Propositionens huvudsakliga innehåll

För att få till stånd en trafikpolitiskt betingad anpassning av SJ:s kostnadsansvar föreslås i propositionen en nedskrivning av det i SJ in- vesterade statskapitalet med ca 1 060 milj. kr. Nedskrivningen motiveras av bl.a. att statskapitalet delvis hänför sig till äldre tillgångar, som antingen helt bör skrivas av eller också tas upp med lägre värden. I sammanhanget har även beaktats den extra belastning som åvilar SJ i pensionskoslnadshänseende genom att pensionsutgifter direktfinansieras och i sin helhet belastar årsresultatet i stället för att beräknas enligt försäkringstekniska grunder. Härvidlag föreslås — utifrån gjorda beräk- ningar av SJ:s merbelastning — en viss redovisningsmässig omläggning, som möjliggör en mera rättvisande bedömning av SJ:s rörelseresultat.

1. Riksdagen 1971. ] saml. Nr 85

• Sida 2
•  Original

Proa- 1.971: 8.5 2

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 mars 1971

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVlST,ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, WlCKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om nedskrivning av statens järnvägars statskapital, m. m., och anför.

De trafikpolitiska riktlinjerna och frågan om kostnadsansvaret

Allmänt

Gällande trafikpol'itiska riktlinjer syftar till att för landets olika de- lar trygga en tillfredsställande transportförsörjning, som medger före— tagsmässig effektivitet och transportmedlens sunda utveckling. I denna målsättning ligger att skapa betingelser för en samhällsekonomiskt rik- tig utveckling av transportsektorn. Det förutsätter för det första att de företag — statliga och enskilda — som arbetar på transportmarknaden skall kunna driva sin verksamhet 'i former- som säkrar att transporterna fördelas på trafikgrenar och— trafikföretag med hänsyn till dessas verkli- ga kostnads- och kvalitetsförutsättningar. Det innebär också" att trans- portföretagcn inom en trafikgren inte onödigt-vis skall hindras eller-häm- mas genom regleringar som innebär en diskriminering i förhållande till andra transportföretag-inom samma eller annan trafikgren. Det i'n- nebär också, att prissättningen inom de olika trafikgrenarna skall ge uttryck för de reella kostnaderna, dvs. även ta hänsyn till kostna- derna för de grundläggande samhälleliga basinvesteringarna för resp. trafikgren. Avsikten med en på så sätt utformad statlig trafikpolitik är att åstadkomma en marknad för transporttj'anster som på en gång är så effektiv och konsumentanpassad som möjligt.

Med trafikpolitikens samhällsekonomiska inriktning följer, att den skall utvecklas i nära kontakt med samhällsplaneringen i stort. De 10- kaliserings-, arbetsmarknads- och allmänt näringspolitiska målsättning- arna måste sålunda beaktas. Detsamma gäller miljö-, trafiksäkerhets- och arbetarskyddsaspekter. I anslutning härtill bör inom ramen för de tra- fikpolitiska riktlinjerna arrangemang vid behov kunna vidtas, som gör det möjligt att — mot särskilda bidrag och ersättningar — få samhälls-

• Sida 3
•  Original

Prop. 1971: 85 3

motiverade transporttjänstcr utförda av trafikföretag med ett princi- piellt kostnadsansvar. .

Vid antagandet av de trafikpolitiska riktlinjerna förutsattes ett omfat- tande och i vissa hänseenden långsiktigt utrednings- och utvecklings- arbete för att successivt komma fram till en större kostnads— och mark- nadsmässig rättvisa i förhållandet mellan de olika trafikgrenarna.

Bl.a. skulle olika hämmande regleringar i möjligaste mån avvecklas. För att få en mjuk övergång härvidlag förutsattes de avsedda av- vecklingsåtgärdcrna samordnade i tre etapper. De åtgärder som hittills vidtagits inom ramen för de två första reformetapperna innebär för-SJ:s del, att affärsbanenätet resp. de trafiksvaga järnvägslinjerna i fråga om den ekonomiska målsättningen för SJ numera behandlas som två separa- ta rörelsegrenar, att det avkastningskrav som åvilar SJ begränsats till att endast avse affärsbanenätet och att full ersättning lämnas SJ för för- pliktelsen att trafikera de trafiksvaga järnvägslinjerna. Vidare har för SJ tidigare gällande bestämmelser om turordning vid vagntilldelning, om likabehandling av trafikanter i taxehänseende och om skyldighet att hålla fraktavtal offentliga slopats. På SJ:s affärsbanenät har även tidi- gare transportplikt upphävts i fråga om godsbefordran. Genom dessa åtgärder har SJ under senare år fått väsentligt förbättrade möjligheter att inom stora delar av transportmarknaden effektivt hävda sig gentemot lastbilsföretagen. Den yrkesmässiga lastbilstrafiken har i likhet med järnvägstrafiken fått möjligheter att utvecklas mera fritt än tidigare.

I fråga om olika trafikgrenars kostnadsansvar har åtgärder vidtagits för att successivt få till stånd en trafikpolitiskt önskvärd anpassning av detta. För vägtrafikens del har — på grundval av bilskatteutred- ningens i samverkan med vägkostnadsutredn'ingen framlagda förslag — 1970 års riksdag beslutat .om en höjning i fem etapper av fordons- skatterna för de tyngsta landsvägsekipagen. Parallellt härmed fortsätter vägkostnadsutredningen sitt arbete med en mera fullständig kartläggning av vägtrafikens kostnadsansvar.

Inom ramen för detta trafikpolitiska utrednings— och utvecklings- arbete har inom kommunikationsdepartementet även övervägts frågan om en anpassning av SJ:s avkastningskrav. Detta har motiverats av bl. a. att det för SJ upptagna statskapitalet i viss utsträckning hänför sig till äldre tillgångar, som antingen helt bort avskrivas eller tas upp med lägre värden. I denna del har övervägandena resulterat i förslag till nedskrivning av SJ:s statskapital. I sammanhanget har även beak- tats den extra belastning som åvilar SJ i pensionskostnadshänseende, genom att pensionsutgifterna direktfinansieras och i sin helhet belastar årsresultatet i stället för att beräknas enlig försäkringstekniska grunder. Härvidlag föreslås — utifrån gjorda "beräkningar av SJ:s merbelastning — en viss redovisningsmässig omläggning som möjliggör en mera rätt- visande bedömning av SJ:s rörelseresultat.

1=i= Riksdagen 1971. 1 Saml. Nr 85

• Sida 4
•  Original

Prop. 1.971: 85 4

Det kan i anslutning härtill erinras om "att frågan om pensionskostna- derna behandlades 'i prop. 1963: 191 angående "riktlinjer för den stat- liga trafikpolitiken. Departementschefen konstaterade i sammanhang- et, att det i den bakomliggande trafikutredningen förutsattes att frågan om finansieringen av uppkommande differens mellan SJ:s aktuella pen- sionsutgifter och företagets försäkringsmässigt beräknade pensionskost- nader borde tas upp till behandling i reformarbetets första etapp. De- partementschefen fann dock, att frågans slutliga bedömning borde an- stå i avvaktan på affärsverksutredningens överväganden. Denna utred- ning har i sitt år 1968 avgivna betänkande (SOU 1968: 45 och 46) lagt fram förslag 'i fråga bl.a. om behandlingen av affärsverkens pensions- kostnader. Eftersom affärsverksutredningens förslag bedömts kräva vissa fortsatta överväganden i olika hänseenden, har de ännu inte omsatts'i några nya handlingsnormer för affärsverken.

SJ:s rörelseresultat

[ följande tabell redovisas SJ:s resultatutveckling budgetåren 1964/ 65 —1969/ 70. Förräntningskravet har under dessa år successivt ökat i snabb takt — från ca 100 milj. kr. till' ca 145 milj. kr. — vilket. hängt samman med de betydande tillskott av investeringsmedel som statsmak- terna lämnat SJ och i viss mån även med höjningen av räntan. Rörelse-' resultatet — efter avskrivningar och vissa bokslutsdispositioner — har bortsett från budgetåret 1964/ 65 legat väsentligt under de uppställda förräntningskraven. Differensen har sålunda för budgetåren 1966/67f 1969/ 70 genomgående varit i storleksordningen 100 milj. kr. eller strax däröver. Bortses från bokslutsdispositionerna, som inneburit att under en följd av år inom värdeminskn'ingskontot avsatta pensionsmedel och vissa år även lagerrcservmedel tagits i- anspråk — blir skillnaden än större.

Att åtgärder inte vidtagits för att täcka denna differens kan ses som

Resultatutveekling (milj. kr.)

1964/65 1965/66 1966/67 1967/6S 1968/69 1969/70

Intäkter 2 074 2 177 ' 2 220 2 277 2 347 2 508 Personalkostnadcr 1 429 1 555 1 675 - 1 758 1 797 1 871 Övriga kostnader .

exkl. avskrivningar 303 357 ' 359 335 374 383 Avskrivningar 234 239 240 242 243 246 Finansiella och extra-

ordinära intäkter 6 10 16 26 22 14 Rörelseresultat efter ' ' '

avskrivningar 114 36 ——38 —32. ——44 22 Bokslutsdispositioner — 30 . 39 . 52. . .50 30 Redovtsat överskott 114 66 1 20 6 52 Förräntningskrav1 101 109 113 118 132 144

¹ Beräknat efter nedsättning med hänsyn till för högt upptagna pensionskost- nader för det olönsamma bannätet.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1971: 85 5

ett uttryck för att hänsyn tagits till den extrabelastning som enligt det föregående följt med vissa för högt bokförda anläggningstillgångar och med de höga pensionskostnaderna.

Nedskrivning av statens järnvägars statskapital

SJ:s behov av kapital tillgodoses genom medelsanvisning över kapi- talbudgeten. Vid beräkningen av de erforderliga kapitaltillskotten — in- vesteringsbemyndiganden .— som statsverket tillhandahåller avräknas verkets egna avskrivningsmedel jämte eventuella övriga kapitalmedel och avskrivningsanslag. Summan av de genom åren erhållna inves- teringsbemyndigandena utgör verkets förräntningspliktiga kapital. Det- ta uppgår f. 11. till ca 2.8 miljarder kr. Förräntningen sker efter statens normalränta. .

Såsom nämnts genomfördes inom ramen för den första reformetap— pen av det trafikpolitiska handlingsprogrammet en redovisningsmässig uppdelning av SJ:s verksamhet med hänsyn till den ekonomiska målsätt- ningen i två rörelsegrenar — affärsbanenätet och det ersättningsberättigade trafiksvaga nätet. Det förräntnings- eller avkastningskrav som skulle åvila SJ" begränsades därvid till att avse endast affärsbanenätet. I samband med den angivna avgränsningen av det trafiksvaga nätet skedde såvitt avser detta en nedskrivning av statskapitalet per den 30 juni 1965. Någon sam- tidig genomgång av det kvarvarande statskapitalet med hänsyn till de upptagna bokföringsvärdena på ifrågavarande tillgångar skedde inte. En sådan har nu skett. Den nedskrivning av statskapitalet som i anled- ning härav befunnits motiverad sammanhänger med olika historiska förhållanden. Till en del hänför den sig till specifika händelser, så- som övertagandet främst under 1940-talet av olika enskilda järnvägar, därvid dessa — som det senare visat sig — kommit att tas upp med helt orealistiska värden. Till en del sammanhänger nedskrivningen med en tidigare. delvis oenhetlig redovisningspraxis, som innebar att vissa äldre tillgångar inte alls eller i otillräcklig utsträckning avskrivits. .

I fråga om de enskilda posterna utgörs en grupp av sådana på an- läggningskontot oavskrivna äldre tillgångar, vilka i dagens läge inte motsvaras av verkliga nyttigheter. Exempel härpå utgör ersättningar till kommuner för vägbroar och andelar i centrala administrationskost- nader i anslutning till vissa äldre anläggningsarbeten. Bland anläggnings- tillgångarna redovisas också vissa bandelar, vilka numera utgått i sam- band med kurvrätningar och liknande eller vilkas sliprar, ballast m.m. blivit helt utbytta. Tillsammans representerar dessa numera fiktiva till- gångar ca 245 milj. kr. av statskapitalet.

En annan grupp utgörs av ett antal äldre stationer, som förlorat sin betydelse som terminaler i trafiknätet men som tills vidare bibehålls i avvaktan på den successiva utbyggnaden av fjärrblockeringen. Dessa sta-

• Sida 6
•  Original

Prop-. 1971: 85 6

tioner representerar ett sammanlagt bokföringsvärde av ca 125 milj. kr., vilket bör avskrivas.

Härtill kommer ett stort antal äldre anläggningar och andra tillgångar i form av lokstallar. förråd och rullande materiel. som antingen ta- gits ur bruk eller har en klart begränsad användbarhet. Dessa tillgångar ingår i statskapitalet med ett bokfört värde av ca 50 milj. kr.

Övertagandet av de enskilda järnvägarna har medfört speciella be- lastningar för SJ. Köpeskillingarna vid övertagandet baserades sålunda på en avkastningsvärdering som endast tog hänsyn till säljarnas drift—, intäkts- och kostnadsförhållanden samt de ekonomiska prognoser som kunde upprättås utifrån dessa förutsättningar. Löne- och pensionskost- naderna blev emellertid högre hos SJ än hos de enskilda företagen, som dessutom inte hade trafikeringsplikt och som allmänt höll högre taxor än SJ. Möjligheterna att förränta det kapital, som de enskilda järnvä- garna representerade vid övertagandet, försämrades därför avsevärt. Sär- skilt pensionsförpliktelserna kom att utgöra en betydande belastning i SJ:s ekonomi.

I SJ:s räkenskaper är de kvarvarande, tidigare enskilda järnvägarna, som ingår i affärsbanenätet, upptagna till ett värde av ca 300 milj. kr., vilket motsvarar köpe'skillingarna för de ifrågavarande banorna. En beräkning inom SJ visar, att dessa tillgångar med hänsyn till den extrabelastning som SJ åsamkats enbart genom de övertagna pensions— förpliktelserna övervärderats med ett belopp i storleksordningen 150 milj. kr. De negativa effekterna i övrigt i samband med den fortsat- ta driften av de enskilda järnvägarna —— för SJ gällande trafikerings- plikt m.m. — låter sig inte mera exakt beräknas. Om emellertid även beaktas att vissa av de kvarvarande banorna efter övertagandet succes- sivt rustats upp och i en del fall byggts om till normalspåriga för icke oväsentliga belopp, framstår det som klart motiverat att det kapital som representeras av de ursprungliga köpeskill'ingarna helt bortskrivs.

Tillämpningen av äldre redovisningsprinciper har medfört att en stor grupp tillgångar — banvallar med sliprar och ballast, stängsel, tunn— lar, kontaktledningar m.m. — inte varit föremål för avskrivning över huvud taget. Enligt numera allmänt vedertagen redovisningspraxis borde för dessa tillgångar tillämpats avskrivningsregler baserade på tillgång- arnas livslängd. Dessa anläggningar har anskaffats i relativt jämn takt under en lång följd av år. Med hänsyn till angivna förhållanden har det vid den nu företagna genomgången bedömts rimligt att anta att de bokförda värdena av dessa tillgångar inrymmer ett övervärde motsva- rande summan av de avskrivningar som bort ske. Övervärdet kan upp- skattas till ungefär hälften av de bokförda värdena. Vissa av dessa tillgångar bortskrivs helt genom i det föregående föreslagna åtgärder. ] den mån så inte är fallet bör deras bokförda värde nedsättas med 50 %.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1971: 85 7

Sammanlagt uppgår detta tillkommande nedskrivningsbehov till ca 340 milj. kr.

Genom den föreslagna nedskrivningsåtgärden kommer uppenbara brister i hittills tillämpad tillgångsvärdering att rättas till. Frågan om planmässiga avskrivningar av dessa tillgångar liksom frågan om rim- ligheten av tillämpade avskrivningstider m. m. för SJ:s tillgångar i övrigt tas inte upp nu utan får prövas i ett senare sammanhang, då resultatet av en inom SJ pågående översyn av redovisnings- och finansierings- systemet föreligger vilket torde dröja ännu någon tid.

Sammantaget innebär det anförda att SJ:s förräntningspliktiga ka- pital bör skrivas ned med ca (245 + 125 + 50 + 300 + 340) 1 060 milj. kr.

Pensionskostnaderna vid statens järnvägar

I pensionshänsecnde belastas SJ liksom affärsverken i övrigt f.n. huvudsakligen av dels ATP-avgifter, dels kostnader för pension som staten utger på grund av särskilda åtaganden, s.k. kompletteringspen- sion. I fråga om ATP-avgifterna gäller att de är obligatoriska och en- hetligt beräknade för alla kategorier av arbetsgivare. Beträffande kost- naderna för kompletteringspension gäller däremot att pensionerna i det statliga systemet i princip finansieras inte såsom mera allmänt 'i de enskilda företagen genom medelsreservering för gjorda pensionsåta- ganden utan direkt vid pensionernas utbetalning. Detta gäller också SJ, som alltså av sina intäktsmedel från affärsrörelsen får bestrida utgif- terna för löpandc pensioner, oavsett under vilken tid pensionsförmånerna tjänats in.

Vid slutet av 1960-talet utgjorde SJ:s ATP-avgifter 7,5 % och av verket utbetalda kompletteringspensioner 22,5 % av lönesumman. Komplette- ringspensionsutgiften, som i detta sammanhang är av särskilt intresse, är hög i förhållande till vad som gäller inom övriga delar av den stat- liga verksamheten. Trenden är också stigande. En framräkning av löne- ' summa och kompletteringspension till budgetåret 1975/76 —— med beaktande av den förutsedda personalminskningen — visar sålunda att utgifterna för kompletteringspension då torde uppgå till 23,5 % av lönesumman.

Det är flera faktorer som bidrar till den för SJ ogynnsamma utgifts- nivån 'i fråga om kompletteringspension. För det första inverkar härvid- lag SJ:s låga pensionsåldrar. Av den för år 1970 redovisade personalen på statens löneplan för tjänstemän hörde sålunda 63 % till pensio- neringspcrioden 60—62 år, 27 % till perioden 63—64 år och 10 % till perioden 65—66 år. Till perioden med lägsta avgångsålder hörde dessutom den icke löneplansanställda personalen. — Vidare inverkar re-

• Sida 8
•  Original

Prop. 1971: 85 8

lationen mellan pensionärernas och de aktiva arbetstagarnas antal. — En tredje faktor av betydelse är att löpande kompletteringspensioner för pensionärskollektivet som helhet inte i någon högre grad kommer att avlösas av pensioner från ATP förrän under 1980-talet.

Enligt gjorda beräkningar är skillnaden mellan löpande komplette- ringspensioner och vad SJ skulle behöva successivt reservera för pen- sionsåtagandena till nu aktiv personal betydande. Vad gäller det ersätt- ningsbcrättigade trafiksvaga nätet har statsmakterna redan beaktat detta förhållande på så sätt att förräntningskravet årligen nedsätts med ett belopp, som beräknats motsvara den del av skillnaden — för inne- varande budgetår 24 milj. kr. — som belöpcr på detta nät. För affärs- banenätet har emellertid hittills ingen annan åtgärd vidtagits än att SJ under en följd av år medgetts att vid behov i samband med bokslutet tillgodogöra sig 30 milj. kr. av tidigare inom värdeminskningskontot av- satta pensionsmedel.

I anslutning till programbudgetutredningens (SOU 1967: ll) förslag till beräkning av statliga pensions- rn. fl. personalkostnader har statens personalpensionsverk och riksförsäkringsverket tillsammans utfört beÄ räkningar av socialförsäkrings— och pensionskostnadens höjd för statlig och statsunderstödd verksamhet som helhet. Dessa beräkningar visade, att den till personalens aktivt'id hänförliga kostnaden för bl. &. ATP- avgifter, kompletteringspension och sjukförsäkringsavgifter samman- lagt utgjorde 22 % av total lönesumma. Kostnaden för kompletterings- pensionen ensam beräknades till 13 %. Förstnämnda procenttal tilläm— pas fr.o.m. budgetåret 1968/69 som lönekostnadspålägg inom stats— förvaltningen, dock inte för affärsverken.

Såvitt avser affärsverkcn har affärsverksutredningen gjort undersök- ningar, som visade att olikheter fanns mellan olika verksamhetsom- råden i fråga om lönestruktur, pensionsålder, personalens fördelning efter levnadsålder etc. I anslutning härtill har utredningen beräknat pro— centtalen för de olika affärsverkens aktivtidskostnader för komplette- ringspension. Med hänsyn till de strukturella olikheterna i löne- och personalhänseende mellan verken växlar procentsatsen enligt affärs- verksutredningen från verk till verk. För SJ har kostnaden angivits till 16 % av verkets totala lönesumma.

Principiellt får det anses rimligt, att SJ:s affärsmässigt bedrivna tra- fikrörclse med hänsyn till företagets marknadssituation endast belas- tas av sådana kostnader som förorsakas av densamma. Den nuvarande rörelsen har inget direkt samband med de aktuella pensionsutbetalning- arna till tidigare SJ-personal. Vid beräkning av rörelsens resultat bör därför som kostnad inte tas upp utbetalda kompletteringspensioner utan värdet av nya sådana pensionsåtaganden under året. Även om detta är en fråga, som närmast är att hänföra till den redovisningsmässiga be- handlingen av 5125 verksamhet", har den stor betydelse för att möjliggö-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1971: 85 9

.ra en korrekt bedömning av verkets effektivitet och dess förmåga att bära ett rätt avpassat kostnadsansvar. Med hänsyn till SJ:s marknads- situation och den särskilda kostnadsmässiga belastningen i detta hän- seende bör en anpassning nu ske av 8115 resultatredovisning utan att av- vakta en mera generell lösning av denna fråga för affärsverken.

Med hänsyn till det anförda framstår det som skäligt att i SJ:s resultatredovisning utgå från att kompletteringspensionskostnaden t.v. utgör 16 % av lönen påsätt som angetts av affärsverksutredningen. Tillämpat på SJ under budgetåret 196.9/70 innebär detta en komplette- ringspensionskostnad för verket om 230 milj. kr. De faktiska utgifterna för samma budgetår är 320 milj. kr., vilket innebär en skillnad om 90 milj. kr. I princip skulle SJ:s rörelseresultat för nämnda budgetår beräk- nin gsmässi gt förbättras med detta belopp.

Departementschefen

Genom trafikpolitiken åsyftas en samhällsekonomiskt riktig utveckling av transportsektorn. Häri ligger att transportarbetet skall drivas i for— mer, som säkrar att transporterna fördelas på transportgrenarna och transportföretagen med hänsyn till dessas verkliga kostnads- och kvali- tetsförutsättningar. Det innebär också, att transportföretagen skall kun- na driva sin verksamhet utan att onödigtvis hämmas av diskriminerande regleringar. Det innebär slutligen, att prissättningen på transportmarkna- den skall återspegla de reella kostnaderna, dvs. också beakta det all- männas kostnader för de samhälleliga basinvesteringarna för resp. tra- fikgren.

Inom ramen för det trafikpolitiska handlingsprogrammet har också reformer vidtagits, som exempelvis för SJ inneburit att järnvägstrafiken fått väsentligt bättre möjligheter att göra sig gällande på olika delar av transportmarknaden. Detta har skett genom att olika tidigare för SJ gällande restriktioner avvecklats och genom att ersättning numera lämnas SJ för driften av de olönsamma järnvägslinjer som upprätthålls av lokaliseringspolitiska och sociala skäl. Genom de betydande inves- teringsmedel som under senare år ställts till SJ:s förfogande har också möjliggjorts en ökning och anpassning av SJ:s kapacitet med hänsyn till de krav som 5125 kunder i person- och godstrafiken ställer. Den yr- . kesmässiga lastbilstrafiken har i likhet med järnvägstrafiken fått möjlig- heter att utvecklas mera fritt än tidigare.

Ett viktigt led i trafikpolitiken är som nämnts att successivt verka för en större kostnadsmässig rättvisa i förhållandet mellan de olika trafikgrenarna. Härvidlag har under senare år bedrivits ett omfattan- de utrednings- och utvecklingsarbete, som också i olika hänseenden re- sulterat i ställningstaganden från statsmakternas sida. Det gäller luft- fartens, sjöfartens och vägtrafikens kostnadsansvar. I fråga om vägtra-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1971: 85 10

fiken har 1970 års riksdag beslutat om en relativt kraftig etappvis ge- nomförd höjning av fordonsskatterna för de tyngsta l'andsvägsekipa- gen. Parallellt härmed fortsätter vägkostnadsutredningen sitt arbete med underlaget för en mer definitiv reglering av vägtrafikens kostnadsansvar.

Inom ramen för det trafikpolitiska utvecklingsarbetet har inom kom- munikationsdepartementet sedan i höstas övervägts frågan om en an- passning av SJ:s kostnadsansvar närmast med "utgångspunkt från det av- kastningskrav som uppställts för företaget. Övervägandena har bl. &. mo- tiverats av att det i SJ investerade statskapitalet i vissa fall hänför sig till äldre tillgångar, som vid avgränsningen av det trafiksvaga nätet bibehölls inom affärsbanenätet och där — sammanhängande med en äldre och delvis oenhetlig praxis — kom att tas upp med orealistiska värden. I sammanhanget har även beaktats de dryga pensionskostnader som åvilar SJ och som sammanhänger med att pensionsutgifterna direkt- finansieras och med det relativt stora antalet pensionärer.

[ anslutning till den 'i det föregående lämnade redovisningen av 8115 rörelseresultat under senare år kan konstateras, att den extra belast- ning som följer med angivna förhållanden 'i praktiken beaktats genom att den faktiska förräntningen av statskapitalet accepterats ligga väsent— ligt under det uppställda förräntningskravet.

Som resultat av angivna överväganden föreslås nu en nedskrivning av SJ:s statskapital — som för budgetåret 1970/71 uppgår till ca 2,8 mil- jarder kr. — med ca 1 060 milj. kr. Till ett belopp av ca 300 milj.-kr. hän- för sig nedskrivningen till de tidigare enskilda järnvägar, som över- togs av SJ och som på SJ:s anläggningskonto kommit att tas upp med helt orealistiska värden. 1 övrigt hänför sig nedskrivningen till olika slag av äldre tillgångar, som med modern redovisningspraxis helt eller delvis bör avskrivas.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att på grundval av från SJ tillhan- dahållet underlag närmare bestämma de tillgångar som skall avskri- vas och den nedskrivning av statskapitalet som följer härav.

I fråga om SJ:s pensionskostnader har framhållits den extrabelast- ning som åvilar SJ genom direktfinansieringen av kompletterings- pensionen. Genom att medelsreservering inte sker för gjorda pensions- ätaganden får SJ sålunda bestrida utgifterna för löpande pensioner, oavsett under vilken tid pensionsförmånerna tjänats in.

I det föregående har närmare redovisats de förhållanden, som bidrar till den för SJ ogynnsamma kostnadsnivån i fråga om kompletteringspen- sionen, såsom SJ:s relativt sett låga pensionsåldrar, relationen mellan pensionärer och aktiva jämte det förhållandet att löpande kompletterings- pensioner för pensionärskollektivet som helhet inte i någon högre grad avlöses av pensioner från ATP förrän under 1980-talet. Det 'kan konsta- teras, att de faktiska pensionsutbetalningarna i dagens läge utgör ca 22,5 % av den totala lönesumman vid SJ. En beräkning av SJ:s aktiv-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1971: 85 11

tidskostnad för kompletteringspensioner visar, att denna i relation till lönesumman uppgår till ca 16 %.

Förslaget innebär i denna del att vid beräkningen av SJ:s rörelse-' resultat de faktiskt utbetalda pensionerna inte tas upp som kostnad för kompletteringspension utan i stället det beräknade värdet av nya sådana åtaganden under året. I sistnämnda hänseende synes det rimligt att i SJ:s resultatredovisning utgå från att kostnaden för kompletteringspensionen t.v. motsvarar 16 % av lönesumman. Skillnaden mellan angivna 16 % och de faktiska pensionsutgifterna får sedan tas upp som en resultatdis- position, vilken måste beaktas vid bestämmandet av den möjliga inleve- ransen till statsverket för året. Genom en sådan ordning blir det möjligt att i fortsättningen göra en mera realistisk bedömning av SJ:s årsresultat och företagets förmåga att uppfylla gällande avkastningskrav. — Den angivna redovisningsmässiga omläggningen innebär, att den i prop. 1971: i (bil. 8 s. 126) förordade nedsättningen av förräntningsplikten med hänsyn till pensionsutgifterna för det ersättningsberättigade nätet inte behöver utnyttjas.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela de närmare föreskrif- ter, som den ändrade resultatredovisningen motiverar. I anslutning här- till vill jag framhålla att den föreslagna ordningen bör gälla t. v. och att den längre fram kan komma att påverkas av vidare överväganden av pensionskostnadernas behandling inom statsverksamheten. Bortsett härifrån bör det få ankomma på Kungl. Maj:t att vidta den successiva an- passning av den föreslagna redovisningsordningen, som motiveras av ändringar i de betingelser som påverkar värderingen av kompletterings- pensionerna.

Sammanfattningsvis innebär de föreslagna åtgärderna följande. Med nedskrivningen av statskapitalet följer — räknat för budgetåret 1969/70 — att förräntningskravet minskar med ca 66 milj. kr. SJ:s faktiska utgifter för kompletteringspensionen detta budgetår uppgick till ca 320 milj. kr. Med den föreslagna schablonmässiga beräkningen av SJ:s pensions- åtaganden skulle i stället 230 milj. kr. tas upp som kostnad i resultat- rcdovisningen dvs. en minskning med 90 milj. kr.

Tillämpat på resultatet för budgetåret 1969/ 70 innebär förslaget, att SJ :s redovisade överskott -— med hänsyn till ändrad pensionskostnadsbe- räkning och tillgångsvärdering — skulle bli 120 milj. kr., vilket skall ställas i relation till ett med hänsyn till bl. a. nedskrivningen av statskapitalet anpassat förräntningskrav om ca 100 milj. kr. Av nettoresultatet skulle 90 milj. kr. disponeras för täckning av skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för kompletteringspensionen och de schablonmässigt, försäk- ringstekniskt beräknade kostnaderna. Härefter skulle — utan ianspråk- tagande av den befintliga pensionsreserven — ca 30 milj. kr. återstå för inleverans till statsverket.

Vad som föreslagits i fråga om nedskrivning av statskapital och

• Sida 12
•  Original

Prop. 1971: 85 12

redovisning av pensionskostnader bör tillämpas fr.o.m. ingången av budgetåret 1971/72.

Erforderliga avskrivningsmedel för nedskrivning av statskapitalet — ca 1 060 milj. kr. — bör täckas med anlitande av fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster. Behållningen på fonden uppgick per den 31 december 1970 till ca 680 milj. kr. Behov av ytterligare avskrivnings- medel föreligger således. Denna fråga torde få tas upp i tilläggsstat I för budgetåret 1971/ 72.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för nedskrivning av statens järnvägars statskapital; 2) godkänna den av mig förordade pensionskostnadsredovisning- en för statens järnvägar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in- stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro- tokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllenstcn

ESSELTE TRYCK. STHLM 7! 712100