Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg
Kungl. Maj:ts proposition nr :7 år 1971 Prop. 1971: 7
Nr 7
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till: lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg; given Stockholms slott den 4 januari 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av.
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars 'avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
BENGT NORLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås i fråga om lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg bl. a..
att reglerna om perioder för vissa tillsynsförrättningar ändras så, att bättre överensstämmelse kan nås mellan de statliga undersökningarna och de s. k. klassanstalternas undersökningar,
att ändringar görs med anledning av den år 1969 genomförda omorganisationen av sjöfartsverket,
att besvärsreglerna ändras med hänsyn till det pågående lagstiftningsarbetet i fråga om instansordningen i administrativa besvärsmål.
Y
1 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 7
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971
Förslag '
till
Lag om ändring i lagen (1905: 719) om säkerheten på fartyg
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg,
dels att i 1 kap. 6 och 12 88, 2 kap. 3—6 88, 4 kap. 2 och 5 8§, 5 kap. 6 §,
6 kap. 2, 4 och 6 §§, 7 kap. 2, 3, 7, 9-—13, 15 och 17-20 §§, 9 kap. 2 och 10 §§, 11 kap. 2 och 488 samt övergångsbeslämmelserna ordet ”sjöfartsstyrelsen” i olika böjningsformer skall bylas ut mot ”sjöfarlsverket” i motsvarande form,
dels atl i 9 kap. 10 5 orden ”statens fartygsinspektion” skall bytas ut mot ”sjöfarlsverket”,
dels att i 11 kap. 2 § ordet ”styrelsen” skall bytas ut mot ”verket”,
dels alt 1 kap. 3 och 10 §8, 7 kap. 5, 6 och 14 §§, 8 kap. 2 och 4 88, 10 kap. 11 8 samt 11 kap. 1 och 3 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 8 a §, av nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 KAP.
3 5.
Fillsyn av fartyg i de hänseenden Tillsyn av farlyg i de hänseenden som behandlas i denna lag ulövas som behandlas i denna lag utövas av av sjöfartsstyrelsen samt, under sty-' sjöfarlsverket. Konungen äger förrelsens överinseende och ledning, av "ordna svensk konsul att utöva tillstatens fartygsinspektion. Konungen syn ulom riket. äger förordna svensk konsul atl ut-:. öva lillsyn utom riket.
I frågor —— — — — — med arbetarskyddsstyrelsen.
Över fartygs — -— — — — — av mönstringsförrättare.
10 8.
Certifikat enligt —— — —-—- — må förlängas.
Fartområdena äro: — — — — bortom Cuxhaven;
ec) nordsjöfart: annan fart cec) nordsjöfart: annan fart än som anges under a) och b), dock än som anges under a) och b), dock ej borlom linjen Shetlands nord- ej bortom linjen Trondheimsfjorden pynt-—Trondheimsfjorden, 11 gra- Shetlands nordpynt, därifrån väsder västlig longilud (Irlands väst- terut till 11” västlig longitud, därkusl) och 48 grader nordlig latitud ifrån längs denna longitud över Ir- (Brest); lands västkust till 48” nordlig lati-
lud och därifrån österut längs den-
na latitud till Brest; a
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
d) oceanfart: all a)—Ee).
Nyttjas fartyg i fart mellan wt- Nyttjas fartyg i fart mellan utländska orter, äger sjöfartsstyrelsen, ländska orter, äger sjöfarlsverket, om det med hänsyn till farvattnels : om det med hänsyn till farvattnets beskaffenhet eller andra förhållan- beskaffenhet eller andra förhållanden prövas lämpligt, förordna alt den prövas lämpligt, förordna att fartyget må anses nyttjat i därmed fartyget må anses nyttjat i därmed jämförlig, mindre vidsträckt fart än jämförlig, mindre vidsträckl fart än som eljest vid tillämpning av andra som eljest vid tillämpning av andra stycket skulle vara fallet. stycket skulle vara fallet.
7 KAP.
5 S.: Om annat farlyg än passagerar- Om annat fartyg än passagerar.'
fartyg är högst tjugofyra år och har fartyg är högst tjugofyra år och har -: högsta klass i klassificeringsanstalt högsta klåss i klassificeringsanstalt ' som omfattas av förordnande en- som omfattas av förordnande enligt ligt 1 kap. 14 §, skall det under- 1 kap. 14 8, skall det undergå förgå förnyad sjövärdighetsbesiktning nyad sjövärdighetsbesiktning inom inom fyrtioåtta månader efter senast fyrlioåtta månader efter senast föföretagen sjövärdighetsbesiktning el- retagen sjövärdighetsbesiktning eller, ler, om fartyget undergår årlig till- om sjöfartsverket medger det, inom syn av botten utvändigt, framdriv- sextio månader efter senast företaningsmaskineri, propelleraxel och gen sjövärdighetsbesiktning. roder i den omfattning sjöfartsstyrelsen bestämmer, inom sextio månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning.
Har fartyget icke sådan klass som : Har fartyget icke sådan klass som nu nämnts eller är det äldre än nu nämnts eller är det äldre än tjutjugofyra år, bestämmer sjöfartssty- gofyra år, bestämmer sjöfartsverket . relsen den tid, inom vilken nästa den tid, inom vilken nästa sjövärsjövärdighetsbesiktning skall äga dighetsbesiktning skall äga rum. rum. Med beaktande särskilt av far- Med beaktande särskilt av fartygets tygets ålder och allmänna tillstånd ålder och allmänna tillstånd skall : .skall tidpunkten beslämmas till ti- tidpunklen bestämmas till tidigast digast tjugofyra och senast fyrtio- tjugofyra och senast fyrtioåtta mååtla månader efter senast företagen nader efter senast företagen sjövärsjövärdighetsbesiktning. dighelsbesiktning. Har fartyg som
är äldre än tjugofyra år högsta klass,
må dock sjöfartsverket medgiva att
den tid, inom vilken förnyad sjövär-
'dighetsbesiktning skall äga rum, ut-
sträckes till sextio månader, om syn-
nerliga skäl föreligga.
Bestämmelserna i 100 registerton.
It Riksdagen 1971.1 saml. Nr 7
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
6 8.
Sjöfartsstyrelsen äger meddela an- Sjöfartsverket äger meddela an-
stånd med förnyad sjövärdighetsbe- 'stånd med förnyad sjövärdighets-
siktning under högst tre månader. besiktning under högst tre månader
eller, om särskilda skål föreligga,
högst sex månader.
8 a 8.
Sjöfarlsverket äger meddela an-
stånd med mellanbesiktning under
högst tre månader eller, om särski-
da skäl föreligga, högst sex månader.
Fartyg skall —— — — — — —— — — — på sjövärdigheten.
Om det med hänsyn till fartygs Om det med hänsyn till fartygs ålder, allmänna tillstånd celler om- ålder, allmänna tillstånd eller omständigheterna i övrigt föreligger sär- ständigheterna i övrigt föreligger särskilda skäl, äger sjöfartsstyrelsen skilda skäl, äger sjöfartsverket beeller statens fartygsinspektion beslu- -. sluta alt farlyget skall undergå extra ta att fartyget skall undergå extra besiktning även i annat fall än som besiktning även i annat fall än som avses I första stycket. avses i första stycket.
Bestämmelserna i ————-—— —— — — — 20 registerton.
8 KAP.
28.
Förbud enligt 1 8 må mecidelas av Förbud enligt 1 § må meddelas av sjöfartsstyrelsen, statens fartygsin- sjöfartsverket eller annan tillsynsspektion och annan tillsynsmyndig- myndighet som Konungen bestämhet som Konungen bestämmer. Ulom mer. Utom riket må sådant förbud riket må sådant förbud meddelas meddelas även av svensk konsul som även av svensk konsul som förord- förordnats att utöva tillsyn av fartyg. nats att utöva tillsyn av fartyg. För- Förbud enligt 1 § andra stycket må bud enligt 1 § andra stycket må därjämte meddelas av myndighet därjämte meddelas av myndighet som avses i 1 kap. 5 § samt, oberosom avses i I kap. 5 5 samt, obero- ende av förordnande, av svensk konende av förordnande, av svensk kon- sul. Har sådant beslut inom sjöfartssul. Beslut av annan än sjöfartssty- verket meddelats av annan än cherelsen skall genast underställas sty- fen för den avdelning till vilken frårelsen för godkännande. gor om säkerheten på fartyg hör
(sjösäkerhetsdirektören) eller med-
delats av annan myndighet, skall be-
slutet genast underställas sjösäker-
hetsdirektören.
Beslutet skall — — — — — — — — — — -— hör hemma.
4 8
Har fartygs avgång hindrats till Har fartygs avgång hindrats till följd av förbud, som meddelats av följd av förbud, som meddelats av annan myndighet än sjöfartsstyrel- sjöfartsverket genom annan än sjö-
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971 BS)
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
sen och ej godkänts av styrelsen, är säkerhetsdirektören eller av annan stalen, om skälig anledning till för- myndighet, och har förbudet ej godbudet finnes icke ha förelegat, skyl- känls av sjösäkerhetsdirektören, är dig att ersätta den skada som må ha staten, om skälig anledning till förvållats genom förbudet. budei finnes icke ha förelegat, skyldig att ersätta den skada som må ha vållats genom förbudet. Talan om ersällning enligt första Talan om ersältning enligt första styckel skall väckas vid Stockholms stycket skall väckas vid Stockholms rådhusrätt inom två år från den dag tingsrätt inom två år från den dag då då förbudet meddelades. Försnimmas förbudet meddelades. Försummas del, är talan förlorad. det, är talan förlorad.
10 KAP.
11 8. I fråga om mål om ansvar enligt I fråga om mål om ansvar enligt denna lag eller föreskrift som utfär- denna lag cHer föreskrift som utfärdas med stöd av lagen äga besläm- das med stöd av lagen äga bestämmelserna i 313 och 328 §§ sjölagen melserna i 336 och 338 §§ sjölagen motsvarande tillämpning. motsvarande tillämpning.
11 KAP.
1 Talan mot beslut enligt denna lag Talan mot beslut enligt denna lag av lillsynsmyndighet, som ej är cen- som meddelats av tillsynsmyndighet, tral förvaltningsmyndighet, föres ge- som ej är central förvaltningsmynnom besvär hos sjöfartsstyrelsen. dighet, i annan fråga än sådan som avses I 8 kap. 1S, föres genom besvär hos sjöfarlsverket. Beslut som avses i första stycket Beslul som avses i första slycket . skall, om ej annal anges i beslulet, skall, om ej annat anges i beslutct, lända till efterrättelse, intill dess sjö- lända till efterrättelse, intill dess sjöfartsstyrelsen i anledning av anförda fartsverket i anledning av anförda besvär eller eljest annorlunda för- besvär eller eljest annorlunda förordnar. ordnar.
3 8. Mot beslut som meddelats av sjöfartsverkel genom annan än sjösäkerhetsdirektören eller av annan tillsynsmyndighet i fråga, som avses i 8 kap. 1 S, må talan ej föras. Talan mot beslut som meddelats av sjöfartsverket genom sjösäkerhelsdirektören i fråga, som avses i 8 kap. 1 §, föres hos kammarrätten genom besvär. Mot beslut enligt denna lag av sjö- Mot annat beslut enligt denna lag
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
fartsstyrelsen eller av annan tillsyns- av sjöfarlsverket eller av annan tillmyndighet, som är central förvalt- synsmyndighet, som är central förningsmyndighet, föres talan genom valtningsmyndighet, föres talan hos besvär hos Konungen. Konungen genom besvär. -
Om ej annat anges i beslutet, skall Om ej annal anges i beslut som det utan hinder av anförda besvär avses i denna paragraf, skall det utan lända till efterrättelsc, inlill dess hinder av anförda besvär lända til Konungen annorlunda förordnar. efterrättelsce, inlill dess besvärsmyn-
digheten eller, i fråga om beslut som
skall underställas, sjösäkerhetsdirek-
tören annorlunda förordnar.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I fråga om talan mot beslut, som meddelats före denna lags ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser.
Talan mot beslut, som sjöfartsverket genom sjösäkerhetsdirektören efter lagens ikraftträdande men före den 1 januari 1972 meddelat i fråga som avses i 8 kap. 1 § föres hos Konungen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971 | 7
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms
slolt den 20 november 1970.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för ulrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, HOLMQVIST, ÅSPLING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER,
MYRDAL, ÖDHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG,
LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för kommunikationsdepartementct, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen (19653: 719) om säkerheten på fartyg och anför.
Inledning
Lagen om säkerheten på fartyg innehåller bestämmelser om bl. a. fartygs sjövärdighetl, åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall, lastning, bemanning, tillsynsförrättningar och förbud mot nyttjande. När annat inle är särskilt föreskrivet, gäller bestämmelserna alla fartyg.
Sjöfarlsverket bar i skrivelse den 18 seplember 1970 till Kungl. Maj:t i fråga om lagen om säkerheten på fartyg föreslagit, dels att reglerna om perioder för vissa tillsynsförrättningar skall ändras, dels att bl. a. redaktionella ändringar skall göras med anledning av den år 1969 genomförda omorganisalionen av verket, dels alt besvärsreglerna skall ändras med hänsyn till det pågående lagstiftningsarbelet i fråga om instansordningen i administrativa besvärsmål.
Efter remiss har yllranden över skrivelsen avgetts av överbefälhavaren, statens järnvägar, generaltullstyrelsen, fiskeristyrelsen, Rederiföreningen för mindre farlyg, Sjöassuradörernas förening, Svenska Maskinbefälsförbundet, Svenska Sjöfolksförbundet, Sveriges Farlygsbefälsförening och Sve-
riges Redareförening. |
I yttrandena har sjöfartsverkets förslag lämnals utan andra erinringar än dem som i det följande särskilt anges.
Inom kommunikatltionsdepartemenlet har upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg. Förslaget torde få fogas som bilaga! till statsrådsprolokollet i delta ärende.
1 Bilagan har uleslulits här. Förslaget i bilagan är, med undantag för 11 kap. 13 och vissa smärre ändringar av redaktionell art, likalydande med det förslag som är fogat vid propositionen.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971
Lagförslaget
Vissa rent terminologiska ändringar är påkallade av den år 1969 genomförda omorganisalionen av sjöfartsverket (SFS 1969: 320, prop. 58, JoU 17, 2LU 50, SU 96, rskr 200, 224, 243). Tidigare bestod sjöfartsverkel av sjöfartsstyrelsen med lots- och fyrstaten och statens fartygsinspektion (SFS 1965: 689). Styrelsen var chefsmyndighet för lots- och fyrstlaten och för fartygsinspektionen. Vid omorganisationen inrättades en Ickmannastyrelse för verket, och begreppet ”sjöfartsslyrelsen” försvann. De tidigare underordnade myndigheterna uppgick i avdelningar inom verkel. De uppgifter som ålåg fartygsinspektionen handläggs nu inom avdelningen sjöfartsinspektionen. Enligt den nya instruktionen (1969:320) för sjöfartsverket avgör sjösäkerhelsdircktören, som är chef för sjöfartsinspektionen, självständigt bl.a. frågor om tillsyn över efterlevnaden av fastställda säkerhelsnormer. Inom de till sjöfartsinspektionen hörande sjöfartsinspektionsdistrikten finns bl.a. fartygsinspeklörer, vilka utför tillsynsförrätlningar enligt lagen om säkerheten på farlyg. Sjöfarlsinspektionen som avdelning har ingen befogenhet i ärenden som rör säkerhetslagstiftningen. På grund av dessa organisaloriska förhållanden bör i lagtexten orden ”sjöfartsstyrelsen”, ”slyrelsen” och ”statens fartygsinspektion” i allmänhet bylas ut mol ”sjöfartsverket” eller ”verket”. I ett par fall bör lagen tala om ”sjösäkerhelsdirektören”. Till denna fråga återkommer jag vid lagens 8 och 11 kapitel.
1 KAP.
Kapillet innehåller allknänna bestämmelser.
35§
Enligt första stycket utövas tillsyn av farlyg i de hänseenden som behandlas i lagen av sjöfartsstyrelsen samt, under styrelsens överinseende och ledning, av stalens fartygsinspektion. Enligt vad jag tidigare anfört bör i lagen sägas all tillsynen utövas av sjöfartsverket.
10 8
I andra slyckel beskrivs olika fartområden. Nordsjöfart har samma yttre gränslinje som närfart enligt 3 § sjöarbetstidslagen (1970: 105). En redaktionell jämkning bör ske så att gränslinjen anges på samma sätt som i den lagen.
7 KAP.
Kapillet handlar bl.a. om lillsynsförrällningar. Sådana finns av skilda slag. Av intresse i delta sammanhang är sjövärdighetsbesiktning (regelbunden undersökning av farlyg jämte utrustning), mellanbesiktning (regelbun-
Kangl. ålaj:ts proposition nr 7 år 1971 LÅ)
den undersökning som avser viss del eller vissa delar av annat fartyg än passagerarfartyg och dess utrustning) och extra besiktning (särskild undersökning av farlyg 1 viss del eller vissa delar).
Som framgår av 1 kap. 3 § är sjöfartsverket tillsynsmyndighet. Med stöd av 1 kap. 14 § har Kungl. Maj:t förordnat (SFS 1965: 908), alt undersökning rörande fartyg och utrustning som har företagits av någon av vissa uppräknade s. k. klassificeringsanstalter (klassanstalter) får godkännas som tillsynsförrättning verkställd av tillsynsmyndighet. Sjöfarlsverkel får uppställa som villkor för sådant godkännande, att verket får del av klassanstaltens åtgärder i fråga om fartyget och vad som i övrigl har förekommit av betydelse för fartygets sjövärdighet. Enligt 7 kap. 15 § lagen får klassanstalts undersökning, som lett till att fartyg fått elier behållit högsta klass, godkännas som sjövärdighetsbesikining, mellanbesiklning eiler extra besiktning, om undersökningen har ulförts av anstalt som omfattas av tiet förordnande som jag nyss nämnde och farlyget är högst 24 år gammalt. Om undersökningen är äldre än sex månader, fordras särskilda skäl för godkännande. Har fartygel inte högsla klass eller är det äldre än 24 år, får sjöfartsverket godkänna undersökningen som besiktning efter prövning i varje särskilt fall.
Klassanstalterna är sällskap som har bildats av skeppsbyggarc, försäkringsgivare och redare. Anstalterna utarbetar regler om fartygs konstruktion och övervakar fartygs byggande och underhåll. Därigenom kontrolleras sjösäkerhelsstandarden på de fartyg som är anslulna till anstalt. Vid undersökning, som vanligen sker vid fartygets byggande och därefter på beslämda mellanlider, lilldelas fartyget viss klass beroende på fartygets beskaffenhet. Klassanstalterna utger även register som upptar större fartyg och anger varje fartygs klass. Registren tjänar till ledning för befraktare och försäkringsgivare vid träffande av fraktavtal eller bestänumande av försäkringspremier för fartyg och last. Ett klassat farlyg får i regel lägre premicr än clit ej klassat fartyg. Bland klassanstallerna kan nämnas Lloyd's Register of Shipping och Del Norske Veritas.
58 Bestämmelserna gäller farlyg med en bruttodräklighet av lägst 100 registerton.
Enligt första stycket skall annat fartyg än passagerarfartyg, om det är högst 24 år gammalt och har högsta klass i klassanstall som omfaltas ' av Kungl. Maj:ts förordnande, undergå förnyad sjövärdighelsbesiktning inom fyra år efter senaste sjövärdighetsbesiklning. Mellantiden får utsträckas till fem år, om fartyget undergår årlig lillsyn av boltnen ulvändigt, framdrivninogsmaskineri, propelleraxel och roder i den omfattning sjöfartsverket beslämmer.
Enligt uttalande av föredragande departementschefen vid lagens tillkomst var avsiklen, alt den Jängre perioden skulle tillämpas för farlyg som av klassanstalt underkastas s.k. continuous survey (fortlöpande kontroll).
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971 Med sådan fortlöpande kontroll menas att undersökningen enligt en särskild plan delas upp på skilda tillfällen, så att hela fartyget blir undersökt inom loppet av en klassperiod. Avsikten var att lagens tillsynsperioder skulle kunna anpassas lill klassanstalternas perioder i sådana fall.
Sjöfartsverket anför att klassanstalterna i regel tillämpar undersökningsperioder om fyra år men att deras arbelssält avviker något från den melod för continuous survey som lagtexlen beskriver. De delar av fartyget som anges i texten behöver ej undergå årlig undersökning. Mellantiden får uppgå till lvå eller, bl. a. i fråga om propelleraxeln, tre år. Även fartyg som inte är underkaslat continuous survey undergår mellankommande besiktningar under den fortlöpande klassterminen. För farlyg som ej undergår conlinuous survey kan klassanstallerna medge ett års anslånd med fullständig klassundersökning sedan terminen om fyra år har löpt ut. Beslut om sådant anstånd grundar sig på en undersökning, gencral examination, vid fyraårsterminens utgång. Sådan undersökning blir mer omfattande ju äldre fartyget är men behöver ej nödvändiglvis innebära lorrsättning av fartyget. Den nuvarande utformningen av lagtexten medger således cj full anpassning mellan den statliga tillsynsverksamhelen och klassanstallernas tillsynsverksamhet. En sådan anpassning kan enligt verkets erfarenhet numera ske ulan alt säkerheten eftersätts. Modern fartygsteknik och nya underhållsmetoder har nämligen medfört alt på farlyg exempelvis boltnen ej nödvändigtvis behöver kontrolleras varje år. Lagrummet bör ändras så, att sjöfartsverket ges möjlighet att för ifrågavarande fartyg medge en tillsynsperiod av fem år.
Fartygsbefälsföreningen framhåller att bottenbesiktning bör företagas rutinmässigt minst en gång inom varje tvåårsperiod.
Som framgår av vad jag tidigare anfört bygger kontrollen av säkerheten på fartyg på både statliga tillsynsförrättningar och klassanstalternas undersökningar. Klassanstalternas undersökningar motsvarar högt ställda anspråk. Det synes därför motiverat att de statliga tillsynsförrättningarna skall kunna anpassas lill klassanstalternas undersökningsrutiner. Därigenom undgår man nackdelarna med all fartyg tas i anspråk för besiktningar och undersökningar vid fler tillfällen än som är påkallat med hänsyn till säkerheten. Endast särskilda skäl bör föranleda regler som gör en sådan anpassning omöjlig.
Sjöfartsverkets förslag är ägnat all främja en anpassning. Mot förslaget har rests endast den erinringen, att elt farlygs botten bör besiktigas minst vartannat år.
Lagen anger årlig bottenbesiktning som förutsättning för alt tiden mellan två sjövärdighetsbesiktningar skall få utsträckas från fyra till fem år för fartyg som har högsta klass i klassanstlalt. För andra fall föreskriver lagen däremot inga särskilda perioder för bottenbesiktning.
Enligt vad jag inhämtat innebär klassanstalternas bestämmelser, att fartygs botten bör undersökas varje år. Tiden mellan undersökningarna kan
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971 11
emellertid utsträckas till två år eller i vissa angivna fall och efter särskild prövning till omkring två och ett halvt år. Reglerna om boltenbesiktning gäller alla fartyg som är anslulna till klassanstalt.
Enligt min mening är bottenundersökningar enligt klassanstallernas regler i princip till fyllest från säkerhelssynpunkt. Därtill är att märka, atl sjöfartsverket kan fordra upplysningar om vad som förekommit vid klassanstalts undersökning och även förordna om extra besiktning. Lagen ger således möjlighet för sjöfartsverket att i varje situation undersöka ett fartyg när verkets prövning ger anledning antaga, att klassanstalternas undersökningar inte ger betryggande säkerhet. En ändring enligt sjöfartsverkets förslag medför därför, enligt min mening, inte någon försämrad säkerhet och bör genomföras med hänsyn till de fördelar som jag nyss berört. |
I fråga om fartyg som ej har högsta klass i klassanstalt eller är äldre än 24 år bestämmer sjöfartsverket enligt andra stycket den tid inom vilken nästa sjövärdighetsbesiktning skall äga rum. Med beaktande särskilt av farlygels ålder och allmänna tillstånd skall tidpunkten bestämmas till tidigasl lvå och senast fyra år efter senaste sjövärdighetsbesiktning.
För fartyg som är äldre än 24 år finns således enligt lagen ingen möjlighet att utsträcka tiden mellan två sjövärdighetsbesiktningar över fyra år ens om fartyget har högsta klass. Vid lagens lillkomst uttalade föredragande departementschefen, att från det allmännas sida särskild uppmärksamhet borde ägnas äldre fartyg och att klassanstalternas undersökningar av delta farlygsbestånd inte utan vidare borde godtagas. Departementschefen uttalade dock att det är uppenbart alt elt fartyg som är äldre än 24 år kan vara i mycket god kondition och att ett sådant fartyg borde kunna få samma besiktningslätlnader som tillkommer ett yngre klassat fartyg.
Sjöfartsverket upplyser att även för farlyg som är äldre än 24 år och har högsta klass kan klassanstalterna tillämpa systemet continuous survey eller ge uppskov ett år efter en general examination, dvs. tillåta klassterminer om fem år. Enligt verkets erfarenhet finns det äldre fartyg med högsta klass som är i så gott skick, att tillsynsperioden utan risk för säkerheten kan utsträckas till vad som föreslås gälla yngre fartyg. Den samordning med klassanstalternas perioder som sålunda kan uppnås genom en lagändring är följaktligen önskvärd för vissa äldre farlyg som är i gott skick. Enligt grundlanken i departementschefens uttalande vid tillkomsten av lagen bör utsträckning av perioden medges restriktivt. Sjöfartsverket bör ges möjlighet att utsträcka perioden mellan [vå sjövär dighetsbesiktningar för dessa äldre fartyg till fem år, om synnerliga skäl föreligger.
Fartygsbefälsföreningen anför att sjöfartsverkets uttalande om äldre fartyg undantagsvis kan vara riktigt i fråga om elt antal sådana fartyg som för närvarande är äldre än 24 år. Det är emellertid att märka, att nybyggda fartyg utsätts för mycket hårt slitage och att nya material som används i både skrov och maskiner inte har hunnit prövas under tillräckligt lång tid. Åtskilliga exempel visar, att nytt material inte infriar ställda förväntningar.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971 Till detta kommer att moderna fartyg håller hög fart och har cffektiva lastnings- och lossningsanordningar, vilket leder till korta liggetlider i hamnarna, medan besättningarna är små och inte hinner med underhållsarbele ombord. Farlygen är insalta i ett trafiksehema med hårt bundna ankomstl- och avgångstider, vilkel gör all högt lempo måste hållas även i dåligt väder och påfreslande sjögång, för att förskjutningar i tidtabellen skall undvikas. Detta medför mycket hårda påfreslningar på både fartygsskrov och maskineri. De fartyg som sjöfartsverket har hänfört sig till tillhör en äldre generation fartyg.
Den av sjöfartsverket föreslagna ändringen avser endast sådana äldre fartyg som har högsta klass i klassanstalt. Hur länge nya malerial i t. ex. skrov och maskineri håller för påfrestningarna till sjöss kan många gånger vara svårt att avgöra. Om brister visar sig föreligga, synes dessa komma alt leda till att farlyget inte får behålla högsta klass i klassanstalt. Därtill kommer att sjöfartsverket kan hålla sig underrättat om resultatet av klassanstalternas undersökningar både när en undersökning ingår i continuous survey och när den är en general examination. Enligt vad jag erfarit görs sjöfartsverkels besiktning i regel samtidigt som klassanstallens undersökning. Verkets farlygsinspeklör bildar sig då självständigt en uppfattning om fartygets skick.
Enligt min mening bör den av sjöfartsverket föreslagna möjlighelen öppnas att för äldre farlyg i gott skick anpassa de statliga besiktningarna till klassanstalternas undersökningar. De starka krav som bör uppställas på att farlyget befinner sig i golt skick kan i lagtexten lämpligen uttryckas med att tiden får förlängas endast om synnerliga skäl föreligger. Sådana skäl kan föreligga om 1. ex. provborrningar i fartygsskrovet visar alt fartyget är i golt skick.
6 och 8 a §§
Enligt 6 § får sjöfarlsverket meddela anstånd med förnyad sjövärdighetsbesiktning under högst tre månader. Lagen ger däremot inte någon möjlighet att meddela anstånd med mellanbesiktning. Sådan besiktning skall enlig! 8 § ske inom två år efter senaste sjövärdighetsbesiktining eller mellanbesiklning. Mellanbesikining av fartygs radioinstallation skall ske minst var tolfte månad. |
Sjöfartsverket anser att möjligheten alt meddela anstånd bör utvidgas att omfatta även mellanbesiktning. Det har visat sig att en strikt tillämpning av kravet att mellanbesiktning skall äga rum inom två år efter genomgången sjövärdighetsbesiktning ej är nödvändig från säkerhelssynpunkt. Tiden för anstånd bör sättas till sex månader för båda slagen av förrättningar. Anstånd utöver tre månader bör medges endast om särskilda skäl föreligger.
Jag delar sjöfartsverkets uppfattning att i vissa situationer anstånd bör kunna ges med mellanbesiktning lika väl som med sjövärdighetsbesiktning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971 13
Sålunda bör ett fiskefartyg som under längre tid befinner sig på Nordsjön
kunna slutföra fisket även om tiden för besiktning infaller under fisketiden. För väglärjor och passagerarfartyg som måste upprätthålla viss lrafik kan ansiänd ibland vara nödvändigt. För farlyg i utvikes fart kan del innebära
mycket stora nackdelar, om anstånd inle kan ges med inställelse för besiktning. I de allra flesta fall är det till fyllest alt anslånd ges under tre månader. Om särskilda skäl föreligger, bör dock anstånd kunna ges under högst sex månader.
8 KAP.
Kapitlet handlar ow förbud mot nyttjande.
8 kap. 1 § anger i vilka fall förbud får meddelas mot alt fartyg eller dess arbetsinrättning eller arbetsredskap används. 2 § anger vem som får med-
dela sådant nyttjandeförbud. Förbud som meddelas av annan än sjöfarls-
styrelsen, skall genast underslällas styrelsen för godkännande. Detta innebär bl. a. all beslut av tjänsteman vid farlygsinspektionen skall godkännas av sjöfartsstyrelsen.
Sjöfartsverket anför atl den nya verksorganisationen ej innebär en upp-
delning i över- och underställda myndigheter oaktat tillsynsverksamhe-
ten är uppdelad på en centralförvallning och regionala sjöfartsinspektions-
distrikt. Det angivna underställningsförfarandet bör emellertid behållas. Lagrummel bör ges en sådan utformning, alt nyltjandeförbud som medde-
las av tjänsteman vid sjöfartsinspektionsdistrikt, liksom beslut av annan myndighel än sjöfartsverket, blir föremål för underställning.
Det i lagen angivna underställningsförfarandet i fråga om beslut om nylt-
jandeförbud bör behållas med hänsyn till det allvarliga ingrepp som elt
sådant beslut kan innebära. Som jag tidigare niunnl har sjösäkerhetsdirek-
tören i instruktionen för sjöfartsverkel tillagts självständig beslutanderätt
i vissa sjösäkerhetsfrågor. Prövningen av beslut om nyttjandeförbud kräver
särskild erfarenhet av säkerhetsfrågor och bör ske snabbt. Ute på fältet prövas frågor om nylljandeförbud, såvilt gäller sjöfartsverket, av tjänsteman vid sjöfartsinspektionsdistrikt. Med hänsyn till dessa förhållanden bör enligt min mening beslut om nyltjandeförbud som har meddelats av tjänsteman vid sjöfartsinspektionsdistrikt underställas sjösäkerhelsdireklören.
Underställning bör ske även om beslutet har meddelats av annan inom verkel. Detsamma bör liksom hittills gälla när annan myndighet, t. ex. svensk konsul, har meddelat nyttjandetförbud.
4 8 reglerar skyldigheten för staten all ersätta skada med anledning av
beslut om nyttjandeförbud. Sådan skyldighet kan komma i fråga, när annan myndighet än sjöfarlsslyrelsen meddelat beslutet och detta inte blivit god-
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971 känt av styrelsen. En förutsättning för skadestånd är all skälig anledning till förbudet finnes inte ha förelegat.
Sjöfartsverket önskar med anledning av omorganisationen av verket, att lagrummet ändras till i överensstämmelse med verkets förslag rörande 2 § eller så, att beslulet skall ha meddelats. av annan myndighet än sjöfartsverket eller av tjänsteman vid sjöfartsinspektionsdistrikt.
I överensstämmelse med den ändring som jag förordat i 2 § bör förutsättningen för ersättningsskyldighelen ändras så, att beslulet om nyttjandeförbud har meddelats av annan än sjösäkerhetsdirektören och att överprövningen skall ha gjorts av denne. |
I andra stycket bör Stockholms rådhusrätt benämnas Stockholms tingsrätt enligt den namnändring som sker i samband med underrältsreformen den 1 januari 1971. |
10 KAP.
Kapillet innehåller ansvarsbestämmelser.
11 8
Paragrafen hänvisar till bestämmelser i sjölagen (1891:35 s. 1) om vilka ' domstolar som är behöriga att handlägga brottmål enligt sjölagen.
Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att antaga ell förslag till lag om ändring i sjölagen (prop. 1970: 185). Lagförslaget innebär bl. a. att sjölagsmål som gäller handelsfartyg eller fiskefartyg skall handläggas av någon av de sju tingsrätter som är sjöförklaringsdomstolar medan mål som gäller annat fartyg kan handläggas av sjöförklaringsdomstol eller annan tingsrätt. Ändringen i sjölagen avses träda i kraft den 1 januari 1971. På grund av hänvisningen i denna paragraf kommer motsvarande regler att gälla i brottmål enligt lagen om säkerheten på farlyg. Hänvisningen bör ändras endast så, alt den anpassas till en tidigare ändring av paragrafnwmreringen i sjölagen. : ee
11 KAP.
Kapillel handlar bl. a. om besvär över myndighets beslul.
385 dH
Kungl. Maj:t har den 20 mars 1970 beslutat inhämta lagrådets yttrande över bl. a. ett förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar. Enligt förslaget skall regeringsrättens nuvarande uppgift atl pröva besvär över förvaltningsmyndighets beslut med vissa undantag flyltas över på kammarrälten, som delas i två regionala domstolar. Beslul av kammarrälten skall kunna fullföljas till regeringsrälten endast i snävl avgränsade fall. Den föreslagna lagen avses lräda i kraft den 1 januari 1972. Riksdagen har som vilande anlagit förslag till grundlagsändringar som är nödvändiga för den
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971 15 föreslagna reformen (prop. 1970: 116, KU 32, prot. 1: 25 och IT: 25).
Genomförandet av [förslaget till lag om allmänna förvaltningsdomslolar medför, att ändring bör ske i 11 kap. 3 § lagen om säkerheten på fartyg. ' Där föreskrivs att talan mot sjöfartsstyrelsens eller annan central myndighets beslut 'enligt lagen skall föras genom besvär hos Kungl. Maj:t. Om ej annat anges i beslutet, skall det utan hinder av besvär lända till efterrältelse till dess Kungl. Maj:t bestämmer annat.
Enligt 2 § 14:0 sjunde stycket lagen (1909:38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt ankommer det på regeringsrätten att pröva mål om förbud mot fartygs resa och mot begagnande av arbetsinrättning eller arbetsredskap på fartyg. Som jag tidigare har anfört anges förutsättningarna för sådant förbud i 8 kap. 1 § lagen om säkerheten på fartyg och befogenhelen alt meddela förbudet i 8 kap. 2 §. Annat administrativt besvärsmål enligt lagen om säkerheten på fartyg prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet.
Förvaltningsdomstolskommittén har i betänkandet Förvaltningsrättskipning (SOU 1966:70 s. 584) föreslagit, att besvär enligt lagen om säkerheten på farlyg i allmänhet skall avgöras av Kungl. Maj:t i slalsrådet i sista instans. Ett beslut av sjöfartsstyrelsen om förbud mot fartygs resa innebär emellertid enligt kommittén ett så allvarligt och betungande ingrepp i enskild rätt, alt besvär över sådant beslut bör handläggas av administrativ domstol. Övervägande skäl synes enligt kommittén tala för att också förbud att begagna arbetsinrättning eller arbelsredskap på farlyg avgörs av administrativ domstol.
Kommitténs förslag föranledde i denna fråga ingen erinran i remissyttranden som avgavs över betänkandet.
Sjöfartsverket föreslår i sin skrivelse, alt 3 § ändras i huvudsaklig överensslämmelse med vad kommittén förordat. För att hindra att samma fråga samtidigt prövas av flera myndigheter, vilket skulle kunna inträffa om beslut av annan tillsynsmyndighetl än sjöfartsverket celler av tjänsteman vid sjöfartsinspektionsdistrikt dels överklagades hos kammarrätten och dels underställdes för godkännande, föreslår verket att besvär ej skall få anföras mot beslul, som fordrar sådant godkännande. Den som är missnöjd med sådant beslut i förbudsärende bör avvakta beslut i underställningsärendet och, om inlé godkännande vägras, anföra besvär hos kammarrätten över beslutet i den underställda frågan.
Jag föreslår — under förutsättning att förslaget till lag om allmänna förvaltningsdomstolar antages — att 11 kap. 3 § ändras i huvudsaklig överensstämmelse med förvaltningsdomstolskommitténs förslag med det av. sjöfartsverket förordade lillägget. Milt förslag innebär att talan ej får föras mot beslut om förbud mot nyttjande som meddelats av sjöfartsverkel genom annan än sjösäkerhetsdirektören eller av annan tillsynsmyndighet. Den som är missnöjd med sådant beslut får avvakta beslut av sjösäkerhetsdirektören i underställningsärendet. Talan mot sådant beslut av sjöfartsverket som fat-
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971 tats av sjösäkerhetsdirektören i fråga om förbud mot nyttjande förs hos kammarrätten.
I övrigt bör liksom nu gälla, dels att i annat ärende än sådant som rör nyltjandeförbud talan mot beslut av sjöfartsverkel eller annan lillsynsmyndighet som är central förvallningsmyndighet förs hos Kungl. Maj:t i statsrådel, dels att varje beslut enligt lagen skall, utan hinder av besvär, lända till efterrällelse till dess besvärsmyndighelen — Kungl. Maj:t eller annan — bestämmer annat.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Med hänsyn främst till den bristande överensstämmelsen mellan lagens nuvarande utformning och sjöfarlsverkets organisalion bör den nya lagen träda i kraft redan dagen efter den, då lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Den pågående lagstiftningen om förvaltningsrättskipningen är avsedd att träda i kraft den I januari 1972. Det behövs därför en föreskrift om att talan mol beslul, som meddelats dessförinnan och som enligt 11 kap. 3 § i dess föreslagna lydelse skall föras hos kammarrätten, i stället skall föras hos Kungl. Maj:!l. För tydlighetens skull bör också i lagen sägas, all tidigare gällande bestämmelser skall tillämpas i fråga om lalan mot beslul som meddelals före lagens ikraftträdande.
Hemställan
Jag hemställer, att lagrådets yttrande över det upprättade förslaget till lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollel.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga Icdamöter hemställl bifaller Hans
Maj:l Konungen.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971 17
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 14 december 1970.
Närvarande:
f. d. justitierådet - REGNER,
regeringsrådet MARTENIUS,
juslilicrådet BERNHARD,
justitierådet HESSER.
Enligt lagrådet den 8 december 1970 tillhandakommet uldrag av protokoll över kommunikalionsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 20 november 1970, hade Kungl. Maj:t förordnat, att enligt 87 8 regeringsformen lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1963: 719) om säkerheten på fartyg.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrältsassessorn Gunnar Torgils.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 7 år 1971
Utdrag av protokollet över kommunikalionsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 4 januari 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, minislern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ÅSPLING, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ÖDIINOFT, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, ILIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för kommunikationsdepartemenlet, statsrådet Norling, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådels övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på
fartyg.
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och
anför. Vissa smärre, redaktionella jämkningar bör göras i lagförslaget.
Vidare bör 11 kap. 15, i överensstämmelse med det föreslagna nya första
stycket i 3 §, ändras så alt därav framgår att vissa beslut är undanulagna
från paragrafens besvärsregel. Jag hemställer att Kungi. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga lagförslagel med angivna ändringar.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av stalsrvådets övriga ledamöter hemställl förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 700632