Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige, m.m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1974 Prop. 1974: 59
Nr 59
Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige, m. m.;
given den 22 februari 1974.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
SVANTE LUNDKVIST
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en den 19 februari 1974 undertecknad miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige. Konventionen innehåller regler om ömsesidigt hänsynstagande vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet. Vederbörande myndigheter i varje land är enligt konventionen skyldiga att vid sådan prövning jämställa grannländernas miljöskyddsintressen med motsvarande intressen i det egna landet.
I propositionen framläggs också förslag till den lagstiftning som krävs för att konventionen skall bli gällande i Sverige.
Y Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 59
Förslag till
Lag med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari
1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
Härigenom förordnas som följer.
15 Artiklarna 1—13 i miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige skall gälla som svensk lag. Konventionen har den lydelse som härvid fogad bilaga! utvisar.
28 Den som hos svensk bevakningsmyndighet tagit befattning med ärende angående miljöskadlig verksamhet i Danmark, Finland eller Norge får ej obehörigen yppa yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförhållande som han därigenom fått kännedom om. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Denna lag träder i kraft den dag Kungl. Maj:t bestämmer.
Mål eller ärende som vid denna lags ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet och som rör fråga som omfattas av konventionen skall handläggas och bedömas enligt förut gällande bestämmelser.
11 fråga om bilagans lydelse hänvisas här till bilaga 1 till denna proposition.
Prop. 1974: 59 . 3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 februari 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena AN- DERSSON, statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, LUND- KVIST, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLS- SON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WALLÉN.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om : godkännande av miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige, m. m. och anför.
1 Iniedning
Nordiska rådet rekommenderade vid sin 20:e session år 1972 Nordiska ministerrådet att lägga fram förslag. till en nordisk miljöskyddskonvention syftande till att i nationell lagstiftning bkställa grannländernas miljöskyddsintressen med det egna landets och till en harmonisering av ländernas miljövårdsregler. Efter ministerrådets bemyndigande beslöt Nordiska ämbetsmannakommittén (numera Nordiska ministerrådets ställföreträdarkommitté) att en särskild kommitté, bestående av två representanter från varje land, skulle tillsättas för att arbeta ut en preliminär rapport med alternativa förslag i fråga om en nordisk miljöskyddskonvention. Kommittén! som antog namnet Nordiska miljöskyddskommittén . avgav i september 1972 en preliminär rapport med två alternativa förslag i fråga om en nordisk miljöskyddsöverenskommelse. Det ena alternativet innebar att ett tillägg angående nordiskt samarbete på miljövårdsområdet skulle införas i samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige av år 1962 (det s. k. Helsing- .
forsavtalet). Enligt det andra alternativet skulle dessutom Danmark,
Finland, Norge och Sverige ingå en särskild miljöskyddskonvention. med regler om ömsesidigt hänsynstagande vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet i överensstämmelse med ett av kommittén upprättat förslag.
! Till ledamöter utsågs av Sverige rättschefen Lars Delin, tillika kommittens ordförande, och hovrättsassessorn Erik Pontén, av Danmark fullmäktige Karen Westerbyc-Juhl och fullmäktige Paul Kaaris, av Finland bitr. avdelningschefen Osmo Lares och numera avdelningschefen Olli Ojala samt av Norge expeditionscheferna Thor Skrindo och Lars Oftedal Broch. Sedermera har expeditionssekreteraren Ib Bodenhagen utsetts till ledamot i Kaaris ställe och sektionschefen Holger Rotkirch till ledamot i Lares ställe.
Sedan rapporten behandlats av Nordiska ministerrådet, vars beslut i fråga om en nordisk miljöskyddsöverenskommelse tillstyrktes av Nordiska rådet vid dess 21:a session i februari 1973, fick miljöskyddskommittén i uppdrag att på grundval av nyssnämnda förslag utarbeta ett slutligt förslag till en miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige med regler om ömsesidigt hänsynstagande vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet. Nordiska miljöskyddskommittén avlämnade i oktober 1973 slutrapporten (NU 1973: 5) Nordisk miljöskyddskonvention. Rapporten innehåller förslag till en sådan miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sveriget. De svenska ledamöterna i miljöskyddskommittén har överlämnat en den 7 november 1973 dagtecknad promemoria rörande svensk lagstiftning med anledning av förslaget till miljöskyddskonvention.
Efter remiss har i Sverige yttranden över' slutrapporten och promemorian avgetts av vattenöverdomstolen, rikspolisstyrelsen, överbefälhavaren, statens vägverk, kammarkollegiet, statskontoret, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, finsk-svenska gränsälvskommissionen, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, statens vattenfallsverk, statens industriverk, delegationen för atomenergifrågor, vattenlagsutredningen, Svenska kommunförbundet, Sveriges industriförbund och Svenska naturskyddsföreningen.
Slutrapporten har remissbehandlats även i Danmark, Finland och Norge.
Sedan remissbehandlingen avslutats har företrädare för berörda departement i de olika länderna överlagt om förslaget till miljöskyddskonvention. Därvid har enighet nåtts om att förslaget borde kunna antas utan annan ändring än att artikel 10 skulle ges ny lydelse i enlighet med framlagt förslag varjämte några redaktionella jämkningar skulle göras i de danska, finska och norska texterna för erhållande av bättre överensstämmelse med motsvarande svenska text. Man beslöt vidare föreslå att ett protokoll upptagande vissa kommentarer angående tilllämpningen skulle fogas till konventionen.
Kungl. Maj:t beslöt den 15 februari 1974 att konventionen och protokollet skulle undertecknas. Konventionen och protokollet undertecknades av vederbörande ministrar den 19 februari 1974 i anslutning till Nordiska rådets 22:a session i Stockholm. Konventionen och protokollet torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga I resp. bilaga 2.
1 Nordiska rädet har vid sin 22:a session i februari 1974 rekommenderat alt i Helsingforsavtalet införs tillägg upptagande bl. a. bestämmelser om nordiskt samarbete på miljövårdsområdet i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag i detta hänseende.
2 Översikt över ländernas miljöskyddslagstiftning m. m.
I Sverige finns bestämmelser till skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller och andra störningar som uppkommer genom användning av mark, byggnad eller anläggning i miljöskyddslagen (1969: 387, omtryckt 1972: 782, ändrad senast 1973: 927). Åtgärd eller användning som faller inom lagens tillämpningsområde kallas miljöfarlig verksamhet. Lagen är tili väsentlig del en koncessionslag. Kungl. Maj:t har nämligen med stöd av lagen (10 §) i stor utsträckning föreskrivit skyldighet att inhämta tillstånd, innan fabriker eller andra inrättningar anläggs eller ändras (koncessionsplikt). De koncessionspliktiga inrättningarna räknas upp i 2 § miljöskyddskungörelsen (1969: 388, ändrad senast 1972: 224). Frågor om tillstånd prövas av koncessionsnämnden för miljöskydd, vars beslut kan överklagas till Kungl. Maj:t. Naturvårdsverket kan medge undantag (dispens) från koncessionsplikten efter prövning i varje särskilt fall (10 § andra stycket miljöskyddslagen). I vissa fall kan dispens meddelas av länsstyrelsen (12 § miljöskyddskungörelsen). Dispensbeslut kan inte överklagas. — Frågor om ersättning för olägenhet som orsakas genom miljöfarlig verksamhet prövas av fastighetsdomstol (33 och 34 §§ miljöskyddslagen).
Om valet av plats för industriell eller liknande verksamhet är av betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar, skall verksamhetens lokalisering prövas av Kungl. Maj:t enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385, lagen omtryckt 1972: 775, ändrad senast 1973: 1085). I kungörelsen (1972: 781) om lokaliseringsprövning beträffande industriell verksamhet enligt 136 a § byggnadslagen (1947: 385) m. m. har föreskrivits vilka slag av sådan verksamhet som skall prövas enligt nämnda paragraf. Kungl. Maj:ts beslut om lokalisering är bindande vid prövning enligt miljöskyddslagen.
Fråga om byggande i vatten regleras i vattenlagen (1918: 523, ändrad senast 1973: 86) och prövas av vattendomstolarna. Beträffande mera betydande vattenbyggnadsföretag måste dock Kungl. Maj:ts tillstånd inhämtas.
För anläggning av plattform för borrning efter olja på Sveriges kontinentalsockelområde krävs tillstånd av Kungl. Maj:t. Fråga om tillstånd till täkt av sand, grus eller sten på kontinentalsockeln prövas av statens industriverk. Nu återgivna bestämmelser finns i kungörelsen (1966: 315, ändrad senast 1973: 588) angående tillämpningen av lagen den 3 juni 1966 (nr 314) om kontinentalsockeln.
Danmark antog 1973 en ”lov om miljgbeskyttelse” som är tillimplig på all verksamhet som genom utsläppande av fasta, flytande eller gasformiga ämnen, skakningar eller buller kan medföra förorening av luften, marken, vattendrag, sjöar eller havet. Beträffande viss särskilt förorcnande verksamhet som anges i bilaga till lagen föreskrivs att sådan tl Riksdagen 1974.1 suml. Nr 59
verksamhet inte får påbörjas, utvidgas eller ändras utan att tillstånd lämnats. Endast verksamhet som är knuten till fast egendom omfattas av tillståndsplikten. Tillståndsfrågor kan i första instans prövas av kommunstyrelsen, amtsrädet eller vederbörande minister. De lägre myndigheternas avgöranden kan överklagas till miljöstyrelsen eller det genom lagen inrättade ”miljöankengeyvnet”. I administrativ ordning kan föreskrivas att myndighets avgörande enligt förut nämnda lag får överklagas av myndighet i annat land. Frågor om byggande i vatten regleras i ”vandlöbsloven” och prövas av ”vandlgbsretter”. För borrning efter olja på kontinentalsockeln fordras tillstånd av regeringen.
1 Finland råder enligt vattenlagen av år 1961 förbud mot att i vattendrag släppa ut ämne eller vätska som kan orsaka menlig uppgrundning, skadlig förändring av vattnets beskaffenhet, uppenbar skada för fiskbeståndet eller våda för hälsan. Dispens från förbudet kan lämnas av vattendomstol, vars avgöranden kan överklagas beroende på ärendets natur till vattenöverdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen.
Vattenöverdomstolens beslut överklagas till högsta domstolen. I vattenlagen finns också bestämmelser om tillstands- och anmälningsplikt för vissa inrättningar. Detaljerade bestämmelser om denna prövning har meddelats i administrativ ordning. I fråga om Juftvård och bullerbekämpning föreskriver 1965 års hälsovårdslag att fabrik eller annan inrättning skall vara förlagd och uppförd på sådant sätt att sanitär olägenhet inte uppkommer. Kan anläggning medföra sådan olägenhet, får den inte byggas förrän kommunal hälsovårdsnämnd godkänt platsen där anläggningen skall förläggas. |
Frågor om byggande i vatten regleras i vattenlagen och prövas av vattendomstol. Tillstånd att utnyttja tillgångar på kontinentalsockeln beviljas av regeringen. |
För Norges del stadgas i 1970 års ”lov om vern mot vannforurensing” förbud mot att sätta i gång eller driva verksamhet som kan leda till att vattenförorening uppkommer eller ökar, om det inte är uppenbart att föroreningen ensam eller tillsammans med annan förorening är utan betydelse. Tillstånd att utslippa avloppsvatten kan ges av Miljöverndepartementet genom stadfästelse av ”oversiktsplaner og reguleringsplaner” och av Statens vann- og avlöpskontor i fall som inte berörs av sådana planer. Verksamhet som kan orsaka luftförorening ”til skade eller ulempe for mange eller over eit vidt område” får enligt granneloven av
år 1961 inte sättas i gång utan att koncession meddelats av Röykskade-
rådet eller i vissa fall regeringen. Rådets avgöranden kan överklagas till Miljöverndepartementet. I fråga om byggande i vatten gäller 1940 års ”Jov om vassdragene”. Beroende på ingreppets omfattning prövas tillståndsfrågor av Norges vassdrags- og elektrisitetsvesen, Industridepartementet eller regeringen. Tillstånd att utvinna naturtillgångar på den norska kontinentalsockeln meddelas av Industridepartementet.
Den svensk-norska vattenrättskonventionen den 11 maj 1929 är tilllämplig på sådant byggande i vatten som sker i gränsvattendrag. Kan vattenbyggnadsföretag antas medföra olägenhet av någon betydelse i grannlandet, får tillstånd till företaget inte meddelas utan att grannlandet lämnat sitt samtycke. Prövning av fråga om tillstånd sker eljest i stort sctt enligt resp. lands interna bestämmelser.
Gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland innehåller en utförlig materiell reglering i fråga om bl. a. byggande i vatten, vattenreglering och skydd mot vattenförorening inom ett område som omfattar griänsälvarna med tillflöden, sidoflöden och särskilda utflöden samt skärgårdsområdet utanför Torne älvs mynning. Överenskommelsens bestämmelser som ersätter ländernas interna lagstiftning bygger på gällande finsk och svensk rätt. För tillimpning av överenskommelsen har inrättats en gemensam finsk-svensk gränsälvskommission, Kommissionen prövar sålunda i de nationella myndigheternas ställe tillstånds- och ersättningsfrägor.
I detta sammanhang kan även nämnas att Nordiska ministerrådet nyligen antagit riktlinjer om kontakt beträffande atomanläggningar vid gränserna mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige i fråga om säkerhetsfrågor. Riktlinjerna innehåller bl. a. bestämmelser om skyldighet för myndigheterna i stat där atomanläggning planeras att översända meddelanden och handlingar i ärendet till myndigheter i grannland som berörs, skyldighet för grannlandets myndigheter att anskaffa och översända för bedömningen av anläggningen erforderliga upplysningar om bosättningsförhållanden m. m. i landet och samråd mellan ländernas myndigheter samt vissa sckretessbestärmelser.
3 Nordiska miljöskyddskommitténs förslag
Kommittén framhåller att miljöstörande verksamhet i ett land torde påverka miljön i ett grannland främst genom vatten- och Juftföroreningar samt inverkan på vattenstånd och vattenföring.
De vattenföroreningar som är av intresse i detta sammanhang torde enligt kommittén väsentligen vara sådana som från bebyggelse och industrianläggningar på land tillförs Östersjön med Bottenhavet, Bottenviken och Finska viken, Öresund, Kattegatt och Skagerak. Föroreningssituationen i Östersjön och Öresund är så allvarlig att varje mera betydande utsläpp av orenat eller bristfälligt renat avloppsvatten får anses drabba miljöskyddsintressen såväl i det land dir utsläppet sker som i andra länder med kust vid samma hav. Även ländernas fiske på internationellt vatten kan drabbas. I sammanhanget bör också nämnas föroreningar i samband med oljeutvinning på ländernas kontinentalsockelområden.
Spridning av förorenande stoft eller illaluktande ämnen eller 'bullerstörningar över gränserna mellan de nordiska länderna utgör f. n. inget större internordiskt miljöproblem.
Syftet med konventionsförslaget är enligt kommittén att tillskapa en ordning enligt vilken varje lands myndigheter vid prövning av fråga om tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet skall jämställa grannländernas miljöskyddsintressen med motsvarande intressen i det egna landet. En sådan ordning bedöms möjlig att genomföra med bänsyn till att miljöskyddsstandarden är förhållandevis lika i de nordiska länderna. Förslaget bygger på förutsättningen att miljöskyddsbestämmelserna i berörda linder kommer att utvecklas något så när parallellt även i framtiden.
Konventionens tillämpningsområde avses i princip vara begränsat till användning av mark eller vatten på en bestämd plats — i regel vid någon form av fast anläggning — på sätt som kan medföra störningar för omgivningen. Dumpning eller oljeutsläpp från fartyg omfattas sålunda inte av konventionen, liksom inte heller regler för automobileller flygtrafik eller spridning av bekämpningsmedel.
Kommittén framhåller att den föreslagna konventionen står i samklang med principerna nr 21 och 22 i den vid Förenta nationernas miljökonferens i Stockholm antagna miljödeklarationen. I dessa principer uppmanas länderna bl. a. att se till att verksamhet under deras jurisdiktion eller kontroll inte förorsakar skada på andra länders miljö samt att samarbeta för att ytterligare utveckla den internationella rätten i vad avser ansvar för och ersättning åt offren för föroreningar och annan miljöskada som orsakas av sådan verksamhet.
Artikel I i konventionen innehåller i första stycket en definition av det slags verksamhet varpå konventionen avses bli tillämplig. Med miljöskadlig verksamhet avses i konventionen utsläppande av fast eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad celler anläggning i vattendrag, sjö eller havet samt användning av mark, havsbotten, byggnad eller anläggning på annat sätt som medför eller kan medföra störning för omgivningen genom vattenförorening eller annan inverkan på vattenförhållanden, sanddrift, Juftförorening, buller, skakning, temperaturändring, joniserande strålning, ljus eller annat sådant.
Enligt andra stycket skall konventionen ej äga tillämpning i den mån miljöskadlig verksamhet regleras genom särskild överenskommelse meltan två eller flera av de fördragsslutande staterna.
I motivering till artikeln uttalar kommittén att konventionens tilllämpningsområde avses vara begränsat till utsläppande av avloppsvatten samt användning av fast egendom eller anläggning på sätt som kan medföra störning av den omgivande miljön. Dit hör bl. a. byggande av väg, flygfält, elektrisk anläggning och atomreaktor. Anknytningen till användning av fast egendom har motsvarighet bl.a. i de danska och svenska miljöskyddslagarna samt i den finsk-svenska gränsälvsöverenskommelsen. Kommittén har ansett att även sådan miljöstörning som ästadkoms genom byggande i vatten, såsom dämningsskada eller torr- Figgning vid ändring av vattenstånd eller vattenföring, i princip bör om-
fattas av konventionen. I denna del blir visserligen konventionens tilllämpningsområde väsentligt inskränkt genom att vattenbyggnadsföretag som regleras i den svensk-norska vattenrättskonventionen eller gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland faller utanför enligt undantaget i andra stycket. Någon motsvarande överenskommelse föreligger emellertid f. n. inte mellan Finland och Norge. Vidare är det enligt kommitténs mening angeläget att t. ex. inrättande av borrplattformar och sandsugning i havet omfattas av konventionsbestämmelserna.
Beteckningen ”miljöskadlig” verksamhet har valts i stället för den svenska miljöskyddslagens uttryck ”miljöfarlig” efter önskemål från finsk och norsk sida. Av konventionstexten framgår att redan en risk för miljöskada är tillräcklig för att konventionen skall bli tillämplig.
Undantaget i andra stycket avser fall där miljöskadlig verksamhet är eller i framtiden blir föremål för specialreglering genom särskild gränsöverenskommelse. F. n. åsyftas i första hand nyssnämnda överenskommelser mellan Norge och Sverige samt mellan Finland och Sverige. Undantag avses gälla endast i den utsträckning störningar från en anläggning regleras genom den särskilda överenskommelsen. Till belysning av det sagda nämner kommittén att den svensk-norska vattenrättskonventionen inte är tillimplig på utsläppande av avloppsvatten. Om en industriell anläggning i ett gränsvattendrag förutom byggande i vatten innefattar utslipp av föroreningar i vattnet, blir sålunda den nu föreslagna konventionen tillämplig beträffande den senare åtgärden. På motsvarande sätt skall enligt kommittén konventionen tillämpas på luftförorening och buller från en industrianläggning i Torne älvs vattenområde, medan frågor om vattenförorening eller annan inverkan på vattenförhållanden som härrör från anläggningen skall behandlas enligt den finsk-svenska gränsälvsöverenskommelsen. |
Enligt artikel 2 skall vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet störning som sådan verksamhet medför eller kan medföra i annan fördragsslutande stat likställas med störning i det egna landet.
Bestämmelsen utgör enligt kommittén konventionens grundläggande stadgande och anger dess huvudsakliga syfte. Den tar sikte på tillåtlighetsprövning i varje särskilt fall av miljöskadliga anläggningar. Bestämmelsen avser såväl tillståndsprövning av planerad verksamhet som prövning av ansökan om godkännande av befintlig anläggning celler av talan om förbud eller skyddsåtgärder mot pågående miljöskadlig verksamhet.
Enligt artikel 3 får den som drabbats eller kan drabbas av störning från miljöskadlig verksamhet i annat fördragsslutande land föra talan hos vederbörande domstol ceHer administrativa myndighet i det landet beträffande verksamhetens tillåtlighet, däri inbegripet talan om skadeförebyggande åtgärder, och överklaga domstolens eller myndighetens beslut i samma utsträckning och under samma förutsättningar som rätts-
subjekt i verksamhetslandet. Vad nu sagts skall äga motsvarande tilllämpning beträffande talan om ersättning för skada på grund av miljöskadlig verksamhet. Frågan om crsättning får ej bedömas efter regler som är oförmånligare för den skadelidande än verksamhetslandets ersättningsregler.
I motiveringen anför kommittén att genom denna artikel slås fast att medborgarna i de fördragsslutande länderna skall åtnjuta full likställighet när det gäller rätten att föra talan angående tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet i något av länderna. Principen torde i stor utsträckning motsvara vad som redan kan anses gälla. I den mån den interna lagstiftningen innefattar rätt för skadelidande att erhålla ersättning för rättesångskostnader, skall bestämmelserna givetvis också tillämpas till förmån för utländska sakägarintressen.
Konventionen ger inte myndigheter i verksamhetslandet befogenhet att förordna att egendom i grannland skall tvångsvis tas i anspråk för utförande av skadeförebyggande åtgärder. Denna fråga torde enligt kommittén inte ha nämnvärd praktisk betydelse med hänsyn till föreliggande vattenrättskonventioner.
Bestämmelsen om ersättningsrätt i andra stycket avses enligt kommittén inte inverka på den rätt som ett rättssubjekt enligt andra regler kan ha att alternativt väcka ersättningstalan vid domstol i det egna landet i anledning av miljöstörning som orsakas av verksamhet i annat land. Processuellt innebär bestämmelsen att den som drabbas av skada till följd av miljöskadlig verksamhet i grannland får rätt att oberoende av hemlandets forumregler beträffande skada på fast egendom föra ersiättningstalan hos domstol i verksamhetslandet eller sålunda att det senare landets jurisdiktionskompetens utvidgas i motsvarande mån. Rätt forum i verksamhetslandet förutsätts vara domstolen i den ort där den miljöskadliga verksamheten utövas.
När det gäller frågan vilket lands skadeståndsrätt som skall tillämpas torde de nordiska kindernas internationella privaträtt som huvudregel uppställa att i fråga om skadestånd i utomobligatoriska förhållanden skall tillämpas lagen i det land där skadan inträffat. Den föreslagna bestämmelsen i frågan i andra stycket avses påverka resp. lands internationella privaträtt endast så till vida att den som lider skada av miljöskadlig verksamhet i grannland alltid skall kunna åberopa verksamhetslandets skadeståndsrättsliga regler, om dessa är förmånligare för honom. En ordning enligt vilken en skadelidande utlänning skulle få nöja sig med lägre ersättning än medborgare i verksamhetslandet celler ingen ersättning alls med hänvisning till hemlandets ersättningsregler skulle enligt kommitténs mening framstå som mindre väl förenlig med de principer som ligger till grund för konventionsförslaget. Frågan huruvida en skadelidande med hänvisning till internationellt privaträttsliga principer bör få åberopa hemlandets skadeståndsregler i fall då dessa är
fördelaktigare för honom än verksamhetslandets bör enligt kommitténs mening överlämnas åt rättspraxis. Frågan torde enligt kommittén ha ringa praktisk betydelse.
I fråga om den utredning om ett företags verkningar i annat land som behövs för prövning av talan enligt denna artikel skall enligt kommittén i princip verksamhetslandets processuella föreskrifter tillämpas. I allmänhet ankommer det på den som söker tillstånd att förebringa utredning även om verkningarna i grannland. Enskild rättsägare i grannland som framställer anspråk har att ange grunden för detta. Frågan om möjlighet för administrativ myndighet i verksamhetslandet att hålla besiktning i grannland behandlas i artikel 10. I artikel 7 ges föreskrifter om befogenhet för den särskilda bevakningsmyndighet som föreslås inrättad (art. 4) att föranstalta om och ta initiativ till utredning om verkningar i det egna landet av miljöskadlig verksamhet i grannland.
Enligt artikel 4 skall varje. stat utse en särskild myndighet (bevakningsmyndighet) med uppgift att tillvarata allmänna miljöskyddsintressen i landet i samband med störning från miljöskadlig verksamhet i annan fördragsslutande stat. För tillvaratagande av sådana intressen äger bevakningsmyndigheten föra talan hos eller bli hörd av vederbörande domstol eller administrativa myndighet i annan fördragsslutande stat beträffande tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet, om myndighet eller annan företrädare för allmänna miljöskyddsintressen i den staten kan föra talan eller bli hörd i ärenden av det slag varom fråga är. Bevakningsmyndigheten får också överklaga domstolens eller myndighetens beslut enligt den procedur- och instansordning som i landet i fråga gäller för sådana ärenden.
Kommittén framhåller att den för realiserande av principen om likställande av ländernas miljöskyddsintressen har strävat efter en ordning som Öppnar möjlighet för företrädare för ett lands allmänna miljöskyddsintressen att utan omväg över vederbörande utrikesdepartement, särskild kommission e.d. komma till tals omedelbart när i ctt annat land prövningen inleds i första instans av en miljöskadlig anläggning som kan medföra störningar i grannlandet. I detta syfte föreslår kommittén sålunda att varje land utser en särskild myndighet, som skall ha rätt att för bevakande av allmänna miljöskyddsintressen i hemlandet föra talan eller bli hörd i prövningsinstans i grannland på motsvarande sätt som myndighet som företräder allmänna miljöskyddsintressen i det senare landet. För att underlätta för bevakningsmyndigheten att fullgöra denna uppgift åläggs i artikel 5 varje prövningsmyndighet i ett land att, så snart myndigheten bedömer att en anläggning vartill tillstånd söks kan medföra störning av betydelse i grannland, ge bevakningsmyndigheten i detta land tillfälle att yttra sig i ärendet.
Uppgiften som bevakningsmyndighet bör enligt kommittén anförtros myndighet med central position på miljöskyddsområdet, förslagsvis i
Sverige statens naturvårdsverk, i Danmark miljöstyrelsen, i Finland det ministerium under vilket miljövårdsärenden kommer att sortera samt i Norge miljöverndepartementet. Framför allt med hänsyn till fullgörandet av underrättelseplikten synes det kommittén mest ändamålsenligt med endast en bevakningsmyndighet för varje land. Av praktiska skäl bör en stat dock ha möjlighet att i viss utsträckning låta bevakningsmyndighetens uppgifter fullgöras av annan myndighet. Föreskrift bärom har upptagits i artikel 9. I konventionen föreslås regler blott för bevakningsmyndighetens agerande i samband med tillåtlighetsprövning av miljöskadligt företag. Det är enligt kommittén naturligt att bevakningsmyndigheten även ägnar uppmärksamhet ät andra aktiviteter på områden i grannländerna som kan beröra miljöskyddsintressen i det egna landet. Bevakningsmyndigheten skall självfallet ha rätt att från myndigheter i grannland på begäran erhålla upplysning om planer på anläggningar och markanvändning i samma omfattning som medborgare i verksamhetslandet. Något uttryckligt stadgande härom har kommittén inte ansctt erforderligt. Till illustration av det föreslagna systemets innebörd nämner kommittén följande exempel på befogenheter som i Sverige skulle tillkomma bevakningsmyndighet i grannland, nämligen talan (yttrande) i ärende vid koncessionsnämnden, naturvårdsverket eller länsstyrelse samt i sådant ärende om lokaliseringstillstånd som enligt 136 a § byggnadslagen prövas av Kungl. Maj:t, fullföljd av talan mot koncessionsnämndens beslut samt framställning enligt 26 eller 41 § miljöskyddslagen, talan i mål om tillstånd till sandsugning enligt vattenlagen jämte fullföljd av talan, yttrande i ärende om tillstånd enligt kontinentalsockellagen till utvinning av naturtillgångar på eller under havsbotten samt yttrande i ärende om fastställande av arbetsplan för allmän väg. Artikel 5 innehåller för systemets funktion nödvändiga föreskrifter om underrättelse till bevakningsmyndighet m. m. Finner domstol celler administrativ myndighet som har att pröva fråga om tillstånd till miljöskadiig verksamhet (prövningsmyndighet) att verksamheten kan medföra störning av betydelse i annat fördragsslutande land, skall prövningsmyndigheten, om kungörelse- celler utställningsförfarande tillämpas i ärenden av ifrågavarande slag, så snart som möjligt sända ett exemplar av handlingarna i ärendet till bevakningsmyndigheten i det andra landet samt bereda denna myndighet tillfälle att avge yttrande i ärendet. Besked om tid och plats för sammanträde eller besiktning skall i förekommande fall i god tid tillställas bevakningsmyndigheten, som även i övrigt skall hållas underrättad om ärendets gång, i den mån det kan ha intresse för denna myndighet. Beträffande frågan om en verksamhet vartill tillstånd söks kan medföra miljöstörning av betydelse i annat land skall enligt kommittén prövningsmyndigheten givetvis följa samma bedömningsgrunder som när det
gäller verkningar i det egna landet. Den omständigheten att en prövningsmyndighet ej funnit skäl föreligga att underrätta bevakningsmyndighet i annat land avses självfallet inte hindra att den senare myndigheten likväl uppträder i ärendet. Vid utsättande av tid för yttrande eller sammanträde bör prövningsmyndigheten ta hänsyn till den förberedande utredning m. m. som bevakningsmyndigheten kan behöva vidta enligt artikel 7. Med tillstånd avses för svensk rätts vidkommande även medgivande av undantag från skyldighet att söka koncession. Enligt artikel 6 skall prövningsmyndighet, i den mån det överensstämmer med procedurreglerna i verksamhetslandet, på begäran av bevakningsmyndigheten förelägga sökanden att lämna de ytterligare uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som prövningsmyndigheten anser erforderliga för att bedöma verkningarna i det andra landet. Kommittén anför att bestämmelsen förutsätter att prövningsmyndigheten enligt gällande procedurregler har befogenhet att ålägga sökanden att komplettera ansökningen i ifrågavarande hänscende, Detta torde som regel vara fallet. I första hand syftar bestämmelsen på utredning rörande industrianläggningen etc. i fråga. Också utredning angående förhållanden i bevakningsmyndighetens land kan emellertid ifrågakomma, även om det i detta fall ofta kan vara naturligare att utredningen ombesörjs av bevakningsmyndigheten. Även om prövningsmyndigheten i allmänhet kan väntas tillmötesgå bevakningsmyndighetens önskemål, bör avgörandet huruvida den begärda utredningen skall införskaffas ligga hos prövningsmyndigheten, som har att följa det egna landets praxis i dylika frågor. Enligt artikel 7 ankommer det på bevakningsmyndigheten att i den mån den anser det behövligt av hänsyn till allmänna cHer enskilda intressen tillkännage meddelanden från prövningsmyndighet genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt och att i övrigt verkställa den utredning om verkningarna i det egna landet som den finner erforderlig. | | Kommittén framhåller att bestämmelsen från verksamhetslandets synpunkt innebär att landets skyldighet att underriitta sakägare och allmänhet i grannland om en miljöskadlig verksamhet är fullgjord genom underrättelsen till bevakningsmyndigheten. Kommittén har ansett det naturligt att denna myndighet får svara för det vidare kungörandet i hemlandet. Tillkännagivande förutsätts ske i den form som är vanlig i resp. land. Sedan väl enskild rättsägare anmält sig som part hos prövningsmyndigheten, bör han kunna räkna med att i fortsättningen erhålla underrättelse om ärendets fortgång direkt från prövningsmyndigheten i samma utsträckning som rättsägare i verksamhetslandet. Enligt artikel 8 skall kostnaderna för bevakningsmyndighetens verksamhet betalas av hemlandet. | Kommittén har funnit en sådan ordning vara att föredra framför en 12 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 59
regel att kostnaderna skall betalas av sökandeföretaget. I sistnämnda fall skulle det bli nödvändigt att låta prövningsmyndigheten bedöma skäligheten av nedlagda kostnader. Bevakningsmyndighetens uppgifter torde i stort sett vara av sådan karaktär att det framstår som naturligt att arbetet bekostas av det allmänna i resp. land. Självfallet skall bevakningsmyndigheten inte till någon del bära kostnaden för utredning som sökanden föreläggs att framlägga med stöd av artikel 6.
Enligt artikel 9 skall bevakningsmyndighetens uppgifter i viss utsträckning kunna fullgöras av annan myndighet. Sålunda föreslås att, om bevakningsmyndigheten i visst ärende underrättat vederbörande domstol eller administrativa myndighet i verksamhetslandet att bevakningsmyndighetens uppgifter i ärendet skall fullgöras av annan myndighet, konventionens bestämmelser skall i tillämpliga delar gälla denna myndighet.
Med ifrågavarande bestämmelse tillgodoses enligt kommittén bl.a. det behov som kan föreligga att delegera utförandet av viss bevakningsuppgift till annan myndighet än bevakningsmyndigheten. Behovet kan vara förestavat av att den aktuella miljöstörningen rör annat specialområde än bevakningsmyndighetens, Ett spörsmål om joniserande strålning kan exempelvis behöva hänskjutas till myndighet som handlägger frågor om atomenergi. Det kan också finnas behov av delegation till lokal myndighet. Den föreslagna bestämmelsen medger vidare att varje stat kan ha en permanent intern ordning varigenom bevakningen av ärenden av olika slag är fördelad på skilda myndigheter. För prövningsmyndigheten gäller emellertid att den i varje ärende alltid kan sända första underrättelsen med ansökningshandlingarna enligt artikel 5 till bevakningsmyndigheten. Har bevakningsmyndigheten i det aktuella ärendet redan hunnit meddela prövningsmyndigheten att bevakningsuppgiften skall fullgöras av annan myndighet, bör givetvis prövningsmyndigheten sända handlingarna till den myndigheten.
I artikel 10 föreskrivs att administrativ myndighet som har att pröva fråga om tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet eller sakkunnig som myndigheten förordnar får hålla besiktning i annat fördragsslutande land, om det behövs för utredning om verkningarna i det landet.
I motiveringen anför kommittén att det, när prövningsmyndighet har att bedöma tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet som kan medföra skador i annat land, kan befinnas önskvärt att myndigheten för att få ett fullgott underlag för sin bedömning besiktigar den plats där skadeverkningar befaras eller har inträffat. Kommittén anser det angeläget att i vart fall administrativ prövningsmyndighet får befogenhet att hålla besiktning i grannlandet.
Genom den föreslagna bestämmelsen torde enligt kommittén behovet att införa särskilda regler om besiktning i annat land i miljöskyddssammanhang bli tillgodosett till väsentlig del. Syn av domstol i motsvarande
situation torde, anför kommittén, med hänsyn till ländernas miljöskyddslagstiftning, gällande gränskonventioner och de geografiska förhållandena mera sällan komma att visa sig behövlig i praktiken. Tillläggas kan att bestämmelserna om bevisupptagning genom domstol i annat land i 1954 års Haagkonvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen, vilken tillträtts av samtliga berörda länder, medger bevisupptagning i form av syn. Sedan nämnda konvention efter hand genomgått en revidering, har år 1970 utarbetats en ny Haagkonvention i ämnet, till vilken de nordiska länderna förväntas ansluta sig. Enligt artikel 8 i den nya konventionen kan fördragsslutande stat avge förklaring att domare vid ansökande myndighet i annan stat får närvara när en begärd bevisupptagningsåtgärd vidtas. Även om domarens egna iakttagelser i sådant sammanhang inte utgör processmaterial, torde hans närvaro borga för att i syneprotokollet inflyter vad som är av betydelse för tvistens avgörande. Sammanfattningsvis anför kommittén att nu gällande och i andra sammanhang föreslagna bestämmelser i huvudsak tillgodoser domstolarnas behov av tillgång till bevisning i berörda hänseenden. Med hänsyn till det anförda har kommittén ansett sig böra avstå från att i konventionsförslaget uppta bestämmelse om befogenhet för domstol att hålla besiktning i annat land.
Artikel 11 innehåller föreskrift om obligatoriskt samråd på regeringsnivå mellan vederbörande stater i vissa fall. Är fråga om tillstånd till miljöskadlig verksamhet, som kan medföra störning av väsentlig betydelse i annan fördragsslutande stat, föremål för prövning av regeringen eller vederbörande minister eller departement (ministerium) i verksamhetslandet, skall samråd äga rum mellan staterna i fråga, om regeringen i den förra staten begär det.
Kommittén anför att bestämmelserna avser frågor som — efter besvär av bevakningsmyndigheten eHer annan eller på grund av att regeringen är enda instans — är föremål för prövning av vederbörande regering, departement eller minister. Ärenden som i sista instans avgörs i domstol omfattas sålunda inte. Att domstol är högsta instans i miljövårdsfrågor förekommer framför allt i Finland men i viss utsträckning även i övriga länder. Den finska lagstiftningen torde emellertid komma att ändras på denna punkt i vad avser vattenförorening, och de frågor som i sista instans avgörs av domstol i övriga länder synes inte ha större praktisk betydelse i förevarande sammanhang. I Danmark och Norge kan vissa betydelsefulla miljöskyddsärenden avgöras av vederbörande minister eller departement som sista instans.
Som framgått avses bestämmelsen enligt kommittén gälla inte bara tillåtlighetsfrågor vari bevakningsmyndighet hörts eller fört talan utan även tillåtlighetsfrågor som avgörs direkt av regeringen, eventuellt utan föregående remissbehandling. Kommittén framhåller att bevakningsmyndigheten även i det senare fallet torde ha haft möjlighet att infor-
mera sig i ärendet, så att den egna regeringen kan underrättas i god tid före avgörandet.
Avgörandet huruvida störningen är av väsentlig betydelse avses ankomma på den regering som begär samråd.
Enligt artikel 12 äger i fall som avses i artikel 11 regeringen i vardera staten påfordra att en kommission, som om annat ej överenskoms skall bestå av en av parterna gemensamt utsedd ordförande från annan fördragsslutande stat samt tre ledamöter från vardera av de berörda staterna, skall avge yttrande i ärendet före dess avgörande. Har så skett, får ärendet ej avgöras, innan yttrandet avgivits. Vardera staten skall avlöna de ledamöter som utsetts av densamma. Arvode eller annan ersättning till ordföranden jämte övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka ej uppenbarligen är att anse som blott endera statens utgifter, skall betalas till lika delar av berörda stater.
Med hänsyn till eventualiteten att föreskrivet samråd inte skulle leda till en samförståndslösning kunde: enligt kommittén diskuteras möjligheten att, i likhet med vad som för vissa fall gäller enligt den norsksvenska vattenrättskonventionen och gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland, införa vetorätt för den stat som skulle drabbas av störningen. Kommittén har emellertid ansett att en sådan ordning varken är önskvärd eller realistisk i förevarande sammanhang, I stillet föreslår kommittén en ordning, enligt vilken endera staten i fall då samråd skall äga rum äger påkalla tillsättande av en rådgivande kommission, som skall avge yttrande i ärendet innan detta avgörs. Ehuru ej bindande kan kommissionens yttrande antas komma att väga tungt vid den slutliga prövningen av ärendet. Att bestämmelsen om kommissionens sammansättning gjorts dispositiv sammanhänger bl. a. med möjligheten att en miljöskadlig verksamhet kan komma att beröra mer än två länder. I sådana fall kan länderna finna lämpligt att i stället för att i enlighet med artikelns bestämmelse tillsätta flera kommissioner överenskomma om upprättande av en för de berörda staterna gemensam kommission. | | .
I ärtikel 13 slås fast att konventionen skall vara tillimplig också i fråga om fördragsslutande stats kontinentalsockelområde.
Bestämmelsen innebär enligt kommittén först och främst att konventionen skall tillimpas på sådan verksamhet för utnyttjande av naturtillgångarna på en stats kontinentalsockel som kan medföra störning för grannländernas miljöskyddsintressen, t.ex. borrning efter olje- eller gasfyndigheter celler täkt av sand eller grus på havsbotten. Vidare följer av artikeln att negativa verkningar, som: miljöskadlig verksamhet på land kan medföra för aktiviteter som äger rum på annan stats kontinentalsockel under dess jurisdiktion, skall beaktas vid prövning av verksamhetens tillåtlighet. .
Artiklarna 14—]6 innehåller slutbestämmelser. Artiklarna 14 och 16
är utformade i överensstämmelse med gällande principer för slutbestämmelser i nordiska överenskommelser. Enligt artikel 15 skall mål eller ärende som vid konventionens ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet och som rör fråga som omfattas av konventionen handläggas och bedömas enligt förut gällande bestämmelser.
4 Promemorian
Miljöskyddskommitténs svenska ledamöter konstaterar att den föreslagna konventionstexten är utformad på sådant sätt att den i huvudsak kan göras direkt tillämplig som svensk lag. Undantag torde behöva göras endast beträffande slutbestimmelserna i artiklarna 14—16. Med dessa undantag bör konventionen enligt promemorian kunna införlivas med intern svensk rätt genom en särskild lag i vilken förklaras att den
skall gälla som svensk lag. |
Enligt artikel 3 i konventionen får den som drabbas av störning från miljöfarlig verksamhet i annat nordiskt land föra skadeståndstalan i det landet. Rätt forum förutsätts vara domstolen i den ort där den miljöfarliga verksamheten utövas. Särskilda bestämmelser i denna fråga synes enligt promemorian inte behövas med' hänsyn till att forumreglerna i 10 kap. rättegångsbalken, 33 och 34 §§ miljöskyddslagen samt 11 kap. vattenlagen medger att talan om ersättningsanspråk eller annat enskilt anspråk på grund av miljöfarlig verksamhet väcks vid domstol inom vars område verksamheten bedrivs.
Beträffande frågan om konventionens genomförande i Sverige föranleder behov av ändring i annan lagstiftning på miljöskyddsområdet anförs i promemorian följande. Tillämpning av konventionens bestämmelser kan i första hand bli aktuell i samband med tillåtlighetsprövning enligt miljöskyddslagen, vattenlagen, lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln, bestämmelserna om grustäkt m. m. i naturvårdslagen (1964: 822), atomenergilagen (1956: 306), 136 a § byggnadslagen, väglagen (1971: 948) och lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Beträffande sådana frågor som reg- Ieras i konventionen avses den föreslagna lagen skola gälla utan hinder av vad som föreskrivs i nämnda lagstiftning. Redan med hänsyn till lagens karaktär av speciallagstiftning torde särskild föreskrift härom inte vara nödvändig (jfr prop. 1972: 16 s. 38). Härtill kommer att konventionens bestämmelser allmänt inte står i strid med regler i gällande miljöskyddslagstiftning. De innebär i huvudsak en utfyllnad av dessa genom utvidgning av de tillämpande myndigheternas kommuniceringsskyldighet och likställandet av grannländernas miljöskyddsintressen med motsvarande intressen i Sverige. Enligt uttryckligt stadgande i 2 § miljö-
skyddslagen gäller i fråga om miljöfarlig verksamhet utöver lagens bestämmelser vad som föreskrivs i annan lagstiftning. För vattenlagens del innehåller 10 8 i promulgationslagen till nämnda lag föreskrift att vad som överenskommes i konvention med utländsk makt skall gälla. Över huvud skulle införande i annan miljöskyddslagstiftning av hänvisningar till konventionslagen väsentligen endast innebära en upplysning om konventionen och dessutom kunna ge anledning till missförstånd med hänsyn till risken för att hänvisningar cj skulle komma att inflyta i all berörd lagstiftning. Mot bakgrund av det anförda föreslås i promemorian att sådana hänvisningar inte görs.
I promemorian uttalas vidare att det med hänsyn till ikraftträdandebestämmelserna i artikel 14 i konventionsförslaget bör överlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma dag för den föreslagna lagens ikraftträdande. Lagen bör gälla så länge konventionen är i kraft. Artikel 15 i förslaget bör i enlighet med svensk lagstiftningsteknik tas upp som en övergångsbestämmelse till lagen.
I promemorian behandlas därefter vissa frågor som föreslås bli reglerade i tillämpningskungörelse till den föreslagna lagen. BL a. föreslås att uppgiften som svensk bevakningsmyndighet anförtros åt naturvårdsverket. Bestämmelsen i artikel 9 att fördragsslutande stat har möjlighet att förordna att dess bevakningsmyndighets uppgifter i viss utsträckning skall fullgöras av annan myndighet har, framhålls i promemorian, främst tillkommit med hänsyn till särskilda förhållanden i Finland. För Sveriges del kan det måhända tänkas bli aktuellt att meddela sådant förordnande t. ex. för kammarkollegiet i vattenmål eller för delegationen för atomenergifrågor i ärende om atomanläggning i grannland. Då behovet härav knappast kan överblickas, synes det enligt promemorian tveksamt om generella förordnanden i ifrågavarande hänseende bör meddelas f.n. Det torde tills vidare vara en lämpligare ordning att Kungl. Maj:t på anmälan av naturvårdsverket meddelar förordnande för varje särskilt fall i den mån så bedöms erforderligt.
I anslutning till artikel 5 påpekas vidare i promemorian att konventionen inte avses föranleda ändring av gällande sekretessbestämmelser. Dessa kan t. ex. bli tillämpliga beträffande utlämnande av handling till bevakningsmyndighet i annat nordiskt land.
Avses besiktning i något fall skola äga rum inom område som utgör militärt skyddsområde enligt kungörelsen (1967: 10) om skyddsområden m. m., får enligt promemorian tillstånd sökas enligt bestäramelserna I nämnda författning. Särskilda föreskrifter härom torde inte behövas. Det får enligt promemorian förutsättas att några svårigheter att erhålla sådant tillstånd normalt inte föreligger.
5 Remissyttrandena
Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran att Sverige ingår en konvention med Danmark, Finland och Norge rörande miljöskydd i huvudsaklig överensstämmelse med miljöskyddskommitténs förslag, Naturvårdsverket framhåller att det föreligger starka skäl för en svensk anslutning till den föreslagna konventionen. Verket påpekar att ett förverkligande av konventionen i stor utsträckning innebär ett efterkommande av vad som anförts i Europarådets resolution 5/1971 om luftföroreningar i gränsområden samt ett konkret bidrag till pågående diskussioner inom ramen för OECD om internationell samverkan för åtgärder mot gränsöverskridande miljöföroreningar.
”attenöverdomstolen, statskontoret och vattenfallsverket understryker kommitténs uttalande att det är en förutsättning för konventionen att berörda länders miljöskyddslagstiftning utvecklas så att de miljöskyddskrav som uppställs blir tämligen likartade. Statskontoret tillfogar att arbetet med att få fram likartade normer och riktlinjer måste intensifieras så att lagstiftningens praktiska konsekvenser blir så överensstämmande som möjligt i de nordiska länderna. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Malmöhus län, kommunförbundet och Industriförbundet. Enligt vattenöverdomstolen finns inte anledning att skjuta upp genomförandet av konventionen i avvaktan på att länderna skall närma sig varandra ytterligare på miljöskyddslagstiftningens område. Naturvårdsverket anser att tillämpningen av konventionen och bakomliggande nationell lagstiftning utan tvekan kommer att verka i riktning mot erforderlig och önskvärd enhetlighet. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör konventionen ge en god grundval för nordiskt samarbete beträffande konkreta miljöskyddsåtgärder i gränsområden och planering för skydd av gemensamma intresseområden.
Beträffande de särskilda artiklarna anser vattenöverdomstolen att texten i artikel 1 bör förtydligas så att det klart framgår att utsläppande av vatten som använts för kylning vid drift av fabrik eller annan inrättning utgör miljöskadlig verksamhet.
Den i artikel 3 angivna ordningen beträffande talan om ersättning för skada på grund av miljöskadlig verksamhet finner vattenöverdomstolen överensstämma med vattenlagens och miljöskyddslagens principer. Bestämmelsen i fråga får anses ändamålsenlig och torde överensstämma med gällande internationell privaträtt. Däremot är det enligt domstolen inte helt tillfredsställande att konventionsförslaget inte ger prövningsmyndighet befogenhet att förordna att egendom i grannland tvångsvis skall tas i anspråk för att utföra skadeförebyggande åtgärder. Frågan huruvida sådan befogenhet bör införas bör enligt domstolen utredas i lämpligt sammanhang. Slutligen bör enligt domstolens mening övervägas att i konventionen uttryckligen ange att utlindska sakägare är be-
rättigade att erhälla ersättning för rättegångskostnader i den mån den interna lagstiftningen ger skadelidande sådan rätt. I fråga om artikel 4 föreslär vattenöverdomstolen ett förtydligande. För att underlätta tillimpningen av artikeln bör enligt domstolen den närmare innebörden av begreppet ”allmänna miljöskyddsintressen” anges i konventionen eter genom motivuttalande, I anslutning till denna artikel påpekar domstolen att bevakningsmyndighet enligt konventionsförslaget inte kan föra talan om ersättning eller allmänna avgifter. Svensk vattendomstol kan således inte på talan av bevakningsmyndighet i grannland ålägga sökande i vattenmål att utge avgift enligt 2 kap. 8 och 10 §§ vattenlagen till grannlandet, även om företaget skulle ha sådan menlig inverkan i grannlandet, som omtalas i nämnda paragrafer. Den i artikel 5 upptagna föreskriften att prövningsmyndighet skall underrätta grannlands bevakningsmyndighet om verksamhet som medför eller kan medföra störning av betydelse i det landet kan enligt vattenöverdomstolens mening tolkas på det sättet att underrättelse inte skall ske, om störningen bedöms vara av enbart ringa betydelse. Enligt domstolen skulle det vara en lämpligare ordning om underrättelseskyldighet förelåg så snart en verksamhet befanns medföra celler kunna medföra störning av någon betydelse i annat land. Vattenöverdomstolen ifrågasätter vidare om inte konventionstexten bör ändras så att det klart framgår att underrättelseskyldighet skall gälla även beträffande ärenden vari remissförfarande används utan samband med kungörelse- eller utställningsförfarande. I anslutning till artikel 7 anför vattenöverdomstolen att en oriktig bedömning av bevakningsmyndigheten kan leda till att en enskild intressent som berörs av miljöskadlig verksamhet i grannland inte underrättas om att prövningsförfarande inletts i verksamhetslandet. Det bör enligt vattenöverdomstolen åligga bevakningsmyndigheten att alltid underrätta enskilt intresse som berörs av miljöskadlig verksamhet. I anslutning till artikel 10 tar vattenöverdomstolen och vattenlagsutredningen upp frågan om syn av domstol i annat fördragsslutande land. Båda remissinstanserna anser att såväl vattendomstol som fastighetsdomstol har behov av att kunna hålla syn i annat land. Sådan syn bör kunna hållas inte bara vid prövning av fråga om tillåtligheten utan också vid prövning av fråga om ersättning i anledning av miljöskadlig verksamhet. Konventionsförslaget bör enligt dessa remissinstanser komplet-
teras på denna punkt.
Vad i promemorian föreslagits rörande sättet att införliva den föreslagna konventionen med intern svensk rätt godtas av samtliga remissinstanser. Kommitténs förslag att naturvårdsverket skall anförtros uppgiften som svensk bevakningsmyndighet tillstyrks av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Norrbottens län och finsk-svenska gränsälvskommissionen
anser dock att länsstyrelsen resp. kommissionen bör med stöd av artikel 9 bemyndigas att envar för sitt område fullgöra uppgiften som bevakningsmyndighet. Enligt kommunförbundet är det angeläget att naturvårdsverket i egenskap av bevakningsmyndighet får sådana uppgifter och resurser att berörda kommuners intressen kan beaktas.
Överbefälhavaren förordar att den i promemorian föreslagna tillämpningskungörelsen kompletteras med en upplysning om att det finns särskilda bestimmelser om tillträde till militära skyddsföremål och skyddsområden.
Enligt statskontoret är det önskvärt att frågan om tillsynen av miljöskadlig verksamhet blir reglerad på ett sådant sätt att grannländernas miljöskyddsintressen tillgodoses också i tillsynsverksamheten.
6 Förevarande konventionsförslag
Konventionsförslaget överensstämmer utom såvitt avser artikel 10 i allt väsentligt med nordiska miljöskyddskommitténs förslag för vilket jag tidigare utförligt redogjort (avsnitt 3). Den svenska texten är sålunda i övrigt oförändrad, medan vissa mindre redaktionella jämkningar gjorts i de danska, finska och norska texterna för att nå bättre överensstämmelse med motsvarande svenska text. Företrädare för berörda länder har efter initiativ från finsk sida enats om att artikel 10 bör ha följande ändrade innehåll. Om det behövs för utredning om miljöskadlig verksamhets skadeverkningar i annat land, skall bevakningsmyndigheten i det landet på begäran av prövningsmyndighet i verksamhetslandet föranstalta om besiktning på platsen. Vid sådan besiktning får prövningsmyndigheten eller sakkunnig som myndigheten förordnar vara närvarande. Vid behov skall närmare föreskrifter angående besiktning varom nu är fråga utarbetas i samråd mellan berörda Jänder.
7 Protokollet
Protokollet innehåller följande kommentarer angående tillämpningen av konventionen.
Vid tillämpning av artikel 1 skall utsläppande av fast eller fiytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller havet anses som miljöskadlig verksamhet endast om utsläppandet medför eller kan medföra olägenheter för omgivningen.
Den i artikel 3 fastslagna rätten för den som lider skada till följd av miljöskadlig verksamhet i grannland att föra ersättningstalan vid domstol eller administrativ myndighet i det landet skall i princip anses inbegripa rätt att påkalla inlösen av fastighet.
Prop. 1974: 59 ba [
Artikel 5 skall anses gälla även i fråga om tillståndsärenden i vilka remissförfarande tillämpas utan samband med kungörelse- eller utställningsförfarande.
Länderna skall föreskriva tystnadsplikt för tjänsteman vid bevakningsmyndighet i fråga om yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförhållande som han fått kännedom om i samband med befattning med ärende angående miljöskadlig verksamhet i annat land.
8 Departementschefen
Sverige har alltjämt fördelen av en i stor utsträckning ofördärvad miljö. Genom vår miljölagstiftning kan de olägenheter som vållas av miljöfarlig verksamhet inom landet hållas under kontroll. Miljön hotas emellertid även av föroreningar och andra störningar som sprids genom luft och vatten från andra länder, såväl de nordiska grannländerna som längre bort belägna stater. Mellan Östersjöns strandstater pågår långt framskridna förberedelser i syfte att få till stånd en miljökonvention för Östersjön. Också i vidare sammanhang deltar Sverige i internationellt samarbete i syfte att få till stånd överenskommelser om åtgärder mot miljöförstöring. Det ligger emellertid i sakens natur att överenskommelser mellan en större krets av stater ofta inte blir så långtgående som är önskvärt och att ikraftträdandet dröjer. Inom varje land i Norden förekommer verksamhet som medför olägenheter för grannland. Lika litet som man i varje enskilt land har ansett sig böra avvakta en världsomfattande reglering av alla dessa frågor innan nationell lagstiftning införts till miljöns skydd, lika litet bör det internationella samarbetet hindra en mer långtgående nordisk överenskommelse.
Nordiska rådet rekommenderade vid sin 20:e session år 1972 Nordiska ministerrådet att lägga fram förslag till nordisk miljöskyddskonvention. Konventionen skulle syfta till att i nationell lagstiftning likställa grannländernas miljöskyddsintressen med det egna landets. Uppgiften att utarbeta det avsedda konventionsförslaget anförtroddes en särskild kommitté, sammansatt av representanter för berörda länder. Kommittén som antog namnet Nordiska miljöskyddskommittén avlämnade år 1972 en preliminär rapport med bl.a. förslag till en miljöskyddskonvention melian Danmark, Finland, Norge och Sverige. Nordiska ministerrådet förordade därefter att en konvention med i huvudsak det innehåll kommittén föreslagit skulle ingås. Beslutet tillstyrktes av Nordiska rådet vid dess 21:a session. Miljöskyddskommitténs slutliga förslag till miljöskydådskonvention framlades år 1973 i slutrapporten (NU 1973: 5) Nordisk miljöskyddskonvention.
Efter remissbehandling av slutrapporten har företrädare för berörda . departement i de olika länderna enats om att miljöskyddskommitténs förslag till konvention kunde godtas utan annan ändring än att artikel
10 borde ges föreslagen ny lydelse samt smärre jämkningar av redaktionell karaktär göras i de danska, finska och norska texterna. Vidare har överenskommits att ett protokoll innehållande vissa kommentarer angående tillämpningen borde fogas till konventionen. Konventionen och protokollet har undertecknats i Stockholm den 19 februari 1974.
Konventionen syftar till att skapa en ordning enligt vilken varje lands myndigheter vid prövning av fråga om tillåtligheten av miljöfarlig verksamhet skall jämställa grannländernas miljöskyddsintressen med motsvarande intressen i det egna landet. Konventionen, som sålunda tar sikte på tillåtlighetsprövning i varje särskilt fall av miljöskadliga anläggningar, är tillimplig på utsläppande av fast eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattenområde samt användning av mark, havsbotten, byggnad eller anläggning på annat sätt som medför eller kan medföra störning av miljön genom vattenförorening eller annan inverkan på vattenförhållanden, sanddrift, luftförorening, buller, skakning, temperaturändring, joniserande strålning, ljus eller annat sådant. Konventionen är även tillämplig på Jändernas kontinentalsockelområden. I den mån miljöskadlig verksamhet regleras genom särskild överenskommelse mellan två eller flera länder, såsom den svensk-norska vattenrättskonventionen den 11 maj 1929 och gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige den 16 september 1971, skall konventionen inte tillämpas.
Enligt konventionens grundläggande bestämmelse skall vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet störning som sådan verksamhet kan medföra i annat fördragsslutande land likställas med störning i det egna landet.
Den som drabbas av störning från miljöskadlig verksamhet i annat Jand får enligt artikel 3 föra talan hos vederbörande domstol celler administrativa myndighet i det landet beträffande verksamhetens tillåtiighet i samma utsträckning som rättssubjekt i verksamhetslandet. Detta gäller också talan om ersättning på grund av miljöskadlig verksamhet.
Varje land skall enligt konventionen utse en bevakningsmyndighet som skall tillvarata allmänna miljöskyddsintressen i landet i samband med störning från miljöskadlig verksamhet i grannlandet. Finner prövningsmyndighet i tillståndsärende att miljöskadlig verksamhet kan medföra störning av betydelse i grannland, skall handlingarna i ärendet sändas till det landets bevakningsmyndighet för att bereda denna tillfälle att yttra sig. Bevakningsmyndigheten skall i den mån den anser det behövligt av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen i det egna landet kungöra meddelanden från prövningsmyndigheten och verkställa den utredning om verkningarna i landet som den finner erforderlig. Kostnaden för bevakningsmyndighetens verksamhet betalas av hemlandet. Ett land kan även överlämna åt annan myndighet att fullgöra uppgifter som ankommer på bevakningsmyndigheten,
Om det behövs för utredningen av skadeverkningarna i annat land, kan prövningsmyndigheten i verksamhetslandet enligt artikel 10 påfordra att bevakningsmyndigheten i det andra landet skall föranstalta om besiktning på platsen. Vid sådan besiktning får prövningsmyndigheten celler sakkunnig som myndigheten utser vara närvarande.
Är fråga om tillstånd till miljöskadlig verksamhet som medför störning av väsentlig betydelse i annat land föremål för prövning av regeringen eller vederbörande departement i verksamhetslandet, skall samråd äga rum mellan länderna i frågan, om regeringen i det förra landet begär det. I sådana fall kan regeringen i vardera landet påfordra att en för ändamälet tilisatt kommission skall avge yttrande i ärendet innan det avgörs.
Konventionen träder i kraft sex månader efter den dag då samtliga fördragsslutande stater meddelat att erforderliga konstitutionella åtgärder vidtagits. Konventionen skall inte tillämpas på mål eller ärende som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet. Konventionen kan sägas upp genom skriftligt meddelande. Uppsägningen träder i kraft tolv månader därefter eller vid den senare tidpunkt som anges i meddelandet.
Protokollet, som jag tidigare utförligt redovisat, innehåller kommentarer angående tillämpningen av artiklarna 1, 3 och 5. Enligt protokollet skall vidare länderna föreskriva tystnadsplikt för tjänsteman vid bevakningsmyndighet i fråga om yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförhållande som han fått kännedom om i samband med ärende angående miljöskadlig verksamhet i annat land.
Samtliga remissinstanser har ansett att den miljöskyddskonvention för vilken jag nyss redogjort bör komma till stånd. Konventionen får ses som ett betydelsefullt led i ett intensifierat nordiskt samarbete på miljövårdsområdet. Konventionen står också i samklang med strävanden till internationellt samarbete på detta område som kommit till uttryck inom Förenta nationerna och OECD. Det måste anses finnas ett klart praktiskt behov av en reglering av de frågor som behandlas i konventionen. Behovet kan väntas öka efter hand som utvecklingen inom industri, bebyggelse och kommunikationer fortskrider. För de berörda länderna måste det vara en fördel att ha tillgång till en procedur som klart reglerar hur grannländernas miljöskyddsintressen skall beaktas. Konventionsförfarandet synes utformat på sådant sätt att tillståndsprövningen inte behöver bli nämnvärt mera omständligt eller tidskrävande än om prövningen begränsats till nationella miljöskyddsintressen. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs motivering till artiklarna. I fråga om tillämpningen av artikel 10, som fått sitt slutliga innehåll efter initiativ från finsk sida, vill jag anföra följande. Artikeln som kan tillämpas även när domstol är prövningsmyndighet hindrar självfallet inte att en domstol i stället väljer att begära bevisupptagning vid ut-
ländsk domstol enligt gällande Haag-konvention i ämnet. Artikel 10 bör kunna användas så att prövningsmyndigheten förordnar ledamot att närvara vid besiktningen. Har besiktning ägt rum i grannland enligt artikeln, torde sådana särskilda omständigheter anses föreligga att protokoll från besiktningen får åberopas som bevis vid domstol enligt 35 kap. 14§ rättegångsbalken.
Som kommittén understrukit bygger konventionen på förutsättningen att miljöskyddsbestämmelserna i de berörda länderna kommer att utvecklas något så när parallellt även i framtiden.
Jag övergår nu till att ta upp några av de frågor som aktualiserats under remissbehandlingen av konventionsförslaget.
Med anledning av vissa påpekanden från vattenöverdomstolen vill jag anföra följande. Det kan enligt min mening inte råda någon tvekan om att utsläppande av kylvatten inbegrips i definitionen av miljöskadlig verksamhet i artikel 1. Det torde också vara helt klart att utländska sakägare enligt konventionen är berättigade att erhålla ersättning för rättegångskostnader i samma utsträckning som svenska sakägare. Något praktiskt behov att kunna tvångsvis ta i anspråk egendom i grannland för att utföra skadeförebyggande åtgärder där torde knappast föreligga utöver de möjligheter som finns i detta avseende enligt svensk-norska vattenrittskonventionen och grinsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige. Det i artikel 4 använda begreppet ”allmänna miljöskyddsintressen” torde knappast komma att vålla några svårigheter vid tilllämpningen av konventionen. Allmänna miljöskyddsintressen träds för när t.ex. då miljöfarlig verksamhet medför olägenheter av betydelse för befolkningen eller näringslivet i en ort eller för fiske eller sjöfart eller skadar skyddsvärda naturområden eller havsmiljön. Det förhållandet att prövningsmyndighetens underrättelseskyldighet enligt artikel 5 inträder när verksamhet kan medföra ”störning av betydelse” i grann- Jand i stället för såsom vattenöverdomstolen föreslagit när ”störning av någon betydelse” uppkommer, torde enligt min mening inte få någon nämnvird praktisk betydelse vid tillämpningen. Med anledning av vad valtenöverdomstolen i.övrigt anfört i anslutning till artikel 5 vill jag erinra om att i protokollet till konventionen har föreskrivits att artikel 5 skall anses gälla även i fråga om tillståndsärenden i vilka remissförfarande tillämpas utan samband med kungörelse- eller utstiällningsförfarande. Vad angår påpekande av vattenöverdomstolen att i artikel 7 borde föreskrivas skyldighet för bevakningsmyndigheten att alltid underrätta enskilda intressenter som berörs av miljöskadlig verksamhet vill jag framhålla att en väsentlig fördel med konventionen är de garantier som skapas för att ett lands myndigheter får kännedom om verksamheter i grannland som kan medföra miljöskador i det egna Jandet. Med konventionens uppläggning kan det tas för givet att bovakningsmyndighet kommer att kungöra meddelanden från prövningsmyndighet på ve-
derbörligt sätt. Att så sker torde emellertid i första hand vara en angeligenhet för bevakningsmyndighetens hemland vilken inte nödvändigtvis behöver regleras i konventionen.
Vattenöverdomstolen och vattenlagsutredningen har ansett att säväl vattendomstol som fastighetsdomstol bör kunna hålla syn i annat land. Jag vill i denna fråga hänvisa till den slutliga lydelsen av artikel 10 och vad jag anfört i anslutning därtill. Härigenom torde nämnda remissinstansers synpunkter till stor del tillgodoses.
Med åberopande av vad jag sålunda anfört förordar jag att konventionen med därtill fogat protokoll godkänns.
För att konventionen skall bli gällande i Sverige krävs särskild lagstiftning. I den promemoria som lagts fram av de svenska ledamöterna i miljöskyddskommittén föreslås i detta hänseende att en särskild lag utfärdas i vilken förklaras att konventionens bestämmelser med undantag av slutbestämmelserna skall gälla som svensk lag. Konventionens övergångsbestämmelse bör enligt promemorian tas upp som övergångsbestämmelse till lagen.
Enligt promemorian avses den föreslagna lagen skola gälla utan hinder av vad som i annan miljöskyddslagstiftning föreskrivs rörande de frågor som regleras i konventionen, Kommittén anser att särskild föreskrift härom inte behöver införas i nämnda lagstiftning bl. a. med hänsyn till konventionslagens karaktär av speciallagstiftning.
Vad i promemorian sålunda föreslagits om intern svensk lagstiftning med anledning av konventionen godtas av samtliga remissinstanser. Även jag biträder förslaget. I lagen bör även tas in en bestämmelse om tystnadsplikt för befattningshavare vid bevakningsmyndighet i överensstämmelse med det till konventionen fogade protokollet. Som tidigare nämnts träder konventionen i kraft sex månader efter den dag då samtliga fördragsslutande stater har meddelat att erforderliga konstitutionella åtgärder har vidtagits. Lagen bör träda i kraft samma dag som konventionen. Det bör därför överlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma dagen för lagens ikraftträdande. För den händelse något av de nordiska länderna i framtiden skulle komma att uppsäga konventionen kommer denna, sedan uppsägningen trätt i kraft, att vara tillämplig bara i förhållandet mellan de länder som alltjämt är bundna av konventionen, Lagens tillimpningsområde blir i sådant fall automatiskt inskränkt till att gälla i förhållandet mellan Sverige och annat land som är bundet av konventionen. Skulle denna situation mot förmodan uppkomma, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att kungöra uppsägningen.
Jag vill slutligen nämna att jag ämnar föreslå Kungl. Maj:t att utse naturvårdsverket till bevakningsmyndighet och att meddela de övriga administrativa föreskrifter som behövs för tillämpningen av konventionen och protokollet.
9 Hemställan Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att 1. godkänna miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige med därtill anslutande, samma dag undertecknat protokoll, 2, antaga inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Bilaga I
, Miljobeskyttelseskonvention mellem Danmark, Norjan, Ruotsin, Suomen ja 'Tanskan välinen Finland, Norge og Sverige ympäristönsuojelusopimus
Rcegeringerne i Danmark, Finland, Norge Norjan, Ruotsin, Suomen ja Tanskan halog Sverige, som anser det for yderst magtpå- litukset, jotka pitävät ympäristön suojele- Jiggende at beskytte og forbedre miljget, er mista ja parantamista erittäin tärkeänä, ovat blevet cnige om fölgende: sopineet seuraavasta:
Artikel 1 1 Artikla
Ved miljgskadelig virksomhed forstås i Ympäristölle haitallisella toiminnalla tardenne konvention udledning af fast eller koitetaan tässä sopimuksessa kiinteän tai flydende affald, gasarter eller andre stoffer nestemäisen jätteen, kaasun tahi muun aifra jordbunden, bygninger eller anlag i vand- neen päästämistä vesistöön, järveen tal me- Job, sger eller havet, samt anvendelse af reen maalta, rakennuksesta tai Jaitteesta, jordbunden, havbunden, bygninger celler an- sekä maan, merenpohjan, rakennuksen tai 1xg på andre måder, som medfgrer eller kan laitteen muuta käyttöä, joka aiheuttaa tai medföre forstyrrelse af omgivelserne ved saattaa aiheuttaa haittaa ympäristölle veden vandforurening eller anden form for påvirk- pilaantumisen tai muun vesistöllisten oloning af vandforhold, sandflugt, luftforure- suhteiden muutoksen, hickanoton, ilman ning, stgj, rystelse, temperaturforandring, pilaantumisen, melun, tärinän, lämpötilan ioniserende stråling, lys og lignende. muutoksen, ionisoivan säteilyn, valon taikka
muun sellaisen scikan johdosta.
Konventionen er ikke anvendelig på mil- Yleissopimusta ei sovelieta, milloin ympäjoskadelig virksomhed, der kontrolleres gen- ristölle haitallisesta toiminnasta on säänem serskilt overenskomst mellem to eller detty erikseen kahden tai useamman sopiflere kontraherende stater. musvaltion välisellä sopimuksella.
Artikel 2 2 Artikla
Ved prövning af tilladeligheden af miljg- Ympäristölle haitallisen toiminnan sallitskadelig virksomhed skal den forstyrrelse, en tavuutta harkittaessa on haitta, jonka tällaisådan virksomhed medfgrer eller kan med- nen toiminta aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa före i en anden kontraherende stat, side- toisessa sopimusvaltiossa, otettava huomioon stilles med forstyrrelse i hjemlandet. samalla tavoin kuin haitta omassa maassa.
Artikel 3 3 Artikla
Den, som udsettes for eller kan blive ud- Joka on joutunut tai saattaa joutua kärsisat for forstyrrelse fra miljgskadelig virk- mään toisessa sopimusmaassa tapahtuvasta somhed i en anden stat, kan rejse sag ympäiristölle haitallisesta toiminnasta, voi om virksomhedens tilladelighed, herunder saattaa kysymyksen toiminnan sallittavuuspgresmål om skadeforebyggende foranstalt- desta, mihin luetaan myös toimenpiteet ninger, ved vedkommende domstol eller ad- haittojen ehkäisemiseksi, käsiteltäväksi sinä ministrative myndighed i der stat, hvor virk- valtiossa nostamalla kanteen asianomaisessa somheden ligger, samt appellere domstolens tuomioistuimessa tai kääntymällä asianomaieller den administrative myndigheds beslut- sen hallintoviranomaisen puolecn, sekä valitning, alt i samme udstrekning og under taa tuomioistuimen tai hallintoviranomaisen samme forudsitninger som et retssubjekt päätöksestä samassa laajuudessa ja samoin i virksomhedslandet. edellytyksin kuin oikcussubjekti toiminta-
maassa.
Bestemmelserne i förste stykke anvendes Ensimmälstä kappaletta on vastaavasti på tilsvarende måde, når det gelder sggsmål sovellettava myös ympäristölle haitallisen
Miljovernkonvensjon mellom Danmark, Fin- Miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge og Sverige land, Norge och Sverige
Regjeringene i Danmark, Finland, Norge Regeringarna i Danmark, Finland, Norge og Sverige, som anscr det svert viktig å ver- och Sverige, som anser det utomordentligt ne og forbedre miljget, er blitt enige om angeläget att skydda och förbättra miljön, fslgende: har enats om följande:
Artikkel 1 Artikel 1
Med miljöskadelig virksomhet menes i Med miljöskadlig verksamhet avses i dendenne konvensjon utslipp av fast eller fly- na konvention utsläppande av fast celler flytende avfall, gass eller annet stoff fra grunn, tande avfall, gas eller annat ämne från mark, bygning eller anlegg i vassdrag, sjé eller i byggnad eller anläggning 1 vattendrag, sjö havet og bruk av jord, havbunn, bygning eller havet samt användning av mark, havseller anlegg på annen måte som medfgrer botten, byggnad eller anläggning på annat eller kan medföre forstyrrelse av omgivelse- sätt som medför eller kan medföra störning ne gjennom vannforurensning eller annen för omgivningen genom vattenförorening elinnvirkning på vannforholdene, sanddrift, ler annan inverkan på vattenförhållanden, luftforurensning, stey, rystelse, temperatur- sanddrift, luftförorening, buller, skakning, forandring, ioniserende stråling, lys eller an- temperaturändring, joniserande strålning, net tilsvarende. ljus eller annat sådant.
Konvensjonen kommer ikke til anvendel- Konventionen är ej tillämplig, i den mån se i den utstrekning miljöskadelig virksom- miljöskadlig verksamhet regleras genom särhet reguleres gjennom seerskilt overenskomst skild överenskommelse mellan två eller flera mellom to eller flere kontraherende stater. fördragsslutande stater.
Artikkel 2 Artikel 2
Ved avgjörelse om en miljgskadelig virk- Vid prövning av tillåtligheten av miljösomhet skal tillates skal de forstyrrelser en skadlig verksamhet skall störning som sådan slik virksomhet medfgrer eller kan medfgre verksamhet medför eller kan medföra i ani annen kontraherende stat likestilles med nan fördragsslutande stat likställas med störforstyrrelse i den stat hvor tillatelsen skal ning i det egna landet. gis.
Artikkel 3 Artikel 3
Den som er blitt rammet eller som kan bli Den som drabbats eller kan drabbas av rammet av forstyrrelse fra miljöskadelig störning från miljöskadlig verksamhet i anvirksomhet i annen kontraherende stat, kan nan fördragsslutande stat får föra talan hos reise sak ved vedkommende domstol eller vederbörande domstol eller administrativa adminstrative myndighet i den staten om myndighet i den staten beträffande verkhvorvidt virksomheten skal tillates, herunder samhetens tillåtlighet, däri inbegripet talan seksmål om forebyggende tiltak mot skader, om skadeförebyggande åtgärder, och överog kan få overprgvet domstolens eller myn- klaga domstolens eller myndighetens beslut i dighetens avgjerelse i samme utstrekning og samma utsträckning och under samma förpå samme vilkår som rettssubjekter i den utsättningar som rättssubiekt i verksamhetsstaten hvor virksomheten drives. landet.
Bestemmelsene i förste ledd får tilsvaren- Första stycket äger motsvarande tillämpde anvendelse når det gjelder ssksmål om er- ning beträffande talan om ersättning för ska-
om erstatning på grund af miljgskadelig toiminnan johdosta esitettäviin vahingon virksomhed. Spgrgsmålet om erstatning må korvaamista koskeviin kanteisiin. Korvausta ikke bedgmmes efter regler, som er mere koskevaa kysymystä ei saa arvostella ufordelagtige for den skadelidende end virk- sellaisten määräysten mukaan, jotka ovat somhedslandets erstatningsregler. vahinkoa kärsineelle epäedullisemmat kuin
toimintamaan vahingonkorvausmääräykset.
Artikel 4 4 Artikla
Hver stat udser en speciel myndighed Jokainen valtio määrää erityisen viran- (overvågelsesmyndighed), som skal have til omaisen (valvontaviranomaisen), jonka tehopgave at varetage almene miljgbeskyttel- tävänä on valvoa maan yleisiä ympäristönscsinteresser i landet i forbindelse med for- suojeluetuja toisessa sopimusvaltiossa tapahstyrrelse forårsaget af miljgskadelig virk- tuvan ympäristölle haitallisen toiminnan somhed i en anden kontraherende stat. suhteen.
Med henblik på varctagelse af sådanne Näiden etujen valvomiseksi valvontaviinteresser skal overvågelsesmyndigheden ranomaisella on ympäristölle haitallisen kunne indbringe sager angående tilladelig- toiminnan sallittavuutta koskevassa asiassa heden af miljgskadelig virksomhed for eller oikeus ajaa kannetta tai tulla kuulluksi toiblive hört af vedkommende domstol eller sen sopimusvaltion asianomaisessa tuomioadministrative myndighed i en anden kontra- istuimessa taikka saattaa asia toisen sopiherende stat, såfremt myndighed eller an- musvaltion asianomaisen hallintoviranomaiden representant for almene miljgbeskyttel- sen käsiteltäväksi, mikäli asia on sen laatuisesinteresser i denne stat kan anlegge sag nen, cttä toisen sopimmusvaltion viranomaieller blive hört i sådanne sager, samt appel- nen tai muu yleisten ympäristönsuojeluetulere domstolens eller den administrative jen edustaja voi ajaa sitä koskevaa kannetta myndigheds beslutning i henhold til den tai tulla kuulluksi sen johdosta. Samoin valprocedure- og instansordning, som gelder vontaviranomaisella on oikeus valittaa tuoi pågeldende stat for sådanne sager. mioistuimen tai hallintoviranomaisen pää-
töksestä siinä menettely- ja käsittelyastejär-
jestyksessä, joka tällaisista asioista on voi-
massa kyscisessä valtiossa.
Artikel 5 5 Artikla
Finder den domstol eller administrative Mikäli tuomioistuin tai hallintoviranmyndighed, som undersgger spgrgsmål om omainen, jonka tehtävänä on harkita luvan tilladelse til miljöskadelig virksomhed (pröv- myöntämistä ympäristölle haitalliselle toiningsmyndigheden), at virksomheden med- minnalle (lupaviranomainen), katsoo, että förer eller kan medfgre forstyrrelse af be- toiminta aiheuttaa tai saattaa aiheuttaa mertydning i en anden kontraherende stat, skal kityksellistä haittaa toisessa sopimusmaassa, provningsmyndigheden, hvis der sker offent- lupaviranomaisen tulee, mikäli kysymys on liggorelse eller bekendtggrelse i sager af om- asiasta, jossa käytetään kuulutus- tai julkista talte natur, så snart som muligt sende et ek- ilmoitusmenettelyä, mahdollisimman pian semplar af sagens akter til overvågelsesmyn- lähettää kappale asiaa käsittelevistä asiakirdigheden i den anden stat samt give denne joista toisen maan valvontaviranomaiselle myndighed mulighed for at udtale sig. I gi- sekä järjestää tälle mahdollisuus antaa lauvet fald skal underretning om tid og sted for sunto asiasta. Kokous- tai katselmusaikaa ja mede eller besigtigelse i god tid tilstilles over- -paikkaa koskevat tiedot on kyseisessä tavågelsesmyndigheden, som i gvrigt også skal pauksessa hyvissä ajoin annettava tiedoksi holdes underrettet om sagens gang i den ud- valvontaviraromaiselle, joka muutenkin on strekning, det måtte have denne myndig- pidettävä tietoisena asian kulusta siltä osin heds interesse. kuin se kyscisen viranomaisen kannalta saat-
taa olla tarpeellista.
statning på grunn av miljgskadelig virksom- da på grund av miljöskadlig verksamhet. het. Spgrsmålet om erstatning må ikke be- Frågan om crsättning får ej bedömas efter dgmmes etter regler som er mer ufordelak- regler som är oförmånligare för den skadetige for den skadelidende enn virksomhets- lidande än verksamhetslandets ersättningslandets erstatningsregler. regler.
Artikkel 4 Artikel 4
Hver stat skal utpeke en serskilt myndig- Varje stat utser en särskild myndighet (behet (tilsynsmyndighet) med oppgave å vare- vakningsmyndighet) med uppgift att tillvata allmenne miljgverninteresser i landet i rataga allmänna miljöskyddsintressen i lansamband med forstyrrelser fra miljgskadelig det i samband med störning från miljöskadvirksomhet i annen kontraherende stat. lig verksamhet i annan fördragsslutande
stat.
For å vareta slike interesser kan tilsyns- För tillvaratagande av sådana intressen myndigheten reise sak ved eller bli hört av äger bevakningsmyndigheten föra talan hos vedkommende domstol eller administrative eller bli hörd av vederbörande domstot eller myndighet i annen kontraherende stat om administrativa myndighet i annan fördragsmiljgskadelig virksomhet skal tillates, der- slutande stat beträffande tillåtligheten av som myndighet celler annen representant for miljöskadlig verksamhet, om myndighet ciler allmenne miljgverninteresser i vedkommen- annan företrädare för allmänna miljöde stat kan reise sak ciler bli hört i slike sa- skyddsintressen i den staten kan föra talan ker, samt få overprgvet domstolens eller den eller bli hörd i ärenden av det slag varom administrative myndighets avgjerelse i hen- fråga är, samt överklaga domstolens eller hold til de prosessuelle regler som gjelder i den administrativa myndighetens beslut envedkommende stat for slike saker. ligt den procedur- och instansordning som i
staten i fråga gäller för sådana ärenden.
Artikkel 5 Artikel 5
"Finner domstol eller administrativ myn- Finner domstol eller administrativ myndighet som skal avgjgre spgrsmålet om tilla- dighet som har att pröva fråga om tillstånd telse til miljöskadelig virksomhet (konses- till miljöskadlig verksamhet (prövningsmynjonsmyndigheten) at virksomheten medfgrer dighet) att verksamheten medför celler kan eller kan medfgre forstyrrelse av betydning i medföra störning av betydelse i annan fören annen kontraherende stat, skal konses- dragsslutande stat, skall prövningsmyndigsjonsmyndigheten, dersom det anvendes heten, om kungörelse- eller utställningsförkunngjering eller utlysning i saker av denne farande tillämpas i ärenden av ifrågavarande art, så snart som mulig sende et eksemplar slag, så snart som möjligt sända ett exemplar av sakens dokumenter til tilsynsmyndigheten av handlingarna i ärendet till bevaknings- 1 den annen stat og gi vedkommende myn- myndigheten i den andra staten samt bereda dighet anledning til å avgi uttalelse. Under- denna myndighet tillfälle att avge yttrande. retning om tid og sted for mgte eller befa- Besked om tid och plats för sammanträde ring skal i tilfelle gis tilsynsmyndigheten i eller besiktning skall i förekommande fall i god tid. Tilsynsmyndigheten skal også ellers god tid tillställas bevakningsmyndigheten, holdes underrettet om sakens behandling i som även i övrigt skall hållas underrättad den utstrekning det kan ha interesse for om ärendets gång, i den mån det kan ha inmyndigheten. tresse för denna myndighet.
Artikel 6 6 Artikla
Efter anmodning fra overvågelsesmyndig- Valvontaviranomaisen pyynnöstä lupavi-
heden skal prgvningsmyndigheden, i den ud- ranomaisen tulee, mikäli menettelytapaa strekning det måtte vere i overensstemmel- koskevista säännöksistä ei muuta johdu, velsc med procedureregler i virksomhedslandet, voittaa hakijaa toimittamaan = lisätiedot, påleege den, som sgger om tilladelse til piirustukset ja tekniset selvitykset, joita voimiljgskadelig virksomhed, at indgive yderli- daan katsoa tarvittavan toiminnan toisessa gere oplysninger, tegninger og tekniske be- maassa aiheuttamien vaikutusten arvioimiskrivelser, som prgvningsmyndigheden anser seksi. for ngdvendige med henblik på at bedgmme virkningerne i det andet land.
Artikel 7 7 Artikla
Overvågelsesmyndigheden offentligggr, i Valvontaviranomainen tiedottaa, mikäli se den udstrekning den anser det for påkrevet pitää yleisen tai yksityisen edun kannalta af hensyn til almene eller specielle interes- tarpeellisena, lupaviranomaiselta saamastaan ser, meddelelser fra prövningsmyndigheden ilmoituksesta paikallisessa sanomalehdessä ved bekendtggrelse i den lokale presse eller julkaistulla kuulutuksella tai muulla tarkoipå anden passende måde og foranlediger i tuksenmukaisella tavalla ja suorittaa muuövrigt udredning om virkningerne i hjemlan- toin tarpeelliseksi katsomansa selvityksen det, i det omfang den måtte finde det ngd- vaikutuksista omassa maassa. vendigt.
Artikel 8 8 Artikla
Udgifterne ved overvågelsesmyndighedens Valvontaviranomaisen toiminnasta Koituvirksomhed afholdes af hjemlandet. vat menot maksaa kotimaa.
Artikel 9 9 Artikla
Hvis overvågelsesmyndigheden i en be- Mikäli valvontaviranomaincen on ilmoitiastemt sag har underrettet vedkommende nut toimintamaan asianomaiselle tuomioisdomstol celler administrative myndighed i tuimelle tai hallintoviranomaiselle, että valvirksomhedslandet om, at overvågelsesmyn- vontaviranomaisen tehtävistä jossakin asiasdighedens opgaver i sagen skal overtages af sa vastaa muu viranomainen, noudatetaan en anden myndighed, gelder konventionens myös tämän viranomaisen suhteen soveltubestemmelser om overvågelsesmyndighed i vin osin valvontaviranomaista koskevia det relevante omfang for så vidt angår den- sopimuksen säännöksiä. ne myndighed.
Artikel 10 10 Artikla
Hvis det er påkrievet for at udarbejde Mikäli ympäristölle haitallisen toiminnan udredning om miljgskadelig virksomheds toisessa maassa aiheuttamien haittavaikuskadevirkninger i et andet land, skal over- tusten selvittämiseksi on tarpeen, sen maan vågelsesmyndigheden i dette andet land på valvontaviranomaisen on toimintamaan Iubegering af provningsmyndigheden i virk- paviranomaisen pyynnöstä ryhdyttävä paisomhedslandet foranstalte en besigtigelse på kalla toimenpiteisiin katselmuksen suorittastedet. Ved sådan besigtigelse må pröv- miseksi. Katselmuksessa saa valvontaviranoningsmyndigheden eller en sagkyndig, som mainen tai tämän määräämä asiantuntija myndigheden forordner, verc til stede. olla läsnä.
Efter behov skal nermerc forskrifter an- Tarvittaessa asianomaisct valtiot laativat gående besigtigelse som nevnt i förste styk- yhdessä ensimmäisessä kappaleessa tarkoike udarbejdes i samarbejde mellem de be- tettua katselmusta koskevat yksityiskohtairörte lande. set ohjeet.
Artikkel 6 Artikel 6
Etter anmodning av tilsynsmyndigheten På begäran av bevakningsmyndigheten skal konsesjonsmyndigheten, i den utstrek- skall prövningsmyndighet, i den mån det ning det er i overensstemmelse med saksbe- överensstämmer med procedurreglerna i handlingsreglene i vedkommende stat, på- verksamhetslandet, förelägga den som söker legge sekeren å gi de ytterligere opplysning- tillstånd till miljöskadlig verksamhet att lämer, tegninger og tekniske beskrivelser som na de ytterligare uppgifter, ritningar och konsesjonsmyndighetene mener er nödven- tekniska beskrivningar som prövningsmyndige for å bedgme virkningene i den annen digheten anser erforderliga för att bedöma stat. verkningarna i det andra landet.
Artikkel 7 Artikel 7
Tilsynsmyndigheten skal gjgre kjent, i den Bevakningsmyndigheten tillkännager, i utstrekning den anser det nödvendig av hen- den mån den anser det behövligt av hänsyn syn til allmenne interesser eller enkeltinte- till allmänna eller enskilda intressen, medderesser, underretninger fra konsesjonsmyn- landen från prövningsmyndighet genom digheten ved kunngjgring i lokalavis eller på kungörelse i ortstidning eller på annat lämpannen passende måte og skal for gvrig foreta ligt sätt och verkställer i övrigt den utredden utredning om virkningene i eget land ning om verkningarna i det egna landet som som den finner nödvendig. den finner erforderlig.
Artikkel 8 Artikel 8
Kostnadene ved tilsynsmyndighetens virk- Kostnaderna för bevakningsmyndighetens somhet betales av hjemstaten. verksamhet betalas av hemlandet.
Artikkel 9 Artikel 9
Dersom tilsynsmyndigheten i en bestemt Har bevakningsmyndigheten i visst ärende sak har underrettet vedkommende domstol underrättat vederbörande domstol eller adeller administrative myndighet i den stat til- ministrativa myndighet i verksamhetslandet latelsen skal gis, at tilsynsmyndighetens opp- att bevakningsmyndighetens uppgifter i gaver i saken skal utfgres av annen myndig- ärendet skall fullgöras av annan myndighet, het, kommer konvensjonens bestemmelser gäller konventionens bestämmelser om beom tilsynsmyndighet til anvendelse på den- vakningsmyndighet i tillämpliga delar denna ne myndighet så langt de passer. myndighet.
Artikkel 10 Artikel 10
Hvor det anses ngdvendig for utredningen Om det behövs för utredning om miljö av miljgskadelig virksomhets skadevirkning- skadlig verksamhets skadeverkningar i aner i annet land, skal tilsynsmyndigheten i nat land, skall bevakningsmyndigheten i det det landet på anmodning fra konsesjons- landet på begäran av prövningsmyndighet i myndigheten i virksomhetslandet foranstalte .verksamhetslandet föranstalta om besiktning befaring på stedet. Ved slik befaring har på platsen. Vid sådan besiktning får prövkonsesjonsmyndigheten eller sakkyndig som ningsmyndigheten eller sakkunnig som mynmyndigheten utpeker adgang til å vere til- digheten förordnar vara närvarande. stede.
Om ngdvendig skal nermere foreskrifter Vid behov skall närmare föreskrifter anom slik befaring som omtalt i förste ledd gående besiktning som avses i första stycket utarbeides i samråd mellom de bergrte land. utarbetas i samråd mellan berörda länder.
Artikel 11 11 Artikla
Er spgrgsmålet om tilladelse til miljgska- Jos kysymyksen luvan myöntämisestä ymdelig virksomhed, som medfgrer eller kan päristölle haitalliseen toimintaan, joka aimedfgre forstyrrelse af vesentlig betydning heuttaa tai saattaa aiheuttaa huomattavaa i en anden kontraherende stat, genstand for haittaa toisessa sopimusvaltiossa, käsittelee prövning af regeringen eller vedkommende toimintamaan hallitus, ministeri tai ministeminister eller departement (ministerium) i riö, on kyseisten maiden välillä neuvoteltava virksomhedslandet, skal der finde forhand- asiasta, mikäli edellisen valtion hailitus sitä linger sted mellem de pågzeldende stater, pyytää. såfremt regeringen i den fgrstnaevnte stat Änsker dette.
Artikel 12 12 Artikla
I de i artikel 11 nevnte tilfelde kan en- Tapauksessa, jota tarkoitetaan 11 artikhver af de bergrte staters regeringer kraeve, lassa, on kunkin maan hallituksella oikeus at en kommission, der, hvis andet ikke af- vaatia, että toimikunta, joka, mikäli asiasta tales, skal bestå af en af parterne i filles- ei sovita toisin, koostuu muusta sopimusskab udset formand fra en anden kontrahe- valtiosta olevasta puheenjohtajasta sekä kolrende stat samt tre medlemmer fra hver mesta kunkin valtion, jota asia koskee, edusenkelt af de bergrte stater, skal afgive en tajasta, antaa asiasta lausunnon. Mikäli erklering i sagen. Hvis dette er sket, må tällainen toimikunta asetetaan, ei asiaa saa sagen ikke afegres, för erkl&ringen er af- ratkaista, ennen kuin lausunto on annettu. givet.
Hver enkelt stat aflgnner de medlemmer, Kukin maa maksaa määräämiensä edustasom er udpeget af staten. Honorar eller jien kustannukset. Puheenjohtajan palkkio andet vederlag til formanden samt gvrige tai muu korvaus sekä muut toimikunnan omkostninger i forbindelse med kommis- toiminnan aiheuttamat kustannuksct, joita sionens virksomhed, som ikke uden videre selvästi ci ole katsottava jonkin valtion kan anses for at vere blot den ene stats mcenoiksi, jaetaan tasan niiden valtioiden udgift, skal fordeles mellem de bergrte sta- maksettavaksi, joita asia Koskec. ter.
Artikel 13 13 Artikla
Konventionen kommer også til anvendelse Yleissopimus koskee myös sopimusvalmed hensyn til virksomhed i staternes kon- tioiden mannermaajalustaa. tinentalsokkelområder.
Artikel 1-1 14 Artikla
Denne konvention treder i kraft seks må- Tämä yleissopimus tulee voimaan kuusi neder efter den dag, hvor samtlige kontra- kuukautta sen jälkeen kun kaikki sopimusherende stater har meddelt det svenske valtiot ovat ilmoittaneet Ruotsin ulkoasiainudenrigsministerium, at de konstitutionelle ministeriölle, että yleissopimuksen = voiforanstaltninger, som er nféedvendige for maantulon valtiosäännön mukaan edellyttäkonventionens ikrafttreden, er gennemfgrt. : mät toimenpiteet on suoritettu. Ruotsin ul- Det svenske udenrigsministerium underretter koasiainministeriö ilmoittaa muille sopimusde gvrige kontraherende stater om modta- valtioille ilmoitusten vastaanottamisesta. gelsen af disse meddelelser. Artikel 15 13 Artikla
Sager eller anliggender, som ved denne Juttu tai asia, joka tämän yleissopimukkonventions ikrafttreden verserer ved dom- sen voimaan tullessa on vireillä tuomioistuistol eller administrativ myndighed, og som messa tai hallintoviranomaisen käsiteltävänä vedrörer sporgsmål, der omfattes af konven- ja joka koskee sopimuksen tarkoittamaa ky-
Artikkel 11 Artikel 11
Dersom spegrsmål om tillatelse til miljg- Är fråga om tillstånd till miljöskadiig skadelig virksomhet, som medfgrer eller kan verksamhet, som medför eller kan medföra medfgre forstyrrelse av vesentlig betydning i störning av väsentlig betydelse i annan förannen kontraherende stat, er gjenstand for dragsslutande stat, föremål för prövning av avgjörelse av regjeringen eller av vedkom- regeringen eller vederbörande minister elmende statsråd eller departement (mini- ler departement (ministerium) i verksamsterium) i virksomhetslandet, skal spörs- hetslandet, skall samråd äga rum mellan målet dröftes mellom statene, dersom regje- staterna i frågan, om regeringen i den förringen i den förstnevnte staten krever det. ra staten begär det.
Artikkel 12 Artikel 12
I tilfelle som nevnt i artikkel 11 kan regje- I fall som avses i artikel 11 äger regeringringen i hver av statene kreve at en kom- en i vardera staten påfordra att en kommisjon skal avgi uttalelse i saken. Dersom mission, som om annat ej överenskommes en ikke blir enig om noc annet, skal kom- skall bestå av en av parterna gemensamt misjonen bestå av en av partene i fellesskap utsedd ordförande från annan fördragsutpekt formann fra en annen kontraherende slutande stat samt tre ledamöter från varstat samt tre medlemmer fra hver av de dera av de berörda staterna, skall avge yttbergrte statene. Når en slik kommisjon er rande i ärendet. Har så skett, får ärendet opprettet kan saken ikke avgjöres för den ej avgöras, innan yttrandet avgivits. har avgitt uttalelse.
Hver av statene skal lgnne de medlemmer Vardera staten avlönar de ledamöter som som er utpekt av vedkommende stat. Godt- utsetts av staten. Arvode eller annan crsättgjörelse eller annen betaling til formannen ning till ordföranden jämte övriga kostnader og gvrige kostnader i forbindelse med kom- för kommissionens verksamhet, vilka ej upmisjonens virksomhet som ikke åpenbart er penbarligen är att anse som blott endera å anse som bare den ene stats utgifter, skal statens utgifter, skall betalas till lika delar av betales med like deler av berörte stater. berörda stater.
Artikkel 13 Artikel 13
Konvensjonen kommer også til anvendel- Konventionen är tillämplig även i fråga se på virksomhet i statenes kontinentalsok- om fördragsslutande stats kontinentalsockelkelområder. område.
Artikkel 14 Artikel 14
Denne konvensjon trer i kraft seks måne- Denna konvention träder i kraft sex måder etter den dag da samtlige kontraheren- nader cfter den dag då samtliga fördragsslude stater har meddelt det svenske utenriks- tande stater meddelat det svenska utrikesdepartementet at de konstitusjonelle til- departementet att de konstitutionella åtgärtak som kreves for å sette konvensjonen i der som krävs för konventionens ikraftträkraft er gjennomfgrt. Det svenske utenriks- dande genomförts. Det svenska utrikesdedepartementet skal underrette de gvrige partementct underrättar de övriga fördragskontraherende stater om mottakelsen av slutande staterna om mottagandet av dessa disse meddelelscr. meddelanden.
Artikkel 15 Artikel 15
Sak som ved denne konvcensjons ikrafttre- Mål eller ärende som vid denna konvenden er påbegynt ved domstol cliler administ- tions ikraftträdande är anhängigt vid domrativ myndighet og som vedrgrer spörsmål stol eller administrativ myndighet och som som omfattes av konvensjonen, skal behand- rör fråga som omfattas av konventionen
tionen, skal behandles og bedgmmes i hen- symystä, tulee käsitellä ja siitä tulee pääthold til tidligere geldende bestemmelser. ttää aikaisemmin voimassa olleiden miä-
räysten mukaan.
Artikel 16 16 Artikla
Onsker en kontraherende stat at opsige Mikäli sopimusvaltio haluaa sanoutua irti konventionen, skal skriftlig meddelelse her- yleissopimuksesta, on tästä ilmoitettava kirom tilstilles den svenske regering, som uop- jallisesti Ruotsin <ulkoasiainministeriölle, holdelig underretter de gvrige kontraheren- joka välittömästi ilmoittaa irtisanomisesta ja de stater om opsigelsen og om den dag, sitä koskevan ilmoituksen vastaanottopäiväshvorpå meddelelsen blev modtaget. tä muille sopimusvaltioille.
Opsigelsen treder i kraft tolv måneder Irtisanominen tulee voimaan kahdentoista efter den dag, hvorpå meddelelsen blev mod- kuukauden kuluttua siitä, kun Ruotsin haltaget af den svenske regering eller ved et litus on vastaanottanut ilmoituksen sitä tai senere tidspunkt, som opsigelsen måtte an- muuna myöhäisempänä irtisanomista koskegive. vaan ilmoitukseen merkittynä ajankohtana.
Konventionen skal deponeres i det sven- Yleissopimus talletetaan Ruotsin ulkoske udenrigsministerium, og bekreftede un- asiainministeriön huostaan ja Ruotsin ulderskrifter skal af det svenske udenrigs- koasiainministeriö toimittaa oikeaksi todisteministerium tilsendes hver enkelt af de tut jäljennökset siitä jokaisen sopimusvalkontraherende staters regeringer. tion hallitukselle.
I bekreftelse heraf har de befuldmesti- Tämän vakuudeksi ovat kunkin valtion gede representanter fra de respektive stater valtuutetut allekirjoittaneet tämän sopimukundertegnet denne konvention, som fandt sen. sted i Stockholm den 19. februar 1974 i et Tehty Tukholmassa 19 päivänä helmieksemplar på henholdsvis det danske, finske, kuuta 1974 yhtenä norjan-, ruotsin-, suonorske og svenske sprog, hvilke alle har men- ja tanskankielisenä kappaleena kaiksamme gyldighed. kien tekstien ollessa yhtä todistusvoimaiset.
For Danmarks Regering: Suomen Hallituksen puolesta: Holger Hansen Heikki Tuominen
les og. bedgmmes i henhold til tidligere gjel- skall handläggas och bedömas enligt förut dende bestemmelser. gällande bestämmelser.
Artikkel 16 Artikel 16
Onsker kontraherende stat å si opp kon- Önskar fördragsslutande stat säga upp vensjonen, skal skriftlig meddelelse herom konventionen, skall skriftligt meddelande tilstilles den svenske regjering, som uten härom tillställas den svenska regeringen, opphold skal underrette de gvrige kontra- som ofördröjligen underrättar övriga förherende stater om oppsigelsen og om da- dragsslutande stater om uppsägningen och toen for mottakelsen herav. om dagen när meddelandet har mottagits.
Oppsigelsen trer i kraft tolv måneder et- Uppsägningen träder i kraft tolv månader ter den dato da underretning er mottatt av efter den dag då meddelandet har mottagits den svenske regjering, eller ved et senere av den svenska regeringen celler vid den setidspunkt som angis i oppsigelsen. nare tidpunkt som uppsägningen anger.
Konvensijonen skal deponeres i det sven- Konventionen skall vara deponerad i det ske utenriksdepartementet og bekreftede ko- svenska utrikesdepartementet, och bestyrkta pier skal av det svenske utenriksdeparte- avskrifter skall av det svenska utrikesdeparmentet sendes hver av de kontraherende tementet tillställas var och en av de förstaters regjeringer. dragsslutande staternas regeringar.
Til bekreftelse herav har de respektive Till bekräftelse härav har de befullmäkstaters befullmektigede undertegnet denne tigade ombuden för respektive stater underkonvensjon. tecknat denna konvention.
Utferdiget i Stockholm den 19. februar Som skedde i Stockholm den 19 februari 1974 i ett cksemplar på det danske, finske, 1974 i ett exemplar på danska, finska, norsnorske og svenske språk, som alle har sam- ka och svenska språken, vilka alla har samme gyldighet. ma vitsord.
For Norges Regjering: För Sveriges Regering: Tor Halvorsen Svante Lundkvist
Bilaga 2
Protokol Pövtäkirja
I forbindelse med underskrivelsen i dag Allekirjoittaessaan tänään pohjoismaisen af den nordiske miljgbeskyttelseskonvention ympäristönsuojelusopimuksen ovat allekirhar undertegnede befuldmegtigede vedtaget, joittancet valtuutetut edustajat sopineet seuat fölgende kommentarer angående anven- raavien sopimuksen soveltamista koskevien delsen skal fgjes til konventionen: selitysten liittämisestä sopimukscen.
Ved anvendelse af artikel 1 skal udled- Sovellettaessa I artiklaa on kiinteän tai ning af fast eller flydende affald, gasarter nestemäisen jätteen, kaasun tahi muun eller andre stoffer fra jordbunden, byg- aincen päästämistä vesistöön, järveen tai ninger eller anleg i vandligb, sger eller ha- mereen maalta, rakennuksesta tai laitteesta vet, kun anses for miljgskadelig virksomhed, pidettävä ympäristölle haitallisena toiminnår udledningerne medfgrer eller kan med- tana ainoastaan, jos päästö aiheuttaa tai före skader for omgivelserne. saattaa aiheuttaa haittaa ympäristölle.
Den i artikel 3 fastlagte ret for den, som Naapurivaltiossa tapahtuvasta ympärislider skade som fglge af miljgskadelig virk- tölle haitallisesta toiminnasta kärsimään somhed i nabolandet, til at före erstatnings- joutuvan 3 artiklaan mukaiseen oikeuteen sag ved domstol eller administrativ myndig- esittää toisen valtion tuomioistuimelle tai hed i det pågaeldende land skal i princippet hallintoviranomaiselle vaatimus, joka kosogså omfatte ret til at krave regulering af kee vahingon korvaamista, on periaatteessa fast ejendom. katsottava kuuluvan oikeus vaatia kiinteis-
tön lunastamista.
Artikel 5 skal betragtes som geldende Sopimuksen 5 artiklan on katsottava kosogså vedrgrende spörgsmål om tilladelser i kevan myös Iupa-asioita, joissa käytetään sager, hvor der sker behandling uden of- lausuntomenettelyä ilman, että tämä liittyy fentligggrelse eller bekendtggrelse. kuulutus- tai julkiseen ilmoitusmenettelyyn.
Landene skal foreskrive tavshedspligt for Valtioiden on määrättävä valvontaviranotjenestegjgrende ved overvågelsesmyndighe- maisen palveluksessa oleva virkamies vaiden, når det drejer sig om erhvervshem- tiolovelvolliseksi sellaisen tiedon suhteen, meligheder, driftsforhold eller forretnings- jonka hän on saanut ammattisalaisuudesta, forhold, som den påg:eldende har fået kend- laitteesta tai liikesuhteesta käsitellessään toiskab til i forbindelse med behandlingen sessa maassa tapahtuvaa ympäristölle haitalaf sager vedrgrende miljgskadelig virksom- lista toi mintaa koskevaa asiaa. hed i et andet land. Stockholm, den 19. februar 1974 Tukholmassa 19 päivänä helmikuuta 1974
For Danmarks regering: Suomen Hallituksen puolesta: Holger Hansen Heikki Tuominen
Protokoll Protokoll
I forbindelse med undertegningen denne I samband med undertecknande denna dag av den nordiske miljgvernkonvensjon, dag av den nordiska miljöskyddskonventiohar undertegnede bemyndigete represen- nen har undertecknade befullmäktigade omtanter blitt enige om at fglgende kommen- bud överenskommit att följande kommentarer skal knyttes til iverksettelsen av kon- tarer angående tillämpningen skall fogas vensjonen. till konventionen.
I forbindelse med artikkel 1 skal utslipp Vid tillämpning av artikel I skall utsläpav fast eller flytende avfall, gass eller annet pande av fast eller flytande avfall, gas eller stoff fra grunn, bygning eller anlegg i annat ämne från mark, byggnad eller anvassdrag, sjö eller i havet anses som miljg- läggning i vattendrag, sjö eller havet anses skadelig virksomhet bare dersom utslippet som miljöskadlig verksamhet endast om utmedfgérer eller kan medfgre ulemper for släppandet medför eller kan medföra oläomgivelsene. genheter för omgivningen.
Den i artikkel 3 fastslåtte rett for den Den i artikel 3 fastslagna rätten för den som lider skade som fglge av miljgskadelig som lider skada till följd av miljöskadlig virksomhet i nabolandet, til å fremme er- verksamhet i grannland att föra ersättningsstatningssak ved domstol eller administrativ talan vid domstol eller administrativ mynmyndighet i dette landet skal i prinsippet dighet i det landet skall i princip anses også omfatte rett til å kreve innlgsning av inbegripa rätt att påkalla inlösen av fastigfast eiendom. het.
Artikkel 5 skal anses å gjelde også i Artikel 5 skall anses gälla även i fråga spersmål om tillatelser hvor saken er utc om tillståndsärenden i vilka remissförfarantil uttalelse uten at dette skjer i samband de tillämpas utan samband med kungörelsemed kunngjgring eller utlysning. eller utställningsförfarande.
De enkelte land skal foreskrive taushets- Länderna skall föreskriva tystnadsplikt plikt for tjenestemenn ved Tilsynsmyndig- för tjänsteman vid bevakningsmyndighet i heten i spgrsmål om yrkeshemmeligheter, fråga om yrkeshemlighet, driftanordning driftsordning eller forretningsforhold som eller affärsförhållande som han fått kännehan har fått kjennskap til i forbindelse med dom om i samband med befattning med befatning med saker angående miljgskade- ärende angående miljöskadlig verksamhet i
annat land. lig virksomhet i annet land.
Stockholm, den 19. februar 1974 Stockholm den 19 februari 1974
For Norges Regjering: För Sveriges Regering: Tor Halvorsen Svante Lundkvist
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740129