Kungl. Maj:ts proposition om utformning av praktiken för studerande vid Iärarhögskolas lågstadie-, mellanstadie- och ämneslärarlinje, m.m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 78 år 1973 Prop. 1973: 78
Nr 78
Kungl. Maj:ts proposition om utformning av praktiken för stude-
rande vid lärarhögskolas lågstadie-, mellanstadie- och ämneslärar-
linje m. m.; given Stockholms slott den 30 mars 1973.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF ADOLF
SVEN MOBERG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny utformning av praktiken för lärar-
kandidater på lågstadie-, mellanstadie- och ämneslärarlinje vid lärarhögskola. Den nuvarande praktiktermincen, då lärarkandidaten tjänstgör som lärare med nedsatt undervisningsskyldighet, föreslås upphöra. Praktiken skall i stället delas upp på flera längre perioder. En del av praktiken avses bli förlagd tidigt i utbildningen. Den längsta och avslutande praktikperioden skall enligt förslaget följas upp med undervisning vid lärarhögskolan innan utbildningen avslutas. Under praktiken skall den studerande arbeta i lärarlag med en behörig lärare.
Det har under senare år blivit allt svårare att finna lämpliga vakanta lärartjänster för lärarkandidaterna, vilket bl. a. lett till stor spridning av praktikantplatser och omfattande resor för metodiklektorerna. I det nya systemet är avsikten att praktiken endast undantagsvis skall förläggas utanför lärarhögskolcorten eller dess närmaste omnejd.
Enligt förslaget skall en innehållsmässig förskjutning ske av lärarutbildningen så att ökad tonvikt läggs vid de sociala aspekterna av läraruppgiften.
1 Riksdagen 1973. I saml. Nr 78
Utdrag av protokollet över utbildningsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 30 mars 1973.
Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS-
SON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, MYR- DAL, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.
Statsrådet Moberg anmäler efter gemensam beredning med stats-
rådets övriga ledamöter fråga om utformning av praktiken för studerande vid lärarhögskolas lågstadie-, mellanstadie- och ämneslärarlinje m. m. och anför.
I Inledning
I skrivelse den 26 oktober 1970 inkom skolöverstyrelsen (SÖ) till Kungl. Maj:t med förslag angående utformning av praktiktermin för studerande vid lärarhögskolas lågstadie-, mellanstadie- och ämneslärarlinje. SÖ framhöll att administrativa och pedagogiska skäl nödvändig-
gjort en omprövning av nuvarande praktikterminsorganisation. Den allt-
mer ökande lärartillgången fordrade ett nytt system, som inte grundades på tillgång till vakanta tjänster. Ett nytt system borde ha en sådan utformning att det möjliggjorde skapande av praktikcentra, gav lärarkandidaterna övning i planering och samverkan i lärarlag och medgav en
god elevvård. SÖ föreslog att praktikterminen utformades som en utbild-
ningstermin under vilken den studerande var praktikant. I stället för lön
skulle studiemedel utgå.
Efter remiss avgavs yttranden av 1968 års lärarutbildningskommitté (LUK) och Svenska kommunförbundet. Lärarnas riksförbund (LR) inkom med skrivelse i ärendet.
Genom beslut den 30 juni 1971 uppdrog Kungl. Maj:t åt SÖ att, med iakttagande av vad som anfördes i en inom utbildningsdepartementet
upprättad promemoria, efter samråd med LUK till Kungl. Maj:t in-
komma med förslag angående utformning av praktiken för vissa studerande vid lärarhögskola. I promemorian framhölls beträffande
ämneslärarlinjen att den praktisk-pedagogiska utbildningen om samman-
lagt ett år fortsättningsvis borde bilda en integrerad helhet. Därvid skul-
le pedagogik och de olika ämnenas metodik i största möjliga utsträck-
ning samordnas, så att en för lärarkandidaten sammanhållen studiegång åstadkoms där de olika delkomponenterna ingrep i och stödde varandra. Praktiken skulle också under hela utbildningsåret anordnas så, att dess olika former, auskultation, övningsundervisning och praktikanttjänstgöring, kunde effektivt utnyttjas för konkretion och tillämpning av den teoretiska undervisningen. En del av praktikanttjänstgöringen borde
infalla förhållandevis tidigt under den första terminen såsom en intro-
duktion till läraryrket och som en motivationsfrämjande faktor i pedagogik- och metodikundervisningen. Utbildningsårets sista del borde vara en period som ägnades åt avslutande studier i pedagogik och metodik och sammanfattande genomgång och behandling av praktikmomenten.
Beträffande utbildningen på låg- och mellanstadielärarlinjen fram-
hölls i promemorian att nuvarande praktiktermin borde ersättas av praktikanttjänstgöring, varvid en del av tjänstgöringen borde infalla på ett tidigt stadium av utbildningen och en del under den sista ter-
minen.
I skrivelse den 1 mars 1972 har SÖ inkommit med förslag angående
1+ Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 78
utformning av praktiken för vissa studerande vid lärarhögskola. Förslaget har utarbetats av en arbetsgrupp, där bl. a. Sveriges förenade studentkårer (SFS) varit representerade. Efter remiss har yttranden avgetts av samtliga lärarhögskolor, LUK, Svenska kommunförbundet,
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens cen-
tralorganisation (TCO), Riksförbundet Hem och Skola (RHS) och SFS. TCO har till sitt yttrande bifogat yttranden från Sveriges lärarförbund (SL), Svenska facklärarförbundet (SFL) och Svenska folkhögskolans lärarförening (SFHL). Lärarhögskolornas och scminariernas ämneslirarförening (LSÄ), som genom sin huvudorganisation Statstjänstemän-
nens riksförbund (SR) beretts tillfälle till yttrande, har inkommit med
en skrivelse. Vidare har Universitetslärarförbundet (ULF) och delföreningen inom förbundet Lärarhögskolornas lärarförening (LLF) gemensamt och Blivande lärares riksförbund (BLR) inkommit med yttranden. Föreningen Hem och Skola i Landskrona har inkommit med en skrivelse.
I sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 har SÖ beräknat kostnaderna för förslaget.
SFS har inkommit med en skrivelse angående vissa åtgärder för att
förstärka underlaget för betygsättning i samband med praktik under lärarutbildning.
Beredningen av frågan om praktikens utformning har omfattat överläggningar med Svenska kommunförbundet, SACO, SR och TCO.
SL har inkommit med en skrivelse angående översyn av nuvarande lärarutbildning. SFL och ER har inkommit med yttranden i ärendet.
I skrivelse den 20 januari 1971 inkom SÖ med förslag om vidareutbildning av mellanstadiclärare m. m. I en bilaga till framställningen har SÖ redovisat sina förslag om vidareutbildning av lågstadielärare till mellanstadielärare och av mellanstadielärare till Jågstadielärare. Statsmakterna har fattat beslut i frågan om vidareutbildning av mellanstadielärare till ämneslärare eller adjunkt (prop. 1972: 26, UbU 1972: 20, rskr 1972: 153) men frågan om vidareutbildning av och till lågstadielärare återstår att ta ställning till. Av remissinstanserna har länsskolnämnderna i Södermanlands, Jönköpings, Kristianstads och Väster-
norrlands län, lärarhögskolorna i Göteborg, Linköping och Stockholm samt SL yttrat sig i frågan.
I fråga om flera av SÖ:s förslag fordras inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull redovisas dock kortfattat även vissa av dessa förslag.
2¶Praktikens utformning på lågstadie-, mellanstadie-
och ämneslärarlinje
2.1¶Nuvarande förhållanden
Nuvarande förhållanden regleras dels av stadgan (1968: 318) för lärarhögskolorna (omtryckt 1971: 463, ändrad 1972: 92) och kungörelsen (1968: 319) om viss personal för lärarutbildning, m. m. (omtryckt 1971: 464, ändrad 1972: 93) samt skolstadgan (1971: 235, ändrad senast 1973: 9), dels av utbildningsplanerna för ämneslärarlinje vid lärarhögskola resp. klasslärarlinjer vid lärarhögskola, som omfattar dels de av Kungl. Maj:t fastställda timplanerna och mål och riktlinjerna, dels SÖ:s anvisningar.
Utbildningen av låg- och mellanstadielirare omfattar fem resp. sex
terminer av vilka en termin utgör praktiktermin varunder lärarkandi-
daten tjänstgör med reducerad undervisningsskyldighet.
Den praktisk-pedagogiska utbildningen på ämneslärarlinjen omfattar f.n. dels en utbildningstermin vid lärarhögskola med pedagogik, metodik och viss praktik, dels en efterföljande praktiktermin varunder lärarkandidaten tjänstgör som lirare med nedsatt undervisningsskyldighet.
2.2¶Skolöverstyrelsen
2.2.1 Ailmänt
SÖ framhåller att grundutbildningen inte har som mål att till skolan överlämna lärare som i fråga om praktiskt kunnande och praktisk crfarenhet är fullärda och färdiga. Återkommande fortbildning krävs. I synnerhet i inledningsskedet bör denna fortbildning ske under handledning av vederbörande huvudlärare som enligt skolstadgan skall främja lärares fortbildning samt handleda mindre erfarna lärare.
2.2.2 Praktikens utformning på låg- och mellanstadielärarlinje
Praktiken omfattar f. n. 10 veckor i praktikperioder och 20 veckor praktiktermin, dvs. 30 veckor.
I den nya organisationen bör s. k. introduktionspraktik förläggas tidigt i utbildningen i motivationssyfte. Skolmiljön och de skilda arbetsinsat-
serna inom skolenheten bör uppmärksammas. Introduktionspraktiken bör omfatta fyra veckor och inledas fyra till sex veckor efter första
terminens början. Den bör föregås av viss förberedelse inom pedagogik- och metodikinstitutionerna. Erfarenheterna bör bearbetas efteråt.
Varje introduktionspraktikant bör erhålla en handledare.
Sju veckors övningspraktik bör enligt förslaget infogas i slutet av den
tredje terminen. Under övningspraktiken får kandidater under ledning
överta vissa läraruppgifter. Övningspraktiken leds och planeras till stor
del av pedagogik- och metodikinstitutionernas lärare.
Den s. k. praktikanttjänstgöringen bör förläggas till den sista utbildningsterminens första 13 veckor av effektiv lästid. Praktikanttjänstgöring innebär att lärarkandidaten under en längre sammanhängande
period bildar ett arbetslag tillsammans med en behörig lärare och över:
tar uppgifter i växande utsträckning.
Den totala praktiken bör utökas med en vecka utöver nuvarande 30 veckor. Det återstår alltså sju veckor för s.k. övrig övningspraktik.
Övrig övningspraktik bör framför allt användas för auskultationer.
Endast undantagsvis bör timmarna användas för fristående demonstrationslektioner. De bör sammanföras så att vissa dagar ägnas t. ex. specialundervisning. Övrig övningspraktik bör i huvudsak förläggas till i övrigt praktikfria terminer. Särskild uppmärksamhet bör dock ägnas inskolningen och den första läsundervisningen på lågstadiet, som bör förläggas i början av tredje resp. fjärde terminen för höst- och vårintagna.
De s.k. klasslärarövningarna som i nuvarande utbildning upptar 14 dagar under slutterminen bör utgå.
Under praktikanttjänstgöringen skall lärarkandidaten bedriva vissa självstudier i pedagogik och metodik och då få stöd genom 20 timmars seminarier på praktikorten. Seminarierna skall ledas av lärarhögskolans pedagogik- och metodiklektorer och läggas ut som dubbeltimmar un-
der tio veckor. Vissa seminarier bör bli gemensamma för låg- och mellanstadielärarkandidater.
Inom de olika praktikleden — introduktionspraktik, övningspraktik och praktikanttjänstgöring — skall enligt förslaget förekomma olika aktivitetsformer, nämligen auskultationer, medhjälp som lämnas av kandidaten på handledarens anmodan utan särskild förberedelse, övnings-
undervisning som innebär att kandidaten efter auskultation övertar
någon eller någon del av handledarens lektioner samt självständiga övningar som innebär att kandidaten utan läraranvisningar får överta lärarrollen under kortare eller längre tid. Handledaren bör med få undantag vara närvarande vid samtliga övningar. SÖ framhåller att aktivi-
teternas fördelning inom praktikleden bör variera beroende på den en-
skilde kandidatens behov. I förslaget räknar SÖ dock med att auskul-
tationer och medhjälp kommer att få större utrymme i den nya organi-
sationen jämfört med den tidigare. I det nya systemet kan auskultationen bättre än f. n. integreras med övningsundervisningen och de själv-
ständiga övningarna. Minskningen av lektioner som leds av lärarkandi-
daten medför ett lugnare arbetssätt som förstärker praktikanttjänstgöringens karaktär av utbildning.
2.2.3 Praktikens utformning på ämneslärarlinje
Nu omfattar ämneslärarutbildningen en teoridel på elva veckor och
en praktikdel på 29 veckor. SÖ föreslår att teoridelen skall omfatta 16
veckor och praktikdelen 24 veckor. Minskningen av praktiken med fem
veckor bör ersättas med utökad teori. En förutsättning för detta är dock att skolstadgans bestämmelser om huvudlärares skyldigheter efterlevs. SÖ har i sitt förslag också beaktat att LUK beräknas komma att föreslå cn viss mot skolan inriktad yrkesorienterande praktik som skall fullgöras under tiden för ämnesstudierna och alltså föregå intagningen
vid lärarhögskola. (Sedan SÖ inkommit med sitt förslag har LUK lagt
fram betänkandet (SOU 1972:92) Reformerad lärarutbildning, där
viss yrkesinriktad praktik under ämnesstudierna föreslås för blivande
lärare.)
SÖ anser att det finns ett klart behov av en undervisning om skol-
livets och arbetsformernas problem. Det rör sig om sådana områden
som socialpsykologiska problem, tonårspsykologi, elevvårdsproblem,
specialundervisning och invandrarfrågor. Över en sådan undervisning, som naturligt måste få formen av gruppdiskussioner och seminarieöv-
ningar och som i relativt ringa utsträckning kan ha sin utgångspunkt 1 vidgad Jlitteraturläsning, kommer man in på ett område som ligger mellan vad man traditionellt benämnt pedagogik och metodik. Det blir alltså fråga om cen sorts allmän undervisningslära, där teorin belyses av konkreta exempel från skolans värld, och där referat av skolsituationer tillhandahåller problem, vilkas lösning skall sökas utifrån teoretiska utgångspunkter som pedagogiken anvisar.
Det blir också fråga om exempel på hur kontakt kan tas med hemmen, med myndigheter och ungdomsvårdande organ utanför skolan osv.
På så sätt kan t. ex. sociala faktorers inverkan på individens utveckling belysas åskådligt. Den studerande saknar ofta inblick i miljöer utanför
den egna. Om hans luckor av detta slag inte fylls under utbildningstiden, kommer han att vid utträdet i arbetslivet oförberedd möta elever och föräldrar för vilkas problem och beteenden han kan komma att stå relativt handfallen.
Ett sådant undervisningsinnehåll ställer krav på ökade resurser både för undervisningstimmar och för personal med kännedom om skilda sociala miljöer och praktisk handläggning av denna typ av frågor. Man kan inte utan vidare förutsätta att sådan expertis f.n. alltid finns inom de pedagogiska och ämnesmetodiska institutionerna. Av praktiska skäl bör timresursen tillföras pedagogiken. Pedagogik och metodik bör tillsammans omfatta ca 240 timmar. Undervisningen bör inte bindas till pedagogikinstitutionens personal. Det torde i vissa fall vara ändamålsenligt att gå utanför också metodikinstitutionernas personal och anlita samhällets specialister på skilda områden. Man bör vidare överväga möjligheten att anordna fortbildningskurser i
praktisk socialkunskap för lärarhögskolornas fasta personal av lek-
torer och adjunkter. Med hänsyn till skolans strävan att elevcentrera sin verksamhet skulle en sådan komplettering vara betydelsefull. En
1++ Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 78
riktig behandling och bedömning av en elev torde ofta bli möjlig endast om läraren har kännedom om elevens miljö.
Introduktionspraktiken bör orafatta två veckor och inledas någon vecka efter första terminens början.
Övningspraktiken bör omfatta sex veckor, normalt uppdelade på två treveckorsperioder. Övningspraktiken bör avslutas i så god tid under terminen att den kan följas upp grundligt inom metodik och pedagogik.
Praktikanttjänstgöringen bör enligt förslaget omfatta 16 veckor och
förläggas till den andra utbildningsterminen. Enligt Kungl. Maj:ts upp-
drag den 30 juni 1971 skulle teoridelen under andra terminen förläggas
till slutet av terminen. SÖ förordar dock, framför allt av lokaltekniska
skäl, att lärarhögskolorna också skall kunna välja att förlägga teoridelen i mitten av terminen. SFS:s representant i SÖ:s arbetsgrupp har reser-
verat sig till förmån för att beslut fattas om att utbildningsårets sista del
bör vara en period som ägnas åt avslutande studier i pedagogik och metodik och sammanfattande genomgång och behandling av praktikmo-
ment.
SÖ:s förslag beträffande aktivitetsformernas fördelning inom de olika praktikleden innebär en markerad förskjutning av praktikutbildningen mot auskultation och övningsundervisning.
SÖ konstaterar att i fråga om folkhögskollärargrenen av ämneslärarlinjen vid Järarhögskolan i Linköping kan vissa avvikelser från den föreslagna organisationen bli nödvändiga.
2.2.4 Praktikens lokalisering
SÖ framhåller att även om det bästa skulle vara att samla all prak-
tik vid lågstadie-, meltanstadie- och ämneslärarlinje på eller i närheten av lärarhögskoleorten, är detta inte möjligt. Lärarhögskoleortens skolväsen kan inte belastas ailtför hårt. Alla behöriga lärare är inte lämpliga som handledare.
All övningspraktik bör förläggas till lärarhögskoleorten eller så nära att kandidaterna utan svårighet kan ta sig dit från lärarhögskolans lokaler. Även introduktionspraktiken bör i första hand förläggas till lärarhögskoleorten eller inom pendlingsavständ till den.
Praktikanttjänstgöringen bör så långt möjligt lokaliseras till lärarhögskoleorten eller inom pendlingsavstånd. Om man undantar Stockholm, Göteborg och Malmö måste dock troligen utlokalisering ske. Varje lärarhögskola bör själv organisera praktiken. Eftersom SÖ inte kan bedöma alla aspekter, t. ex. kommunikationsmässiga och personliga, fram-
liggs inte något detaljerat lokaliseringsförslag.
Lärarkandidaten bör inte tvingas göra länga dagliga resor till praktikorten. Stor spridning av praktikorter kommer att försvåra och fördyra
metodik- och pedagogikundervisning under praktikanttjänstgöringen.
Därför bör praktikcentra upprättas på större orter om praktikanttjänst-
göringen inte kan förläggas till lärarhögskoleorten. Ett praktikcentrum bör helst omfatta tolv lärarkandidater på resp. linje eller också kunna
förenas med ett annat centrum i närheten till en centrumgrupp av mot-
svarande kapacitet. Om extern undervisning, t. ex. scminarier, anordnas av lärarhögskolan, kan praktikanterna mötas vid ettdera centret.
Kandidater på praktikcentra måste byta bostadsort men kan siga upp
sin bostad på läirarhögskoleorten i god tid och behöver inte ta den i an-
språk senare under terminen. I allmänhet blir det därför inga extra
kostnader. Skulle den föreslagna organisationen komma att innebära påtagliga fördyringar för vissa studerande skall de kompenseras genom
ersättning. Vederbörande studerandeorganisation och myndighet bör
överlägga om formerna för sådan ersättning.
2.2.5 Handledarnas arbetsuppgifter och utbildning
SÖ framhåller att det förhållandet att lärarkandidaterna nu måste placeras med hänsyn till vakanta lärartjänster leder till stor spridning av kandidaterna och långa, dyra resor för metodikltektorerna. De be-
svärliga förbindelserna med Järarhögskolan omöjliggör kontinuitet i
handledarskapet. På grund av bristen på vakanser kan det förekomma att en lärare vid en skola där det har uppstått en vakans påtvingas ett handledarskap som han saknar förutsättningar för. Den stora spridningen av kandidater gör också att handledarna ofta berövas den stimulans och det stöd som gemenskap i en uppgift ofta ger.
Handledarna har små möjligheter att ge handledning under utbildningen. På låg- och mellanstadiclärarlinjerna har handledaren en nedsättning på tio veckotimmar och undervisar i två klasser med tio veckotimmar i vardera klassen. IIan är alltså inte Jänge klasslärare och känner inte eleverna lika bra som andra lärare. Samtidigt måste han i vardera klassen handleda en praktiklärare som han kan lyssna på fem timmar 1 veckan.
På ämneslärarlinjerna är svårigheterna att finna lämpliga praktikplatser ännu större än på låg- och mellanstadielärarlinjen. Utom de
organisatoriska svårigheterna framhåller SÖ vissa pedagogiska nack-
delar. Handledaren undervisar nu inte eleverna i det ämne som praktikläraren undervisar dem i och det är en tillfällighet om handledaren över huvud taget undervisar eller har undervisat kandidatens elever 1 något ämne.
Med det nya praktikantsystemet får handledaren bara en klass om han tjänstgör på grundskolans låg- och mellanstadium. Han kan därför elevinrikta undervisningen på ett annat sätt än nu. Han samarbetar i lärarlag med en lärarkandidat och handleder kandidaten i alla lärarrollens funktioner. På ämneslärarsidan innebär det nya praktikantsyste-
met att handledaren och praktikanten arbetar i arbetslag med gemensamma elever och gemensamma uppgifter.
Det nya systemet kommer att på alla linjer ge en stabil uppsättning handledare som genom erfarenhet och återkommande fortbildning kan
medverka i utbildningen på ett helt annat sätt än nu. Det blir också
en stabilare organisation av skolenheter för praktiken, vilket leder till att skolledningen kommer att fungera bättre i utbildningen.
När handledaren avlyssnar kandidatens lektioner kan han också gå in som assistentlärare. Lärarkandidatens aktiviteter får inte i något skede av utbildningen innebära en sådan avlastning av handledarens funktioner som klasslärare att praktikens karaktär av utbildning åsidosätts. Handledaren förutsätts alltså normalt vara närvarande under
lärarkandidatens övningsundervisning och med få undantag vid de
självständiga övningarna, även om lärarkandidaten särskilt under praktiktjänstgöringen också skall beredas tillfälle att vara ensam med ele-
verna.
Enligt förslaget skall lärarkandidaten arbeta självständigt under en
vecka då handledaren är på lärarhögskola för fortbildning. Under denna vecka bör kandidaten förordnas på handledarens tjänst.
Det nya systemet innebär att handledarens person och arbetssätt blir
ännu mer avgörande än tidigare. Även om man väljer de personligt och
yrkesmässigt mest limpade lärarna som handledare, fordras utbildning.
Handledare som är engagerad i praktikanttjänstgöring bör få en veckas återkommande utbildning vid lärarhögskolan varje termin då han har
praktikant.
2.2.6 Kostnader
SÖ framhåller att eftersom handledarens roll kommer att förändras genom det nya förslaget, bör handledarens ersättning bli föremål för förhandlingar. Med utgångspunkt i vissa skattade ersättningsnormer för handledning och antagandet att den utökade teorin på ämneslärar-
linjen kommer att tillföras pedagogiken, beräknar SÖ kostnader för
förslagets genomförande per lärarkandidat i hel utbildning. SÖ förutsätter då att systemet medför minskade resckostnader för tjänstemän och lärarkandidater, att ytterligare en praktikvecka tillförs klasslärarutbildningen, att praktiklärarlönen ersätts med studiemedel, att ett timarvode utgår till lärarkandidat som under praktikanttjänstgöringen
förordnas på handledarens tjänst under en vecka och att 90 0 av handledarna deltar i fortbildning fördelat över tre år. Beträffande studie-
medel har SÖ endast tagit upp studiebidraget 'som kostnad och inte
beräknat kostnaderna för den återbetalningspliktiga delen av studiemedlen. Med dessa utgångspunkter innebär SÖ:s förslag en besparing med ca 3 500 kr. per lågstadielärarkandidat i hel utbildning, ca 3 600 kr.
per mellanstadielärarkandidat och ca 5 700 kr. per ämneslärarkandidat.
2.2.7 Genomförande
På grund av nackdelarna med nuvarande system är det enligt SÖ angeläget att en förändring sker så snabbt som möjligt. Man måste å andra sidan ha tid för bl. a. information. På ämneslärarlinjen finns varken pedagogiska eller organisatoriska hinder för en snabb reform. Reformen bör därför införas på hela ämneslärarlinjen, både i terminskurs
1 och terminskurs 2 fr. o. m. höstterminen 1973. För att vinna tid utan
att i alltför hög grad förkorta den praktiska utbildningen på låg- och mellanstadielärarlinjerna, bör övergången till det nya systemet ske samtidigt i årskurs 1 och 3 med början höstterminen 1973 och därefter ge-
nomföras successivt.
2.3¶Remissyttranden
2.3.1¶Allmänt
SL, SFL och BLR anser liksom SÖ att grundutbildningen inte bör syfta till att ge fullärda lärare. Den fortbildning som krävs bör enligt SL utredas i samråd med personalorganisationerna. Lärarhögskolan i Malmö och LSÅ anser att grundutbildningen bör ge reell kompetens för
läraryrket. Att en nyutexaminerad lärare genast skulle behöva fortbildning kan accepteras bara om arbetsplatsutbildningen får tillräckliga resurser.
2.3.2 Praktikens utformning på låg- och mellanstadielärarlinje
De flesta remissinstanserna anser att det är bra att en praktik-
period förläggs till början av den första terminen i låg- och mellan-
stadielärarutbildningen. Lärarhögskolan i Linköping föreslår att introduktionspraktiken uppdelas på två tvåveckorsperioder förlagda till olika årskurser eller olika skolor.
Lärarhögskolan i Växjö samt SL och SFS finner det positivt att övningspraktiken inplacerats redan under den tredje terminen. SL säger att i den nuvarande utbildningen har både lärarkandidaten och lärarutbildaren upplevt som en brist att Järarkandidaterna först i ett mycket sent skede får tillfälle att i en realistisk undervisningssituation själv pröva sin fallenhet för läraryrket. SFS anser också att det är fördelaktigt med en lång praktikperiod under utbildningens första hälft, varigenom lärarkandidaterna ges möjlighet att relativt väl pröva
på läraryrket och också i viss mån pröva sina förutsättningar för det-
samma. Skulle lärarkandidaten finna att han inte har den lämplighet för yrket som han hoppats på eller att intresset inte är det rätta, får han, framhåller SFS, möjlighet att avbryta utbildningen på ctt relativt tidigt stadium.
De flesta remissinstanserna tillstyrker SÖ:s förslag om praktikant-
tjänstgöringens förläggning. Nägra lärarhögskolor anser att det vore en fördel om lärarkandidaterna fick vara med om ett terminsslut under tjänstgöringen. Lärarhögskolan i Falun och SFS framhåller att bo-
stadsfrågan måste bli föremål för en ordentlig utredning innan förslaget
kan träda i kraft. Den fördyring som kan bli följden för vissa studerande som måste byta bostadsort för de sista veckorna på terminen måste kompenseras.
Flera remissinstanser anser att förslaget om utformning av Övrig övningspraktik är oklart. Lärarhögskolan i Linköping, SL och SFS
anser att auskultationerna fätt för stort tidsutrymme på bekostnad av
lärarkandidaternas egen övningsundervisning. Lärarhögskolan i Malmö och SL föreslår att lärarhögskolorna ges stor frihet vid dispositionen
av de sju veckorna för fristående övningspraktik.
Lärarhögskolan i Falun tillstyrker inte att didaktikseminarierna görs gemensamma för låg- och mellanstadielirarkandidater. På det sättet går det inte att åstadkomma konkretion, utan stoffet blir allmänt övergripande och föga stimulerande. Förslaget om seminarier innebär emellertid för pedagogiklektorerna en möjlighet till aktiva insatser i samarbete med metodiklektorer och handledare. Lärarhögskolan i Växjö anser att seminarier för stöd, planering och diskussion av lärarkandidaternas självstudier i pedagogik och metodik förefaller att kunna bli en förstärkning av utbildningen.
Aktivitetsformernas fördelning inom de olika praktikleden kritiseras av lärarhögskolorna i Malmö, Kalmar och Karlstad samt SL och SFS, som anser att lärarkandidaternas självständiga övningar bör bli fler. Dessa remissinstanser menar ati auskultationerna i förslaget fått alltför stort utrymme.
2.3.3 Praktikens utformning på ämneslärarlinje
Lärarhögskolan i Uppsala anser det viktigt att den tidsmässiga om-
fördelningen mellan teori och praktik till teoridelens fördel inte får en
sådan utformning att den ger en tyngande teoretisk slagsida åt hela utbildningen, utan att den resurs som tillförs teoridelen verkligen kommer att gå »skollivets och arbetsformernas problem in på livet» och att det alltså blir fråga om »en sorts allmän undervisningslära, där teorin
belyses av konkreta exempel från skolans värld».
SFL anser att den inriktning hos pedagogiken och metodiken som föreslås, dvs. undervisning inom områdena socialpsykologi, elevvårdsproblem osv. är bra, eftersom den ger ytterligare anvisningar om hur
den blivande läraren kan handla i olika situationer. Förbundet anser det
också vara av stort värde att undervisning ges om hur kontakter med olika institutioner skall tas. Det är nödvändigt att läraren då han kom-
mer ut i arbetslivet är beredd att möta olika tänkbara situationer i kon-
takten med elever och föräldrar. SFL instämmer i SÖ:s konstaterande att expertis inom dessa områden inte kan förutsättas alltid finnas vid de pedagogiska och ämnesmetodiska institutionerna och att det därför i vissa fall bör vara lämpligt att anlita specialister på olika områden utanför lärarhögskolan.
SACO menar däremot att undervisningen om skollivets problem bör ges av personal med ingående kännedom härom, dvs. av lärare med lång oerfarenhet från det allmänna skolväsendet. För att säkerställa att den klimpligaste arbetskraften utnyttjas anser SACO att de utökade teoriresurserna ej bör tillföras pedagogiken utan finnas som ett bokföringsmässigt fristående anslag på lärarhögskolan.
Beträffande övningspraktiken föreslar lärarhögskolorna i Malmö och Göteborg samt LSÅ att de två treveckorsperioderna slås samman för att ge lärarkandidaterna större möjligheter att stanna inom samma klasser och ha samma handledare. Det skulle dessutom underlätta för kandi-
daterna att få praktik i alla sina ämnen. SFL stöder däremot förslaget
att uppdela övningspraktiken i två perioder. För lärarkandidater med ämnesteoretisk behörighet för gymnasieskolan skulle ena perioden kunna ägnas gymnasieskolan och den andra grundskolans högstadium.
Praktikanttjänstgöringen skall enligt SÖ:s förslag förläggas till den andra utbildningsterminen. Till denna skall också fyra veckors teoristudier förläggas. Remissinstanserna är splittrade beträffande teoridelens förläggning till mitten eller slutet av terminen. Lärarhögskolorna i
Malmö och Göteborg samt LSÅ förordar mittalternativet, medan SFL
och SFS förordar att teoridelen läggs i slutet av terminen.
Lärarhögskolan i Stockholm föreslår en försöksverksamhet med cen sammanhållen period om två veckor under utbildningsårets sista del, samt resterande tid (ca tio dagar) så fördelad, att Järarkandidaterna vid två å tre tillfällen samlas på lärarhögskolan för redogörelse för och diskussion kring de problem, som aktualiserats under närmast föregående del av praktikanttjänstgöringen. Enligt SACO behöver man inte införa en sammanhängande teoriperiod under slutterminen. SACO menar att det finns ett alternativ som skapar bättre förutsättningar för teoretisk uppföljning av erfarenheterna under praktikanttjänstgöringen. Man kan lägga in ett ökat antal seminarier under slutterminen för att tillgodose behovet av teoriundervisning som stöd för praktiken.
SFHL anser att SÖ:s förslag på flera väsentliga punkter radikalt
skiljer sig från folkhögskolans verklighet. SFHL hävdar därför att
praktikorganisationen för folkhögskollärargrenen av ämneslärarlinjen vid lärarhögskolan i Linköping måste förutsättningslöst och skyndsamt utredas.
2.34 Praktikens lokalisering
Förslaget om praktikcentra tillstyrks av flera remissinstanser, t. ex.
lärarhögskolan i Jönköping, LSÅÄ, SL, SFL och SFS. Lärarhögskolan
i Malmö anser att man även inom lärarhögskoleorter bör söka få prin-
ciper för ett sammanförande av praktiklärare till praktikcentra. Svenska kommunförbundet hänvisar till de erfarenheter som försöks- och de-
monstrationsskolorna gett rörande effekterna av koncentration i stor
skala av praktisk lärarutbildning till vissa skolenheter och orter. Det har därvid visat sig att det relativt intensiva arbetstempot vid olika former
av undervisningsövningar medför stora påfrestningar på elever och skol-
personal. Även anspråken på läromedel ökar. Kommunförbundet an-
ser att risker föreligger att negativa effekter kommer att visa sig på de orter där praktikcentra förläggs, såvida man inte vidtar förebyggande åtgärder. Detta kan emellertid medföra vissa kostnader.
Även SACO menar att förslaget om praktikcentra kommer att med-
föra kostnader, eftersom de aktuella skolorna måste utrustas på speciellt sätt. Det måste finnas egna arbetsplatser för handledare, lärarkandidater och besökande lärarhögskolepersonal, samt konferensloka-
ler för seminarier o.d. Dessutom måste lärarkandidaterna ersättas för de merkostnader som föranleds av att praktiken förläggs till praktikcentra i stället för till lärarhögskoleort där andra lärarkandidater fullgör sin praktik.
SL tillstyrker den av SÖ föreslagna lokaliseringen, men framhåller
att centraliseringen inte bör drivas så långt att tidigare engagerade förtjänta handledare på andra orter än planerade praktikcentra utesluts
från möjligheten att fortsälta sin medverkan i lärarutbildningen. Vi-
dare bör man tillse att handledarunderlaget inom praktikräjongen
är så stort, att handledarbehovet kan täckas på frivillig väg. Man får inte heller bortse från värdet av erfarenhet av praktik i glesbygdsskolor och skolor av B-typ.
2.3.5 Handledarnas arbetsuppgifter och utbildning
Alla remissinstanserna understryker starkt behovet av en adekvat handledarutbildning. Lärarhögskolorna i Stockholm, Falun och Kristianstad samt SL, SFL och SFS anser att en intensifierad handledarutbildning måste påbörjas omgående, för att så många lärare som möj-
ligt skall få utbildning innan den nya praktikorganisationen börjar till-
lämpas. SACO och SL menar att förslaget ställer ökade krav på handledarna och att det därför är nödvändigt att utbildningen förbättras. Även SFS hävdar att anspråken på handledarens psykologiska handlag och omdöme kommer att ökas och att det därför är ett absolut krav att en obligatorisk handledarutbildning, motsvarande minst en termin, snarast inrättas.
Lärarhögskolan i Uppsala föreslår att den varje termin återkommande veckan efter hand i allt större utsträckning utnyttjas för seminarier
med handledarna om försöks- och utvecklingsarbete, pedagogisk och
metodisk forskning etc. På så sätt kan praktikskolorna på ett värdefullt sätt fungera som en länk i det ständiga förnyelsearbetet i skolan,
vilket bör vara av stor betydelse även för kvaliteten i lärarkandidater-
nas utbildning.
Lärarhögskolorna i Falun och Karlstad framhåller att handledartjänsterna måste göras attraktiva. Detta kan åstadkommas dels genom att arvodena blir mer generösa, dels genom att handledarna får mer tid för sin handledning. Lärarhögskolan i Kristianstad förordar, för att eleverna i praktikskolorna inte skall utsättas för påfrestningar, att högst två av leden i den praktiska utbildningen får hänvisas till samma
handledare.
2.3.6 Kostnader
Svenska kommunförbundet säger att det är svårt att göra några säkra bedömningar av de ekonomiska följdverkningarna för kommunerna. Den erfarenhet som vunnits vid skolor som redan nu fungerar som
praktikskolor tyder på att vissa extra insatser från kommunerna kom-
mer att bli ofrånkomliga. Sådana merkostnader bör enligt förbundet
staten bestrida,
2.3.7 Genomförande
Lärarhögskolan i Kalmar samt SL och SFL anser det angeläget att den nya praktikorganisationen införs så tidigt som det är praktiskt möjligt. SACO menar att den förändrade utformningen av praktiken
kan införas först sedan det konstaterats att den inte strider mot för-
slagen från 1968 års utbildningsutredning (U 68) och LUK. SACO anför vidare att en annan faktor som påverkar införandet är att studerande, som avser att bli lärare, bör informeras i god tid om lärarutbildningens ändrade uppläggning.
SFS påpekar att frågan om ersättning till lärarkandidaterna liksom bostadsfrågan ovillkorligen måste vara löst innan den nya praktikorganisationen kan genomföras.
3¶Vidareutbildning av lågstadielärare till mellanstadie-
lärare och av mellanstadielärare till lågstadielärare
3.1¶Skolöverstyrelsen
3.1.1 Vidareutbildning av lågstadielärare till mellanstadielärare
Genom avvecklingen av den fyraåriga folkskollärarutbildningen försvinner möjligheterna för småskollärare att kunna vidareutbilda sig till folkskollärare. Denna utbildning som f.n. pågår vid lärarhögskolan i
Karlstad kommer att upphöra i och med utgången av läsåret 1972/73. SÖ föreslår att vidareutbildning av lågstadielärare till mellanstadielärare anordnas enligt följande.
Utbildningen bör omfatta två terminer i följd och förläggas till lärarhögskola. Praktikdelen bör vara fem veckor. Timplanen för hela utbildningen bör omfatta 640—770 timmar beroende på vilka förkun-
skaper de sökande småskollärarna kommer att ha i sin grundutbild-
ning. Småskollärare som avlagt examen enligt stadgor som gällde före
år 1968 saknar utbildning i de s. k. tillvalsämnena. För denna grupp bör
därför den föreslagna vidareutbildningen kompletteras med motsvarande moment.
För de 'småskollärare som avlagt examen enligt stadgan (1968: 318) för lärarhögskolorna (omtryckt 1971: 463, ändrad 1972: 92) bör ämnes-
utbildningen enligt SÖ omfatta a) samtliga ämnen som på Jågstadielärarlinjen ingår i tillvalskurs 1 utom det tillvalsämne som redan stu-
derats i grundutbildningen b) två av de ämnen som ingäår i mellanstadic-
Järarlinjens tillvalskurser c) en kurs om 60 timmar i ett av ämnena gym-
nastik eller musik samt en utbildning om 60 timmar i ämnet bild- och formarbete.
Metodikutbildningen i vidareutbildning av lågstadielärare till mellanstadielärare föreslås omfatta dels $0 timmar fördelade på ämnena svenska, engelska, matematik och oriecnteringsämnen, dels 40 timmar för-
delade på de två tillvalsiämnena. Praktiken föreslås omfatta 25 dagar. Fem dagar bör förläggas till termin 1 och de återstående till termin 2. Med praktik avses praktik-
perioder med övningsundervisning.
Vidarcutbildningen för de småskollärare som avlagt examen enligt stadgor som gällde före 1968 föreslås omfatta a) samtliga imnen som ingår i tillvalskurs 1 på lågstadielärarlinjen, b) två av de ämnen som ingår i mellanstadielärarlinjens tillvalskurs c) en kurs om 60 timmar i
ett av ämnena gymnastik eller musik samt en utbildning om 60 timmar
i ämnet bild- och formarbete.
För att kunna tas in i vidareutbildningen bör den sökande efter av-
lagd småskollirarexamen (lågstadielirarexamen) ha tjänstgjort minst
tre år på det egna stadiet. För intagning bör vidare krävas bl. a. att den sökande är behörig att undervisa i engelska på lågstadiet och i årskurs
4 av grundskolan.
Antalet småskollärare som vidareutbildas till mellanstadielärare före-
slås bli maximerat till 24 per läsår.
3.1.2¶Vidareutbildning av mellanstadielärare till lågstadielärare
För tjänst som Järare 1 (för klass på lågstadiet) krävs f. n. enligt bil. 1, punkt 1.1.1 skolstadgan (1971: 235, ändrad senast 1973: 9) examen på lågstadielärarlinjen enligt stadgan för lärarhögskolorna eller småskollärarexamen eller folkskollärarexamen enligt äldre bestämmelser. Den
nya mellanstadielärarlinjen ger inte de kunskaper, den metodik och
praktik som fordras för bl. a. den förberedande undervisningen i svenska
och den kännedom om olika läsmetoder som lågstadieläraren får under
sin utbildning.
Vidareutbildningen av mellanstadielärare till lågstadielärare föreslås omfatta en termin. Den bör innehålla moment som anses absolut erforderliga för tjänstgöring på lågstadiet, t. ex. förberedande undervis-
ning i svenska och läsmetoder, auskultationer i förskola och årskurs 1.
Dessutom bör övningsundervisning på grundskolans lågstadium och metodik ingå. För var och cen bör en individuell studieplan utformas. Antalet mellanstadielärare som vidareutbildas till lågstadielärare bör fastställas till sex—ätta per läsår.
3.2¶Remissyttranden
De remissinstanser som yttrat sig över förslaget är i stort sett positiva. Länsskolnämnderna i Södermanlands, Jönköpings och Västernorrlands län har ingen erinran mot förslaget. Länsskolnämnden i Kristianstads län tillstyrker i princip men anser att för lärare som under längre tid
tjänstgjort på det stadium i grundskolan som vidareutbildningen avser
bör vidareutbildningstiden möjligen kunna förkortas.
Lärarhögskolan i Stockholm tillstyrker SÖ:s förslag med vissa mindre förändringar. I vidareutbildningen av lägstadielärare bör 20 timmar för bild- och formarbete anses vara tillräckligt medan ytterligare 40 timmar bör tillföras metodiken i orienteringsimnena. I vidareutbildningen av mellanstadielärare till lågstadielärare bör timtalet för handskrivning och gymnastik resp. musik utökas något. Även lärarhögskolan i Göteborg anser att timtalet för handskrivning bör utökas. Lärarhögskolan anser dessutom att vidareutbildningen av mellanstadielärare till lågstadielärare bör omfatta två terminer.
Lärarhögskolan i Linköping anser att det är mycket angeläget att vidareutbildning uppmuntras för lågstadielärare till mellanstadielärare samt för mellanstadielärare till lågstadielärare. Det torde vara många lärare som genom val av utbildningslinje i unga år senare stannar kvar i viss tjänst på grund av praktiska svårigheter att få utbildning. Beträf-
fande vidarcutbildningen av lågstadielirare till mellanstadielärare tillstyrker lärarhögskolan utbildningens omfattning och fördelning på olika ämnen men föreslår en utvidgning av praktiken och krav på praktiktjänstgöring minst en termin innan vidareutbildning kan starta. Vidare-
utbildningen av mellanstadielärare till lågstadielärare tillstyrks i sin hel-
het. Även här bör dock praktiken utvidgas och praktiktjänstgöring minst
en termin på lågstadiet krävas. Särskilt intressant är att frågan om individuell studieplan för den studerande tagits upp. I förslaget till vidare-
utbildning av lågstadielärare till' mellanstadielärare borde samma fråga prövas.
SL har inga större invändningar mot SÖ:s förslag till vidareutbildning av lågstadielärare till mellanstadielärare men ifrågasätter om inte metodikutbildningen blivit något överdimensionerad. SL ifrågasiitter vidare bestämmelsen att den sökande skall ha behörighet att undervisa i engelska på lågstadiet och i årskurs 4 av grundskolan, då deltagande i ut-
bildningen i engelska i den tidigare småskollärar- och folkskollärarut-
bildningen liksom i den särskilda fortbildningen av lågstadielärare i
engelska varit helt frivilligt. Förbundet ansluter sig till SÖ:s förslag om vidareutbildning av mellanstadielärare till lågstadielärare.
4¶Föredraganden
4.1¶Praktikens utformning på lågstadie-, mellanstadie- och ämneslärarlinje
4.1.1¶Allmänt
År 1967 fattade statsmakterna beslut om reformerad lärarutbildning (prop. 1967:4, SU 1967:51, rskr 1967: 143). Den nya organisationen
började tillämpas den 1 juli 1968. Efter uppdrag av Kungl. Maj:t den
30 juni 1971 har skolöverstyrelsen (SÖ) den 1 mars 1972 inkommit med förslag om utformning av praktiken för vissa studerande vid lärarhögskola.
I den nuvarande utbildningen på lågstadie-, mellanstadie- och ämneslärarlinje ingår en praktiktermin, under vilken Järarkandidaten tjänstgör med nedsatt undervisningsskyldighet. Lärarkandidaterna måste placeras där det finns vakanta tjänster. Eftersom antalet vakanta tjänster tenderar att minska, har de organisatoriska problemen särskilt under senare år varit stora. Lärarkandidaterna kan inte alltid placeras där det finns intresserade handledare. Praktiken måste ofta förläggas
på långt avstånd från lärarhögskolan och spridas på många orter, vilket bl. a. leder till att en alltför stor del av metodiklektorernas tid används för resor. SÖ:s förslag innebär att de studerande i stället under praktiken får arbeta i lärarlag tillsammans med en behörig lärare, Studiemedel skall kunna utgå också under praktiktiden. BI. a. på grund av de organisato-
riska svårigheterna i den nuvarande lärarutbildningen är remissinstanserna allmänt eniga om att det nya systemet innebär en förbättring, även om man ibland också framhåller risken för att den studerande får en alltför passiv roll om han inte längre uppehåller en egen tjänst under
praktiktiden. Jag anser liksom remissinstanserna att de organisatoriska
skälen talar starkt för att förslaget genomförs.
Jämfört med nuvarande utbildning innebär SÖ:s förslag i enlighet
med Kungl. Maj:ts uppdrag också att teori och praktik integreras bättre. I stället för att en stor del av praktiken förläggs till en sammanhängan-
de termin föreslår SÖ att den delas upp på flera längre perioder, att
en ganska omfattande praktik bl. a. ur motivationssynpunkt förläggs tidigt i utbildningen och att den längsta och avslutande praktikperioden skall kunna följas upp med undervisning vid lärarhögskolan innan utbildningen avslutas. Även detta anser jag vara en förbättring jämfört med nuvarande system.
Både SÖ:s förslag och en skrivelse från Sveriges lärarförbund (SL) angående översyn av nuvarande lärarutbildning aktualiserar frågan om den nuvarande lärarutbildningen i tillräckligt stor utsträckning betonar den elevvårdande lärarrollen, lärarens sätt att fungera i förhållande till
elevgruppen och hans beredskap att möta psykologiska och sociala pro-
blem. SÖ framhåller i samband med sitt förslag angående ämneslärarlinjen att det finns ett klart behov av mer undervisning om t. ex. socialpsykologiska problem, tonårspsykologi, elevvårdsproblem, specialunder-
visning och invandrarfrågor liksom om hur man tar kontakt med hem-
men, med myndigheter och ungdomsvårdande organ utanför skolan. SL framhåller i sin skrivelse bl. a. att utbildningen bör göras mer elev-
inriktad än vad som nu är fallet. Läraren bör dessutom ges speciell be-
redskap att möta och hjälpa elever med skolsvårigheter. SL anser att grundutbildningen för alla lärare bör innehålla grundläggande moment avseende specialundervisning. I yttranden över SÖ:s förslag till nytt
praktiksystem har vissa remissinstanser framfört liknande synpunkter.
Jag är medveten om att många problem i skolan är sådana att de inte kan angripas enbart med reformer inom skolans ram utan måste kombineras med åtgärder på andra områden, t. ex. problem som hänger samman med de stora skillnaderna i elevernas uppväxtmiljö, som i sin tur går tillbaka till skillnader mellan olika grupper i samhillet, t. ex. i fråga om bostadsförhållanden, arbetsmiljö, inkomster, sociala kontak-
ter och inflytande. Men skolan måste också i så stor utsträckning som
möjligt ingripa med kompensatoriska åtgärder och genom sitt arbete försöka påverka samhället utanför skolan för att motverka de svårigheter
som eleverna har eller kommer att möta efter skolan. Lirarutbildningen
bör ses i detta perspektiv. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att utredningen om skolans inre arbete (SIA) bl. a. har till uppgift att utforma ett programförslag med avseende på de pedagogiska för-
ändringar och kompensatoriska åtgärder som är nödvändiga för att de elever som i dag inte finner tillräcklig stimulans i skolarbetet skall upp-
leva undervisningen som meningsfull.
I likhet med SÖ anser jag att undervisning om elevvårdsproblem,
tonårspsykologi, socialpsykologi, specialundervisning, invandrarfrågor
m. m. liksom kontakter med samhället utanför skolan som kan bidra
till förståelse för elevens bakgrund är värdefulla inslag som bör betonas
starkare i lärarutbildningen. För att förstärka dessa inslag bör expertis utifrån anlitas och pedagogik och metodikundervisning integreras i större utsträckning än f. n. både inom praktiken och övrig utbildning.
I mål och riktlinjer för utbildning vid lärarhögskola, som fastställts genom beslut av Kungl. Maj:t den 29 juni 1970, betonas bl.a. att de studerande skall förvärva sådana insikter i psykologi, särskilt personlighets- och utvecklingspsykologi, som bidrar till att skapa förståelse och intresse för eleverna och deras förutsättningar för skolarbetet. Vidare framhälls att de studerande skall lära sig att förstå hur olika förhållanden i hemmen, skolan och samhället i övrigt påverkar elevernas situation. De studerande måste också inhämta kunskaper om hur indi-
vider i grupp påverkar varandra. Enligt mål och riktlinjer skall vidare
alla slag av grundläggande lärarutbildning behandla frågor som sammanhänger med undervisning av olika grupper av svagpresterande clever. Specialundervisningens allmänna organisation och innehåll bör vara så bekant för varje studerande, att han som lärare i samverkan med speciallärare kan hjälpa handikappade elever.
Nuvarande mål för lärarutbildningen innebär alltså bl. a. att lärar-
utbildningen bör vara elevinriktad och göra de studerande medvetna
om sambandet skola-samhälle. Arbete med att på olika sätt förbättra den nuvarande lärarutbildningen pågår f.n. SÖ utvidgar bl. a. fortbildningen av lärarutbildare och arbetar med att framställa ett plancringsunderlag för hur frågor av övergripande karaktär, t. ex. invandrarfrågor, könsrollsfrågor, internationella frågor, skall föras in i olika ämnen i lärarutbildningen. SÖ har också tillsatt en arbetsgrupp som bl. a. behandlar behovet av betyg 1 lärarutbildningen, betygsättningens funktioner, formerna för betygsättning samt effekterna på utbiliningen. I det pedagogiska utvecklingsarbetet uppmärksammas lärarutbildningen. I projektet Kvalitativ utvärdering av lärarutbildningen studerar man bl.a. i vilken mån de fastställda målen kan realiseras i nuvarande lärarutbildning. Projektet syftar bl.a. tuäl att skapa underlag för bedömningar av på vilka punkter utbildningssystemet kan förbättras.
Även lärarkandidaternas erfarenheter innan de börjar lärarutbildningen har betydelse för utbildningens sätt att fungera. Jag vill erinra
om att jag bl. a. i prop. 1972: I (bil. 10 s. 396) framhållit att utvecklingen
bör gå i riktning mot att erfarenhet av förvärvsarbete liksom verksamhet bland barn och ungdomar tillmäts meritvärde vid intagning till all lärarutbildning. Efter förslag från SÖ har Kungl. Maj:t genom beslut den 9 februari 1973 förordnat att hänsyn till arbetslivserfarenhet skall tas vid meritvärdering för intagning till lärarhögskolas ämneslärarlinje fr. 0. m, intagningen höstterminen 1974.
Mot denna bakgrund finner jag — i likhet med Lärarnas riksförbund och Svenska fackläirarförbundet — att det inte är lämpligt att nu göra cen allmän översyn av lärarutbildningen. Detta skulle förutsätta flera års
utredningsarbete. Det arbete som pågår med uppföljning av 1967 års lärarutbildningsreform bör avslutas innan man överväger någon ny och genomgripande förändring. Jag vill vidare erinra om att utredningsarbete pågår om revidering av vissa delar av lärarutbildningsorganisationen, bl. a. inom barnstugeutredningen. 1968 års lärarutbildningskommitlé (LUK) har nyligen avlimnat betänkandena (SOU 1972: 92) Fortsatt reformering av lärarutbildningen och (SOU 1972: 93) Förslag till studie-
planer, vilka nu har remitterats. Eftersom STA:s arbete kan få betydelse för lärarutbildningens utformning, skall de sakkunniga enligt direktiven anmäla till Kungl. Maj:t om de anser att motiv finns att ta upp även
lärarutbildningsfrågorna till prövning.
Jag har i det föregående betonat vikten av en elevinriktad och samhällsorienterad lärarutbildning. Jag anser att det nya systemet bör kunna ge större möjligheter att ta upp elevvårdsfrågor i lärarutbildningen och ge lärarkandidaterna fler kontakter med samhället utanför skolan. Vid min bedömning av SÖ:s förslag kommer jag i det följande att lägga
särskild vikt vid dessa aspekter.
4.1.2 Praktikens utformning på låg- och mellanstadielärarlinje
SÖ har föreslagit att den totala praktiktiden i låg- och mellanstadie-
kirarutbildningen bör utökas med en vecka utöver nuvarande 30. Fyra veckors s. k. introduktionspraktik bör enligt SÖ förläggas tidigt i utbildningen i motivationssyfte och sju veckors s.k. övningspraktik i
slutet av den tredje terminen. Den återstående delen av övningsprak-
tiken bör i huvudsak förläggas till i övrigt praktikfria terminer. Den s.k. praktikanttjänstgöringen, då lärarkandidaten enligt SÖ:s förslag skall bilda ett arbetslag med en behörig lärare och i växande utsträckning överta uppgifter, bör enligt SÖ förläggas till den sista utbildningsterminens första 13 veckor av effektiv lästid. SÖ föreslår att lärarkandidaten under praktikanttjänstgöringen skall få stöd genom 20 timmars seminarier på praktikorten. SÖ riknar med att under de olika praktikleden kommer auskultationer och medhjälp att få stort utrymme jämfört med nuvarande system.
Till skillnad från SÖ anser jag inte att praktiktiden bör utökas med en vecka. Motsvarande tid bör i stället användas för gruppdiskussioner och seminaricövningar av det slag som SÖ föreslår beträffande den utökade teorin i ämneslärarutbildningen. Expertis utifrån bör kunna anlitas för denna undervisning. I övrigt förordar jag att praktikleden förläggs i huvudsak i enlighet med SÖ:s förslag men förutsälter att modifieringar
kan ske med hänsyn dels till lokala förhållanden vid olika lärarhögsko-
lor, dels till de erfarenheter man efter hand får av hur det nya systemet fungerar.
Det bör uppdras ät SÖ att i samband med utarbetandet av förslag till
nya bestämmelser och timplaner överväga vilket praktikled som bör förkortas med hänsyn till att den totala praktiken bör bli en vecka mindre
än vad SÖ föreslagit. SÖ bör vidare få i uppdrag att överväga om man
genom justeringar i de olika ämnenas timtal kan få ytterligare utrymme
för diskussioner kring aktuella utbildningspolitiska och sociala frågor.
Jag anser vidare att antalet seminarier som SÖ föreslagit under praktikanttjänstgöringen bör kunna utökas något inom ramen för ett totalt
sett oförändrat antal lärartimmar. Seminarierna bör bl. a. ta upp elcv-
vårdsfrågor och samarbete mellan skolan och samhället utanför skolan. Det är enligt min mening värdefullt att därvid lokalt tillgänglig personal, t. ex. socialarbetare, ledamöter av barnavårdsnämnd och skolstyrelse och representanter från olika ungdomsorganisationer, medverkar i så stor utsträckning som möjligt.
Även om jag liksom SÖ anser att aktivitetsformernas fördelning inom de olika praktikleden bör individualiseras med hänsyn till lärarkandida-
ten, vill jag i likhet med många remissinstanser betona värdet av att
övningsundervisning och självständiga övningar kommer in på ett tidigt stadium i utbildningen så att den studerande får tillfälle att realistiskt
pröva sina förutsättningar för läraryrket. Ett beslut att avbryta utbildningen på grund av att man haft orealistiska föreställningar om vad läraryrket innebär när man valde det eller på grund av att man upplever att man inte passar för det, får svårare personliga konsekvenser för
den studerande ju längre fram i utbildningen det fattas. Ett aktivt deltagande i undervisningen på ett tidigt stadium har också stor betydelse för motivationen.
Som departementschefen nyligen framhållit i samband med sina förslag till skolväsendets organisation i glesbygd m. m. (prop. 1973:77 "8. 67) bör den särskilda B-skolemetodiken uppmärksammas i lärarutbildningen. Om det är organisatoriskt möjligt, bör denna metodik studeras under praktiktiden.
Den nya organisationen ger möjlighet att inom de olika praktikleden förstärka moment som belyser skolans elevvård, barna- och ungdomsvård i kommunen och kontakterna skola-samhälle. Det ankommer på SÖ att efter kontakt med socialstyrelsen avgöra hur en sådan förstärkning skall realiseras. SÖ bör därvid bl. a. överväga en ökad andel auskultationer vid särskolor, specialundervisning och invandrarundervisning samt studiebesök vid t. ex. skolstyrelse, skoldaghem, psykisk barna- och
ungdomsvård, kurs- och föreningsverksamhet för barn och ungdom. Det kan också vara värdefullt att lärarkandidaterna studerar de alter-
nativa miljöer som vissa institutioner, t. ex. ungdomsvårdsskola, utgör. Praktikinslagen bör lämpligen organiseras av lärarhögskolan i samarbete med kommunens skolväsende och dess övriga organ och berörda orga-
nisationer.
4.1.3 Praktikens utformning på ämneslärarlinje
SÖ föreslår att praktiken på iämneslärarlinjen minskas med fem veckor och crsätts med ökad utbildning inom ett område som ligger mellan den traditionella pedagogiken och metodiken och gär skollivets och arbetsformernas problem in på livet. Enligt SÖ bör t. ex. socialpsykologiska problem, tonårspsykologi, elevvårdsproblem och invandrarfrågor kunna tas upp under gruppdiskussioner och seminarieövningar. Konkreta exempel bör ges hur kontakt kan tas med hemmen, myndigheter och ungdomsvårdande organ utanför skolan. Personal med kännedom om olika miljöer och med erfarenhet av praktisk handläggning av denna typ av frågor krävs för denna undervisning. Expertis utifrån
bör kunna anlitas. Vidare bör enligt SÖ fortbildning i praktisk social-
kunskap för lärarhögskolornas lektorer och adjunkter övervägas.
Introduktionspraktik som omfattar två och övningspraktik som omfattar sex veckor bör enligt SÖ förläggas till den första utbildningsterminen. Praktikanttjänstgöringen bör omfatta sexton veckor och förläggas till den andra terminen. SÖ föreslår att lärarhögskolorna bör kunna
välja mellan att lägga andra terminens teoridel i mitten eller slutet av terminen, Aktivitetsformerna inom praktikleden bör förskjutas mot
auskultation och övningsundervisning.
I likhet med SÖ anser jag att det finns behov av utökad undervisning i ämneslärarutbildningen om socialpsykologi, elevvårdsproblem m. m. och om kontakter med hemmen och ungdomsvårdande myndigheter utanför skolan. Expertis utifrån med konkreta erfarenheter från dessa områden bör anlitas i så stor utsträckning som möjligt vid undervisningen. Inom ramen för anslaget Lärares fortbildning m. m, bör dessutom fortbildning i praktisk socialkunskap kunna anordnas för lärarhögskolans lektorer och adjunkter.
Jag tillstyrker SÖ:s förslag beträffande de olika praktikledens längd
och inplacering utan att därmed ta ställning till LUK:s nyligen avlämnade förslag om viss yrkesinriktad praktik under ämnesstudierna. Modifieringar bör dock vara möjliga allt eftersom erfarenheter vinns av hur systemet fungerar.
Andra terminens teoridel bör som regel förläggas i slutet av terminen. Beträffande aktivitetsformerna anser jag att det är en fördel om lärarkandidaterna så tidigt som möjligt får pröva övningsundervisning och självständiga övningar.
Det som jag nyss anfört beträffande praktikens organisation och inriktning på låg- och mellanstadielärarlinje bör i huvudsak gälla också för ämneslärarlinjen. För studerande som inriktar sig på vuxenutbildning bör motsvarande praktik anordnas. Det är väsentligt att hand-
ledarna för de olika praktikleden väljs med tanke på att de skall kunna orientera om den skolsociala situationen och lärarrollen i dess helhet oberoende av ämne. Även på ämneslärarlinjen bör antalet seminarier
under praktikanttjänstgöringen utökas något inom ramen för det totala antalet lärartimmar. Seminarierna bör i så stor utsträckning som möjligt vara gemensamma med dem som anordnas för låg- och mellanstadielärarkandidater.
Som bl. a. Svenska folkhögskolans lärarförening framhållit i sitt yttrande kan SÖ:s förslag till nytt praktiksystem på flera väsentliga punkter inte tillämpas på folkhögskollirargrenens praktik. Det ankommer på SÖ att komma in med förslag om en anpassning av det nya systemet
till de speciella förhållanden som gäller för studerande vid folkhögskol-
lärargrenen.
4.1.4 Praktikens lokalisering
I likhet med SÖ anser jag ait övningspraktik och introduktionspraktik bör förläggas till lärarhögskoleorten eller inom pendlingsavstånd. Med hänsyn till de studerande är det mycket angeläget att också praktikanttjänstgöringen endast undantagsvis förläggs utanför lärarhögskoleorten
eller dess närmaste omnejd. Om dubbla bostadskostnader skulle upp-
komma för de studerande, bör samma ersättningsregler gälla som för
studiepraktiken vid journalist- och socialhögskolorna, dvs. de genom
beslut av Kungl. Maj:t den 30 april 1971 till centrala studiehjälpsnämnden meddelade bestämmelserna om bidrag till studerande för vissa kostnader i samband med studicpraktik. I de fall praktikanttjänstgö-
tingen inte kan förläggas till lärarhögskoleorten är det angeläget att grupper av kandidater, i regel minst tolv, placeras på samma ort.
4.1.5 Handledarnas uppgifter och utbildning
För handledning av lärarkandidater under introduktionspraktik, öv-
ningspraktik och praktikanttjänstgöring bör handledare förordnas. I kommun med lärarhögskola och eventuellt i närliggande kommun skall ett visst antal personer som innehar lärartjänst förordnas som särskilda handledare vid lärarutbildning t.v. för tre år i sänder som regel. 1 samband härmed bör nuvarande treårsförordnade tjänster som hand-
ledare avvecklas. Vid behov bör även andra lärare kunna engageras för handledningsuppgifter. Beträffande handledare vid försöks- och
demonstrationsskolorna avser jag att senare återkomma till Kungl. Maj:t i samband med ställningstagande till det förslag som SÖ väntas
ligga fram i samband med sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75.
Tör samtliga handledare bör liksom hittills gälla att de har att följa lärarhögskolans anvisningar beträffande lärarutbildningen samt delta i konferenser m. m. som angår utbildningen (jfr. prop. 1967:4 s. 227). Handledarna bör också vara skyldiga att genomgå regelbundet åtcer-
kommande fortbildning. |
SÖ föreslår att läirarkandidaten skall arbeta självständigt under en vecka då handledarna genomgår fortbildning, och då förordnas på handledarens lärartjänst. Jag anser att det är värdefullt att lärarkandidaten får arbeta självständigt under en vecka. Under förutsättning att statsverkets kostnader inte ökas jämfört med om motsvarande fortbild-
ning förlagts till ferier, bör handledare då kunna genomgå fortbildning. Lärarkandidaten bör inte förordnas på handledarens lärartjänst. Om handledaren är frånvarande från skolan under denna vecka för fortbild-
ning, bör annan lämplig person kunna förordnas som handledare. Jag anser att fortbildning av handledare är angelägen. Den bör ske inom ramen för anslaget Lärares fortbildning m. m. under vilket anslag enligt prop. 1973: 1 (bil. 10 s. 468) medel har anvisats för fortbildning
av handledare för budgetåret 1973/74.
4.1.6¶Fortbildning
SÖ framhåller att grundutbildningen inte har som mål att till skolan
överlämna lärare som i fråga om praktiskt kunnande och praktisk erfarenhet är fullärda och färdiga. Återkommande fortbildning krävs. I synnerhet i inledningsskedet bör denna fortbildning ske under handledning av vederbörande huvudlärare som enligt skolstadgan skall
främja lärares fortbildning samt handleda mindre erfarna lärare. Vissa remissinstanser framhåller att detta kräver utökade resurser för arbets-
platsutbildningen. Jag vill erinra om att dåvarande departementschefen i prop. 1967: 4
angående reformerad lärarutbildning (s. 141) framhöll att de snabba förändringarna inom skolväsendet gör fortbildningen till en oundgänglig del av varje lärares utbildning. Departementschefen framhöll vidare
att i lärarens dagliga arbete ingär först och främst genom lektionsför-
beredelser åtskilligt som har karaktär av fortbildning. Denna är så-
lunda en viktig angelägenhet för den enskilde läraren. Stat och kommun främjar genom omfattande insatser kontinuerligt lärarnas fortbildning.
För budgetåret 1973/74 har ca 40 milj. kr. beräknats för lärares fortbildning m. m. Föredraganden framhåller bl. a. (prop. 1973: 1, bil. 10 s. 467) att fortbildningen bör fungera som stimulans till ökad kontakt mellan olika grupper inom en skola, liksom mellan skolan och sam-
hället i övrigt. Jag vill erinra om att skolstyrelse, skolchef, rektor och
huvudlärare nu enligt skolstadgan (1971: 235, ändrad senast 1973: 9) har särskilda uppgifter inom fortbildningen. Jag utgår från att också övrig skolpersonal är intresserad av att samarbeta med och på olika sätt stödja dem som nyligen genomgått utbildning och därför i allmänhet har begränsad erfarenhet av skolarbetet.
4.1.7 Genomförande
SÖ har föreslagit att den nya organisationen införs i terminskurs 1
och 3 på låg- och meHanstadielirarlinje och i både terminskurs 1 och 2 på ämneslärarlinje fr. o. m. höstterminen 1973. Med hänsyn till att
tid krävs för bl. a. information och utarbetande av utbildningsplaner,
räknar jag med att det bör vara möjligt att införa systemet i terminskurs 1 och 3 på låg- och mellanstadielärarlinje och i terminskurs 1 och
2 på ämneslärarlinje den 1 juli 1974. Kungl. Maj:t bör uppdra åt SÖ
att komma in med förslag om utformning av nya timplaner och iändringar i gällande bestämmelser. Kostnaderna för den nya organisationen kan f.n. inte exakt beräknas. Jag räknar dock med en kostnadsminskning jämfört med nuvarande organisation.
4.2¶Vidareutbildning av lågstadielärare till mellanstadielärare och av mellanstadielärare till lågstadielärare
I likhet med SÖ anser jag att det i vissa fall bör vara möjligt för
lågstadielärare att vidareutbilda sig till mellanstadielärare och för mellanstadielärare att vidareutbilda sig till lågstadielärare. Definitiv ställ-
ning till SÖ:s förslag kan dock tas först när fullständiga kostnadsberäkningar presenterats. Jag räknar inte med att utbildningen skall anordnas årligen. SÖ bör kunna aktualisera frågan i sina anslagsframställningar. I samband härmed bör SÖ också överväga en individuellt anpassad studiegång för personer som av särskilda skäl, t. ex. geografisk bundenhet eller lång erfarenhet av tjänstgöring på det stadium vidareutbildningen avser, önskar bli behöriga för tjänst som lärare i klass på lågstadiet resp. mellanstadiet.
5¶Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att godkänna de riktlinjer som jag förordat för en omorganisa-
tion av praktiken vid lågstadie-, mellanstadie- och ämneslärar-
linje vid lärarhögskola.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Innehåll
Sida 1 Inledning 3
2 Praktikens utformning på lågstadie-, mellanstadie- och ämnes-
lärarlinje 5
2.1¶Nuvarande förhållanden 5
2.2 Skolöverstyrelsen 5 2.2.1 Allmänt 5 2.2.2 Praktikens utformning på låg- och mellanstadie-
lärarlinje 5
2.2.3¶Praktikens utformning på ämneslärarlinje 6
2.2.4 Praktikens lokalisering 8 2.2.5 Handledarnas arbetsuppgifter och utbildning 9 2.2.6 Kostnader 10 2.2.7 Genomförande 11 2.3 Remissyttranden 11
2.3.1¶Allmänt 11
2.3.2 Praktikens utformning på låg- och mellanstadielärar-
linje H 2.3.3 Praktikens utformning på ämneslärarlinje 12 2.3.4 Praktikens lokalisering 13
2.3.5¶Handledarnas arbetsuppgifter och utbildning 14
2.3.6 Kostnader 15 2.3.7 Genomförande 15
3¶Vidareutbildning av lågstadielärare till mellanstadielärare och
av mellanstadiclärare till lågstadielärare 15 3.1 Skolöverstyrelsen 15 3.1.1 Vidareutbildning av lågstadielärare till mellanstadie-
lärare 15 3.1.2 Vidareutbildning av mellanstadielärare till lågstadie-
lärare 16 3.2 Remissyttranden 17
4 Föredraganden 18 4.1 Praktikens utformning på Jlågstadie-, mellanstadie- och ämneslärarlinje 18 4.1.1 Allmänt 18 4.1.2 Praktikens utformning på låg- och mellanstadic-
lärarlinje 21
4.1.3¶Praktikens utformning på ämneslärarlinje 22
4.1.4 Praktikens lokalisering 24 4.1.5 Handledarnas uppgifter och utbildning 24 4.1.6 Fortbildning 25 4.1.7 Genomförande 25
4.2¶Vidareutbildning av lågstadielärare till mellanstadielärare
och av mellanstadielärare till lågstadielärare 26
5 Hemställan 26
TRYCKERIBOLAGET IVAR H/EGGSTRÖM AB, STOCKHOLM 1973