2

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om sjölagen (1891: 35 s. I)1,

dels att i 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 308, 310—313, 315, 317 och

330 §§ orden ”sjöfartsstyrelsen” och ”styrelsen” skall bytas ut mot ”sjö­

fartsverket” respektive ”verket”,

dels att i 314 § ordet ”underrätt” skall bytas ut mot ”tingsrätt”,

dels att i 330 § ordet ”telestyrelsen” skall bytas ut mot ”televerket”,

dels att 3, 231, 305, 307, 316 och 336—343 §§ skall ha nedan angivna ly­

delse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §.:

Har den, för vars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställan­

de givit eller utfäst sig att giva varvs-

ägaren eller byggmästaren förskott

av penningar eller byggnadsämnen,

äge han, när avhandling därom upp­

rättats, att låta den intagas, om

byggnaden verkställes i stad med

rådhusrätt, i rådhusrättens proto­

koll och eljest i protokollet hos när­

maste rådhusrätt; och njute sedan

förmånsrätt, som i 17 kap. handels-

balken sägs.

Har den, för vars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställan­

de givit eller utfäst sig att giva varvs-

ägaren eller byggmästaren förskott

av penningar eller byggnadsämnen,

äge han, när avhandling därom upp­

rättats, att låta den intagas i proto­

kollet hos Stockholms tingsrätt; och

njute sedan förmånsrätt enligt 17

kap. handelsbalken.

231 §.;

Anspråk på---------------------------------

Tvist om gottgörelse, som avses i

första stycket, prövas av sjömans-

nämnden i Stockholms sjömanshus­

distrikt. Talan må ej föras mot

nämndens beslut i sådan tvist. 1 2 3

bärgningsföretaget slutförts.

Tvist om gottgörelse, som avses i

första stycket, prövas av sjömans-

nämnden. Talan må ej föras mot

nämndens beslut i sådan tvist.

1 Senaste lydelse av 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 308, 310—315, 317 och 330 §§ 1967: 48.

2 Senaste lydelse 1964: 658.

3 Senaste lydelse 1964: 728.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse)

När anmälan

Till sammanträde

Befälhavaren skall

I den mån det kan ske skola sak­

ägarna genom särskilda meddelan­

den underrättas om tid och plats för

sammanträdet samt var och när an­

mälningen om sjöförklaring med

därtill hörande handlingar finnes

tillgänglig. Sjöfartsstyrelsen skall

alltid underrättas om tid och plats

för sammanträdet. Gäller sjöförkla­

ringen händelse, som angår säker­

heten på fartyg, skall även fartygs-

inspektören underrättas.

De särskilda ---------------------------------

på fartyget,

genom befälhavaren,

vid vite.

I den mån det kan ske skola sak­

ägarna genom särskilda meddelan­

den underrättas om tid och plats för

sammanträdet samt var och när an­

mälningen om sjöförklaring med

därtill hörande handlingar finnes

tillgänglig. Sjöfartverket skall all­

tid underrättas om tid och plats för

sammanträdet. Gäller sjöförklaring­

en händelse, som angår säkerheten

på fartyg, skall även överinspektören

i sjöfartsinspektionsdistriktet under­

rättas.

— annan synpunkt.

307 §.!

316

För varje fartygsinspektionsdi-

strikt skall finnas förteckning över

personer, som äro skickade att ut­

föra uppdrag att besiktiga fartyg

eller last. Förteckningen upprättas

årligen av sjöfartsstyrelsen och hål­

les tillgänglig hos de underrätter

som sjöfartsstyrelsen föreskriver.

336

Rådhusrätt är första domstol i

mål, som skall bedömas efter denna

lag. Om häradsrätts behörighet i vis­

sa fall att upptaga sådant mål gälla

särskilda bestämmelser.

§-x

För varje sjöfartsinspektionsdi­

strikt skall finnas förteckning över

personer, som äro skickade att utföra

uppdrag att besiktiga fartyg eller

last. Förteckningen upprättas årligen

av sjöfartsverket och hålles tillgäng­

lig hos de underrätter som sjöfarts­

verket föreskriver.

§.J

Första domstol i tvistemål röran­

de förhållande som avses i denna

lag är Luleå, Sundsvalls, Stockholms,

Kalmar, Malmö, Göteborgs eller Karl­

stads tingsrätt. Detsamma gäller

brottmål i fråga om gärning som av­

ses i denna lag, även om gärningen

är belagd med strängare straff i

brottsbalken.

Rör mål som anges i första stycket

uteslutande annat fartyg än handels­

fartyg eller fiskefartyg, får målet

upptagas även av tingsrätt som är

behörig enligt 10 eller 19 kap. rätte­

gångsbalken.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

340

Rådhusrätt är i dispaschmål dom­

för med tre eller högst fyra lagfarna

domare jämte tre särskilda ledamö­

ter utsedda enligt 341 §. Rådhusrät­

ten är dock domför med en lagfaren

domare vid prövning om klander

skall avvisas och vid sådan hand­

läggning som avser måls beredande

eller som enligt 341 och 343 §§ an­

kommer på rådhusrätten.

341

För stad, vars rådhusrätt äger

upptaga dispaschmål, upprättar sjö-

fartsstyrelsen årligen en förteck­

ning, vari upptagas minst tolv per­

soner, som äro kunniga i handel och

sjöfart och som äro skickade att

tjänstgöra som särskilda ledamöter

i dispaschmål. Bland dem som upp­

tagits i denna förteckning utser rät­

ten för varje mål tre för tjänstgö­

ring som särskilda ledamöter. Om

på grund av förfall eller annat hin­

der föreskrivet antal ledamöter ej

kan utses från förteckningen, utser

rätten annan lämplig person att vara

särskild ledamot.

Särskild ledamot skall vara svensk

medborgare och hava fyllt tjugofem

år. Den som är omyndig eller i kon­

kurstillstånd får ej vara ledamot.

Särskild ledamot äger uppbära er­

sättning av allmänna medel enligt

bestämmelser som meddelas av Ko­

nungen.

§-1

Tingsrätt är i dispaschmål domför

med tre eller högst fyra lagfarna

domare jämte tre särskilda ledamö­

ter utsedda enligt 341 §. Rätten är

dock domför med en lagfaren doma­

re vid prövning om klander skall av­

visas och vid sådan handläggning

som avser måls beredande eller som

enligt 341 och 343 §§ ankommer på

tingsrätten.

§-J

För domsaga, vars tingsrätt äger

upptaga dispaschmål, upprättar sjö­

fartsverket årligen en förteckning,

vari upptagas minst tolv personer,

som äro kunniga i handel och sjö­

fart och som äro skickade att

tjänstgöra som särskilda ledamöter

i dispaschmål. Bland dem som upp­

tagits i denna förteckning utser rät­

ten för varje mål tre för tjänstgöring

som särskilda ledamöter. Om på

grund av förfall eller annat hinder

föreskrivet antal ledamöter ej kan

utses från förteckningen, utser rät­

ten annan lämplig person att vara

särskild ledamot.

Särskild ledamot skall vara svensk

medborgare. Den som är omyndig

eller i konkurstillstånd får ej vara

ledamot. Särskild ledamot äger upp­

bära ersättning av allmänna medel

enligt bestämmelser som meddelas

av Konungen.

342 §.

Vill någon klandra dispasch, skall

han inom fyra veckor från dis-

paschens dag till rådhusrätten in­

komma med klanderinlaga. Med de

avvikelser som följa av tredje styc­

ket i denna paragraf äga i övrigt be­

stämmelserna i 52 kap. 2, 3, 5, 6 och

8—12 §§ rättegångsbalken motsva-

1 Senaste lydelse 1967: 48.

Vill någon klandra dispasch, skall

han inom fyra veckor från dis-

paschens dag till tingsrätten inkom­

ma med klanderinlaga. Med de avvi­

kelser som följa av tredje stycket i

denna paragraf äga i övrigt bestäm­

melserna i 52 kap. 2, 3, 5, 6 och 8—

12 §§ rättegångsbalken motsvarande

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1901: 26

s.

1) om inteckning i fartyg

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1901:26 s. 1) om inteckning

i

fartyg1,

dels att 38 § skall upphöra att gälla,

dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §.2

Ärenden angående inteckning i Ärenden angående inteckning i

fartyg upptagas av den inskrivnings- fartyg upptagas av den inskrivnings­

domare vid Stockholms rådstuvurätt domare i Stockholms domsaga som

som därtill är utsedd.

därtill är utsedd.

Över inteckningar----------- särskild inteckningsbok.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt

lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg, om talan väckts före ikraftträ­

dandet.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i sjömanslagen (1952: 530)

Härigenom förordnas i fråga om sjömanslagen (1952: 530),3

dels att 84 och 86 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 11, 43, 53, 69 och 74 §§ orden ”sjöfartsstyrelsen” och ”styrel­

sen” skall bytas ut mot ”sjöfartsverket” respektive ”verket”,

dels att 68 och 85 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av 38 § 1937: 307.

2 Senaste lydelse 1936: 226.

3 Senaste lydelse av 11, 43, 53, 69 och 74 §§ 1955: 390.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

4) Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 36 § föräldrabalken skall ha nedan an­

givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)i

(Föreslagen lydelse)

20 KAP.

36

I mål om äktenskaplig börd, fader­

skap till barn utom äktenskap, barns

egenskap av trolovningsbarn, vård­

nad, umgängesrätt, underhåll och

omyndighetsförklaring eller dess hä­

vande äger vad som föreskrives i 15

kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken

motsvarande tillämpning.

§•

I mål om äktenskaplig börd, vård­

nad, umgängesrätt, underhåll och

omyndighetsförklaring eller dess hä­

vande äger vad som föreskrives i 15

kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vil­

ken enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överlägg­

ning och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre bestäm­

melser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

11 Härmed avses lydelsen enligt 1969: 257.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

11

5) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet

till barn utom äktenskap

Härigenom förordnas, att 12 och 19 §§ lagen (1969:618) om faststäl­

lande av faderskapet till barn utom äktenskap skall ha nedan angivna ly­

delse.

(Nuvarande lydelse)

12

Var och-------------------- - —• —- -— -—

Bestämmelserna i 20 kap. 36 §

första och andra styckena föräldra-

balken gäller i mål om faderskap.

19

Bestämmelserna i 20 kap. 11 §

föräidrabalken gäller när talan om

underhållsbidrag föres i samband

med mål om faderskap. År endast en

man instämd, äger även bestämmel­

serna i 20 kap. 12, 39 och 40 §§ sam­

ma balk tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

§

----- -------------- i målet.

Bestämmelserna i 20 kap. 36 §

samt 37 § första och andra styckena

föräidrabalken gäller i mål om fa­

derskap.

Bestämmelserna i 20 kap. 11 § för-

äldrabalken gäller när talan om un­

derhållsbidrag föres i samband med

mål om faderskap. Är endast en man

instämd, äger även bestämmelserna

i 20 kap. 1.2, 40 och 41 §§ samma

balk tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vil­

ken enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överlägg­

ning och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre bestäm­

melser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet på Stockholms slott den 18 september 1970.

Närvarande:

Statsministern

P^alme,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, L^ange, H^olmqvist, A^spling, S^ven-E^ric N^ilsson, G^eijer,

M^yrdal, M^oberg, B^engtsson, N^orling, L^idbom, C^arlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om laga domstol

och forum i allmänna sjörätts mål in. m. och anför.

Inledning

Genom lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken (prop. 1969: 44,

1LU 38, Rskr 283) har betydelsefulla reformer rörande underrättsorganisa-

tionen beslutats. Ändringarna, som med vissa undantag träder i kraft den 1

januari 1971, innebär bl. a. att underrättsorganisationen görs likformig för

land och stad. De nuvarande härads- och rådhusrätterna skall ersättas av

tingsrätter. Underrättsreformen medför att reglerna rörande forum i sjö-

rättsmål, enligt vilka sådana mål skall tas upp av rådhusrätt eller vissa

häradsrätter, måste ändras. Frågan om erforderlig översyn har uppdragits

åt den år 1958 tillkallade sjölagskommittén1 (tilläggsdirektiv se 1969 års

riksdagsberättelse s. 35). Kommittén har i juni 1969 avgivit en promemoria

med förslag till ändringar i reglerna om laga domstol och forum i allmänna

sjörättsmål (Stencil Ju 1969: 18). Kommitténs lagförslag torde få fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren

(RÅ), hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, sjöfarts­

verket, sjömansnämnden, sjösäkerhetsrådet, exekutionsväsendets organisa-

tionsnämnd, domstolskommittén, 1964 års sjömanslagskommitté, Stock-

1 F. d. justitierådet Erik Hagbergh, ordförande, ledamötarna redaktören Hjalmar Bååw, di­

rektören Nils Grenander, direktören Per Erik Hedborg, sjöfartsrådet Gustaf Lindencrona

och förbundsordföranden Johan S. Thore samt experterna advokaten Lennart Hagberg,

advokaten Ragnar Hedén, dispaschören Kaj Pineus och direktören Lorentz Zetterman.

14

Kristianstad, Simrishamn, Ystad, Malmö, Uddevalla, Strömstad, Väners­

borg, Lidköping, Mariestad, Kristinehamn och Köping.

De allmänna reglerna i rättegångsbalken rörande domstolens samman­

sättning är tillämpliga även vid behandling av sjörättsmål. I allmänhet gäl­

ler sålunda att i brottmål både rådhusrätt och häradsrätt består av en lag­

faren domare och nämnd. I tvistemål är däremot rådhusrätt enligt huvud­

regeln sammansatt av tre eller fyra lagfarna domare medan häradsrätt lik­

som i brottmål består av lagfaren domare och nämnd.

I dispaschmål — tvister med anledning av gemensamt haveri in. m. — är

behörig domstol i första instans rådhusrätt i dispacheringsorten (339 §)

d. v. s. Stockholms rådhusrätt eller Göteborgs rådhusrätt, eftersom dispa-

schör finns endast i dessa städer. I dispaschmål tjänsgör i rätten, utöver de

lagfarna ledamöterna, tre i handel och sjöfart kunniga personer som särskil­

da ledamöter (340 och 341 §§).

Ärenden angående sjöförklaring, d. v. s. det särskilda utredningsförfaran-

det för olyckor och haverier inom sjöfarten, får efter lagändring år 1967

inom riket tas upp endast vid vissa angivna underrätter. Behöriga är de all­

männa underrätterna för Luleå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar, Malmö, Gö­

teborg och Karlstad (305 §). En sjöförklaringsdomstol finns således i vart

och ett av landets sju sjöfartsinspektionsdistrikt. Den av domstolarna som

är närmast sjöförklaringsorten, i allmänhet den hamn där händelsen inträf­

fat eller, om händelsen inträffat till sjöss, den första hamn till vilken fartyget

eller befälhavaren därefter anländer, är behörig domstol. Kungl. Maj :t kan

dock förordna att för viss hamn annan sjöförklaringsdomstol än den när­

maste skall vara behörig om detta är ändamålsenligt med hänsyn till trafik­

förbindelser och övriga förhållanden. Denna möjlighet har utnyttjats i fråga

om vissa hamnar. Vid sammanträde för sjöförklaring består rätten av en

lagfaren domare och två personer som är kunniga och erfarna i sjöväsendet.

Förutom sjölagen innehåller åtskilliga andra sjörättsliga författningar

särskilda forumbestämmelser. Sjömanslagen (1952:530) upptar i 7 kap.

(84—86 §§) i stort sett samma regler som sjölagen. Lagen (1901: 26 s. 1)

om inteckning i fartyg innehåller i 38 § särskilda forumregler, liknande sjö­

lagens. Lagen (1956: 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

hänvisar i 8 § (1967: 653) till forumreglerna i sjölagen. Lagen (1965: 719)

om säkerheten på fartyg upptar i 10 kap. 11 § motsvarande hänvisning.

Hänvisning till sjölagens eller sjömanslagens bestämmelser om brottmåls-

forum finns vidare i ett stort antal i administrativ ordning utfärdade för­

fattningar. Bland dessa märks sjötrafikförordningen (1962: 150, senaste ly­

delse 1970: 121), sjötrafikkungörelsen (1962:267, senaste lydelse 1967: 115),

sjönödskungörelsen (1952:581), lotsförordningen (1937:330), mönstrings-

förordningen (1961:87) och kungörelsen (1967:448) om innehav och an­

vändning inom svenskt territorium av radiosändare och mottagare på ut­

ländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

chefen förklarade vidare att specialdomstolar i egentlig mening helst skulle

undvikas. I stället borde principen vara den att handläggningen av berörda

mål anförtroddes åt endast vissa av de allmänna underrätterna. Sådana un­

derrätter borde ges särskild sammansättning i de speciella målen men i öv­

rigt arbeta som underrätter i allmänhet.

Sjölagskommitténs förslag

Kommittén finner det uppenbart att handläggningen i första instans av all­

männa sjörättsmål framdeles bör ankomma på tingsrätterna. Fråga uppstår

emellertid, dels om sjörättsmålen eller vissa grupper av dem bör koncentre­

ras till ett mindre antal tingsrätter och i så fall hur denna koncentrering

skall anordnas, dels om rätten lämpligen hör vara sammansatt på särskilt

sätt vid behandling av sjörättsmål.

Rörande den först angivna frågan erinrar kommittén till en början om

att anledningen till att sjörättsmålen hänfördes till rådhusrätt enligt för­

arbetena till sjölagen i första hand var att dessa mål fordrade en mer

skyndsam handläggning än man då kunde påräkna vid häradsrätt. Ett bi­

dragande skäl var emellertid att en lantdomare, som endast undantagsvis

fick befattning med sjörättssaker, fick antas vara främmande för dithö-

rande förhållanden. Kommittén pekar vidare på att frågan om koncentre­

ring också diskuterades i samband med tillkomsten av 1937 års lag och att

lagrådet därvid yttrade bl. a. att en med sjöfartens och sjörättens utveck­

ling ökad betydelse måste fästas vid målens beskaffenhet, att sjölagstift­

ningen bildade ett i hög grad egenartat rättsområde som låg tämligen vid

sidan om den egentliga domstolsverksamheten och att den för rättegången

i dess helhet så viktiga handläggningen i första instans av dessa mål krävde

en speciell insikt och sakkunskap. Också vid 1967 års sjölagsrevision berör­

des i någon mån frågan om koncentrering av de allmänna sjörättsmålen i

anslutning till de nya reglerna om sjöförklaring (se prop. 1966: 145 s. 215

och 220). Visserligen kan, framhåller kommittén, de skäl som föranledde

koncentrering av ärenden rörande sjöförklaring till sju domstolar med hän­

syn till dessa ärendens speciella karaktär inte utan vidare åberopas i fråga

om allmänna sjörättsmål. Man måste dock beakta att sjöförklaringsdomslo-

larna kan förutsättas med tiden förvärva allt större förtrogenhet med sjö-

fartsförhållanden vilket blir till nytta i synnerhet när det gäller sjörättsliga

brottmål men även i fråga om en del sådana tvistemål.

Kommittén påpekar att en koncentrering av sjörättsmålen gällt under

lång tid och att man från det praktiska livets sida vid olika tillfällen synes

ha funnit en sådan ordning önskvärd. Avgörande för frågan om särskilda

forumbestämmelser bör uppställas för sjörättsmål måste enligt kommittén

vara målens beskaffenhet. Av naturliga skäl framstår det därvid som lämp­

18

emellertid att man avser att i sitt nästa betänkande framlägga förslag till

helt nya regler om panträtt i fartyg in. in. och att inarbeta dessa regler i sjö­

lagen. Härmed skulle ifrågavarande mål komma att följa forumreglerna för

allmänna sjörättsmål. Om kommitténs nu aktuella förslag godtas skulle följ­

aktligen de sju underrätter som är sjöförklaringsdomstolar bli behöriga

domstolar även för inteckningsmål. Kommittén finner det lämpligt att redan

nu vidta denna ändring.

Kommittén erinrar vidare om att åtskilliga i administrativ ordning till­

komna författningar upptar hänvisning till forumreglerna för brottmål i

sjölagen. Kommittén finner det tveksamt om tillräckliga skäl talar för att

bibehålla särskilda forumregler för alla de förseelser som här avses. Man

anser dock ej anledning finnas att nu vidta någon ändring härvidlag. Vid

en revision av vederbörande författning bör däremot enligt kommittén fo­

rumreglerna övervägas närmare.

Enligt kommitténs mening saknas anledning att avvika från vanliga reg­

ler om rättens sammansättning eller domförhet när det gäller handlägg­

ningen av allmänna sjörättsmål. De speciella skäl som föranlett kravet på

särskilda ledamöter med erfarenhet beträffande sjöfart eller sjöväsendet när

det gäller dispaschmål eller sjöförklaringar kan knappast åberopas i fråga

om allmänna sjörättsliga tviste- eller brottmål. Skulle behov föreligga att

tillföra rätten särskild sakkunskap bör detta kunna tillgodoses genom sak­

kunnigbevisning. Beträffande denna fråga hänvisar kommittén vidare till pro­

cesslagberedningens uttalanden i samband med nya rättegångsbalkens till­

komst (se NJA II 1946 s. 699 f).

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Remissyttrandena

Kommitténs förslag att anförtro handhavandet av sjörättsmålen åt tings­

rätterna har inte mött gensaga från någon av remissinstanserna. Med undan­

tag för RÅ och hovrätten för Övre Norrland har samtliga remissinstanser

också i huvudsak godtagit förslaget om koncentrering av handläggningen av

sjörättsmålen till de sju sjöförklaringsdomstolarna.

Hovrätten för Västra Sverige uttalar sålunda att kommittén anfört goda

skäl för en koncentration av sjörättsmålen till ett starkt begränsat antal

underrätter. Den erfarenhet hovrätten fått vid handläggning av olika sjö­

rättsmål talar också alldeles avgjort för lämpligheten av en dylik koncen­

tration. Den rättssökande allmänhetens naturliga benägenhet att i rättsliga

angelägenheter anlita advokat i hemorten leder vidare inte sällan till att för­

hållandevis besvärliga sjörättsliga saker läggs i händerna på advokater som

i och för sig är kunniga och skickliga men som saknar förtrogenhet med

rättsområdet. En följd härav kan bli att målen redan från början kommer

på fel bog.

målen. Hovrätten, som delar kommitténs uppfattning att det inte är lämpligt

med olika forumregler för brottmål och tvistemål, hävdar att de fördelar

som skulle kunna vinnas genom en koncentrering av de mer betydande

tvistemålen till ett fåtal domstolar lika väl kan nås genom prorogation.

Antalet sjörättsliga tvistemål är numera, fortsätter hovrätten, mycket lågt

jämfört med tidigare. Sålunda avgjordes åren 1925—1929 i genomsnitt 148

sådana mål medan antalet endast uppgick till i genomsnitt 10 under åren

1959—1966. Nedgången av antalet mål, som delvis torde hänga samman

med nedgången av tvistemål över huvud, måste enligt hovrätten också ha

samband med nedgången av antalet enheter inom handelsflottan. Man an­

ser därför knappast anledning finnas att räkna med någon ökning av de sjö-

rättsliga tvistemålen. Med hänsyn härtill skulle, oberoende av antalet be­

höriga tingsrätter, den önskvärda kontinuiteten beträffande domare som

deltar i dylika mål endast kunna upprätthållas vid tingsrätterna i Stockholm

och Göteborg. De övriga fem föreslagna tingsrätterna skulle däremot inte

ha nämnvärt företräde framför flertalet underrätter. Såvida antalet behöriga

tingsrätter inte inskränks till två finns det därför inte tillräckliga skäl att

frångå den allmänna principen om underrätternas lika behörighet. En an­

nan omständighet som enligt hovrättens mening talar mot förslaget hänger

samman med de kombinerade transporterna. Svårigheten att på förhand av­

göra om viss tvist är att bedöma enligt sjörättsliga regler eller ej torde i stor

omfattning leda till prorogation av allmänna transportmål till sjörättsfo-

rum. Härigenom skulle flertalet tingsrätter undandras ett betydande rätts­

område. Vad brottmålen beträffar ifrågasätter hovrätten om kommittén till­

räckligt beaktat konsekvenserna av 1967 års ändringar av sjölagens ansvars-

regler. Medan reglerna före dessa ändringar huvudsakligen var avsedda att

tillämpas inom den i fråga om antalet enheter krympande handelsflottan

gäller de 1967 tillkomna 324 och 325 §§ sjölagen all slags sjöfart, således

även nöjestrafiken med dess hastigt växande flotta av småbåtar. De nya

bestämmelserna har aktualiserat åtal för brott mot sjölagen inom alla delar

av landet och man kan förmoda att åtalen mot förare av nöjesbåtar för

vårdslös framfart eller alkoholpåverkan redan nu är betydligt flera än övriga

sjörättsliga brottmål. Med ökande nöjestrafik och utbyggd sjötrafikövervak­

ning torde dessa mål bli ännu talrikare. Mot denna bakgrund anser hovrät­

ten det inte rimligt att koncentrera brottmålen till de föreslagna sju tings­

rätterna. För berörda tingsrätter och åklagare finner man anordningen med­

föra stor belastning. Den skulle också ofta innebära oskälig uppoffring av

tid och kostnader för den enskilde samt ökade kostnader för statsverket.

Liknande synsätt rörande de sjörättsliga brottmålen anläggs av RÅ och

flera av de åklagare RÅ hört. RÅ påpekar att mål enligt sjölagen och andra

sjörättsliga författningar kan vara av mycket varierande karaktär från om­

fattande sjökatastrofer beroende på grava försummelser til! bagatellförseel­

ser som kan beivras genom strafföreläggande. Även om det inte föreligger

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

22

rande säkerheten på fartyg naturligen bör anförtros åt samma domstolar

som håller sjöförklaringar men att brottmålen i övrigt enligt sjörättsliga spe­

cialförfattningar inte är av sådan karaktär att några särskilda forumregler

erfordras.

Kommitténs avståndstagande från tanken på särskilda domförhetsregler vid

handläggning av allmänna sjörättsmål biträds av så gott som samtliga de re­

missinstanser som överhuvud funnit skäl att yttra sig i frågan. Undantag

härifrån utgör blott sjöfartsverket och sjöåklagaren i Stockholm vilka an­

ser skäl kunna anföras för att rätten vid handläggningen av sådana mål

bör förstärkas med en eller flera i sjöväsendet erfarna personer.

Sveriges advokatsamfund har pekat på en speciell konsekvens av den fö­

reslagna koncentreringen. Enligt samfundet skulle nämligen denna kunna

medföra en inte avsedd begränsning av möjligheterna att erhålla kvarstad

eller annan handräckning på företrädesvis utländskt fartyg som ligger i

hamn där behörig tingsrätt inte finns. Om behörig tingsrätt är belägen på

avsevärt avstånd från den ort där utländskt fartyg ligger, på vilket kvar-

stads- eller annan handräckningsåtgärd önskas, torde svårigheter uppstå

att genomföra säkerhetsåtgärden under loppet av den tidsrymd, ofta mindre

än en dag, som sökanden i flertalet fall har till förfogande. Ett kvarstads-

beslut i sjörättsmål medför ju inte blott att önskad säkerhet ställs för ford­

ran utan även, exempelvis vid kollisionsmål, att svensk domstol blir behörig

att avgöra tvisten. Därjämte erhåller man ett förenklat delgivningsförfaran-

de genom delgivning med befälhavaren enligt 282 § sjölagen. Ett snabbt för­

farande kan även vara av värde för utövande av sjöpanträtt i fartyg och

last. Samfundet framhåller att kvarstadsinstitutet är av stor betydelse och att

det även i fortsättningen bör vara effektivt. En möjlighet att undvika en

inte önskvärd effekt av de nya forumbestämmelserna skulle enligt samfun­

dets mening vara att domstolen eller i förekommande fall överexekutor får

rätt att i samband med beviljandet av kvarstads- eller annan handräcknings­

åtgärd telegrafiskt lämna verkställighetsbeslut.

Kommitténs förslag om jämkning av sjömanslagens forumbestämmelser

har inte föranlett någon erinran från remissinstanserna. Däremot har för­

slaget om koncentrering av mål enligt 38 § lagen om inteckning i fartyg för­

anlett en bestämd gensaga från Svenska Bankföreningen. Föreningen fram­

håller att de skäl som på sin tid föranledde att rådhusrätt anvisades som

forum för dessa mål inte längre har någon giltighet. Det riktiga är därför

enligt föreningen att man i samband med domstolsreformen ersätter den

ifrågavarande forumregeln med en hänvisning till redarens allmänna tviste-

målsforum. Frågan, huruvida det kan vara lämpligt att i samband med en

eventuell omarbetning av lagstiftningen om fartygsinteckning hänvisa mål

om utsökning för eller giltigheten av sådan inteckning till specialforum

finner föreningen böra anstå tills en sådan omarbetning blir aktuell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

24

det gäller den närmare utformningen av forumreglerna har under remissbe­

handlingen framförts att den föreslagna koncentreringen till de sju sjöför-

klaringsdomstolarna inte är tillräcklig när det gäller tvistemålen och att det

därför borde övervägas om inte dessa mål kunde förbehållas tingsrätterna

i de allra största sjöfartsstäderna. Å andra sidan har det från en del håll

hävdats att eu koncentrering till endast sju tingsrätter är ägnad att medföra

praktiska olägenheter för behandlingen av mindre allvarliga brottmål.

Enligt min mening är det av stort värde att enhetliga forumbestämmelser

gäller för tvistemål, brottmål och sjöförklaring, i ail synnerhet som talan

om ansvar ofta är kombinerad med skadeståndstalan. Kommitténs förslag

utgör för den egentliga sjöfarten en lämplig avvägning mellan de motstridiga

synpunkter som här gör sig gällande. Jag föreslår sålunda som huvudregel

att behörighet att uppta sjörättsmål förbehålls Luleå, Sundvalls, Stock­

holms, Kalmar, Malmö, Göteborgs och Karlstads tingsrätter.

Även om sjölagen är avfattad med tanke främst på hanaelssjöfarten är

den dock i princip tillämplig på all sjöfart. I de ofta tämligen okomplicerade

sjörättsmål som endast rör nöjestrafiken kan den av kommittén föreslagna

koncentreringen onekligen vara förenad med olägenheter som knappast upp­

vägs av de fördelar som skulle följa därav. Övervägande skäl talar enligt

min mening för att låta dylika mål få handläggas vid samtliga tingsrätter

enligt de allmänna forumreglerna i rättegångsbalken. Även sådana mål

angår emellertid ibland frågor som fordrar särskild sjörättslig erfarenhet.

De bör därför kunna anhängiggöras också vid någon av de sju angivna sjö-

rättsdomstolarna. Med eu sådan regel kan talan väckas vid den domstol

som i det enskilda fallet framstår som lämpligast. Jag utgår från att par­

terna i mål av någon beskaffenhet regelmässigt kommer att väcka talan vid

sj örättsdomstolen.

I fråga om gränsdragningen mellan de mer kvalificerade mål, där handlägg­

ning vid sjörättsdomstol bör vara obligatorisk, och övriga sjörättsmål synes

man lämpligen kunna anknyta till vad som gäller för sjöförklaring. Sjöför­

klaring är enligt 301 § i där angivna fall obligatorisk endast för vissa kate­

gorier av fartyg, nämligen handelsfartyg och fiskefartyg. Detsamma gäller

f. ö. beträffande skyldighet för befälhavare att i vissa fall avge rapport till

sjöfartsverket (70 §). Enligt uttalanden i samband med bestämmelsernas

tillkomst (se prop. 1967: 145 s. 142) torde med handelsfartyg och fiskefar­

tyg få avses detsamma som i sjöbefälskungörelsen (1960: 487). Jag föreslår

att skyldigheten att anlita specialforum för allmänna sjörättsmål begränsas

till sådana mål som rör handelsfartyg och fiskefartyg. Med denna avgräns-

ning kommer bl. a. de mål som uteslutande rör fritids- och nöjestrafiken att

kunna handläggas enligt allmänna forumregler. Vad nu sagts utesluter dock

ej att en gränsdragning efter andra kriterier än användningssättet framde­

les kan befinnas lämpligare. Frågan får prövas under den fortsatta revisio­

nen av sjölagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

26

om en ny sjömanslag förklarat sig inte vilja ta ställning till sakliga änd­

ringar däri. Man har i stället föreslagit att sjömanslagens forumregler jäm­

kas så att de i huvudsak stämmer överens med de bestämmelser som föreslås

i sjölagen. På grund av underrättsreformen kan de nuvarande reglerna inte

behållas, enligt vilka endast rådhusrätter och vissa häradsrätter är behöriga

att handlägga mål enligt sjömanslagen. Med hänsyn till de bestämmelser som

föreslås i sjölagen synes valet stå mellan att antingen i princip upphäva de

särskilda forumreglerna i sjömanslagen eller att utforma dem på i huvudsak

samma sätt som i sjölagen. Det senare alternativet medför dock vissa nack­

delar. Möjligheten enligt 68 § för befälhavare och sjöman att få domstols

prövning av mönstringsförrättares beslut i fråga om disciplinbot beror så­

lunda av att fartyget anländer till hamn där det finns behörig domstol. Jag

anser det föga tilltalande att möjligheterna till sådan överprövning beskärs

genom forumregler som väsentligt minskar antalet behöriga domstolar. Efter

samråd med chefen för kommunikationsdepartementet finner jag det vara

att föredra att i avvaktan på resultatet av arbetet på en ny sjömanslag en­

dast behålla vissa bestämmelser i 85 § enligt vilka talan i tvistemål får väckas

även vid domstol i den ort där fartyget befinner sig och i fartygets hemort.

I övrigt föreslår jag att de särskilda forumreglerna i sjömanslagen upphävs.

De föreslagna ändringarna i den föräldrarättsliga lagstiftningen behand­

las i specialmotiveringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i sjölagen

Vissa rent terminologiska ändringar är påkallade med anledning av den

år 1969 genomförda omorganisationen av sjöfartsverket. Benämningarna

”sjöfartsstyrelsen” (”styrelsen”), ”fartygsinspektionsdistrikt” och ”fartygs-

inspektören” har i enlighet med den i instruktionen (1969: 320) för sjöfarts­

verket använda terminologin i förekommande fall ersatts av ”sjöfartsverket”

(”verket”), ”sjöfartsinspektionsdistrikt” och ”överinspektören i sjöfartsin-

spektionsdistriktet”. Vidare har i 330 § ”telestyrelsen” bytts ut mot ”tele­

verket”. 3

3 §•

Sjölagskommittén uppger att man i sitt nästa betänkande kommer att fö­

reslå att bestämmelsen om intagande i rättens protokoll av avhandling an­

gående förskott till fartygsbygge skall utgå. I avvaktan härpå har, på förslag

av kommittén, nu företagits den ändringen i lagrummet att ifrågavarande

avhandlingar skall intagas i protokollet hos Stockholms tingsrätt, d. v. s.

samma domstol som handlägger ärenden om inteckning i fartyg.

28

Någon gång kan en gärning som är belagd med straff enligt sjölagen ock­

så utgöra brott enligt brottsbalken. Till följd av de straffrättsliga konkur­

rensreglerna kan gärningen i sådant fall vara att bedöma enligt brottsbalken

och inte enligt sjölagen (jfr 332 § andra stycket). De skäl som föranlett för­

slaget om koncentrering av brottmål enligt sjölagen till endast sju domstolar

torde emellertid ha ännu större tyngd när det gäller så allvarliga åsidosättan-

den av sjörättsliga regler att gärningen faller under brottsbalken. 1 enlighet

med kommitténs förslag har därför i andra punkten av stycket tagits in eu

bestämmelse av innebörd att den särskilda forumregeln skall gälla även där

gärningen i fråga är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen bör sjörättsmål som

uteslutande rör annat fartyg än handelsfartyg och fiskefartyg kunna prö­

vas inte bara av tingsrätt som anges i första stycket utan även av annan

tingsrätt enligt de allmänna forumreglerna i rättegångsbalken. I paragrafen

har som ett andra stycke intagits en bestämmelse härom. Av bestämmelsens

avfattning framgår att den inte är tillämplig om målet rör både handels-

eller fiskefartyg och annat fartyg. Frågan om målet rör uteslutande annat

fartyg än handels- eller fiskefartyg beror av den talan som väckts i det en­

skilda fallet.

Kommittén påpekar att det i tvistemål, särskilt vid kombinerade transpor­

ter, kan bli fråga om tillämpning av såväl sjörättsliga som andra transport-

rättsliga bestämmelser eller grundsatser. Vid väckande av talan kan detta

spörsmål ge anledning till tvekan hur målet rätteligen bör karakteriseras.

Om ett dylikt mål anhängiggjorts vid sjörättsforum, d. v. s. någon av de be­

höriga tingsrätterna för sjörättsliga mål, bör enligt kommitténs mening bl. a.

av processekonomiska skäl inte senare kunna göras gällande att målet upp­

tagits av domstol som ej varit behörig. Kommittén föreslår därför att i para­

grafen intas en bestämmelse — efter mönster av It kap. 20 § vattenlagen —

enligt vilken talan i tvistemål som upptagits av domstol som anges i första

stycket skall anses väckt vid rätt domstol om saken har samband med för­

hallande som avses i sjölagen, även om det sedan visar sig att tvisten helt

eller delvis rör andra än sjörättsliga frågor.

Kommitténs förslag i denna del har i sak godtagits av de remissinstanser

som yttrat sig i frågan. Kritik har emellertid riktats från flera håll mot be­

stämmelsens utformning, vilken ansetts kunna leda till tolkningssvårigheter.

De kompetenskonflikter som kan uppkomma i mål angående kombinerad

transport, i vilken sjötransport ingått som ett led, torde med de nuvarande

sjörättsliga forumreglerna inte vara särskilt ofta förekommande. Med den

föreslagna koncentreringen till sju sjörättsdomstolar kan det dock oftare

komma att inträffa att domstol som är behörig att pröva de sjörättsliga

frågorna i målet inte är behörig alt pröva de frågor som har anknytning

till den del av transporten som skett med annat transportmedel. En sådan

följd av koncentreringen är naturligtvis ägnad att inge vissa betänkligheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

30

avvikelse från gällande lags ståndpunkt rörande dessa domstolars inbördes

behörighet. Även efter ändringen synes en tillämpning av reglerna i 10 kap.

rättegångsbalken om laga domstol jämte de speciella sjörättsliga bestäm­

melserna bereda möjlighet att i det konkreta fallet väcka talan vid den av

de angivna tingsrätterna som ur skilda synpunkter framstår som lämplig.

Bestämmelserna har därför bibehållits i princip oförändrade med endast

vissa redaktionella ändringar. I förtydligande syfte har till ett särskilt andra

stycke av paragrafen brutits ut föreskriften att, om behörig domstol ej finns

i ort där svaranden kunnat sökas enligt tidigare givna regler, talan skall

väckas vid den domstol som är närmast orten.

338 §.

I denna paragraf ges regler om domstolarnas inbördes behörighet att ta

upp brottmål enligt sjölagen. Även för brottmålens del gäller f. n. att rätte­

gångsbalkens regler om laga domstol i allmänhet skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om rådhusrätts behörighet att uppta sjörättsmål. Där­

emot anvisas inte några särskilda fora. Om rådhusrätt inte finns i den ort

vid vars domstol den misstänkte haft att svara enligt huvudregeln får åtal

väckas vid den rådhusrätt som är närmast.

Även för brottmålens del föreslår jag att de nuvarande bestämmelserna bi­

behålls i princip oförändrade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

339—343 §§.

I dessa lagrum har till följd av tingsrättsreformen vissa rent formella

jämkningar vidtagits. Vidare har det i 341 § andra stycket uppställda kravet

att särskild ledamot i dispaschmål skall ha fyllt 25 år upphävts. Skälen för

detta är desamma som föranlett förslag om upphörande av motsvarande

åldersgräns för särskild ledamot vid sjöförklaring (se 305 §).

Ikraftträdandet.

De ändrade bestämmelserna i sjölagen är, som tidigare anförts, delvis för­

anledda av tingsrättsref ormen och föreslås träda i kraft samtidigt som denna

eller den 1 januari 1971. I samband härmed bör den tidigare berörda lagen

(1937:306) om behörighet för häradsrätt att uppta sjörättsmål upphävas.

Handläggningen av sjörättsmål som anhängiggjorts före den 1 januari 1971

vid domstol som enligt nuvarande regler är behörig att uppta målet bör dock

lämpligen slutföras vid samma domstol. I enlighet härmed upptas i lagför­

slaget en övergångsbestämmelse enligt vilken de äldre forumbestämmelserna

skall gälla för sjörättsmål där talan väckts före den nya lagens ikraftträ­

dande. De övergångsbestämmelser som meddelats i lagen (1969:244) om

ändring i rättegångsbalken gäller givetvis också för sjörättsmål.

32

Denna fråga får emellertid övervägas närmare i samband med den pågående

revisionen av sjömanslagen.

I 84—86 §§ finns forumregler för tvistemål och brottmål enligt sjömans­

lagen. Bestämmelserna är av i stort sett samma innehåll som 336—338 §§

sjölagen. Jag föreslår att endast de bestämmelser i 85 § bibehålls enligt vilka

talan får väckas även vid domstol där fartyget finns eller har sin hemort. I

övrigt skall således de allmänna forumreglerna i rättegångsbalken gälla.

I fråga om ikraftträdandet har motsvarande bestämmelser föreslagits som

beträffande sjölagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1970

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken m. m.

I samband med underrättsreformen infördes i 15 kap. 29 och 30 §§ gifter-

målsbalken och 20 kap. 36 § föräldrabalken vissa specialregler angående un­

derrätts sammansättning vid särskild huvudförhandling i familjerättsliga

mål (lagar 1969: 256 och 257, vilka träder i kraft den 1 januari 1971). Till

följd härav ändrades paragrafnumreringen i bl. a. 20 kap. föräldrabalken.

Den nya regeln i föräldrabalken innebär att underrätt vid handläggning av

bl. a. mål om faderskap till barn utom äktenskap och barns egenskap av tro-

lovningsbarn skall bestå av en lagfaren domare och nämnd. Detsamma skall

gälla även annat mål som handläggs i samma rättegång.

Under hösten 1969 genomfördes en reform av de utomäktenskapliga bar­

nens rättsställning. Reformen, som trädde i kraft den 1 januari 1970, inne­

bar bl. a. att dåvarande regler i föräldrabalken om trolovningsbarn upphäv­

des (1969: 617). Vidare överflyttades de processuella bestämmelserna om

fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap från 20 kap. föräldra­

balken till en ny särskild lag i ämnet (1969: 618). Denna gäller förfarandet

i faderskapsmål, när barnavårdsman är förordnad för barnet. I de sällsynta

fail då barnavårdsman inte finns avses rättegång i faderskapsfrågan skola

föras enligt de allmänna reglerna i rättegångsbalken om indispositiva tviste­

mål (prop. 1969: 124 s. 103). Enligt övergångsbestämmelserna till den nya

förfarandelagen kan i mål om faderskap till barn utom äktenskap talan om

barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre lag upptagas till prövning,

om barnet är fött före nya lagens ikraftträdande eller den uppgivne fadern

har avlidit före ikraftträdandet.

t samband med de ändringar i den föräldrarättsliga lagstiftningen som

trädde i kraft den 1 januari 1970 gjordes ingen ändring i 20 kap. 36 § för­

äldrabalken i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari 1971. Nu bör emellertid

paragrafen samordnas med nämnda lagstiftning. Sålunda har i förslaget be­

stämmelsen i 20 kap. 36 § om underrätts domförhet i mål om barns egenskap

av trolovningsbarn fått utgå. Vidare har domförhetsregeln i fråga om mål

om faderskap till barn utom äktenskap, i likhet med vad som redan skett

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Bilaga 1

Sjölagskommitténs förslag

till

Lag om ändring i sjölagen

Härigenom förordnas, att 3, 231, 305 och 336—343 §§ sjölagen skola er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Har den, för vars räkning fartyg bygges, givit eller utfäst sig att giva varvs-

ägaren eller byggmästaren förskott av penningar eller byggnadsämnen för

byggnadens verkställande, äger han låta därom upprättad avhandling intagas

i protokoll hos tingsrätten för Stockholm. Han njuter sedan förmånsrätt en­

ligt 17 kap. handelsbalken.

231 §.

Anspråk på----------- bärgningsföretaget slutförts.

Tvist om gottgörelse, som avses i första stycket, prövas av sjömansnämn-

den. Talan må ej föras mot nämndens beslut i sådan tvist.

305 §.

Sjöförklaring inom riket hålles av tingsrätten för Luleå, Sundsvall, Stock­

holm, Kalmar, Malmö, Göteborg eller Karlstad. Behörig är den domstol som

är närmast den hamn eller ort där sjöförklaring skall äga rum enligt 304 §.

Konungen äger dock för viss hamn förordna att annan av domstolarna skall

vara behörig, om det är ändamålsenligt med hänsyn till trafikförbindelser

och övriga förhållanden.

Om annat —------- av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklaring skall rätten bestå av en lagfaren do­

mare såsom ordförande samt två personer som äro kunniga och erfarna i

sjöväsendet. Åtminstone en av de senare bör hava grundlig erfarenhet från

tjänst som fartygs- eller maskinbefäl på handelsfartyg och nyligen hava ut­

övat sådan tjänst. Rätten utser för varje sjöförklaring de särskilda ledamö­

terna från en förteckning, som sjöfart sstyr elsen årligen upprättar för varje

fartygsinspektionsdistrikt. Förteckningen skall upptaga minst tjugu perso­

ner. Om biträde av person med särskild sakkunskap i visst fall är ändamåls­

enligt, äger rätten tillkalla sådan person att inträda såsom ytterligare leda­

mot i rätten, även om han ej är upptagen i förteckningen. Särskild ledamot

skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd

får ej vara ledamot. Särskild ledamot äger uppbära ersättning av allmänna

medel enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

I Danmark — — — landets lag.

I övrigt----------- norsk konsul.

I fråga----------- meddela vitesföreläggande.

36

Särskild ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller

i konkurstillstånd får ej vara ledamot. Särskild ledamot äger uppbära ersätt­

ning av allmänna medel enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

342 §.

Vill någon klandra dispasch, skall han inom fyra veckor från dispaschens

dag till tingsrätten inkomma med klanderinlaga. Med de avvikelser som

följa av tredje stycket i denna paragraf äga i övrigt bestämmelserna i 52 kap.

2, 3, 5, 6 och 8—12 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning i mål om

klander av dispasch. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället

tingsrätten.

Upptages klander av dispasch, äger motpart utan avgift få ut en avskrift

av klanderinlagan. Vill han bemöta klandret, skall han senast fyra veckor

efter fullföljdstidens utgång till tingsrätten inkomma med skriftlig förkla­

ring. Om denna rätt att få del av klandret och att avgiva förklaring bör tings­

rätten sända meddelande till varje känd sakägare.

Rätten äger — — •—- genom utslag.

343 §.

Talan mot tingsrätts utslag eller beslut i dispaschmål föres genom besvär

till högsta domstolen. Vill någon anföra besvär, skall han inom fyra veckor

från den dag, då utslaget eller beslutet meddelades, till tingsrätten inkom­

ma med besvärsinlaga. Beträffande klagandens skyldighet att nedsätta full­

följ dsavgift och belopp till säkerhet för kostnadsersättning åt motpart samt

i fråga om rättegången i övrigt äga bestämmelserna i 54 kap. 16—19 §§ och

56 kap. rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser

hovrätt gäller därvid i stället tingsrätten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971, då lagen den 4 juni 1937

(nr 306) om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål upphör att

gälla.

Sjölagskommitténs förslag

till

Lag om ändring i lagen om inteckning i fartyg

Härigenom förordnas, att 3 och 38 §§ lagen om inteckning i fartyg skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

Ärenden angående inteckning i fartyg upptagas av den inskrivningsdomare

vid tingsrätten för Stockholm som därtill är utsedd.

Över inteckningar —- —---- särskild inteckningsbok.

38 §.

Vill inteckningshavare vid domstol utsöka sin fordran ur det intecknade

fartyget, eller yppas tvist om giltigheten av meddelad inteckning, skall ta­

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

86

§.

I fråga om behörighet för tingsrätt som sägs i 84 § att upptaga brottmål

äga bestämmelserna om laga domstol i brottmål i allmänhet motsvarande

tillämpning. Finnes ej tingsrätt som sägs i 84 § för ort, vid vars domstol

den misstänkte haft att svara enligt vad som nu sagts, väckes åtal vid den

av dessa tingsrätter som är närmast den orten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse

)

(Föreslagen lydelse

)

305 81

Sjöförklaring inom riket hålles av

den allmänna underrätten för Luleå,

Sundsvall, Stockholm, Kalmar,

Malmö, Göteborg eller Karlstad. Be­

hörig är den domstol som är när­

mast den hamn eller ort där sjöför­

klaring skall äga rum enligt 304 §.

Konungen äger dock för viss hamn

förordna att annan av domstolarna

skall vara behörig, om det är ända­

målsenligt med hänsyn till trafikför­

bindelser och övriga förhållanden.

Om annat---------------------------- - -------

Vid sammanträde för sjöförkla­

ring skall rätten bestå av en lagfa­

ren domare såsom ordförande samt

två personer som äro kunniga och

erfarna i sjöväsendet. Åtminstone en

av de senare bör hava grundlig er­

farenhet från tjänst som fartygs-

eller maskinbefäl på handelsfartyg

och nyligen hava utövat sådan tjänst.

Rätten utser för varje sjöförklaring

de särskilda ledamöterna från en

förteckning, som sjöfartsstyrelsen

årligen upprättar för varje fartygs-

inspektionsdistrikt. Förteckningen

skall upptaga minst tjugo personer.

Om biträde av person med särskild

sakkunskap i visst fall är ändamåls­

enligt, äger rätten tillkalla sådan

person att inträda såsom ytterli­

gare ledamot i rätten, även om han

ej är upptagen i förteckningen. Sär­

skild ledamot skall vara svensk med­

borgare och hava fyllt tjugofem år.

Den som är omyndig eller i konkurs­

tillstånd får ej vara ledamot. Sär­

skild ledamot äger uppbära ersätt­

ning av allmänna medel enligt be­

stämmelser som meddelas av Ko­

nungen.

I Danmark,---------------------------------

I övrigt---------------------------------------

I fråga----------------------------------------

Sjöförklaring inom riket hålles av

Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kal­

mar, Malmö, Göteborgs eller Karl­

stads tingsrätt. Behörig är den dom­

stol som är närmast den hamn eller

ort där sjöförklaring skall äga rum

enligt 304 §. Konungen äger dock för

viss hamn förordna att annan av

domstolarna skall vara behörig, om

det är ändamålsenligt med hänsyn

till trafikförbindelser och övriga för­

hållanden.

------- av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförkla­

ring skall rätten bestå av en lagfa­

ren domare såsom ordförande samt

två personer som äro kunniga och

erfarna i sjöväsendet. Åtminstone en

av de senare bör hava grundlig er­

farenhet från tjänst som fartygs-

eller maskinbefäl på handelsfartyg

och nyligen hava utövat sådan tjänst.

Rätten utser för varje sjöförklaring

de särskilda ledamöterna från en för­

teckning, som sjöfartsverket årligen

upprättar för varje sjöf artsinspek­

tionsdistrikt. Förteckningen skall

upptaga minst tjugo personer. Om

biträde av person med särskild sak­

kunskap i visst fall är ändamålsen­

ligt, äger rätten tillkalla sådan per­

son att inträda såsom ytterligare le­

damot i rätten, även om han ej är

upptagen i förteckningen. Särskild

ledamot skall vara svensk medbor­

gare. Den som är omyndig eller i

konkurstillstånd får ej vara leda­

mot. Särskild ledamot äger uppbära

ersättning av allmänna medel enligt

bestämmelser som meddelas av Ko­

nungen.

--------------- landets lag.

------------norsk konsul.

— — — meddelas vitesföreläggande.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

337

Bestämmelserna om laga domstol

i tvistemål i allmänhet äga motsva­

rande tillämpning i fråga om råd­

husrätts behörighet att upptaga tvis­

temål enligt denna lag. Talan får

även väckas vid rådhusrätten i den

ort där fartyget finnes. När säkerhet

för fordran ställts hos myndighet till

befrielse från kvarstad eller annan

handräckning, får talan väckas vid

rådhusrätten i den ort där säkerhe­

ten ställts. Talan angående fordran

som säkerheten avsett får väckas vid

sistnämnda rådhusrätt, även om sä­

kerheten frigivits. Finnes ej rådhus­

rätt i ort, där svaranden kunnat sö­

kas enligt vad som nu sagts, får ta­

lan väckas vid den rådhusrätt som

är närmast den orten.

Äro flera

§x

Bestämmelserna om laga domstol

i tvistemål i allmänhet äga motsva­

rande tillämpning i fråga om behö­

righeten för de tingsrätter som an­

ges i 336 § första stycket att upptaga

tvistemål enligt denna lag. Är någon

av dessa domstolar tingsrätt för den

ort där fartyget finnes får talan väc­

kas även vid den tingsrätten. Har

säkerhet för fordran ställts hos myn­

dighet till befrielse från kvarstad

eller annan handräckning och är nå­

gon av de domstolar som anges i

336 § första stycket tingsrätt för den

ort där säkerheten ställts får talan

väckas även vid den tingsrätten. Ta­

lan angående fordran som säkerhe­

ten avsett får väckas vid sistnämnda

tingsrätt, även om säkerheten frigi­

vits.

Är ej någon av de tingsrätter som

anges i 336 § första stycket tingsrätt

för ort, där svaranden kunnat sökas

enligt första stycket, väckes talan vid

den av dessa tingsrätter som är när­

mast den orten.

------rederiets hemvist.

Bestämmelserna om laga domstol

i brottmål i allmänhet äga motsva­

rande tillämpning i fråga om råd­

husrätts behörighet att upptaga

brottmål enligt denna lag. Finnes ej

rådhusrätt i ort, vid vars domstol

den misstänkte haft att svara enligt

vad som nu sagts, får åtal väckas vid

den rådhusrätt som är närmast den

orten.

339

Talan mot dispasch föres genom

klander hos rådhusrätten i den ort

där dispaschen är utgiven.

Dispasch, som-------------------------------

1 Senaste lydelse 1967: 48.

Bestämmelserna om laga domstol

i brottmål i allmänhet äga motsva­

rande tillämpning i fråga om behö­

righeten för de tingsrätter som an­

ges i 336 § första stycket att upptaga

brottmål i fråga om gärning som av­

ses i denna lag. Är ej någon av dessa

domstolar tingsrätt för ort, vid vars

domstol den misstänkte haft att sva­

ra enligt vad som nu sagts, får åtal

väckas vid den av dessa tingsrätter

som är närmast den orten.

^§l

Talan mot dispasch föres genom

klander hos tingsrätten för den ort

där dispaschen är utgiven.

---------------till efterrättelse.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

rande tillämpning i mål om klander

av dispasch. Bestämmelse som avser

hovrätt gäller därvid i stället råd­

husrätten.

Upptages klander av dispasch,

äger motpart utan avgift få ut en av­

skrift av klanderinlagan. Vill han

bemöta klandret, skall han senast

fyra veckor efter fullföljdstidens ut­

gång till rådhusrätten inkomma med

skriftlig förklaring. Om denna rätt

att få del av klandret och att avgiva

förklaring bör rådhusrätten sända

meddelande till varje känd sakägare.

Rätten äger------- ------- - --------— —

(Nuvarande lydelse

)

tillämpning i mål om klander av dis­

pasch. Bestämmelse som avser hov­

rätt gäller därvid i stället tingsrät­

ten.

Upptages klander av dispasch,

äger motpart utan avgift få ut en av­

skrift av klanderinlagan. Vill han be­

möta klandret, skall han senast fyra

veckor efter fullföljdstidens utgång

till tingsrätten inkomma med skrift­

lig förklaring. Om denna rätt att få

del av klandret och att avgiva för­

klaring bör tingsrätten sända med­

delande till varje känd sakägare.

— genom utslag.

(Föreslagen lydelse

)

343 §

Talan mot rådhusrätts utslag eller

beslut i dispaschmål föres genom be­

svär till högsta domstolen. Vill nå­

gon anföra besvär, skall han inom

fyra veckor från den dag, då utsla­

get eller beslutet meddelades, till råd­

husrätten inkomma med besvärsin-

laga. Beträffande klagandens skyl­

dighet att nedsätta fullföljdsavgift

och belopp till säkerhet för kostnads­

ersättning åt motpart samt i fråga

om rättegången i övrigt äga bestäm­

melserna i 54 kap. 16—19 §§ och 56

kap. rättegångsbalken motsvarande

tillämpning. Bestämmelse som avser

hovrätt gäller därvid i stället råd­

husrätten.

Talan mot tingsrätts utslag eller

beslut i dispaschmål föres genom

besvär till högsta domstolen. Viil nå­

gon anföra besvär, skall han inom

fyra veckor från den dag, då utslaget

eller beslutet meddelades, till tings­

rätten inkomma med besvärsinlaga.

Beträffande klagandens skyldighet

att nedsätta fullföljdsavgift och be­

lopp till säkerhet för kostnadsersätt­

ning åt motpart samt i fråga om

rättegången i övrigt äga bestämmel­

serna i 54 kap. 16—19 §§ och 56 kap.

rättegångsbalken motsvarande till-

lämpning. Bestämmelse som avser

hovrätt gäller därvid i stället tings­

rätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971, då lagen (1937: 306) om be­

hörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål upphör att gälla.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt

sjölagen (1891: 35 s. 1) om talan väckts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

mänhet är stadgat. Talan må ock

väckas vid rådhusrätten i den ort där

fartyget finnes. Är ej rådhusrätt å

ort, där svaranden enligt vad sålun­

da är föreskrivet må sökas, äger kä­

randen instämma tvisten till den

rådhusrätt, som är närmast den or­

ten. Finnes ej behörig domstol efter

vad nu är sagt, må tvisten upptagas

av rådhusrätten i fartygets hemort

eller, om där ej är rådhusrätt, av den

rådhusrätt, som är närmast.

Äro flera---------------------------------------

(Nuvarande lydelse

)

väckas vid tingsrätten för den ort

där fartyget finnes eller där fartyget

har sin hemort.

(Föreslagen lydelse)

------- rederiets hemvist.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt

sjömanslagen (1952: 530), om talan väckts före ikraftträdandet.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 22 oktober 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet

regeringsrådet

justitierådet

justitierådet

R^egner,

M^artenius,

B^ernhard,

H^esser.

Enligt lagrådet den 21 oktober 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet den 18 september 1970 hade Kungl. Maj :t förordnat,

att enligt 87 § regeringsformen lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upp­

rättade förslag till 1) lag om ändring i sjölagen, 2) lag om ändring i lagen om

inteckning i fartyg, 3) lag om ändring i sjömanslagen, 4) lag om ändring i

föräldrabalken, 5) lag om ändring i lagen om fastställande av faderskapet

till barn utom äktenskap.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av hovrättsassessorn Staffan Edling.

Förslagen föranledde följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen

I 11, 43, 53, 69 och 74 §§ sjömanslagen förekommer orden ”sjöfartssty-

relsen” och ”styrelsen”. Såsom föreslås i fråga om sjölagen synes även i

nämnda paragrafer dessa ord böra utbytas mot ”sjöfartsverket” respektive

”verket”.

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Genom lag den 29 maj 1969 (nr 257) om ändring i föräldrabalken, som

träder i kraft den 1 januari 1971, har bl. a. 20 kap. 36 § erhållit ändrad ly­

delse.

Då den ändring i paragrafen som nu föreslås och som jämväl skall träda

i kraft den 1 januari 1971 utformats, icke såsom ändring av 1969 års lag

utan som ändring av föräldrabalken, är tydligen tanken att den föreslagna

lagen skall ersätta 1969 års ändringslag, som således skulle bliva att anse

såsom upphävd.

Till 1969 års lag är fogade vissa övergångsbestämmelser, som bl. a. avser

20 kap. 36 §. Även dessa torde bli upphävda genom den föreslagna lagen

såvitt angår 20 kap. 36 §. I den mån motsvarande övergångsbestämmelser

alltjämt anses erforderliga bör de därför intagas i förslaget.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström