Prop. 1972:60
Kungl. Maj:ts proposition angående skattebortfallsbidrag till kommuner m.fl. i anledning av I970 års skattereform
Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1972
Nr 60
Kungl. Maj:ts proposition angående skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl. i anledning av 1970 års skattereform; given Stockholms slott den 10 mars 1972.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements- chefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att kommuner, landstingskommuner och församlingar får årliga bidrag av statsmedel med anledning av att skatteunderlaget minskar till följd av 1970 års skattereform. Till grund för bidragsgivningen ligger ett beräknat skattebortfall för kommuner-' na på en miljard kr. för år 1971. Bidragen utbetalas första gången år 1973 och avses utgå på grundval av tillskjutet skatteunderlag. Detta skatteunderlagstillskott fördelas mellan kommunerna i relation till skat- tekraften beräknad som skattekronor per inkomsttagare. Utöver bidragen på en miljard kr. för år 1971 utgår år 1973 även förskott för detta år med ett belopp i samma storleksordning.
1 Riksdagen 1972. ] saml. Nr 60
Prop. 1972: 60
Författningsförslag
1. Förslag till
Lag om ändring i lagen (19653 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt
Härigenom förordnas, att lagen (1965: 269) med särskilda bestäm- melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Kommuns och annan menig- hets utdebitering av skatt skall be- stämmas i förhållande till det an— tal skattekronor och skatteören, som vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillägg av det antal skatte- kronor, som staten skall tillskjuta enligt förordningen den 3 juni 1965 (nr 268) om skatteutjäm- ningsbidrag.
Föreslagen lydelse
Kommuns och annan menig- hets utdebitering av skatt skall be- stämmas i förhållande till det an- tal skattekronor och skatteören, som vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med tillägg av det antal skatte- kronor, som staten skall tillskjuta enligt förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag och av bi- dragsunderlag enligt bestämmel- serna om skattebortfallsbidrag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.
2. Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag
Härigenom förordnas, att 1, 2, 4—6, 8, 9, 11—16, 19 och 20 55 för- ordningen ( 1965:268 ) om skatteutjämningsbidrag skall ha nedan an- givna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse lä
Kommun äger erhålla skatte- utjämningsbidrag av statsmedel enligt bestämmelserna i denna för- ordning.
Bidragskommun äger erhålla skatteutjämningsbidrag av stats- medel enligt bestämmelserna i denna förordning.
25
I denna förordning förstås med
k 0 mm u n: landskommun, kö- ping, stad, landstingskommun, församling, pastorat och annan
bidragskommun: kom- mun, landstingskommun, försam- ling, pastorat och annan kyrklig
Prop. 1972: 60
Nuvarande lydelse
kyrklig samfällighet som äger be- skattningsrätt,
bidragsår: utgår,
Föreslagen lydelse
samfällighet ningsrätt,
som äger beskatt-
det kalenderår under vilket skatteutjämningsbidrag
b e r ä k n i n g s å r: det kalenderår som föregår bidragsåret,
skattekraft: antalet skat- tekronor och skatteören per in— vånare i kommunen, beräknat ef- ter taxeringsnämnds beslut röran- de beräkningsårets taxering till kommunal inkomstskatt och an- talet kyrkobokförda invånare i kommunen vid beräkningsårets in- gång.
medelskattekraft: an- talet skattekronor och skatteören per invånare i hela riket, beräknat efter taxeringsnämnds beslut rö- rande beräkningsårets taxering till kommunal inkomstskatt och anta- let kyrkobokförda invånare i hela riket vid beräkningsårets ingång,
sammanlagd utdebite- ring: summan inom landskom- mun, köping eller stad av utdebi- teringssatserna för beräkningsåret för skatt till kommun, municipal- samlzälle och tingslag samt
utdebiteringsgräns: me- deltalet av de sammanlagda utde- biteringarna i hela riket, bestämt genom att summan av de tal, som erhållas om inom varje landskom- mun, köping eller stad samman— lagda utdebiteringen multiplice— ras mcd antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut rörande taxering till kom- munal inkomstskatt året före be- räkningsåret, delas med. samman- lagda antalct skattekronor och skatteören i hela riket...
Omfattar landskommun, köping eller stad två eller flera försam- lingar, skall vid beräkningen av den sammanlagda utdebiteringen
skattekraft: antalet skat- tekronor och skatteören per invå- nare i I)ia'ragskommunen, beräk- nat efter taxeringsnämnds beslut rörande beräkningsårets taxering till kommunal inkomstskatt med tillägg av bidragsunderlag enligt bestämmelserna om skattebon- fallsbidrag och antalet kyrkobok- förda invånare i bidragskommu- nen vid beräkningsårets ingång,
medelskattekraft: an- talet skattekronor och skatteören per invånare i hela riket, beräknat efter taxeringsnämnds beslut rö- rande beräkningsårets taxering till kommunal inkomstskatt med till- lägg av bidragsunderlag enligt be- stämmelserna om skattebortfallsbi- drag och antalet kyrkobokförda invånare i hela riket vid beräk- ningsårets ingång,
sammanlagd _utdebite— r i n g: summan inom kommun av utdebiteringssatsema för beräk- ningsåret för skatt till bidragskom- mun samt
utdebiteringsgräns: me— deltalet av de sammanlagda utde- bitcringarna i hela riket, bestämt genom att summan av de tal, som erhållas om inom varje kommun sammanlagda utdebiteringcn mul- tipliceras med antalet skattekronor och skatteören enligt taxerings- nämnds beslut rörande taxering till kommunal inkomstskatt året före beräkningsåret, delas med sam- manlagda antalet skattekronor och skatteören i hela riket.
Omfattar kommun två eller fle- ra församlingar, skall vid beräk- ningen av den sammanlagda ut— debiteringcn medeltalet av utde-
Prop. 1972: 60
Nuvarande lydelse
medeltalet av utdebiteringssatserna för församlingsskatt inräknas i summan av utdebiteringssatserna. Detta medeltal bestämmes genom att summan av de tal, som erhål— las om varje församlings utdebi- teringssats multipliceras med an- talet skattekronor och skatteören i församlingen enligt taxerings- nämnds beslut rörande taxering till kommunal inkomstskatt året före beräkningsåret, delas med an- talet skattekronor i den landskom- mun, köping eller stad inom vil- ken församlingarna äro belägna. Tillhöra delar av församling skil- da kommuncr, gäller vad nu sagts om församling sådan del. Municipalsamhälles utdebite- ringssats ingår i den sammanlagda utdebiteringen med det belopp, vartill den skulle ha uppgått om antalet skattekronor och skatte- ören i municipalsamhället varit detsamma som i den landskom- mun inom vilken municipalsam- hållet är beläget. '
F öreslagen- lydelse biteringssatserna för församlings- skatt inräknas i summan av ut- debiteringssatserna. Detta medeltal bestämmes genom att summan av de tal, som erhållas om varje för- samlings utdebiteringssats multi- pliceras med antalet skattekronor och skatteören i församlingen en- ligt taxeringsnämnds beslut röran- de taxering till kommunal in- komstskatt året före beräknings- året, delas med antalet skattekro- nor i den kommun inom vilken församlingarna äro belägna. Till- höra delar av församling skilda
kommuner, gäller vad nu sagts om
församling sådan del.
4å
Skatteutjämningsbidrag skall vid upprättande av utgifts- och in— komststat för bidragsåret uppta- gas bland kommunens inkomster.
Skatteutjämningsbidrag skall vid upprättande av utgifts- och in- komststat för bidragsåret uppta- gas bland bidragskommunens in— komster.
5å
Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft utgår till kommun, vars skattekraft understiger den skattekraft, som kommunen skall tillförsäkras enligt 8 &.
Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft utgår till bidrags- kommun, vars skattekraft under- stiger den skattekraft, som bi- dragskommunen skall tillförsäkras enligt 8 &.
öä
Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft utgår med det be— lopp, som erhålles, när tillskott av skatteunderlag enligt 8 & multipli- ceras med den utdebiteringssats som kommunen fastställt för bi- dragsåret.
Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft utgår med det be- lopp, som erhålles, när tillskott av ' skatteunderlag enligt 8 5 multipli- ceras med den utdebiteringssats- som bidragskommunen fastställt
- för bidragsåret.
Prop. 1972: 60
Nuvarande lydelse F öreslagen' lydelse 851
Tillskott av skatteunderlag ut- göres av det antal skattekronor och skatteören, som kommunen måste tillföras för att skattekraften skall motsvara följande andel av me- delskattekraften, nämligen för
Tillskott av skatteunderlag ut- göres av det antal skattekronor och skatteören, som bidragskommunen måste tillföras för att skattekraf- ten skall motsvara följande andel av medelskattekraften, nämligen för
landstingskommun i skattekraftsområde 1 och de delar av Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs läns landstingskommuner som 'tillhöra skattekraftsområde 2, 95 procent;
övriga landstingskommuner i skattekraftsområde 2. 110 procent; landstingskommun i skattekraftsområde 3, "125 procent; Gotlands kommun 92 procent;
annan kommun i skattekrafts- område 1, 90 procent;
annan kommun i skattekrafts- område 2, 110 procent
och annan kommun i skatte- kraftsområde 3, 125 procent.
annan bidragskommun i skatte- kraftsområde 1, 90 procent:
annan hidragskommun i skatte- kraftsområde 2, 110 procent
och annan bidragskommun i skattekraftsområde 3, 125 procent.
För landstingskommun må dock tillskottet av skatteunderlag icke understiga summan av de tillskjutna skatteunderlag som för år 1965 utgick till landstingskommunen enligt kungörelserna den 16 maj 1957 (nr 205) angående skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdrags- reform och den 27 april 1962 (nr 140) angående skatteersättning i an— ledning av 1961 års ortsavdragsrcform.
Ingår två eller flera församlingar i pastorat eller annan kyrklig sam- fällighet som äger beskattningsrätt, skall tillskottet av skatteunderlag till den kyrkliga samfälligheten utgöra summan "av sådana tillskott till för-
samlingarna.
För landskommun, köping eller stad där den sammanlagda utde- biteringcn understiger utdebite- ringsgränsen, skall det enligt förs- ta stycket gällande procenttalel minskas med en procentenhet för varje fullt tjugotal ören, varmed den sammanlagda utdebiteringcn understiger utdebiteringsgränsen.
Tillhöra delar av kommun skil- da skattekraftsområden, beräknas tillskottet särskilt för varje sådan del.
För kommun där den samman- lagda utdebiteringen understiger utdebiteringsgränsen, skall det en- ligt första stycket gällande pro- centtalet minskas med en procent- enhet för varje fullt tjugotal ören, varmed den sammanlagda utdebi- teringcn understiger utdebiterings- gränsen.
Tillhöra delar av bidragskom- mun skilda skattekraftsområden, beräknas tillskottet särskilt för varje sådan del.
"95
Träder ändring beträffande kommuns indelning i kraft vid bi— dragsårets ingång, skall tillskott av skatteunderlag beräknas på grund-
1 Senaste lydelse 1970: 341. 11'" Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 60
Träder ändring beträffande bi- (lragskonzmuns indelning i kraft vid bidragsårets ingång, skall till- skott av skatteunderlag beräknas
Prop. 1972: 60
Nuvarande lydelse
val av den indelning som gällde vid beräkningsårets ingång. Vid delning av kommun skall tillskot- tet fördelas i förhållande till kom- mundelarnas invånarantal vid be- räkningsårets början.
Föreslagen lydelse
på grundval av den indelning som gällde vid beräkningsårets ingång. Vid delning av bidragskommun skall tillskottet fördelas i förhål- lande till invånarantalet i de olika delarna av bidragskommunen vid beräkningsårets början.
115
Länsstyrelsen skall fastställa till- skott av skatteunderlag samt se- nast den 10 september under be- räkningsåret tillställa kommun uppgift om tillskottets storlek.
Länsstyrelsen skall fastställa till- skott av skatteunderlag samt se- nast den 10 september under be- räkningsåret tillställa bidragskom- mun uppgift om tillskottets stor- lek.
125
Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering utgår till landskom- mun, köping eller stad, vars om- räknade sammanlagda utdebitering överstiger utdebiteringsgränsen. Med omräknad sammanlagd ut- debitering förstås den utdebitering för beräkningsåret som skulle ha fastställts, om för samma år var- ken bidrag vid hög utdebitering eller bidrag enligt 16 & utgått.
13
Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering utgår med belopp, motsvarande vad som skulle utgå på grundval av kommunens skatte- underlag enligt beräkningsårets taxering, ökat med tillskott av skatteunderlag enligt 8 5, efter ett belopp för skattekrona och skatte- öre som utgör viss andel av skill- naden mellan den omräknade sam- manlagda utdebiteringen i kom- munen och utdebiteringsgränsen. Denna andel är 1/10 procent för varje öre av den del av den om- räknade sammanlagda utdebite- ringen, som överstiger utdebite-
Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering utgår till kommun, vars omräknade sammanlagda ut- debitering överstiger utdebite- ringsgränsen. Med omräknad sam- manlagd utdebitering förstås den utdebitering för beräkningsåret som skulle ha fastställts, om för samma år varken bidrag vid hög utdebitering eller bidrag enligt 16 & utgått. Vid omräkning skall såväl skatteunderlag enligt taxe- ringsnämnds beslut som tillskjutet skatteunderlag enligt 8 5 och be- stämmelserna om skattebort/alls- bidrag beaktas.
%
Skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering utgår med belopp, motsvarande vad som skulle utgå på grundval av bidragskommunens skatteunderlag enligt beräknings- årets taxering, ökat med tillskott av skatteunderlag enligt 8 39 och bidragsunderlag enligt bestämmel- serna onz skattebortj'allsbidrag, ef- ter ett belopp för skattekrona och skatteöre som utgör Viss andel av skillnaden mellan den omräknade sammanlagda utdebiteringcn i bi- dragskommunen och utdebite- ringsgränsen. Denna andel är 1/10- procent för varje öre av den del av
Prop. 1972: 60
Nuvarande lydelse
ringsgränsen med högst tre kronor, och 60 procent av den del av den omräknade sammanlagda utdebi- teringcn som överstiger utdebite- ringsgränsen med mer än tre kro- nor.
14
Träder ändring beträffande kommuns indelning i kraft vid bidragsårets ingång, skall bidrag vid hög utdebitering beräknas på grundval av den indelning som gällde vid beräkningsårets ingång. Vid delning av kommun skall bi- draget fördelas i förhållande till kommundelarnas invånarantal vid beräkningsårets början.
15
Länsstyrelsen skall fastställa Skatteutjämningsbidrag vid hög ut- debitering samt senast den 10 september under beräkningsåret tillställa landskommun, köping och stad uppgift om bidragets storlek.
16 När synnerliga skäl föreligga, äger Konungen efter ansökan be- vilja kommun extra Skatteutjäm- ningsbidrag.
Föreslagen lydelse
den omräknade sammanlagda ut- debiteringcn, som överstiger utde- biteringsgränsen med högst tre kronor, och 60 procent av den del av den omräknade sammanlagda utdebiteringcn som överstiger ut- debiteringsgränsen med mer än tre kronor.
5
Trädcr ändring beträffande bi- dragskommuns indelning i kraft vid bidragsårets ingång, skall bi- drag vid hög utdebitering beräk- nas på grundval av den indelning som gällde vid beräkningsårets in- gång. Vid delning av bidragskom- mun skall bidraget fördelas i för- hållande till invånarantalet i de olika delarna av bidragskommu- nen vid beräkningsårets början.
&
Länsstyrelsen skall fastställa Skatteutjämningsbidrag vid hög ut- debitering samt senast den 10 september under beräkningsåret tillställa kommun uppgift om bi- dragets storlek.
5
När synnerliga skäl föreligga, äger Konungen efter ansökan be- vilja bidragskommun extra skatte- utjämningsbidrag.
Ansökan om extra Skatteutjämningsbidrag inges till länsstyrelsen sc- nast den 31 januari under beräkningsåret.
19
Finner länsstyrelse på grund av anmärkning eller eljest att av läns- styrelsen meddelat beslut enligt denna förordning blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall länsstyrelsen, sedan vederbö- rande kommun erhållit tillfälle att yttra sig, meddela beslut om rät- telse.
&
Finner länsstyrelse på grund av anmärkning eller eljest att av läns- styrelsen meddelat beslut enligt denna förordning blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall länsstyrelsen, sedan vederbö- rande bidragskommun erhållit til]— fälle att yttra sig, meddela beslut om rättelse.
Prop. 1972: 60 8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
205
Talan mot statistiska centralby- Talan mot statistiska centralby- råns och länsstyrelses beslut enligt råns och länsstyrelses beslut enligt denna förordning må föras av denna förordning må föras av kommun. Talan föres hos Kungl. bidragskommmz. Talan föres hos Maj:t genom besvär. Kungl. Maj:t genom besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Vid beräkning av medel- skattekraften på grundval av 1972 års taxering skall det sammanlagda bidragsunderlaget i riket enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag upptagas till 44 365 600 skattekronor.
Prop. 1972: 60 9
Utdrag av protokollet över tinansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 mars 1972.
Niin-'armule: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, NILSSON, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, "BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om skatte- bortfallsbidrag till kommuner m. fl. i (Inledning av 1970 års skattere- form och anför.
"l. prop. 1972:] (bil. 9 s. 68) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1972/73 beräkna till Kompensation till kommunerna med anledning av skatte- omläggningen 1971. ett förslagsanslag av 500 milj. kr. Jag anhåller att nu få ta upp denna fråga.
Inledning
En genomgripande reform av inkomstbeskattningen beslöts vid "1970 års vårriksdag ( prop. 1970: 70 , Bc'U 1970: 40, rskr 1970: 230). De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1971 och tillämpas första gången vid 1972 ars taxeling.
Reformen innebar långtgående ändringar i bl.a. avdragssystemet vid taxeringen. Härigenom påvetkas den beskattningsbala inkomsten och därmed beskattningsunderlagct. Effekten för kommunerna av det nya skattesystemet blir ett betydande skattebortfall. I prop. 1970: 70 uttalade jag (5. 75) att avsikten var att kommunerna skulle få full kom- pensation för skattebortfallct och att förslag senare skulle läggas fram om formerna för denna kompensation.
[ beredningen av denna fråga inom finansdepartementet har ingått överläggningar med företrädare för Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. ' ' '
Vissa skattebestämmelser
Reglerna om den kommunala inkomstbeskattningen finns främst i kommunalskattelagen (1928z370, KL). Bestämmelserna om den stat- liga inkomstskatten, som i vissa hänseenden har betydelse vid beräk— ningen av det kommunala beskattningsunderlagct, finns bl. a. i förord- ningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI). För varje skattskyl-
Prop. 1972: 60 10
dig bestäms ett skatteunderlag för kommunalbeskattningen och ett för statsbeskattningen. Härvid gäller emellertid i huvudsak likartade regler.
Summan av inkomsterna från olika förväwskällor, minskad med avdrag för kostnader som behövts för att förvärva och bibehålla in- täkterna, utgör den skattskyldiges sammanräknade inkomst. Härifrån avgår s. k. allmänna avdrag (46 % KL, 4 % SI). Avdrag får under vissa förutsättningar göras också för förlust som hänför sig till tidigare år (för- ordningen 1960: 63 om rätt till förlustutjämning vid taxering för in- komst). Återstoden, vid kommunaltaxeringen ökad med s.k. garanti- belopp för fastighet, utgör den skattskyldiges taxerade inkomst.
Den taxerade inkomsten minskas med grundavdrag (tidigare orts- avdrag) och extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Återstoden utgör beskattningsbar inkomst. Denna inkomst ligger till grund för skatte- beräkningen.
Den kommunala inkomstskatten är proportionell och tas ut med en i viss ordning bestämd andel av den till kommunal inkomstskatt be- skattningsbara inkomsten. Den genomsnittliga kommunala utdebite— ringen är för år 1971 22:54 kr. och för år 1972 23:79 kr. per 100 kr. beskattningsbar inkomst.
De ändringar som låg i skattereformen berörde, såvitt nu är av in- tresse, i huvudsak de allmänna avdragen och ortsavdragen/grundav- dragen. I detta hänseende innebär bestämmelserna för tiden före re- formen bl. &. följande.
Allmänt avdrag medges för sådan sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 & lagen (1962: 381) om allmän försäkring som påförts den skattskyldige under året före taxeringsåret samt för premier och avgif- ter för ett antal andra typer av försäkringar. Avdrag för sjukförsäkrings- avgift enligt 19 kap. 2 5 lagen om allmän försäkring beräknas till ett be— lopp av minst 150 kr. eller, om den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemen- samt till ett belopp av minst 300 kr. Avdraget för övriga premier och avgifter är högst 500 kr. för sammanlevande makar och för ensam- stående, som haft hemmavarande barn under 18 år, samt 250 kr. för ensamstående i övrigt (46 ä 2 mom. KL, 4 5 1 mom. Sl). '
Avdrag medges också för underhåll som den skattskyldige betalat till inte hemmavarande barn under 16 år. Avdraget får dock inte över- stiga 1 000 kr. per barn och år.
Som allmänt avdrag räknas också de s.k. förvärvsavdragen. Av- dragsrätt medges gift kvinna utan hemmavarande barn under 16 år som levt tillsammans med sin man och som haft inkomst av jord- bruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors värde, inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa om-
Prop. 1972: 60 11
fattning, eller inkomst av eget arbete. Avdragsbeloppet är 300 kr. Har kvinnan hemmavarande barn under 16 år, får hon i fråga om in- komst av rörelse eller eget arbete göra avdrag med 300 kr. jämte 25 0/o av inkomsten, sammanlagt dock med högst 3 000 kr.
I fråga om jordbruksinkomst får hon göra avdrag med belopp mot- svarande värdet av arbetsinkomsten, dock högst med 1 000 kr.
Ensamstående man eller kvinna, som haft hemmavarande barn un- der 16 år, får åtnjuta förvärvsavdrag vid inkomst av jordbruksfastig- het, rörelse och eget arbete i princip enligt de regler som gäller för gift kvinna med barn och inkomst av rörelse.
Förvärvsavdrag medges också i fråga om jordbruks- och rörelse- inkomst vid fall av s.k. faktisk sambeskattning, dvs. då gift person drivit verksamheten med biträde av maken. Gift man utan hemma- varande barn under 16 år som levt tillsammans med sin hustru erhål- ler förvärvsavdrag med 300 kr. Förutsättningen är att hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr. Finns hemma- varande barn under 16 år, får mannen åtnjuta avdrag med belopp motsvarande värdet av hustruns arbetsinsats, dock högst med 1 000 kr.
Förvärvsavdrag får åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag förslår till det. Förvärvsavdrag får för skattskyldig eller, om han varit gift och levt tillsammans med maken, makarna tillsammans inte överstiga det maximibelopp som enligt det nyss återgivna gäller för det avdragsfall som är i fråga (46 5 3 mom. KL, 4 & SI).
Vid statstaxeringen medges vidare avdrag för sådan allmän kom- munalskatt som påförts den skattskyldige året före taxeringsåret. Av- draget skall beräknas till ett belopp av minst 2 250 kr. eller, för makar gemensamt, till 4 500 kr. Rätt till avdrag med sistnämnda belopp till- kommer också ensamstående med hemmavarande barn under 18 år (4 5 1 mom. Sl).
Ortsavdrag medges med 2 250 kr. för ensamstående skattskyldig och 4500 kr. för makar gemensamt och för ensamstående med hemma- varande barn under 18 år (48 5 2 mom. KL, 8 & SI).
För makar gäller om allmänna avdrag och ortsavdrag följande. All- männa avdrag som helt eller delvis inte kunnat avräknas på den ena makens inkomst får avräknas mot andra makens inkomst, såvitt gäller kommunaltaxeringen dock med viss begränsning i fråga om kommun. Ortsavdraget beräknas till 2250 kr. för vardera maken. Kan beloppet inte till fullo utnyttjas av ena maken får bristen avräknas på andra makens inkomst. Extra avdrag beräknas för vardera maken för sig. För makarna tillsammans får. emellertid avdraget inte överstiga före— skrivet maximibelopp (52 ä 1 mom. KL, 11 5 1. mom. Sl).
Efter reformen gäller ändrade regler i följande hänseenden.
Prop. 1972: 60 12.
Schablonavdraget för obligatorisk sjukförsäkringsavgift, 150/300 kr., slopas. Avdrag medges enbart för faktiskt påförd avgift. Avdrag för un- derhållsbidrag till inte hemmavarande barn höjs till 1 500 kr. per barn och år. Åldersgränsen för barnet höjs från 16 till 18 år. .
I fråga om förvärvsavdraget har omfattande ändringar skett. Av- draget på 300 kr. till barnlösa familjer har avskaffats liksom det fasta beloppet på 300 kr. till barnfamiljer med inkomst av rörelse eller tjänst. Förvärvsavdrag medges nu makar med barn under 16 år som båda har 5. k. A-inkomst, dvs. inkomst av tjänst utom periodiskt understöd och liknande, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse där den skatt- skyldige utfört arbete i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Av- draget är vid inkomst av rörelse och tjänst 25 0/0 av inkomsten (netto- intäkten), dock högst 2 000 kr., och vid inkomst av jordbruksfastighet 1000 kt'. Avdragsrätten' tillkommer den make som har den lägsta A-inkomsten. Förvärvsavdrag medges också gift person med A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse om maken biträtt i verksamheten. Avdraget är i dessa fall värdet av medhjälpande makens arbetsinsats, dock högst 1 ()00 kr. Förvärvsavdrag medges också ensamstående med hemmavarande barn under 1.6 år och inkomst av jordbruksfastighet. rörelse eller tjänst. Avdraget är 25 0/0 av inkomsten (ncttointäktcn) dock högst 2000 kr. I fråga om maximibeloppen då rätt till flera förvärvsavdrag föreligger är reglerna i princip oförändrade.
Väsentliga förändringar har skett i fråga om ortsavdragen. Dessa ersätts i det nya systemet med grundavdrag som medges med 4 500 kr. för varje skattskyldig i den mån inkomsten förslår. Fullt avdrag med- ges upp till 30 000 kr. taxerad inkomst. Vid högre inkomst reduceras avdraget med 20 Uf.) av överstigande del. Vid taxerad inkomst på 52 500 kr. och högre medges alltså inte något avdrag. Vid beräkningen av grundavdragets belopp tas hänsyn enbart. till den statligt taxerade inkomsten med tillägg för s. k. sjömansinkomst. Det belopp som därvid erhålls tillämpas också vid den kommunala taxeringen.
Även de extra avdragen ändras genom reformen. Ändringarna inne- bär, som berörs närmare i det följande, en kraftig minskning av av- dragssumman. . . .
Utöver förändringarna på avdragssidan kan nämnas att skattefrihet införs för det kommunala bostadstillägget för folkpensionärer (19 & KL, 2 & SI) och att makeansvarct för sjukförsäkringsavgiften slopas. Vidare längdförs inte sammanräknad nettoinkomst —— som ligger till grund för inkomststatistiken — i de fall den taxerarle inkomsten under— stiger 4500 kr. för ensamstående och för makar tillsammans. 1 det gamla systemet låg gränsen för längdföring vid 2 350 kr. statligt taxerad inkomst [68 & taxeringsförordningen (1956: 6.23”.
Prop. 1972: 60 . 13
Den kommunala skatteutjämningen
Enligt lagen (1965: 269) med-särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt skall utdebitering av skatt bestämmas i förhållande till det antal skattekronor Och skatteören, som vid närmast föregående års taxering påförts de skattskyldiga, med till- lägg av det antal skattekronor, som staten skall tillskjuta enligt för- ordningen (1965: 268) om Skatteutjämningsbidrag.
Kommun, landstingskommun och församling m. fl. kyrkliga sam— fälligheter får enligt förordningen om Skatteutjämningsbidrag under vissa förutsättningar skatteutjämningsbidrag av statsmedel. Bidrag utgår vid brist på skattekraft och vid hög utdebitering. Med skattekraft menas därvid antalet skattekronor och skatteören per invånare. I vissa fall kan också utgå extra Skatteutjämningsbidrag. Skatteutjämningsbidrag tas upp bland menighetens inkomster vid upprättande av utgifts- och in- komststat för bidragsåret.
Skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft utgår på grundval av tillskott på skatteunderlag. Med tillskott av skatteunderlag förstås det an- tal skattekronor och skatteören som menigheten måste tillföras för att skattekraften skall motsvara en viss föreskriven andel av medelskatte- kraften i riket. Bidrag utgår med det belopp, som erhålls, när skatte- underlagstillskottet multipliceras med den utdebiteringssats som menig- heten fastställt för bidragsåret.
Länsstyrelsen fastställer tillskott av skatteunderlag och tillställer senast den 10 september under beräkningsåret menigheten uppgift om tillskot- tets storlek. Statistiska centralbyrån fastställer varje år senast den 25 au- gusti medelskattekraften i riket. I fråga om utbetalning av Skatteutjäm- ningsbidrag tillämpas bestämmelserna i kommunallagen och annan för- fattning om utbetalning av allmän kommunalskatt.
Skattereformens effekt på det kommunala skatteunderlaget
Skattereformens effekt på det kommunala skatteunderlaget beror främst på de ändrade avdragsbestämmelserna. Ändringarna påverkar bara i mindre grad den sammanräknade inkomsten, medan däremot den bcskattningsbara inkomsten berörs i hög grad. De nya bestämmelserna innebär till en del en ökning av skatteunderlaget men till det väsentliga en minskning. De viktigaste faktorerna är följande.
Avgörande betydelse har övergången från ortsavdrag på 2250/4 500 kr. till enhetliga grundavdrag på högst 4500'kr. I flertalet fall där ortsavdrag tidigare medgavs med 2250 kr. innebär de nya reglerna en fördubbling av det skattefria bottcnavdragct och en motsvarande . minskning av det kommunala skatteunderlaget. Denna effekt motverkas dock i viss mån av den avtrappning av grundavdragct som sker vid inkomster överstigande 30 000 kr. och som ökar skatteunderlaget.
Prop. 1972: 60 14
Som tidigare anförts slopas förvärvsavdraget på 300 kr. till barnlösa familjer liksom det fasta beloppet på 300 kr. till barnfamiljer med in- komst av rörelse eller tjänst. Vidare sänks avdragets maximum från 3 000 kr. till 2000 kr. och för makar tillgodoräknas avdraget maken med lägsta A-inkomst i stället för hustrun. Dessa ändringar ökar det kommunala skatteunderlaget. Å andra sidan utgår i fortsättningen av- drag också för pension och livränta vilket tenderar att minska skatte- underlaget. I samma riktning verkar att fosterbarn räknas in i den kategori barn som berättigar till avdrag.
Höjningen av avdraget för underhåll åt ej hemmavarande barn till 1 500 kr. och justeringen av åldersgränsen från 16 till 18 år minskar det kommunala skatteunderlaget.
Beträffande sjukförsäkringsavgiften har slopandet av schablonavdraget betydelse bara i de fall avgiftsskyldighet inte förelegat, dvs. främst i fråga om folkpensionärer. I den mån dessa genom reglerna om extra avdrag ändå får den kommunalt beskattningsbara inkomsten reducerad torde emellertid effekten av schablonavdragets slopande bli liten. Slo- pandet av makeansvaret för sjukförsäkringsavgiften leder till att inte heller någon avdragsrätt för makens avgift blir aktuell. Detta påverkar skatteunderlaget i höjande riktning, men först fr. o. m. 1973 års taxering.
För folkpensionärerna genomförs ändrade bestämmelser om extra avdrag. Extra avdrag behövs inte längre i samma utsträckning som före skattereformen till följd av dels att skattefrihet har införts för kom- munala bostadstillägg, dels att grundavdragen höjts. Detta leder till att avdragsbeloppen kan beräknas minska kraftigt med åtföljande ökning av skatteunderlaget. En stor del av dessa extra avdrag avser dock inkomst— tagare som varken före eller efter reformen har beskattningsbar inkomst, vilket begränsar effekten på skatteunderlaget.
Även vissa förändringar i fråga om de skattepliktiga intäkterna har betydelse för det kommunala skatteunderlaget. Sålunda ökar folkpen- sionen på grund av att den höjda mervärdeskatten påverkar basbelop- pet. Detta ökar skatteunderlaget något. Vidare införs som tidigare nämnts skattefrihet för det kommunala bostadstillägget för folkpensionä- rema. Detta minskar skatteunderlaget.
I sammanhanget bör också nämnas den ändring av införing i taxe- ringslängd som skett i det nya skattesystemet. Numera längdförs sam- manräknad nettoinkomst inte i de fall den statligt taxerade inkomsten understiger 4500 kr. för ensamstående och för makar tillsammans. I det tidigare systemet låg gränsen för införing vid 2350 kr. statligt taxerad inkomst. Den ändrade gränsen sammanhänger med höjningen av deklarationspliktsgränsen från 2 400 kr. till 4 500 kr.
Prop. 1972: 60 15
Departementschefen Inledande synpunkter
1970 års skattereform har omfördelat skatten till förmån för lågin- komstgrupperna och har åstadkommit en individuell beskattning av makars arbetsinkomster. Ändringarna i skattesystemet är genomgripan- de och rör såväl beskattningsundcrlaget som skattesatserna för den statliga skatten. I detta sammanhang är emellertid i huvudsak föränd- ringarna av bcskattningsunderlaget av intresse.
För kommunerna innebär det nya systemet en betydande minskning av skatteunderlaget. Härav följer en minskning av de kommunala skatte- inkomsterna. Frågan har berörts i prop. 1970: 70 i vilken förslaget till skattereform lades fram. Jag har där (5. 75) uttalat att det skattebortfall som kommer att drabba kommunerna bl. a. till följd av det höjda grund- avdraget kan uppskattas till totalt ca en miljard kr. för helt år räknat i 1971 års lönelägc. Jag har också erinrat om att det minskade skatte- underlaget inte får någon effekt på de kommunala skatteinkomsterna förrän år 1973 med de avräkningsmetoder för kommunalskatten som tillämpas. Som jag framhållit i nämnda proposition är avsikten att kom- munerna genom statsbidrag skall få full kompensation för inkomstbort- fallet. Med kommuner avses här komuner, landstingskommuner samt församlingar, pastorat och kyrkliga samfälligheter. Bidrag i anledning av bortfallet bör därför utgå till alla dessa i förhållande till de bortfallna inkomsterna.
Det torde vara praktiskt att bidragen får en särskild benämning. Jag förordar beteckningen skattebortfallsbidrag.
Storleken av skattebortfallsbidraget
Avgörande för skattebortfallets storlek är hur det kommunala skatte— underlaget påverkas av reformen. Verkningarna av de nya bestämmel- serna är, som framgår av den tidigare redogörelsen, av olika art och omfattning. För att få en fullständig bild av reformens effekter och därmed det totala inkomstbortfallet skulle i princip krävas att man jäm- sides med den ordinarie taxeringen enligt de nya reglerna gjorde en fullständig taxering med tillämpning av de äldre bestämmelserna. Det är uppenbart att en sådan fullständig beräkning av bortfallet av skatte- underlag inte är praktiskt möjlig att göra. Bortfallet måste därför be- räknas schematiskt.
Till grund för de i prop. 1970: 70 lämnade uppgifterna om ett skatte- bortfall av omkring en miljard kr. ligger beräkningar som utförts inom finansdcpartementct på grundval av 1969 års taxering.
Riksrevisionsverket har i april och november 1971 gjort jämförande beräkningar för att få fram bl.a. total kommunalskatt enligt det gamla resp. det nya skattesystemet. Beräkningarna har gjorts i form av stick-
Prop. 1972: 60 16
provsundersökningar på 16000 deklarationer. Urvalet har varit olika vid de båda beräkningstillfällena. Beräkningarna leder fram till ett to- talt kommunalt skattebortfall i anledning av skattereformen på 940 resp. 1 065 milj. kr. Aprilberäkningen baserades på 1970 års taxering och novemberberäkningen på 1971 års taxering medan övriga förut- sättningar — bortsett från stickprovsurvalet av deklarationer —— var lika. För att få beräkningarna helt jämförbara bör beloppet 940 milj. kr. justeras uppåt med ca ]5 milj. kr. med hänsyn till det ökade antalet inkomsttagare vid det senare taxeringstillfället. Beräkningarna skulle då sluta på 955 resp. 1 065 milj. kr. Slumpfelet i beräkningarna av skatte- bortfallct ligger i storleksordningen högst i 90 milj. kr. Ett genomsnitt av de båda beräkningarna ger alltså vid handen att det bidrag som skall kompensera kommunernas bortfall av skatteinkomster bör ligga i stor- leksordningen en miljard kr.
Emellertid har vissa faktorer inte beaktats i riksrevisionsverkets be- räkningar. Sålunda har verket i sin modell inte tagit hänsyn till att deklarationspliktsgränsen höjts från 2400 kr. till 4 500 kr., vilket med- för att inkomstbortfallet för kommunerna borde ökas med inemot 100 milj. kr.
Vidare har vid beräkningen av sjukförsäkringsavdragen inte hänsyn tagits till att avgiften — och därmed makens avdragsrätt —— för hem- mafruförsäkringen slopats. lnkomstökningen för kommunerna till. följd härav kan beräknas till ca 50 milj. kr.
I fråga om de extra avdragen baseras riksrevisionsverkets beräkningar på ett antagande om en ökning i takt med inkomsterna eller med 9 0/0. Som tidigare nämnts innebär de höjda grundavdragen att behovet av extra avdrag minskar. Med hänsyn härtill bör det av riksrevisionsverket beräknade inkomstbortfallet för kommunerna reduceras med minst 100 milj. kr.
Av det anförda framgår att riksrevisionsvcrkets beräkningar — med angivna justeringar — leder till ungefär samma resultat som de beräk- ningar som låg till grund för uppgifterna i prop. 1970: 70. Mot bak- grund härav förordar jag att bidraget för år 197] bestäms till en miljard kr.
När det gäller kommande år bestäms skattebortfallct alv skatteunder- lagets utveckling. I och med att allt fler inkomsttagare kommer upp i inkomstskikten över 30 000 kr. återvinner kommunerna skattekraft ge- nom att grundavdragen i det nya skattesystemet successivt avtrappas för att helt bortfalla vid 52 500 kr. Riksrevisionsverkets beräkningar — liksom uppskattningar som gjorts inom finansdepartementet —— tyder på att kommunerna inom 8—10 år återvinner den skattekraft de förlorat genom skattereformen. De statliga bidragen som skall kompensera in- komstbortfallet kan därför beräknas minska med ett belopp i storleks- ordningen l00 milj. kr. per år.
Prop. 1972: 60 17
Bidragssystemets utformning
Jag vill först erinra om de statsbidrag som utgår till kommuner m.fl. menigheter enligt skatteutjämningsförordningen (1965: 268). Av intresse i detta sammanhang är främst det bidrag som utgår på grundval av till- skjutet skatteunderlag till kommuner som har låg skattekraft, dvs. låg ' beskattningsbar inkomst per invånare. Det tillskjutna skatteunderlaget räknas in i kommunens skatteunderlag och det skattebelopp som enligt utdebiteringssatsen belöper på det tillskjutna skatteunderlaget erhålls som bidrag från staten.
Den bidragsgivning som nu är aktuell har i flera hänseenden nära samband med skatteutjämningsbidragen. Det torde därför vara lämpligt att också beträffande skattebortfallsbidragen tillämpa ett system med tillskjutet skatteunderlag. Härvid når man också den fördelen att i den mån det schablonmässigt beräknade skattebortfallsbidraget blir för lågt eller för högt beräknat för en kommun med brist på skattekraft (90 % av rikets kommuner) så korrigeras avvikelsen i allt väsentligt genom skatteutjämningsbidraget.
Av den tidigare redogörelsen har framgått att reformens effekter på de olika kommunernas skatteunderlag varierar med hänsyn till ålders- sammansättning, familjcstruktur, förvärvsfrekvens m.m. hos de skatt- skyldiga inom kommunen. För att få en fullständig bild av bortfallet i varje enskild kommun skulle krävas en taxering enligt de äldre skatte- bestämmelserna jämsides med den nya taxeringen. Detta är som jag tidigare framhållit inte praktiskt möjligt. Bortfallet av skatteunderlag får i stället bestämmas efter en schablonmetod.
När det gäller frågan hur schablonberäkningen av skatteunderlagsbort— fallet bör ske är givetvis olika möjligheter tänkbara-Som underlag för bedömningen i detta hänseende har inom finansdepartementet gjorts en undersökning som syftat till att belysa reformens verkningar i olika typer av kommuner. Undersökningen har omfattat material från 1971 års taxering i ett antal taxeringsdistrikt i skilda delar av landet. För varje inkomsttagare i distrikten har undersökts inkomst— och avdragsförhål- landen. De nya skattereglerna har sedan applieerats på inkomsttagarna varefter det erhållna skatteunderlaget jämförts med det som fastställts vid den ordinarie taxeringen.
Trots att undersökningen har avsett så små enheter som enskilda taxe- ringsdistrikt har ett klart samband kunnat konstateras mellan å ena sidan relativ skattekraft. uttryckt som antal skattekronor per inkomsttagare. och å andra sidan bortfallet skatteunderlag. Tillämpat på hela kommuner bör detta samband bli ännu mer påtagligt. Ju högre relativ skattekraft kommunen har desto mindre blir skatteundcrlagsbortfallet. Förklaringen härtill torde vara att kommuner med hög relativ skattekraft i allmänhet också har en stor andel inkomsttagare med en årsinkomst på 30 000 kr. eller mer, för vilka grundavdragen är avtrappade eller helt borta.
Prop. 1972: 60 18
Beräkningen av skatteunderlagsbortfallet i en kommun föreslås ske på följande sätt.
Först beräknas bortfallet av skatteunderlag i en kommun vars skatte- kraft, uttryckt i antal skattekronor per inkomsttagare, motsvarar genom- snittet i riket. Härvid har som inkomsttagare räknats varje fysisk person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse i A-längden som åsatts statligt be- skattningsbar inkomst. Det bör anmärkas att i andra sammanhang bru- kar skattekraften uttryckas i antal skattekronor per invånare. Utgångs- punkten för beräkningen är att det totala inkomstbortfallet för kommu- nerna vid 1972 års taxering uppgår till en miljard kr. Medelutdebite— ringen för riket vid nämnda taxering är 22: 54 kr. per skattekrona.
Det bortfallna skatteunderlaget erhålles som kvoten av å ena sidan en miljard kr. och å andra sidan produkten av antalet inkomsttagare i riket vid 1972 års taxering och medelutdebiteringen 22:54. Det belopp som därvid erhålles (bidragsnivån) kan kallas K skattekronor per in- komsttagare.
För kommuner vars skattekraft avviker från riksgenomsnittet be- räknas bidragsnivån med ledning av det samband som konstaterats vid den tidigare nämnda undersökningen. Enligt undersökningen bör skill- naden i bidragsnivå uppgå till 6 0/0 av skillnaden mellan den aktuella kommunens skattekraft, beräknad som skattekronor per inkomsttagare, och den genomsnittliga skattekraften i riket vid 1972 års taxering (bas- relationstalet).
Samma beräkningssätt används sedan för kommande år, varvid man utgår från den genomsnittliga skattekraften per inkomsttagare i riket vid 1972 års taxering. Den enskilda kommunen får successivt lägre bidrag i takt med att skattekraften i kommunen ökar.
Den här redovisade beräkningsmetoden kan illustreras med ett par exempel. Den genomsnittliga skattekraften i riket, beräknad på sätt som tidigare angivits, antas vara 200 skattekronor per inkomsttagare och bi- dragsnivån (= K) 10 skattekronor. Bidraget för den enskilda kommu- nen beräknas enligt formeln K + (0,06 - a) för kommuner med lägre skattekraft än K och enligt formeln K— (0,06 - a) för kommuner med högre skattekraft än K. I dessa formler betyder a skillnaden mellan kom- munens skattekraft och basrelationstalet.
Kommun A antas ha en skattekraft på 160 skattekronor per inkomst- tagare. Bidragsnivån skulle då bli 10 + (0,06 - 40) = 12: 40 skattekro- nor.
Kommun B antas ha en skattekraft på 240 skattekronor per inkomst- tagare. Bidragsnivån blir då 10 —— (0,06 - 40) = 7: 60 skattekronor.
Följande tabell visar bidragsbeloppen för de båda kommunerna un- der de två första bidragsåren under vissa tänkta förutsättningar om utdebitering och antal inkomsttagare. Skattekraften förutsätts öka med 10 0/o mellan de båda åren och antalet inkomsttagare med 0,5 0/0.
Prop. 1972: 60 19
Utdebi- Antal - Skattekraft Bidragsnivå Bidrags- tering inkomst- (skr /ink.— (skr) belopp (tkr) tagare tagare) 1971 1972 1971 1972 1971 1972 1973 1974 1973 1974
KommunA 24:50 25:50 2000 2010 160 176 12:40 11:44 608 586 KommunB 21:50 22:50 25000 25125 240 264 7:60 6:16 4085 3482
Av det redovisade exemplet framgår att avtrappningen av bidraget till följd av ökat skatteunderlag går väsentligt snabbare i en kommun vars skattekraft ligger över den genomsnittliga skattekraften än i en kom- mun, vars skattekraft ligger under genomsnittet. Kommunen A får sitt bidrag minskat med 3,6 0/0 andra bidragsåret medan bidraget till kommun B minskar med 14,8 0/0.
Bidragens utbetalning
I likhet med vad som gäller beträffande kommunalskattemedel kan bidraget för ett år bestärmnas slutligt först sedan detta års beskattnings- underlag fastställts vid taxering påföljande år. Det system med för- skottsbetalning och avräkning i efterhand som gäller beträffande kom- munalskatt bör tillämpas också för skattebortfallsbidragen. Dock bör man av praktiska skäl bortse från de ändringar av taxeringarna som kan ske i högre instans. För kommunalskatten gäller enligt 72 & kommunal- lagen (1953: 753) följande.
Det slutliga beloppet av kommunalskattemedel för visst är utgörs av det skattebelopp som erhålles på grundval av årets utdebitering och taxeringen påföljande år. Förskottsvis utgår emellertid ett belopp som bestäms enligt samma utdebitering men på grundval av närmast före- gående års taxering. Förskottet avräknas sedan vid utbetalningen av kommunalskattemedel två år senare.
Det sagda kan illustreras på följande sätt. Beloppet av kommunalskat- temedel år 1973 bestäms på grundval av utdebiteringcn för år 1971. och skatteunderlaget vid 1972 års taxering (1971 års inkomster). Från detta belopp avräknas förskott som uppburits Under år 1971. Tillägg sker av förskott för år 1973 vilket beräknas på grundval av utdebiteringen för år 1973 och skatteunderlaget vid 1972 års taxering.
Under visst år bör sålunda utgå dels det slutligt bestämda skattebort- fallsbidraget för kalenderåret två år tidigare, minskat med förskottsbi- drag för sistnämnda år, dels förskottsbidrag för året i fråga.
Denna regel innebär följande för åren 1973 och 1974, dvs. de första åren som bidragen avses utgå. Under år 1973 utbetalas det slutligt be- stämda bidraget på grundval av utdebiteringen år 1971 och skatteunder- laget vid 1972 års taxering. Något förskott finns här inte att räkna av. Vidare utgår 1973 års förskottsbelopp på grundval av utdebiteringen för detta år och 1972 års taxering. I praktiken kommer alltså dubbelt bi- drag att utgå år 1973.
Prop. 1972: 60 20
År 1.974 utgår det slutligt bestämda bidraget på grundval av utdebi- teringen för år 1972 och 1973 års taxering. Inte-heller här finns avräk- ningsbart förskott. Vidare utges förskottsbidrag på grundval av 1974 års utdebitering och 1973 års taxering. Även detta år kommer alltså att utbetalas dubbla bidragsbelopp.
Först år 1975 löper systemet med avräkning på samma sätt som i fråga om kommunalskattemedlen. Då utgår det slutligt bestämda bidra- get på grundval av 1973 års utdebitering och 1974 års taxering. Avräk— ning sker emellertid av förskottsbdrag för år 1973. Vidare utgår för- skottsbidrag för år 1975 på grundval av utdebiteringen för detta år och skatteunderlaget vid 1974 års taxering.
Det bidragssystem jag nu beskrivit förutsätter beräkningar i olika hänseenden. Sålunda måste den genomsnittliga skattekraften i riket vid 1972 års taxering beräknad som antal skattekronor per inkomsttagare (basrelationstalet) fastställas liksom för varje år underlaget för bidrag för de olika kommunerna.
Beräkningen av basrelationstalet kan lämpligen göras av statistiska centralbyrån. Fastställande av bidragsunderlag för de olika kommuner- na förutsätter årliga beräkningar av det slag som förekommer inom skatteutjämningsystemet. Dessa uppgifter kan handhas av länsstyrel- serna. Även utbetalning av bidrag och avräkning av förskott bör full- göras av länsstyrelserna.
Vid länsstyrelsens handläggning av ärenden om skattebortfallsbidrag torde i huvudsak samma förfarande böra tillämpas som i fråga om skatteutjämningsbidragen.- Sålunda bör bestämmelserna i kommunalla- gen (1953: 753) och annan författning om utbetalning av allmän kom- munalskatt äga motsvarande tillämpning.
Beslut enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag bör kunna överklagas av kommun.
Författningsfrågor
Inom finansdepartemcntet har upprättats förslag till ändringar i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser om kommuns och an- nan menighets utdebitering av skatt och i förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag. Lagändringen innebär att det skatteunderlag, som tillskjuts enligt bestämmelserna om skattebortfallsbidrag. skall in- räknas i det kommunala skatteunderlaget när kommuns och annan me— nighets utdebitering bestäms. När det gäller skatteutjämningsförordning- en anges att tillskjutet skatteunderlag enligt bestämmelserna om skatte- bortfallsbidrag skall beaktas då man bestämmer skattekraft och medel- skattekraft. Det skatteunderlag som avses i dessa fall är det underlag på vilket förskott på skattebortfallsbidrag beräknas. För att underlätta hand— läggningen vid beräkningen av medelskattekraften bör det tillskjutna skatteunderlaget det första bidragsåret i en övergångsbestämmelse fast-
Prop. 1972: 60 21
ställas till ett belopp som motsvarar det totala bidragsbeloppet, en mil- jard kr., dividerat med medelutdebiteringen, 22: 54 kr., dvs. 44 365 600 skattekronor. I formellt hänseende har vidare en anpassning skett till det nya kommunbegreppet.
Medelsberäkning
Skattebortfallsbidrag skall betalas ut första gången kalenderåret 1973, då slutligt bidrag för inkomståret 1971 samt förskott för inkomståret 1973 skall utgå. Som jag redogjort för tidigare finns inte något förskott att räkna av, varför dubbelt bidrag kommer att utgå år 1973. Det slutliga bidraget för år 1971 skall i enlighet med vad jag tidigare för- ordat utgå med en miljard kr. Förskottet för år 1973 skall beräknas med utgångspunkt från samma skatteunderlag men grundas på utdebiteringcn för år 1973. Jag uppskattar förskottsbeloppet för år 1973 till ca 1 075 milj. kr. Förskotten bör regleras över inkomsttiteln Skatt på inkomst och förmögenhet m. m. Jag återkommer härtill vid min anmälan av den revi- derade finansplanen. Eftersom hälften av utbetalningarna år 1973 faller på budgetåret 1972/73 bör anslag för ändamålet föras upp med 500 milj. kr.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t
dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till 1) lag om ändring i lagen (1965: 269) med särskilda bestämmel- ser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, 2) lag om ändring i förordningen ( 1965:268 ) om skatteutjäm- ningsbidrag, dels föreslår riksdagen att 3) godkänna de av mig förordade grunderna för skattebortfalls— bidrag i anledning av 1970 års skattereform, 4) till Skattebortfallsbidrag till kommuner m. fl. för budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 500 000 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR.STHLH1972 720161
