Prop. 1971:153
Kungl. Maj:ts proposition angående införande av kilometerskatt
Nr 153
Kungl. Maj:ts proposition angående införande av kilometerskatt; given Stockholms slott den 29 oktober 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements- chefen hemställt.
Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
CARL GUSTAF
G. E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåll
På grundval av bilskatteutredningens delbetänkande (SOU 1970: 36) Kilometerbeskattning föreslås i propositionen, att principbeslut fattas om införande den 1 januari 1974 av beskattning efter körd våglängd (kilometerskatt) beträffande brännoljedrivna motorfordon. Beträffande släpvagnar, som dras av brännoljedrivna motorfordon och har en total- vikt över tre ton, föreslås att kilometerskatt införs vid en tidpunkt som bestäms senare.
I avvaktan på bilskatteutredningens slutbetänkande, som förväntas under våren 1972, behandlas inte kilometerskattens närmare utform- ning och omfattning i detta sammanhang.
Prop. 1971: 153 2
Utdrag av protokollet över linansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 29 oktober 1971.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LlDBOM, CARLS- SON.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om in- förande av kilometerskatt och anför.
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1965 till- kallade jag särskilda sakkunniga med uppgift att verkställa översyn av vägtrafikbeskattningen och därmed sammanhängande frågor. I direkti- _ ven för de sakkunniga, som antagit namnet bilskatteutred/zingen (Fi 1966: 2.9)1, erinrade jag bl. a. om den i samband med 1963 års trafik- politiska beslut antagna s. k. kostnadsansvarighetsprincipen. Jag anförde, att kostnaderna för vägväsendet och vägtrafikväsendet liksom tidigare skall bäras av vägtrafiken och framhöll, att en avvägning av beskatt- ningen skulle ha till syfte att underlätta ett genomförande av nämnda . princip. .
Bilskatteutredningen avlämnadeinovember 1969 betänkandet (SOU 1969: 45) Fordonsbeskattningen. I betänkandet föreslogs en omlägg- ning av den årliga fordonsskatten för lastbilar, bussar och släpvagnar. Inom ramen för oförändrat totalt skatteuttag för berörda fordonskate— gorier innebar förslaget höjd skatt för de tyngsta lastbilarna och för Släpvagnarna samt sänkt skatt för bussarna och för de medeltunga och lätta lastbilarna. Syftet med omläggningen var att åstadkomma en bätt- re anpassning av beskattningen till kostnadsansvarighetsprincipen. Om- läggningen skulle ske i fem etapper under åren ”1971—1979. Betänkan- det remissbehandlades i sedvanlig ordning.
I prop. 1970: 138 godtogs i huvudsak den av utredningen förordade
1 Ledamöter generaldirektören Nils Hörjel, tillika ordförande, f. d. riksdags- männen Folke Björkman och Johannes Blidfors, riksdagsmännen Nils-Eric Gus- tafsson och Gösta Sterne, expeditionschefen Böret Palm och kanslirådet Hans Henrik Abelin.
Prop. 1971: 153 3
reformen och föreslogs att den första etappen skulle genomföras från ingången av år 1971. Propositionen antogs av riksdagen (BeU 1970: 58, rskr 1970: 377, SFS 1970: 630). Det fortsatta genomförandet av omlägg- ningen kommer att behandlas i särskilda propositioner till riksdagen.
Redan i sitt nyss nämnda betänkande framhöll bilskatteutredningen att den tagit upp frågan om en beskattning av fordon efter faktisk kör- sträcka. en s. k. kilometerskatt. Utredningen angav att den skulle åter- komma mcd förslag om en sådan beskattning när viss ytterligare utred- ning av frågan slutförts. .I enlighet härmed har utredningen i princip— betänkandet (SOU 1970: 36) Kilometerbeskattning föreslagit att kilo- meterbeskattning skall tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1974 för sådana bilar, traktorer och motorredskap som drivs med brännolja eller gasol och för släpvagnar med en totalvikt om mer än tre ton som dras av sådana fordon.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, rikspolisstyrelsen, statens järnvägar, statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, transport- nämnden, domänverket, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göte- borgs och Bohus, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län, bilregis- terutredningen, vägkostnadsutredningen, Aktiebolaget Svensk Bilprov— ning, IVAzs transportforskningskommission, Landsorganisationcn i Sve- rige (LO), Motorbranschens riksförbund, Motororganisationernas sam— arbetsdelegation, Näringslivets trafikdelegation, Riksförbundet lands— bygdens folk, Skogsindustriernas samarbetsutskott, Svenska busstrafik- förbundet, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska kommun- förbundet, Svcnska lokaltrafikföreningen, Svenska Petroleum lnstitutet, Svenska taxiförbundet, Svenska transportarbetareförbundet, Svenska Vägföreningen, Svenska åkeriförbundet, Sveriges akademikers central- organisation, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening, Sveriges me— kanförhund (lastfordonsgruppen) och Tjänstemännens centralorgani- sation.
Gällande vägtrafikbcskattning
Vägtrafiken beskattas i Sverige genom ett flertal olika skatter. Vissa av skatterna är specialdestinerade för att täcka kostnaderna för väg- och vägtrafikväsendet. Denna vägtrafikbeskattning i egentlig mening, de 5. k. automobilskattemedlen, omfattar årlig fordonsskatt enligt förordningen (1922: 260. senast ändrad 1971: 402) om automobilskatt (ASF) och en- ligt traktorskatteförordningen (1969: 297, ändrad 1.969: 711) (TSF) samt beskattningen av drivmedel enligt förordningen (1961: 372. senast änd- rad 1971: 252) om bcnsinskatt, förordningen (1961: 653, senast ändrad 1971: 253) om brännoljeskatt och förordningen (1964: 352, senast änd- rad 1971: 92) om gasolskatt.
Prop. 1971.: 153 - 4
Härutöver sker beskattning av vägtrafiken i form av skatt på bensin, brännolja och gasol enligt förordningen (1957: 262, senast ändrad 1971: 251) om energiskatt och förordningen (1966: 21, ändrad 1970: 572) om särskild skatt på motorbränslen. Enligt förordningen (1956: 545, senast ändrad 1971: 405) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall utgår därjämte skatt (s. k. bilaecis) på nya personbilar och vissa därmed likställda lastbilar samt på nya motorcyklar. Vidare är att nämna att mervärdeskatt utgår på nya personbilar samt på lastbilar, traktorer och släpvagnar men inte på begagnade personbilar" eller motorbränslen.
Beträffande den närmare utformningen av den årliga fordonsskatten och traktorskatten torde jag få hänvisa till den redogörelse, som jag lämnat härom i prop." 1970: 138. Härutöver vill jag tillägga följande. Kungl. Maj:t har med stöd av bemyndiganden i ASF utfärdat kungörel- sen (1969: 553, ändrad 1970: 95) om nedsättning av skatt på traktorer och släpvagnar, m. m., kungörelsen (1970: 888) om nedsättning av auto- mobilskatt för lastbilar samt kungörelsen (1971.: 321, ändrad 1971: 746) om återbetalning av automobilskatt för fordon som använts utom riket.
Enligt kungörelsen 1969: 553 kan nedsättning ske av den årliga for- donsskatten för bl. a. vissa släpvagnar som använts för transport på all- män väg sammanlagt högst 3 000 mil per år.
Genom kungörelsen 1970: 888 har skapats möjlighet till nedsättning av den årliga skatten för vissa lastbilar, om de varit tillfälligt avförda ur bilregistret (reservregistrerade) under en sammanhängande period om minst 15 dagar. Som villkor för skattenedsättning gäller, att reserv- registreringen föranletts av att fordon inte kunnat användas på grund av vägavstängning eller reparation av fordonet eller på grund av förarens sjukdom, i fall då föraren tillika är ägare till fordonet och annan förare ej kunnat erhållas.
Har brännoljedriven buss, brännoljedriven lastbil eller släpvagn efter halvårsskiftet 1971 använts utom riket av samme ägare under minst 12 dygn av ett kalenderår och överstiger fordonets totalvikt 13 ton kan enligt kungörelsen 1971: 321 automobilskatt återbetalas med belopp som svarar mot den tid fordonet använts utomlands.
Enligt förordningen om brännoljeskatt utgår skatt på brännolja, som är ägnad att användas till drift av motor i motorfordon eller i traktor eller motorredskap, som tillhör klass I enligt TSF (trafiktraktor och registrerat motorredskap). Skattskyldigheten åvilar den som är registre- rad som tillverkare, leverantör eller förbrukare av sådan olja. Registrerad förbrukare får efter särskild prövning göra avdrag för brännolja, som i ej endast ringa omfattning använts i fordon för drift av 'tippnings- eller lastningsanordningar eller eljest för annat ändamål'än framförande av fordonet. Restitution kan medges av skatt på brännolja, som använts för ändamål som nyss sagts eller för annat ändamål än drift av motor i motorfordon. Enligt brännoljeskattekungörelsen (1.961: 654, ändrad
Prop. 1971: 153 5
1969: 302) kan vidare befrielse från eller återbetalning av brännolje— skatt ske för brännolja, .som i ej endast ringa omfattning använts för drift utom riket av motorfordon eller av sådan traktor eller sådant mo- . torredskap, som tillhör klass 1 enligt TSF.
Den särskilda motorbränsleskatten på motorbrännolja tas ut i samma - ordning som och samtidigt med brännoljeskatten. Därjämte erlägggs. energiskatt för sådan olja.
Bilskatteutredningen
] betänkandet Kilometerbeskattning behandlar bilskatteutrcdningen frågan om utformningen av beskattningssystemct för vägtrafiken. Ut- redningen erinrar om uttalandena i direktiven, att utformningen skall ha till syfte att underlätta genomförandet av kostnadsansvarighetsprin— ., cipen och att det därvid särskilt framhållits möjligheten att tillämpa en kilometerskatt. I detta sammanhang erinrar utredningen även om..att 1969 års bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända betänkande (BeU 1969: 35) över prop. 1969: 10 med förslag till bl. a. ändring i ASF framhållit de stora fördelar som är förenade med en beskattning som är direkt körlängdsberoende. Enligt utskottets mening borde alla- - ansträngningar göras för att utforma en sådan beskattning även om den var förenad med vissa kostnader.
Mot bakgrund härav redovisar utredningen i betänkandet hur väg- trafikbeskattningen enligt utredningens mening i princip bör utformas med hänsyn till k05tnadsansvarighetsprincipen och till de krav som bör- ställas beträffande administration, kontroll och kostnader.
I fråga om bensindrivna fordon, dvs. i första hand personbilar, och . släpvagnar, som dras av bensindrivna fordon och har en totalvikt om högst tre ton, föreslår utredningen att nuvarande system med fordons- skatt och bensinskatt behålls. Beträffande övriga fordonsslag — dvs. i
huvudsak brännoljedrivna fordon och tyngre släpvagnar —— finner ut- redningen, att den nuvarande kombinationen av fordonsskatt och drivmedelsskatt är otillfredsställande från flera synpunkter och att den bör ersättas av en kilometersskatt. Utredningen grundar sitt ställningsta- gande på bl. a. följande faktorer. .
Det nuvarande systemet är helt otillräckligt när. det gäller kravet att skatten, i enlighet med kostnadsansvarighetsprincipen, skall kunna va.- . rieras med hänsyn till de enskilda fordonens körsträckor, totalvikter och - axelarrangemang. Inte heller är det möjligt att genom dispenscr'eller .- någon form av dag- eller veckoskatt tillgodose krav på att'skatten skall . anpassas efter fordonsutnyttjandet. .
Den framtida utvecklingen i fråga om fordonens motorer och driv— medel kommer att tvinga fram andra beskattningssystem än de nu- an- vända. Beträffande den tekniska utvecklingen nämns också att bränn- oljeskatt motverkar en från många synpunkter önskvärd utveckling-mot .
Prop. 1971: 153 6
användande av kraftigare motorer i de tyngre fordonen. Utredningens slutsatser är att en kilometerskatt i de angivna avseendena är helt över- lägsen den nuvarande brännolje- och fordonsbeskattningen och i fråga om kraven på anpassning av skatten efter körsträckor och fordonsut- nyttjande den enda praktiskt möjliga lösningen.
Utredningen framhåller också de differentieringsmöjligheter som en kilometerbeskattning erbjuder. Med en avgift per kilometer som va— rierar med körsträckan kan man få en mjuk övergång från det nuva- rande systemet med fordonsskatt. En sådan differentiering skulle dess- utom kunna utgöra ett incitament till ett effektivt utnyttjande av for- donsparken eller användas bl. a. som ett regionalpolitiskt lokaliserings- instrument eller som ett medel i miljövärden.
Som ytterligare skäl för övergång till kilometerskatt pekar utred- ningen på att brännoljeskatt i viss utsträckning utgår även på olja som används för annat ändamål än framdrivning av fordon. Tillämpningen av nuvarande regler för att undvika att beskatta sådan olja är enligt utredningen administrativt komplicerad och innebär ett betydande irri— tationsmoment för den enskilde. Dessutom utnyttjas genom olika ej till- låtna förfaranden eldningsolja i viss utsträckning för drift av motor- fordon.
I tekniskt och administrativt hänseende skall bcskattningen grundas på den körda vägsträckan. För bestämningen härav skall fordonen vara försedda med en plomberad stämplande räknare. I denna ackumuleras antalet körda kilometer och räknarställningen överförs på kort enligt ett stämplingsförfarande. Dessa kort sänds in till beskattningsmyndig- heten som med ledning av sifferuppgifterna på korten ombesörjer skat- tepåföringen m.m. med utnyttjande av automatisk databehandling. Med hänsyn till de tekniska förhållandena anser utredningen inte möj— ligt att redan nu använda stämplande räknare för andra fordon än bi- lar. För släpvagnar måste man därför enligt utredningen acceptera att beskattningen tills vidare grundas på enklare s. k. navmätare. Utred- ningen har tagit initiativ till ett utvecklingsarbctc för konstruktion av stämplande räknare. .
Utredningen beräknar med utgångspunkt i 1970 års fordonsbestånd och prisnivå att den. årliga nettokostnaden på längre sikt för kilo- meterbeskattning kommer att uppgå till drygt 8 milj. kr. Förutsätt- ningarna är bl. a., att stämplande kilometerräknare avskrivs på nio år, vilket motsvarar den av, utredningen beräknade genomsnittliga livsläng- den för lastbilar, och navmätare på fyra år med hänsyn till att de oftare skadas genom sin utsatta placering. l inledningsskcdet beräknas kostna- derna bli något högre. Mot angivna nettokostnad om 8 milj. kr. ställs ett belopp om 5—6 milj. kr. per år i minskat skattchortfall, bl. a. genom att kilometerskatten eliminerar de ekonomiska fördelarna av att använda eldningsolja för drift av motorfordon på vägar.
Prop. 1971: 153 7
Utredningens beräkningar av kostnaderna för kilometerskattesystemet avser dels själva räknarna inklusive montering, dels det allmännas kost- nader för administrationen och fordonsägarnas kostnader i samband med inmontering o. d.
Utredningen konstaterar att kostnaderna för räknaren blir lägre, om den monteras i samband med tillverkningen av ett fordon än om mon- tering sker på ett färdigt fordon. Den av utredningen beräknade kostna- den per räknare varierar mellan 195 kr. vid montering i samband med tillverkning och 525 kr. vid montering på. fordon som levererats och som inte är förberett för sådan montering. [ förekommande fall har fordonsägarens tidsspillan inräknats i kostnaden med 30 kr. per timme. På längre sikt uppskattar utredningen årskostnaderna för räknarna till ca 10 milj. kr. Administrationskostnaderna anses komma att med ca 2 milj. kr. årligen överstiga kostnaderna för ett fordonsskattesystem av nuvarande form för samma fordonspark.
Utredningen föreslår att kilometerskatt införs den 1 januari 1974. Kontroll och plombering av räknare bör ske under år 1973 i samband med den årliga kontrollbesiktningen för att spara inställelsekostnader för fordonsägarna och undvika anhopning vid slutet av år 1973.
Remissyttrandena
Remissinstanserna har uttalat sig såväl om den principiella frågan om kilometerbeskattning som om olika administrativa och tekniska frågor som aktualiseras vid en kilometerbeskattning.
Remissinstanserna ställer sig genomgående positiva till kilometerbe- skattning såsom en i princip lämplig beskattningsform. Med något un- dantag har samtliga instanser tillstyrkt eller ej motsatt sig införandet av . kilometerskatt.
Riksrevisionsverker anser. att kilometerbeskattning är överlägsen den nuvarande brännolje— och fordonsbeskattningen i fråga om möjligheten till anpassning av beskattningen till fordonens beskaffenhet och utnytt- jande. Verket efterlyscr emellertid en närmare analys av effekterna av skattens införande och diskuterar i det sammanhanget bl. a. den bety- delse ett fordons nyttjandetid kan ha för beskattningen. .
Statens vägverk framhåller", att det från samhällsekonomisk synpunkt är av vikt att man uppnår ett optimalt utnyttjande av vägnätet samt får garantier för en tillfredsställande transportförsörjning för landets olika - delar. Vägverket framhåller vidare. att det är av vikt att beskattningen står i överensstämmelse med regionalpolitiska målsättningar. Kilometer— beskattning synes, uttalar vägverket, underlätta att dessa synpunkter be- aktas vid beskattningens utformning.
Statens trafiksäkerhetsvw'k uttalar, att kilometerbeskattning synes erbjuda möjligheter att differentiera skatteuttaget med hänsyn till exem- pelvis trafikpolitiska målsättningar och säkerhetsaspekter.
Prop. 1971: 153 8
Länsstyrelsen i Värmlands län finner det nödvändigt, att utfallet av det föreslagna beskattningssystemet närmare belyses, innan ställning tas till det och att skogslänens transportproblem särskilt beaktas vid syste- mets detaljutformning.
Vägkosrnadsutredningen framhåller, att kilometerbeskattning innebär ytterligare möjligheter att bringa vägtrafikbeskattningen i överensstäm— melse med 1963 års trafikpolitiska beslut. Vägkostnadsutredningen un- derstryker särskilt, att de nuvarande skatteformerna starkt begränsar möjligheterna att ta ut de avgifter som är riktiga med utgångspunkt i nämnda beslut. En vidareutveckling av det teoretiska underlaget för prissättningen av vägtjänster liksom ett förbättrat faktaunderlag för bedömningen av vägtrafikanternas kostnadsansvar kommer enligt väg- kostnadsutredningens mening med all sannolikhet att öka behovet av nya och mer flexibla beskattningsformer. En kilometerskatt, fortsätter utredningen, torde här fylla en viktig funktion. Vägkostnadsutredningen tillstyrker med hänvisning till det anförda, att kilometerbeskattning in- förs.
LO tillstyrker i princip utredningens förslag till kilometerbeskattning av den tunga trafiken. LO tar upp frågan om en samordning av väg- trafikbeskattningen med beskattningsförhållandena inom den europeiska gemensamma marknaden (EEC).
Motorbranschens riksförbund tillstyrker i princip kilometerbeskatt- ning för i första hand specialfordon med korta körsträckor, t. ex. bärg- ningsbilar.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen erinrar om att bilskatteutred- ningen tidigare visat, att en stor del av vägkostnaderna är körlängdsbe- roende eller körlängds- och axeltrycksberoende. En tillämpning av kostnadsansvarighetsprincipen kräver därför enligt föreningens mening att beskattningen i motsvarande mån tillåts variera efter fordonens fak- tiska väganvändning. Föreningen ser kilometerbeskattningen som ett medel att uppnå en bättre samhällsekonomiskt avvägd och en mera rätt- vis beskattning.
Svenska Åkeriförbundct betonar angelägenheten av att en relativt hög fast skatt bibehålls både för att stimulera till ett effektivt utnyttjande av fordonsparken och av hänsyn till de fasta kostnaderna. Förbundet an- ser, att utredningen inte beaktat de företags- och samhällsekonomiska konsekvenserna av ett kilometerskattesystem och att utredningen under- skattat kostnaderna för ett sådant system..
I flera av remissyttrandena föreslås att kilometerskatten utformas an- tingen med en fast och en rörlig del eller med en "mängdrabatt" vid långa årliga körsträckor. Vidare påpekas av många remissinstanser att den av utredningen föreslagna tidsplanen för skatteomläggningen är knapp. Det anses vara av vikt att särskilt fordonstillverkare får god tid
Prop. 1971: 153 . 9
på sig att förbereda montering av räknare redan i samband med till- verkning av fordon.
Kilometerskattenämnden
Genom beslut den 17 december 1970 bemyndigade Kungl. Maj:t mig att inrätta en nämnd med uppgift att förbereda en eventuell övergång till kilometerbeskattning. Nämnden inrättades genom beslut den 28. ja- nuari 1971 och har namnet Kilometerskattenämnden (KSN). Den skall bl. a. lägga fram förslag som behövs för reformens genomförande och fortlöpande följa konstruktionsarbetet beträffande s. k. stämplande kilometerräknare och navmätare.
KSN har i skrivelse till mig den 15 juni 1971 anfört bl. a. följande. 1 ett den 15 april 1971 ingånget avtal, som godkänts av Kungl. Maj:t den 16 april 1971, mellan staten genom KSN och Svenska Utvecklings- aktiebolaget (SU) har SU åtagit sig att t. o. m. är 1974 tillhandahålla stämplande kilometerräknare enligt en närmare angiven plan. Enligt denna kommer serietillverkning av räknarna att påbörjas i början av år 1972. Produktionen är planerad så att behovet av kilometerräknare för de fordon med årsmodellbeteckning 1973, som tillverkas under andra halvåret 1972, skall kunna tillgodoses. Beställningar av kilometerräknare för ifrågavarande fordon kan beräknas bli utlagda redan omkring års- skiftet 1971/72.
Den angivna tidsplanen kan inte rubbas utan allvarliga negativa ef- fekter på kilometerskattereformen. Behov föreligger därför av att snarast lämna fordonstillverkarna bindande besked i fråga om ett in- förande av kilometerskatt.
På grund av att vissa beställningar kommer att ske omkring årsskiftet 1971/72 uppkommer behov av typgodkännande av kilometerräknare och andra delar av apparaturen redan i slutet av innevarande år. Stats— makterna bör därför enligt nämndens mening före 1971 års utgång i allt fall fatta principiellt beslut om införande av kilometerbeskattning och bemyndiga KSN .att meddela typgodkännanden och utfärda mon- teringsanvisningar rörande kilometerräknarapparaturen.
Bilskatteutredningen har avgivit yttrande över KSN:s skrivelse och utvecklar därvid ytterligare sina synpunkter på utformningen av en kilometerbeskattning. Utredningen konstaterar inledningsvis att även 1970 års bevillningsutskott och 1971 års skatteutskott berört frågan om kilometerskatt i sina av riksdagen godkända betänkanden BeU 1970: 36, 58 och 64 samt SkU 1971: 38. Därvid har utskotten uttalat sig-po- sitivt om kilometerskatt och angivit att en sådan skatt kan väntas lösa åtskilliga skatteproblem.
Utredningen erinrar om att den år 1971 påbörjade omläggningen av
Prop. 1971: 153 10
fordonsbeskattningen grundades bl. a. på genomsnittliga körsträckor för olika fordonskategorier och totalviktsklasser. I fråga om kilometer- skattens utformning anger utredningen, att det totala skatteuttaget inom varje totalviktsklass bör vara oförändrat. En kilometerbeskattning be- tyder således endast, att de enskilda fordonen kan få en med hänsyn även till de verkliga körsträckorna anpassad beskattning. Skatten för ett enskilt fordon i en totalviktsklass kan därvid ändras därför att dess år- liga körsträcka avviker från den för klassen genomsnittliga. Utredning- en konstaterar vidare att man i ett kilometerskattesystem kan behålla den effekt som den fasta skatten (den årliga fordonsskatten) ger, an- tingen genom att kombinera en fast skatt och en kilometerskatt eller genom att i en renodlad kilometerbeskattning konstruera skatteskalorna så att man får ett sjunkande skatteuttag per kilometer räknat vid ökande körlängd. Efter en utförlig diskussion i frågan finner utredningen, att en renodlad kilometerskatt utan fast skatt bör tillämpas på längre sikt. Utredningen tar inte ställning till frågan om en mängdrabatt skall ingå som en bestående del i kilometerskattesystemet men anser att mängd- rabatt bör tillämpas övergångsvis.
Utredningen förordar med viss avvikelse från vad som föreslogs i be- tänkandet Kilometerbcskattning, att kilometerskatten tills vidare skall omfatta motorfordon som inte är bensin- eller gasoldrivna samt sådana skattepliktiga släpvagnar med en totalvikt om mer än tre ton, som dras av kilometerskattepliktiga motorfordon. Utredningen anser att kilome- terskatt bör införas för angivna motorfordon år 1974 enbart såsom er- sättning för brännoljeskatten. Detta betyder, att fordonsskatten behålls under år 1974 för motorfordon som komplement till kilometerskatten och för släpvagnar som enda skatteform. Fr.o.m. år 1975 bör enligt utredningen en kilometerbeskattning utan inslag av fast fordonsskatt tillämpas för samtliga nu angivna fordon. Utredningen föreslår vidare, att motorbränsleskatten på brännolja skall tas ut i form av en särskild kilometerskatt.
Beträffande tidsschemat för det fortsatta arbetet utvecklar utredning- en de synpunkter som anförts av KSN. Utredningen betonar att av- sevärda kostnadsbesparingar kan göras, om montering av räknare kan ske redan på bandet hos biltillverkaren. För montering krävs, att kilometerräknare typgodkänts och monteringsanvisningar utfärdats. Det- ta kan ske först sedan beslut om kilometerbeskattning fattats. Med hän- syn till den planeringstid bilindustrin behöver måste typgodkännande och monteringsanvisningar föreligga i god tid före hösten 1972. Det måste beaktas, att uppläggningen av en bandmontering innebär ett stort ekonomiskt engagemang för biltillverkarna. Enligt vad utredningen er- farit är dessa ej beredda att påbörja förberedelsearbetet innan statsmak- terna tagit principiell ställning i kilometerskattefrågan.
Med hänsyn till det nya läge vari förberedelsearbetct för kilometer-
Prop. 1971: 153 ll
beskattningen nu befinner sig anser bilskatteutredningen i likhet mec" KSN det nödvändigt, att statsmakterna före 1971 års utgång fattar be slut i kilometerskattefrågan.
Departementschefen
Den svenska vägtrafikbeskattningen omfattar- i huvudsak skatter av två slag, skatt på innehav av fordon och skatt på drivmedel.
Skatt på innehav av fordon utgår i form av årlig fordonsskatt enligt ASF för bl. a. bilar, bussar och släpvagnar samt enligt TSF för registre- rad traktor och registrerat motorredskap. Den årliga fordonsskatten ut- går med visst belopp för ett fordon oberoende av hur långt det körs i trafik. I fråga om lastbilar är skatten beroende på fordonets totalvikt och drivmedel. Beträffande brännoljedrivna lastbilar är skatten dessutom differentierad med avseende på axel- och kopplingsarrangemang (med eller utan anordning för påhängsvagn). Släpvagnar indelas vid beskatt- ningen i påhängsvagnar- och övriga släpvagnar. Beskattningen varierar också med fordonets totalvikt och axelarrangemang. Traktorer i sin tur delas in i två klasser, trafiktraktorer och andra traktorer. Beskattningen av de förstnämnda är differentierad med hänsyn till tjänstevikten under det att skatten för andra traktorer utgår med smärre årliga schablon- belopp.
Skatt på drivmedel utgår i form av bensinskatt, brännoljeskatt och gasolskatt samt allmän energiskatt och särskild skatt på motorbränslen.
Genom 1963 års beslut om riktlinjer för den statliga trafikpolitiken fastslogs att kostnadsansvarighetsprincipen skulle tillämpas. I enlighet med denna princip skärptes beskattningen av släpvagnar år 1970 (prop. 1969: 10, BeU 1969: 35, rskr 1969: 207, SFS 1969: 296).
Den långt gående differentieringen av bilskatten är resultatet av en påbörjad närmare anpassning av den årliga fordonsskatten för last- bilar och släpvagnar till kostnadSansvarighetsprincipen och har i väsent- liga delar grundats på bilskatteutredningens betänkande (SOU 1969: 45) Fordonsbeskattningen. Utredningen föreslog att anpassningen skul- le ske i fem etapper och vara avslutad år 1979. I prop. 1970: 138 för- ordades att utredningens förslag med vissa mindre ändringar skulle läg- gas till grund för en omläggning av vägtrafikbeskattningen. Efter beslut av statsmakterna år 1970 på grundval av nämnda proposition genom- fördes en första etapp med verkan fr. o. m. den 1 januari 197 l.
Genom att den årliga fordonsskatten är oberoende av den körda väg- sträckan minskar beskattningen per körd kilometer då körsträckan ökar. Härigenom ges anledning för fordonsägare att så effektivt som möjligt utnyttja sitt fordon. Samtidigt orsakar denna beskattningseffekt krav på lättnader" i beskattningen från fordonsägare som kör mycket korta sträc- kor varje år. I viss utsträckning har sådana krav beaktats genom bestäm-
Prop. 1971: 153 12
melser i särskilda kungörelser orn nedsättning eller restitution av for- donsskatt för bl. a. tyngre släpvagnar, som tillryggalagt en årlig väg- sträcka om högst 3 000 mil och för lastbilar som inte kunnat användas på grund av vägavstängningar eller vissa andra orsaker eller som an- vänts för transporter utomlands. De härigenom tillskapade möjligheter- na till skattenedsättningar kan sägas ge uttryck för en anpassning av vägtrafikbeskattningen till kostnadsansvarighetsprineipen genom schab- lonmässiga justeringar av beskattningen med hänsyn till körsträckan på svenska vägar.
I principbetänkandet (SOU 1970: 36) Kilometerbeskattning har bil- skatteutredningen föreslagit att kilometerskatt skall införas beträffande brännoljedrivna fordon och släpvagnar som dras av sådana fordon och har en totalvikt över tre ton.
I 197]. års statsverksproposition (prop. 1971: 1 bil. 9, s. 87) behandla— de jag frågan om kilometerbeskattning. Jag uttalade därvid att förslag till riksdagen om införande av kilometerbeskattning borde framläggas först sedan det tekniska utvecklingsarbetet avslutats av den för ända- målet tillsatta kilometerskattenämnden (KSN).
Enligt vad jag erfarit från KSN föreligger numera ett antal exemplar av en stämplande kilometerräknare. Verkställda provningar har visat att räknartypen är funktionsduglig och tillförlitlig bl. a. från kontroll— synpunkt. Det finns därför enligt min mening nu tillräckligt underlag för att ta principiell ställning till kilometerskatten som beskattningsform.
Både KSN och bilskatteutredningen understryker att betydande kostnadsmässiga fördelar står att vinna, om kilometerräknare kan mon- teras i fordoncn redan hos bilfabrikanterna. Enligt KSN:s och bilskatte- utredningens förslag skall kilometerskatt införas den 1 januari 1974. Nya fordon av 1973 års modell bör förses med räknare på fabrik. Tillverk- ningen av dessa fordon påbörjas hösten 1972. Med hänsyn till plane- ringstiden inom bilindustrin måste därför, enligt KSN:s och bilskatte- utredningens uppfattning. beslut i kilometerskattefrågan föreligga före årsskiftet 1971/72.
De skäl som anförts av KSN och bilskatteutredningen om behovet av ett principuttalande av statsmakterna om kilometerskatten bör enligt min mening beaktas. Det är av vikt att man tar vara på de möjligheter till praktiska och rationella åtgärder som erbjuds. I fråga om nytillver- kade fordon bör det inte råda tvekan om att det mest ändamålsenliga sättet att montera kilometerräknare är att göra detta på bilfabrik eller, i fråga om importerade fordon, innan dessa levererats till kund. Även i fråga om äldre fordon är det av vikt att monteringsarbetet kan plane- ras och påbörjas så tidigt som möjligt. Med hänsyn till den tid som krävs för produktionsomställning i bilindustrin anser jag i likhet med
Prop. 1971: 153 13
KSN och bilskatteutredningen att beslut bör fattas i kilometerskatte- frågan före årsskiftet 1971/72.
Jag vill därför i detta sammanhang redogöra för min syn på denna fråga. '
Man kan enligt min uppfattning, utan att föregripa vägkostnadsut- redningens arbete, slå fast att de kostnader ett fordon orsakar i hög grad är beroende på fordonets körsträcka. Den nuvarande årliga for- donsskatten tar inte hänsyn till fordonets faktiska årliga körsträcka. Den ger därför inte något riktigt uttryck för det kostnadsansvar som - åvilar fordonet. Detta förhållande medför att fordon med låg utnyttjan- degrad belastas med en i förhållande till körsträckan högre skatt än fordon av samma slag som utnyttjas intensivt.
En kilometerskatt erbjuder i detta avseende helt andra och bättre möjligheter att åstadkomma en beskattning enligt kostnadsansvarighets- principen. Om den årliga fordonsskatten helt eller delvis ersätts av en kilometerskatt, torde behovet av de särskilda bestämmelser om nedsätt- ning eller återbetalning av automobilskatt som nu föreligger bortfalla eller minska.
Utredningens förslag innebär bl. a. att beskattningen av brännolja, med undantag för energiskatten, ersätts med kilometerskatt. I och för sig är drivmedelsbeskattningen för ett visst fordon beroende på körsträckan. I fråga om bensindrivna fordon anser utredningen att bensinskatten ger tillfredsställande resultat. När det gäller brännoljedrivna motorfordon kan däremot, på grund av olika motorers effektivitet och olika fordons axelarrangemang m.m., en på bränsleförbrukningen grundad beskatt- ning inte ge helt adekvat täckning för det enskilda fordonets kostnads- ansvar. Brännoljebeskattningen ger dessutom i sin nuvarande form vissa möjligheter till obehörigt utnyttjande av eldningsoljor för drift av motorfordon. För sådan olja utgår endast energiskatt. I den mån det gäller ett berättigat sådant utnyttjande uppkommer bl. a. kontrollpro- blem. En omläggning av brännoljeskatten till kilometerskatt torde i allt väsentligt eliminera nu angivna problem.
Jag har med hänsyn till det anförda funnit, att kilometerskatt bör ingå som ett led i vägtrafikbeskattningen och jag ansluter mig till KSN:s och bilskatteutredningens uppfattning att detta bör ske från ingången av år 1974. Jag delar också uppfattningen att man bör koppla samman myndighetskontrollen av kilometerräknarapparaturen med den årliga kontrollbesiktningen under år 1973. Införandet av denna nya skatte- form aktualiserar vissa spörsmål såväl av mer principiell natur som i frå- ga om utformningen och omfattningen av kilometerskatten.
Vad som därvid i första hand tilldrar sig intresse är kretsen av for- don för vilka kilometerskatt skall utgå och i vilken utsträckning nu gällande beskattning skall ersättas av eller kompletteras med kilome— terskatt.
Prop. 1971: 153 ' 14
Bilskatteutredningens förslag i betänkandet Kilometerbeskattning in- nebar, att samtliga icke bensindrivna motorfordon, trafiktraktorer och motorredskap samt av sådana fordon dragna släpvagnar med en total- vikt över tre ton skulle omfattas av kilometerskatten. I sitt yttrande över KSN:s framställning har utredningen angivit att motorfordon, som inte är bensin- eller gasoldrivna, samt släpvagnar som dras av sådana fordon och har en totalvikt över tre ton, skall kilometerbeskattas. Skill- naden mellan de båda uppfattningarna beror på att frågan om kilometer- skatt för trafiktraktorer, motorredskap och släpvagnar till sådana fordon kräver ytterligare utredning, bl. a. i räknarfrågan. Beträffande gasol- drivna fordon anges bl. a. att sådana finns i endast enstaka exemplar och att nuvarande beskattningsform med hänsyn härtill och till vissa svårigheter vid utformningen av beskattningen tills vidare bör behållas.
Enligt min mening är det ännu för tidigt att i detalj ta ställning till frågan om vilka fordonsslag som skall omfattas av kilometerskatten. Som framgått av vad jag tidigare anfört föreligger f. n. en användbar stämplande kilometerräknare endast för montering i motorfordon. Vida- re orsakar den nuvarande brännoljebeskattningen vissa tillämpningssvå- righeter. Dessa omständigheter utgör, tillsammans med vad jag uttalat i det föregående, bärande skäl för att beträffande brännoljedrivna motor- fordon införa en kilometerskatt den 1 januari 1974. Vid beskattningen bör stämplande kilometerräknare utnyttjas. ] fråga om sådana släpvag- nar med totalvikt Över tre ton, som dras av kilometerskattepliktiga mo- torfordon, bör kilometerskatt införas så snart frågan om den tekniska apparaturen för dessa fordon lösts så, att systemet kan administreras och kontrolleras tillfredsställande.
Omfattningen och utformningen i övrigt av kilometerskatten bör lämpligen behandlas först sedan bilskatteutredningens slutbetänkande lagts fram. Enligt vad jag erfarit kan detta väntas ske under våren 1972. Det är min avsikt att återkomma i denna fråga.
KSN och bilskatteutredningen har tagit upp ytterligare en fråga. Kilometerskatten skall bygga på en tillförlitlig räknare. Det är nödvän- digt att de räknare som skall komma till användning uppfyller höga krav på tillförlitlighet. Detta gäller inte endast räknaren som sådan utan också dess montering. Ett väsentligt krav är därvid självfallet att appa- raturcn utformas så att den inte kan påverkas otillbörligt.
De räknare som skall användas för kilometerskatten bör vara under- kastade krav på godkännande och besiktning. Vidare bör finnas före- skrifter om montering och plombering av räknarna. Det ankommer på Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer att godkänna räknare och att meddela föreskrifter i övriga berörda frågor.
Prop. 1971: 153 15
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att godkänna vad jag förordat om införande av kilometerskatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall av- låtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvi- SHI".
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM |97I ”0488
