Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i de bestämmelser som reg- lerar försäkringstagarnas beskattning. Förslaget innebär att avdrag för premie för makes pensionsförsäkring slopas och att avdrag för pre- mie för egen pensionsförsäkring inte "får uppgå till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika för- värvskällor och övriga allmänna avdrag. Resterande del av premie får emellertid dras av enligt samma regler under en följande sexårsperiod. Vidare föreslås att även efter överlåtelse av pensionsförsäkring för- säkringstagaren i regel skall vara skattskyldig för utfallande belopp. Slutligen föreslås att pensionsförsäkring, som är tagen i samband med tjänst, i allmänhet skall kunna överlåtas till arbetsgivare som är juridisk person, utan att avskattning skall ske.

Förslaget är avsett att tillämpas fr. o. m. 1974 års taxering.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973: 120

1. Förslag till

[J

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 46 5 2 mom. och 53 ä 4 mom. samt punkt 10 av anvisningarna till 32 & kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

F öresl agan lydelse

46å

2 rn o m.1 I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetal- ning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens hushåll, och .ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, Nuvarande lydelse för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran;

2) för dels sådan tilläggspen- Sionsavgift, som påförts den skatt- skyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, d e l s 0 c k avgift för pensionsförsäk- ring, som ej avses i 33 &, därest av- giften under beskattningsåret cr- lagts för försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eller, i fö- rekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn;

2) för dels sådan tilläggSpen- sionsavgift, som påförts den skatt- skyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, dels o ck avgift för pensionsförsäk- ring, som ej avses i 33 &, därest av- giften under beskattningsåret er- lagts för försäkring, vilken äges av den'skattskyldige själv eller, i fö- rekommande fall, hans omyndiga barn:

3) för de l s sådan sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 & lagen om allmän försäkring. som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, ;! els 0 c k premier och andra avgif- ter, som skattskyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyn- diga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt så- dan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripcn avgift till sjuk- kassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 å och som ej utgör sjuk- försäkring enligt 2——4 kap. lagen om allmän försäkring;

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fo- gat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll. av sådant hans barn under 18 år som icke varit hemmavaran- de, dock högst med 1 500 kronor för varje barn;

5) för sådan avgift enligt 4 % förordningen om allmän arbetsgivar- avgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömans- Skatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäk- ring, som ej avses i 33 å, och underhållsbidrag, som i första stycket 4)

1 Senaste lydelse 1970: 162.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1973: 120 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidra- get.

Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan och som ej utgöra sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 5 la- gen om allmän försäkring, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre be- lopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift för pensions- försäkring som ägas av den skatt- skyldige får ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sam- manlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skat- tepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna pa- ragraf. Kan avdrag för avgift för pensionsförsr'ikring icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag åtnjutas i annan kommun med be- lopp intill den där redovisade in- komsten, i förekommande fall ef- ter andra avdrag enligt denna pa- ragraf som åtnjutas vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat Iavdragas får den skattskyl- dige tillgodoföra sig genom av- drag scnast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då av- giften erlades. Ej heller i sistnämn- da fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.

53å

4 m 0 m.? Har förmånstagare till pensionsförsäkring på grund av förmånstagareförordnandet uppbu- rit försäkringsbelopp före försäk- ringstagarens död och äro omstän- digheterna sådana att försäkrings- tagaren icke vid utbetalning av motsvarande belopp till förmånsta-

2 Senaste lydelse 1964: 51.

4 mom. Har förmånstagare till pensionsförsäkring på grund av förmånstagareförordnandet uppbu- rit försäkringsbelopp före försäk- ringstagarens död och äro omstän- digheterna sådana att försäkrings- tagaren icke vid utbetalning av motsvarande belopp till förmåns-

• Sida 4
•  Original

Prop. 1973: 120

Nu varande lydelse

garcn skulle hava varit berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt under- stöd, skall försäkringstagaren vara skattskyldig för beloppet. Vad nu sagts om försäkringstagaren skall äga motsvarande tillämpning i frå- ga om den som vid försäkringsta- garens död eller eljest efter denne erhållit förfoganderätten till för- säkringen.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

tagaren skulle hava varit berätti- gad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt un- derstöd. skall försäkringstagarcn vara skattskyldig för beloppet. Vad nu sagts om försäkringstaga— rcn skall äga motsvarande tillämp- ning i fråga om den som efter för- värv av försäkringen vid inkomst-' beskattningen skall anses som dess ägare enligt vad nedan sägs.

Har äganderätt till pensionsför- säkring övergått på fysisk person skall oavsett överlåtelsen försäk- ringstagaren under sin livstid vid inkomstbeskattningen anses som försäkringens ägare och även vara skattskyldig för utfallande belopp. Vad nu sagts skall dock ej gälla om äganderätten övergått på an- nan till följd av försäkringstaga- rens anställningsförhållande el- ler på grund av utmätning, ackord eller konkurs och ej heller om äganderätten övergått på grund av bodelning i anledning av liem— skillnad eller iiktenskapsskillnad och försäkringstagnren vid utbe- talning till förvärvaren, motsva- rande vad denne uppburit på grund av försäkringen, skulle ha- va varit berättigad till avdrag här— för såsom för periodiskt under- stöd. Vad i detta stycke föreskri- ves angående försäkringstagaren skall även avse den som efter för- värv av försäkring skall anses som dess ägare vid inkomslbeskatt- ningen.

Om särskilda skäl föreligga kan riksskatteverket på ansökan med- giva att den som förvärvat pen- sionsförsäkring skall anses som försäkringens ägare vid inkomst- beskattningen även i fall då över- låtaren enligt vad i föregående stycke sägs skall anses som ägare av försäkringen. Mot beslut, som riksskalteverket meddelat i sådant ärende, får talan icke föras.

(Se vidare anvisningarna.)

• Sida 5
•  Original

Prop. 1973: 120

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 32 5

10.3 Ändras försäkringsavtal så, att pensionsförsäkring helt eller del- vis övergår till kapitalförsäkring, skola mot kapitalförsäkringen svaran- de premiereserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten för änd- ringen anses såsom på grund av pensionsförsäkringen utbetalt belopp. Övergår äganderätten till pen- sionsförsäkring annorledes än på grund av försäkringstagarens död till annan juridisk person än pen- sionsstiftelse, skall ett belopp mot- svarande försäkringens värde vid tiden för äganderättens övergång anses såsom på grund av pensions- försäkringen utbetalt till försäk- ringstagaren. Vad nu sagts om för- säkringstagaren skall äga motsva- rande tillämpning i fråga om den som vid försäkringstagarens död eller eljest efter denne erhållit för- foganderätten till försäkringen och överlåter äganderätten till densam- ma,

Övergår äganderätten till pen- sionsförsäkring annorledes än på grund av försäkringstagarens död till juridisk person, skall ett belopp motsvarande försäkringens värde vid tiden för äganderättens över- gång anses såsom på grund av pen— sionsförsäkringen utbetalt till för— säkringstagaren. Vad nu sagts om försäkringstagaren skall äga mot- svarande tillämpning i fråga om den som vid försäkringstagarens död eller eljest efter denne erhållit förfoganderätten till försäkringen och överlåter äganderätten till densamma.

Vad i andra stycket föreskri— vits skall ej giilla om äganderätten till pensionsförsäkring övergår till pensionsstiftelse eller, i fråga om 'pet-zsionsförsäkring som tagits i samband med tjänst, till den för- säkrades arbetsgivare under förut- sättning att arbetsgivaren icke är sådan juridisk person, vari den försäkrade ensam eller tillsam- mans med ett fåtal andra perso- ner genom innehav av aktier eller andelar har ett bestämmande in- flytande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde- lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och till- lämpas första gången vid 1974 års taxering.

1. Äldre bestämmelser gäller vid eftertaxering för år 1973 eller tidi- gare år.

2. De nya bestämmelserna i 53 ä 4 mom. andra stycket gäller endast beträffande överlåtelser av pensionsförsäkring som ägt rum efter den 31 december 1972.

3. Utan hinder av vad i 53 % 4 mom. andra stycket stadgas skall som

3 Senaste lydelse 1964: 51. 21' Riksdagen 1973. I saml. Nr 120

• Sida 6
•  Original

Prop. 1973: 120

försäkringens ägare anses den som genom överlåtelse från sin make för- värvat äganderätten till pensionsförsäkring före utgången av år 1973 och vid taxering åren 1971—1973 åtnjutit avdrag helt eller till övervägande del för de premier för försäkringen som erlagts under åren 1970—1972.

2. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt

Härigenom förordnas, att 6 & 4 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

6 .

4 mom.1 Har förmånstagare till pensionsförsäkring på grund av förmånstagareförordnandet uppbu- rit försäkringsbelopp före försäk- ringstagarens död och äro omstän- digheterna sådana att försäkrings- tagaren icke vid utbetalning av motsvarande belopp till förmånsta— garen skulle hava varit berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt under— stöd. skall försäkringstagaren vara skattskyldig för beloppet. Vad nu sagts om försäkringstagarcn skall äga motsvarande tillämpning i frå- ga om den som vid försäkringsta- garens död eller eljest efter denne erhållit förfoganderätten. till för- säkringen.

1 Senaste lydelse 1964: 52.

Föreslagen lydelse

4 inom. Har förmånstagare till pensionsförsäkring på grund av förmänstagareförordnandet uppbu- rit försäkringsbelopp före försäk- ringstagarens död och äro omstän- digheterna sådana att försäkrings— lagaren icke vid utbetalning av motsvarande belopp till förmånsta- gaten skulle hava varit berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt under- stöd, skall försäkringstagaren vara skattskyldig för beloppet. Vad nu sagts om försäkringstagaren skall äga motsvarande tillämpning i frå- ga om den som efter förvärv av försäkringen vid inkomstbeskatt- ningen skall anses som dess ägare enligt vad nedan sägs.

Har äganderätt till pensionsför- säkring övergått på fysisk person skall oavsett överlåtelsen försäk— ringstagaren under sin livstid vid inkomstbeskattningen anses försäkringens ägare och även va- ra skattskyldig för utfallande be- lopp. Vad nu sagts skall dock ej gälla om äganderätten övergått på annan till följd av försäkringsta- garens anställningsförhållatule el— ler på grund av uttnätning, ackord eller konkurs och ej hel- ler om äganderätten övergått på grund av bodelning i anledning

SOI" '

• Sida 7
•  Original

Prop. 1.973: 120 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av lzemskillnad eller äktenskaps- skillnad och försäkringstagaren vid utbetalning till förvärvaren, mot- svarande vad denne uppburit på grund av försäkringen, skulle ha- va varit berättigad till avdrag här- . för såsom för periodiskt. under- stöd. Vad i detta stycke föreskri- ves angående försökringstagaren skall även avse den som efter för- värv av försäkring skall anses som dess ägare .vid inkomstbeskatt- ningen.

Om särskilda skäl föreligga kan riksskatteverket på ansökan med— giva att den som förvärvat pen- sionsförsäkring skall anses som försäkringens ägare vid inkomst- beskattningen även i fall då över- låtaren enligt vad i föregående stycke sägs skall anses som ägare av försäkringen. Mot beslut, som riksskatteverket meddelat i sådant ärende, får talan icke föras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen en- ligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författnings- samling och tillämpas första gången vid 1974 års taxering.

1. Äldre bestämmelser gäller vid eftertaxering för år 1973 eller tidi- gare år.

2. De nya bestämmelserna i 6 5 4 mom. andra stycket gäller endast beträffande överlåtelser av pensionsförsäkring som ägt rum efter den 31 december 1972.

3. Utan hinder av vad i 6 5 4 mom. andra stycket stadgas skall som försäkringens ägare anses den som genom överlåtelse från sin make för- värvat äganderätten till pensionsförsäkring före utgången av år 1973 och vid taxering åren 1971—1973 åtnjutit avdrag helt eller till övervägande del för de premier för försäkringen som erlagts under åren 1970—1972.,

• Sida 8
•  Original

Prop. 1973: 120 3

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 10 december l97l och den 28 januari l972_tillkallade jag åtta sakkunniga1 med uppdrag att se över beskattningen av livförsäkringstagare m.m.

De sakkunniga. som antagit benämningen livförsäkringsskattekom- mitten. har under sitt hittillsvarande arbete funnit det fördelaktigt att vissa frågor inom utredningsområdet bringas till en lösning utan att slutförandet av kommitténs arbete behöver avvaktas. Dessa frågor, som enligt kommitténs mening utan olägenhet kan behandlas för sig, gäller dels makars beskattning för pensionsförsäkring (P-försäkring) och dels överlåtelse av sådan försäkring. Kommittén har redovisat frågorna i en i december 1972 avgiven promemoria (Ds Fi 1972: 10). 1 promemorian föreslås att skattskyldigs avdragsrätt för premier för P-försäkring som ägs av den skattskyldiges make slopas. Vidare föreslås att pensioner som utfaller på P-försäkringar tecknade något av åren 1970, 1971 eller 1972 skall i det fall försäkringstagarens make helt eller till huvudsaklig del åtnjutit avdrag för premien i princip beskattas hos den make som fått avdraget. Detta föreslås dock inte gälla för försäk- ringar med livsvarig pension. Kommitténs förslag i dessa delar är för- anledda av det ändrade läge frågan om makars beskattning kommit i genom 1970 års skatteomläggning. Slutligen föreslås att försäkringsta- garon eller annan överlåtare av P-försäkring i vissa fall skall beskattas för det efter överlåtelsen utfallande försäkringsbeloppet. Två ledamöter

1 Generaldirektören Gösta Ekman (ordförande), fil. lic. Gösta Dahlström, ledamöterna av riksdagen Gunnar Engkvist, Grethe Lundblad och Tage Mag- nusson, ombudsmannen Mauritz Johansson, direktören Lars Lindwall och di- rektören Richard Schönmeyr.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1973: 1120 ._. 11

av kommittén. riksdagsmannen Tage Magnusson och direktören Richard Schönmeyr. har avgett reservationer.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av kammar- rätten i Göteborg, riksförsäkringsverket. försäkringsinspektionen, riks- skatteverket (RSV), länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmö- hus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, Familjeföretagens förening, Folksam. Föreningen auktoriserade revisorer, Kooperativa förbundet (KF). Landsorganisationen i Sverige (LO). Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Statstjänstcmännens riksförbund (SR), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska företagares riksförbund, Svens- ka l'örsäkringsbolags riksförbund. Svenska revisorsamfundet, Sveriges advokatsamfund. Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges grossistförbund. Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund. Sveriges köpmannaförbund, Taxe- ringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens cen- tralorganisation (TCO).

Gällande beskattningsregler

Gränsdragningen mellan P- och K-försäkring

Av punkt 1 av anvisningarna till 31 & kommunalskattelagen (19281370). KL. framgår vad som skall förstås med P-försäkring och kapitalförsäkring (K—försäkring"). Försäkring som enligt dessa bestäm- melser anses som "l)-försäkring skall vara meddelad i här i landet be- driven försäkringsrörelse och får inte avse andra försäkringsbelopp än följande. _

]. Ålderspension som utgår högst så länge den försäkrade lever.

2. Invalidpension som utgår högst så länge den försäkrade är ar- betsoförmögen eller har nedsatt. arbetsförmåga.

3. Efterlevandepension.

4. Kapitalbelopp som är förenat med ålders-, invalid- eller efterle- vandepension och som utgår i samband med att pensionen börjar ut- betalas eller upphör eller försäkringen upphör. Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år om inte lägre pensionsålder kan anses skälig med hänsyn till den försäkrades yrke eller andra omständigheter, exempelvis varaktig. arbetsoförmåga. En ålderspension kan vara antingen listarig eller temporär. Är den temporär måste den för att räknas som ålderspension utgå under minst fem år eller — i fråga om pension som upphör tidigast då den försäkrade fyller 63 år —— under minst ett och ett halvt år. Villkoret att temporär ålderspension skall utgå åtminstone under viss tid gäller. dock inte i fråga om sådanålderspension som utges enligt allmän pen-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1973: 120 ]”

sionsplan i den mening som avses i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse.

I försäkringsavtal som omfattar invalidpension får inskrivas att pen- sionen skall vara temporär. Även denna pension måste emellertid då utgå under minst fem år efter det arbetsoförmågan inträtt.

Som efterlevandepension på grund av försäkring räknas i beskatt- ningshänseende sådan pension som efter den försäkrades död utgår högst så länge viss person eller vissa personer som anges i försäkrings- avtalet lever. Skall en sådan efterlevandepension enligt försäkringsav- talet upphöra eller nedsättas viss tid efter den försäkrades död får denna tid inte understiga fem år. Efterlevandepension kan således vara antingen livsvarig eller temporär i minst fem år. Som efterlevandepen- sion anses även pension som utgår efter den försäkrades död oberoen- de av viss pensionstagares liv under förutsättning att en rad i anvis- ningspunkten angivna förutsättningar är uppfyllda. Sådan försäkring. s.k. försörjningsränta, får utgå under högst tjugo år.

En P-försäkring kan innehålla utfästelse inte endast om pension utan även om visst kapitalbelopp. Detta belopp får då inte överstiga det sammanlagda årsbeloppet av den avtalade ålders- eller invalidpen- sionen, ökat i förekommande fall med det högsta årliga beloppet av efterlevandepension till make.

Av anvisningspunkten framgår vidare att med K-försäkring förstås annan livförsäkring än P-försäkring.

Meddelas en livförsäkring som en kombinerad P- och K-försäkring skall den uppdelas på de båda försäkringsslagen. Uppdelningen skall i första hand ske med ledning av försäkringsvillkoren. En sådan upp- delning är dock icke alltid möjlig. Uppdelning får då i stället göras enligt särskilda bestämmelser.

Möjlighet finns för försäkringstagare att i försäkringsavtal om P- försäkring, för vilken premiebetalningen skall vara fullgjord inom fem år från det avtalet ingicks, genom särskilt förbehåll vid avtalets in- gående få försäkringen hänförd till kategorin K-försäkring. Ett för- säkringsavtal kan också ändras så, att en P-försäkring helt eller delvis övergår till K-försäkring. Mot K—försäkringen svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid änd'ringstillfället skall då i beskattnings- hänseende anses som sådant belopp som utbetalts på grund av P-för- säkring (första stycket punkt 10 av anvisningarna till 32 å). Beloppet är således skattepliktigt.

Rätten till avdrag för P-försäkringspremic

P-försäkring kan avse försäkring som är tagen i samband med tjänst eller utan sådant samband. Är försäkringen tagen i samband med tjänst anses av den anställde erlagda avgifter för försäkringen som

• Sida 13
•  Original

Prop. 1973: 120 13

kostnad för fullgörande av tjänsten. Avdragsrätt föreligger alltså för premier på samma sätt som för övriga kostnader för tjänsteintäkter- nas förvärvande (33 ä 1 mom. KL). Har däremot arbetsgivaren erlagt premien skall den anställde inte beskattas i anledning härav (punkt 3 av anvisningarna till 32 & KL).

P-försäkring skall anses'tagen i samband med tjänst om skyldighet enligt anställningsavtalet föreligger för arbetstagaren att ha sådan för- säkring. Föreligger inte sådan skyldighet kan en P-försäkring ändå räk- nas som tagen i samband med tjänst, nämligen om premierna för för- säkringen skall betalas av arbetsgivaren eller av denne och arbetstaga- ren gemensamt. (Punkt 1 av anvisningarna till 31 & KL.)

Avdragsrätten för premier för annan P-försäkring än sådan som tagits i samband med tjänst regleras i 46 ä 2 mom. första stycket 2) KL. Avdrag får alltså åtnjutas som allmänt avdrag. Avdrag medges härvid för avgift som erlagts under beskattningsåret för försäkring som ägs av den skattskyldige själv eller hans make eller omyndiga barn. Avdragsrätten är alltså knuten till försäkringens ägare eller i förekommande fall försäkringsägarens make eller föräldrar. Försäk- - ringstagaren är att anse som ägare till dess han frånhänt sig ägande- rätten till någon annan. Även om förmånstagare till försäkringen är insatt och oberoende av om förmånstagareförordnandet kan återkal- las eller ej har försäkringens ägare sålunda rätt till avdrag för erlagd premie.

De nu redovisade bestämmelserna om allmänt avdrag för premie för P-försäkring gäller emellertid inte undantagslöst. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 46 & KL medges nämligen inte avdrag för premie för P-försäkring när utgiften för premien är att betrakta som sådan levnadskostnad som inte är avdragsgill enligt 20 & KL. Som exempel anges i anvisningspunkten premie för P-försäkring på hembiträde. Vi— dare är enligt 42 ä 2 mom. en förutsättning att den skattskyldige varit bosatt här i landet under hela beskattningsåret. Har han varit bosatt här endast under en del av beskattningsåret får avdrag åtnjutas endast i den mån det belöper på sådan del av beskattningsåret (46 5 2 mom. tredje stycket KL).

Vidare finns en bestämmelse som begränsar avdragsrätten i ett spe- ciellt fall. Det gäller skattskyldig som under beskattningsåret haft att erlägga sjömansskatt. Sådan skattskyldig får göra avdrag för premie för P-försäkring som inte tagits i samband med tjänst endast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatten inte tagits till premie. (46 ä 2 mom. andra stycket KL.)

Det bör slutligen påpekas att avdragsrätten för premier för P-för- säkring inte påverkas av om premien betalas i form av engångspremie eller på annat sätt.

3 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 120

• Sida 14
•  Original

Prop. 1973: 120 14

Skattcplikt för utfallande pension'rn.rn._

Mot rätten till avdrag för premie för P-försäkring svarar skatteplikt för utfallande försäkringsersättning. Rätt till pension likställs med tjänst (31 å andra stycket KL) och pensionen hänförs alltså till intäkt av tjänst (3251 mom. första stycket KL). Skillnad görs härvid inte mellan försäkring som tagits i samband med tjänst och försäkring som tagits utan sådant samband. Som intäkt av tjänst räknas även annat belopp som utgått på grund av P- -försäkring, såsom vinstandel, återbä- ring eller belopp som uppbärs vid återköp av försäkringen (32 ä 1 mom. andra stycket KL).

Utfallandc belopp på grund av P- -försäkring utgör i regel skatteplik- tig inkomst för mottagaren. Skattskyldigheten gäller alltså försäk- ringens ägare eller, i förekommande fall, förmånstagare. Undantag finns emellertid från att- mottagaren skall skatta för utfallande belopp. I vissa fall beskattas nämligen försäkringstagaren för utfallande belopp när förmånstagare till P— försäkring-uppbär ersättningen före försäkrings- tagarens död. Så är enligt 535 4- mom. KL fallet om försäkringstaga- ren inte vid utbetalning av motsvarande belopp till förmånstagaren skulle ha varit berättigad till avdrag för beloppet såsom för okaSt- nad eller periodiskt understöd. Detsamma gäller i fråga om den som efter försäkringstagaren fått förfoganderätten till försäkringen.

Undantagsrcglerna har tillkommit för att hindra att bestämmelserna om avdrag för periodiskt understöd och gåva kringgås. Avdrag för pe- riodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, medges som all- mänt avdrag. Avdrag medges dock inte för vad som utgått till person i givarens hushåll eller för vad som utgått till annans undervisning el- ler uppfostran om understödet inte utgjort skadestånd. Avdrag medges ' i praxis inte heller för periodiska utbetalningar till juridisk person. Ge- nom att som förmånstagare till pensionsförsäkring sätta in person, som omfattas av begränsningarna i avdragsrätten för periodiska understöd skulle nämligen — omundantagsreglerna inte fanns _— försäkrings- tagare kunna tillföra sådan person medel, som han genom avdrags- rätten för premierna indirekt erhållit avdrag för.

Äganderättsövergång beträffande P-försäkring föranleder skattekon- sekvenser om övergången sker på annat sätt än på grund av försäk- ringstagarens död och till' annan juridisk'person än pensionsstiftelse. Enligt andra stycket av punkt 10 av anvisningarna till 32 & KL skall i sådant fall ett belopp som svarar mot försäkringens värde vid tiden för äganderättens övergång-anses som på grund av försäkringen utbetalt till försäkringstagaren. Detsamma gäller den som vid försäkringstaga- rens död eller eljest efter denne erhållit förfoganderätten till försäk- ringen och överlåter äganderätten till densamma. Utan denna special-

• Sida 15
•  Original

Prop. 1973: 120 15

regel skulle pensionsförsäkring kunna överlåtas exempelvis till juri- disk person, som är endast begränsat skattskyldig, varvid medlen skulle bli helt Obeskattade.

Innebörden av 1970 års skattereform

Genom 1970 års skattereform. som tillämpades första gången i fråga om 1972 års taxering, infördes individuell beskattning av arbetsinkomst (A-inkomst). För kapitalinkomst och liknande (B-inkomst) behölls en form av sambeskattning. Den närmare innebörden av de nämnda ka-. tegorierna inkomst anges i 9 15 3 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (Si). Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst med undantag av periodiskt understöd eller därmed jämförlig perio- disk intäkt samt inkomst av jordbruksfastighet och av rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfatt- ning. Med B-inkomst förstås övriga inkomster. Begreppen A-inkomst och B-inkomst har samma innebörd som begreppen arbetsinkomst resp. sidoinkomst enligt förordningen (1965: 153) om särskild skatte- beräkning i vissa fall för makar, som tillämpades beträffande 1967— 1971 års taxeringar.

Sammanlagda beloppet av skattskyldigs inkomst från olika förvärvs- källor minskat med allmänna avdrag och i förekommande fall avdrag för förlust hänförlig till tidigare beskattningsår utgör skattskyldigs till statlig inkomstskatt taxerade inkomst (5 .5 Si). Beskattningsbar inkomst utgörs av den taxerade inkomsten minskad med grundavdrag och av- drag för väsenligen nedsatt skatteförmåga (9 & 2 mom. Si). På lik- nande sätt beräknas kommunalt taxerad och beskattningsbar inkomst (47 5 a och 50 5 1 mom. KL). Härvid beräknas inkomsterna för var kommun för sig. '

För skattskyldig som varit bosatt här i landet under större delen av beskattningsåret är grundavdraget såväl statligt som kommunalt 4500 kr. vid högst 30-000 kr. statligt taxerad inkomst. Grundavdraget _ avtrappas med en femtedel av den statligt taxerade inkomsten till den del den överstiger 30000 kr. Har den skattskyldige uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förord- ningen (1.958: 295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas på visst sätt. I det fall den skattskyldige varit bosatt här i landet under högst halva beskattningsåret medges grundavdrag med lägre belopp enligt särskilda regler.

För makar, som under beskattningsåret levt tillsammans och under någon del därav varit bosatta häri riket, skall för beräkning av stat- lig inkomstskatt beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-in- komst bestämmas för dem båda om var och en av dem haft taxerad inkomst. Beskattningsbar A-inkomst utgörs av det sammanlagda be-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1973: 120 16

loppet av den skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag, grundavdrag och avdrag för väsentligen nedsatt skatte- förmåga. Beskattningsbar B-inkomst utgörs av skillnaden mellan skatt- skyldigs hela beskattningsbara inkomst och den bcskattningsbara A- inkomsten. (9 ä 3 mom. tredje och fjärde styckena Si.)

Vardera maken taxeras för sin inkomst. Därvid beräknas skatt på beskattningsbar A-inkomst för vardera maken för sig, medan statlig inkomstskatt för makarnas B-inkomster beräknas som om make med högsta A-inkomst haft all B-inkomst. Skatten på makarnas B-inkoms- ter utgör härvid skillnaden mellan den sålunda beräknade skatten och den skatt som belöper på A-inkomsten. Skatten på B-inkomsten för- delas på makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara B- inkomster. Om det sammanlagda beloppet av makars B-inkomster inte överstiger 2000 kr. anses dock dessa inkomster vid skatteberäk- ningen som A-inkomst (ll & l mom. Si).

I samband med 1970 års skattereform infördes vidare regler om skattereduktion. Dessa regler finns i 2 & 4 mom. uppbördsförord- ningen (1953: 272), UF, och iakttas vid debitering av slutlig och till- kommande skatt, preliminär B-skatt samt vid fastställande av preli- minär A-skatt. Skattereduktion åtnjuts av gift skattskyldig, vars make har en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst understigande 4500 kr., med 40 % av skillnaden mellan sistnämnda belopp och den taxe- rade inkomsten, således med högst 1800 kr. Har båda makarna haft till statlig inkomstskatt taxerad inkomst som understiger 4500 kr. får dock skattereduktion åtnjutas endast av den av makarna som haft den högsta taxerade inkomsten eller, om taxerade inkomsterna är lika stora, av den äldste av makarna. Skattereduktion med 1 800 kr. åtnjuts också av ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år. För skattereduktion krävs att skattskyldig varit bosatt här i riket un- der någon del av beskattningsåret och för gift skattskyldig dessutom att även maken varit bosatt i riket under någon del av beskattnings- året. Avser sistnämnda bosättning mindre del av beskattningsåret ned- sätts skattereduktionen enligt särskilda regler.

Livförsäkriugsskattekommittén Makars beskattning vid frivillig P-försäkring

Inledning

Kommittén påpekar att den genom 1970 års skattereform genom- förda gränsdragningen mellan A-inkomst och B-inkomst medfört att P-försäkring kan utnyttjas för att överföra inkomst mellan makar. Detta kan genomföras så att ena maken erlägger och tillgodoför sig avdrag för premie för P-försäkring som ägs av den andra maken. Be-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1973: 120 17

lopp som utfaller på grund av försäkringen räknas som A-inkomst och beskattas hos försäkringsägaren. medan i detta fall andre maken fått premieavdraget. Om makars inkomster väsentligen skiljer sig från varandra i storlek och därmed i fråga om marginalskatt kan skatte-- vinsten bli betydande genom att avdrag för premien sker vid hög mar- ginalskatt under det att beskattningen för utfallande belopp hos andre maken sker vid en lägre marginalskatt.

Enligt vad kommittén erfarit har införandet av 1970 års bestämmel- ser om obligatorisk särbeskattning av A-inkomst medfört att P-för- säkringar där försäkringsägarens make erlagt premier tecknats i avse- värt ökad omfattning. 1 vad mån så skett för att överföra inkomst från den ena maken till den andre med nedsättning av skatteprogressionen som följd kan inte statistiskt klarläggas, främst därför att försäkrings- anstalterna saknar anledning att efterforska vem som erlagt premierna. Enligt kommittén finns det emellertid starka skäl anta att möjligheten att genom pensionsförsäkring överföra inkomst mellan makar utnytt- jats och att detta förhållande medverkat till den stegrade tendens att teckna pensionsförsäkringar, särskilt mot engångspremier, som kunnat iakttas under senare år. Kommittén pekar på den mycket förmånliga situation som uppkommer om skattskyldig erlägger engångspremie för en av hans make ägd försäkring för en genast börjande temporär liv- ränta, som skall utgå under fem år. Den tid” varunder pension utgår har väsentlig betydelse med hänsyn till bl. a. eventuell penningvärdeför- ändring och likviditetssynpunkter.

Oavsett i vilken omfattning P-försäkringen används för inkomst- överföring mellan makar finner kommittén det otillfredsställande att metoden över huvud taget kan praktiseras. Kommittén påpekar att skattelagstiftningen i andra sammanhang innehåller regler som avser att förhindra att inkomstöverföringar mellan makar får verkningar vid inkomstbeskattningen. Så t.ex. medges inte avdrag för periodiskt un- derstöd till make som sammanbor med den .understödsgivande maken. Vidare gäller avdragsförbud för lön till make. Mot den bakgrunden anser kommittén att åtgärder bör vidtas mot att bestämmelserna om beskattning av P-försäkring skall kunna utnyttjas för att vinna skatte- lättnader. Enligt kommitténs mening finns vidare skäl att ingripa mot alla försäkringar som kan vara tagna under inflytande av 1970 års skattereform. På grund härav bör en ändrad lagstiftning beröra alla försäkringar tecknade efter 1970 års ingång. Även om den särskilda skatteberäkning i vissa fall för makar som tillämpades beträffande 1967—1971 års taxering i viss utsträckning kunde ge Skattelättnad av här berörda slag torde .enligt kommittén missbruk knappast ha före- kommit före år 1970. De tidigare tillämpade särbeskattningsreglerna torde nämligen i vissa aVseenden ha motverkat sådana åtgärder".

För att åstadkomma" ett godtagbart resultat vid beskattningen av

• Sida 18
•  Original

Prop. 1973: 120 18 P-försäkringar ligger det enligt utredningen närmast till hands att an- gripa inkomstsidan. Anledningen till att belopp som utfaller på grund av P-försäkring ansetts böra räknas som A-inkomst är att pension re- gelmässigt utgör uppskjuten arbetsinkomst. Detta gäller oavsett om pensionen betalas t.ex. direkt av förutvarande arbetsgivare eller på grund av försäkring. När P-försäkring kan antas tecknas huvudsakli- gen för att flytta över inkomst från ena maken till den andra har emellertid pensioneringssyftet trätt i bakgrunden i så hög grad att för- utsättningarna för den nuvarande skattemässiga behandlingen brister.

En lösning är enligt kommittén att som A-inkomst anse endast pen- sion som utgår på grund av tidigare utförd arbetsprestation och så- lunda utgör uppskjuten arbetsinkomst. Förutsättningar saknas emeller- tid f.n. för att uppställa generella regler för när pension skall anses ha sådant samband med arbete att den bör betraktas som A-inkomst. Vi- dare skulle det vara administrativt betungande att i alla fall då pen- sion utfaller på grund av frivillig P-försäkring pröva om pensionen ut- gör uppskjuten arbetsinkomst eller ej. En gränsdragning av denna art innebär sålunda betydande praktiska svårigheter.

Kommittén påpekar vidare att nyssnämnda metod berör även andra försäkringar än dem man avser reglera. Endast i de fall där make som inte erlagt premierna är försäkringens ägare är en ändring i beskatt- ningen av utfallande belopp påkallad. Försäkringsanstalterna har emel- lertid i många fall inte kännedom om vem som har betalat premierna och kan sålunda inte särskilja nyssnämnda försäkringar från andra. Med hänsyn till angivna förhållanden anser kommittén att det inte är prak- tiskt möjligt att korrigera den påtalade skatteeffekten genom att ändra reglerna vid beskattning av utfallande belopp. I stället bör man enligt kommittén begränsa avdragsrätten för P—försäkringar. En ändring i avdragsrätten har emellertid inte någon effekt på försäkringar som teck- nats något av åren 1.970, 1971 eller 1972 i den mån premier för för- säkringarna betalats under dessa år. Mot den bakgrunden anser kom- mittén det vidare motiverat med ändrade bestämmelser för beskattning av belopp som utfaller på sådana försäkringar.

Avdragsrätt för P-försäkringspremier

Kommittén påpekar att skattskyldigs avdragsrätt för premier för andre maken tillhörig P-försäkring inte är försäkringsmässigt nödvän- dig. Enligt den tolkning som getts bestämmelsen i 46 & 2 mom. KL föreligger nämligen avdragsrätt för försäkringens ägare oavsett på vems liv försäkringen tagits. Skattskyldig kan alltså genom egen för- säkring säkerställa exempelvis sin makes pensionering. Genom att väg- ra avdrag för premie för försäkring beskär man enligt kommittén inte legitima pensioneringsmöjligheter av någon större betydelse. Förelig-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1973: 120 19

ger ett klart önskemål om pensionering torde inte heller frågan om vilken av makarna som har rätt till avdragen vara av nämnvärd bety- delse för frågan om P-försäkring i det enskilda fallet tecknas eller med vilket belopp så skall ske.

Kommittén föreslår därför att rätten för skattskyldig att få avdrag för avgift för makes P—försäkring slopas. Om så sker kan antas att ny- teckning av försäkringar av här avsedd typ kommer att upphöra. Enligt kommitténs mening bör avdragsrätten emellertid slopas inte bara för nytecknade försäkringar utan även för redan tecknade men ej slutbe- talade P-försäkringar. Visserligen kommer förutsättningarna för de in- gångna avtalen då att förändras radikalt. Kommittén pekar emellertid på att det alltid finns möjligheter att vidta andra dispositioner med hänsyn till det nya läget: Som exempel anges att försäkringen ersätts med s.k. fribrev eller att äganderätten till försäkringen såvitt-avser återstående premiebetalning flyttas över på den make som tidigare er- lagt och dragit av premierna.

Att slopa avdragsrätten enbart för premie för makes P-försäkring leder emellertid inte till avsett resultat. Enligt 52 5 1 mom. KL har nämligen make rätt att vid taxering avräkna allmänna avdrag avseende bl.a. försäkringspremier som inte kunnat utnyttjas vid andre makens taxering. Motsvarande gäller enligt 11 _S, ] mom. Si vid taxering till statlig inkomstskatt. Detta nödvändiggör åtgärder för att motverka att skattskyldig skall kunna få avdrag för premier för makens försäkring genom att tillgodogöra sig de avdrag enligt 46 ä 2 mom. KL, söm den- ne inte kunnat utnyttja. Kommittén föreslår därför vidare att avdrag för egen P-försäkring skall få åtnjutas först efter övriga allmänna av- drag och endast med så stort belopp att underskott inte uppkommer vid taxeringen. I förekommande fall bör den skattskyldige vid kom- munaltaxeringen få dra av återstående premiebelopp från inkomst i annan kommun men underskott får inte heller då uppkomma. Slutli- gen föreslås att den skattskyldige skall ha rätt att vid senare taxering tillgodoföra sig avdrag enligt 46 ä 2 mom. KL för tidigare inte avdrag- na premier. Sådant avdrag skall yrkas senast sjätte beskattningsåret efter betalningsåret men får därvid inte föranleda underskott.

Vad angår avdragsrätten för premie för P-försäkring som ägs av den skattskyldiges minderåriga barn finner kommittén inte anledning att föreslå någon ändring i nuvarande bestämmelser. Gällande ålders- spärrar för att P-försäkring skall anses föreligga bör enligt kommittén vara tillräcklig garanti mot missbruk.

Kommittén har inte varit enig i frågorna om slopande av avdrags- rätt för premier för makes försäkring och beskattning i vissa fall hos den make som tillgodogjort sig avdrag för premiebelopp. Ledamoten Magnusson ansluter sig inte till majoritetens förslag beträffande av- dragsrätt för avgift för- makes P-försäkring. Han anför att det föreslag-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973: 120 20

na ingreppet innebär ett övergivande av en av de bärande principerna bakom äkta makars beskattning. nämligen att då det gäller makes rätt att utnyttja underskott hos andre maken familjen skall ses som en en- het. Vidare anför han bl.a. att avdragsrätt för makes försäkring be- hövs i fall av s.k. faktisk sambeskattning.

Ledamöterna Magnusson och Schönmeyr har reserverat sig mot för- slaget om beskattning hos den make som tillgodogjort sig premieav- draget. Det påpekas att regeln om avdragsrätt för premie för makes P-försäkring varit helt klart och entydigt formulerad. Det får då anses oacceptabelt att så radikalt förändra förutsättningarna för de tagna P-försäkringarna enbart- med det förmodandet att dessa skulle ha till- kommit huvudsakligen av skatteskäl och mindre i pensioneringssyfte. Med förslaget torde vidare endast i undantagsfall uppnås syftet att ”återställa beskattningen till utgångsläget". överflyttning kommer nämligen att innebära en skatteökning inte bara under tid då inkomst- ökning föreligger utan även vid oförändrad inkomst om inte premien avdragits och pensionen beskattas inom ett och samma progressions- skikt. Vidare pekas på kontrollsvårigheterna.

Beskattning vid överlåtelse av P-försäkring

Inledning

Kommittén framhåller att P-försäkringens ställning i skattehänseen- de har medfört att denna försäkring utnyttjats i annat syfte än för pensionering. För att motverka missbruk har skattebestämmelserna vid olika tillfällen ändrats. Sålunda beslutades vid 1959 års riksdag att belopp, som utgår enligt P-försäkring och utbetalas till särskilt insatt förmånstagare i vissa fall skall beskattas hos försäkringstagaren. Så skall ske om försäkringstagaren vid utbetalning av motsvarande be- lopp inte kunnat dra av detta som omkostnad eller periodiskt under- stöd. Föreskriften avser att förhindra kringgående av bestämmelserna om avdrag för periodiskt understöd och gåva. År 1964 utvidgades des- sa bestämmelser till att omfatta även tjänstepensionsförsäkring.

1959 års lagstiftning behandlade även frågan om beskattning i visst fall då P-försäkring byter ägare. Övergår äganderätten till sådan för- säkring till annan juridisk person än pensionsstiftelse under försäk— ringstagarens livstid skall försäkringstagaren omedelbart beskattas för ett belopp motsvarande försäkringens värde vid tiden för äganderät- tens övergång. .

Kommittén påpekar att även överlåtelse av P-försäkring till fysisk person kan möjliggöra ett kringgående-av bestämmelserna om avdrag för periodiskt understöd och gåva. Enligt kommitténs mening bör så- dan överlåtelse i allmänhet inte påverka skattskyldigheten för utfal- lande belopp. Vidare har kommittén funnit att tjänstepensionsförsäk-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1973: 120 21 ring i vissa fall bör kunna överlåtas även till annan juridisk person än pensionsstiftelse utan att avskattning sker. Kommitténs ståndpunkts— taganden i dessa frågor behandlas här i skilda avsnitt.

Överlåtelse av P-försäkring till fysisk person

1959 års lagstiftning syftade till att motverka möjligheterna att ge- nom insättande av förmånstagare kringgå bestämmelserna om avdrag för periodiskt understöd eller gåva. Kommittén påpekar emellertid att dessa bestämmelser alltjämt kan kringgås genom överlåtelse av P-för- säkring. Utbetalningar på grund av sådana försäkringar sker nämligen till försäkringens ägare och denne blir skattskyldig för utfallande be- lopp. Föräldrar som erhållit avdrag för premierna för en P-försäkring kan alltså genom överlåtelse av försäkringen till hemmavarande eller studerande barn flytta över skattskyldigheten för utfallande beIOpp på barnet. Härigenom har föräldrarna i strid mot rådande avdragsprin- ciper fått avdrag för gåvor och underhållsbidrag till barnet.

Enligt kommitténs mening bör rätten till avdrag för premiekostna- den i princip motsvaras av beskattning för utfallande belopp hos den som erhållit avdraget. Mot den bakgrunden bör överlåtelse av P-för- säkring till fysisk person i allmänhet inte påverka skattskyldigheten för vad som utfaller på grund av försäkringen. Någon anledning att härvid göra skillnad mellan överlåtelser genom gåva och genom köp, byte eller därmed jämförliga fång anser kommittén" inte finnas.

Kommittén anser däremot att möjligheten att flytta över skattskyl- digheten för utfallande belopp på annan genom att insätta denne som förmånstagare bör kvarstå. Denna möjlighet är emellertid begränsad till fall där utbetalning av motsvarande belopp kunnat dras av hos försäkringstagaren som kostnad eller periodiskt understöd. Samma rätt att flytta över beskattning för utfallande belopp som nu kan erhål- las genom att förmånstagare insätts bör emellertid inte medges vid överlåtelse av försäkring. Ett medgivande att med ändrad skattskyldig- het överlåta försäkring till den som försäkringsägare kan lämna av— dragsgillt periodiskt understöd -till, skulle nämligen öppna möjlighe- ter till opåkallade skattelättnader. Omsådan överlåtelse godtas skulle den nye ägaren kunna sätta in den ursprunglige ägarens make som för- månstagare. Härigenom" skulle effekten i realiteten bli att belopp som utfaller på grund av försäkring beskattas hos maken 'till den som ur- sprungligen tecknat försäkringen. Detta innebär ett genomförande av en transaktion liknande den som i det föregående angetts inte kunna accepteras. Visserligen kan invändas att i det fall förmånstagare in- sätts och denne beskattas, hinder inte föreligger för denne att lämna periodiskt understöd till försäkringsägarens make, därvid samma situa- tion kan anses uppkomma. Kommittén understryker emellertid den vä- sentliga skillnaden mellan de båda fallen. Erhållcr maken beloppet som

• Sida 22
•  Original

Prop. 1973: 120 22 förmånstagare får det karaktär av A-inkomst med särbeskattning som följd. Om beloppet utbetalas som periodiskt understöd, utgör det B- inkomst och beskattas ».på toppen» av andre makens inkomster.

I vissa speciella situationer finns emellertid enligt kommitténs mening anledning att godta att skattskyldigheten för utfallande belopp över- går på nye ägaren vid överlåtelse av P-försäkring. Det gäller då ägan— derätten övergår till annan på grund av försäkringsägarens död. Vi- dare bör så vara fallet om försäkringen övergår till annan genom bo- delning till följd av boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad och försäkringens ursprunglige ägare därefter är berättigad till avdrag för periodiskt understöd till den nye” ägaren av försäkringen. Härav följer alltså att om P-försäkring byter ägare genom bodelning under bestående äktenskap så skall skattskyldigheten för utfallande belopp ändå ligga kvar på den tidigare ägaren. Detsamma blir fallet om an- nan än försäkringsägaren tillskiftas försäkring vid bodelning och se- paration mellan makarna men dessa senare åter flyttar samman. Å andra sidan bör man enligt kommittén kunna godta att den nye ägaren blir skattskyldig för utfallande belopp om försäkringen överlåts genom utmätning. ackord eller konkurs. '

Under vissa omständigheter bör vidare enligt kommitténs mening godtas att skattskyldigheten för utfallande belopp övergår till hemma- varande barn om barnet vid bodelning på grund av ene makens död tillskiftas del av efterlevande makes P-försäkring. Så bör emellertid vara fallet endast om P-försäkringen med hänsyn till boets tillgångar i övrigt måste tas i anspråk för barnets laglott. För att klarlägga för- hållandena i dessa fall kan krävas utredning av sådan omfattning och svårighetsgrad att den inte torde kunna ske vid taxeringen i första instans. Med hänsyn härtill och då endast få fall av detta slag kan tänkas uppkomma anser kommittén det ändamålsenligt att förvärva- ren anses skattskyldig först efter särskilt medgivande. Enligt kommit- tén kan även andra dispensfall tänkas. Kommittén föreslår riksskatte- verket som dispensmyndighet.

Kommittén påpekar också att en kedja av överlåtelser av en och samma försäkring kan förekomma. Avgörande för vem som skall skatta för utfallande belopp skall givetvis även i sådant fall vara huru- vida tidigare överlåtelser är av sådan karaktär att de kan godtas enligt vad som sagts i det föregående. Har en ägare överlåtit försäkringen till annan fysisk person utan att skattskyldigheten för utfallande belopp övergått på den nye ägaren skall inte den omständigheten att den nye ägaren genom en i sig godtagbar överlåtelse avhänder sig äganderät- ten till annan fysisk person eller insätter förmånstagare inverka på skattskyldigheten för utfallande belöpp. Kommittén åskådliggör skatt— skyldigheten för utfallande belopp genom följande uppställning, där A är den ursprunglige ägaren och B, C och D senare ägare i nämnd ord-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973: 120 23

ning. Överlåtelser som inte medför ändring i skattskyldigheten beteck- nas med — och överlåtelser efter vilka den nye ägaren blir skattskyl- dig med +. I exemplen-förutsätts att den ursprunglige ägaren A lever när den senaste ägaren D lyfter pensionen.

Skattskyldig A—B—C—D A A+ B—C—D B A—B + C—D A A—B—C + D . A A+ B + C—D C A+B—C+D B A—B -l -C+D A A+ B C + D D .

Kommittén anser vidare att'den skattskyldighet som skall åvila resp. ägare bör begränsas till belopp som svarar mot" den premiebetalning han fullgjort. Om premiebetalningen inte var helt fullgjord före den första överlåtelsen bör försäkringen kunna uppdelas i fribrev, svarande mot de olika ägarnas premieprestationer. Varje sådan del av försäk- ringen kan betraktas som en fristående försäkring där en enda person har betalat samtliga premier och därför räknas såsom ursprunglig ägare i förhållande till senare överlåtelser.

I fråga om försäkringar som överlåtits före" publiceringen av kom- mitténs promemoria anser kommittén att den som är ägare av försäk- ringen vid publiceringen den 8 december 1972 skall anses skattskyldig för utfallande belopp om inte därefter sker sådan överlåtelse som en- ligt det föregående kan föranleda'övergång av äganderätten. Däremot bör andra överlåtelser som kan vara föranledda av innehållet i prome- morian inte föranleda ändrad beskattningssituation även om de genom- förs före dcn föreslagna lagstiftningens ikraftträdande. Speciella reg- ler bör dock enligt kommittén gälla för försäkring som tecknats något av åren 1970—1972 och för vilken försäkringsägarens make erlagt hela eller huvudsakliga delen av premien. Som tidigare angetts bör enligt kommitténs mening den av makarna som fått avdraget i princip be- skattas för utfallande belopp. För att inte premiebetalande make skall undgå beskattning efter överlåtelse av försäkring till andre maken fö- reslår kommittén att överlåtelse av sådana försäkringar mellan makar undantas från huvudregeln att den som efter överlåtelse äger P-försäk- ring vid publiceringen av promemorian skall anses skattskyldig för ut- fallande belopp. Anledning kan dock i vissa fall finnas att överlåta för- säkring för vilken försäkringsägarens make betalt premierna till andre maken. Är premiebetalningen inte avslutad finns visserligen möjlighe- ten med fribrev eller överflyttning av försäkringen på premiebetalaren till den del den motsvaras av återstående premiebetalningar. Det kan

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973: 120 24

emellertid framstå som naturligt för makarna att överflytta ägande- rätten för hela försäkringen på premiebetalande maken. Kommittén an- ser därför att möjlighet bör finnas för ägaren att med överflyttning av skattskyldigheten som följd överlåta försäkring på sin make om denne erlagt tidigare premier. Enligt kommittén bör dock överlåtelse för att få denna verkan ske under år 1973.

Överlåtelse av P—försäkring till juridisk person

Som tidigare angetts gäller särskilda bestämmelser för det fall att P-försäkring under försäkringstagarens livstid överläts till annan juri- disk person än pensionsstiftelse. Dessa bestämmelser innebär att för- säkringstagaren vid sådan överlåtelse beskattas för ett belopp motsva- rande försäkringens värde vid tiden för äganderättens övergång.

Bestämmelserna om beskattning vid överlåtelse av P—försäkring till annan juridisk. person än pensionsstiftelse avser närmast att hindra gå- vor av t.ex. engångsbetalda P-försäkringar till juridiska personer som är fria från inkomstskatteplikt. Då försäkring efter sådan överlåtelse synes ha förlorat sin karaktär av pensioneringsinstrument har samma påföljder ansetts böra inträda vid överlåtelse som när P-försäkring ändras till. K-försäkring.

Kommittén påpekar att bestämmelsernas utformning medför be- skattning i vissa fall där detta inte torde ha avsetts. Härvid syftar kom- mittén på de överlåtelser av. tjänstepensionsförsäkringar som sker från anställda till deras arbetsgivare eller arbetsgivare.-emellan.

Tjänstepensionsförsäkring meddelas antingen åt den anställde eller åt arbetsgivaren såsom försäkringstagare och ägare till försäkringen. I det senare fallet insätter arbetsgivaren den anställde och dennes an— höriga som förmånstagare regelmässigt genom oäterkalleliga förmåns- tagareförordnanden. I båda fallen betalar arbetsgivaren premien för försäkringen eller åtminstone del därav.

Är den anställde försäkringsägare kan han av flera skäl önskaövcr- låta försäkringen till sin arbetsgivare. Kommittén påpekar att om gift anställd är försäkringsägare och äktenskapet upplöses genom skilsmäs- sa hans make har anspråk på hälften av försäkringens. värde till följd av giftorätt. Överlåts däremot äganderätten till arbetsgivaren är för- säkringen fredad från anspråk från andre maken i händelse av skils- mässa. Vidare gäller att om den anställde äger försäkringen och den anställdes make avlider hälften av försäkringens värde vid dödsfallet ingår i den avlidnes kvarlåtenskap och blir arvsbeskattad. Vad som till- faller förmånstagare enligt tjänstepensionsförsäkring är däremot fritt från arvsskatt. Slutligen kan framhållas att om en av den anställde ägd tjänstepensionsförsäkring är ställd att tillfalla efterlevande make såsom förmånstagare och den anställdes barn inte får full täckning för sin laglott ur boet eller andra försäkringar. till vilka de kan vara förmåns-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1973: 120 25

tagare, maken kan bli nödsakad att avstå från en del av tjänstepensions- försäkringen.

Enligt kommittén kan även överlåtelse av tjänstepensionsförsäkring från tidigare arbetsgivare till ny arbetsgivare komma i fråga.

Det är enligt kommittén uppenbart att lagstiftaren inte avsett att av- skattning skall ske när tjänstepensionsförsäkring överläts till arbets- givare som är juridisk person och avsikten är att försäkringen även ef- ter överlåtelsen skall tjäna pensioneringssyfte. Vid anställds överlåtelse av pensionsförsäkring till arbetsgivaren är det inte fråga om någon verklig överföring av försäkringen, eftersom överlåtaren förbehåller sig och sina efterlevande rätten till utfallande belopp. Med hänsyn här- till finns enligt kommitténs mening inga motiv för en avskattning i sam- band med överlåtelsen. Det är vid detta ställningstagande väsentligt att hålla i minnet bl.a." att den anställde kommer att beskattas för ut- fallande belopp även om hans arbetsgivare är ägare till försäkringen. Det fiskala intresset är härigenom tillgodosett. Kommittén påpekar vi- dare att det får anses lika omotiverat att arbetsgivare, som tecknat P—försäkring för anställd och överlåter försäkringen till dennes nye arbetsgivare, skall betala inkomstskatt för försäkringens värde.

Remissyttrandena

A vdragsrätt för P-försäkringspremier

Kommitténs förslag i denna del har i huvudsak tillstyrkts eller läm- nats utan erinran av flertalet remissinstanser. Bland de invändningar mot enskilda punkter i förslaget som framförs av dessa instanser kan näm- nas att några uttalar sig för ett bibehållande av avdragsrätten för pre- mier för makes efterlevandepensionsförsäkring samt för redan tecknade försäkringar. Vidare fram-förs önskemål om undantagsbestämmelser för faktiskt sambeskattade. Några instanser anser att avdragsrätten bör slo- pas även för premier för P-försäkringar som ägs av barn. Kommitténs förslag avstyrks av nio remissinstanser. De motiverar sitt ställningstagan- de främst med att frågan inte bör lösas förrän 1972 års utredning av skattesystemet m.m. tagit ställning till beskattningen av de faktiskt sam- beskattade.

Länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län liksom TCO tillstyrker helt förslaget eller lämnar det utan erinran.

Frågan om bibehållen avdragsrätt för premier för makes efterlevande- pensionsförsäkring tas upp av bl. a. Folksam. Bolaget anser att försäk- ringar som endast omfattar efterlevandepension kan undantas utan att syftet med lagstiftningen åsidosätts. Sådan pension kan inte utfalla förr- än den ena maken avlidit varför någon inte avsedd skattevinst är ute- sluten makarna emellan. Försäkringsskydd i form av efterlevandepen-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1973: 120 26

sion kan visserligen ordnas med den premiebetalande maken som försäk- ' ringstagare till de försäkringar som erfordras. Enligt Folksam kan emel- lertid ett sådant arrangemang innebära vissa nackdelar. Makarnas hem- mavarande barn kan sålunda inte vara förmånstagare med skattskyldig— het till belopp som utfaller om den icke premiebetalande maken dör först. Folksam pekar i detta sammanhang också på försäkringsbehovet för personer som sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden. Om i ett sådant fall endast mannen förvärvsarbetar är det enligt Folk- sam motiverat att kvinnan är försäkringstagare till efterlevandepensions- försäkring på mannens liv för att inte riskera att halva pensionen går till barns laglott. För ett bibehållande av avdragsrätten i fråga om efter- levandepensionsförsäkringar uttalar sig också bl. a. försäkringsinspektio- nen och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Förslaget att avdragsförbudet skall gälla även i fråga om redan teck- nade försäkringar har mött erinringar från några håll. KF kan sålunda inte tillstyrka förslaget i den mån det gäller försäkringar tecknade före den dag kommitténs förslag offentliggjordes, eftersom det kan medföra ekonomiska nackdelar för de berörda. RSV ifrågasätter om "inte försla- gets tillbakaverkande kraft borde begränsas till försäkringar som tecknats efter ingången av år 1970. Enligt RSV kan det nämligen inte med fog göras gällande att försäkringar, som tecknats före 1970 års skattereform, tillkommit huvudsakligen av skatteskäl.

Kammarrätten i Göteborg har i och för sig inte något att erinra mot att avdragsrätten för premie för makes pensionsförsäkring slopas. Kam- marrätten avstyrker emellertid förslaget till den del det avser försäkrings- ägarens rätt att utnyttja premieavdrag även i annan kommun än hem- ortskommunen och i vissa fall under en sexårsperiod." Kammarrätten anser att förslaget i denna del innebär en ytterligare komplicering av skattereglerna som är betänklig.

Kommitténs förslag beträffande lagstiftningens ikraftträdande kritise- ras av Svenska försäkringsbolags riksförbund. Riksförbundet anför bl. a. i de fall ena maken hittills varit premiebetalare och andra maken ägare till en P-försäkring står i allmänhet flera olika vägar till buds för be- rörda familjer som vill upprätthålla försäkringsskyddet. Det möter stora svårigheter att ur livförsäkringsbolagens totala bestånd, omfattande fle- ra miljoner försäkringar, leta fram de pensionsförsäkringar som berörs av kommitténs förslag och snabbt ge berörda kunder adekvat informa- tion och service. Redan under de första månaderna 1973 kommer pre- mier för vissa berörda försäkringar att erläggas. Förbundet finner det därför mycket angeläget att beträffande försäkringar tecknade före år 1973 nuvarande regler om avdragsrätt bibehålles för inkomståret 1973. Härigenom vinnes erforderligt rådrum för kontakt mellan försäkrings— givare och försäkringstagare och för vidtagande av erforderliga åtgär- der.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973: 120 27

Några av de remissinstanser som i princip godtar kommitténs förslag. framhåller att det bör skapas förutsättningarför tillgodoseendet av be- rättigade behov av försäkringar för makar som faktiskt sambeskattas. Sådana synpunkter redovisar bl.a. Familjeföretagens förening, SACO. SR och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Några instanser har berört frågan om avdragsrätten för premier för omyndiga barns försäkringar. LOIanser att det saknas skäl bibehålla denna avdragsrätt. En sådan avdragsrätt innebär att förbudet mot pe- riodiskt understöd till annans undervisning eller uppfostran kan kring- gås. Försäkringsinspektionen vänder sig mot kommitténs uttalande att gällande åldersspärrar för P-försäkring torde vara tillräcklig garanti för missbruk av avdrag för premier för omyndiga barns försäkringar. Den åldersspärr som gäller för P-försäkring anknyter till den försäkrades ål- der då pensionen börjar .utgå. Försäkringsbolagen tillämpar emellertid den självpåtagna begränsningen vid tecknandet av P-försäkring, som in- nefattar ålderspension knuten till annat liv än försäkringstagarens, att även försäkringstagaren skall ha fyllt 55 år innan pensionen börjar ut- betalas. Inspektionen utgår från att-kommittén i det fortsatta arbetet överväger en sådan ändring av gällande beskattningsregler, att den av bolagen nu frivilligt tillämpade åldersspärren inarbetas i dessa. Länssty- relsen i Malmöhus län anser också att vissa ändringar i förslaget är på- kallade med hänsyn till den kvarstående avdragsrätten i fråga om omyn- diga barns försäkringar. Länsstyrelsen pekar bl.a. på möjligheten för förälder att teckna försäkring på eget liv och sedan överlåta försäk- ringen på barnet.

Riksförsäkringsverket redovisar närmast en tveksam inställning till förslaget att slopa avdragsrätt för makeägd försäkring och anför bl. a. Verket meddelar frivillig pensionsförsäkring i två olika former dels för temporär ålderspension, 'dels för livsvarig-ålderspension. Genom inbetal- ning av avgifter till frivillig pensionsförsäkring hos verket erhåller den. på vars liv pensionsförsäkringen har tecknats, rätt till pension för egen del. Det finns alltså ingen möjlighet att teckna egen pensionsförsäkring hos verket på annans liv såsom t. ex. änkepension. Verkets pensionsför- säkring kan inte heller överlåtas. Kommitténs förslag innebär att möj- ligheten att trygga hemmavarande makes pensionering genom inbetal- ningar till verkets frivilliga pensionsförsäkring skulle komma att begrän- sas. Verket anser att en eventuell ändring av skattelagstiftningen i denna del inte bör tillämpas på inbetalningar som gjorts innan den föreslagna lagstiftningen trätt i kraft.

Kommitténs förslag har nästan genomgående avstyrkts av de remiss- instanser som företräder näringslivet.

SAF och Sveriges industriförbund ställer sig avvisande till förslaget. De erinrar om att 1972 års skatteutredning har att med förtur behandla

• Sida 28
•  Original

Prop. 1973: 120 28

frågan om faktiskt sambeskattadc makar och anser det mot denna bak- grund inte lämpligt att det nu görs provisoriska arrangemang som ingri- per i makarnas beskattning. Om man i likhet med kommittén anser att föreliggande fråga är av så väsentlig betydelse att man inte kan avvakta ställningstagandena från 1972 års skatteutredning bör i vart fall ingrepp inte göras i annat än uppdelningen mellan'A- och B-inkomster. Ett ge- nomförande av kommittéförslaget skulle medföra att skattelagstiftningen skulle bli än mer komplicerad och än mer avlägsna sig från tidigare godtagna principiella riktlinjer. Under alla omständigheter bör försäk- ringar som tecknats innan 1970 års lagstiftning antogs liksom de försäk- ringar som make ägt under minst tre år före äktenskapets ingående även i fortsättningen följa nuvarande bestämmelser. Detsamma bör gälla för försäkringar med livsvarig pension eller efterlevandepension. Likaså bör vid fall av s.k. faktisk sambeskattning rätt till avdrag föreligga för pre— mier som inte överstiger halva nettointäkten av förvärvskällan i fråga. Även LRF är av den meningen att man inte på sätt föreslagits bör lösa en delfräga, som är en följd av övergången till individuell beskattning, innan frågan om de faktiskt sambeskattadc lösts. Förbundet delar kom- mitténs mening att den närmast till hands liggande metoden att lösa den föreliggande frågan är att ändra på inkomstsidan så att till A-inkomst hänförs endast pension som härrör'från arbete. Enligt förbundets upp- fattning utgör denna metod enda sättet att skapa rättvisa med nuvarande system med A- och B-inkomst.

Beskattning av belopp som utfaller på grund av P-försäkringar tecknade åren 1970—7972

Förslaget om särbehandling av försäkringar tecknade åren 1970—1972 avstyrks av så gott som samtliga remissinstanser. Härvid pekas genom- gående på att förslaget medför alltför stora tillämpnings- och kontroll- svårigheter. Åtskilliga instanser anför också principiella skäl mot en lag- stiftning med retroaktiv verkan. LO och TCO anser sig i huvudsak kun- na biträda kommitténs förslag. '

RSV godtar förslaget med viss modifiering. Verket anser att endast ålderspensionsförsäkringar tecknade och slutbetalda under åren 1970— 1972 bör omfattas av förslaget. Någon anledning att göra skillnad mel- lan livsvariga och temporära ålderspensioner anser verket inte finnas. Enligt verket ingriper man med en sådan lösning mot de mest flagranta fallen av omotiverade skattelättnader och begränsar arbetet på kontroll- sidan. Verket föreslår att kontrollsystemet utformas så att taxeringsmyn- digheterna redan under år 1973 eller 1974 kan utreda vem av makarna som kan antas bli skattskyldig för belopp som sedermera utfaller p. g. a. de berörda försäkringarna. Försäkringsbolagen bör därför åläggas att under år 1973 till taxeringsmyndigheterna lämna uppgift om samtliga berörda försäkringar. Taxeringsmyndigheterna får därigenom möjlighet

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973: 120 29

att med ledning av makarnas deklarationer utreda vem av makarna som åtnjutit avdrag för premierna. Uppgift härom lämnas till försäkringsbo— lagen som åläggs att i kontrolluppgifter för de år pensionen utfaller ange vem av makarna som är skattskyldig för utfallande belopp.

Kritiken mot det av kommittén föreslagna kontrollsystemet riktar sig främst mot det förhållandet att taxeringsmyndigheterna sedan dekla- rationsmaterialet förstörts är hänvisade till taxeringslängderna för sin be- dömning. Flera instanser ser häri en risk för att bestämmelserna drab- bar olika och framstår som orättvisa. Sådana synpunkter framförs bl. a. av Sveriges advokatsamfund, Svenska försökringsbolags riksförbund och Folksam.

Flera instanser, bl. a. TOR, uttrycker oro för det merarbete förslaget medför för taxeringsnämnderna i framtiden och anser att det kan leda till att angelägnare granskningsuppgifter eftersätts.

Kammarrätten i Göteborg anser att förslaget innebär ovanligt stora svårigheter när det gäller den praktiska tillämpningen. Först och främst synes kontroll- och bedömningsuppgiften förutsätta att taxeringsorgani— sationen har förhållandevis ingående kunskaper om gällande skatte- och andra regler beträffande pensionsförsäkringar. En särskild svårighet lig- ger säkerligen i ställningstagandet till rekvisitet huruvida försäkringsäga- rens make åtnjutit avdrag ”till övervägande del” för avgifterna under ifrågavarande år. Särskilt svårbedömda synes de fall bli, där ömsom ena, ömsom andra maken betalt premier till pensionsförsäkringen eller där ett flertal försäkringar kommer med i bilden.

Det stora flertalet instanser anför också principiella skäl mot en lag- stiftning med tillbakaverkande effekt. De synpunkter som härvid fram- förs ansluter sig i huvudsak till vad ledamöterna Magnusson och Schön- meyr anfört i sin reservation. Flera instanser, bl. a. Sveriges advokat— samfund, Svenska revisorsanzfnndel, Familjeföretagens förening och Svenska före/figures riksförbund anser att kommittén inte redovisat god- tagbart underlag till stöd för sitt påstående att ifrågavarande försäk— ringar tillkommit huvudsakligen av skatteskäl.

Överlåtelse av P- försäkring till fysisk person

Det helt övervägande antalet remissinstanser godtar kommitténs för- slag i huvudsak. Det gäller bl.a. lä;zssryrelserml i Slock/n.>lrns, Jönkö- pings, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län liksom TCO och KF. Tre instanser anser dock att ändrad lagstiftning i ämnet bör anstå till dess frågan om beskattning av periodiskt understöd lösts.

Ett par instanser förordar andra lösningar. LO framhåller sålunda att kommitténs förslag förutsätter ett system för kontroll av om pensions- försäkring bytt ägare oeh anser det tveksamt om ett förmodligen admi- nistrativt betungande kontrollsystem är motiverat med hänsyn till det ringa antalet överlåtelser som förekommer. LO ifrågasätter därför rät-

• Sida 30
•  Original

Prop. 1973: 120 30

ten att överlåta pcnsionsförsäkringar i andra fall än de som enligt kom- mitténs förslag fortfarande skulle medföra en överflyttning av skattskyl- digheten. LRF finner förslaget alltför komplicerat och svåröverskådligt främst genom kopplingen mellan avdrag för premier och beskattning av utfallande belopp.

Frågan om vilka överlåtelser som skall medföra övergång av skatt- skyldigheten och den därmed sammanhängande dispensfrågan tas upp av några instanser. Föreningen a/tktrn'iserade revisorer hävdar att över— låtelse till den försäkrades arbetsgivare bör godtas i skattesammanhang även i det fall arbetsgivaren är fysisk person. Svenska försäkringsbolags riksförbmzd anser att överlåtelse av tjänstepensionsförsäkring från ar- betsgivare till arbetstagare, t.ex. i samband med att anställningen upp- hör. bör medföra övergång av skattskyldigheten. Förbundet föreslår därför att överlåtelse p.g.a. anställningsförhållande medtas i "uppräk- ningen av godtagbara överlåtelser i lagtexten. Kammarrätten i Göteborg finner det befogat att riksskatteverket skall kunna meddela dispens men anser att verkets beslut bör kunna överklagas till skattedomstolar'na.

Övergångsbestämmelserna har mött erinringar från flera håll. Några instanser, bl.a. försiikringsinspektionen, Svenska försäkrings- bolags riksförbund och SHIO, anser att de nya reglerna bör gälla för överlåtelser efter ingången av år 1973, medan LRF anser att de bör gälla för överlåtelser efter lagstiftningens ikraftträdande.

Föreskriften i övergångsbestämmclscrna att överlåtelse av försäkring under år l973 på den väsentligen premiebetalande maken skall medföra överflyttning av skattskyldigheten i sin helhet har berörts av ett par in- stanser. RSV anser att alltför kort tid kommer att stå till de berörda skattskyldigas förfogande för att överföra äganderätten och föreslår att tidsfristen utsträcks att gälla t. o. rn. år 1974. Svenska försäkringslmlags riksförbund anser att föreskriften bör utgå och hävdar att en sådan över- flyttning av skattskyldigheten i regel inte är till fördel för makarna.

Kommitténs förslag i denna del avstyrks av SAF, Sveriges industriför- hund och Sveriges grossist förbund.

Överlåtelse av P- ftiirsäkring till juridisk person

De remissinstanser som behandlat denna fråga tillstyrker genomgåen- de kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran.

RSV ifrågasätter dock om överlåtelse bör godtas till fåmansbolag, i synnerhet när fråga är om förvaltningsbolag.

Departementschefen Inledning

Inkomstbeskattning av livförsäkring sker efter endera av två principer. Enligt den ena medges principiellt inte avdrag för premien. I-så fall be-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973: 120 31

skattas inte utfallande belopp. Denna metod gäller för kapitalförsäkring (K-försäkring). Enligt den andra principen har den skattskyldige rätt till avdrag för försäkringspremie. Mot detta svarar skatte-plikt för den ersätt- ning som utfaller på grund av försäkringen. Detta gäller i fråga om pen— sionsförsäkring (IP-försäkring).

Vad som skall förstås med K—försäkring och P—försäkring framgår av punkt 1 av anvisningarna till 31 & KL. Avdragsrätt för erlagd premie för P-försäkring tillkommer enligt 46 5 2 mom. KL försäkringens ägare såsom allmänt avdrag. Vidare äger enligt samma lagrum skattskyldig göra avdrag för premie som erlagts för försäkring vilken ägs av hans make eller omyndiga barn. I fråga om P-försäkring som tagits i sam- band med tjänst får avdrag för erlagd premie göras i förvärvskällan tjänst. Skattskyldig för utfallande belopp är i allmänhet den som vid - tidpunkten då beloppet utfaller äger försäkringen. Genom insättande av förmånstagare kan emellertid i vissa fall förmånstagaren bli skattskyl— dig för vad som utfaller på grund av försäkringen.

"[ skilda sammanhang har uppmärksammats att bestämmelserna röran- de försäkringsbeskattningen utnyttjats i skatteundandragande syfte. Olika åtgärder har vidtagits på skatteområdet för att råda bot häremot.- Jag vill här endast erinra om den år 1969 beslutade ändringen som innebar att avdrag för P-försäkring som tecknats i utomlands bedriven rörelse slopades. Jag uttalade i samband med tillkomsten av 1969 års lagstift- ning att frågan om beskattningen av P-försäkringar som meddelats i här i landet bedriven försäkringsrörelse ytterligare borde övervägas.

Den är 1971. tillkallade livförsäkringsskattckommittén har under sitt hittillsvarande arbete funnit det lämpligt att vissa frågor inom. utred— ningsområdet löses utan att slutförandet av kommitténs arbete avvaktas. 1 december 1972 avlämnade kommittén promomoria om vissa beskatt- ningsfrågor angående frivillig P-försäkring (Ds Fi 1972: 10). Förslagen i promemorian avser dels avdragsrätten för premie för makes P-försäk- ring och beskattningen av belopp som utfaller på grund av vissa P—för— säkringar, dels beskattningen efter överlåtelse av P-försäkring.

Jag har erinrar om att åtgärder vidtagits i skilda sammanhang för att motverka att P-l'örsäkringen utnyttjas i skatteundandragande syfte. Det torde kunna förutsättas att den nu pågående översynen av livför- säkringsbeskattningen blir tämligen genomgripande. Med hänsyn till de komplicerade problem kommittén har att behandla kan det emellertid förväntas att kommittén inte hinner slutföra sitt arbete under inneva- rande år. Det är inte heller nu möjligt att överblicka när en lagstiftning i anledning av kommitténs slutliga förslag kan komma att träda i kraft. Mot den bakgrunden anser jag det påkallat att nu framlägga förslag i syfte att bl.a. motverka de möjligheter till inkomstöverflyttning mellan

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973: 120 32

makar som nuvarande regler medger. Den lagstiftning jag här kommer att förorda får ses som provisorisk i avvaktan på att kommittén slutför sitt arbete.

Avdrag för premie för makes P—j'örräkring m.m.

Kommittén påpekar den ändrade situation som uppkommit till följd av 1970 års skattereform. Genom att premie för P-försäkring är av- dragsgill och utfallande belopp utgör A—inkomst kan en inkomstöver- flyttning göras mellan makar. Betydande fördelar kan härvid uppkom— ma om makarnas inkomster i storlek väsentligen skiljer sig från var- andra.

Kommittén diskuterar olika lösningar för att motverka att P-försäk- ringar i dessa fall utnyttjas för att uppnå inte avsedda förmåner vid beskattningen. Den lösning kommittén anser ligga närmast till hands är att låta endast pension som utgår på grund av utförd arbetsprestation utgöra A-inkomst medan pension som utfaller på annan grund skulle utgöra B-inkomst. Kommittén har emellertid avstått från att föreslå en ändrad gränsdragning mellan A- och B-inkomst. Detta har motiverats med att förutsättningar f.n. saknas för att kunna uppställa generella regler för när pension skall anses ha tillräckligt samband med arbete för att utgöra A-inkomst. Kommittén har i stället valt att föreslå en begränsning av avdragsrätten för P-försäkringspremier. Förslaget inne- bär att avdraget för premie för makes P-försäkring slopas och att av- draget för egcn P-försäkring begränsas till så stort belopp att underskott inte uppkommer vid taxeringen. För ett sådant system är det nödvändigt att avdrag för egen P-försäkring åtnjuts först efter övriga allmänna av- drag. Vidare föreslår kommittén viss särbehandling vid beskattning av utfallande belopp på grund av försäkring som kan antas ha tecknats under inflytande av 1970 års skattereform. Förslaget i denna del inne- bär i stort att i fråga om försäkring som tecknats under perioden 1970—— 1972. den av makarna som åtnjutit avdrag för premier under denna period skall skatta för utfallande belopp i förhållande till avdraget.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om slopad avdragsrätt för premier för makeägd P—försäkring och begränsning av avdrag för premier för egen försäkring. Förslaget om särbehandling av vissa för— säkringar tecknade under perioden 1970—1972 avstyrks däremot av det helt övervägande antalet remissinstanser. Härvid pekas såväl på de svårigheter tillämpningen av förslaget oundvikligen måste medföra som på att förslaget kommer att ge en viss tillbakaverkande effekt.

I fråga om en lagstiftning av tillfällig karaktär är det särskilt viktigt att den är relativt enkel i tillämpningen. Jag delar kommitténs uppfatt— ning att det inte är möjligt att med enkla och lättillämpade regler ändra gränsdragningen mellan A- och B-inkomst så att man eliminerar de opåkallade fördelar som f.n. kan erhållas. Det är i flertalet fall inte

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973: 120 33

möjligt att urskilja vilka utbetalningar på grund av P-försäkringar som kan anses utgöra uppskjuten arbetsinkomst. Huvudsyftet med 1970 års skattereform var att få till stånd en individuell beskattning av makars arbetsinkomstcr. Gränsdragningen mellan arbetsinkomst och annan in- komst skulle vara enkel i tillämpningen och samtidigt ge ett tillfredsstäl- lande resultat i materiellt hänseende. Under arbetet med denna reform fästes särskild uppmärksamhet vid belopp som utfaller på grund av P- försäkring. Till den del sådana utfallande belopp utgör uppskjuten ar— betsinkomst var det självklart att beloppen i likhet med andra pensioner skulle anses som A-inkomst. Det ansågs emellertid kunna godtas att alla utbetalningar på grund av P-försäkringen hänfördes till A-inkomst. För att upprätthålla ett berättigat krav på lättillämpade regler skulle vid en ändrad gränsdragning mellan A- och B-inkomsterna behöva tillgripas schabloner för att avgöra när en uppskjuten arbetsinkomst skulle anses föreligga. Ett sådant system skulle dock inte ge materiell rättvisa. Jag anser därför i likhet med kommittén den lämpligaste lösningen vara att begränsa avdragsrätten för P-försäkringar.

invändningarna mot kommitténs förslag riktar sig främst mot att för- slaget motverkar möjligheterna att ordna pension för make som arbetar i andra makens jordbruk eller rörelse och att åstadkomma efterlevande- pensionsskydd åt andra maken genom försäkring som denne äger. Jag vill i detta sammanhang peka på att utbyggnaden av den allmänna pen- sioneringen, dvs. folkpensionen och allmänna tilläggspensionen, även innebär ett skydd för efterlevande make som inte haft arbetsinkomst. Till detta kommer att skattskyldig genom egen pension kan säkerställa makes pensionering. Mot den bakgrunden anser jag mig kunna förorda kommitténs förslag om slopande av avdragsrätten för premie för make- ägd försäkring. Detta innebär visserligen att förutsättningarna för re- (lan ingångna avtal helt förändras. Det finns emellertid möjligheter att anpassa försäkringsvillkoren med hänsyn till det nya läget. En försäk- ring kan nämligen ersättas med s.k. fribrev. Vidare vill jag redan nu avisera att jag i det följande avser att förorda möjlighet att överlåta P-försäkring i det fall försäkringsägarens make erlagt premierna för för- säkringen. Härigenom kan alltså försäkringen hållas vid liv med avdrags- rätt för premierna även om försäkringstagaren inte själv betalat pre- mierna.

Ett slopande av avdragsrätten för makeägd P-försäkring måste för att få avsedd verkan kompletteras med bestämmelser som hindrar att make indirekt får avdrag för premierna genom att han tillgodoförs avdrag som den andra maken inte kunnat utnyttja. Jag godtar i detta hänseende kommitténs förslag att avdragsrätten begränsas till skillna- den mellan sammanlagda beloppet av inkomsterna från de olika för- värvskällorna och övriga allmänna avdrag. Vid kommunaltaxeringen skall avdraget i första hand åtnjutas i hemortskommuncn och därefter

• Sida 34
•  Original

Prop. 1973: 120 34

i andra kommuner där den skattskyldige ta.—teras. I den mån avdraget inte kan åtnjutas för det beskattningsår premien erlagts får beloppet dras av vid taxering för något av de följande sex beskattningsåren. Finns avräkningsbar inkomst i flera kommuner skall avräkningen ske i den ordning som anges i KL. Vad jag här förordat föranleder ändring i 46 % 2 mom. KL. .

Kommittén har vidare föreslagit viss särbehandling vid beskattning av utfallande belopp på grund av P-försäkringar tecknade under perioden 1970—1972. Förslaget innebär i stort att i de fall försäkringsägarens make erhållit avdrag för premierna skall denne också skatta för ut- fallande belopp. Det helt övervägande antalet remissinstanser har av- styrkt förslaget i denna del med hänvisning bl. a. till att det får tillbaka— verkande effekt. "För min del anser jag att det i och för sig kan finnas skäl för särbehandling av dessa försäkringar. Å andra sidan mäste såväl skälen för denna särbehandling som det resultat denna skulle innebära vägas mot det merarbete kommittéförslaget skulle medföra för både be— skattningsmyndigheterna och berörda försäkringsgivare och skattskyldi- ga. Visserligen kan detta arbete väsentligt begränsas om —— som en re- missinstans föreslagit — särbehandlingen endast skulle omfatta försäk- ringar tecknade och slutbetalade under perioden 1970—1972. Ofrånkom- ligen skulle emellertid även ett så utformat system vålla inte obetydligt merarbete för berörda parter. Jag är därför inte beredd att tillstyrka kommitténs förslag i detta hänseende. Innebörden blir härigenom att be— lopp som utfaller på grund av P—försäkring kommer att beskattas som A—inkomst hos den make som äger försäkringen oavsett vem av makarna som tillgodogjort sig avdraget för premierna. .lag vill emellertid under- stryka att beloppet alltid kommer att beskattas.

Överlåtelse av P- försäkring

Kommitténs förslag avser överlåtelse till såväl fysisk som juridisk per- son. Såvitt avser överlåtelser till fysisk person innebär förslaget i huvud- sak att den som överlåter sin P-försäkring skall oavsett överlåtelsen vara skattskyldig för utfallande belopp till den del det svarar mot premiebe- talning han fullgjort. I vissa fall skall dock skattskyldigheten gå över till förvärvaren. Vidare föreslås speciella regler för överlåtelser mellan ma— kar under år 1973. Förslaget angående överlåtelser till juridisk person innebär att överlåtelser till arbetsgivare av P-försäkring, som tagits i samband med tjänst, inte skall föranleda avskattning.

I remissyttrandena redovisas i huvudsak en positiv inställning till kom- mitténs förslag. Några remissinstanser uttalar sig dock för att överlåtelse av P-försäkring som tagits i samband med tjänst i vissa fall även skall medföra övergång av skattskyldigheten för utfallande belopp. En remiss- instans ifrågasätter om överlåtelse till fåmansbolag av P-försäkring som

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973: 120 35

tagits i samband med tjänst bör undantas från gällande bestämmelser om avskattning, i synnerhet när fråga är om överlåtelser till förvaltnings- företag.

Jag delar kommitténs uppfattning om' nödvändigheten av att förhindra den möjlighet som finns att genom överlåtelse av P-försäkring till fy- sisk person kringgå nuvarande bestämmelser om avdrag för periodiskt understöd. Skäl kan ej heller anföras för olika behandling av utfallande belopp beroende på om försäkringen överlåtits mot vederlag eller ej.

Kommitténs förslag bygger på principen att den som överlåter sin P-försäkring till fysisk person under livstiden i princip skall vara skatt- skyldig för utfallande belopp oavsett överlåtelsen. De överlåtelser som enligt förslaget även skall medföra övergång av skattskyldigheten åter- kommer jag till i det följande. Den möjlighet som f. 11. finns att genom insättande av förmånstagare i vissa fall överflytta skattskyldigheten för utfallande belopp bör enligt kommitténs mening bibehållas. Jag delar detta ställningstagande men vill samtidigt understryka att överflyttning av skattskyldigheten är begränsad till fall där utbetalning av motsvaran- de belopp kunnat dras av hos försäkringsägaren som omkostnad eller periodiskt understöd och beskattas hos förmånstagaren.

En försäkring kan överlåtas innan premierna slutbetalats. För sådana fall föreslår kommittén att skattskyldigheten för utfallande belopp skall åligga förutvarande ägaren i förhållande till vad han erlagt av premier- na. Med ett sådant system kommer rätten till avdrag för premiekostna- den i princip att motsvaras av beskattning för utfallande belopp. En delad skattskyldighet för utfallande belopp kan emellertid komma att medföra utredningssvårigheter. Har överlåtelsen skett mer än sex år före det pension börjar utgå kan i många fall kontroll av vilka pre- mier förutvarande och nye ägaren erlagt inte göras. Även om försäk- ringsgivaren i allmänhet underrättas i samband med överlåtelsen är detta inte någon förutsättning för giltig överlåtelse. Anstalten kan allt- så i vissa fall få vetskap om överlåtelsen först i samband med att någon påkallar utbetalning av försäkringsbelopp. I dessa fall kan anstalten inte vara behjälplig med upplysning om vilka premier olika ägare be- talat. Samtidigt kan naturligtvis deklarationsmaterialet vara makulerat.

Betydande kontrollsvårigheter är alltså förknippade med kommit- téns förslag. Härtill kommer att bärande skäl i regel inte finns för att över huvud godta en överlåtelse av pensionsförsäkring under försäk— ringstagarens livstid med ändrad beskattning som följd. Mot bakgrun- den härav vill jag här förorda en annan lösning. Enligt min mening bör försäkringstagaren anses skattskyldig för utfallande belopp på grund av försäkringen oavsett om han erlagt samtliga premier eller annan ägare betalat någon eller några premier. För att hindra att en sådan metod används för att få obehöriga fördelar är det nödvändigt att försäkringstagaren i skattemässigt hänseende anses som försäkring-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1973: 120 36

ens ägare även efter överlåtelse av försäkringen. Detta innebär alltså att även efter överlåtelsen endast försäkringstagaren i dessa fall kan erhålla avdrag för premier för försäkringen. Som förutsättning för sådant avdrag skall vidare självfallet gälla att försäkringstagaren erlagt premien. Med försäkringstagare skall härvid avses den som personligen eller genom ombud träffat avtal om försäkringen med försäkringsgiva- ren.

Kommittéförslaget innebär vidare att i de fall överlåtelse sker skatt- skyldigheten för utfallande belopp skall åvila försäkringstagaren oavsett om nye ägaren insatt förmånstagare. Förmånstagareförordnande kan vara antingen återkalleligt eller oåterkalleligt. Förordnandet görs oåter- kalleligt genom att försäkringstagaren gentemot förmånstagaren förbin- der sig att låta förordnandet stå vid makt. Återkalleligt förmånstagare- förordnande förfaller i allmänhet om försäkringstagaren överlåter för— säkringen. Så är däremot inte fallet vid överlåtelse om förordnandet är oåterkalleligt. Vidare gäller att möjligheten att återkalla ett förordnande om förmånstagares insättande upphör i och med försäkringstagarens död. Försäkringsgivaren skall alltid underrättas om förordnande om förmånstagares insättande eller återkallelse av sådant förordnande. En- ligt min mening finns det inte anledning att särskilt reglera det fallet att förmånstagare insatts före överlåtelsen. Även om så skett bör alltså försäkringstagaren efter överlåtelsen bli skattskyldig för utfallande be- lopp. lnte heller bör det förhållandet att efter överlåtelse den nye äga- ren insätter förmånstagare påverka försäkringstagarens skattskyldighet.

Kommittén har emellertid ansett att vissa överlåtelser av P-försäkring även skall medföra överflyttning av skattskyldigheten för utfallande be- lopp på den nye ägaren. Så skall enligt kommitténs mening vara fallet om äganderätten till försäkringen övergår på annan fysisk person på grund av försäkringstagarens död, bodelning, arvskifte, utmätning, ackord eller konkurs. Vid överlåtelse annorledes än på grund av försäk- ringstagarens död skall dock enligt förslaget ytterligare en förutsättning föreligga för skattskyldighetens övergång. Överlåtaren skall sålunda när pensionen utfaller vara berättigad till avdrag såsom för omkostnad el- ler periodiskt understöd till den nye ägaren med belopp som svarar mot pensionen. Slutligen föreslår kommittén att riksskatteverket i särskilda fall skall kunna medge övergång av skattskyldigheten trots att de an- givna förutsättningarna inte är uppfyllda.

Jag delar i stort uppfattningen att övergång av skattskyldigheten bör kunna godtas i de av kommittén angivna fallen. Så bör också gälla när P-försäkring som tagits i samband med tjänst överlåts från arbetsgivare till anställd.

Självfallet bör också den till vilken en P—försäkring överlåtits och som enligt det föregående blivit skattskyldig för utfallande belopp kunna

• Sida 37
•  Original

Prop. 1973: 120 37

överlåta försäkringen på ny ägare med överflyttning av skattskyldigheten om förutsättningarna härför är uppfyllda. Vad jag här anför om för— säkringstagare skall alltså ha motsvarande tillämpning i fråga om den som under försäkringstagarens livstid erhållit försäkringen om skattskyl- digheten för utfallande belopp överflyttats på nye ägaren samt även be- träffande den som vid försäkringstagarens död erhållit försäkringen.

Kommittén har som dispensfall angett att hemmavarande barn vid bo- delning på grund av ena makens död tillskiftas hela eller del av den efterlevande makens P-försäkring när förhållandena är sådana att för- säkringen med hänsyn till boets tillgångar i övrigt måste tas i anspråk för barnets laglott. Jag anser mig kunna godta att skattskyldigheten för utfallande belopp skall gå över till den nye ägaren då överlåtelse av kvarlevande makes P-försäkring erfordras för att genomföra arvskifte med hänsyn till boets tillgångar i övrigt. Härvid bör emellertid full arvs- lott kunna beaktas. Att begränsa fallen till laglotten är enligt min mening inte motiverat. Med hänsyn till att bedömningen i dessa fall torde kom- ma att kräva utredning av väsentlig omfattning och svårighetsgrad anser jag att överflyttning av skattskyldigheten i de fall äganderätten till för- säkringen övergått på grund av arvskifte i anledning av försäkringstaga- rens makes död alltid skall förutsätta dispens. Kommitténs förslag att riksskatteverket skall vara dispensmyndighet anser jag riktigt. Däremot anser jag inte att såsom en remissinstans föreslagit verkets beslut skall kunna överklagas. Dispensärendct bör vidare kunna avgöras i omedelbar anslutning till överlåtelsen av försäkringen även om pensionen skall utgå först vid en senare tidpunkt.

Med hänsyn till den enligt min mening befogade begränsningen att överflyttning av skattskyldigheten vid bodelning endast skall få ske i de fall försäkringstagaren kunnat lämna avdragsgillt periodiskt under- stöd till nye ägaren bör överflyttning kunna komma i fråga endast vid bodelning i anledning av hemskillnad eller äktenskapsskillnad. Bodel— ning i anledning av boskillnad bör således inte under några omständig- heter föranleda överflyttning av skattskyldigheten. Jag vill i samman— hanget påpeka att i de fall försäkringstagaren avlider och förmånstagare inte är insatt försäkringen kommer att ingå i dödsboet för att sedermera tillfalla någon vid bodelning eller arvskifte. Äganderätten får i sådant fall anses ha övergått på nye ägaren på grund av försäkringstagarens död.

Däremot anser jag anledning inte föreligga att begränsa överflytt- ningen av skattskyldigheten vid äganderättsövergång på grund av utmät- ning, ackord eller konkurs till de fall då försäkringstagaren varit berätti- gad till avdrag för omkostnad eller periodiskt understöd vid utbetalning av motsvarande belopp till nye ägaren. Någon sådan begränsning bör inte heller finnas vid överlåtelse av P-försäkring, som tagits i samband med tjänst, till den anställde.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1973: 120 38

Har sådan överlåtelse av P-försäkring, som enligt det föregående inte bör föranleda överflyttning av skattskyldigheten, verkställts och avlider därefter försäkringens ursprungliga ägare bör enligt min mening godtas att skattskyldigheten för utfallande belopp i och med dödsfallet går över på den som därvid äger försäkringen eller, i förekommande fall, på för- månstagare.

Kommittén har i fråga om försäkringar som redan överlåtits föresla- git att den som var ägare av försäkringen närmast före den 8 december 1972 skall vara skattskyldig för utfallande belopp om ej därefter sådan överlåtelse skett som kan föranleda övergång av skattskyldigheten. Valet av nämnda datum motiveras med att kommittéförslaget publicerades den 8 december 1972 och att överlåtelser som kan vara föranledda av försla- get inte bör föranleda ändrad beskattningssituation. Jag anser att kom— mittén haft starka skäl för detta förslag. Av praktiska skäl" anser jag mig emellertid böra förorda att tidpunkten för avgörande av skattskyl- digheten bör kunna sättas till årsskiftet 1972/1973. Den som vid ingången av år 1973 ägde försäkringen skall alltså även i inkomstskattehänseende anses som ägare till försäkringen. Äger han alltjämt försäkringen före— ligger givetvis inget hindcr mot att han överför skattskyldigheten för ut- fallande belopp på annan genom insättande av förmånstagare under för- utsättning att villkoren för en skattemässigt giltig överflyttning härvid är uppfyllda. Vidare kan givetvis efter ingången av år 1973 sådan över- låtelse ha skett som medför överflyttning av äganderätten även i be- skattningshänseende.

Vidare har kommittén föreslagit särskilda möjligheter för makar att mellan varandra överlåta försäkringar och samtidigt överflytta skattskyl- digheten på nye ägaren. Kommittén har härigenom velat möjliggöra att försäkringar, som tecknats av ena maken men där premien betalats av andra maken, skall kunna fortsätta att betalas även om avdraget för premie för makeägd försäkring slopas. Överlåtelse av försäkring från försäkringstagaren till maken med överflyttning av skattskyldigheten för utfallande belopp bör därför enligt kommittén godtas om den sistnämnde helt eller till övervägande del erlagt premierna för försäkringen. Enligt kommittén får emellertid sådana överlåtelser endast ske under år 1973.

Jag anser det naturligt att möjlighet föreligger att vidmakthålla så- dan försäkring där försäkringstagarens make är premiebetalare. Detta kräver ett undantag från regeln att försäkringstagaren alltid skall an- ses som ägare av försäkringen om inte överlåtelse av speciell karaktär förekommit. Väljer makarna att hålla hela försäkringen vid liv anser jag i likhet med kommittén att sådan överlåtelse får ske men att för- värvaren därefter i skattehänseende skall anses som ägare till försäk- ringen. Som förutsättning för sådan överlåtelse bör emellertid gälla dels att premie för försäkringen erlagts under åren 1970—1972 dels att för- säkringstagarens make erlagt och fått avdrag helt eller till övervägande

• Sida 39
•  Original

Prop. 1973: 120 39

del för dessa premier. Vidare bör enligt min mening krävas att överlå- telsen sker under år 1973.

Mina förslag i dessa hänseenden föranleder ändring av 53 5 4 mom. - KL och 6 % 4 mom. Si. Frågan om vem som i inkomstbeskattningshän- seende skall anses som ägare till försäkring som överlåtits före ingången av år 1973 samt möjligheterna till överlåtelse av försäkring mellan rna- kar under år 1973 bör komma till uttryck i ikraftträdandcbestämmel- serna.

Överlåtelse av äganderätten till P-försäkring till annan juridisk person än pensionsstiftelse medför enligt "punkt 10 andra stycket av anvisningar- na till 32 & KL omedelbar avskattning hos försäkringens ägare. Enligt min mening har kommittén anfört övertygande skäl för det föreslagna undantaget från denna regel. Emellertid delar jag en uppfattning som kommit till uttryck vid remissbehandlingen, nämligen att regeln om av- skattning skall bibehållas vid överlåtelse i vissa fall till fåmansbolag. Jag förordar därför att avskattningen skall slopas i de fall äganderätten till försäkring, som tagits i samband med tjänst, övergår till arbetsgivare som är annan juridisk person än sådan, i vilken den anställde ensam eller tillsammans med ett fåtal andra personer genom innehav av ak- tier eller andelar har ett bestämmande inflytande. Jag anser inte an- ledning föreligga att i fråga om dessa juridiska personer låta verksam- hetsinriktningen vara avgörande för om avskattning skall ske eller ej vid överlåtelse.

De förslag jag i det föregående förordat kräver viss ökad uppgifts- skyldighet för försäkringsanstalterna. Kontrolluppgift som anstalt lämnar i anledning av utbetalning på grund av P-försäkring bör således inne- hålla uppgift såväl om tidigare som nuvarande ägare och vidare, om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått. Detta föranleder ändring i 37 5 2 mom. taxeringsförordningen.

Kommittén föreslår att de nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1974 års taxering. Jag anser mig kunna förorda kommitténs förslag i denna fråga. I sammanhanget vill jag erinra om att kommitténs förslag publicerades före ingången av år 1973.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till 1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

• Sida 40
•  Original

Prop. 1973: 120 40

2. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly- delse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 73017?