Prop. 1971:7
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till Iag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg
Nr7
Kungl. Maj:ts proposition med förslag tillå lag om ändring i lagen (1965:7l9) om säkerheten på fartyg; given Stockholms slott den 4 januari 1971.
Kungl". Maj:t-vill" härmed, under åberopande av bilagda utdrag av. statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden och lagrådets proto- koll, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars'avlåtande till riks- dagcn föredragande departementschcfen hemställt.
GUSTAF ADOLF
BENGT NORLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås i fråga om lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg bl. a.,
att reglerna om perioder för vissa tillsynsförrättningar ändras så, att bättre överensstämmelse kan nås mellan de statliga undersökningarna och de 5. k. klassanstalternas undersökningar,
att ändringar görs med anledning av den år 1969 genomförda om- organisationen av sjöfartsverket,
att besvärsreglcrna ändras med hänsyn till det pågående lagstiftnings- arbetet i fråga om instansordningen i administrativa besvärsmål.
l
Förslag ' till Lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1965: 719) om säkerheten på far- tyg,
dels att i 1 kap. 6 och 12 åå, 2 kap. 3—6 55, 4 kap. 2 och 5 åå, 5 kap. 6 5, 6 kap. 2, 4 och 6 55, 7 kap. 2, 3, 7, 9—13, 15 och 17—20 55, 9 kap. 2 och 10 åå, 11 kap. 2 och 4 55 samt övergångsbcstämmelserna ordet ”sjöfartsstyrel- sen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”sjöfartsverket” i motsva- rande form, dels atti 9 kap. 10 & "sjöfartsverket”,
orden ”statens t'artygsinspektion” skall bytas ut mot
dels atti 11 kap. 2 5 ordet ”styrelsen” skall bytas ut mot ”verket”, dels att 1 kap. 3 och 10 åå, 7 kap. 5, 6 och 14 55, 8 kap. 2 och 4 55, 10 kap. 11 5 samt 11 kap. 1 och 3 55 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 7 kap. 8 a 5, av nedan angiv- na lydelse. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1 KAP.
3.5
'lillsyn av fartyg i de hänseenden som behandlas i denna lag utövas av sjöfartsstyrelsen samt, under sly-' relsens överinseende och ledning, av statens fartggsinspektion. Konungen äger förordna svensk konsul att ut.-: . öva tillsyn utonl liket.
l'illsyn av fartyg i. de hänseenden som behandlas i denna lag utövas av sjöfartsverket. Konungcn äge1 tör— "ordna svensk konsul att utöva till—
sy n utom riket.
I fragor — — —-— — ——' —'— med arbetarskyddssty relsen.
Öv er fartygs — ——' — — _ —— av mönstringsför rättar e. 10 5.
Certifikat enligt —————— må förlängas.
Fartområdena äro: — —— — —— bortom Cuxhaven ;
c) 11 o 1' d sj öfar t: annan fart än som anges under a) och h), dock ej bortom linjen Sheilands nord— pynt—Trondheimsfjorden, 11 gra- der västlig longitud (Irlands väst- kust) och 48 grader nordlig latitud (Brest);
e) 11 ord sj ö f a rt : annan fart än som anges under a) och b), dock ej bortom linjen Trondheimsfjorden Shetlands nordpynt, därifrån väs- terut till 110 västlig longitud, där- ifrån längs denna longitud över .lr- lands västkust till 48” nordlig lati- lud och därifrån österut längs den- na IatitudlilllBrestl; ._ ,' ..
. 1
(Nuvarande lydelse)
d) oceanfartzall _____
Nyttjas fartyg i fart mellan nt- ländska orter, 'äger s jöfartsstyrelsen,
om det med hänsyn till farvattnets '
beskaffenhet eller andra förhållan- den prövas lämpligt, förordna att fartyget må anses nyttjat i därmed jämförlig, mindre vidsträckt fart än som eljest vid tillämpning av-andra stycket skulle vara fallet.
(Föreslagen lydelse)
a)—.—-c). Nyttjas fartyg i fart mellan ut-l ländska orter, äger sjöfartsverket, " 0111 det med hänsyn till 'farvattnets beskaffenhet eller andra förhållan- den prövas lämpligt, förordna att fartyget mä anses nyttjat i därmed jämförlig, mindre vidsträckt fart än som eljest vid tillämpning av andra stycket skulle vara fallet.
7 KAP. 5 5.- Om annat fartyg än passagerar- fartyg är högst tjugofyra år och har högsta klass i klassificeringsanstalt som omfattas av förordnande en- ligt 1 kap. 14 5, skall" det under- gå förnyad sjövärdighetsbesiktning inom fyrtioåtta månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning el- ler, om fartyget undergår årlig till— syn av botten utvändigt, framdriv- ningsmaskineri, propelleraxel och roder i den omfattning sjöfartssty- relsen bestämmer, inom sextio måna- der efter senast företagen sjövärdig- hetsbesiktning.
Har. fartyget icke sådan klass som ' nu nämnts eller är. det äldre än
tjugofyra år, bestämmer sjöfartssty-_ relsen den tid, inom vilken nästa sjövärdighetsbesiktning skall äga rum. Med beaktande särskilt av far— tygets ålder och allmänna tillstånd skall tidpunkten bestämmas till ti- digast tjugofyra och senast fyrtio- åtta månader efter senast företagen sjövärdighetsbesiktning.
Om annat fartyg än passagerarf
fartyg är högst tjugofyra år och har - ' högsta klass i klassificeringsanstalt ' som omfattas av förordnande enligt . 1 kap. 14 5; skall det undergå för- nyad sjövärdighctsbesiktning inom fyrtioåtta månader efter senast fö- retagen sjövärdighetsbesiktning eller, om sjöfartsverket medger det, inom sextio månader efter senast företa- gen sjövärdighetsbesiktning.
Har fartyget icke sådan klass som' nu nämnts eller är det äldre än tju- gofyra år, bestämmer sjöfartsverket. den tid, inom vilken nästa sjövär- dighetsbesiktning skall äga rum. Med beaktande särskilt av fartygets ålder och allmänna tillstånd skall -..'.-.
tidpunkten bestämmas tilltidigast tjugofyra och senast fyrtioåtta måT
. nader efter senast företagen sjövär-
dighetsbesiktning. Har fartyg som är äldre än tjugofyra är högsta klass, må dock sjöfartsverket medgiva att —den tid, inom vilken förnyad sjövär- dighetsbesiktning skall äga rum, ut- sträckes till sextio månader, om syn- nerliga skäl föreligga.
Bestämmelserna i -— — —-—.—__.— —— -— — 100 registerton. _
11' Riksdagen 1971. ] saml. Nr 7
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Gå.
Sjöfartsstyrelsen äger meddela an- .
stånd med förnyad sjövärdiglietsbef siktning under högst tre månader.
Sjöfartsverket äger meddela an- "stånd med förnyad sjövärdighets- besiktning under högst tre månader eller, om särskilda skäl föreligga, högst sex månader.
s'ag.
Sjöfartsverket äger meddela an- stånd med mellanbesiktning under högst tre månader eller, om särskil- da skäl föreligga, högst sea: månader.
14 &.
Fartyg skall —————————
Om det med hänsyn till fartygs ålder, allmänna tillstånd eller om- ständigheterna i övrigt föreligger sär- skilda skäl, äger sjöfartsstyrelsen
eller statens fartygsinspektion beslu- _.
ta att fartyget skall undergå extra besiktning även i annat fall än som avses i första stycket.
— — —— på sjövärdigheten.
Om det med hänsyn till fartygs ålder, allmänna tillstånd eller om- ständigheternai övrigt föreligger sär- skilda skäl, äger sjöfartsverket be- sluta att fartyget skall undergå extra besiktning även i annat fall än som avses i första stycket.
Bestämmelserna i — —— — — — _— — —— — —— — 20 registerton.
8 KAP. 2 5. Förbud enligt 1 & må meddelas av sjöfartsstyrelsen, statens fartygsin- spektion och annan tillsynsmyndig— het som Konungen bestämmer. Utom riket må sådant förbud meddelas även av svensk konsul som förord- nats att utöva tillsyn av fartyg. För- bud enligt 1 5 andra stycket må därjämte meddelas av myndighet som avses i 1 kap. 5 5" samt, obero— ende av förordnande, av svensk kon— sul. Beslut av annan än sjöfartssty- relsen skall genast underställas sty— relsen för godkännande.
Beslutet skall —— — —— __" _ __ _ _
Förbud enligt 1 5 mä meddelas av sjöfartsverket eller annan tillsyns- myndighet som Konungen bestäm- mer. Utom riket må sådant förbud meddelas även av svensk konsul som förordnats att utöva tillsyn av fartyg. Förbud enligt 1 5 andra stycket må därjämte meddelas av myndighet som avses i 1 kap. 5 5 samt, obero— ende av förordnande, av svensk kon- sul. Har sådant beslut inom sjöfarts- verket meddelats av annan än che- fen för den avdelning till vilken frå- gor om säkerheten på fartyg hör (sjösäkerhetsdirektören) eller med- delats av annan myndighet, skall be- slutet genast underställas Sjösäker- hetsdirektören.
— '— —— hör hemma.
4å.
Har fartygs avgång hindrats till följd av förbud, som meddelats av annan myndighet än sjöfartsstyrel—
Har fartygs avgång hindrats till följd av förbud, som meddelats av sjöfartsverket genom annan än sjö-
(Nuvarande lydelse)
sen och ej godkänts av styrelsen, är staten, 'om skälig anledning till för- budet finnes icke ha förelegat, skyl- dig att ersätta den skada som må ha vållats genom förbudet.
Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas vid Stockholms rådhusrätt inom två år från den dag då förbudet meddelades. Försummas del., är talan förlorad.
(Föreslagen lydelse")
säkrrhetsdirektören eller av annan myndighet, och har förbudet ej god- känts av sjösäkerhetsdirektören, är staten, om skälig anledning till för— budet finnes ieke ha förelegat, skyl- dig att ersätta den skada som må ha vållats genom förbudet.
Talan om ersättning enligt första stycket skall 'äckas vid Stockholms tingsrätt inom två år från den dag då förbudet meddelades. Försumiias det, är talan förlorad.
10 KAP. 11 5. I fråga om mål om ansvar enligt denna lag eller föreskrift som utfär— das med stöd av lagen äga besläm- melserna i 313 och 328 Så sjölagen motsvarande tillämpning.
] fråga om mål om ansvar enligt denna lag eller föreskrift som utfär- das med stöd av lagen äga bestäm- melserna i 336 och 338 55 sjölagen
motsvarande tillämpning.
11 KAP.
1
Talan mot beslut enligt denna lag av tillsynsmyndighet, som ej är cen- tral förvaltningsmyndighet, föres ge- nom besvär hos sjöfartsstyrelsen.
Beslut som avses i första stycket . skall, om ej annat anges i beslutet, lända till efterrättelse, intill dess sjö- fartsstyrelsen i anledning av anförda besvär eller eljest annorlunda för- ordnar.
Talan mot beslut enligt denna lag som meddelats av tillsynsmyndighet, som ej är central förvaltningsmyn- dighet, i annan fråga än sådan som avses i 8 kap. 15, föres genom be— svär hos sjöfartsverket.
Beslut som avses i första stycket skall, om ej annat anges i beslutet, lända till efterrättelse, intill dess sjö- fartsverket i anledning av anförda besvär eller eljest annorlunda för- ordnar.
35.
Mot beslut enligt denna lag av sjö—
.lIot beslut som meddelats av sjö— fartsverket genom annan än sjösä- kerhetsdirektören eller av annan till- synsmyndighet i fråga, som avses i 8 kap. 1 ä', må talan ej föras.
Talan. mot beslut som meddelats av sjöfartsverket genom Sjösäker- hetsdirektören i fråga, som avses i 8 kap. 1 5, föras hos kununarrätten genom besvär.
Mot annat beslut enligt denna lag
("Nuvarande lydelse.)
fartsstyrelseu eller av annan tillsyns- myndighet, som är central förvalt- ningsmyndighet, föres talan genom besvär hos Konungen.
Om ej annat anges i beslutet, skall det utan hinder av anförda besvär lända till efterrättelse, intill dess Konungen annorlunda förordnar.
(Föreslagen lydelse)
av sjöfartsverket eller av annan till- synsmyndighet, som är .central för- valtningsmyndighet, föres talan hos Konungen genom besvär. ' '
Om ej annat anges i beslut som avses idenna paragraf, skall det utan hinder av anförda besvär lända till efterrättelse, intill dess besvärsmyn- digheten eller, ifråga om beslut som skall underställas, sjösäkerhetsdirek— fören annorlunda förordnar.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk- författningssamling. I fråga om talan mot beslut, som meddelats före denna lags ikraftträ— dande, gäller äldre bestämmelser.
Talan mot beslut, som. sjöfartsverket genom sjösäkerhetsdirektören efter lagens ikraftträdande men före den 1 januari 1972 meddelat i fråga som av- ses i 8 kap. 1 & föres hos Konungen.
Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför Hans .-llaj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 november 1970.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLINo, SVEN-Emo NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODIINOFF, WICKMAN, Atomnui, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om änd- ring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg och anför.
Inledning
Lagen om säkerheten på fartyg innehåller bestämmelser om bl. a. fartygs sjövärdighel, åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall, lastning, bemanning, tillsynsförrättningar och förbud mot nyttjande. När annat inte är Särskilt föreskrivet, gäller bestämmelserna alla fartyg.
Sjöfartsverket har i skrivelse den 18 september 1970 till Kungl. Maj :t i fråga 0111 lagen om säkerheten på fartyg föreslagit, dels att reglerna om perioder för vissa tillsynsförrättningar skall ändras, dels att bl.a. redak- tionella ändringar skall göras med anledning av den år 1969 genomförda omorganisationen av verket, dels att besvärsreglerna skall ändras med hän- syn till det pågående lagstiftningsarbetet i fråga om instansordningen i ad- ministrativa besvärsmål.
Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av överbefälhavaren, statens järnvägar, generaltullstyrelsen, fiskeristyrelscn, Rcderiföreningen för mindre fartyg, Sjöassuradörernas förening, Svenska Maskinbefälsför— bundet, Svenska Sjöfolksförbundet, Sveriges Farlygsbefälsförening och Sve— riges Redareförening. '
I yttrandena har Sjöfartsverkets förslag lämnats utan andra erinringar än dem som i det följande särskilt anges.
Inom kommunikationsdepartementet har upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg. Förslaget torde få fogas som bilaga1 till statsrådsprolokollet i detta ärende.
* Bilagan har uteslutits här. Förslaget i bilagan är, med undantag för 11 kap. 1 äoeh vissa smärre ändringar av redaktionell art, likalydande med det förslag som är legat vid propositionen.
Lagförslaget
Vissa rent terminologiska ändringar är påkallade av den år 1969 genom— förda omorganisationen av sjöfartsverket (SFS 1969: 320, prop. 58, JoU 17. 2LU 50, SU 96, rskr 200, 224, 243). Tidigare bestod sjöfartsverket av sjö- fartsstyrelsen mcd lots- och fyrstaten och statens fartygsinspektion (SFS 1965: 689). Styrelsen var chefsmyndighet för lots- och fyr-staten och för fartygsinspektionen. Vid omorganisationen inrättades en lckmannastyrelse för verket, och begreppet ”sjöfartsstyrelsen” försvann. De tidigare under- ordnade myndigheterna uppgick i avdelningar inom verket. De uppgifter som ålåg fartygsinspektionen handläggs nu inom avdelningen sjöfartsm- spektionen. Enligt den nya instruktionen (1969: 320) för sjöfartsverket av- gör Sjösäkerhetsdircktören, som är chef för sjöfartsinspektionen, självstän- digt bl.a. frågor om. tillsyn över efterlevnaden av fastställda säkerhetsnor- mer. inom de till sjöt'artsinspcktionen hörande sjöfar-tsinspektionsdistrik— ten finns bl.a. fartygslnspektörer, vilka utför tillsynsförrät[ningar enligt lagen om säkerheten på fartyg. Sjöfartsinspektionen som avdelning har ingen befogenhet i ärenden som rör säkerhetslagstiftningen. På grund av dessa ('n-ganisatoriska förhållanden bör i lagtexten orden ”sjöfartsstyrelsen”, ”styrelsen" och "statens fartygsinspekticm” i allmänhet bytas ut mot ”sjö— fartsverket” eller ”verket”. [ ett par fall bör lagen tala om "'"'sjösäkerl'letsdi- rektören”. Till denna fråga återkommer jag vid lagens 8 och 1 I kapitel.
1 KAP.
Kapitlet lunch:-"iller allmänna bestämmelser.
3 %
Enligt första stycket utövas tillsyn av fartyg i de hänseenden som be- handlas i lagen av sjöfartsstyrelsen samt, under styrelsens överinseende och ledning, av statens fartygsinspektion. Enligt vad jag tidigare anfört bör i lagen sägas att tillsynen utövas av sjöfartsverket.
105
I andra stycket beskrivs olika fartområden. Nordsjöfart har samma yttre gränslinje som närfart enligt 3 & sjöarbetstidslagen (1970: 105). En redak- tionell jämkning bör ske så att gränslinjen anges på samma sätt som i den lagen.
7 KAP. Kapitlet handlar bl.a. om tillsynsförrättningar. Sådana finns av skilda slag. Av intresse i detta sammanhang är sjövärdighelshesiktning (regelbun— den undersökning av fartyg jämte utrustning"), mellanbesiktning (regelbun-
den undersökning som avser viss del eller vissa delar av annat fartyg än passagerarfartyg och dess utrustning) och extra besiktning ("särskild under- sökning av fartyg i viss del eller vissa delar.).
Som fraJngår av 1 kap. 3 5 är sjöfartsverket tillsynsmyndighet. Med stöd av 1 kap. 14 5 har Kungl. Maj:t förordnat (SFS 1965: 908), att undersök- ning rörande fartyg och utrustning som har företagits av någon av vissa uppräknade s. k. klassificeringsanstalter (klassanstalter) får godkännas som tillsynsförrättning verkställd av tillsynsmyndighet. Sjöfartsverket får upp- ställa som villkor för sådant godkännande, att verket får del av klassan- staltens åtgärder i fråga om fartyget och vad som i övrigt har förekommit av betydelse för fartygets sjövärdighet. Enligt 7 kap. 155 lagen får klass- anstalts undersökning, som lett till att fartyg fått eller behållit högsta klass. godkännas som sjövärdighetsbesiktning, mellanhcsiktning eller extra be- siktning, om undersökningen har utförts av anstalt som omfattas av det förordnande som jag nyss nämnde och fartyget är högst 24 år gammalt. Om undersökningen är äldre än sex månader, fordras särskilda skäl för god- kännande. Har fartyget inte högsta klass eller är det äldre än 24 år, får sjö- fartsverket godkänna undersökningen som besiktning efter prövning i -'arje särskilt fall.
Klassanstalterna är sällskap som har bildats av skeppsbyggare, försäk- ringsgivare och redare. Anstaltcrna utarbetar regler om fartygs konstruk- tion och övervakar fartygs byggande och underhåll. Därigenom kontrolleras sjösäkcrhetsstandarden på de fartyg som är anslutna till anstalt. Vid un- dersökning, som vanligen sker vid fartygets byggande och därefter på be— stämda mellantider, tilldelas fartyget viss klass beroende på fartygets be- skaffenhet. Klassanstalterna utger även register som upptar större fartyg och anger varje fartygs klass. Registren tjänar till ledning för betraktare och försäkringsgivare vid träffande av fraktavtal eller bestämmande av för— säkringsprcmier för fartyg och last. Ett klassat fartyg får i regel lägre pre- mier än ett ej klassat fartyg. Bland klassanstalterna kan nämnas Lloyd*s Register of Shipping och Det Norske Veritas.
5 &
Bestämmelserna gäller fartyg med en bruttodräktighet av lägst 100 re- glsterton.
Enligt fö r s t a s t y c ke [ skall annat fartyg än passagerarfartyg, om det är högst 24 år gauunalt och har högsta klass i klassanstalt som omfattas " av Kungl. Maj:ts förordnande, undergå förnyad sjövärdighetshesiktning in- om fyra är efter senaste sjö -'är(lighetsbcsiktning. Mellantiden får utsträckas. till fem år, om fartyget undergär årlig tillsyn av bottnen "utvändigt, fram- drivningsnmskineri, propelleraxel och roder i den omfattning sjöfartsverket bestämmer.
Enligt uttalande av föredragande departementschcfen vid lagens tillkomst var avsikten, att den längre perioden skulle tillämpas för fartyg som av klassanstatt underkastas s.k. continuous survey (fortlöpande kontroll).
Med sådan fortlöpande kontroll menas att undersökningen enligt en sär— skild plan delas upp på skilda tillfällen, så att hela fartyget blir undersökt inom loppet av en klassperiod. Avsikten var att lagens tillsynsperioder skul- le kunna anpassas till klassanstalternas perioder i sådana fall.
Sjöfartsverket anför att klassanstalterna i regel tillämpar undersöknings- . perioder om fyra år men att deras arbetssätt avviker något från den metod för continuous survey som lagtexten beskriver. De delar av fartyget som anges i texten behöver ej undergå årlig undersökning. Mellantiden får upp— gå till två eller, bl.a. i fråga om propelleraxeln," tre år. Även fartyg som ' inte är underkastat continuous survey undergår mellankommande besikt- ningar under den fortlöpande klassterminen. För fartyg som ej undergår continuous survey kan klassanstalterna medge'ett års anstånd med full- ständig klassundersökning sedan terminen om fyra år har löpt ut. Beslut om sådant anstånd grundar sig på en undersökning, general examination,. vid fyraårstcrmincns utgång. Sådan undersökning blir mer omfattande ju äldre fartyget är men behöver ej nödvändigtvis innebära torrsättning av fartyget. Den nuvarande utformningen av lagtexten medger således ej full anpassning mellan den statliga tillsynsverksamheten och klassanstalternas tillsynsverksamhet. En sådan anpassning kan enligt verkets erfarenhet nu- mera ske utan att säkerheten eftersätts. Modern fartygsteknik och nya underhållsmetoder har nämligen medfört att på fartyg lex-empelvis bottnen ej nödvändigtvis behöver kontrolleras varje år. Lagrummet bör ändras så, att sjöfartsverket ges möjlighet att för ifrågavarande fartyg medge en till- synsperiod av fem år.
Fartygsbcfälsföreningen framhåller att bottenbesiktning bör företagas rutinmässigt minst en gång inom varje tvåårsperiod.
Som framgår av vad jag tidigare anfört bygger kontrollen av säkerheten på fartyg på både statliga tillsynsförrättningar och klassanstaltcrnas under- sökningar. Klassanstalternas undersökningar motsvarar högt ställda an- språk. Det synes därför motiverat att de statliga tillsynsförrättningarna skall kunna anpassas till klassanstalternas undersökningsrutiner. Därige- nom undgår man nackdelarna med att fartyg tas i anspråk för besiktningar och undersökningar vid fler tillfällen än som är påkallat med hänsyn till säkerheten. Endast särskilda skäl bör föranleda regler som gör en sådan anpassning omöjlig.
Sjöfartsverkets förslag är ägnat att främja en anpassning. Mot förslaget har rests endast den erinringen, att ett fartygs botten bör besiktigas minst vartannat år.
Lagen anger årlig bottenbesiktning som förutsättning för att tiden mellan två sjövärdighetsbesiktningar skall få utsträckas från fyra till fem år för fartyg som har högsta klass i klassanstalt. För andra fall föreskriver lagen däremot inga särskilda perioder för bottenbesiktning.
Enligt vad jag inhämtat innebär klassanstalternas bestämmelser, att far- tygs botten bör undersökas varje år. Tiden mellan undersökningarna kan
emellertid utsträckas till två år eller i vissa angivna fall och efter särskild prövning till omkring två och ett halvt år. Reglerna om bottenbesiktning gäller alla fartyg som är anslutna till klassanstalt.
Enligt min mening är bottenundersökningar enligt klassanstalternas reg- ler i princip till fyllest från säkerhetssynpunkt. Därtill är att märka, att sjöfartsverket kan fordra upplysningar om vad som förekommit vid klass- anstalts undersökning och även förordna 0111 extra besiktning. Lagen ger således möjlighet för sjöfartsverket att i varje situation undersöka ett fartyg när verkets prövning ger anledning antaga, att klassanstalternas undersök- ningar inte ger betryggande säkerhet. En ändring enligt Sjöfartsverkets för- slag medför därför, enligt min mening, inte någon försämrad säkerhet och bör genomföras med hänsyn till de fördelar som jag nyss berört. '
I fråga om fartyg som ej har högsta klass i klassanstalt eller är äldre än 24 år bestämmer sjöfartsverket enligt a n d r a s t y c k e t den . tid inom vilken nästa sjövärdighetsbesiktning skall äga rum. Med beaktande särskilt av fartygets ålder och allmänna tillstånd skall tidpunkten bestämmas till tidigast två och senast fyra år efter senaste Sjövärdighetsbesiktning.
För fartyg som är äldre än" 24 år finns således enligt lagen ingen möjlig- het att utsträcka tiden mellan två sjövärdighetsbesiktningar över fyra är ens om fartyget har högsta klass. Vid lagens tillkomst uttalade föredragan- de departementschefen, att från det allmännas sida särskild uppmärksam— het borde ägnas äldre fartyg och att klassanstalternas undersökningar av detta fartygsbestånd inte utan vidare borde godtagas. Departementschefen uttalade dock att det är uppenbart att ett fartyg som är äldre än 24 år kan vara i mycket god kondition och att ett sådant fartyg borde kunna få sam- ma besiktningslättnader som tillkommer ett yngre klassat fartyg.
Sjöfartsverket upplyser att även för fartyg som är äldre än 24 år och har högsta klass kan klassanstalterna tillämpa systemet continuous survey eller ge uppskov ett år efter en general ekamination, dv.s tillåta klassterminer om fem ar. Enligt verkets erfarenhet finns det äldre fartyg med högst.-1 klass som är i så gott skick, att tillsynspe1ioden utan risk för säkerheten kan utsträckas till vad som föreslås gälla yngre far-'tyg. Den samordning med klassanstalternas perioder som sålunda kan uppnås genom en lagänd- ring är följaktligen önskvärd för vissa äldre fartyg som är i gott skick. Enligt grundtanken i departementschefens uttalande vid tillkomsten av la— gen bör utsträckning av perioden medges restriktivt. Sjöfartsverket bör ges möjlighet att utsträcka perioden mellan två SjOVEu(llglIOleCSIktnlngdl för dessa äldre 1.11 tyg till fem år, om synnerliga skäl föreligger.
Fartygs'befälsförcningen anför att sjöfartsverkets uttalande om äldre fartyg ; undantagsvis kan vara riktigt 1 fraga 0111 ett antal sådana fartyg som för närvarande är äldre än 24 år. Det är emellertid att märka, att nybyggda fartyg utsätts för mycket hårt slitage och att nya material som används i både skrov och maskiner inte har hunnit prövas under tillräckligt lång tid. Åtskilliga exempel visar, att nytt material inte infriar ställda förväntningar.
Till detta kommer att moderna fartyg håller hög fart och har effektiva last- nings- och lossningsanordningar, vilket leder till korta liggelider i hamnar- na, medan besättningarna är små och inte hinner med underhållsarhete 0111- bord. Fartygen är insatta i ett trafiksehema med hårt bundna ankomst- och avgångstider, vilket gör att högt tempo måste hållas även i dåligt väder och påfrestande sjögång, för att förskjutningar i tidtabellen skall undvikas. Det— ta medför mycket hårda påfrestningar på både fartygsskrov och maskineri. De fartyg som sjöfartsverket har hänfört sig till tillhör en äldre generation fartyg.
Den av sjöfartsverket föreslagna ändringen avser endast sådana äldre fartyg som har högsta klass i klassanstalt. Hur länge nya material i t. ex. skrov och maskineri håller för påfrestningarna till sjöss kan många gånger vara svårt att avgöra. 0111 brister visar sig föreligga, synes dessa komma att leda till att fartyget inte får behålla högsta klass i klassanstalt. Därtill konnner att sjöfartsverket kan hålla sig underrättat om resultatet av klass- anstalternas undersökningar både när en undersökning ingår i continuous survey och när den är en general examination. Enligt vad jag erfarit görs sjöfartsverkets besiktning i regel samtidigt som klassanstaltens undersök— ning. Verkets fartygsinspektör bildar sig då självständigt en uppfattning om fartygets skick.
Enligt min mening bör den av sjöfartsverket föreslagna möjligheten öpp— nas att för äldre fartyg i gott skick anpassa de statliga besiktningarna till klassanstalternas undersökningar. De starka krav som bör uppställas på att fartyget befinner sig i gott skick kan i lagtexten lämpligen uttryckas med att tiden får förlängas endast om synnerliga skäl föreligger. Sådana skäl kan föreligga om t. ex. prov-borrningar i fartygsskrovet visar att far- tyget är i gott skick.
Goch8aåå
Enligt 6 5 får sjöfartsverket meddela anstånd med förnyad sjövärdig— hetsbesiktning under högst tre månader. Lagen ger däremot inte någon möjlighet att. meddela anstånd med mellanhesiktning. Sådan besiktning skall enligt 85 ske inom två år efter senaste sjövärdighetsbesiklning eller mellanhesiktning. Mellanbesiktning av fartygs radioinstallation skall ske minst var tolfte månad. '
Sjöfartsverket anser att möjligheten att meddela anstånd bör utvidgas att omfatta även mellanbesiktning. Det har visat sig att en strikt tillämp— ning av kravet att mellanbesiktning skall äga rum inom två år efter genom— gången sjövärdighetsbesiktuing ej är nödvändig från säkerhetssynpunkt. Tiden för anstånd bör sättas till sex månader för båda slagen av förrätt— ningar. Anstånd utöver tre månader bör medges endast 0111 särskilda skäl föreligger.
Jag delar Sjöfartsverkets uppfattning att i vissa situationer anstånd bör kunna ges med mellanbesiktning lika väl som med sjövärdighetsbesiktning.
Sålunda bör ett fiskefartyg som under längre tid befinner sig på Nordsjön kunna slutföra fisket även om tiden för besiktning infaller under fisketiden. För vägfärjor och passagerarfartyg som måste upprätthålla viss trafik kan anstånd ibland vara nödvändigt. För fartyg i utrikes fart kan det innebära mycket stora nackdelar, om anstånd inte kan ges med inställelse för besikt- ning. I de allra flesta fall är det till fyllest att anstånd ges under tre måna- der. 0111 särskilda skäl föreligger, bör dock anstånd kunna ges under högst sex månader.
8 KAP.
Kapitlet handlar 0111 förbud mot nyttjande.
2 5
8 kap. 1 & anger i vilka fall förhud får meddelas mot att fartyg eller dess arbetsinrättning eller arbetsredskap används. 25 anger vem som får med— dela sådant nyttjandeförbud. Förbud som meddelas av annan än sjöfarts- styrelsen. skall genast underställas styrelsen för godkännande. Detta inne- bär bl.a. att beslut av tjänsteman vid fartygsinspcktionen skall godkännas av sjöfartsstyrelsen.
Sjöfartsverket anför att den nya verksorganisationen ej innebär en upp- delning i över- och underställda myndigheter oaktat tillsynsverksamhe— ten är uppdelad på en centralförvaltning och regionala sjöfartsinspektions- distrikt. Det angivna underställningsförfarandet bör emellertid behållas. Lagrummet bör ges en sådan utformning, att nyttjandeförbud som medde- las av tjänsteman vid sjöfartsinspektionsdistrikt, liksom beslut av annan myndighet än sjöfartsverket, blir föremål för underställning.
Det i lagen angivna underställningsförfarandet i fråga 0111 beslut om nytt- jandeförbud bör behållas med hänsyn till det allvarliga ingrepp som ett sådant beslut kan innebära. Som jag tidigare nämnt har sjösäkcrhetsdirek- tören i instruktionen för sjöfartsverket tillagts självständig beslutanderätt i vissa sjösäkerhetsfrågor. Prövningen av beslut om nyttjandeförbud kräver särskild erfarenhet av säkerhetsfrågor och bör ske snabbt. Ute på fältet prö- vas frågor 0111 nyttjandeförbud, såvitt gäller sjöfartsverket, av tjänsteman vid sjöfartsinspektionsdistrikt. Med hänsyn till dessa förhållanden bör en- ligt min mening beslut om nyttjandeförbud som har meddelats av tjänste- man vid sjöfartsinspektionsdistrikt underställas sjösäkerhetsdirektören. Underställning bör ske även om beslutet har meddelats av annan inom ver- ket. Detsamma bör liksom hittills gälla när annan myndighet, t. ex. svensk konsul, har meddelat nyttjandeförbud.
4
F!]:
4 5 reglerar skyldigheten för staten att ersätta skada med anledning av beslut 0111 nyttjandeförlmd. Sådan skyldighet kan komma i fråga, när annan myndighet än sjöfartsstyrelsen meddelat beslutet och detta inte blivit god-
känt av styrelsen. En förutsättning för skadestånd är att skälig anledning till förbudet finnes inte ha förelegat.
Sjöfartsverket önskar med anledning av omorganisationen av verket, att lagrummet ändras till i överensstämmelse med verkets förslag rörande 2 5 eller så, att beslutet skall ha meddelats. av annan myndighet än sjöfarts- verket eller av tjänsteman vid _sjöfartsinspektionsdistrikt. ' I .
I överensstämmelse med den ändring som jag förordat i 2 5 bör förutsätt- ningen för ersättningsskyldigheten ändras så, att beslutet om nyttjande- förbud har meddelats av annan än sjösäkerhetsdirektören och att överpröv- ningen skall ha gjorts av denne. '
I andra stycket bör Stockholms rådhusrätt benämnas Stockholms tings- rätt enligt den namnändring som sker i samband med underrättsreformen den 1 januari 1971.
10 KAP.
Kapitlet innehåller an svarsbesl ämm elser.
115
Paragrafen hänvisar till bestämmelser i sjölagen (1891: 35 s. 1) om vilka ' domstolar som är behöriga att handlägga brottmål enligt sjölagen.
Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen att antaga ett förslag till lag om ändringi sjölagen (prop. 1970: 185). Lagförslaget innebär bl. a. att sjölags— mål som gäller handelsfartyg eller fiskefartyg skall handläggas av någon av de sju tingsrätter som är sjöförklaringsdomstolar medan mål som gäller annat fartyg kan handläggas av sjöförklaringsdomstol eller annan tingsrätt. Ändringen i sjölagen avses träda i kraft den 1 januari 1971. På grund av hänvisningen i denna paragraf kommer motsvarande regler att gälla ibrott- mål enligt lagen om säkerheten på fartyg. Hänvisningen bör ändras endast så, att den anpassas till en tidigare ändring av paragrafnumreringen i sjö- lagen. - ' '
11 KAP.
Kapitlet handlar bl. a.cm besvär över myndighets beslut.
35
Kungl. Maj:t har den 20 mars 1970 beslutat inhämta lagrådets yttrande över bl. a. ett förslag till lag om allmänna förval tningsdomstolar. Enligt för- slaget skall regeringsrättens nuvarande uppgift att pröva besvär över för- valtningsmyndighets beslut med vissa undantag flyttas över på kammar-- rätten, som delas i två regionala domstolar. Beslut av kammarrätten skall kunna fullföljas till regeringsrätten endast i snävt avgränsade fall. Den föreslagna lagen avses träda i kraft den 1 januari 1972. Riksdagen har som vilande antagit förslag till grundlagsändringar som är nödvändiga för den
föreslagna reformen ("prop. 1970: 116, KU 32, prot. [: 25 och ll: 25).
Genomförandet av förslaget till lag om allmänna förvaltningsdomstolar medför, att ändring bör ske i 11 kap. 3 5 lagen 0111 säkerheten på. fartyg.-" Där föreskrivs att talan mot sjöfartsstyrelsens eller annan central myn- dighets beslut'enligt lagen skall föras genom besvär hos Kungl. "Maj :t. Om ej annat anges i beslutet, skall det utan hinder av besvär lända till efter- rättelse till dess Kungl. Maj:t bestämmer annat.
Enligt 2 5 14:0 sjunde stycket lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt ankommer det på regeringsrätten att pröva mål om förbud mot fartygs resa och mot begagnande av arbetsinrättning eller arbetsred- skap på fartyg. Som jag tidigare har anfört anges förutsättningarna för sådant förbud i 8 kap. 1 5 lagen om säkerheten på fartyg och befogenheten att meddela förbudet 'i 8 kap. 2 &. Annat administrativt besvärsmål enligt lagen om säkerheten på fartyg prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet.
Förvaltningsdomstolskommittén har i betänkandet Förvaltningsrättskip- ning (SOU 1966: 70 s. 584) föreslagit, att besvär enligt lagen om säker- heten på fartyg i allmänhet skall avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet i sista instans. Ett beslut av sjöfartsstyrelsen om förbud mot fartygs resa innebär emellertid enligt kommittén ett så allvarligt och betungande ingrepp i enskild rätt, att besvär över sådant beslut bör handläggas av administrativ domstol. Övervägande skäl synes enligt kommittén tala för att också förbud att begagna arbetsinrättning eller arbetsredskap på fartyg avgörs av admi- nistrativ domstol.
Kommitténs förslag föranledde i denna fråga ingen erinran i remissytt- randen som avgavs över betänkandet.
Sjöfartsverket föreslår i sin skrivelse, att 3å ändras i huvudsaklig över- ensstämmelse med vad kommittén förordat. För att hindra att samma fråga samtidigt prövas av flera myndigheter, vilket skulle kunna inträffa om be— slut av annan tillsynsmyndighet än sjöfartsverket eller av tjänsteman vid sjöfartsinspektionsdistrikt dels överklagades hos kammarrätten och dels underställdes för godkännande, föreslår verket att besvär ej skall få anfö- ras mot beslut, som fordrar sådant godkännande. Den som är missnöjd med sådant beslut i förbudsärende bör avvakta beslut i underställnings- ärendet och, om inte godkännande vägras, anföra besvär hos kammarrätten över beslutet i den underställda frågan.
Jag föreslår — under förutsättning att förslaget till lag om allmänna för— valtningsdomstolar antages —— att 11 kap. 3 & ändras i huvudsaklig överens— stämmelse med förvaltningsdomstolskommitténs förslag med det av. sjö- fartsverket förordade tillägget. Mitt förslag innebär att talan ej får föras mot beslut om förbud mot nyttjande som meddelats av sjöfartsverket genom annan än sjösäkerhetsdirektören eller av annan tillsynsmyndighet. Den som är missnöjd med sådant beslut får avvakta beslut av sjösäkerhetsdirektören i underställningsärendet. Talan mot sådant beslut av sjöfartsverket som fat-
tats av sjösäkerhetsdirektören i fråga om förbud mot nyttjande förs hos kammarrätten.
I övrigt bör liksom nu gälla, dels att i annat ärende än sådant som rör nyttjandeförbud talan. mot beslut av sjöfartsverket eller annan lillsynsmyn- dighet som är central förvaltningsmyndighet förs hos Kungl. Maj:t i stats- rådet, dels att varje beslut enligt lagen skall, utan hinder av besvär, lända till efterrättelse till dess besvärsmyndigheten — Kungl. Maj:t eller annan —— bestämmer annat.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Med hänsyn främst till den bristande överensstämmelsen mellan lagens nuvarande utformning och Sjöfartsverkets organisation bör den nya lagen trädai kraft redan dagen efter den, då lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Den pågående lagstiftningen om förvaltningsrättskipningen är avsedd att trädai kraft den 1 januari 1972. Det behövs därför en föreskrift om att talan mot beslut, som meddelats dessförinnan och. som enligt 11 kap. 35 i dess föreslagna lydelse skall föras hos kammarrätten, i stället skall föras hos Kungl. Maj:t. För tydlighetens skull bör också i lagen sägas, att tidigare gällande bestämmelser skall tillämpas i fråga om talan mot beslut som med- delats före lagens ikraftträdande.
Hemställan
Jag hemställer, att lagrådets yttrande över det upprättade förslaget till lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg inhämtas en- ligt 87 g regeringsfm'men genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Utdrag an protokoll, hållet i lagrådet den 11; december 1970.
Närvarande:
f. d. justitierådet REGNER,
regeringsrådet MARTENIUS, justitierådet BERNI—IARD, justitierådet IIESSER.
Enligt lagrådet den 8 december 1970 tillhandakonnnet utdrag av proto- koll över kommunikationsärendcn, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 20 november 1970, hade Kungl. Maj:t förordnat, att enligt 87 & regeringsformen lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg.
Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn Gunnar Torgils. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. "Ur protokollet:
Ingrid Hellström
Utdrag av protokollet över kon'ununikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11- januari 1971.
Närvarande:
Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODI-INOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för kommunikationsdepartemenlet, statsrådet NOrling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets ytt- rande över förslag till lag om lindring i lagen (1965: 71.9) om säkerheten på fartyg-
Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och anför.
Vissa smärre, redaktionella jämkningar bör göras i lagförslaget. Vidare bör 11 kap. 1 5, i överensstämmelse med det föreslagna nya första stycket i 3 &, ändras så att därav framgår att vissa beslut är undantagna från paragrafens besvärsregel.
Jag hemställer att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att antaga lagförslaget med angivna ändringar.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med in- stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro- tokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM |97l 700632