Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av konvention mellan Sverige och Norge om renbetning m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1972 Prop. 1972: 16

Nr 16

Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av konvention mellan Sverige

och Norge om renbetning m, m.; given Stockholms slott den 11 februari

1972.

Kung). Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

INGEMUND BENGTSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en den 9 februari 1972 undertecknad konvention mellan Sverige och Norge om renboetning samt ett samma dag undertecknat protokoll om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar. I konventionen regleras de svenska samernas rätt till renbete i Norge och de norska samernas rätt till renbete i Sverige.

Konventionen skall träda i kraft den 1 maj 1972 och ha en giltighetstid av 30 år.

Med anledning av att konventionen medför omställnings- och rationaliseringssvårigheter av olika slag för vissa samebyar föreslås att på ett särskilt reservationsanslag till åtgärder i samband med ändrade renbetesförhållanden anvisas 2 milj. kr. samt att stängsel m. m. uppförs för ca 10 milj. kr. vilket kan ske i form av beredskapsarbeten.

I propositionen framläggs vidare förslag till den lagstiftning som krävs för att konventionen skall bli gällande i Sverige.

1 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 16

es 2

Förslag till

Lag

med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan

Sverige och Norge om renbetning.

Härigenom förordnas som följer.

18 Kapitlen II—VI i konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning skall, med undantag av 64 och 66 §§, gälla som svensk lag. Konventionen har den lydelse som härvid fogad bilaga 1! utvisar.

23 Lantbruksstyrelsen indelar de för svensk renbetning i Norge upplåtna områdena så att områdena i Troms fylke fördelas mellan de samebyar som anges i 5 & A konventionen samt områdena i Nordlands och Nord-Tröndelags fylken fördelas mellan de samebyar som anges i 5 § B konventionen. :

3 3 Betesavgift som sameby enligt 52 eller 57 §& konventionen betalat på grund av olovlig renbetning får byn kräva åter av den som varit vållande till den olovliga betningen.

4 § Med uttrycket oaktsamhet i 61 § konventionen avses oaktsamhet som cj är ringa.

53 Uppkommer genom denna lag skada eller olägenhet för renskötsel på svenskt område med hänsyn till tidigare rätt till renskötsel, utgår ersättning av statsmedel.

Talan om ersättning enligt första stycket väckes före utgången av april 1982 vid den fastighetsdomstol inom vars område skadan i huvudsak inträffat.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1972 och gäller så länge konventionen är i kraft.

I fråga om vissa betesavgifter gäller de tillfälliga avvikelser från 52 och 37 §§ konventionen som anges i artiklarna 1, 2,4 och 14:i det i samband med konventionens ingående upprättade protokollet om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar. Protokollet har den lydelse härvid fogad bilaga 2” utvisar.

1 Bilagan är utesluten här. Se s. 67 i propositionen. 2 Bilagan är utesluten här. Se s. 108 i propositionen.

Prop. 1972: 16 3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 11 februari 1972.

Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS- | SON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUND- KVIST, GEIJER, MYRDAL, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT. : |

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av konvention mellan Sverige och Norge om renbetning m. m. och anför. |

Inledning

De svenska och norska samernas rätt att låta renar beta i det andra landet regleras f. n. i konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning. Konventionen, som trädde i kraft den 1 januari 1923, reviderades år 1949. Konventionen gällde i första omgången t. o. m. den 31 december 1952 och skulle därefter förlängas för tio år i sänder om uppsägning inte skedde minst tre år före utgången av varje giltighetsperiod. När den första perioden närmade sig sitt slut aktualiserades frågan om en revision av konventionen. Mellan länderna avtalades att sista dagen för uppsägning skulle flyttas till den 30 juni 1961. Förhandlingar om en revision inleddes år 1959. De pågick i olika omgångar utan att enighet nåddes. Konventionens giltighetstid förlängdes successivt till den 1 juli 1963.

År 1963 tillsattes en blandad svensk-norsk kommission med uppdrag att undersöka och ta ståndpunkt till hela det faktiska problemkomplexet, som det ömsesidiga renbetet utgör. Kommissionen, som antog namnet svensk-norska renbeteskommissionen år 1964, hade som ordförande ambassadören Nils Svenningsen, Danmark. Från vardera svensk och norsk sida deltog fyra ledamöter. Kommissionen slutförde sitt arbete i början av år 1967, då ett betänkande överlämnades till de båda regeringarna. |

För Sveriges del beslutade Kungl. Maj:t den 8 december 1967 att förhandlingar om en ny konvention skulle tas upp med Norge. Till ombud vid förhandlingarna utsågs utrikesrådet Love Kellberg, ordförande, hovrättslagmannen Lennart Persson och byråchefen Hans-Åke Wängberg.

För Norges del beslöts den 3 maj 1968 att uppta förhandlingar. Till ombud utsågs expeditionschefen Jens Evensen, fylkesmannen Bue Fjer-

Prop. 1972: 16 4

meros, hpyesterettsadvokaten Andreas Arntzen och byråchefen Ulf Underland.

I båda delegationernas uppdrag föreskrevs att renbeteskommissionens betänkande skulle vara vägledande för förhandlingarna.

Under den tid kommissionens arbete och de följande förhandlingarna pågått har 1919/1949 års konvention förlängts i olika omgångar, senast intill den 1 maj 1972.

Förhandlingsdelegationerna avslutade sina överläggningar i juni 1971. Enighet hade då nåtts om förslag till konvention mellan Sverige och Norge om renbetning, förslag till protokoll om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar samt förslag till skriftväxling i samband med konventionens undertecknande. Förslagen har överlämnats till de båda regeringarna tillsammans med en gemensam rapport. Rapporten och förslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Den svenska förhandlingsdelegationen har under augusti och september 1971 informerat berörda samebyar om förslagens innehåll.

Efter remiss har i Sverige yttranden över förslagen avgetts av vattenöverdomstolen, hovrätten för Övre Norrland, rikspolisstyrelsen, svenska beskickningen i Oslo, televerket, statens järnvägar, statens trafiksäkerhetsverk, kammarkollegiet, statskontoret, kammarrätten, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, riksskatteverket, lantbruksstyrelsen efter hörande av rennämnden, vederbörande lantbruksnämnder och samtliga samebyar, skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, statens vattenfallsverk, domänverket, länsstyrelserna i Kopparbergs, Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska samernas riksförbund, Same-Ätnam, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska jägareförbundet och Sveriges fritidsfiskares riksförbund.

I oktober 1971 tillkallades en särskild utredningsman, hovrättslagmannen Lennart Persson, med uppgift att undersöka om -- i vad avser norsk renskötsel i Sverige — en övergång från nu gällande konventionsbestämmelser till de bestämmelser konventionsförslaget innefattar skulle medföra skada eller olägenhet vid utövandet av svensk renskötsel. Om skada eller olägenhet befaras uppkomma skulle utredningsmannen även behandla frågan om lämpliga skadeförebyggande åtgärder, m. m. utöver de stängsel som upptagits i det nyssnämnda förslaget till protokoll. Samtidigt uppdrogs åt lantbruksstyrelsen att undersöka om en övergång från gällande konventionsbestämmelser till bestämmelserna i konventionsförslaget i övrigt — avseende svensk renskötsel i Norge — skulle medföra att hjälpmedel i renskötseln (gärden, byggnader etc.) skulle bli av inget eller nedsatt gagn och/eller medföra behov av omställningsåtgärder utöver stängsel som föreslagits i det vid konventionsförslaget fogade protokollet. Om hjälpmedel blir av inget eller nedsatt gagn eller omställningsåtgär-

Prop. 1972: 16 5

der bedömas erforderliga, skulle styrelsen även behandla frågan om lämpliga skadeförebyggande åtgärder, m. m.

Utredningsmannen och lantbruksstyrelsen har den 27 resp. den 21 december 1971 avlämnat var sitt betänkande.

Efter remiss har yttranden över betänkandena avgetts av statskontoret, kammarkollegiet, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Svenska samernas riksförbund.

Den 25 augusti och den 14 oktober 1970 har på mitt initiativ överläggningar i konventionsfrågan ägt rum mellan mig och företrädare för de samebyar som berörs av konventionsförslaget. Ännu en sådan överläggning har hållits den 18 januari 1972.

Kungl. Maj:t har den 21 januari 1972 beslutat att konventionen och protokollet skall undertecknas samt att skriftväxlingen skall verkställas. Konventionen och protokollet har undertecknats av de båda regeringarna den 9 februari 1972.

Nuvarande ordning

Första gången renbetningen över den svensk-norska gränsen blev föremål för mellanstatlig reglering var i mitten av 1700-talet. Detta skedde ji samband med att en gränstraktat slöts mellan Danmark-Norge och Sverige den 21 september och 2 oktober 1751.

Syftet med traktaten var att fastställa och utmärka riksgränsen mellan Sverige och Norge i hela dess utsträckning. Som en följd härav uppstod behov av att reglera renflyttningarna mellan det norska sommarbeteslandet och det svenska vinterbeteslandet. Vid förhandlingarna enades man därför om att till gränstraktaten foga ctt särskilt avtal härom, som utformades som ett tillägg till traktaten. Avtalet kallas vanligtvis Jappkodicillen den 21 september/den 2 oktober 1751. Kodicillen är cen överenskommelse på 30 paragrafer och innehåller vissa regler om villkoren för renflyttningarna och om sittet för deras genomförande. Den omfattar vissa engångsbestämmelser men också regler av mera varaktig betydelse för att undvika oenighet och missförstånd när det gäller samernas flyttningar mellan de båda länderna.

I kodicillen konstateras att eftersom samerna behöver båda ländernas mark skall det efter gammal sed vara tillåtet för dem att höst och vår flytta med sina renhjordar över gränsen in i det andra landet och där betjäna sig av land och strand till underhåll för djur och sig själva.

Lappkodicillen gällde oförändrad i drygt 130 år. År 1883 genomfördes en gemensam norsk-svensk lagstiftning, som bl. a. begränsade svenska samers rätt till renbete i Norge till tiden maj — september och norska samers rätt till renbete i Sverige till årets övriga månader. Lagstiftningen

Prop. 1972: 16 6

trädde i stället för kodicillen men när den upphörde att gälla, skulle man falla tillbaka på kodicillen. Som ett led i avtalen om upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge år 1905 enades de två länderna om cen konvention om renbetestrafiken över riksgränsen, Karlstadskonventionen av år 1905. I konventionens artikel I föreskrevs att rätten till renbete i enlighet med lappkodicillen består och att kodicillen inte kan sägas upp ensidigt av någon av parterna. Ännu en konvention på området tillkom år 1913. Den nuvarande renbeteskonventionen tillkom år 1919 och trädde i kraft den 1 januari 1923. Dess första giltighetsperiod fastställdes till 30 år och utlöpte den 31 december 1952. Om den inte sades upp senast tre år före sistnämnda dag, skulle den gälla i ytterligare tio år och så framgent tio år åt gången om den inte sades upp tre år före den förlängda konventionstidens slut. Om konventionen inte förlängdes, skulle kodicillen träda i tillämpning: I konventionens mer än 200 paragrafer ges detaljerade regler om ordningen för betestrafiken över gränsen. Efter andra världskrigets slut upptogs förhandlingar mellan Sverige och Norge om renbetestrafiken över riksgränsen. Vid dessa förhandlingar syftade man endast till en revision av 1919 års konventions materielrättsliga regler. Resultatet blev en konvention den 14 december 1949. 1919/1949 års renbeteskonvention innehåller regler om svenska samers rätt till renbetning i Norge och om norska samers rätt till renbetning i Sverige. De svenska samernas renbetesrätt i Norge är knuten till särskilda renbetesdistrikt i Troms och Nordlands fylken. I Troms fylke finns sålunda 14 vårdistrikt, som i regel får nyttjas under tiden den 1 maj — den 14 juni, och elva sommardistrikt, som i regel får nyttjas under tiden den 15 juni — den 30 september. Beträffande Nordlands fylke görs ingen uppdelning i vår- och sommardistrikt. I fylket är för svensk renskötsel tolv distrikt upplåtna. Ett av dessa får användas under tiden den 1 maj — den 30 september. ett annat under tiden den 1 juli — den 31 augusti och de övriga under tiden den 1 juli — den 15 septernber. Utöver renbetesdistrikten har i Nordlands fylke upplåtits vissa s.k. grinsbetesområden, i vilka svenska renar från vissa samebyar får uppehålla sig i regel under tiden den 1 juli — den 15 september. Ett område i Nord-Tröndelags fylke får på samma sätt användas av Frostvikens norra sameby. Betesrätten i distrikten i Froms fylke tillkommer samer från Könkämä, Lainiovuoma, Saarivuoma och Talma samebyar. I fråga om Nordlands fylke är distrikt och gränsbetesområden fördelade mellan samebyar i ' Norrbottens och Västerbottens län. I betesdistrikten i Troms och Nordlands fylken har de svenska samerna ensamrätt till bete under den betestid som gäller för varje distrikt. I konventionen har för varje distrikt fastställts ett högsta renantal. Sammanlagt

Prop. 1972: 16 . 7

får komma in i Troms fylke 36 500 renar och i Nordlands fylke 24-250 renar. För gränsbetesområdena däremot är någon begränsning i djurantalet inte föreskriven. Vid flyttning till Troms fylke skall bestämda flyttningsvägar användas. Beträffande flyttningen till Nordlands fylke gäller att, i den mån man brukat använda vissa flyttningsvägar, dessa alltjämt skall begagnas.

De samer som vill begagna sig av rätten att flytta in i Norge skall före januari månads utgång göra anmälan om inflyttningen till tjänstemän vid lantbruksnämndernas rennäringsavdelning. Anmälan skall innehålla uppgifter bl. a. om de personer, som skall flytta in, antalet renar och vilket distrikt som skall utnyttjas. Uppgifterna vidarebefordras sedan till vederbörande norska myndighet. :

Konventionen innehåller detaljerade föreskrifter om tillsyn och bevakning vid flyttningar och vid uppehåll i Norge. I huvudsak innebär de följande. Den same som anmält renar för bete i Norge måste följa med renarna vid inflyttningen och stanna i distriktet så länge renarna finns där. Under flyttningen till och från Norge och under uppehållet där skall renarna bevakas så att de inte vållar skada eller kommer utanför distriktet. De svenska samerna har rätt att ta virke till bränsle, kåtor, bodar o. d. samt jaga och fiska till husbehov lika med norska samer. Rätten att uppföra anläggningar på norskt område är begränsad till kåtor, förvaringsbodar och gärden för mjölkning, märkning och skiljning.

Avsnittet om norsk renbetning i Sverige är betydligt mindre än avsnittet om svensk renbetning i Norge, eftersom det inte finns någon motsvarighet till de omfångsrika beskrivningarna av varje särskilt betesdistrikt i Norge och flyttningsvägarna dit. De norska renägarna tillförsäkras alltså inte några bestämda betesdistrikt och inte heller någon ensamrätt till bete. De renägare som anmäler sig för inflyttning till Sverige anvisas i stället för varje gång områden där de får föra renarna på bete i konkurrens med svenska renägare.

Reglerna innebär i huvudsak att samer från Troms fylke får låta sina renar beta i de områden i Sverige där Könkämä, Lainiovuoma, Saarivuoma och Talma samebyar har betesrätt. Här gäller dock den begränsningen att antalet norska renar inte får överstiga 2 000. Från Nordlands fylke får renar — utan begränsning till visst antal — föras på bete i Norrbottens län, utom nyssnämnda områden längs i norr, och i Västerbottens län. Vidare har samer från Nord-Tröndelags fylke betesrätt i en del av Blåsjö renbetesfjäll i Jämtlands län, den s. k. Blåsjökilen. Inte heller här har föreskrivits något högsta renantal.

Betestiden är den 1 oktober — den 30 april i fråga om Norrbottens och Västerbottens län och den 1 maj — den 30 november i fråga om Blåsjökilen. Också för de norska renägarna gäller skyldighet att göra anmälan före inflyttningen och att följa med renarna. Renägarna har rätt att

Prop. 1972: 16 8

jaga och fiska till husbehov under vistelsen i Sverige enligt samma bestämmelser som gäller för svenska samer.

De gemensamma bestämmelserna i konventionen reglerar bl. a. frågor om vilka samer som har rätt till renbetning i det andra landet, vilka renar som får medföras, bofastas hundar och förfarandet när renar uppehåller sig olovligen 1 det andra landet. Av intresse är att nämna att rättigheten att låta svenska renar beta i Norge i princip tillkommer bara nomadiserande same. Beträffande förfarandet vid olovligt uppehåll är reglerna mycket detaljerade. Först definieras — med avseende på tid och plats — vad som menas med olovligt uppehåll. Därefter följer föreskrifter om skyldighet för vederbörande tjänsteman i det land där renarna finns att underrätta myndigheterna i det andra landet. Renägaren är skyldig att ofördröjligen låta hämta och driva ut sina olovligen betande djur. Om så ej sker kan djuren omhändertas och eventuellt skjutas. För olovligt uppehåll skall betalas en betesavgift, som i regel uppgår till 20 öre per ren för första dagen och 10 öre per ren för varje följande dag. Ersättning kan också krävas för utgifter som vållats av det olovliga uppehållet.

Konventionen innehåller också vissa straffbestämmelser, bl. a. för fall av olovlig betning. Nationell lagstiftning, med de ändringar och tillägg som följer av konventionen, är tillämplig på främmande samer under deras vistelse i landet. I anslutning till 1919 års konvention utfärdades lag (1919: 445) innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning. Härigenom har vissa bestämmelser i konventionen, huvudsakligen sådana som rör norsk renbetning i Sverige, transformerats till svensk lag.

Förhandlingsdelegationerna Delegationernas förslag

Allmänt. Förhandlingsdelegationerna framhåller i sin gemensamma rapport att renskötseln sedan 1919 års konvention förbereddes och ingicks genomgått en stark omvandling. Konventionsförslaget innebär en modernisering av de bestämmelser som gäller för renbetningen över riksgränsen. I fråga om förhållandet till den i vartdera landet gällande allmänna lagstiftningen utgår förslaget från att konventionen så långt den i varje avseende sträcker sig — när den transformeras till intern rätt — uttömmande reglerar frågor som avser renbetningen i det andra landet. Utöver konventionen blir nationell rennäringslagstiftning tillämplig på sådana frågor bara i den mån detta framgår klart av konventionstexten eller följer av sakens natur. Annan nationell lagstiftning däremot får anses i tillämpliga delar gälla utöver konventionen beträffande samer och renar från det andra landet om annat inte framgår av konventionens bestämmelser eller följer av syftet med dessa. I den mån kostnader för

Prop. 1972: 16 9

omställnings- och rationaliseringsåtgärder blir en följd av att konventionsförslaget genomförs har delegationerna utgått från att varje land svarar för dessa kostnader såvitt avser landets egna samer.

Konventionen. Delegationerna ger därefter en översikt över konventionens innehåll. Konventionsförslaget är uppdelat i sju kapitel. Det inleds med ett första kapitel om svensk renbetning i Norge och ctt andra kapitel om norsk renbetning i Sverige. Kapitel Il innehåller gemcensamma bestämmelser, som gäller både den svenska renbetningen i Norge och den norska renbetningen i Sverige. Där finns bestämmelser om vilka renägare som får använda områdena i det andra landet samt om förmän, slakt, jakt och fiske, skogsfångst, spärrstängsel och smittsamma djursjukdomar m. m. I kapitel TV behandlas frågor om överträdelse av konventionen. Det innehåller regler om bl. a. betesavgift vid olovlig betning samt om ersättning för skada och om straff. Kapitel V upptar två nyheter, nämligen bestämmelser om dispens i vissa situationer och om ett fast utskott som skall följa renskötselns utveckling och konventionens tilllämpning. I kapitel VI finns övergångsbestämmelser rörande ett betesområde i Norge och ett betesområde i Sverige, vilka får användas under en övergångsperiod. I kapitel VIH upptas slutbestämmelser om bl. a. konventionens giltighetstid, som föreslås till 30 år, en svensk-norsk kommission för utredning av det fortsatta betesbehovet efter giltighetstidens utgång, förpliktelse att förhandla m. m.

Till konventionen hör kartbilagor på vilka betesområdenas gränser och flyttningslederna anges.

I fråga om betesområdena och deras utnyttjande framhåller delegationerna att gränserna för de betesområden som får användas i vartdera landet anges i detalj i konventionstexten. Vad gäller de svenska betesområdena i Norge innebär detta att systematiken från 1919 års konvention följts. I fråga om de norska områdena i Sverige innebär det cen nyhet.

Den svensk-norska renbeteskommissionens förslag har varit vägledande vid delegationernas förhandlingar. De avvikelser som skett från förslaget har varit betingade av väsentligen två faktorer. Den ena är att delegationerna funnit att betesområdena i Norge på några ställen behövt viss komplettering i förhållande till kommissionsförslaget för att underlätta renskötselns bedrivande. Den andra faktorn är att den av kommissionen föreslagna gränsen på några håll skulle komma att gå i olämplig terräng och därför getts en ur praktisk renskötselsynpunkt lämpligare sträckning. När det gäller norska renbetesområden i Sverige avgav kommissionen inte några förslag till gränsbestämda områden. Delegationerna har genom sina arbetsgrupper utfört de omfattande undersökningar, som varit behövliga, och därefter kommit fram till en för de båda delegationerna godtagbar lösning av denna fråga.

Innebörden av att områden i det andra landet får användas för ren-

Prop. 1972: 16 10

betning är enligt delegationernas förslag i första hand att land och vatten får utnyttjas för underhåll av renarna. Den nyttighet som därvid främst tillgodogörs är renbete, både grönbete och lavbete. Förutom renbetet får renägaren tillgodogöra sig vissa andra rättigheter som närmare regleras i konventionsförslagets tredje kapitel.

Delegationernas förslag beträffande betesområdena i Norge innebär

att i Troms fylke får för svensk renbetning användas följande sex betes-

områden: Tamok-Rosta, Devdisfjellet, Havgavuobmi, Anjavassdalen, Sarevuobmi och Salvasskardet. För dessa områden beskrivs gränserna

i sin helhet. För Anjavassdalen finns dessutom en särskild bestäm-

melse under kapitlet om slutbestämmelser (72 § tredje stycket). För Anjavassdalen fastställs ett högsta renantal av 6 000 (1 8 A och 6 §). Vidare finns en särskild bestämmelse om att området Rieppe i Troms fylke under en övergångstid av fem år från konventionens ikraftträdande skall få användas för svensk renbetning fr. o.m. den 1 maj t.o.m. den 15 juni (67 8).

I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken får för svensk renbetning användas vissa områden, som ligger mellan riksgränsen och i konventionen närmare angivna gränslinjer. I övrigt utgör här riksgränsen västlig gräns för den svenska renbetningen (1 § B).

De samebyar från vilka renar får föras på bete i Norge är desamma som traditionellt haft denna rätt. I Troms fylke får renar föras på bete i Norge från följande fyra samebyar: Könkämä, Lainiovuoma, Saarivuoma och Talma. Betesområdena i Nordlands och Nord-Tröndelags fylken får användas av följande samebyar: Rautasvuoma, Kaalasvuoma, Norrkaitum, Mellanbyn, Sörkaitum, Sirkas, Tuorpon, Luokta- Mavas, Semisjaur-Njarg, Svaipa, Gran, Ran, Umbyn, Vapsten, Vilhelmina norra, Vilhelmina södra och Frostvikens norra (3 8).

För betesområdena i Troms fylke — med undantag för nyssnämnda Rieppe-område — gäller att svensk renbetning är tillåten fr. o. m. den 1 maj t.o.m. den 14 september. I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken, dvs. betesområdena söder om Torneträsk, är betestiden fr. o. m. den 1 juli t. o. m. den 31 augusti (2 §).

För fyra särskilt grunda områden gäller en speciell bestämmelse som innebär att svenska renar får uppehålla sig där även under annan tid än som nyss angivits när renskötsel bedrivs i angränsande svenska gränsområden. Skälet för denna bestämmelse är svårigheterna att hålla svenska renar borta från norskt område när samebyarnas renskötsel försiggår intill riksgränsen. Områdena är belägna, ett i Ballangens och Tysfjords, ett i Rana och två i Hattfjelldals kommun (3 8).

Samtliga betesområden för norsk renbetning i Sverige beskrivs i konventionsförslaget i sin helhet. De är i Norrbottens län Maunu, Njuorajaurce, Patsajäkel, Älvsbyn och Storsund. Av dessa skall Njuorajaure och Patsajäkel resp. Älvsbyn och Storsund användas tillsammans. I Väster-

Prop. 1972: 16 11

bottens län heter områdena Granö, Ramsele och Meselefors (7 §). Samtliga betesområden är avsedda för vinterbete och får användas fr. o. m. den 1 oktober t. o. m. den 30 april. För området Patsajäkel gäller dock att det inte får tas i bruk före den 1 december. Detta innebär att de norska renarna dessförinnan vistas i Norge eller i området Njuorajaure och därifrån förs till Patsajäkel. Om ett stängsel uppförs mellan Saarivuoma och Talma samebyar, som hindrar sammanblandningar av renar från dessa båda byar, får dock området Patsajäkel användas redan fr.o.m. den 15 november. Vidare gäller att viss mindre del av området Älvsbyn får tas i bruk för norsk renbetning först fr. o. m. den 1 januari för att möjliggöra höstflyttning med svenska renar genom denna del av området Älvsbyn (8 8). Så länge som betestillgången i Meselefors inte är tillräcklig skall i stället området Hälla i Västerbottens och Västernorrlands län användas för norsk renbetning (68 §).

För ett område i Västerbottens län gäller en särskild bestämmelse som innebär att norska renar får uppehålla sig där när renskötsel bedrivs i angränsande norska gränsområden (9 3).

I Jämtlands län finns två betesområden, Leipikvattnet och Blåsjökilen. Dessa är avsedda att användas tillsammans under sommarhalvåret fr. o. m. den 1 april t. o. m. den [4 november.

Beträffande de för norsk renbetning upplåtna betesområdena i Sverige gäller att svensk renbetning är tillåten där någon del av året. Undantag gäller i fråga om Njuorajaure som får användas för svensk renbetning under den del av året då norsk renbetning icke är tillåten där och i fråga om nyssnämnda flyttning av svenska renar genom Älvsbyn

(10 9).

Om norskt vinterbetesområde i Sverige utnyttjas i mindre omfattning än som avsetts eller inte utnyttjas alls, bör det fasta utskott som skall inrättas enligt 66 8 på begäran ta ställning till om området helt eller delvis kan få utnyttjas av svenska renar vissa tider av året. Bakgrunden härtill är att svenska renar i princip är utestängda från dessa områden heia året, vilket inte är fallet med norska renar i fråga om de svenska betesområdena i Norge.

Följande högsta renantal fastställs: i Maunu 1 100, i Njuorajaure och Patsajäkel tillsammans 1 500, i Älvsbyn och Storsund tillsammans 2 500, i Ramsele 1 000, i Granö 1 000 och i Meselefors 1 500. För Jämtlands län anges inte något högsta renantal (11 8).

Flyttning till och från betesområdena kan ske på traditionellt sätt eller med motorfordon. Vid traditionell flyttning skall vissa i konventionen närmare angivna flyttningsleder följas. Flyttningen skall vidare ske inom den betestid som gäller för området i fråga (12 §, 15 § första stycket och 18 §). Utmed flyttningslederna skall finnas rastplatser med möjlighet till behövlig vila och bete. Antal, läge och utsträckning fastställs av den lantbruksnämnd inom vars område flyttningsleden går. Kan

Prop. 1972: 16 12

flyttning inte genomföras enligt planen kan lantbruksnämnden meddela erforderliga föreskrifter för svenska och norska renägare. När omständigheterna gör det nödvändigt kan lantbruksnämnden föreskriva tillfällig avvikelse från flyttningsled (13 8).

I Sverige pågår en utbyggnad av flyttningsleder med särskilda anläggningar för utfodring m. m. I den mån sådan anläggning ägs av staten utgår delegationerna från att den får användas av norska renägare på samma villkor som gäller för svenska renägare och samebyar. För det fall att anläggning övergått i t. ex. samebys ägo eller uppförts av sameby eller svenska renägare slås i konventionen fast en rätt för de norska renägarna att utnyttja sådan anläggning mot skälig ersättning till ägaren. Kan överenskommelse ej träffas om ersättningens storlek skall denna kunna fastställas av lantbruksnämnden (17 §).

En utgångspunkt för delegationerna har varit att renskötseln över riksgränsen är en samisk näring och att den därför i princip bör vara förbehållen samer från de byar eller distrikt som av hävd drivit renskötsel över gränsen.

1 fråga om renskötselns bedrivande föreskrevs i 1919 års renbeteskonvention en skyldighet för renägare att följa sina renar in i det andra landet. I förslaget till ny konvention finns ingen motsvarande bestämmelse. I stället föreskrivs att under uppchåll och flyttning i det andra landet sådan tillsyn skall utövas över renarna som god renskötsel kräver.

Delegationerna förutsätter — för att skyldigheten beträffande tillsyn och bevakning skall kunna uppfyllas — att renvaktare finns tillgängliga när renarna betar i det andra landet. I en bestämmelse om uppehåll i det andra landet (21 §) slås därför fast att renägare, som låter sina renar beta i det andra landet och som har renskötsel som huvudyrke, får överskrida riksgränsen och uppehålla sig i det andra Jandet under tilllåten betestid och därutöver när det eljest är nödvändigt för renskötseln. Samma rätt tillkommer även renägarens husfolk, dvs. i första hand hans familjemedlemmar, och renvaktare som behövs för arbetet med renarna.

En nyhet i konventionen är att renägare, husfolk eller renvaktare som uppehåller sig i det andra landet skall efter fyllda 15 år medföra en särskild legitimationshandling. Denna skall på begäran visas upp för det andra landets myndigheter.

Underrättelse om hur betesområdena i det andra landet kommer att utnyttjas skall årligen senast två månader före betestidens början sändas till vederbörande myndighet i det andra landet. Underrättetsen skall bl. a. innehålla uppgift om renantal och betesområde samt om namn m. m. på de personer som avser att överskrida riksgränsen och uppcehålla sig i det andra landet.

Samling och skiljning är en normal företeelse i renskötseln och regleras utförligt i konventionen. Bestämmelserna inleds med en regel om

Prop. 1972: 16 13

skyldighet att underrätta förmännen i de samebyar resp. distrikt i det andra landet, som har angränsande betesområden, innan samling sker för kalvmärkning eller för slakt eller skiljning (26 8). I fråga om sammanblandning av renar är huvudregeln att samling och skiljning skall verkställas snarast möjligt. Det kan emellertid uppskjutas om förmännen är eniga om det eller om det bestäms av vederbörande myndighet med hänsyn till omständigheterna. En sådan omständighet kan vara att de hjordar som de sammanblandade renarna tillhör befinner sig på stort avstånd eller att behövlig personal saknas (27 §). När norska renar flyttar tillbaka från Sverige resp. när svenska renar slutligt lämnar sitt betesområde i Norge eller angränsande svenska områden skall samling och skiljning normalt företas (29 resp. 30 §). Vederbörande myndighet kan befria från denna skyldighet och bör göra så när det finns anledning anta att sammanblandning inte har skett. På gränsavsnitt där svensk och norsk renskötsel inte berör varandra finns möjlighet att tills vidare befria från samling och skiljning.

I fråga om särskilda rättigheter framhåller delegationerna att den som bedriver renskötsel i det andra landet med stöd av konventionen enligt förslaget också får utöva vissa särskilda rättigheter i det landet som sammanhänger med renskötseln. Han får således slakta renar, jaga och fiska, ta virke, uppföra anläggningar samt medföra utrustning, hundar, vapen och ammunition, radiosändare och mottagare samt motorfordon. Han åtnjuter också viss tull- och avgiftsfrihet. Gemensamt för alla de uppräknade rättigheterna är att de kan behövas för att renskötseln i det andra landet skall kunna drivas rationellt. Slakt får enligt huvudregeln ske under tillåtet uppehåll i det andra landet med iakttagande av de bestämmelser som gäller där. Det förutsätts att i normala fall köttet etc. transporteras till hemlandet för försäljning. Jakt och fiske får bedrivas under tillåten betestid och inom betesområdet enligt samma bestämmelser som gäller för landets egna samer, dock endast till husbehov (39 8). Renägare får enligt 40 8 ta virke inom det betesområde och längs den flyttningsled som han utnyttjar för användning i renskötseln. För skogsfångsten gäller samma bestämmelser som för landets egna samer. Virket skall vara avsett för användning i renskötseln, i första hand för uppförande av anläggningar som avses i 41 §. I 42 § fastslås att spärrstängsel

får uppföras längs riksgränsen och betesområdenas gränser för att un-

derlätta renskötseln. Av andra stycket framgår att staterna skall träffa närmare överenskommelse om detaljer rörande planerat stängsel, såsom sträckning, placering, utförande och kostnader.

Tillbörlig hänsyn skall tas till naturvården vid planläggning, placering och underhåll av anläggningar för renskötseln, bl. a. stängsel (43 §).

Renskötaren och hans husfolk skall kunna passera riksgränsen där det med hänsyn till renskötseln är lämpligt. Därvid får medföras nödvändig utrustning, redskap och livsmedel samt material som behövs för att upp-

Prop. 1972: 16 : 14

föra och underhålla anläggningar (45 8). För användning. i renskötseln och vid jakt enligt konventionen får vidare vapen och ammunition medföras. För införande av vapen gäller f. n. särskilda regler och avsikten är att närmare bestämmelser härom 'skall' fastställas efter överenskommelse mellan de båda ländernas behöriga myndigheter (46 §). Radiosändare och mottagare får medföras till det andra landet och användas i renskötseln (47 §). Motorfordon som är registrerat i renägarens hemland kan enligt förslaget medföras från det ena landet till det andra för användning i renskötseln. För terränggående motorfordon såsom snöskoter . eller bandvagn gäller den begränsningen att samma bestämmelser tilllämpas som för landets egna renskötande samer (48 §). Utrustning, redskap och andra varor som nu nämnts får medföras tull- och avgiftsfritt över riksgränsen (49 §). .

En särskild bestämmelse har införts om att hundar för bevakning av . renarna får medföras på samma sätt som renarna (44 8).

Beträffande frågan om överträdelser av konventionen m.m. nämner ' delegationerna att sanktionsapparaten utgör en viktig del av konventionsförslaget. Trots den goda ordning inom renskötseln som eftersträvas med kravet på bevakning etc. och genom naturliga gränser för betesområdena kompletterade med omfattande stängselbyggen, kan renar komma in på område där de inte har rätt att vistas enligt konventionen. Den väsentliga reaktionen mot sådan överträdelse är enligt förslaget av civilrättslig art. Vid olovlig betning ges sålunda möjlighet att ta ut betesavgift. Denna avgift är både en gottgörelse för den skada som kan ha drabbat betet och en ekonomisk sanktion i avhållande syfte. Betesavgift utgår med ett fast belopp per ren utan hänsyn till uppehållets varaktighet — i vartdera landets myntslag — i Sverige en krona och i Norge 1 krona 40 öre, samt ett tillägg för varje dag renarna uppehållit sig i det andra landet av i Sverige 40 öre och i Norge 55 öre per ren. Renägaren har fjorton dagar på sig efter det att myndigheten i hans hemland mottagit det officiella meddelandet om den olovliga betningen att ta sina renar från olovligt område innan en förhöjning av avgiften per dag inträder. Fr. o. m. femtonde dagen efter det myndigheten mottagit meddelandet, vilket kan ske senare än den dag då den olovliga betningen började, höjs avgiften till i Sverige 75 öre och i Norge 1 krona 5 öre per ren och dag (52 § första stycket).

Enligt konventionsförslaget har den myndighet som fattar beslut om betesavgift en diskretionär prövningsrätt. Full avgift, nedsatt avgift eller ingen avgift alls kan komma i fråga allt efter omständigheterna. I konventionen nämns som förmildrande .omständighet att det olovliga up- : pehållet inte kan läggas renägaren eller den för bevakningen ansvarige till last — detta kan bero på svåra väderleks- eller snöförhållanden, rov-. djursanfall, naturkatastrof, fara för människor och djur, icke fungerande stängsel e. d. Omständigheterna kan även eljest vara sådana att

Prop. 1972: 16 15

det är oskäligt att ålägga avgift helt eller delvis. Vart femte år skall avgiftsbeloppen räknas om med tillämpning av vartdera landets konsumentprisindex. |

Betesavgift kan tas ut även när renar i det egna landet olovligen uppehåller sig på område som är förbehållet det andra landets renar (57 8). Som olovligt bete enligt 52 § är också att bedöma väsentlig avvikelse från flyttningsled.

Straffbestämmelser finns i konventionen för vissa överträdelser för vilka det ansetts erforderligt med en reaktion men någon annan form än straff inte är lämplig. Endast bötesstraff kan ådömas, och frågan skall vara om uppsåt eller oaktsamhet (61 §). Enligt delegationernas mening förstås med oaktsamhet i detta sammanhang oaktsamhet som ej är obetydlig. Den svenska termen härför är ”oaktsamhet som cj är ringa”.

Allmänt åtal för förseelse enligt 61 8 konventionen får väckas endast efter anmälan av lantbruksnämnden eller reindriftsinspektören. Anmälan kan göras i båda länderna (62 §). Den som lagförts — varmed i detta sammanhang även avses att åtalseftergift meddelats — får inte lagföras för samma gärning i det andra landet (63 §).

I konventionen regleras vidare frågan om ersättning för kostnader för renar från det andra landet (35 §) och om ersättning för skada (58— 60 §§). I den mån särskilda bestämmelser om ersättning inte finns i konventionen skall skada som vållas i det andra landet vid utövande . av renskötsel ersättas enligt detta lands skadeståndsregler. För skada på bete utgår inte särskild ersättning eftersom betesavgiften till en del utgör ett schabloniserat skadestånd (58 8).

Delegationen föreslår vissa dispensbestämmelser. Dispens (65 §) från bestämmelserna om betesområden, betestider, renantal och flyttningsleder föreslås kunna ges av lantbruksnämnden resp. fylkesmannen var och en inom sitt område när väderleks- eller betesförhållanden eller andra omständigheter gör det nödvändigt.

I 66 § behandlas frågan öm ett fast utskott som föreslås skola tillsättas av regeringarna med uppgift att följa den samiska renskötselns utveckling och föreslå åtgärder som kan bidra till en effektiv och ändamålsenlig tillämpning av konventionen. Det fasta utskottet bör fortlöpande skaffa sig en bild av rennäringens läge i de båda länderna och vara berett att på grundval härav föreslå erforderliga åtgärder av både engångsnatur och permanent art som gör att konventionens tillämpning håller jämna steg med utvecklingen av renskötseln. Genom sin sammansättning, från vartdera landet en rennäringssakkunnig, en renskötande same och därutöver en medlem jämte suppleanter, bör utskottet ha goda möjligheter att skaffa sig överblick över dessa frågor.

Delegationerna nämner att en väsentlig fråga under förhandlingarna har varit samernas framtida renbetning över den svensk-norska gränsen efter utgången av giltighetstiden för den nya konventionen. Delegatio-

Prop. 1972: 16 16

nerna har för det första enats om att föreslå att den nya konventionen skall ha cen lång giltighetstid, nämligen 30 år (76 §). Därutöver föreslår delegationerna att senast fem år före utgången av konventionens giltighetstid skall, om en av avtalsparterna påkallar det, en blandad svensknorsk kommission tillsättas för att utreda frågan om det ena landets renskötande samer har behov av fortsatt renbetning i det andra landet i de betesområden som omfattas av konventionen eller delar av dessa (69 8). En förutsättning för att avtalspart skall begära att kommissionen tillsätts är givetvis att ett fortsatt betesbehov bedöms föreligga. Så snart kommissionens betänkande avgivits skall de båda ländernas regeringar inleda förhandlingar rörande den fortsatta rätten till renbetning i det andra landet efter utlöpandet av konventionens giltighetstid (72 8). Förhandlingarna skall föras på grundval av betänkandet. Förhandlingarna skall inte omfatta det i 1 § A 4 konventionen angivna området Anjavassdalen, om inte de båda regeringarna enas om att särskilda skäl talar för detta. Delegationerna tillägger att området Anjavassdalen inte ingick i de områden som enligt 1964 års svensk-norska renbeteskommissions förslag skulle användas för svensk renbetning i Norge. Förhandlingarna mellan regeringarna bör slutföras innan konventionen löper ut.

Skriftväxlingen om framtida renbetning. Delegationerna meddelar att enighet har uppnåtts om att föreslå regeringarna att. i samband med konventionens undertecknande utväxla skrivelser innehållande att de båda ländernas regeringar i fråga om samernas framtida renbetning i det andra landet kommer att låta följande synpunkter vara vägledande. Samerna utgör en folkgrupp. som under utövandet av sin näring sedan urminnes tid har fört sina renar fram och tillbaka mellan de båda länderna. Regcringarna har för avsikt att, var och en för sig, så länge det finns samer i endera landet som för att bevara sin livsform och näring är beroende av renbete i det andra landet upprätthålla betesrätten över landgränsen. Om vitala intressen nödvändiggör att betesmark, som brukas av norska samer i Sverige resp. av svenska samer i Norge, tas i anspråk, skall den svenska resp. norska regeringen inom ramen för den vid varje tillfälle gällande interna lagstiftningen på bästa möjliga sätt tillrät-

talägga förhållandena för samernas betesrätt så att de kan bevara sin

livsform och näring.

Mot bakgrund av bl. a. den föreslagna skriftväxlingen har delegationerna enats om att föreslå att konventionen den 26 oktober 1905 angående flyttlapparnas rätt till renbete m. m. upphör att gälla när konventionen träder i kraft (74 §). Däremot föreslår delegationerna inte någon uppsägning av 1751 års lappkodicill. Den bör kvarstå som ett uttryck för samma grundsyn som den föreslagna skriftväxlingen.

Protokollet om byggande och underhåll av spärrstängsel. Enligt 42 8 konventionen skall närmare bestämmelser om byggande och underhåll av spärrstängsel fastställas genom särskild överenskommelse. Delega-

Prop. 1972: 16 17

tionerna har utarbetat förslag till protokoll om byggande och underhåll av spärrstängsel för renar. Protokollet omfattar i artikel 1, 2 och 3 stängsel som föreslås uppförda inom bestämda tidsfrister. I artikel 4 anges ett stängsel som skall byggas i den mån området Maunu tas i bruk för norsk vinterbetning i Sverige. Artikel 5 avser ett stängsel inom området Havgavuobmi i Troms fylke. Detta stängsel skall utgöra fortsättning på ett stängsel som är under uppförande i Sverige och som åtskiljer samebyarna Lainiovuoma och Saarivuoma. För att så långt det är möjligt tillmötesgå norska naturvårdsintresen föreslås i artikel 5 två alternativa sträckningar. Artikel 8 innehåller bestämmelser om vilka stängsel som skall uppföras, bekostas och underhållas av Sverige resp. av Norge. Av bilaga framgår de olika stängselsträckningarnas längd, beräknade kostnader för byggandet och kostnadernas fördelning. Protokollet innehåller vidare bestämmelser om hur stängselsträckningarna i detalj skall fastställas, om utsträckning av tidsfristerna på grund av oförutsedda omständigheter, godkännande av färdiga stängsel, tull- och skattefrihet, arbetsmarknadsförhållanden m. m. Protokollet skall träda i kraft samtidigt med konventionen och ha samma giltighetstid. Protokollet skall ratificeras (artikel 15). Förutom de stängselsträckningar som anges i protokollet har delegationerna diskuterat ytterligare ett antal stängsel. Delegationerna utgår från att det fasta utskottet kommer att uppmärksamma behovet av dessa.

Remissyttrandena Klara ställningstaganden till förmån för att en ny konvention mellan Sverige och Norge om renbetning bör komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande förslaget föreligger från vattenöverdomstolen, kammarkollegiet, skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnden i Norrbottens län och länsstyrelsen i Västerbottens län. Lantbruksstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse att det visat sig möjligt att ersätta den hittills gällande konventionens drygt 200 paragrafer med endast drygt 70 i det föreliggande förslaget och finner samtidigt. dessa senare vara ofrånkomliga för att ge den stadga som är nödvändig för en näring som även i framtiden kommer att konfronteras med motstående intressen i två länder. Svenska samernas riksförbund åberopar som eget yttrande ett av samebyarna Könkämä, Lainiovuoma, Saarivuoma, Talma, Rautasvuoma, Kaalasvuoma, Norrkaitum, Mellanbyn, Jåkkåkaska, Tuorpon, Luokta- Mavas, Semisjaur-Njarg, Svaipa, Östra Kikkejaure, Västra Kikkejaure, Mausjaure, Maskaure, Ståkke, Gran, Ran, Umbyny Vapsten, Vilhelmina norra, Vilhelmina södra och Frostvikens norra avgivet yttrande. Enligt detta motsätter sig byarna varje landavträdelse utan värdering och er- 2 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 16

Prop. 1972: 16 18

sättning för land och vatten, anläggningar m. m., som blir onyttiga genom inskränkningarna av betesområdena, försvårad drift och omställning m. m. Ersättning i angivna hänseende bör enligt byarna utges av Sverige. Byarna åberopar betydelsen av Altevatndomen i norska Höyesterett den 20 april 1968 och anför att om Sverige går med på en ordning som kan innebära nedskjutning av svensk ren trots privaträttslig svensk rätt till området i Norge, Sverige måste betala ersättning för detta. Även den norska ensamrätten hela året i samebyarnas områden i Sverige måste ge upphov till ersättningsanspråk för land och vatten, anför samebyarna. Vattenöverdomstolen konstaterar att konventionsförslaget rätt avsevärt begränsar de norska områden som svenska samer i fortsättningen skall äga nyttja. Någon analys av den rättsliga karaktären av samernas rätt till renbete i det andra landet har inte framlagts i detta sammanhang. Följaktligen har inte heller frågan om samernas eventuella rätt till ersättning för mistade områden tagits upp till bedömning. En förutsättning för att utan sådan rättslig analys anta konventionen måste därför vara att varken konventionen eller i anledning därav antagen svensk eller norsk följdlagstiftning kan i sig anses beröva samerna någon rätt, som de everituellt kan visas ha på annan grund än de vid olika tider gällande konventionerna mellan länderna. Lantbruksnämnden i Västerbottens län förutsätter att skador som kan åsamkas rennäringen genom Övergången till en ny konvention regleras i särskild ordning. .

Berörda samebyar påtalar svårigheterna att hålla renarna inom de begränsade betesområdena. Vidare blir stängsel nödvändiga på åtskilliga sträckor utöver de föreslagna samt tidigareläggning av en del av de föreslagna stängslen. Flera samebyar anser sig behöva större områden än som förutsätts enligt förslaget.

Vad gäller betestidens längd i Norge anser flera samebyar att den föreslagna betestiden är otillräcklig, särskilt på hösten.

Upplåtandet av gränsbestämda norska vinterbetesområden i Sverige med ensamrätt möter kritik från samebyarna, som påtalar omställningssvårigheter av olika slag. Umbyns och Rans samebyar motsätter sig liksom lantbruksnämnden i Västerbottens län att det inom Umbyns vinterbetesland belägna området Granö upplåtes för norsk renbetning. Lantbruksnämnden förutsätter att annat område i anslutning till Vapstens vinterbetesmarker kan upplåtas i stället.

Statens vattenfallsverk påpekar med åberopande av yttrande från Ångermanälvens vattenregleringsföretag att planer föreligger att anlägga ett kraftverk vid Stenkullaforsen i Ångermanälven. Detta skulle med' tillhörande dämningsområde komma att ligga inom området Meselefors och medföra dämnings- och regleringsskador.

Beträffande omställningen till den nya konventionen erintar vattenöverdomstolen om att det såväl enligt 1919 års konvention.som tidigare

Prop. 1972: 16 19

förelegat en skyldighet att motta norska renar på svenskt område. Denna skyldighet blir enligt konventionsförslaget konkretiserad till vissa klart avgränsade områden - men innebär inte för den svenska renskötseln i dess helhet någon ny belastning. I vad mån de närmast berörda samebyarna kan anses berättigade till ersättning för det intrång som härigenom orsakas dem bör uppmärksammas i samband med svensk följdlagstiftning i anledning av konventionen. Även kammarkollegiet påpekar att de olägenheter som följer av upplåtandet av norska vinterbetesområden drabbar samebyarna ojämnt och finner angeläget att berörda byar kompenseras för intrånget.

Statens naturvårdsverk anför betänkligheter mot norsk vinterbetning inom gränsbestämda vinterbetesområden och anser risk föreligga att delar av dessa genom exempelvis exceptionella väderleksförhållanden kan komma att utsättas för ett alltför högt utnyttjande i förhållande till områdenas produktionsförmåga. Verket finner risken för överbetning vara särskilt stor i Njuorajaure, som avses bli upplåtet för såväl svensk som norsk renbetning. Området sammanfaller till en del med Vadvetjåkka nationalpark varför det måste anses särskilt väsentligt att skador på växttäcket förhindras där. Verket påpekar: vidare att området Patsajäkel till stor del utgörs av urskog varför det ur bl. a. skogsve- tenskaplig och ornitologisk synpunkt är mycket värdefullt. Området ingår delvis i ett av Jänsstyrelsen planerat naturreservat.

Skogsstyrelsen uppskattar att av den för norsk renbetning i Sverige aktuella arealen en fjärdedel är belägen i skogslandet och att omkring hälften därav kan hänföras till mark av högsta intresse för skogsbruket. Styrelsen förutsätter att områdena är så avpassade i förhållande till betesbehovet att konventionsförslaget inte innebär större betestryck celler större friktioner i övrigt än vad som hittills varit fallet.

Lämpligheten av att ålägga lantbruksnämnderna övervakande, reglerande och i vissa fall dömande uppgifter ifrågasätts av lantbruksstyrelsen samt lantbruksnämnderna i Jämtlands och Västerbottens län. Dessa uppgifter ligger inte i Jinje med de rådgivande och stödjande uppgifter som ålagts nämnderna i anslutning till den nya rennäringslagstiftningen. Bl. a. med hänsyn till de svårigheter som är förenade med att låta lokala myndigheter vid sidan av lantbruksnämnderna handlägga rennäringsärenden motsätter sig lantbruksstyrelsen dock inte. den föreslagna ordningen. Länsstyrelsen i Västerbottens län anför att det kan befaras att den föreslagna ordningen för lantbruksnämndens del medför:en återgång till den sorts polisiära tillsyn som man med den nya rennäringslagen hoppats komma bort ifrån. Enligt länsstyrelsen är å andra sidan klart att den sakkunskap lantbruksnämndens tjänstemän representerar inte kan undvaras i den kontroll- och tillsynsverksamhet konventionens tillämpning måste medföra.

Förslaget om betesavgift föranleder få invändningar från remiss- -

Prop. 1972: 16 20

instanserna. Lantbruksnämnden i Norrbottens län påpekar att redan nuvarande avgifter kännbart drabbar de nordligaste samebyarna. Enligt nämnden innebär nuvarande renskötselformer med stora cnheter att större flockar kan avvika till otillåtna områden eller bli kvar i distrikten under inte tillåten betestid utan att dålig ordning i renskötseln föreligger. En bestämmelse om straffavgift överensstämmer knappast med den samarbetsanda som bör råda över gränserna. Saarivuoma sameby anser att föreslagna avgifter kan drabba byn så hårt att dess ekonomi äventyras. Samma farhågor delas av Hotagens sameby, som emellertid anser sig kunna godta bestämmelserna om de tillämpas generöst. Rans sameby vänder sig emot att betesavgift kan utgå när svenska renar kommer in på för norsk renskötsel upplåtna områden i Sverige.

Ersättningsutredningarna Utredningen om verkningarna för svensk renskötsel av norska betesområden i Sverige

Utredningsmannen konstaterar att en övergång från den ordning som gäller enligt nuvarande konvention till det föreslagna systemet med gränsbestämda vinterbetesområden med ensamrätt för norska samer inte innebär att berörda svenska samebyar får vidkännas sådan betesförlust att Kompensation för denna bör utgå av statsmedel.

Utredningsmannen anför att det måste beaktas att den rätt till renbetning i Sverige som norska samer enligt konventionsförslaget får inte är någon nyhet. De norska och svenska samerna har i århundraden haft en ömsesidig betesrätt över riksgränsen. Den betesrätt som norska samer har i Sverige enligt gällande konvention har utnyttjats mycket ojämnt. Anmälningar till inflyttning i Sverige från både Troms och Nordlands fylken har visserligen gjorts regelbundet för renantal som växlat mellan sammanlagt 9 500 och 3 400. Från vissa av de distrikt som anmälningarna avser har dock på flera årtionden inte skett någon inflyttning alls och från andra distrikt har det renantal som förts in understigit det som anmälts. Det förhållandet att den norska betesrätten sedan länge utnyttjats i så förhållandevis begränsad omfattning kan dock inte anses innebära att man på norsk sida avstått från några rättigheter som konventionen tillerkänner norska samer. Orsaken till det minskade norska betesutnyttjandet är att renskötseln i Troms och Nordlands fylken länge varit av så begränsad omfattning att något större behov av vinterbete i Sverige inte förelegat. Utredningsmannen nämner, att renskötseln i fylkena kommer att byggas upp på nytt. Förklaringen till detta är att man i Finnmark har ett betydande överskott av renar i förhållande till betesresurserna och även ett avsevärt större antal renskötande samer än vad som är rimligt i förhållande till näringsunder-

Prop. 1972: 16 21

laget. Det har länge varit ett starkt önskemål från norsk sida att bereda plats i Troms och Nordlands fylken för samer från Finnmarks fylke. Eftersom vinterbetesresurserna i Troms och Nordland är starkt begränsade förutsätter en uppbyggnad av renskötseln i dessa fylken att vinterbetesmarker ställts till förfogande i Sverige. Det kan därför enligt utredningsmannens mening med fullt fog hävdas att den norska betesrätten i Sverige skulle komma att utnyttjas i betydligt större omfattning än f.n. även om en ny konvention inte hade aktualiserats. I det läget innebär konventionsförslaget närmast en fördel från svensk synpunkt genom att det begränsar det antal norska renar som får föras på bete i Norrbottens län, utom nordsamebyarnas område, och i Västerbottens län.

Utredningsmannen anför att Sverige redan enligt gällande ordning har en vidsträckt skyldighet att ta emot norska renar och anvisa betesområden för dem. Vad som inträffar om konventionsförslaget genomförs är att denna skyldighet blir konkretiserad till vissa klart avgränsade områden men inte innebär någon ny belastning för den svenska rennäringen i dess helhet. Det finns inte anledning att anta att något av de föreslagna områdena är större än vad som oundgängligen behövs för att föda det för vederbörande område föreslagna renantalet. För bedömandet av frågan huruvida betestillgångar går förlorade genom den norska renbetningen måste det därför enligt utredningsmannens mening vara utan betydelse om visst antal norska renar betar inom sådana områden eller, som hittills, anvisas betesmarker varje år i konkurrens med svenska samer.

Utredningsmannen framhåller att om och i vad mån de samebyar som enligt konventionsförslaget ensamma skulle få bära den belastning som nu åvilar samtliga samebyar bör kompenseras för betesförlust kan med hänsyn till vad som anförts ses som en intern fördelningsfråga samebyarna emellan. Detta gäller också beträffande de fyra nordsamebyarna, trots att det högsta tillåtna antalet norska renar där ökar från 2 000 till 2600. En ökning av denna storleksordning kan inte spela någon väsentlig roll från betessynpunkt, eftersom det finns en reservkapacitet av vinterbete inom dessa byars områden, som kan nyttiggöras genom vissa stängselbyggen mellan byarna inbördes samt mellan dessa och Vittangi sameby. Med det nu anlagda betraktelsesättet saknas enligt utredningsmannens mening grund för att med statsmedel kompensera samebyarna för betesförlust.

Utredningsmannen anför vidare att problemet kan angripas också från en annan utgångspunkt. De områden i Sverige som föreslagits för norsk renbetning har efter långvariga överväganden och undersökningar valts ut med tanke på vad som framstår som lämpligt vid en avvägning mellan svenska och norska renskötselintressen. Flera av områdena har tidigare utnyttjats av norska samer eller stämmer överens med vad

Prop. 1972: 16 22

svenska myndigheter f. n. årligen anvisar dessa samer. Även om det sedermera har framkommit önskemål om att omlokalisera något område kan det med hänsyn fill vad nu anförts med visst fog göras gällande att, om den norska renbetningen i Sverige skulle öka inom ramen för nuvarande ordning, den skulle komma att -belasta i stort sett samma samebyar inom vilka de gränsbestämda norska betesområdena nu föreslås skola ligga. Ser man saken på detta sätt innebär den föreslagna nyordningen inte att det sker en omfördelning samebyarna emellan utan att en belastning som i huvudsak vissa byar haft att räkna med konkretiseras till bestämda områden inom samma byar. Även om man bedömer frågan om betesförlust från denna utgångspunkt blir slutsatsen enligt utredningsmannens mening densamma som tidigare nämnts. Det resonemang som utredningsmannen hittills fört har avseende på Norrbottens och Västerbottens län. I fråga om den föreslagna norska renbetningen i Jämtlands län gör sig speciella synpunkter gällande. Här föreslås nämligen ett helt nytt betesområde, Leipikvattnet, som inte har någon motsvarighet enligt gällande ordning. Leipikvattnet utnyttjas f.n. regelbundet under sommaren av Frostvikens norra sameby. Genom att de norska samerna får ensamrätt till området minskar samebyns tillgång till sommarbete. Utredningsmannen framhåller att den bestimmande faktorn för samebyns renantal är tillgången på vinterbete. Eftersom det finns en betydande överkapacitet barmarksbete i förhållande till vinterbetestillgångarna medför: bortfallet av Leipikområdet inte att byns renantal måste reduceras eller att: byns 'bruttointäkter av renskötseln minskar.

Slutsatsen av det anförda blir enligt utredningsmannens mening att en övergång från den ordning som gäller enligt nuvarande konvention till det föreslagna systemet med gränsbestämda vinterbetesområden med ensamrätt för norska samer inte innebär att berörda svenska samebyar får vidkännas sådan betesförlust att kompensation härför bör utgå av statsmedel. |

Vad gäller frågan om intrång i renskötseln till följd av den norska betesrätten i Sverige anför utredningsmannen att de svenska samebyarna redan enligt nuvarande ordning har att räkna med norsk renbetning inom sina vinterbetesmarker och en viss arbetsinsats för att undvika olägenheter av denna. Man måste emellertid räkna med att den arbetsinsats av svenska samer som föranleds av de norska renarnas uppehåll i Sverige kan komma att öka något om konventionsförslaget genomförs. Genom att de norska samerna får bestämda betesområden där svenska renar inte får beta skärps behovet av bevakning av de svenska renarna. I de fall en genomflyttning av sådant område inte kan ske utan risk för sammanblandning eller risk för att de svenska renarna tär på betestillgången inom området torde av konventionsförslaget följa att renarna inte får flyttas genom området. Detta kan på sina håll inne-.

Prop. 1972: 16 23

bära att flyttvägar måste läggas om, vilket kan medföra vissa omställningssvårigheter och/eller förlängda flyttningar.

Utredningsmannen anför vidare att det merarhete som de svenska samerna kan komma att få som en följd av norsk renskötsel i Sverige enligt konventionsförslaget blir tämligen begränsat. Det säger sig självt att det inte är möjligt att ange arbetsökningen i ett bestämt relationstal utan att det endast kan bli fråga om en skönsmässig skattning.

En viktig utgångspunkt för utredningen har varit att intrång bör så långt det är möjligt och rimligt motverkas genom åtgärder, t. ex. stängsel, nya flyttningsvägar, arbetshagar o. d. De föreslagna åtgärderna anges för varje berörd sameby. Åtgärderna är valda med tanke på att underlätta flyttningar och bevakning för de svenska samerna så att risken för att svenska renar skall komma in på norska betesområden skall minska.

Utöver skadeförebyggande åtgärder föreslår utredningsmannen vissa belopp som ersättning för ökat arbete i fråga om flyttningar och bevakning. Dessa belopp bygger på en skönsmässig uppskattning av det årliga merarbete som kvarstår trots att vissa åtgärder utförts. I de fall flyttningsvägar måste förlängas beräknas merarbetet för flyttningen på grundval av den ytterligare tid som kan antas åtgå och det antal vak- . tare som bedöms normalt för den hjord som flyttas. Vid: uppskattningen av tidsåtgången räknas med att flyttningen normalt sker med en hastighet av 20—30 km per dygn och att — med hänsyn till att det är fråga om tämligen begränsade sträckor — några längre uppehåll inte behöver göras. I de fall den förlängda flyttningen är förenad med särskilda svårigheter på grund av att större vägar och/eller tätare bebyggelse måste passeras beaktas detta.

Utredningsmannen framhåller att man inte kan komma fram till något exakt mått på arbetskraftens värde utan är hänvisad till en grov uppskattning. I utredningen beräknas ett belopp av 100 kr. per dygn genomgående för samtliga berörda samebyar, vilket anses ligga helt på den säkra sidan sett från ersättningstagarnas synpunkt. De årsbelopp som beräknats med tillämpning av nyss angivna faktorer har för konventionens giltighetstid på 30 år omräknats till engångsbelopp efter en räntefot av 4 9/4. Också häri ligger enligt utredningsmannens mening en marginal till ersättningstagarnas förmån, eftersom det är tveksamt om diskontering numera bör ske efter så låg räntcefot.

Med utgångspunkt från ifrågavarande värderingar har utredningsmannen för varje sameby redovisat. de skadeförebyggande åtgärder som föreslås och beräknade kostnader för dessa samt de ersättningsbelopp som därutöver förordas. Sammanlagt uppgår de skadeförebyggande åtgärderna till 575 000 kr. samt ersättningsbeloppen i övrigt till 555 000 kr. Utredningsmannen föreslår alltså att totalt 1 130 000 kr. skall utgå

Prop. 1972: 16

av statsmedel. Beloppens fördelning på de berörda samebyarna framgår av följande sammanställning.

Åtgärder Sameby Belopp

jaure Umbyn Rasthagar 75 000 Vilhelmina Tekniska åtgärder inom höstbetesnorra området 75 000

Summa kr. 575 000 575 000

Kontantersättning

norra Vilhelmina Merarbete för bevakning 25 000 södra

Summa kr. 555 000 555 000

Totalt kr. 1130 000

Utredningen om vissa omställningsfrågor m. m. för svensk renskötsel i Norge

Utredningsuppdraget har inom lantbruksstyrelsen utförts av den s.k. rennäringsgruppen. Styrelsen har därefter överlämnat gruppens förslag som sitt eget. Rennäringsgruppen är sammansatt av representanter för styrelsen, de regionala rennäringsmyndigheterna och de renskötande samerna. Mot gruppens förslag har ledamoten Cramér lämnat en blank reservation. Ledamoten Idivuoma har anmält att enligt hans mening hade gruppen vid sina ställningstaganden bort utgå från dagens renskötsel och inte från gällande konventionsbestämmelser.

Utredningen har inledningsvis kartlagt de skillnader som föreligger

Prop. 1972: 16 25

mellan nuvarande och föreslagen konvention till den del dessa skillnader bör observeras vid fullgörandet av utredningsuppdraget.

Med utgångspungt från de värderingar, som renbetesmarksutredningen (1966: 12) och den svensk-norska renbeteskommissionen av 1964 har gjort beträffande behovet av svenskt sommarbete i Norge, konstaterar utredningen att de i konventionsförslaget för svensk renskötsel anvisade arcalerna är tillräckliga för samtliga berörda byar med hänsyn till att vinterbetesmarkernas kapacitet begränsar renantalet. Inom byarna norr om Torneträsk har emellertid vinterbeteskapaciteten de senaste åren inte kunnat utnyttjas i full utsträckning. Detta har medfört en förskjutning av betningen västerut. När det därför föreslås att betesmarkerna i Norge skall minskas är det enligt utredningens mening viktigt att åtgärder vidtas för att trygga åtkomsten av byarnas beten i Sverige. Anordningarna utgörs av ett slakteri med väg inom Könkämä sameby, väg mellan Laxforsen och Laimoviken inom Talma sameby, stängsel mellan nordsamebyarna och Vittangi sameby samt mellan Lainivuoma och Saarivuoma samebyar och mellan Saarivuoma och Talma samebyar.

Utredningen diskuterar därefter i vad mån den nya konventionen kan medföra merarbete i renskötseln utöver vad som kan krävas enligt bestämmelserna i gällande konvention. Utredningen kommer till slutsatsen att även om man under de första åren av den nya konventionen har att vänta sig ett betydande merarbete för att hålla gränser och tider så utjämnas detta genom den minskade insats, som behöver göras under återstoden av konventionstiden sedan i konventionen och av utredningen föreslagna tekniska anläggningar uppförts.

Utredningen behandlar varje enskild sameby och föreslår till inlösen vissa anläggningar. Utredningen föreslår i vissa fall ändringar av konventionens förslag i fråga om stängsel eller nya stängsel i skadeförebyggande syfte. För tre byar bedöms den kommande situationen sådan att ersättning för merarbete bör utgå. Frågan om behov av stängsel mellan Vilhelmina norra och Frostvikens södra sameby bör enligt gruppen hänskjutas till vederbörande lantbruksnämnder.

För sex samebyar bör enligt utredningens mening inlösen av anläggningar ske med sammanlagt 97 000 kr. För uppförande av stängsel och gärden för fyra byar beräknas 195 000 kr. Dessutom bör till tre byar utgå ersättning för merarbete med 600 000 kr. Totalt föreslås alltså 892 000 kr. utgå. Beloppens fördelning på de berörda samebyarna framgår av följande sammanställning.

Utredningen föreslår även tidigareläggning av vissa stängselbyggen, som inte är konventionsbundna, motsvarande 475 000 kr. Lösen av anläggningar

Summa kr. 97000 97 000

Uppförande av nya anläggningar Luokta-Mavas Kalvmärknings- och skiljningsgärde

med ledarmar 100 000

Spärrstängsel mellan Ikis- och Mavas-

jaure (6 km) 90 000

D:o mellan Fidevatn och Laamivatn (1 km) 15 000 Semisjaur-Njarg Stängsel i Smuolevagge (16 km), vilket er-

sätter stängsel mellan Gujaure och

Dypenåga — rapporten: A.6.c) (12 km) —

Beräknad merkostnad 50 000 Umbyn Stängsel från Rr 215 till Rösvandet (7 km)

i stället för enl. artikel 2.B.4. upptaget

stängsel (15 km) Beräknad inbesparing —120 000 Vilhelmina Förlängning av stängsel enl. rapporten

Tidigareläggning av stängselbyggen

km kronor färdigt år Rapport A.2.c) Cunojavvre-Roccokkajokk 5 100 000 1975

B.2.a) Rr 215-Kalven 25 375 000 1975 .

Summa kr. "475 000

Remissyttrandena

Flertalet remissmyndigheter tillstyrker utredningarnas förslag.

Vad utredningsmannen i den först redovisade utredningen anför om ersättning för betesförlust finner statskontoret vara välmotiverat. Statskontoret anser att någon betesförlust, som bör. ersättas' av staten, inte uppkommer genom konventionen. Även lantbruksstyrelsen är av samma uppfattning.

Vad gäller de av utredningarna föreslagna ersättningarna och åtgärderna anser statskontoret frågan om ersättning för merarbete vid renskötseln vara diskutabel. Särskilt om man, som utredningarna föreslagit, så långt möjligt bekostar stängsel och andra arbetsbesparande åtgärder, förefaller ersättning för merarbete inte motiverad. Statskontoret finner dock att möjlighet ändå kanske bör hållas öppen att i enstaka fall ta upp fråga om ersättning.

Prop. 1972: 16 27

Kammarkollegiet föreslår att staten svarar för alla kostnader för av konventionen föranledda omställningsåtgärder och ersättningar. Kollegiet och riksrevisionsverket anser att föreslagna omställningsåtgärder lämpligen kan utföras som beredskapsarbeten. Arbetsmarknadsstyrelsen anför att styrelsen är beredd att efter hänsynstagande till såväl det lokala som det allmänna sysselsättningsläget diskutera att driftsanläggningarna utförs som beredskapsarbeten.

Lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län biträder utredningarnas förslag med vissa smärre avvikelser. Lantbruksnämnden i Norrbottens län anser att ersättningsbeloppen är för lågt hållna.

Svenska samernas riksförbund anför att genom den norska Höyesteretts dom år 1968 i Altevatn-målet har de svenska samerna erkänts ha ensamrätt till renbete och fiske i deras gamla områden i Norge, som de genom seklerna nyttjat varje år. Om Sverige i en renbeteskonvention med Norge avstår från att kräva folkrättslig täckning för områden till vilka de svenska samebyarna har privaträttslig rätt, uppstår s. k. ”privaträttsliga överskottsområden”. Det är mot den bakgrunden naturligt att de svenska samerna kräver ersättning av Sverige för sådana områden. Beträffande det norska vinterbetet i Sverige anför förbundet att. detta bete utövats i tämligen ringa omfattning. De svenska samerna har på grund av sedvana rätt till vinterbete på vissa Jandsträckor. Scdvanerätten tillkommer byn och 1971 års rennäringslag bygger på att samisk rätt får utövas endast inom egen by. Liksom beträffande områdena i Norge måste Sverige givetvis ersätta de svenska samerna värdet av land: och vatten, till vilka de. har rätt på grund av urminnes hävd, om man efter ett antal successiva eftergifter vill genomföra det tilltänkta stela vinterbetessystemet för norska renar i Sverige. De svenska samebyarna som har rätt till land och vatten, en rätt som inte bestrids av någon, har givetvis inte någon skyldighet att tåla inskränkning av annan i byns rätt. Skall renbetesrätt för norska samer förvärvas för genomförande av konventionen, får svenska staten förvärva rätten i fråga genom överenskommelse med samebyarna. Svenska staten kan inte — annat än måhända expropriationsvägen — kräva att de svenska samerna skall uppge en sedvanerätt av civilrättslig karaktär som är allmänt erkänd och som när som helst kan fastställas av domstol. Vid sådant förhållande äger svenska staten ej heller kräva sådant avstående av privaträttslig rätt från de svenska samebyarnas sida såsom någon sorts villkor för att svenska staten skall ingå en renbeteskonvention. Förbundet menar vidare att början till en positiv samepolitisk handlingslinje lämpligen kan göras genom att utge full ersättning för mistade områden i Sverige och i Norge i samband med en ny renbeteskonvention till de svenska samebyarna. För byarna är det ju helt likgiltigt om de förlorar dessa områden genom en vattenuppdämning — som medför full ersättning — el-

Prop. 1972: 16 28

ler genom bestämmelser i en renbeteskonvention med flankerande svensk lagstiftning. Som slutomdöme anför förbundet att utredningsmannen, som undersökt verkningarna för svensk renskötsel av norska betesområden i Sverige, inte gjort någon juridisk utredning av vad 1971 års rennäringslag ävensom renbeteslagarna stadgar och i belysning av förarbetena innebär beträffande svensk samebys civilrättsliga rätt till vinterbeten. Förbundet konstaterar slutligen att de svenska samerna har behov av en renbeteskonvention främst av det skälet att de hyser rädsla för trakasseringsåtgärder från norsk sida, om konventionslöst tillstånd skulle uppkomma.

Departementschefen

Samerna har sedan äldsta tider bedrivit renskötsel i de nordligaste delarna av Sverige och Norge. Sedan år 1751 har de svenska renägarnas uppehåll med renar viss tid av året i Norge och de norska renägarnas uppehåll med renar i Sverige folkrättsligt reglerats, till en början genom den s. k. lappkodicillen den 21 september/2 oktober 1751. Nu gällande renbeteskonventionen av år 1919, som ändrats år 1949, sades upp från norsk sida den 15 juni 1961. Därefter har konventionen förlängts i flera omgångar, senaste gången till den 1 maj 1972. Sverige och Norge tillsatte år 1963 en gemensam kommission för att utreda vissa spörsmål som sammanhänger med den samiska renskötseln. Kommissionen avgav år 1967 ett betänkande.

Kungl. Maj:t beslöt år 1967 att ta upp förhandlingar med Norge om ny renbeteskonvention. Samtidigt utsågs en förhandlingsdelegation till vilken knöts en grupp experter med representanter för bl. a. samerna. Delegationen har tillsammans med motsvarande norska förhandlingsdelegation år 1971 överlämnat förslag till konvention mellan Sverige och Norge om renbetning, m. m. Konventionsförslaget har därefter remissbehandlats. Konventionen har undertecknats i Oslo den 9 februari 1972.

Konventionen, som jag tidigare utförligt redovisat, innehåller sju kapitel. I första kapitlet tas upp svensk renbetning i Norge och i det andra kapitlet norsk renbetning i Sverige. Kapitel III innehåller gemensamma bestämmelser. Kapitel TV behandlar överträdelser av konventionen, I kapitel V, VI och VII upptas slutligen särskilda bestämmelser, övergångsbestämmelser resp. slutbestämmelser.

Vid konventionen finns fogade dels en gemensam rapport om förhandlingarna mellan Sverige och Norge, dels ett protokoll om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar, dels en skriftväxling mellan de båda regeringarna om den framtida betesrätten över landgränsen. Rapporten innehåller bl. a. förklarande kommentarer till bestämmelser i konventionen.

Prop. 1972: 16 29

Den nya renbeteskonventionen har som framgår av vad jag tidigare anfört föregåtts av ett långvarigt och noggrant utrednings- och förhandlingsarbete. Det resultat som uppnåtts finner jag vara tillfredsställande för den svenska rennäringen. Renskötseln har sedan 1919 års konvention förbereddes och ingicks genomgått en stark omvandling. Betydande förändringar har därför kunnat göras i den nya konventionen utan att därför villkoren för den svenska renskötseln försämras.

En utpräglat positiv grundsyn på dessa frågor har även kommit till uttryck i den föreslagna skriftväxlingen mellan de svenska och norska regeringarna. Den svenska regeringen förklarar därvid att den har för avsikt att, så länge det finns samer i Norge som för att bevara sin livsform och näring är beroende av renbete i Sverige, upprätthålla betesrätten över landgränsen. Den norska regeringen ger å sin sida till känna att den delar denna grundsyn och att den kommer att vägledas av samma synpunkter då det gäller svenska samernas framtida rätt till renbete i Norge.

Jag övergår härefter till vissa frågor rörande det svenska renbetet i Norge. Detta är enligt 1972 års konvention tillåtet på mindre områden än enligt nu gällande konvention. Även betestiderna har begränsats i förhållande till denna. Jag vill dock framhålla att de enligt den nya konventionen upplåtna betestillgångarna i Norge är fullt tillräckliga för svensk renskötsel av samma storleksordning som enligt 1919/1949 års konvention. Enligt den nya konventionen är de svenska betestillgångarna i Norge geografiskt förlagda på sådant sätt att någon flyttning av svenska samer och renar från en sameby till en annan inte behöver komma i fråga.

Norsk renbetning i Sverige skall enligt 1972 års konvention förläggas till gränsbestämda områden, Enligt nuvarande bestämmelser anger vederbörande landshövding för varje år var den norska vinterbetningen skall utövas. Man har under förhandlingsarbetet sökt förlägga det norska vinterbetet till områden där det åstadkommer minst olägenhet för den svenska renskötseln. Samtidigt har man sökt tillgodose norska önskemål om att flyttningarna inte skall bli alltför långa. Det finns med hänsyn härtill all anledning räkna med att, om nu gällande konvention fått fortsatt giltighet, man kommit att i huvudsak anvisa just de i 1972 års konvention angivna områdena för norsk vinterbetning.

Vidare föreskrivs i 1972 års konvention att de norska vinterbetesområdena i Sverige — bortsett från vissa begränsade undantag — inte får användas för svensk renbetning under någon tid av året. De svenska barmarksbetena i Norge får däremot under vintertid användas för norsk renbetning. Denna olikhet motiveras av att det är angeläget att lavförekomsterna på norska vinterbetesområdena i Sverige inte trampas ned under barmarkstiden, eftersom laven har en mycket lång reproduktionstid.

Prop. 1972: 16 30

Beträffande de fyra nordligaste svenska samebyarna innebär 1972 års konvention en ökning av antalet vinterbetande norska renar från 2 000 till 2 600. Dessa byar har emellertid en sådan reservkapacitcet av vinterbete att ökningen saknar praktisk betydelse. Inom Norrbottens län i övrigt och Västerbottens län begränsas enligt den nya konventionen antalet norska renar till 6 000.

Enligt den nu gällande konventionen får ett obegränsat antal norska renar föras på bete i dessa trakter. Denna norska betesrätt har hittills utnyttjats i relativt liten omfattning. Jag vill dock understryka att man på norskt håll räknar med en utbyggnad av denna del av den norska renskötseln. Verkan av denna utbyggnad skulle ha drabbat den svenska renskötseln hårt om nu gällande konvention fått förlängd: giltighetstid.

Av remissbehandlingen framgår att framför allt Umbyns sameby anser att norsk vinterbetning enligt den nya konventionen medför 'starkt intrång i byns renskötsel. Frågan har med hänsyn härtill tagits upp till ny behandling av de båda ländernas förhandlingsdelegationer den 5 januari 1972. Samtidigt togs också upp ett av Vilhelmina norra sameby framfört förslag om att byta ut det för norsk renbetning upplåtna området Meselefors, som samebyn anser sig själv behöva, mot visst annat område. Från norsk sida framhölls att Norge var berett att — sedan erfarenheter vunnits om hur den nya konventionen verkade i praktiken — serjöst pröva alla svenska ändringsförslag. |

Jag vill i detta sammanhang ta upp några ytterligare frågor, som delegationerna behandlat vid sitt sammanträde den 5 januari 1972 till : följd av vad som anförts vid remissbehandlingen av konventionsförslaget.

Med anledning av de planer som framkommit på en utbyggnad för vattenkraftsändamål av Stenkullaforsarna i Ångermanälven inom området Meselefors (7 8) har delegationerna kommit överens om att det givetvis är angeläget att det antal renar som avses erhålla bete inom området, 1500, bereds tillgång till tillräckligt vinterbete även om utbyggnadsåtgärderna medför att området Meselefors inte skulle kunna i full utsträckning nyttjas på det sätt som avsetts och att de första åren efter konventionens ikraftträdande i varje fall området Hälla skall nyttjas i stället för området Meselefors (68 8). Vidare förutsätts att ett från såväl svensk som norsk synpunkt godtagbart ersättningsområde kan anvisas om det, när det blir aktuellt att nyttja området Meselefors, visar sig att åtgärderna väsentligt inskränkt områdets användbarhet. Enligt delegationerna bör det även i övrigt vid väsentliga ingrepp i betesområdena eftersträvas att nå ändamålsenliga lösningar. |

Lavmarkerna inom Meseleforsområdet är f. n. så hårt betade att området under viss tid bör fredas från betning. Jag vill erinra om att enligt konventionen skall Hällaområdet under denna tid utnyttjas som norskt vinterbetesområde i stället för Meseleforsområdet.

Prop. 1972: 16 : 31

I anslutning till de erinringar Umeälvens vattenregleringsföretag m. fl. gjort beträffande vissa flyttleder på is förklarade sig den norska förhandlingsdelegationen införstådd med att ansvaret för att is verkligen kan användas som flyttled uteslutande åvilar den som flyttar (12 §).

Med anledning av vad Luokta-Mavas sameby anfört om att Arvasgruppen behöver använda allmänna vägen Storfors-Älvsbyn för genomflyttning genom området Älvsbyn och ha en rastplats för övernattning inom området har den norska förhandlingsdelegationen medgivit att, om allmänna vägen Storfors—Älvsbyn söder om Piteälven används som flyttningsled för snabb genomflyttning av svenska renar i samlad hjord, inhägnad rastplats för dessa får anläggas i omedelbar anslutning till vägen. Förhandlingsdelegationerna har i anslutning härtill gemensamt uttalat att en sådan genomflyttning inte står i strid med bestämmelserna i 10 § konventionen att betesområdena inte får användas för svensk renbetning.

Förhandlingsdelegationerna har vidare överenskommit att den enligt konventionen gällande rätten till jakt och fiske för husbehov endast skall innebära en rätt att jaga och fiska till eget uppehälle under vistel- sen i det andra landet (39 §) samt att rätten att från det ena landet till det andra medföra livsmedel skall innefatta en rätt att jämväl medföra kraftfoder för renarna (45 8).

Jag ansluter mig till vad förhandlingsdelegationerna sålunda uttalat om tillämpningen av den nya konventionen.

I sitt remissyttrande har vattenöverdomstolen bl. a. anfört att en förutsättning för att utan särskild rättslig analys anta den föreslagna konventionen måste vara att varken konventionen eller med anledning därav antagen svensk och norsk följdlagstiftning kan i sig anses beröva samerna någon rätt, som de eventuellt kan visas ha på annan grund än de vid olika tider gällande konventionerna mellan länderna. I vad avser förhållanden i Norge' torde härom endast få anföras att mellanstatliga överenskommelser av ifrågavarande karaktär enligt gängse praxis inte påverkar privaträttsliga rättigheter som den ena statens medborgare kan ha i den andra staten. Beträffande svenska förhållanden utgår jag i detta sammanhang från att de renskötande samernas rättsliga ställning regleras — förutom genom nu gällande konvention och därtill anslutande Jagstiftning — genom rennäringslagen.

Den nya konventionen träder i kraft den 1 maj 1972 och gäller t.o.m. den 30 april 2002. Före den 1 maj. 1997 skall, om en av avtalsparterna påkallar det, en blandad svensk-norsk kommission tillsättas för att utreda frågan om det ena landets renskötande samer efter utgången av konventionens giltighetstid har behov av fortsatt renbetning i det andra landet i de betesområden som omfattas av konventionen eller i delar av dessa. Kommissionen skall avge sitt betänkande senast tre år efter det att den tillsatts. Så snart "kommissionens betänkande avgivits

Prop. 1972: 16 32

skall de båda ländernas regeringar inleda förhandlingar rörande den fortsatta rätten till renbetning i det andra landet efter utlöpande av konventionens giltighetstid. Förhandlingarna skall föras på grundval av betänkandet. Förhandlingarna skall ej omfatta området Anjavassdalen, om ej de båda ländernas regeringar enas om att särskilda skäl talar härför.

De båda förhandlingsdelegationerna har funnit att konventionen den 26 oktober 1903 angående flyttlapparnas rätt till renbete m. m. bör upphöra att gälla när den nya konventionen träder i kraft.

Enligt mitt bedömande synes ett från svensk synpunkt bättre förhandlingsresultat än det som uppnåtts uteslutet. Frågan huruvida återgång till kodicillen bör ske har jag — i likhet med remissinstanserna -— besvarar med ett klart nej. Ett dokument som tillkommit redan år 1751 måste komma att medföra tillämpnings- och tolkningssvårigheter. Att samerna önskar en ny konvention har med full tydlighet framgått bl. a. vid det sammanträde jag haft med företrädare för samebyarna m. fl. den 18 januari 1972. |

Under åberopande av vad jag sålunda anfört förordar jag att ifrågavarande konvention jämte det anslutande stängselprotokollet godkänns. I fråga om skriftväxlingen har överenskommits att denna skall ske i samband med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten.

Beträffande frågan om ersättning av statsmedel för skador och olägenheter med anledning av konventionens genomförande vill jag anföra följande.

När det gäller de norska vinterbetesområdena i Sverige undantas dessa från svensk renbetning. I den utredning som verkställts rörande konsekvenserna för svensk renskötsel av en övergång från den ordning som gäller enligt nuvarande konvention till det föreslagna systemet med gränsbestämda vinterbetesområden med ensamrätt för norska samer har utredningsmannen, som inte haft att gå in på frågan om de svenska samerna äger en oberoende av lagstiftningen gällande rätt till land och vatten, behandlat frågorna om betesförlust och intrång i svensk renskötsel.

Beträffande frågan om betesförlust har utredningsmannen i huvudsak anfört följande. Det måste beaktas att den rätt till renbetning i Sverige som norska samer enligt konventionsförslaget skall få ingalunda är någon nyhet. Den norska betesrätten finns redan. Den har utnyttjats mycket ojämnt. Detta förhållande kan emellertid inte anses innebära att man på norsk sida avstått från några rättigheter som nuvarande konvention tillerkänner norska samer. Med hänsyn till förhållandena i Finnmark och de norska planerna på att bereda Finnmarkssamer nya utkomstmöjligheter i andra fylken kan med fullt fog hävdas att den norska betesrätten i Sverige skulle komma att utnyttjas i betydligt stör-

Prop. 1972: 16 33

re omfattning än f. n. även om en ny konvention inte hade aktualiserats. Utredningsmannen framhåller att konventionsförslaget i det läget närmast innebär en fördel från svensk synpunkt genom att det begränsar det antal norska renar som får föras på bete i Norrbottens län — bortsett från nordsamebyarnas område — och i Västerbottens län. Vad som inträffar om konventionsförslaget genomförs är att den skyldighet som Sverige redan nu har att ta emot norska renar och anvisa betesområden för dem blir konkretiserad till vissa klart avgränsade områden men innebär inte någon ny belastning för den svenska rennäringen i dess helhet. Till detta kan fogas att det inte finns anledning anta att något av de föreslagna områdena är större än som oundgängligen behövs för att föda det för området föreslagna renantalet. För bedömandet av frågan om betestillgångar går förlorade genom den norska renbetningen måste det därför vara utan betydelse om visst antal norska renar betar inom sådana områden eller, som hittills, anvisas betesmarker varje år i konkurrens med svenska samer. Med det nu anlagda betraktelsesättet saknas grund för att med statsmedel kompensera samebyarna för betesförlust. Utredningsmannen framhåller vidare att problemet kan angripas också från en annan utgångspunkt. De områden i Sverige som föreslagits för norsk renbetning har efter långvariga överväganden och undersökningar valts ut med tanke på vad som framstår som lämpligt vid en avvägning mellan svenska och norska renskötselintressen. Flera av områdena har tidigare utnyttjats av norska samer eller överensstämmer med vad svenska myndigheter f. n. årligen anvisar dessa samer. Även om det sedermera har framkommit önskemål om att omlokalisera något område kan det med hänsyn till vad nu anförts med visst fog göras gällande att, om den norska renbetningen i Sverige ökar inom ramen för nuvarande ordning, den skulle komma att belasta i stort sett samma samebyar inom vilka de gränsbestämda norska betesområdena nu föreslås skola ligga. Ser man saken på detta sätt, innebär den föreslagna nyordningen inte att det sker en omfördelning samebyarna emellan utan att en belastning som i huvudsak vissa byar haft att räkna med konkretiseras till bestämda områden inom samma byar. Även om man bedömer frågan om betesförlust från denna utgångspunkt blir slutsatsen densamma som tidigare nämnts. Övergången till konventionsförslaget medför alltså enligt utredningsmannens mening inte någon merbelastning för de samebyar inom vilkas område den norska betesrätten skall utövas, eftersom de enligt nuvarande konvention haft att räkna med en till antalet inte begränsad norsk renbetning. Utredningsmannen erinrar vidare om att i fråga om Jämtlands län föreslås ett helt nytt norskt betesområde, Leipikvattnet, som inte har någon motsvarighet enligt gällande ordning. Genom att de norska samerna får ensamrätt till området minskar tillgången till sommarbete för Frost- 3 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr I6

Prop. 1972: 16 34

vikens norra sameby. Eftersom det finns en betydande överkapacitet barmarksbete jämfört med vinterbetestillgångarna, medför bortfallet av Leipikområdet inte att samebyns renantal måste reduceras eller att byns bruttointäkter av renskötseln minskar. Om stängsel uppförs i enlighet med utredningsmannens förslag, kan byn utnyttja sina sommarbetesmarker så mycket rationellare än nu att olägenheterna genom förlusten i Leipikområdet elimineras.

Slutsatsen av det anförda blir enligt utredningsmannens mening att en övergång från den ordning som gäller enligt nuvarande konvention till det föreslagna systemet med gränsbestämda vinterbetesområden med ensamrätt för norska samer inte innebär att berörda svenska samebyar får vidkännas sådan betesförlust att kompensation härför bör utgå av statsmedel.

Svenska samernas riksförbund har för Könkämä m, fl. samebyars räkning yrkat ersättning för de mark- och vattenområden i Sverige som skall utnyttjas till norskt bete under åberopande av vad som tillämpas i vattenmål. Ersättningsanspråket har vid uppvaktning av förbundet i jordbruksdepartementet förklarats uppgå till 20 milj. kr. I remissyttrandet över ersättningsutredningarna framhåller förbundet bl. a. att Sverige, liksom beträffande omtådena i Norge, måste ersätta de svenska samerna värdet av Jand och vatten till vilka de har rätt på grund av urminnes hävd, om man efter ctt antal successiva eftergifter vill genomföra det tilltänkta stela vinterbetessystemet för norska renar i Sverige. De svenska samebyarna som har civilrättslig rätt till land och vatten har givetvis ej någon skyldighet att tåla inskränkning av annan i byarnas rätt. Skall renbetesrätt för norska samer förvärvas för genomförande av konventionen, får svenska staten förvärva rätten i fråga genom överenskommelse med samebyarna. Svenska staten kan ej — annat än måhända expropriationsvägen — kräva att de svenska samerna skall uppge en sedvanerätt av civilrättslig karaktär som är allmänt erkänd och som när som helst kan fastställas av domstol. Vid sådant förhållande äger svenska staten inte heller kräva sådant avstående av privaträttslig rätt från de svenska samebyarnas sida såsom någon sorts villkor för att svenska staten skall ingå en renbeteskonvention. För byarna är det ju helt likgiltigt, framhåller förbundet, om de förlorar dessa områden genom en vattenuppdämning — som medför full ersättning — eller genom bestämmelser i en renbeteskonvention med flankerande svensk lagstiftning.

Som jag redan nämnt har frågan om vilken rätt till land och vatten som samerna kan ha på grund av hävd eller äldre rättigheter legat utanför utredningsmannens uppdrag. Frågan är f.n. föremål för domstolsprövning. Med hänsyn härtill tar jag bär inte upp detta spörsmål. Med utgångspunkt från rennäringslagen och lagen den 20 juni 1919 med bestämmelser i anledning av 1919 års konvention kommer jag beträffande

Prop. 1972: 16 35

frågan om betesförlust i Sverige till samma slutsats som utredningsmannen, nämligen att en övergång från den ordning som gäller enligt nuvarande konvention till systemet med gränsbestämda vinterbetesområden med ensamrätt för norska samer inte kommer att medföra att berörda svenska samebyar får vidkännas sådan betesförlust att kompensation härför bör utgå av statsmedel. Vid detta ställningstagande kan jag i allt väsentligt ansluta mig till de skäl som utredningsmannen anfört i frågan. Utredningen ger enligt min mening klart vid handen att konventionen inte försämrar möjligheterna för någon sameby att hålla samma antal renar på bete som byn hittills enligt gällande bestämmelser kunnat ha. I detta sammanhang vill jag även erinra om att förhandlingsdelegationerna föreslagit att, om norskt vinterbetesområde i Sverige utnyttjas i mindre omfattning än som avses i den nya konventionen eller inte utnyttjas alls, det fasta utskott som skall finnas enligt konventionen på begäran bör ta ställning till frågan om området helt eller delvis skall utnyttjas för svenska renar.

Utredningsmannen har när det gäller frågan om intrång i svensk renskötsel genom upplåtelsen av gränsbestämda vinterbetesområden för norska samer kommit till att berörda samebyar bör få viss kompensation i form av åtgärder och ersättningar med kontanta medel för merarbete till följd av ökad bevakning, förlängda flyttningar o.d. Några remissinstanser — däribland statskontoret — sitter i fråga om det över huvud finns någon grund för att tillerkänna samebyarna ersättning av svenska statsmedel i samband med övergång till den nya konventionen. För cgen del vill jag dock förorda att de samebyar som enligt utredningsmannen åsamkas merarbete genom den nu föreslagna norska vinterbetningen erhåller kompensation i form av åtgärder eller — i de fall då intrånget inte kan elimineras genom åtgärder — i kohtanta medel.

I fråga om den svenska renbetningen i Norge har Könkämä m. fl. samebyar i sitt remissyttrande förklarat att byarna motsätter sig varje landavträdelse utan värdering och ersättning av Sverige för land och vatten. Härvid har bl. a. den s.k. Altevatndomen åberopats. Som jag anfört i anslutning till vattenöverdomstolens remissyttrande torde eventuella rättigheter av privaträttslig natur för de svenska samerna 1 Norge inte påverkas av en ny konvention. Det finns under dessa omständigheter inga skäl som talar för att ersättning av svenska statsmedel bör utgå i anledning av yrkandet såvitt det grundar sig på sådana rättigheter. Som jag förut framhållit är de enligt den nya konventionen medgivna svenska betestillgångarna i Norge fullt tillräckliga för svensk renskötsel av samma storleksordning som den renskötsel som är möjlig enligt nu gällande konvention. Den utredning som lantbruksstyrelsen utfört utmynnar i förslag till viss kompensation i form av åtgärder och ersättning för merarbete genom ändring av betesområden m. m. i Norge samt inlösen av hjälpmedel i renskötseln som på grund av ändrade betesförhållanden i Norge blir till

Prop. 1972: 16 36

ingen eller nedsatt nytta för svensk renskötsel. Jag ansluter mig till lantbruksstyrelsens förslag om att sådant merarbete bör kompenseras och att vissa anläggningar bör inlösas av staten. Likaså bör staten bekosta uppförande och underhåll av de stängsel, som Sverige åtagit sig att bygga i anslutning till konventionen.

Jag övergår härefter till beräkningen av de intrångsersättningar m. m. som sålunda bör utgå av statsmedel samt övriga kostnader med anledning av konventionen.

Utredningsmannen, som undersökt de skador och olägenheter som förorsakas av norsk renskötsel i Sverige till följd av konventionen, förordar kompensationsåtgärder för 575 000 kr. och ersättning med kontanta medel för merarbete med 555 000 kr. eller tillsammans 1 130 000 kr. Eantbruksstyrelsen har i sin utredning föreslagit kompensationsåtgärder med (335 000 + 475 000 =) 810 000 kr., medelsersättning för merarbete med 600 000 kr. samt inlösen av anläggningar med 77 000 kr. Båda utredningarna anser sig ha beräknat kompensationen på ett från samernas synpunkt förmånligt sätt. För min del vill jag förorda att med anledning av de båda utredningarna 1350 000 kr. anvisas till ersättningar för merarbete och inlösen av anläggningar enligt de grunder som föreslagits av utredningarna. Vid det sammanträde jag hade med samerna i Stockholm den 18 januari 1972 framkom att vissa anläggningar som borde inlösas inte anmälts för lantbruksstyrelsen. Vid sammanträdet framkom vidare bl. a. att det under en övergångstid förelåg behov av viss extra bevakning mellan svenska samebyar. För dessa ändamål beräknar jag 200 000 kr.

Jag beräknar vidare högst 100 000 kr. för det merarbete som kan uppkomma inom Saarivuoma sameby, om ett av lantbruksstyrelsen föreslaget stängsel i trakten av Storvattnet inte kan utföras.

Vad utredningarna föreslår i fråga om kompensationsåtgärder för ett sammanlagt belopp av (575 000 + 810 000 =) 1 385 000 kr. kan jag biträda. De åtgärder, varom här är fråga, såsom stängsel, rasthagar, skiljningsgärden och renvaktarstugor m. m., har av arbetsmarknadsstyrelsen bedömts som i och för sig lämpliga beredskapsarbeten. Med hänsyn härtill är någon särskild medelsanvisning för dessa ändamål f.n. inte nödvändig. Lantbruksstyrelsens förslag om slaktanläggning med väg inom Könkämä sameby, väg mellan Laxforsen och Laimoviken inom Talma sameby och stängsel mellan nordsamebyarna och Vittangi sameby samt mellan Lainiovuoma och 'Saarivuoma samebyar och mellan Saarivuoma och Talma samebyar har enligt vad jag inhämtat redan tagits upp i styrelsens program för uppbyggande av renskötseln inom landet. Även frågan om ett stängsel mellan Vilhelmina södra sameby och Frostvikens norra sameby kan lösas i särskild ordning.

Enligt det till konventionen anslutande stängselprotokollet skall spärr-

Prop. 1972: 16 37

stängsel komma till stånd. Dessa stängsel skall i allmänhet vara uppförda vid olika tidpunkter som infaller under åren 1975—1979. Arbetsmarknadsstyrelsen har förklarat sig beredd att utföra dessa stängselarbeten som beredskapsarbeten efter vederbörligt hänsynstagande till såväl det lokala som det allmänna sysselsättningsläget. Kostnaderna beräknas till 6,1 milj. kr. Skulle det sedermera medföra svårigheter att utföra arbetena som beredskapsarbeten måste de utföras i annan ordning. I sådant fall bör frågan ånyo anmälas för riksdagen. I bilaga 2 till den. gemensamma konventionsrapporten har upptagits ytterligare stängsel, av vilka en del är internt svenska och övriga sådana om vilka man skall förhandla vidare. Kostnaderna för dessa stängsel uppgår till drygt 2,5 milj. kr. :

Kostnaderna för underhåll av de i stängselprotokollet upptagna stängslen bör åvila den svenska staten. Arbetsmarknadsstyrelsen har ställt i utsikt att underhållsarbetet till viss del skall kunna utföras som beredskapsarbete. För täckande av återstående del av dessa underhållskostnader beräknar jag 350 000 kr. Det sammanlagda behovet av budgetmedel, som bör anvisas på ett särskilt reservationsanslag till åtgärder i samband med ändrade renbetesförhållanden, beräknar jag således till (1 350 000 + 200 000 + 100 000 + 350 000 =) 2 milj. kr.

Även om ett omfattande arbete nedlagts av utredningsmannen och lantbruksstyrelsen kan man dock inte utesluta möjligheten att den nya konventionen kan medföra intrång som inte beaktats, Så t. ex. är det ej helt osannolikt att olägenheter kan visa sig först sedan konventionen varit i tillämpning någon tid. Om ett dylikt fall inträffar bör enligt min mening ersättning enligt de grunder för vilka jag tidigare redogjort kunna utgå. Den som anser sig berättigad till ersättning bör hänvända sig till vederbörande lantbruksnämnd. Om skäl därtill föreligger torde frågor om kompensationsåtgärder eller medelsersättning då få anmälas för riksdagen.

För att konventionen skall bli gällande här i landet krävs särskild lagstiftning. Överenskommelsens bestämmelser är utformade på sådant sätt att de belt eller i vissa avseenden kan göras direkt tillämpliga som svensk lag. Vissa föreskrifter har visserligen sådant innehåll att de enligt gängse praxis skulle ha meddelats i administrativ ordning. Detta gäller t. ex. 22 8, 23 3 andra stycket och 55 §. Med hänsyn till sambandet med konventionstexten i övrigt bör dock enligt min mening även sådana bestämmelser omfattas av transformering till svensk lag. Däremot bör undantag göras beträffande I kapitlet, som avser svensk renbetning i Norge, bestämmelserna i 64 och 66 §§ samt slutbestämmelserna i VII kapitlet. Jag föreslår sålunda att kapitlen II--VI i konventionen med undantag av 64 och 66 §§ i sistnämnda kapitel införlivas

Prop. 1972: 16 38

med intern svensk rätt genom en särskild lag i vilken förklaras att de skall gälla som svensk Jag. Beträffande sådana frågor som regleras i konventionen avses lagen skola gälla utan hinder av vad som föreskrivs i annan lag eller författning. Med hänsyn till lagens karaktär av speciallag torde särskild föreskrift härom inte vara nödvändig.

Lagen blir i första hand tillämplig på förhållanden här i landet, dvs. framför allt norsk renskötsel i Sverige och därmed sammanhängande förhållanden. I vissa fall kan lagen också tillämpas på frågor som berör svensk renskötsel i Norge, t. ex. svenska samers överskridande av riksgränsen på väg till och från betesområdena i Norge samt lantbruksnämnds utanordnande av förskott för betesavgifter som svenska samer blivit skyldiga att utge i Norge. I princip blir emellertid självfallet de svenska samernas renbetning i Norge underkastad norsk lag. Frågan vilket lands lag som skall tillämpas i det konkreta fallet får bedömas enligt allmänna regler. Det torde i allmänhet ej erbjuda några svårigheter att avgöra vilken lag som skall tillämpas.

Beträffande 7, 10, 12, 39, 45 och 68 §8 i konventionen hänvisas till den redovisning som i det föregående lämnats för vissa i anslutning till konventionen träffade övereriskommelser.

Den svenska lagen bör kompletteras med bestämmelser om fördelningen av de svenska renbetesområdena i Norge mellan berörda samebyar. Lagen bör vidare innehålla en bestämmelse om möjlighet för sameby att återkräva betesavgifter enligt 52 eller 57 § konventionen av den som vållat den olovliga betning för vilken avgifter fastställts. Enligt den gemensamma rapporten skall med uttrycket oaktsamhet i 61 § konventionen förstås vad som med svensk terminologi betecknas oaktsamhet som ej är ringa. Detta bör anges i lagen.

Genom de ersättningar och åtgärder som jag tidigare förordat blir samerna enligt min mening väl kompenserade för skador och olägenheter som med anledning av den nya konventionens genomförande kan uppkomma för svensk renskötsel. Som förut framgått finner jag det helt klart att tillkomsten av de gränsbestämda norska vinterbetesområdena

i Sverige inte för någon samebys del medför att byn inte kan hålla

samma antal renar som byn kunnat ha med den ordning som gäller enligt 1919/1949 års konvention. Skulle det i något fall visa sig att lagen medför merarbete i form av ökad bevakning, förlängd flyttningsväg, försvårad skiljning o. d. som inte kan kompenseras genom nu föreslagna ersättningar och åtgärder, bör man som jag förut framhållit i första hand undersöka möjligheterna att ersätta eller avhjälpa olägenheterna på administrativ väg. Såvitt gäller renskötsel på svenskt område bör emellertid av principiella skäl även öppnas möjlighet för sameby eller renägare, som anser sig kunna påvisa grund för ytterligare skadeersättning i anledning av den föreslagna lagen med hänsyn till tidigare föreliggande rätt till renskötsel, att inom tio år väcka talan härom vid dom-

Prop. 1972: 16 39

stol. En förutsättning för att ersättning skall kunna utgå skall självfallet vara att skadan eller olägenheten i fråga inte förut ersatts av statsmedel eller avhjälpts genom åtgärder som vidtagits genom statens försorg.

Lagen bör även innehålla vissa övergångsbestämmelser. Dessa avser bl. a. vissa undantag i fråga om betesavgifter, vilka undantag närmare anges i protokollet om uppförande och underhåll av gränsstängsel för renar.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till lag med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1) godkänna den i Oslo den 9 februari 1972 undertecknade konventionen mellan Sverige och Norge om renbetning samt det samma dag undertecknade protokollet om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar,

2) antaga lag med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning,

3) till Åtgärder i samband med ändrade renbetesförhållanden på tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1971/72 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kr.

Med bifall till vad föredragande sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Prop. 1972: 16 40

Bilaga

Förslag till ny konvention mellan Sverige och Norge om renbetning m. m.

Avgivet av särskilda förhandlingsdelegationer

Stockholm den 24 juni 1971

Till KONUNGEN

Den 8 december 1967 beslutade Kungl. Maj:t att förhandlingar skulle upptas med Norge om ny renbeteskonvention. Den förhandlingsdelegation som samtidigt utsågs får härmed överlämna: 1. Gemensam rapport om förhandlingarna mellan Sverige och Norge om ny renbeteskonvention avgiven av de svenska och norska förhandlingsdelegationerna. 2. Förslag till konvention mellan Sverige och Norge om renbetning jämte kartbilagor. 3. Förslag till protokoll om byggande och underhåll av spärrstängsel för renar. 4. Förslag till skriftväxling i samband med konventionens undertecknande. Konventionen, protokollet och skriftväxlingen som nämnes under 2—4 har paraferats av den svenska respektive den norska förhandlingsordföranden den 9 juni 1971. Förhandlingsdelegationen kommer så snart tillfälle erbjuder sig att besöka de av föreliggande förslag i första hand berörda samebyarna för att lämna information om förslagens innebörd.

Lennart Persson L. Kellberg Hans-Åke Wängberg Ordförande /Pär Kettis

Prop. 1972: 16 41

Gemensam rapport om förhandlingarna mellan Sverige och Norge om ny renbeteskonvention

De svenska och norska delegationer, som har haft i uppdrag att förhandla om ny renbeteskonvention mellan Sverige och Norge, får härmed till regeringarna överlämna gemensam rapport med förslag till konvention jämte kartbilagor, förslag till protokoll om byggande och underhåll av spärrstängsel för renar samt förslag till skriftväxling i samband med konventionens undertecknande.

1. Förhandlingsdelegationernas mandat och sammansättning

För Sveriges del beslutade Kungl. Maj:t den 8 december 1967 att förhandlingar skulle upptas med Norge om en ny renbeteskonvention. Till ombud vid förhandlingarna utsågs utrikesrådet Love Kellberg, utrikesdepartementet, ordförande, vattenrättsdomare Lennart Persson, justitiedepartementet, och byråchef Hans-Åke Wängberg, statens hyresråd. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för utrikesdepartementet den 16 januari 1968 som expert expeditionschefen Karl-Olof Wahlfisk, jordbruksdepartementet, och som sekreterare departementssekreterarna Pär Kettis och Henrik Liljegren, utrikesdepartementet. Den sistnämnde lämnade sitt uppdrag under 1970 i samband med förflyttning utomlands, Som sakkunniga har tillkallats ombudsman Tomas Cramér, Svenska Samernas Riksförbund, kanslirådet Sven Härdén, jordbruksdepartementet, renägare Per Idivuoma, Lainiovuoma sameby, renägare Sigvard Jonsson, Grans sameby, studierektor Nikolaus Kuhmunen, Gällivare, lantbruksdirektör Sixten Landahl, Gävle, avdelningsdirektör Lars Ottoson, rikets allmänna kartverk, f. d. förste konsulenten Hilding Ritzén, Umeå, departementssekreterare Ulla-Britta Silén, jordbruksdepartementet, statsagronom Eliel Steen, Uppsala, överinspektör Åke Wikman, lantbruksstyrelsen, och renägare Anders Åhrén, ordförande i Svenska Samernas Riksförbund. Härutöver har vid behov sakkunniga tillkallats för kortvariga uppdrag.

Prop. 1972: 16 42

För Norges del beslutades genom Kronprinsregentens resolution den 3 maj 1968 att förhandlingar skulle upptas med Sverige om ingående av en ny renbeteskonvention. Samtidigt utsågs följande ombud för dessa förhandlingar: expeditionschef Jens Evensen, utenriksdepartementct, ordförande, fylkesman Bue Fjermeros, Kristiansand, hgycsterettsadvokat Andreas Arntzen, Oslo, och byråchef Ulf Underland, utenriksdepartementet. Expeditionschef, dr. juris Henry Naerstad, landbruksdepartementet, utsågs till huvudrådgivare åt delegationen och förstesekreterare Byvind Riseng, utenriksdepartementet, utsågs till delegationens sekreterare, Förstesekreterare Riseng lämnade sitt uppdrag på egen begäran hösten 1968. Från denna tidpunkt har byråchef Underland fungerat som delegationens sekreterare. .

Med stöd av fullmakt enligt ovannämnda resolution har utenriksdepartementet till rådgivare åt delegationen utsett statskonsulent Loyd Villmo, Tromsö, lappfogden i Nordland Anders Bendigtsen, Rognan, lappfogden i Troms Hans O. Prestbakmo, Tromsö, lappfogden i Finnmark Ole K. Sara, Kautokeino, och ordföranden i Norske Rcindriftsamers landsforbund, veterinär Paul Fjellheim, Oslo.

I båda delegationernas mandat ingick att den svensk-norska renbeteskommissionens betänkande av 1967 skulle vara vägledande för förhandlingarna.

2. Organisationen av arbetet m. m.

De principiella frågor som aktualiserats under förhandlingarna har behandlats av de båda delegationerna. Arbetet med ett förberedande förslag till konventionstext och tekniska spörsmål i samband härmed har utförts av arbetsutskott, som på svensk sida letts av byråchef Hans- Åke Wängberg och på norsk sida av fylkesman Bue Fjermeros.

Vidare har delegationerna tillsatt särskilda arbetsgrupper för att utreda frågor rörande norska vinterbeten i Sverige som icke behandlades av den svensk-norska renbeteskommissionen och en särskild arbetsgrupp som har genomgått stängselfrågor.

De båda delegationerna och arbetsutskotten har hållit en rad möten och även företagit resor i berörda betesområden. Resor har bl. a. företagits för att undersöka betestillgångarna på norska vinterbetesområden i Sverige och för att fastställa lämpliga renbetesgränser och stängselsträckningar. .

Delegationerna har även hållit möten med berörda svenska och norska samer för att inhämta deras synpunkter på de förslag som framlagts av den svenska-norska renbeteskommissionen samt på särskilda frågor som aktualiserats under förhandlingarna. Gemensamma möten med samerna har hållits i Lycksele i Västerbottens län och i Mo i Rana i Nordland fylke i april 1969 och på Rundhaug i Troms fylke i augusti

Prop. 1972: 16 43

1969. I samband med dessa möten har resor företagits i samebyarna Grans och Rans betesområden i Nordlands fylke och i betesområdena Altevatn, Devdisfjellet och Falsnesfjellet i Troms.

3. Konventionsförslagets uppläggning

ÅA. Allmänt. Samerna har sedan äldsta tider bedrivit renskötsel bl. a. i de nordliga delarna av Sverige och Norge. Sedan 1751 har de svenska renägarnas uppehåll med renar viss tid av året i Norge respektive de norska renägarnas uppehåll med renar i Sverige folkrättsligt reglerats genom den s. k. lappkodicillen den 21 september/den 2 oktober 1751. Nu gällande renbeteskonvention av år 1919 har efter vissa ändringar 1949 sagts upp från norsk sida den 15 juni 1961. Därefter har konventionen förlängts i flera omgångar, senaste gången till den 1 maj 1972. Ett avtal ingicks mellan Sverige och Norge den 28 juni 1963 om att tillsätta en svensk-norsk kommission för att utreda vissa spörsmål som sammanhänger med den samiska renskötseln med undantag för rättsliga frågor. Enligt avtalet skulle kommissionens betänkande vara vägledande för de konventionsförhandlingar, som de båda regeringarna förklarat sig avse inleda så snart kommissionens utredningsresultat förelåg. Kommissionens betänkande avgavs den 24 februari 1967.

I enlighet med mandatavtalet har de båda delegationerna haft kommissionens betänkande som utgångspunkt vid förhandlingarna. Svenska och norska samer har framfört i vissa fall långtgående önskemål om avvikelser från kommissionsförslaget. Delegationerna har eftersträvat att tillgodose de framförda önskemålen i den mån så varit möjligt. Delegationerna har därvid haft för ögonen att bevara den avvägning mellan olika konkurrerande intressen som kommissionens förslag är uttryck för.

De rättsliga frågor, som har samband med renskötseln över riksgränsen, är av omfattande och komplicerad natur och berör dessutom den interna rätten i de båda länderna. Som ovan angivits har det inte ingått i den svensk-norska kommissionens uppdrag att utreda rättsliga problem i detta sammanhang. De rättsliga frågor till vilka delegationerna tagit ställning finns redovisade i det följande och framgår av konventionsförslaget och tillhörande protokoll m. m.

I fråga om förhållandet till den i vartdera landet gällande allmänna lagstiftningen utgår förslaget från att konventionen så långt den i varje avseende sträcker sig — när den transformerats till intern rätt — uttömmande reglerar frågor som avser renbetningen i det andra landet. Utöver konventionen blir nationell rennäringslagstiftning tillämplig på sådana frågor bara i den mån detta framgår klart av konventionstexten eller följer av sakens natur. Annan nationell lagstiftning däremot får anses i tillämpliga delar gälla utöver konventionen beträffande samer

Prop. 1972: 16 44

och renar från det andra landet om annat icke framgår av konventionens bestämmelser eller följer av syftet med dessa bestämmelser. Som exempel kan nämnas att allmänna straff- och skadeståndsregler i princip är tillämpliga i fråga om gärningar som inte har samband med renskötseln. Delegationerna har utgått från att de gästande samerna under uppebållet i det andra landet icke skall vid tillämpningen av den allmänna lagstiftningen behandlas på annat sätt än landets egna samer.

I den mån kostnader för omställnings- och rationaliseringsåtgärder blir en följd av att konventionsförslaget genomförs har delegationerna utgått från att varje Jand svarar för dessa kostnader såvitt avser landets egna samer. Ett undantag härifrån utgör de kostnader för byggande och underhåll av vissa stängsel som regleras i det föreslagna protokollet.

Renskötseln har sedan 1919 års konvention förbereddes och ingicks genomgått en stark omvandling. Konventionsförslaget innebär en modernisering av de bestämmelser som gäller för renbetningen över riksgränsen. Vid utarbetandet av förslaget till konvention har delegationerna beaktat den nya rennäringslagen i Sverige och den motsvarande lagstiftning som förberedes i Norge.

B. Översikt över konventionens innehåll. Konventionsförslaget är uppdelat i sju kapitel.

Konventionen inleds med ett första kapitel om svensk renbetning i Norge och ett andra kapitel om norsk renbetning i Sverige. I vartdera kapitlet anges gränserna för de betesområden som får användas i det andra landet samt under vilka tider områdena får användas och i vilken utsträckning de är avstängda från användning för landets egen renskötsel. Vidare finns bestämmelser om vilka svenska samebyar som kan använda betesområdena i Norge och om högsta tillåtna renantal i vissa områden i det andra landet. Kapitlet om norsk renbetning i Sverige innehåller även regler om flyttningsleder och rastplatser m. m. för flyttningen mellan Norge och de vinterbetesområden som icke ligger i anslutning till riksgränsen.

Kapitel tre innehåller gemensamma bestämmelser, som gäller både den svenska renbetningen i Norge och den norska renbetningen i Sverige. Där finns bestämmelser om vilka renägare som får använda områdena i det andra landet samt om förmän, slakt, jakt och fiske, skogsfångst, spärrstängsel och smittsamma djursjukdomar m. m. I dessa delar fanns också bestämmelser i 1919 års renbeteskonvention. Konventionsförslaget innehåller dessutom bl. a. en ingående reglering av frågor som hänger samman med samling och skiljning av renar samt bestämmelser om bevarande av betestillgångarna för framtiden, beaktande av naturvården, rätt till uppehåll i det andra landet, legitimationshandling för renskötare, förfarandet med omärkt ren, renmärken, hundar, vapen, radiosändare, motorfordon, medförande äv utrustning och tull- och av-

Prop. 1972: 16 45

giftsfrihet. Dessa bestämmelser är nya i förhållande till 1919 års renbeteskonvention.

I kapitel fyra behandlas frågor om överträdelse av konventionen. Det innehåller regler om bl. a. betesavgift vid olovlig betning, om ersättning för skada och om straff. Kapitel fem upptar två nyheter, nämligen bestämmelser om dispens i vissa situationer och om ett fast utskott som skall följa renskötselns utveckling och konventionens tillämpning.

I kapitel sex finns övergångsbestämmelser rörande ctt betesområde i Norge och ett betesområde i Sverige, vilka får användas under en övergångsperiod.

I kapitel sju upptas slutbestämmelser om bl. a. konventionens giltighetstid, som föreslås till 30 år, en svensk-norsk kommission för utredning av det fortsatta betesbehovet efter giltighetstidens utgång, förpliktelse att förhandla m. m.

Till konventionen hör kartbilagor på vilka betesområdenas gränser och flyttningslederna angivits.

I förslaget till protokoll om byggande och underhåll av spärrstängsel för renar har angivits de sträckor på vilka det enligt delegationernas uppfattning är behövligt att uppföra stängsel för att underlätta konventionens tillämpning.

Den föreslagna skriftväxlingen berör frågan om de svenska respektive norska samernas framtida rätt till renbete i det andra landet.

C. Geografisk utsträckning. Enligt konventionsförslaget får svensk renbetning i Norge äga rum i vissa områden i Troms, Nordlands och Nord-Tröndelags fylken och norsk renbetning i Sverige i vissa områden i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands Iän. Trots dessa geografiska begränsningar har delegationerna funnit det lämpligt att konventionen i tillämpliga delar utsträcks att gälla för hela den svensk-norska riksgränsen. Detta får betydelse bl. a. för bestämmelserna i kapitel TII, V och VII om förmän, samling och skiljning, överträdelser av konventionen, dispens, fast utskott m. m.

4. Betesområdena och deras utnyttjande

Gränserna för de betesområden som får användas i vartdera landet har i detalj angivits i konventionstexten. Vad gäller de svenska betesområdena i Norge innebär detta att systematiken från 1919 års konvention följts. I fråga om de norska områdena i Sverige innebär detta emellertid en nyhet. Under förhandlingarna har det varit ett starkt norskt önskemål att i Sverige få gränsbestämda vinterbetesområden med ensamrätt. Från svensk sida har man varit tveksam till tanken på gränsbestämda områden främst på grund av att skiftande väderleksförhållanden under vintern kan hindra utnyttjandet av ett område och att vinterbetesområdenas effektiva utnyttjande allmänt sett försvåras om områdenas gränser blir fixe-

Prop. 1972: 16 46

rade. De norska erfarenheterna av vinterbete i Sverige har emellertid fört till att man på norsk sida ansett att fördelarna överväger nackdelarna med fasta områden. Mot bakgrund härav har den svenska delegationen ansett sig böra gå de norska önskemålen till mötes.

Som redan nämnts har den svensk-norska renbeteskommissionens förslag varit vägledande vid förhandlingarna. De avvikelser som skett från förslaget har varit betingade av väsentligen två faktorer. Den ena är att delegationerna funnit att betesområdena i Norge på några ställen behövt viss komplettering i förhållande till konventionsförslaget för ati underlätta renskötselns bedrivande. Å andra sidan har man från svensk sida avstått från vissa områden. Den andra faktorn är att den av kommissionen föreslagna gränsen på några håll skulle komma att gå i olämplig terräng och därför givits en ur praktisk renskötselsynpunkt lämpligare sträckning. Därvid har även behovet av stängselbyggen beaktats. Huvuddelen av de avvikelser som gjorts från kommissionens förslag är av den senare arten. När det gäller norska betesområden i Sverige avgav kommissionen icke några förslag till gränsbestämda områden. Delegationerna har genom sina arbetsgrupper utfört de omfattande undersökningar, som varit behövliga, och därefter kommit fram till en för de båda delegationerna godtagbar lösning av denna fråga.

Gränsbeskrivningarna i konventionen har anknutits till orter, sjöar, vattendrag, höjder och vägar, vilka angivits med sina nu gällande officiella namn. Dessa beskrivningar kompletteras av kartbilagor där gränserna lagts in. Vid bristande överensstämmelse mellan beskrivningarna i konventionstexten och på kartan har de förra vitsord (73 §). Av lättförståeliga skäl har gränsbeskrivningen icke kunnat föregås av detaljrekognosering annat än i begränsad omfattning. Beskrivningarna i konventionstexten är därför utformade med tanke på att man vid en senare detaljrekognosering för stängselbygge skall ha frihet att göra mindre justeringar för att finna den lämpligaste sträckningen. Den exakta stängselsträckningen skall därefter fastställas genom särskild överenskommelse. Sedan stängsel uppförts skall det anses utgöra renbetesgräns vid tilllämpningen av konventionen (42 §).

Innebörden av att områden i det andra landet får användas för renbetning är i första hand att land och vatten får utnyttjas för underhåll av renarna. Den nyttighet som därvid främst tillgodogöres är renbete, både grönbete och lavbete. Förutom renbetet får renägaren tillgodogöra sig vissa andra rättigheter som närmare regleras i konventionsförslagets kapitel III.

Rätten att nyttja betesområdena har begränsats i vissa i konventionen angivna avseenden. Sålunda har högsta renantal fastställts för vissa betesområden. För samtliga områden gäller därutöver att de ej får utnyttjas på sådant sätt att betets framtida bestånd äventyras (19 8). Häri ligger att betesområdena icke skall överbetas eller förstöras t. ex. genom' nedtrampning.

Prop. 1972: 16 47

A. Betesområdena i Norge. Större sammanhängande svenska betcsområden i Norge kommer enligt konventionsförslaget att finnas i Troms fylke för de s.k. nordsamebyarna. I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken är de flesta områdena av mindre omfattning. I vissa fall är de mycket små och kan då betraktas som avvikelser från riksgränsen i fall där denna ej utgör en naturlig gräns för betesområde.

I Troms fylke får för svensk renbetning användas följande sex namngivna betesområden: Tamok-Rosta, Devdisfjellet, Havgavuobmi, Anjavassdalen, Sarevuobmi och Salvasskardet. För dessa områden har gränserna beskrivits i sin helhet. För Anjavassdalen finns dessutom en särskild bestämmelse under kapitlet om slutbestämmelser (72 8 tredje stycket). För Anjavassdalen har vidare fastställts ett högsta renantal av 6 000 (1 § A och 6 8).

I kapitel VI finns en särskild bestämmelse om att området Rieppe i Troms fylke under en övergångstid av fem år från konventionens ikraftträdande skall få användas för svensk renbetning från och med den 1 maj till och med den 15 juni (67 8).

I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken får för svensk renbetning användas vissa områden, som Jigger mellan riksgränsen och i konventionen närmare angivna gränslinjer. I övrigt utgör här riksgränsen västlig gräns för den svenska renbetningen (1 § B).

De samebyar från vilka renar får föras på bete i Norge är desamma som traditionellt haft denna rätt. I Troms fylke får renar föras på bete i Norge endast från följande fyra samebyar: Könkämä, Lainiovuoma, Saarivuoma och Talma. Betesområdena i Nordlands och Nord-Tröndelags fylken får användas av följande samebyar: Rautasvuoma, Kaalasvuoma, Norrkaitum, Mellanbyn, Sörkaitum, Sirkas, Tuorpon, Luokta— :Mavas, Semisjaur-—Njarg, Svaipa, Gran, Ran, Umbyn, Vapsten, Vilhelmina norra, Vilhelmina södra och Frostvikens norra (5 §).

Konventionsförslaget innehåller inte någon regel om fördelning av betesområdena i Norge mellan svenska samebyar. Delegationerna har förutsatt att sådan fördelning regleras genom interna svenska bestämmelser. Om gränserna mellan svenska samebyar ändras kan alltså därav föranledda justeringar inom betesområdena i Norge företas samtidigt.

För betesområdena i Troms fylke — med undantag för nyssnämnda Rieppe-område — gäller att svensk renbetning är tillåten från och med den I maj till och med den 14 september. I Nordlands och Nord- Tröndelags fylken, dvs. betesområdena söder om Torneträsk, är betestiden från och med den I juli till och med den 31 augusti (2 8). Svensk-norska renbeteskommissionens förslag upptog flera skilda betestider. Delegationerna har emeilertid funnit det fördelaktigt att använda endast två olika betestider. Under den del av året då svensk renbetning enligt vad nyss sagts är tillåten inom ett visst område får detta icke användas för norsk renbetning. Under andra tider av året kan däremot områdena brukas för norsk renbetning (4 §).

Prop. 1972: 16 48

För fyra särskilt grunda områden gäller en speciell bestämmelse som innebär att svenska renar får uppehålla sig där även under annan tid än som nyss angivits när renskötsel bedrivs i angränsande svenska gränsområden. Skälet för denna bestämmelse är svårigheterna att hålla borta svenska renar från norskt område när samebyarnas renskötsel försiggår intill riksgränsen. Områdena är belägna, ett i Ballangens och Tysfjords, ett i Rana och två i Hattfjelldals kommun (3 §).

Under delegationernas förhandlingar har betydelsen av Hygyesteretts dom den 20 april 1968 i Altevatnmålet diskuterats.

Den norska delegationen har med bestämdhet hävdat att denna dom inte tar ställning till frågan om svenska samer har subjektiva rättigheter i Norge — vilket man gjort gällande på svensk sida — och att domen eller dess tolkning inte ingår bland de frågor som omfattas av förhandlingarna om en ny renbeteskonvention mellan Norge och Sverige.

Utöver denna redovisning av de olika ståndpunkterna har förhandlingsdelegationerna ej ansett det — för att kunna fullgöra sina mandat att framlägga ett konventionsförslag — vara meningsfyllt att vidare indraga Höyesteretts dom den 20 april 1968 i förhandlingarna.

B. Betesområdena i Sverige. Samtliga betesområden för norsk renbetning i Sverige har i konventionsförslaget beskrivits i sin helhet och namngivits. De är i Norrbottens län Maunu, Njuorajaure, Patsajäkel, Älvsbyn och Storsund. Av dessa skall Njuorajaure och Patsajäkel respektive Älvsbyn och Storsund användas tillsammans. I Västerbottens län heter områdena Granö, Ramsele och Meselefors (7 8). Samtliga nu nämnda betesområden är avsedda för vinterbete och får användas från ' och med den I oktober till och med den 30 april. För området Patsajäkel gäller dock att det ej får tas i bruk före den 1 december. Detta innebär att de norska renarna dessförinnan vistas i Norge eller i området Njuorajaure och därifrån förs till Patsajäkel. Om ett stängsel uppförs mellan Saarivuoma och Talma samebyar, som hindrar sammanblandning av renar från dessa båda byar, får dock området Patsajäkel användas redan från och med den 135 november. Vidare gäller att viss mindre del av området Älvsbyn får tas i bruk för norsk renbetning först från och med den 1 januari för att möjliggöra höstflyttning med svenska renar genom denna del av området Älvsbyn (8 8). Så länge som betestillgången i Meselefors ej är tillräcklig skall i stället området Hälla i Västerbottens och Västernorrlands län användas för norsk renbetning (68 8).

För ett område i Västerbottens län gäller en särskild bestämmelse som innebär att norska renar får uppehålla sig där när renskötsel bedrivs i angränsande norska gränsområden (9 8).

I Jämtlands län finns två betesområden, Leipikvattnet och Blåsjökilen. Dessa är avsedda att användas tillsammans under sommarhalvåret från och med den I april till och med den 14 november.

Beträffande de för norsk renbetning upplåtna betesområdena i Sverige

Prop. 1972: 16 49

gäller att svensk renbetning cj är tillåten där någon del av året. Undantag gäller i fråga om Njuorajaure som får användas för svensk renbetning under den del av året då norsk renbetning icke är tillåten där och i fråga om nyssnämnda flyttning av svenska renar genom Älvsbyn (10 8). För att underlätta denna flyttning föreslår delegationerna att en särskild nattfålla uppföres i anslutning till flyttningsleden.

Om norskt vinterbetesområde i Sverige utnyttjas i mindre omfattning än som avsetts eller inte utnyttjas alls, bör det fasta utskott som skall inrättas enligt 66 8 på begäran ta ställning till om området helt eller delvis kan få utnyttjas av svenska renar vissa tider av året. Bakgrunden härtill är att som nämnts svenska renar är utestängda från dessa områden hela året, vilket icke är fallet med norska renar i fråga om de svenska betesområdena i Norge. Vid sin bedömning bör det fasta utskottet ta hänsyn bl.a. till att området kan ha fått nedsatt beteskapacitet, exempelvis genom skogsskötselåtgärder, och därför bör sparas från betning under viss tid.

Följande högsta renantal har fastställts: i Maunu 1100, i Njuorajaure och Patsajäkel tillsammans 1 500, i Älvsbyn och Storsund tillsammans 2 500, i Ramsele 1 000, i Granö 1 000 och i Meselefors 1 500. För Jämtlands län har icke angivits något högsta renantal (11 8).

Flyttning till och från betesområdena kan ske på traditionellt sätt clier med motorfordon. Vid traditionell flyttning skall vissa i konventionen närmare angivna flyttningsleder följas. Flyttningen skall vidare ske inom den betestid som gäller för området i fråga (12 3, 15 3 första stycket och 185).

Utmed flyttningslederna skall finnas rastplatser med möjlighet till behövlig vila och bete. Antal, läge och utsträckning fastställs av den lantbruksnämnd inom vars område flyttningsleden går. Nämnden skall före fastställandet samråda med berörd norsk reindriftsinspektör (14 8). I konventionen har angivits vissa områden eller trakter där längre uppehåll får göras. Annars är huvudregeln att flyttning skall genomföras så snabbt som förhållandena medger (15 §).

Om de norska renarna flyttas i överensstämmelse med konventionens regler skall svenska renar hållas borta från flyttningsleden så att flyttningen kan genomföras utan hinder och utan fara för sammanblandning (16 §). Lantbruksnämnden utfärdar de allmänna föreskrifter som behövs för att denna bestämmelse skall uppfyllas. Nämnden kan vidare i varje särskilt fall utfärda de konkreta ålägganden som kan visa sig erforder- Jiga. Sådana föreskrifter eller ålägganden kan t. ex. omfatta den ordning i vilken olika svenska renhjordar skall flytta för att sammanblandning skall undvikas. .

För att lantbruksnämnden skall kunna fullgöra denna uppgift är det nödvändigt att nämnden i förväg underrättas om när och hur .de norska renägarna avser att genomföra sin flyttning. Det föreskrives därför att 4 Riksdagen 1972. I saml. Nr 16

Prop. 1972: 16 50

renägarna eller deras förman skall sända plan för flyttningen senast tre veckor i förväg. Även avvikelser från planen skall snarast anmälas till lantbruksnämnden (15 §). Kan flyttning inte genomföras enligt planen och sändes ej ny plan inom treveckorsfristen, kan lantbruksnämnden utfärda erforderliga föreskrifter för svenska och norska renägare.

När omständigheterna gör det nödvändigt kan lantbruksnämnden föreskriva tillfällig avvikelse från flyttningsled (13 §). Också dispensregeln i 65 8 innehåller emellertid bl.a. en befogenhet för lantbruksnämnden att föreskriva tillfällig ändring av flyttningsleder. Skillnaden mellan de båda reglerna är att bestämmelsen i 13 3 ger lantbruksnämnden möjlighet att föreskriva att de norska renägarna i ett konkret fall skall ta en annan väg utan att dessa själva önskar göra sådan avvikelse. De omständigheter delegationerna åsyftat kan vara att det föreligger hinder på den föreskrivna flyttningsleden i form av snö, naturkatastrof, byggnadsarbeten eller liknande. Det är en förutsättning att regeln används restriktivt. Dispensregeln i 65 § däremot tar sikte på att i vederbörande renägares intresse medge av denne önskad avvikelse från flyttningsled.

I Sverige pågår en utbyggnad av flyttningsleder med särskilda anläggningar för utfordring m. m. I den mån sådan anläggning ägs av staten har delegationerna utgått från att den får användas av norska renägare på samma villkor som gäller för svenska renägare och samebyar. För det fall att anläggning övergått i t. ex. samebys ägo eller uppförts av sameby eller svenska renägare har det ansetts behövligt att i konventionen fastslå en rätt för de norska renägarna att utnyttja sådan anläggning mot skälig ersättning till ägaren. Kan överenskommelse ej träffas om ersättningens storlek skall denna kunna fastställas av lantbruksnämnden (17 5).

Företas flyttningen med motorfordon blir flera av de bestämmelser som gäller för traditionell flyttning icke tillämpliga. Vissa bestämmelser skall emellertid gälla i tillämpliga delar, t. ex. bestämmelser om rastplatser, plan för flyttningen och användning av anläggningar.

5. Renägare som får använda betesområdena i det andra landet

En utgångspunkt för delegationerna har varit att renskötseln över riksgränsen är en samisk näring och att den därför i princip bör vara förbehållen samer från de byar eller distrikt som av hävd drivit renskötsel över gränsen, För att bringa konventionen i närmare överensstämmelse med de nationella rennäringslagarna har dessutom möjlighet öppnats att låta vissa andra renägare, som kan betraktas som undantagsfall, få.

använda områdena i det andra landet. I konventionsförslaget fastslås

Prop. 1972: 16 51

i enlighet härmed att betesområdena i det andra landet får användas för renar tillhörande den som är av samisk härkomst eller är eller har varit gift med eller är adoptivbarn till sådan renägare, om dessutom den allmänna förutsättningen är uppfylld att vederbörande enligt hemlandets lag har rätt till renskötsel. Adoptivbarn jämställs med eget barn. Vad som föreskrivs om adoptivbarn tar därför även sikte på adoptivbarns barn. Bestämmelsen kompletteras med en regel om att dödsbo efter renägare som nyss nämnts skall ha rätt till renbete i det andra landet (20 8).

Enligt konventionsförslaget är renägaren bärare av rätten till renbetning i det andra landet. I Sverige skall renskötseln handhas av sameby för renägarens räkning. Samma ordning skall då givetvis gälla när svenska renar betar i Norge. Enligt nu gällande lagstiftning i Norge bedrivs renskötseln av de enskilda renägarna. Konventionsförslaget utgår från nuvarande organisationsform, som kan komma att ändras i den nya lagstiftning som förberedes i Norge. Renbetesdistriktet i Norge har ej samma funktioner som samebyn i Sverige. Så t. ex. är distrikt ej juridisk person som samebyn. Denna skillnad får betydelse främst när det gäller bestämmelserna i kapitel IV om betesavgift och ersättning. I de flesta fall har det varit möjligt att jämställa sameby och renbetesdistrikt. För att ej i onödan tynga texten har den tekniken använts att sameby/ renbetesdistrikt skrivits samman med snedstreck emellan.

I 1919 års renbeteskonvention föreskrevs en skyldighet för renägare att följa sina renar in i det andra landet. I förslaget till ny konvention finns ingen motsvarande bestämmelse. I stället föreskrivs att under uppehåll och flyttning i det andra landet sådan tillsyn skall utövas över renarna som god renskötsel kräver. Detta innebär bl.a. att renarna skall hållas under sådan bevakning att de såvitt möjligt hindras från att göra skada, att komma utanför det betesområde eller den flyttningsled, som utnyttjas av vederbörande renägare, eller att sammanblandas med främmande renar (25 §). Uttrycket främmande renar överensstämmer med motsvarande uttryck i den nationella rennäringslagstiftningen.

För att kunna uppfylla skyldigheten beträffande tillsyn och bevakning förutsätts att renvaktare finns tillgängliga när renarna betar i det andra landet. I en bestämmelse om uppehåll i det andra landet (21 8) har därför fastslagits att renägare som låter sina renar beta i det andra landet enligt konventionens regler och som har renskötsel som huvudyrke får överskrida riksgränsen och uppehålla sig i det andra landet under tillåten betestid och därutöver när det eljest är nödvändigt för renskötseln.

Samma rätt tillkommer även renägarens husfolk, dvs. i första hand hans familjemedlemmar, och renvaktare, som behövs för arbetet med renarna.

Prop. 1972: 16 52

När rätten till uppehåll i det andra landet begränsas till renägare som har renskötseln som huvudyrke, renägarens husfolk och renvaktare, innebär detta att det är en vidare grupp som får sända renar på bete i det andra landet än den kategori renägare som har rätt att komma in i det andra landet utan hinder av de bestämmelser som i allmänhet gäller i fråga om utländska medborgares inresa. Denna begränsning har betydelse bl. a. för rätten till jakt och fiske.

Enligt för närvarande gällande utlänningslagstiftning, som tillkommit i nordiskt samarbete, gäller i allmänhet en omfattande rätt att komma in 1 och vistas i det andra landet. Den självständiga betydelsen av konventionsbestämmelsen blir då ctt åtagande från vardera statens sida att även om begränsningar i framtiden införs för utlänningars inresa skall de berörda renägarna behållas vid sin rätt att följa renarna in i det andra landet och uppehålla sig där.

Sameby kan enligt konventionsförslaget åläggas att sända manskap för att delta i samling eller skiljning eller i det andra landet hämta renar, som betat olovligen, dvs. utan stöd av konventionen. Eftersom det härvidlag är fråga om en skyldighet enligt konventionen har delegationerna anselt det obehövligt att för dessa fall meddela särskilda bestämmelser om vistelse i det andra landet.

En nyhet i konventionen är att renägare, husfolk eller renvaktare som uppehåller sig i det andra landet med stöd av ovan angivna bestämmelser i konventionen skall, efter fyllda 15 år, vara försedd med och medföra en särskild legitimationshandling, Denna skall på begäran visas upp för det andra landets myndigheter. Därmed avses bl. a. polis, tulltjänsteman celler sådan tjänsteman inom renskötseln eller inom jaktvårds- eller fiskeadministration, som enligt intern lag tillagts övervakande uppgifter. Av legitimationshandlingen bör framgå att innehavären har rätt till uppehåll i det andra landet enligt konventionen och vilken sameby eller vilket renbetcsdistrikt han tillhör (23 §).

Underrättelse om hur betesområdena i det andra landet kommer att utnyttjas skall årligen senast två månader före betestidens början sändas till vederbörande myndighet i det andra landet. När det gäller svenska renar skall lantbruksnämnden underrätta reindriftsinspektören i Norge. ' I fråga om norska renar skall reindriftsinspektören underrätta lantbruksnämnden. Underrättelsen skall omfatta namn m.m. på de personer som avscr att överskrida riksgränsen och uppehålla sig i det andra Iandet. Detta innebär att samtliga som ett bestämt år uppchåller sig i det andra landet under tillåten betestid för att delta i renskötseln — alltså bl. a. också har rätt till jakt och fiske — både skall ha legitimationshandling och återfinnas på den underrättelse som skall tillställas myndigheterna. Med hänsyn härtill har det ej ansetts behövligt föreskriva att en förteckning över utställda legitimationshandlingar skall tillställas det andra landets myndigheter (22 §).

Prop. 1972: 16 | 53

6. Samling och skiljning

Samling och skiljning är en normal företeelse i renskötseln och regleras utförligt i konventionen. Emellertid är det inte möjligt att i en konventionstext reglera alla detaljer. Förutsättningen för en smidig ordning beträffande samling och skiljning är att alla berörda parter samarbetar lojalt och att bestämmelserna tillämpas med omdöme och förstånd. Bestämmelserna inleds med en regel om skyldighet att underrätta förmännen i de samebyar respektive distrikt i det andra landet, som har angränsande betesområden, innan samling sker för kalvmärkning eller för slakt eller skiljning (26 8). När det gäller kalvmärkning eller slakt kan underrättelsen ange tidpunkt för samlingen och i övrigt de tidsperioder under vilka kalvmärkningen och slakten beräknas ske.

I fråga om sammanblandning av renar är huvudregeln att samling och skiljning skall verkstillas snarast möjligt.

Det kan emellertid uppskjutas om förmännen är eniga härom eller om det bestäms av vederbörande myndighet med hänsyn till omständigheterna. En sådan omständighet kan vara att den eller de hjordar som de sammanblandade renarna tillhör befinner sig på stort avstånd eller att behövlig personal saknas (27 §).

För att kunna undersöka om sammanblandning skett får förman om sannolika skäl härför föreligger syna den främmande renhjorden (28 8).

Förman har ansvaret för att föreskriven skiljning blir verkställd, men behöver ej personligen deltaga i skiljningen. |

När norska renar flyttar tillbaka från Sverige respektive när svenska renar slutligt lämnar sitt betesområde i Norge eller angränsande svenska områden skall samling 'och skiljning normalt företas (29 respektive 30 8).

Vederbörande myndighet kan befria från denna skyldighet och bör göra så när det finns anledning anta att sammanblandning ej har skett. På gränsavsnitt där svensk och norsk renskötsel ej berör varandra finns möjlighet att t. v. befria från samling och skiljning.

7. Särskilda rättigheter

Den som driver renskötsel i det andra landet med stöd av konventionen får enligt förslaget också utöva vissa särskilda rättigheter i det landet vilka sammanhänger med renskötseln. Han får sålunda slakta renar, jaga och fiska, ta virke, uppföra anläggningar, medföra utrustning, hundar, vapen och ammunition, radiosändare och mottagare samt motorfordon. Han åtnjuter också viss tull- och avgiftsfrihet. Gemensamt för alla de uppräknade rättigheterna är att de kan behövas för att renskötseln i det andra landet skall kunna drivas rationellt. En förutsättning är att rättigheterna skall utnyttjas i renskötseln.

I flera av här avsedda paragrafer hänvisas till de bestämmelser som

Prop. 1972: 16 54

gäller för landets egna renskötande samer. På grund av vad ovan anförts om intern rennäringslagstiftnings tillämplighet har särskilt måst utmärkas när nationella bestämmelser som rör rennäringen skall gälla. Hänvisningen till dessa bestämmelser har givits formen av en regel om nationell behandling: den gästande samen har rätt till samma behandling som landets egna samer (39, 40 och 41 §§ samt 48 § andra stycket).

I fråga om slakt hänvisas i 38 8 till att det andra landets bestämmelser skall gälla. Regeln i konventionsförslaget har den innebörden att staterna åtar sig att upprätthålla sådana bestämmelser som gör det möjligt för renägare att slakta i det andra landet. Bestämmelserna får alltså ej utformas på sådant sätt att rätten blir illusorisk. Motsvarande gäller beträffande radiosändare (47 8).

Slakt får enligt huvudregeln ske under tillåtet uppehåll i det andra landet med iakttagande av de bestämmelser som gäller där. Det har förutsatts att i normala fall köttet etc. transporteras till hemlandet för försäljning. Om så ej sker skall köttet och andra produkter som härrör från slakten behandlas som om det gällde införsel till och försäljning i det land där slakten skedde. Uppstår behov av att slakta renar som olovligen finns i det andra landet kan detta ske efter tillstånd av den lantbruksnämnd respektive reindriftsinspektör inom vars område renarna finns (38 8).

Jakt och fiske får bedrivas under tillåten betestid och inom betesområdet enligt samma bestämmelser som gäller för landets egna samer, dock endast till husbehov (39 3). Den personkrets som har denna rätt är densamma som avses i 21 8. De interna bestämmelser som åsyftas är bl. a. jakt- och fiskelagar. I Norge föreligger skyldighet att utge bl. a. fisketrygdavgift. I den mån och till det belopp som sådan avgift erlägges av norska samer, kommer samma skyldighet att åvila de svenska renägarna.

Renägare får enligt 40 § ta virke inom det betesområde och längs den flyttningsled som han utnyttjar för användning i renskötseln. För skogsfångsten gäller samma bestämmelser som för landets egna samer. Virket skall vara avsett för användning i renskötseln, i första hand för uppförande av anläggningar som avses i 41 8. När i denna paragraf nämns bostad som behövs för renskötseln avses ej endast renvaktarstuga el. dyl. utan även i förekommande fall familjebostad, t. ex. för norska renägare som flyttar med sin familj till Sverige för vintersäsongen.

142 § fastslås att spärrstängsel får uppföras längs riksgränsen och betesområdenas gränser för att underlätta renskötseln. Av andra stycket framgår att staterna skall träffa närmare överenskommelse om detaljer rörande planerat stängsel, såsom om sträckning, placering, utförande och kostnader. Sådan överenskommelse måste föregås av bl. a. detaljrekognosering. Det har redan framhållits att stängselsträckningen kan komma att avvika från riksgränsen eller betesområdets gräns på grund

Prop. 1972: 16 55

av terrängförhållandena och att stängslet i så fall skall anses utgöra renbetesgräns vid tillämpningen av konventionen.

Tillbörlig hänsyn skall tas till naturvården vid planläggning, placering, uppförande och underhåll av anläggningar för renskötseln, bl. a. stängsel

(43 8).

Den som uppfört anläggning för renskötseln svarar också för uppröjning efter arbetets slut och för att överblivet material m. m. avlägsnas. Detta innebär inget hinder mot att mindre depåer med material för reparation och underhåll läggs upp på lämpliga platser.

Renskötaren och hans husfolk skall kunna passera riksgränsen där det med hänsyn till renskötseln är lämpligt. Därvid får medföras nödvändig utrustning, redskap och livsmedel samt material som behövs för att uppföra och underhålla anläggningar (45 §). Rätten att medföra utrustning m. m. gäller oberoende av i vilken riktning riksgränsen passeras och oberoende av var inköpet skett. Begränsningen ligger i att utrustningen etc. skall vara avsedd för de personer som enligt konventionen har rätt till uppehåll i det andra Jandet och för användning i renskötseln.

För användning i renskötseln och vid jakt enligt konventionen får vidare vapen och ammunition medföras. För införande av vapen gäller för närvarande särskilda regler och avsikten är att närmare bestämmelser härom skall fastställas efter överenskommelse mellan de båda ländernas behöriga myndigheter (46 §). Dessa bestämmelser bör utformas så att de möjliggör för renskötarna att på ett smidigt sätt medföra vapen som behövs i renskötseln och för jakten samtidigt som vardera statens intressen tillvaratas.

Motsvarande synpunkter gäller i fråga om medförande och användning av radiosändare och mottagare. Dessa har blivit ett värdefullt hjälpmedel i renskötseln. Det andra landets bestämmelser på detta område måste iakttas och närmare bestämmelser kan fastställas genom särskild överenskommelse mellan behöriga myndigheter (47 §).

Motorfordon som är registrerat i renägarens hemland kan enligt förslaget medföras från det ena landet till det andra för användning i renskötseln. Härmed avses både befordran av personer, renar och tillhörigheter. Givetvis måste gällande bestämmelser i övrigt rörande motorfordon iakttas, t. ex. vägtrafiklagstiftning och föreskrifter om försäljning av fordonet i det andra landet om sådan skulle bli aktuell. För terränggående motorfordon såsom snöskoter eller bandvagn gäller den begränsningen att samma bestämmelser tillämpas som för landets egna renskötande samer. Detta kan få betydelse vid förbud att framföra bl. a. snöskoter inom vissa fjälltrakter, som vederbörande stat önskar skydda mot t. ex. bullerstörning. Därutöver gäller att terränggående motorfordon under annan tid än tillåten betestid får användas i det andra landet först sedan meddelande tillställts den lantbruksnämnd eller reindriftsinspektör, inom vars område motorfordonet skall användas (48 3 tredje stycket).

Prop. 1972: 16 56

Utrustning, redskap och andra varor som nu nämnts får medföras tull- och avgiftsfritt över riksgränsen (49 §).

En särskild bestämmelse har införts om att hundar för bevakning av renarna får medföras på samma sätt som renarna (44 8).

8. Överträdelser av konventionen m. m.

Sanktionsapparaten utgör en viktig del av konventionsförslaget. Trots den goda ordning inom renskötseln som eftersträvas med kravet på bevakning etc. och genom naturliga gränser för betesområdena kompletterade med omfattande stängselbyggen, kan renar komma in på område där de ej har rätt att vistas enligt konventionen. Den väsentliga reaktionen mot sådan överträdelse är av civilrättslig art. Vid olovlig betning ges sålunda möjlighet att uttaga bertesavgift. Denna avgift är en kombination av schabloniserad gottgörelse för den skada som kan ha drabbat betet och schabloniserad ekonomisk sanktion i avhållande syfte.

När renar betar olovligt i det andra landet skall underrättelse om förhållandet snarast sändas till vederbörande myndighet inom vars område renarna finns. Vissa personer har. ålagts skyldighet att Jämna sådan underrättelse, nämligen renarnas ägare, den som i ägarens ställe svarar för bevakning och tillsyn samt den som har rätt att vid tidpunkten i fråga driva renskötsel där de främmande renarna finns (51 §).

Den myndighet som mottagit underrättelsen skall snarast i sin tur underrätta förmannen i den sameby eller i det renbetesdistrikt där renarna finns, vidare vederbörande myndighet i det andra landet, dvs. reindriftsinspektör eller Jantbruksnämnd samt om möjligt förmannen i det distrikt eller den sameby där renarna kan antas höra hemma. Den myndighet som mottagit meddelande förutsättes omedelbart vidarebefordra detta till renägare eller sameby till vilken renarna hör.

Betesavgift utgår med ett fast belopp per ren utan hänsyn till uppehållets varaktighet — i Sverige med skr 1: 00 och i Norge med nkr 1: 40 — med ett tillägg för varje dag renarna uppehållit sig i det andra landet av 1 Sverige skr 0:40 och i Norge nkr 0:55 per ren. Renägaren har fjorton dagar på sig efter det att myndigheten i hans hemland mottagit det officiella meddelandet om den olovliga betningen enligt vad nyss sagts att ta ut sina renar från olovligt område innan en förhöjning av avgiften per dag inträder. Från och med femtonde dagen efter det myndigheten mottagit meddelandet, vilket kan ske senare än den dag då den olovliga betningen började, höjs avgiften till i Sverige skr 0: 75 och ' i Norge nkr 1: 05 per ren och dag (52 8).

I artikel 14 i protokollet om spärrstängsel anges vissa tidsbegränsade undantag från 52 §, vilka skall gälla intill dess överenskomna stängsel uppförts.

Enligt konventionsförslaget kan betesavgift utgå. Härmed menas att

Prop. 1972: 16 57

den myndighet som fattar beslutet har en diskretionär prövningsrätt: fuil avgift, nedsatt avgift eller ingen avgift alls kan komma i fråga allt efter omständigheterna. I konventionen nämns som förmildrande omständighet att det olovliga uppehållet ej kan läggas renägaren eller den för bevakningen ansvarige till last — detta kan bero på svåra väderleks- eller snöförhållanden, rovdjursanfall, naturkatastrof, fara för miinniskor och djur, icke fungerande stängsel el. dyl. Omständigheterna kan även eljest vara sådana att det är oskäligt att ålägga avgift helt eller delvis.

Vart femte år skall avgiftsbeloppen räknas om, med tillämpning av vartdera landets konsumentprisindex. Det förutsätts att detta görs av central myndighet i vartdera landet och att det andra landet snarast underrättas om de nya avgifter som skall tillämpas. Om ändringar i index eller valutakurser medför mera betydande skillnad mellan betesavgifternas värde i de båda länderna bör det fasta utskottet föreslå regeringarna att justera betesavgifternas storlek.

Beslut om betesavgift fattas av den lantbruksnämnd respektive reindriftsinspektör inom vars område den olovliga betningen ägt rum. Till grund för beslutet måste ligga tillförlitliga upplysningar om de renar som uppges ha betat olovligen. Ofta föreligger givetvis svårigheter att fastställa om det är främmande renar samt varifrån dessa kommer, tidpunkten när de kom in på olovligt område och antalet renar samt de omständigheter som i övrigt förelåg och som kan föranleda att avgift nedsätts eller att avgift inte tas ut. Att fastställa de förhållanden som är av betydelse för beslutet underlättas i väsentlig grad genom att skiljning skall företas innan renar som betat olovligt får föras tillbaka till hemlandet. Med hänsyn till rättssäkerheten bör den som skall åläggas att betala avgift beredas tillfälle att yttra sig i samband med den utredning, som företas rörande den olovliga betningen. Rättssiäkerheten tillgodoses även genom att besvär kan anföras över beslut om betesavgift hos lantbruksstyrelsen respektive fylkesmannen inom fem veckor räknat från det förmannen mottog beslutet (53 §).

En preskriptionsregel finns som innebär att frågan om betesavgift förfaller om icke beslutet härom sänts till lantbruksnämnden/reindriftsinspektören i det andra landet senast tre månader efter det att det olovliga uppehållet upphört (54 §).

Betesavgift kan tas ut även när renar i det egna landet olovligen uppehåller sig på område som är förbehållet det andra landets renar (57 §).

Som olovligt bete enligt 52 § är också att bedöma väsentlig avvikelse

från flyttningsled.

Straffbestämmelser finns i konventionen för vissa överträdelser för vilka det ansetts erforderligt med en reaktion men någon annan form. än straff inte är lämplig. Endast bötesstraff kan ådömas, och fråga skall vara om uppsåt eller oaktsamhet (61 §). Enligt delegationernas mening förstås med oaktsamhet i detta sammanhang oaktsamhet som ej är obetydlig. Den svenska termen härför är ”oaktsamhet som ej är ringa”.

Prop. 1972: 16 58

Allmänt åtal för förseelse enligt 61 §& konventionen får väckas endast efter anmälan av lantbruksnämnden eller reindriftsinspektören. Dessa kan göra anmälan i båda länderna (62 §).

Den som lagförts — varmed i detta sammanhang även avses att åtalseftergift meddelats — får ej lagföras för samma gärning i det andra landet (63 §).

I konventionen regleras vidare frågan om ersättning för kostnader för renar från det andra landet (35 §) och om ersättning för skada (58 8). 35 8 skiljer mellan kostnader för det fall att sammanblandning inte ägt rum och kostnader för det fall att sammanblandning skett. I det första fallet skall kostnader för nödvändigt arbete med de främmande renarna — alltså ej med egna renar även om ett samband kan påvisas mellan förekomsten av främmande renar och ökat arbete med egna renar — och utlägg som uppstår för de främmande renarna betalas i sin helhet av den sameby respektive renägare som renarna tillhör. Har det däremot skett sammanblandning fördelas alla kostnader för samling och skiljning inklusive arbetskostnader i förhållande till det antal renar var och en har i den sammanblandade hjorden. För fall av oaktsamhet eller bristande bevakning finns en särbestämmelse.

Den förman som har de främmande renarna om hand eller som svarat för skiljningen fördelar kostnaderna. Vid oenighet om kostnaderna eller fördelningen av dessa bör vederbörande myndighet på begäran av part försöka medla, Lyckas ej detta återstår domstolsvägen.

Ersättning i annat fall för skada som vållas i det andra landet vid utövande av renskötsel — oberoende av om den utövats i hemlandet eller i det andra landet — skall bedömas enligt skadeståndsreglerna i det land där skadan inträffade. För skada på bete utgår icke särskild ersättning, eftersom betesavgiften till en del utgör ett schabloniserat skadestånd (58—560 88).

9. Dispens. Fast utskott

Dispens (65 §) från bestämmelserna om betesområden, betestider, renantal och flyttningsleder kan ges av lantbruksnämnden respektive fylkesmannen var och en inom sitt område, när väderleks- eller betesförhållanden eller andra omständigheter gör det nödvändigt. Ovan har angivits skillnaden melian denna bestämmelse och 13 8. Typsituationen för dispens är att fara för liv eller för väsentliga ekonomiska värden för staten eller den enskilde uppstått och att farans avlägsnande förutsätter eller kan underlättas genom en dispens av tillfällig natur från vissa av konventionens regler. Dispensen ges alltså i renägarens eller samebyns intresse och framställning om dispens skall normalt göras av reindriftsinspektör respektive lantbruksnämnd i vederbörande renägares hemland. Om emellertid tiden inte medger att hemlandets myndigheter kopplas

Prop. 1972: 16 59

in kan dispens ges i brådskande fall även efter framställning direkt från den förman som önskar ändringen.

Under motsvarande omständigheter som nyss angivits kan lantbruksnämnden respektive fylkesmannen efter samtycke från myndigheten i det andra landet medge tillfälligt undantag från de bestämmelser som förbjuder användande i det egna landet av betesområden som är förbehållna renar från det andra landet.

I 66 §& behandlas frågan om ett fast utskott som föreslås skola tillsättas av regeringarna med uppgift att följa den samiska renskötselns utveckling och föreslå åtgärder som kan bidra till en effektiv och ändamålsen- 1ig tillämpning av konventionen.

Det fasta utskottet bör fortlöpande skaffa sig en bild av rennäringens läge i de båda länderna och vara berett att på grundval härav föreslå erforderliga åtgärder av både engångsnatur och permanent art som gör att konventionens tillämpning håller jämna steg med utvecklingen av renskötseln. Genom sin sammansättning, från vartdera landet en rennäringssakkunnig, en renskötande same och därutöver en medlem jämte suppleanter, bör utskottet ha goda möjligheter att skaffa sig överblick över dessa frågor.

10. Slutbestämmelser. Skriftväxling om framtida renbetning

En väsentlig fråga under förhandlingarna har varit samernas framtida renbetning över den svensk-norska gränsen efter utgången av den nya konventionen.

Delegationerna har för det första enats om att föreslå att den nya konventionen skall ha en lång giltighetstid, nämligen 30 år (76 §). Därutöver föreslår delegationerna att senast fem år före utgången av konventionens giltighetstid skall, om en av avtalsparterna påkallar det, en blandad svensk-norsk kommission tillsättas för att utreda frågan om det ena landets renskötande samer har behov av fortsatt renbetning i det andra landet i de betesområden som omfattas av konventionen eller delar av dessa (69 §). En förutsättning för att avtalspart skall begära att kommissionen tillsätts är givetvis att ett fortsatt betesbehov bedömes föreligga.

För att fullgöra sin uppgift skall kommissionen i erforderlig utsträckning undersöka betestillgångarna inom Finnmarks, Troms och Nordlands fylken och i nordligaste delen av Nord-Tröndelags fylke samt i Norrbottens och Västerbottens län och i nordligaste delen av Jämtlands län (70 8). Mandatområdet överensstämmer således med mandatområdet för svensk-norska renbeteskommissionen av 1964, som för övrigt utgjort förebild för den nu föreslagna kommissionen. Kommissionen skall undersöka hur betestillgångarna utnyttjas inom dessa områden och hur de mest rationellt skall kunna utnyttjas. Därvid skall hänsyn också

Prop. 1972: 16 60

tagas till andra samhälls- och näringsintressen. Inom denna allmänna ram bestämmer kommissionen själv hur utredningsarbetet skall bedrivas.

Avtalspart som påkallar att kommissionen tillsätts skall underrätta den andra avtalsparten senast ett år före tidsfristen för kommissionens tillsättande. Parterna skall därefter gemensamt utse ordförande från ett tredje nordiskt land och överenskomma om sekretariat m. m. Kommissionen skall bestå av, förutom ordföranden, tre medlemmar från vartdera landet samt personliga suppleanter. Gemensamma kostnader för kommissionens arbete fördelas lika mellan de båda länderna. Kommissionen har tre år till disposition för att avge betänkande till regeringarna.

Så snart kommissionens betänkande avgivits skall de båda ländernas regeringar inleda förhandlingar rörande den fortsatta rätten till renbetning i det andra landet efter utlöpandet av konventionens giltighetstid (72 §). Förhandlingarna skall föras på grundval av betänkandet. Förhandlingarna skall ej omfatta det i 1 § A 4 konventionen angivna området Anjavassdalen om ej de båda regeringarna enas om att särskilda skäl talar härför. Det kan tilläggas att området Anjavassdalen icke ingick i de områden som enligt 1964 års svensk-norska renbeteskommissions förslag skulle användas för svensk renbetning i Norge.

Förhandlingarna mellan regeringarna skall såvitt möjligt slutföras innan konventionen löper ut.

Vidare har enighet uppnåtts om att föreslå regeringarna att i samband med konventionens undertecknande utväxla skrivelser innehållande att de båda ländernas regeringar i fråga om samernas framtida renbetning i det andra landet kommer att låta följande synpunkter vara vägledande. Samerna utgör en folkgrupp, som under utövandet av sin näring sedan urminnes tid har fört sina renar fram och tillbaka mellan de båda länderna. Regeringarna har för avsikt att, var och cen för sig, så länge det finns samer i ettdera landet som för att bevara sin livsform och näring är beroende av renbete i det andra landet upprätthålla betesrätten över landgränsen. Om vitala intressen nödvändiggör att betesmark, som brukas av norska samer i Sverige respektive av svenska samer i Norge, tages i anspråk, skall den svenska respektive norska regeringen inom ramen för den vid varje tillfälle gällande interna lagstiftningen på bästa möjliga sätt tillrättalägga förhållandena för samernas betesrätt så att de kan bevara sin livsform och näring.

Mot bakgrund av ovannämnda bestämmelser i konventionen och den föreslagna skriftväxlingen har delegationerna cnats om att föreslå att konventionen den 26 oktober 1905 angående flyttlapparnas rätt till renbete m. m. upphör att gälla när konventionen träder i kraft (74 8). Däremot föreslår delegationerna icke någon uppsägning av 1751 års lappkodicill. Den kvarstår som ett uttryck för samma grundsyn som den föreslagna skriftväxlingen.

Prop. 1972: 16 61

Konventionen föreslås träda i kraft den 1 maj 1972 och gälla till och med den 30 april 2002. |

Konventionen skall ratificeras.

11. Byggande och underhåll av spärrstängsel

Enligt 42 § konventionen skall närmare bestämmelser om byggande och underhåll av spärrstängsel fastställas genom särskild överenskommelse. Delegationerna har nedlagt ett omfattande arbete för att få till stånd såvitt möjligt detaljerade förslag till stängsel som behövs för att underlätta efterlevnaden av den nya konventionens bestämmelser.

Delegationerna har utarbetat förslag till protokoll om byggande och underhåll av spärrstängsel för renar. Protokollet omfattar i artikel 1, 2 och 3 stängsel som föreslås uppförda inom bestämda tidsfrister. I artikel 4 anges ett stängsel som skall byggas i den mån området Maunu tages i bruk för norsk vinterbetning i Sverige.

Artikel 35 avser ett stängsel inom området Havgavuobmi i Troms fylke. Detta stängsel skall utgöra fortsättning på ctt stängsel som är under uppförande i Sverige och som åtskiljer samebyarna Lainiovuoma och Saariyvuoma, Från den svenska delegationens sida har anförts att stängslet är nödvändigt för att även i Norge åtskilja Lainiovuomas renskötsel från Saarivuomas. Samrenskötsel inom byarna har bedömts icke vara genomförbar. Kostnaderna för att ersätta stängslet med mänsklig arbetskraft är alltför höga för att en sådan lösning skall framstå som ett alternativ till stängsel. Vidare har den svenska delegationen anfört att det cirka 80 km långa stängsel som är under uppförande i Sverige skulle bli ineffektivt om det icke kan fortsätta in på norskt område. Den norska delegationen har anfört starka betänkligheter mot uppförande av nämnda stängsel inom området Havgavuobmi särskilt med hänsyn till naturvården. För att så långt som möjligt tillmötesgå dessa norska naturvårdsintressen har den svenska delegationen i andra hand föreslagit en alternativ stängselsträckning, som anges i artikel 5, punkt 2. Ur svensk renskötselsynpunkt är emellertid den sträckning som anges i artikel 5, punkt 1, den lämpligaste.

Med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter har de två delegationerna stannat för att i detta område föreslå ett stängsel utgörande fortsättning på det som är under uppförande i Sverige. För att så långt det är möjligt tillmötesgå norska naturvårdsintressen föreslås 1 artikel 5 två alternativa sträckningar. Som ett led i den lösning som här föreslagits ingår att den svenska delegationen avstår från att nu påyrka att i avtal reglera anläggande av vissa stängsel i en del andra områden.

Artikel 8 innehåller bestämmelser om vilka stängsel som skall uppföras, bekostas och underhållas av Sverige respektive av Norge. Av bilaga 1 till denna rapport framgår de olika stängselsträckningarnas

Prop. 1972: 16 | 62

längd, beräknade kostnader för byggandet och kostnadernas fördelning.

Protokollet innehåller vidare bestämmelser om hur stängselsträckningarna i detalj skall fastställas, om utsträckning av tidsfristerna på grund av oförutsedda omständigheter, godkännande av färdiga stängsel, tull- och skattefrihet, arbetsmarknadsförhållanden m. m.

Artikel 14 innehåller regler om vissa temporära avvikelser från bestämmelserna om betesavgift i 52 § konventionen. Dessa regler om avvikelser har kommit till för att mildra de omställningsproblem som uppkommer i samband med konventionens ikraftträdande.

Protokollet skall träda i kraft samtidigt med konventionen och ha samma giltighetstid. Protokollet skall ratificeras (artikel 15).

Förutom de stängselsträckningar som anges i protokollet har delegationerna diskuterat ytterligare ett antal stängsel. Delegationerna utgår från att det fasta utskottet kommer att uppmärksamma behovet av dessa.

De stängsel som varit föremål för diskussion framgår av bilaga 2. Stockholm den 9 juni 1971.

L. Kellberg Jens Evensen

Prop. 1972: 16 63

Bilaga 1

Bilaga till gemensam rapport om förhandlingarna mellan Sverige och

Norge om ny renbeteskonvention

Fördelning av kostnader för uppförande av spärrstängsel

Sverige Norge Länffylke — Stäng- Beräk- Beräk- Län/fylke <Stäng- Beräk- Beräk-

selnr nad nad selnr nad nad enl. längd = kost- enl. längd — kostproto- km nad proto- km nad kollet 1000 kollet 1000

Skr Skr

Årtikel I Årtikel I Troms AI 35 525 Nordland Bla 5 75

Nordland/ N—-T C 26 390 B4 8 160 Jämtland D 19 285 B5 18 270

Summa 163 2840 Summa 40 650

Artikel 2 Artikel 2 Troms A 10 200 Nordland — Blatl 4 80 Nordland B 2a 5 75 B 1a2 4 60

B 2b 1 15 B 1b 6 90

B3 12 180

B 4 15 225

B 5a 15 225

B 5b 30 450

Summa 88 1370 Summa 14 230

Prop. 1972: 16 64

Bilaga 2

Bilaga till gemensam rapport om förhandlingarna mellan Sverige och

Norge om ny renbeteskonvention

Förteckning över stängsel som diskuterats av delegationerna.

ÅA. I Nordlands fylke och Norrbottens län

1. Kiruna kommun

Från Vassijaure till Kateratvatn (ca 4 km).

2. Ankenes och Kiruna kommuner

a) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 a konventionen från Kateratvatn till östra änden av Sclkajavrre (ca 26 km).

b) Längs den gräns som anges under a från Selkajavrre till Cunojavrre (ca 10 km).

c) Från Cunojavrres östra ände över riksgränsen norr om riksröse 263 till befintligt spärrstängsel vid Roccokkajokk (ca 5 km).

d) Längs den gräns som anges under a från Cunojavrre till bäcksammanflödet vid punkt 716 i Kaliksdalen (ca 9 km).

e) Längs den gräns som anges under a från Båtvatnets norra ände till Iptovatnets norra ände (ca 13 km).

3. Tysfjords och Gällivare kommuner

Längs den gräns som anges i 1 § B 1 b konventionen från fjällbranten norr om Björnvatn till denna sjös norra ände, därifrån från samma sjös södra ände till riksröse 251, därifrån till Suorkejaure (sammanlagt ca 10 km).

4. Tysfjords och Jokkmokks kommuner

a) Tre sträckor längs riksgränsen mellan riksrösena 250 och 248, nämligen vid Jäknajaurats, fjället: Katamurri och Njallojaure (sammanlagt ca 10 km).

b) Tre sträckor längs riksgränsen mellan Amasvagjavrre och riksröse 246, nämligen vid nyssnämnda sjö, mellan fjällen Rättjåkko och Ruonas samt mellan Ruonas och Sautsasvare (sammanlagt ca 7 km).

5. Fauske och Arjeplogs kommuner |

Från Eidevatnets sydöstra ände till Pieskejaure (ca 5 km). .

6. Saltdals och Arjeplogs kommuner

a) Från Balvatnets östra ände till Ikisjaure (ca 5 km).

b) Några kortare avsnitt längs den gräns som anges i I $ B 3 a konventionen genom Skaitidalen (sammanlagt ca 10 km).

c) Från lämplig punkt på befintligt stängsel mellan Gujaure och riksgränsen västerut till den gräns som anges i 1 8§ B 3 b konventionen i Dypenådalen (ca 10 km).

Prop. 1972: 16 65

B. I Nordlands fylke och Västerbottens län

1. Rana kommun

Från lämplig punkt på riksgränsen mellan riksröse 221 A och riksröse 223 till det i artikel 1 B 5 i protokollet angivna stängslet mellan Kvefsendalstjern och riksgränsen ca 1 km öster om riksröse 220 A (ca 7 km).

2. Hattfjelldals och Storumans kommuner

a) Från riksröse 215 längs riksgränsen till sjön Kalven ca 7 km söder om riksröse 213 (ca 25 km).

b) Förnyelse av befintligt stängsel från Övre Jovattnet till den gräns som anges i 1 8 B 4 a konventionen mellan Östre Krutvatn och riksröse 210 vid Arevattnet (ca 25 km).

c) Från lämplig punkt väster om Arevattnet på det stängsel som anges under b längs riksgränsen till riksröse 209 A och vidare i sydostlig riktning till Amervardos östra del (ca 10 km).

3. Hattfjelldals kommun

Från sjön Ranseren vid Ranserelvas inflöde västerut till det stängsel som anges i artikel 1 C i protokollet vid sammanflödet mellan Ranserelva och bäcken från Rotnan (ca 4 km).

C. Jämtlands län

Frostvikens kommun

a) Längs rågången mot hemmanet Ankarvattnet från den punkt där den gräns som anges i 7 § C 1 konventionen korsar det stängsel som anges i artikel 1 D i protokollet till riksgränsen och denna gräns söderut till riksröse 199 (ca 18 km).

b) Längs den gräns som anges för området Blåsjökilen i 7 §& C 2 konventionen från riksröse 199 till riksröse 177 A (ca 20 km).

5 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 16

Prop. 1972: 16 66

Innehållsförteckning till den gemensamma rapporten

Sida

Prop. 1972: 16 67

Konvention Konvensjon

mellan Sverige och Norge om mellom Norge og Sverige om renbetning reinbeite.

Den svenska och den norska Den norske og den svenske reregeringen har, på grundval av gjering har, på grunnlag av den det betänkande som avgivits av innstilling som er avgitt av den den svensk-norska renbeteskom- norsk-svenske reinbeitekommisjon missionen av 1964, fört förhand- av 1964, fört forhandlinger om lingar om samernas renbetning samenes reinbeite og er blitt enige och blivit eniga om följande be- om fölgende bestemmelser: stämmelser:

Kapitel I. Svensk renbetning i Kapittel I. Svensk rceinbeite i Norge Norge.

Betesområden Beiteområder.

18 8 1

ÅA. Troms fylke A. Troms fylke.

I Troms fylke får följande om- I Troms fylke kan fölgende områden användas för svensk ren- råder brukes som beite for svensk betning: Tamok-Rosta, Devdisfjel- rein: Tamok-Rosta, Devdisfjellet, let, Havgavuobmi, Anjavassdalen, Havgavuobmi, Anjavassdalen, Sarevuobmi och Salvasskardet. Sarevuobmi og Salvasskardet.

Områdena har följande grän- "Områdene har fglgende grenser: ser:

1. Tamok-Rosta 1. Tamok-Rosta:

Från riksröse 294 (Treriksröset) Fra riksrgys 294 (Treriksröysa) vid Gåldajavri, denna sjö och ved Gåldajavri, dette vatn og Breid- ' Breiddalen till Gåvdajavri, östra dalen til Gåvdajavri; gstbredden sidan av Gåvdajavri till dess nord- av Gåvdajavri til vatnets nordligaste vik, därifrån en rät linje ligste bukt, derfra en rett linje til till Langvatnets västligaste vik, Langvatnets vestligste bukt, -derdärifrån en rät linje i. västlig rikt- fra en rett linje i vestlig retning ning till Midterdalen, denna dal til Midterdalen, denne dal og Kitoch Kitdalen till Storfjorden, dalen til Storfjorden, denne fjord denna fjord till utloppet av Sig- til utlgpet av Signaldalselva, naldalselva, denna älv till sam- denne elv til samlgpet med Balsmanflödet med Balsfjordelva, den- fjordelva, denne elv til Overgård, na älv till Övergård, därifrån en derfra en rett linje i sörlig retning rät linje i sydlig riktning till Nord- til Nordkjoselva, denne elv til kjoselva, denna älv till Tamokvat- Tamokvatnet, dette vatn til sörnet, denna sjö till dess södra än- enden, derfra en rett linje i sgrde, därifrån en rät linje i:sydlig "lig retning til Tamokelva, denne : riktning till Tamokelva, denna älv elv til samlgpet med Rostaelva,

Prop. 1972: 16 68

till sammanflödet med Rosta- denne elv med Lille Rostavatn til elva, denna älv med Lille Rosta- riksrgys 287 i Stuorra Råstajavri, vatn till riksröse 287 i Stuorra derfra rikgrensen tilbake til riks-

Råstajavri, därifrån riksgränsen röys 294.

tillbaka till riksröse 294.

2. Devdisfjellet 2. Devdisfjellet:

Från riksröse 287 i Stuorra Fra riksrgys 287 i Stuorra Rå- Råstajavri längs sydgränsen för stajavri langs sgrgrensen for omområdet Tamok-Rosta till sam- rådet Tamok-Rosta til samlöpet manflödet mellan Rostaelva och mellom Rostaelva og Tamokelva, Tamokelva, därifrån Målselva till derfra Målselva til samlgpet med sammanflödet med Divielva, den- Divielva, denne elv til samlgpet na älv till sammanflödet med med Skaktarjåkka, denne elv og Skaktarjåkka, denna älv och Rav- Ravdujåkka til Ravdujavri, dette dujåkka till Ravdujavri, denna sjö vatn til sgrenden, derfra. en rett till dess södra ände, därifrån en linje til riksrgys 285, derfra riksrät linje till riksröse 285, därifrån grensen tilbake til riksrgys 287. riksgränsen tillbaka till riksröse 287.

3. Havgavuobmi 3. Havgavuobmi:

Från riksröse 285 längs syd- Fra riksrgys 285 langs sörgrengränsen för området Devdisfjellet sen for området Devdisfjellet til till Skaktarjåkkas sammanflöde Skaktarjåkkas samlgp med Divimed Divielva, denna älv till Mo- elva, denne elv til Moarscjavri, arsejavri, denna sjö till dess södra dette vatn til sgrenden, derfra en ände, därifrån en rät linje till rett linje til riksrgys 283, derfra riksröse 283, därifrån riksgränsen riksgrensen tilbake til riksrgys 285. tillbaka till riksröse 285.

4. ÅAnjavassdalen 4. Anjavassdalen:

Från Moarsejavris södra ände Fra - Moarsejavris = sgrende längs västgränsen för områdena langs vestgrensen for områdene Havgavuobmi och Devdisfjellet Havgavuobmi og Devdisfjellet til till Divielvas sammanflöde med Divielvas samlgp med Maålselva, Målselva, denna älv till samman- denne elv til samlgpet med Beinflödet med Beinelva, denna älv elva, denne elv og Beinelvdalen, och Beinelvdalen, Guovdelasvag- Guovdelasvaggi og Langedalen til gi och Langedalen till Sandelv- Sandelvvatn, dette vatn til séörvatn, denna sjö till dess södra ände, enden, derfra en rett linje over därifrån en rät linje över punkt heyde 896 til tjern på Hubitdievat, 896 till tjärn på Hubitdievat, där- derfra en rett linje i sgrvestlig ifrån en rät linje i sydvästlig rikt- retning til samlgpet mellom bekning till sammanflödet mellan ken fra tjernet med hgyde 829 og bäcken från tjärnen vid punkt 829 Maddajåkka, derfra en rett linje och Maddajåkka, därifrån en rät til tjern med hgyde 918, videre en linje till tjärn vid punkt 918, rett linje over Måskanjavris gstvidare en rät linje över Måskan- ende til Helvetjavri, dette vatn og javris östra ände till Helvetjavri, bekken til Doarrujavri, dette vatn denna sjö och bäcken till Doarru- og Doarrujåkka til samlgpet med javri, denna sjö och Doarrujåkka Multujåkka, derfra en rett linje till sammanflödet med Multu- til Moarsejavris sgrende.

Prop. 1972: 16 69

jåkka, därifrån en rät linje till

Moarsejavris södra ände.

5. Sarevuobmi 5. Sarevuobmi:

Från riksröse 283 en rät linje Fra riksrgys 283 en rett linje til till riksröse 280, därifrån riks- riksrgys 280, derfra riksgrensen gränsen tillbaka till riksröse 283. tilbake til riksrgys 283.

6. Salvasskardet 6. Salvasskardet:

Från riksgränsen vid Leina- Fra riksgrensen ved Leinavatn, vatn, denna sjö, Astu&xdno och dette vatn, Astuxzdno og Altevatn Altevatn till dammen vid sjöns til dammen i vestenden av vatnet, västra ände, därifrån Barduelva derfra Barduelva til samlgpet med till sammanflödet med Sördalsel- Serdalselva, denne elv og Sgrdava, denna älv och Sördalen till len til riksrgys 272, derfra riksriksröse 272, därifrån riksgränsen grensen tilbake til Leinavatn. tillbaka till Leinavatn.

B. Nordlands och Nord- B. Nordland og Nord-Tréöndelag

Tröndelags fylken fylker.

I Nordlands och Nord-Trönde- I Nordland og Nord-Trgndelag lags fylken får för svensk renbet- fylker kan som beite for svensk ning användas de områden som rein brukes de områder som ligligger mellan riksgränsen och ne- ger mellom riksgrensen og de nedan angivna gränslinjer: denfor beskrevne grenselinjer:

1. I Ankenes, Ballangens och 1. I Ankenes, Ballangen og Tys- Tysfjords kommuner fiord kommuner:

a) Från riksgränsen vid Kat- a) Fra riksgrensen ved nordteratvatnets norra sida, denna sjö bredden av Katteratvatn, dette till dess västra ände, därifrån en vatn til vestenden, derfra en rett rät linje till järnvägsbron Över linje til jernbanebrua over Hun- Hundalselva, denna älv till sam- dalselva, denne elv til samlgpet manflödet med Oallajokka, denna med Oallajokka, denne elv og älv och Oallavagge till östra än- Oallavagge til gstenden av Szelkaden av Selkajavrre, denna sjö och javrre, dette vatn og Szelkajokka Selkajokka till Cunojavrre, den- til Cunojavrre, dette vatn og Cuna sjö och Cunojokka till sam- nojokka til samlgpet med Sandmanflödet med Sandelva, därifrån elva, derfra en rett linje til bekken rät linje till bäcksammanflödet samlgpet med hgyde 716 i Kavid punkt 716 i Kaliksdalen, där- liksdalen, derfra en rett linje over ifrån en rät linje över punkt 1314 hgyde 1314 til vatn med hgyde till sjön vid punkt 1111, denna sjö 1111, dette vatn og Coarvvejokka och Coarvvejokka till Nordre til Nordre Coarvvejavrre, dette Coarvvejavrre, denna sjö och bäc- vatn og bekken til Sgndre Coken till Söndre Coarvvejavrre, den- arvvejavrre, dette vatn til dets sörna sjö till dess sydvästra vik, där- vestlige bukt, derfra en rett linje i ifrån en rät linje i sydvästlig rikt- servestlig retning til nermeste ning till närmaste vik i Vannaks- bukt i Vannaksvatn, dette vatn, vatn, denna sjö, Gautelisvatn, bäc- Gautelisvatn, bekken til Båtsvatn, ken till Båtsvatn, denna sjö, Nuor- dette vatn, Nuorjujokka, Kobbjujokka, Kobbvatn, Kobbelva och vatn, Kobbelva og Sgrelva til sam-

Prop. 1972: 16 70

Sörelva till sammanflödet med lgpet med Tverelva, denne elv til Tverelva, denna älv till Iptovatn, Iptovatn, dette vatn til sgrenden, : denna sjö till dess södra ände, derfra en rett linje til riksgrensen därifrån en rät linje till riksgrän- like nord for Rarkajaure. sen omedelbart norr om Rarkajaure.

b) Från riksröse 255 till Kjår- b) Fra riksrgys 255 til nordendavatnets norra ände, därifrån den av Kjårdavatn, derfra en rett en rät linje till Middagsvatnets linje til sgrenden av Middagssödra ände, denna sjö till bäcken vatn, dette vatn til bekken som som rinner ut i sjön norr om renner ut i vatnet nord for hgyde punkt 1262, från bäckmynningen 1262, fra bekkmunningen en rett en rät linje till Vabakkvatn, den- linje til Vabakkvatn, dette vatn na sjö och bäcken till Forsvatn, og bekken til Forsvatn, dette denna sjö och bäcken till Sidas- vatn og bekken til Sidasjavrre, fra javrre, från bäckmynningen en rät bekkmunningen cn rett linje i sörlinje i sydvästlig riktning över vestlig retning over Baugefjell, Baugcefjell, Baugevatn och punkt Baugevatn og hgyde 1156 på 1156 på Paurofjell till Paurovatn, Paurofjell til Paurovatn, dette denna sjö till utflödet från Naidi- vatn til utigpet fra Naidivatnet, vatn, denna sjö till dess sydvästli- dette vatn til dets sorvestligste gaste vik, därifrån en rät linje i bukt, derfra en rett linje i sörvestsydvästlig riktning över punkt lig retning over hgyde 1150 til 1150 till Björnvatn, denna sjö och Björnvatn, dette vatn og bekken bäcken till Röysvatn, denna sjö till til Rgysvatn, dette vatn til gstendess östra ände, därifrån en rät den, derfra en rett linje til riksröys linje till riksröse 251. 251.

2. I Sörfolds och Fauske kommu- 2. I Sörfold og Fauske kommuner: ner

Från riksgränsen vid Leirvat- Fra riksgrensen ved serbredden nets södra strand, denna sjö till av Leirvatn, dette vatn til Blå- Blåmandsisen, längs Blåmands- mandsisen, langs gstkanten av isens östra kant till Småsorjusvatn mandsisen til Småsorjusvatn med vid punkt 958, denna sjö till dess höyde 958, dette vatn til sgrenden, södra ände, därifrån en rät linje derfra en rett linje til Nedre till Nedre Duoldagopjavrre, den- Duoldagopjavrre, dette vatn til na sjö till dess södra ände, där- sgrenden, derfra en rett linje over

ifrån en rät linje över punkt 859 hgyde 859 til Låmielva, denne elv,

till Låmiclva, denna älv, Låmi- Låmivatn og Eidevatn til riksgrenvatn och Eidevatn till riksgränsen sen ved Låmitjern. vid Låmitjern.

3. I Saltdals och Rana kommuner 3. I Saltdal og Rana kommuner:

a) Från riksgränsen vid Mel- a) Fra riksgrensen ved sgrbredlomvatnets södra strand, denna den av Mellomvatn, dette vatn

sjö till dess västra ände, därifrån til vestenden, derfra en rett linje

en rät linje till Dorrovatnets öst-' til gstenden av Dorrovatn, dette ra ände, denna sjö till dess syd- vatn til dets sgrvestlige ende, dervästra ände, därifrån en rät linje fra en rett linje til bukten Kvebitill viken Kvebilok i Balvatn, lok i Balvatn, dette vatn til Skai- ' denna sjö till Skaitidalen, denna tidalen, denne dal med Skaitielva

Prop. 1972: 16 71

dal med Skaitielva till sammanflö- til samlgpet med Graddiselva, det med Graddiselva, denna älv denne elv til riksgrensen. till riksgränsen.

b) Från riksgränsen där denna b) Fra riksgrensen hvor denne korsar Dypenåga, denna älv till krysser Dypenåga, denne celv til sammanflödet med Lönselva, den- samlgpet med Lgnseclva, denne elv na älv söderut till Stödi järnvägs- sgrover til Stgdi jernbanestasjon, station, därifrån järnvägslinjen derfra sgrover etter jernbanclinjen söderut till den plats där den kor- til det sted denne krysser bekken sar bäcken från Svangstjern, där- fra Svangstjern, derfra Randalsifrån Randalselva till sammanflö- elva til samlgpet med Virvasselva, det med Virvasselva, denna älv denne elv til samlgpet med Blercktill sammanflödet med Blerekelva, elva, derfra en rett linje i sgrvestdärifrån en rät linje i sydvästlig lig retning til hgyde 834, derfra riktning till punkt 834, diärifrån en rett linje til gstenden av Kvefen rät linje till Kvefsendalstjer- sendalstjern, dette tjern og Kvefnens östra ände, denna tjärn och sendalselva til Kalvatnmagasinet, Kvefsendalselva till Kalvatnmaga- dette magasin til bekken fra Melksinet, detta magasin till bäcken fjellet og Sandtjern, derfra en rett från Melkfjellet och Sandtjern, linje til et punkt på riksgrensen 1 därifrån en rät linje till en punkt km gst for riksrgys 220 A. på riksgränsen 1 km öster om riksröse 220 A.

4. I Hemnes kommun 4. I Hemnes kommune:

Från riksgränsen vid Grasvat- Fra riksgrensen ved sgrbredden nets södra strand, denna sjö till av Grasvatn, dette vatn til ut- Oksfjellelvas mynning, denna ilv Igpet av Oksfjellelva, denne cliv till Okstindbreen, därifrån en rät til Okstindbreen, derfra en rett linje i sydvästlig riktning till punkt linje i sgrvestlig retning til hgyde 1435, därifrån en rät linje i syd- 1435, derfra en rett linje i sgrgstöstlig riktning till Hulbekktjern, Jig retning til Hulbekktjern, derdärifrån en rit linje till Storfossen frå en rett linje til Storfossen i 1 Storelva, denna älv till riksröse Storelva, denne elv til riksrgys 215. 215.

5. I Hattfjelldals kommun 5. I Hattfjelldal kommune:

a) Från riksgränsen vid Östre a) Fra riksgrensen ved sgrbred- Krutvatnets södra strand en rät den av. Ostre Krutvatn en rett linje till Måsvatnets norra ände, linje til nordenden av Möåsvatn, denna sjö till dess södra ände, dette vatn til sgrenden, derfra en därifrån en rät linje till Övre rett linje til Övre Elgsvatn ved Elgsvatn vid mynningen av bäc- utigpet av bekken fra Krokfjellet ken från Krokfjellet och Risfjel- og Risfjellet, derfra en rett linje til let, därifrån en rät linje till riks- riksrgys 210. röse 210.

b) Från en punkt på riksgrän- b) Fra et punkt på riksgrensen sen 500 m söder om riksröse 209 500 m ser for riksrgys 209 langs längs trädgränsen till Finskarbek- skoggrensen til Finskarbekken 1 ken 1 km ovanför dess utlopp i km ovenfor dennes utigp i Skar- Skarmodalselva, därifrån Finskar- modalselva, derfra Finskarbekken bekken till tjärnen söder. om Rit- til tjernet sår for Ritterifjellet, derterifjellet, därifrån en rät linje till fra en rett linje til Rotvatn, dette

Prop. 1972: 16 72

Rotvatn, denna sjö och Rotvas- vatn og Rotvaselva til samlgpet elva till sammanflödet med Gren- med Grensebekken, derfra en rett sebekken, därifrån en rät linje till linje til riksrgys 208. riksröse 208.

6. I Hattfjelldals kommun (Nord- 6. I Hattfjelldal kommune (Nordland) och Röyrviks kommun land) og Royrvik kommune (Nord- (Nord-Tröndelag) Trgöndelag):

Från riksgränsen vid Valdan- Fra riksgrensen ved Valdanjaure jaure en rät linje till sammanflö- en rett linje til samlgpet mellom det mellan Drakonelva och Tip- Drakonelva og Tiplingelva, denne lingelva, denna älv till Östre Tip- elv til Ostre Tiplingen, dette vatn lingen, denna sjö och Tiplingelva og Tiplingelva til samlgpet med till sammanflödet med Simleelva, Simleelva, denne elv til samlgpet denna älv till sammanflödet med med bekken fra tjern nord for bäcken från tjärn norr om Rot- Rotnan, denne bekk til tjernet, nan, denna bäck till tjärnen, där- derfra en rett linje til nordenden ifrån en rät linje till Rotnans nor- av Rotnan, dette vatn og bekken ra ände, denna sjö och bäcken til samigpet med Ranserelva, dentill sammanflödet med Ranscrelva, ne elv til vatn med hgyde 977, denna älv till sjön vid punkt 977, dette vatn til vestenden, derfra en denna sjö till dess västra ände, rett linje til vatn med hgyde 960, därifrån en rät linje till sjön vid dette vatn til sgrenden, derfra en punkt 960, denna sjö till dess södra rett linje til tjern med hgyde 966, ände, därifrån en rät linje till dette tjern og bekken til Vestre tjärn vid punkt 966, denna tjärn Sipmeksjgen, dette vatn og elva til och bäcken till Vestre Sipmek- Ostre Sipmeksjgen, dette vatn til sjöen, denna sjö och älven till riksgrensen. Östre Sipmeksjöen, denna sjö till riksgränsen.

Betestider Beitetider.

28 & 2

Betesområdena får användas Beiteområdene kan brukes som för svensk renbetning under föl- beite for svensk rein i fglgende jande tider: tidsrom:

A. I Troms fylke: Från och A. I Troms fylke: Fra og med med den 1 maj till och med den 1. mai til og med 14. september. 14 september.

B. I Nordlands och Nord-Trön- B. I Nordland og Nord-Tréndedelags fylken: Från och med den lag fylker: Fra og med 1. juli til og 1 juli till och med den 31 augusti. med 31. august.

3§ 83

I följande områden får svenska I fölgende områder kan svensk renar uppehålla sig även under an- rein oppholde seg også til annen nan tid än som anges i 2 § när tid enn nevnt i 8 2 når reindrift renskötsel bedrivs i angränsande foregår i tilstgtende grensetrakter svenska gränsområden: i Sverige:

1. I Ballangens och Tysfjords 1. Den del av det område i Balkommuner den söder om Sidas- langen og Tysfjord kommuner som

Prop. 1972: 16 73

javrre belägna delen av det om- er nevnt i $ 1 B, 1b og som ligger råde som anges i 1 8 B 1 b; sgr for Sidasjavrre;

2. I Rana kommun den söder 2. Den del av det område i Rana om Ardekfjället belägna delen av kommune som er nevnt i 8 1 B, 3b det område som anges i 1 § B og som ligger sör for Ardekfjel- 3 b; let;

3. I Hattfjelldals kommun det 3. Det område i Hattfjelldal område som anges i 1 8 B 5 a; kommune som er nevnt i 8 1 B, 5a;

4. I Hattfjelldals kommun det 4. Det område i Hattfjelldal område som anges i 18 B 5 b. kommune som er nevnt i 8 1 B, 5b.

Betesområdenas utnyttjande Bruken av beiteområdene,

48 84

Betesområdena får icke använ- Beiteområdene må ikke brukes das för norsk renbetning under som beite for norsk rein i den tid den del av året då svensk renbet- av året svensk reinbeiting er tillatt ning är tillåten där enligt 2 §. der i henhold til 8 2.

Samebyar från vilka renar får föras på Fra hvilke samebyer rein kan feres på bete i Norge beite i Norge.

5§ 85

Betesområdena får användas Beiteområdene kan brukes for för renar från följande samebyar: rein fra fglgende samebyer:

A. I Troms fylke: Könkämä, A. I Troms fylke: Könkämä, Lainiovuoma, Saarivuoma och Lainiovuoma, Saarivuoma og Tal- Talma. ma.

B. I Nordlands och Nord-Trön- B. I Nordland og Nord-Tröndedelags fylken: Rautasvuoma, Kaa- lag fylker: Rautasvuoma, Kaalaslasvuoma, Norrkaitum, Mellan- vuoma, Norrkaitum, Mellanbyn, byn, Sörkaitum,' Sirkas, Tuorpon, Serkaitum, Sirkas, Tuorpon, Luok- Luokta-Mavas, Semisjaur-Njarg, ta-Mavas, Semisjaur-Njarg, Svai- Svaipa, Gran, Ran, Umbyn, Vap- pa, Gran, Ran, Umbyn, Vapsten, sten, Vilhelmina norra, Vilhelmi- Vilhelmina norra, Vilhelmina sgdna södra och Frostvikens norra. ra og Frostvikens norra.

Renantal Reinantall.

3 6

6 §

I Anjavassdalen är högsta till- I Anjavassdalen er störste tillatte låtna renantal 6 000. reinantall 6 000.

Kapitel II. Norsk renbetning i Kapittel II. Norsk reinbeite i Sverige Sverige.

Betesområden Beiteområder.

78 A. Norrbottens län A. Norrbottens län.

I Norrbottens län får följande 'I Norrbottens län kan fglgende områden användas för norsk ren- områder brukes som beite for

Prop. 1972: 16 74

betning: Maunu, Njuorajaure, norsk rein: Maunu, Njuorajaure, Patsajäkel, Älvsbyn och Storsund. Patsajäkel, Älvsbyn og Storsund.

Områdena har följande grän- Områdence har fglgende grenser: Ser:

1. Maunu 1. Maunu:

Jeitisjoki från Kelottijärvi till Jeitisjoki fra Kelottijärvi = til skogsgränsen, därifrån en rät lin- skoggrensen, derfra en rett linje til je till Kutsurjärvis östra ände, gstenden av Kutsurjärvi, derfra. därifrån en rät linje till översta en rett linje til gverste tjernet i tjärnen i Saarijoki sydost om Saarijoki sergst for Kutsuroivi, Kutsuroivi, därifrån <Saarijoki derfra Saarijoki til samlgpet med till sammanflödet med Ainattijo- Ainattijoki, derfra en rett linje til ki, därifrån en rät linje till Outa- Outajärvis sydligste bukt, derfra en järvis sydligaste vik, därifrån en rett linje til vei nr. 396 ved nordrät linje till väg nr 396 vid Ahven- gstbredden av Ahvenjärvi, denne järvis nordöstra strand, denna väg vel til Muonioälven ved Karesuantill Muonioälven vid Karesuando, do, denne elv og Könkämäälven denna älv och Könkämäälven till til Kelottijärvi, dette vatn til Jeitis- Kelottijärvi, denna sjö till Jeitis- joki's utlgp i dette. jokis inflöde.

2. Njuorajaure 2. Njuorajaure:

Från riksröse 272 en rät linje Fra riksrgys 272 en rett linje til till Pålnoluokta, därifrån Tor- Pålnoluokta, derfra Torneträsk til neträsk till Paktajåkas inflöde, Paktajåkas utlgp, denne bekk og denna bäck och Paktajaure till Paktajaure til vatnets sgrligste sjöns sydligaste vik, därifrån järn- bukt, derfra jernbanelinjen til riksväglinjen till riksgränsen, denna grensen, denne tilbake til riksröys tillbaka till riksröse 272. 272.

3. Patsajiäkel 3. Patsajäkel:

Torneälv från Torneträsk med Torneälv fra Torneträsk med sjöarna Tarrajaure, Jekejaure, Ala- vatnene Tarrajaure, Jekejaure, jaure, Vakojaure och Nuorajärvi Alajaure, Vakojaure og Nuoratill Kallojärvi, därifrån sjön Ala- järvi til Kallojärvi, derfra vatnet nen Vuolusjärvi, Vuolusjåkka och Alanen Vuolusjärvi, Vuolusjåkka Alep Vuolusjaure, därifrån en rät og Alep Vuolusjaure, derfra en linje till sjön Lulep Stalojaure, rett linje til vatnet Lulep Stalodenna sjö, Stalojäåkka och Kortto- jaure, dette vatn, Stalojåkka og

järvi till Torneträsk, denna sjö ' Korttojärvi til Torneträsk, denne till Torneälv. sjö til Torneälv.

4. Älvsbyn 4. Älvsbyn:

Från Holmsel längs vägen till Fra Holmsel langs veien til Åträskets sydöstra ände, därifrån den sgrligste ende av Åträsket, en rät linje till västligaste viken i derfra en rett linje til den vestsjön Manjärv, därifrån en rät lin- ligste bukt i vatnet Manjärv, derje till byn Manjärv, därifrån längs fra en rett linje til stedet Manjärv, vägen från Manjärv över Avaträsk derfra langs veien fra Manjärv

till väg nr 90, denna väg till bron over Avaträsk til vei nr. 90, denne

över Piteälven, denna älv till vei til brua over Pitcälven, denne Holmsel. : elv til Holmsel.

Prop. 1972: 16

5. Storsund 5. Storsund:

Från Storsund längs järnvägs- Fra Storsund langs jernbanelinlinjen till landsvägen Storträskli- jen til veien Storträskliden—Koler, den—Koler, denna väg till Lill- denne vei til Lillpiteälven, denne piteälven, denna älv med sjöar- elv med vatnene Lyckoträsket na Lyckoträsket (Lukoträsken, (Lukoträsket), Häbbersträsket, Häbbersträsket, Pärlträsket, Kloc- Pärlträsket, Klockarträsken og karträsken och Åträsket till Rå- Åträsket till Råbäcken, derfra en bäcken, därifrån en rät linje till rett linje til veiskillet nordvest for vägskälet nordväst om Lillpite, Lillpite, derfra veien til Söravan därifrån vägen till Söravan i Inre i Inre Arvidsträsket, derfra sgr- Arvidsträsket, därifrån södra si- bredden av vatnene Inre Arvidsdan av sjöarna Inre Arvidsträsket träsket og Lilla Arvidsträsket, deroch Lilla Arvidsträsket, därifrån fra en rett linje til Teugerliden, en rät linje till Teugerliden, där- derfra veten til Storsund. ifrån vägen till Storsund.

B. Västerbottens län B. Västerbottens län.

I Västerbottens län får följande I Västerbottens län kan fölgende områden användas för norsk ren- områder brukes som beite for betning: Ramsele, Granö och Me- norsk rein: Ramsele, Granö vg selefors. Mocselefors.

Områdena har följande gränser: Områdene har fölgende grenser:

1. Ramsele 1. Ramsele:

Från landsvägsbron över Ume- Fra veibrua over Umeälven älven vid Ottonträsk, längs denna ved Ottonträsk, langs denne elv til älv till bäckutflödet vid byn utlgpet av bekken ved stedet Kvarntorp, denna bäck till väg nr Kvarntorp, denne bekk til vei nr. 93, denna väg till vägskälet vid 93, denne vei til veiskillet ved Gullbäck, därifrån vägen Gull- Gullbäck, derfra veien Gullbäck bäck—Västerbäck—Sarsjöliden— — Västerbäck — Sarsjöliden — Harrselsfors—Näsåker, — därifrån Harrselsfors — Näsåker, derfra en rät linje i västlig riktning -till en-rett linje i vestlig retning til veivägskälet norr om Bastuträsket, - skillet nord for Bastuträsket, derdärifrån vägen förbi Skivsjö fra veien forbi Skivsjö og Sundö och Sundö till Umeälven vid Ot- til Umeilven ved Ottonträsk. tonträsk.

2. Granö : 2, Granö: ' |

Från kraftverksdammen = vid Fra dammen ved Bålforsen i Bålforsen i Umeälven, längs den- Umeälven, langs denne elv til vei-

na älv till landsvägsbron vid Ot- brua ved Öttonträsk, derfra veien

tonträsk, därifrån vägen mot : mot: Skivsjö til Satmyrsjön, dette Skivsjö till Satmyrsjön, denna vatn og Korbebäcken til Stora sjö och Korbebäcken till Stora ' Korbesjön,' dette vatn- og cen Korbesjön, denna sjö 'och en rett linje fra nordenden "av vaträt linje från sjöns norra ände net til veien' ved: Byssträsk, denne till vägen vid Byssträsk,; denna väg vei til 'stedet. Gäddträsk,; derfra till byn Gäddträsk, därifrån Gädd- Gäddträsket og en rett linje fra den

träsket och cen rät linje från denna nordvestlige ende av vatnet til vei-:

sjös nordvästra ände till vägskälet skillet ved Tannhträsk, derfra veien vid Tannträsk, därifrån vägen Tannträsk—Vilhelmina til Skovel- .

Prop. 1972: 16 76

Tannträsk— Vilhelmina till Skovel- träsket, dette vatn og en rett linje träsket, denna sjö och en rät linje fra den nordvestlige ende av vatfrån sjöns nordvästra ände till net til dammen ved Bålforsen. dammen vid Bålforsen.

3. Meselefors 3. Meselefors:

Från landsvägsbron över Ånger- Fra veibrua over Ångermanmanälven vid Volgsjöfors, längs elven ved Volgsjöfors, langs denne denna älv till järnvägsbron vid Me- elv til jernbanebrua ved Meseleselefors, därifrån en rät linje i syd- fors, derfra en rett linje i sörgstöstlig riktning till Krutsjöns södra lig retning til sgrenden av Krutsjön, ände, därifrån en rät linje över derfra en rett linje over Oxkullen Oxkullen till punkt 512 vid Stor- til hgyde 512 ved Storberget, derberget, därifrån en rät linje till fra en rett linje til sgrenden Stensjöns södra ände, därifrån en av Stensjön, derfra en rett linje til rät linje till Algovik vid Ånger- Algovik ved Ångermanälven, denmanälven, denna älv till gården ne elv til gården Erikshall, derfra Erikshall, därifrån en rät linje en rett linje over hgyde 457 til kroöver punkt 457 till kronoparken noparken = Avasjöns sgrvestlige Avasjöns sydvästgräns, denna grense, denne grense til komgräns till kommungränsen mellan munegrensen mellom Vilhelmina Vilhelmina och Åsele, denna gräns og Åsele, denne grense til komtill kommungränsen mellan Vilhel- munegrensen mellom Vilhelmina mina och Dorotea, denna gräns og Dorotea, denne grense til det till den punkt där väg nr 343 skär punkt hvor vei nr. 343 krysser gränsen, denna väg till vägskälet grensen, denne vei til veiskillet sår söder om Tjärnässjön, därifrån for Tjärnässjön, derfra veien Tjärvägen Tjärnäs—Svanberget—Sör- näs—Svanberget—Sörstensele, derstensele, därifrån vägen till lands- fra veien til veibrua over Ångervägsbron över Ångermanälven vid manelven ved Volgsjöfors. Volgsjöfors.

C. Jämtlands län C. Jämtlands län.

I Jämtlands län får följande om- I Jämtlands län kan fölgende råden användas för norsk renbet- områder brukes som beite for ning: Leipikvattnet och Blåsjöki- norsk rein: Leipikvattnet og BIålen. sjökilen.

Områdena har följande gränser: Områdene har fglgende gren-

ser:

1. Leipikvattnet 1. Leipikvattnet:

Från riksgränsen vid Östra Sip- Fra riksgrensen ved sgrbredden mekejaures (Sippmikkjaures) söd- av Östra Sipmekejaure (Sippmikkra strand, denna sjö till Sipmeke- jaure), dette vatn til Sipmekebäcbäcken, denna bäck till samman- ken, denne bekk til samigpet med flödet med Gaustjokk, denna bäck Gaustjokk, denne bekk til Leipiktill Leipikvattnet, denna sjös väst- vattnet, vestbredden av dette vatn ra strand till rågången mot hem- til grensen mot eiendommen Anmanet Ankarvattnet, denna rågång karvattnet, denne grense til rikstill riksgränsen och denna tillbaka grensen, denne tilbake til Östra till Östra Sipmekejaure. Sipmekejaure.

Prop. 1972: 16 T1

2. Blåsjökilen 2. Blåsjökilen: Från riksröse 199 längs rågång- Fra riksrgys 199 langs grensen en för Stora Blåsjöns skifteslag for Stora Blåsjöns skifteslag til till rågången för Jorms skifteslag, grensen for Jorms skifteslag, derdärifrån denna rågång till riks- fra denne grense til riksgrensen gränsen vid riksröse 197 A, där- ved riksrgys 197A, derfra riksifrån riksgränsen till riksröse 199. grensen til riksrgys 199.

Betestider Beitetider. 88 § 8 Betesområdena får användas för Beiteområdene kan brukes som norsk renbetning under följande beite for norsk rein i fölgende tider: tidsrom: A. I Norrbottens län: Från och A. I Norrbottens län: Fra og med den 1 oktober till och med med 1. oktober til og med 30. den 30 april med följande undan- april, med fglgende unntak: tag: 1. Området Patsajäkel från och 1. Området Patsajäkel fra og med den 1 december till och med med 1. desember til og med 30. den 30 april. Uppföres stängsel april. Dersom gjerde blir oppmellan Saarivuoma och Talma fgrt mellan Saarivouma og Talma samebyar, får området användas samebyer, kan området brukes från och med den 15 november. fra og med 15. november. 2. Den del av området Älvsbyn 2. Den del av området Älvsbyn som ligger mellan väg nr 90, sjö- som ligger mellom vei nr. 90, vatarna Muskusträsket och Avaträs- nene Muskusträsket og Avaket samt Korsträskfluren från och träsket samt Korsträskfluren fra med den 1 januari till och med den og med 1. januar til og med 30. 30 april. april. B. I Västerbottens län: Från B. I Västerbottens län: Fra og och med den 1 oktober till och med 1. oktober til og med 30. med den 30 april. april. C. I Jämtlands län: Från och C. I Jämtlands län: Fra og med med den 1 april till och med den 1. april til og med 14. november. 14 november.

9 § 89

I ett område i Storumans kom- I et område i Storuman kommun i Västerbottens län mellan mune i Västerbottens län mellom riksgränsen, Stora Umevattnet och riksgrensen, Stora Umevattnet og Mjölkbäcken får norska renar Mjölkbäcken kan norsk rein uppehålla sig när renskötsel be- oppholde seg når reindrift foredrivs i angränsande norska gräns- går i de tilstgtende grensetrakter i områden. Norge.

Betesomådenas utnyttjande Bruken av beiteområdene.

10 8 § 10 .

Betesområdena får icke använ- Beiteområdene må ikke brukes das för svensk renbetning. som beite for svensk rein. Från första stycket gäller föl- Fra bestemmelsen i förste ledd: jande undantag: gjelder fglgende unntak:

Prop. 1972: 16 78

1. Området Njuorajaure får 1. Området Njuorajaure kan användas för svensk renbetning brukes som beite for svensk rein i under den del av året då norsk den tid av året norsk reinbeiting renbetning ej är tillåten där. ikke er tillatt der. |

2. Genom den del av området 2. Luokta-Mavas sameby kan Älvsbyn som anges i 8 8 A 2 får foreta rask hgst- og virflytting Luokta-Mavas sameby företaga gjennom den del av området Älvssnabb höst- och vårflyttning. Höst- byn som er nevnt i $ 8 A. 2. Hgstflyttningen skall vara genomförd flyttingen skal vere gjennomfeört senast den 31 december. innen 31. desember.

Renantal Reinantall.

11 8 3 11

Högsta tillåtna renantal är i ne- Störste tillatte reinantall i de dan angivna områden: nedenfor nevnte områder er: Å. Norrbottens län Å. Norrbottens län 1. Maunu 1100 1. Maunu 1100 2. Njuorajaure och 2. Njuorajaure og 3. Patsajäkel 1500 3. Patsajäkel ] 1500 4. Älvsbyn och 4. Älvsbyn og 5. Storsund I 2500 5. Storsund I 2500 B. Västerbottens län B. Västerbottens län 1. Ramsele 1000 1. Ramsele 1 000 2. Granö 1 000 2. Granö 1 000 3. Mesclefors 1500 3. Meselefors 1500

Flyttningsteder Flytteleier.

12 8 § 12

Vid flyttning till och från be- Ved hgst- og vårflytting til og tesområdena höst och vår använ- fra beiteområdence brukes fglgendes följande flyttningsleder: de flytteleier:

A. Norrbottens län A. Norrbottens län. Maunu Maunu:

Från trakten av Treriksröset Fra trakten ved Trcriksrgysa längs fjällsluttningarna mot Kilpis- langs fjellskråningene mot Kilpisjärvi och mot Könkämäälven till järvi og mot Könkämäälven til Kelottijärvi. Kelottijärvi. :

Patsajäkel Patsajäkel:

a) Från området Njurojaure på a) Fra området 'Njuorajaure

Torneträskets is eller från Pål- over isen på Torneträsk, eller fra noluokta längs stranden och fjäll- Pålnoluokta langs bredden og sluttningen norr om denna sjö, till fjellskråningen nord for Torne- Laimoluokta, därifrån längs vägen träsk, til Laimoluokta, derfra langs till Korttolahti. veien til Korttolahti.

b) Från riksgränsen vid Vuo- b) Fra:riksgrensen ved Vuoskoskojaure, väster om renstängslet jaure, vest for reingjerdet mellom mellan Leinavatn och Koojärvi : Leinavatn og Koojärvi til 'Korttill Korttolahti. tolahti.

Prop. 1972: 16 79

Älvsbyn Älvsbyn: Från riksgränsen i trakten öster Fra riksgränsen i trakten gst om Balvatn genom Radtjaområ- for Balvatn gjennom Radtjaområdet mellan Peskehaure och Mavas- det mellom Peskehaure og Majaure, antingen längs Piteälven vasjaure, enten langs Piteälven til till Norra Bergnäs, eller genom Norra Bergnäs, eller gjennom fjellfjällområdet Partortetuottar (Bar- området Partortetuottar (Barturte) turte) mellan Piteälven och vat- mellom Piteälven og vannskillet, tendelaren, över Skärfajaure till over Skärfajaure til Norra Berg- Norra Bergnäs, därifrån förbi Gal- näs, derfra forbi Gallaure og Mat- Jaure och Mattaureälven till Pite- taureälven til Piteälven, derfra på älven, därifrån på Piteälvens söd- sgrsiden av Piteälven forbi Jäknara sida förbi Jäknajaurc, Trollfor- jaure, Trollforsen, Njunjesvare og sen, Njunjesvare och Benbryte- Benbryteberget til Holmscl. berget till Holmsel.

Storsund Storsund: Från riksgränsen norr om Nasa- Fra riksgrensen nord for Nasafjäll förbi Värdejaure, längs fjäll- fjäll forbi Värdejaure, langs fjellkedjan norr om Laisälven, över kjeden nord for Laisälven, over Peljekaise och Jutis, längs Horn- Peljekaise og Jutis, langs vestavans västra strand till Arjeplog, bredden av Hornavan til Arjeplog, därifrån i närheten av vägen Sten- derfra i nerheten av vcien Stensund-—Svannäs—Abraur—Mosko- sund-—Svannäs—Abraur—Moskosel, från Moskosel förbi Lom- sel, fra Moskosel forbi Lomträsk träsk och Njallcjaur, längs Grund- og Njallejaur, langs Grundselån, selån, förbi Södra Brännträsk till forbi Södra Brännträsk til Stor- Storsund. sund.

B. Västerbottens län B. Västerbottens län. Ramsele Ramsele: Från riksgränsen vid Umbukta Fra riksgrensen ved Umbukta över Brantsfjället, Norra Storfjäl- over Brantsfjället, Norra Storfjället och fjället Väretje till Dana- let og fjellet Väretje til Danasjön, därifrån till :Abborrberg, sjön, derfra til Abborrberg, Fjäll- Fjällbosjön, sjöarna Gunnarn och bosjön, vatnene Gunnarn og Nedre Nedre Gunnarn till Blåviken, där- Gunnarn til Blåviken, derfra langs ifrån längs Umeälvens norra sida nordsiden av Umeälven forbi förbi Lycksele och Granö till Ot- Lycksele og Granö til Ottonträsk. tonträsk. Flyttningen får i stället före- Flyttingen kan i stedet foretas tagas på Umeälvens is eller längs over isen på Umeälven eller langs norra sidan av älven. nordsiden av elven.

Granö Granö: - Antingen från riksgränsen vid- Enten fra riksgrensen ved Cstre Östre Krutvatn längs Södra Stor- Krutvatn langs nord- og gstskråfjällets nord- och östsluttningar ningene av Södra Storfjället til Lötill Löfjället eller från riksgrän-' fjället, eller fra riksgrensen ved sen vid Arevattnet, genom Are- Arevattnet, gjennom Arevattnets vattnets och Abelvattnets dalgång og Abelvattnets dalfgre til Löfjältill Löfjället, därifrån förbi Gim-' let, derfra forbi Gimjafjället, nord

Prop. 1972: 16 80

jafjället, norr om Gardfjället till for Gardfjället til Holmträsket, Holmträsket, därifrån till Bastan- derfra til Bastansjön og langs sörsjön och längs sjön Storumans siden av Storuman til Vinliden, södra sida till Vinliden, därifrån derfra forbi Joranträsken og Rusförbi Joranträsken och Rusträs- träsket til Bålforsen. ket till Bålforsen.

Från Löfjället får flyttningen Fra Löfjället kan flyttningen i i stället företagas på Gardikens stedet foretas over isen på Gardioch Umeälvens is eller längs söd- ken og Umeälven, eller langs sgr-

ra sidan av Gardiken och Ume- siden av Gardiken og Umeälven

älven till Bålforsen. til Bålforsen.

Meselefors Meselefors:

Från riksgränsen vid Ranseren Fra riksgrensen ved Ranseren förbi Stekenjokk, längs Burgfjäl- forbi Stekenjokk, langs Burgfjället, Gitsfjället och Blaikfjället, let, Gitsfjället og Blaikfjället, forförbi Klinkhöjden och Stadsås till bi Klinkhöjden og Stadsås til Me- Meselbergcet. selberget.

Från Stekenjokk får fiyttningen Fra Stekenjokk kan flyttningen i stället företagas längs Kultsjön i stedet foretas langs Kultsjön og samt södra sidan av Ångerman- sgrsiden av Ångermanälven 0g älven och Malgomaj till Mesel- Malgomaj til Meselberget. berget.

13 § 8 13

När omständigheterna gör det Når omstendighetene gjer det nödvändigt, kan lantbruksnämn- ne&dvendig, kan lantbruksnämnden den föreskriva tillfällig avvikelse for det enkelte tilfelle påby avvik från flyttningsled. Innan sådan fra flyttelei. Fer slikt påbud gis, föreskrift meddelas, skall om möj- skal vedkommende tillitsmenn såligt berörda förmän beredas till- vidt mulig gis anledning til å uttafälle att yttra sig. le seg.

Rastplatser Rasteplasser.

14 3 8 14

Utmed flyttningslederna skall Langs flytteleiene skal det vere finnas tillräckligt antal rastplatser et tilstrekkelig antall rasteplasser med = erforderlig = beteskapacitet. med = nedvendig <beitekapasitet. Rastplatsernas antal, läge och ut- Rasteplassenes antall, beliggenhet sträckning fastställes av lantbruks- og utstrekning fastsettes av lantnämnden efter samråd med rein- bruksnämnden etter samråd med driftsinspektören. reindriftsinspektgren.

Flyttning Flytting.

15 3 8 15

Flyttning till och från betes- Flytting til og fra beiteområområde skall äga rum inom den de skal foregå innenfor den beibetestid som enligt 8 §& gäller för tetid som i 8 8 er fastsatt for omområdet. rådet.

Senast tre veckor innan flytt- Senest tre uker för flytting påning börjar, skall renägarna eller begynnes, skal reineierne eller dederas förman sända lantbruks- res tillitsmann sende lantbruksnämnden en plan för flyttningen. nämnden en plan for flyttingen.

Prop. 1972: 16 83

Kan flyttning ej genomföras en- Kan flytting ikke gjennomfgligt planen, skall lantbruksnämn- res i samsvar med planen, skal den snarast möjligt underrättas lantbruksnämnden snarest mulig härom och om när flyttningen underrettes om dette og om når kommer att börja eller fortsätta. flyttingen vil bli påbegynt eller

vil fortsette.

Under flyttning skall renarna Under flytting skal reinen holhållas samlade. des samlet.

Flyttning skall genomföras så Flyttingen skal gjennomföres så snabbt som förhållandena med- raskt som forholdene tillater. Ved ger. Under flyttning till Älvsbyn flytting til Älvsbyn kan dog lengre får längre uppehåll göras i Radtja- opphold gjgres i Radtjaområdet og området och vid Jäknajaure. Un- ved Jäknajaure. Ved flytting til der flyttning till Storsund får Storsund kan lengre opphold gjglängre uppehåll göras vid Sten- res ved Stensund. sund.

16 § 8 16

När flyttning äger rum enligt Når flytting foregår i samsvar 15 8, skall svenska renar hållas: med 8 15, skal svensk rein holdes borta från flyttningsleden så att borte fra flytteleien slik at flytflyttningen kan genomföras utan tingen kan gjennomfgres uhindhinder och utan fara för samman- ret og uten fare for sammenblanblandning. Lantbruksnämnden ut- ding. Lantbruksnämnden gir de färdar de ålägganden och allmän- pålegg og forskrifter som er ngdna föreskrifter som behövs. vendige.

17 8 § 17

Anläggning för renskötseln längs Anlegg for reindriften langs flyttningsled får användas av nors- flyttelei kan nyttes av norske reinka renägare mot skälig ersättning eiere mot rimelig godtgjgrelse til till anläggningens ägare. Kan över- eieren av anlegget. Oppnåes ikke enskommelse icke träffas om er- enighet om godtgjgrelsens störsättningens storlek, fastställes den- relse, fastsettes denne av lantna av lantbruksnämnden. bruksnämnden.

18 §S $ 18

Flyttning får företagas med Flytting kan foretas med momotorfordon. För sådan flyttning torkjeretgy. For slik flytting får gäller 14—17 88 i tillämpliga de- bestemmelsene i $$ 14—17 anlar. vendelse så langt de passer.

Kapitel III. Gemensamma bestäm- Kapittel III. Fellesbestemmelser. melser Bevarande av betestillgångarna Trygging av beiteressursene.

19 3 § 19

Vid renbetning i det andra lan- Ved reinbeiting i det annet land det enligt denna konvention får i henhold til denne konvensjon betesområdena icke utnyttjas på må beiteområdene ikke utnyttes sådant sätt att betets framtida be- på en slik måte at beitet forringes stånd äventyras. for fremtiden. 6 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 16

Prop. 1972: 16 82

Renägare som får använda områdena Reineiere som kan nytte områdene i det andra landet det annet land. 20 8 8 20 Betesområdena i det andra lan- Beiteområdene i det annet land det får användas kan brukes 1. för renar tillhörande renäga- 1. for rein tilhgrende reineicre re som är av samisk härkomst som er av samisk herkomst eller eller är eller varit gift med eller som er eller har vert gift med elär adoptivbarn till sådan renägare ler er adoptivbarn til slik reinoch som enligt hemlandets lag har eier, og som etter hjemlandets lov rätt till renskötsel samt har rett til reindrift, samt 2. för renar tillhörande oskiftat 2. for rein tilhgrende uskiftet dödsbo efter renägare som avses dedsbo etter reineiere som nevnt under 1. under 1.

Uppehåll i det andra landet Opphold i det annet land, 21 8 § 21 Renägare som låter sina renar Reineier som lar sin rein beite beta i det andra landet enligt den- i det annet land i henhold til denna konvention och som har ren- ne konvensjon, og som har reinskötsel som huvudyrke samt den- drift som hovedyrke, samt hans nes husfolk och renvaktare får husstandsmedlemmer og reingjeöverskrida riksgränsen och uppe- tere, har adgang til å overskride hålla sig i det andra landet under riksgrensen og oppholde seg i det tillåten betestid eller när det eljest annet land i tillatt beitetid og elär nödvändigt för renskötseln. lers når det er ngdvendig av hensyn til reindriften.

Underrättelse om renbetning i det andra Melding om beiting i det annet land. landet 22 8 § 22 Lantbruksnämnden/reindriftsin- Reindriftsinspektgren/lantbruksspektören skall senast två månader nämnden skal senest to måneder före betestidens början underrätta fgr beitetiden begynner sende melvederbörande reindriftsinspektör/ ding til vedkommende lantbruks- Jantbruksnämnd i det andra lan- nämnd/reindriftsinspektegr i det an. det om hur betesområdena där net land om hvordan beiteområkommer att användas. dene der vil bli benyttet. Underrättelse lämnas för varje Melding gis for hvert reinbeitesameby/renbetesdistrikt och skall distrikt/sameby og skal inncholde innehålla uppgift om: opplysning om 1. renägarnas namn, födelseår, 1. reinciernes navn, fådselsår, hemort, renantal och renmärken, bopel, reinantall og reinmerker; 2. de betesområden som skall 2. de beiteområder som vil bli användas, benyttet; 3. namn och födelseår för de 3. navn og fedselsår for de perpersoner som avser att överskrida soner som vil overskride riksgrenriksgränsen och uppehålla sig i det sen og oppholde seg i det annet andra landet enligt 21 § samt land i henhold til $ 21, samt 4, förmannens namn och uppe- 4, tillitsmannens navn og hans hållsplats under betestiden. oppholdssted i beitetiden.

Prop. 1972: 16 83

Har uppgift om renmärken en Er det tidligere gitt oppgave gång lämnats, behöver därefter en- over reinmerker, skal meldingen dast nya märken eller ändringar bare inneholde oppgave over nye av märken anmälas. merker eller endringer i merker.

Legitimation Legitimasjon.

23 8 § 23

Den som enligt 21 § uppehåller Den som i medhold av $ 21 sig i det andra landet och som fyllt oppholder seg i det annet land, og 15 år skall medföra särskild legi- som har fylt 15 år, skal medfgre timationshandling, som på begäran et serskilt legitimasjonsbevis. Detskall uppvisas för landets myndig- te skal på forlangende forevises heter. landets myndigheter.

Legitimationshandling utfärdas Legitimasjonsbeviset — utstedes av myndighet i hemlandet och av hjemlandets myndigheter og skall gälla högst fem år. skal gjelde for hgyst fem år.

Förmän Tillitsmenn.

24 8 8 24

I varje sameby/renbetesdistrikt, I hvert reinbeitedistrikt/sameby, som berörs av denna konvention, som bergres av denne konvensjon, skall finnas en förman och en el- skal det vere en tillitsmann med ler två ersättare för denne. en eller to stedfortredere.

Förmannen skall vara kontakt- Tillitsmannen skal vere bindeman mellan myndigheterna och ledd mellom myndighetene og renägarna i frågor som uppstår i reineierne i spgrsmål som oppstår samband med att renar från det i samband med at rein fra det ena landet betar i det andra. Han ene land beiter i det andre. Han skall tillse att konventionens be- skal påse at konvensjonens bestämmelser iakttages vid rensköt- stemmelser iakttas ved utgvingen selns utövande. Förmannen kan av reindriften. Tillitsmannen kan ge renägare som tillhör hans same- gå reineiere som tilhgrer hans disby/renbetesdistrikt de anvisningar trikt/sameby de pålegg og kreve och kräva den medverkan av dem den medvirkning av dem som er som behövs för att konventionen ngdvendig for at konvensjonen skall efterlevas. skal etterleves.

Det åligger förmannen särskilt Serlig påligger det tillitsmanatt: nen

1. uppehålla sig på lämplig plats 1. å oppholde seg på hensiktsinom eller i närheten av betesom- messig sted i eller i nerheten av rådet när renbetning är tillåten i beiteområdet når reinbeiting er det andra landet, tillatt i det annet land;

2. vidtaga de åtgärder som är 2. å iverksette de tiltak som er nödvändiga om konventionen över- ngdvendige om =: konvensjonen trädes, overtredes;

3. söka utreda vems renar som 3. å sgke å bringe på det rene vållat uppgiven skada. hvem den rein tilbgrer som har

voldt påstått skade.

Prop. 1972: 16 84

Tillsyn och bevakning Tilsyn og bevoktning.

25 8 § 25

Under uppehåll och flyttning i Under opphold og flytting i det det andra landet skall utövas så- annet land skal det föres slikt tildan tillsyn över renarna som god syn med reinen som god reindrift renskötsel kräver. krever.

Renarna skall hållas under så- Reinen skal holdes under slik dan bevakning att de såvitt möj- bevoktning at den såvidt mulig ligt hindras från att göra skada, att hindres fra å volde skade, komme komma utanför betesområde eller utenfor beiteområde eller flyttelei flyttningsled eller att sammanblan- eller sammenblandes med fremdas med främmande renar. med rein.

Bevakas icke renarna på sätt Blir reinen ikke bevoktet som som avses i andra stycket och vid- bestemt i foregående ledd, og rcttages ej rättelse efter anmaning, tes ikke forholdet etter pålegg kan den = lantbruksnämnd/rein- herom, kan reindriftsinspektgren/ driftsinspektör inom vars områ- lantbruksnämnden der reinen bede renarna finns ordna bevakning finner seg, anta gjeterhjelp på sapå renägarnas/samebyns bekost- mebycns/rcineiernes bekostning. nad.

Samling och skiljning Samling og skilling,

26 8 § 26

Samling för kalvmärkning eller Samling for kalvmerking eller för slakt eller skiljning får icke for slakting, eller skilling, må ikke äga rum utan att underrättelse om foretas uten at melding om tid og tid och plats har sänts till förmän- sted er sendt tillitsmennene for de nen i de samebyar/renbetesdistrikt distrikter/samebyer i det annet i det andra landet som har an- land som har tilstgtende områder. gränsande områden. Underrättel- Meldingen skal gis i så god tid sen skall sändas i så god tid som som mulig. möjligt.

27 8 §§ 27

Har renar från de båda länder- Er rein fra de to land blitt na sammanblandats skall samling sammenblandet, skal samling og och skiljning verkställas snarast skilling settes 1 verk snarest mumöjligt. lig.

Samling och skiljning kan dock Samling og skilling kan dog uppskjutas eller underlåtas om för- utsettes eller unnlates dersom tilmännen i berörda samebyar/ren- litsmennene i de bergrte reinbeibetesdistrikt är eniga härom, celler tedistrikter/samebyer er enige om om detta bestäms av den tant- det, eller det bestemmes av reinbruksnämnd/reindriftsinspektör in- driftsinspektgren/lantbruksnämnom vars område renarna finns. den der reinen befinner seg.

Samling och skiljning verkstäl- Samling og skilling skal settes les genom försorg av förmannen i i verk av tillitsmannen for det diden sameby/det renbetesdistrikt strikt/den sameby der reinen er. inom vars område renarna finns. Når tillitsmannen krever det skal Om förmannen fordrar det skall andre berérte reineiere/samebyer andra berörda samebyar/renägare sende tilstrekkelig arbeidskraft til sända erforderlig arbetspersonal å delta i arbeidet og til å ta hånd

Prop. 1972: 16 85

för att deltaga i arbetet och om- om sin rein. Tillitsmannen avgjér händertaga till samebyn/renägarna hvor stort mannskap de skal sende hörande renar. Förmannen avgör under hensyn til det antall rein de hur stor arbetsstyrka de skall sän- antas å ha i den sammenblandede da med hänsyn till det antal renar flokken og til forholdene for gvde kan antagas ha i den samman- rig. blandade hjorden och till förhållandena i övrigt.

Förmannen skall i så god tid Tillitsmannen skal i så god tid som möjligt sända underrättelse. som mulig sende melding om tid om tid och plats för skiljningen og sted for skillingen til tillitsmentill förmännen i Övriga berörda nene i de andre bergrte distrikter/ samebyar/renbetesdistrikt. samebyer.

28 8

8 28

Finner förman anledning anta- Har en tillitsmann grunn til å ga att renar från hans sameby/ tro at rein fra hans distrikt/sameby renbetesdistrikt sammanblandats er blitt sammenblandet med reinmed renhjord från det andra lan- flokk fra det annet land, har han det, får han syna denna tillsam- rett til å se over denne sammen mans med förmannen i det renbe- med tillitsmannen for den sameby/ tesdistrikt/den sameby som ren- det distrikt som reinflokken tilhjorden tillhör. hörer.

29 8 § 29

Vid tillbakaflyttning av norska Ved tilbakeflytting av norsk renar från vinterbete i Sverige rein fra vinterbeite i Sverige, skal skall, innan renarna passerar riks- det, för reinen passerer riksgrengränsen, företagas samling och ut- sen, foretas samling og utskilling skiljning av svenska renar. av svensk rein.

Samling och skiljning kan un- Samling og skilling kan unnladerlåtas om lantbruksnämnden tes om lantbruksnämnden samtyksamtycker. Samtycke bör lämnas ker. Samtykke ber gis når det er när det finns anledning antaga att grunn til å tro at sammenblanding sammanblandning icke har skett. ikke er skjedd.

Samlingen och skiljningen verk- Samlingen og skillingen settes i ställes genom försorg av den nors- verk av den norske tillitsmannen. ke förmannen. Tid och plats skall Tid og sted skal godkjennes av godkännas av lantbruksnämnden, lantbruksnämnden som gir melding som underrättar förmännen i be- til tillitsmennene for de bergrte rörda samebyar. samebyer.

Lantbruksnämnden kan ålägga Lantbruksnämnden kan pålegge sameby att sända erforderlig ar- sameby &å sende tilstrekkelig arbetspersonal för att biträda vid beidskraft til skillingen og til å ta skiljningen och omhändertaga till hånd om sin rein. samebyn hörande renar.

30 § § 30

Innan svenska renar slutligt läm- Fer svensk rein endelig forlater nar betesområde i Norge eller an- beiteområdet i Norge eller tilstggränsande svenska områden och tende svensk område, og senest ved senast vid utgången av den i 2 8 utlgpet av den i 8 2 bestemte beibestämda betestiden skall företa- tetid, skal det foretas samling og

Prop. 1972: 16 86

gas samling och utskiljning av utskilling av norsk rein. norska renar.

Skiljningen skall verkställas på Skilling skal foregå på norsk den norska sidan av riksgränsen side av riksgrensen med mindre om icke reindriftsinspektören sam- reindriftsinspektgren samtykker i tycker till att skiljningen företa- at skilling foretas på svensk omges på svenskt område. råde.

Samling och skiljning kan un- Samling og skilling kan unnladerlåtas om reindriftsinspektören tes om reindriftsinspektgren samsamtycker. Samtycke bör lämnas tykker. Samtykke ber gis når det när det finns anledning antaga er grunn til å tro at sammenblanatt sammanblandning icke har ding ikke er skjedd eller hvis andskett eller när omständigheterna re omstendigheter tilsier det. Reineljest gör det befogat. Reindrifts- driftsinspektgren kan bestemme at inspektören kan bestämma att så- slikt samtykke skal gjelde inntil dant samtycke skall gälla tills vida- videre. re.

Samlingen och skiljningen verk- Samlingen og skillingen skal ställes genom försorg av den svens- settes i verk av den svenske tillitske förmannen. Tid och plats skall mann. Tid og sted skal godkjennes godkännas av reindriftsinspektö- av reindriftsinspektgren, som gir ten, som underrättar förmännen i melding til tillitsmennene for de berörda renbetesdistrikt. bergrte reinbeitedistrikter.

Reindriftsinspektören kan åläg- Reindriftsinspektgren kan pålegga renägarna i berörda renbetesdi- ge reincierne i de bergrte reinstrikt att sända erforderlig arbets- beitedistrikter å sende tilstrekkelig personal för att biträda vid skilj- arbeidskraft til skillingen og til å ningen och omhändertaga till di- ta hånd om sin rein. striktet hörande renar.

31 § 8 31

Renar som utan stöd av denna Rein som uten hjemmel i konkonvention befinner sig i det and- vensjonen befinner seg i det anra landet får icke föras tillbaka till net land, må ikke fgres tilbake til hemlandet innan skiljning företa- hjemlandcet för skilling er forctatt. gits.

I fråga om skiljningen och sam- For skillingen og forutgående ling som föregår den äger 27 § samling får reglene i 8 27 tilsvamotsvarande = tillimpning. Den rende anvendelse. Reindriftsinlantbruksnämnd/reindriftsinspek- spektgren/lantbruksnämnden = der tör inom vars område renarna reinen befinner seg kan pålegge tilfinns kan ålägga förmannen för liismannen i det distrikt eller den den sameby eller det renbetesdi- sameby som det meste av reinen strikt, som huvuddelen av renarna tilhgrer, å sette i verk samlingen tillhör, att ombesörja samlingen og skillingen. och skiljningen.

Lantbruksnämnden/reindriftsin- Reindriftsinspektören/lantbruksspektören kan medge undantag nämnden kan gjéere unntak fra från föreskriften i första stycket. bestemmelsen i förste ledd. Rein- Lantbruksnämnden/reindriftsin- driftsinspektgren/lantbruksnämnspektören kan föreskriva att för- den kan bestemme at tillitsmannen mannen ombesörjer att skiljningen skal iverksette skilling på hgvelig sker på lämplig plats i hemlandet sted i hjemlandet og kan gi tillits-

Prop. 1972: 16 87

och kan meddela denne närmare mannen n&rmere direktiver for föreskrifter härför. Underrättelse skillingen. Melding om skillingen om skiljningen skall sändas till den skal gis til lantbruksnämnden/ reindriftsinspektör/lantbruks- reindriftsinspektgren der skillingen nämnd inom vars område skilj- skal foretas. ningen skall verkställas.

32 § 8 32

Lantbruksnämnden/reindriftsin- Reindriftsinspektgren/lantbruksspektören kan föreskriva att sam- nämnden kan gi pålegg om samling ling och skiljning skall äga rum og skilling når då

1. förman i strid mot konven- 1. tillitsmann, i strid med dentionen underlåter att ombesörja ne konvensjon, har unnlatt å iverksamling eller skiljning, sette samling eller skilling;

2. förmän med stöd av 27 8 2. tillitsmenn i henhold til $ 27, andra stycket överenskommit att annet ledd, er blitt enige om å uppskjuta eller underlåta samling utsette eller unnlate samling eller eller skiljning men sådan enligt skilling, men myndighetene finmyndighetens bedömande «bör ner at dette bgr skje uten oppverkställas utan dröjsmål, hold;

3. det finns anledning antaga 3. det er grunn til å tro at samatt sammanblandning skett eller menblanding har funnet sted, eller

4. eljest särskilda skäl förclig- 4. det ellers er serlig grunn til ger. det.

Tantbruksnämnden/reindriftsin- Reindriftsinspektgren/lantbruksspektören bestämmer tid och plats nämnden fastsetter tid og sted for för samlingen och skiljningen. samlingen og skillingen.

Innan föreskrift enligt första För pålegg gis i medhold av stycket meddelas skall berörd förste ledd skal vedkommende tilförman beredas tillfälle att yttra litsmann gis anledning til å uttale sig. seg.

33 8 § 33

Efter skiljning skall den same- Etter skilling skal reineier/sameby/renägare till vilken utskild ren by som utskilt rein tilhgrer sgrge hör ombesörja att renen utan for at reinen straks föres tilbake dröjsmål återföres till eget områ- til eget område. de.

Sameby/rcnägare som i det and- Reineier/sameby som henter utra landet hämtar egna renar som skilt rein i det annet land, skal, når utskilts skall, där det kan ske utan det kan skje uten vesentlig ulempe, väsentlig olägenhet, till hemlandet före med tilbake til hjemlandet ogåterföra även utskilda renar som så utskilt rein som tillhgrer annen tillhör annan sameby/renägare. reincier/sameby.

Förman som ombesörjt skilj- Tillitsmann som iverksetter skilning skall tillse att märkta renar lingen, skal sgrge for at merket som icke omhändertages på sätt rein som ikke blir tatt hånd om som anges i första eller andra på den måte som er fastsatt i stycket, bevakas till dess de häm- förste og annet ledd, bevoktes inntas av sameby/renägare till vilken til den avhentes av reineier/samede hör. Förmannen skall under- by som den tilhgrer. Tillitsmannen rätta samebyns/renbetesdistriktets skal underrette distriktets/sameförman om var renarna kan häm- byens tillitsmann om hvor reinen

Prop. 1972: 16 88

ias samt ange en med hänsyn till kan avhentes, samt angi en etter förhållandena rimlig tid inom vil- forholdene rimelig tidsfrist innen

ken hämtning skall ske. hvilken avhenting må finne sted:

Kan renarna icke bevakas eller Dersom reinen ikke uten vesentåterföras utan väsentlig olägenhet lig ulempe kan bevoktes eller fgeller underlåter samebyn/renäga- res tilbake, eller dersom den reinren att avhämta djuren inom an- eier/sameby som reinen tilhgrer, given tid, kan renarna efter med- unnlater å avhente reinen innen givande av lantbruksnämnden/ den fastsatte tidsfrist, kan reinreindriftsinspektören = säljas ' till driftsinspektgren/lantbruksnämnslakt för ägarens räkning. den samtykke i at reinen selges til

slakt for eierens regning.

34 8 8 34

Uppstår oenighet vid genomfö- Oppstår uenighet ved gjennomrande av samling eller skiljning fgringen av samling eller skilling kan lantbruksnämnden/reindrifts- kan reindriftsinspektgren/lantinspektören vidtaga de åtgärder bruksnämnden iverksette de tiltak som påkallas av omständigheterna. som omstendighetene tilsier.

Kostnader för renar från det andra Kostnader med rein fra det annet land. landet

35 8 8 35

Kostnader för nödvändigt arbete Kostnader ved ngdvendig arbeid med renar från det andra landet med rein fra det annet land, og och utlägg som uppstår i samband utlegg som oppstår i denne forhärmed skall betalas av sameby/ bindelse, skal betales av reineier/ renägare som renarna tillhör. sameby som reinen tilhörer.

Har renar från de båda länder- Er rein fra de to land blitt samna sammanblandats, fördelas kost- menblandet, fordeles kostnadene nader för samling och skiljning ved samling og skilling mellom mellan samebyarna/renägarna i reineier/sameby i forhold til anförhållande till det antal renar de tallet rein de har i den sammenhar i den sammanblandade hjor- blandede flokken. Skyldes samden. Har sammanblandningen or- menblandingen uaktsomhet eller sakats av oaktsamhet eller otill- utilstrekkelig tilsyn og bevoktning, räcklig tillsyn och bevakning, kan kan den ansvarlige reineier/sameden ansvariga samebyn/renägaren by pålegges å betale en större anpåföras en större del av eller hela del av eller alle kostnadene. kostnaden.

Förmannen skall upprätta sam- Tillitsmannen skal före oppgave manställning över kostnaderna, over kostnadene, fordele disse og fördela dessa och sända dem som sende spesifiserte regninger til kräves på ersättning specificerade dem krav rettes mot. räkningar.

Godtages icke ersättningskrav, Godtas ikke kravet, bär reinbör lantbruksnämnden eller rein- driftsinspektgren eller lantbruksdriftsinspektören, om någon av nämnden, dersom en av partene parterna begär det, medverka till anmoder om det, medvirke til at att förlikning kommer till stånd. forlik kommer i stand.

Renmärken Reinmerker,

36 § § 36

Vid registrering av renmärke Ved registrering av reinmerke skall tillses att detta tydligt skil- skal det påses at dette tydelig'

Prop. 1972: 16 89

jer sig från annat giltigt märke, skiller seg fra annet gyldig merke som användes eller får användas som brukes eller kan brukes på på renar från det andra landet rein fra det annet land som sgkemed vilka sökandens renar kan rens rein kan bli sammenblandet sammanblandas. med. |

Närmare bestämmelser om ut- Nermere regler om utveksling växling av upplysningar om ren- av opplysninger om reinmerker märken fastställes efter överens- fastsettes ved avtale mellom Landkommelse mellan jordbruksdepar- bruksdepartementet i Norge og tementet i Sverige och landbruks- Jordbruksdepartementet i Sverige. departementet i Norge.

Omärkt ren Umerket rein,

37 8 § 37

Ren som icke är märkt före ut- Rein som ikke er merket innen gången av april året efter det den utgangen av april året etter den er fötts (omärkt ren) behandlas en- föodt (umerket rein), behandles i ligt lagen i det land där renen samsvar med lovgivningen i det finns. land reinen befinner seg.

I fråga om omärkt ren som finns For umerket rein som befinner i de betesområden som anges i 1 seg i beiteområder som nevnt och 7 §§ under de enligt 2 och i $$ 1 og 7 til beitetid som nevnt 8 88 för varje område bestämda i $$ 2 og 8 for vedkommende ombetestiderna gäller dock följande: råde, gjelder dog fölgende:

1. Har renar från de båda län- 1. Er sammenblanding av rein derna icke sammanblandats, skall fra de to land ikke skjedd, skal omärkta renar behandlas enligt umerket rein behandles i samsvar lagen i det andra landet om det med lovgivningen i det annet land, icke är sannolikt att renarna hör med mindre det er sannsynlig at hemma i det land där de finns. reinen härer hjemme i det land

den befinner seg.

2. Har renar från de båda län- 2. Er rein fra de to land samgerna — sammanblandats, = skall menblandet, skal umerket rein omärkta renar fördelas i förhål- fordeles i forhold til det antall lande till antalet märkta renar i merket rein som er i den samden sammanblandade hjorden. menblandede flokken.

Bestämmelserna i denna $ äger Bestemmelsene i denne paragraf motsvarande tillämpning i fråga får tilsvarende anvendelsce på rein om ren med förstört eller okänt med gdelagt eller ukjent merke. märke.

Slakt Slakting.

38 § § 38

Under tillåtet uppehåll i det Under tillatt opphold i det anandra landet får renar slaktas med net land kan slakting av rein skje iakttagande av de bestämmelser under iakttagelse av de regler som som gäller i landet. der gjelder.

Renar som finns i det andra Rein som uten hjemmel i konlandet utan stöd av denna konven- vensjonen befinner seg i det antion får icke slaktas utan tillstånd net land må ikke slaktes uten.

Prop. 1972: 16 90

av den lantbruksnämnd/reindrifts- samtykke av reindriftsinspektgren/ inspektör inom vars område renar- lantbruksnämnden der reinen er. na finns.

I fråga om kött och andra pro- For kjétt og andre produkter dukter som härrör från slakt av av rein som er slaktet i det anren i det andra landet gäller detta net land gjelder dette lands belands bestämmelser om införsel stemmelser om innfgrsel og omoch försäljning. setning.

Jakt och fiske Jakt og fiske,

39 § § 39

Den som enligt 21 3 uppehåller Den som i medhold av $ 21 sig i det andra landet har under oppholder seg i det annet land, den betestid som anges i 2 eller har i den beitetid som er fast- 8 8 rätt till jakt och fiske inom satt i $$ 2 og 8 adgang til jakt betesområdet enligt samma be- og fiske innenfor beiteområdet stämmelser som gäller för landets etter de bestemmelser som gjelegna renskötande samer, dock en- der for landets egne reindriftsdast till husbehov. samer, dog bare til husbehov.

Skogsfångst Trevirke,

40 § § 40

Den som låter sina renar beta Den som lar rein beite i det i det andra landet enligt denna annet land i henhold til denne konvention får inom betesområdet konvensjon, kan innenfor beiteoch längs flyttningsled taga virke området og langs flyttelei ta treför att använda i renskötseln en- virke til bruk i reindriften etter ligt samma bestämmelser som gäl- de bestemmelser som gjelder for ler för landets egna renskötande landets egne reindriftssamer. samer.

Erfordras enligt dessa bestäm- Krever bestemmelsene = utvismelser anvisning eller utsyning ning, skal begjering herom fremskall framställning härom göras settes senest scks måneder för senast sex månader före avverk- hugsten. ning.

Anläggningar för renskötseln m. m. Anlegg for reindriften m. m.

41 § § 41

Den som låter sina renar beta i Den som lar rein beite i det det andra landet enligt denna kon- annet land i henhold til denne vention får uppföra anläggningar konvensjon, har adgang til å oppeller bostad som behövs för ren- fgre anlegg eller bolighus som er skötseln enligt samma bestämmel- ne&dvendige i reindriften etter de ser som gäller för landets egna bestemmelser som gjelder for lanrenskötande samer. dets egne reindriftssamer.

Om det är ändamålsenligt, bör Når det er rasjonelt, bör ananläggningar för renskötseln nytt- legg for reindriften nyttes i feljas gemensamt av svenska och lesskap av norske og svenske reinnorska renägare. Lantbruksnämn- eiere. — Reindriftsinspektgren/lant-

Prop. 1972: 16 91

den/reindriftsinspektören bör med- bruksnämnden bgr medvirke til at verka till att överenskommelse avtale herom kommer i stand. härom träffas.

Spärrstängsel Sperregjerder.

42 § § 42

Längs riksgränsen och betesom- Sperregjerder kan = oppfgres rådenas gränser får spärrstängsel langs riksgrensen og langs beiteuppföras för att underlätta ren- områdenes grenser for å lette reinskötseln. driften.

Närmare bestämmelser om upp- Nermere bestemmelser om oppförande och underhåll av stängsel fgring og vedlikehold av gjerder, såsom om sträckning, utförande herunder om gjerdelinjer, gjerdeoch fördelning av kostnader, fast- nes utfgrelse og om fordeling av ställes genom särskild överens- kostnader, fastsettes ved scerskilt kommelse, overenskomst.

Avviker stängselsträckning från Hvor gjerdelinje avviker fra riksriksgränsen eller betesområdets grensen eller beiteområdets grengräns, skall stängslet anses utgöra se, skal gjerdet anses som reinrenbetesgräns vid tillämpningen beitegrense ved anvendelsen av av denna konvention. bestemmelsene i denne konven-

sjon.

Inom betesområde får spärr- Innenfor beiteområde kan det stängsel uppföras efter särskild oppféåres sperregjerder etter seröverenskommelse. skilt overenskomst.

Naturvård Naturvern.

43 § § 43

Vid — planläggning, «placering, Ved = planlegging, plassering, uppförande och underhåll av an- oppföring og vedlikehold av anläggningar för renskötseln inbe- legg i reindriften, herunder gjergripet stängsel skall tillbörlig hän- der, skal tilbörlig hensyn tas til syn tagas till naturvården. naturverninteresser.

Anläggningarna skall såvitt möj- Anleggene skal såvidt mulig utligt utföras och underhållas så att feres og vedlikcholdes slik at dyr djur icke skadas. ikke blir påfert skade.

Den som uppfört anläggning Den som har oppfört anlegg, svarar för uppröjning efter det att skal sörge for opprydding etter anläggningen utförts och för att at anleggsarbeidene er utfört, og överblivet material m. m. avlägs- for at materialer m. v. som ikke nas. Anläggning som ej underbål- er nyttet, blir fjernet. Anlegg les eller icke längre behövs för som ikke blir vedlikeholdt eHer renskötseln skall avlägsnas och cr- ikke lenger cr ngdvendige for forderlig uppröjning skall utföras. reindriften, skal fjernes og ngd-

vendig opprydding skal foretas.

Hundar Hunder.

44 8 8 44

För bevakning av renarna får For bevoktning av reinen kan renhundar medföras från det ena reinhunder medföres fra det ene landet till det andra. land til det annet.

Prop. 1972: 16

Medförande av utrustning m. m. Medfering av utstyr m, m.

45 8 8 45

För användning i renskötseln Til bruk i reindriften kan perfår person som avses i 21 § från son som nevnt i 8 21 fgre med det ena landet till det andra med- seg fra det ene land til det föra nödvändig utrustning, redskap annet ngdvendig utstyr, redskap och livsmedel samt material för og levnedsmidler, samt materiauppförande och underhåll av an- ler til oppfgring og vedlikehold läggningar m.m. som nämns i av anlegg m. m. som nevnt i $ 41. 41 8.

Vapen och ammunition Våpen og ammunisjun.

46 § 8 46

För användning i renskötseln Til bruk i reindriften og til jakt och vid jakt enligt 39 § får person etter $ 39 kan person som neyvnt som avses i 21 8 från det ena lan- 1 § 21 före med seg fra det ene det till det andra medföra vapen land til det annet våpen og amoch ammunition. | munisjon.

Närmare bestämmelser kan N&ermere - bestemmelser kan fastställas genom särskild överens- fastsettes ved serskilt overenskommelse. komst.

Radiosändare och mottagare Radiosendere og mottakere,

47 8 § 47

Person som avses i 21 8 får Person som nevnt i 8 21 kan från det ena landet till det andra före med seg fra det ene land medföra och i renskötseln använ- til det annet og bruke i reinda radiosändare och mottagare driften radiosendere og mottakere med iakttagande av det andra lan- under iakttagelse av de bestemdets bestämmelser. melser som gjelder der.

Närmare bestämmelser kan N&ärmere bestemmelser kan fastställas genom särskild Ööver- fastsettes ved serskilt overensenskommelsc. komst.

Motorfordon Motorkieretsyer.

48 § § 48

För användning i renskötseln Til bruk i reindriften kan perfår person som avses i 21 § från son som nevnt i 8 21 före med det ena landet till det andra med- seg fra det ene land til det anföra motorfordon som är registre- net motorkjöretgy som er regirat i hemlandet. strert i hjemlandet.

För användning av tcrränggå- For bruk av terrenggående moende motorfordon tillämpas sam- torkjgretgy gjolder samme bestemma bestämmelser som gäller för melser som for landets egne reinlandets egna renskötande samer. driftssamer.

Under annan tid än tillåten be- Utenfor tillatt beitetid kan dog testid får dock terränggående mo- terrenggående motorkjgretgy batorfordon användas i renskötseln: re brukes i reindriften i det i det andra landet först sedan med- annet land etter at meiding er delande tillställts den lantbruks- gitt reindriftsinspektgr/lantbruks-

Prop. 1972: 16 93

nämnd/reindriftsinspektör — inom nämnd der motorkjgretgyet skal vars område motorfordonet skall benyttes. : användas.

Tull- och avgiftsfrihet Toll- og avgiftsfrihet.

49 § § 49

Utrustning, redskap och andra Utstyr, redskap og andre varer varor som avses i 45-—48 §§ får som er nevnt 1 §§ 45—48 kan medföras tull- och avgiftsfritt. medfgres toll- og avgiftsfritt.

Smittsamma djursjukdomar Smittsomme dyresykdommer.

50 § 8 50

När det finns anledning antaga Når det er grunn til å tro at att svårartad smittsam sjukdom ut- det i ett av landene er ondartet brutit bland renar eller husdjur i smittsom sykdom blant rein eller det ena landet och att fara före- husdyr og at det er fare for at ligger för att renbetning i det and- reinbeiting i det annet land kan ra landet kan medföra ytterligare fgre til ytterligere utbredelse av utbredning av sjukdomen, skall sykdommen, skal veterinermynveterinärmyndigheterna i de båda dighetene i de to land samrå seg länderna samråda. Vartdera lan- med hverandre. Hvert av landene det kan därefter vidtaga de åtgär- kan derctter iverksette de tiltak og der eller utfärda de föreskrifter gi de pålegg eller utferdige de forsom behövs för att hindra sjukdo- bud som er ngdvendige for å mens utbredning. hindre sykdommens utbredelse.

Förbud mot att renar från det Forbud mot at rein fra det ena landet kommer in i det andra ene land kommer inn i det annet utfärdas av vederbörande departe- land utferdiges av vedkommende ment. Sådant förbud skall upphä- departement. Slikt forbud skal vas så snart faran för sjukdomens oppheves så snart faren for ututbredning upphört. bredelse av sykdommen er Opp-

hört.

Kapitel IV. Överträdelser av kon- Kapittel IV. Overtredelser av konventionen vensjonen.

Meddelande om olovlig betning Melding om ulovlig beiting.

51 3 § 51

När renar från det ena landet Når rein fra det ene land oppuppehåller sig i det andra landet holder seg i det annet land uten utan stöd av denna Konvention hjemmel i denne konvensjon, skal skall underrättelse härom snarast det snarest gis melding til reinlämnas till den lantbruksnämnd/ driftsinspektgren/lantbruksnämnreindriftsinspektör inom vars om- den der reinen er. Plikt til å gi råde renarna finns. Skyldighet att siik melding har reinens eier, den lämna sådan underrättelse åligger som i eierens sted er ansvarlig renarnas ägare, den som i ägarens for bevoktning og tilsyn, samt den ställe svarar för bevakning och som har lovlig adgang til reintillsyn samt den som har rätt att drift i det område hvor den fremdriva renskötsel inom det område mede reinen cr. där renarna finns.

Prop, 1972: 16 94

Lantbruksnämnden/reindriftsin- Reindriftsinspektgren/lantbruksspektören skall snarast underrätta nämnden skal snarest underrette förmannen i den sameby/det ren- tillitsmannen i det distrikt/sameby betesdistrikt där renarna finns, der reinen er, samt lantbruksnämnreindriftsinspektören/lantbruks- den/reindriftsinspektoren i det annämnden i det andra landet samt net Jand og, om mulig, tillitsmanom möjligt förmannen i det renbe- nen for den sameby/distrikt som tesdistrikt/den sameby som renar- reinen antas å tilhgre. na kan antagas tillhöra.

Bestämmelserna i första och Bestemmelsene i förste og annet andra styckena äger motsvarande ledd får tilsvarende anvendelse når tillämpning när renar finns på be- rein oppholder seg i beiteområde i tesområde i strid mot 4 eller 10 8 strid med 8§ 4 eller 10 eller på eller på flyttled i strid mot 16 8. flyttelei i strid med $ 16.

Betesavgift Beiteavgift.

52 8 8 52

Har renar från det ena landet Når rein fra det ene land har uppehållit sig i det andra landet oppholdt seg i det annet land uten utan stöd av denna konvention hjemmel i denne konvensjon, kan kan vederbörande renägare/same- vedkommende sameby/reineier påby åläggas att betala betesavgift. legges å betale beiteavgift.

Betesavgiften är i Sverige skr Beiteavgiften er i Norge n.kr. 1:00 och i Norge nkr 1:40 per 1,40 og i Sverige sv.kr. 1,— pr. ren utan hänsyn till uppehållets rein uten hensyn til varigheten av varaktighet samt i Sverige skr oppholdet, samt i Norge n.kr. 0,55 0: 40 och i Norge nkr 0:55 per og i Sverige s.kr. 0,40 pr. rein ten för varje dag renarna uppe- for hver dag reinen har oppholdt hållit sig i det andra landet. Har seg i det annet land. Er oppholdet uppehållet ej bringats att upphöra ikke bragt til oppher innen 14 dasenast fjorton dagar efter det ger etter at reindriftsinspektören/ att lantbruksnämnden/reindriftsin- lantbruksnämnden har mottatt spektören mottagit meddelande melding etter $ 51, annet ledd, er om olovlig betning enligt 51 8 avgiften fra og med den femtende

andra stycket är avgiften från och dag etter mottagelsen av meldin-

med den femtonde dagen efter gen henholdsvis n.kr. 1,05 og sv. mottagandet av meddelandet i kr. 0,75 pr. rein pr. dag. Sverige skr 0: 75 och i Norge nkr 1: 05 per ren och dag.

För kalvar under ett år utgår ej For kalver under ett år beregavgift. nes ikke avgift.

Avgiftsbeloppen enligt andra Avgiftssatsene i annet ledd skal stycket omräknas vart femte år hvert femte år reguleres i samsvar med tillämpning av konsument- med forbruksprisindeksen i Norge, prisindex i Sverige respektive i henholdsvis i Sverige, og med ut- Norge med utgångspunkt i index gangspunkt i indeksen pr. 1. juli per den 1 juli 1971. Omräkning 1971. Regulering skal ikke foretas skall icke ske om ändringen dersom endring i den offisielle ini indexen är mindre än 10 pro- deks er mindre enn 10 prosent cent sedan beloppen senast fast- siden avgiftssatsene siste gang ble

Prop. 1972: 16 95

ställdes. De belopp som därvid fastsatt. Avgiftssatsene avrundes framkommer avrundas till närmas- til nermeste fem gre. te femörestal.

53 § & 53

Beslut om betesavgift fattas av Pålegg om betaling av beiteavden lantbruksnämnd/reindriftsin- gift gis av reindriftsinspektgr/ spektör inom vars område det Jantbruksnämnd der det ulovlige olovliga uppehållet ägt rum. opphold har funnet sted.

Kan det olovliga uppehållet Dersom det ulovlige opphold icke läggas renägaren eller den ikke kan legges reineieren eller den som på hans vägnar ansvarar för som på hans vegne har ansvaret renarna till last eller är det eljest for reinen til last, eller andre ommed hänsyn till omständigheterna stendigheter gjöér det urimelig å oskäligt att ålägga full avgift, pålegge full avgift, kan reinkan lantbruksnämnden/reindrifts- driftsinspektgren/lantbruksnämninspektören nedsätta avgiftsbelop- den nedsette avgiftsbelgpet eller pet eller, om särskilda skäl före- i serlige tilfelle helt frafalle beiteligger, besluta att betesavgift icke avgift. skall utgå.

Lantbruksnämnden/reindriftsin- Reindriftsinspektgren/lantbruksspektören sänder beslutet = till nämnden sender pålegget til lantden rceindriftsinspektör/lantbruks- bruksnämnden/reindriftsinspektgnämnd inom vars område renarna ren der reinen, eller det meste av eller huvuddelen av dem hör hem- den, hgrer hjemme, og gir samtidig ma. Samtidigt med beslutet läm- opplysninger om alle de omstennas upplysningar om alla de om- digheter som ligger til grunn for ständigheter som ligger till grund pålegget. för beslutet.

Den reindriftsinspektör/lant- Den lantbruksnämnd/reindriftsbruksnämnd som mottager beslu- inspektgr som mottar pålegget, tet skall utan dröjsmål sända detta skal uten opphold sende dette til till förmannen i det renbetesdi- tillitsmannen for den sameby/distrikt/den sameby som renarna strikt som reinen eller det meste eller huvuddelen av dem tillhör av den tilhgrer og sende den reinoch sända den lantbruksnämnd/ driftsinspektgr/lantbruksnämnd reindriftsinspektör som fattat be- som har utferdiget pålegget melslutet uppgift om när förmannen ding om når tillitsmannen har motmouagit detta. tatt det.

Över beslut om betesavgift kan Pålegg om beiteavgift kan av den som beslutet rör eller rein- den som pålegget bergrer eller driftsinspektören/lantbruksnämn- av lantbruksnämnden/reindriftsinden anföra besvär hos lantbruks- spektégren ankes til fylkesmannen/ styrelsen/fylkesmannen inom fem lantbruksstyrelsen innen fem uker veckor efter det förmannen mot- etter at tillitsmannen har mottatt tagit beslutet. pålegget.

54 8 8 54

Beslut om betesavgift förfaller Er pålegg om beiteavgift ikke om det icke sänts till lantbruks- sendt lantbruksnämnden/reindriftsnämnden/reindriftsinspektören = i inspektgren i det annet land innen det andra landet senast tre måna- tre måneder etter at det ulovlige

Prop. 1972: 16 96

der efter det att det olovliga up- opphold er bragt til oppher, kan pehållet upphört. krav på beiteavgift ikke gjéöres

gjeldende.

55 § § 55

Betesavgiften skall betalas till Beiteavgiften skal betales til den lantbruksnämnd/reindriftsin- reindriftsinspektgren/lantbruksspektör inom vars område det nämnden der det ulovlige opphold olovliga uppehållet ägt rum inom har funnet sted innen tre måneder tre månader efter det att beslutet etter at kravet er blitt endelig. Beom avgiften vunnit laga kraft. Be- tales ikke avgiften innen den tid, talas icke avgiften inom denna tid skal belgpet på anmodning av skall beloppet på begäran av lant- reindriftsinspektgren/lantbruksbruksnämnden/reindriftsinspektö- nämnden forskutteres av vedkomren förskotteras av vederbörande mende myndighet i det annet land. myndighet i det andra landet.

56 8 8 56

Betesavgift skall användas inom Beiteavgiften skal brukes til reinrenskötseln. driftsformål.

57 8 8 57

Har renar uppehållit sig i om- Når rein har oppholdt seg i et råde i strid mot 4 eller 10 8 kan område i strid med 88 4 eller 10, betesavgift enligt 52 §& uttagas. kan det pålegges beiteavgift i sam- Därvid gäller 53—56 88 i tillämp- svar med 3 52. Bestemmelsene i liga delar. $$ 53-—56 får tilsvarende anven-

delse så langt de passer.

Ersättning för skada Erstatning for skade,

58 § § 58

I den mån särskilda bestämmel- Når ikke serlige bestemmelser ser om ersättning icke finns i om erstatning finnes i denne kondenna konvention skall skada som vensjon, skal skade som voldes i vållas i det andra landet vid ut- det annet land ved utgvelse av övande av renskötsel ersättas en- reindrift, erstattes i samsvar med ligt detta lands skadeståndsregler. dette lands erstatningsrettslige reg- För skada som därvid uppstår på ler. For skade som derved voldes renbete utgår icke ersättning. på reinbeite betales ikke erstatning.

59 8 8 59

Fordrar någon ersättning för Krever noen erstatning for skaskada vållad genom det andra de som er voldt ved det annet landets renskötsel och träffas icke lands reindrift og blir det ikke uppgörelse, skall på begäran av en- enighet om oppgjegret, skal reindera parten den lantbruksnämnd/ driftsinspektgren/lantbruksnämnreindriftsinspektör inom vars om- den der skaden er oppstått, på anråde skadan inträffat undersöka modning av en av partene, underansvarsfrågan och skadans storlek sgke ansvarsforholdet og stgrrelsen samt lägga fram förslag till för- av skaden, og legge frem forslag likning. til forlik.

Prop. 1972: 16 97

60 8 § 60

Talan i anledning av skada som Seksmål om erstatning for skade avses i 58 8 kan väckas vid rätten i som nevnt i 8 58 kan reises der den ort, där skadan uppkom. skaden er oppstått.

Straffbestämmelser Straffebestemmelser.

61 8 3 61

Till böter dömes den som upp- Med beter straffes den som for. såtligen eller av oaktsamhet settlig eller uaktsomt

1. åsidosätter åläggande eller 1. overtrer forskrifter eller påföreskrift som meddelats med stöd legg gitt i medhold av $ 16, annet av 16 8 andra punkten, punktum;

2. verkställer samling för kalv- 2. foretar samling for kalvmermärkning eller för slakt eller skilj- king eller slakting, eller skilling, ning utan att sända underrättelse uten at det er sendt melding som enligt 26 8, nevnt 1 § 26;

3. för renar tillbaka till Norge 3. förer rein tilbake til Norge utan att samling och skiljning före- uten at det er foretatt samling og tagits enligt 29 § första stycket skilling som bestemt i $ 29, förste och utan att samtycke lämnats en- ledd, og uten samtykke som nevnt ' ligt 29 3 andra stycket, i $ 29, annet ledd;

4. för renar tillbaka från betes- 4. förer rein tilbake fra beiteområde i Norge eller angränsande område i Norge eller tilstgtende svenska områden utan att samling svensk område uten at det er foreoch skiljning företagits enligt 30 -8 tatt samling og skilling som beförsta stycket och utan att sam- stemt i $-30, förste ledd, og uten tycke lämnats enligt 30 8 andra samtykke som nevnt i $ 30, annet eller tredje stycket, eller tredje ledd;

5. för renar tillbaka till hem- 5. förer rein tilbake til hjemlanlandet utan att skiljning företagits det uten at det er foretatt skilling enligt 31 § första stycket och utan som nevnt i $ 31, förste ledd og att undantag medgivits enligt 31 8 uten at det er gjort unntak som tredje stycket, nevnt i $ 31, tredje ledd;

6. åsidosätter åläggande som 6. unnlater å etterkomme pålegg meddelats av lantbruksnämnd el- : gitt av reindriftsinspektér eller ler reindriftsinspektör med stöd av lantbruksnämnd i medhold av 831, 31 § andra stycket andra punkten annet ledd, annet punktum eller eller 32 8, 8 32;

7. slaktar renar i strid mot 38 3 7. slakter rein i strid med $ 38, andra stycket, annet ledd;

8. använder terränggående mo- 8. bruker terrenggående motortorfordon i det andra landet i kjöretgy i det annet land i strid strid mot 48 § tredje stycket. med $ 48, tredje ledd.

Till ansvar enligt första stycket Straff etter denne bestemmelse dömes ej, om ansvar för gärningen kommer ikke til anvendelse derkan ådömas enligt allmän straff- som forholdet rammes av noen belag. stemmelse i den alminnelige straf-

felovgivning.

7 Riksdagen 1972. I saml. Nr 16

Prop. 1972: 16 98

62 8 8 62

Allmänt åtal för förseelse som Offentlig påtale for forseelse avses i 61 8 får väckas endast ef- som nevnt i 8 61 finner bare sted ter anmälan av lantbruksnämnden på begjering av reindriftsinspekeller reindriftsinspektören. tören eller lantbruksnämnden.

63 § 8 63

Den som i ena landet lagförts Den som i det ene land tiltales för gärning som avses i 61 § får ej for forhold som nevnt i 8 61 kan lagföras för samma gärning i det ikke tiltales for det samme forhold andra landet. i det annet land.

Kapitel V. Särskilda bestämmelser Kapittel V. Serlige bestemmelser.

Myndigheternas medverkan för konven- Muyndighetenes plikt til å bidra til kontionens uppfyllande vensjonens overholdelse.

64 8 8 64

Myndigheterna i de båda län- Myndighetene i de to Jand skal derna skall var för sig och i sam- hver for seg og i samarbeid ved arbete genom lämpliga åtgärder egnede tiltak virke for at bestemverka för att bestämmelserna i melsene i denne konvensjon overdenna konvention följs. De skall holdes. De skal herunder bestrebe därvid eftersträva att den rensköt- seg på at den reindrift som det sel som det egna landets samer egne lands samer driver i det anbedriver i det andra landet sker net land foregår i samsvar med i överensstämmelse med konven- konvensjonen og skal yte hvertionen och skall lämna varandra andre bistand ved håndhevelsen av bistånd vid tillämpningen av dess konvensjonens bestemmelser. bestämmelser.

Dispens Dispensasjoner.

65 § § 65

När väderleks- eller betesför- Når det på grunn av ver- eller hållanden eller andra omständig- beiteforhold eller andre omstenheter gör det nödvändigt, kan Jant- digheter er ngdvendig, kan fylkesbruksnämnden/fylkesmannen efter mannen/lantbruksnämnden = etter framställning från reindriftsinspek- anmodning fra lantbruksnämnden/ tören/lantbruksnämnden = i = det reindriftsinspektgren i det annet andra landet föreskriva tillfällig land gi bestemmelser om midlerändring av betecsområden (7 re- tidige endringer av beiteområder spektive 1 §), betestider (8 re- (henholdsvis $$ 1 og 7), beitetider spektive 2 §), renantal (11 respek- (henholdsvis $$ 2 og 8), reinantall tive 6 §) och flyttningsleder (12 §). (henholdsvis $$ 6 og 11) og flytte-

Icier (& 12). |

I brådskande fall kan ändring När det er ngädvendig med cen som avses i första stycket beslutas rask avgjeörelse, kan bestemmelse efter framställning direkt från för- som nevnt i förste ledd gis etter mannen i den sameby/det renbe- direkte anmodning fra tillitsmantesdistrikt i det andra landet som nen for det distrikt/sameby i det påkallar ändringen. annet land som gnsker endringen.

Prop. 1972: 16 99

Om fylkesmannen/lantbruks- Dersom fylkesmannen/lantbruksnämnden i det andra landet lim- nämnden i det annet land samtyknar samtycke härtill kan lant- ker i det, kan lantbruksnämnd/ bruksnämnden/fylkesmannen med- fylkesmann gjöere midlertidig unnge tillfälligt undantag från bestäm- tak fra bestemmelsene i henholdsmelserna i 10 respektive 4 § om vis $$ 10 og 4 om bruken av beitebetesområdenas utnyttjande. områdene.

Fast utskott Fast utvalg.

66 § 8 66

Vid ikraftträdandet av denna Ved denne konvensjons ikraftkonvention skall de båda ländernas tredelse skal de to lands regjerinregeringar tillsätta ett fast utskott ger opprette et fast utvalg som har med uppgift att följa utvecklingen til oppgave å felge utviklingen av av den samiska renskötseln i de den samiske reindrift i de to Jand båda länderna och att lägga fram og legge frem forslag om tiltak förslag om åtgärder som kan bi- som kan bidra til en effektiv og draga till en effektiv och ända- formålstjenlig gjennomfgring av målsenlig tillämpning av konven- konvensjonens bestemmelser. tionen.

Utskottet skall bestå av tre Utvalget skal bestå av tre medmedlemmar från vartdera landet. lemmer fra hvert land. Av med- Av medlemmarna skall en från lemmene skal ett fra hvert land vartdera landet vara sakkunnig i vere sakkyndig i reindriftsspörsrennäringsfrågor och en vara ren- mål og ett vere reindriftssame. skötande same.

Medlemmarna tillsättes för en Medlemmene oppnevnes for et period av tre år. För varje med- tidsrom av tre år. For hvert medlem skall utses en personlig supp- lem skal det oppnevnes en perleant, som skall inträda vid för- sonlig varamann, som skal möte fall för ordinarie medlem. når det ordingre medlem har for-

fall.

Sammanträde hålls minst en Utvalget holder mgte minst en gång om året och i övrigt när det gang i året og forgvrig når det ene ena landets medlemmar begär det. lands medlemmer anmoder om Utskottet företager de resor som det, og foretar de befaringer som bedöms nödvändiga. Utskottet det anser ngdvendige. Utvalget fastställer självt sin arbetsordning. fastsetter selv sin forretningsorden.

Kapitel VI. Övergångsbestämmelser Kapitte! VI. Overgangsbestemmelser.

67 8 § 67

Under en tid av fem år från I et tidsrom av fem år fra konkonventionens ikraftträdande får vensjonens ikrafttredelse kan omområdet Rieppe i Troms fylke an- rådet Rieppe i Troms fylke brukes vändas för svensk renbetning. Om- som beite for svensk rein. Omriårådet har följande gränser: det har fölgende grenser:

Från riksgränsen vid riksröse Fra riksgrensen ved riksröys 295 B en rät linje i östlig rikt- 295 B en rett linje i gstlig retning ning till Galgujavri, denna sjö, til Galgujavri, dette vatn, Galgu-

Prop. 1972: 16 100

Galgujåkka och Skibotnelva till jåkka og Skibotnelva til samlgpet sammanflödet med Lavkajåkka, med Lavkajåkka, derfra Lavkajåkdärifrån Lavkajåkka och Lavka- ka og Lavkavaggi til Gåvdajavri, vaggi till Gåvdajavri, denna sjö dette vatn til sgrenden, derfra till södra ändan, därifrån Breidda- Breiddalen til Gåldajavri, dette len till Gåldajavri, denna sjö till vatn til Treriksrgysa, derfra riks- Treriksröset, därifrån riksgränsen grensen tilbake til riksrgys 295 B. tillbaka till riksröse 295 B.

Betestiden är från och med den Beitetiden er fra og med 1. mai 1 maj till och med den 15 juni. til og med 15. juni.

68 8 § 68

Så länge betestillgången inom Så lenge beiteforekomstene i området Meselefors som anges i området Meselefors som nevnt i 7 8 B 3 ej är tillräcklig för 1 500 8 7 B, 3, ikke er tilstrekkelig for renar skall i stället området Hälla 1500 rein, skal i stedet området i Västerbottens och WVästernorr- Hälla i Västerbottens og WVästerlands län användas för norsk ren- norrlands län brukes som beite for betning. Området har följande norsk rein. Området har fglgende gränser: grenser:

Från Vispsjöns södra ända en Fra Vispsjöns sgrende en rett rät linje över punkt 469 på Visp- linje over hgyde 469 på Vispsjösjöberget till väg nr 90, denna väg berget til vei nr. 90, denne vei til till Hällby regleringsmagasin, det- Hällby reguleringsmagasin, dette ta magasin till Risåns utlopp, där- magasin til Risåns utlgp, derfra en ifrån en rät linje till vägskälet vid rett linje til veiskillet ved stedet byn Mossaträsk, därifrån vägen Mossaträsk, derfra veien till stedet till byn Käl, därifrån en rät linje Käl, derfra en rett linje til vesttill Holmträskets västra ända, där- enden av Holmträsket, derfra en ifrån en rät linje till Norra Hed- rett linje til Norra Hedvattensjön, vattensjön, denna sjö till dess nor- dette vatn til nordenden, derfra en ra ända, därifrån en rät linje till rett linje til tjern med häyde 355, tjärn vid punkt 355, därifrån derfra bekken til Vispsjön. bäcken till Vispsjön.

Högsta tillåtna renantal i Hälla Sterste tillatte reinantall i Hälla är 1 500. er 1500.

Vid flyttning till Hälla använ- Ved flytting til Hälla brukes des den flyttningsled som i 12 § frem til Klinkhöjden den flyttelei fastställts för Meselefors fram till som i $ 12 er fastsatt for Mesele- Klinkhöjden. Därifrån sker flytt- fors. Derfra skjer flyttingen forbi ningen förbi Häggås, Avasjö, Häggås, Avasjö, Lomsjö og Södra Lomsjö och Södra Norct till Visp- Noret til Vispsjön. sjön.

Lantbruksnämnden avgör efter Lantbruksnämnden avgjeér, etter samråd med det fasta utskottet samråd med det faste utvalg, når när området Meselefors skall ta- området Meselefors skal tas i bruk. gas i bruk.

Prop. 1972: 16 101

Kapitel VII. Slutbestämmelser Kapittel VII. Sluttbestemmelser.

69 8 § 69

Senast fem år före utgången av Senest fem år för denne kondenna konventions giltighetstid el- vensjon oppherer å gjelde eller inler före den 1 maj 1997, skall, om nen 1. mai 1997 skal det, dersom en av avtalsparterna påkallar det, en av partene krever det, nedsettes en blandad svensk-norsk kommis- en blandet norsk-svensk kommision tillsättas för att utreda frågan sjon som skal utrede spörsmålet om det ena landets renskötande om det ene lands reindriftssamer samer efter utgången av konven- etter utlgpet av konvensjonens gyltionens giltighetstid har behov av dighetstid fortsatt har behov for fortsatt renbetning i det andra lan- reinbeite i det annet land i de beidet i de betesområden som omfat- teområder som er fastsatt i denne tas av denna konvention eller de- konvensjon eller deler av disse omlar av dessa. råder.

Avtalspart, som påkallar tillsät- En part som gnsker en komtandet av kommissionen, skall här- misjon nedsatt, skal gi den annen om underrätta den andra avtals- part meddelelse om dette senest parten senast ett år före den i ett år för den frist som er nevnt första stycket angivna tidsfristen. i förste ledd. Partene skal der- Parterna skall därefter omgående etter omgående oppta forhandinleda förhandlingar om utseende linger om oppnevnelse av formann av ordförande för kommissionen for kommisjonen og om dens seksamt om kommissionens sekreta- retariat m. m. riat m. m.

70 8 § 70

För att fullgöra den uppgift som For å lgse den oppgave som er är angiven i 69 § skall kommissio- nevnt i $ 69 skal kommisjonen i nen i erforderlig utsträckning un- ngdvendig utstrekning undersgke dersöka = betestillgångarna inom beiteforekomstene i Finnmark, Finnmarks, Troms och Nordlands Troms og Nordland fylker og i fylken och i nordligaste delen av den nordligste del av Nord-Trgn- Nord-Tröndelags fylke samt i delag fylke, samt i Norrbottens og Norrbottens och Västerbottens län Västerbottens län og i den nordoch i nordligaste delen av Jämt- ligste del av Jämtlands län. Komlands län. Kommissionen skall un- misjonen skal undersgke hvordan dersöka hur betestillgångarna ut- beiteforekomstene utnyttes i disse nyttjas inom dessa områden och områder oc hvordan de mest rahur de mest rationellt skall kunna sjonelt kan utnyttes. Herunder skal utnyttjas. Därvid skall hänsyn ock- hensyn også tas til andre samså tagas till andra samhälls- och funns- og neringsinteresser. Innennäringsintressen. Inom denna all- for denne alminnelige ramme bemänna ram bestämmer kommis- stemmer kommisjonen selv hvorsionen själv hur utredningsarbetet dan utredningsarbeidet skal gjenskall bedrivas. nomfgres.

71 § § 71

Kommissionen skall bestå av tre Kommisjonen skal bestå av tre medlemmar från vartdera landet. medlemmer fra hvert land. For För varje medlem skall utses en hvert medlem skal det oppnevnes personlig suppleant, som skall in- en personlig varamann som skal

Prop. 1972: 16 102

träda vid förfall för ordinarie mete når det ordingere medlem medlem. har forfall.

Kommissionen skall stå under Kommisjonen skal stå under leledning av en ordförande från ett delse av en formann fra et tredje tredje nordiskt land. Han skall nordisk land. De to lands regjeutses gemensamt av de båda län- ringer skal sammen utpeke fordernas regeringar. mannen.

De båda ländernas regeringar De to lands regjeringer skal överenskommer om sammansätt- treffe nermere avtale om sammenningen av kommissionens sekre- setningen av kommisjonens sekretariat, om behörighet för kommis- tariat, om adgangen for kommisjosionens ordförande att tillkalla nens formann til å tilkalle sakkynsakkunniga och arbetsbiträde samt dige og annen bistand og til å utatt utföra fältundersökningar och före undersgkelser i marken og inhämta uppgifter från det fasta innhente opplysninger fra det faste utskottet, tillsatt enligt 66 § och utvalg som cr nedsatt i henhold til från myndigheter och enskilda. $ 66 og fra myndigheter og enkelt-

personer.

De gemensamma kostnaderna De felles omkostninger ved för kommissionens arbete skall kommisjonens arbeid skal fordeles fördelas lika mellan de båda län- likt mellom de to land. derna.

72 8 § 72

Kommissionen skall avge sitt Kommisjonen skal avgi sin innbetänkande senast tre år efter det stilling senest tre år etter oppnevatt den tillsatts. nelsen.

Så snart kommissionens be- Så snart kommisjonens innstiltänkande avgivits skall de båda ling er avgitt skal de to lands reländernas regeringar inleda för- gjeringer innlede forhandlinger om handlingar rörande den fortsatta fortsatt adgang til reinbeite i det rätten till renbetning i det andra annet land etter utlgpet av landet efter utlöpandet av denna denne = konvensjons = gyldighetskonventions giltighetstid. Förhand- tid. Forhandlingene skal föres på lingarna skall föras på grundval grunnlag av kommisjonens instilav betänkandet. ling.

Förhandlingarna skall ej omfat- Forhandlingene skal ikke omfatta det i 18 A 4 angivna området te området Anjavassdalen, som er Anjavassdalen om ej de båda län- nevnt i 3 1 A, 4, med mindre de dernas regeringar enas om att sär- to lands regjeringer blir enige om skilda skäl talar härför. at serlige grunner taler for det.

Förhandlingarna skall såvitt Forhandlingene skal såvidt mumöjligt slutföras innan denna kon- lig sluttföres innen denne konvenventions giltighetstid utlöper. sjon utlgper.

73 8 8 73

Denna konvention har följande Denne konvensjon har fölgende kartbilagor: kartbilag:

1. Topografisk karta över Nor- 1. Topografiske kart over Norge i skala 1: 50 000 förminskad till ge i målestokk 1: 50 000 forminsskala 1: 100 000, bladen Helligsko- ket til målestokk 1 : 100 000, kartgen, Signaldalen, Storfjord och Ta- bladene Helligskogen, Signaldalen, mokdalen samt topografisk karta Storfjord og Tamokdalen, og topo-

Prop. 1972: 16 103

över Norge i skala 1: 100 000, bla- grafiske kart over Norge i måleden R 8 Råstajavri, P 8 Dividalen, stokk 1:100000, bladene R 8& P 9 Altevatn, O 9 Salvasskaret och Råstajavri, P 8 Dividalen, P 9 Al- O 8 Bardu på vilka inlagts gränser tevatn, O 9 Salvasskaret og O8 för betesområdena Tamok-Rosta, Bardu, hvor grenser er angitt for Devdisfjellet, Havgavuobmi, An- de 18 1 A, 1—6 beskrevne beitejavassdalen, Saarevuobmi och Sal- områder Tamok-Rosta, Devdisfjelvasskardet som anges i 1 § A 1— let, Havgavuobmi, Anjavassdalen, 6 och Rieppe som beskrivs i 67 8. Sarevuobmi og Salvasskardet og

det i 8 67 beskrevne område Riep-

pe.

2. Topografisk karta över Nor- 2. Topografiske kart over Norge i skala 1: 100 000, ge i målestokk 1 : 100 000,

a) bladen N 9 Narvik, N 10 a) bladene N9 Narvik, N 10 Skjomen, M 10 Tysfjord och M 11 Skjomen, M 10 Tysfjord og M 11 Hellemobotn på vilka inlagts grän- Hellemobotn, hvor grenser er anser för de betesområden i Anke- gitt for de i 8 1 B, 1 a og b benes, Ballangens och Tysfjords skrevne beiteområder i Ankenes, kommuner som anges i 1 8 B1a Ballangen og Tysfjord kommuner, och b,

b) bladen L 13 Saltdal och M 13 b) bladene L 13 Saltdal og M 13 Sulitjelma på vilka inlagts gränser Sulitjelma, hvor grenser er angitt

för det betesområde i Sörfolds och for det i 8 1 B, 2 beskrevne beite-

Fauske kommuner som anges i 1 § område i Sgrfold og Fauske kom- B 2, muner,

c) bladen L 14 Junkerdalen, .c) bladene L 14 Junkerdalen. L 15 Nasa, LÅ 16 Virvand, K 15 L 15 Nasa, L 16 Virvand, K 15 Dunderlandsdalen och K 16 Um- Dunderlandsdalen og K 16 Umbugten på vilka inlagts gränser för bugten, hvor grenser er angitt for de betesområden i Saltdals och Ra- de 1 8 1 B, 3 a og b beskrevne na kommuner som anges i 13 B beiteområder i Saltdal og Rana 3 a och b, kommuner, |

d) bladen K 16 Umbugten, d) bladene K 16 Umbugten, K 17 Krutfjell och K 18 Skarmo- K 17 Krutfjell og K 18 Skarmodalen på vilka inlagts gränser för dalen, hvor grenser er angitt for de betesområden i Hemnes och de i 8 1 B, 4 og 5 a og b beskrev- Hattfjelldals kommuner som an- ne beiteområder i Hemnes og ges i 1 § B4 och 5 a och b, Hattfjelldal kommuner,

e) bladen J19 Börgefjell och e) bladene J19 Böergefjell og K 19 Ranseren på vilka inlagts K 19 Ranseren, hvor grenser er gränser för de betesområden i angitt for de i 8 1 B, 6 beskrevne Hattfjelldals och Röyrviks kom- beiteområder i Hattfjelldal og muner som anges i 1 § B 6. Rjöyrvik kommuner.

3. Topografisk karta över Sve- 3. Topografiske kart over Sverige i skala 1:100 000, rige i målestokk 1:100 000,

a) en karta sammansatt av blad a) et kart sammensatt av blad 2 2 Naimakka, 5 Soppero och 6 Ka- Naimakka, 5 Soppero og 6 Kareresuando på vilken inlagts gränser suando, hvor grenser er angitt for för betesområdet Maunu som an- det i 8 7 A, 1 beskrevne beiteomges i 7 § A 1, råde Maunu, :

b) en karta sammansatt av blad b) et kart sammensatt av blad 30 H Riksgränsen, 30 I Abisko, 30 30 H Riksgränsen, 30 I Abisko, 30

Prop. 1972: 16 104

J Rensjön och 29 J Kiruna på vil- J Rensjön og 29 I Kiruna hvor ken inlagts gränser för betesområ- grenser er angitt for de i 8 7 A, dena Njuorajaure och Patsajäkel 2 og 3 beskrevne beiteområder som anges i 7 § A 2 och 3, Njuorajaurc og Patsajäkel,

c) en karta sammansatt av blad c) et kart sammensatt av blad 35 Arvidsjaur, 36 Boden och 44/ .35 Arvidsjaur, 36 Boden og 44/45 45 Piteå/Rödkallen på vilken in- Piteå/Rödkallen: hvor grenser er lagts gränser för betesområdena angitt for de i 8 7 A, 4 og'5S-be-. Älvsbyn och Storsund som anges skrevne beiteområder Älvsbyn og -

i 7 8 A 4 och 5, | Storsund,

d) en karta sammansatt av blad d) et kart sammensatt av blad 49 Lycksele, 55 Fredrika och 56 49 Lycksele, 55 Fredrika og 56 Degerfors NV på vilken inlagts Degerfors NV hvor grenser er angränser för betesområdena Ram- gitt for de i $ 7 B, 1 og 2 bcsele och Granö som anges 1 7 8 skrevne beiteområder Ramsele cg B 1 och 2, Granö,

e) en karta sammansatt av blad e) et kart sammensatt av bla! 48 Vilhelmina, 54 Åsele och 61 48 Vilhelmina, 54 Åsele og 61 Junsele på vilken inlagts gränser Junsele hvor grenser er angitt for för betesområdena Meselefors och de i $$ 7 B, 3 og 68 beskrevne Hälla som anges i 7 8 B 3 och beiteområder Meselefors og Hälla 68 8, och 08

f) en karta sammansatt av blad f) et kart sammensatt av blad 39 Jadnem och 46 Frostviken på 39 Jadnem og 46 Frostviken hvor vilken inlagts gränser för betes- grenser er angitt for de i 8 7 C, 1 områdena Leipikvattnet och Blå- og 2 beskrevne beiteområder Leisjökilen som anges i 7 § C 1 och 2. pikvattnet og Blåsjökilen.

4. Topografisk karta över Sve- 4. Topografisk kart over Norge rige och Norge i skala 1: 250 000 og Sverige i målestokk 1: 250 000 bladen 30 Sollefteå, 32 Grong, 33 bladene 30 Sollefteå, 32 Grong, 33 Vilhelmina, 34 Skellefteå, 36 Mo- Vilhelmina, 34 Skellefteå, 36 Mosjöen, 37 Tärna, 38 Arvidsjaur, 39 sjöen, 37 Tärna, 38 Arvidsjaur, 39 Luleå, 40 Mo i Rana, 41 Saltdal, Luleå, 40 Mo i Rana, 41 Saltdal, 42 Jokkmokk, 44 Sulitelma, 45 42 Jokkmokk. 44 Sulitjelma, 45 Kiruna, 47 Narvik, 48 Enontekiö, Kiruna, 47 Narvik, 48 Enontekiö, Nordreisa och Tromsö på vilka Nordreisa og Tromsg, hvor grenmarkerats gränserna för de betes- sene for de i $8 I, 7, 67 og 68 områden som anges i 1, 7, 67 och nevnte beiteområder og de i 83 12 68 §§ och de flyttningsleder som og 68 nevnte flytteleier er markert. anges i 12 och 68 §§.

5. Topografisk karta över Sve- 5. Topografisk kart over Norge rige och Norge i skala 1: 1000 000 og Sverige i målestokk 1:1 000 000 på vilken markerats gränserna hvor grensene for de i $$ 1, 7, 67 för de betesområden som anges i og 68 nevnte beiteområder og de i 1, 7, 67 och 68 §§ och de flytt- $$ 12 og 68 nevnte flytteleier er ningsleder som anges i 12 och markert. 68 88.

Vid bristande överensstämmelse I tilfelle av uoverensstemmelse mellan gränsbeskrivning i 1, 7, 67 mellom grensebeskrivelse i $8 1, och 68 88 och gränsens inläggning 7, 67 og 68 og grenseangivelse på på kartbilaga skall beskrivningen kartbilag skal beskrivelsen legges äga vitsord. til grunn.

Prop. 1972: 16 105

Detsamma gäller vid bristande Det samme gjelder i tilfelle av överensstämmelse mellan beskriv- uoverensstemmelse mellom beskrining av flyttningsled i 12 och velse av flyttelei i $$ 12 og 68 og 68 §§ och dess inläggning på kart- markering av denne på kartbilag, bilaga, då inläggningen endast av- idet markeringen bare antyder ser att antyda ledens sträckning. hvor flyttleien går.

74 § § 74

När denna konvention träder i Når denne konvensjon trer kraft skall konventionen den 26 i kraft skal konvensjonen av 26.

oktober 1905 angående flyttlap- oktober 1905 angående flyttlappe-

parnas rätt till renbete m. m. upp- nes rett til reinbeite m. m. opphere höra att gälla. å gjelde.

75 8 § 75

Denna konvention skall ratifi- Denne konvensjon skal ratifiseceras och ratifikationsinstrumen- res og ratifikasjonsdokumentene ten skall utväxlas i Stockholm se- skal utveksles i Stockholm senest nast den 28 april 1972. 28. april 1972.

76 8 § 76

Konventionen träder i kraft den Konvensjonen trer i kraft 1. mai 1 maj 1972 och gäller till och med 1972 og gjelder til 30. april 2002. den 30 april 2002.

Till bekräftelse härav har ne- Til bekreftelse herav har nedendanstående befullmäktigade om- stående, som er befullmektigede til bud undertecknat konventionen det, undertegnet denne konvensjon och försett den med sina sigill. og forsynt den med sine segl.

i två exemplar, på svenska och i to eksemplarer, i norsk og svensk norska språken, vilka äger lika tekst, som begge har lik gyldighet. vitsord.

8 Riksdagen 1972. I saml. Nr 16

Prop. 1972: 16 : 106

Innehållsförteckning till konvention mellan Sverige och Norge om renbetning

Sida

Prop. 1972: 16 107

Myndigbeternas medverkan för konventionens uppfyllande 64 8 98

Dispens 65 8 sososessssesssersaseresererer rr rr rss ses oss 98 Kapitel VII. Slutbestämmelser 69—76 88 s.ssososssssssr ss saa 101

Prop. 1972: 16 108

Protokoll Protokoll |

om uppförande och underhåll av om oppföring og vedlikehold av

spärrstängsel för renar sperregjerder for rein.

I samband med ingåendet av I forbindelse med inngåelsen av konventionen mellan Sverige och konvensjonen mellom Norge og Norge om renbetning har den Sverige om reinbeite er den norsvenska och den norska regeringen ske og den svenske regjering, under med hänvisning till 42 och 43 §§ henvisning til konvensjonens $$ 42 konventionen enats om följande og 43, blitt cnige om fölgende bebestämmelser rörande uppförande stemmelser om oppföring og vedoch underhåll av spärrstängsel för likehold av sperregjerder for rein: renar:

ARTIKEL I ARTIKKEL 1

Spärrstängsel skall snarast möj- Sperregjerder skal snarest mulig ligt före den 1 maj 1975 uppföras innen 1. mai 1975 oppföres på de på de sträckor som anges i denna strekninger som er angitt i denne artikel. artikkel.

ÅA. Troms fylke A. Troms fylke 1. Tuamok-Rosta 1. Tamok-Rosta:

Längs den gräns som anges i Langs den i Konvensjonens 3 13 A 1 konventionen från riks- 1I.A.1 beskrevne grense fra riksröys röse 294 (Treriksröset) till lämplig 294 (Trceriksröysa) til hensiktsmesplats i Kitdalen (ca 35 km). sig sted i Kitdalen (ca. 35 km).

2. Anjavassdalen och 2. Anjavassdalen og Havgavuob- Havgavuobmi mi:

Längs den gräns som anges i Langs den i konvensjonens 1 § A 4 konventionen från södra $ 1.A.4 beskrevne grense fra söränden av Sandelvvatn till södra enden av Sandelvvatn til sörendänden av Moarsejavri, därifrån en av Moarscjavri, derfra langs längs den gräns som anges i I 3 den i konvensjonens $ 1.A.3 be- A 3 konventionen till riksröse 283 skrevne grense til riksröys 283 (ca. (ca 50 km). 50 km).

3. Sarevuobmi 3. Sarevuobmi:

Längs den gräns som anges i Langs den i konvensjonens 1 8 A 5 konventionen från riks- $ 1A.5 beskrevne grense fra riksröse 283 till riksröse 280, därifrån röys 283 til riksröys 280, derfra längs riksgränsen till Leinavatn langs riksgrensen til Leinavatn (ca. (ca 29 km). 29 km).

B. Nordlands fylke B. Nordland fylke 1. I Ankenes och Ballangens kom- 1. I Ankenes og Ballangen kommuner muner:

a) Längs den gräns som anges a) Langs den i konvensjonens i 18 B 1 b konventionen från $ I.B.1 b) beskrevne grense fra mynningen av bäcken som rinner munningen av bekken som renner ut i Middagsvatn norr om punkt ut i Middagsvatn nord for höyde 1262 till Forsvatn (ca 5 km). 1262 til Forsvatn (ca. 5 km).

Prop. 1972: 16 109

b) Från Forsvatn vid den gräns b) Fra Forsvatn på den i konsom anges i 1 3 B 1 b konventio- vensjonens 8 1.B.1 b) beskrevne nen i västlig riktning till Langvatn grense i vestlig retning til Lang- (ca 1 km). vatn (ca. I km).

2. I Ballangens och Tysfjords 2. I Ballangen og Tysfjord komkommuner muner:

Från den sydligaste viken i Fra den sydligste bukt i Lang- Langvatn i sydlig riktning förbi vatn i sörlig retning forbi vatn med sjön vid punkt 792 till Baugevatn höyde 792 til Baugevatn (ca. 4 (ca 4 km). km).

3. I Tysfjords kommun 3. I Tysfjord kommune:

a) Längs den gräns som anges i a) Langs den i konvensjonens 1 8 B 1 b konventionen från den $ 1.B.1 b) beskrevne grense fra den sydöstliga delen av Baugevatn till söröstlige del av Baugevatn til Paurovatn (ca 2 km). Paurovatn (ca. 2 km).

b) Längs den gräns som anges i b) Langs den i konvensjonens 18 B I b konventionen från Pau- $ 1.B.1 b) beskrevne grense fra rovatn till Naidivatn (ca 2 km). Paurovatn til Naidivatn (ca. 2 km).

4. I Sörfolds kommun 4. I Sörfold kommune:

Från södra kanten av Flatkjö- Fra sörkanten av Flatkjölens lens sydöstra del, norr om riksröse söröstlige del, nord for riksröys 241 i sydlig riktning till Veiski- 241 i sörlig retning til Veiskivatn, vatn, därifrån till Kvitvatn, där- derfra til Kvitvatn, derfra til Mesifrån till Messingmalmvatn (ca 8 singmalmvatn (ca. 8 km). km).

5. I Rana kommun 5. I Rana kommune:

Längs den gräns som anges i Langs den i konvensjonens : 18 B 3 b konventionen från Kvef- 8 1.B.3 b) beskrevne grense fra sendalstjern till riksgränsen ca 1 Kvefsendalstjern til riksgrensen ca. km öster om riksröse 220 A (ca 1 km öst for riksröys 220 A (ca. 20 km). 20 km).

6. I Hemnes kommun 6. I Hemnes kommune:

Längs den gräns som anges i Langs den i konvensjonens 1 8 B 4 konventionen från Gras- $ 1.B.4 beskrevne grense fra Grasvatn till Okstindbreen (ca 2 km). vatn til Okstindbreen (ca. 2 km).

C. Nordlands och Nord-Trönde- C. Nordland og Nord-Trönde-

lags fylken lag fylker I Hattfjelldals och Röyrviks kom- I Hattfjelldal og Röyrvik kommumuner ner:

Längs den gräns som anges i Langs den i konvensjonens 1 § B 6 konventionen från sam- 8 1.B.6 beskrevne grense fra sammanflödet mellan Ranserelva och löpet mellom Ranserelva og bekbäcken från Rotnan till riksgrän- ken fra Rotnan til riksgrensen ved sen vid Östre Sipmeksjöen (ca 26 Östre Sipmeksjöen (ca. 26 km).

km). i

Prop. 1972: 16 110

D. Jämtlands län D. Jämtlands län I Frostvikens kommun I Frostvikens kommune:

Längs den gräns som anges i Langs den i konvensjonens 7 § C- 1 konventionen från Östra $ 7.C.1 beskrevne grense fra Östra Sipmekejaure till Leipikvattnet, Sipmekejaure til Leipikvattnet, därifrån till Ankarvattnet (ca 19 derfra til Ankarvattnet (ca. 19 km). km).

ARTIKEL 2 ARTIKKEL 2

Spärrstängsel skall före den 1 Sperregjerder skal innen 1. mai

maj 1977 uppföras på de sträckor 1977 oppföres på de strekninger som anges i denna artikel. som er angitt i denne artikkel.

A. Troms fylke A. Troms fylke Salvasskardet Salvasskardet:

Längs den gräns som anges i Langs den i konvensjonens 1 8 A 6 konventionen på följande $ 1.A.6 beskrevne grense på fölsträckor vid Leinavatn: gende strekninger ved Leinavatn:

a) från riksgränsen ca 2 km, a) fra riksgrensen ca. 2 km,

b) från Buddugäsluokta till Av- b) fra Buddugäsluokta til Avzeluokta, zeluokta,

c) från viken 1 km sydost om c) fra bukten 1 km söröst for Cuolbmaädnos utflöde till Skierre- Cuolbmaädnos utlöp til Skierreluokta, luokta,

d) från Havgaluokta till Alte- d) fra Havgaluokta til Altevatn, vatn (tilsammen ca. 10 km). (tillsammans ca 10 km).

B. Nordlands fylke B. Nordland fylke 1. I Ankenes kommun 1. I Ankenes kommune:

a) Längs den gräns som anges i a) Langs den i konvensjonens 18 B I a konventionen $ 1.B.1 a) beskrevne grense

1. från sjön vid punkt 1111 till 1. fra vatnet med höyde 1111 Nordre Coarvvejavrre, från denna til Nordre Coarvvejavrre, fra sörsjös södra ände till Söndre Coarv- enden av dette vatn til Söndre vejavrre, från denna sjös sydvästra Coarvvejavrre, fra den sörvestre vik till närmaste vik i Vannaks- bukt i dette vatn til nermeste bukt vatn (ca 4 km), i Vannaksvatn (ca. 4 km).

2. från Iptovatns södra ände 2. fra sörenden av Iptovatn til till riksgränsen omedelbart norr riksgrensen like nord for Rarkaom Rarkajaure (ca 4 km). jaure (ca. 4 km).

b) Längs riksgränsen från Rar- b) Langs riksgrensen fra Rarkakajaure till Kjårdavatns sydöstli- jaure til den söröstligste bukt i gaste vik, från Kjårdavatns norra Kjårdavatn, fra nordenden av ände längs den gräns som anges i Kjårdavatn langs den i konvensjo- I 8 B 1 b konventionen till Mid- nens $ 1.B.1 b) beskrevne grense dagsvatns södra ände (ca 6 km). til sörenden av Middagsvatn (ca.

6 km).

2. I Saltdals kommun 2. I Salidal kommune:

Längs den gräns som anges i Langs den i konvensjonens 18 B3 a konventionen $ 1.B.3 a) beskrevne grense

Prop. 1972: 16 111

a) i Skaitidalen från sydväst- a) i Skaitidalen fra sörvestskråsluttningen av Tausafjell mot ningen av Tausafjell mot Graddis- Graddiselva (ca 5 km), elva (ca. 5 km).

b) från lämplig plats vid Grad- b) fra hensiktsmessig sted ved diselva ca 1 km väster om riks- Graddiselva ca. 1 km vest for riksgränsen fram till riksgränsen (ca grensen frem til riksgrensen (ca. 1 1 km). km).

3. I Rana kommun 3. I Rana kommune:

Längs den gräns som anges i Langs den i konvensjonens 183 B 3 b konventionen från sam- $ 1.B.3 b) beskrevne grense fra manflödet mellan Virvasselva och samlöpet mellom Virvasselva og Blerekelva till Kvefsendalstjern Blerekelva til Kvefsendalstjern (ca. (ca 12 km). 12 km).

4, I Hemnes kommun 4. I Hemnes kommune:

Längs den gräns som anges i Langs den i Kkonvensjonens 1 8 B 4 konventionen från Oks- $ 1.B.4 beskrevne grense fra Okstindbreens sydligaste utlöpare till tindbreens sörligste utlöper til riksröse 215 (ca 15 km). riksröys 215 (ca. 15 km).

5. I Haitfjelldals kommun 5. I Hattfjelldal kommune:

a) Längs hela den gräns som an- a) Langs hele den i konvensjoges i 1 § B 5 b konventionen (ca nens $ 1.B.5 b) beskrevne grense 15 km). (ca. 15 km).

b) Längs riksgränsen från Har- b) Langs riksgrensen fra Harvatn till den gräns som anges i 1 8 vatn til den i $ 1.B.6 beskrevne B 6 konventionen, längs denna grensc, langs denne grense til samgräns till sammanflödet mellan löpet mellom Ranserelva og bek- Ranserelva och bäcken från Rot- ken fra Rotnan (ca. 30 km). nan (ca 30 km).

ARTIKEL 3 ARTIKKEL 3

Spärrstängsel skall före den 1 Sperregjerder skal innen 1. mai maj 1979 uppföras på de sträckor 1979 oppföres på de strekninger som anges i denna artikel. som er angitt i denne artikkel.

ÅA. Troms fylke A. Troms fylke Anjavassdalen Anjavassdalen:

Längs den gräns som anges i Langs den i konvensjonens 1 8 A 4 konventionen från lämp- 8 1.A.4 beskrevne grense fra henlig plats i Beinelvdalen till Sand- siktsmessig sted i Beinelvdalen til elvvatns södra ände (ca 30 km). sörenden av Sandelvvatn (ca. 30

km).

B. Norrbottens län B. Norrbottens län I Jokkmokks kommun I Jokkmokk kommune:

Från sjön Slapejaure till riks- Fra vatnet Slapejaure til riksgränsen vid sjön Numirjaures väst- grensen ved vestenden av vatnet ra ände (ca 7 km). Numirjaure (ca. 7 km).

Prop. 1972: 16 112

C. Nordlands fylke C. Nordland fylke 1. I Hamaröys kommun 1. I Hamaröy kommune:

Från slutpunkten av sistnämnda Fra endepunktet for det i forestängsel längs riksgränsen till riks- gående punkt nevnte gjerde langs röse 244 A (ca 5 km). riksgrensen til riksröys 244 A (ca.

5 km).

2. I Sörfolds kommun 2. I Sörfold kommune:

a) Från Sorjasjavrre vid punkt a) Fra Sorjasjavrre med höyde 770 till Langvatn ca 2 km väster 770 til Langvatn, ca. 2 km vest for om riksgränsen vid riksröse 243 riksgrensen ved riksröys 243 (ca. 2 (ca 2 km). km).

b) På vissa sträckningar mellan b) På enkelte strekninger mel- Trolldalen och riksröse 242 (ca 7 lom Trolldalen og riksröys 242 km). (ca. 7 km).

ARTIKEL 4 ARTIKKEL 4

När betesområdet Maunu som Når det i konvensjonens 8 7.A.1 anges i 7 § A 1 konventionen ta- nevnte beiteområde Maunu blir ges i bruk för norsk renbetning, tatt i bruk av norsk reindrift, skal skall i mån av behov stängsel gjerde oppföres etter behov langs uppföras längs områdets gräns områdets grense fra Kelottijärvi til från Kelottijärvi till Muonioälven. Muonioälven.

ARTIKEL 5 ARTIKKEL 5

Spärrstängsel får uppföras i be- Sperregjerde kan oppföres i beitesområdet Havgavuobmi i Troms teområdet Havgavuobmi i Troms fylke längs en av följande sträck- fylke langs en av fölgende strekningar: ninger:

1. Från den punkt där det 1. Fra det punkt der det svensvenska stängsel som uppföres ske gjerde som er under oppföring mellan Lainiovuoma och Saari- mellom Lainiovuoma og Saarivuvuoma samebyar ansluter till riks- oma samebyer stöter til riksgrengränsen mellan riksrösen 284 och sen mellom riksröysene 284 og 284 284 A, genom Julusvaggi, längs ÅA, gjennom Julusvaggi, langs Ju- Julusjåkka och Divielva till lämp- lusjåkka og Divielva til hensiktslig punkt vid denna älv (ca 22 messig sted ved denne elv (ca. 22 km). km).

2. Från den punkt där det 2. Fra det punkt der det svensvenska stängsel som uppföres ske gjerde som er under oppföring mellan Lainiovuoma och Saari- mellom Lainiovuoma og Saarivuvuoma samebyar ansluter till riks- oma samebyer stöter til riksgrensen gränsen mellan riksrösen 284 och mellom riksröysene 284 og 284 A, 284 A, längs nordsidan av Råg- langs nordsiden av Råggastatjeggi gastatjeggi och tjärn vid punkt og tjern med höyde 625, derfra i 625, därnfrån i västbig riktning till vestlig retning til Havgajåkka, Havgajåkka, längs denna bäck till langs denne bekk til samlöpet med inflödet i Divielva (ca 12 km). Divielva (ca, 12 km).

Norska myndigheter beslutar Norske myndigheter = avgjör vilket av dessa alternativ som får hvilke av disse alternativer som utföras och meddelar jordbruks- skal kunne utföres og gir Jorddepartementet i Sverige sitt beslut bruksdepartementet i Sverige med-

Prop. 1972: 16 113

senast två månader efter protokol- delelse om sin avgjörelse innen to lets ikraftträdande. måneder fra protokollens ikraft-

treden.

Spärrstängsel enligt denna arti- Sperregjerde som nevnt i denne kel får uppföras endast som fort- artikkel kan bare oppföres som en sättning på det svenska stängsel fortsettelse av det svenske gjerde som uppföres mellan Lainiovuoma som oppföres mellom Lainiovuooch Saarivuoma samebyar. ma og Saarivuoma samebyer.

ARTIKEL 6 ARTIKKEL 6

De frister för uppförande av De i artiklene 1—3 fastsatte spärrstängsel som anges i artik- frister for oppföring av sperrelarna 1—3 kan förlängas om hin- gjerder kan forlenges dersom det der uppstår på grund av ogynn- oppstår hindringer på grunn av samma väderleksförhållanden, ugunstige verforhold, mangel på brist på arbetskraft eller material arbeidskraft eller materialer celler eller andra oförutsedda omstän- andre uforutsette forhold av vedigheter av väsentlig betydelse. sentlig betydning.

ARTIKEL 7 ARTIKKEL 7

Stängselsträckningarna faststäl- Gjerdelinjene fastsettes narmere Jes närmare av vederbörande lant- av vedkommende reindriftsinspekbruksnämnd och reindriftsinspek- tör og lantbruksnämnd i fellesskap. tör gemensamt. Mindre avvikelser Mindre avvik fra de i artiklene 1— från de sträckningar som anges 5 angitte gjerdestrekninger kan i artiklarna 1—5 får göras när det gjöres når det er hensiktsmessig på är lämpligt på grund av terräng- grunn av terrengforholdene, eller förhållandena eller önskvärt av na- önskelig av naturvernhensyn. turvårdshänsyn.

Lantbruksnämnden och rein- Reindriftsinspektören og lantdriftsinspektören upprättar proto- bruksnämnden setter opp protokoll kol över de stängselsträckningar over de fastsatte gjerdelinjer. Prosom fastställes av dem. Protokol- tokollen skal ledsages av kartbilag. let skall åtföljas av kartbilagor.

ARTIKEL 8 ARTIKKEL 8

1. Norge uppför, bekostar och 1. Norge oppförer, bekoster og . underhåller de stängsel som an- vedlikeholder de gjerder som er ges i nevnt i

artikel I punkt B1a, B1b, B2, artikkel 1, punktence B.1.a, B.1.b, B3a, B3b, B4 och B 5 (den del B.2, B.3.a, B.3.b, B.4 og B.5 (den som icke uppföres av Sverige, se del som ikke bygges av Sverige, se nedan), nedenfor),

artikel 2 punkt Blal, B1a2 artikkel 2, punktene B.1.a.1, och B1b, B.1.a.2 og B.1.b,

artikel 3 punkt C 2 b. artikkel 3, punkt C.2.b.

2. Sverige uppför, bekostar och 2. Sverige oppförer, bekoster og underhåller de stängsel som an- vedlikeholder de gjerder som er ges i nevnt i

artikel 1 punkt A 1, A 2, A 3, artikkel 1, punktene A.1, A.2, B'5 (en sträcka av 2 km med bör- A.3, B.5 (en strekning på 2 km jan vid riksröse 220 A), B 6, C och med begynnelse fra riksröys 220 D, A), B.6, C og D,

Prop. 1972: 16 114

artikel 2 punkt A, B2a, B2b, artikkel 2, punktene A, B.2.a, B3,B4,B5aochBSb, . : B.2.b, B.3, B.4, B.S.a og B.S.b,

artikel 3 punkt A, B, C1 och artikkel 3, punktene A, B, C.l C2a, og C.2.a,

artikel 5. artikkel 5.

3. Sverige uppför och underhål- 3. Sverige oppförer og vedlikeler det stängsel som anges i arti- holder det gjerde som er nevnt i kel 4. Kostnaderna härför fördelas artikkel 4. Kostnadene fordeles likt lika mellan Sverige och Norge. mellom Norge og Sverige.

När det är lämpligt med hänsyn Når det er hensiktsmessig av till arbetets rationella utförande hensyn til arbeidenes rasjonelle utkan annan fördelning av skyldig- förelse, kan annen fordeling av heten att uppföra, bekosta och plikten til å oppföre, bekoste og underhålla stängsel på vissa sträc- vedlikeholde gjerder på enkelte kor fastställas genom avtal mellan strekninger fastsettes ved avtale jordbruksdepartementet i Sverige mellom Landbruksdepartementet i och landbruksdepartementet i Nor- Norge og Jordbruksdepartementet ge. i Sverige.

ARTIKEL 9 ARTIKKEL 9

I fråga om stängslens utförande For gjerdenes utförelse m. v. får m. m. skall artikel 5 i Protokoll bestemmelsene i artikkel 5 i Promellan Sverige och Norge om upp- tokoll mellom Norge og Sverige förande och underhåll av renstäng- om oppföring og vedlikehold av sel utmed vissa delar av riksgrän- reingjerder langs enkelte deler av sen (Jämtlands län och Nord- riksgrensen (Nord-Tröndelag og Tröndelag och Sör-Tröndelag fyl- Sör-Tröndelag fylker og Jämtlands ker) äga motsvarande tillämpning. län) tilsvarende anvendelse. Andre Andra bestämmelser om stängsels bestemmelser om gjerdenes utföutförande m. m. kan dock fast- relse m. v. kan dog fastsettes ved ställas genom avtal mellan jord- avtale mellom Landbruksdepartebruksdepartementet i Sverige och mentet i Norge og Jordbruksdelandbruksdepartementet i Norge partementet i Sverige når dette er när detta är önskvärt av hänsyn till önskelig av hensyn til naturvernnaturvården eller av andra skäl. interesser eller av andre grunner.

Stängslen skall förses med erfor- Gjerdene skal utstyres med nödderliga genomfartsportar och över- vendige gjennomgangsporter og gångsbroar. overgangsbroer.

ARTIKEL 10 ARTIKKEL 10

När stängsel färdigställts, skall Når gjerde er oppfört, skal det det kontrolleras och godkännas av kontrolleres og godkjennes av vedvederbörande lantbruksnämnd och kommende reindriftsinspektör og reindriftsinspektör gemensamt. lantbruksnämnd i fellesskap.

ARTIKEL 11 ARTIKKEL 11

Om det vid uppförande eller un- Når det ved oppföring eller vedderhåll av stängsel är nödvändigt likehold av gjerde er nödvendig å att utföra arbete i det andra landet, utföre arbeider i det annet land, skall myndigheterna i detta land skal myndighetene i dette land gi lämna de tillstånd som behövs. de nödvendige tillatelser.

Prop. 1972: 16 115

ARTIKEL 12 . ARTIKKEL 12

Arbetet med att uppföra eller. Arbeidet med oppföring eller. underhålla stängsel kan utföras av vedlikehold av gjerde kan utföres svensk eller norsk myndighet eller av norsk eller svensk myndighet, upplåtas på entreprenad. eller bortsettes til entreprenör.

ARTIKEL 13 ARTIKKEL 13

Arbete som i samband med upp- . Arbeid som i forbindelse med förande eller underhåll av stängsel oppföring eller vedlikehold av verkställes genom svensk myndig- gjerder foretas ved svensk myndighets eller svensk entreprenörs för- hets eller entreprenörs tiltak på sorg på norsk mark eller genom norsk grunn eller ved norsk mynnorsk myndighets eller norsk en- dighets eller entreprenörs tiltak på treprenörs försorg på svensk mark, svensk grunn, skal med hensyn til skall med avseende på arbets- sysselsettingsforhold betraktes som marknadsförhållandena anses som utfört i eget land. utfört inom det egna landet.

Vara som skall användas för ar- Varcer som skal nyttes til arbeibete som avses i detta protokoll der som nevnt i denne protokoll, får tull- och skattefritt föras över kan toll- og skattefritt föres over från det ena landet till det andra fra det ene land til det annet av av den som utför arbetet eller för den som utförer arbeidet eller for hans räkning. När fråga är om hans regning. Når det gjelder mamaskiner, verktyg, material och skiner, verktöy, materialer og anannat som inte förbrukas för ar- net som ikke forbrukes ved utföbetets utförande, får dock tull- och ringen av arbeidet, tilstås toll- og skattefrihet åtnjutas endast om va- skattefrihet bare når varen blir tilran återföres eller utföres efter an- bakefört eller eksportert etter bruvändningen. ken.

ARTIKEL 14 ARTIKKEL 14

Innan spärrstängsel som anges i Innen de sperregjerder som er artikel 1, 2 eller 4 uppförts gäller nevnt i artikkel 1, 2 eller 4 er oppi fråga om betesavgift nedan an- fört, gjelder for beiteavgift de negivna avvikelser från 52 och 57 §§ denfor nevnte unntak fra konvenkonventionen. sjonens $$ 52 og 57.

1. Om svenska renar olovligen 1. Dersom svensk rein ulovlig överskrider gräns för betesområde overskrider grense for beiteområde i Norge under tillåten betestid för i Norge til tillatt beitetid for omområdet eller olovligen överskrider rådet, eller ulovlig overskrider riksgränsen under tiden den 1 riksgrensen i tiden 1. mai-—L15. maj—15 september eller olovligen september, eller ulovlig kommer kommer in på betesområde som inn på beiteområde som nevnt i anges i 7 § konventionen samt det konvensjonens 3 7, og det ulovlige olovliga uppehållet upphör inom opphold opphörer innen 10 dager tio dagar efter det att den som etter at den som har ansvaret for ansvarar för renarna genom sär- reinen gjennom serlig meddelelse skilt meddelande eller på annat sätt eller på annen måte har fått kjennfått kännedom om uppehållet till- skap til oppholdet, gjelder fölgenlämpas följande bestämmelser: de bestemmelser:

Om det olovliga uppehållet in- Dersom det ulovlige opphold träffar under första året av kon- inntreffer i det förste år av konventionens giltighetstid utgår icke vensjonens gyldighetstid, pålegges

Prop. 1972: 16 116

betesavgift. För tiden därefter kan ikke beiteavgift. Senere kan beitebetesavgift utgå med följande an- avgift pålegges med fölgende andedelar av de belopp som anges i Jer av de belöp som er angitt i 52 8 konventionen: konvensjonens 8 52:

a) under andra året 30 procent, a) det annet år 30 prosent, b) under tredje året 50 procent, b) det tredje år 50 prosent, c) under fjärde året 60 procent, c) det fjerde år 60 prosent, d) under femte året 80 procent, d) det femte år 80 prosent.

2. Bestämmelserna under 1 äger 2. Bestemmelsene i punkt 1 får motsvarande tillämpning om nors- tilsvarende = anvendelse dersom ka renar olovligen överskrider norsk rein ulovlig overskrider grengräns för betesområde i Sverige, se for beiteområde i Sverige, selv även om stängsel där ej skall upp- hvor gjerde ikke skal oppföres, elföras, eller olovligen överskrider ler ulovlig overskrider riksgrensen riksgränsen under tid då norsk på et tidspunkt da norsk reindrift renskötsel bedrives i gränstrakterna foregår i grensetraktene, eller uloveller olovligen kommer in på betes- lig kommer inn på beiteområde område som anges i 1 3 konven- som nevnt i konvensjonens $ 1 på tionen under tid då området får den tid av året da området kan användas för svensk renbetning. anvendes til svensk reinbeiting.

3. Bestämmelserna under 1 och 3. Bestemmelsene i punkt 1 og 2 tillämpas icke 2 får ikke anvendelse

a) om väsentligen samma renar a) dersom hovedsakelig de samånyo olovligen överskrider betes- me rcin på nytt ulovlig overskrider gränsen på i huvudsak samma stäl- reinbeitegrensen på i det vesentli- Ile inom 14 dagar efter det att re- ge samme sted innen 14 dager etter narna förts tillbaka till tillåtet be- at reinen er fört tilbake til tillatt tesområde, beiteområde,

b) om renarna olovligen uppe- b) dersom reinen ulovlig opphåller sig i det andra landet och holder seg i det annet land og oppuppehållet icke heller skulle ha va- holdet heller ikke ville vert tillatt i rit tillåtet enligt 1919 års renbetes- henhold til reinbeitekonvensjonen konvention i dess lydelse efter av 1919, med endringer av 1949. 1949.

ARTIKEL 15 ARTIKKEL 15

Detta protokoll skall ratificeras Denne protokoll skal ratifiseres och ratifikationsinstrumenten skall og ratifikasjonsdokumentene skal

Protokollet träder i kraft den 1 Protokollen trer i kraft 1. mai maj 1972 och gäller till och med 1972 og gjelder til 30. april 2002. den 30 april 2002.

Protokollet föreligger i två ex- Protokollen er utferdiget i 10 emplar, på svenska och norska eksemplarer, i norsk og svensk språken, vilka äger lika vitsord. tekst, som begge har lik gyldighet.

Prop. 1972: 16 117

Herr Minister, Herr Minister,

I samband med undertecknandet » I forbindelse med undertegningav konventionen mellan Sverige en av konvensjonen mellom Norge och Norge om renbetning och, og Sverige om reinbeite, og under med hänsyn till att konventionens henvisning til at konvensjonens ar- 74 § upphäver konventionen den tikkel 74 opphever konvensjonen 26 oktober 1905 angående flytt- av 26. oktober 1905 angående lapparnas rätt till renbete m. m., flyttlappenes rett til reinbeite har jag äran meddela att svenska m, m., har jeg den &xre å meddele regeringen i fråga om norska sa- at den svenske regjering i spörsmers framtida rätt till renbetning målet om norske samers fremtidii Sverige kommer att låta följande ge adgang til reinbeite i Sverige vil synpunkter vara vägledande. komme til å la fölgende synspunk-

ter vere veiledende.

1. Samerna utgör en folkgrupp, 1. Samene utgjör en folkegrupsom under utövandet av sin näring pe som under utövelsen av sin n&esedan urminnes tid har fört sina ring fra uminnelige tider har fört renar fram och tillbaka över land- sin rein fram og tilbake over ilangränsen. degrensen.

2. Svenska regeringen har för 2. Den svenske regjering har til avsikt att, så länge det finns sa- hensikt, så lenge det finnes samer i mer i Norge som för att bevara sin Norge som for å bevare sin livslivsform och näring är beroende form og nering er avhengig av av renbete i Sverige, upprätthålla reinbeite i Sverige, å opprettholde betesrätten över landgränsen. beiteadgangen over landegrensen.

3. Om vitala intressen i Sverige 3. Dersom vitale interesser i nödvändiggör att betesmark, som Sverige nödvendiggjör at det gjöbrukas av norska samer i Sverige, res inngrep i de beiteområder som tages i anspråk, skall svenska rege- brukes av norske samer i Sverige, ringen inom ramen för den vid skal den svenske regjering innenvarje tillfälle gällande lagstiftning- for rammen av den til enhver tid en på bästa möjliga sätt tillrätta- gjeldende lovgivning legge forhollägga förhållandena för de norska dene best mulig til rette for den samernas fortsatta betesrätt, så att fortsatte beiteadgang for norske de kan bevara sin livsform och samer, så de kan bevare sin livsnäring. form og nering.

Mottag, Herr Minister, försäk- Motta, herr Minister, forsikringran om min utmärkta högaktning. en om min utmerkede höyaktelse.

Till Til ooseeeseesssesr ers reser sr Norges Utrikesminister Norges Utenriksminister.

118 Prop. 1972: 16

Herr Ambassadör, Herr Ambassadör,

Härmed har jag äran erkänna Jeg har herved den &re å ermottagandet av Eder skrivelse av kjenne mottagelsen av Deres brev dagens datum, som har följande av i dag, som i norsk oversettelsce lydelse: har fölgende ordlyd:

”I samband med undertecknan- ”E forbindelse med undertegdet av konvetionen mellan Sverige ningen av konvensjonen mellom och Norge om renbetning och, Norge og Sverige om reinbeite, og med hänsyn till att konventionens under henvisning til at konvensjo- 74 § upphäver konventionen den nens artikkel 74 opphever konven- 26 oktober 1905 angående flytt- sjonen av 26. oktober 1905 angålapparnas rätt till renbete m. m., ende flyttlappenes rett til reinbeite har jag äran meddela att svenska m. m., har jeg den ere å meddele regeringen i fråga om norska sa- at den svenske regjering i spörsmers framtida rätt till renbetning i målet om norske samers fremtidige Sverige kommer att låta följande adgang til reinbeite i Sverige vil synpunkter vara vägledande. komme til å Ja fölgende synspunk-

ter v:ere veiledende.

1. Samerna utgör en folkgrupp, 1. Samenc utgjör en folkegrupsom under utövandet av sin näring pe som under utövelsen av sin n&esedan urminnes tid har fört sina ring fra uminnelige tider har fört renar fram och tillbaka över land- sin rein frem og tilbake over landegränsen. grensen.

2. Svenska regeringen har för 2. Den svenske regjering har til avsikt att, så länge det finns samer hensikt, så lenge det finnes samer i Norge som för att bevara sin livs- i Norge som for å bevare sin livsform och näring är beroende av form og nering er avhengig av renbete i Sverige, upprätthålla be- reinbeite i Sverige, å opprettholde tesrätten över landgränsen. beiteadgangen over landegrensen.

3. Om vitala intressen i Sverige 3. Dersom vitale interesser i nödvändiggör att betesmark, som Sverige nödvendiggjör at det gjö-

brukas av norska samer i Sverige, res inngrep i de beiteområder som

tages i anspråk, skall svenska re- brukes av norske samer i Sverige, geringen inom ramen för den vid skal den svenske regjering innenvarje tillfälle gällande lagstiftning- for rammen av den til enhver tid en på bästa möjliga sätt tillrätta- gjeldende lovgivning legge forhollägga förhållandena för de norska dene best mulig til rette for den samernas fortsatta betesrätt, så att fortsatte beiteadgang for norske de kan bevara sin livsform och samer, så de kan bevare sin livsnäring.” form og nering.”

Till svar härpå önskar jag med- Som svar på Deres brev önsker dela Eder att norska regeringen jeg å meddele at den norske regjedelar den grundsyn, som Ni givit ring deler det grunnsyn som De uttryck för i skrivelsen och att den har gitt uttrykk for i brevet og at kommer att på sin sida vägledas av den på sin side vil komme til å samma synpunkter då det gäller veiledes av de samme synspunkter svenska samers framtida rätt till når det gjelder de svenske samers renbete i Norge. fremtidige beiteadgang i Norge.

Mottag, Herr Ambassadör, för- Motta, herr Ambassadör, forsäkran om min utmärkta högakt- sikringen om min utmerkede höyning. aktelse. Till oosesssssrerresrr error srt Til ooossesseerrreress re rr rr rr a Sveriges Ambassadör Sveriges Ambassadör,

Prop. 1972: 16 119

Innehållsförteckning till propositionen

Förslag till lag Inledning ossssesseserereerresrrerrrrrer rss rer tr rr rer rests Nuvarande Ordning ..sssssessserrsrssrerererrrrrr rr rss r rr r rss Förhandlingsdelegationerna

Delegationernas förslag

Remissyttrandena = sossosereeeerrrrsesererrert era r rss rer res

Ersättningsutredningafna = ,issosesssssseesresssessss ser rr nera

Utredningen om verkningarna för svensk renskötsel av norska be-

tesområden i Sverige ..sssssesererersrrrerrr rr error rer

Utredningen om vissa omställningsfrågor m. m. för svensk ren-

skötsel i Norge

Remissyttrandena Departementschefen Hemställan BjlåZAN ooseeeeesereeseserereser ars e ser rss rs rss K rr A KR rss

Svenska och norska förhandlingsdelegationernas gemensamma

rapport om förhandlingarna mellan Sverige och Norge om ny

renbeteskonventiOnm .ososeesseessreerersrsrersrr rss r reser

Förslag till konvention mellan Sverige och Norge om renbetning

Förslag till protokoll om uppförande och underhåll av spärr-

stängsel fÖr ICNAr iosssssssessesrerrrrsr es ss ss res ses

Förslag till skriftväxling

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720009