Propositionens huvudsakliga innehåll

Sverige har ratificerat ett av Förenta Nationernas generalförsamling antaget fördrag om förhindrande av spridning av kärnvapen. Genom fördraget har Sverige åtagit sig vissa förpliktelser i syfte att hindra att kretsen av kärnvapenstater utökas. För att dessa förpliktelser skall kun— na fullgöras föreslås i propositionen rätt för Kungl. Maj:t att föreskriva exportkontroll beträffande visst nukleärt material m. rn.

Riksdagen 1972. I saml. Nr 4]

• Sida 2
•  Original

Prop. 1972: 41 2

Förslag till Lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306)

Härigenom förordnas, att 3 & atomenergilagen (1956: 306) skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 5 Ej må utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer ur riket föras ämne eller förening som avses i 1 &, mineral med halt av sådant ämne, vad som framställts av sådant ämne eller vara i vilken sådant ämne ingår.

Konungen kan föreskriva att utförsel av utrustning eller mate- rial som har särskilt konstruerats eller iordningställts för bearbet— ning, användning eller framställ- ning av särskilt kvabart material ej får äga rum utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde- lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1972: 41 3

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 mars 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLS- SON, FELDT.

Chefen för industridepartementct, statsrådet Johansson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om export- kontroll av viss nukleär utrustning m.m. och anför.

Inledning

Sverige har ratificerat ett av Förenta Nationernas generalförsamling den 12 juni 1968 antaget fördrag om förhindrande av spridning av kärnvapen, det s.k. icke-spridningsfördraget (prop. 1969: 164, UU 24, rskr 374). Syftet med fördraget är att förhindra, att kretsen av kärn- vapenstater utökas. De kärnvapenstater som är fördragsparter har så- lunda förbundit sig bl.a. att inte till någon överlåta kärnvapen eller andra kärnladdningar (artikel I). Sverige och övriga icke-kärnvapensta- ter som är fördragsparter har åtagit sig bl. a. att inte motta kärnvapen eller andra kärnladdningar (artikel II) och förklarat sig godta kontroll beträffande atområbränsle (naturligt uran och torium) och s.k. särskilt klyvbart material (anrikat uran och plutonium) (artikel III: 1). Kontrol- len skall utövas av Internationella atomenerigorganet (International Atomic Energy Agency, IAEA) enligt avtal som skall träffas mellan IAEA och berörda stater. Samtliga fördragsparter har utfäst sig att en- dast på vissa villkor tillhandahålla icke-kämvapenstater atområbränsle eller särskilt klyvbart material (artikel III: 2 a) eller viss utrustning eller visst material (artikel Ill: 2 b).

För förhandlingar med IAEA om viss kontroll enligt icke-spridnings- fördraget har ministern för utrikes ärendena i maj 1970 tillsatt en sär- skild förhandlingsdelegation.

Delegationen har i skrivelse den 23 november 1971 till chefen för in- dustridepartementet ifrågasatt om inte förbudet i artikel III: 2 mot till-

11' Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 41

• Sida 4
•  Original

Prop. 1972: 41 :" 4

handahållande av viss utrustning och visst material medför att den nu- varande exportkontrollen bör utvidgas.

Med anledning av delegationens skrivelse har inom industrideparte- mentet utarbetats en promemoria med förslag till vidgad exportkontroll. Vid promemorian finns fogat förslag till lag om ändring i atomenergi- lagen. Lagförslaget torde som bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i ärendet.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av överbefäl- havaren, försvarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten, ge- neraltullstyrelsen, styrelsen för teknisk utveckling, universitetskanslers- ämbetet, granskningsnämnden för försvarsuppfinningar, delegationen för atomcnergifrågor, Aktiebolaget Atomenergi, Aktiebolaget Asea- Atom och Sveriges allmänna exportförening.

Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden av rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala och Lund, tekniska högskolan i Stockholm samt Chalmers tekniska högskola.

Gällande bestämmelser

I 3 & atomenergilagen (1956: 306) finns bestämmelser som i viss ut- sträckning gör det möjligt att kontrollera utförseln av nukleärt mate- rial.

Sålunda får enligt 3 & atomenergilagen inte utan tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer ur landet föras ämne eller förening som avses i 1 & samma lag, mineral med halt av sådant ämne, vad som framställts av sådant ämne eller vara i vilket sådant ämne ingår. Med ämne eller förening som avses i 1 & atom- encrgilagen förstås uran, plutonium eller annat ämne, som används såsom bränsle (atombränsle) i anläggning för utvinning av atomcnergi (atomreaktor), resp. förening vari sådant ämne ingår. Vidare avses där- med torium och annat ämne, som är ägnat att omvandlas till atom- bränsle, förening vari sådant ämne ingår samt atombränsle som an- vänts i atomreaktor.

Departementspromemorian

I departementspromcmorian berörs inledningsvis Sveriges åtagande enligt artikel 111: 2 b i icke-spridningsfördraget. Sverige har enligt denna bestämmelse förbundit sig att inte tillhandahålla någon icke—kärnvapen- stat utrustning eller material som har "särskilt konstruerats eller iordning- ställts för bearbetning, användning eller framställning av särskilt klyv- bart material, med mindre atområbränslct eller det särskilt klyvbara materialet underkastas kontroll enligt artikel III i fördraget. Förbudet gäller således, konstateras det i" promemorian, endast tillhandahållande

• Sida 5
•  Original

Prop. 1972: 41 5

till sådana icke-kärnvapenstatcr, som ej underkastat sig kontroll enligt artikel III i fördraget i fråga om sitt atområbränsle och särskilt klyv- bara material. Kärnvapenstaterna behöver enligt fördraget inte godta kontroll enligt artikel llI och'det är därför tillåtet att tillhandahålla dem nämnda utrustning och material.

I promemorian anförs vidare, att åtagandet enligt artikel Ill: 2 b för att bli meningsfullt måste anses innefatta inte endast en förpliktelse för den svenska staten som sådan att iaktta förbudet utan även en skyldig- het för denna att se till att också dess medborgare efterkommer för- budet. För att kunna fullgöra denna skyldighet måste den svenska staten kunna kontrollera utförseln ur landet av ifrågavarande utrustning och material.

I promemorian behandlas därefter frågan vilken utrustning och vilket material som omfattas av artikel Ill: 2 b. I bestämmelsen uttalas endast att det skall vara fråga om utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller iordningsställts för bearbetning, användning eller framställning av särskilt klyvbart material. Det föreligger inte heller något auktoritativt, av fördragsparterna accepterat och för dem bin- dande uttalande om hur bestämmelsen skall tolkas och tillämpas. Det ankommer enligt promemorian på varje fördragsslutande part att själv avgöra vilka material och produkter, som på grund av bestämmelsen skall underkastas exportkontroll.

Artikel III:2b avser enligt promemorian att förhindra, att icke- kärnvapenstater som står utanför fördragets kontrollbestämmelser er— håller sådan utrustning eller sådant material som kan ge dem möjlighet att skaffa sig kärnvapen. Ett effektivt tillgodoseende av detta syfte förutsätter enligt promemorian att bestämmelsen tillämpas på samma sätt i samtliga de länder som har tekniska möjligheter att leverera material och utrustning av detta slag. I avsikt att nå fram till en enhet- lig tolkning av artikel III: 2b har under det gångna året förts infor- mella, icke bindande samtal mellan ett antal industriländer.

Av promemorian framgår, att det finns delvis starkt skilda åsikter om hur bestämmelsen bör tillämpas. Det kan på vissa grunder hävdas att bestämmelsen bör ges en så vidsträckt tolkning som möjligt. Å andra sidan kan det göras gällande att avsikten med artikel Ill: 2 b inte kan vara att belägga all utrustning som har nukleär användning med licens— tvång. Man får enligt sistnämnda uppfattning i stället inskränka sig till ett litet antal produkter av verkligt ”strategisk” betydelse. Därmed avses att produkten i fråga har endast nukleär användning och inte kan er- sättas med annan i stort sett likvärdig produkt. Med denna uppfattning får artikel Ill: 2 b en mycket snäv innebörd. Från vissa håll framhålls också, att förteckningen över vad som skall vara underkastat export- kontroll måste vara kort och otvetydig av administrativa skäl, främst tullhänsyn. I Sammanhanget spelar även konkurrenssynpunkter en bety-

• Sida 6
•  Original

Prop. 1972: 41 6

delsefull roll. Varje land har naturligen ett intresse av att dess produkter inte beläggs med exportförbud eller i varje fall av att den egna industrin inte kommer i sämre läge än konkurrentländernas.

Trots att det i olika hänseenden är oklart hur artikel III: 2 b bör tol- kas och tillämpas, är det dock möjligt att ge några konkreta exempel på vad bestämmelsen skall anses omfatta. Enligt promemorian skulle bestämmelsen kunna tillämpas bl.a. på atomreaktorer, laddmaskiner av viss typ, kontrollstavar, tungt vatten, nukleär grafit och viss utrust- ning som är särskilt avsedd för skiljande av uranisotoper.

Sammanfattningsvis konstateras i departementspromemorian, att full- görandet av Sveriges åtaganden enligt artikel lll: 2b förutsätter att utförseln av åtminstone viss i bestämmelsen avsedd utrustning och material underkastas kontroll. Eftersom det f.n. saknas bestämmelser som möjliggör en sådan exportkontroll, måste bestämmelser om detta införas. Enligt promemorian synes detta lämpligen böra ske genom att 3 & atomenergilagen utsträcks till att gälla också nämnd utrustning och material.

När det gäller omfattningen av denna exportkontroll framhålls be— tydelsen från fördragssynpunkt av att bestämmelsen tolkas på samma sätt i de länder som kan tänkas leverera förevarande utrustning och material. I promemorian förordas därför att kontrollen utformas i en- lighet med vad man på det internationella planet kan enas om.

Enligt promemorian är det vidare erforderligt att precisera vad en utsträckt utförsclkontroll skall omfatta. Ett starkt skäl för detta är att bestämmelsen i 3 & atomenergilagen är straffsanktionerad. Den erfor- derliga preciseringen kan lagtekniskt göras på olika sätt. En möjlighet är att redan i 3 % atomenergilagen ange vad som skall omfattas av kön- trollen. Det blir emellertid svårt att göra en sådan avgränsning, såvida man inte gör en uppräkning. En sådan uppräkning skulle dock bli täm- ligen otymplig och bryta mot den teknik som i övrigt använts i atom- energilagen. Dessutom skulle en uppräkning snabbt kunna förlora i ak- tualitet, varför det enligt promemorian förefaller mindre lämpligt att ha den intagen i en lag. Den lämpligaste lösningen synes vara att göra 3 & atomenergilagen tillämplig på sådan utrustning och sådant mate- rial av här förevarande slag som anges i en särskild kungörelse.

Promemorieförslaget innebär, att Kungl. Maj:t genom ett tillägg till 3 5 atomenergilagen ges rätt bestämma att särskilt tillstånd skall erford- ras för utförsel av utrustning eller material som har särskilt konstrue- rats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av särskilt klyvbart material.

I förslaget anges det således inte vad utförselkontrollcn konkret skall omfatta. Det ankommer i stället på Kungl. Maj:t att inom den angivna ramen göra den erforderliga preciseringen.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1972: 41 7

Remissyttrandena

De remissinstanser som yttrat sig om konsekvenserna av Sveriges åta- ganden enligt artikel Ill: 2 b icke-spridningsfördraget anser att denna bestämmelse förutsätter en utsträckning av den nuvarande utförselkon- trollen.

Flertalet remissinstanser tillstyrker det i promemorian framlagda för— slaget till ändringar i atomenergilagen.

Några remissinstanser anför synpunkter på hur den svenska export- kontrollen bör utformas.

Sålunda förordar delegationen för atomenergifrågor att tillståndsplik- tcn inskränks till ett litet antal, väl definierade produkter av verkligt strategisk betydelse.

Även Aktiebolaget Atomenergi finner att kontrollen bör begränsas till ett litet antal produkter av strategisk betydelse för framställning, bear- betning eller användning av särskilt klyvbart material. Enligt bolagets mening bör i första hand atomreaktorer och kompletta anläggningar för separation av isotoper eller enheter för separation av särskilt klyv- bart material omfattas av utförselkontrollen. Bolaget framhåller vikten av att denna kontroll utformas med vederbörlig hänsyn till motsvarande kontroll i andra länder.

Aktiebolaget Asea-Atom framhåller angelägenheten av att en lagstift- ning om utförselkontroll inte onödigtvis beskär svensk reaktorindustris exportmöjligheter. Bolaget finner det mot denna bakgrund vara önsk- värt att exportkontrollen blir så begränsad som möjligt. Bolaget påpe- kar vidare att det ligger i icke-spridningsfördragets anda att parternas möjligheter till ekonomisk-teknisk utveckling och internationellt sam- arbete på kämenergiområdet inte skall minskas. Vid utformning och tillämpning av bestämmelser om utförselkontroll bör detta beaktas.

Generaltullstyrelsen understryker särskilt betydelsen från kontrollsyn- puukt av att berörda produkter specificeras så att de på ett enkelt sätt kan särskiljas från varor som inte skall kontrolleras.

Departementschefen

Sverige får enligt artikel 111: 2 b i fördraget om förhindrande av sprid- ning av kärnvapen tillhandahålla icke-kärnvapcnstat sådan utrustning eller sådant material som anges i artikeln endast om den mottagande staten underkastat sig kontroll enligt samma artikel.

Som framhållits i den promemoria som utarbetats inom industride- partementct förutsätter artikel lll: 2 b att den svenska statsmakten har rättsliga möjligheter att kontrollera utförseln ur landet av sådan utrust- ning och sådant material som avses med artikeln. Gällande lagstiftning '

• Sida 8
•  Original

Prop. 1972: 41 8

medger emellertid inte utförselkontroll i den utsträckning som behövs enligt icke-spridningsfördraget. Nya bestämmelser måste därför införas.

Enligt fördraget skall export av utrustning eller material som har sär- skilt konstruerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av särskilt klyvbart material under vissa förutsättningar kunna förhindras. Med benämningen ”särskilt klyvbart material” för- stås enligt IAEA:s stadga plutonium ——239, uran ——233 eller uran som anrikats på isotoperna 235 eller 233. I stadgan anges också under vilka- förutsättningar uran skall anses vara anrikat på isotoperna 235 eller 233. I övrigt torde det få ankomma på varje fördragsslutande stat att med utgångspunkt i fördraget själv avgöra vilket material och vilken utrust- ning som på grund av bestämmelsen skall vara underkastad export- kontroll.

I departementspromemorian föreslås, att Kungl. Maj:t genom ett till— lägg till 3 & atomenergilagen skall få rätt föreskriva att utförsel av ut— rustning och material, som har särskilt konstruerats eller iordning- ställts för bearbetning, användning eller framställning av särskilt klyv- bart material, skall kräva särskilt tillstånd. De flesta remissinstanserna har funnit den i promemorian förordade lagstiftningstekniken vara än- damålsenlig. Även jag förordar denna teknik, som möjliggör en rela- tivt smidig anpassning till skiftande förhållanden.

Den av mig förordade lagstiftningen innebär att det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om exportkontrollens omfattning. Jag vill ange några riktlinjer för utformningen av denna kontroll. För- draget förutsätter att dess bestämmelser inte tillämpas på ett diskrimi- nerande sätt. Jag tänker här särskilt på artikel IV, vari fastslås bl. a. att fördragsparterna har rätt att delta i och skall underlätta fullständigast möjliga utbyte av utrustning och material. Det bör följaktligen inte komma i fråga att underkasta den svenska exporten av nukleärt mate- rial m. m. längre gående begränsningar än som kan godtas av andra be— rörda länder. För att syftet med icke-spridningsfördraget skall kunna ef- fektivt tillgodoses krävs emellertid, att artikel Ill: 2 b tillämpas på ett så likartat sätt som möjligt av de länder som kan leverera berörda utrust- ning och material. Den svenska exportkontrollen bör därför anpassas till de internationella överenskommelser som kan komma att träffas.

Under remissbehandlingen har från flera håll betonats vikten av att utförselkontrollen begränsas till ett fåtal, väl definierade produkter. Många skäl talar för detta. Till en början märks, att 3 & atomenergilagen är straffsanktionerad. Från rättssäkerhetssynpunkt är det därför vik- tigt att de föreskrifter som kan komma att meddelas med stöd av den- na paragraf får ett så noga preciserat innehåll som möjligt. Ett annat skäl är, att en effektiv kontroll inte torde kunna upprätthållas annat än beträffande ett fåtal, noga definierade produkter. Om utförselkontrol— len sålunda måste begränsas, är det naturligt att den förbehålls produk-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1972: 41 9

ter som är av central betydelse från fördragssynpunkt. Några remissin- stanser har anfört att utförselkontrollen bör omfatta endast strategiskt betydelsefulla produkter. Jag delar denna uppfattning. I kravet på att produkterna skall vara strategiskt betydelsefulla får då läggas att de skall ha avgörande betydelse för framställningen av material för kärn- vapen. Produkter av detta slag kan vara bl. a. atomreaktorer, laddma- skiner av viss typ, kontrollstavar, tungt vatten, nukleär grafit samt viss utrustning som är särskilt avsedd för skiljande av uranisotoper.

Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft omedelbart efter det att den nya författningen har utkommit från trycket i Svensk författ- ningssamling.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen '

att antaga inom industridepartementet upprättat förslag till lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306).

Med bifall till vad föredraganden med instämmande av stats- rådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

• Sida 10
•  Original

Prop. 1972: 41 10

Departementspromemorians förslag till

Lag om ändring i atomenergilagen (1956: 306)

Härigenom förordnas i fråga om atomenergilagen (1956: 306) att 3 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 % Ej må utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer ur riket föras ämne eller förening som avses i 1 &, mineral

med halt av sådant ämne, vad som framställts av sådant ämne eller vara i vilken sådant ämne ingår.

Konungen äger bestämma att sådant tillstånd skall erfordras även för utförsel av utrustning el- ler material som har särskilt kon- struerats eller iordningställts för bearbetning, användning eller framställning av särskilt klyvbart material.

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 710147