Prop. 1972:10
Kungl. Maj:ts proposition angående vissa beslut fattade av internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1972
Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1972
Nr 10
Kungl. Maj:ts proposition angående vissa beslut fattade av inter- nationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1971 vid dess femtiosjätte sammanträde; given Stockholms slott den 21 ja- nuari 1972.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,
dals föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt,
dels inhämta riksdagens yttrande över vad föredragande departements- chefen anfört.
GUSTAF ADOLF
SVEN ASPLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen underställs riksdagen följande konventioner och rekommendationer, som antagits av internationella arbetsorganisationens (ILO) allmänna konferens år 1971, för godkännande resp. yttrande, nämligen konvention (nr 135) om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och åtgärder för att underlätta deras verksamhet, rekommen- dation (nr 143) i samma ämne, konvention (nr 136) om skydd mot för- giftningsrisker härrörande från bensen och rekommendation (nr 144) i samma ämne.
[ Riksdagen 1972. ] saml. Nr I0
Prop. 1972:10. _ 2
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 21 januari 1972.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODH-
NOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Chefen för socialdepartementet,statsrådet Aspling, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa beslut som fattats av internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1971 vid dess femtiosjätte sammanträde och anför.
Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 in— trädde Sverige såsom medlem av internationella arbetsorganisationen (ILO) i Geneve. .
Organisationens beslutande församling — internationella arbetskonfe- rensen — som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i organisationens stadga att vid godtagande av förslag, som upp- förts på dess dagordning, välja mellan två former. Antingen skall ett sådant beslut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller också skall det ut- mynna i en rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på annat sätt men utan den bindande karaktär, som tillkommer en rati- ficerad konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsent- ligen formell innebörd, t.ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen av en resolution.
Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet att underrätta internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgär- der, som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndig- het, samt om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte ratificerat viss konvention, skall tid efter annan till internationella arbetsbyråns general- direktör avge redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konventionen behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser genomförts eller avses att genomföras ge- nom lagstiftning, administrativa åtgärder, kollektivavtal eller på annat sätt, samt ange de omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratifi- cering av konventionen. Motsvarande gäller i fråga om rekommen-
Prop. 1972: 10 3
dationer med tillägg, att redovisning skall lämnas även för sådana jämk- - - ningar i rekommendationer, som befunnits eller kan befinnas erforder- liga vid antagande eller tillämpning av dem.
De konventioner och rekommendationer, som beslutas av internatio-.- nella arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta Nationernas ge- neralsekreterare. Varje ratifikation av en sådan konvention skall delges Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.
Internationella arbetskonferensens. femtiosjätte sammanträde hölls i Geneve under tiden den 2—23 juni 1971. I. sammanträdet deltog delev' gationer från 113 av ILO:s 121- medlemsstater jämte representanter för mellanstatliga och internationella icke statliga organisationer. Social- eller arbetsministrar från flera i konferensen deltagande länder bevista- de sammanträdet. Under ett kort besök vid konferensen höll jag ett anförande i generaldebatten. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt . fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1 . .
Konferensens dagordning upptog följande ämnen.
I. Generaldirektörens rapport. '
II. Program- och budgetförslag samt andra finansiella frågor. lII. Upplysningar och rapporter om medlemsstaternas tillämpning av konventioner och rekommendationer.
IV. Det världsomfattande programmet för sysselsättning (allmän dis- kussion). '
V. Arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget samt åtgärder för att underlätta deras verksamhet (andra behandling),
1 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1971 deltog följande personer i konferensen, nämligen . för Sveriges regering: som ombud generaldirektören och chefen för riks- försäkringsverket Lars-Åke Åström och statssekreteraren i inrikesdepartemen- tet Rune Berggren samt såsom experter departementssekreteraren i social- departementet Ingemar Lindberg och förste ambassadsekreteraren vid Sveriges ständiga delegation hos de internationella organisationerna i Genéve Stig Brattström, de båda sistnämnda tillika ersättare för regeringsombuden, över-. ingenjören i arbetarskyddsstyrelsen Arne Westlin, kanslirådet i inrikesdeparte- ' mentet Olof Petersson, socialattachén vid svenska ambassaden i London- Bo Carlsson och departementssekreteraren i socialdepartementet Ulla Fredriks- son; för arbetsgivarna: som ombud direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen ' Gullmar Bergenström samt såsom experter direktören i Svenska Arbetsgivare- föreningens Allmänna Grupp Lennart Bratt, föreningens expert i medicinska och yrkeshygieniska frågor Sven Yllner, direktörsassistenten Lennart Graf- ström, direktören ]ohan von Holten och jur. kand. Erik Hafström, samtliga i Svenska Arbetsgivareföreningen; för arbetstagarna: som ombud sekreteraren _i Landsorganisationen i Sverige Thorbjörn Carlsson samt såsom experter Landsorganisationens medicinske ex- pert Erik Bolinder, ingenjören Egon Magnusson och sekreteraren André Thiria, båda' 1 Landsorganisationen, ombudsmannen 1 Svenska Metallindustri- arbetareförbundet Einar I. Karlsson, utredningssekreteraren i Tjänstemännens Centralorganisation Jan-Erik Nyberg och förbundsjuristen i Svenska In- dustritjänstemannaförbundet Kerstin Gustafsson.
Prop. 1972: 10 4
VI. Skydd mot förgiftningsrisker härrörande från bensen (engångs- behandling). .
Vidare framlades inför konferensen den rapport om Sydafrikas s.k. apartheidpolitik som generaldirektören årligen skall utarbeta. Rappor- ten föranledde ingen åtgärd från konferensens sida.
Under punkt 11 på dagordningen antog konferensen budget för inter- nationella arbetsorganisationen avseende åren 1972—1973. Budgeten fast- ställdes till 69 674 000 U.S. dollar.
Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkter- na V och VI på dagordningen, skall i enlighet med artikel 19 av in- ternationella arbetsorganisationens stadga underställas riksdagen, näm- ligen ' .
1) konvention (nr 135) om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och åtgärder för att underlätta deras verksamhet,
2) rekommendation (nr 143) i samma ämne, 3) konvention (nr 136) om skydd mot förgiftningsrisker härrörande från bensen,
4) rekommendation (nr 144) i samma ämne. Texterna på engelska och svenska till nämnda fyra instrument torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilagor 1—4. En särskild bilaga med förteckning över samtliga resolutioner som antagits vid konferensen tor- de få fogas till protokollet som bilaga 5.
Jag tar i fortsättningen upp till behandling först de båda instrumen- ten om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och därefter de som berör förgiftningsrisker vid användning av bensen. _
1.—2. Konvention och rekommendation om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och åtgärder för att underlätta deras verksamhet
Frågan om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och åt- gärder för att underlätta deras verksamhet togs upp till en första dis- kussion vid arbetskonferensens 54:e samtnanträde år 1970 och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen 1971 till att en konven- tion och en rekommendation antogs i ämnet. Efter sedvanlig utskotts- behandling antogs konventionen med 320 röster mot 5 och 1 nedlagd och rekommendationen med 319 röster mot 7 och 15 nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för båda instrumentens antagande.
Konventionens och rekommendationens huvudsakliga innehåll
K 0 av e n tio n en ger uttryck åt den allmänna principen att ar- betstagarnas representanter i företaget måste effektivt skyddas mot åt- gärder som skulle kunna lända dem till skada, däri inbegripet avske- dande, på grund av deras ställning eller verksamhet såsom arbetstagar- nas representanter eller på grund av deras tillhörighet till facklig orga-
Prop. 1972: 10
Ur
nisation eller deltagande i facklig verksamhet. Det anges uttryckligen att sådant skydd skall garanteras, i den mån arbetstagarna handlar i en— lighet med gällande lagstiftning, kollektivavtal eller andra gemensamt träffade överenskommelser.
En annan allmän princip, som betonas i konventionen, är att repre- sentanterna skall åtnjuta sådana lättnader som är ägnade att snabbt och effektivt sätta dem i stånd att fullgöra sina uppgifter. 1 det samman- hanget skall hänsyn tas till nationella särdrag i förhållandet mellan ar- betsmarknadens parter och till vederbörande företags behov, storlek och möjligheter. Det förutsätts att företagets effektiva verksamhet inte men- ligt påverkas.
Med uttrycket »arbetstagarnas representanter» avses i' konventionen personer vilka på grund av nationell lagstiftning eller praxis är erkända som sådana, antingen de är fackliga representanter, dvs. representanter utsedda eller valda av fackföreningar eller av medlemmar i sådana för- eningar, eller valda förtroendemän, dvs. representanter, som fritt valts av arbetstagarna i företaget. Valda förtroendemän är sådana som valts i enlighet med bestämmelser i nationell lagstiftning eller i kollektivavtal och vilkas uppgifter inte omfattar åtgärder som erkänns såsom uteslu- tande förbehållna de fackliga organisationerna. Inom ramen för denna definition överlämnas åt nationell lagstiftning, kollektivavtal, skiljedoms— utslag eller domstolsbeslut att bestämma vilka slag av representanter som bör åtnjuta skydd och förmåner. Konventionen föreskriver vidare att när det i samma företag finns såväl fackliga representanter som valda för— troendemän skall, om så erfordras, lämpliga åtgärder vidtas dels för att garantera att förekomsten av valda förtroendemän inte utnyttjas för att undergräva vederbörande fackliga organisationers eller deras representan- ters ställning, dels för att främja samarbete i alla hithörande frågor mel- lan de valda förtroendemännen samt de fackliga organisationerna och deras representanter.
Slutligen anges att konventionen kan bringas i tillämpning genom nationell lagstiftning, kollektivavtal eller på varje annat sätt som är förenligt med nationell praxis. På denna punkt uttalar vederbörande utskott i sin rapport att det inte är nödvändigt att tillgripa lagstiftning,- om existerande metoder, bl. a. kollektivavtal, garanterar en effektiv till- ' lämpning av instrumentet. '
R e k 0 m m e n d a ti o n e n upprepar huvudpunkterna i konven- tionen och lämnar dessutom mera detaljerade anvisningar i dessa frå- gor.
Enligt rekommendationen bör särskilda åtgärder vidtas för att ga- rantcra ett tillförlitligt skydd för arbetstagarnas representanter, om inte vederbörliga skyddsåtgärder, tillämpliga på arbetstagare i allmänhet, finns i tillräcklig omfattning. Som exempel på sådana särskilda åtgår-. der nämns ett detaljerat och noggrant angivande av de skäl som kan
Prop. 1972: 10 . 6
motivera uppsägning av anställningsavtal, samråd med, rådgivande ytt- rande från eller samtycke av ett- oavhängigt eller paritetiskt samman- satt organ innan uppsägning av en arbetstagarrepresentant blir slutgiltig, en särskild besvärsprocedur för arbetstagarrepresentanter som anser att de blivit föremål för orättvis behandling, effektiv rättelse, innefattande bl. a. återanställning, i händelse av obefogad uppsägning, skyldighet för arbetsgivaren att bevisa att mot en representant vidtagen åtgärd varit motiverad, företrädesrätt för arbetstagarrepresentant att kvarbli i ar- betet vid personalinskränkningar.
I rekommendationen förordas vidare att de grundläggande principer- na för skyddet bör tillämpas även på personer som ställer upp som kandidater vid val av arbetstagarrepresentanter eller som upphört att vara sådana representanter. Personer som efter avslutat uppdrag såsom arbetstagarrepresentanter i det företag, i vilket de varit anställda, åter- går i arbete i nämnda företag, bör vidare få behålla eller återfå alla sina rättigheter. Beträffande arbetstagarrepresentanter, som utövat sina funktioner huvudsakligen utanför företaget, bör frågan om deras rättig- heter lösas av nationell lagstiftning, kollektivavtal, skiljedomsutslag eller beslut av domstol.
När det gäller åtgärder för att underlätta arbetstagarrepresentanters verksamhet nämner rekommendationen att representanterna bör åtnjuta erforderlig ledighet utan löneavdrag eller förlust av sociala och andra förmåner för att utöva. sina funktioner som representanter i företaget. De bör också beviljas skälig ledighet för att deltaga i fackliga möten, utbildningskurser, seminarier, kongresser oeh'konferenser. Även ledighet av detta slag bör beviljas utan löneavdrag eller förlust av sociala och andra förmåner. Frågan om vem som skall bestrida härav föranledda kostnader kan dock i dessa fall bestämmas genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller på annat sätt som är förenligt med nationell praxis.
Enligt rekommendationen bör vidare arbetstagarrepresentanter i före- taget om så erfordras beredas tillträde till alla arbetsplatser i företaget ävensom företräde inför ansvariga representanter för företagsledningen. De fackliga representanter som bemyndigats därtill av fackföreningen bör tillåtas att regelbundet uppbära fackföreningsavgifter inom före— tagets område. Andra bestämmelser i rekommendationen behandlar rät- ten för fackliga representanter att inom företagets lokaler anslå fackliga meddelanden samt att inom företaget sprida visst informationsmaterial. Vidare finns en föreskrift i rekommendationen som innebär att före- tagsledningen på vissa villkor bör-tillhandahålla arbetstagarrepresentan- ter sådana materiella hjälpmedel och informationer som'kan behövas för utövandet av deras funktioner.
Slutligen sägs i rekommend'atiönen att fackliga funktionärer som inte är anställda i företaget, "men vilkas fackförening har medlemmar an-
Prop. 1972: 10 7
ställda däri, bör beviljas tillträde till företaget. Villkoren för tillträde bör närmare regleras enligt metoder som anges i rekommendationen, bl. a. lagstiftning eller kollektivavtal.
Bestämmelser och praxis i Sverige
De frågor som behandlas i ifrågavarande konvention och rekommen- dation regleras i vårt land i huvudsak genom 6 kap. arbetarskyddslagen . (1949: 1), lagen (1936: 506) om förenings- och förhandlingsrätt samt överenskommelse den 20 februari 1970 mellan Svenska Arbetsgivare- föreningen (SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) om klubb- ordförandens ställning i företaget. Inte minst sistnämnda dokument är av intresse för en bedömning av de båda instrumenten. En redogörelse för i sammanhanget relevanta delar av överenskommelsen är därför motiverad.
1 den centrala överenskommelsen mellan SAF och LO den 19 juni 1969 kom parterna överens om bl.a. att tillsätta en särskild arbets- grupp med uppgift att avge förslag i fråga om intagande i kollektiv— avtalen av bestämmelser om de lokala fackliga representanternas ställ- ning i företagen. På basis av arbetsgruppens arbete och efter överlägg- ningar mellan parterna enades dessa om att anta nyssnämnda överens- kommelse om klubbordförandens ställning.
Av inledningen till överenskommelsen kan följande återges.
Arbetarnas rätt att bevaka sina intressen genom fackliga organisatio- ner har gammal hävd i vårt land. Detta har haft stor betydelse för or- ganisationsväsendets utveckling. Under årens lopp har förekomsten av fackliga organisationer centralt och lokalt alltmer kommit att uppfat- tas som en naturlig och självklar sak i samarbetet mellan arbetsgivare och anställda. De fackliga representanterna har viktiga uppgifter som kontaktmän mellan företag och anställda och som informationsförmed— lare.
Även om det fackliga arbetet huvudsakligen utförs under fritid måste det med nödvändighet ibland ta del av arbetstiden i anspråk. Det är därvid inte bara visst förhandlingsarbete som måste beaktas. Hänsyn bör sålunda också tagas till att klubbordföranden ibland störs i arbetet både av andra arbetare och av företrädare för företaget som vill diskutera olika angelägenheter. Ett effektivt fullgörande av de fackliga åliggan- dena torde dessutom göra det nödvändigt att klubbordföranden ibland lämnar sin arbetsplats. Sådana avbrott i arbetet får dock endast ske i samförstånd med arbetsgivaren på sätt som den nedan" upptagna re-. kommendationen anvisar. Den praktiska tillämpningen av rekommenda- tionens bestämmelser, liksom frågan om hur lång tid som normalt be- hövs för fullgörande av de fackliga åliggandena måste emellertid, med hänsyn till de skiftande förhållandena vid olika företag, avgöras från fall till fall. -- - ' ' -
Enligt gängse uppfattning har det hittills i princip ankommit på en- var av parterna att var för sig svara för de' kostnader det fackliga ar- betet fört med sig. Denna grundläggande värdering kvarstår. Emeller-
Prop. 1972: 10 8
tid har utvecklingen på sina håll lett därhän att vissa företag åtagit sig att helt eller delvis svara för klubbordförandens lön, även under tid då han ägnar sig åt fackliga angelägenheter. Detta har berott på sär- skilda omständigheter såsom företagets storlek, arbetslokalernas belä- genhet, pcrsonalsammansättning, tillämpade lönesystem etc. SAF och LO har nu enats om att klubbordföranden skall erhålla ersättning från ar- betsgivaren för sådan ledighet som ldubbordföranden behöver åtnjuta under sin ordinarie arbetstid för att kunna sköta sina fackliga arbets— uppgifter inom företaget, under förutsättning att de lokala parterna på förhand enats om den erforderliga tidsåtgången.
Slutligen framhålls att parterna har enats om att begränsa räckvid- den av överenskommelsen till klubbordförande samt i den utsträckning som anges i förhandlingsprotokollet till sådana fackliga funktionärer som vid större företag har uppdrag som sektionsordförande, gruppordföran- de eller dylikt. Detta innebär att frågan om ställningen för andra fack- liga representanter vid företaget eller sådana som inte är anställda vid företaget ej är reglerad genom överenskommelsen.
I fråga om det materiella innehållet i överenskommelsen synes följan- de paragrafer cller delar av dessa vara av särskilt intresse.
Med klubbordförande avses den främste vid företaget anställde fack— lige representanten. (5 1)
Klubbordföranden skall ha fritt tillträde till olika avdelningar och arbetsplatser i den utsträckning som erfordras för att han skall kunna fullgöra sina fackliga uppdrag inom företaget. Han skall sträva efter att organisera det fackliga arbetet så att minsta möjliga driftstörning uppstår. Innan klubbordföranden lämnar sitt arbete och vid återkoms- ten härtill skall anmälan göras till arbetsledningen. Klubbordföranden skall underrätta arbetsledningen på annan avdelning, som han önskar besöka, om sitt ärende. Förbunden eller om. förbunden enas därom ar- betsgivaren och klubben fastställer på förhand omfattningen av den tid i genomsnitt per vecka eller annan tidsperiod, Linder vilken klubbord— föranden efter anmälan äger erhålla ledighet från arbetet. (& 2)
Klubbordföranden äger för sådan frånvarotid som avses i 5 2 cr- hålla ersättning för förlorad arbetsinkomst. (& 3)
Om arbetarparten gör gällande att uppsägning av klubbordföranden skett i anledning av hans verksamhet som klubbordförande, skall han kvarstå i anställningen intill dess lokala eller, om sådana påkallats, cen- trala förhandlingar enligt huvudavtalet avslutats eller avgörande med— delats av arbetsdomstolen. Önskar part upptaga sådan fråga till central förhandling eller till prövning av arbetsdomstolen, skall dock saken an- hängiggöras inom tre veckor efter det att lokala respektive centrala-för- handlingar i frågan avslutats. Rätten att kvarstå i anställningen gäller dock ej därest avskedandet äger rum på grund av sådant klubbord- . förandens förfarande, som berättigar arbetsgivaren att omedelbart häva arbetsavtalet. (5 6)
Klubbordförande, som av sin organisation kallats till kurser, kon- ferenser eller annan dylik facklig verksamhet, bör erhålla ledighet från arbetet. Framställning om ledighet skall med hänsyn till planeringen
Prop. 1972: 10 9
av produktionen om möjligt göras senast 14 dagar före ledighetens på- börjande. (& 7)
Klubbordföranden bör beredas möjlighet att förvara för det fackliga uppdraget erforderliga handlingar m.m. i lämpligt utrymme på arbets— platsen. Därcst så är påkallat med hänsyn till företagets storlek bör klubbordföranden jämväl erhålla tillgång till telefon och till lämplig lo- kal, där sammanträde eller samtal med klubbmedlemmar kan äga rum. (5 8)
Yttranden
I ärendet har yttranden inhämtats från arbetsdomstolens ordförande, SAF, LO, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och ILO-kom— mittén.
Arbetsdomstolens ordförande hänvisar till två yttranden som han under den förberedande behandlingen av frågan avgivit till ILO-kom— mittén (1969 resp. 1970) och meddelar att han efter granskning av de nu antagna texterna inte funnit anledning att göra några tillägg till vad han anfört i nyssnämnda yttranden.
SAF anser med hänvisning särskilt till den i det föregående redo- visade överenskommelsen och till eljest på den svenska arbetsmarkna- den förekommande praxis att Sverige bör kunna ratificera konventio- nen. Rekommendationen bör däremot inte föranleda någon åtgärd från statsmakternas sida.
LO och TCO finner att vad som stipuleras i konventionen i princip inte avviker från gällande bestämmelser och praxis på den svenska ar- betsmarknaden och hemställer därför att konventionen ratificeras. Bc- träffande rekommendationen konstaterar organisationerna att den inte till alla delar stämmer överens med vad som tillämpas i vårt land. Det anses i första hand vara en fråga för arbetsmarknadens parter att över- väga i vad mån rekommendationens bestämmelser bör beaktas i Sverige.
ILO-kommittén uttalar att :frågan om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och åtgärder för att underlätta deras verksamhet är ett ämne som det — med förut angivna undantag — i Vårt land ankommer på arbetsmarknadspartcrna att själva reglera. Parterna har också utfor- mat en praxis på området, som enligt samstämmigt uttalande i parter- nas remissyttrandcn i princip överensstämmer med innehållet i kon- ventioncn. Med hänsyn härtill tillstyrker ILO-kommittén i likhet med partsorganisationema att konventionen ratificeras av Sverige.
Beträffande rekommendationen har 'arbetsmarknadsparterna konsta- terat att den inte till alla delar överensstämmer med de principer som tillämpas i Sverige. Det bör överlämnas åt parterna att själva avgöra _ om och i vad mån de önskar följa rekommendationens anvisningar. En- ligt ILO-kommitténs mening bör rekommendationen med hänsyn här- till inte f. n. föranleda någon åtgärd från statsmakternas sida.
Prop. 1972: 10 10
3.—4. Konvention och rekommendation om skydd mot förgiftningsrisker härrörande från bensen
Bensen — tidigare kallad bensol — är ett kemiskt ämne som i stor ut- sträckning används inom industrin som råvara vid beredning av flera andra ämnen och som basprodukt vid framställning av fenoler, plaster, pesticider, farmaceutiska produkter, explosiva ämnen och färgämnen. Vidare är bensen ett utmärkt lösningsmedel för fettämnen, gummi, lim och vissa plaster.
Bensen har visat sig ha en specifik giftverkan på den mänskliga or- ganismen. Skadeverkan riktar sig framför allt mot de blodbildande or- ganen med allvarliga blodsjukdomar som följd. På grund av att de sjuk- liga förändringarna huvudsakligen uppkommer som ett resultat av påver- kan av små mängder under lång tid måste man betrakta bensenförgift.- ning som en allvarlig yrkessjukdom.
För att skydda arbetstagare från risker av detta slag krävs ett om- fattande förebyggande program med såväl tekniska som medicinska kontrollåtgärder. . '
Sedan flera år tillbaka har vissa arbetstagarorganisationer,' särskilt inom tryckeri-, sko- och gummibranscherna, påkallat en sträng regle- ring av användning av bensen och lösningsmedel som innehåller ben- sen. Resolutioner med krav på liknande åtgärder har vid flera tillfällen antagits av ILO:s kommitté för de kemiska industrierna och av tek- niska trepartsmöten för behandling av hithörande problem.
År 1967 inkallade ILO:s styrelse ett expertmöte för att diskutera frågan i detalj, varpå styrelsen beslöt föra upp frågan på dagordningen för 1971 års arbetskonferens för behandling enligt proceduren för en- gångsdiskussion.
På grundval av de resultat som expertmötet uppnått samt efter hö- rande av medlemsstaternas regeringar underställde internationella ar- betsbyrån konferensen förslag till konvention och rekommendation i ämnet. Efter sedvanlig utskottsbehandling antogs konventionen av kon- ferensen med 339 röster mot 0 och 6 nedlagda och rekommendationen med 333 röster mot 0 och 9 nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för båda instrumenten.
Konventionens och rekommendationens huvudsakliga innehåll
K o n v e n tio n e n innehåller tre särskilt viktiga bestämmelser. Den första föreskriver att närhelst oskadliga. eller mindre skadliga er- sättningsprodukter finns att tillgå de skall användas i stället för bensen eller produkter som innehåller bensen. Enligt den andra bestämmelsen skall konventionen äga'tillämpning inte bara på bensen utan också på produkter vilkas bensenhalt överstiger en volymprocent. I konventionen föreskrivs att användning av bensen och sådana produkter skall för-
Prop. 1972: 10 11
bjudas i vissa arbetsprocesser som fastställs genom nationell lagstift- ning. Den tredje bestämmelsen bchandlar den högsta tillåtna bensen- koncentrationen i luften i arbetslokaler. Arbetsgivaren måste tillse att bensenkoncentrationen i luften på arbetsplatsen inte överstiger ett maxi- mum som av vederbörande myndighet skall fastställas till en nivå som ej överstiger ett takvärde av 25 ppm (80 mg/m3). '
Vidare föreskriver konventionen att arbetsprocesser, vari ingår an- vändning av bensen skall så långt möjligt utföras i ett slutet system el- ler, då sådant system inte kan komma i fråga, att effektiva medel måste finnas för avlägsnande av bensenångor. Konventionen kräver att arbets- tagare som utsätts för bensen skall förses med lämplig personlig skydds- utrustning. Arbetstagare skall före anställningen och periodiskt under anställningstiden genomgå läkarundersökning. Slutligen finns bestämmel- ser om att behållare som inrymmer bensen skall märkas på visst sätt samt om instruktion för arbetstagare som utsätts för bensen.
I r e k 0 m m e n d a t i o n e n utvecklas de i konventionen fastslagna principerna. Sålunda sägs att bensenhalten i andra produkter än sådana" vilkas halt överstiger en volymprocent bör successivt minskas till så låg nivå som möjligt, när detta är erforderligt för att skydda arbets- tagares hälsa. Rekommendationen innehåller en förteckning på de me— dicinska och tekniska säkerhetsåtgärder som bör vidtas. Vidare före- slås att anslag, som anger risker, förebyggande åtgärder och första hjälp i händelse av akut bensenförgiftning, skall sättas upp.
Slutligen anges att myndigheterna bör föra statistik över fall av ben- senförgiftning samt publicera de statistiska uppgifterna.
Svenska bestämmelser
De svenska bestämmelser som har samband med det i konventio- nen och rekommendationen- behandlade ämnet är arbetarskyddslagen (1949: 1), arbetarskyddskungörelsen (1949: 208), kungörelsen (1949: 211) om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar, kungörelsen (1966: 523) om ersättning för läkarunder- sökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar, kungörelsen (1949: 491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av läderskodon samt kungörelsen (1966: 521) om förbud att använda minderårig till vissa arbeten. Även giftlagstiftningen och lagstiftningen om brandfarliga varor bör nämnas i detta sammanhang.
Yttranden
Yttranden har avgivits av arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmedicinska institutet,. SAF, LO, TCO och ILO-kommittén.
Arbetarskyddsstyrelsen gör en jämförelse mellan konventionen och rekommendationen å ena sidan och svensk lagstiftning å den andra. I
Prop. 1972: 1.0 12
fråga om k 0 11 v e n t i o n e n framgår av vad styrelsen anfört samt av vad inom ILO-kommittén upplysls i huvudsak följande.
Artikel 1
Enligt 3 & arbetarskyddslagen är vissa arbeten undantagna från ar- betarskyddslagens och följaktligen även från arbetarskyddskungörelsens och minderårigkungörelscns tillämpning. För att konventionen helt ut skall kunna tillämpas i Sverige blir därför en lagändring nödvändig så att lagstiftningen blir tillämplig på alla arbeten där arbetstagare utsätts för bensen eller ämnen vilkas bensenhalt överstiger en volymprocent bensen.
Artikel 2
Bestämmelserna under punkt 1 i denna artikel kräver, att 25 & ar- betarskyddskungörelsen ändras såtillvida, att kravet på utbyte av gift eller annan hälsofarlig vara blir absolut vad gäller bensen eller produkt som innehåller bensen.
Artikel 4
Enligt svensk lagstiftning har hittills förbud mot användning av ben— senhaltiga ämnen stadgats endast i fråga om tillverkningen av läder- skodon. För att överensstämmelse mellan konventionstexten och svensk lagstiftning skall uppnås är det därför nödvändigt att en förteckning över de arbetsprocesser upprättas, där användningen av bensen och äm- ncn som innehåller bensen ej är tillåten.
ArtikelB
I denna artikel upptas bl.a. en bestämmelse om att den tid under vilken arbetare utsätts för en bensenkoncentration i luften på arbets- platsen, som överskrider det maximum, 80 mg/m3, som anges i nr- tikel 6 punkt 2 i konventionen skall begränsas så långt möjligt. En bc- stämmelse av i huvudsak samma innebörd finns i 30 & arbetarskydds— kungörelsen.
Artikel 9
De svenska föreskrifterna beträffande läkarundersökning och läkar- besiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar förutsätter dels att särskild fara för uppkomst av bensenförgiftning skall förefinnas, dels att arbetarskyddsstyrelsen i det enskilda fallet lämnar föreskrift om sådan undersökning eller besiktning. För att överensstämmelse med konven— ' tionstextcn skall kunna uppnås fordras viss ändring i ifrågavarande svenska föreskrifter.
Prop. 1972: 10 13
A rtikel ] 0
Kraven enligt denna artikel på läkarundersökningar och kompetent laboratorium torde kunna tillgodoses genom av arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med socialstyrelsen utfärdade föreskrifter.
Enligt bestämmelserna i kungörelsen om ersättning för läkarunder- sökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar utgår ej ersättning till arbetstagaren för läkarundersökningen före an— ställningen.
Artikel ]]
Bestämmelsen om att gravida kvinnor och ammande mödrar inte skall sysselsättas i arbetsprocesser som här avses är betydligt mera omfattan- de än bestämmelserna i 35 % arbetarskyddslagen om arbetsledighet sex veckor före och sex veckor efter barnsbörden.
I arbetskonferensens plenum hävdade det svenska regeringsombudet att begreppet exposition ej borde innefatta sådan ringa exposition som t. ex. föreligger vid arbete på en ordinär bensinstation. Om ej ett sådant förbehåll gjordes, fanns för svenskt vidkommande risk för att konven- tionen skulle få avsevärda arbetsmarknadsmässiga följder av negativt slag, utan att någon påvisbar ökning av den medicinska säkerheten för den kvinnliga arbetskraften erhölls i utbyte.
I minderårigkungörelsen stadgad dispensrätt bör utgå vad gäller ben— sen om full överensstämmelse med konventionen skall uppnås. För minderåriga som undergår utbildning skall dock undantag kunna med- ges.
Artikel 12
Dessa frågor regleras av giftlagstiftningen, som emellertid inte till fullo uppfyller i artikeln ställda krav. Även lagstiftningen om brand- farliga varor berörs av kravet på farosymbolcr.
Det kan ifrågasättas om inte bestämmelserna i 45 & arbetarskyddsla- gen borde kompletteras så, att de även omfattar kemisk-tekniska pro- dukter. Kravet att varje behållare som inrymmer bensen eller produkt SOm innehåller bensen skall märkas är praktiskt omöjligt att genomföra.
När det gäller r e k 0 m m e n (1 a t i o n e n hänvisar styrelsen i fråga om punkterna ], 3 och 4 till vad som anförts beträffande konventio- nens artikel 1, 2 resp. 4.
Punkt 5 finner styrelsen sakna stöd i svensk lagstiftning. Frågan kan lösas inom ramen för giftlagstiftningen eller genom komplettering av 45 & arbetarskyddslagen.
Punkterna 10 och ]] saknar likaledes motsvarighet i svensk lagstift- ning.
Punkt 14. Vad avser arbetskläder saknas sådana bestämmelser i
Prop. 1972: 10 14
svensk lagstiftning. Frågan brukar enligt praxis lösas avtalsvägen. Det har gjorts gällande, att de speciella riskförhållanden som råder i fråga om bensen och produkt som innehåller bensen motiverar en ändrad' in- ställning till frågan om arbetskläder. Styrelsen är inte övertygad om att detta resonemang är hållbart i fraga om allt arbete som medför expo- sition för bensen eller produkt som innehåller bensen. Där påtaglig ex- position riskeras är ju i rekommendationens punkt 9 föreskrivet om personlig skyddsutrustning. Det bör även beaktas 'att likartade problem kan uppstå vid arbete med vissa andra kemikalier.
I fråga om punkt 15 hänvisas till konventionens artikel 9 och beträf- fande punkterna 17—18 till artikel 10 med tillägg atti arbetarskydds- lagstiftningen inte finns någon bestämmelse om. att undersökningar bör . utföras på arbetstid. Tillämpningen av en sådan bestämmelse torde stöta på vissa praktiska svårigheter. ' '
När det gäller punkterna 19—20 och 21 hänvisar styrelsen till artikel 11 resp. artikel 12 1 konventionen. .
Vad gäller punkt 22 erinrar styrelsen om att hälsofarlig vara vid över- låtelse skall vara innesluten i förpackning som kan anses betryggande vid transport m.m. och beträffande punkt 24 finner styrelsen att före— skrifterna 1 3 & arbetarskyddskungörelsen inte täcker de ställda kraven.
Slutligen framhåller styrelsen beträffande punkt 27 att yrkesskade- statistik förs av riksförsäkringsverket, som även publicerar densamma. Denna är dock inte så detaljerad att den kan anses uppfylla i punkt 27 ställda krav. _
Styrelsen konstaterar under hänvisning till den lämnade redogörelsen att konventionen och rekommendationen på flera punkter går längre än motsvarande svenska bestämmelser, i vissa fall beroende på hur ex- tensivt de internationella bestämmelserna tolkas. Styrelsen anser, att det kan finnas anledning att utvidga de svenska bestämmelserna så att över- ensstämmelse uppnås med konventionens och rekommendationens be- stämmelser. Då en sådan utvidgning måste bli relativt omfattande och även berör arbetarskyddsfrågor av generell innebörd, bör frågan om ändring av lagstiftningen enligt styrelsens mening hänskjutas till arbets- miljöutredningen.
Arbetsmedicinska institutet finner konventionen och rekommenda- tionen väl genomtänkta och' har intet väsentligt att invända mot tex- terna men föreslår för visst fall skärpning av bestämmelserna om högsta tillåtna bensenkoncentration.
SAF konstaterar att såväl konventionen som rekömmendationen i många avseenden går betydligt längre än motsvarande svenska bestäm- melser. Med anledning härav ansluter sig föreningen till arbetarskydds— styrelsens förslag att frågan om ändring av den lagstiftning som berörs av konventionen hänskjuts till arbetsmiljöutredningen. Föreningen för— ordar att beslut huruvida Sverige skall antaga konventionen uppskjuts till- dess utredningens förslag till ny lagstiftning antagits.
Prop. 1972: 10 15
Samtidigt framhåller föreningen några omständigheter som kan kom— ma att försvåra ett svenskt antagande av konventionen. Bl.a. erinrar föreningen om det uttalande som det svenska regeringsombudet i kon- ferensens plenisammanträde gjorde i fråga om artikel 11 och som finns återgivet i arbetarskyddsstyrelsens yttrande över nämnda artikel. Skulle Sverige likväl anta konventionen bör under alla förhållanden detta ut-
talande vara vägledande för den svenska tolkningen. Vidare anser för- - -
eningen i likhet med arbetarskyddsstyrelsen att det är praktiskt omöjligt att genomföra kravet att varje behållare som innehåller bensen eller pro- dukt som innehåller bensen skall märkas.
Föreningen anser att det bör ankomma på arbetsmiljöutredningen att i samband med översynen. av arbetarskyddslagstiftningen i dess helhet ta ställning till frågan om .förändringar i svensk lagstiftning i anledning av rekommendationen. Föreningen framhåller emellertid redan i detta - sammanhang att frågor -om kostnader för arbetskläder enligt praxis i Sverige löses avtalsvägen och även i" fortsättningen bör göra det. Som ' arbetarskyddsstyrelsen påpekat är riskförhållandena i fråga om bensen och produkter som innehåller bensen knappast sådana att de motiverar en annan bestämmelse beträffande arbetskläder än den som gäller inom andra områden. Föreningen tillstyrker däremot rekommendationen att det i fråga om bensen föreskrivs, att där påtaglig expositionsrisk före- ligger, arbetsgivaren skall tillhandahålla personlig skyddsutrustning. För- eningen kan inte ansluta sig till rekommendationen om en bestämmelse enligt vilken läkarundersökning — såväl före som under anställning — bör utföras på arbetstid. Som arbetarskyddsstyrelsen påpekat skulle till- lampmn gen medföra praktiska svårigheter.
LO uttalar sin tillfredsställelse med att ILO antagit en konvention och en rekommendation om förgiftningsrisker härrörande från bensen dels med hänsyn till detta ämnes speciella farlighet, dels med hänsyn till att LO uppfattar detta initiativ som ett genombrott för ett nytän- kande. LO säger sig vara väl medveten om att den konvention och re- kommendation som nu" föreligger måste medföra ändringar av den svens- ka arbetarskyddslagstiftningen i vissa avseenden. Sådana ändringar mås- te emellertid betraktas som helt i linje med intentionerna bakom direk- tiven för arbetsmiljöutrednin gens arbete.
TCO har ingenting att invända mot utformningen av konventionen och rekommendationen och tillstyrker därför, att konventionen ratifi- ceras och att sådana åtgärder vidtas som erfordras för tillämpning av rekommendationens bestämmelser.
ILO-kommittén anför följande.
Såsom framgår av arbetarskyddsstyrelsens yttrande har styrelsen fun- nit att såväl konventionen som rekommendationen i vissa hänseenden innehåller strängare bestämmelser än gällande svensk arbetarskydds-
Prop. 1972: 10 - 16
lagstiftning. Det kan enligt styrelsens mening finnas anledning att utvidga de svenska bestämmelserna så, att de krav som uppställs i de båda in- strumenten uppnås, och styrelsen föreslår därför att frågan om ändring i lagstiftningen hänskjuts till arbetsmiljöutredningen. SAF och LO delar synpunkten att instrumenten bör hänskjutas till utredningen. Arbetsme— dicinska institutet har —— med undantag för visst fall — inte något väsent- ligt att invända mot och TCO accepterar helt de båda instrumentens utformning.
Arbetsmiljöutrcdningen har enligt sina direktiv till uppgift bl. a. att verkställa en genomgripande översyn av hela arbetarskyddslagstiftning- en. Med hänsyn härtill synes det ILO-kommittén lämpligt att utred- ningen överväger om och i vad mån bestämmelserna i konventionen resp. anvisningarna i rekommendationen bör komma till uttryck i svensk lagstiftning. I detta syfte bör de båda instrumenten överlämnas till ut— redningen. I avvaktan på resultatet av utredningens översyn bör kon- ventionen inte ratificeras av Sverige och rekommendationen ej heller föranleda någon åtgärd.
De partementschefen
Vid internationella arbetskonferensens fcmtiosjätte sammanträde, år 1971, antogs en konvention och en rekommendation om skydd för arbetstagarnas representanter inom företaget samt en konvention och en rekommendation om skydd mot förgiftningsrisker härrörande från bensen.
Vad beträffar konventionen (nr 135) om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och åtgärder för att underlätta deras verksamhet ansluter jag mig till ILO-kommitténs uttalande att instrumenten behand- lar ett ämne som det, med vissa undantag, ankommer på arbetsmark- nadsparterna att själva reglera. Av arbetsmarknadspartcrnas remissytt- randen framgår att de funnit av dem tillämpad praxis på området i princip stämma överens med konvention nr 135 och att de tillstyrker ratificering av konventionen. Med hänsyn härtill och då även ILO—kom- mittén stöder tanken på ratificering förordar jag att konventionen ra- tificeras av Sverige.
När det gäller rekommendationen (nr 143) i samma ämne har ar- betsmarknadspartcrna enstämmigt fastslagit att den inte till alla delar stämmer med de principer som parterna tillämpar i vårt land. Efter- som det bör vara parternas sak att avgöra i vilken utsträckning de öns- kar följa rekommendationens anvisningar, ansluter jag mig till ILO- kommitténs uppfattning att rekommendationen inte f.n. bör föranleda någon åtgärd från statsmakternas sida.
I fråga om konventionen (nr 136) om skydd mot förgiftningsrisker härrörande från bensen och rekommendationen (nr 144) i samma ämne
Prop. 1972: 10 17
har arbetarskyddsstyrelsen konstaterat att de båda instrumenten på en rad punkter innehåller strängare bestämmelser än svensk lagstiftning och föreslagit att frågan om ändringar i lagstiftningen hänskjuts till ar— betsmiljöutredningen. SAF och LO instämmer i detta förslag. Även ILO-kommittén har funnit att frågan huruvida och i vad mån bestäm— melserna i konventionen resp. anvisningarna i rekommendationen bör komma till uttryck i svensk lagstiftning bör övervägas av arbetsmiljö- utredningen. Jag delar denna uppfattning och torde senare få återkom- ma till Kungl. Maj:t i denna fråga. 1 avvaktan på resultatet av utred— ningens överväganden bör konventionen, som ILO-kommittén fram- hållit, inte ratificeras av Sverige och rekommendationen inte heller för- anleda någon åtgärd.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t
dels föreslår riksdagen att godkänna att Sverige ansluter sig till den av internationella arbetsorganisationen vid dess femtio- sjätte allmänna sammanträde antagna konventionen nr 135 om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och åt- gärder för att underlätta deras verksamhet,
dels bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad jag an- fört beträffande vid samma sammanträde antagna konvention nr 136 samt rekommendationema nr 143 och 144.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm- mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt för- ordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro- tokoll utvisar.
Ur protokollet: Britta Gyllensten
2 Riksdagen 1972. ] saml. Nr ]0
Prop. 1972: 10
Article 4
National laws or regulations, collective agreements, arbitration awards or court decisions may de- termine the type or types of wor- kers” representatives which shall be entitled to the protection and facilities provided for in this Con- vention.
Article 5
Where there exist in the same undertaking both trade union rep— resentatives and elected representa- tives, appropriate measures shall be taken, Wherever necessary, to ensure that the existence of elect- ed representatives is not used to undermine the position of the trade unions concerned or their rep— resentatives and to encourage co- operation on all relevant matters between the elected representatives and the trade unions concerned and their representatives.
A rtiele 6
Effect may be given to this Con- vention through national laws or regulations or collective agree- ments, or in any other manner consistent with national practice.
A rticle 7
The formal ratifications of this Convention shall be communicat- ed to the Director-General of the International Labour Office for registration.
A rticle 8
1. This Convention shall be binding only upon those Members of the International Labour Or- ganisation whose ratifications have been registered with the Director- General.
20
Artikel 4 I nationell lagstiftning, kollek- tivavtal, skiljedomsutslag eller domstolsbeslut kan bestämmas vil— ket eller vilka slag av arbetstagar- representanter som skall åtnjuta det skydd och de förmåner som avses i denna konvention.
Artikel 5
När det i samma företag finns såväl fackliga representanter som valda förtroendemän skall, om så erfordras, lämpliga åtgärder vidtas dels för att garantera att före- komsten av valda förtroendemän inte utnyttjas för att undergräva vederbörande fackliga organisatio- ners eller deras representanters ställning, dels för att främja sam- arbete i alla hithörande frågor mel- lan de valda förtroendemännen samt de fackliga organisationer- na och deras representanter.
Artikel 6
Denna konvention kan bringas i tillämpning genom nationell lag- stiftning, kollektivavtal eller på varje annat sätt som är förenligt med nationell praxis.
Artikel 7
De officiella ratifikationerna av denna konvention skall delges in- ternationella arbetsbyråns general- direktör för registrering.
Artikel 8
1. Denna konvention är bin- dande endast för de medlemmar av internationella arbetsorganisa— tionen vilkas ratifikationer regis- trerats av generaldirektören.
Prop. 1972: 10
2. It shall come into force twelve months after the date on which the ratifications of two Members have been registered with the Director-General.
3. Thereafter, this Convention shall come into force for any Member twelve months after the date on which its ratification has been registered.
A rticle 9
1. A Member which has ratified this Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Con- vention first comes into force, by an act communicated to the Di- rector-General of the Internatio- nal Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.
2. Each Member which has ra- tified this Convention and which does not, within the year follow- ing the expiration of the period of ten years mentioned in the preceding paragraph, exercise the right of denunciation provided for in this Article, will be bound for another period of ten years and, thereafter, may denounce this Convention at the expiration of each period of ten years under the terms provided for in this Article.
Article ] 0
1. The Director-General of the International Labour Office shall notify all Members of the Inter- national Labour Organisation of the registration of all ratifications and denunciations communicated to him by the Members of the Organisation.
2. When notifying the Members of the Organisation of the registra- tion of the second ratification
21
2. Den träder i kraft tolv må- nader efter det två medlemmars ratifikationer registrerats av ge- neraldirektören.
3. Därefter träder denna kon- vention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.
Artikel 9
1. Medlem, som ratificerar den— na konvention kan, sedan tio år förflutit från den tidpunkt då kon— ventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom skrivel- se som delges internationella ar- betsbyråns generaldirektör för re- gistrering. Uppsägningen träder ej i kraft förrän ett år efter det den registrerats.
2. Varje medlem, som ratifice- rar denna konvention och icke in- om ett år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tio- årsperioden gör bruk av den upp- sägningsrätt som medges i denna artikel, skall vara bunden för en" ny period av tio år och kan där- efter på de i denna artikel före- skrivna villkoren uppsäga konven- tionen vid utgången av varje tio- årsperiod.
Artikel 10
1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta samtliga medlemmar av interna- tionella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikatio— ner och uppsägningar, som delgi- vits honom av organisationens medlemmar.
2. När generaldirektören under- rättar organisationens medlemmar om registreringen av den andra ra-
Prop. 1972: 10
Recommendation (No. 143) concer- ning Protection and Facilities to be afforded to Workers” Representa- tives in the Undertaking
The General Conference of the International Labour Organisation,
Having been convened at Ge- neva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its'Fifty-sixth Session on 2 June 1971, and
Having adopted the Workers” Representatives Convention, 1971, and
Having decided upon the adop- tion of certain proposals with re- gard to protection and facilities afforded to workers, representa- tives in the undertaking, which is the fifth item on the agenda of the session, and
Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,
adopts this twenty-third day of June of the year one thousand nine hundred and seventy-one the following Recommendation, which may be cited as the Workers” Rep- resentatives Recommendation, 1971:
I. Methods of Implementation
1. Effect may be given to this Recommendation through national laws or regulations or collective agreements, or in any other man- ner consistent with national prae- tice.
II. General Provisions
2. For the purpose of this Rc- commendation the term "workers'
24
(Översättning)
Rekommendation (nr 143) om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och åtgärder för att underlätta deras verksamhet
Internationella arbetsorganisa- tionens allmänna konferens,
som av styrelsen för internatio— nella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 2 juni 1971 till sitt femtiosjätte sammanträde,
som antagit 1971 års konven- tion om arbetstagarnas represen- tanter,
som beslutat antaga vissa för- slag rörande arbetstagarrepresen— tanters skydd inom företaget och åtgärder för att underlätta deras verksamhet, vilken fråga utgör den femte punkten på sammanträdets dagordning, och
som beslutat, att dessa förslag skall taga form av en rekommen- dation,
antager denna den tjugotredje da- gen i juni månad år nittonhundra- sjuttioett följande rekommenda- tion, som kan benämnas 1971 års rekommendation om arbetstagar- nas representanter.
1. T illämpningsmetoder
1. Denna rekommendation kan bringas i tillämpning genom natio— nell lagstiftning, kollektivavtal eller på varje annat sätt som är fören- ligt med nationell praxis.
II. Allmänna bestämmelser
2. I denna rekommendation av- ses med uttrycket »arbetstagarnas
Prop. 1972: 10
representatives" means persons who are recognised as such under national law or practice, whether they are—
(a) trade union representatives, namely representatives designated or elected by trade unions or by the members of such unions; or
(b) elected representatives, name- ly representatives who are freely elected by the workers of the undertaking in accordance with provisions of national laws or re- gulations or of collective agree- ments and whose functions do not include activities which are re- cognised as the exclusive preroga- tive of trade unions in the country concerned.
3. National laws or regulations, collective agreements, arbitration awards or court decisions may de- termine the type or types of workers” representatives which should be entitled to the protec- tion and facilities provided for in this Recommendation.
4. Where there exist in the same undertaking both trade union rep— resentatives and elected represen- tatives, appropriate measures should be taken, Wherever neces- sary, to ensure that the existence of elected representatives is not used to undermine the position of the trade unions concerned or their representatives and to en- courage co-operation on all re- levant matters between the elect- ed representatives and the trade unions concerned and their rep- resentatives.
III. Protection of Workers' Re- presen tatives
5. Workers' representatives in the undertaking should enjoy ef— fective protection against any act prejudicial to them, including dismissal, based on their status or activities as a workers' represen-
25
representanter» sådana personer vilka på grund av nationell lag— stiftning eller praxis är erkända som sådana, antingen de är
a) fackliga representanter, dvs. representanter utsedda eller val— da av fackföreningar eller av med- lemmar i sådana föreningar, eller
b) valda förtroendemän, dvs. representanter, som fritt valts av arbetstagarna i företaget i enlighet med bestämmelser i nationell lag- stiftning eller i kollektivavtal och vilkas uppgifter inte omfattar åt- gärder som erkänns såsom uteslu- tande förbehållna de fackliga or— ganisationerna i vederbörande land.
3. I nationell lagstiftning, kol- lektivavtal, skiljedomsutslag eller domstolsbeslut kan bestämmas vil- ket eller vilka slag av arbetstagar- representanter som bör åtnjuta det skydd och de förmåner som avses i denna rekommendation.
4. När det i samma företag finns såväl fackliga representanter som valda förtroendemän bör, om så erfordras, lämpliga åtgärder vidtagas dels för att garantera att förekomsten av valda förtroende- män inte utnyttjas för att under- gräva vederbörande fackliga orga- nisationers eller deras representan— ters ställning, dels för att främja samarbete i alla hithörande frå- gor mellan de valda förtroende- männen samt de fackliga organi- sationerna och deras representan- ter.
III. Skydd för arbetstagarnas re- presentanter
5. Arbetstagarnas representan— ter i företaget bör åtnjuta effek- tivt skydd mot alla åtgärder som skulle kunna lända dem till ska- da, däri inbegripet avskedande, på grund av deras ställning eller verk-
:
Prop. 1972: 10
IV. Facilities to Be. Afforded ro Workers' Representatives
9. (1) Such facilities in the un- dertaking should be afforded to workers' representatives as may be appropriate in order to enable them to carry out their functions promptly and efficiently.
(2) In this connection account should be taken of the characteris- tics of the industrial relations sys— tem of the country and the needs, size and capabilities of the under- taking concerned.
(3) The granting of such fa- cilities should not impair the ef- ficient operation of the undertak- ing concerned.
10. (1) Workers representa- tives in the undertaking should be afforded the necessary time off from work, without loss of pay or social and fringe benefits, for carrying out their representation functions in the undertaking.
(2) In the absence of appropriv ate provisions, a workers” repre_ sentative may be required to ob- tain permission from his immedi- ate supervisor or another appro- priate representative of manage- ment designated for this purpose before he takes time off from work, such permission not to be unreasonably withheld.
(3) Reasonable limits may be set on the amount of time off which is granted to workers” rep- resentatives under subparagraph (1) of this Paragraph.
11. (1) In order to enable them to carry out their functions ef- fectively, workers” representatives should be afforded the necessary time off for attending trade union meetings, training courses, se- minars, congresses and conferen- ces
(2) Time off afforded under subparagraph (1) of this Paragraph should be afforded without loss of
28
IV. Åtgärder för att underlätta ar- betstagarrepresentanters verksam- het
9. 1) Inom företaget skall ar- betstagarnas representanter åtnjuta sådana lättnader som är ägnade att snabbt och effektivt sätta dem i stånd att fullgöra sina uppgifter.
2) I detta sammanhang bör hän- syn tas till nationella särdrag i för- hållandet mellan arbetsmarknadens parter samt till vederbörande före- tags behov, storlek och möjlighe- ter.
3) Sådana åtgärder bör inte in- verka menligt på företagets verk- samhet.
10. 1) Arbetstagarnas represen- tanter i företaget bör utan löne- avdrag eller förlust av sociala och andra förmåner åtnjuta erforder- lig ledighet från arbetet för att ut- öva sina funktioner som represen- tanter i företaget.
2) I brist på lämpliga bestäm- melser bör det åligga arbetstagar- representant att hos sin närmaste överordnade eller hos annan lämp- lig, för ändamålet utsedd repre- sentant för företagsledningen in- hämta tillstånd innan han tar le- digt från arbetet; sådant tillstånd får inte vägras utan vägande skäl.
3) Rimliga tidsgränser bör kun- na fastställas för den ledighet ar- betstagarrepresentanter beviljas en- ligt punkt 10 mom. 1).
l 1. ]) Arbetstagarrepresentanter bör för att effektivt kunna full- göra sina funktioner beviljas skälig ledighet för att deltaga i fackliga möten, utbildningskurser, semina- rier, kongresser och konferenser.
2) I mom. 1) av denna punkt avsedd ledighet bör beviljas utan löneavdrag eller förlust av sociala
Prop. 1972: 10
pay or social and fringe benefits, it being understood that the ques- tion of who should bear the result- ing costs may be determined by the methods of implementation referred to in Paragraph [ of this Recommendation.
12. Workers” representatives in the undertaking should be granted access to all workplaces in the undertaking, where such access is necessary to enable them to carry out their representation functions. 13. Workers” representatives should be granted without undue delay access to the management of the undertaking and to manage- ment representatives empowered to take decisions, as may be ne- cessary for the proper exercise of their functions.
14. In the absence of other ar- rangements for the collection of trade union dues, workers” rep- resentatives authorised to do so by the trade union should be per- mitted to collect such dues re- gularly on the premises of the un- dertaking. 15. (1) Workers” representa- tives acting on behalf of a trade union should be authorised to post trade union notices on the pre— mises of the undertaking in a place or places agreed on with the management and to which the workers have easy access.
(2) The management should permit workers” representatives acting on behalf of a trade union to distribute news sheets, pamph- lets, publications and other docu- ments of the union among the workers of the undertaking.
(3) The union notices and docu- ments referred to in this Paragraph should relate to normal trade union activities and their posting and distribution should not prejudice the orderly operation and tidiness
29
och andra förmåner, varvid frå— gan om vem som skall bestrida härav föranledda kostnader skall bestämmas genom de tillämpnings- metoder som anges i punkt 1 i denna rekommendation.
12. Arbetstagarrepresentanter i företaget bör beredas tillträde till alla arbetsplatser i företaget, om sådant tillträde är nödvändigt för att de skall kunna utöva sina funk- tioner som representanter. 13. Arbetstagarrepresentanter bör utan oskälig tidsutdräkt bere- das företräde inför företagsled- ningen och de representanter för ledningen som har beslutsrätt, i den mån detta fordras för ett ef- fektivt utövande av de fackliga funktionerna. 14. I brist på andra anordning- ar för uppbörd av fackförenings— avgifter bör de fackliga represen- tanter som därtill bemyndigats av fackföreningen tillåtas att regel- bundet uppbära sådana avgifter in- om företagets område.
15. l) Arbetstagarrepresentan- ter, som handlar på fackför- eningens vägnar, bör ha rätt att inom företagets lokaler anslå fack- liga meddelanden på plats eller platser, som bestämts efter över- enskommelse med företagsled- ningen och som är lätt tillgäng— liga för arbetstagarna.
2) Företagslcdningen bör tillå- ta arbetstagarrepresentantcr, som handlar på fackföreningens väg- nar, att bland företagets arbets- tagare dela ut nyhetsmeddelan- den, broschyrer, publikationer och andra handlingar från fackför- eningen.
3) I denna punkt nämnda med- delanden och handlingar bör avse normal facklig verksamhet; deras affischering oeh spridning bör inte få inverka menligt på företagets verksamhet eller på snyggheten in—
Prop. 197 2: 10
taining benzene.
2. Paragraph 1 of this Article does not apply to— (a) the production of benzene; (b) the use of benzene for che- mical synthesis; (c) the use of benzene in motor fuel; (d) analytical or research work carried out in laboratories.
Article 3
1. The competent authority in a country may permit temporary derogations from the percentage laid down in Article 1, subpara- graph (b), and from the provisions of Article 2, paragraph 1, of this Convention under conditions and within limits of time to be deter- mined after consultation with the most representative organisations of employers and workers con- cerned, where such exist.
2. In such case the Member in question shall indicate in its re- ports on the application of this Convention submitted under ar- ticle 22 of the Constitution of the International Labour Organisation the position of its law and practice as regards the derogations and any progress made towards complete application of the terms of the Convention.
3. At the expiration of three years from the date on which this Convention first entered into force, the Governing Body of the International Labour Office shall submit to the Conference a special report concerning the application of paragraphs 1 and 2 of this Article and containing such pro- posals as it may think appropriate for further action in regard to the matter.
Article 4
1. The use of benzene and of
32
ter som innehåller bensen.
2. Mom. 1 av denna artikel är ej tillämplig på
a) framställning av bensen;
b) användning av bensen för kemisk syntes;
c) användning av bensen i mo- torbränslen;
d) analys- eller forskningsarbe- te i laboratorier.
Artikel 3
1. Vederbörande myndighet i varje land kan medge tillfälliga un- dantag från det i artikel 1 b) fast— ställda procenttalet och från be- stämmelserna i artikel 2, mom. 1, under villkor och med tidsbegräns- ningar som skall bestämmas efter samråd med de mest representa- tiva av berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, där så- dana finns.
2. I sådana fall skall ifrågava- rande medlemsstat, i de rapporter om denna konventions tillämpning som medlemmen har att avge enligt artikel 22 i internationella arbets— organisationens stadga, ange sin lagstiftnings läge och eventuella framsteg som gjorts i riktning mot ett fullständigt uppfyllande av kon- ventionens bestämmelser.
3. Tre år efter den dag då den- na konvention först trädde i kraft skall internationella arbetsbyråns styrelse inför konferensen framläg- ga en särskild rapport rörande till- lämpningen av mom. 1 och 2 av denna artikel samt sådana förslag som styrelsen må anse lämpliga för fortsatta åtgärder i ärendet.
Artikel 4
l. Användning av bensen och
Prop. 1972: 10
products containing benzene shall be prohibited in certain work pro- cesses to be specified by national laws or regulations.
2. This prohibition shall at least include the use of benzene and of products containing benzene as a solvent or diluent, except where the process is carried out in an enclosed system or where there are other equally safe methods of work.
Article 5
Occupational hygiene and tech- nical measures shall be taken to ensure effective protection of workers exposed to benzene or to products containing benzene.
A rticle 6
1. In premises where benzene or products containing benzene are manufactured, handled or used, all necessary measures shall be taken to prevent the escape of benzene vapour into the air of places of employment.
2. Where workers are exposed to benzene or to products contain- ing benzene, the employer shall ensure that the concentration of benzene in the air of the places of employment does not exceed a maximum which shall be fixed by the competent authority at a level not exceeding a ceiling value of 25 parts per million (80 mg/ m3).
3. The competent authority shall issue directions on carrying out the measurement of the con- centration of benzene in the air of places of employment.
Article 7
1. Work processes involving the use of benzene or of products
33
produkter som innehåller bensen skall förbjudas i vissa arbetspro- cesser fastställda genom nationell lagstiftning.
2. Sådant förbud skall åtminsto- ne omfatta användning av bensen och produkter som innehåller ben- sen såsom lösnings— eller utspäd- ningsmedel utom i de fall då pro- cessen sker i ett slutet system eller då andra lika säkra arbetsmetoder kommer till användning.
A rtikel 5
Arbetshygieniska och tekniska åtgärder skall vidtagas för att ga- rantera ett effektivt skydd av ar- betstagare som utsätts för bensen eller produkter som innehåller ben- sen.
Artikel 6 1. I lokaler där bensen eller pro- dukter som innehåller bensen framställs, hanteras eller används skall alla erforderliga åtgärder vid- tagas för att förebygga att bensen- ångor sprids i luften på arbetsplat- sen.
2. Där arbetstagare utsätts för bensen eller produkter som inne- håller bensen skall arbetsgivaren tillse att bensenkoncentrationen i luften på arbetsplatsen inte över- stiger ett maximum som av veder- börande myndighet skall faststäl- las till en nivå som ej överstiger ett takvärde av 25 ppm (80 mg/ m3).
3. Vederbörande myndighet skall utfärda anvisningar rörande till- vägagångssättet för mätning av bensenhalten i luften på arbets- platserna.
A:rtikel 7
l. Arbetsprocesser vari ingår användning av bensen eller pro-
Prop. 1972: 10
containing benzene shall as far as. practicable be carried out in an enclosed system.
2. Where it is not practicable for the work processes to be ear- ried out in an enclosed system, places of work in which benzene or products containing benzene are used shall be equipped with effective means to ensure the removal of benzene vapour to the extent necessary for the protection of the health of the workers.
Article 8
1. Workers who may have skin contact with liquid benzene or liquid products containing benzene shall be provided with adequate means of personal protection against the risk of absorbing ben- zene through the skin.
2. Workers who for special rea- sons may be exposed to concentra- tions of benzene in the air of places of employment which "ex- ceed the maximum referred to in Article 6, paragraph 2, of this Convention shall be provided with adequate means of personal pro- tection against the risk of in- haling benzene vapour. The dura- tion of exposure shall be limited as far as possible.
Article 9
1. Workers who are to be em— ployed in work processes involv- ing exposure to benzene or to products containing benzene shall undergo—
(a) a thorough pre-employment medical examination for fitness for employment which shall include a blood-test;
(b) periodic re-examinations, which shall include biological tests including a blood-test, at intervals fixed by national laws or regula-
34
dukter som innehåller bensen skall så långt möjligt utföras i ett slu- tet system.
2. När arbetsprocessen inte kan utföras i ett slutet system skall ar- betsplatser, där bensen eller pro- dukter som innehåller bensen an- vänds, förses med effektiv utrust- ning för avlägsnande av bensen- ångor i den utsträckning som er- fordras för att skydda arbetstagar- nas hälsa.
Artikel 8
1. Arbetstagare som kan kom- ma i hudkontakt med flytande ben- sen eller flytande produkter som innehåller bensen skall förses med lämplig personlig skyddsutrustning mot risken för att bensen absor- beras genom huden.
2. Arbetstagare som, av särskil- da orsaker, i luften på arbetsplat- sen kan utsättas för bensenkon- centrationer, vilka överskrider det maximum som anges i artikel 6 mom. 2 av denna konvention, skall förses med lämplig personlig skyddsutrustning mot risken för inandning av bensenångor. Expo- sitionstiden skall begränsas så långt möjligt.
Artikel 9
1. Arbetstagare som kommer att sysselsättas i arbetsprocesser, vil- ka medför att de kan utsättas för bensen eller produkter som inne- håller bensen, skall
a) före anställningen genomgå grundlig läkarundersökning, inne- fattande blodundersökning, för ut- rönande av lämplighet för anställ- ning;
b) underkastas periodiska läkar- besiktningar, vilka skall innefatta biologiska prov inbegripet blodun- dersökning, med mellanrum som
Prop. 1972: 10
tions.
2. The competent authority in a country may, after consultation with the most representative or- ganisations of employers and wor- kers concerned, where such exist, permit exceptions from the obliga— tions of paragraph 1 of this Ar- ticle in respect of specified ca- tegories of workers.
A rticle 10
1. The medical examinations provided for in Article 9, para- graph 1, of this Convention shall be— (a) carried out under the res- ponsibility of a qualified physician, approved by the competent autho- rity, and with the assistance, as appropriate, of a competent labo- ratory; (b) certified in an appropriate manner.
2. These medical examinations shall not involve the workers in any expense.
A rticle ]]
1. Women medically certified as pregnant, and nursing mothers, shall not be employed in work processes involving exposure to benzene or products containing benzene.
2. Young persons under 18 years of age shall not be employed in work processes involving ex- posure to benzene or products containing benzene: Provided that this prohibition need not apply to young persons undergoing educa- tion or training who are under adequate technical and medical supervision.
A rticle 12
The word "Benzene" and the necessary danger symbols shall be
35
fastställs av nationell lagstiftning.
2. Vederbörande myndighet i. varje land kan, efter samråd med de mest representativa av berörda arbetsgivar- och arbetstagarorgani- sationer, där sådana finns, medge undantag från de skyldigheter som anges i mom. 1 av denna artikel för bestämda kategorier av arbets- tagare.
Artikel 10
1. De läkarundersökningar som åsyftas i artikel 9 mom. 1 av den- na konvention skal-l
a) utföras på kvalificerad, av vederbörande myndighet godkänd läkares ansvar och med anlitande i förekommande fall av kompe-
. tent laboratorium;
b) på lämpligt sätt intygas.
2. Dessa läkarundersökningar ' skall vara kostnadsfria för arbets- tagarna.
Artikel I I
1. Kvinnor som på medicinsk väg konstaterats vara havande samt ammande mödrar skall inte syssel- sättas i arbetsprocesser som med- för att de utsätts för bensen eller produkter som innehåller bensen.
2. Minderåriga under 18 år skall inte sysselsättas i arbetspro- cesser som medför att de utsätts för bensen eller produkter som innehåller bensen; dock behöver detta förbud inte tillämpas på min- deråriga som undergår utbildning, såvida de står under lämplig tek- nisk och medicinsk kontroll.
A rtikel 12
Ordet »Bensen» och erforderli- ga farosymboler skall vara klart
Prop. 1972: 10
clearly visible on any container holding benzene or products con- taining benzene.
A rticle 13
Each Member shall take appro- priate steps to provide that any worker exposed to benzene or pro- ducts containing benzene receives appropriate instructions on mea- sures to safeguard health and pre- vent accidents, as well as on the appropriate action if there is any evidence of poisoning.
A rticle 14
Each Member which ratifies this Convention—
(a) shall, by laws or regulations or any other method consistent with national practice and condi- tions, take such steps- as may be necessary to give effect to the provisions of this Convention;
(b) shall, in accordance with national practice, specify the per- son or persons on whom the obli- gation of compliance with the pro- visions of this Convention rests;
(c) undertakes to provide. ap- propriate inspection services for. the purpose of supervising the application of the provisions of this Convention, or to satisfy it- self that appropriate inspection is carried out.
A rtikel 15—22
36
synliga på varje behållare som in- rymmer bensen eller produkter som innehåller bensen.
Artikel 13
Varje medlems-stat skall vidtaga vederbörliga åtgärder för att på lämpligt sätt instruera varje ar- betstagare, som utsätts för bensen eller produkter som innehåller ben- sen, om hur han skall förfara för att skydda hälsan och förebygga olycksfall liksom om lämpligt till- vägagångssätt vid tecken på för- giftning.
Artikel 14
Varje medlemsstat som ratifi- cerar denna konvention skall
a) genom lagstiftning eller på varje annat sätt som är förenligt med praxis och nationella förhål- landen vidtaga sådana åtgärder som kan anses erforderliga för tillämp- ning av denna konventions bestäm- melser;
b) i enlighet med nationell prax- is ange den' person eller de perso- ner som har att iakttaga att den- na konventions bestämmelser till- lämpas;
c) åta sig att tillse att lämplig inspektionstjänst övervakar till— lämpningen av denna konventions bestämmelser eller att förvissa sig om att erforderlig inspektion ut- föres.
Dessa artiklar är likalydande med artiklarna 7—14 av konventionen (nr 135) om arbetstagarrepresentanters skydd inom företaget och åt- gärder för att underlätta deras verksamhet, dock att då i artikel 13 av sisnärnnda konvention hänvisas till artikel 9, detta i förevarande kon- vention motsvaras av en i artikel 21 upptagen hänvisning till artikel 17.
Prop. 1.972: 10
Recommendation (No. 144) con- cerning Protection against Hazards of Poisoning Arising from Benzene
The General Conference of the International Labour Organisation,
Having been convened at Ge— neva by the Governing Body of the International Labour Office, and having met in its Fifty-sixth Sesgion on 2 June 1971, and
Having adopted the Benzene Convention, 1971, and
Having decided upon the adop- tion of certain proposals with re- gard to protection against hazards arising from benzene, which is the sixth item on the agenda of the session, and
Having determined that these proposals shall take the form of a Recommendation,
adepts this twenty-third day of June of the year one thousand nine hundred and seventy-one the following Recommendation, which may be cited as the Benzene Re— commendation, 1971:
I. Scope
1. This Recommendation ap- plies to all activities involving ex- posure of workers to— (a) the aromatic hydrocarbon benzene CGHG, hereinafter re- ferred to as "benzene”; (b) products the benzene con- tent of which exceeds 1 per cent by volume, hereinafter referred to as "products containing benzene”; the benzene content should be determined by analytical methods recommended by the competent international organisations.
37
Bilaga4
(Översättning)
Rekommendation (nr 144) om skydd mot förgiftningsrisker här- rörande från bensen
Internationella arbetsorganisa- tionens allmänna konferens,
som av styrelsen för internatio- nella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 2 juni 1971 till sitt femtiosjätte sammanträde,
som antagit 1971 års konvention om bensen,
som beslutat antaga vissa för- slag rörande skydd mot förgift- ningsrisker härrörande från ben- sen, vilken fråga utgör dcn sjätte punkten på sammanträdets dag- ordning, och
som beslutat att dessa förslag skall taga form av en rekommen- dation,
antager denna den tjugotredje da- gen i juni månad är nittonhundra- sjuttioett följande rekommenda- tion, som kan benämnas 1971 års rekommendation om bensen.
I. T illämpningsområde
1. Denna rekommendation är tillämplig på all verksamhet som medför att arbetstagare utsätts för
a) det aromatiska kolvätet ben- sen CBHG, nedan kallat »bensen»;
b) produkter vilkas bensenhalt överstiger en volymprocent ben- sen, nedan kallade »produkter som innehåller bensen»; bensenhalten bör bestämmas genom analysme- toder som rekommenderats av ve- derbörande internationella orga- nisationer.
Prop. 1972: 10
2. Notwithstanding the provi— sions of Paragraph 1 of this Re- commendation, the benzene con- tent of products not covered by clause (b) of that Paragraph should be progressively reduced to as low a level as practicable where this is necessary for the protection of the health of workers.
II. Restrictions on the Use of Benzene
3. (1) Whenever harmless or less harmful substitute products are available they should be used instead of benzene or products containing benzene.
(2) Subparagraph (1) of Paragraph does not apply to— (a) the production of benzene; (b) the use of benzene for chemical synthesis;
(c) the use of benzene" in motor fuel;
(d) analytical or research work carried out in laboratories.
4. (1) The use of benzene and of products containing benzene should be prohibited in certain work processes to be specified by national laws or regulations.
(2) This prohibition should at least include the use of benzene and of products containing ben- zene as a solvent or diluent, ex- cept where the process is carried out in an enclosed system or where there are other equally safe meth- ods of work.
this
5. The sale of certain industrial products containing benzene (such as paints, varnishes, mastics, glues, adhesives, inks and various solu- tions), to be specified by national laws or regulations, should be prohibited in cases to be de- termined by the competent au- thority.
38
2. Bestämmelserna i punkt 1 av denna rekommendation bör emel- lertid inte hindra att bensenhalten i produkter som icke omfattas av stycket 1 b) successivt minskas till så låg nivå som möjligt, när detta är erforderligt för att skydda ar- betstagares hälsa.
II . Inskränkningar i användning av bensen
3. 1) Närhelst oskadliga eller mindre skadliga ersättningsproduk— ter finns att tillgå bör de använ- das i stället för bensen eller pro- dukter som innehåller bensen.
2) Första stycket av denna punkt är ej tillämpligt på
a) framställning av bensen;
b) användning av bensen för kemisk syntes;
c) användning av bensen i mo— torbränslen;
d) analys— eller forskningsarbe- te i laboratorier.
4. 1) Användning av bensen och av produkter som innehåller bensen bör förbjudas i vissa ar- betsprocesser fastställda genom na— tionell lagstiftning.
2) Sådant förbud bör åtminsto- ne omfatta användning av bensen och produkter som innehåller ben- sen såsom lösnings- eller utspäd- ningsmedel utom i de fall då pro— cessen sker i ett slutet system eller då andra lika säkra arbetsmetoder kommer till användning.
5. Försäljning av vissa i natio— nell lagstiftning angivna industri- produkter innehållande bensen (så- som färger, lacker, mastix, lim, bläck och olika lösningar), bör förbjudas i fall som fastställs av vederbörande myndighet.
Prop. 1972: 10
III. Technical Measures for the Prevention of Harards; Occupa- tional Hygiene
6. (1) Occupational hygiene and technical measures should be taken to ensure effective protection of workers exposed to benzene or to products containing benzene.
(2) Notwithstanding the pro- visions of Paragraph 1 of this Recommendation, such measures should also be taken where wor- kers are exposed to products the benzene content of which is below 1 per cent by volume, if this is necessary to ensure that the con- centration of benzene in the air remains below the maximum fixed by the competent authority.
7. (1) In premises where ben- zene or products containing ben- zene are manufactured, handled or used, all necessary measures should be taken to prevent the escape of benzene vapour into the air of places of employment.
(2) Where workers are exposed to benzene or to products con- taining benzene, the employer should ensure that the concentra- tion of benzene in the air of the places of employment does not exceed a maximum which should be fixed by the competent au- thority at & level not exceeding a ceiling value of 25 parts per mil- lion (80 mg/ma).
(3) The maximum concentra- tion referred to in subparagraph (2) of this Paragraph should be lowered as soon as possible if medical evidence shows this to be desirable.
(4) The competent authority should issue directions on carrying out the measurement of the con- centration of benzene in the air of places of employment.
8. (1) Work processes involving the use of benzene or of products containing benzene should as far
39
III. Tekniska åtgärder till förebyggande av risker; arbetshygien
6. l) Arbetshygieniska och tek- niska åtgärder bör vidtagas för att garantera ett effektivt skydd av arbetstagare som utsätts för ben- sen eller produkter som innehål- ler bensen.
2) Bestämmelserna i denna re- kommendations första punkt bör emellertid inte hindra att sådana åtgärder också vidtages när arbets- tagare utsätts för produkter vars benscnhalt understiger en volym- procent, om detta erfordras för att säkerställa att bensenhalten i luf- ten förblir lägre än det maximum som fastställts av vederbörande myndighet.
7. 1) I lokaler där bensen eller produkter som innehåller bensen framställs, hanteras eller används bör alla erforderliga åtgärder vid— tagas för att förebygga att ben- senångor sprids i luften på arbets- platsen.
2) Där arbetstagare utsätts för bensen eller produkter som inne- håller bensen bör arbetsgivaren tillse att bensenkoncentrationen i luften på arbetsplatsen inte över- stiger ctt maximum som av ve- derbörande myndighet bör fast- ställas till en nivå som ej över— stiger ett takvärde av 25 ppm (80 mg/m3).
3) Den högsta koncentration som nämns i andra stycket av den— na punkt bör sänkas så snart som möjligt om detta av medicinska skäl är önskvärt.
4) Vederbörande myndighet bör utfärda anvisningar rörande tillvä- gagångssättet för mätning av ben- senhalten i luften på arbetsplat- serna. '
8. 1)Arbetsprocesser vari in- går användning av bensen eller produkter som innehåller bensen
Prop. 197 2: 10
as practicabic be carried out in an enclosed system.
(2) Where it is not practicable for the work processes to be carried out in an enclosed system, places of work in which benzene or products containing benzene are used should be equipped with effective means to ensure the removal of benzene vapour to the extent necessary for the protection of the health of the workers.
(3) Care should be taken to en— sure that wastes containing liquid benzene or benzene vapour do not endan ger the health of workers.
9. (l) Workers who may have skin contact with liquid benzene or liquid products containing ben- zene should be provided with adequate means of personal pro— tection against the risk of absorb- ing benzene through the skin.
(2) Workers who for special reasons may be exposed to con- centrations of benzene in the air of places of employment which exceed the maximum referred to in Paragraph 7, subparagraph (2), of this Recommendation should be provided with adequate means of personal protection against the risk of inhaling benzene vapour. Thc duration of exposure should be limited as far as possible.
10. Every worker exposed to benzene or to products containing benzene should wear appropriate work clothes.
11. The use of benzene or of products containing benzene by workers for cleaning their hands or their work clothes should be prohibited. 12. Food should not be in- troduced into or consumed in areas in which benzene or pro- ducts containing benzene are manufactured, handled or used. Smoking should be prohibited in such areas.
40
bör så långt möjligt utföras i ett slutet system.
2) När arbetsprocessen inte kan utföras i ett slutet system bör ar- betsplatser, där bensen eller pro- dukter som innehåller bensen an- vänds, förses med effektiv utrust- ning för avlägsnande av bensen— ångor i den utsträckning som er- fordras för att skydda arbetstagar- nas hälsa.
3) Åtgärder bör vidtagas för att undvika att avfall som innehåller flytande bensen eller bensenång— or utgör en fara för arbetstagar- nas hälsa.
9. 1) Arbetstagare som kan komma i hudkontakt med flytan- de bensen eller flytande produk- ter som innehåller bensen bör för- ses med lämplig personlig skydds- utrustning mot risken för att ben- sen absorberas genom huden.
2) Arbetstagare som, av särskil— da orsaker, i luften på arbetsplat- sen kan utsättas för bensenkon- centrationcr, vilka överstiger det maximum som anges i punkt 7 andra stycket av denna rekom- mendation, bör förses med lämp- lig personlig skyddsutrustning mot risken för inandning av bensen- ångor. Expositionstiden bör be- gränsas så långt möjligt.
10. Varje arbetstagare som ut- sätts för bensen eller produkter som innehåller bensen bör bära lämpliga arbetskläder. 11. Användning av bensen eller av produkter som innehåller ben- sen för rcngöring av händer eller arbetskläder bör förbjudas.
12. Matvaror bör inte införas eller förtäras på områden där ben- sen eller produkter som innehål- ler bensen tillverkas, hanteras eller används. Rökning bör vara för- bjuden inom sådana områden.
Prop. 1972: 10
13. In undertakings in which benzene or products containing benzene are manufactured, hand- led or used, all appropriate mea- sures should be taken by the employer to have available for workers—— (a) sufficient and suitable wash— ing facilities, in suitable places and properly maintained; (b) suitable accommodation for taking meals, unless appropriate arrangements exist for the workers to take their meals elsewhere;
(c) changing rooms or other suitable facilities, where work clothing can be stored separately from the ordinary clothes of the workers.
14. (1) The means of personal protection referred to in Paragraph 9 of this Recommendation and the work clothes referred to in Pa- ragraph 10 thereof should be supplied, cleaned and regularly maintained by the employer.
(2) The workers concerned should be required to use these means of personal protection and these work clothes, and to take carc of them.
I V. Medical M ensures
15. (l) Workers who are to be employed in work processes in- volving exposure to benzene or to products-containing benzene should undergo—
(a) a thorough pre-employment medical examination for fitness for employment which should in- clude a blood-test;
(b) periodic re-cxaminations, which should include biological tests including a blood—test, at in- tervals, of not more than one year, fixed by national laws or regula- tions.
(2) The competent authority in
41
13. Inom företag där bensen el- ler produkter som innehåller ben- sen framställs, hanteras eller an- vänds bör alla lämpliga åtgärder vidtagas av arbetsgivaren för att arbetstagarna skall kunna dispo- nera
a) tillräckliga och lämpliga tvätt- anordningar, lämpligt förlagda och väl underhållna; .
b) lämpliga utrymmen för inta- gande av måltider, om inte till- fredsställande åtgärder vidtagits för att arbetstagarna skall kunna intaga sina måltider på annat håll;
c) omklädningsrum eller andra lämpliga utrymmen, där arbetsklä- der kan förvaras separat från ar- betstagarnas vanliga kläder.
14. 1) Den personliga skydds- utrustning som nämns i punkt 9 och de arbetskläder som avses i punkt 10 av denna rekommenda- tion bör tillhandahållas, rengöras och regelbundet underhållas av ar— betsgivaren.
2) Berörda arbetstagare bör an- modas att använda denna person- liga skyddsutrustning och dessa ar- betskläder samt att sköta dem väl.
I V. Medicinska åtgärder
15. 1) Arbetstagare som kom- mer att sysselsättas i arbetsproces- ser, vilka medför att de kan ut- sättas för bcnsen eller produkter som innehåller bensen, bör
a) före anställningen genomgå grundlig läkarundersökning, inne- fattande blodundersökning, för ut- rönande av lämplighet för anställ- ning;
b) underkastas periodiska läkar- besiktningar, vilka bör innefatta biologiska prov, inbegripet blodun- dersökning, med mellanrum som fastställs av nationell lagstiftning, dock ej överstigande ett år.
2) Vederbörande myndighet i
Prop. 1972: 10
a country may, after consultation with the most representative or- ganisations of employers and wor- kers concerned, where such exist, permit exceptions from the pro— visions of subparagraph (1) of this Paragraph in respect of specified categories of workers.
16. On the oceasion of the me- dical examinations the workers concerned should be given written instructions on protective mea- sures against the health hazards of benzene. 17. The medical examinations provided for in Paragraph 15, subparagraph (1), of this Recom- mendation should be— (a) carried out under the res- ponsibility of a qualified physician, approved by the competent au- thority, and with the assistance, as appropriate, of a competent laboratory; (b) certified in an appropriate manner. 18. These medical examinations should be carried out during work— ing hours, and should not involve the workers in any expense. 19. Women medically certified as pregnant, and nursing mothers, should not be employed in work processes involving exposure to benzene or products containing benzene.
20. Young persons under 18 years of age should not be em- ployed in work processes involving exposure to benzene or products containing benzene, except where they are undergoing education or training and are under adequate technical and medical supervision.
V. Containers'
21. (1) The word and the necessary danger symbols should be clearly visible on -any container holding benzene or pro-
" Benzene”
42
varje land kan, efter samråd med de mest representativa av berör- da arbetsgivar- och arbetstagaror- ganisationer, där sådana finns, medge undantag från bestämmel- serna i första stycket av denna punkt för bestämda kategorier av arbetstagare.
16. Vid läkarundersökningarna bör berörda arbetstagare ges skrift- liga instruktioner rörande skydds— åtgärder mot hälsorisker med ben- sen.
17. De läkarundersökningar som åsyftas i första stycket av punkt 15 av denna rekommen- dation bör &) utföras på kvalificerad, av vederbörande myndighet godkänd läkares ansvar och med anlitande i förekommande fall av kompetent laboratorium;
b) på lämpligt sätt intygas.
18. Dessa läkarundersökningar bör utföras under arbetstid samt bör vara kostnadsfria för arbetsta— garna. 19. Kvinnor som på medicinsk väg konstaterats vara. havande samt ammande mödrar bör inte sysselsättas i arbetsprocesser som medför att de utsätts för bensen eller produkter som innehåller bensen. . 20. Minderåriga under 18 är bör inte sysselsättas i arbetsproces— ser som medför att de utsätts för bensen eller produkter som inne— håller bensen utom i fall där de undergår utbildning samt står un- der lämplig teknisk och medicinsk kontroll.
V. Behållare
21. l) Ordet »Bensen» och er-' forderliga farosymboler bör vara klart synliga på varje behållare som inrymmer bensen eller pro—
Prop. 1972: 10
ducts containing benzene.
(2) An indication of the per- centage of benzene contained in the product in question should also be given.
(3) The danger symbols referred to in subparagraph (1) of this Paragraph should be internatio- nally recognised.
22. Benzene and products con- taining benzene should not be brought into any place of employ- ment exeept in containers which are of suitable material, adequate strength, and so designed and constructed as to prevent any leakage, or inadvertent escape of vapours.
VI. Measures of Education
23. Each Member should take appropriate steps to provide that any worker exposed to benzene or products containing benzene re- ceives appropriate training and instructions at the employer's ex- pense on measures to safeguard health and prevent accidents, as well as on the appropriate action if there is any evidence of poison- ing. 24. In appropriate positions in premises in which benzene or pro- ducts containing benzene are used, notices should be displayed which indicate— (a) the hazards; (b) the preventive measures to be taken; (c) the protective equipment to be used; (d) first-aid measures to be taken in cases of acute benzene poisoning.
VII. General Provisions
25. Each Member should— (a) by laws or regulations or any other method consistent with national practice and conditions,
43
dukter som innehåller bensen.
2) Anvisning bör också ges rö- rande volymprocenten bensen i produkten.
3) De farosymboler som åsyf- tas i första stycket av denna punkt bör vara internationellt erkända.
22. Bensen och produkter som innehåller bensen bör inte införas på någon arbetsplats utom i be- hållare som är av lämpligt mate- rial och tillräcklig hållbarhet samt så utförda att varje'läekage eller oavsiktlig spridning av ben- senångor undviks.
VI. Utbildning
23. Varje medlemsstat bör vid- taga vederbörliga åtgärder för att varje arbetstagare, som utsätts för bensen eller produkter som inne- håller bensen, på arbetsgivarens bekostnad på lämpligt sätt ges ut- bildning och instruktion om hur han bör förfara för att skydda häl- san och förebygga olycksfall, lik- som om lämpligt tillvägagångssätt vid tecken på förgiftning. 24. l lokaler där bensen eller produkter som innehåller bensen används bör anslag på lämpliga ställen uppsättas med angivande av
a) riskerna;
b) de förebyggande som bör vidtagas;
e) den skyddsutrustning som bör användas;
d) den första hjälp som bör ges i fall av akut bensenförgiftning.
åtgärder
VII . Allmänna bestämmelser
25. Varje medlemsstat bör
a) genom lagstiftning eller på annat sätt som är förenligt med praxis och nationella förhållanden
Prop. 1972: 10
take such steps as may be neces- sary to give effect to the provisions of this Recommendation;
(b) in accordance with national practice, specify the person or per- sons on whom the obligation of compliance with the provisions of this Recommendation rests;
(c) provide appropriate inspec- tion services for the purpose of supervising the application of the provisions of this Recommenda- tion, or satisfy itself that appro- priate inspection is carried out.
26. The competent authority in each country should actively pro- mote research into harmless or less harmful products which could replace benzene. 27. The competent authority should establish a statistical system for reporting data concerning me— dically observed cases of benzene poisoning and these should be published annually.
44
vidtaga sådana åtgärder som kan anses erforderliga för tillämpning av denna rekommendations be- stämmelser;
b) i enlighet med nationell prax- is ange den person eller de per— soner som har att iakttaga att denna rekommendations bestäm- melser tillämpas;
c) tillse att lämplig inspektions- tjänst övervakar tillämpningen av denna rekommendations bestäm- melser eller förvissa sig om att er- forderlig inspektion utföres.
26. Vederbörande myndighet i varje medlemsstat bör aktivt främ- ja forskning rörande oskadliga el- ler mindre skadliga ämnen som er- sättning för bensen. 27. Vederbörande myndighet bör upprätta ett statistiskt system för rapportering och årlig publi- cering av uppgifter rörande medi- cinskt konstaterade fall av ben- senförgiftning.
Prop. 1972: 10 45
Resolutioner
I.
II.
III.
VI.
VII.
VIII.
XI.
Resolution om förstärkning av trepartsprincipen inom internatio- nella arbetsorganisationens hela verksamhetsområde. Resolution om apartheid och internationella arbetsorganisationens bidrag till det internationella året för kamp mot rasism och ras- diskriminering. Resolution om åtgärder från internationella arbetsorganisationens sida för att främja lika behandling av migrerande arbetstagare i alla social- och arbetsmarknadspolitiska frågor. Resolution om internationella arbetsorganisationens framtida verk- samhet på den sociala trygghetens område. . Resolution om de sociala problem som uppkommer genom bil-
dandet av multinationella företag. Resolution om sambandet mellan den internationella handeln och sysselsättningen. Resolution om antagande av budget för 53:e budgetperioden (1972—73) samt fördelning av utgifterna för samma budgetperiod på medlemsstaterna. Resolution om ändring i artikel 20 av organisationens finansiella bestämmelser.
Resolution om ett speciellt undantag från de finansiella bestäm- melserna såvitt avser eventuellt under budgetperioderna 1970—71 och 1972—73 uppkommande överskott av inkomster i förhållande till utgifter. Resolution om sammansättningen av internationella arbetsorgani- sationens administrativa domstol.
Resolution om utseende av ledamöter i styrelsen för internatio- nella arbetsorganisationens tjänstepensionskassa och tjänstepen- sionskommitté (Förenta Nationernas gemensamma tjänstepen- sionskassa).
ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1972 712204