Prop. 1971:170

Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m.m.

Nr 170

Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för taxesättningen 'i. lantmäteriverksamheten, m.m.; given Stockholms slott den "29. oktober-' 1971. '

Kungl. Maj:t vill härmed. under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche- fen hemställt. '

Under Hans Maj:ts Min allernadigste Konungs och Herres frånvaro:

CARL GUSTAF -

SV'AN'fli LUNDKVIST:

Propositionens huvudsakliga innehåll

[ propositionen lämnas förslag till nya grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten. Enligt förslaget skall taxan liksom hittills baseras på att kostnaderna för förrättnings— och uppdragsverksainheten i dess helhet skall täckas av. avgifter. .iAvgifterna för de enskilda förrättningarna skall anpassas till den nytta förrättningen medför för fastigheten. Detta skall ske genom att i större utsträckning än f.n. _ enhetliga avgifter -- sakersättningar - tas ut. Nuvarande statsbidragsgiv- ning bibehålls t.v. men anpassas till den nya fastighetsbilduingslagstift- ningen.

1—-Riksdagen 1971. ] saml. Nr 170

Prop. 1971:170

L.)

Utdrag ur protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 29 oktober 1971.

Närvarande: Statsministern PALME. ministern för utrikes ärendena WICKMAN. statsråden STRÄNGLANDL'RSSON, HOLMQVIST. ASP- LlNG, NILSSON. LUNDKVIS'l'. (_ilälJER, MYRDAL. ODHNOFF. MOBERG. BENGTSSON. NORLING, LÖFBERG, LIDBOM. CARLS- SON.

Chefen för civildcpartemente't. statsrådet Lundkvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om grunderna för taxesättningen i lantmäteriverksamheten m. m. och anför.

Inledning

Sedan riksdagen i samband med behandlingen av riktlinjer för omorganisation av lantmäterivcrksamlteten (prop. 19701188. SU 1970:'208. rskr 19701423) begärt en översyn av taxesystemet. har lantmäteristyrelsen på uppdrag av Kungl. Maj:t verkställt utredning i frågan. Styrelsen har till Kungl. Maj:t överlämnat. den 8 februari 1971 en PM angående översyn av nu gällande regler för beräkning och fördelning av kostnaderna för lantmäteriorganisatit.)nen 111. m. och den ll mars 1971 en PM med förslag till ny författningstext i lantmäteritaxan.

Som ett led i den översyn av olika författningar som pågår inför omorganisationen och ikraftträdandet av ny fastighetsbildningslag (1970988) (FBL) har lantmäleristyrelsen vidare till Kungl. Maj:t överlämnat två den 15 april 197] dagtecknade promemorior rörande reglerna för statsbidrag. PM med förslag till ny kungörelse om statsbidrag till kostnaderna för vissa fastighetsbilt'lningsförrättningar m. m. samt PM med förslag till vissa ändringar beträffande dispositionen av anslaget Lantmäteriet: Bidrag till förrättnings— och uppdragsverksamhet. Förslagen i dessa promemorior anknyter i vissa delar till det föreslagna taxesyste- met.

Efter remiss har yttranden över lantmäteristyrelsens utredningar och förslag avgctts av statskontoret. riksrevisionsverket (RRV). lantbrukssty- relsen. skogsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens planverk, Landsorganisa— tionen (LO). Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Svenska kommunför- bundet. Sveriges akademikcrs centralorganisatit'm (SACO). Sveriges lantmätareförening (SLF) och 'l'jänstemännens centralmganisation (TCO).

Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden från vissa lantbruksnämnder. Yttranden har vidare avgetts beträffande taxefrägorna av Lantbrukar- nas länsförbund i Dalarna och beträffande statsbidragsfrågorna av länsstyrelserna i Kristianstads och Kopparbergs län.

Prop. l971:l70

'.»)

Nuvarande förhållanden Inledning

Lantmäteriverksamheten kan med hänsyn till det sätt pä vilket finansieringen av verksamheten f.n. sker delas in i tre grenar. myndighetsuppgifter. förrättningsverksamhet och uppdragsverksamhet.

Mynt'lighetsuppgifterna finansieras helt genom anslag. Uppgifterna omfattar dels sådan verksamhet som rör utvecklingen. ledningen och samordningen av lantmäteriverksamheten i stort, dels vissa direkta serviceuppgifter åt statliga och kommunala organ — främst domstolar. länsstyrelserna och byggnadsnämnderna.

Förrättningsvcrksamheten finansieras till övervägande del genom taxeavgifter. l viss utsträckning utgår emellertid bidrag från det allmänna även till denna verksamhet. Dels skall genom bestå-immclser i de taxor som tillämpas i verksamheten taxeavgiften i vissa fall sättas lägre än vad självkostmtderna för vidtagna åtgärder uppgår till. dels kan i vissa fall statsbidrag utgä till kostnaderna för lantmäteriförrättningar. Reglerna härom skall närmare utvecklas i det följande.

Uppdragsverksamheten finansieras — om i sammanhanget bortses fran vissa åtgärder som f. n. formellt måste betraktas som uppdrag. men som enligt FBL. blir förrättningsverksamhet — praktiskt taget helt genom taxeavgifter.

Tax ebes [dm m elserna

All förrättnings- och uppdragsverksamhet som utförs av lantmäteri- organen är i princip avgiftsbelagd. De taxor som tillämpas är för den statliga organisationen lantmäteritaxan (19601333, omtryckt l966:507. ändrad senast l97lz735). för kommunal organisation, om kommunen tillhandahåller hantlangning och markeringsmateriel, statis— mätningstaxa [ (1960333. omtryckt 19661508. ändrad senast 1971 :736) samt för annan kommunal organisation stadsmätningstaxa ll (19601334. omtryckt l9t>6z509_ ändrad senast 197l:737). Vidare finns för förrätt— ningar enligt lagen (19392608) om enskilda vägar (FVL) en särskild vägförrättningsmannataxa ( l9o0:335, omtryckt 19661510. ändrad senast 1968376) som skall tillämpas av andra förrättningsmän än dem som tillhör den statliga lantmäteriorganisationen. Tillhör förrättningsman den statliga organisationen utgår ersättning enligt lantmäteritaxan även för förrättningar enligt EVL.

Taxorna är enhetligt. uppbyggda och utformade enligt principen att varje ätgärdsobjekt individuellt skall bära sina kostnader. Från denna princip förekommer endast mindre undantag. Kostnader som inte utan svårighet kan hänföras till visst ärende fördelas av praktiska skäl efter vissa schablonrcgler. Sådana kostnader är bl. a. kostnaderna för admini- stration. lokaler. utrustning och räntor samt för rådgivning och liknande som avgiftsfritt lämnas enskilda. Ett ur principiell synpunkt mer betydelsefullt undantag förekommer emellertid därigenom att även rese-

1*-- Riksdagen 197/. [ saml. Nr 170

Prop. l97l:170 4

och traktamentskostnader f("årdelas enligt sehablonregler. Taxorna diffe- rentieras således ej med hänsyn till objektens belägenhet i förhållande till lantmäteriorganens stationeringsorter.

Taxornas tre ersättningsformer -- sakersättning, tidersättning och ersättning efter överenskommelse är samtliga utformade enligt nu angivna principer. Principiellt sett skulle därför taxeavgiften bli densam- ma oavsett vilken ersättningsform sotn kom till användning för ett visst objekt. Sakersättning. dvs. ersättning med visst fast belopp för viss typ av åtgärd, tillämpas vid förrättningar och uppdrag av enhetlig natur. för vilka sålunda kostnaderna är relativt konstanta. l taxan finns dessutom korrektiv för fall som avviker från de i sakersättningstarifferna angivna normalfallen. Ersättning efter överenskommelse skall grundas på en beräkning av tidsätgängen och kostnaderna. om tidtaxa skulle tillämpas.

Som inledningsvis omnämnts sätts i vissa fall taxeavgiften lägre än vad självkostnaden för åtgärden i fråga uppgår till. [ taxorna förekommer två typer av nedsättningar av ersättningsbeloppen. benämnda automatisk nedsättning och särskild nedsättning.

Automatisk nedsättning skall ske endast utanför detaljplanelagda områden. Nedsättningen är vidare begränsad till att avse endast vissa särskilda typer av förrättningar eller förrättningar för jordbruks- och skogsbruksändamål. Nedsättningen uppgår till 50 % för äganderättsutred- ningar. 20 % för legaliseringsförrättningar. 20—30 % för sammanförings- förrättningar. 15 % för samnianläggningsutredningar och imedeltal 20 '.'/7 för förrättningar förjordbruks- och skogsbruksändamäl. l teknisk mening är det något oegentligt att tala om automatisk nedsättning i stadsmät- ningstaxorna. emedan denna nedsättning är avräknad redan i de i taxorna angivna ersättningsbeloppcn. Effekten är emellertid densamma. Det inkt.)mstbortfall som den autor..iatiska nedsättningen föranleder ersätts alltid genom bidrag från det allmänna. Nedsättningen skall ske utan särskild framställning.

Särskild nedsättning kan ske t. ex. när förrättning återkallas. inställs eller vägras eller uppdrag inte fullföljs. när befintligt kartmaterial kan användas vid förrättning eller uppdrag eller när ersättningen står i uppenbart missförhållande till fastighetens värde eller tidsåtgången för förrättningen eller uppdraget. Särskild nedsättning kan ocksä ske om förrättningen eller uppdraget är av större allmän betydelse eller i andra fall när särskilda skäl för nedsättning föreligger. Villkoren för särskild nedsättning är desamma i lantmäteritaxan och stadsmätningstaxorna. Som framgår av de återgivna bestämmelserna skall i flertalet fall den särskilda nedsättningen inte betraktas som en subvention av åtgärden tttan i stället som en korrektion av taxcavgiften. Endast i fall då den särskilda nedsättningen utgör subvention ersätts den genom bidrag från det allmänna. Fråga om särskild nedsättning skall i vissa fall tas tipp av förrättningsmanncn utan särskild framställning. I andra fall fordras sådan framställning.

Genom övergångsbestämmelser i äldre taxor kan ytterligare fall förekomma då taseavgiften skall sättas lägre än s_iälvkostnadcrna. Av

Prop. 197l:l70 5

praktisk betydelse härvidlag torde emellertid nurrrera vara endast att vissa. före är 1960 påbörjade laga skiften inom Kopparbergs län skall ske på statsverkets bekostnad.

Som exempel på ersättningens storlek vid lantrriäteriförrättningar kan följande nämnas.

Tidersättningen uppgår i lantrnäteritaxan till. för distriktslantrnätare 110, för lantmätare 90, för ingenjörer 71, för kontorsskrivare 56 och för kontorsbiträden 31 kr. per timme. Motsvarande belopp — före . nedsättning — finns i stadsmätningstaxorna. 1 stadsmätningstaxa 1 tillkommer ersättning för hantlarignings/mätningspersonal med 50 kr. per timme.

Taxeavgiften för en avstyckningsförrättning utgörs i lantmäteritaxan av dels en grundavgift på 625 kr., dels olika tilläggsavgifter som utgår per ägolott. Är ägolott obebyggd och belägen inom fastställd detaljplan. är tilläggsavgiften 285 kr. Tilläggsavgiften höjs tried 115 kr. om ägolotten är bebyggd, med 115 kr. om ägolotten är belägen utom plan och med 135 kr. om ägolottens areal överstiger 2 500 m2. Överstiger medelarealen av avstyckade ägolotter 5 000 m2 utgår i stället tidersättning, om ersättningen enligt denna beräkningsgrund uppgår till högre belopp än sakersättningsbeloppet. Tid för samråd med andra myndigheter. planut- redning och arkivutredning som sammanlagt överstiger två timmar per förrättning och tid för fältarbete överstigande fyra. timmar per ägolott skall alltid ersättas efter tidersättning. sorti läggs till sake-rsättnings- beloppet. Genom reglerna om automatisk nedsättning reduceras ersätt- ningsbeloppen. om förrättningen avser jordbruks- eller skogsbruksända— mål.

Vid sakersättning enligt stadsmätningstaxa 1 uppgår grundavgiften för en avstyckningsförrättning till 825 kr. Lägsta tilläggsavgiften är 365 kr. De ytterligare tilläggen — för bebyggelse. belägenhet utom plan samt areal — uppgår vardera till omkring 175 kr. Att avgifterna enligt denna taxa blir högre beror på hantlangnings- och rnarkeringskostnader.

Vägförrättningsmannataxan hänvisar beträffande ersättningsbeloppens storlek till lantmäteritaxan. Den förrättningskostnad som debiteras sakägare är därför densarnrria oavsett om förrättningen handläggs av personal tillhörande det statliga lantmäteriet eller av annan förrättnings- man. I

En särskild kungörelse (1948zl45') angående resekostnader och traktarnentsersättning till vissa förrättningsrnän enligt EVL lämnar möjlighet för de förrättningsmän som skall tillämpa vägförrättningsman- nataxan att av allmänna medel erhålla rese- och traktamentsersättning. Ersättningen utbetalas av länsstyrelserna-i frän anslaget Lantmäteriet: Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksamhet.

S ta tsbidragsbestäm melserna

Sakägare kan efter särskild ansökan i vissa fall erhålla statsbidrag till den förrättningskostnad som debiteras honom. Bestämmelser härom

Prop. 19712170 6

finns i kungörelsen (.19502381. ändrad senast 19682708) angående statsbidrag till kostnaderna för vissa lantmäteriförrättningar m. rn. och i kungörelsen ("19541291 ) orn statsbidrag i vissa fall till förrättningar enligt lagen (.1917:269.) om fastighetsbildning i stad (l-"BLSL Den förstnämnda kungörelsen avser bl. a. förrättningar enligt lagen (.1926233610111 delning av jord ä landet tjorddelningslagenl (IJDL). förrättningar enligt 2 kap. EVL. förrättningar enligt lagen (19622270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall (ÄUL) samt utredningar för sammanläggning enligt lagen (.1926336) om sammanlägg- ning av fastigheter å landet (SML). Den sistnämnda kungörelsen avser endast förrättningar enligt FELS. Bidragsrnöjligheterna enligt denna kungörelse. är vidare begränsade till att avse vissa mindre vanligt förekommande förrättningstyper.

Som villkor för att bidrag skall kunna erhallas gäller enligt bäda författningarna att fråga är om avslutad förrättning. att sökanden är enskild person. att sökanden själv brukar eller bebor eller har för avsikt att bruka eller bebo den fastighet eller ägolott för vilken han har att deltaga i kostnaderna för förrättningen. att den sökanden ävilande kostnaden mäste anses betungande för honom i förhållande till hans ekonomiska ställning sarrit att. om sökanden påkallat förrättningen. detta icke skett i uppenbart spekulationssyfte eller utan att anledning därtill förelegat. Vidare gäller i fraga om vissa förrättningstyper vissa särskilda villkor. nämligen dä fråga är om skifte att förrättningen avsett" åstadkommande av bättre indelning av jorden för rationellt jordbruk. bildande av bärkraftiga briikningsdelar eller stödjordbruk eller beredande av ökade odlingsmöjligheter, da fråga är om avstyckning eller samman- läggning att förrättningen avsett astadkomrnande av bärkraftigt jordbruk, stödjordbruk eller bostadsegnahem. förstärkning av ofullständigt jord— bruk eller årstadkornmandc av' bättre arrondering samt då fraga är om förrättning enligt EVL att fastigheten av sökanden nyttjas säsom smabruk eller bostadsegnahem.

Bidrag utgår med högst 75

I ',1

,,. av k('>stnaderna utom i fraga om förrättning enligt [EVL dä bidrag kan utgår för hela kostnaden. Ansökan om bidrag prövas av lantrnäteristyrelsen. Bidragen utgar ur anslaget Lantmäteriet: Bidrag till förrättnings- och iippdragsverksamhet.

Bidrag till kostnader för förrättningar enligt ensittarlagen (19251334) kan utgå enligt kungörelsen (1925379. ändrad senast 1964:600) om bestridande i vissa fall med allmänna rriedel av kostnader, förenade med inlösen av under nyttjanderätt uppliitet ornräde m.m. Prövningen av sådant bidrag ankommer på länsstyrelsen. Även detta bidrag utgår frän anslaget Lantmäteriet: Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksarnhet.

Statsbidrag till kostnader för lantiriäteriförrättningar kan även utgii ur vissa andra anslag. 'till skillnad från de tidigare behandlade bidragen har dessa bidrag karaktären av företagsbidrag. Bidrag till kostnader för lantmäteriförrättningar kan således utgå ur anslaget Bidrag till jordbru- kets rationalisering m.m. De beviljas av lantbruksnämnderna enligt kungörelsen (19672453. ändrad senast l971:382) om statligt stöd till

Prop. 19711170 7

jordbrukets ratit.)nalisering m.m. (.rationaliseringskungörelscn). 'Vidare kan i vissa fall bidrag till kostnader för förrättningar enligt EVL beviljas av länsstyrelserna ur anslaget Bidrag till byggande av enskilda vägar enligt kungörelsen (.19521793. ändrad senast 1967688) angående statsbidrag till enskild väghållning. Bidrag till kostnader för förrättningar enligt EVL kan dessutom beviljas av skogsvärdsstyrelserna enligt kungörelsen (19431530. omtryckt 1957zl42, ändrad senast 19671376) om statsbidrag till vissa väg- och flottledsbyggnader m.m. Sistnämnda bidrag utgår ur anslaget Vägbyggnader pä skogar i enskild ägo.

Lantmäteriets anslag

För myndighetsuppgifter inom den statliga organisationen har för innevarande budgetår under anslaget Lantmäteriet: Myndighetsuppgit'ter anvisats 16 milj. kr. Härav belöper omkring 5 milj. kr. på verksamhet inom lantmäteristyrelsen och omkring 10 milj. kr. på uppgifter ävilande förrättningsorganisationen (serviceenheterna i länen samt distrikts- och speeialcnheterna). 1 milj. kr. utgörs av särskilda kostnader som samman- hänger med att lantmäteriverksamheten skall omorganiseras.

Kostnaderna för förrättnings— och uppdragsverksamheten har beräk-. nats till 83,3 milj. kr. Kostnaderna beräknas täckta till 75,7 milj. kr. genom taxeintäkter. Återstående del av kostnaderna. 7.6 milj. kr.. täcks genom driftbidrag under anslaget Lantmäteriet: Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksamhet. Av bidraget belöper 4.3 milj. kr. på lantmäteri- taxans nedsättningsregler. 2 milj. kr. pä den särskilda skiftesverksamhetcn- i Kopparbergs län. 1 milj. kr. på övergångsbestämmelser i lantmäteritaxan samt 0.3 milj. kr. pä statsbidrag som utbetalas av lantmäteristyrelsen. Under samma anslag .har beräknats 0.4 milj. kr. för statsbidrag som utbetalas av länsstyrelserna.

Lantmäteristyrelsens utredningar och förslag Taxe frågorna

l,antmäteristyrelsen redovisar inledningsvis i sin utredning vad statsut- skottet anfört i taxefragor i samband med behandlingen av riktlinjer för lantmäteriverksamhetens omorganisation (SU 19701308. s. 7) och tolkar utskottets uttalande sa att bärkrafts- och belägenhetsargument mer än vad som är fallet i de nuvarande taxorna bör beaktas vid fördelningen av de totala kostnaderna för förrättningsverksamheten. samtidigt som det statliga bidraget till verksamheten totalt sett hälls oförändrat. Detta innebär. säger styrelsen. att en tasediffcrentiering mäste bygga pä att en viss del av kostnaderna för en grupp av förrättningar mäste påföras en annan förrättningsgrupp.

Bland de argument som kan förknippas med en fastighets bärkraft ur taxesynpunkt nämner styrelsen i första hand markvärdet. Förrättnings- objekt med höga markvärden kan taxemässigt belastas högre än objekt

Prop. l97l:170 8

med låga markvärden. l nära samband därmed står markanvändnings- aspekten. Mark som används för exempelvis bebyggelse eller industridrift kan belastas med högre kostnader än markområden som utnyttjas mer extensivt. säsom för jordbruk. skogsbruk. naturvård och liknande. Bärkraftsargumentet är emellertid förknippat också med förrättningens typ och ändamål. Mindre markområden som berörs av förrättningar av städningskaraktär, såsom för reglering av gatumark eller mindre kompletteringsförvärv till en'befintlig fastighet, kan inte betraktas som bärkraftiga objekt.

Styrelsen sammanför till en grupp sådana förrättningar som bedöms kunna bära en högre andel av de totala kostnaderna för förrättningsverk- samheten än de nu belastas med. De kriterier som styrelsen därvid använder är att förrättningen berör en ej alltför liten areal inom områden med höga markvärden eller att förrättningen syftar till ändring av markanvändningen frän kapitalextensivt till kapitalintensivt utnyttjande eller från extensiv produktion till utnyttjande för mindre nödvändighets- betonade ändamål. Genom kriterierna täeks in förrättningar inom tätortsomrädcn och områden inom detaljplaner, förrättningar inom sådana områden utanför tätorter och detaljplaner som är avsedda för exploatering för bostads—oeh fritidsbebyggclse av tätbebyggelsekaraktär samt förrättningar för bildande av fritidsfastigheter inom glesbygd. I samtliga fall utesluts förrättningar av städningskaraktär.

För de förrättningsobjekt som kan anses ha låg bärkraft diskuterar styrelsen främst en ökning av de redan förekommande nedsättningarna. Styrelsens förslag innebär att nedsättningen hälls oförändrad vid 50% för förrättningar enligt ÄUL. att nedsättningen ökas från nu lS- -3O '.'—Z..- till 40 % för förrättningar för jordbruks- och skogsbruksända- mäl samt likaledes höjs frän nu O—ZO % till generellt 20 % för faslighetsreglerings- och bestämningsätgärder utanför tätorter och plan- områden. Nedsättningen föreslås vidare utvidgad till att gälla med 20 % vid bildande av bostadsfastighetcr i glesbygd. [ ett annat avseende har styrelsen övervägt en vidgning av den nedsättningsberättigade sektorn. nämligen för förrättningar enligt EVL. [ detta fall kompliceras emellertid frågan av att sådana förrättningar handläggs också av enskilda förrätt- ningsmän. Av detta skäl lämnar styrelsen inte något förslag till nedsättning för denna förrättningstyp.

Vid förrättningar 'som skall betalas av statlig. kommunal eller eeklesiastik myndighet saknas enligt styrelsens mening anledning till nedsättning av ersättningsbeloppen.

Uppdragsverksamheten har ansetts inte böra beröras av en ändrad kostnadsfördelning i lantmäteriverksamheten. Denna verksamhet utförs ofta i konkurrens med bl. a. enskilda företag. En kostnadsfördelning som grundas på andra faktorer än 'självkostnaden i varje särskilt fall skulle därför fa till följd att priserna dumpas eller att konkurrensen på annat sätt omöjliggörs. Beträffande uppdragsverksamheten föreslär styrelsen endast en mindre modifiering av de nuvarande taxebestämmelserna. nämligen så att en viss friare tillämpning av ersättning efter överenskom-

Prop. 1971:170 9

melse får ske i fall då särskild hänsyn kan behöva tas till sådana direkt objektbundna kostnader som är förenade med resor 0. d.

Den högre ersättning som måste tas ut för förrättningar med högre bärkraft för finansiering av ökade subventioner av andra förrättningar föreslär styrelsen av praktiska skäl utformad som en särskild tilläggsav— gift, förslagsvis benämnd förrättningsavgift. Sådan förrättningsavgift skulle med de regionala begränsningar som tidigare berörts utgå för varje ägolott. avsedd att bilda särskild enhet för bebyggelse för bostads— eller fritidsändamål eller för industriell eller därmed jämförlig verksamhet. Förrättningsavgiftens storlek föreslås fixerad till 100 kr. per ägolott. Genom styrelsens förslag ästadkommes en kostnadsöverföring mellan olika förrättningar om totalt omkring 5 milj. kr.. räknat i 1972 års kostnadsnivä.

Nuvarande lantmäteri- och stadsmätningstaxor föreslås sammanförda i en författning. reglerande avgiften för all av såväl statliga som kommunala fastighetsbildningsmyndigheter utförd förrättningsverksam- het samt av den statliga organisationen utförd uppdragsverksatnhet. Av kommunala organisationer utförd uppdragsverksamhet lämnas däremot utanför taxeförslaget. Taxan föreslås uppbyggd. analogt med nuvarande lanttnäteritaxa.

Kommunerna skall liksom hittills fä uppbära taxecrsättningen-för kommunal organisations verksamhet. Dock skall de särskilda förrättnings- avgifterna inlevcrcras till statsverket i den män inte dessa avgifter tagitsi anspräk för subventioner. Skulle inom en kommun undantagsvis förekomma att subventionsbeloppet för viss tid kom att överstiga beloppet för förrättningsavgifterna. skall i stället ske en motsvarande utbetalning från statsverket till vederbörande kommun.

Statsbidragsjkågorna

Lantmäteristyrelsen anser att det även i framtiden komtner att finnas behov av individuella behovsprövade bidrag till kostnaderna för lantmäteriförrättningar. Det kan i och för sig ifrågasättas. säger styrelsen. om inte de behovsprövade bidragen till sådana kostnader skulle kunna sammanföras med andra behovsprövade socialt betonade bidrag och en specialförfattning saledes undvaras. Det nära sambandet med förrätt— ningsverksamheten och med uppbörden av förrättningskostnaderna ' motiverar dock en specialförfattning. Det totalt sett relativt ringa antalet bidragsfall. omkring 500 -60() per år. kan också medföra .risk för bristande enhetlighet i tillämpningen. om bidragsprövni'ngen skulle överlåtas till lokala myndigheter. Av bl. a. dessa skäl anser lantmäteristy- relsen att en specialförfattning bör finnas för denna form av bidragsgiv- ning och att prövningen liksom hittills bör ske centralt hos lantmäteristy- relsen.

Avgränsningen av fall då bidrag skall kunna komma i fråga .och bedömningen av bidragens storlek. dvs. reglernas sakliga innehåll. föreslås i stort sett förbli oförändrade. Ändringar föreslas emellertid i vissa

Prop. 19711170 10

avseenden som skall beröras i det följande.

Bidrag skall kunna utgä för samtliga förrättningstyper enligt FBL. Detta innebär att bidragsmöjligheterna utvidgas beträffande vissa mindre vanliga fastighetsbildningsförrättningar. Bidragsmöjligheterna utvidgas vidare till att omfatta förrättningar enligt lagen tl966:700) om vissa ge- mensamhetsanläggningar (LGA). Bidragens tillämpningsomräden begrän- sas till att avse i princip endast mark utanför tätorter och planområden. Jordpolitiska och liknande villkor har ansetts böra utgå ur bestämmel- serna. Den övre gräns varmed bidrag normalt kan utgå sätts till 75 ';'2. av förrättningskostnaden. även för förrättningar enligt EVL.

Remissyttrandena Taxefrågarna

Remissyttrandena över lantmäteristyrelsens förslag till taxesättning är splittrade. Remissinstanserna hari flera fall mer allmänna utgångspunkter än styrelsen och för i sina yttranden fram synpunkter på och motiv för ändrad statlig bidragsgivning. Flera remissinstanser är också kritiska mot den rent tekniska utformningen av taxan.

Bostadsstyrelsen. lantbruksnå'mtiderna i Stockholms, Jönköpings och Västerbottens län, Skogsstyrelsen. 1.0 och TCO ansluter sig till styrelsens förslag eller lätnnar dessa i huvudsak tttan erinran.

RRV framhåller att en ökad subventionering av vissa förrättningar på bekostnad av andra katt ses som ett politiskt ställningstagandc. vilket faller utanför verkets kompetensområde. Verket kan emellertid inte finna det styrkt att en ökad subventionering skulle vara motiverad. Om en ökad subventionering ändå av politiska instanser bedöms som önskvärd. bör den ske via statsbudgeten och inte genom föreslagna förrättningsav- gifter. vilka kan uppfattas som en kategoribcskattning som inte är sakligt grundad.

Eftersom cfterfrägan pa förrättningar i huvudsak styrs. inte av fria överväganden utan av lagstiftning fyller prissättningen enligt statskonto- ret inte den styrande funktion som man i allmänhet avser med prissättning på allmänna tjänster. Att statsmakterna valt att taxebelägga förrättningarna kan betraktas som en finansieringsatgärd närmast jämförbar ttted en beskattning. Utredningens uppgift har varit att utifrån ett politiskt beslut göra en kostnadsomfördelning. där förrättningar utförda på mer bärkraftiga objekt subventionerar övriga objekt. Statskontoret finner sig emellertid ej på det framlagda materialet kunna bedöma om de föreslagna omfördelningarna är rimliga eller rättvisa.

Statskontoret tar därefter upp vissa frågor som har samband med utvecklingen av ett datasystem. vilket avses kunna användas för bl. a. fakturering av lantmäteriets tjänster. Med utgångspunkt i vad som framkommit i detta arbete ifrågasätter statskontoret om nuvarande taxe- system är lämpligt och om värdet av den ökade rättvisa som det framlagda förslaget kan leda till uppväger de administrativa merkostnader

Prop. l97l:l70 ll

som är förknippade därmed.

Lantbruksstj're/sen finner motiven i förslaget ej helt övertygande och ej heller invändningsfria fran samhällsekonomisk synpunkt. Styrelsen erinrar om att statsbidrag till kostnaderna för lantmäteriförrättningar kan utgä enligt rationaliseringskungörelsen och upplyser att bidrag för sadant ändamal lämnades under 1970 med ca 2,6 milj. kr. förrättningskostna- derna kan mot denna bakgrund knappast anses vara betungande för ur allmän synpunkt angelägen strukturrationalisering för jord- och skogs- lnuksändamal. Däremot kvarstär. säger styrelsen, givetvis det förhållandet att l'örrättningskostnaderrm är höga i förhållande till den ekonomiska nyttan av förrättningar av städningskaraktär berörande jord- och skogsbruksfastigheter.

Statens plam-'erk finner med hänsyn till boendekostnaderna det mindre välbetänkt att lätta bostadssektorn subventionera andra sektorer. Verket anser att en begränsning av omrädet för nedsättning och spridning av förrättningsavgift'er till även andra än föreslagna förrättningar torde kunna ske.

Svenska kummunjörlnutdet vitsordar värdet av att nu gällande taxor ersätts av en ny enhetlig taxa. Denna bör göras så enkel som möjligt ur tillämpningssynpunkt sa att sakägare kan fä en enkel oeh klar inforrmition om vad ifragasatt förrättning kostar. Förbundet anser vidare att nedsättningar kan erfordras för genomförande av för sakägare mindre betydelsefulla fastighetsbildningsatgärder. men framhaller svarigheterna att för landet i dess helhet utvälja förrättningsgrupper som generellt kan anses vara i behov av nedsättningar. l'fastighetshildning för jordbruksända- mål i Skane kan exempelvis inte jämföras med motsvarande förrättning i Dalarna. lit'irbunt'let ifriigasätter om den föreslagna förrättningsavgiften kommer att drabba de bärkraftigaste objekten. Den föreslagna konstruk- tionen avstyrks.

SLI" tillstyrker i stort förslagen till nedsättningar men anser att nedsättningen hör höjas för äganderättsutredningar fran 50 till (30135 och för större ägouthyten av typ koncentrerade insatser från 40 till 80 i”,-, Föreningen anför skäl mot att takt-avgiften vid enlottsförrättningar höjs och förordar i stället att "mängdrabatten" vid flerlottsförrättningar minskas. lin övergäng fran tidersättning till sakersättning förordas där sil är möjligt. Vidare föreslär föreningen att vid tillämpning av tidersättning de direkta kostnaderna för tjänstemän särredovisas i de räkningar som utställs. LRF och SA CO instämmer i de synpunkter SLF framfört.

Lantbrukarnas la'nsj'c'irhund [ Dalarna anser det ot'ränkomligt att kostnadsnivan i taxan maste sänkas. Förbundet förordar vidare med hänsyn till sakägarnas önskemiil om att i förväg få upplysning om förrättningskostnaden en övergång till sakersättning.

Prop. l97lzl70 |”!

S ta tsbidrags fråga rna

Lantmäteristyrelsens förslag beträffande anpassning av bestämmelserna för statsbidrag tillstyrks i sina huvuddrag praktiskt taget utan undantag av remissinstanserna. Plant-raritet, länsstyrelsen i Kristianstads län. SA C0 och SLF anser emellertid att bidragsbestämmclserna bör vara generella. dvs. gälla säväl landsbygd'som tätorter. litt par remissinstanser pekar på att bestämmelsen om att kostnaden skall vara betungande för sökande om bidrag skall kunna utga. ej får leda till sådan restriktivitet vid utformningen av inkomstgränser m.m. att en generösare bidragsgivning än f. n. hindras.

Departementschefen Taxe frågorna

Lantmäteriets kostnader för förrättnings— och uppdragsverksamheten täcks. i den män inte särskilda subventioner utgär. genom avgifter. Dessa är enligt gällande taxor utformade så att kostnaden för varje förrättning eller uppdrag i huvudsak täcks av den avgift sakägaren har att betala för förrättningen eller uppdraget. Detta gäller. som torde ha framgatt av det föregående. oavsett om avgiften är bestämd som s. k. saker- ning. dvs. en ersättning med fast belopp för viss typ av åtgärd, eller som tidersättning eller ersättning enligt överenskommelse. dvs. ersättningar som mera direkt anknyter till nedlagda kostnader i det enskilda ärendet.

Kostnadsutvecklingen inom lantmäteriet, särskilt de kraftigt stegrade lönekostnaderna Linder de. senaste ären har nödvändiggiort en fortgående uppjustering av taxorna. Genom en intensiv rationaliseringsverksainhet har dock avgiftsstegringarna kunnat begränsas oeh jag räknar tried att fortsatta älgärderi rationaliseringssyfte skall kunna verka på motsvarande sätt. Den nya (;)rganisation för lantmäteriverksamheten sorti 1970 och 1971 ars riksdagar beslutat om och som skall träda i funktion den I januari 1972 torde härvidlag kotnina att skapa ett gott utgiingsläge.

Emellertid har utvecklingen medfört att avgifterna för lantnu'z'terijör- rättningar, dvs. i huvudsak åtgärder för fastighetsbildning. äganderättsut- redning eller gränsbestäinning, kommit att i vissa fall framstå som mindre skäliga med hänsyn till den britnad för fastigheten som förrättningen medför eller med hänsyn till andra omständigheter.

l970 ars riksdag har uppmärksammat detta förhallande och därvid, i samband med behandlingen av förslaget till ny lantmäteriorganisation. uttalat att förutsättningarna att åstadkomma en i förhållande till nuvarande taxesystem skäligare fördelning av förrättningskostnaderna borde utredas varvid kunde beaktas t. ex. sädana faktorer som fastighetens bärkraft och belägenhet. Riksdagen har därvid förutsatt att nuvarande princip om i huvudsak full kostnadstäckning för verksaiiiheteu i dess helhet skall behallas. Fin sådan utredning har nu på Kungl. Maj:ts uppdrag utförts av lantmäteristyrelsen. Utredningen har remissbehand— hits.

Prop. 197lzl70 13

Utredningen och rernissyttrandena visar" att det är möjligt att inom ramen för nuvarande princip om full kostnadstäckning för verksamheten i dess helhet nå det syfte riksdagen uttalat sig för. Enligt min mening bör detta ske genom att förrättningsavgifterna bättre än f. n. anpassas till den nytta varje förrättning medför för vederbörande fastighet.

Det kan räda delade meningar om metoden att nå en sådan anpassning. Ett genomförande av lanttiiätcristyrelsens förslag skulle i viss utsträck- ning stä i överenstämmelse tried en sådan princip. Enligt förslaget skulle objekt som kan betecknas sorti särskilt ekonomisk bärkraftiga — främst avstyckningar inom tätorter och detaljplaneområden satnt avstyckningar för fritidsändamål — utöver självkostnaden belastas med en särskild s. k. förrättningsavgift om 100 kr., medan objekt med svag bärkraft skulle ges en härernot svarande subvention. Denna skulle inriktas på samma objekt och förrättningstyper sorti redan i nuvarande taxor är föremål för subven- tion. nämligen äganderättsutredningar. förrättningar för jordbruks— och skogsbruksändamäl samt fastighetsreglerings- och legaliseringsätgärder utanför tätorter och planområden. Vidare skulle subvention utgå för av- styckningar för bostadsändamål utanför tätorter och planområden.

Lantmäteristyrelsetis förslag har emellertid mött vissa invändningar vid remissbehandlingen. Man har framhållit att det skulle medföra vissa svårigheter att på ett helt irivändningsfritt sätt dels avgränsa de objekt som skulle belastas med förrättningsavgift resp. bli föreriiäl för subvention, dels bestämma subveritionsnivän för skilda objekt. En avgörande nackdel tried det föreslagna systemet är enligt min mening att det innebär eri olämplig kostriadsöverföritig mellan olika sektorer så att t. ex. jord- och skogsbruksförrättningar subventioneras via taxesätttiingen tried medel sorti influtit från förrättningar inom andra sektorer.

[ nuvarande taxesystem görs det mest påfallande avsteget från en prin- cip om anpassning av förrättningsavgifterna till den nytta som förrättningen medför för vederbörande fastighet genom att deti avgift sorti tas ut för s. k. flerlottsförrättnirigar är väsentligt lägre än vad sorti tas ut för samma antal fristående förrättningar. Som exempel härpä kati nämnas att avgiften vid avstyckning av en obebyggd ägolott utorn plan t'. n. uppgår till 1 025 kr.. rriedan avgiften per ägolott vid sädaii avstyckning i ett sammanhang av tio lotter uppgår till omkring 460 kr. Självfallet är det lämpligt att avgiften sätts i genomsnitt något lägre vid flerlottsförrätt- ningar än vid enlottsförrättningar så att från förrättningssynpunkt rationella flerlottsförrätttiiiigar stimuleras. En så stor differentiering som den exemplifierade synes emellertid inte lämplig. Ett annat avsteg frän en sådan princip som nu nämnts är att avgiften förvissa förrättningar iriotn planområde är lägre än för motsvarande förrättningar utom planområde.

Under remissbehandlingen har väckts tanketi att ett skäligare fördel— ning av förrättiiingskostnaderna skulle åstadkommas genom att nuvaran- de avgiftssättning vid flerlottsförrättningar justeras. Jag vill förorda en sådan lösning. Principen otii anpassning av förrättningsavgiften efter nytta bör enligt min mening också leda till en utjämning av avgifterna mellan sådana förrättningar som sker inom plan och sådana

Prop. 197l:l70 14

sotti sker utanför planlagda områden.

De avgifter sotn i dag tas ut i form av sakersättning för enkla avstyckningsfall varierar på sätt sorti jag beskrivit i det föregående mellan 900 och 1 300 kr. Dessa belopp torde i allmänhet vara relativt blygsamma i förhållande till kostnaderna för mark och byggnader och andra kostnader för fastigltelens iordningställandc för nyttjande. Belop- pen torde mot bakgrund härav inte kitnna anses stå i rnissförltällatide till deti nytta förrättningen rtiedför. Den nuvarande taxekt'mstruktionen leder emellertid i riter komplicerade fastiglietsbildningsfall till ofta väsentligt högre avgifter. Särskilda avgifter tas nämligen ut för ökad tidsåtgång till följd av t. ex. riter omfattande fältarbete eller för kompletterande utredningar och andra atgärder i samband tired förrätt— ningen. t. ex. gränsbeståmningar eller utredningar och åtgärder för santttianläggning. Kostnaderna för sådant tillkortirttaride arbete eller sådana kompletterande atgärder torde emellertid i allmänhet ititc svara mot lika stor ökad nytta för vederbt'irande fastighet.

Genomförs i enlighet tried vad jag nu har f("irordat en anpassning av taxeavgiften till vederbörande fastighets nytta. skapas ekonomiskt utrymme för att tilläriipa nuvarande sakersättningar för enkla avstyck— ningsfall titan tilläggsavgifter på merparten av förrättningar av ttier komplicerat slag. En väsentlig fördel tried deti förordade ordningen är att det blir ritöjligt att tillgodose det vid rettiissbehandlingen framkomna önskemålet att kunna i förväg överblicka vilka kostnader en begärd förrättning kommer att medföra. något som f.n. är möjligt bara i begränsad utsträckning. Någon ("uv'er'viiltritig av kostnader för förrättningar mellan olika sektorer behöver inte ske. Jag förordar att en sådan ordning införs.

Det torde av praktiska skäl inte vara ttiöjligt att genast i full utsträck- ning genomföra den ordning sorti jag nu har förordat. Bl.a. mäste erfaretilieter vinnas av deti nya fastiglietsbildningslagstiftning som träder i kraft deti 1 januari 1973 innan sa kan ske. Den förordade reforttien bör därför genomföras etappvis med början den 1 januari 1972.

1 deti man ett enhetlig avgift kan införas också för kotnplicerade eller eljest tidskrävande förrättningar bortfaller ett motiv för särskilda statliga subventioner i syfte att nedbringa sakägarrias kostnader för sådana för- rättningar. Anledning torde vidare saknas att genom subventioner nedbritiga taxeavgiftertia i de fall bidrag till förrättningskostnaderna kan erhållas pit annat sätt. t. ex. genom sådana statsbidrag som företagsbidrag till vissa jordbruks- och skogsbruksförrättningar. Skäl kati ocksä anföras för att subventioner över huvud taget inte skall utgå. lintellertitl torde även i fortsättningen finnas fall där en sttbvetition kati vara motiverad av att det finns ett starkt allmänt intresse av att vissa typer av förrättningar kortirrter till stånd. Frågan härom bör prövas i sartiband tried deti årliga budgetbehandlingen.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en särskild fråga som rör det kostnadsunderlag som ligger till grund för beräktiirigen av taxeavgiftens storlek. Enligt förarbetena till den nya fastiglietsbildrtingslag (FEL) som

Prop. 19711170 15

träder i kraft deti ] januari 1972 bör kostnaden för anlitaride av gode ntän inte anses som förrättningskostnad (prop. 1969:128. s. 3971. Det skulle emellertid stärtittia bättre överens med grunderna för den för lant- mäteriverksamheten gällande självkostnadsprincipen att kostnaden för att- litande av gode män liksortt hittills betalas av sakägarna. Jag förordar en sådan ordning.

F. n. gäller att kortittitin sorti har egen fastighetsbildtiingsorganisation får uppbära taxeersättningen för organisationens arbete rtiot att kommunen i stället svarar för de nred verksamheten förenade kostnader- na. Med den av mig förordade taxekonstruktionen kan ett sådant system inte längre bestå. Skillnader som kart uppstå mellan kostnaderna för en ätgärds utförande och rttotsvarande taxeititäkt måste utjämnas. inte lokalt utan för landet i dess helhet. Den bästa utvägen att nå en sådan utjämning synes vara att lantmäteristyrelsen centralt får svara för upphörd av alla förrättnirigsavgiftcr. med äterbetalningsskyldigliet till kommunerna av standardbelopp som svarar mot schablonmässigt beräknade kostnader. En sådan scliablonmässig beräkning bör ske tried hänsynstagande till bl. a. sådana faktorer sorti frekvensen av flerlottsftlir- rättningar ocli förekomsten av detaljplaner. men göras oberoende av förhållanden sorti sammanhänger med olikheter i arbetsteknik o.d. Det ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda närrriare föreskrifter i dessa av- seenden.

Liksom f.n. måste vid sidan av taxor för förrätttiingsorganisationen finnas en särskild taxa sorti skall tillämpas av förrättriingsmän utanför fastighetsbildnitigsorganisatiotien. Denna bör byggas tipp så att kostnaden för varje förrättning i princip täcks av avgiften för förrättningen.

Avgifter för uppdragi'verksamhet här liksom hittills baseras direkt på självkosttiaderna för uppdragets genomförande i varje särskilt fall. Överföringar av kostnader mellan ttppdragsverksattiliet ocli förrättnings- verksamhet eller tnellari olika slag av uppdrag bör inte förekorrtma. 'faxan för uppdragsverksarrthcten måste därför lämna utrymme för sådana variationer av avgiften som betingas av fi'irhållandena i de enskilda fallen. Enligt rtiin mening kan ett sådan önskvärd differetitieringi taxesättningen för uppdragsverksaniheten bäst nås om laritmäteristyrelsen fastställer taxeavgifterna för denna del av latitmäteriverksartilteten. På motsvarande sätt bör kommunerna bestämma taxeavgiftcrna för uppdragsverksartiliet som utförs av kommunala lantniäterit'rrgan.

S Ia tsbidrags frågor/ta

Sakägare kan efter särskild ansökan i vissa fall erhålla statsbidrag till kostnader för latttmäteriförrättningar. Bidragsgivningcn reglerasi författ— ningar som anknyter till de titt gällande lagarna om fastiglietsbildtiing. När flertalet av dessa lagar den 1 januari l972 ersätts av liBl. krävs en anpassning av bidragsreglerna till denna. Lantmäteristyrelsen har gjort en översyn av dessa regler och lämnat förslag till en tiy statsbidragsförfatt- ning. Förslaget har remissbclrantllats.

Prop. l97l:l70 16

Bestämmelserna har till sitt sakliga innehåll i stor utsträckning ansetts kunna förbli ofi'irändrade. Förslaget bygger på principen att bidragen skall göras oberoende av förrättningsätgärd, fastighetstyp och. liknande och utgår huvudsakligen tried liänsyti till sökandens ekonomiska ställning. Bidragsmöjliglieterna vidgas genom förslaget till att omfatta vissa åtgärder som f.n. inte är bidragsberättigade, bl.a. förrättningar enligt lagen (l966:700_) om vissa gemensamlietsanläggningar (LGA). Bidragen skall liksom hittills utgå i huvudsak endast för landsbygdsförrättrtingar. För- slaget har i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna.

lfrägavarande bidrag är i huvudsak motiverade av sociala skäl. Som latttrtiäteristyrelsen anfört kan de med fog ifrågasättas orit de intressen som bär tipp bidragsbestämrnelserna skall tillgodoses på detta sätt. En avveckling av bidragen förutsätter emellertid ytterligare överväganden. Jag förordar därför att statsbidrageti behålls ännu någon tid. En teknisk översyn bör ske av statsbidragsbcstämrnelserna i huvudsak enligt de riktlinjer som latitriiäteristyrelsen framlagt. Jag kati dock inte förorda att statsbidragsgivningen skall utvidgas till att omfatta förrättningar enligt annan lagstiftning ätt FBI..

Hemställan

Med åberopande av det anförda hemställerjag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att godkänna de av rtiig förordade grunderna för taxesättningen och statsbidragsgivningen i lantriiätertverksamlieten.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med itistäiiiriiande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordtiar llatis Kungl. Höghet Kronprinsen—Regentett att till riksdagen skall avlåtas prOposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Prop. 197I:170