 3 750 kronor per år, synes det utredningen ofrånkomligt att detta får kon­ sekvenser för bidragsnivån i hela det studiesociala systemet. Till en början kan utgifterna för ett studiebidrag om 3 750 kronor till de grupper, som om­ fattas av utredningens förslag och med de regler för beviljandet som utred­ ningen föreslår, beräknas till 210 milj. kronor. Ett motsvarande bidrag för de äldre eleverna i studiehjälpssystemet kan beräknas kosta ca 32 milj. kro­ nor utöver vad studiehjälpsutredningen beräknat. Enligt utredningens me­ ning skulle det i detta läge bli ofrånkomligt att höja studiebidraget även för de yngre eleverna i studiehjälpssystemet, t. ex. till 200 kronor per må­ nad. Utgifterna härför kan beräknas till inemot 190 milj. kronor. De sam­ manlagda utgifterna för studiesociala åtgärder skulle därvid enligt utred­ ningens beräkningar bli inemot 700 milj. kronor.

Studiebidraget skall enligt utredningens förslag utgöra en integrerande del av studiemedlen. Reduceras studiemedlen till följd av behovsprövningen, bör under sådana förhållanden bidragsdelen reduceras i lika mån. Över huvud taget bör så långt möjligt de allmänna regler som utredningen för­ ordat beträffande studiemedlen gälla även bidragsdelen. Enligt utred­ ningens mening är det angeläget att storleken av studiebidraget inte blir beroende av i vilken utsträckning den studerande utnyttjar sin rätt till studiemedel. Bidragets storlek föreslås därför i princip inte skola påverkas av hur mycket den studerande tar ut i studiemedel utan endast av hur mycket han är berättigad till. Ansöker han om mindre i studiemedel än han är berättigad till, skall han följaktligen i första hand få ut bidragsdelen.

Den maximala bidragsdelen å 875 kronor för termin bör enligt utred­ ningens uppfattning utgå, så snart den studerande är berättigad till maxima­ la studiemedel. Maximum för studiemedel är emellertid olika, beroende på om den studerande har barn eller ej. Utredningen har dock ej funnit an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1964

81

ledning att differentiera bidragets storlek med hänsyn till förekomsten av barn, eftersom en del av bidraget i så fall skulle komma att fungera som ett särskilt barnbidrag till föräldrar, som uppbär studiemedel. Maximi­ beloppet för bidraget bör därför vara 875 kronor i terminen, vare sig maxi­ mum för studiemedel är 70 procent av basbeloppet eller ett högre belopp.

Återbetalning av studiemedel

Utredningen har betraktat det som en av de väsentligaste svagheterna i det nuvarande studiesociala lånesystemet, att det medför otrygghet för den återbetalningsskyldige, eftersom han är skyldig att förränta och amortera lånet oavsett om hans betalningsförmåga räcker eller ej. Något som kan bi­ draga till att göra skuldsättningen besvärande och otryggheten framträ­ dande är, att amorteringstiden ofta sammanfaller med den tid i låntagarens liv då hans utgifter är som störst men han ännu inte nått upp till sina bästa inkomster. Denna olägenhet accentueras, anser utredningen, av att de störs­ ta beloppen skall betalas i början av amorteringstiden. Amorteringarna brukar visserligen vara lika stora varje år, men ränteposten sjunker allt­ eftersom den utestående kapitalskulden minskar.

Ett återbetalningssystem, som skall kunna godtagas från studiesociala synpunkter, måste enligt utredningens uppfattning motsvara följande an­ språk :

1. återbetalningstiden skall vara jämförelsevis lång med möjlighet dock för låntagaren till snabbare återbetalning,

2. återbetalningarna skall vara jämnt periodiserade eller annorlunda uttryckt innebära en reellt lika stor utgift varje år,

3. vid nedsatt betalningsförmåga skall den återbetalningsskyldige ha en ovillkorlig rätt till anstånd,

4. vid mycket långvarig nedsättning i betalningsförmågan skall den åter­ betalningsskyldige ha rätt till lindring i eller befrielse från återbetalnings- skyldigheten.

För att belastningen på den återbetalningsskyldige skall bli rimlig är det enligt utredningen av vikt att återbetalningarna fördelas på ett till­ räckligt antal år. Utredningen har vid sina överväganden i denna fråga nått fram till regler, som innebär att den återbetalningsskyldige i normal­ fallet skall påbörja återbetalningarna ett par år efter studiernas avslutande, eller i 25—30 årsåldern, och fortsätta alt betala t. o. in. det år under vilket han fyller 50 år. I allmänhet blir då återbetalningstiden 20 25 år, alltså betydligt längre än de amorteringstider som nu tillämpas i fråga om räntefria lån och garantilån.

Den relativt bestämda återbetalningstiden kompletteras i utredningens förslag av en regel, enligt vilken återbetalningstiden i princip ej får under­ stiga tio år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196b

Att åstadkomma en jämn periodisering av återbetalning- a r n a är ett tekniskt problem. Utredningen framhåller, att varken den metod som i allmänhet tillämpas för återbetalning av statliga studielån, nämligen årligen en lika stor nominal amortering jämte ränta på utestå­ ende skuldsumma, eller en metod med återbetalning i nominellt sett lika stora annuiteter ger en önskvärd jämnhet. Den sistnämnda metoden ger visserligen en nominellt sett lika stor utgift år från år men vid en ned­ gång av penningvärdet kommer den reella utgiften även med ett annuitets- system att vara högst vid återbetalningstidens början.

Enligt vad utredningen funnit ger emellertid den inom den allmänna pensioneringen tillämpade basbeloppstekniken en möjlighet att komma till rätta med de svårigheter som räntan och växlingarna i penningvärdet erbjuder, när det gäller att ernå en jämn periodisering. Om återbetalningen genom anknytning till basbeloppet sker i värdebeständig valuta men ränta i stället inte tas ut, kan man ordna så att den återbetalningsskyldige varje år av återbetalningstiden får erlägga ett reellt lika stort belopp. Lämpligen kan man därvid gå till väga på följande sätt.

Antag att en person under sin studietid i studiemedel uppburit 4,8 bas­ belopp med återbetalningsskyldighet och att han skall börja återbetala dessa studiemedel det år då han fyller 27 år. Återbetalningen skall beräk­ nas t. o. m. det år då han fyller 50 år, alltså för 24 år, och den skall fullgöras genom att den återbetalningsskyldige varje år erlägger ett belopp, som mot­ svarar det antal basbelopp som han uppburit i studiemedel, dividerat med

4 8

det antal år som återbetalningen är avsedd att pågå, dvs. ^ — 20 procent av

basbeloppet. I 1964 års penningvärde — basbeloppet var vid ingången av år 1964 4 800 kronor — motsvarade detta 960 kronor. Faller penningvärdet, så att basbeloppet stiger till exempelvis 5 000, 6 000 eller 7 000 kronor, stiger givetvis också det belopp, som den återbetalningsskyldige har att erlägga för ett år, till respektive 1 000, 1 200 och 1 400 kronor, men det är att märka att de olika beloppen representerar lika stor köpkraft och därmed får antagas utgöra en reellt lika stor utgift för den återbetalningsskyldige.

Valet av metod för återbetalningen kan emellertid enligt utredningens mening knappast träffas enbart utifrån vad som är lämpligast från periodi- seringssynpunkt. De olika metoderna kan sålunda tänkas ge olika ekonomis­ ka utfall. Vidare är det antagligt att de skiljer sig i fråga om möjligheterna att tillgodose önskemålet om att återbetalningssystemet inte skall medföra otrygghet för den enskilde.

De skillnader som kan föreligga med avseende å det ekonomiska resultatet anser utredningen bäst kunna belysas med hjälp av följande exempel.

Antag att gällande låneränta är 5 procent och att penningvärdet varje år sjunker med 2 procent. Den som tar upp ett lån om 100 kronor och åter­ betalar det efter ett år har alltså att erlägga 105 kronor. Till följd av ned-

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 19 6 i

Kanyl. Maj.ts proposition nr 138 är 1961

83

fången i penningvärdet motsvarar emellertid 102 av dessa 105 kronor det ursprungligen lånade beloppet, och realräntan före skatt utgör således endast 3 kronor, dvs. procent av det ursprungligen lånade beloppet. Nominalräntan (i detta fall 5 procent) kan därför sägas till stor del ha till ändamål att skydda långivaren mot verkningarna av inflation. Den verkliga kostnaden för låntagaren blir emellertid i exemplet lägre än 3 procent, om hänsyn tas även till att vid beskattningen räntan är avdragsgill. Om man antager att den återbetalningsskyldiges marginalskatt uppgår till 40 procent, medför avdragsrätten vid beskattningen, som gäller nominalräntan, för honom en

minskning av skatten med X 5 = 2 kronor. Låntagarens nominella kost­

nad för lånet blir alltså 3 kronor och hans reella kostnad endast 1 krona. Realräntan blir alltså, sedan hänsyn tagits även till skattefaktorn, i detta fall endast 1 procent. På samma sätt blir realräntan även för långivaren 1 procent, om också han har en marginalskatt av 40 procent.

Enligt utredningens mening kan metoden med återbetalning i fast penningvärde men utan ränta inte anses från ekonomisk synpunkt mindre gynnsam för de återbetalningsskyldiga än de metoder som bygger på gängse låneregler. Härmed är dock inte sagt, uttalar utredningen, att det ej vid en jämförelse i efterhand kan visa sig, att återbetalningen skulle ha blivit billigare för den återbetalningsskyldige med någon av de sistnämnda me­ toderna. I så fall har det under återbetalningstiden förekommit inflation, som inte täckts av nettonominalräntan, dvs. den nominella räntekostnaden reducerad med skatteminskningen. Blotta möjligheten av en sådan utveck­ ling kan vara ett skäl att anordna återbetalningen efter gängse låneregler. Därmed skulle emellertid bl. a. de betydelsefulla fördelar i periodiserings- liänseende, som metoden med återbetalning i fast penningvärde men utan ränta erbjuder, gå förlorade. Denna svårighet kan emellertid undvikas ge­ nom att återbetalningen endast preliminärt sker efter den sistnämnda me­ toden och det, sedan återbetalningen avslutats efter denna metod, göres en jämförelse med hur det ekonomiska resultatet skulle ha bliv it, om atei- betalningen skett enligt reglerna för ett lån med marknadsränta. Utfaller denna jämförelse så, att den återbetalningsskyldige erlagt mera än han skulle ha gjort enligt lånealternativet, återbäres skillnaden till honom. I motsatt fall fordrar, fortsätter utredningen, egentligen konsekvensen alt den återbetalningsskyldige får fortsätta återbetalningen till dess han enligt lånealternativet fullgjort sin återbetalningsskyldighet. Emellertid skulle där­ med en viktig trygghetsfaktor gå förlorad, i det att den återbetalnings­ skyldige då inte skulle kunna närmare förutse, när han kommer att ha slutfört återbetalningen. Med hänsyn härtill anser utredningen, att den återbetalningsskyldige inte bör åläggas återbetalning utöver den prelimi­ nära. På så sätt, uttalar utredningen, blir den återbetalningsskyldige garan­ terad att den kredit, som en del av studiemedlen innebär, inte kommer att

bli dyrare för honom än vare sig ett lån till marknadsmässigt beräknad ränta eller ett lån till realräntan 0 efter skatt.

Även när det gäller möjligheterna att tillgodose trygghetssynpunkten, anser utredningen, att de olika återbetalningsmetoderna uppvisar bety­ dande skillnader. Denna synpunkt kräver, framhåller utredningen, först och främst att återbetalningen vid behov skall kunna uppskjutas. Men det är dessutom viktigt att den återbetalning som äger rum efter uppskovets slut blir rimligt periodiserad. Här är det enligt utredningens mening särskilt betydelsefullt, att den återbetalningsskyldige kan förutse vilka ekonomiska påfrestningar återbetalningen kan komma att medföra efter uppskovets slut.

Enligt utredningens uppfattning är metoden med årligen reellt lika stora återbetalningsposter utan tvekan här den överlägsna. Ett års uppskov med återbetalningen innebär i princip inte annat än att ett reellt lika stort belopp skall erläggas ett senare år, då återbetalningen eljest skulle ha varit avslutad. På så sätt kan ett uppskov aldrig med denna metod medföra en högre reell belastning på den återbetalningsskyldige än om uppskovet inte förekommit. Denna effekt anser utredningen inte kunna uppnås med de övriga metoderna. Uppskov med återbetalningen för ett år måste där medföra en kumulation av ränta, vilken får erläggas antingen det år, då återbetalningen återupptages, eller under den återstående återbetalnings- tiden. I det förra fallet kan utgiften för återbetalning för det år, då åter­ betalningen återupptages, bli mycket hög i förhållande till samma utgift för andra år. I det senare fallet måste en ny amorteringsplan göras upp resp. annuiteten omräknas. Inte nagondera utvägen medför en jämn periodisering. En ny amorteringsplan resp. en omräkning av annuiteten innebär dessutom att belastningen för den återbetalningsskyldige efter uppskovets slut kan bli en helt annan än före detsamma, en förändring som på intet sätt be­ tingas av förändringar i hans betalningsförmåga.

På grund av vad sålunda anförts föreslår utredningen att återbetalningen anoidnas efter metoden med årligen reellt lika stora återbetalningsposter. Därest det vid jämförelse efter återbetalningens slut skulle visa sig att återbetalningen enligt denna metod varit dyrare för den återbetalnings­ skyldige än återbetalning av ett lån till motsvarande belopp och med marknadsmässigt beräknad ränta, skall skillnaden återbäras.

En följd av den förordade periodiseringsmetoden blir, anför utredningen, att det arliga återbetalningsbeloppet kommer att avvika från motsvarande belopp i ett lånesystem. Det torde därför inte vara riktigt att beteckna nämnda återbetalningsbelopp som amortering. Inte heller synes det möj­ ligt spalta upp det i en amorteringsdel och en räntedel. Såsom föreslås i ett följande avsnitt, kommer återbetalningen dessutom att även i andra hänseenden följa väsentligen annorlunda regler än lånereglerna. Med hän­ syn härtill synes de termer som användes i fråga om återbetalning av lån

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

85

inte ändamålsenliga för ifrågavarande återbetalningsbelopp. Enligt utred­ ningens mening bör i stället den årliga återbetalningen benämnas avgift. Bestämmande för avgiftens storlek i det enskilda fallet blir det tal som erhålles genom att det antal basbelopp, för vilket återbetalningsskyldig- het föreligger, då återbetalningen skall börja, divideras med det antal år som återbetalningstiden omfattar. Detta tal kan lämpligen benämnas avgiftskvot.

Lån innebär alltid en ovillkorlig skyldighet för låntagaren att i enlighet med de villkor, som fastställts för lånet, återbetala det lånade beloppet jämte löpande ränta. Utredningen erinrar om att låntagarens förmåga att prestera återbetalning vid de fastställda återbetalningstillfällena däremot är utan betydelse. Så länge något av lånet utestår oguldet, är låntagaren skyldig att betala, vare sig han har förmåga därtill eller ej. Det förekommer visserligen, säger utredningen, att låntagaren får anstånd med amorteringar och räntebetalningar, men han har aldrig någon rätt till detta utan är där­ vidlag helt beroende av långivarens och eventuellt även borgensmännens välvilja. Ett studielån är därför, enligt utredningens mening, ägnat att skapa otrygghet för låntagaren. Han kan aldrig med säkerhet veta något bestämt om sin framtida betalningsförmåga. Han måste alltid räkna med risken att få lägre inkomster än förutsatt till följd av sjukdom, olycksfall, brist på arbetstillfällen m. m. Utredningen framhåller, att det för de allra flesta akademiker och likställda visserligen inte torde innebära någon sär­ skilt stor ekonomisk påfrestning att med en gynnsam återbetalningsplan återbetala ett studielån av gängse storlek men att det förhållandet, att åter- betalningsskyldigheten är ovillkorlig, likväl gör lånet till en påfrestning.

Med hänsyn härtill har utredningen kommit till den slutsatsen, att åter- betalningsskyldigheten för studiemedel bör konstrueras annorlunda än som gäller för lån. Återbetalningsskyldigheten bör inte vara abso­ lut och ovillkorlig utan i stället ytterst göras beroende av den indi­ viduella betalningsförmågan, så att den inte kan aktualiseras i vidare mån än som kan anses rimligt med hänsyn till betalningsförmågan i det enskilda fallet.

En sådan uppbyggnad av återbetalningsskyldigheten kan sägas innebära, att det ytterst blir den återbetalningsskyldiges betalningsförmåga som ut­ löser återbetalning. Han blir därigenom på ett försäkringsliknande sätt garanterad att återbetalningsskyldigheten inte aktualiseras för honom i vidare mån än som kan anses rimligt med hänsyn till hans betalnings­ förmåga.

I allmänhet torde det inte innebära en mer än rimlig påfrestning för den återbetalningsskyldigc att årligen erlägga den avgift som följer av den för honom fastställda avgiftskvoten. I eu del fall räknar dock utredningen med att avgiften kan bli alltför betungande. Den hänsyn som enligt utred-

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

8(5

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196i

ningens mening bör tas till den individuella betalningsförmågan kräver där­ för att avgiftsbetalningen i sådana fall modifieras. Den av utredningen för­ ordade metoden för periodisering av återbetalningen öppnar goda möjlig­ heter till sådana modifikationer. En lämplig princip anser utredningen vara, att den som för något eller några år befinnes inte skola erlägga den avgift som följer av avgiftskvoten får fortsätta avgiftsbetalningen efter 50 års ål­ der (eller det år då avgiftsbetalningen eljest skulle ha varit avslutad) intill dess han i avgifter sammanlagt erlagt lika många basbelopp som han upp­ burit i återbetalningspliktiga studiemedel. Åren efter 50 (eller motsvarande år, då avgiftsbetalningen eljest normalt skulle ha upphört) kommer där­ igenom att fungera som »reservår» för avgiftsbetalningen.

En betydelsefull fördel med den nämnda principen är enligt utredningen, att avvikelse från avgiftskvoten sker endast för det eller de år, för vilket eller vilka avgiften befinnes böra nedsättas. För övriga år liksom även för de »reservår», som behövs för att återbetalningsskyldigheten skall bli full­ gjord, skall alltså avgiften utgå efter avgiftskvoten. Den återbetalnings- skyldige är därigenom garanterad att icke för något år bli ålagd att betala mera än vad som följer av avgiftskvoten.

På grund av vad sålunda anförts, förordar utredningen, att den som på grund av otillräcklig betalningsförmåga för visst eller vissa år inte erlägger avgift eller erlägger lägre avgift än som följer av avgiftskvoten skall fort­ sätta med avgiftsbetalningen efter det år, då återbetalningen eljest skulle varit avslutad, dock givetvis ej längre än till dess han i avgifter samman­ lagt erlagt lika många basbelopp som han uppburit i återbetalningspliktiga studiemedel.

Utredningen övergår härefter till frågan under vilka förutsättningar avgiften temporärt skall nedsättas under avgiftskvoten. Enligt utredning­ ens mening måste riktpunkten härvid vara, att den återbetalningsskyldige aldrig skall få belastas med avgift i vidare mån än som allmänt bedömes såsom rimligt. Det måste därför bli fråga om en avvägning av avgiften i förhållande till den individuella betalningsförmågan. Enligt utredningens mening måste denna fråga avgöras efter enkla, generella regler, som är så avvägda att inte någon återbetalningsskyldig kommer att betungas med återbetalning i vidare mån än som allmänt bedömes som rimligt. Det kan visserligen invändas mot en sådan metod, att den inte kan tänkas ge en finavvägning av avgiftsnedsättningen i varje enskilt fall. Emellertid är enligt utredningens mening en sådan finavvägning inte i och för sig er­ forderlig. Vad som här är viktigt, uttalar utredningen, är att reglerna om avgiftsnedsättning aldrig medför för stor avgift. Givetvis är det också av vikt att avgiftsnedsättningsreglerna inte utformas så, att återbetalningen i någon större utsträckning äventyras. De nämnda synpunkterna går enligt utred­ ningens uppfattning väl att förena. Med hänsyn till den regelmässigt goda betalningsförmågan hos dem som bedrivit högre studier anser utredningen

rande gifta kvinnor, eftersom hemarbetet inte ger dem någon beskattnings­ bar inkomst. Det torde därför enligt utredningens mening inte vara lämp­ ligt att utan vidare lägga den beskattningsbara inkomsten till grund för prövningen av avgiftsnedsättningsfrågan. Uppenbarligen måste i åtskilliga tall vissa justeringar göras. Lika litet som den beskattningsbara inkoms­ ten i sig själv kan anses utgöra en finavvägning av skatteförmågan, lika litet bör man enligt utredningens uppfattning genom justeringarna söka ernå en finavvägning av avgiftsnedsättningen. Vad som här är viktigt är, understryker utredningen, att avgiften inte i något fall blir mer än rimligt betungande för den återbetalningsskyldige ävensom att den som får anses ha god betalningsförmåga inte undgår avgift. Därför bör justeringarna in­ skränkas till sådana fall där det finns anledning att förutsätta att förmå­ gan att erlägga avgift betydligt avviker från vad den beskattningsbara in­ komsten kan anses ge vid handen. Utredningen påpekar särskilt, att det i regel inte kommer att vara av någon större ekonomisk betydelse, om en återbetalningsskyldig för ett eller annat år erlägger en lägre avgift än som töljer av avgiftskvoten eller inte erlägger någon avgift över huvud taget, eftersom han då i allmänhet kommer att erlägga motsvarande avgift fram­ deles.

Utredningen har funnit att de nu anförda synpunkterna kan vinna till­ börligt beaktande genom ett system med avgiftsunderlag och avgiftsgräns. Avgiftsunderlaget skall därvid vara ett uttryck för betalningsförmågan och i princip motsvara den återbetalningsskyldiges till statlig inkomstskatt be­ skattningsbara inkomst. I vissa fall, där betalningsförmågan normalt får bedömas betydligt avvika från vad den beskattningsbara inkomsten kan anses ge vid handen, skall justeringar göras vid beräkning av avgiftsun­ derlaget. Avgiftsgränsen skall utgöra det belopp, över vilket avgiftsunder­ laget måste nå för att utlösa avgiftsbetalning.

Avgiftsgränsen får således central betydelse för avgiftsbetalningen. Med hänsyn till att dess reella innebörd inte bör påverkas av växlingar i pen­ ningvärdet, föreslår utredningen, att avgiftsgränsen anges i basbelopp. Ut­ redningen har efter olika överväganden, vilka närmare redovisas i det föl­ jande, stannat vid att föreslå, att avgiftsgränsen sättes vid 2 basbelopp.

Avgiftsunderlaget skall, såsom redan framhållits, i princip motsvara den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. I vissa fall, där be­ talningsförmågan kan bedömas påtagligt avvika från vad den beskattnings­ bara inkomsten får anses ge vid handen, anser emellertid utredningen, att vissa schematiska justeringar bör göras i denna inkomst vid beräkning av avgiftsunderlaget. Riktpunkten för dessa justeringar bör — liksom för av­ giftsreglerna i övrigt — vara att de inte får leda till att någon återbetal­ ningsskyldig betungas med avgift mer än vad som kan anses rimligt och att återbetalningsskyldig, som allmänt sett måste anses ha god betalningsför­ måga, inte skall undgå återbetalning. 88

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

undgå avgiftsbetalning. Enligt vad utredningen funnit bör därför nämnda regel kompletteras med en regel av det innehållet, att den beskattnings­ bara inkomsten vid beräkningen av avgiftsunderlaget alltid skall anses uppgå till minst ett basbelopp (— 4 800 kronor). Denna regel kommer i hu­ vudsak att verka så, att den fingerade beskattningsbara inkomsten kan kom­ ma att utlösa avgiftsbetalning för gifta återbetalningsskyldiga, genom att den i förening med 50 procent av makens beskattningsbara inkomst kan ge ett avgiftsunderlag, som överstiger avgiftsgränsen.

Utredningen framhåller, att det inte bara är den återbetalningsskyldi- ges inkomster utan även hans förmögenhet, som är av betydelse för hans betalningsförmåga. Likaså får även makes förmögenhet anses kunna in­ verka på betalningsförmågan. Det är därför enligt utredningens mening befogat att ta hänsyn till såväl egen som makes förmögenhet vid bestäm­ mande av avgiftsunderlaget. Liksom i fråga om rätten till studiemedel bör förmögenhet av förhållandevis obetydlig omfattning inte beaktas. Utred­ ningen har funnit lämpligt, att förmögenhet, till den del den överstiger 4 basbelopp, likställes med beskattningsbar inkomst vid beräkningen av av­ giftsunderlaget. I anslutning härtill erinrar utredningen om att beskatt­ ning för inkomst av kapital för gift inträder, om denna inkomst översti­ ger 800 kronor för år, och att inkomsten av kapital normalt överstiger denna gräns vid en förmögenhet, som är större än 4 basbelopp. Genom den nämnda regeln för beaktande av förmögenhet kommer den återbetalningsskyldiges avgiftsunderlag att höjas med 100 procent av den del av hans förmögen­ het, som överstiger 4 basbelopp, och med 50 proeent av den del av makens förmögenhet, som överstiger 4 basbelopp.

Det förhållandet att avgiftsunderlaget överstiger avgiftsgränsen skall visserligen alltid medföra att avgift skall erläggas, men därav bör en­ ligt utredningens uppfattning inte utan vidare följa att avgift skall utgå efter avgiftskvoten. Enligt utredningen måste avgiften avpassas efter av­ giftsunderlaget, så att avgiften successivt ökar vid stigande avgiftsunder­ lag till dess den når upp till avgiftskvoten. Härvid bör eftersträvas att den behållna inkomsten efter avdrag av direkt skatt och avgift inte får minska eller förbli oförändrad vid stigande inkomster. Dessa synpunkter anser ut­ redningen tillgodosedda dels genom en spärregel, enligt vilken avgiften inte i något fall får överstiga 10 procent av avgiftsunderlaget, dels genom eu tröskelregel, enligt vilken avgiften inte heller får uppgå till mer än 25 pro­ cent av den del av avgiftsunderlaget som överstiger avgiftsgränsen.

Utredningen övergår härefter till att närmare redovisa sina skäl för att avgiftsgränsen skall sättas vid 2 basbelopp och framhåller därvid inled­ ningsvis, att ihed denna avgiftsgräns kommer för en ogift återbetalnings- skvldig, vilken inte har barn som är under 10 år, avgiftsbetalning att ut­ lösas, när hans årslön uppgår ungefär till 14 500 kronor, vilket är något mera än lönen i löneklass 10 i ortsgrupp 3 enligt de statliga och kommunala

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196i

91

löneplanerna för år 19G3. För en gift återbetalningsskyldig, som inte har barn som är under 10 år och vars make saknar beskattningsbar inkomst, kommer avgiftsbetalning att utlösas vid en årslön av knappt 17 000 kronor, vilket är ungefär 13 löneklassen i ortsgrupp 3.

Av en jämförelse mellan dessa inkomster och inkomstförhållandena hos övriga grupper i samhället framgår, påpekar utredningen, att avgiftsbe­ talning skall äga rum för en gift återbetalningsskyldig utan barn, när hans inkomst ligger något över genomsnittsinkomsten för manliga industriarbe­ tare. För en ogift återbetalningsskyldig utan barn nås avgiftsgränsen vid betydligt lägre inkomster.

Det kan måhända tyckas, fortsätter utredningen, att den föreslagna av­ giftsgränsen är väl hög, när en gift återbetalningsskyldig kan undgå att erlägga avgift, trots att han har en inkomst, som ungefär motsvarar ge­ nomsnittsinkomsten för manliga industriarbetare. Emellertid bör det en­ ligt utredningens uppfattning härvid först och främst beaktas, att avgifts- betalningen inte kan beräknas börja i någon större omfattning, förrän sys­ temet varit i tillämpning några år. Om man förutsätter, att systemet ge­ nomföres vid mitten av detta årtionde, kommer således avgiftsbetalningen för de årgångar, som först tar ut studiemedel, i allmänhet inte att kom­ ma i gång förrän in på 1970-talet. All sannolikhet talar enligt utredningen för att reallönenivån då är betydligt högre än nu. Med en årlig reallöne- förbättring av 2 procent, vilket utredningen bedömer såsom en försiktig beräkning, kommer en inkomst av 17 000 kronor att i oförändrat penning­ värde räknat stiga till över 20 000 kronor under loppet av 10 år. I jämförelse med den inkomstnivå, som sålunda kan förutsättas existera, när avgifts­ betalningen skall sätta i gång i större omfattning, anser utredningen inte, att den valda avgiftsgränsen är särskilt hög. Härtill kommer att reallöne- stegringen får antagas fortsätta även sedan återbetalningen kommit i gång. Därest vid avgiftsbetalningens början den valda avgiftsgränsen till även­ tyrs skulle kunna uppfattas som väl hög, kommer, påpekar utredningen, underlaget för en sådan uppfattning att successivt försvinna, allteftersom reallönenivån stiger i samhället. Genom konstruktionen med »reservår» för avgiftsbetalningen kommer den som till följd av en något för högt satt avgiftsgräns undgår avgiftsbetalning under något eller några år likväl att sedermera få erlägga motsvarande avgift; när han kommer upp i 50-års- åldern, har sannolikt reallönenivån i förhållande till avgiftsgränsen blivit så hög att han inte till följd därav kan undgå avgiftsbetalning. Utredningen hävdar emellertid, att en avgiftsgräns vid 2 basbelopp inte innebär någon nämnvärd risk för att återbetalningen inte skall bli effektiv redan med dagens löneläge. Härtill kommer att det sannolikt efterhand blir allt färre och allt mindre avgiftsnedsättningar till följd av att reallönenivån stiger.

Enligt utredningens uppfattning bör den som bedrivit högre studier vara garanterad att inte genom skyldigheten att återbetala uppburna studie­

Kungl. Maj:Is proposition nr 138 ur 19(ii

medel pressas under en standard, som ligger påtagligt lägre än den genom­ snittliga standarden i samhället. Studiefinansieringssystemet kunde i annat fall knappast sägas fylla sitt ändamål att undanröja de ekonomiska hind­ ren för högre studier. Utredningen uttalar, att från dessa synpunkter eu avgiftsgräns vid 2 basbelopp inte kan anses för hög.

De i det föregående föreslagna reglerna om avgiftens beräknande på grundval av avgiftskvot, avgiftsunderlag och avgiftsgräns är, framhåller utredningen, avsedda att bereda den återbetalningsskyldige en tillfredsstäl­ lande trygghet mot att avgiften inte i något fall skall bli mer än rimligt betungande. Enligt utredningens mening fyller de också väl detta ändamål. Det får emellertid, fortsätter utredningen, anses omöjligt att med enkla, schematiska regler i varje särskilt fall ernå en optimal avvägning av av­ giften i förhållande till betalningsförmågan. Ett av huvudsyftena vid upp­ byggandet av reglerna har varit, att avgiften aldrig skall få bli högre än vad som anses rimligt. Det är därför sannolikt, att avgiften i en del fall kommer att bli lägre än vad som skäligen kunnat tas ut. Men häremot är enligt utredningens uppfattning inte mycket att erinra, eftersom konstruk­ tionen med »reservår» medför, att återbetalningsskyldigheten likväl kan förväntas bli fullgjord. Emellertid anser sig utredningen inte helt kunna bortse från att de schematiska reglerna i något enstaka fall på grund av alldeles särskilda omständigheter kan leda till för hög av­ gift. Eftersom det inte är meningen att någon skall orimligt betungas med avgiftsbetalning, föreslår utredningen, att det inom systemet öpp­ nas en möjlighet att, om synnerliga skäl så påkallar, nedsätta avgiften under vad som följer av de schematiska reglerna. Med hänsyn till den spe­ ciella karaktären av denna typ av avgiftsnedsättning, anser utredningen, att det här måste bli fråga om en prövning av omständigheterna i det en­ skilda fallet. Det är givetvis inte tänkbart att automatiskt medge sådan nedsättning, utan det får åläggas den som anser sig berättigad därtill att ansöka om nedsättningen. Eftersom avgiftsbetalningen grundas på betal­ ningsförmågan (avgiftsunderlaget) för året, skall sådan ansökan kunna avse endast nedsättning för ett år. Verkan av avgiftsnedsättning på grund av särskild ansökan föreslås bli densamma som av automatisk avgiftsned­ sättning till följd av de schematiska reglerna, d. v. s. att motsvarande av­ gift får erläggas under ett eller flera av »reservåren».

Enligt utredningens mening bör det dessutom stadgas en ålders­ gräns för avgiftsdebiteringen. Denna gräns finner utred­ ningen böra sättas v i d 6 5 å r. Därefter skall således avgifter inte påföras i något fall. Utredningen framhåller, att gränsen får betydelse endast i rena undantagsfall.

I fråga om återbetalningen vid dödsfall anser utredning­ en, att vägande sociala skäl kan anföras för att påföringen av avgifter upp­

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

kommer ju då i regel inte längre att ha någon beskattningsbar inkomst i Sverige. För återbetalningsskyldiga som är bosatta utom riket har utredningen därför föreslagit särskilda regler. Sålunda skall i princip den omständigheten, att den återbetalningsskyldige under ett år är bosatt utom riket, lia samma verkan för skyldigheten att erlägga av­ gift som att hans avgiftsunderlag för året överstigit avgiftsgränsen. Stu­ diefinansieringens centralorgan skall dock kunna medge dispens från till- lämpningen av denna regel. Vidare skall varken tröskelregeln eller spärr­ regeln vara tillämplig i dessa fall, utan avgiftsnedsättning skall där kunna beviljas endast efter särskild ansökan och på grund av alldeles särskilda omständigheter. Slutligen skall utomlands bosatt återbetalningsskyldig, som brister i avgiftsbetalningen, vara skyldig att omedelbart erlägga det belopp som han haft att erlägga, därest han medelst frivillig inbetalning velat bringa återbetalningsskyldigheten till omedelbart upphörande. Även härifrån skall centralorganet kunna medge undantag.

Utredningen uttalar, att frågan om debiteringen av avgifter och den därmed nära sammanhängande frågan om avgiftsuppbör- den lämpligen bör närmare övervägas av bl. a. skatteteknisk expertis. Med hänsyn härtill har utredningen nöjt sig med att i huvuddrag visa på två alternativa möjligheter till lösning av dessa frågor.

Enligt det ena alternativet ankommer debiteringen och uppbörden i hu­ vudsak på studiefinansieringens centralorgan. I centralorganet registreras samtliga utbetalningar av studiemedel, för vilka återbetalningsskyldighet föreligger. För debiteringen inhämtar centralorganet årligen från de lokala skattemyndigheterna uppgifter om de återbetalningsskyldigas och deras makars beskattningsbara inkomster och taxerade förmögenheter. Uppgifter om förekomsten av barn under 10 år torde få införskaffas direkt från de återbetalningsskyldiga. Centralorganet utställer på grundval härav räk­ ning å årets avgift till envar återbetalningsskyldig, vilken har att inbetala avgiften exempelvis till centralorganets postgirokonto.

Eftersom avgiftsdebiteringen bygger i huvudsak på den beskattningsbara inkomsten, kan debiteringen tidigast komma att äga rum vid slutet av året efter det som avgiften gäller. Med hänsyn härtill anser utredningen ändamålsenligt med en ordning, enligt vilken avgiften debiteras och erläg­ ges preliminärt. Den preliminära debiteringen bör därvid lämpligen ske vid avgiftsårets början och avse den avgift som följer av avgiftskvoten. Den preliminära avgiften fördelas på delposter, som erlägges under olika betalningsterminer under avgiftsåret, lämpligen över postgiro.

Enligt det andra alternativet ombesörjes avgiftsdebiteringen av de lokala skattemyndigheterna. Dessa har i sitt eget material praktiskt taget alla uppgifter som erfordras för beräkningen av avgiftsunderlaget. Utredningen uttalar, att vad som fattas endast torde vara uppgift huruvida den åter-

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

betalningsskyldige har vårdnaden om barn, som är under 10 år, men att även uppgift härom lätt torde kunna göras tillgänglig för skattemyndig­ heterna genom ett enkelt tillägg i deklarationsformuläret. Skattemyndig­ heterna kan emellertid inte debitera avgifter enbart på grundval av av­ giftsunderlaget, utan de måste ha tillgång även till avgiftskvoten. En lämp­ lig lösning av detta problem skulle nås, om avgiftskvoten kunde ingå bland de uppgifter som finns på plåtarna i folkbokföringens tryckande register.

Även detta alternativ förutsätter viss kommunikation mellan central­ organet och skattemyndigheterna. I centralorganet bör avgiftsbetalningen centralt registreras. Centralorganet bör vidare bevaka avgiftsbetalningens början och slut. Detta förutsätter att skattemyndigheterna varje år under­ rättar centralorganet om de avgifter som debiterats. Centralorganet måste dessutom erhålla meddelande om när avgiftsgränsen första gången över- skrides. Centralorganet måste å sin sida lämna de lokala skattemyndighe­ terna uppgift om avgiftskvoten i varje enskilt fall. Såsom redan framhål­ lits, synes det utredningen lämpligt, att dessa uppgifter lämnas i den for­ men att de finns inpräglade på plåtarna i folkbokföringens tryckande re­ gister.

Om avgiftsdebiteringen anförtros åt de lokala skattemyndigheterna, bör även avgiftsuppbörden läggas hos skattemyndigheterna. Avgiften kan då debiteras på skattsedeln och uppbäras i samband med de direkta skatterna på samma sätt som gäller för exempelvis folkpensionsavgift och sjukför- säkrads avgift till sjukförsäkringen. En fördel härmed är att avgifterna kommer att uppbäras preliminärt varje månad under det år som de av­ ser. Bestämmande för storleken av de preliminära avgiftsbetalningarna bör även enligt detta alternativ vara avgiftskvoten. Härom finns anteckning på preliminärskattesedeln, därest avgift skvoterna präglas in på plåtarna i folk­ bokföringens tryckande register.

Utredningen framhåller slutligen, att ett särskilt debiteringsförfarande sannolikt måste utformas för de återbetalningsskyldiga som är bosatta utomlands. Detta torde dock bli förhållandevis enkelt och innebära i huvud­ sak utställande av räkning till den återbetalningsskyldige på den avgift som följer av hans avgiftskvot.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 är 1964

95

Den närmare avgränsningen av förslagen

Det har tidigare sagts, att utredningarna vid den inbördes avgränsningen av studiehjälps- och studiemedelssystemen följt principen, att till studie- hjälpssystemet hänföra skolformer där huvuddelen av eleverna är under 21 år och till studiemedelssystemet övriga skolformer.

Fördelningen enligt förslagen av olika utbildningsanstalter på resp. sys­ tem framgår av denna uppställning.

Studieh jälpssijstemet

Grundskolan Realskolor Flickskolor Allmänna gymnasier Tekniska gymnasier (även specialkurs, men ej studentkurs) Handelsgymnasier (ej fackkurs) Yrkesskolor Tandsköterskeskolor F ackskolor Lantbrukets yrkesskolor Skogsskolor Skogsbrukskurser (grundutbildning) Folkhögskolor F ackutbildningsanstalter,

bl. a. Konstfackskolan

Slöjdföreningens skola i Göteborg Bergsskolan i Filipstad Textilinstituten Reklamskolor Statsunderstödda tekniska skolor Sj öbef älsskolor1 Svenska diakonsällskapets sj ukvårdarskola Laboratrisutbildning Tandteknikerskolor Föreningen Handarbetets vänners 1-åriga sömnadskurs

Studiemedelssystemet

Universitet Tekniska högskolor Tandläkarhögskolor Handelshögskolor Farmaceutiska institutet Gymnastiska centralinstitutet Socialinstitut Konsthögskolan Valands konstskola Musikhögskolan Musikkonservatorier Musikpedagogiska institut Teatrarnas elevskolor

1 Sjöbefälsskoloma har av studiehjälpsutredningen förts till studiehjälpssystemet och av stu­ diesociala utredningen till studiemedelssystemet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196b

Beträffande de synpunkter som i tveksamma fall varit vägledande vid avgörandet av om en utbildningsanstalt borde inordnas under det ena eller det andra studiesociala systemet må hänvisas till redogörelserna i betänkan- dena Bättre studiehjälp (SOU 1963: 48 s. 87 ff.) och i Rätt till studiemedel (SOU 1963: 74 s. 133 ff.).

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

Organisatoriska frågor

Grunddragen i organisationen av studiehjälpen till elever i gymnasier och yrkesskolor m. fl. läroanstalter

Studiehjälp till elever i gymnasier, yrkesskolor in. fl. läroanstalter utdelas i dag av både centrala och lokala organ. Under budgetåret 1961/62 utdelades omkring 325 000 bidrag och stipendier av skolstyrelser och rektorer, medan de centrala myndigheterna svarade för utdelning av inemot 100 000 stipen­ dier och lån.

Studiehjälpsutredningen har tagit upp till behandling frågan om fördel­ ningen av arbetsuppgifterna inom studiehjälpsverksamheten mellan centrala och lokala organ. I detta sammanhang fram­ håller utredningen, att dess förslag rörande den nya studiehjälpen innebär en betydande förenkling av de materiella reglerna. Enligt utredningens me­ ning har underlag härigenom skapats för en ökad decentralisering av ären­ denas handläggning.

Ärenden angående studiebidrag samt rese- och inackorderingstillägg är enligt utredningens uppfattning utan tvekan av den enkla och schablon­ mässiga beskaffenhet att beslutanderätten kan anförtros åt lokalorganen. Inkomstprövade tillägg skall till skillnad från nuvarande stipendier utgå en­ bart efter inkomstens och förmögenhetens storlek. Det blir alltså inte fråga om en fri behovsprövning, och inte heller skall det förekomma någon bedöm­ ning av studielämpligheten. Utredningen anser, att även de inkomstprövade tilläggen bör kunna handhas lokalt.

Annorlunda är enligt utredningen förhållandet beträffande de behovsprö­ vade tilläggen. Reglerna om dessa tillägg är sådana att en central prövning får anses vara nödvändig för att säkerställa en enhetlig praxis.

Studielånen föreslås i fortsättningen liksom hittills skola handläggas centralt. Ett centralorgan måste enligt utredningen ha överblicken över ine- delsåtgången. Låneverksamheten är också av relativt begränsad omfattning.

Studiehjälpsutredningen anser det varken behövligt eller lämpligt att be­ hålla den nuvarande ordningen med fem olika centrala organ — studie- hjälpsnämnden, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lant- bruksstyrelsen och skogsstyrelsen — med uppgifter inom studiehjälpsverk­ samheten. Med den av utredningen föreslagna decentraliseringen av besluten om inkomstprövade tillägg mister centralorganen, påpekar utredningen, sin

betalning av medlen till annan än eleven själv eller hans föräldrar, men be­ slut härom bör kunna fattas endast av centralorganet.

Grunddragen i studiemedelssystemets organisation

Organisationen för det administrativa handhavandet av det nuvarande systemet för statligt stöd till finansieringen av universitets- och högskole­ studier består av ett centralt organ, garantilånenämnden, och fyra loka­ la organ, statsstipendienämnderna i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund. Av dessa fungerar garantilånenämnden som tillsynsmyndighet över statsstipendienämnderna, varjämte garantilånenämnden ensam svarar för handläggningen av ärenden rörande de statsgaranterade akademikerlånen.

Studiesociala utredningen har till en början diskuterat, huruvida denna organisation på två nivåer bör bibehållas även i framtiden. I realiteten är detta, efter vad utredningen funnit, en fråga som helt är beroende av om studiemedel lämpligen bör beviljas centralt eller lokalt. Därvidlag har utred­ ningen funnit att väsentligen tre tungt vägande skäl talar för en lokal hand­ läggning: (1) Det är ett rimligt krav att en studerande skall kunna diskutera sin ansökan med någon av dem som har att bedöma den; (2) En lokal hand­ läggning blir sannolikt snabbare och smidigare än en central; och (3) Den besvärligaste punkten i studiemedelsärenden torde bli bedömningen av studielämpligheten, och i varje fall när det gäller universitetsstuderande måste denna bedömning förutsätta ingående kännedom om de lokala studie­ förhållandena.

Frågan om lokal eller central handläggning kompliceras emellertid, fort­ sätter utredningen, av att studiemedelssystemet skall omfatta inte bara universitet och högskolor utan även en rad andra utbildningsanstalter ut­ spridda på 35 olika orter. En mycket stor del av utbildningsanstalterna är dock belägna i universitetsorterna eller i dessas omedelbara närhet.

Av praktiska skäl anser utredningen det vara uteslutet att upprätta sär­ skilda organ för beviljande av studiemedel på samtliga berörda 35 orter. Ut­ redningen har stannat för att föreslå en organisation med fem regiona­ la studie medelsnämnder med säte i Stockholm, Göteborg, Upp­ sala, Lund och Umeå.

Den viktigaste uppgiften för en studiemedelsnämnd blir, såsom antytts, att bevilja studiemedel. I betänkandet Rätt till studiemedel (SOU 1963:74 sid. 186 ff) har utredningen ingående redogjort för det förfarande som därvid bör kunna tillämpas.

Det karaktäristiska för studiemedelsnämndernas verksamhet blir, såvitt utredningen kunnat se, att det alldeles övervägande antalet ärenden kom­ mer att kunna handläggas relativt rutinmässigt, medan ett litet antal ären­ den kommer att fordra en kvalificerad bedömning. Nämndernas rådgivnings-, informations- och kontaktverksamhet väntas delvis bli av kvalificerat slag.

Utredningen tar för givet, att de rutinmässiga uppgifterna bör fullgöras

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196b

risker för ojämnhet i reformtakten inom det studiesociala systemets olika delar. Även praktiska, administrativa skäl har ansetts utgöra motiv för en sammanslagning.

Beträffande centrala studiehjälpsnämndens samman­ sättning föreslår utredningen, att antalet ledamöter bestämmes till sju med suppleanter till samma antal och att samtliga ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj :t. Ordförande i nämnden skall enligt förslaget utses av Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196t

Studiefinansieringsinstitutet

Studiesociala utredningen är medveten om att olika möjligheter står till buds för att skaffa erforderliga medel för studiemedelssystemets finansie­ ring. Utredningen har närmare redovisat ett alternativ, som skulle innebära att man vid sidan av centrala studiehjälpsnämnden inrättade ett studiefinan­ sieringsinstitut. Institutets uppgifter skulle vara dels att genom upplåning på öppna marknaden anskaffa tillräcklig mängd kredit för att tillgodose utbetal­ ningarna av studiemedel dels att förvalta den utestående skulden.

I studiemedelssystemets start skulle studiefinansieringsinstitutet endast ha att förse centrala studiehjälpsnämnden med studiemedelskrediter. Insti­ tutet skulle låna upp dessa medel mot obligationer eller reverser, som över­ tas av andra kreditinstitut.

Avgifter skulle börja inflyta till studiefinansieringsinstitut först tre­ fyra år efter studiemedelssystemets ikraftträdande, men inte ens i fullfunk- tionsstadiet skulle årligen inkommande avgifter kunna väntas förslå till för­ fallna räntor och amorteringar på institutets egna lån. Bristen skulle täckas genom tillskott av statsmedel. Hypotetiskt anger utredningen att ca 6 % av de varje år utbetalade studiemedlen skulle vara ett lämpligt tillskott av statsmedel för att infria de i studiemedelssystemet inbyggda försäkrings- liknande garantierna (jfr reglerna om uppskov med avgifter och om defini­ tivt bortfall av avgifter).

Beträffande studiefinansieringsinstitutet och dess tilltänkta funktion i studiemedelssystemet må i övrigt hänvisas till betänkandet Rätt till studie­ medel (SOU 1963: 74, sid. 165 ff).

Kostnader

Studiehjälpen till elever i gymnasier och yrkesskolor m. fl. läroanstalter

Studiehjälpsutredningen beräknar att omkring 250 000 elever i de berörda läroanstalterna budgetåret 1964/65 skall komma att erhålla studiehjälp. Ut­ redningen har för varje enskild stödform gjort vissa beräkningar av utgifts­ behovet; beträffande detaljerna torde få hänvisas till betänkandet Bättre studiehjälp (SOU 1963: 48, sid. 149). Utredningen sammanfattar sina kost­

nadsberäkningar för driftbudgeten budgetåret 1964/65 i följande uppställ­ ning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 196i

103

Tabell 15. Kostnadsberälming för 1964/65 avseende studiehjälpen

Stödform

Beräknade utgifter 1964/65

Nuvarande

system

Av utredningen framlagt förslag

till system

Förändring

Studiebidrag.................................................

36,4

112,1

+ 75,7

Förlängt barnbidrag.................................. 15,3

15,3

—

Förhöjt studiebidrag..................................

—

25,1

-f- 2o,l

Inackorderingstillägg.................................

26,7

47,8

+ 21,1

Resetillägg....................................................

21,3

22,7

+ 1,4

Frukostbidrag..............................................

5,0

—

— 5,0

Extramålsbidrag.........................................

0,1

—

— 0,1

Inkomst- och behovsprövade tillägg i

gymnasier m. fl. skolor..........................

29,4

43,4

+ 14,0

Stipendier i grundskolan (motsv.).......... 17,9

—

— 17,9

Särskilt resebidrag åt inackorderade

stipendiater..............................................

0,3

—

— 0,3

Särkild studiehjälp vid skogsbrukskurser

1,2

—

— 1,2

Summa

153,6

266,4

+ H2,8

Med hänsyn till att antalet låntagare beräknas minska räknar utredningen med att något investeringsanslag för allmänna studielånefonden ej skall vara behövligt.

Studiemedelssystemet

Studiesociala utredningen diskuterar inledningsvis olika metoder att be­ räkna antalet studiemedelsberättigade. Utredningen uppskattar att av ca 75 000 studerande skall ca 63 000 ur studielämplighetssynpunkt vara be­ rättigade att erhålla studiemedel. Utredningen söker härefter beräkna verk­ ningarna av reduktionsreglerna i fråga om sökandes och hans makes inkomst och förmögenhet och konstaterar att därest samtliga ur studielämplighets­ synpunkt berättigade skulle erhålla maximalt studiebidrag, skulle utgifterna härför budgetåret 1964/65 uppgå till ca 110 milj. kronor. Utredningen antar emellertid att kostnaderna för studiebidragsdelen inom studiemedlen be­ gränsar sig till 98 milj. kronor det aktuella budgetåret.

Enligt utredningens förslag till återbetalning kan det i vissa fall inträffa att staten får svara för återbetalningen. Utredningen föreslår att — innan större säkerhet vinnes om storleken av dessa förpliktelser — ett årligt anslag uppföres på budgeten, beräknat till en viss procent av den antagna utgif­ ten för återbetalningsfria studiemedel. För budgetåret 1964/65 beräknar ut­ redningen anslaget till (6 % X 200 =) 12 milj. kronor.

Som kompensation för den inistade avdragsrätten av skuldräntor föreslår utredningen en överföring av skattemedel till studiefinansieringsinstitutet

för kollektivet, schablonmässigt beräknad som en viss procentsats — mot­ svarande en genomsnittlig marginalskattesats — av institutets ränteutgifter. För 1964/65 antar utredningen ett behov av tillskott på 4 milj. kronor.

Utredningen sammanfattar sina kostnadsberäkningar för budgetåret 1964/65 i följande uppställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1964

Tabell 16. Kostnadsberäkning för 1964I6S avseende studiemedelssystemet

Anslag

Anvisat 1963/64 Äskat 1964/65

Utredningen

1964/65

Driftbudgeten

Naturastipendier.........................................

26,3

34,3

Stipendier vid lärar- och fackutbild-

ningsanstalter..........................................

3,0 6,2

3,0 10,5

Avskrivning av garantilån........................

10,5 98,0

Studiebidragsdelen i studiemedlen......... Tillskott för bortfallna avgifter...............

12,0

4,0

Tillskott för ökade skatteintäkter..........

Summa

35,5

47,8

124,5

Anslag 1963/64

Äskat 1964/65

Utredningen

1964/65

Kapitalbudgeten

Statens lånefond för universitetsstudier1 15,3

16,9

_

Allmänna studielånefonden1.....................

15,3»

0,5

16,03

0,5

V ärnpliktslånefonden1................................

Summa 31,1

33,4

—

Totalt 66,6

81,2

124,5