Prop. 1971:124
Kungl. Maj:ts proposition angående organisation m.m. av försvarets materielverk
Nr 124
Kungl. Maj:ts proposition angående organisation m.m. av försvarets materielverk; given Stockholms slott den 24 september 1971.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden. föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
'Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
CARL GUSTAF
SVF.-N ANDERSSON
Propositionens huvudsakliga innehåll
På grundval av försvarets materielanskaffningsutrednings delbetänkan- de (Ds Fö 1970112) Materielanskaffning för försvaret läggs i propositio- nen fram förslag om organisation i stort av försvarets materielverk.
Verket föreslås bli indelat i en enhet för central planering och fem huvudavdelningar. Tre av huvudavdelningarna har huvudsakligen anskaff- nings- och underhållsuppgifter och benämns huvudavdelningen för armémateriel, huvudavdelningen för marinmateriel och huvudavdelningen för flygmateriel. De motsvaras närmast av de nuvarande armé—, marin- och flygmaterielförvaltningarna. l huvudavdelningen för armömateriel ingår huvuddelen av den nuvarande intendenturmaterielförvaltningen. Huvudavdelningen för drifttjänst svarar för förplägnad. förrådsverksam- het och verkstadsdrift inom krigsmakten. Huvudavdelningen för admini- stration motsvarar närmast den nuvarande administrativa avdelningen. Till huvudavdelningen har förts samman all s.k. normalieverksamhet inom materielverket, dvs. standardiserings-, materielregistrerings- och publikationsvcrksamhet m. m.
I propositionen föreslås omlokalisering av ca 500 anställda från storstockhohnsområdet till andra orter, varav ca 400 till karlstadsområ- det.
Prop. 1971:124
l—J
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen — Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 24 september 1971.
Närvarande: statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON. HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL. ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLlNG, LÖFBERG, LID- BOM,FELDT.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om organisation m. m. av försvarets materielverk och anför.
Inledning
Försvarets materielverk (FMV), som svarar för den centrala ledningen av tyg- och intendenturmaterielförvaltningen, bildades den 1 juli 1968. Materielverket övertog ansvaret för den verksamhet som hade bedrivits vid förutvarande arme-. marin- och flygförvaltningarna samt försvarets intendenturverk och försvarets förvaltningsdirektion. Till grund för omorganisationen läg bl. a. betänkanden av 1964 års tygförvaltningsut- redning och försvarets materielförvaltningsutredning 1966 ("SOU 1966:11och Ds Fö 1967:13).
Matcrielverkets organisation fastställdes genom beslut av 1968 års riksdag (prop. 19681107, SU 19681106, rskr 19682334) och har sedan dess ändrats inom verkstads- och förrädsomrädet. Efter beslut av 1970 års riksdag (prop. 19702110, SU 19701110. rskr 1970:276) inrättades sålunda den 1 juli 1970 två nya avdelningar. en för verkstadsledning och en för förrådsledning i central instans. Vid omorganisationen är 1968 skapades en gemensam verksledning. som bl.a. övertog försvarets förvaltningsdirektions samordnande uppgifter. Några större förändringar med avseende på den inre. organisationen och arbetsformerna inom huvudenheterna genomfördes inte. ] prop. 19682107 ansåg jag mig med hänsyn bl. a. till vad som hade framkommit vid remissbehandlingcn av materielförvaltningsutrcdningens betänkande inte böra föreslå längre gående förändringar i förvaltningsorganisationen. förrän sakorganens verksamhet i sin helhet hade undersökts.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag i juni 1968 fem sakkunniga1 för att utreda organisationen av anskaffningsverksam- heten och därmed sammanhängande funktioner m.m. inom försvarets
1 Riksdagsmannen Gunnar Gustafsson, ordförande, generaldirektören Äke Sun- den, departementsrådet Jan Nilsson, generalmajoren Gunnar Eklund och bruksdis— ponenten Carl Sebardt.
Prop. 1971:124 3
materielverk. Syftet med utredningen var att mot bakgrund av tidigare utredningar få underlag för att bedöma vilken organisationsform som på sikt är den för materielverket mest lämpade. Utredningen skulle emellertid inte begränsas till enbart materielverkets arbetsområde utan även behandla det till försvarets forskningsanstalt knutna försvarets teletekniska laboratorium samt materielanskaffningsfunktionen vid forti- fikationsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse. 1 oktober 1969 fick de sakkunniga vidare uppdraget att i samband med organisations- översynen ingående pröva, vilka delar av materielverket som kunde komma i fråga att förläggas utanför storstockholmsområdet.
De sakkunniga, som antog benämningen försvarets materielanskaff— ningsutredning (UMA), avlämnade i december 1970 delbetänkandet (Ds Fö 1970:l2) Materielanskaffning för försvaret,som innefattade förslag till organisation av anskaffningsverksamheten m. in. vid försvarets materiel- verk. Betänkandet redovisar utredningens undersökningar av materielver- kets organisation och lokalisering samt försvarets teletekniska laborato- rium medan verksamheten vid fortifikationsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse avses behandlas i en senare etapp. Detta har varit möjligt eftersom dessa frågor inte bedöms påverka organisationen i stort inom materielverket.
Parallellt med materielanskaffningsutredningens arbete har materielver- ket på Kungl. Maj:ts uppdrag utrett frågan om organisation av den s. k. normalieverksamheten. I detta begrepp innefattas ett antal servicefunk- tioner som har anknytning till anskaffningsverksamheten, exempelvis standardisering, materielregistrering och publikationstjänst. Verket av- lämnade i november 1970 förslag i denna fråga. Förslaget har remissbehandlats i vanlig ordning. Som ett led i de. fortsatta undersök- ningarna av materielverkets organisation har jag vidare efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallat sakkunniga för att utreda personalens samman- sättning inom verket. 1968 års personalkategoriutredning (Fö 1969116). Utredningen beräknas lägga fram sina förslag senast vären 197 2.
Efter remiss har yttranden över materielanskaffningsutredningens betänkande avgetts av överbefälhavaren — efter hörande. av försvarsgrens- cheferna — försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifi- kationsförvalthingcn, försvarets materielverk, försvarets forskningsan- stalt, civilförsvarsstyrelsen. försvarets rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten, statskontoret, riksrevisionsvcrket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar. förenade fabriksverken, 1968 års personalkategoriut- redning, Sveriges Industriförbund, Teleplan AB, personalorganisationcrna vid Teleplan AB, Landsorganisationen i Sverige (LO.). Tjänstemännens Centralorganisation (TCO-Sl. Statstjänstemännens Riksförbund (SR). Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO,) och Svenska Tekno- logföreningcn. LO hänvisar i sitt yttrande till ett av Statsanställdas Förbund avgivet yttrande. I frågan om utflyttning av delar av materielverket från stockholmsregionen har särskilda yttranden avgetts av arbetsmarknadsstyrelsen samt länsstyrelserna i Stockholms, Skaraborgs, Värmlands och Östergötlands län. Vidare har Älvsbyns kommun avgett
Prop. 1971:124 4
en skrivelse med synpunkter och önskemål angående lokalisering till kommunen.
Nuvarande organisation m. m.
Av försvarets centrala förvaltningsmyndiglleter har försvarets materiel- verk i huvudsak till uppgift att svara för ledningen i central instans av matericlförvaltningen inom tyg— och intendenturområdena. Materielför- valtande uppgifter i mindre skala har även försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningcn, sjukvårdsstyrelsen beträffande sjukvårds- materiel och läkemedel och fortifikationsförvaltningen beträffande fortifikationsmaten'el.
Verksamheten vid materielverket är fördelad på fem huvudenheter. Fyra av dessa motsvarar i stort de tre förutvarande försvarsgrensförvalt— ningarna och intendenturverket som vid omorganisationen l968 gick upp i den nya organisationen under benämningarna armématerielförvaltning- en, marinmaterielförvaltningen. flygmaterielförvaltningen och intenden- turmaterielförvaltningen. [ den femte huvudenheten, administrativa avdelningen, inrymdes gemensamma lednings— och stödfunktioner för verket.
Materielverkets nuvarande organisation framgår av en tablä som torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga ].
Materielverkets uppgifter
Materielverket är central förvaltningsmyndighet för tyg- och intenden- turmaterielförvaltningen vid krigsmakten. Enligt gällande instruktion (1968387) åligger det verket att för krigsmakten anskaffa materiel och andra förnödenheter inom verkets verksamhetsområde samt tillse att förnödenheterna är ändamålsenliga och brukbara och förvaras på lämpligt sätt. Vidare skall verket bl. a. följa den tekniska utvecklingen inom sitt verksamhetsomräde, bearbeta insamlat material och tillhandahålla upp— lysningar i detta hänseende, framställa publikationer och blanketter för krigsmakten samt vara centralorgan för standardiseringsverksamheten inom krigsmakten.
Materielverket anskal'far materiel m. m. för ca två miljarder kr. årligen. Verket har dessutom det tekniska och ekonomiska ansvaret på central nivå för befintlig materiel vars värde uppgår till rriängfaldigt högre belopp.
Ledning
Materielverket leds av en styrelse. Ledamöter av denna är generaldirek- tören, som är styrelsens ordförande. och minst sex andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt.
Chef för var och en av armé-, marin-, flyg- och intendenturmaterielför- valtningarna är en militär eller eivilmilitär tjänsteman eller en överdirek-
Prop. 1971:124 5
tör. Chef för administrativa avdelningen är en överdirektör.
Ledningsuppgifterna har i den nuvarande organisationen delats upp mellan vcrksledningen (styrelse och verkschcf) och linjeorganisationen. Verksledningens beslut beröri första hand överordnade funktioner som samordning och planering för verket som helhet, vissa prioriteringar samt vissa personalfrågor. Inom ramen för olika lerlningsfunktioner — planering, organisation och samordning — har uppgifterna fördelats enligt följande.
Planeringsuppg'ifterna har delats upp på teknisk planering och ekonomisk planering. Dessa båda typer av planering finns företrädda inom hela organisationen från verksledningen till sektionsnivan.
Organisationsuppgifterna är för hela verket samlade till en gemensam organisationsbyrå som handlägger huvudsakligen organisationsutveckling inorn verket, datasystemfrågor och vissa anslagsfrågor.
För handläggning av personalfrågor — utom disciplin- och säkerhets- frågor — och personalplanering rn. rn. finns en särskild personalbyrå.
Sanzordningsuppgifter löses på flera nivåer. För inköps- och industri- samordning samt för underhållssamordning finns särskilda enheter inom verkets centralplanering. Vissa samordningsfrågor handläggs även av enheterna för teknisk planering och ekonomisk planering inom central- planeringen.
Vissa allmänna ledningsuppgifter som t. ex. utarbetande av förvalt- ningsföreskrifter, handläggning av disciplinmål m.m. har förts samman till den för verket gemensamma kanslibyrån. Dess allmänna enhet är dessutom kansli ät styrelsen och vcrkschefen.
] den nuvarande organisationen är de ledningsuppgifter som faller på verksledningcn samlade till den administrativa avdelningen.
Huvudenheternas organisation och uppgifter
Armé—, marin- och jlygmarericlförvalrningarna är i stort likformigt organiserade. De svarar var och en inom sitt område i huvudsak för anskaffning och underhåll av materiel med undantag av intendentur- materiel — för resp. armen. marinen och flygvapnet. Enligt verksledning- ens bestämmelse handlägger de. dessutom ärenden rörande förnödenheter för de andra försvarsgrenarna.
Inrandenturmatcrieljörvaltningen har en organisation som i stort överensstämmer med försvarsgrcnsmaterielförvaltningarnas. Förvaltning- en svarar för anskaffning. underhåll och förvaring av intendentur- och veterinärrnateriel samt intendenturförnödenheter i övrigt för krigsrnak- tens behov. Under chefen för enheten lyder t.v. den för verket gemensamma förrådsavdelningen.
Administrativa avdelningen handlägger för verket gemensamma uppgif- ter rörande planering, samordning, organisation. rationalisering och databehandling samt juridiska och juridisk-administrativa ärenden, personalärenden, karnerala ärenden och ärenden rörande expeditions- tjänst m. m. Verksamheten är fördelad på centralplanering, centralexpe-
Prop. 1971:124 6
dition och fyra byråer, nämligen kanslibyrån, personalbyrän, kameralby- rån och organisationsbyrån. Under chefen för enheten lyder t. v. den för verket gemensamma verkstadsavdelningen. Till organisationsbyrån är knutna statens transportkontor, matcn'elverkets dataenheter och försva- rets klassifikationscentral.
Vid de fyra materielförvaltningarna är verksamheten organisatoriskt uppdelad på planeringsorgan, sakorgan och funktionella organ. Under förvaltningscheferna lyder avdelningar och i vissa fall fristående byråer. Avdelningarna är indelade i byråer som i sin tur har en indelning i sektioner.
Den tekniska beredningsverksamheten (sakverksamheten) är inom de olika förvaltningarna uppdelad på materielområden enligt följande.
Armernatcrielförvaltningen
Vapenavdelningen — vapen med eldledningsutrustningar och am— munition samt vissa frågor ang. arméns robotar
Fordonsavdelningen — motordrivna fordon inkl. stridsfordon samt fältarbetsmateriel
Elektroavdelningen — stridslednings- (radar-), sambands— och el- kraftmateriel
Marinmateric[förvaltningen Vapenavdclningen - vapen för fartyg och kustförsvar, vissa frå— gor angående marinens robotar, speeialam- munition för sjömål, eldlednings— och strids- ledningsmateriel samt sarnbandsrnatcriel
Skeppsbyggnad savdelningen —' fartyg Flygmaterielförvaltningen
Flygplanavdelningen — flygplan med vapen och ammunition (utom robotar) samt övrig utrustning för flygplan
Elektroavdelningen —stridslednings— och sambandsmateriel (ej flygplaninstallcrad)
Robotavdelningen — robotar för krigsmakten
Intendenturmaterielförvaltningen
Materielbyrån — beklädnads- och förläggningsmateriel Livsmedelsbyrån — livsmedel och förplägnadsmatericl Drivmedelsbyrån — drivmedel och drivmedelsmatericl
Underhållsverksarnheten bedrivs inom armé- och Ilygmaterielförvalt- ningarna vid underhållsavdclningar. Vissa underhällsfrägor handläggs dessutom vid armematerielförvaltningens sakavdelningar. Inom marin- materielförvaltningen finns inte någon motsvarighet till de andra förvaltningarnas underhållsavdelningar. Försöksvis handläggs där allmän- na underhållsärenden vid en underhållsenhet med ett fåtal anställda.
Inköpsverksamheren bedrivs inom armé-, marin- och flygmaterielför- valtningarna vid särskilda inköpsavdelningar. Inom intendenturmateriel- förvaltningen är den uppdelad på byråerna. Verksamheten samordnas
Prop. 1971:124 7
inom materielverket genom centralplaneringens försorg.
Kontrollverksamheten bedrivs inom armé- och rnarinrnaterielförvalt- ningarna avdelningsvis, medan den på flygmaterielförvaltningen är uppdelad på byråerna. Viss samordning sker inom huvudavdelningarna. exempelvis vid armématerielförvaltningen genom kontrollplaneringcns försorg.
Provningsverksamheten bedrivs vid enheter som ingår i resp. avdelning. Normalieverksamheten bedrivs vid armé-, marin- och flygmaterielför- valtningarna i normaliebyräer och i intendenturmaterielförvaltningen i en normaliesektion. Dessa enheter är direkt underställda resp. förvaltnings- chef.
Personalstyrkan vid materielverket uppgår till sammanlagt ca 4 400 personer.
Försvarets teletekniska laboratorium
Försvarets teletekniska laboratorium ingår organisatoriskt i försvarets forskningsanstalt. Verksamheten omfattar huvudsakligen provning och värdering för försvarets räkning av teletekniska komponenter, apparater och system samt forskning rörande tillförlitlighet och tillgänglighet hos materiel och system. Finansieringen sker främst genom årsanslag, bidrag och beställningar. Totalbudgeten under budgetåret 1969/70 uppgick till ca 3.8 milj. kr. Materielverket bidrog med 68 %.
Laboratoriet har ca 50 anställda fördelade på en standardiseringssek- tion, en typprovningssektion och en driftsäkerhetssektion.
Lokalisering
Materielverket är f. n. till inernot en fjärdedel förlagt till orter utanför stockholmsornrädet. Av större enheter som är lokaliserade utanför detta område kan nämnas provningscentralen (Karlsborg och Marma), marinens centrala förråd (Eskilstuna), försökscentralen (Malrnslätt), flygmateriel- förvaltningens förrädsbyrå (Arboga) och de båda robotförsöksenheterna (Karlsborg och Vidsel).
Verkets lokalisering i stort framgår av följande tabell som visar antalet anställda inom verket och deras fördelning på verkets lokaler i byggnaden Tre Vapen, inom stockholmsomrädet i övrigt och utanför storstock- holmsornradet.
Som framgår av tabellen har de tre försvarsgrensförvaltningarna och administrativa avdelningen sin verksamhet till väsentlig del förlagd till Tre Vapen. En stor del av deras personal är dock uppdelad på ett antal platser i Stockholm. Solna, Lidingö och Sundbyberg. Intendenturmaterielför- valtningen har sin verksamhet förlagt till lokaler i Solna.
Prop. 19712124 8
Huvudenhet Tre Övriga Landet Summa Vapen stock- i ' liolms- övrigt området Armematerielförvaltningen 530 400 140 I 070 MarinmaterieIförvaltningen 335 240 25 600 I—"lygmaterielförvaltningen 320 680 760 1 760 lntendenturmaterielförvalt- ningen ("inkl. förråd sav- delningen) 100 290 35 425 Administrativa avdelningen (inkl. verkstadsavdelningen) ___330__ 150 65 545 Summa 1 615 l 760 I 025 4 400
Utredningens överväganden och förslag
Materielförvaltningens roll i försvarets verksamhet
Maluppfyllelsen inom det militära försvaret hänger enligt utredningen främst samman med krigsförbandens kvalitet och kvantitet. Anskaffning och underhåll av materiel. anställning och utbildning av fast anställd personal. utbildning av värnpliktiga, samtrimning av förband, krigs— och mobiliseringsförberedelser, befästningsarbetcn m.m. utgör en samman- hängande verksamhet. Alla de olika delarna måste enligt utredningen vara nära samordnade och avvägda mot varandra.
Utredningen anför vidare att materielförvaltningen ytterst styrs av statsmakternas säkerhetspolitiska avvägningar och övriga ramvillkor samt av överbefälhavarens operativa planläggning. Matcrielförvaltningcn utgör en del av förbandsproduktionen. Den måste därför bedrivas i nära anslutning till förbandsproduktionens övriga delar. vilket kräver ett kontinuerligt samarbete med berörd försvarsgrenschef.
Matcrielen produceras i industrin som även i huvudsak svarar för erforderligt utvecklingsarbete. Den anskaffade materielen förvaras och hålls i beredskap av regionala och lokala förvaltningsmyndigheter eller är utlämnad till förband.
Utredningen erinrar om att överbefälhavaren i vissa avseenden har direktiv- och anvisningsrätt gentemot de centrala ämbetsverken, medan försvarsgrenschefcrna har anvisningsrätt. Med direktiv och anvisningar från överbefälhavaren och försvarsgrenschcferna som underlag skall materielverket i sin egenskap av central förvaltningsmyndighet för tyg- och intendenturförvaltningen vid krigsmakten svara för hela materielför- valtningsverksamheten. Verket har därvid att samarbeta med sidoordnade förvaltningsrnyndigheter inom försvaret. främst fortifikationsförvalt- ningen, sjukvårdsstyrelsen, försvarets civilförvaltning och försvarets forskningsanstalt samt vissa civila myndigheter. För detta krävs enligt utredningen resurser och kompetens att följa upp och bedöma den rnilitärtekniska utvecklingen och att omsätta denna i modern materiel. Vidare krävs en organisation med lämpligt utformade kontaktytor mot programmyndigheter, industri, samarbetande centrala myndigheter samt
Prop. l97l:124 ' 9
regionala och lokala myndigheter. Med dessa krav tillgodosedda blir verket enligt utredningen en förmedlare med självständigt tekniskt och ekonomiskt ansvar mellan användarna och industrin.
Principlösning
Med hänsyn till det stora antal alternativ, som med ledning av tidigare utredningar bedömdes aktuella, har utredningen valt att behandla organi- sationsfrägan i tvä steg. I ett första steg genomfördes en översiktlig granskning och bedömning av tänkbara organisationsalternativ för att få fram ett begränsat antal alternativ som i nästa steg kunde prövas och utvärderas ingående.
Utredningen fann i det första steget att en renodlad funktionell organisation av materielverket var ett olämpligt alternativ. även om vissa delar av verksamheten med fördel skulle kunna organiseras funktionellt. Huvuddelen av de undersökta alternativen kunde hänföras till gruppen produktgrupporganisationer. Skillnaderna läg närmast i de principer som var vägledande vid produktgruppernas bildande. Utredningen fann att följande två huvudlinjer borde bli föremål för ingående prövning, nämligen
-— produktgrupporganisation med produkterna sammanförda efter mate- rielslag, — produktorganisation med produkterna sammanförda efter huvudan- vändare.
] det andra steget utarbetades olika förslag till hur i första hand den tekniska beredningsfunktionen skulle organiseras. Därvid undersöktes olika lösningar att indela produkterna i grupper och hur andra funktioner säsom inköp. underhåll och kontroll påverkades av detta. I samband med dessa undersökningar studerades samhörigheten mellan olika produkter. Utredningen har använt begreppet samhörighet som ett uttryck för behovet av en sammanhållande chef. Är samhörighcten stark mellan två materielslag, anses detta innebära att materielen bör anskaffas av samma organisationsenhet. Utredningen har arbetat med bl. a. följande typer av samhörighet. nämligen — teknisk systemsamhörighet.
— teknologisk samhörighet och — taktisk-organisatorisk samhörighet.
Teknisk beredning
Följande tre alternativ för teknisk beredning i samband med tygmaterielanskaffning har ingående prövats av utredningen. Alternativ 1
Materielen sammanförd i produktgrupper med beaktande av i första hand teknologisk samhörighet.
Prop. 1971:124 10
Alternativet innebär att följande sju sakenheter är direkt underställda verksledningen, nämligen en fordons-, en fartygs-, en flygplan-, en vapen-, en robot-, en stridslednings- och en sambandsenhet.
Alternativ 2
Materielen sammanförd i produktgrupper med beaktande av iförsta hand teknisk systemsamhörighct.
Alternativet innebär att följande fyra sakenheter är direkt underställda verksledningen. nämligen huvudavdelningarna för vapen—fordon, fartyg, flygplan och stridsledning—samband.
Alternativ 3
Materielen sammanförd i produktgrupper med beaktande av i första hand huvudanvändare, dvs. taktisk — organisatorisk samhörighet. Alternativet innebär att följande tre sakenheter är direkt underställda verksledningen, nämligen huvudavdelningarna för armémateriel, marin- materiel och flygmateriel.
Materielverket kan enligt utredningen inte jämföras med en industri. inom verket skall som regel inte bedrivas någon konstruktionsvcrksamhet och inte heller någon tillverkning. Verket skall medverka i stabernas Studieverksamhet. upprätta specifikationer och definiera produkterna för industrin samt följa upp och styra utveckling och utprovning samt slutligen kontrollera de produkter som industrin. levererar. Därtill kommer att den materiel som verket anskaffat representerar en teknologisk bredd. som torde vara unik inom landet.
Verket mäste således enligt utredningen primärt inrikta verksamheten på att utarbeta optimala 'specifikationcr för materielen och överläta åt industrin att lösa konstruktionsproblem.
Både- vid de försvarsmaterielanskaffande myndigheterna och industrin ställs allt större krav på systemutformning och systemsamordning. Utredningen har därför funnit. att även om det i en del avseenden är vissa fördelar med en teknologisk samordning, så innebär en organisation enligt principerna för alternativ 1 att ledning, samordning och systemanpassning av de komplicerade och dyrbara projekten försämras. vilket kan medföra avsevärda och ej överblickbara konsekvenser beträffande kostnader. tider och prestanda med allvarliga störningar av krigsmaktens utbildningsverksamhet och minskad försvarseffekt som följd.
Utredningen har därför kommit till den slutsatsen att en organisation enligt alternativ 1 — produktgrupporganisation på basis av teknologisk samhörighet — är olämplig för materielverket. Med hänsyn till utvecklingen mot allt mer komplicerade tekniska system bedömer utredningen att denna organisation inte heller kommer att visa sig lämplig i framtiden.
Utredningen anser att alternativen ?. och 3 är klart överlägsna
Prop. 1971:124 11
alternativ ], främst beroende på att de ger väsentliga fördelar beträffande teknisk systcmsammanhållning och projektsamordning av viktiga och kostnadskrävande system. Detta förhållande äterverkar också enligt utredningen pä bedömningen av möjligheterna till effektiv ledning och anpassning till programbudget samt externt samarbete med staber, industri, regionala och lokala myndigheter, allt ien för alternativ 2 och 3 gynnsam riktning.
Utgångspunkterna för alternativen 2 och 3 — organisationer på basis av teknisk systemsamhörighet resp. taktisk-organisatorisk samhörighet -— ger enligt utredningen två organisationer som uppvisar väsentliga skillnader endast inom stridslednings— och sambandsomrädet. Alternativ 2, där huvuddelen av denna materiel har förts samman i en särskild huvudavdelning, bedöms ha vissa fördelar genom att samordningen mellan krigsmaktens olika stridslednings- och sambandssystem underlät- tas. Enligt utredningens uppfattning bör det emellertid finnas goda möjligheter att åstadkomma en motsvarande samordning även i alternativ 3. Fördelarna med alternativ "2 uppväger därför inte nackdelarna. Bl.a. skulle skapandet av ytterligare en huvudavdelning försvåra kontakterna med försvarsgrensstaberna samt regionala och lokala myndigheter.
Utredningen framhåller att den vid kontakter med industrin har erfarit att en basorganisation som kan lösa ålagda uppgifter utan att tillfälliga projektledningsorgan behöver skapas annat än i undantagsfall framstår som den mest ändamålsenliga ur säväl försvarets som industrins synvinkel. Dessa synpunkter blir enligt utredningen bäst tillgodosedda i alternativ 3.
Utredningen föreslår att materielverkets sakorgan för tygmaten'elan- skaffning organiseras med beaktande av i första hand huvudanvändare, vilket innebär en organisation som i sin principiella uppbyggnad har stora likheter med den nuvarande.
Övrig verksamhet
i samband med övervägandena om den tekniska beredningsverksam- heten har utredningen undersökt hur andra funktioner påverkas och hur de skulle kunna placeras in i organisationen. Även i det valda alternativet kan dock olika lösningar tänkas för vart och ett av de aktuella verksamhetsomrädena. Utredningen har också redovisat sädana förslag och kommit fram till följande slutsatser.
Intendenrurverksamheten bör t. v. alltjämt vara samlad i en enhet som tillsammans med förråds'- och verkstadsenheterna bör föras samman till en enhet —- huvudavdelningen för drifttjänst -— direkt under verksled- ningen.
Försvarets teletekniska laboratoriums nuvarande organisatoriska an— knytning till försvarets forskningsanstalt bör behållas i avvaktan på resultatet av pågående utredning om inriktningen av den framtida försvarsforskningen.
Materielverkets provningsargan bör föras samman till en enhet —
Pr0p. 19712124 12
huvudavdelningen för provning — direkt under verksledningen. ] enheten bör ingå] nuvarande provningsorgan i Malmslätt. Karlsborg och Vidsel samt en teleprovningscentral och en planeringsenhct. En sådan lösning har enligt utredningen ett flertal fördelar i förhållande till nuvarande uppdelade organisation, bl. a. ger den möjlighet till en samlad överblick över provningsresurserna och därmed också goda förutsättningar för att samordna och utnyttja resurserna effektivt. Utöver de renodlade provningsorganen föreslär utredningen att den av materielverket föreslag- na gemensamma normalieenheten placeras in i huvudavdelningen för provning.
Inköpsverksamheten bör enligt utredningen vara organiserad med en enhet i var och en av de tre tygrnaterielanskaff-ande huvudavdelningarna och en särskild enhet för samordningsfrägor i verkets centralplanering. Utredningen har funnit det vara en förutsättning för en effektiv anskaffningsverksamhet att ett nära samarbete mellan inköpsorganen och sakorganen säkerställs. Detta sker enligt utredningen bäst med den föreslagna organisationen.
Pä motsvarande sätt föreslås underhållare/"kmmhelen bedrivas vid en underhällsenhet i var och en av de tygmaterielanskaffande huvudavdel- ningarna. Som skäl för denna lösning framhaller utredningen bl. a. att kostnadsbesparingar inom underhällsomradet främst uppnås genom att man anskaffar materiel som är funktionssäker och lätt att underhålla samt minskar reparations- och översynsfrekvenser. Möjligheter till nära samarbete mellan sak- och tlnderhällsorgan är därvid av största betydelse.
I detta sammanhang föreslär utredningen att teleunderhåilskontoret. som f. n. är anslutet till administrativa avdelningen, utgår ur organisatio- nen.
Med hänvisning bl. a. till att utvecklingen leder till att kontra/[verk- samhet kommer att behövas redan under anskaffningsprocessens tidigare skeden föreslår utredningen att en kontrollenhet inrättas i var och en av de tygmaterielanskaffande huvudavdelningarna. Härigenom säkerställs kontaktvägarna till sakorganen och genom tillämpning av särskilda samordningsregler kan de lämpligaste formerna för kontrollverksarnhcten erhållas.
Ledning Verksledningens stabsorgan -- cenlralplaneringen och kanslibyräns allmänna enhet » ingår i den nuvarande administrativa avdelningen. Denna organisatoriska placering har enligt utredningen visat sig mindre ändamålsenlig. Genom att i praktiken läla dessa enheter arbeta direkt under verksledningen har extra föredragningar kunnat undvikas och härigenom har tidsvinster och minskad risk för dubbelarbete uppnåtts. Enligt utredningens uppfattning bör de nämnda enheterna frigöras frän administrativa avdelningen och bilda fristående enheter direkt under verksledningen. inom centralplaneringen bör dessutom skapas resurser för samordning av vissa forskningsfrägor. Chefen bör enligt utredningen ges samma ställning som chef för huvudavdelning.
Prop. l97l:124 l3
Personal- och organisationsfrägor kommer enligt utredningen att få ökad betydelse i framtiden. lnom personaljimktionen bör därför ytterligare åtgärder vidtas för att fördjupa samarbetet med linjeorganisa- tionen. Vidare bör arbetet med ett personalplaneringssystem snarast fullföljas för att verket fortlöpande skall kunna anställa, vidareutbilda och omplacera personal i den omfattning som verksamheten kan komma att kräva och samtidigt tillgodose personalens berättigade krav på trygghet i anställningen. Personalfunktionen bör därför ges ökade resurser.
Organisationsenhetens arbetsuppgifter bör i ökad grad inriktas mot långsiktiga rationaliseringsuppgifter.
Införandet och driften av ett internt kostnadsredovisningssystem ställer enligt utredningen vissa helt nya anspråk på ledningsorganen på alla nivåer. Enligt utredningens uppfattning bör införandet av detta system ges hög prioritet.
Vidare föreslar utredningen att den nuvarande administrativa avdel— ningen benämns huvudavdelning för personal och organisation samt att statens lransportkontor, som f. n. ingår i administrativa avdelningen utgår ur materielverkets organisaticm och förs över till annat organ.
Organisationsförslag
Utredningens förslag till organisation bygger i väsentliga delar på befintlig grund. Förutom vcrksledningen -- styrelse och verkschef — föreslås verket omfatta kansli och eentralplanering samt sex huvudavdel- ningar, nämligen huvudavdelningarna för armemateriel marinmateriel, flygmateriel, provning, drifttjänst samt personal och organisation. Den föreslagna organisationen av försvarets materielverk framgår närmare av en tablå, som torde fä fogas till statsrädsprotokollct i detta
ärende som bilaga 2.
Organisationsuppbyggnad
Som tidigare nämnts har utredningen grundat sina förslag på analyser av samhörigheten mellan olika materielslag. Dessa analyser har förutom uppbyggnaden i stort av olika organisationsalternativ även påverkat utformningen av den valda principlösningen. Av utredningens bedöm- ningari detta sammanhang är främst omrädena robot— och sambandsma- teriel av intresse.
Frågor om robotmateriel handläggs f.n. huvudsakligen vid flygmate— rielförvaltningens robotavdelning, medan vissa frågor rörande armdns och marinens robotar handläggs vid armé- resp. marimnaterielt'örvaltningen. Utredningen anser att nuvarande möjligheter till samordning och hushållning med specialister inte i nämnvärd grad kommer att förändras. om robotmaterielen delas upp på lulvudavdetuingarna. En sådan uppdelning anses ge en lämpligare ansvars- och uppgiftsfördelning samt tillgodose kraven på ledning. samordning och avvägning mellan vapen-
Prop. 1971:124 14
system. Dessa bedömningar har även lett till att utredningen förordar en viss omorganisation av de nuvarande robot- och flygplanavdelningarna i flygmaterielförvaltningen. Förslaget innebär att huvuddelen av robotav- delningens nuvarande projektbyrå och flygplanavdelningens vapeubyrä förs samman i en vapenenhet direkt under huvudavdelningschefen.
En sådan organisatorisk uppdelning av robotanskaffningen ger enligt utredningen—alltjämt goda möjligheter till en tillfredsställandc samman- hållning av den personal som har robottekniska specialkunskaper. Tekniska samordningsuppgifter som allmän robotforskning och uppfölj- ning kan och bör enligt utredningen lämpligen åläggas vapenenheten i huvudavdelningen för flygmateiicl.
Frågor om sambandsmazerie/ handläggs f. 11. vid såväl armé- som marin- och flygmaterielförvaltningarna. Enligt utredningen existerar inte någon teknisk systemsamhörighet mellan försvarsgrenarnas sambandssystem pa lägre nivå. Sambandsnäten har olika uppbyggnad, räckviddskrav och de tekniska miljöer som materielen skall användas i är också olika. Eftersom sambandsmaterielen i många fall ingår som viktiga komponenter i försvarsgrenarnas materielsystem i övrigt, anser utredningen att en gemensam sambandsavdclning inte är något lämpligt alternativ i den valda principlösningen. Utredningen föreslår därför att nuvarande ordningi stort sett behålls. Eftersom samhörighetcn mellan flygvapnets sambands- och stridsledningsnät och krigsmaktens gemensamma sambandsnät är stark. har dock hela ansvaret för det gemensamma nätet enligt utredningens förslag förlagts till huvudavdelningen för flygmateriel. Detta liksom en viss omfördelning av anskaffningen av radio- och radiolänkma- tcriel medför enligt utredningen att viss personal bör flyttas över från nuvarande armématerielförvaltningen till huvudavdelningen för flygma- teriel.
Organisation och uppgiftsfördelning
Utredningen föreslår följande uppgifter och indelning i stort för de enheter som lyder direkt under verksledningen (jfr bilaga 2).
Kansliet handlägger för verket gemensamma allmänna ärenden och remisser, press- och informationstjänst samt företagsnämndsfrägor. Kansliet är även sekretariat ät verksledningen.
Centralplaneringen biträder verkschefen med planering. samordning och uppföljning av forsknings—, anskaffnings— och underttällsverksamhe- ten. Centralplaneringen samordnar vidare materielverkets samarbete med bl. a. försvarsstaben.
Huvudavdetningarna för armémateriel. marinmateriel och flygmateriel samordnar materielverkets medverkan vid arméns, marinens resp. flyg- vapnets förbandsproduktion, genomför tilldelade anskaffningsuppdrag och svarar för den fackmässiga ledningen av underhållsvcrksamhcten för vederbörande försvarsgrens tygmateriel.
Huvudavdelningen för arme'materiel organiseras på nio enheter. nämligen en planeringen expedition (med vissa handläggande uppgifter),
Prop. 1971:124 15
en vapenenhct. en ammunitionscnhet. en fordonsenhet. en sambands- enhet. en inköpsenhet, en tlndcrhällsenhet och en kontrollenhet.
Huvudavdelningen för marinmateriel organiseras på sex enheter, nämligen en planering. en vapenenhct, en fartygsenhet, en inköpsenhet, en underliällscnhet och en kontrollenhet.
Huvudavdelningen för flygmateriel organiseras på nio enheter, nämli- gen en planering. en expedition (med vissa handläggande uppgifter), en flygplanenhet, en vapenenhet, en stridsledningsenhct, en sambandsenhet. en inköpsenhet. en underhållsenhet och en kontrollenhet. Huvudavdel- ningen för flygmateriel samordnar dessutom materielverkets medverkan vid produktionen av krigsmaktens gemensamma samband.
Huvudavdelningen för provning genomför provnings— och viss gransk- ningsverksamhet på uppdrag av materielverkets anskaffande enheter. tillhandahåller provningsresurser. leder planeringen på lång sikt av provningsresurscrnas utnyttjande och bevakar deras anpassning till försvarets materielplaner i fråga om såväl art som omfattning. Huvudav— delningen biträder sakorganen vid övervakning av provning vid industrier och andra provningsorgan utom materielverket samt svarar för materiel- verkets normalieverksamhet.
Huvudavdelningen organiseras på sex enheter. nämligen en planering. en provningscentral i Malmslätt. en provningscentral i Karlsborg, en provningscentral i Vidsel. en tcleprovningscentral och en normalicenhet.
Huvudavdelningen för drifttjänst svarar inom materielverket för krigsmaktens intendentur— och förrädsverksamhet samt för verkets ledning av verksamheten vid förbandsbundna Verkstäder. Huvudavdel— ningen har ansvar för facken förråd. verkstad och mathållning. Huvud- avdelningen genomför tilldelade anskaffningsuppdrag samt svarar för den fackmässiga ledningen av underhållsverksamheten för materiel inom huvudavdelningens ansvarsområde. ] huvudavdelningen ingår materiel— verkets resurser för datadrift.
Huvudavdelningen organiseras pä fem enheter. nämligen en planering. en intendenturenhet, en förrädsenhet. en vcrkstadsenhct och en datadriftenhet.
Huvudavdelningen för personal och organisation handlägger inom materielverket personal- och organisatiousärenden. kamerala och juridis- ka ärenden samt svarar för verkets centrala expeditionstjänst.
Huvudavdelningen organiseras på sex enheter. nämligen en centralen— het, en juridisk enhet. en organisationsenhet. en personalenhet, en kamerale'nhet och en centralexpedition.
Samordning inom materielverket
Utredningen konstaterar att alla samordningsproblem inom en så omfattande organisation som materielverket inte kan lösas i grundorga- nisationen. eftersom uppbyggnaden av denna tued nödvändighet mäste utgöra en kompromiss. Den formella organisationen är enligt utredningen inte heller på ett avgörande sätt bestämmande. för effektiviteten. utan
Prop. 1971:124 16
sättet att samarbeta och arbetets kvalitet är viktigare.
Vid uppbyggnad av verkets organisation i stort har utredningen främst strävat efter att säkerställa en effektiv och ekonomiskt fördelaktig materielanskaffning. Detta innebär att de väsentligaste samordningspro- blemen bör kunna finna sin lösning i den föreslagna grundorganisationen. Behov av att ytterligare öka organisationens effektivitet och säkerställa hushållning med verkets specialister kan emellertid uppstå. Detta bedöms kunna uppnås genom fortsatt tillämpning av de samordningsregler som förutsägs vid materielverkets bildande och som redan nu tillämpas inom verket.
Omorganisationens genomförande
Utredningen föreslår följande ordning och tidsplan i stort för omorganisationen.
Början av år 1972
Huvudavdelningarna för provning och drifttjänst organiseras genom att chefer och ledningsorgan tillsätts och ingående enheter sätts upp.
I denna omgång bör även eentralplaneringen och kansliet ges den ställning som utredningen har föreslagit och den enhet som fortsättnings- vis skall svara för verkets intcrna budget organiseras.
Den 1 juli 1972
Kontroll- och underhållsenheterna organiseras inom huvudavdel- ningarna.
Den 1 januari 1973
Sakorganen omorganiseras.
Utredningens tidsplan förutsätter att beslut om materielverkets organisation i stort fattas senast hösten 1971.
Med hänsyn till det omfattande arbete som omorganisationen kommer att medföra .föreslär utredningen att särskilda resurser ställs till vcrksledningens förfogande för att genomföra omorganisationen.
Personal och kostnader
Med hänsyn till att utredningen har haft till uppgift att föreslå organisation i stort, har den inte ansett sig böra lämna något detaljförslag om de tjänster som bör ingå i den föreslagna organisationen. Utredningen har i stället inriktat sig på att med utgångspunkt i en fördelning av de nuvarande personalresurserna bedöma personalkostnadernas utveckling på sikt.
Utredningen konstaterar att personalkostnadsandelen av krigsmaktens
Prop. 1971:124 17
totala materielkostnader måste ägnas ökad uppmärksamhet och så långt möjligt minskas utan att kravet på ändamålsenlig materiel eftersätts.
Vid bedömningen av de kostnadsminskningar som kan uppnås är det enligt utredningen väsentligt att ställa kostnaderna för materielverket i relation till kostnaderna för anskaffning och drift av försvarets materiel. Omorganisationen av verket enligt utredningens förslag kommer att medföra arbetsinsatser utöver de vanliga arbetsuppgifterna. Behov av vissa förstärkningar har bedömts föreligga inom planerings-. personal- och inköpsfunktionerna. Vidare skall verket genom rationaliseringsåtgärder eliminera produktionsbortfallet vid den beslutade förkortningen av arbetstiden —- 2,5 timme per vecka. Dessutom måste arbetstid i ökande omfattning avsättas för personalens vidareutbildning, bl. a. för att möjliggöra en önskvärd flexibilitet i organisationen.
Utredningen anser emellertid att man genom föreslagna organisations- förändringar och andra åtgärder bör kunna reducera kostnaderna för verkets drift med ca 10% under en femårsperiod efter genomförd omorganisation. De kostnader som härvid avses är följande enligt 1970 års lönenivä.
Milj. kr. Myndighetsanslaget 144 Sakanslag och försvarsgrensanslag 15 Omkostnader m.m. 17 Vissa konsultkostnadcr 40
Summa (avrundat) 215
Utredningen anser vidare att en förskjutning mot mer kvalificerad personal på bekostnad av antalet är motiverad och att en fortlöpande anpassning av uppgiftsfördelning och resurser bör kunna ske främst genom verkets egen försorg. Verkets möjligheter att bl. a. inom teleomrädet välja mellan konsulter och egen personal bör även ändras så att en lämpligare avvägning än f. 11. kan ske. Genom sådana åtgärder bör totalt sett ytterligare besparingar kunna åstadkommas.
Särskilda frågor
Industrins medverkan
Materielverkets förhållande till industrin präglas i princip av ett kund -- leverantörförhållande. Verkets uppgift är därvid att omsätta de målsättningar för materiel, som har tagits fram i' samarbete stab -— förvaltning till tekniska Specifikationer och andra upphandlingsdokument som underlag för konstruktion och tillverkning vid industrin. Karakteris- tisk för den miljö som verket arbetar i är den samtidiga förekomsten av samverkan och partsförhållanden mellan verket och industrin.
Framtagning av kvalificerad försvarsmateriel är en komplicerad process. Utredningen anser att materielverket inte kan och inte heller bör
2 Riksdagen 1971. ] saml. Nr 124
PrOp. 1971:124 18
ha så omfattande personal att hela det tekniska beredningsarbetet för materiel kan förläggas inom verket. Industrin och från denna fristående konsultföretag bör utnyttjas för huvuddelen av denna verksamhet. Utvecklingen inom verket går också alltmer i denna riktning. Utredningen förordar att materielverket fortsätter att höja andelen utom verket sa långt kravet på fullgod styrning av anskaffningsprocessen och kravet på lönsamhet medger.
Frågan om lönsamhet är enligt utredningen svärbesvarad. Verket saknar ett för detta ändamål lämpligt internt system för budgetering och uppföljning av bl.a. egna personalkostnader. En generell slutsats kan emellertid dras. Verket bör köpa sådana tjänster som med viss säkerhet kan bedömas vara ett tillfälligt behov. För tjänster av kontinuerlig karaktär bör en mera ingående analys föregå valet mellan att utnyttja egna resurser eller köpa från utomstående. Verket får dock aldrig underskrida den gräns som bestäms av nödvändigheten att kunna föra en kvalificerad dialog med staber och industri. Denna uppfattning har enligt utredningen bekräftats vid gjorda industribesök.
Den svenska försvarsindustrin kan enligt utredningen väntas utvecklas i sådan riktning att allt färre företag blir kvar i varje bransch. Redan nu är två tredjedelar av materielverkets årliga anskaffning koncentrerad till ett drygt tiotal svenska företag. Tendensen går sålunda mot minskad konkurrens inom landet. Industrin bedöms vidare få minskade möjlighe- ter att delta i utvecklingsarbete kring försvarsmateriel, om detta inte kan förväntas resultera i en senare seriebcställning av tillräcklig storlek. Med hänsyn till de särskilda krav på spccialistkunnande och kvalitet som försvarsleveranser ställer är beläggning på såväl utvecklings- som tillverkningssidan nödvändig för leverantörerna av försvarsmateriel. Utvecklingen leder alltså till krav på fastare långsiktig planering av samarbetet mellan materielverket och industrin.
Utnyttjande av konsulter
Materielverket köper i betydande omfattning — för ca 40 milj. kr. per år — olika former av tjänster från konsultföretag. Ett renodlat konsultföretag har enligt utredningen som främsta tillgång sin personal och har sällan gjort några större investeringar i övrigt. Man arbetari regel på löpande räkning och har beläggningen som huvudsaklig risk i verksamheten. Derma risk minimeras genom en stabil eller tillräckligt stor kundkrets. Industriföretagen anlitar i ökad utsträckning konsulter i ställer för att själva anställa personal, bl. a. för att få större rörelsefrihet vid variationer i beläggningen. Förutsättningen är dock i allmänhet att de utlagda uppdragen kan specificeras, avgränsas och styras samt att resursbehovet är av tillfällig natur.
Utredningen anser att konsulter i princip bör utnyttjas för att få tillgång till vissa specialister, för att få en rådgivning som är neutral och oberoende av partsintressen och för att utjämna belastningstoppar i
Prop. 1971:124 19
verksamheten. En bedömning med hänsyn främst till faktorerna styrning och kostnader rekommenderas.
Utredningen har emellertid konstaterat att materielverket inom vissa områden -— främst den verksamhet för vilken flygmaterielförvaltningens elektroavdelning svarar — av kapacitetsbrist har tvingats lägga ut uppdrag rörande teknisk beredning av anskaffningsärenden i stor utsträckning. Därigenom löper verket risk att inom detta område förlora egen kompetens för styrning av verksamheten. Dessutom riskeras att uppgifterna inom försvarets studie- och planeringsverksamhet inte kan fullgöras på ett fullgott sätt.
Lokalisering
Materielverket hade den 1 juli 1970 sammanlagt" ca 4 400 anställda. Det förhållandet att ungefär en fjärdedel av verkets personal redan har sin verksamhet förlagd utanför storstoekholmsområdet påverkar enligt utredningen självfallet den omfattning en partiell utflyttning av den centralt i Stockholm bedrivna verksamheten kan få. Vidare har utredningen funnit att den egentliga anskaffningsverksamheten bör vara kvar i Stockholm. En omlokalisering kan mot denna bakgrund endast få begränsad omfattning.
Av följande- tabell framgår hur många personer som enligt utredningens bedömning kan komma att beröras av en omlokalisering. Efter ytterligare utredning kan därutöver tillkomma ett antal personer för kvalitetskon- troll och normalieverksamhet.
Huvudenhet Personal i Personal som __— bedöms kunna stock- lands- flyttas ut holmsom- orten rådet Huvudavdelningen för provning 380 585 85 Huvudavdelningen för drifttjänst 500 85 500 Huvudavdelningen för personal och organisation 300 — 25 Summa 1 180 670 610
Beräkningen av antalet personer som kan komma att beröras av en eventuell omlokalisering avser läget den 1 juli 1970. Det aktuella läget kan uppvisa avvikelser i ena eller andra riktningen. En viss minskning kan förutses som en följd av utredningens organisationsförslag och andra rationaliseringsåtgärder.
Som framgår av tabellen anser utredningen att drifttjänstavdelningen i sin helhet bör kunna flyttas ut. Av provningsavdelningen bör lednings- och planeringsorgan samt större delen av normalieenheten lämpligen vara förlagda i Stockholm.
På den administrativa sidan blir en viss omfördelning av personalen nödvändig. Utredningen räknar med att personal med placering vid den
Prop. 1971:124 "20
nuvarande administrativa avdelningen i viss omfattning mäste föras över till enheter som flyttas ut. I detta sammanhang berörs främst kameral- oeh personalfunktionerna. Därutöver bör viss systempersonal som ingåri organisationsbyrån kunna omlokaliseras.
Utredningen understryker att verksamheten inte bör splittras mer än nödvändigt. Det kan från den synpunkten vara angeläget att så långt möjligt lokalisera enheter som flyttas ut till orter där materielverket redan har enheter förlagda. Hänsyn till teknisk miljö och rekryterings- möjligheter talar för att även orter där annan militär verksamhet förekommer bör komma i fråga. Orter som t. ex. Arboga, Karlsborg, Karlstad och Linköping bör från denna utgångspunkt vara lämpliga lokaliseringsalternativ.
Utredningen har haft samråd med delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, som i ett till betänkandet fogat yttrande bl. a. föreslår att större delen av huvudavdelningen för drifttjänst lokaliseras till Karlstad och att teleprovningscentralen lokaliseras till Linköping (Malm- slätt). Delegationen anser vidare att utlokaliseringen redan i en första etapp bör vara så omfattande som möjligt.
Materielverkets befogenheter
Materielverkets organisation bör enligt utredningen vara så utformad att den kontinuerligt kan anpassas till de förändringar i arbetsuppgifter- nas art och omfattning som utveckling och förändringar i anskaffnings— planer m.m. medför. Utredningen har kommit till den slutsatsen att en viss ändring av den nuvarande beslutsgängen för organisations— och personalutvceklingen skulle främja verkets produktivitet. Ändringen bör bestå i att verket får vidgade befogenheter att besluta i organisations- och personalfrågor. En redovisning av de beslut som verksledningcn fattar i kraft av de ökade befogenheterna bör enligt utredningen lämnas i den årsredovisning som efter införande av det nya planerings- och ekonomi- systemet förutsätts lämnas till Kungl. Maj:t.
Organisationsutveckling på sikt
Utredningen framhåller att den har grundat sitt organisationsförslag på nu rådande förhållanden samt kända och förutse-bara förändringar under den närmaste lO-—-15 årspcrioden. Detta innebär emellertid inte att organisationen kommer att vara statisk. Utredningen anser att erforderli- ga förändringar bör initieras av verket och genomföras successivt som en fortlöpande anpassning till utvecklingen.
I en organisation av materielverkets storlek tar det en avsevärd tid. innan personalen efter en omorganisation har anpassat sig till de nya förhållandena och innan erforderliga ändringar av rutiner och arbetsfor- mer har hunnit göras. Genomförandet av organisationsförslaget kommer att kräva avsevärda arbetsinsatser. Utredningen framhåller därför angelä- genheten av att materielverket får möjlighet att stabilisera arbetsformerna
Prop. 1971:124 21
och att koncentrera sig på den väsentligaste uppgiften, nämligen att förse krigsmakten med ändamålsenlig materiel till lägsta möjliga kostnad.
Remissyttrandena
Allmänna synpunkter
Remissinstanserna anser genomgående att det material utredningen har lagt fram är värdefullt och att det utgör tillräcklig grund för ett princip- beslut om försvarets materielverks framtida organisation. l-luvudparten ansluter sig till organisationsförslaget i stort. Den kritik som förs fram riktar sig väsentligen mot enskildheter i organisationslösningen.
Från flera håll framhålls angelägenheten av att ett principbeslut nu fattas. Sedan lång tid har omfattande personalresurser mäst tas i anspråk för utredningsarbete. Materielverket måste nu ges möjligheter att stabili- sera arbetsformerna i en organisation som inte utsätts för alltför täta förändringar till förfäng för verkets egentliga arbetsuppgifter.
Utredningen ger enligt överbefälhavaren en god redovisning av olika organisationsprinciper och konsekvenser av dessa. bl. a. i fråga om samar- betet med överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Utredningens för- slag är lämpliga som underlag för ett principiellt ställningstagande till materielverkets organisationsutveckling.
Försvarets materielverk framhåller att utredningen har genomförts i nära samarbete med verket och att ett omfattande underlag har ställts till utredningens förfogande. Verket anser att detta underlag har haft till- räcklig bredd och stabilitet för utredningens bearbetning och slutsatser. Utredningens förslag utgör därför tillräcklig grund för överväganden och beslut beträffande utformning av verkets organisation i stort. Med hänsyn till vikten av att verket snarast får klart angivna mål för sina rationalise- ringssträvanden, understryker verkets styrelse det angelägna i att princip- beslut om verkets organisatoriska inriktning nu fattas.
Statskontoret konstaterar att utredningen från valda utgångspunkter gjort en översikt över olika organisationsalternativ. Statskontoret anser sig inte kunna bedöma om ett annat tillvägagångssätt skulle ha gett ett annat resultat men finner utredningens förslag vara väl ägnat att ligga till grund för beslut om en ny organisation för materielverket.
SA CO menar att utredningen har stannat för ett organisationsalterna- tiv som inte radikalt avviker från nuvarande organisation. Eftersom orga- nisationsformen väl överensstämmer med programinriktningen för för- svarets ekonomi- och planeringssystem och eftersom SACO bedömer det vara av stort värde för såväl personalen som för verksamheten att organi- sationsförändringarna blir av mindre omfattning tillstyrker organisa- tionen i huvudsak förslaget. Av handlingar som har bifogats SACO:s ytt- rande framgår emellertid att det inom organisationen finns grupper som är starkt kritiska mot utredningens uppläggning och resultat.
Svenska Teknologföreningen är den enda remissinstansen sorti framför
Prop. 1971:124 22
tvivel på att den föreslagna principlösningen är riktig. Föreningen som finner att den nuvarande försvarsgrensuppdclningen inte på något sätt är självklar anser dock att utredningen i flera avseenden uppvisar stora för- tjänster.
Organisationsaltemativ
Överbefälhavaren anser att krigsförberedelsearbetet inte har ägnats till- fredsställande uppmärksamhet men ansluter sig till utredningens grund- principer en organisation med produktinriktning mot huvudanvändare. En sådan organisation utformad på basis av taktisk-organisatorisk sam- hörighet tillgodoser enligt överbefälhavaren bäst de krav som krigsmate— rielförsörjningen. förbandsproduktionen och försvarets planerings- och ekonomisystem ställer. Kombineras den med typansvar och teknisk sam- ordning enligt nu gällande former, kan den angelägna hushållningen med tekniska och andra specialister uppnås. Överbefälhavaren konstaterar vi- dare att det är lämpligt och angeläget med en uppdelning i anskaffande enheter, som är inriktade mot de programansvariga försvarsgrenscheferna, och en driftenhet för produktion av tjänster och service som främst är inriktad mot regional/lokal instans.
Försvarets materielverk delar överbefälhavarens uppfattning vad gäller fördelarna med det valda alternativet och framhåller dessutom att det underlättar en långtgående delegering, som är en nödvändig förutsättning för hög effektivitet och rationalitet. Med den föreslagna organisationen får man inom produktgruppenheterna de bästa förutsättningarna för ett nära samarbete under alla faser av verksamheten. Påtagliga fördelar vid samarbetet med industrin vinns genom att det totala ansvaret för större system inom verket blir samlat på en hand samtidigt som behovet av överordnade samordningsorgan begränsas inom verket.
Först-'arels forskningsanstalt konstaterar att utredningens förslag i princip överensstämmer med grunderna för nuvarande organisationsupp- byggnad. Det måste anses vara till fördel från kontinuitets- och effektivi- tetssynpunkt att den fortsatta anpassningen av materielverkets organisa- tion kan ske utan de besvärande övergångsproblcm, som större ingrepp i den nuvarande organisationen skulle medföra. Forskningsanstaltcn biträ- der i princip utredningens förslag till organisation i stort.
Försvarets rationaliseringsinstitut ansluter sig i huvudsak till utred- ningens organisationsförslag och till de principer som har legat till grund för förslagets utformning, Institutet anser det emellertid väsentligt att ansvaret för vidmakthållande av befintlig materiel betonas starkare.
Institutet delar utredningens uppfattning att materielverkets organisa- tion inte får bindas vid en yttre programindelning men anser att det hade varit naturligt om utredningen som ett led i arbetet pä ny organisation hade skisserat hur verksamheten lämpligen kan fördelas på interna verks- program. Även om en sådan intern programstruktur inte behöver vara styrande för verksorganisationens utformning. skulle det ha varit till för- del om man hade kunnat bedöma alternativa organisationsstrukturer mot en sådan programstruktur.
Prop. l971:124 23
1968 års personalkategoriutredning anför att det framlagda organisa- tionsförslaget inte i några väsentliga avseenden påverkar personalkategori- utredningens handlingsfrihet.
Yttrandena från industrin speglar en positiv inställning till den före- slagna organisationsprincipen. Sveriges Industriförbund delar utred- ningens uppfattning att den föreslagna organisationen bäst tillgodoser industrins önskemål om en basorganisation som kan lösa ålagda uppgifter utan att tillfälliga projektledningsorgan behöver skapas annat än i undan- tagsfall. Enligt förbundet skulle en teknologiinriktad uppdelning av an- skaffningsverksamheten försämra industrins möjligheter att fortlöpande följa de taktiska och militärtekniska åsikterna i staber och förvaltningar. En samordnad diskussion med en förvaltning om en försvarsgrens olika vapensystem skulle inte kunna genomföras, om förvaltningen organisera- des efter materielens teknologiska samhörighet. utan industrin skulle då tvingas att samtidigt diskutera med flera förvaltningar.
Personalorganisationerna konstaterar att utredningens organisations- förslag i huvudsak stämmer överens med resp. organisations uppfattning. LO framhåller dock svårigheterna för remissinstanser att på kort tid ana- lysera frågeställningarna med hänsyn till deras omfattning och komplice- rade natur.
Föreslagen organisation
Huvudavdelningar för tygmaterielanskaffning
Utredningen har grundat sitt organisationsförslag på bedömningar av den tekniska beredningen i samband med anskaffning av tygmateriel. [ och med att huvudparten av remissinstanserna har godtagit utredningens organisationsprincip är det därför naturligt att yttrandena om de tre huvudavdelningarna för armémateriel. marinmateriel och flygmateriel karakteriseras av diskussioner om enskilda materielområdcn och funk- tioner. Främst har områdena robot-. stridslednings- och sambandsmate- riel samt funktionerna inköp. underhåll och kvalitetskontroll behandlats.
De myndigheter som har tagit upp anskaffning av robotmateriel till speciell behandling biträder med undantag av riksrevisionsverket utred- ningens förslag. Verket anser inte utredningens motiveringar helt över- tygande och ställer sig därför tveksamt till förslaget. Personalorganisa- tionerna är också i vissa fall kritiska.
Överbefälhai-varen anser att utredningens förslag att behandla robotma- terielanskaffningen på samma sätt som övrig vapenrnatcrielanskaffning är ägnat att på bästa sätt möjliggöra samordning av och avvägning mellan robotsystem och andra vapensystem inom resp. huvudprogram.
Utredningens förslag i fråga om robotmateriel är enligt försvarets mate- rielverk en logisk följd av den grundorganisation som utredningen har valt — en produktgrupporganisation som är orienterad mot huvudanvändare. Verket biträder utredningens förslag men redovisar att det inom verket finns olika uppfattningar hos den närmast berörda personalen. Man har
Prop. 1971:124 24
således inom armé- och marinmaterielförvaltningarna uttalat sig för ut- redningens förslag med hänsyn till att detta bedöms medföra klar ansvars- fördelning och enkel handläggning av dessa ärenden. Från flygmateriel- förvaltningens robotavdelning har däremot hävdats att ett undantag från utredningens organisationsprincip borde göras beträffande robotmateriel. All sådan verksamhet borde enligt denna mening föras samman till en avdelning direkt under verkschefen.
Försvarets forskningsanstalt konstaterar att en viss tyngdpunkt har lagts på flygmaterielförvaltningen. varvid tekniska samordningsuppgifter inom denna föreslas åläggas vapenavdelningen. Anstalten tillstyrker detta förslag, eftersom det ger möjlighet att koncentrera teknisk personal med specialkunskaper inom robotornrådet till en organisationsenhet. Ett bety- dande tekniskt samordningsansvar inom området bör därvid åvila denna enhet.
TCO-S menar att utredningens slutliga val av alternativ för robotmate- rielen verkar mera bygga på allmänna värderingar än på klara fakta om alternativets överlägsenhet. Om skillnaderna mellan två organisations- alternativ inte är större än vad utredningen i detta fall har kunnat påvisa, så bör den befintliga organisationen enligt 'l'CO-S behållas intakt, särskilt som utredningen inte har funnit några egentliga svagheter i det nuvarande systemet.
SACO anser att robotanskaffning bör åläggas en huvudavdelning inom ramen för typansvar och att detta typaiisvar bör åläggas huvudavdelning flygmateriel. .
När det gäller stridslednings— och sambandsnzateriel ansluter sig både överbefälhavaren och försvarets materielverk till utredningens förslag be.- träffande de samlmndsenheter som bör ingå i verkets organisation, Över— befälhavaren anser doek att utredningens gränsdragning mellan dessa inte är lämplig. Enligt överbefälhavaren bör en huvudavdelning åläggas sam- ordningsansvar för de frågor inom materielverket som berör krigsmaktens gemensamma sambandsnät. Materielverket redovisar att det bland berörd personal råder delade meningar om utredningens förslag till ansvarsfördel- ning. Verket anser att utredningens förslag avviker från utredningens grundprincip — dvs. huvudavdelningar som är inriktade mot huvudanvän- darna. Såväl överbefälhavaren som materielverket anser emellertid att den här aktuella verksamhetsfördelningen ligger på en sådan nivå att det bör ankomma på verket självt att besluta om denna.
AB Teleplan anser att spaning och stridsledning har en så central posi- tion inom försvaret och att verksamheten har en sådan omfattning, att den fördelaktigaste organisatoriska placeringen är en särskild huvudavdelning, fristående från huvudavdelningarna för armé-, marin- och tiygmatcriel.
Av pcrsonalorganisationerna är det endast SACO som tar upp sam- bandsfrågan till behandling. Organisationen avstyrker utredningens för- slag vad gäller (')rganisation av sambandsverksamheten och föreslår bl. a. att materielanskaffningar inom ramen för huvudprogram 1 och 4 enligt försvarets planerings- och ekonomisystem handläggs inom den mot che- fen för arme'n inriktade huvudavdelningen och att anskaffning av sam-
Pr0p. 1971:124 25
bandsrnateriel för flygvapnet inordnas under stridsledningsenheten. som bör benämnas sambands- och stridsledningsenheten.
Utredningens förslag till z'nköpsorganz'sation tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.
Försvarets materielverk konstaterar att förslaget överensstämmer med nu gällande organisation och ansvarsfördelning som har visat sig fungera väl och som därför bör behållas. Verket understryker särskilt det starka behovet av samarbete mellan inköpsfunktionen och övriga funktioncri anskaffningsprocessen. För ett gott resultat är det även av stor vikt att detta samarbete kan inledas i ett tidigt skede av anskaffningsfasen. Ett nära organisatoriskt samband mellan teknisk och merkantil verksamhet är en förutsättning för en sådan samordning och för ett klart ansvarsförhål- lande.
Riksrevisionsverket vill inte motsätta sig utredningens förslag, även om starka skäl anses föreligga för en gemensam inköpsavdelning. Efter vad verket har erfarit har den hittills eftersträvade samordningen i inköps- funktionen inte helt uppnåtts. Det är därför nödvändigt att —- om samord- ningen även fortsättningsvis skall avila ett stabsorgan -— inköpssamord- ningen ges större möjligheter att genomföra erforderliga åtgärder.
Förenade fabriksverken biträder förslaget om en inköpsenhet för var och en av huvudavdelningarna för armé-. flyg- och marinmateriel med hänsyn till fabriksverkens erfarenhet av kontaktformerna med försvars- grensförvaltningarna inom fi.")rsvarets materielverk och även på grund av materielens skilda natur och komplexitet. Fabriksverken framhåller emel- lertid behovet av enhetliga principer gentemot industrin, vilket motiverar någon form av central samordning även av inköpsfunktionen.
Enigheten hos rcmissinstanserna är inte lika framträdande när det gäl— ler förslaget till zmderhällsorganisation. lluvudparten ansluter sig emeller- tid till utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.
Överbefälhavaren delar utredningens uppfattning att det föreligger en stark bindning mellan undcrhållsbercdning och teknisk beredning och tillstyrker förslaget om underhållsavdelningar i de tre programsamman— hållande huvudavdelningarna.
Försvarets materielverk konstaterar att utredningen ingående studerat och analyserat olika alternativ till organisation av underhållsverksamhc- ten. Verket understrycker i likhet med överbefälhavaren behovet av nära kontakt mellan tekniska beredningsfunktioner och underhållsfunktioner under materielens hela livstid. Verket betonar utredningens uttalanden att de stora kostnadsvinstcrna främst erhålls genom samarbete under an- skaffningsskedet mellan tekniska beredningsorgan och underhållsorgan. Enligt verket bör därför den av utredningen förordade organisations— principen tillämpas. Erforderlig samordning vad gäller materielunderhäll bör ankomma på verkets centralplanering.
Försvarets rationaliseringsinsritut anser det väsentligt att ansvaret för vidmakthållande av befintlig materiel betonas starkare.
Institutet föreslär att vidmakthållandcfunktionen koncentreras genom att organ för verkställande underhåll förs samman till en enhet inom
Prop. 1971:124 26
huvudavdelningen för drifttjänst. Till denna bör även föras frågor om underhållssamordning. Endast genom en sådan anordning följer man en- ligt institutets mening upp grundtankama bakom statsmakternas beslut att inrätta gemensamma enheter för förråd och verkstäder. Institutet understryker emellertid att det delar utredningens uppfattning att det råder en stark samhörighet mellan underhålls- och anskaffningsuppgifter. Sakorganen bör därför ha tillgång till expertis i särskilda underhållsenhe- ter som har något mer begränsade uppgifter än vad utredningen har före- slagit.
A'ven statskontoret anmäler tveksamhet inför utredningens förslag och påpekar att samordningsbehovet måste vara betydande med den organisa— tionslösning som valts, dvs. med olika funktioner som underhåll. anskaff- ning, kontroll fördelade på de olika huvudavdelningarna. Såvitt statskon- toret kan bedöma samordningsbehovet bör alternativet till en förstärk- ning av centralplaneringen vara centralisering av vissa funktioner. Bl. a. bör övervägas om inte underhållsfunktionen bör centraliseras i större utsträckning än vad som framgår av förslaget.
SACO har svårt att inse att några rationaliseringsvinster kan åstadkom- mas genom att underhålls- och kontrollansvaret skiljs från sakansvaret. För att undvika ansvarssplittring och dubbelarbete krävs enligt SACO att organisationen utformas och ansvarsgränserna definieras så klart att inte organisationen själv ger upphov till motsättningar mellan personalen. SACO anser det därför angeläget att sakavdelningarna inom materielver- ket har ett entydigt ansvar för materielen från projektcringsstadiet fram till kassationen och att övriga funktioner är servicefunktioner åt sakorga- nen. Endast under förutsättning att dessa ansvarsförhållanden är fullt klarlagda och att specialister på samma materiel inte förekommer inom skilda enheter med intressekonflikter och dubbelarbete som följd. kan SACO tillstyrka den föreslagna organisationen av anskaffnings-. kontroll- och underhållsverksamheten.
När det gäller organisationen av kvalitetskontrollen ställer sig remissin- stanserna eniga bakom principerna i utredningens förslag med undantag av det nyss refererade uttalandet från SA CO.
Försvarets materielverk anser att uppgiften att samordna kontrollfrå- gor bör åläggas centralplaneringen i stället för någon av huvudavdel- ningarna som utredningen har föreslagit. Förenade fabriksverken under- stryker vikten av att en sådan samordning kommer till stånd.
Huvudavdelningen för provning
IIuvudparten av remissinstanscrna har tagit upp huvudavdelningen för provning till behandling. Samtliga av dessa är med undantag av försvarets rationaliseringsz'nstitut kritiska mot förslaget. Institutet tillstyrker detta och förutsätter därvid att samverkan mellan provningsenheten och enhe- terna för teknisk beredning regleras på basis av betalda uppdrag. Endast härigenom anses fördelarna med en gemensam provningsenhet helt kom- ma till sin rätt.
Prop. 1971:124 27
Överbefälhavaren avstyrker att en gemensam provningsenhet bildas. Att föra samman all provningsverksamhet till en huvudavdelning kom- mer enligt överbefälhavaren att medföra vissa nackdelar. som inte har redovisats av utredningen. Sålunda måste en särskild administration för denna verksamhet tillkomma, vilket kräver personal och — med hänsyn till den starka knytningen mellan teknisk beredning och provning — kan inverka fördröjande på handläggningen av provningsärenden. Provnings- verksamheten är vidare ganska heterogen och kräver miljökunskap. vilket medför att resurser i form av personal och utrustning endast i vissa fall kan omfördelas mellan olika organ. Vidare behöver provningsverksamhe- ten enligt överbefälhavaren styras direkt från de anskaffande huvudav- delningarna på grund av speeialinriktningen vid olika försöksplatser
Försvarets materielverk anser i likhet med utredningen att provnings- verksamheten bör samordnas. men att detta kan ske på enklare sätt än det av utredningen föreslagna. Erforderlig samordning kan ske huvudav- delningsvis, varigenom även det nödvändiga nära samarbetet med den tekniska beredningen tillgodoses. Verket föreslår därför att provningsen- heter inrättas vid huvudavdelningarna för armé- och flygmateriel och att verkets tele-provning samordnas inom provningscnheten vid huvudavdel- ningen för flygmateriel.
Om den av utredningen föreslagna organisationen genomförs kan enligt TCO-S rubbningar inte undvikas i det nuvarande arbetsmönstret mellan försökscentralen och flygmaterielförvaltningen. TCO-S anser att försöks- centralen bör vara organisatoriskt inordnad i huvudavdelningen för flyg- materiel. Med hänsyn till att mer än 90 % av försökscentralens verksam- het utgörs av beställningar från flygmaterielförvaltningen bör andra före- kommande organisationsaltcrnativ helt kunna uteslutas.
TCO-S bedömer att en gemensam provningsenhet inom huvudavdel- ningen för flygmateriel. där man till försökscentralen knyter försöksplat- serna och stora delar av den teletekniska provningen, skulle medföra betydande fördelar från samordnings- och planeringssynpunkt. En sådan konstruktion innebär att utredningens intentioner beträffande samord- ning till väsentlig del realiseras, dock under former där hänsyn tas till samhörigheten sakverksamhet —-- provning. Analogt med vad som har ut- talats beträffande provningsverksamheten inom huvudavdelningen för flygmateriel bör arméns och marinens provning utföras i nära kontakt med resp. sakorgan.
SR anser att de fördelar, som föreslagen samordning av verkets prov- ningsresurser anges medföra. borde kunna uppnås även vid en annan organisationsform. Så t. ex. skulle huvuddelen av verksamheten — flyg- provning, robotprovning och clektroprovning -— kunna bedrivas samlad inom huvudavdelningen för flygmateriel.
SACO avstyrker utredningens förslag om en ny huvudavdelning för provning och föreslår att försökscentralen i Malmslätt samt robotförsöks- stationerna i Karlsborg och Vidsel inordnas under huvudavdelningen för flygmateriel samt att provskjutningscentralcn i Karlsborg inordnas under huvudavdelningen för armémateriel.
Prop. 1971:124 38
SACO tillstyrker utredningens förslag om samordning av materielver- kets elektroprovningsorgan, men anser med hänsyn till kravet på närhet till sakorganen att denna verksamhet skall vara förlagd till stockholmsom- rådet. Beträffande elektroprovningens inordnande i materielverkets kom- mande organisation föreslår SACO att denna tillsammans med övrig prov- ning och laboratorieverksamhet av mindre omfattning får bli föremål för vidare överväganden inom materielverket.
Beträffande nurmalieverksamheten föreslår remissinstanserna att den inordnas i huvudavdelningen för personal och organisation. Skälet härför är dels att man avstyrker att huvudavdelningen för provning inrättas, dels att stora delar av normalicverksamheten omfattas av rent administrativa stödfunktioner.
Efter remiss har yttranden över materielverkets normalieutredning av- givits av överbefälhavaren, försvarets rationaliseringsinstitut, riksrevisions- verket och 'l'CO-S. LO och SR har meddelat att de beslutat avstå från att yttra sig, medan SACO inte anser sig ha något att anföra i frågan. Försva- rets rationaliseringsinstitut och TCO-S anser att det framlagda förslaget kan läggas till grund för beslut om att inrätta en normalieenhet inom materielverket. medan örterbejälhavaren inte anser sig ha anledning att ta ställning till materielverkets interna organisation. Riksrevisiansverket äri vissa avseenden kritiskt mot utredningens grundläggande analyser och anser inte att förslaget bör läggas till grund för ett beslut. Till ledning för en ytterligare prövning av ärendet lägger verket fram ett eget organisa- tionsförslag.
Huvudavdelningen för drifttjänst
Reinissinstanserna är genomgående positiva till att en huvudavdelning för drifttjänst bildas. Kritik riktas emellertid mot utredningens förslag beträffande intendenturenhetens och datadriftens inplacering. Som har framgått tidigare anser försvarets rationaliseringsinstitut att i huvudavdel- ningen bör ingå en nybildad enhet för verkställande underhåll.
Överbefälhavaren framhåller att materielverkets fredsorganisation i möjligaste. mån bör ansluta till dess krigsorganisation och att inrättande av en huvudavdelning för drifttjänst tillgodoser detta önskemål. De nyli— gen inrättade förråds- och verkstadsenheterna bedöms ha fått en organisa- tion med förutsättningar för rationell verksamhet såväl i fred som krig. Enheterna har en klar driftfunktion som främst är riktad mot regional och lokal instans. Överbefälhavaren tillstyrker att dessa enheter inordnas i en för verket gemensam huvudavdelning för drifttjänst.
Enligt försvarets materielverk existerar ett klart inbördes sammanhang mellan förråds- och verkstadsenheterna. ! sin verksamhet har de att ta befattning med frågor av likartat slag såsom arbetarskyddsfrågor. rationa- liserings- och arbetsstudicfrågor samt anläggnings— och utrustningsfrågor avseende verkstäder, vårdhallar och förråd. Verksamheten präglas i hög grad av att det inom förråds- och verkstadsfunktionerna finns betydande pcrsonalstyrkor — ca 8 000 anställda — av likartade kategorier i verksam-
Prop. 1971:124 39
het vid försvarets regionala och lokala organ.
Liknande synpunkter framförs av TCO-S. Vad beträffar intendenturverksamlreten delar först-'arets rationalise- ringsinstitut utredningens uppfattning att den i princip t. v. bör bedrivas i nuvarande organisation och att den bör ingå i huvudavdelningen för drift- tjänst. Med anledning av att utredningen ifrågasätter om inte på sikt en viss uppdelning bör ske på sakhuvudavdelningarna framför institutet att anskaffningen av intendenturrnateriel avser speciella produkter som har mycket litet eller inte nägot samband alls med motsvarande verksamhet vid övriga huvuddelningar.
Övriga remissinstanser som har tagit upp intendenturverksarnlreten till behandling anser inte att den skall ingå i huvudavdelningen för drifttjänst enligt utredningens förslag.
Överbefälhavaren konstaterar att huvuddelen av intcrrdenturverksam- heten är anskaffning. Denna bör samlad ingå i någon av de andra mate.- rielanskaffande enheterna [ samband nred ('nnorganisationen bör inom materielverket granskas vilka delar av intendenturverksamheten som lämpligen bör föras över till drifttjänstenhetcn. Strävan bör därvid vara att tillgodose produktionen av tjänster och service främst mot regional och lokal instans nred särskilt beaktande av förhållandena i krig.
Försvarets sjukvärdsstyrelse anser att utredningens förslag om inten- denturverksarnlreten inte är lika väl underbyggda som i fråga om annan verksamhet. I vart fall är dokumentationen i dessa delar enligt styrelsens mening inte helt tillfredsställande. Härpå tyder — som styrelsen uttrycker det — även utredningens egna uttalanden som ger intryck av att den valda lösningen är ett provisorium. Styrelsen manar till försiktighet vid bedöm- ningen av förslag som ändrar förutsättningarna för intendenturenhetcns arbete.
Försvarets materielverk anser att intendenturenlrcten till skillnad från förräds- och verkstadsenlreterna är ett tekniskt beredningsorgan. främst inom intendenturmateriel—. livsmedels- och drivmedelsomrädena. Inten- denturenheten har dessutom bl.a. ansvaret för facket förplägnad enligt försvarets planerings- och ekonomisystem. Det är därför enligt verkets mening inte lämpligt att föra samman intendenturenheten med de sär- präglade förräds- och verkstadsenlreterna. Med hänsyn härtill och till att intendenturenheten är företrädare för intendenturförvaltningstjänsten inom verket gentemot regional och lokal instans föreslär materielverket att enheten ställs direkt under verkschefen.
Intendenturenheten bör även enligt TCO—S och SR t.v. finnas kvar som självständig huvudavdelning direkt under verkschefen. TCO-S menar att det måste- finnas tungt vägande skäl för att ändra en organisation som fungerar tillfredsställande. Att föra sarnrrran intendenturenlreten rrred vissa andra funktioner till en gemensam organisation med den osäkerhet som gäller i fraga om verksarrrhetens framtida ställning och uppgifter anses dessutom inte lämpligt. Ett sådant tillvägagängssätt kan Linder över— skädlig framtid ge upphov till flera. delvis onödiga. omorganisationer med den press på verksamheten och de anställda som detta skulle föranleda.
Prop. 1971 :124 30
TCO-S påpekar vidare att även utredningens fortsatta översyn av fortifi- kationsförvaltningens och sjukvårdsstyrelsens förråds- och materielan- skaffningsverksamhet är av intresse i detta sammanhang.
Utredningens förslag att inplacera datadriftenlreten i huvudavdelningen för drifttjänst ogillas av remissinstanserna med hänsyn till pågående ut- rednings- och försöksverksamhet rörande datadriften inom krigsmakten. Enstämmigt föreslås att några förändringar inte skall göras f. n. utan att enheten t.v. skall stå kvar i nuvarande oragnisationsenlret. dvs. i den föreslagna huvudavdelningen för personal och organisation.
Huvudavdelningen för personal och organisation
Remissinstanserna anser genomgående att den av utredningen föreslag- na namnändringen frän nuvarande administrativa avdelningen till huvud- avdelningen för personal och organisation är olämplig. Nuvarande benäm- ning bör behållas eller om utredningens terminologi skall användas ändras till huvudavdelningen för administration.
Försvarets materielverk föreslår att den i huvudavdelningen ingående karneralenheten benämns redovisningsenlreten.
Försvarets rationaliserr'ngsinstitut menar att organisationsbyrån allt- jämt bör vara ett renodlat rationaliseringsorgan. [ samband med den fort- satta prövningen av organisation för redovisnings— och ekonornifunk- tionerna bör vidare prövas om en ekonornienhct bör inrättas inom huvud- avdelningen.
För frågor av allmänt förvaltningsrättslig karaktär samt för juridiska frågor bör enligt försvarets civilförvaltning alltjämt finnas en kanslibyrä inom huvudavdelningen.
Utredningens förslag att statens transportkontor bör utgå ur organisa- tionen biträds av försvarets materielverk och försvarets rationaliserings- institut. medan TCO-S anser att skäl saknas för att f.n. vidta de av utredningen förordade åtgärderna. Försvarets rationaliseringsr'nstitrlt fö- reslår att en anslutning till t. ex. förenade fabriksverkcn utreds.
Lednings- och samordningsfrågor
I-Iuvudparten av rerrrissinstanserna biträder de av utredningen framlag- da principerna för hur materielverket bör ledas och förslaget om en fri- stående centralplanering. När det gäller kansliets ställning råder dock delade meningar.
Överbefälhavaren anser att de av utredningen angivna principiella rikt- linjerna för ledningsuppgifternas fördelning mellan centrala organisations- enheter och linjeorganisationen i stort är lämpliga. Utredningen har kons- taterat bl. a. att ledningen av planerings- och genomförandeverksamheten avseende anskaffning och underhåll i stor utsträckning har delegerats till linjeorganisationen och att det inte finns något som tyder på att detta förhållande bör ändras. Erfarenheterna har emellertid enligt överbefälha- varen även visar ett behov av samordning av visst gemensamt underlag,
Prop. 1971:124 31
planeringsmetodik och framtidsbedömningar. En fristående centralplane- ring bör medföra att denna samordning blir effektivare.
Försvarets civilförvaltning anser att det är tveksamt om erfarenheterna från den korta tid, som har förflutit sedan man efter ingående prövning beslutade nuvarande organisation av ledningssidan inom materielverket. kan anses tillfyllest för att redan nu ändra denna organisation. Äterverk- ningarna av utredningens övriga förslag. bl. a. förstärkning av sakhuvudav- delningarnas planeringsresurser, borde möjligen avvaktas innan slutlig ställning tas till lämpligaste organisation av ledningsfunktionen. Med hän- syn till de erfarenheter som utredningen har redovisat anser dock verket skäl tala för en fristående ccntralplanering och för en enhet för vissa gemensamma allmänna frågor, för företagsnämndsfrägor och för press- och informationstjänst.
Försvarets sjukvårdsstyrelse ifrågasätter om inte kansliets uppgifter med fördel kan delas upp på centralplaneringen och huvudavdelningen för personal och organisation.
Försvarets materielverk biträder i huvudsak utredningens förslag. Er- farenheten har pävisat lämpligheten av att centralplaneringcn och kansli- byråns allmänna enhet får den inplacering som utredningen har föreslagit.
Enligt försvarets rationalz'seringsinstitut finns det starka skäl som talar för en direkt under verkschefen lydande enhet för den tekniska samord- ningen samt för industri- och inköpssamordning. Denna enhet bör som utredningen har framhållit ges en stark ställning inom verket. Institutet tillstyrker därför att en centralplanering med nyssnämnda uppgifter inrät- tas. Chefen för enheten bör ges samma ställning som chef för huvudavdel- ning.
Beträffande förslaget om ett fristående kansli finner institutet det inte styrkt att en sådan enhet är motiverad utan föreslår att uppgifterna för enheten förs över till huvudavdelningen för personal och organisation.
TCO—S ansluter sig till utredningens förslag om fristående centralplane- ring och kansli men framhåller angelägenheten av att stabsorganisationens uppgifter i möjligaste mån begränsas.
Arbetsformer och arbetstillfredsställelse
Remissarbetet inom försvarets materielverk har bedrivits så att perso- nalen har beretts tillfälle att i största möjliga utsträckning delta och avge synpunkter.
Verksnämnden iförsvarets materielverk ansluter sig till utredningens synpunkter och förslag med avseende på personalfrågor. Nämnden påpe- kar att verkets grundinställning i personalfrågor bör vara att slå vakt om anställningstrygghet och arbetstillfrcdsställelse. De anställda måste ges möjlighet att konkurrera om tjänster utan att verket därför gör avkall på kvalifikationskraven och verket bör aktivt medverka till utbildning även av längre varaktighet. Genom aktiva personalåtgärder bör avgångar kunna motverkas och besparingar ske.
Verksnämnden berör de personliga problem som kan uppkomma i
Prop. 1971:124 32
samband med en omorganisation och understryker nödvändigheten av att ingen därvid mister sin anställning. far minskad lön, vidkänns andra eko- nomiska förluster eller tvingas byta bostadsort mot sin vilja. De. anställda är positivt inställda till flexibilitet inom materielverket. men den färinte vinnas på bekostnad av personalens arbetstrivsel och trygghet i anställ- ningen. Nämnden anför i detta sammanhang bl. a. att det ur personalsyn- punkt är väsentligt för den enskilde att. oavsett plats i organisationen, känna sig knuten till en relativt fast organisationsram. Undersökningar inom verket har visat att organisationen under byränivä är väsentlig för den enskilde och ett underlag för hela hans trygghet.
Nämnden anser det synnerligen angeläget att utan nu fattar beslut om verkets organisation och att denna bör få en sådan utformning att risker- na för nya utredningar framstår som små. En fortlöpande översyn av den inre- organisationen och en smidig anpassning till rådande förhållanden måste. alltid äga rum och förutsätts ske genom verkets egen försorg och i nära samverkan med nämnder och faek(')rganisationer. Likartade syn- punkter framförs av TCO-S.
Försvarets materielverk delar utredningens uppfattning om strävan efter större flexibilitet men har också full förståelse för nämndens ut- talande om behovet av tillräcklig kontinuitet i arbetsuppgifter och stadga i organisationen för att bästa arbetstillfredsställelse och arbetsresultat skall erhållas.
Omorganisationens genomförande
Den av utredningen framlagda tidsplanen och formerna för omorgani- sationens genomförande behandlas endast av de närmast berörda remiss- instanserna.
Överbefälhavaren säger sig inte ha haft möjlighet att Linder remisstiden närmare analysera möjligheterna att realisera planen men utgår från att den i stort kan följas. ('_')verbefälhavaren kt'mstaterar att en besvärlig topp i materielverkets arbetsbelastning kan förutses genom att föreslagna orga- nisationsändringar sammanfaller med införandet av försvarets planerings- och ekonomisystem. Materielverket bör ges frihet att anpassa genom- förandet till vad som bedöms praktiskt och sä att anskaffning av materiel kan ske i planerad omfattning även under omorganisationen.
Först-'arets materielverk anser det mindre sannolikt att en sä omfattan- de omorganisation helt skall kunna genomföras redan till utgången av är 1973. Av utredningen angivna tidpunkter bör betraktas som riktvärden. Verket bör ha möjlighet att anpassa organisationsåtgärderna till ordinarie arbetsuppgifter. Nytillträdande chefer bör dock utses från januari 1972.
Verket biträder förslaget om anslag och resurser och föreslår att Kungl. Maj :t tillsätter en särskild personaldelegation för att medverka under om- organisationen oeh eventuell omlokalisering Verket framhåller att en av styrelsens främsta uppgifter är att leda verkets fortlöpande anpassning till utvecklingens krav. ] samband med beslut om grunderna för materielver- kets framtida organisation bör verket får i uppdrag att genomföra erfor—
Prop. 1971:124 33
derliga åtgärder på sådana villkor att styrelsen och verkets personal kan känna sig ha ett reellt inflytande på och ansvar för resultatet. Statsanställdas förbund understryker nödvändigheten av att särskilda resurser skapas för att i görligaste mån eliminera och om möjligt kompen- sera de olägenheter som drabbar den personal som måste få nya arbets- uppgifter och kanske också byta ut sin nuvarande levnadsmiljö mot en helt annan och främmande. SR förutsätter att genomförandet sker i nära samverkan mellan verket och berörda fackliga personalorganisationer.
Personal och kostnader
I samband med behandlingen av utredningens bedömningar av personal och kostnader tar huvuddelen av remissinstanserna upp förslagen om materielverkets befogenheter. Man är genomgående positiv till att mate- rielverket ges ökad handlingsfrihet i personal- och organisationsfrågor. Enighet räder om behovet av att förstärka personaladministrationen och att införa ett internt kostnadsredovisningssystern. Däremot är man i vissa fall tveksam om möjligheterna att reducera kostnaderna i enlighet med utredningens intentioner.
Överbefälhavaren anser att en minskning av materielverkets personal- och administrationskostnader ligger helt i linje med hans inriktning av personalplaneringen inom krigsmakten.
Utredningens förslag att materielverket bör ges viss ökad handlingsfri- het i personalorganisatoriska frågor tillstyrks i princip. En avgörande för- utsättning är dock att motsvarande frihet samtidigt utsträcks även till övriga myndigheter inom krigsmakten för att undvika ett konkurrensför- hållande som kan bli till nackdel för krigsmakten som helhet. Överbefäl- havaren anser vidare att möjligheterna till delegering hänger samman med försvarets nya planerings- och ekonomisystem.
En begränsning av personalkostnaderna för såväl fast anställda som konsulter innebär enligt försvarets materielverk inte i och för sig en be- gränsning av totalkostnaderna för materielen. Den största andelen av totalkostnaderna utgörs av produktions- och underhållskostnader. Om de personella insatserna under anskaffningsfasen blir alltför begränsade med sämre beslutsunderlag som följd, får detta i de flesta fall betalas med högre anskaffnings- och underhållskostnader. Verket anser det icke möj- ligt att nu uttala sig i frågan om det går att begränsa personalkostnaderna i den omfattning utredningen har föreslagit utan att arbetsuppgifterna minskas.
Verket delar utredningens uppfattning att en justering av befogenheter- na skulle främja verkets produktivitet. Förutom de av utredningen rekom- menderade åtgärderna föreslås att den nuvarande rutinen för utnyttjande av avlönings- och sakanslag ändras och att verket får vissa ytterligare be- fogenheter inom löne- och förhandlingsområdet.
Materielverket anser att det inom ramen för det nya planeringssyste- met efter hand bör vara möjligt att finna metoder för att optimera ver- kets totala verksamhet. Den nuvarande metoden att ange ram för verkets
Prop. 1971:124 34
insatser genom begränsning av dess personalkostnadsutrymme är inte rationell och kan leda till okontrollerbara kostnader på andra håll i verk- samheten. Verket anser att denna metod därför bör överges.
Försvarets rationaliseringsinsrz'tat hävdar att socialförsäkringskostna- derna för verkets personal skall läggas till de av utredningen angivna kostnaderna. Enligt institutet utgör därför de totala ärskostnaderna för materielverkets verksamhet drygt "250 milj. kr. i stället för ca "215 milj. kr. som utredningen har angett.
Institutet anser för sin del att den kostnadsminskning utredningen har föreslagit inte enbart kan göras genom att begränsa användningen av konsulter utan att huvuddelen av de besparingar utredningen åsyftar mås- tc åstadkommas genom begränsning av antalet anställda. Eftersom kost- nadsminskningen bl.a. förutsätts kunna erhållas samtidigt som antalet kvalificerade befattningshavare ökar, är det sannolikt att personalreduk- tionen måste bli större än 10 %. Bcdömningsvis kan minskningen vara i storleksordningen 15 %, dvs. mellan 600 och 700 av nu tjänstgörande personal. Det kan dock inte uteslutas att en personalreducering av angi- ven omfattning kan medföra allvarliga rubbningar i verksamheten. Med hänsyn härtill och då vissa delar av materielverket inte omfattas av utred- ningens översyn, kan en något försiktigare målsättning för personalreduk- tionen te sig motiverad. institutet bedömer att en nettoreduktion av personalen i storleksordningen 400 befattningshavare kan vara rimlig. Om beslut fattas under är 1971, skulle detta innebära att materielverkets personalstat vid i övrigt oförändrade förhållanden bör minskas till högst 4 000 anställda vid utgången av är 1976.
Starsansta'lldas Förbund varnar med bestämdhet för ett fastläsande vid beräkningen att verkets nuvarande kostnader skall minskas med 10 % un- der en femårsperiod.
TCO-S förutsätter att uredningens kostnadsprognos mer är avsedd att utgöra ett riktmärke än ett konkret förslag till besparingsätgärder. Såvitt TCO-S kan bedöma har varken utredningen, materielverket eller någon annan instans tillräckligt ingående kännedom om verkets framtida åtagan- den för att vara i stånd att binda upp kostnadsutvccklingen på personal- sidan på sätt som sker enligt en bokstavlig tolkning av utredningens för- slag. TCO-S förutsätter att statsmakternas beslut grundas på förslag till kostnadsramar som på sedvanligt sätt läggs fram från verkets egen sida och inte på utredningens prognoser.
SR konstaterar att arbetsbelastningen redan f. n. är mycket stor på all ledande personal inom försvaret. Detta gäller inte minst inom materiel- verket. Under alla förhållanden måste krav på minskade personalkostna- der anpassas till kraven på de. arbetsuppgifter som skall lösas. Skall mins- kade kostnader bli en realitet måste statsmakterna hårt prioritera och reducera arbetsuppgifterna.
SACO anser att utredningens resonemang beträffande reducering av personalkostnaderna är föga övertygande. SACO framhåller att det bör ligga inom verkets ansvars- och kompetensområde att senare bedöma om och ivilken utsträckning personalkostnaderna kan reduceras.
Prop. 1971:124 35 Övriga frågor
Försvarets teletekniska laboratorium
Förslaget att laboratoriets nuvarande organisatoriska anknytning t. v. skall behållas tillstyrks av överbefälhavaren och försvarets forskningsan- stalt.
Förenade fabriksverken delar inte utredningens uppfattning om korn- ponentprovningsverksamheten utan framhåller lämpligheten av att nu genomföra en länge motiverad samordning av denna verksamhet. Fabriks- verken anser att komponentprovningsverksamhetcn för försvaret bör samordnas till förenade fabriksverken och föreslår att beslut av sådan innebörd fattas av Kungl. Maj:t.
Industrins medverkan
Remissinstanserna instämmer i allt väsentligt i utredningens bedöm- ningar. LO understryker dock starkt vad Statsanställdas Förbund i sitt yttrande har sagt om utläggning av uppdrag till den privata industrin. Förbundet konstaterar att det har haft upprepade svårigheter med syssel- sättnings- och trygghetsproblem för förbundets medlemmar på grund av att arbetet lagts ut på privat industri. Enligt LO:s mening bör verket utnyttja egna resurser i så stor utsträckning som möjligt med hänsyn till de. kriterier som anges dels om lönsamhet, dels om styrning av bearbet- nings- och anskaffningsproccssen.
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar pekar på att det direkta priset inte bör vara utslagsgivande vid inköp av materiel utan att största möjliga hänsyn bör tas också till betydelsen från beredskapssynpunkt av inhemsk produktion. Om inte detta beaktas, kan risk föreligga att tillräckliga pro- duktionsresurser inte finns tillgängliga för krigsmaktens materiella bered- skap, uthållighet och effektivitet.
Sveriges Industriförbund understryker vikten av att kontinuitetsaspek- terna beaktas, speciellt inför den väntade minskningen av försvarsmaterie- lens andel av industrins omsättning. Denna utveckling medför särskilda krav på planering av anskaffningsverksamheten i syfte att klargöra förut- sättningarna för industrins engagemang i utveckling och tillverkning av försvarsmateriel.
Utnyttjande av konsulter
Huvudparten av remissinstanserna ansluter sig till de kriterier och slut- satser utredningen har lagt fram om hur materielverket skall utnyttja konsulter. Den kritik som förs fram härrör främst från personalorganisa- tionerna. Från organisationer inom försvarssektorn framförs argument mot att utnyttja konsulter i större utsträckning, medan personalorganisa- tionerna vid AB Teleplan framför motsatta synpunkter.
Mot utredningens resonemang om löne- och konsultkostnader för för- svarets materielverk fram två invändningar. För det första konstateras att
Prop. 1971:124 36
alla tjänster som nu erhålls för den av utredningen angivna konsultkostna- den om 40 milj. kr. inte kan eller bör ersättas med tjänster i verket. En närmare analys än den utredningen har genomfört behövs för att med hänsyn till uppgifternas art och kontinuitet fastställa i vilken omfattning tjänster som nu beställs från konsultföretag inom ramen för det nämnda beloppet bör utväxlas mot egna tjänster. För det andra anges verkets nuvarande befogenheter för lönesättning vara så begränsade att det kan ifrågasättas, om det är praktiskt möjligt att till verket knyta tillräckligt kompetent personal genom anställning.
Sett i ett vidare perspektiv anser verket i fråga om konsulttjänster att tillgång till egen personal med erforderliga kvalifikationer ger bättre möj- ligheter till styrning av verksamheten. Egen personal kan dessutom alter- nativutnyttjas. På sikt bör en riktig avvägning av dessa resursinsatser kun- na leda till besparingar framför allt utanför den del av de totala kostna- derna som utredningen har räknat med.
Utredningens rekommendation att materielverket fortsätter att höja andelen utom verket så långt kravet på fullgod styrning av anskaffnings- processen och kravet på lönsamhet medger, biträds helt av AB Teleplan som också framhåller vikten av att materielverket får behålla möjligheten att utnyttja egna resurser eller köpa tjänster utifrån.
Bolaget anser att kravet på ökad styrning kan tillgodoses i ökad omfatt- ning bl. a. genom utläggning av större samlade uppgifter. Därigenom blir verkets personal avlastad och kan i ökad omfattning ägna sig åt den synnerligen betydelsefulla projekteringen, planeringen coh systemled- ningen. Verkets personal får då större möjligheter att upprätthålla en kvalificerad dialog med staber och att uppträda som kompetent köpare gentemot industrin.
Personalorganisationerna vid AB Teleplan är förutom mot utred- ningens uttalanden kritiska mot utredningens sammansättning och dess sätt att tolka direktiven. I utredningen har försvar, departement och industri varit representerade — däremot inte konsultföretagen. Detta har enligt organisationernas uppfattning lett till en skev bild av de senares roll i verksamheten och en överbetoning av industrins möjligheter att assistera materielverket.
SACO finner det anmärkningsvärt att den konsultverksamhet som ut- redningen beskriver som en permanent och oekonomisk utökning av per- sonalstyrkan har tillåtits pågå under så lång tid och ständigt ökat i om- fattning, trots upprepade påpekanden från personalorganisationerna bl. a. i tidigare remissyttranden.
TCO-S riktar viss kritik mot utredningens underlag för att bedöma i vilken omfattning externa tjänster skall utnyttjas.
Lokalisering
Av remissinstanserna har sexton tagit upp frågan om partiell utflytt- ning av materielverket. Av dessa uttalar sig nio för en sådan utflyttning. Andra tar upp vissa delfrågor i samband med genomförandet utan att i
Prop. 1971:124 ' 37
övrigt anföra några betänkligheter mot en utlokalisering. Negativa är en- dast försvarets materielverk och TCO-S som i det närmaste helt avstyrker en utlokalisering enligt utredningens förslag. SACO understryker med skärpa den oro personalen känner inte bara inom berörda organisations- enheter utan även vid verket i övrigt.
Största intresset från lokaliseringssynpunkt tilldrar sig drifttjänstavdel- ningen. Överbefälhavaren som anser att krigsorganisatoriska hänsyn främst bör vara utgångspunkten för valet av lokaliseringsort, framhåller att materielverkets väsentligaste uppgifter i händelse av krig är koncentre- rade till driftsidan. Härav följer att de organ inom verket som huvudsakli- gen är inriktade på drift bör vara organiserade och grupperade så att verksamheten kan genomföras på ett lämpligt sätt även under växling från fredsförhållanden till krigsförhållanden. Drifttjänsten bör enligt överbefälhavaren bl. a. därför lokaliseras till annan plats än stockholms- området.
Försvarets rationaliseringsinstitut, statskontoret m. fl. remissinstanser stöder förslaget om Karlstad som en lämplig lokaliseringsort för drift- tjänstavdelningen.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län pekar på att utredningen vid sidan om Arboga, Linköping och Karlstad även angett Karlsborg som en lämplig plats för lokalisering. Vad gäller Arboga och Linköping har delegationen för lokalisering av statlig verksamhet föreslagit relativt begränsade lokali- seringar, medan Karlstad sysselsättningsmässigt skulle få den mest bety- dande lokaliseringen. Till förmån för Karlsborg talar enligt länsstyrelsen koncentrationen av annan militär verksamhet till detta område och det närbelägna skövdeområdet, läget ur kommunikationssynpunkt saint be- hovet av nytillskott av arbetstillfällen. Länsstyrelsen hävdar att de regio- nalpolitiska skälen för lokalisering till Karlsborg klart överväger dem som talar för någon av de övriga utpekade orterna.
Försvarets rationaliseringsinstitut för fram ytterligare några förslag i Iokaliseringsfrågan. Det bör enligt institutet övervägas om inte provnings- centralen i Karlsborg bl. a. ur miljövårdssynpunkt — trycket mot Vät- tern — bör flyttas till och slås samman med provningscentralen iVidsel. Institutet ifrågasätter vidare om inte chef och planering för huvudavdel- ningen för provning borde flyttas ut från stockholmsområdet och då lämpligen anslutas till provningscentralen i Malmslätt.
Förslaget om omlokalisering av vissa enheter m. m. inverkar i hög grad på den berörda personalens förhållanden, konstaterar försvarets materiel- verk. En attitydundersökning som har utförts inom verket visar att 68 % av dem som berörs inte har för avsikt att flytta med till utflyttningsorten, medan ca 16% av de. tillfrågade har uttalat osäkerhet i denna fråga. Avgörande för verkets ställningstagande har emellertid varit den negativa effekten av en utflyttning, främst genom den försämrade kontakten mel- lan utflyttade delar och samverkande organ inom stockholmsområdet. Enligt verkets mening medför en geografisk uppdelning försämrade möj- ligheter för verket att tillgodogöra sig de rationaliseringsvinster som för- utsattes möjliga att nå när verket bildades.
Prop. 1971:124 ' 38
Materielverket anser att övervägande nackdelar är förenade med det förslag till omlokalisering som utredningen har presenterat. Om statsmak- terna trots detta fattar beslut om utflyttning. måste urvalet av enheter ske på sådant sätt att de negativa effekterna minimeras och eventuella positiva effekter av omlokaliseringen tillvaratas. De från tjänstesynpunkt minsta olägenheterna uppstår om följande enheter omlokaliseras.
Förrädsavdelningen ca 190 personer Verkstad savdelningen ca 65 personer Vissa provningsenheter ca 85 personer Datadriftenheten ca 50 personer Viss administrativ personal ca 20 personer
ca 400 personer
Utöver dessa enheter har utredningen föreslagit att intendenturenheten skall omlokaliseras. lntendenturenhetens verksamhet avser i stor utsträck- ning teknisk bcredning. vilket enligt materielverket med hänsyn till beho- vet av samarbete med staber. övriga delar av verket m. fl. kräverlokalise- ring i Stockholm. Enheten har även i övrigt ett betydande behov av kontakter inom stoekholmsområdet. Verket motsätter sig därför bestämt intendenturenhctens omlokalisering. Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att beslut om utlokalisering av intendenturenheten inte bör fattas förrän större klarhet har vunnits om utvecklingen på sikt inom intendenturom- rådet.
TCO-S ifrågasätter allmänt sett lämpligheten att flytta ut enskilda organisationsenheter som är ålagda centrala ledningsfunktioner. Ju mer geografiskt splittrad en organisation är. desto svårare finner TCO-S det vara att planera och administrera verksamheten. Den av utredningen för- ordade lösningen utgör sålunda enligt TCO-S en form för lokalisering som i möjligaste mån bör undvikas. '
Departementsehef en
Försvarets materielverk bildades den 1 juli 1968 (prop. 1968: 107, SU 19681106, rskr 1968234) och övertog därvid ansvaret för den verksam- het som hade bedrivits vid förutvarande arme-, marin- och flygförvalt- ningarna samt försvarets intendenturverk och försvarets förvaltnings- direktion. Frågan om en sammanslagning hade länge varit aktuell och beslutet att bilda ett gemensamt verk hade föregåtts av ett flertal utredningar. Förslagen i prop. 19681107 om organisation m.m. av försvarets materielförvaltning i central instans m. m. grundades i första hand på de förslag som lagts fram av försvarets materielförvalningsutred- ning och de synpunkter som kommit fram i samband med remissbehand- lingen av utredningens betänkande.
Försvarets materielverk har till huvudsaklig uppgift att svara för ledningen i central instans av materielförvaltningen inom tyg- och intendenturområdena. Materielförvaltande uppgifter i mindre skala har
Prop. 1971:124 39
även försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen, sjuk— vårdsstyrelsen beträffande sjukvårdsmateriel och läkemedel och fortifika— tionsförvaltningen beträffande fortifikatorisk materiel.
Verksamheten vid materielverket är fördelad på fem huvudenheter, armematerielförvaltningen, marinmaterielförvaltningen, flygmaterielför— valtningen, intendenturmaterielförvaltningen och administrativa avdel— ningen. De tre förstnämnda svarar för anskaffning och underhåll av tygmateriel och är i stort sett likformigt organiserade. De olikheter som förekommer är betingade av att skilda typer av materielsystem handläggs vid de tre förvaltningarna. lntendenturmaterielförvaltningens organisa- tion överensstämmer i stort med försvarsgrensförvaltningarnas med de avvikelser som betingas av att förvaltningen fullgör uppgifter för försvaret som helhet. Administrativa avdelningen handlägger för verket gemen- samma uppgifter rörande planering, samordning, organisation m. in. Till avdelningens organisationsbyrå är knutna statens transportkontor, mate- rielverkets datadriftenheter och försvarets klassifikationscentral.
Materielverket leds av en styrelse. Ledamöter av denna är verkets generaldirektör, som är styrelsens ordförande, och minst sex andra ledamöter, som utses särskilt av Kungl. Maj:t. Verket har ca 4400 anställda varav ungefär en fjärdedel har sina arbetsplatser utanför stor- stockholmsområdet.
Vid omorganisationen år 1968 skapades den gemensamma verksled- ningen och den administrativa avdelningen. Några större förändringar av den inre organisationen och arbetsformerna inom huvudenheterna genomfördes inte. Som jag framhöll vid anmälan av prop. 19681107 behövdes ytterligare undersökningar innan några sådana förändringar kunde genomföras. Sedan riksdagen hade godkänt de riktlinjer som angavs i propositionen tillkallade jag ijuni 1968 med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande fem sakkunniga med uppdrag att utreda organisa- tionen av anskaffningsverksamheten och därmed sammanhängande funk- tioner m. m. inom försvarets materielverk. Undersökningarna skulle inte begränsas till enbart materielverkets arbetsområde utan även omfatta bl.a. materielanskaffningsfunktionerna vid försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifikationsförvaltningen.
De sakkunniga, som antog benämningen försvarets materielanskaff- ningsutredning (Fö 1969zl7), fick i oktober 1969 tilläggsdirektiv att även pröva vilka delar av materielverket som kunde förläggas utanför stor- stoekholmsområdet. Utredningen lämnade i december 1970 ett delbe- tänkande (Ds Fö 1970:l'2) med förslag till organisation av anskaffnings- verksamheten m. m. vid försvarets materielverk. Verksamheten vid forti- fikationsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse avser utredningen att behandla i en senare etapp.
På grundval av 1966 års verkstadsutrednings arbete och materielverkets förslag lade Kungl. Maj:t i prop. 1970:l 10 fram förslag om gemensamma verkstads- och förrådsorgan. Riksdagen fattade beslut i enlighet med förslaget (SU l970:ll0, rskr 1970276). Verkstadsavdelningen, som inrättades den 1 juli 1970, är provisoriskt underställd chefen för
Prop. l97lzl24 40
administrativa avdelningen medan den vid samma. tidpunkt bildade förrådsavdelningen är provisoriskt underställd chefen för intendentur- materielförvaltningen. Materielverket har vidare utrett frågan om den s. k. normalieverksamhetens organisation och lämnade i november 1970 förslag i denna fråga. 1 begreppet normalieverksamhet innefattas ett antal servicefunktioner, som har anknytning till anskaffningsverksamheten, exempelvis standardisering, materielregistrering och publikationstjänst.
Enligt materielanskaffningsutredningen bör materielverkets resurser för teknisk beredning vid anskaffning av tygmateriel organiseras med beaktande av i första hand huvudanvändare. Den organisation som föreslås har stora likheter med den nuvarande. Intendenturverksamheten föreslås t. v. hållas samlad i en enhet som tillsammans med förråds- och verkstadsenheterna bör föras samman till en enhet som står direkt under verksledningen — huvudavdelningen för drifttjänst. Utredningen anser vidare att även materielverkets provningsorgan bör föras samman till en enhet som står direkt under verksledningen —— huvudavdelningen för provning.
Utredningens förslag innebär att direkt under verksledningen skall finnas ett kansli, en enhet för central planering och sex huvudavdelning- ar. nämligen för armdmateriel, marinmateriel. flygmateriel, provning och drifttjänst samt för personal och organisation. Den sistnämnda enheten motsvaras i allt väsentligt av den nuvarande administrativa avdelningen med undantag av att kansliet och enheten för central planering har brutits ut och ställts direkt under verksledningen. Utredningen anser det nödvändigt att de tre huvudavdelningarna för armémateriel, marinmate- riel och flygmateriel i princip disponerar alla resurser som behövs för att genomföra anskaffningarna och leda underhållsverksamheten för den anskaffade materielen. Utredningen föreslår därför att i var och en av dessa tre huvudavdelningar skall ingå enheter för inköp, underhåll och kontroll.
Vid val av organisationsalternativ i stort för materielverket har utred- ningen fäst stor vikt vid möjligheterna att inom linjeorganisationen administrera de stora och kostnadskrävande projekten. Den föreslagna organisationen är en bild av anskaffningsverksamhetens projektstruktur. Effektiviteten och det ekonomiska utbytet av samarbetet mellan industrin och verket beror i hög grad på klara ansvarsgränser. Utred— ningen anser att den föreslagna organisationen uppfyller dessa krav.
Omorganisationen föreslås bli påbörjad i början av år 1972 för att sedan stegvis genomföras under åren 1972 och 1973. Utredningens tidsplan förutsätter att beslut om organisationen i stort har fattats under hösten 1971.
Enligt utredningens uppfattning är det inte möjligt att minska kostna- derna för verkets drift under omorganisationsperioden. Därefter bör det emellertid vara möjligt att nedbringa de sammanlagda kostnaderna för verkets drift och för konsulter (totalt ca 215 milj. kr. i 1970 års lönenivå) med sammanlagt ca 10% under en femårsperiod.
Utredningen finner att ca 600 personer kan flyttas ut i samband med
Prop. 1971:124 41
omlokalisering av viss verksamhet. Huvuddelen av dessa tillhör huvudav- delningen för drifttjänst som i sin helhet anses kunna lokaliseras utanför storstockholmsområdet.
Materielanskaffningsutredningens organisationsförslag har vid remiss- behandlingcn genomgående mottagits positivt. Det material som utred- ningen har lagt fram anses utgöra tillräcklig grund för ett principbeslut om försvarets materielverks framtida organisation. Huvudparten av remissinstanserna ansluter sig till organisationsförslaget i stort. Den kritik som förs fram riktar sig väsentligen mot enskildheter i organisationslös- ningen.
Så gott som samtliga remissinstanser vänder sig mot den föreslagna huvudavdelningen för provning. Remissinstanserna delar visserligen utred- ningens uppfattning att provningsverksamheten bör samordnas men anser att detta kan ske på enklare sätt än utredningen föreslagit. Bland argumenten mot utredningens förslag kan nämnas att en sådan avdelning skulle. behöva en särskild administration, vilket kräver personal och kan verka fördröjande på handläggningen av provningsärendena. Vidare fram- hålls att det krävs nära samarbete mellan organ för teknisk beredning och provning och att de provningsenheter det här främst är fråga om representerar mycket olika teknikområden.
Av utredningens övriga dellösningar har inplaceringen av intendentur- verksamheten kritiserats vid remissbehandlingcn. Ett flertal remissinstanser anser att den inte isin helhet bör ingå i huvudavdelningen för drifttjänst.
Remissinstanserna är med några undantag positiva till en ytterligare utlokalisering av delar av materielverket från storstockholmsområdet. Tvivel beträffande lämpligheten av att flytta ut intendenturverksamheten förs emellertid fram.
Från flera håll framhålls angelägenheten av att ett principbeslut fattas nu. Sedan lång tid har en stor del av personalen måst tas i anspråk för utredningsarbete. Materielverket måste enligt remissinstanserna ges möj— ligheter att stabilisera arbetsforrnerna i en organisation som inte utsätts för alltför täta förändringar till förfäng för verkets egentliga arbetsupp- gifter.
Under de senaste årens diskussion om materielverkets framtida organi- sation har bl. a. den uppfattningen förts fram att den nuvarande inrikt- ningen mot försvarsgrenarna inte skulle vara den lämpligaste utgångs- punkten för att uppnå en så rationell organisationslösning som möjligt. Med hänsyn till att verksamheten i stor utsträckning har en teknisk karaktär har det satts i fråga om inte en organisation baserad på tekniska fackområden skulle vara lämpligare.
När jag anmälde försvarets materielförvaltningsutrednings förslag i prop. l968:107 ansåg jag mig inte kunna bedöma materielverkets organisation på längre sikt förrän sakverksamheten hade undersökts. Eftersom jag ansåg det angeläget att få frågan om organisationsprincipen allsidigt belyst angav jag i direktiven till materielanskaffningsutredningen särskilt att utredningen skulle pröva olika alternativ och att valet i första hand skulle stå mellan en försvarsgrensinriktad och en fack- eller
4. Riksdagen 1971. ] saml. Nr 124
Prop. 1971:124 42
produktinriktad organisation. Målet borde vara att finna en praktisk form för verksamheten som förenade kraven på hög effekt och enkla arbetsfor- mer med kraven på god anknytning till förbandsproduktionen i fred och underhållsverksamheten i krig.
Utredningen har närmare granskat och presenterat tre organisations- alternativ, vilka byggts upp genom att föra samman materielen i prod ukt- grupper efter olika utgångspunkter. Alternativet ], där materielen förts samman med beaktande. av i första hand teknologisk samhörighet, avviker från de sinsemellan mera likartade alternativen 2 och 3. I de sistnämnda har materielen förts samman med beaktande av teknisk systemsamhörig- het resp. huvudanvändare.
Materielverket anskaffar materiel av de mest skiftande slag och verksamheten berör ett stort antal teknikområden. Den taktiska och tekniska utvecklingen medför att anskaffningen i större utsträckning än tidigare inriktas mot materielsystem som innehåller materiel av flera olika slag. I ett sådant system finns vanligen ett flertal teknikområden representerade. Innan en anskaffning kan påbörjas krävs ett omfattande planerings- och utredningsarbete. Detta sker i intim samverkan med användaren. Under själva anskaffningen fordras en kontinuerlig uppfölj- ning och samverkan med industrin och när det gäller system även anpassning av de olika materielslagen till varandra.
Oavsett vilket av utredningens alternativ som väljs kommer ett behov av särskilda insatser för intern och extern samordning att uppstå. l alternativet ] kommer insatser att krävas för att samordna såväl det långsiktiga planerings- och utredningsarbetet vilket sker i nära kontakt med avnämarna som den kontinuerliga anskaffningsverksamheten. Varje försvarsgrens materiel skulle i detta alternativ vara spridd på ett flertal huvudavdelningar och detta skulle medföra bl. a. att avsevärda resurser måste sättas in för projektledning vid anskaffning av större system. [ alternativen 2 och 3 är det nödvändigt att samordna verksamheten så att inte likartad materiel anskaffas av olika organisationsenheter och så att verket utnyttjar personal med specialkunskaper på ett effektivt sätt.
Såväl materielanskaffningsutredningen som remissinstanserna har an- sett att fördelarna av att hålla samman materielsystem och materiel inom samma användningsområde överväger fördelarna av den teknologiska samordning, som erhålls i alternativ 1. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Mot bakgrund av verkets uppgifter torde enligt min mening samordningsproblemen i en system- eller användarinriktad organisation vara enklare att lösa och kräva mindre personal än samordningsproble- men i en teknikorienterad organisation.
Alternativen 2 och 3 uppvisar skiljaktigheter främst inom teleområdet. Jag delar utredningens uppfattning att fördelarna med alternativet 2, där stridslednings- och sambandsmaterielen förs samman till en självständig huvudavdelning, inte uppväger nackdelarna. Sådan materiel ingår numera i de flesta materielsystem. En organisationslösning enligt alternativ 2 kan därför förlänga beslutsprocessen under anskaffningsarbetet och risker finns att den blir mer personalkrävande än en organisation enligt
Prop 1971:124 43
alternativ 3.
Jag förordar, att anskaffning av tygmateriel skall bedrivas i en organisation i princip uppbyggd enligt utredningens alternativ 3, dvs. i tre enheter — huvudavdelningarna för armémateriel, marinmateriel och flygmateriel. Som jag tidigare har framhållit kommer emellertid även en sådan organisation att kräva samordning av verksamheten på olika områden. Jag återkommer i det följande till konsekvenserna härav när det gäller ledning och administration.
Huvuddragen av den organisation jag förordar framgår av en tablå, vilken torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.
Beträffande indelningen i enheter för teknisk beredning inom huvudav- delningarna anser jag mig endast ha anledning att ta upp förhållandena inom vapen- och teleområdet till behandling.
Inom vapenområdet har ansvarsfördelningen vid anskaffning av robot- materiel tilldragit sig största intresset hos remissinstanserna. Robotan— skaffningen har under tiden efter andra världskriget krävt speciella organisatoriska lösningar bl. a. för att inom landet bygga upp kunskaper inom teknikområdet i fråga. F.n. bedrivs i stort sett all kvalificerad teknisk beredning av robotanskaffning vid flygmaterielförvaltningens robotavdelning. Vid armé— och marinmaterielförvaltningarna finns enhe- ter om ett fåtal personer för samordning av robotfrågor inom resp. huvudavdelnings ansvarsområde. Materielanskaffningsutredningen anser att en viss omfördelning av nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning bör ske. En mindre del av robotavdelningens personal föreslås bli överförd till huvudavdelningarna för arme'mateiiel och marinmateriel medan huvud- delen av den nuvarande projektbyrån inom robotavdelningen och flyg- planavdelningens vapenbyrå föreslås bilda en vapenenhet inom huvudav- delningen för flygmateriel. Denna skall svara för flygvapnets vapenmate- riel och för samordning av allmänna robottekniska frågor.
Jag förordar att det inom huvudavdelningen för flygmateriel bildas en vapenenhet enligt utredningens förslag. Denna bör inom materielverket svara för allmänna robottekniska frågor samt för anskaffning av mera kvalificerad robotmateriel. Jag räknar med att i enheten kommer att ingå, förutom personal från de nyss omtalade projekt- och vapenbyråerna, hu- vudparten av den personal som i den nuvarande robotavdelningen utnytt- jas för planering och serviceuppgifter. Materielverket bör i enlighet med vad som allmänt bör gälla för verket i viss utsträckning kunna omfördela personal med hänsyn till aktuella anskaffningar samt till behovet av ett effektivt studiearbetc inom de olika huvudavdelningarna. Riktpunkten skall vara dels att alla möjligheter till samordning när det gäller anskaff- ning av robotmateriel tas till vara och dels att verkets totala resurser inom detta område utnyttjas på bästa sätt.
När det gäller artillerimateriel med ammunition har utredningen inte föreslagit några förändringar av nuvarande ansvarsfördelning. Jag anser liksom utredningen att man inom resp. huvudavdelning bör ha möjlighet att handlägga dylika frågor. Jag vill dock understryka angelägenheten av att anskaffningsarbetet inom detta område ytterligare samordnas så att
Prop. 1971:124 44
tillgängliga resurser utnyttjas på bästa sätt och så att man effektivt tar till vara möjligheterna att ta fram för försvarsgrenarna gemensam materiel. Detta gäller i första hand mark- och sjömålsartilleri samt luftvärnsartilleri med tillhörande ammunition.
Några remissinstanser anser att utredningens gränsdragningar när det gäller stridslednings- och rambandsmateriel är mindre lämpliga. Den materiel som avses är bl. a. krigsmaktens gemensamma signalförbindelser eller de materielsystem som ingår i delprogrammet Krigsorganisation för vissa staber m. m. Enligt min uppfattning bör en huvudavdelning alltjämt ha samordningsansvar inom materielverket för gemensamma sambandsnåt och den materiel som ingår i dessa. Dessa frågor handläggs f. n. vid flygmaterielförvaltningen, medan chefen för arme'n är ansvarig för pro- duktionen av flertalet av de förband, som betjänar sambandsutrustningar i de gemensamma näten. Denna ansvarsfördelning har bestämda svaghe- ter. I materielverkets nya organisation bör därför enligt min mening de materielsystem som ingåri delprogrammet Krigsorganisation för vissa Sta- ber m.m. handläggas vid huvudavdelningen för armemateriel. De praktis- ka konsekvenserna av vad jag här har förordat blir i första hand att viss personal som handlägger frågor rörande de. gemensamma signalförbindel- serna och däri ingående materiel förs över från huvudavdelningen för flygmateriel till huvudavdelningen för armdmateriel och att flygvapnets stridslednings- och marksambandsmateriel handläggs i en enhet inom hu- vudavdelningen för flygmateriel.
Inom stridslednings- och sambandsområdet bör liksom inom övriga områden eftersträvas att likartad materiel anskaffas endast av en enhet inom verket. Det bör ankomma på materielverket att göra de från denna synpunkt nödvändiga gränsdragningarna mellan de olika huvudavdel- ningarna och att successivt anpassa personalen med hänsyn härtill.
Jag kommer så till frågan hur de med materielanskaffningen samman- hängande funktionerna inkäp, underhåll och kontroll skall inordnas i materielverkets organisation. Materielanskaffningsutredningen föreslår att enheter för dessa funktioner skall ingå i var och en av de tre materiel- anskaffande huvudavdelningarna.
Beträffande funktionerna inköp och kontroll är remissinstanserna med något undantag eniga med utredningen. Inte heller jag har funnit skäl att gå ifrån utredningens förslag. Jag anser dock att det inom dessa områden, och då särskilt inköpsområdet, föreligger ett starkt behov av samordning. Jag förutsätter att materielverket med kraft bedriver denna samordnings- verksamhet så att verket i inköps- och kontrollfrågor uppträder på ett ensartat sätt mot industrin.
När det gäller underhållsverksamheten har remissinstanserna inte en lika enig uppfattning. Förslag förs fram om att föra samman organ för verkställande underhåll till en enhet och att placera in denna ihuvudav- delningen för drifttjänst. Enligt min mening är en dylik organisation för vissa delar av underhållsverksamheten den bästa lösningen på längre sikt. Jag är dock inte beredd att nu förorda en sådan lösning. Som utredningen har framhållit uppnås kostnadsbesparingar inom underhållsomrädet
Prop. 1971:124 45
främst genom att man anskaffar funktionssäker materiel, som är lätt att underhålla och genom att man minskar reparations- och översynsfrekven- sen. Samarbetet mellan organ för teknisk beredning och för underhåll är här av stor betydelse. Vidare bedrivs underhållsverksamheten vid de nuvarande materielt'örvaltningarna i flera avseenden på olikartat sätt. Detta beror bl. a. på materielsystemens olika uppbyggnad och använd- ning samt på att underhållsresurserna på det regionala och lokala planet inte är likformigt uppbyggda. Enligt min bedömning är den av rnateriel- anskaffningsutredningen föreslagna underhållsorganisationen en lämplig avvägning mellan nuvarande förhållanden och önskemålen att föra sam- man resurserna för ledning av materielens drift. Förslaget innebär att underhållsverksamheten inom varje huvudavdelning kommer att koncen— treras till en enhet. Detta kommer att underlätta rationaliseringar inom huvudavdelningarnas ansvarsområden samtidigt som förutsättningarna för samordning mellan huvudavdelningarna kommer att förbättras. Jag till- styrker därför utredningens förslag till underhållsorganisation men förut- sätter att materielverket i samband nred pågående undersökningar inom underhållsområdet prövar möjligheterna att ytterligare samordna verk- samheten. Jag förordar vidare att teleunderlrållskontoret utgår ur organi- satiorren.
I och med att underhållsverksamheten — liksom inköps- och kontroll- verksarrrheten — komnrer att bedrivas av huvudavdelningarna kommer det att krävas en samordning inom verket. Jag återkommer till denna fråga.
Med teknisk beredning och anskaffning hänger provningsverksamheten samman. Utredningen har föreslagit att huvuddelen av denna verksamhet skall föras samman till en huvudavdelning för provning. En sådan åtgärd skulle medge en samlad överblick över provningsresurserna och under- lätta långsiktig planering. samordning rn. m. För egen del anserjag att en samordning kan ge rationaliseringsvmster. Jag delar emellertid den av remissinstanserna framförda uppfattningen att en sådan samordning kan erhållas på ett enklare sätt än genom att bilda en särskild huvudavdelning. Jag anser mig därför inte kunna förorda att en sådan avdelning inrättas.
De provningsorgan som utredningens förslag omfattar berör med undantag av teleprovning främst nuvarande armé- och flygmaterielförvalt- ningarna. Armématerielförvaltningens provningseentral, som nu ingår i förvaltningens vapenavdelning, bör enligt min mening ingå i den av utredningen föreslagna ammunitionsenheten i huvudavdelningen för armémateriel. Provningseentralen har i allt väsentligt sin verksamhet förlagd till Karlsborg och bedriver där ihuvudsak ammunitionsprovning. I Karlsborg finns även en robotförsöksplats som tillhör nuvarande flygmaterielförvaltningen. Den administrativa verksamheten för dessa två enheter såsom expedition, bevakning och service åt provningspersonalen, bör enligt min uppfattning bedrivas gemensanrt. Jag förordar att huvud- avdelningen för armémateriel åläggs att svara för den administrativa verksamheten vid provningsplatsernai Karlsborg.
Flygmaterielförvaltningens nuvarande försökscentral i Malmslätt är den provningsenhet inom materielverket som har mest personal och mest
Prop. 1971:124 46
omfattande provningsutrustning. Den bör enligt min uppfattning utgöra stommen i en provningsenhet som blir direkt underställd chefen för huvudavdelningen för flygmateriel. I enheten bör huvudavdelningens samtliga provningsresurser ingå. Detta innebär att enheten förutom försökscentralen skulle omfatta försöksbyrån i flygmaterielförvaltningens nuvarande robotavdelning. inklusive de till byrån hörande försöksplat- serna i Karlsborg och Vidsel. Jag anser vidare att den av utredningen föreslagna teleprovningscentralen bör ingå i enheten. Jag finner det nämligen angeläget att verkets resurser för teleprovning snarast samord- nas. lnom detta arbetsområde kan samma personal och utrustning ofta användas för de mest skiftande materielslag. Med hänsyn till att det vid försökscentralen i Malmslätt bedrivs en omfattande elektronisk provning finner jag det naturligt att teleprovningscentralen lokaliseras i anslutning till denna. Jag förordar alltså att i huvudavdelningen för flygmateriel inrättas en provningsenhet och att denna består av en försökscentral, försöksplatserna i Karlsborg och Vidsel samt en teleprovningscentral. Provningsenheten bör med undantag av försöksplatserna vara lokaliserad till Malmslätt och ha sanrordningsansvar för materielverkets hela prov- ningsverksamhet.
Vid remissbehandlingen har föreslagits att samverkan mellan organ för teknisk beredning och organ för provning bör regleras på basis av betalda uppdrag. Jag anser det lämpligt att ett sådant system prövas. Härigenom blir det möjligt att jämföra kostnaderna för materielverkets interna provning med kostnaderna för extern provning.
Jag har hittills uppehållit mig vid organisationsenheter som är direkt engagerade i anskaffning av tygmateriel. Av övriga enheter som har föreslagits av materielanskaffningsutredningen vill jag först ta upp huvud- avdelningen för drifttjänst till diskussion. Denna bör enligt utredningen innehålla planering, intendenturenhet, förrådsenhet, verkstadsenhet och datadriftenhet. Liksom remissinstanserna anser jag det lämpligt att en sådan huvudavdelning bildas och att enheterna för förråd och verkstad ingår i denna. Enheterna har en klar driftfunktion riktad rrrot regional och lokal instans.
Beträffande övriga enheter delar jag emellertid inte utredningens uppfattning. Huvuddelen av intendenturverksamheten inbegriper anskaff- ningsuppgifter som till skillnad från de serviceinriktade förråds- och verkstadsenheterna kräver viss tekniskt beredning. Genom en samordning mellan tygmateriel— och intendenturmaterielanskaffning kan rationalise- ringsvinster erhållas. Jag anser det därför inte lämpligt att placera den nuvarande intendenturmaterielförvaltningen i huvudavdelningen för drift- tjänst. Den nuvarande livsmedelsbyrån utgör emellertid ett undantag. Den svarar för driften av krigsmaktens matinrättningar och för facket förplägnad. Jag föreslår att den ingår i huvudavdelningen för drifttjänst som en självständig enhet under benämningen förplägnadsenheten. Några av remissinstanserna har föreslagit att intendenturmaterielförvaltningen skall finnas kvar som en huvudavdelning direkt under verksledningen. En sådan lösning ger emellertid inte möjlighet till de rationaliseringar jag
Prop. 1971:124 47
eftersträvar. Inordnas intendenturmaterielanskaffningen i en av de tyg- materielanskaffande huvudavdelningarna finns möjlighet att integrera verksamheten med övrig verksamhet inom huvudavdelningen och att reducera personalen och då främst inom funktionerna planering, inköp och kontroll. Huvudparten av den intendenturrnateriel som anskaffas är avsedd för armén. Jag förordar därför att en intendenturenhet ingår i huvudavdelningen för armemateriel. Enheten bör, med undantag för de uppgifter som åvilar livsmedelsbyrån, i ett inledningsskede ha i princip samma uppgifter som den nuvarande intendenturmaterielförvaltningen.
Med hänsyn till pågående försöksverksamhet är jag inte beredd att nu förorda någon omorganisation av materielverkets datadrift.
Jag förordar slutligen att biluttagningen placeras in i huvudavdelningen för drifttjänst. Biluttagningen ingår i armématerielförvaltningens fordons- avdelning. Dess verksamhet har emellertid endast begränsad anknytning till anskaffningsarbetet. Frågan om biluttagningens interna organisation torde emellertid få prövas ytterligare då resultaten av en inom försvarets rationaliseringsinstitut pågående översyn av den samlade uttagningsverk- samheten föreligger.
1968 års riksdagsbeslut om försvarets materielverk omfattade väsent- ligen verkets ledning och administration. Med ledning av vunna erfaren- heter föreslår utredningen vissa justeringar i den nuvarande organisatio— nen. Jag förordar som framgår av bilaga 3 att den nuvarande administra— tiva avdelningens motsvarighet i den nya organisationen benämns huvud- avdelningen för administration. Jag biträder utredningens förslag att en särskild enhet för central planering skall ställas till verksledningens dis- position. Kansliet bör ingå i denna enhet.
Enheten för central planering skall främst ha till uppgift att ge verkets ledning en överblick över verkets totala verksamhet samt att ta fram un— derlag för en lämplig fördelning av uppgifter mellan verkets olika organi— sationsenheter. Jag anser att i enheten bör ingå personal främst för pla— nering och sarnordning av forskning och utveckling, ekonomiska frågor samt inköps-, kontroll- och underhållsverksarnhet. ”
Vid den organisation i stort av materielverket som jag förordar blir det en väsentlig förutsättning för verkets förmåga att lösa sina uppgifter att dessa planerings- och samordningsuppgifter ägnas stor uppmärksamhet. För att materielverkets organisation skall fungera effektivt fordras cen- tralt en kontinuerlig uppföljning av verksamheten i stort och en anpass- ning av de olika organisationsenheternas uppgifter till utvecklingen. De samordningsåtgärder som vidtas bör enligt min mening inte begränsas en— bart till fördelning av samordningsansvar och anskaffningsuppdrag utan bör även omfatta omfördelning av resurser mellan olika organisationsen- heter.
Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om intern kostnadsredovis- ning och internrevision. Jag ställer mig liksom remissinstanserna positiv till att ett internt kostnadsredovisningssystem — anslutet till system 5 som successivt skall införas inom försvaret — införs i materielverket. För att verksledningen snabbt skall få ett bättre underlag för att styra
Prop. 1971:124 48
verksamheten bör införandet ges hög prioritet. [ ett verk av materiel- verkets storlek och med ett så betydande ekonomiskt ansvar torde det också vara nödvändigt med internrevision. Chefen för finansdeparte- mentet har utfärdat anvisningar för arbetet med utveckling av den ekonomiska redovisningen och redovisningsrevisionen inom försvaret.
Normalieverksamheten har utretts i särskild ordning av materielverket. Den föreslagna gemensamma normalieenheten har av materielanskaff— ningsutredningen placerats in i huvudavdelningen för provning. Materiel- verkets normalieutredning har vid remissbelrandlingen utsatts för viss kritik. Enligt min mening torde dock en sammanslagning av denna verksamhet ge de bästa rationaliseringsmöjligheterna. Jag förordar därför att en gemensam norrnalieenhet bildas och att den placeras in i huvudav- delningen för administration. Jag kan emellertid inte i alla delar ansluta mig till materielverkets förslag beträffande den gemensamma enhetens inre organisation. Materielregistreringsenhetens verksamhet bör även om- fatta klassificering, nomenklaturverksamhet och samordning av materiel- dokumentation. [ enheten bör därför ingå huvuddelen av nuvarande försvarets klassifikationscentral. Vidare bör material- och standardise— ringsfunktionerna föras samman till en enhet, som svarar bl. a. för klassifikationscentralens uppgifter i försvarets standardiseringsdelegation. Normaliecnlreten bör således förutom chef och ccntralenhet omfatta enheter för litteraturtjänst, materialrådgivning och standardisering, mate- rielregistrering och klassifikation m. m., ritningslrantering, publikations- verksamhet och reproduktion. Jag räknar med att enheten skall omfatta högst 270 personer när omorganisationen har genomförts. Ytterligare personalreduceringar torde kunna göras när verksamheten vunnit stadga.
Beträffande försvarets teletekniska laboratorium som behandlats av utredningen är jag inte beredd att nu förorda några förändringar i dess ställning och uppgifter. Dessa har visst samband med frågor som behand- las av utredningen om den framtida försvarsforskningen.
Jag räknar med att omorganisationen av materielverket kommer att ta relativt lång tid. Den bör kunna påbö'rjas den 1 juli 1972. Före denna tidpunkt kan det bli aktuellt att vidta vissa provisoriska åtgärder. Detalj- utformningen av organisationen bör ske först efter förslag av rnaterielver- ket. Vid utarbetandet av dessa förslag måste materielverket bl. a. ta ställ- ning till organisationstillhörighet och arbetsuppgifter för sådana under- enheter eller funktioner som jag inte har tagit upp till särskild behand- ling. Jag avser att återkomma med förslag till åtgärder för att genomföra organisationen i samband med prövningen av de årliga anslagsfrarnställ- ningarna.
Liksom inom statlig verksamhet i övrigt bedrivs inom försvaret konti- nuerligt en rationaliseringsverksamhet i syfte att öka effektiviteten och att begränsa kostnaderna. Det är nödvändigt att denna verksamhet inten- sifieras. Jag avser att anmäla dessa frågor i annat sammanhang. Jag vill emellertid här framhålla att materielverket måste bidra till att personal- kostnaderna och antalet anställda inom försvaret minskas.
Jag vill i detta sammanhang framhålla att den föreslagna organisa-
Prop. 1971:124 49
tionen enligt min mening ger goda möjligheter till rationaliseringsvinster. Dessa kan dock inte fullt ut komma till stånd omedelbart. Omorganisa- tionen som sådan kommer sålunda att kräva särskilda arbetsinsatser under ett övergångsskede. Resurser kan därvid behöva tas i anspråk inom planerings-, organisations- och personalområdcna för att komma till rätta med omställningsproblem av olika slag. Utredningens påpekanden om konsultutnyttjandet inom teleområdet och dess förslag om en viss omfördelning av arbetsuppgifter mellan verket och konsulter inom detta område torde också böra ses i detta sammanhang.
Materielanskaffningsutredningen har ingående behandlat industrins och konsulters medverkan i materielverkets arbete. Jag ansluter mig i princip till utredningens slutsatser och rekommendationer. Intill dess mera noggranna lönsamhetsbedömningar föreligger anser jag att följande riktlinjer bör vara vägledande för materielverkets utnyttjande av externa resurser. lndustrin bör som regel utnyttjas för konstruktionsverksamhet, tillverkning och viss underhållsverksamhet. För övrig verksamhet bör industri och konsulter utnyttjas för uppgifter som inte kan anses vara av kontinuerlig karaktär och som kan avgränsas och definieras så att affärsmässiga avtal kan slutas. Jag avser i detta sammanhang såväl privata som statliga företag.
Jag övergår nu till frågan om lokaliseringen av försvarets materielverk. Chefen för finansdepartementet har i prop. 1971129 (5. 134) anmält att jag kommer att förorda att vissa delar av försvarets materielverk lokalise— ras utanför storstockholmsomrädet och att förslaget kommer att inne— bära flyttning av ca 400 anställda till Karlstad och ca 200 anställda till andra orter.
l materielanskaffningsutredningens målsättning för en lösning av loka- liseringsfrägan ingick bl. a. att utflyttningen i första hand borde omfatta enheter med ringa kontaktbehov med andra organ i Stockholm samt att samverkande enheter borde följas åt. Uttlyttningsobjekten borde vidare samlas till större enheter eller anslutas till andra enheter som redan är lokaliserade utanför storstockholmsområdet.
Jag är angelägen om att försvaret istörsta möjliga utsträckning skall medverka till att minska trycket på stockholmsomrädet. Vid min bedöm- ning av lokaliseringsfrågan för materielverkets del harjag beaktat de av utredningen framförda synpunkterna.
Jag föreslår att huvudavdelningen för drifttjänst samt mätdonssek- tionen ihuvudavdelningen för armemateriel lokaliseras till karlstadsområ- det. I samband med utlokaliseringen bör övervägas att föra över mätdons- sektionen till tygförvaltningen inom Bergslagens militärområde. Jag räk- nar med att flyttningen kommer att innebära att ca 400 arbetstillfällen förs över till karlstadsomrädet.
Som jag tidigare har anmält anser jag att provningsenheten i huvudav- delningen för flygmateriel med undantag av försöksplatserna bör vara lokaliserad till Linköping (Malmslätt). Utlokaliseringen kommer att beröra ca 100 anställda. varav huvuddelen tillhör den nybildade teleprov- ningscentralen.
Prop. 1971:124 50
I likhet med chefen för finansdepartementet räknar jag med att inflyttning på de nya lokaliseringsorterna skall kunna ske under budget- åren 1974/75 och 1975/76.
Den fortsatta översynen av statliga myndigheters lokalisering som genomförs av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet kommer att beröra även materielverket. De förslag som kan bli följden av delegationens översyn kan på längre sikt komma att medföra att vissa organisationsförändringar blir nödvändiga i förhållande till vad jag har angett i det föregående.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisation rn. m. av försvarets materielverk.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen—Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta G yllensten
Försvarets materielverks nuvarande organisation
VERKSLEDN ING Styrelse och verkschcf
ARMEMATERIEL— FÖRVALTNINGEN ca 1 070 personer
MARINMATERIEL- FÖRVALTNINGEN ca 600 personer
FLYGMATERIEL- FÖRVALTNINGEN ca 1 760 personer
INTENDL'NTUR- MATERIEL- FÖRVALTNINGEN ca 425 personer
ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN ca 545 personer
Planering Vapenavdelning Iiordonsavdelning Elektroavdelning lnköpsavdelning Underhållsavdelning Normaliebyrå Materielinspcktion
Underrättelseeentral
Personalkårexpedition
Planering Vapcnavdclning
Skeppsbyggnad s- avdelning
Inköpsavdelning Normaliebyrå
Personal- och utbildningssektion
Planering Sy stcmplanering
Projektledning för flygplansystem 3 7
Flygplanavdelning lilektroavdelning Robotavdelning Inköpsavdelning Underhållsavdelning Normaliebyrå Matcrielkontrollsek tion Underrättelsecentral
Personal- och utbildningssektion
__|
Planering Materielbyrå Livsmedelsbyrå Drivmedelsbyrå Allmän byrå Normaliesektion
Förråd savdeln ing
Centralplanering Kanslibyrå Pcrsonalbyrå Kameralbyrå Organisationsbyrål Centralexpedition
Verkstad savdelning
ITill organisationsbyrån är knutna statens transportkontor. materielverkets dataenhcter och
försvarets klassifikationscentral
Totalt antal anställda ca 4 400.
Prop. 1971 124
51
Försvarets materielverk ('Materielanskaffningsutredningens förslag)
Kansli ca 15 personer
__ VERKSLEDNING
Centralplanering ca 35 personer
t_—_—__T—_—L_—_—1—_—1—___—l
IIUVUDAVDIS LNING ARMLMATERIEL ca 810 personer
IIUVUDAVDELNIIG MARINMATFRIEL ca 555 personer
HUVUDAVDL. LNING
FLYGMATERIEL ca 1 135 personer
IIUVUDAVDELNING
PROVNING ca 965 personer
HLIVUDAVDLLNING DRIF' FTJÄNST ca 585 personer
PERSONAL OLII ' ORGANISATION ca 300 personer
IIUVUDAVDLLNING.
Planering Expedition Vapenenhet Ammunitionsenhet Fordonsenhet
Sam bandsenhet Inköpsenhet Underhållsenhet
Kontrollcnhet
Planeringl Vapenenhet
l—"artygsenhet
: Inköpsenhet
Underhållsenhet
Kontrollenhet
Planering spedition
Flygplanenhct Vapenenhet Stridslednings— enhet
Sambandsenhet Inköpsenhet Underhållsenhct Kontrollenhet
Planering1
Provninvscentral Malm slätt Provningscentral Karlsborg Provningsecntral Vid sel
Tcleprovnings- central Normalieenhet
Förrådsenhet
Planeringl Centralenhet
Intendenturenhct Juridisk enhet Organisations- ' 2 Verkstadscnhet enhet
Datadriftcnhet Personalenhet
Kameralenhet
Centralexpedition
_!
1 Iluvudavdclningens expedition ingår 2 Inklusive statens transportkontor, vars verksamhet emellertid föreslås förläggas utanför materiel—
verket
Personaluppgifterna är baserade på
antalet anställda jämte utlysta tjänster den I april 1970 — totalt
ca 4 400 personer — vilka fördelats
på de olika enheterna i den föreslagna organisationen
Prop. 1971 124
Försvarets materielverk
Styrelse Verkschef
F.nhet för central planering
(Departementsehefens organisationsförslag)
I-IUVUDAVDELNING
ARMEMATERIEL
Chef
Planering med expedition
Vapenenhet Ammunitionsenhet Fordonsenhct Sambandsenhet Intendenturenhet Inköpsenhet Underhållsenhet
Kontrollenhct
HUVUDAVl)ELNlNG
MARINMATFRIFL
Chef
Planering mcd expedition
Vapenenhet 1-"artygsenhet Inköpsenhet Underhållsenhet
Kontrollenhet
HUVUDAVDELNING FLYGMATERIEL
Chef Planering
Allmän enhet med expedition
Vapenenhet Flygplanenhet
Strid slednings— enhet
Provningsenhet Inköpsenhet Underhållsenhet
Kontrollenhet
1 Statens transportkontor är t. v. knutet till huvudavdelningen
I—IUVUDAVDELNING
DRII-"TTJÄNST
Chef
Planering med expedition
Förplägnadsenhet Förrädsenhet Verk stad senhet
Biluttagning
HUVUDAVDELNING ADlt-llNIS'l'R/YFIONl
Chef
Juridisk enhet Organisationsenhct Personalenhet Kameralenhet Normalieenhet
Centralexpedition
Prop. 1971 124
53
Prop. l971:124
INNEHÅLL
Inledning ....................................... Nuvarande organisation m. m. ......................... Materielverkets uppgifter ........................... Ledning ...................................... Huvudenheternas organisation och uppgifter .............. Försvarets teletekniska laboratorium ................... Lokalisering ................................... Utredningens överväganden och förslag ................... Materielförvaltningens roll i försvarets verksamhet .......... Principlösning .................................. Organisationsförslag .............................. Omorganisationens genomförande ..................... Personal och kostnader ............................ Särskilda frågor ................................. Organisationsutveekling på sikt ....................... Remissyttrandena ................................. Allmänna synpunkter ............................. Organisationsalternativ ............................ Föreslagen organisation ............................ Arbetsformer och arbetstillfredsställelse ................. Organisationens genomförande ....................... Personal och kostnader ............................ Övriga frågor ................................... Departementschefen ...............................
Bilagor
1. Försvarets materielverks nuvarande organisation
2. Materielanskaffningsutredningens organisationsförslag 3. Departementschefcns organisatifmsförslag
54