Propositionens huvudsakliga innehåll

Vuxenutbildningen har nått en betydande omfattning. Antalet delta- gare i Studiecirkelverksamheten uppgick budgetåret 1970/71 till ca 1,6 milj. Inom den kommunala och statliga vuxenutbildningen studerade samma är ca 170000 elever. I folkhögskolornas kurser deltog ca 30 000 elever. över 100 000 genomgick arbetsmarknadsutbildning och närmare 11000 löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet. Det totala antalet deltagare i den samhällsstödda vuxenutbildningen uppgick så- ledes till närmare 2 milj.

De senaste årens vuxenutbildningsreformer har i första hand syftat till att underlätta för personer med kort och bristfällig skolgång att höja sin bildningsnivå. Då folkbildningen visat sig ha särskilt stora för- utsättningar att nå ut till dessa grupper har också samhällets insatser för denna verksamhet getts förtur. År 1970 infördes ett särskilt till- läggsbidrag på 10 kr. per studietimme till studiecirklar på grundskole- nivå i ämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap. Den- na s.k. prioriterade studiecirkelvcrksamhet är ett mycket viktigt in- strument, när det gäller att tillgodose grupper som tidigare missgynnats i utbildningshänseende. Därför föreslås i propositionen att ett särskilt bidrag på 5 kr. per studietimme införs till de prioriterade studiecirk- larna för administration och uppsökande verksamhet.

För att minska kursavgifterna för handikappade cirkeldcltagare, som behöver särskilda läromedel, och för att stimulera produktion av sådana

1. Riksdagen 1972. Isa/nl. Nr 26

• Sida 2
•  Original

Prop. 1972: 26 ?.

läromedel föreslås ett särskilt bidrag på 200000 kr. till produktion av studiematerial för handikappade.

I propositionen föreslås att särskilda syo-tjänster får inrättas inom den kommunala vuxenutbildningen. Under budgetåret 1972/73 bör lik- som under innevarande år grundskolekurserna prioriteras. Gymnasie- skolkurserna föreslås öka med 10 %.

I propositionen behandlas också vissa frågor angående vuxenpedago— gisk forskning och utbildning i anslutning till pedagogikutredningens förslag. Vidare föreslås nya regler för vidareutbildningen för mellansta- diets lärare.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1972: 26 3

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 mars 1972.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Statsrådet Moberg anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågan angående vuxenutbildning och anför.

I prop. 1972: 1 (bil 10 s. 438 och 439) har Kungl. Maj:t föreslagit riks- dagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1972/ 73 beräkna a) till Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna ett förslags-

anslag av 165 000 000 kr., b) till Bidrag till studiecirkelverksamhet ett förslagsanslag av 165 000 000 kr., c) till Bidrag till studieförbund ett anslag av 9 400 000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

2. Nuvarande utbildningsvägar för vuxna

I olika sammanhang, senast i prop. 1971: 37 angående vuxenutbild- ning, har en översikt getts av de studie- och utbildningsmöjlighetcr som stod till de vuxnas förfogande. Jag finner det ändamålsenligt att i denna proposition göra en förnyad redovisning.

2.1. Kommunal vuxenutbildning

Inom den kommunala vuxenutbildningen anordnas undervisning en- ligt läroplanerna för grundskolans högstadium (grundskolkurser) och gymnasieskolan (gymnasieskolkurser). Den kommunala utbildningen får dessutom omfatta särskild yrkesinriktad utbildning och särskild tek- nisk utbildning. Utbildningen anordnas huvudsakligen som deltidsunder- visning. De studerande kan vad gäller grundskolkurser och vissa gym- nasieskolkurser välja att antingen läsa enstaka ämnen eller för fullstän- dig kompetens i den aktuella skolformen. Undervisningen är organise- rad som koncentrationsläsning, vilket innebär att eleven vanligtvis lä— ser ett eller två—tre ämnen samtidigt. .

Skolöverstyrelsen medger kommun (eller landstingskommun) att an- ordna vuxenutbildning. Skolstyrelsen (utbildningsnämnden) beslutar om de kurser som skall anordnas. För att en kurs skall få komma till stånd krävs att antalet elever stadigvarande är lägst tolv. Inom det allmänna stödområdet (exkl. ort med treårig gymnasieskollinje, s.k. g—ort) får dock antalet vara lägst åtta. För handikappade elever får elevantalet vara än lägre. Kungl. Maj:t har rätt att medge dispens från dessa be- stämmelser. .

Särskild skolenhet för vuxenutbildning får inrättas om utbildningen beräknas varaktigt motsvara minst 16,5 poäng, varvid 1,5 poäng be- räknas för varje påbörjat 800-ta1 lektioner. Vid sådan skolenhet skall finnas en ordinarie tjänst som rektor och i vissa fall en eller flera tjäns- ter som studierektor. I de fall vuxenutbildningen är förlagd till skol- enhet för ungdomsutbildning skall finnas en arvodestjänst som studie- rektor. Som lärare skall timlärare vara anställda. Inom det allmänna stödområdet (exkl. g-ort) får dock lärare i grundskolan och gymnasie- skolan i sin tjänst inräkna undervisning i den kommunala vuxenutbild— ningen.

I enlighet med beslut på grundval av prop. 1971: 37 har bestämmel-

• Sida 6
•  Original

Prop. 1972: 26 6

ser utfärdats om intagning av elever 'till den kommunala vuxenutbild- ningen. Till grundskolkurser intas alla sökande utom dem som redan har motsvarande utbildning. Antalet platser i gymnasieskolkurserna är be- gränsat. Vid urvalet skall särskilt beaktas behovet av utbildning för dem som redan deltager i den kommunala vuxenutbildningen, för äldre personer, för dem som befinner sig i en utsatt social situation samt be- hovet av behörighetskomplettering. Skolstyrelsen (eller, i de fall lands- tingskommun anordnar vuxenutbildning, utbildningsnämnden) utser en särskild nämnd att svara för intagningen. Denna nämnd kan utgöras av vuxenutbildningsrådet.

1967 års reform har medfört en kraftig expansion av den kommu- nala vuxenutbildningen. Läsåret 1967/ 68 fanns kvällsgymnasier i ca 30 kommuner medan 323 kommuner anordnade vuxenutbildning läsåret 1970/ 71. Utbildning enligt läroplanerna för treårig linje och/eller tvåårig ekonomisk, social eller teknisk linje i gymnasieskolan har på grund av särskilda skäl medgetts på 43' orter.

Omkring 37 500 elever deltog läsåret 1970/ 71 i kurser på grundsko— lans högstadium och ca 50000 i kurser motsvarande gamla gymnasiet och fackskolan. Särskilda skolenheter för vuxenutbildning finns på 16 orter, nämligen Borås, Gävle, Göteborg (tre enheter), Helsingborg, Jön- köping, Karlstad, Katrineholm, Malmö (två enheter), Norrköping, Sol-' lentuna, Stockholm (fem enheter), Umeå, Uppsala, Västerås, Växjö och Örebro.

De största ämnena, dvs. de som läses av det största antalet studeran— de, var läsåret 1970/ 71 i tur och ordning: engelska, matematik, svenska, samhällskunskap, företagsekonomi och historia. I yrkesskolkurserna ges utbildning för ett stort antal yrken inom industri, hantverk, handel och kontor liksom för vårdyrkena. I enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 15 mars 1968 (ändrat den 19 april 1968) har en gränsdragning skett mellan yrkesskolans deltidskurser och studieförbundens kurser. Som en följd härav har vissa kurser i t. ex. språk och konsthantverk överförts till Studieförbunden. '

I kommunala och enskilda yrkesskolkurser deltog ca 92000 elever läsåret 1970/ 71 fördelade på servicearbeten inkl. huslig utbildning 28 000, kontor och handel 29 000, industri och hantverk 19 000, teknisk utbildning 8 000, vårdyrken 7 000 och övriga områden 1 000.

Statsbidrag utgår med 100 % av utgifterna för lönen m.m. till lä- rare och skolledare. Vidare lutgår bidrag till tekniska stödåtgärder för hörselskadade, synskadade eller rörelsehindrade studerande enligt-sam- ma grunder som vid gymnasieskolan. Till kostnader för intagning av studerande och därmed sammanhängande åtgärder utgår bidrag med sammanlagt två procent av lönekostnaderna (exkl. allmän arbetsgivar- avgift). För kurser som anordnas utanför g-ort (ort med treårig gym-

• Sida 7
•  Original

Prop. 1972: 26 7

nasieskollinje) inom det allmänna stödområdet kan statsbidrag utgå med tre fjärdedelar av kostnaderna för lärarnas resor.

Bestämmelser om utbildningen har meddelats i kungörelsen (1971: 424) om kommunal och statlig vuxenutbildning.

En praktisk-pedagogisk utbildning om två terminer som är särskilt avpassad för lärare för den statliga och kommunala gymnasiala vuxen— utbildningen anordnas fr.o.m. vårterminen 1971 vid lärarhögskolan i Stockholm. Antalet intagningsplatser beräknas vara ca 25 per termin. Praktikterminen för dessa lärarkandidater skall helt och delvis förläg-l gas till kommunal gymnasial vuxenutbildning. Vid antagningen till den- na särskilda utbildning gäller samma villkor som för övriga ämneslärar- kandidater.

2.2. Statlig vuxenutbildning

Vid de statliga skolorna för vuxna i Norrköping och Härnösand med- delas utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasieskolan (dock ej de utpräglat yrkesinriktade linjerna). Under- visningen är en kombination av brevskolstudier och undervisning vid resp. skola, 5. k. varvad undervisning.

Fr.o.m. vårterminen 1968 anordnas vid norrköpingsskolan även un- dervisning enbart per korrespondens, vilken i likhet med den varvade undervisningen är helt kostnadsfri. Staten svarar för personalkostnader, utgifter för de studerandes studiematerial och därutöver för bl. a. viss utrustning och undervisningsmaterial.

Bestämmelserna om den statliga vuxenutbildningen har meddelats i kungörelsen (1971: 424) om kommunal och statlig vuxenutbildning.

Inom skolöverstyrelsen pågår en översyn av de statliga vuxenskolorna, som skall resultera i ett förslag om skolornas framtida organisation.

2.3. Folkhögskola

Statsbidrag utgår till 107 folkhögskolor och till ett tiotal filialer till dessa. Dessa folkhögskolor kan med hänsyn till huvudmannaskapet in- delas i tre grupper, landstingsskolor, stödföreningsskolor och rörelse- skolor.

Målet för folkhögskolans verksamhet är att meddela allmän med- borgerlig bildning, ofta med inriktning mot ett visst intresseområde. Under senare år har en ökande andel av folkhögskolans elever'sökt sig dit för att få vidareutbildning av allmänt slag som en grund för fortsatt utbildning. Några folkhögskolor har speciallinjer som i vissa fall ger mer yrkesinriktad utbildning. Den finns speciallinjer för estetiska ämnen (musik, teater, konst) samt linjer för massmediautbildning och u-lands- ' frågor. Utbildning av ungdomsledare, studicledare och föreningsledare m.m. sker också vid speciallinjer. Flera folkhögskolor har vidare gett

• Sida 8
•  Original

Prop. 1972: 26 8

sådan undervisning som direkt förbereder eleverna för inträde i social— högskolor.

Tre olika slags kurser får enligt folkhögskolestadgan (1958: 478, änd- rad senast 1969: 599) anordnas vid folkhögskolan, nämligen vinterkurs, sommarkurs och ämneskurs. Vinterkursen omfattar 22—34 veckor. Som- markurs skall omfatta minst 13 veckor. Ämneskurs skall omfatta minst en vecka. Vinterkurserna kan ingå i en utbildning om två ofta tre års- kurser. Arbetsåret 1970/ 71 hade 100 skolor tre årskurser. År 1970 upp- gick antalet elever vid Vinterkurserna till ca 14 000 och antalet elever i ämneskurserna till ca 17 000.

För folkhögskolorna finns ingen centralt fastställd läroplan. Varje skola får inom de gränser folkhögskolestadgan anger själv utforma sitt program. Endast ämnet musik är obligatoriskt i alla årskurser. 1 övrigt föreskriver stadgan obligatoriska ämnen bara i den första års- kursen. Dessa är svenska, litteratur, historia, samhällslära, psykologi, kemi och biologi med hälsolära. Under senare år har försök gjorts med att slopa årskursindelningen och i stället använda nivå- och stoffgrup- pering. Genom kungörelsen (1966: 24) om grundskolans kompetens- värde m.m. (ändrad senast 1970: 605) har folkhögskolans kompetens- värde i viss utsträckning definierats. I vissa fall ger folkhögskolestudier möjlighet till studier vid universitet eller högskola.

Statsbidrag utgår enligt kungörelsen (1966: 758) om statsbidrag till driftkostnader för folkhögskolor (ändrad senast 1970: 610) till kostna- der för löner m. m. åt lärare och skolledare med 100 % av de faktiska kostnaderna, till kostnader för viss annan personal samt till pedagogisk utrustning m.m. Efter skolöverstyrelsens prövning i varje särskilt fall kan även utgå bidrag till personlig assistens åt handikappade elever vid folkhögskolor. Vidare utgår statsbidrag till dyrare pedagogisk utrust- ning och till byggnadsarbeten vid folkhögskolor.

Vid lärarhögskolan i Linköping har sedan vårterminen 1970 anord- nats en särskild praktisk-pedagogisk utbildning om två terminer av lä- rare för folkhögskola och övrigt folkbildningsarbete. Till utbildningen har antagits dels sådana som avlagt filosofie kandidatexamen eller mot- svarande, dels sådana som på annat sätt, t. ex. aktivt arbete inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, ansetts ha förutsättningar att genomgå utbildningen. Intagningskapaciteten för denna särskilda ut— bildning är 30 studerande per termin.

2.4. Studieförbund

Det finns i dag elva (fr. o. m. den 1 juli 1972 tio) av staten godkända studieförbund, av vilka de flesta har anknytning till någon folkrörelse. Studieförbunden bedriver en omfattande studiecirkelverksamhet. För att statsbidrag skall utgå till en studiecirkel krävs bl. a. att den har lägst

• Sida 9
•  Original

Prop. 1972: 26 9

fem och högst tjugu deltagare, att den omfattar minst tjugu studietim- mar, fördelade på minst fyra studieveckor, att den har högst två sam- mankomster per vecka samt högst tre studietimmar per sammankomst. Ledare för studiecirkel skall godkännas av studieförbund. Vissa undan- tag från dessa bestämmelser är möjliga.

Läsåret 1970/71 uppgick antalet statsbidragsberättigade studiecirklar till ca 162 000 och bruttoantalet deltagare till ca 1,6 milj.

Statsbidrag utgår enligt kungörelsen (1963:463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (omtryckt 1970: 329, ändrad 1971: 341) med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel, dock högst 30 kr. per studietimme. Av detta belopp får högst 24 kr. avse ledararvode. För allmän studiecirkel i svenska, engelska, mate- matik eller samhällskunskap som i huvudsak motsvarar utbildning enligt läroplanen för grundskolan utgår dessutom ett tilläggsbidrag om högst 10 kr. per studietimme. Av tilliiggsbidraget får högst 8 kr. avse ledararvode. Dessutom utgår visst statsbidrag för administration och pedagogisk verksamhet. För cirkelledare i glesbygd utgår statsbidrag till 75 % av resekostnaderna.

En särskild studieform utgör universitetscirklarna. En sådan cirkel skall omfatta minst 48 studietimmar, fördelade på minst 16 samman- komster. Antalet deltagare skall vara minst 5 och högst 25. Ledaren för en universitetseirkel skall ha kompetens för undervisning vid uni- versitet. Statsbidrag utgår med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel, dock högst med 75 kr. per studietimme. Av detta belopp får högst 60 kr. utgå till ledararvode. Vidare utgår bidrag med 75% av kostnaderna för resekostnadsersättning och traktamente till ledaren.

2.5. Kurser i radio och television

Våren 1967 tillsattes kommittén för television och radio i utbild- ningen (TRU). En av kommitténs huvuduppgifter är att bedriva för— söksverksamhet med eterförmedlad vuxenutbildning.

Höstterminen 1968 startade i radio och television de första kurserna som TRU producerat — en kurs i engelska och en i företagsekonomi. Både kurserna är på gymnasienivå. Vidare har kurser genomförts bl. a. i ämnena matematik, socialkunskap, psykologi, naturgeografi, national- ekonomi och föräldrakunskap. Sändningstiden för TRU-programmen i radio och television uppgår vårterminen 1972 till ca 16 timmar i veckan. Kungl. Maj:t har genom beslut den 29 oktober 1971 fastställt produk- tionsplan för TRU för budgetåret 1971 / 72.

Avsikten med TRU-programmen är att de vuxna skall kunna följa dem individuellt eller i grupp, direkt vid sändning eller med hjälp av

• Sida 10
•  Original

Prop. 1972: 26 10

bandkopior. Bearbetningen av program och anslutande tryckt material är avsedd att ske genom gruppstudier eller enskilt.

Inom bl. a. den kommunala vuxenutbildningen ges möjlighet att delta i lärarledd undervisning i anslutning till TRU-kurserna. Samverkan förekommer också med studieförbunden, som anordnar studiecirklar i anslutning till programmen. Vidare förekommer samverkan med korres— pondensinstitut och den som vill kan sända in svarsuppgifter och få dem rättade. Ett flertal av TRU:s kurser svarar mot hela eller delar av ämnena matematik, svenska och samhällskunskap på grundskolans högstadium och kan därför användas i den studiecirkelverksamhet som vänder sig till vuxna med kort och bristfällig utbildning. Kurserna i ar- betsmarknadskunskap, matematik och svenska används i det' arbete som kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) bedriver. Genom Sveriges Radios avdelning för publik— och program- forskning görs dagliga undersökningar om antalet tv-tittare.

Sveriges Radio producerar sedan många år tillbaka kurser för vuxna, t. ex. i språk. Under senare år har även sänts kurser i svenska för in- vandrare.

2.6. Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning är beteckningen på utbildning som beviljas på sysselsättningspolitiska grunder. Berättigade till arbetsmarknadsut- bildning och utbildningsbidrag är personer som är arbetslösa, hotade av arbetslöshet eller som är svårplacerade på arbetsmarknaden. Veder- börande skall ha fyllt 20 år och vara sökande vid arbetsförmedlingen. Från denna 20-årsregel görs dock undantag för bl. a. ensamstående mödrar, handikappade och flyktingar. Arbetslöshetskravet gäller ej den s.k. bristyrkesutbildningen. Denna ger utbildning i yrken, inom vilka det med hänsyn till rådande arbetsmarknadsläge eller eljest är av väsent- lig betydelse att snabbt öka tillgången på utbildad arbetskraft.

De vanligaste formerna av arbetsmarknadsutbildning är omskolnings- kurser, som ger grundläggande utbildning för ett nytt yrke, fortbild— ningskurser, vilka ger utbildning inom det egna yrkesområdet, samt nybörjarkurser. Vidare anordnas reaktiveringskurser för personer som tidigare varit yrkesverksamma och vill återuppta förvärvsarbetet. Kur- sernas längd varierar från några veckor upp till flera år. Av de personer som år 1970 påbörjade arbetsmarknadsutbildning gick ca 45,5 % i sär- skilda kurser anordnade av skolöverstyrelsen. Ca 25,7 % gick i det regul- jära utbildningsväsendet, ca 13,1 % i företagsutbildning och ca 15,7 % i övriga kurser.

För planeringen svarar arbetsmarknadsstyrelsen i samarbete med skol- överstyrelsen och arbetsmarknadens parter. Verksamhetens volym och inriktning bestäms genom en för varje budgetår fastställd ramplan, som

• Sida 11
•  Original

Prop. 1972: 26 11

justeras alltefter behov under året. Tillverkningsarbete är det största enskilda utbildningsområdet. Servicearbete i vid mening såsom vård och kontorsarbete och inte direkt yrkesinriktade kurser är andra stora områden. Den största åldersgruppen, 25—34 år, svarar för ca 30 % av elevantalet.

Antalet deltagare beräknas innevarande budgetår till ca. 120000. Höstterminen 1969 inleddes en försöksverksamhet med allmänna ämnen i kurser inom arbetsmarknadsutbildningen. Syftet var att ge kursdeltagarna, som i allmänhet har förkunskaper endast motsvarande sex-sjuårig folkskola, en kompletterande allmän utbildning i svenska, samhällskunskap, engelska, matematik och fysik/ kemi.

Mot bakgrunden av de positiva erfarenheterna har skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen i samråd beslutat att utbildning i allmänna ämnen skall ingå som en del av den arbetsmarknadsutbildning som be- drivs vid samtliga centra. Utbildningen skall omfatta ett stort antal kurser och förlänger den individuella kurstiden för deltagare i dessa med åtta veckor.

2.7. Eftergymnasial vuxenutbildning

Under senare år har personer utan formell behörighet getts ökade möjligheter till eftergymnasiala studier. På grundval av förslag från kompetensutredningen har Kungl. Maj:t i kungörelsen (1969: 68) om vidgat tillträde till högre utbildning (omtryckt 1970: 371) meddelat be- stämmelser om försöksverksamhet med vidgat tillträde till grundläg- gande utbildning inom vissa ämnesområden vid filosofisk fakultet. Be- hörig att inskrivas vid universitet är enligt dessa bestämmelser den som fyller 25 är senast under det år han begär inskrivning och som varit yrkesverksam under minst fem år eller på annat sätt förvärvat motsva- rande erfarenhet. Den studerande skall uppfylla de krav på förkunskaper som oundgängligen fordras för att han skall kunna tillgodogöra sig ut- bildningen. Försöksverksamheten omfattar studier för sammanlagt 60 poäng, varav högst 40 poäng inom ett och samma ämnesområde. Hittills har under tiden höstterminen 1969—vårterminen 1971 ca. 4700 elever skrivits in. Pedagogik är det vanligast förekommande ämnet, men även ämnen som företagsekonomi, psykologi, sociologi och engelska är po- pulära.

En annan möjlighet för vuxenstuderande av olika kategorier utan formell behörighet utgör den försöksverksamhet med yrkesinriktade kurser om normalt en termins längd vid universiteten som påbörjades läsåret 1969/ 70 bl. a. i arbetsmarknadsteknik. För läsåret 1972/ 73 pla— neras utbildning i första hand i administrativ teknik, arbetsmarknads- teknik med personaladministration, informationsteknik, museiteknik,-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1972: 26 12

undervisningsteknologi, dramatik, u-landsfrågor med biståndsteknik, skoglig produktionslära samt en kurs i miljövård om två terminer. Vid tre lärarhögskolor anordnas kurser om två terminer för utbildning av personal för studie- och yrkesvägledning.

Dessutom anordnas s. k. extern universitetsutbildning, dvs. kursverk- samhet med anknytning till universitet och högskolor men utanför dessas reguljära verksamhet.

2.8. Korrespondensundervisning

Skolor och institut som sysslar med korrespondensundervisning är få i vårt land. Trots detta har korrespondensundervisningen som studie- form för vuxna haft stor betydelse. Alltefter som andra möjligheter till vuxenstudier byggts ut, har korrespondensundervisningen delvis ändrat form. Den har alltmer kommit att ingå som en del i större under- visningsenheter.

Kombinationer med korrespondensundervisning och kortare internat— kurser blir allt vanligare. Samma gäller med kombination korrespon- densundervisning och studiecirklar.

Utbudet av kurser för korrespondensundervisning är stort. Det om- fattar dels enskilda ämnen eller delar av ämnen, dels större kom- binationer som ger en viss kompetens. Utvecklingen har i stort gått från större ämneskombinationer till enskilda ämnen. Anledningen är att de flesta studerande numera använder korrespondensstudier för att komplettera punktvisa brister i kunskaperna.

Korrespondensstudier är en relativt svår studieform som kräver ett stort mått av planering. Även om studierna medger en återkoppling i form av brev och svar, medför avsaknaden av direkt kontakt med undervisaren svårigheter.

Så snart korrespondensstudierna kombineras med andra former, ger de dels större effekt, dels mindre bortfall från studierna. Undersök- ningar som gjorts på Brevskolan har bekräftat detta. Studieformen har varit aftonbrevskola. Detta innebär att en del av studierna bedrivs i form av grupparbete i studiecirkel och en del i form av enskilda studier, där varje deltagare sänder in svar till Brevskolan.

Under den senaste tioårsperioden har kurserna för korrespondens- undervisning förändrats märkbart. Detta gäller både språkligt och peda- gogiskt. Många kurser är utformade både som gruppstudiematerial och som kurser för enskilda studier.

De olika instituten och skolorna har ett brett ämnesregister. Huvud- inriktningen varierar dock.

Hermods korrespondensinstitut är en stiftelse med bl. a. olika företag som delägare. Hermods kurser har därför till stor del inriktats på att utbilda anställda inom företagen. Kurserna är i huvudsak kompetens-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1972: 26 13

inriktade. Detta innebär att Hermods i sitt bestånd har kurser som är läroplansanpassade. De överensstämmer med såväl grundskolans som gymnasieskolans läroplaner. Hermods har ca 90 000 nyanmälningar per år.

Brevskolan ägs av de stora folkrörelserna. I första hand bör nämnas Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), fack— förbunden, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Arbetarnas bild- ningsförbund (ABF) och Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsför— ening (HSB). Brevskolans kursbestånd är till stor del inriktat på delägar- organisationernas behov. Ofta speeialproduceras kurser för en bestämd målgrupp. Utöver detta har skolan ett brett allmänt kursbestånd.

Verksamheten inom delägarorganisationerna är både kompetensin- riktad och allmänoricnterande. Inom KF—sektorn bedrivs en omfattande personalutbildning. Inom de övriga organisationerna bedrivs verksamhet av mera punktmässigt slag. Här dominerar utbildning av fackligt och politiskt förtroendevalda. På studiecirkelsidan, där en viss del av verk- samheten bedrivs i form av studiecirklar med svarsgranskning, finns också svenska, främmande språk och konsthantverksämnen.

Brevskolans kurser är i huvudsak inriktade på de fyra ämnesgrupper som är prioriterade för högre statsbidrag i studiecirklar. Brevskolan har ca 35 000 enskilda nyanmälningar per år. '

Lantbrukets korrespondensskola (LTK) är i huvudsak inriktad på ut- bildning inom jordbrukets område. Den ägs av jordbruksorganisatio- nerna. På så sätt har också LTK en viss folkrörelseinriktning. LTK har ca 1 500 anmälningar per år.

Försvarets brevskola meddelar till befäl på aktiv stat och i reserven m.fl. korrespondensundervisning i militära ämnen, totalförsvars-, sam— hälls- och utrikespolitiska frågor rn. m.

2.9. Löntagarorganisationernas utbildning

Löntagarorganisationer är bl. a. Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riks-' förbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) samt Sveriges arbetares centralorganisation (SAC).-

Den studieverksamhet som bedrivs av dessa organisationer har flera syften. Den vill ge medlemmarna insikter i fackliga och samhälleliga frågor. Studieverksamheten har vidare till uppgift att tillfredsställa det stora behovet av skolning av dem" som skall företräda medlemmarna i olika situationer. Sådana förtroendevalda, t. ex. ordföranden i verk- stadsklubbar och tjänstemannaklubbar, måste för att fylla sina upp- gifter ha betydande kunskaper inom en rad ämnesområden. De skall bl.a. företräda medlemmarna vid förhandlingar med arbetsgivaren, vil-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1972: 26 14

ket kräver kunskaper om de lagar och avtal, som reglerar förhållan- dena på arbetsmarknaden, men också insikter i samhälls— och företags- ekonomi. På arbetsplatserna finns numera olika och ofta ganska kom- . plicerade system för lönesättning, vilka den facklige förtroendemannen måste vara väl förtrogen med. Denne får också ofta vara ett slags kura- tor på arbetsplatsen; för detta kan kunskaper i sociallagstiftning vara nödvändiga. Detta gäller inte minst på grund av det ökade inslaget av utländsk arbetskraft.

Den äldsta och mest kvalificerade av de allmänna LO-kurserna har varit den s. k. tremånaderskursen, som under senare år erhållit benäm- ningen Facklig huvudkurs. Endast en begränsad del av denna kurs ägnas fackliga frågor. Den andra längre typen av kurser, de s.k. sexveckors- kurserna, ger större utrymme åt allmänna fackliga frågor, såväl fack- föreningsrörelsens historiska bakgrund som dess nutida omfattning och organisation. De allmänna styrelsekurserna om två veckor koncentrerar sig i huvudsak på det praktiska arbetet inom en avdelning. Därutöver anordnas ett antal kurser om två veckor speciellt avsedda för invand- rare. LO anordnar vidare ett antal Specialkurser, bl. a. arbetarskydds- kurser, kurser i företagsdemokrati och kontakt- och informationskurser. Under studiesäsongen 1971/ 72 genomför faekföreningsrörelsen i sam- arbete med ABF och Brevskolan sin hitintills största vuxenutbild- ningssatsning. Syftet är att nå 100 OOO—150000 LO-medlemmar som man inte tidigare lyckats aktivera, vare sig för fackliga frågor eller stu- diefrågor.

LO som är den största löntagarorganisationen med ca 1,7 milj. med- lemmar satsar årligen ca 35 milj. kr. på studieverksamheten.

Den längsta TCO-kursen är den s. k. månadskursen. Vidare anordnar TCO ett antal Specialkurser som ger kvalificerad utbildning inom olika ämnesområden. De övriga löntagarorganisationernas kursverksamhet omfattar i regel veckokurser samt två- och tredagarskurser.

Verksamheten inom samtliga löntagarorganisationer under budget- året 1970/71 omfattade 366 kurser, 607 kursveekor och 10 819 deltagare. Den planerade verksamheten under innevarande budgetår uppgår till 550 kurser, 770 kursveekor och 17 500 kursdeltagare.

Statsbidrag utgår fr.o.m. budgetåret 1970/ 71 till löntagarorganisa- tionerna för deras centrala kursverksamhet enligt statsmakternas beslut år 1970 (prop 1970: 35, SU 1970:107, rskr 1970: 273). Enligt bestäm- melserna i kungörelsen (1970: 272) om statsbidrag till löntagarorganisa- tionernas centrala kursverksamhet utgår statsbidrag till kostnader för undervisning, resor och inackordering. Till ersättning för undervisnings- kostnader utgår statsbidrag med 100 % av de faktiskt utgående ersätt- ningarna, dock högst 100 kr. per elevveeka. Till kostnader för delta- gares resor utgår bidrag med hälften av de faktiska kostnaderna och för inackordering med 30 kr. per elevdygn.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1972: 26 . , 15

2.10. Statlig personalutbildning

Många av de större statliga myndigheterna anordnar sedan länge grundläggande fackutbildning jämte påbyggnadsutbildning för sina an- ställda. Syftet är att säkerställa myndigheternas behov av specialutbildad arbetskraft, när detta behov inte kan tillgodoses inom det allmänna utbildningsväsendet. Sådan utbildning förekommer framför allt inom försvaret och affärsverken men också hos andra stora myndigheter som vägverket, tullverket, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen och kriminal- vårdsstyrelsen. Som exempel på här aktuell fackutbildning kan nämnas postverkets administrativa kurs, SJ:s assistentutbildning, televerkets tele- grafbiträdeskurs och telegrafexpeditörskurs, tullverkets kammarskrivar- kurs, kurser vid polisskolan samt socialstyrelsens och kriminalVårdssty- relsens gemensamma vårdarutbildning. Också den av länsstyrelsernas utbildningsnämnd bedrivna landskanslistutbildningen kan räknas hit lik- som på olika håll förekommande aspirantutbildning.

I övrigt består inomverksutbildningen huvudsakligen av skilda slag av introduktionskurser och fortbildningskurser. De sistnämnda är i stor utsträckning inriktade på komplettering av fackkunskaper jämte arbets- ledning och administrativa tekniker.

Inom skolväsendet bedrivs en omfattande fortbildning av skolledare, lärare samt personal av olika kategorier för skolans elevvårdande verk- samhet m.fl. Verksamheten bedrivs till större delen dels av lärarhög- skolornas fortbildningsavdelningar, dels av länsskolnämnderna.

Genom inrättandet år 1967 av statens personalutbildningsnämnd (PUN) markerade statsmakterna den vikt man fäster vid statlig perso- nalutbildning. Härigenom skapades ett för hela statsförvaltningen cen- tralt personalutbildningsorgan. Nämnden har enligt sin instruktion bl. a. till uppgift att undersöka behovet av statlig personalutbildning, planera och genomföra sådan för flera myndigheter gemensam utbildning, bistå statliga myndigheter i utbildningsfrågor, främja samordningen" av statlig personalutbildning.

Nämnden ser som en av sina främsta uppgifter att skapa större enhet- lighet i och få till stånd en bättre samordning av statlig personalutbild- ning. För att närma sig detta mål har nämnden dels börjat framställa kurspaket avsedda att användas i inomverksutbildningen, dels vidgat ra- men för sin konsultationsverksamhet. Nämnden bedriver själv sådan per— sonalutbildning som riktar sig till statsanställda, oberoende av vilken myndighet de tillhör, och som lämpligen bör anordnas centralt. Som exempel på nämndens kurser kan anföras kurs för ekonomipersonal, kurs i berednings— och föredragningsteknik, allmän chefskurs och kanslistkurs. Nämnden ordnar också utbildning av ledamöter i företags- nämnderna.

Central statlig personalutbildning bedrivs också av statskontoret och

• Sida 16
•  Original

Prop. 1972: 26 ' 16

riksrevisionsverket. Statskontoret bedriver utbildning i rationalisering, automatisk databehandling och planeringsteknik, medan riksrevisions- verket anordnar kurser bl. a. i programbudgetering. Liksom per- sonalutbildningsnämnden ger båda myndigheterna ut program med de— taljerade uppgifter om sin utbildningsverksamhet.

Vad beträffar innehållet i den framtida statliga fortbildningen är det rimligt att räkna med ökade insatser framför allt i fråga om arbets— och personalledning, arbetarskydd samt förvaltningsdemokrati.

Vidare kan nämnas att pågående strukturomvandling och rationali- sering inom statsförvaltningen kommer att ställa särskilda krav på in- satser för omskolning.

Kostnaderna för den utbildningsverksamhet som PUN bedriver upp- går till drygt 4 milj. kr. per år (exkl. lönekostnader för kursdeltagare).

2.11. Svenska kommunförbundets utbildningsverksamhet

Förberedelserna för den kommunindelningsreform som trädde i kraft med 1952 års ingång initierade centrala åtgärder för fortbildning av kommunala funktionärer. Dessutom inverkade det förhållandet att kom— munerna under åren närmast efter andra världskriget fått nya och vid- gade uppgifter. Nämnda faktorer gjorde att behovet av fortbildning för kommunala förtroendemän blev särskilt framträdande.

En central nämnd med representation från kommunförbund och staten inrättades. I nämndens regi organiserades korrespondenskurser med början 1948. Dessa kurser, som följdes av konferenser där korrespon- denskursernas innehåll diskuterades mot bakgrund av deltagarnas prak— tiska erfarenheter, omfattade bl.a. bostadsförsörjning, samhällsplane- ring, socialvård, skoladministration och kommunal ekonomi. Kurserna var ursprungligen avsedda för kommunala förtroendemän. Ett fram- springande fortbildningsbehov gjorde dock att även tjänstemän inom kommunalförvaltningens olika grenar började anmäla sig som kursdel- tagare. Kommunerna fick på detta sätt relativt tidigt en fortbildning för administratörer. Sedan l952 års kommunindelningsreform genomförts övertogs verksamheten av de primärkommunala förbunden. År 1968 sammanfördes den kursverksamhet, som tidigare bedrevs av de båda för— bunden var för sig och av den gemensamt ägda Kommunskolan, i Sven- ska kommunförbundets utbildningssektion. Genom att sektionen ingår i den personaladministrativa avdelningen samordnas utbildningen med förbundets övriga verksamhet för kommunernas personaladministra- tion. Redogörelsen i det följande avser nuvarande former av verksam— het.

Internatkurser anordnas såväl centralt vid Kommunskolan i Sig- tuna som regionalt, förlagda till fyra förhyrda internat i Skellefteå, Eskilstuna, Uddevalla och Ronneby. Kurserna som i allmänhet omfat-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1972: 26 17

tar 3—5 dagar, planeras och genomförs av personal vid förbundskans- liet och Kommunskolan, resp. personal vid länsavdelningama. Samtliga kurser är numera förbundskurser och skall vara kvalitativt jämförbara.

Som framgår av följande sammanställning förekommer det kursverk- samhet inom flertalet kommunala förvaltningssektorer.

Tabell 1 . Kommunförbundets centrala och regionala kurser Jan—Juni 1971

Förvaltningsområde Antal deltagare Antal Antal __————_——— kurs- studie- Fortroen- Anstallda Summa dagar dagar demän

Central förvaltning ......... 270 680 950 131 3 886 Rätts- och samhällsskydd samt folkbokföring och beskattning 38 90 128 11 474

Byggnads- och planväsen, . . . . gatu- och parkförvaltning, samt

sport- och friluftsliv ........ 181 244 425 45 1 593

Undervisning och annan kultu-

rell verksamhet ............ 249 304 553 56 2 158 Socialvård och socialförsäkring 258 343 601 85 3 005 Summa 996 1 661 2 657 328 11 116

Anställda erhåller i allmänhet lön under den tid kurs pågår och för— troendemän får vanligen förrättningsarvode. För båda kategorierna gäl- ler att kommunen betalar kostnaderna för resa och uppehälle.

Kommunförbundets länsavdelningar har vid sina kurser en verksam- het som torde motsvara ca 32000 studiedagar per år. Kommunerna, i synnerhet de största, har också en egen utbildningsverksamhet. Dess- utom används externa kursarrangörer för utbildning av kommunala funktionärer. Till dessa kurser produceras s.k. modellprogram, vilket kan innebära såväl helt fastställda program, som endast programförslag.

Kommunala yrkesnämnden (KYN) är ett samarbetsorgan mellan Svenska kommunförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet.

Inom nämnden diskuteras kartläggning av utbildningsbehovet för an- ställda inom kommunalarbetareförbundets område. En stor del av nämn- da kursverksamhet genomförs av bl. a. Statens institut för företagsut- veckling (SIFU) på uppdrag av Svenska kommunförbundet.

Kommunförbundets kostnader för utbildningsverksamheten torde upp- gå till ca 4 milj. kr. per år. Härutöver kommer kommunernas utgifter för resor, traktamenten m.m. i samband med denna utbildningsverk- samhet.

2.12. Svenska landstingsförbundets utbildningsverksamhet

Landstingsförbundet påbörjade 1964 kurs— och konferensverksamhet av mer betydande och kontinuerlig art. Verksamheten fick i inlednings-

2.13. Utbildningen inom det privata näringslivet

En omfattande vuxenutbildning bedrivs sedan länge inom det privata näringslivet. Främst är det utbildning av de anställda för deras nuva- rande eller planerade befattningar som kommer i fråga, dvs. yrkesin- riktad utbildning, samt sådan nivåhöjande allmän utbildning som be— hövs för vidareutbildning, omskolning etc. Utbildningsinsatserna varierar starkt mellan olika branscher men också mellan företag i samma bransch. Något mått på all vuxenutbildning inom denna sektor finns f. n. inte. Utbildningen sker dels inom de enskilda företagen, dels ge- nom att anställd personal deltar i extern utbildning.

De flesta större företag har särskilda utbildningsavdelningar som utarbetar och genomför utbildningsplaner. Utbildningen inom de små och medelstora företagen drivs ofta i samarbete med olika organisa- tioner såsom Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och dess förbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) samt Statens in- stitut för företagsutveckling (SIFU). SAF, som är den största närings- livsorganisationen med ca 24000 delägarföretag, driver genom sitt ut- bildningsorgan Arbetsledareinstitutet-Rationaliseringstekniska institutet (ALI-RATI) ca 700 kurser om året med omkring 17000 deltagare. Kur-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1972: 26 . 20

serna omfattar utbildning i chefsarbete, personalorganisation och pro- duktionsekonomi och genomförs till ungefär lika delar vid internat och i företagen. Kurserna står öppna även för den offentliga sektorn. De olika förbunden inom SAF ägnar sig främst åt utbildning inom arbetar- området samt den mera branschspecifika utbildningen.

SAF, Handelshögskoleföreningen i Stockholm, Svenska civilekonom- föreningen, Sveriges industriförbund och Svenska teknologföreningen är huvudmän för Institutet'för företagsledning (IFL) som tillkom 1968. IFL har 4—6 veckors kurser i företagsledning, ekonomi, mark- nadsföring, redovisning och finansiering samt seminarier om 2—5 dagar för styrelseledamöter och verkställande direktörer. Hösten 1970 startade IFL-skolan ett sammanhängande studieprogram om ett år med internat- undervisning i 16 veckor uppdelade på 6 avsnitt, som skall ge kom- pletterande basutbildning i ekonomiska och administrativa ämnen för personer i 30-årsåldern med några års praktisk erfarenhet. Även IFL tar emot elever från den offentliga sektorn.

Flera samarbetsorgan mellan arbetsmarknadsparter t. ex. Arbets- marknadens Yrkesråd (SAF—LO), Rådet för tjänstemannautbildning inom industrin (SAF—SIF) och SAF—SALF-kommittén för arbets— ledareutbildning har till uppgift att främja vuxenutbildningen inom olika sektorer inom arbetslivet. Rådet för tjänstemannautbildning inom in- dustrin (RTI) utger årligen en kursmarknadskatalog som är den mest omfattande förteckningen över vuxenutbildningen inom tjänstemanna- området. Inom arbetslivets olika samarbetsområden anordnas dess- utom särskild vuxenutbildning. Utvecklingsrådet (samarbetsorgan inom företagsnämndsområdet mellan SAF—_LO—TCO) bedriver t. ex. en om— fattande kursverksamhet främst för företagsnämndsledamöter. Under 1970 presenterades sålunda ett utbildningspaket i personaladministra— tion Personal, vilket utarbetats av de tre organisationerna. Gemensam utbildning ordnas vidare bl. a. inom arbetarskyddsområdet.

Utbildningen inom näringslivet för invandrare kommer också att in- tensifieras bl.a. till följd av den överenskommelse som träffats hösten 1970 mellan SAF och LO om invandrarutbildningen.

3. Utredningsläget på vuxenutbildningens område

3.1. Framlagda förslag

I prop. 1971: 37 erinrade jag om det utredningsarbete som pågår på vuxenutbildningens område (s. 92). Utbildningsutskottet har i sitt be- tänkande 1971: 13 funnit det angeläget att Kungl. Maj:t redovisar bl. a. utredningsläget för riksdagen. I enlighet härmed görs i det följande en samlad redogörelse över arbetet inom de utredningar som sysslar med

• Sida 21
•  Original

Prop. 1972: 26 21

frågor på vuxenutbildningens område. Först redovisas i korthet nu före- liggande förslag.

Med skrivelse den 5 maj 1971 har skolöverstyrelsen lagt fram förslag till vissa ändringar i överstyrelsens organisation. Denna fråga har tidi- gare detta år underställts riksdagen för beslut ( prop. 1972: 1 bil. 10 s. 169—178). Även TRU-kommitténs betänkande (SOU 1971: 36) Produk- tionsresurser för tv och radio i utbildningen har tidigare anmälts för riksdagen ( prop. 1972:1 bil. 10 s. 429—435). Pedagogikutredningens betänkande ( SOU 1971:24 ) Vuxenpedagogisk forskning behandlas i förevarande proposition.

Kompetensutredningen lade i juli 1970 fram sitt huvudbetänkande (SOU 1970: 21) med förslag om behörighets- och urvalskriterier för den högre utbildningen. Sedan remissbehandlingen avslutats bereds ären- det i utbildningsdepartementet. -

Yrkesutbildningsberedningen föreslog i betänkandet ( SOU 1970:8 ) Yrkesteknisk högskoleutbildning särskilda utbildningsanordningar byg- gande på de mest yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan.- Kungl. Maj:t har den 30 juni 1971 gett 1968 års utbildningsutredning-i uppdrag att närmare överväga de i betänkandet skisserade frågorna. I- direktiven till utredningen anges som en möjlighet att en försöksverksamhet bör ske innan definitivt beslut fattas.

3.2. En strukturell översikt över vuxenutbildningen i Sverige

På pedagogikutredningens uppdrag har Torsten Eliasson och Bengt Höglund gjort en strukturell översikt över vuxenutbildningen i Sverige (DsU 1971: 1).

Författarna gör sammanfattningsvis vissa kvantitativa summeringar av det i översikten ingående siffermaterialet. Det mått som enligt för- fattarna ger den bästa bilden av verksamhetens omfattning är elevdagar, men de påpekar att detta endast mycket ungefärligt kan uppskattas. En försiktig sådan uppskattning ger till resultat att mellan_20 och 25 milj. elevdagar förekom inom den samlade vuxenutbildningen under budget- året 1967/ 68 och att detta tal steg till minst 25 å 30 milj. 1970/ 71, vilket innebär en ökning på mellan 20 och 25 %. Att här få fram mer exakta uppgifter, som medger både ekonomiska beräkningar, planering för hela fältet och underlag för jämförelser mellan olika är är enligt Elias- son och Höglund en av de viktigaste uppgifterna för fortsatta under- sökningar. Den tidsinsats som dessa elevdagar rymmer motsvarar unge- fär 125 000 »årsarbetare».

Författarna påpekar emellertid att beräkningen av elevdagar ger i ett hänseende en vilseledande bild. Den antyder att vuxenutbildningen skulle vara av väsentligt mycket mindre omfattning än utbildningen inom det reguljära utbildningsväsendet, som torde omfatta uppåt det tio-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1972: 26 22

dubbla antalet elevdagar. Men författarna påpekar att räknar man hur många människor som berörs, deltagare i verksamheten, blir bilden en helt annan. Författarna gör en likaledes mycket försiktig uppskattning på grundval av materialet i kartläggningen om att uppåt 2 milj. deltagare förekommer inom de olika typerna av vuxenutbildningen, vilket enligt författarna motsvarar något mellan 1,2 och 1,5 milj. per- soner, alltså med största sannolikhet fler än inom ungdomsutbildningen. Eliasson och Höglund påpekar också att den potentiella deltagargruppen vuxna, omfattande ca 50 årskullar är betydligt större än den potentiella deltagargruppen inom ungdomsutbildningen, även om man skulle räkna med förskolegrupperna och åldersgrupperna på universitets- och hög- skolenivå. Författarna hävdar att huvudorsakerna till att de vuxen- studerande trots detta representerar mycket färre elevdagar än de ung- domsstuderande är främst två, nämligen dels att vuxenutbildningen inte tillnärmelsevis är utbyggd i samma utsträckning, dels att de vuxna övervägande studerar på deltid/fritid.

Dessa konstateranden om elevdagar, potentiella deltagare och ut- byggnadsgrad är enligt författarna framför allt intressanta när de ses mot redan iakttagna eller sannolika utvecklingstendenser. Man påpekar att det är helt klart att alla typer av vuxenutbildning under de senaste åren befunnit sig i snabb tillväxt och detta gäller oavsett om det varit relativt nyetablerade sektorer som arbetsmarknadsutbildningen och den kommunala vuxenutbildningen eller en mer traditionsrik sektor som folkbildningen. Författarna anser att det intressanta här är att samtliga vuxenutbildningens olika sektorer har kunnat öka samtidigt med den starka expansionen av ungdomsutbildningen. Utbildning har fött mer utbildning, som författarna säger. Det står dock klart för Eliasson och Höglund att det blir en fortsatt snabb expansion av vuxenutbildning och att denna sektor har sin stora expansion framför sig.

Författarna hävdar vidare att det på mycket viktiga punkter ännu saknas kunskaper om vuxenutbildningen. Skälen för att öka kunskaperna kan enligt författarna rubriceras som ekonomiska, sociala och peda— gogiska.

De ekonomiska skälen är enkla. Vuxenutbildningen är redan ett stort område och drar betydande resurser i form av pengar, tid och personliga insatser. Det är enligt författarna angeläget att resurserna sätts in på det effektivaste och mest rationella sättet och detta kan inte ske utan ett bättre kunskapsunderlag.

De sociala skälen berör enligt författarna bl. a. fördelningen av ut- bildningsmöjligheter mellan olika grupper i samhället. Utbildningen för vuxna kan fungera som en nyckel till en rad livsområden, yrkesarbete, inflytande, kontakter med andra människor, en rikare och personligt vald fritid, ett bättre utnyttjande av varje individs resurser. Författarna anser att det är viktigt att den "nyckeln görs tillgänglig för alla, även

• Sida 23
•  Original

Prop. 1972: 26 23

för dem på olika sätt missgynnade, så att inte de initiala skillnaderna mellan människor förstärks genom att de som har det bästa utgångs- läget också får det största tillskottet. Att lösa det problemet, t. ex. att få med de svagast studiemotiverade eller grupper med olika slags handi- kapp, kan man, hävdar författarna, knappast göra utan ett bättre kun- skapsunderlag.

De pedagogiska skälen består enligt Eliasson och Höglund i att vuxen- utbildningen i mycket hög grad rymmer specifika och för den pedago- giska forskningen mycket intressanta problem. De kan enligt författarna följaktligen inte lösas bara med ungdomspedagogisk eller allmänpedago- gisk forskning utan kräver specialdestinerade insatser som tar upp t. ex. de speciella studieförutsättningar som gäller för vuxenstuderande, de speciella utbildningsmäl, de speciella arbetsformer och metoder, som utvecklats på området. Författarna hävdar att de medel som står till buds för ökad kunskap är främst fem och de berör både insamlingen och spridningen av kunskap. De fem medlen är följande: förbättrad statistisk redovisning och dokumentation, egentlig forskning, försöks- och utvecklingsarbete, spridning och förmedling av forskningsresultat samt direkt lärar- och handledarutbildning.

3.3. Kommittén för studiestöd åt vuxna

1968 tillkallades kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX). Denna kommitté har i november 1971 överlämnat delbetänkandet (SOU 1971: 80) Vuxna Utbildning Studiefinansiering, som har karaktären av debattskrift. Avsikten har varit att tillföra ytterligare material till debat- ten om vuxenutbildningen, särskilt formerna för de vuxnas studiesociala stöd. Ur den förväntade debatten hoppas SVUX kunna hämta vägled— ning för sina framtida ställningstaganden.

Den vuxenutbildning som främst behandlas i SVUX:s skrift är vad man kallar den »överbryggande utbildningen». Härmed avser man så- dan utbildning, som syftar till att ge kortutbildade vuxna kunskaper som motsvarar den utbildning som normalt ges till dagens skolungdomar. En klar majoritet av de vuxna, som befinner sig i förvärvsaktiv ålder har fått en sex- eller sjuårig folkskolutbildning, medan den helt över- vägande delen av dagens ungdomar lämnar skolan med en minst elva- årig utbildning bakom sig. Ett av de viktigaste syftena med vuxenutbild- ningen är att överbrygga denna utbildningsklyfta, som finns mellan och inom generationerna.

SVUX för i ett räkneexempel en diskussion kring hur stort be- hovet av resurser kan tänkas bli för den överbryggande utbildningen. Kring detta för kommittén vidare en diskussion kring behovet av priori- teringar och kring olika principiella grunder för konstruktionen av ett förbättrat studiestöd för de vuxna.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1972: 26 24

Utgångspunkten för räkneexemplet är ett försök att kvantifiera ut- bildningsklyftan mellan de kortutbildade och dem som erhåller den elvaåriga utbildning som nu är den normala i ungdomsskolan.

Av Sveriges befolkning befann sig 1970 omkring 4,67 milj. i åldern 20—64 år, dvs. i förvärvsaktiv ålder. Av dessa personer hade ca 3,16 milj. (68 %) erhållit folkskola som enda allmänna utbildning, even- tuellt med tillägg för yrkesutbildning. Skillnaden mellan denna grupps sex- eller sjuåriga utbildning och den elvaåriga utbildningen är allt- så fyra till fem år. För hela gruppen utgör skillnaden närmare 15 milj. skolår. Omkring 1,07 milj. (23 %) personer hade fått realskol- eller grundskolutbildning eller annan motsvarande utbildning, eventuellt med påbyggnad av yrkesutbildning. Den genomsnittliga skillnaden mel- lan denna grupps utbildning och den normala elvaåriga utbildningen kan beräknas uppgå till omkring två år. För hela gruppen utgör skill- naden då drygt 2 milj. skolår. Med den gjorda beräkningen har SVUX erhållit ett grovt mått på utbildningsklyftan i landet; den kan upp- skattas till omkring 17 milj. skolår. Av samtliga som befann sig i ålders- gruppen 20—64 år hade 1970 knappt 10 % fått den minst elvaåriga ut— bildning, som är normal för de ungdomar som i dag och i framtiden lämnar ungdomsskolan.

SVUX har därefter sökt göra en grov uppskattning också av efter- frågan på överbryggande utbildning. Beräkningarna är omgivna av kraf- tiga reservationer. Kommittén understryker att efterfrågan på utbild- ning är påverkbar och att alltså den verkliga efterfrågan styrs av de åtgärder samhället vidtar för att stimulera till utbildning resp. för att undanröja olika former av studiehinder. I SVUX:s räkneexempel antas för det första, att det utbildningsbehov de vuxna har eller upplever sig ha är avsevärt mycket lägre än det ovannämnda antalet skolår som fått utgöra mått på utbildningsklyftan, nämligen ungefär hälften eller åtta milj. skolår.

För det andra antas att den verkliga efterfrågan avsevärt kommer att understiga behovet. Även vid en kraftig utbyggnad av vuxenutbild— ningen och det studiesociala stödet kommer det att finnas vuxna som av- står från utbildning. I andra fall kommer de vuxna att föredra att be- driva sina studier i form av utbildning på fritiden eller i andra former som inte fordrar studiesocialt stöd i mera egentlig bemärkelse. Även för fördelningen mellan fritids-, deltids— och heltidsstudier har samhäl- lets styrande åtgärder en avgörande betydelse. En omständighet som spelat stor roll för SVUX:s antaganden om efterfrågan på vuxenutbild- ning har vidare varit erfarenheter från olika typer av studier om en med åldern sjunkande studiebenägenhet.

SVUX:s räkneexempel mynnar ut i att efterfrågan på överbryggande utbildning i former som fordrar studiesocialt stöd kan antas motsvara ca 2 milj. utbildningsår.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1972: 26 25

Samhällets kostnader för utbildningen av en person under ett år antas uppgå till ca 7000 kr. för lärare, lokaler, läromedel etc. Utgiften för studiesocialt stöd antas utgöra i genomsnitt ca 15 000 kr. per år. Den totala utgiften för samhället antas därför ligga mellan 20000 och 25 000 kr. per år. Den sammanlagda kostnaden för att täcka den ovan antagna efterfrågan på utbildning skulle då uppgå till 40—50 miljarder kr.

En central plats i SVUX:s betänkande intar frågorna om styrning och prioritering av olika slag av vuxenutbildning. Den totala efterfrågan på utbildning påverkas bl. a. av hur mycket utbildning som erbjuds och i vilka former den erbjuds och av hur möjligheterna till studiestöd är utformade. Efterfrågan påverkas också av hur arbetsmarknaden och samhället i övrigt förändras. De många osäkra faktorerna gör att SVUX:s betänkande bara kan tjäna som en utgångspunkt för fortsatta diskussioner, för vilka remissyttrandena kan bli starkt vägledande.

Bakom SVUX:s beräkning av ett genomsnittligt behov av ett studie- stöd om 15000 kr. för ett års heltidsstudier ligger följande tankegång. En studerande kan i dag i studiemedel erhålla närmare 10 000 kr. för ett års studier, om han ej har försörjningsplikt för barn. Detta studiestöd är utformat för unga studerandes normala behov och enighet råder om att beloppet är för lågt för att möjliggöra för stora grupper vuxna att studera.

Personer som tycks uppleva det nuvarande studiestödet som så otill- räckligt att det avhåller dem från studier är enligt SVUX de som har eller haft en eller flera typiska vuxenroller. I skriften nämns som typiska sådana roller t. ex. att man skall ha befunnit sig i förvärvslivet och därigenom helt eller delvis försörjt sig själv, att man skall ha varit eko- nomiskt självständig, att man skall ha ett ekonomiskt ansvar för andra personers försörjning, att man skall ha ett vårdnadsansvar för andra personer eller att man i hemmet utför ett för familjeekonomin väsentligt arbete. En person som innehaft eller innehar en sådan för vuxna typisk roll har ofta gjort ekonomiska åtaganden som inte kan tillgodoses med det studiesociala stöd som finns i dag.

För att inte studiefinansieringen skall utgöra ett väsentligt hinder för den enskilde att bedriva studier bör studiestödet enligt kommittén ge ersättning för de kostnader en person har då han övergår till att studera. Den vanligaste kostnaden torde då vara, att man helt eller delvis för- lorar sin arbetsförtjänst. Olika slag av tillkommande kostnader kan också uppstå.

Genomsnittlig inkomst för heltids- och helårsarbetande torde vara ca 30000 kr. per år. Efter skatt och avgifter återstår en nettoinkomst om något över 20 000 kr. Det kan då enligt kommittén vara rimligt att som övre gräns för studiestödet ange ca 20000 kr. Nedre gräns kan utgöras av det nuvarande 'studiemedelsbeloppet om knappt 10 000 kr. Ett rimligt

• Sida 26
•  Original

Prop. 1972: 26 26

genomsnitt har då förefallit vara det belopp om ca 15000 kr. som SVUX räknat med i sin kalkyl.

Mot bakgrund av de mycket stora kostnader som genomgripande re- former av studiestödet till de vuxenstuderande kan medföra har SVUX också velat ge underlag för en diskussion om hur de olika utbildnings- behoven skall prioriteras i förhållande till varandra. Behovet av sådana prioriteringar har bedömts vara särskilt stort i ett inledningsskede. Dels bör då behovet av insatser vara särskilt stort, dcls bör då —- om man utgår från att anslagen för vuxenutbildning kan öka först successivt — de tillgängliga resurserna vara minst.

SVUX diskuterar ett antal möjligheter till prioriteringar. Sålunda kan man prioritera ämnesområden eller utbildningsnivåer. En annan möjlighet är att man ger företräde för vissa grupper i samhället. Man kan t. ex. lägga tyngdpunkten för framtida reformer på vissa ålders- grupper. Som en tänkbar möjlighet diskuteras också att koncentrera förbättringarna till grupper i socialt utsatt ställning.

I sitt betänkande diskuterar SVUX avslutningsvis ett antal tänkbara vägar att förbättra de vuxnas studiestöd. En metod är att studiemedels— systemet — som f. n. gäller för utbildning på i huvudsak högskolenivå — får omfatta alla studerande som är minst 20 år, och att man genomför ett antal förändringar som tar sikte på att förbättra situationen för de vuxenstuderande.

En möjlighet är då att man gör den övre gränsen för studiemedelsbc- loppet rörligt och beroende av den enskildes behov av medel under stu- dietiden. Man kan t. ex. tänka sig att studiemedlcn — åtminstone upp till en viss nivå —— skulle utgöra ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

En annan möjlighet är att man gör storleken av den i studiemedlcn ingående bidragsdelen rörlig och beroende av åldern hos den studerande. På så sätt skulle man kunna minska den återbetalningsskyldighet som annars utgör ett Särskilt allvarligt problem för de vuxenstuderande, inte minst med hänsyn till den relativt korta tid dessa har på sig för att åter— betala sina studieskulder. Man kan också tänka sig att göra storleken av studiebidraget beroende av utbildningsnivå. Vuxenstuderande skulle då t. ex. inte behöva ådra sig återbetalningsskyldighet för studier på grund- skolenivå.

En ytterligare möjlighet är att man förändrar behovsprövningsregler- na för studiemedlcn och särskilt då hänsynstagandet till makes ekono- miska förhållanden. Förslag om ändringar i dessa regler har under hös- ten 1971 lagts fram av 1968 års studiemedelsutredning.

Slutligen nämns möjlighet att förändra reglerna för återbetalning av studiemedel på sådant sätt att denna framstår som mindre riskfull för de vuxenstuderande med deras relativt korta återbetalningstid.

En principiellt helt annan modell för konstruktion av ett studiesocialt stöd utgör utbildningsförsäkringen. Som SVUX påvisar måste begreppet

• Sida 27
•  Original

Prop. 1972: 26 27

»försäkring» i detta sammanhang ges en speciell innebörd eftersom utbildning är någonting som den enskilde själv väljer för att förbättra sin situation i olika avseenden. Om inte kostnaden för försäkringen står i relation till de utnyttjade förmånerna, kan det knappast överlåtas åt den enskilde att fritt bestämma över hur förmånerna skall utnyttjas. En utbildningsförsäkring torde därför snarast få karaktären av att medel fonderas för att av de försäkrade utnyttjas enligt bestämda reg- ler. Därvid uppstår svårigheter att utforma reglerna så att de kan mot- svara alla rimliga utbildningsbehov.

Ett annat begrepp som har förekommit i debatten är studielån. Grund- motivet för att studielön skulle införas är att studier skulle vara ett arbete, jämförbart med annat slag av förvärvsarbete. Begreppet lön antyder enligt kommittén att studierna som prestation skall belönas. Lönen för en viss tids studier kan då göras lika stor. Skall lönen vara olika stor för olika personer, skulle detta snarast bero på skillnader i prestation under studietiden. Problemet är då enligt SVUX hur man skall kunna differentiera lönen med hänsyn till skillnader i behov, skill- nader som grundas på tidigare roller, försörjningsbörda och liknande.

Betald ledighet för studier är en ytterligare modell för studiefinan- siering som SVUX nämner. Sådan ledighet förekommer redan nu inom många områden av arbetslivet och avser då främst företagsinriktad ut- bildning. Arbetsgivaren betalar studiestödet och det är naturligt att man under studietiden behåller samma lön som man haft tidigare. Även om man genom lagstiftning kan ge samhället eller fackliga organisationer beslutanderätt över studiernas utformning och omfattning, ligger det i sakens natur att den företagsinriktade utbildningen kan bli särskilt gyn- nad. Systemet kan bara avse personer som förvärvsarbetar.

En ytterligare möjlighet att lösa de kortutbildades problem kan vara att man vidgar rätten till bidrag för arbetsmarknadsutbildning.

3.4. Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning

Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX), som tillkallades år 1970, har till uppgift att genom flexibla studieformer och olika slags studiestimulerande åtgärder försöka nå de vuxna som har kort och bristfällig utbildning och på grund av soeiala, psykologiska och geografiska skäl nu inte deltar i vuxenutbildning. Verksamheten bedrivs i form av studiecirklar, dit deltagarna rekryteras genom uppsö- kande verksamhet. FÖVUX har nyligen lagt fram ett betänkande, som är en redogörelse för verksamheten under det första försöksåret (1970/71). Under detta år uppsöktes anställda på arbetsplatser (industrier och vårdinstitutioner) på ett tiotal orter i landet av fackliga studieorga- nisatörer, som försökte värva dem till studier i något av ämnena sven—

• Sida 28
•  Original

Prop. 1972: 26 28

ska, engelska, matematik eller samhällskunskap. Arbetsplatserna repre- senterade arbetsmiljöer av olika slag (tung industri med skiftgång, ar- betsplatser som domineras av kvinnlig arbetskraft samt sådana belägna i glesbygd). De uppsökta, som i allmänhet hade sex- eller sjuårig folk- skola som enda grundutbildning, fick välja vilket ämne de önskade läsa och de kunde dessutom välja mellan olika studievillkor (studier på delad arbetstid och fritid, på fritid med 300 kr. i Stimulansbidrag samt på fritid utan stimulansbidrag). Studierna liksom studiematerialen var kostnads- fria. Dessutom utgick studiestöd som ersättning för av studierna betinga- de extra kostnader för resor, måltider och barntillsyn. På varje ort star- . tades tolv cirklar, en för varje ämne och studievillkor.

Av betänkandet framgår att av de 3 962 personer som kontaktades önskade i genomsnitt 52 % delta. Variationen var emellertid stor mellan de olika orterna, bl. a. beroende på hur stor del av de anställda som upp- söktes. Bland andra faktorer som inverkade på rekryteringsresultaten kan nämnas studieorganisatörernas olika uppläggning av uppsökandet samt variationen i arbetStider, arbetsmiljöer, förhandsinformation m. m. på de olika orterna. '

De som inte var intresserade av att delta nämnde oftast som orsak, att fritiden var alltför dyrbar för att användas till studier, att de hade andra intressen och ville umgås med familjen hellre än att studera samt att de över huvud taget var mycket upptagna på sin fritid. Några ansåg också att de var för gamla för att studera.

Av dem som önskade delta i studiecirklarna ville de flesta, 41%, läsa engelska i första hand, medan 29 % önskade läsa matematik, 20 % svenska och endast 12 % samhällskunskap i första hand. (Sum- man överstiger 100 % beroende på att de uppsökta kunde önska mer än ett ämne i första hand). De flesta, 64 %, ville helst läsa på studie- villkoret med stimulansbidrag, medan 30 % föredrog att studera delvis på arbetstid. Den minsta andelen som önskade det senare studievillkoret fanns bland de kvinnliga anställda på vårdinstitutionerna, som av hänsyn till arbetskamraterna inte ansåg sig kunna lämna arbetet under arbets- tid. Ett mindre antal deltagare, 9-%, ville läsa utan stimulansbidrag, oftast med motiveringen att de inte ville känna några förpliktelser.

Kommittén anser att deltagarnas uppgifter om vad i studieorganisa- törernas argumentering som lockat till deltagande tyder på att det var av underordnad betydelse vilka argument som använts. Det avgörande" var enligt F ÖVUX att man över huvud taget blivit uppsökt.

Av de 1098 personer som anmälts till FÖVUX-cirklarna fullföljde två tredjedelar kursen. 21 % infann sig inte till cirkelstarten och 15 % avbröt studierna.

De flesta som avbröt studierna angav olika praktiska skäl, men i många fall föreföll osäkerhet och andra psykologiska anledningar ha haft stor betydelse. Det är enligt kommittén inte möjligt att relatera fre-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1972: 26 29

kvensen studieavbrott inom FÖVUX till frekvensen studieavbrott inom reguljär studieförbundsverksamhet, eftersom ingen sådan statistik f. 11. finns tillgänglig. Jämförelser som funktionärerna i ABF och TBV på de olika försöksorterna har gjort antyder emellertid att studie- avbrottsfrekvensen vid cirkelstarten var ungefär densamma som inom den reguljära studieförbundsverksamheten, medan studieavbrotten under kursens gång var något färre. Vidare framgår av betänkandet att från- varon var ungefär lika omfattande för de olika studievillkoren. Cirklar- na läste i genomsnitt 51 studietimmar under det första försöksåret. 83 % av deltagarna hade endast folkskola som grundutbildning och 64 % upp- gav att de inte bedrivit några studier sedan de avslutade sin obligatoriska skolgång. Trots att de flesta deltagare alltså saknade studievana, plane- rade 76 % av dem att fortsätta sin studier.

FÖVUX har ägnat speciell uppmärksamhet åt uppsökande verksam— het bland skiftarbetande. Kommittén framhåller i betänkandet att orga- niserandet av cirklar för dessa deltagare var ett stort problem under det första försöksåret. På de orter som hade deltagare med tvåskift löstes detta genom att cirkelsammankomsten förlades till förmiddag varannan vecka och till kvällstid varannan'vecka, beroende på deltagarnas arbets- tid den aktuella veckan. Även alternativet med två cirkelsammankomster en vecka och ingen nästföljande vecka har prövats.

Komplicerad skiftgång, dvs. tre- eller fyrskift, förekom på fyra orter, nämligen i Kalix, Sundsvall, Surahammar och Hagfors. Där tillämpades oftast metoden att ha varierande sammanträdestider. Vissa cirklar ar- betade i stället parallellt med s.k. öppna tider, vilket t. ex. innebar att tre cirklar träffades vid tre olika tider under samma dag med i princip samma program vid varje tillfälle, varigenom deltagarna i alla tre cirk- larna vid varje sammankomst kunde komma på den tid som passade deras skifttider.

På en ort komplicerades problemen ytterligare av att deltagarna bytte skift relativt ofta, vilket ledde till att man inte kunde ta någon hänsyn till skiftgången vid uppläggningen av cirkelstudierna. De deltagare som studerade på delad arbetstid och fritid sammanträdde då på en bestämd tid varje vecka oberoende av om de arbetade eller var lediga. Härigenom kom studierna huvudsakligen att bedrivas på fritid.

Försöksverksamheten under det första försöksåret har haft en deskrip- tiv uppläggning i syfte' att klarlägga problemställningar, utveckla hypo- teser och pröva undersökningsinstrument. Slutsatser till hela riket base- rade på statistisk inferensteori skulle ha krävt att orterna, arbetsplatserna och försökspersonerna kunde betraktas som ett slumpmässigt urval. Eftersom det utifrån de från början givna förutsättningarna för försöks- verksamheten inte varit möjligt att genomföra ett sådant urval, kan slutsatserna från statistisk synpunkt anses giltiga endast för det stude- rade materialet. Under vissa givna betingelser kan emellertid uppsö—

• Sida 30
•  Original

Prop. 1972: 26 30

kande verksamhet och studiecirkelverksamhet ge. de resultat som redo- visas i betänkandet. Kommittén säger sig sålunda ha förvärvat värde— fulla erfarenheter såväl för reformarbetet inom vuxenutbildningen som för den fortsatta försöksverksamheten, i vilken olika problem och fråge— ställningar prövas ytterligare. Av det första försöksåret drar kommittén följande slutsatser.

Osäkerhet och rädsla att inte klara av studierna förefaller att i stor utsträckning medverka till att många av de vuxna med kort och brist- fällig grundutbildning inte deltar i vuxenutbildning. FÖVUX-deltagarna hade i allmänhet inte studerat sedan de slutade folkskolan, men när de blev uppsökta av studieorganisatörer, som dels kunde undanröja vissa praktiska problem, dels informera dem om och ge dem motiv för vuxen- studier, anmälde de sig för att börja studera igen. Enligt kommitténs uppfattning är rekryteringsresultatet — 52 % av de kontaktade — an- märkningsvärt bra, särskilt med hänsyn till att två tredjedelar av del- tagarna inte bedrivit studier sedan folkskolan.

Att uppsökande verksamhet är en effektiv metod för att rekrytera kortutbildade vuxna till FÖVUX-studier är alltså enligt kommittén ett faktum. Vilka resultat den uppsökande verksamheten ger är emellertid beroende av en mängd olika faktorer, vars inbördes betydelse inte helt klarlagts i försöksverksamheten. Kommittén tar i betänkandet upp några sådana förhållanden. Det har t. ex. framhållits som väsentligt av studieorganisatörerna, att de för att lyckas med sin uppgift bör ha samma bakgrund som de uppsökta och förståelse för deras situation. En ytterligare fördel är givetvis om studieorganisatörerna har ingående kännedom om den aktuella arbetsplatsen, varigenom de lättare kan be— döma vad som är rätt tid och plats för uppsökandet. Om studieorganisa- törerna är anställda på arbetsplatsen, har de också möjlighet att bistå med lösningar till de problem som kan uppstå vid studiestarten eller under studiernas gång. Uppsökande verksamhet förefaller vidare enligt FÖVUX vara förhållandevis tidskrävande. Det kan vara nödvändigt med flera besök hos varje uppsökt innan något lämpligt tillfälle till samtal er- bjuds och många av de kontaktade är tveksamma och behöver betänke- tid innan de anmäler sig. På arbetsplatser med oregelbundna arbetstider måste varje avdelning besökas flera gånger för att alla anställda skall kunna kontaktas. I betänkandet framgår att dessa förhållanden under FÖVUX:s första försöksår innebar att studieorganisatörerna fick ar- beta i tidsnöd, vilket medförde att de inte hade möjlighet att ge alla uppsökta en så detaljerad information t. ex. om studiestöd, som hade varit önskvärd. Det synes enligt kommittén vidare vara av stor betydelse att studieorganisatörerna i den uppsökande verksamheten kan erbjuda de kontaktade fördelaktiga villkor när det gäller studietider, studiestöd, resor i samband med studierna och liknande. Att studiematerialet med-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1972: 26 31

förs och demonstreras på ett intresseväckande sätt verkar enligt FÖVUX också ha en rckryteringsfrämjande effekt.

Kommittén pekar också på att rekryteringsresultaten varierar mellan arbetsplatser med olika arbetstider och arbetsmiljöer. Det förefaller kommittén uppenbart att studier delvis på arbetstid bör vara förmånli- gast av de i FÖVUX-verksamheten förekommande studievillkoren, men de flesta kontaktade var ändå i första hand intresserade av studier på fritid med stimulansbidrag, Till detta bidrog att de anställda på vård- institutionerna inte ansåg sig kunna lämna arbetet under arbetstid av hänsyn till arbetskamraterna, som i så fall tvingats utföra deras arbets- uppgifter. Vidare hade vissa anställda sådana nyckelpositioner att det inte utan produktionsstörningar ansågs möjligt att ersätta dem. Många av dessa tvekade att anmäla sig, då de ansåg att arbetsgivarna inte skulle gå med på att låta dem läsa delvis på arbetstid. På vissa arbetsplatser fick endast sådana anställda, som inte behövde ersättare vid frånvaro, delta i studier på detta villkor. Det förefaller därför viktigt att företags- ledningen får förhandsinformation om den uppsökande verksamheten och att de som planerar denna har nära kontakt med arbetsledningen på avdelningsnivå och med de befattningshavare som ansvarar för per- sonalplaneringen.

Bland de faktorer i arbetsmiljön, som kommittén funnit kunna på- verka resultatet av den uppsökande verksamheten, nämner man ackords- arbetet, som gör att de uppsökta inte tar sig tid till att tala om studier, och bullriga miljöer, där det inte går att föra samtal. På en del arbets- platser av detta slag komplicerades FÖVUX:s uppsökande av att de anställda inte kunde lämna arbetet för en stunds samtal, då studieorga- nisatörerna kunde kontakta dem. Ett annat problem utgör enligt FÖ- VUX de svåråtkomliga arbetsplatser, t. ex. gruvor, varv och över huvud taget tung industri, där studieorganisatörerna har stora svårigheter att nå vissa anställda under arbetstid. Som tidigare nämnts behandlar FÖVUX ytterligare ett svårt problem, nämligen de oregelbundna arbets- tiderna, ofta i form av skiftgång, som begränsar de anställdas möjlig- heter att delta i tidsbudna aktiviteter vid sidan av arbetet. För de skift- arbetande är det enligt FÖVUX av avgörande betydelse att studierna och arbetstiden kan kombineras. Under det första året i FÖVUX-verk- samheten innebar detta stora svårigheter. Vissa deltagare kunde på grund härav över huvud taget inte placeras i någon cirkel. 1 den fort- satta försöksverksamheten prövas olika lösningar på dessa problem.

Av betänkandet framgår att en del av dem som anmält sig aldrig kom till studiecirklarna. I vissa fall var skälen uteslutande praktiska, men i andra fall förefaller en kvardröjande osäkerhetskänsla ha bidragit till detta. En fjärdedel av dem som aldrig kom till cirkeln och som inte kontaktats av cirkelledaren uppgav på förfrågan att de antagligen skulle ha kommit om de kontaktats även av denne och därmed fått ytter-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1972: 26 . 32

ligare hjälp att övervinna sin osäkerhet. I cirkelledarutbildningen ingick visserligen sådana instruktioner, men dels deltog inte alla i utbildningen, dels var informationen om denna arbetsuppgift till dem som inte deltog otillräcklig, varför man helt fick förlita sig på eirkelledarnas personliga intresse av denna sak. Det synes enligt kommittén nödvändigt att man vidtar åtgärder för att få dem som anmält sitt intresse att också på- börja studierna.

Kommittén har ännu inte gjort någon fullständig undersökning om hur många deltagare som avbryter studierna på de olika studievillkoren. I betänkandet påpekar FÖVUX att man inte hade möjlighet att till- fredsställande klarlägga de intervjuades uppfattning om de olika studie- villkoren. Vissa av dem som läst med stimulansbidrag ansåg att detta fungerat som en sporre, speciellt då de varit trötta och funderat på att avbryta studierna. Några av dem som läst delvis på arbetstid hävdade att detta studievillkor var deras enda möjlighet att orka och hinna full- följa en kurs. Flertalet av dem som fullföljt studierna ansåg emellertid att studievillkoret inte spelade någon större roll för deras studieintresse. Kommittén konstaterar dock att de flesta av dem som avbrutit studierna kom från cirklar som läste på fritid utan stimulansbidrag. De som placerats i sådana cirklar har enligt FÖVUX förmodligen saknat den sporre att fullfölja studierna som stimulansbidraget utgjorde och det stöd mot trötthet och tidsbrist som studierna delvis på arbetstid innebar. Härtill kommer att det rådde viss förvirring beträffande begreppen sti- mulansbidrag och studiestöd, varför en del av dem som placerats i cirk- lar utan stimulansbidrag trodde att de berövats möjligheten att få eko- nomisk hjälp för att täcka extrautgifter i samband med studierna. Av studieavbrytarna var det 53 % och av deltagarna 41 %, som inte kände till möjligheten att. erhålla studiestöd. FÖVUX räknar dessutom med psykologiska effekter av att de uppsökta först blivit informerade om de fördelaktigare studievillkoren och sedan placerats i cirklar utan dessa fördelar. I den fortsatta försöksverksamheten kommer studievillkorens effekter att närmare undersökas med olika metoder.

Under det första försöksåret styrdes deltagarnas placering i de olika cirklarna för att lika många skulla läsa alla ämnen, vilket fick till följd att en del inte fick läsa det ämne de önskat i första hand. Detta med— förde enligt FÖVUX emellertid inte högre frekvens studieavbrott bland dem som inte fick läsa önskat ämne. Av intervjuerna med deltagarna framgick däremot, att de som läst »fel» ämne i lika stor utsträckning som de övriga ansåg att kursen varit givande, men att de följande läsår planerade att studera det ursprungligen önskade ämnet.

Kommittén påpekar att man inte har undersökt några egentliga stu- dieresultat. Att tre fjärdedelar av deltagarna uppgett att de planerade fortsätta sina studier under följande läsår får dock enligt kommittén anses vara ett mycket gott resultat. Kommittén konstaterar, med anled-

• Sida 33
•  Original

Prop. 1972: 26 33

ning härav att FÖVUX-studier för kortutbildade vuxna utan studievana av deltagarna upplevs som så värdefulla, att de efter genomgångna kur- ser önskar förkovra sig mera och efterfrågar ytterligare utbildning. Kommittén fortsätter sitt arbete. I försöksverksamheten under det andra året, som nu pågår, riktar sig den uppsökande verksamheten dels på några orter till dem som tidigare avböjt deltagande i FÖVUX, dels på samma orter till dem som deltagit i försöksverksamheten under det första året, vilka nu erbjuds möjlighet att bedriva fortsatta studier, dels till anställda inom industrin och sjukvården med s.k. tre- och fyrskift eller komplicerade tjänstgöringsscheman, för vilka särskilda åtgärder ut- prövas genom lika utbud och varierad studieorganisation, dels till hem- arbetande kvinnor samt dels till anställda vid skyddade verkstäder.

3.5. Kommittén för försöksverksamhet med tv och radio i utbildningen

Kommittén för försöksverksamhet med tv och radio i utbildningen (TRU-kommittén) har avlämnat en rapport från sektorn för vuxen- utbildning gällande tiden höstterminen 1968—höstterminen 1971. Av rapporten framgår att vägledande för TRU-kommitténs kurser på vuxensidan har varit utbildningsbehoven hos främst de kortutbildade vuxna. Försöksverksamheten har inneburit att man i produktionen velat pröva olika pedagogiska modeller, olika medieval etc. och på mottagarsidan olika rekryteringsmodeller, former för uppföljning och återkoppling etc. En annan målsättning har varit att fördela insatserna på de olika områden, som brukar räknas in under begreppet vuxenut- bildning, nämligen kompetensinriktad, allmänorienterande och yrkes- inriktad vuxenutbildning. Eftersom de flesta slag av kurser och utbild- ningsmoment kan hänföras till mer än ett av dessa områden har man strävat efter att ge kurserna en sådan utformning att de kunnat använ- das helt eller delvis inom olika typer av vuxenutbildning.

I TRU-kommitténs expertgrupp för vuxenutbildning (TRUVUX) be— handlas de uppslag till projekt som väcks av ledamöter i gruppen, av organisationer och grupper utanför TRU, bland TRU-medarbetare osv. TRUVUX rekommenderar därefter att tänkbara alternativ blir föremål för utredning inom TRU:s vuxenkansli. Under utredningsarbetet tar man kontakt med företrädare för tänkbara avnämare och med ämnes- experter för att få in synpunkter på behoven av den aktuella kursen, uppläggningen, innehållet osv. Med utgångspunkt i de insamlade syn- punkterna utarbetas en preliminär kursbeskrivning. Ärendet behand- las på nytt i TRUVUX och om man där finner det angeläget att den föreslagna kursen kommer till stånd, förs frågan vidare till TRU-kom- mittén och tas in i det förslag till produktionsplan, som varje år inläm- nas till Kungl. Maj:t.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1972: 26 - 34

Eftersom samtliga inom vuxensektorn producerade kurser etersänds kan de nå alla människor som har tillgång till radio och TV. Genom att programmen i regel finns tillgängliga i form av bandkopior på AV- centraler och bibliotek kan kurserna användas oberoende av sändnings- tider och efter avslutad ctersändning.

De kurser som är av allmänt bildande karaktär kan sägas ha hela den vuxna delen av Sveriges befolkning som målgrupp (t. ex. Det handlar om dig och Vi kallar dom u-länder). För andra kurser krävs en närmare precisering av målgruppen. Vissa kurser har legat på gymnasieskolnivå (Engelska och Företagsekonomi) och kräver vissa grundläggande för- kunskaper för att man skall kunna tillägna sig stoffet. Andra åter har riktat sig till vissa avgränsade grupper av människor. Kursen Känn din jord producerades med inriktning på jordbrukare och kursen Turist- praktikan med tanke på turistvärdar i Västerbotten. Ett flertal kurser har inriktats på att tillgodose de stora grupper söm endast har sex——sju- årig folkskola som grundutbildning (t. ex. Matematik på nytt, Svenska nu och Tellus).

I en motion som väcktes i riksdagen våren 1971 påtalades de syn- och hörselskadades problem i samband med undervisningsprogram i radio och tv. TRU-kommittén har påbörjat en verksamhet som syftar till att göra kursutbudet tillgängligt för vuxna handikappade och eventuellt till vissa speciella utbildningsinsatser. Avsikten är att man under våren 1972 utifrån en grundlig kartläggning av behoven och erfarenheterna av experimentinsatserna skall göra ett förslag till en mer långsiktig plan för radio- och tv-insatscr på handikappområdet. Detta arbete görs i nära kontakt med de olika handikapporganisationerna.

Enligt rapporten är en genomgående tendens i de undersökningar som gjorts för att försöka fastställa antalet personer som utnyttjat hela eller delar av kurserna att tv, som väntat, är det medium som når flest människor. Hösten 1970 var det t. ex. i genomsnitt ca 620000 som såg tv-programmen i kursen Vi kallar dom u-länder och i kursen Matematik på nytt ca 225 000, medan motsvarande siffror för kursen i Arbetsmark— nadskunskap var ca 70000. Kursböckcrna till dessa båda kurser såldes under samma tid i 7600 resp. 6 800 exemplar. Under åren 1970 och 1971 var antalet studiecirklar i anslutning till Vi kallar dom u-länder 49 och Arbetsmarknadskunskap 68 och Matematik på nytt 840. Hösten 1971 har i genomsnitt ca- 550000 personer sett tv-programmen till Tel- lus. Preliminära uppgifter tyder på att det första av de fyra" kurshäftena till serien har sålts i ca 40 000 exemplar.

Försök med uppsökande verksamhet bland kortutbildade för rekryte- ring till TRU-kurser har gjorts i samarbete med studieförbund. Resul- taten pekar på värdet av sådan verksamhet och av utvidgade kontakter och samverkan med studieorganisationerna. Den regionala kursen för turistvärdar i Västerbotten hösten 1971 har visat att regional anknytning

• Sida 35
•  Original

Prop. 1972: 26 35

har positiva effekter såväl för TRU:s kontakter med studieförbunden och rekryteringen av deltagare i gruppstudier som för deltagarnas utbyte av kurserna. .

TRU planerar därför försök med regional kontaktverksamhet i sam- arbete med studieförbund och andra organisatörer av vuxenutbildning, bl. a. i anslutning till regionalt förankrade kurser. Inom TRU under- söker man möjligheterna att samordna denna försöksverksamhet med regionala försök som planeras eller redan bedrivs av andra organ på vuxenutbildningens område.

3.6 1968 års utbildningsutredning

1968 års utbildningsutredning (U 68) har i skriften Högre utbildning, funktion och struktur behandlat frågan om återkommande utbildning. Denna fråga kommer på sikt att ha stor betydelse för utbyggnaden av vuxenutbildningen.

I rapporten (SOU 1971: 60) Universitetsstudier utan examen visas bl. &. hur många studerande som utnyttjar kurser och studiekurser i hög- skolan för att komplettera tidigare utbildning eller förbereda för senare utbildning. Högskolekurser fungerar i dessa fall som ett instrument för en planerad utbildning i vuxen ålder, i vissa fall parallellt med yrkes- verksamhet. Rapportens författare tar i ett särskilt avsnitt upp en del anknytande utbildningspolitiska frågor, särskilt återkommande utbild- ning, studiesociala problem och könsfördelningen i utbildningssyste- met.

I rapporten (SOU 1971: 61) Val av utbildning och yrke, särskilt stu- dien Grundskola och gymnasium som ingår i denna, liksom Vägen- studien — en uppföljning av Vägen genuin gymnasiet samt Beskrivning av könsskillnader med hänsyn till utbildnings- och yrkesval behandlas vissa frågor med direkt relevans för vuxenutbildningen. De visar hur icke avsedda urvalsmekanismer påverkar elevernas val med bl.a. den effekten att en ökad och mera fastlåst social skiktning sker inom den högre utbildningen. Hur denna koppling kan påverkas är av direkt be- tydelse för planeringen inom vuxenutbildningen, t. ex. sidokomplettering på gymnasial nivå och uppsökande verksamhet.-

3.7. Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 14 december 1971 inkommit med en redogörelse för utredningsläget på vuxenutbildningens område. Inom skolöverstyrelsen pågår arbete med att göra förändringar av de kommunala och statliga skolornas utbildningsprogram. Arbetet har i första skedet inriktats på grundskolans högstadium och en anpassning av Lgr 69 till den kommunala vuxenutbildningens ämneskurssystem.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1972: 26 36

Skolöverstyrelsen har begränsat detta läroplansarbete till att nu endast omfatta vissa begränsade förändringar i timplaner och anvisningar i avvaktan på att mera genomgripande förändringar kan föreslås, när tillgängliga erfarenheter från det 5. k. LIV-projektet (läroplansanpass- ning och läromedelsutveckling inom vuxenutbildningen) föreligger. Parallellt bedrivs motsvarande arbete för de statliga vuxenskolorna i Norrköping och Härnösand i samråd med skolöverstyrelsens utredning om dessa skolor (SSV-gruppen). Arbetsgruppen, som tillsattes i februari 1970, har nyligen avslutat kartläggningen av skolornas organisation och arbetssätt. I detta arbete har även riksrevisionsverket deltagit. Vidare har gruppen framlagt vissa förslag till omläggning av skolornas plane- ringsrutiner m.m. som genomförts fr.o.m. höstterminen 1971. Även andra förslag till mer kortsiktiga åtgärder i fråga om skolornas organisa- tion har lagts fram. Gruppens förslag till framtida organisation av sko- lorna kan väntas föreligga under våren 1972.

Skolöverstyrelsens folkbildningsbyrå har under hösten 1971 ägnat sär- skild tid för analys och målbeskrivning när det gäller forsknings— och utvecklingsarbetet inom vuxenutbildningens område. För att handha dessa frågor finns en särskild pedagogisk nämnd (FPN ) knuten till byrån. Denna har vid en konferens på Sånga-Säby den 22—23 september 1971 formulerat följande mål för sin verksamhet.

A. FPN bör initiera en allmän och förutsättningslös debatt om folk- bildningsarbetets mål, funktioner, särart och speciella uppgifter i det föränderliga samhället. Detta bör ske på så sätt att ett särskilt studie- och debattmaterial framställs tillsammans med folkbildningens organi- sationer och att man gemensamt för ut debatten till myndigheter, organ och organisationer på central, regional och lokal nivå. Debatten bör omfatta såväl folkbildningsarbetets roll i samhället som konkreta verksamhetsformer och nära kopplas till diskussion kring försöks- och utvecklingsarbete i fråga om rekrytering, metoder och material.

B. FPN bör ha som sin allmänna uppgift att verka för ökade resurser åt folkbildningen över huvud taget.

FPN:s möjligheter att initiera och prioritera forskning, försöks- och utvecklingsarbete inom folkbildningsområdet måste avsevärt förstärkas för att nämnden skall kunna i rimlig utsträckning bevaka att folkbild- ningsverksamhetens mångfasetterade behov täcks.

Angelägna är bl.a. lokala eller regionsvis genomförda försöks- och utvecklingsprojekt i samverkan mellan folkbildningsarbetets olika grenar och i närmast möjliga kontakt med övriga i vuxenutbildning verksamma, såväl inom skolväsendet och dess styrelser som i övrigt.

C. De resurser FPN har till sitt förfogande för egen projektverksam- het bör inriktas på debattpåverkande frågor och projekt. För att FPN skall kunna fungera som samlande organ för en bred diskussion och opinionspåverkan rörande folkbildningsproblem bör former för vidgad kontakt med andra vuxenutbildningsverksamma organ och organisa- tioner skapas endera genom breddning av FPN eller genom särskilda kontaktkonferenser.

D. Former måste skapas för kontinuerlig bevakning av och informa-

• Sida 37
•  Original

Prop. 1972: 26 37

tion om dokumentationsmaterial rörande folkbildningsarbetet, i sådana former att folkbildningens planerare och fältarbetare snabbt får mate- rialet i praktiskt användbar form. Anknytningen till bibliotek eller an- nan lämplig institution bör utredas. Möjligheter till internationellt sam- arbete bör beaktas. Formerna för inrapportering till centrala organisa- tioner och till SÖ överses så att den bedrivna verksamhetens pedagogiska och metodiska sidor bättre belyses och så, att metodiska uppslag och försök kan observeras.

Under budgetåret 1970/71 påbörjades inom skolöverstyrelsen ett pro— jekt för anpassning av gällande läroplaner och ett projekt för utveck- ling av läromedel främst avseende den kommunala vuxenutbildningen. Den gemensamma beteckningen för de båda projekten är LIV-pro- jektet.

Av skolöverstyrelsens skrivelse framgår följande beträffande detta projekt.

Huvudmålet för projektverksamheten är att anpassa (tolka) främst de kognitiva målen i gällande läroplaner för grundskola och gymnasie- skola till vuxnas mål och förutsättningar. De tolkade målen bearbetas vidare genom en strukturering av stoffet i studieenheter i stället för ungdomsskolans indelning i årskurser. Slutprodukten avses bli en för- teckning över mål för varje studieenhet. Denna s.k. målkatalog skall sedan ligga till grund för utarbetande av diagnostiska prov och kurs- prov, för läromedelsproduktion samt för den enskilda kursens utform- ning.

Parallellt med LIV-projektet och i nära anknytning till detta har vid lärarhögskolan i Linköping framtagits dels ett studiedagsmaterial för lärare i kommunal vuxenutbildning och vid folkhögskola (STUVUX -— Att planera för vuxenutbildning), dels diagnostiska prov i engelska och matematik på grundskolnivå.

Tolkningen av gällande läroplan för grundskolan (Lgr 69) enligt ovan skisserade plan pågår i samtliga ämnen. Inom gymnasieskolan har mot- svarande arbete inletts i matematik och svenska.

I svenska på grundskolnivå har projektarbetet framförts så långt att en målkatalog framtagits. De tolkade målen har i svenska sammanförts i sju studieenheter — tre grundkurser ,och kurser i muntlig och skriftlig framställning, litteratur, språkkunskap samt informationskunskap. Till varje studieenhets målbeskrivning har utarbetats en kommentar, där målkatalogen omskrivits till löpande text, vilket kan underlätta för den utbildningssökande att orientera sig om kursinnehållet och delta i den med läraren gemensamma kursplaneringen. Kommentaren skall också tillsammans med diagnostiska prov och studierådgivning vara vägledan- de vid val av startpunkt för studierna. Målkatalogen har dessutom ut- gjort riktlinje för försöksversioner av läromedel, som två producenter framtagit i anslutning till LIV—projektet.

Försöksverksamhet med ovan redovisat material bedrivs under höst- terminen i ett tiotal kurser i kommunal vuxenutbildning. Utvärdering av försöksverksamheten görs av pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet. Syftet med försöksverksamheten är bl. a. att klarlägga mål- katalogens funktioner som underlag för kursutformning, provkonstruk-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1972: 2.6 38

tion och läromedelskonstruktion, att studera elevernas val av individu- ella studicgångar och startpunkt i grundkursdelen och därav företagna pedagogisk-organisatoriska åtgärder samt att registrera olika former av elevmedverkan i studieplaneringen enligt den modell som föreslås i STUVUX-materialet. .

Ett av försöksverksamhetens mål är också att fastställa den tid, som åtgår för grupperna att uppnå målen för de olika studieenheterna. En helt förutsättningslös syn på ramfaktorerna är dock inte möjlig, inom kommunal vuxenutbildning är t. ex. högsta antal timmar för kurs fast— ställt. En försöksverksamhet av motsvarande slag inom folkhögskola, studieförbund och arbetsmarknadsutbildning skulle i detta avseende ge värdefulla synpunkter liksom också på andra ramfaktorers inverkan på kursuppläggning etc.

3.8. Universitetskanslersämbetet

Universitetskanslersämbetet har i skrivelse den 13 december 1971 lämnat en redogörelse för bl. a. arbetet inom SAMSUS, som är en ar— betsgrupp med representanter för studieförbunden, skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet.

SAMSUS, som tillsattes 1967, har till uppgift att bevaka samplane- ringsfrågor i fråga om den eXterna universitetsutbildningen, som kan indelas i följande tre grupper, nämligen decentraliserad universitets- utbildning, statsbidragsberättigade universitetscirklar och universitets- utbildning per korrespondens.

SAMSUS överlämnade 1969 en rapport om verksamhetens omfatt- ning, organisation, innehåll m.m. I rapporten lades fram förslag som syftade till att. stödja detta alternativ till-högre utbildning för vuxna. Arbetsgruppen föreslog också ett förbättrat samarbete mellan universi- teten och folkbildningsorganisationerna. Dessa förslag har lett till att medel anvisats för sistnämnda ändamål fr.o.m. budgetåret 1971/72. Samarbetsorgan har sålunda inrättats vid universiteten i Lund och Umeå. Verksamheten avses bli utbyggd så att samarbetsorgan inrättas vid samtliga universitet så snart som möjligt.

Arbetsgruppen kommer att även i fortsättningen på riksplanet bevaka samplaneringsfrågor rörande den externa universitetsutbildningen. Till uppgifterna hör att kontinuerligt följa utvecklingen på området och undersöka i vad mån frågor rörande pedagogiskt utvecklingsarbete, lä- rarutbildning, allmän information, studierådgivning m.m. fordrar ge- mensamma insatser.

SAMSUS har utöver de frågor som sammanhänger med utbildning ordnad i form av kurser o.d. också ägnat uppmärksamhet åt de problem som rör behov av och metoder för spridning av information om forskning som bedrivs vid universitet och högskolor. För arbetet på detta område har arbetsgruppen tillkallat en expertgrupp och en refe- rensgrupp i uppsalaregionen, vilka under SAMSUS skall undersöka möj-

• Sida 39
•  Original

Prop. 1.972: 26 39

ligheterna för ett försöksprojekt med spridning av forskningsinformation i en avgränsad region. Projektet skulle innebära ett försök till samord- ning av de resurser för informationsspridning som står till buds — informationssekretariat, massmedia (lokalpress, lokalradio), bildnings- organisationer, museer, bibliotek m. fl. Ett handlingsprogram beräknas kunna föreligga under 1972/73.

4. Förslag på vuxenutbildningens område m. m.

4.1. Folkbildningsarbete

Läsåret 1970/ 71 uppgick antalet statsbidragsbcrättigade studiecirklar till ca 162000 och bruttoantalet deltagare till ca 1,6 milj. Av samtliga cirklar behandlade omkring 15 % ämnet musik, 24 % språk och 20% litteratur, konst, teater och film. Omkring 13 % cirklar anordnades i ekonomiska ämnen och 16 % i samhällsvetenskapliga ämnen. Ca 5 % återfanns i gruppen religion, filosofi och psykologi samt omkring 7 % i naturvetenskap, medicin och idrott.

ABF svarar för drygt en tredjedel av det totala antalet statsbidrags- berättigade studiecirklar 1970/7.1 och med ca 55 800 cirklar, De tre därefter största studieförbunden iir Studieförbundet Vuxenskolan med ca 26 300 cirklar, Studieförbundet Medborgarskolan med ca 17 250 cirk- lar och Tjänstemännens bildningsverksamhet med ca 15000 cirklar.

Av det totala antalet statsbidragsberättigade studiecirklar 1970/71 om ca 162 000 studiecirklar var ca 1 300 universitetseirklar och ca 47 000 s.k. prioriterade cirklar. För det största antalet universitetseirklar sva- rar TBV, Folkuniversitetct och ABF. Av de prioriterade cirklarna sva- rade ABF för över 45 %.

På grundval av prop. 1970: 35 beslöts att tilläggsbidrag om högst 10 kr. per studietimme skulle utgå till vissa studiecirklar fr.o.m. den 1 juli 1970. Till den s.k. prioriterade cirkelverksamheten hör ämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap på en nivå som svarar mot högst grundskolans årskurs 9 samt studiccirkelverksamhet som avser att utveckla kommunikationsfärdighetcn hos handikappade.

Antalet prioriterade cirklar och deltagare under 1970/71 fördelat på de olika ämnena framgår av följande tabell.

Tabell 2. Antalet cirklar 0ch deltagare fördelat på änmen

Ämne Antal cirklar Antal deltagare Engelska. .......................... 21 488 - 203 715 SVenska ........................... 2 516 20 068 Matematik ......................... 5 848 60 378 Samhällskunskap ................... 17 200 157 045

47 052 441 206

• Sida 40
•  Original

Prop. 1972: 26 40

Under hösten 1970 gjorde statistiska centralbyrån en undersökning av studiecirklar med tilläggsbidrag. Denna undersökning har getts ut i centralbyråns PM-serie (nr 23). Här tas upp några resultat av denna undersökning. I sina huvuddrag har denna redan redovisats i prop. 1971: 37.

Undersökningen omfattar studiecirklar i engelska, svenska, matematik och samhällskunskap. Undersökningen begränsades till att omfatta de fyra största studieförbunden inom detta område, nämligen Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV), Studieförbundet Vuxenskolan (SV) och Studieförbundet Medborgar— skolan (SFM). Dessa fyra hade inemot 90 % av samtliga studiecirkeldel- tagare i den berörda typen av cirklar bland de cirklar som startades under hösten 1970 fram t. o. m. den 1 november. Av praktiska skäl be- gränsades undersökningen till att omfatta ett urval av de studiecirklar som påbörjats t. o. m. oktober. Urvalet gjordes som ett systematiskt urval av de till studieförbundens kanslier förrapporterade cirklarna. Ett 50-tal cirklar per studieförbund och ämne uttogs för undersökning.

Undersökningsrcsul-taten gäller bara de cirklar som förrapporterats till studieförbundens kanslier fram till november. Man bör alltså vara för- siktig med vittgående generaliseringar. Speciellt bör uppmärksammas att det kan finnas skillnader mellan de cirklar som startar tidigt och de som startar sent under terminen. Dessutom förekommer ett bortfall av cirk- lar och individer inom cirklarna. Alla dessa typer av bortfall är emeller- tid av begränsad omfattning. Varje eirkeldeltagare fick besvara frågor om kön, ålder, föregående utbildning, tidigare deltagande i studiecirkel, tidigare studiecirkelämne och förvärvsarbete.

När det gäller könsfördelning kan man se att kvinnorna överväger. Det enda undantaget är samhällskunskap i ABF där deras antal är så lågt som 37 %. Mest markerad är skillnaden mellan könen i engelska där kvinnornas andel varierar mellan 64 och 80 % av samtliga deltagare.

Beträffande de båda könens fördelning över olika åldersgrupper finns inga entydiga skillnader. Över hälften av alla deltagare i de undersökta cirklarna är mellan 25 och 44 år. Denna åldersgrupp är starkast represen- terad i ämnet matematik. Huvuddelen av kurserna i detta ämne är mate- matik för föräldrar. Deltagarna i samhällskunskap är genomgående äldre än deltagarna i de andra ämnena. Särskilt markerat är detta inom ABF där nästan en tredjedel är 55 år och äldre. ABF:s deltagare utgör unge— fär två tredjedelar av alla deltagare i samhällskunskap. TBV har för samtliga ämnen betydligt färre deltagare i åldern 55 år och uppåt än de övriga studieförbunden.

Det kan ha ett visst intresse att jämföra deltagarna i studiecirklar på grundskolenivå med den kommunala vuxenutbildningen på grundskole- nivå. Jämförelsen måste av praktiska skäl göras så att varje ämne för sig jämförs med totalresultaten inom den kommunala vuxenutbildningen.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1972: 26 41

Det visar sig att det genomgående är mycket markerade skillnader i ål- dersstruktur mellan deltagare i den kommunala vuxenutbildningen och studiecirkeldeltagarna. Sålunda är 40 % i den kommunala vuxenutbild- ningen 36 år och äldre mot storleksordningen 60 % i studiecirklarna.

Enligt beslut är 1970 utgår tilläggsbidrag till studiecirklar i engelska, svenska, matematik och samhällskunskap som i huvudsak svarar mot läroplanen för grundskolan. Detta medför att kursinnehållet i ämnena engelska, svenska och matematik är relativt homogent. Ämnet s am- h ä 1 1 s k u n s k ap däremot innehåller en mängd olika typer av kurser. Några exempel på områden som berörs: arbetsliv, fackliga organisatio- ner, enklare psykologiska frågor, privatekonomiska frågor; mötesteknik, samhällsekonomi, miljövård, narkotika, trafikfrågor, internationella frå- gor.

ABF:s kurser i samhällskunskap berör till mycket stor del arbetsliv, fackliga organisationer, föreningskunskap och konsumentdebatt.

TBV:s kurser är till tre fjärdedelar (av de undersökta) fackliga kurser för kommunala, statligt anställda och andra tjänstemän. Drygt 20 % av kurserna har titeln Sjuksköterskor studerar fackligt.

För SV:s del ligger huvudvikten vid kurser som behandlar konsument- frågor. Även kurser som rör miljö och miljövård är relativt frekventa. När det gäller Medborgarskolans cirklar saknas uppgifter om ämnes— inriktning. Skillnaderna i ämnesprofil mellan studieförbunden är natur- ligtvis en faktor som medför att deltagarna rekryteras ur grupper med bl. a. olikartad utbildningsbakgrund.

Cirklarna i matematik rör till helt övervägande del matematik för för- äldrar. Dessa cirklar syftar främst till att göra föräldrar bekanta med den »nya» matematiken i grundskolan. Av de undersökta cirklarna är 57 % av ABF:s cirklar i Ny matematik för föräldrar, för TBV 67 % och SV 95 %.

Deltagarnas utbildningsbakgrzmd varierar starkt mellan studieförbun- den. ABF har den högsta andelen med enbart folkskola, omkring 60 %. Denna andel är för TBV runt 40 %, utom i samhällskunskap där den är 20%. Av SV:s kursdeltagare har 50—65 % enbart folkskola. SFM uppvisar den klart lägsta andelen med enbart folkskola, i samhällskun- skap endast 14 %. De minsta skillnaderna mellan studieförbunden redo- visas i engelska där andelen genomgående är 50—60 %. Endast några få procent har grundskolutbildning, vilket deltagarnas åldersfördelning redovisar.

Inom både ABF och TBV har 10—15 % en minst 2-årig yrkesskol- utbildning utöver folkskola. Denna andel är något lägre för SV och väsentligt mindre för SFM .

Gruppen realskola, folkhögskola, flickskola har visat sig vara mycket stor, inom SFM t. o. m. den största med andelar från 30 till 40 % i de fyra ämnena. Denna grupp är mest dominerande i ämnet samhällskun-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1972: 26 42

skap inom TBV, där drygt hälften av deltagarna har denna utbildning. För övrigt är skillnaderna små mellan TBV och SV med andelar kring 25—30 %. Däremot har en betydligt mindre andel av ABF:s deltagare sådan utbildning — inte i något ämne över 20 %.

När det gäller deltagare med minst studentexamen skiljer sig TBV och SFM markant ifrån ABF och SV. Omkring 1.5 % av TBV:s studiecirkel- deltagare har sådan utbildning. Andelen är ändå högre inom SFM me- dan den för ABF och SV rör sig kring '.!—5 %. Ämnet engelska skiljer sig från de övriga genom att där endast några få procent inom alla studieförbund har studentexamen.

Tabell 3. Studiecirkeldeltagarna procentuellt fördelade efter föregående"

utbildning Föregående utbildning Studieför- Folk- Folk- Grund- Rcal- Stu- Upp- Summa bund skola skola skola skola, dent- gift Procent och ämne och och fliek- examen saknas yrkes— eventuell skola uthild- yrkes- och ning skol- folkhög- minst uthild- skola två är ning ABF Eng .. 62 12 4 19 2 1 100 Sv . . . . 63 14 6 12 3 1 99 Mat . . 59 11 6 19 4 1 100 Sam .. 66 10 7 13 2 1 99 TBV Eng . . 47 15 6 26 5 1 100 Sv .... 34 14 6 27 18 1 100 Mat . . 40 12 4 31 13 1 101 Sam .. 20 9 4 50 17 1 101 SV Eng .. 64 12 3 18 2 1 1.00 Sv . . . . 53 11 4 28 4 O 100 Mat . . 54 9 2 29 5 0 99 Sam . . 62 4 7 20 6 1 100 SFM Eng .. 50 12 3 31 2 2 100 Sv . . . . 21 6 8 39 26 1 101 Mat . . 36 9 3 43 10 () 101 Sam .. 14 3 7 41 35 1 101

Det är betydande skillnader mellan könen beträffande föregående ut— bildning. Yrkesutbildning minst två år är mer än dubbelt så vanlig bland män som bland kvinnor. Medan en utbildning tillhörande gruppen real— skola, flickskola, folkhögskola cndast förekommer hälften så ofta. Stu- dentexamen är avsevärt vanligare bland männen. Det verkar som om deltagarna i svenska och matematik totalt sett har något bättre förut- bildning än andra.

Den mest markerade skillnaden vid jämförelsen med den kommunala vuxenutbildningen är den betydligt större andelen med grundskolutbild- ning inom kommunal vuxenutbildning, vilket beror på en större andel yngre elever.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1972: 26 43

En jämförelse med den totala befolkningens utbildning antyder" att ingen större skillnad föreligger vad avser deltagarnas förutbildning. Del- tagarnas utbildning beskriver således i stort sett ett tvärsnitt av den totala befolkningens utbildning.

I fråga om tidigare studiecirkeldeltagande uppger omkring 25—30 % att de inte tidigare har deltagit i studiecirkel. Det är svårt att bedöma denna andel då referenspunkt saknas. Det finns påtagliga skillnader mellan ämnena. Matematik har "genomgående den högsta andelen som tidigare inte deltagit i studiecirkel —— 30—40 %, samhällskunskap har, utom för TBV, de klart lägsta siffrorna — under 20 %. Det föreligger inga mer betydande och entydiga skillnader mellan män och kvinnor.

Omkring hälften av studiecirkeldcltagarna har deltagit i studiecirkel de senaste två åren. I samhällskunskap en väsentligt större andel, näm- ligen för SFM 77 %, SV 70 %, TBV 46 % och ABF 63 %.

En jämförelse mellan dem som tidigare deltagit i studiecirkel och dem som inte gjort det visar med avseende på förutbildning att de som tidi— gare deltagit i studiecirkel förefaller att ha något bättre förutbildning än de nyrekryterade. Andelen med enbart folkskola är något högre bland de nyrekryterade medan gruppen med realskola, flickskola och folk- högskola är påtagligt lägre.

4.2. Kommunal vuxenutbildning m. m.

4.2.1. Kommunal vuxenutbildning

Skolöverstyrelsen påpekar i sin anslagsframställning för budgetåret 1972/73 att enligt de riktlinjer för utbyggnaden av den kommunala vuxenutbildningen, som drogs upp i prop. 1971: 37 angående vuxenut— bildning, skall tillgängliga resurser i större utsträckning ställas till för- fogande för dem som har en kort och bristfällig utbildning. I enlighet härmed bör grundskolutbildningen prioriteras. De nya intagningsbe- stämmelserna som gäller fr.o.m. höstterminen 1971 innebär bl.a. att vissa grupper av vuxenstuderande, som redan har utbildning motsvaran— dc grundskolekompetens eller högre, inte längre får tas in i grundskole— kurserna i samma utsträckning som tidigare. Överstyrelsen räknar för budgetåret 1972/ 73 dock med en kraftig ökning av antalet studerande på grundskolenivå genom att större resurser nu står till buds bl. a. för uppsökande verksamhet, ökade möjligheter att ordna kurser i glesbygd och bättre studiesocialt stöd.

Skolöverstyrelsen räknar vidare med att av de ca 80 kommuner med grundskolans högstadium, som ännu inte ordnat vuxenutbildning på detta stadium, kommer ca 50 kommuner att införa sådan utbildning och totalt kan sålunda antalet kommuner med grundskolkurser beräknas

• Sida 44
•  Original

Prop. 1972: 26 44

uppgå till ca 300 läsåret 1972/ 73. Beträffande elevantalet räknar skol— överstyrelsen med en ökningstakt på ca 30 %. Med utgångspunkt från relationen mellan elever och undervisningstimmar läsåret 1970/ 71 har överstyrelsen vidare beräknat att antalet undervisningstimmar skall öka med ca 40 %. Antagandet att ökningsgraden för undervisningsvoly— men överstiger ökningsgraden för elevantalet grundar överstyrelsen på den utveckling som kunnat iakttas mellan läsåren 1969/70 och 1970/71. Då steg nämligen antalet undervisningstimmar per elev från ca 9,6 till 13 undervisningstimmar per elev. Vidare sjönk antalet elever per undervisningsgrupp från 22 till 21. Denna utveckling berodde enligt skolöverstyrelsen sannolikt på att vuxenutbildningen till en början bygg- des ut i de större kommunerna och först så småningom spritts till allt fler kommuner med mindre befolkningsunderlag. Som tidigare nämnts räknar överstyrelsen med att vuxenutbildningen kommer att byggas ut till ytterligare kommuner av glesbygdskaraktär. Att kurser fr.o.m. hösten 1971 får anordnas med endast åtta elever inom det allmänna stödområdet _ utom på s. k. g-ort —— kommer sannolikt också att med- föra ett något lägre antal elever per undervisningsgrupp.

Skolöverstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1972/73 beträffande gymnasieskolkurserna beräknat att utbyggnaden skall få ske i samma takt som medgavs för läsåret 1971/72, dvs. med 10 % av den totala undervisningsvolymen i riket närmast föregående läsår. I enlighet med riktlinjerna i 1971 års vuxenutbildningsproposition skall överstyrelsen söka verka för att yrkesinriktade gymnasieskolkurser anordnas i ökad omfattning.

Vidare eftersträvar överstyrelsen en jämnare spridning över landet av den kommunala vuxenutbildningen på gymnasial nivå. Skolöversty- relsen räknar sålunda med att gymnasieskolkurser kommer att anordnas i ytterligare ca 30 kommuner, varigenom sammanlagda antalet kom- muner med vuxenutbildning på gymnasieskolnivå kan uppskattas till ca 260 läsåret 1972/73.

Enligt kungörelsen (l97l:424) om kommunal och statlig vuxenut- bildning får -— med undantag bl.a. för det allmänna stödområdet utanför s.k. g-ort — för undervisning vid kurser inom vuxenutbild- ningen, som motsvarar utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium eller enligt kursplanerna för någon av följande linjer i gymnasieskolan, nämligen tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje, tvåårig teknisk linje, treårig linje och fyraårig linje, endast anställas timlärare och pensionsavgångna lärare. Lärare vid andra än nyssnämnda gymnasieskolkurser, äger emellertid rätt att inräkna denna undervisning i tjänst vid kommunens ungdomsskola.

Skolöverstyrelsen hävdar i sin anslagsframställning för budgetåret 1972/73 att även om 1971 års beslut om rätt till fyllnadstjänstgöring för lärare i det allmänna stödområdet utanför s.k. g-ort innebar en viss

• Sida 45
•  Original

Prop. 1972: 26 45

förbättring, är frågan om lärarnas anställningsförhållanden inom den kommunala vuxenutbildningen inte därmed löst.

Olika lösningar av frågan om lämpligaste formen för lärarnas an- ställning inom kommunal vuxenutbildning har diskuterats inom över- styrelsen. Bl.a. har man övervägt om inte samtliga eller viss del av lärartimmarna inom kommunal vuxenutbildning borde få utgöra under- lag för beräkning av antalet ordinarie lärartjänster. Överstyrelsen har emellertid stannat för att föreslå att rätten att i tjänsten inräkna tjänst- göring vid vuxenutbildningen utsträcks till att gälla generellt för alla lärare inom ungdomsutbildningen.

Skolöverstyrelsen föreslår vidare att arvodestjänster som huvudlärare får inrättas vid de särskilda skolenheterna för kommunal vuxenutbild- ning. Erfarenheterna har enligt överstyrelsen visat att det föreligger ett stort behov av inte endast allmän pedagogisk, utan även ämnespeda- gogisk handledning vid de särskilda skolenheterna, eftersom flertalet lärare saknar egentlig vuxenpedagogisk utbildning.

Slutligen föreslår skolöverstyrelsen att särSkilda preparandkurser i svenska för invandrare skall få anordnas inom den kommunala vuxen- utbildningen.

Stockholms skoldirektion har i en särskild skrivelse anhållit att under läsåret 1971/72 försöksvis få inrätta nio arvodestjänster som huvud- lärare och tre arvodestjänster som institutionsföreståndare vid Svea- plans vuxengymnasium.

Vidare har Lärarnas riksförbund (LR) i en framställning föreslagit bl. a. att tjänster som lektor. adjunkt och ämneslärare inrättas vid den kommunala vuxenutbildningen. LR anser vidare att möjligheter till fyllnadstjänstgöring bör utökas samt att arvodestjänster som huvud— lärare bör införas.

4.2.2. Studie- och yrkesorientering inom kommunal vuxenutbildning

Kungl. Maj:t har den 4 juni 1971 uppdragit åt skolöverstyrelsen att in- komma med förslag om det maximiantal timmar som kommunerna, inom ramen för schablontillägget för studiehandlcdning och studie- och yrkesorientering m. m. inom den kommunala vuxenutbildningen, bör få omvandlas till hel- eller deltidstjänst som studie- och yrkesvägledare.

Skolöverstyrelsen har i Skrivelse den 27 september 1971 inkommit med förslag i frågan. Skolöverstyrelsen anser att det maximiantal timmar som kommunerna bör få omvandla till hel- eller deltidstjänster som studie- och yrkesvägledare skall anges i procent av kommunernas totala schablontillägg i kronor. Eftersom det är stora variationer på schablon- tilläggets storlek mellan olika kommuner, föreslår skolöverstyrelsen att ett förhållandevis högt högsta procenttal, nämligen 40 %, får omvand- las till tjänst enligt den kommunala skolstyrelsens bedömning av be- hovet. Skolöverstyrelsen beräknar att ett maximalt utnyttjande av denna

• Sida 46
•  Original

Prop. 1972: 26 46

del av schablontillägget för omvandling till tjänster som studie- och yrkesvägledare inom kommunal vuxenutbildning kommer att medföra ett personalbehov av ca 40—50 heltidstjänster samt därutöver ett rela- tivt stort antal personer till deltidstjänster. Det totala schablontillägget för budgetåret 1970/ 71 inom kommunal vuxenutbildning uppgick till ca 15 milj. kr. Den föreslagna maximeringen för omvandling till tjänster innebär således vid fullt utnyttjande en resurs som motsvarar ca 100 heltidstjänster, beräknad med en kostnad av 60000 kr. per tjänst. Till kommun som anordnar kommunal vuxenutbildning utgår fr.o.m. läs- året 1971/72 enligt 835 kungörelsen om kommunal och statlig vuxen- utbildning ett statsbidrag för intagningsverksamhet m.m. om 1,8 % av kommuns lönesumma. Skolöverstyrelsen anser inte att det finns skäl att omvandla del av detta statsbidrag till tjänst som studie— och yrkesvägledare, då det ger ett förhållandevis litet belopp till flertalet kommuner och huvudsakligen täcker kommunens utgifter i samband med intagningsverksamheten.

4.2.3. Fortbildning av lärare inom vuxenutbildningen

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 6 december 1971 till Kungl. Maj:t inkommit med förslag om fortbildning av lärare inom vuxen- utbildningen. Lärarnas riksförbund och Sveriges ]ärarförbund har in— kommit med synpunkter på skolöverstyrelsens förslag.

Enligt 14 kap. 105 skolstadgan åligger det lärare i grundskolan och gymnasieskolan att delta i högst fem studiedagar. Detta åliggande har beträffande timlärare med relativt ringa undervisning av praktiska skäl ej alltid kunnat tillämpas i full utsträckning. Beträffande lärare inom kommunal vuxenutbildning föreligger motsvarande åliggande.

Med hänsyn till att lärarkåren inom vuxenutbildningen praktiskt taget enbart består av lärare, som har en grundutbildning med inriktning på undervisning i ungdomsskolan, finner skolöverstyrelsen det nöd- vändigt att dessa lärare även ges fortbildning med inriktning på under- visning av vuxna och att den mängd fortbildning, som skall utgöra ett åliggande i tjänsten, närmare anges. För lärare inom kommunal vuxen- utbildning föreslås därför att deltagande i för vuxenutbildning speciellt avsedda program skall vara obligatoriskt under minst en Studiedag per läsår. En särställning intar emellertid de relativt fåtaliga timlärare med annan huvudarbetsgivare, t. ex. privata företag eller timlärare, exempel— vis hcmarbetande kvinnor, utan annan arbetsgivare. Med hänsyn dels till svårigheterna för dessa lärare att frigöra sig från andra uppgifter för att delta i studiedagar, dels till merkostnaderna för skolans huvudmän, finner skolöverstyrelsen det f.n. nödvändigt att samma praxis som utbildats för ungdomsskolans timlärare tillämpas för ifrågavarande lärare.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1972: 26 47

En mer långtgående lösning av fortbildningsbehovet för lärare inom kommunal vuxenutbildning skulle enligt överstyrelsen vara att speciella studiedagar anordnades för detta ändamål. Med tanke på olikheterna i de skilda lärarkategoriernas anställnings- och tjänstgöringsförhållan- den har skolöverstyrelsen efter ingående överväganden funnit att åt- skilliga organisatoriska och ekonomiska skäl f. n. talar mot en sådan lös- ning, vilken alltså skulle innebära ytterligare studiedagstid utöver ung- domsskolorna. Det skulle exempelvis bli nödvändigt att inställa lektioner i ungdomsskolan för berörda lärare. Problem skulle även uppkomma då lärare inom vuxenutbildningen i en kommun tjänstgör i ungdoms- skolan i en annan kommun. Att förlägga studiedagar till lördagar med krav på obligatoriskt deltagande har bedömts som orealistiskt.

Skolöverstyrelsen föreslår av dessa skäl inte någon ytterligare studie- dag utöver de högst fem som föreskrivs i skolstadgan. Detta innebär att den föreslagna obligatoriska fortbildningen med inriktning på under- visning av vuxna om minst en studiedag per läsår måste rymmas inom nuvarande resurser. Den här föreslagna fortbildningen medför därige- nom en reell minskning av tiden för fortbildning avseende lärarnas tjänstgöring inom ungdomsskolorna. Skolöverstyrelsen är medveten om den nackdel detta kan medföra från ungdomsskolans synpunkt men har funnit att fortbildning med inriktning mot vuxenundervisning f. n-. bör prioriteras högt. Vid bedömningen har skolöverstyrelsen även beaktat att, bl.a. med hänsyn till det ökade antalet äldre elever i gymnasie— skolan, även lärare som inte har undervisning inom vuxenutbildning i egentlig mening kan beräknas ha utbyte av att delta i studiedagspro— gram som inriktas på undervisning av vuxna studerande. Undervisning- en inom vuxenutbildningen innehåller i sig sa omfattande och variations— rik problematik att minst en studiedag per läsår måste betraktas som ett minimikrav med hänsyn till det omfattande behovet.

Beträffande de studiedagar som anordnas av länSSkolnämnderna minst en gång per läsår för i huvudsak högstadiets och gymnasieskolans lärare föreslår skolöverstyrelsen att ett eller flera program vid dessa studie- dagar alltid skall finnas med för vuxenutbildningen avsedda teman. Hinder bör ej föreligga för länsskolnämnderna att till studiedagarna inbjuda såväl folkhögskolor som studieförbund att på egen bekostnad delta i fortbildningsverksamheten.

Åliggandet att delta i studiedagar gäller även för lärare vid de stat- liga vuxenskolorna och bör enligt skolöverstyrelsen vara av samma om- fattning som i ungdomsskolan. Därmed erhåller denna lärarkategori samma möjligheter till planering och fortbildning på tjänstetid som ungdomsskolans lärare. Beträffande timlärares deltagande bör samma praxis kunna få utbildas som för ungdomsskolans timlärare. Vissa svårig- heter kan med hänsyn till skolornas varvade undervisning tänkas upp- komma vid utläggningen av planerings- och studiedagar. Angelägen-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1972: 26 48

heten av att fortbildning för lärare anordnas är dock så stor att sådana svårigheter måste övervinnas. Skolöverstyrelsen förutsätter att upplägg- ningen av studiedagarna sker på samma sätt som i ungdomsskolan genom samarbete dels med länsskolnämnderna, dels kommunalt. De med planerings- och studiedagarna förenade kostnaderna för deltagarna föreslås bli täckta av statliga medel. Skolöverstyrelsen föreslår dessutom att fortbildningskonsulenttjänster för lärare inom vuxenutbildningen inrättas vid länsskolnämnderna. Vad beträffar antalet sådana tjänster avser skolöverstyrelsen att återkomma i samband med sin anslagsfram- ställning för budgetåret 1973/74.

4.2.4. Övriga förslag

Statsbidrag utgår fr.o.m. budgetåret 1970/71 till löntagarorganisa- tionerna för deras centrala kursverksamhet enligt beslut vid 1970 års riksdag (prop. 1970: 35, SU 1970:107, rskr 1970z273). Enligt bestäm- melserna i kungörelsen (1970: 272) om statsbidrag till löntagarorganisa- tionernas centrala kursverksamhet utgår statsbidrag till kostnader för undervisning, resor och inackordering. Till ersättning för undervisnings- kostnader utgår statsbidrag med 100 % av de faktiskt utgående ersätt- ningarna, dock högst 100 kr. per elevveeka. Till kostnader för deltagares resor utgår bidrag med hälften av de faktiska kostnaderna och för in- ackordering med 30 kr. per elevdygn.

Bidragsberättigad kurs skall omfatta minst fem kursdagar eller, i fråga om kurs som inom en för kursdeltagarna sammanhållen utbildnings- gång uppdelas på flera kurstillfällen (delkurser), sammanlagt minst fem kursdagar. Vidare skall kurs för att vara bidragsberättigad till icke obe— tydlig del avse utbildning i allmänna ämnen, såsom samhällskunskap, nationalekonomi, psykologi, svenska, matematik eller produktionsteknik.

I den promemoria (DsU 1969: 4) som låg till grund för nyssnämnda proposition konstaterades beträffande avgränsning av stödet att begrep- pet arbetsmarknadsorganisationer innefattar såväl arbetsgivar- som ar- betstagarsammanslutningar. Frågan kan emellertid ställas om ett even- tuellt statligt stöd till utbildningsverksamhet bör omfatta alla dessa orga- nisationer eller enbart vissa. Därvid bör beaktas att för arbetsgivarna gäller att utgifterna för dessa sammanslutningars utbildningsverksamhet i princip utgör en kostnad för företaget i fråga. De anställda har däremot att själva genom egna uppoffringar och avgifter finansiera utgifterna för den utbildning som bestås dem av deras organisationer. Som fram- går av den tidigare redovisningen är arbetsgivarnas utbildningsverksam- het i första hand direkt yrkesinriktad. Med hänsyn härtill och önskemålet om att lägga tyngdpunkten i utbildningsinsatserna på grupper med för- hållandevis kort grundutbildning är det enligt promemorian i dag moti- verat att koncentrera de statliga medel som kan ställas till förfogande

• Sida 49
•  Original

Prop. 1972: 26 49

på löntagarorganisationerna. Inom denna grupp dominerar f.n. Lands- organisationens utbildningsverksamhet, men även tjänstemannaorgani- sationernas utbildningsverksamhet genomgår en snabb expansion.

Sveriges IIGHIVerks- och industriorganisation och Sveriges köpmanna- förbund har hemställt om en vidgning av ovannämnda utbildningsstöd till att generellt avse en bred och grundläggande allmän utbildning. Enligt organisationernas uppfattning bör det överensstämma med re- formsträvandena i fråga om vuxenutbildning att göra den nivåhöjande allmänna utbildningen tillgänglig för alla medborgare, som har behov av att kompenSera brister i den grundläggande utbildningen. Dylik ut- bildning bör därför stödjas även när den förekommer i företagarorga- nisationers regi.

Vidare har Lantbrukarnas riksförbund anhållit om statsbidrag till central kursverksamhet. Av skrivelsen framgår att de utbildningsinsatser inom lantbruksorganisationerna som redovisas gäller förtroendevalda i demokratiskt uppbyggda och fungerande folkrörelseorganisationer. Den naturliga konsekvensen härav måste enligt riksförbundet bli att denna utbildningsverksamhet bör vara berättigad till bidrag på samma grunder som gäller för motsvarande verksamhet inom andra intresse- grupper. Riksförbundet vill ha till stånd sådana ändringar av nuvarande bestämmelser att statsbidrag kan utgå fr.o.m. budgetåret 1972/73.

4.3. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning

4.3.1. Pedagogikutredningen

Pedagogikutredningen har inledningsvis gett en starkt koncentrerad framställning av vuxenutbildningens situation i Sverige som bl. a. bygger på en särskild expertundersökning. Utredningens överväganden och för- slag avser fyra huvudområden, nämligen forsknings- och utvecklings- arbete inom vuxenpedagogiken, utbildning i vuxenpedagogik, dokumen- tation, information och servicefunktioner inom vuxenutbildningen samt vissa organisatoriska frågor.

4.3.1.1 Forsknings- och utvecklingsarbete

I sin beskrivning av bakgrund och nuläge i fråga om forsknings- och utvecklingsarbetet inom vuxenpedagogiken framhåller utredningen å ena sidan att inlärning i vuxen ålder utgör ett av de tidigaste problemområ- dena för experimentell pedagogik. Å andra sidan har forskningen en blygsam omfattning när det gäller vuxnas studier och utbildning, dvs. utformningen av de vuxnas inlärningssituation och de faktorer som på olika sätt påverkar denna situation. En del forsknings- och undersök—

• Sida 50
•  Original

Prop. 1972: 26 50

ningsrapporter har under årens lopp publicerats om skilda vuxenpeda- gogiska frågor. Det är dock först under de allra senaste åren som ett flertal aktiviteter startats kring sådana problem.

Utredningen som försökt kartlägga de senaste årens och nu pågående forskningsprojekt framhåller i anslutning härtill.

En genomgång av de redovisade undersökningarna i bilagan ger vid handen att forskarnas val av problemställningar hittills koncentrerat sig till de traditionellt accepterade psykologisk-pedagogiska forskningsfäl- ten, individanalyser och resultatmätningar. Analys av vilka faktorer, som stimulerar eller hämmar en individs deltagande i vuxenundervisning resp. analys av vilka individer som aktivt deltar i vuxenundervisning har nu börjat uppmärksammas av forskarna, liksom utvärdering av vuxenutbildning i olika former. Det är påfallande, att det råder en näs- tan total brist på undersökningar, som belyser vuxenutbildningens orga- nisatoriska förhållanden eller systemundersökningar inom vuxenut- bildningen. Påtaglig är också bristen på undersökningar, som belyser effekten av olika metoder'i vuxenundervisningen och relationerna mel- lan lärare och deltagare. i vuxenutbildningssammanhang. Studievägled- ningens betydelse för deltagarna i olika former av vuxenutbildning resp. deltagarnas inflytande på val och utformning av utbildningsmål och arbetsformer är andra exempel på forskningsproblem, som ej gjorts till föremål för undersökningar i någon nämnvärd omfattning.

Valet av forskningsproblem torde endast i begränsad utsträckning sty- ras av de behov som upplevs av praktiskt verksamma vuxenutbildare. Det är därför angeläget att i forsknings- och utvecklingsarbetet med vuxenpedagogisk inriktning engagera personer med praktisk erfarenhet från området.

I sitt första betänkande (SOU 1970: 22) Pedagogisk forskning och ut- bildning har utredningen beskrivit hur den pedagogiska forskningen kan indelas. En indelning tar fasta på olika komponenter i utbildning- en, uppfattad som system. De pedagogiska problemställningarna be- traktas därvid från i princip tre olika utgångspunkter, nämligen som förutsättningar, som process och som resultat. Dessutom kan systemet som helhet bli föremål för analys.

Med utgångspunkt häri anger utredningen några viktigare problem inom dessa områden för forsknings- och utvecklingsarbetet. Undersök- ningen om studerandeklientel, rekryteringsvägar och rekryteringshinder nämns därvid som betydelsefulla. Det är vidare viktigt att kartlägga olika arbetsformers effekt på rekryteringen till vuxenutbildningen samt att utveckla utbildningsmetoder som syftar till att förändra attityden till utbildningen. Behovet av att utveckla metoder och material och att kombinera olika medier framhävs. En utvärdering av utbildningens re- sultat är också angelägen. Det kan också visa sig nödvändigt att mera systematiskt pröva olika studiesociala förmåner, skilda former för med- inflytande och medansvar, olika verksamhetsformer och olika system för återkoppling.

Utredningen erinrar om att det i vissa avseenden kan vara nödvändigt

• Sida 51
•  Original

Prop. 1972: 26 . 51

att anpassa forskningsverksamheten till de skilda områdena inom vux- enutbildningen. En rad anordnare av vuxenutbildning finns och utred- ningen redovisar vissa problem inom bl. a. arbetsmarknadsutbildning, folkbildning och kommunal vuxenutbildning.

Som nyss framhållits har forskningsarbetet inom vuxenutbildningen varit av blygsam omfattning. De åtgärder som enligt utredningen nu är nödvändiga bör utgå från bl. a. följande förutsättningar.

1. De stora reformerna inom barn— och ungdomsutbildningens liksom inom lärarutbildningens och senast universitetsutbildningens område har tilldragit sig stort intresse inte blott från ansvariga myndigheters och allmänhetens utan också från de pedagogiska forskarnas sida. Vuxenutbildningsfrågorna har länge inte uppmärksammats i samma grad. Därför är en precisering av problemställningar för det pedago- giska forsknings- och utvecklingsarbetet inom Wlxenutbildningsomrädet en vikt-ig första uppgift. Utredningens behovsanalyscr är ett led i detta arbete.

2. Expansionen inom vuxenutbildningen har varit särskilt snabb un- der senaste tiden, varför'uppgifterna för forsknings- och utvecklingsin- satser i större skala fått aktualitet först under senare år. Vuxenutbild- ningsområdet har därvid tett sig svåröverskådligt, varför det varit svårt att se var och på vilket sätt forsknings- och utvecklingsarbetet bör sättas in. En strukturell och funktionell kartläggning av hela vuxenutbildnings- området får därför bedömas som en nödvändig förutsättning. Utred- ningen har låtit utföra en analys som kan tjäna som grund för fort- satt arbete.

3. En mera samlad" »bevakning» av hela vuxenutbildningsområdet har knappast ägt rum tidigare. Det fortsatta utvecklingsarbetet bör där- för anknytas till en systematisk bevakning.

4. Kommunikationen mellan forskare och vuxenutbildare har varit bristfällig. Detta kan ha berott på flera omständigheter. En 'har varit att dessa grupper ofta fungerar i olika institutionella sammanhang, vil- ket lett till bristande kontakt. Med de åtgärder som utredningen föreslår bör man skapa förbättrade förutsättningar härvidlag. Det har vidare saknats naturliga rekryteringsvägar till högre v-uxcnpedagogisk utbild- ning och forskning. Utredningen bedömer dessa frågor vara av central betydelse.

5. Den naturliga kontakten via lärarutbildning, där ofta problemen görs medvetna för forskaren och där forskningsresultaten förs ut till praktisk tillämpning, har i betydande utsträckning saknats tidigare. Under de senaste åren har förutsättningar börjat utvecklas för kontakt mellan lärarutbildning och vuxenpedagogisk forskning genom de nya lärarutbildningslinjerna i Linköping och Stockholm. Utredningen fin- ner det nödvändigt att denna kontakt stärks och utvecklas.

6. Personella och ekonomiska resurser för forsknings- och utVeck- lingsarbetet inom vuxenutbildningen har varit begränsade. Förutom andra åtgärder för att stimulera detta arbete kan därför särskilda re- surser behöva ställas till förfogande. Med hänvisning till utredningens genomgång av behoven av forsk- . nings- och utvecklingsarbete inom vuxenpedagogiken finner utredning-

• Sida 52
•  Original

Prop. 1972: 26 52

en det nödvändigt att särskilda resurser ställs till förfogande för genom- förande av angelägna uppgifter inom detta område. Väl styrkta behov av minst ett lO-tal forsknings— och utvecklingsprojekt finns. En forsk- ningsvolym av denna omfattning kan beräknas medföra ett årligt be- hov av ca 2 milj. kr. för forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxen- utbildningsområdet under de närmaste åren.

Utredningen diskuterar frågan om formerna för att ge kontinuitet och stadga i forskningen. Utredningen pekar, i fråga om insatser som gäller beteendevetenskaplig personal, på två möjliga vägar. Sålunda bör enligt utredningen projektledare och annan kvalificerad personal som avlönas av medel från anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete, kunna anställas för längre tid än som nu tillämpas. Vidare bör man kunna inrätta tjänster, inriktade speciellt mot det vuxenpedagogiska området, som forskarassistent och e.o. forskare vid statens råd för samhällsforskning. Även möjligheten att för särskilt framstående fors- kare inrätta e. o. professurer vid rådet bör kunna prövas.

.Det är enligt utredningen angeläget att till forskarutbildningen i peda- gogik rekryteras personer med intresse för vuxenpedagogiska frågor och att tillfredsställande forskarhandledning med anknytning till vuxenpe- dagogiska forskningsproblem kan meddelas. Rekrytering till forskarut- bildning av personer med erfarenhet från det vuxenpedagogiska fältet bör underlättas av ändrade bestämmelser om tillträde till universitet och genom förläggningen av lärarutbildning i vuxenpedagogik till vissa lärarhögskolor. tredningen bedömer dessa åtgärder och bl.a. för- slaget om ökade medel för projektverksamheten som f. n. tillräckliga för att åstadkomma den behövliga forskarutbildningcn och det nöd- vändiga rekryteringsunderlagct.

4.3.I.2 Utbildning i vuxenpedagogik

Utredningen pekar, i avsnittet om utbildning i vuxenpedagogik, på att ett mycket stort antal personer har vuxenpedag'ogiska uppgifter på heltid eller som del i eller bredvid andra arbetsuppgifter. Inom koope- rativa och privata företag kan totalt ca 1000 personer beräknas vara anställda på heltid för läraruppgifter. Det totala antalet lärartimmar i den kommunala vuxenutbildningen beräknas av utredningen budget- året 1971/72 motsvara ca 1 000 heltidslärartjänster.

Utredningen erinrar om de insatser i fråga om utbildning som i dag görs. Vid lärarhögskolan i Linköping anordnas en särskild praktisk- pedagogisk utbildning av lärare för folkhögskolan m.m. Vid lärarhög- skolan i Stockholm anordnas en ämneslärarutbildning, särskilt avpassad för den kommunala och statliga vuxenutbildningen. Undervisning i vuxenpedagogik ingår i begränsad utsträckning i vanlig ämneslärarut- bildning. Vissa åtgärder görs även på fortbildningens område.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1972: 26 53

Utredningen anser att olika grupper kan komma i fråga för utbild- ning i vuxenpedagogik. Det gäller bl. a. dem som har sitt arbete hu- vudsakligen inom annat verksamhetsområde men med vissa uppgifter på vuxenutbildningens område samt dem som får heltidsuppgifter som undervisare. Vidare nämner utredningen personer med uppgifter av planerande eller administrativ karaktär, personer som är sysselsatta med läromedels- och programkonstruktion, personer som är verksamma inom grundutbildning och fortbildning av lärare, cirkelledare samt per- soner som är sysselsatta med forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbildningsområdet.

Utredningen, som ej har till uppgift att lägga fram förslag om lärar- utbildning för vuxenutbildningen, vill dock fästa uppmärksamhet på att särskild vuxenpedagogisk utbildning kan behövas för lärare inom samhällets arbetsmarknadsutbildning och i yrkestekniska ämnen inom den kommunala vuxenutbildningen. En sådan utbildning kan få form av särskilt avpassad lärarutbildning, ökade inslag av vuxenpedagogik i den ordinarie yrkeslärarutbildningen eller särskilt anordnade kurser. Formerna för sådan utbildning bör övervägas ytterligare.

Lärare med vanlig ämneslärar- eller klasslärarutbildning kan enligt utredningen förväntas i ökad utsträckning komma att tjänstgöra på deltid eller heltid inom vuxenutbildningen. Den nuvarande grundut- bildningen ger inte en tillfredsställande sådan utbildning.

Man bör i framtiden därför dels öka inslagen av vuxenpedagogik inom grundutbildningen, dels ge möjligheter till fortbildning. Utredning- en föreslår, att utbildning i vuxenpedagogik skall vara ett obligatoriskt inslag i all lärarutbildning. Omfånget av och innehållet i denna utbild- ning i olika slags lärarutbildning bör göras till föremål för fortsatt ut- redning inom skolöverstyrelsen. Det är också angeläget, att de som inte tidigare fått en pedagogisk utbildning avpassad för uppgifter inom vuxenutbildningen, kan erbjudas en sådan. Därför bör lärarhögskolornas kursverksamhet kring vuxenpedagogiska frågor utökas.

En sådan utökning av utbildningen i vuxenpedagogik kommer emel- lertid att ställa ökade anspråk på bl. a. de pedagogiska institutionernas personella resurser. Vid i varje fall de större lärarhögskolorna bör en av lärarna i pedagogik ha som huvuduppgift att ansvara för utbildning- en i vuxenpedagogik. Därför bör man vid tillsättning av nya tjänster tillse att institutionerna får vuxenpedagogisk expertis. Därvid är det angeläget att den reella kompetensen verkligen prövas, och det kan därför visa sig nödvändigt att ge dispens från vissa formella behörighets- krav.

Utöver dessa åtgärder i anslutning till lärarutbildningen föreslår ut- redningen ökade möjligheter och resurser för universitetsutbildning i pedagogik med vuxenpedagogisk inriktning. Bl.a. för dem som tidiga- re genomgått lärarutbildning med vuxenpedagogisk inriktning bör erbju-

• Sida 54
•  Original

Prop. 1972: 26 54

das möjlighet till studier på 40—poängsnivå med viss vuxenpedagogisk profilering av studierna. Detta kan ske inom ramen för nuvarande be- stämmelser genom uppdelning i studiegrupper och särskilt avpassade litteraturkurser. Sådana fortsatta studier med vuxenpedagogisk inrikt- ning bör lämpa sig bl. a. för handledare och metodiklärare vid lärarut— bildningen och för lärare vid cirkelledarutbildningen.

För dem som avser att arbeta med läromedelsproduktion och pro- gramkonstruktion för vuxenutbildning bör den av utredningen tidigare föreslagna utbildningsteknologiska inriktningen vara lämplig, eventuellt i form av särskilt yrkesinriktade studiekurser (SOU 1970: 22, s. 77). För personer med teknisk eller ekonomisk grundutbildning bör motsva- rande yrkesinriktade studier övervägas i vuxenpedagogik, framför allt avpassade för lärare och utbildningsledare inom närin-gslivet. Det bör uppdras åt universitetskanslersämbetet att ytterligare utreda utformning- en av sådan utbildning.

4.3.I.3 Dokumentation och information

Delvis på grund av vuxenutbildningsfältets komplexitet, svåröverskåd- lighet och snabba utveckling har behovet av information och dokumenta- tion kring vuxenutbildningsfrågor vuxit mycket kraftigt samtidigt som tillgången på sådan information varit begränsad eller svåråtkomlig.

Utredningen har funnit det angeläget att åtgärder vidtas i syfte att åstadkomma en grundlig genomgång av den vuxenpedagogiska doku- mentationen i Sverige och sådan internationell dokumentation, som är av betydelse för vuxenutbildningen i Sverige. En kontinuerlig bevakning av dokumentationen kring vuxenpedagogiska frågor och en dokumenta- tionsservice med anknytning till andra länders dokumentationsservioe bör komma till stånd. Vidare bör en kontinuerlig och allsidig informa- tion kring vuxenpedagogiska frågor och vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete ges. '

Utredningen förutsätter att huvudansvaret för den service som be- hövs i vuxenutbildningsfrågor kommer att ligga på den särskilda enhet inom skolöverstyrelsen, som beräknas komma att få ansvaret för vuxen- utbildningsfrågor. Inom överstyrelsen finns f.n. konsulenttjänster för skilda utbildningsområden. Vid länsskolnämnderna finns vidare konsu- lenttjänster för fortbildningsuppgifter inom olika ämnen och stadier. Utredningen finner det önskvärt, att sådana konsulenttjänster inom överstyrelsen och vid länsskolnämnderna i framtiden i avsevärt vidgad omfattning inriktas mot olika vuxenutbildningsområden.

Det behov av information kring vuxenpedagogiska frågor, som nu gör sig så starkt gällande och i framtiden kan förväntas öka, bör enligt utredningens uppfattning åtminstone delvis kunna tillgodoses genom en

• Sida 55
•  Original

Prop. 1972: 26 55

tidskrift kring vuxenpedagogik. En sådan bör kunna utges av skolöver- styrelsen. tredningen föreslår vidare att ett särskilt projekt, med inriktning på dokumentations- och informationsfrågor kommer till stånd inom ra- men för anslaget till pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Den kontinuerliga bevakningen av vuxenutbildningen och utvecklingsar- betet inom området bör åvila skolöverstyrelsen samt de organisationer och vetenskapliga institutioner, som är engagerade inom området.

Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att behovet av doku— mentationsservice för vuxenutbildningen tillgodoses på samma sätt som motsvarande behov inom utbildningsområdet i övrigt, sålunda i anslut- ning till statens psykologisk-pedagogiska bibliotek. I början av år 1971 påbörjades där en försöksverksamhet med dokumentationsservice. Denna bör enligt utredningens mening omfatta också. vuxenutbildningsfrågor oeh ske i samarbete med andra länder.

4.3.1.4 Organisatoriska frågor

I det tidigare har utredningens förslag till förstärkning av resurserna för vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete redovisats. Ut- redningen hänvisar när det gäller formerna för forskningsorganisatio— nen till sitt huvudbetänkande, vilket anses ha giltighet också för det här aktuella området. Utredningen diskuterar emellertid särskilt frågan om ett speciellt vuxenpedagogiskt forskningsinstitut i relation till projektor- ganiserad uppdragsforskning förlagd till universitets- och högskolinsti- tutionerna.

Ett institut för forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenutbild- ningen har enligt utredningen ansetts ha vissa fördelar. Personalen inom ett sådant institut skulle kontinuerligt kunna följa utvecklingen inom vuxenutbildningen. Fruktbärande kontakter skulle därigenom kunna ut- vecklas mellan institutioner å ena sidan och å den andra olika myndig- heter, organisationer och företag med verksamhet inom vuxenutbildning- en. Detta skulle medverka till dels att forskningen koncentrerades på an- gelägna problem, dels att forskningsresultaten lätt kunde nå fram så- väl till beslutsfattare inom verk och myndigheter som'till dem som är praktiskt verksamma inom vuxenutbildningsområdet. Samtidigt kunde man inom institutet samla information kring vuxenpedagogiskt forsk- nings- och utvecklingsarbete och ge viss service i fråga om vuxenutbild- ningsfrågor till personer, organisationer och institutioner verksamma inom området.

Vägande invändningar kan emellertid enligt utredningen anföras mot ett institut. Vuxenpedagogisk forskning arbetar med väsentligen samma forskningsmetoder som annan pedagogisk forskning. Vill man åstadkom- ma en differentierad och effektiv forskning inom området bör man där-

• Sida 56
•  Original

Prop. 1972: 26 56

för repliera på samtliga forskningsresurscr inom det pedagogiska om- rådet. Väljer man i stället att koncentrera det vuxenpedagogiska forsk- nings- och utvecklingsarbetet till ett institut isoleras detta lätt från an- nan forskning och utveckling inom utbildningsområdet. Kontakten med forskarutbildning och vuxenpedagogisk utbildning försvåras, vilket även minskar möjligheterna till en allsidig forskarrekrytering. Om vuxenut- bildningsforskningen koncentreras till ett institut minskar över huvud både den volymmässiga, geografiska och metodiska flexibiliteten.

Forskning baserad på forskargrupper (projektgrupper), som samman- sätts allt efter problemets art och som tilldelas medel genom särskilda anslag (uppdragsforskning) uppfyller enligt utredningen högt ställda krav på anpassbarhet och ändamålsenlighet. En värdefull anknytning till annan forskning, till forskarutbildning och till utbildning för vuxen- pedagogiska uppgifter nås. Man får en större organisation med mera varierade resurser att falla tillbaka på. Utredningen anser därför att övervägande skäl talar för att resurserna för vuxenpedagogiskt forsk- nings— och utvecklingsarbete ges i form av projektanslag till pedagogiska institutioner vid lärarhögskolor och universitet men också, då så är lämpligt, till andra beteendevetenskapliga och socialvetenskapliga in— stitutioner.

Utredningen har pekat på angelägenheten av att snabbt få till stånd en förstärkning av det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklings- arbetet. Särskilda medel bör avdelas för detta ändamål under viss tid framöver. Medlen bör disponeras av skolöverstyrelsen. I den årliga me— delstilldelniugen till skolöverstyrelsen bör medelsanvisningeu för vuxen- pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete utmärkas särskilt.

Vid bedömning av frågor om vuxenpedagogiskt forsknings- och ut- vecklingsarbete kräVS enligt utredningen en ingående kännedom om hc- la vuxenutbildningsfältet. I avvägningen mellan olika aktuella vuxenpe- dagogiska projekt måste vidare utbildningspolitiska synpunkter spela in. För att biträda skolöverstyrelsen bör enligt utredningens mening en sär- skild vuxenutbildningsnämnd knytas till skolöverstyrelsen. Denna nämnd bör ha som huvuduppgift att bevaka det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet genom att ta initiativ till åtgärder, föreslå ange- lägna projekt, verka för en koordinering av verksamheten, utforma den långsiktiga planeringen av arbetet, följa den pågående verksamheten och medverka till att resultat från forsknings- och utvecklingsarbetet tillförs den praktiska vuxenutbildningen. Nämnden bör främst vara av rådgi- vande karaktär, men man bör kunna pröva att delegera till nämnden be— slutanderätt i vissa grupper av ärenden, t.ex. fördelningen av medel till forsknings— och utvecklingsverksamhet. Härigenom skulle man också få ett starkare inflytande, engagemang och ansvarstagande från olika verksamhetsområden inom vuxenutbildningen. Skolöverstyrelsens vuxen— utbildningsnämnd bör även kunna ha rådgivande och initierande funk-

• Sida 57
•  Original

Prop. 1972: 26 _ 57

tioner i fråga om annan verksamhet inom den vuxenutbildning, som sammanhänger med överstyrelsens arbetsområde, t.ex. lärarutbildning. Nämndens verksamhet bör bedrivas i nära samverkan med bl.a. uni- versitetskanslcrsämbetet och arbetsmarknadsstyrelsen. Nämnden bör få en allsidig och representativ sammansättning.

Detta förslag har enl-igt utredningen som förutsättning att ingen för- ändring sker i de rutiner som tillämpades vid avgivandet av betänkandet när det gäller bl. a. fördelningen av resurser för forsknings- och utveck- lingsarbetet.

4.3.2. Remissyttranden

4.3.2.I Allmänna synpunkter

Den expertutredning (DsU 1971: 1) Vuxenutbildning i Sverige som ligger till grund för utredningens analys av vuxenutbildningen utgör en betydelsefull bas för information om denna utbildning, anser SCB och SÖ i sina remissyttranden. Likartade synpunkter framförs av FÖVUX som bedömer pedagogikutredningens undersökning som varande den hit- tills mest grundliga kartläggningen av detta slag i Sverige.

Även UKÄ ger sitt erkännande till utredningens strukturanalys och framhåller den som ett förtjänstfullt pionjärarbete. UKÄ anser dock inte att rapporten ger en tillräckligt klarläggande beskrivning av sam- hällets och individens olika motiv till vuxenutbildning, och därmed en bild av det innehåll och den form som utbildningen planeras få.

Enligt LO:s mening bör expertutredningcns rapport bedömas som en betydelsefull, strukturell översikt av vuxenutbildningen i Sverige. Någon motsvarighet har hittills inte utgetts, påpekar LO.

Vikten av att invandrarnas problem uppmärksammas inom ramen för vuxenutbildningen understryks av SCB och SÖ.

UKÄ, SÖ och SFS anser att definitionen av begreppet vuxenutbild- ning i betänkandet är stel och traditionell, eftersom den utesluter den reguljära universitets- och högskolutbildningen. Det förekommer, påpe- kar man, otvetydigt studerande vid universiteten som är att betrakta som vuxenstuderande. Till denna grupp, som sannolikt kommer att öka, hör t.ex. studerande som inskrivits enligt reglerna för vidgat tillträde till 'högre utbildning.

SÖ redogör i sitt remissyttrande för planerna på att i samarbete med SCB utarbeta ett individ—baserat informationssystem över elever i vuxen- utbildning, omfattande bl.a. folkbildning och arbetsmarknadsutbild- ning. De främsta fördelarna med ett sådant system skulle vara, att det kunde ge vidgad kunskap om de vuxenstuderande och därigenom gynna utvecklingsarbetet inom området. Ett mål för detta arbete borde, enligt

• Sida 58
•  Original

" Prop. 1972: 26 _ 58

SÖ, vara att bredda vuxenutbildningens andel i den årliga statistikpro- duktionen. Ett viktigt underlag för planerings- och forskningsprojekt tillkommer dock när uppgifter ur 1970 års folk— och bostadsräkning görs tillgängliga.

4.3.2.2 Forsknings- och utvecklingsarbete

SÖ tillstyrker utredningens förslag att vid statens råd för samhälls- forskning inrätta tjänster som forskarassistent och e.o. forskare. Där- igenom kan relativt snabbt basen för vuxenpedagogisk forskning vidgas ytterligare.

Till pedagogikutredningens förslag om att underlätta rekryteringen till forskarutbildningen för personer med erfarenhet från det vuxenpedago- giska fältet, ansluter sig bl. a. LO, SVUX och FÖVUX. SVUX fram- håller särskilt vikten av att det stora antal lärare som redan i dag är verksamma inom vuxenutbildningens olika sektorer, erbjuds möjlighet till fortbildning och vidareutbildning.

Forskare och annan kvalificerad personal skall kunna anställas för hela den tid ett projekt avser i stället för som nu, för endast ett år i ta- get. Denna utredningens ståndpunkt delas av bl. a. UKÄ, SACO och statens råd för samhälls-forskning. Rådet tillämpar för eget vidkommande ett arrangemang av liknande slag, nämligen att — i förekommande fall — beslut om anslag för projektets år ett åtföljs av beslut om preliminärt rekommenderade anslag för är två och tre.

För att medge en långsiktig planering av forsknings- och utvecklings- arbete föreslår SÖ att forskningsprojekten ges planeringsramar för tre år framåt efter medelsfö-rdelningsåret, i analogi med vad som sker i fråga om skol-byggnadsinvesteringar.

FÖVUX framhåller att den vuxenpedagogiska forskningen borde i ökad utsträckning inriktas på frågor som hänger samman med hur re- kryteringen skall breddas och undervisningen läggas upp för personer utan studievana.

Flera remissinstanser, däribland SÖ. SVUX och FÖVUX, understry- ker att vuxenpedagogisk forskning inte får begränsas till att beröra frå- gor om pedagogisk utformning. De praktiska, ekonomiska, sociala och psykologiska problemen ford-rar också sin lösning. Forsknings- och ut- vecklingsarbetet bör därför ha en vid målsättning, anser SVUX.

Vad beträffar läromedel för vuxenundervisning föreslär kommittén att staten skall stimulera forsknings- och läromedelsutveckl'tng inom detta område. Svenska kommunalförbunder accepterar detta som en angelägen resurSinstans, men vill påpeka de ogynnsamma ekonomiska följder det kan få om man i läromedelsutvecklingen inte tar tillräcklig hänsyn till den tekniska utrustning och standard som normalt finns i skolan, och i första hand anpassar vuxenläromedlen till denna.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1972: 26 59

SCB betonar att det föreligger en brist på fortlöpande statistik beträf- fande vuxenutbildning; endast folkhögskolorna och den kommunala vuxenutbildningen redovisas f.n. i SCB:s statistik. Reformerna på vuxenutbildningens område bör enligt SCB innefatta insamling och ana- lys av statistik som belyser reformerna. Statistiken bör förutom uppgifter om elev- och lärarantal även omfatta resultat från undersökningar rörande studieavsikter, studieavbrott samt elevernas senare yrkesverk- samhet, anser SCB.

4.3.3.3 Utbildning i vuxenpedagogik

SÖ understryker att man, som utredningen föreslagit, vid tillsättning- en av nya pedagogiklärartjänster med sikte på vuxenutbildning, bör se även till reella meriter hos de sökande. För att undvika ett kategori- tänkande bör man dock ej göra alltför stora avsteg från de formella meriterna.

Förslaget om obligatorisk utbildning i vuxenpedagogik vid all lärar- utbildning tillstyrks av flertalet remissinstanser. SFS motiverar sitt ställ- ningstagande med att pedagogiska brister är särskilt allvarliga på vuxen- utbildningens område, eftersom eleverna där visar stora variationer i ut- bildningsbakgrund och individuella förutsättningar. .

Ett visst inslag av vuxenpedagogik förekommer redan nu inom grund- utbildningen för alla slag av lärare, erinrar SÖ. Man kommer i sam- band med Sözs översyn av kursplanerna i pedagogik att överväga en ök- ning av dessa inslag. Vad gäller grundutbildningen för klasslärare, ifråga- sätter dock SÖ huruvida det vuxenpedagogiska momentet bör beredas nämnvärt utrymme med hänsyn till den mängd barn- och ungdomspe- dagogiska frågor som där måste prioriteras. Av detta skäl föreslår SÖ att utbildning i vuxenpedagogik för denna lärarkategori erbjuds i form av fortbildning. '

LUK delar pedagogikutredningens åsikt att en av lärarna vid de större lärarhögskolorna bör ha huvudansvar för utbildningen i vuxenpedago— gik.

UKÄ anser det lämpligt, att minst ett på vuxenutbildningsfrågor spe- ciellt inriktat lektorat inrättas vid varje större lärarhögskola eller univer- sitet.

LO tillstyrker i stort vad som i betänkandet föreslås i fråga om utbild- ning i vuxenpedagogik. Här bör dock kraftigt understrykas, säger LO, vad som redan uträttats inom exempelvis folkbildning och folkhögsko- lor. Det gäller nu att samordna teori med praktiska erfarenheter, hävdar man. Denna åsikt har även ABF, som anser att utredningen ignorerat såväl erfarenheter som behov av vuxenpedagogik inom folkbildningsor- ganisationer-na. En betydande kunskap och erfarenhet finns samlad hos de olika studieförbunden. Att arrangera särskilda kurser för 40 poäng

• Sida 60
•  Original

Prop. 1972: 26 60

i pedagogik för studerande med vuxenpedagogisk inriktning, vilket ut- redningen föreslår, är i princip möjligt redan nu inom ramen för nuva- rande bestämmelser, påpekar UKÄ. Arrangemang av detta slag kan vara aktuella för bl. a. lärare inom olika specialområden av vuxenutbildning. UKÄ avser att så långt möjligt tillgodose önskemål av detta slag liksom även önskemål om variation av kurser för 20 poäng vid den fortsatta översynen av studieplanerna i pedagogik.

LO, LUK, FÖVUX och Svenska kommunförbundet ställer sig posi- tiva till kommitténs förslag om utökad kursverksamhet för dem som inte fått en pedagogisk utbildning avpassad för vuxenutbildning. Efterfrågan på fortbildning av lärare är mycket stor, påpekar Svenska kommunför- bundet. och menar att staten bör ställa medel till förfogande så att en fortbildning kan komma till stånd av samma kvantitativa och kvalita- tiva standard som för ungdomsskolans lärare. Detta bör gälla lärare så- väl inom den kommunala vuxenutbildningen som inom studieorganisa- tionernas verksamhetsområde. Även kommunerna är beredda att ta sin del av ansvaret för fortbildningens genomförande, säger kommunförbun- det i sitt remissvar. Formerna för denna fortbildning bör dock närmare utredas, liksom ansvars- och kostnadsfördelningen mellan stat och kom- mun.

Utredningens uppfattning om det ökade behovet av utbildning i vuxen- metodik för dem som är eller kommer att bli verksamma i vuxenunder- visning delas av ABF och FBF. SACO anser att det är nödvändigt att bygga ut de särskilda linjer för utbildning av lärare för folkhögskola och statlig och kommunal vuxenutbildning som i dag finns i Linköping och Stockholm till att omfatta fler lärarhögskolorter. Även VRO anser det angeläget med en utbyggnad av denna utbildning. För specialister inom visst område utan pedagogisk erfarenhet erfordras kortare peda- gogiska kurser. PUN önskar inom denna sektor få till stånd erfarenhets— utbyten samt även forskning om hur sådan undervisning lämpligen bör bedrivas.

SFS påpekar i sitt remissyttrande, att utredningen i sin uppräkning av målgrupper som kan bli föremål för utbildning i vuxe-npedagogik, ej medtagit lärare på universitets— och högskolenivå. Dessa lärare, som även har vuxenpedagogiska uppgifter, saknar som regel helt pedagogisk utbildning, framhåller SFS.

4.3.2.4 Dokumentation och information

I utredningens förslag i fråga om information och service på vuxen- utbildningens område instämmer UKÄ, SÖ, LO, SVUX, LUK, FÖVUX, FBF, SFS, PA-rådet och statens råd för samhällsforskning.

SÖ påpekar, att det projekt för sammanställning av erfarenheter från tidigare forsknings- och utvecklingsarbete, som utredningen föreslagit.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1972: 26 61

kan anknytas såväl till statens psykologisk-pedagogiska bibliotek som till dokumentationsverksamheten inom European Bureau for Adult Education. SÖ omtalar att man kommer att ta ställning till behov och utformning av det föreslagna projektet vid nästa anslagsframställning.

Statens psykologisk—pedagogiska bibliotek säger i sitt remissyttrande, att med hänsyn till den ökade internationaliseringcn är det betydelsefullt att svensk publik ges fortlöpande information om utländskt material. Det synes sålunda mycket lämpligt, om den 1971 påbörjade försöksverk- samheten med dokumentationsservice vid statens psykologisk—pedago- giska bibliotek finge omfatta även vuxenutbildningsfrågor, anser bi-blio- teket.

Enligt Svenska kommunförbundets bedömning är dokumentations-, informations- och servicefunktionerna ett nödvändigt led i uppbyggandet av en praktiskt inriktad vuxenpedagogisk forskning, som kan göras till- gänglig för alla intresserade. Kommunförbundet ansluter sig också helt till utredningens förslag om inrättandet av en särskild tidskrift kring vuxenpedagogiken. En annan åsikt vad gäller en särskild vuxenpedago- gisk tidskrift har SÖ, som inte anser att. vuxenpedagogikens särdrag moti- verar en särskild tidskrift. Man hävdar att material av denna karaktär i stället bör infogas i PM, och omtalar att man har för avsikt att utvidga Pedagogiska meddelanden och kommer att ägna specialnummer åt olika sektorer av utbildning, däribland också vuxenutbildningen.

4.3.2.5 Organisatoriska frågor

Till samma slutsats som kommittén, nämligen att resurserna för vuxen— pedagogiskt forskningsarbete bör ges i form av projektanslag, har UKÄ. SÖ, AMS, LUK, Svenska kommunförbundet och SFS kommit. Även SAF delar denna åsikt, men hävdar samtidigt, att en viss specialisering torde visa sig önskvärd när det gäller yrkestekniska ämnen, främst i låg- frekventa yrken. ABF motsätter sig däremot förslaget att vuxenpedago- gisk forskning i framtiden endast skulle användas som projektanslag till vetenskapliga institutioner. Förbundet finner det utomordentligt väsent- ligt, att man även framledes skall kunna satsa på projekt liknande FÖVUX, vilket avsiktligt saknat anknytning till universitet och högsko- lor. Över huvud taget anser man det viktigt att inte koncentrera forsk— ningen till den akademiska världen. Till detta ställningstagande ansluter sig också PA-rädet, som anser att möjligheterna till forskning inom in- stitution utanför universiteten bör tillvaratagas. F ÖVUX redovisar i sitt remissyttrande egna erfarenheter beträffande projektanslag och beskri- ver sitt nära samarbete med fackliga organisationer och studieförbund som något mycket positivt. Därmed har personer med praktisk erfaren- het från vuxenutbildningsområdet kunnat knytas till utredningsarbetet.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1972: 26 62

För att överbrygga utbildningsklyftorna i samhället anser FÖVUX att forsknings- och utvecklingsarbete även i fortsättningen bör läggas upp på detta sätt. Av denna orsak motsätter sig kommittén att anslag endast ges till projektforskning vid universitet och högskolor.

Många remissinstanser ställer sig positiva till förslaget om inrät- tande av en till SÖ knuten särskild vuxenutbildningsnämnd. Sålunda an- sluter Sig LO. SAF, SVUX, FÖVUX, FBF, Svenska kommunförbundet och VRO till detta förSIag; FBF och FÖVUX dock under förutsätt-ning att studieförbund och andra i folkbildningsarbetet engagerade får en tillfredsställande representa-tion. FÖVUX anser," att nämnden bör ges verkliga möjligheter att styra forskningen mot de från utbildningssyn- punkt angclägnaste forskningsområdena. AMS finner utredningens för— slag väl motiverat. Man ser det som angeläget att ett nära samarbete kommer till stånd mellan nämnden och arbetsmarknadsstyrelsen.

En avvikande uppfattning i vad avser den till SÖ knutna vuxenutbild- ningsnämnden uppvisar UKÄ, SÖ, statens råd för samhällsforskning, LUK och SFS. Dessa remissinstanser påpekar, att den genom riksdagens beslut år 1971 upprättade pedagogiska nämnden vid SÖ har arbetsupp- gifter, som nära överensstämmer med dem som föreslås för vuxenut— bildningsnämnden. Man finner det därför naturligt, att Sö:s pedagogiska nämnd även får handha frågor som är förknippade med vuxenutbildning och att nämnden därvid utökas något.

Enligt T RU-kommitténs och ABF:s mening vore ett särskilt institut för forsknings- och utvecklingsarbete på vuxenutbildningsområdet en bättre lösning än den av utredningen föreslagna nämnden. Ett sådant in- stitut skulle, tror ABF, ge bättre stabilitet och ökade möjligheter för tvärvetenskaplig forskning samt samla tillgängliga resurser kring ut- bildningSpolitiskt väsentliga problem och utvecklingsprojekt. Om denna lösning av praktiska och forskningspolitiska skäl inte visar sig möjlig, kan de bägge remissinstanserna ansluta sig till den av utredningen för- ordade modellen, under förutsättning att denna nämnd får en självstän- dig, styrande ställning med egna beslutsfunktioner.

4.4. Vidareutbildning av mellanstadielärare m. m.

4.4.1. Gällande bestämmelser

F. 11. kan den som avlagt examen på mellanstadielärarlinjen enligt stad- gan (1968: 318) för lärarhögskolorna (omtryckt 1971: 463) eller folksko- lärarexamen enligt äldre bestämmelser vidareutbilda sig och förvärva behörighet till tjänst som lärare nr 18 eller 16 i grundskolan i svenska, matematik, främmande språk, religionskunskap, samhällskunskap, histo- ria, geografi, biologi, kemi, fysik och teknik (s. k. läroämnen). För

• Sida 63
•  Original

Prop. 1972: 26 63

enkelhetens skull kallar jag dessa tjänster i fortsättningen för ämnes- lärartjänst resp. adjunktstjänst. För att lärare i klass på mellanstadiet (mellanstadielärare) skall bli behörig till ordinarie ämneslärartjänst ford- ras f. n. dels en eller flera studiekurser om sammanlagt minst 40 poäng inom ramen för grundläggande utbildning vid de filosofiska fakulteterna i ett eller två ämnesområden, dels en biämneskurs på omkring tre veckor (dock inte i främmande språk), dels en kurs i psykologi och pedagogik på omkring tre veckor samt dels minst två läsårs full tjänstgöring som lärare i s. k. läroämncn.

Av mellanstadielärare som önskar bli behöriga till ordinarie adjunkts- tjänst i grundskolan krävs dels studiekurser om sammanlagt minst 80 poäng inom ramen för grundläggande utbildning vid filosofisk fakultet, dels examen på ämneslärarlinje enligt stadgan (1968: 318) för lärar- högskolorna eller två terminers praktisk lärarutbildning enligt äldre be- stämmelser, dels minst två läsårs full tjänstgöring som lärare i läro- ämnen. Av de 80 poängen skall minst 40 avse vart och ett av tjänstens ämnen. Ingår svenska i tjänsten krävs 60 poäng i svenska och 40 poäng i tjänstens andra ämne.

4.4.2. Skolöverstyrelsen

Efter att ha redovisat de olika ställningstaganden som statsmakterna tagit till vidareutbildningen av mellanstadielärare, redogör skolöver- styrelsen för lärarsituationen på grundskolans högstadium. De översikt— liga beräkningar som gjorts i skrivelsen visar enligt skolöverstyrelsen att behovet av lärare i läroämnen mot slutet av 1970-talet mer än väl kan tillgodoses genom utbildning av personer som ej förut skaffat sig mellanstadielärarutbildning, s. k. direktutbildade, vid oförändrad intag- ningskapacitet vid lärarhögskolornas ämneslärarlinjer. Tillströmningen till dessa linjer är också betydligt större än det fastställda antalet utbild- ningsplatser.

Som skäl för att upprätthålla en vidareutbildning av mellanstadielärare kan enligt skolöverstyrelsen åberopas dels bristen på lärare i läroämnen, dels nödvändigheten att överbrygga klyftan mellan mellanstadiet och högstadiet, dels den enskildes önskemål om och intresse för vidareut— bildning.

Enligt skolöverstyrelsen utgör inte längre lärarbristen — det motiv som enligt skolöverstyrelsen ledde till införandet av ämneslärarkåren — tillräckligt skäl för särskilda vidareutbildningsåtgärder. Genom den nya lärarutbildningen blir mellanstadieläraren vidare kompetent att i viss utsträckning undervisa på högstadiet. Härigenom torde önskemålet om att skapa kontinuitet i studiegången för de enskilda eleverna i grund— skolan i varje fall delvis ha nåtts. Beträffande det tredje skälet för be- hovet av lärarutbildning — den enskildes önskemål och intresse — kon-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1972: 26 64

staterar skolöverstyrelsen att detta skäl gäller oberoende av tillgången på lärare.

Skolöverstyrelsen har utarbetat sitt förslag till vidareutbildning av mellanstadielärare från följande utgångspunkter.

l. Vidareutbildningen kan inte längre motiveras av brist på lärare i läroämnen.

2. Enligt beslut av Kungl. Maj:t skall skolöverstyrelsen efter utgång- en av juni 1969 inte anordna terminskurser annat än i yrkesvägledning. 1 förslaget till vidareutbildningsmodell har skolöverstyrelsen därför ut- gått från att den ämnesteoretiska utbildningen skall bedrivas inom ramen för grundläggande utbildning vid filosofisk fakultet.

3. För att den vidareutbildade mellanstadieläraren skall kunna be- traktas som helt jämställd med den direktutbildade bör de allmänna bestämmelserna i skolstadgan (19711235) om studiekurser för behörig- het till adjunktstjänst på grundskolan i princip uppfyllas beträffande de ämnen som ingår i vidareutbildningen (bil. 1 till skolstadgan l6.1.l.1).

4. Vid fastställandet av ämneskombinationer bör nuvarande bestäm— melser i 15 kap. 45 skolstadgan (1971: 235) för ordinarie adjunkts- eller ämneslärartjänst gälla.

5. Utöver ämnesteoretisk utbildning bör vidareutbildningen omfatta ett rimligt mått av praktisk lärarutbildning med inriktning på högstadiets särskilda problem, särskilt beträffande ämnesmctodiken.

6. Examen på mellanstadielärarlinjen enligt stadgan (1968: 318) för lärarhögskolorna bör, med undantag för musik och gymnastik, anses ge kompetens att undervisa på högstadiet i tillvalskombinationens äm- nen.

7. Vidareutbildningen bör bl. a. kunna genomföras i form av decen- traliserade studier. Dessutom bör den ämnesteoretiska utbildningen, om så är möjligt, kunna genomföras i form av deltidsstudier. Med dessa utgångspunkter föreslår skolöverstyrelsen, efter att ha analyserat den lärarsituation som kan förväntas under 1970-talet samt de utbildningskrav som den reviderade läroplanen för grundskolan stäl— ler, en vidareutbildning av mellanstadielärare som enligt skolöverstyrel- sens bedömning leder till en kompetens som är jämbördig med den di- rektutbildade adjunktens. Som en konsekvens av detta föreslås att vi- dareutbildningen skall leda till full h e h ö r i g 11 e t f ö r a dj u n k t 5 - tjänst. Den ämnesteoretiska utbildningen för vida- reutbildade lärare som avlagt examen på mellanstadielärarlinje enligt stadgan (1968: 318) för lärarhögskolorna föreslås omfatta 40+40, eller om svenska ingår 40+60, poäng inom ramen för grundläggande utbild— ning vid filosofisk fakultet i två av de ämnen som ingår i adjunkts- tjänst. För behörighet i tjänstens tredje ämne bör utan ytterligare på- byggnad tillvalskurs i ämnet i mellanstadielärarens grundutbildning god- tas.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1972: 26 65

I samband med diskussionen av hur en ny vidareutbildning bör kon- strueras framhåller skolöverstyrelsen att genomgång av tillvalskurs inte bör få tillgodoräknas som ett visst generellt fastställt antal studiepoäng vid filosofisk fakultet. Som skäl för detta anges bl. a. att de moment som är gemensamma för studiekurs vid filosofisk fakultet och tillvals- kurs inom mellanstadiclärarutbildning sällan har samma omfattning. Skolöverstyrelsen förutsätter dock att de kunskaper som mellanstadie- läraren tillägnat sig genom studiet av tillvalskurs avsevärt bör underlätta och i vissa fall också förkorta den faktiska studietiden för erforderliga 40 poäng i motsvarande universitetsämne.

Ifråga om den närmare utformningen av vidareutbildningens ämnes- teoretiska del föreslår skolöverstyrelsen två modeller. Enligt den första modellen omfattar den dels ett ämne som ligger utanför tillvalskombi- nationen, dels det ena ämnet i tillvalskombinationen. Tillsammans med det andra ämnet i tillvalskombinationen ger denna modell behörighet för treämnestjänst. Enligt den andra modellen omfattar vidareutbild- ningcns ämnesteoretiska del två ämnen som ligger utanför tillvalskom- binationen. Det tredje ämnet i en treämnestjänst eller i förekommande fall s. k. angränsande ämne bör låsas till tillvz-tlskombinationens ämnen. I denna modell omfattar alltså adjunktskompetensen ett fjärde ämne, nämligen tillvalsämnc två, och ger därmed möjlighet att söka flera tjänstekombinationer.

Den praktiska utbildningen för den mellanstadielärare som vill vidareutbilda sig till adjunkt bör enligt skolöverstyrelsens för- slag bestå av en metodikkurs på 95 timmar och ca 180 timmars prak- tiktjänstgöring. Metodikkurser bör anordnas en gång om året och för- läggas till lärarhögskola med ämneslärarutbildning 3—4 veckor före höstterminens början. Praktiktji'instgöringen bör antingen genomföras i form av en ca 10 timmars tjänstgöring på högstadiet som inryms i tjänst som lärare 2 eller i form av enbart högstadielärartjänstgöring. I båda fallen skall praktiktjänstgöringen avse de ämnen som ingår i vidareutbildningen.

För antagning till praktisk lärarutbildning bör enligt skolöverstyrelsen fordras att den sökande före ansökningstillfället fullgjort minst tre års tjänstgöring på mellanstadiet. Vid beräkning av dessa tjänsteår skall endast tjänstgöring efter avlagd examen på mellanstadiclärarlinjc eller folkskollärarexamcn räknas.

Prövning av lärarskickligheten bör äga rum efter genomgången ämnes- mässig vidareutbildning och praktisk lärarutbildning.

Beträffande d i m e n s io n e r i n g e n av den praktiska lärarutbild- ningen anser skolöverstyrelsen att det antal som vidareutbildas inte bör läggas som ett tillskott till utan inrymmas i det totalt beräknade utbild- ningsbehovet på ämneslärarlinjerna. Bl.a. med hänsyn till antalet an- sökningar till biämneskurs 1970 föreslås en intagningskvot på 100 för

5. Riksdagen 1972. [saml. Nr 26

• Sida 66
•  Original

Prop. 1972: 26 66

mellanstadielärare som vidareutbildar sig till adjunkt. Det bör uppdras åt skolöverstyrelsen att fortlöpande föreslå Kungl. Maj:t eventuella ändringar av intagningskapaciteten.

Skolöverstyrelsen anser att en liknande vidareutbildningsmodell bör kunna tillämpas för mellanstadielärare som avlagt examen enligt be- stämmelser som gällde före den 1 juli 1968. Dessa lärare har inte er- hållit fördjupad utbildning genom tillvalskurs. Den ämnesteoretiska utbildningen bör för dem omfatta två ämnesområden på vardera minst 40 poäng och tillsammans med den föreslagna praktiska lärarutbildning- en ge behörighet till två-ämnestjänst som adjunkt på grundskolans hög— stadium.

För lärare som genomgått tidigare vidareutbildning för behörighet till ämneslärartjänst för folkskollärare och önskar vidareutbilda sig till adjunkt bör krävas att den ämnesteoretiska utbildningen kompletteras med minst 40 poäng för ytterligare ett läroämne eller att 120—poängs- ämnen som ingår i den tidigare utbildningen kompletteras upp till 40 poäng i vartdera ämnet. Den praktiska lärarutbildningen bör endast om- fatta en metodikkurs på 115 timmar. Prövning av lärarskickligheten bör inte ske. För tillträde till metodikkursen bör krävas minst tre års full tjänstgöring på grundskolans högstadium. Även denna vidareutbild- ning bör ge behörighet till tvåämnestjänst på grundskolan men inte till treämnestjänst.

Enligt skolöverstyrelsen medför den föreslagna praktiska lärarutbild- ningen inga ökade kostnader för statsverket, eftersom den förutsätts ligga inom ramen för ämneslärarlinjernas totala kostnad.

4.4.3 Remissyttranden

Den övervägande delen av remissinstanserna, bl. a. UKÄ, AMS, fler- talet länsskolnämnder, lc'irarhögskolan i Umeå, Svenska kommunförbun— det, TCO, SACO och SFS anser att vidareutbildning av mellanstadie— lärare bör anordnas också i fortsättningen och tillstyrker skolöversty- relsens förslag att vidareutbildningen bör ge a (1 j u n k t 5 k 0 111 p e— t en s. UKÄ understryker att det — förutom de personalpolitiska skä— len —- är av betydelse att även i fortsättningen vissa högstadielärare har erfarenhet från det underliggande stadiet.

Länsskolnämnden i Ös/ergörlands län finner däremot att skolöver- styrelsens förslag om adjunktskompetens knappast baserats på en total- analys av skolvardagens funktionella behov av varierande lärarutbild- ning, -erfarenheter och -intressen. Förslaget synes tvärtom leda till en situation med ökad lärarlönekostnad utan garantier för en mot kost— nadsökningen svarande höjning av den pedagogiska effekten. Förslaget bör därför inte leda till beslut om förändring av klasslärares vidareut-

• Sida 67
•  Original

Prop. 1972: 26 67

bildning till ämneslärare. [ första hand bör de iakttagelser och ställ- ningstaganden som utredningen om skolans inre arbete (SIA) eventuellt kan komma med beträffande lärarrollens utformning och utbildnings- behov avvaktas, innan man frånhänder högstadiet en lärargrupp vars insats är och varit av mycket stor betydelse.

Beträffande omfattningen av den ä m n e ste o r e t i s k a vid a r e- u t b i 1 d n i n g e n framhåller UKÄ att skolöverstyrelsens förslag inne- bär en rimlig avvägning mellan å ena sidan den enskildes önskemål om begränsning av studiernas omfattning och å andra sidan högstadielära— rcns behov av kunskaper och färdigheter. Även AMS, flertalet länsskol- nämnder och Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget på denna punkt. SA CO anser däremot att den ämnesteoretiska vidareutbildningen bör omfatta universitetsstudier om 120 poäng. Även länsskolnämnden t' Skaraborgs län och lärarhögskolan i Linköping anser detta.

SL delar inte skolöverstyrelsens uppfattning att tillvalskurserna inte bör tillgodoräknas i form av ett visst generellt fastställt antal studie- poäng vid filosofisk fakultet. Förbundet hävdar att det inte kan före- ligga oöverstigliga hinder för en bättre synkronisering av de olika lärar- utbildningslinjernas ämnesteoretiska studier än vad som nu är fallet. Frågan om samordning av mellanstadielärarnas ämnesteoretiska utbild- ning med de akademiska studiekurserna bör prövas på nytt.

UKÄ har inga erinringar mot skolöverstyrelsens förslag beträffande utformningen och omfattningen av (1 e n p r a k t i s k a lä r a r u t - b i 1 d nin g e n. Även flertalet länsskolnämnder stöder förslaget. Lätts- .rkolnämnderna i Värmlands, Västernorrlands och Jämtlands län anser dock att kraven är alltför omfattande. AMS framhåller att mellan- stadielärarnas praktiska lärarutbildning samt minst tre års praktik bör medföra att den avslutande utbildningen vid lärarhögskola får karak- tär av fortbildning i likhet med den utbildning som föreslås för folk— skollärare med examen enligt stadgan före den 1 juli 1968.

Svenska kommunförbundet understryker att en alltför omfattande vidareutbildning, speciellt beträffande den praktiska delen, inte minst i ekonomiskt hänseende kan te sig mindre lockande för lärare med flera års utbildning och många års tjänstgöring. För bl. a. norrlandslänen kan en vidareutbildningslinje som inte är attraktiv ur lärarsynpunkt innebära att det totala antalet vakanta tjänster på högstadiet ökar. Vi- dareutbildningsalternativet blir inte tillräckligt lockande för de lärare som finns på mellanstadiet och de adjunktsbehöriga söker sig inte till dessa län i tillräckligt stor omfattning. En reform som har till syfte att höja standarden skulle då för dessa län få motsatt verkan. Genom att ge möjlighet till dispens från praktiktjänstgöringen skulle man kunna skapa möjlighet för lärare i kommuner med uppenbar brist på ämnes— lärare att efter genomgången metodikkurs vinna behörighet till adjunkts- tjänst.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1972: 26 68

SL avvisar kravet på ytterligare praktisk lärarutbildning. Man fram- håller att metodisk utbildning i och för sig kan anses vara av stor be- tydelse i en lärarutbildning. Med utgångspunkt från förbundets princi- piella synsätt rörande lärarfunktionen enligt vilket målet för lärarverk- samheten genom hela skolsystemet är detsamma, nämligen att med- verka till varje elevs allsidiga och kontinuerliga utveckling, anser emel— lertid förbundet att mellanstadielärare inte skall behöva genomgå en ny formell lärarutbildning enbart av den orsaken att han ytterligare fördjupat sina rent ämnesteoretiska kunskaper.

För vissa ämnen som ingår i en behörighetsgivande utbildning kan dock en väl motiverad ämnesmctodik accepteras som ett komplement till en helt ny ämnesteoretisk utbildning.

SACO anser att den föreslagna praktiska lärarutbildningen är otill- räcklig. Den praktiska utbildningen bör omfatta en termin.

UKÄ, flertalet länsskolnämnder, AMS och SACO tillstyrker skol- överstyrelsens förslag att dim en s i o n e r i n g e n av vidareutbild- ningen av mellanstadielärare bör ske med utgångspunkt från en intag- ningskvot på 100.

TCO anser däremot att skolöverstyrelsens förslag innebär en radikal nedskärning av en stor lärargrupps vidareutbildningsmöjlighcter. I skol- överstyrelsens förslag framhålls den ökade tillströmningen till direkt- utbildningen som det avgörande skälet för den föreslagna nedskärning- en. Med samma motivering skulle i dag en rad återkommande utbild- ningsvägar och internutbildningar kunna skäras ner eller utmönstras. TCO anser inte att några skäl av pedagogisk natur föreligger att nu ändra sammansättningen av högstadiets lärarkår. Det är till stor fördel. för högstadiet att där finns ett betydande antal lärare med tidigare erfarenhet av och utbildning för mellanstadiet samt att vidareutbildning- en av mellanstadielärare skall ha ställning som en reguljär utbildnings- väg till högstadiets ämneslärartjänster. Om inte detta skall bli ett när- mast illusoriskt arrangemang måste denna utbildningsväg ha en betydan- de kvantitativ omfattning.

Beträffandc skolöverstyrelsens förslag angående vidareutbildning av lärare som inte avlagt examen på mellanstadielärarlinje vid lärarhög- skola har framför allt SL närmare utvecklat sina synpunkter. Förbundet anser bl.a. att för de folkskollärare som avlagt examen enligt stadgor som gällde före 1968 bör en redovisning av den fortbildning de genom- gatt i anslutning till sin tjänstgöring kunna läggas till grund för en be- hörighetsprövning i det tredje ämnet i en treämneskombination, var- efter den återstående vidareutbildningen skulle kunna omfatta 40—l—4O poäng i tjänstens andra två ämnen.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1972: 26 69

5.1. Inledning

Ett av de viktigaste målen för utbildningen är att befordra jämlikhet. Detta gäller dels innehållet i utbildningen, dels fördelningen av utbild- ning mellan olika grupper i samhället. Gcnom utbildning skall de stu- derande bl.a. ges möjlighet till en allsidig verklighetsupplevelse och vidgade kunskaper samt förbättrad förmåga till kontakt med andra människor. Utbildning ökar också människors möjlighet till ett kul- turellt rikare liv samt bidrar till att göra det möjligt för alla att delta i samhällsarbetet. En särskilt viktig roll spelar härvid vuxenutbildningen.

Som framgår av bl.a. låginkomstutredningens material är de kort- utbildade i allmänhet missgynnade också när det gäller inkomst och förmögenhet, status och inflytande. Personer med lång utbild- ning har oftast goda möjligheter att erhålla välavlönade och stimu- lerande arbeten samt har bättre förmåga att hävda sina intressen i skilda sammanhang. Reformer inom utbildningsområdet är därför bara en del av de förändringar som krävs för att utjämna skillnader i lcvnadsförhål- landen mellan olika grupper. En förutsättning för att åstadkomma för- ändringar är emellertid att det stora flertalet aktivt deltar i samhälls- arbetet.

Under dc senaste decennierna har samhället satsat betydande resurser på utbildnings- och kulturområdet. Dagens ungdom erbjuds rika möjlig- heter till utbildning. En obligatorisk nioårig skola har genomförts för alla barn och ungdomar. Intagningskapaciteten vid gymnasieskolan mot— svarar ca 90 % av en årskull -—- även om den faktiska andelen 16-åringar som studerar är lägre —— och många ungdomar genomgår sedan någon form av högskolutbildning. Parallellt härmed har möjligheterna till utbildning för vuxna successivt ökat.

År 1970 hade 68 % av befolkningen i åldrarna 20—64 år genomgått endast folkskola och eventuell yrkesutbildning samt 23% realskola, grundskola eller annan likvärdig utbildning. Hänsyn har därvid inte tagits till folkhögskolutbildning, kommunal vuxenutbildning o.d. och inte heller till deltagande i studiecirkelvcrksamhet.

Även många unga människor har emellertid fått en bristfällig grund- utbildning eftcrsom grundskolan först läsåret 1972/73 är utbyggd i samtliga kommuner. År 1970 var det närmare en miljon personer i en- hets- och grundskolgenerationen, dvs. i åldrarna under 35 år, som endast erhållit folkskolutbilclning eventuellt i kombination med yrkes- utbildning.

För att minska utbildningsklyftan mellan generationerna måste sam- hället, vilket jag tidigare flera gånger framhållit, öka sina insatser på vuxenutbildningens område. Särskilt angelägna är därvid åtgärder som

• Sida 70
•  Original

Prop. 1972: 26 70

syftar till att nå de utbildningsmässigt mest missgynnade grupperna. Vuxenutbildningen är också ett betydelsefullt instrument i en arbets- marknadspolitik som syftar till att värna om den fulla sysselsättningen.

Vi har i dag flera olika former av samhällsstödd vuxenutbildning. Stu- diecirkelverksamheten samlade förra året ca 1,6 milj. deltagare. Kom- munal vuxenutbildning anordnas i ca 320 kommuner. 1 Norrköping och Härnösand finns statliga skolor för vuxna, som bygger på en kom- bination av lärarledd undervisning och korrespondensundervisning. En annan form av vuxenutbildning är arbetsmarknadsutbildningen, där numera utbildning i allmänna ämnen på grundskolenivå ingår. Folk- högskolorna utgör också en viktig studiemöjlighct för de vuxna. Vuxen— utbildningsprogrammen via radio och tv är för många ett komplement och för andra ett alternativ till andra utbildningsmöjligheter. Dessutom förekommer utbildning inom löntagarorganisationer, statlig och kom- munal förvaltning, privata företag osv. Det totala antalet elever som deltar i någon form av vuxenutbildning överstiger 2 milj. Den expert— studie som pedagogikutredningen överlämnat visar också på en snabb expansion på alla områden av vuxenutbildningen.

De studieformer som i dag kan erbjudas de vuxna har vuxit fram successivt. 1967 års beslut om vuxenutbildningen ( prop. 1967: 85 , SU 1967: 117, 129, rskr 1967: 277) kan betraktas som startpunkten för de senaste årens reformarbete. 1967 års beslut innebar bl.a. avgiftsfria studier enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasie- skolan. Resurserna för folkbildningsarbetet förstärktes genom att stats— bidraget till studiecirkclverksamheten höjdes från 15 kr. till 20 kr. per timme. År 1967 tillkallades vidare kommittén för tv och radio i utbild- ningen (TRU-kommittén).

Denna satsning ledde till en mycket kraftig expansion av vuxenutbild— ningen. Det var emellertid i stor utsträckning de relativt unga och välutbildade som utnyttjade möjligheterna att förbättrasina kunskaper. 1967 års beslut inom vuxenutbildningsområdet har därför under de två senaste åren kompletterats med åtgärder som varit direkt riktade mot grupper med kort och bristfällig utbildning. År 1970 (prop. 1970135, SU 1970:107, rskr 1970: 273) förbättrades statsbidragen till folkbild— ningsorganisationerna genom att bidraget till studiecirklar höjdes från 20 kr. till 30 kr. per studietimme. Dessutom infördes ett särskilt till- läggsbidrag på 10 kr. per studietimme. "filläggsbidraget utgår till studie- cirkelverksamhet på grundskolenivå i ämnena svenska, engelska, mate— matik och samhällskunskap, dvs. cirklar som i första hand vänder sig till personer som endast har sex- eller sjuårig folkskola (i förevarande proposition benämnda kortutbildade). Samma år tillkallades kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) som har till upp- gift att bedriva uppsökande verksamhet bland dem som har en kort ut- bildning och som har arbetsförhållanden som försvårar regelbundna

• Sida 71
•  Original

Prop. 1972: 26 71

studier i nu tillgängliga former. Vidare infördes ett särskilt statsbidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet. Även i fråga om den kommunala vuxenutbildningen har de två senaste årens beslut syftat till att i första hand erbjuda plats åt kortutbildade som vill för- bättra sina kunskaper på grundskolenivå.

Reformarbetet på vuxenutbildningens område har sålunda under de senaste åren i första hand varit inriktat på att nå dem som har den svagaste skolunderbyggnaden och därmed också det största behovet av ytterligare utbildning. Vuxenutbildningsorganisationen skall emellertid också ge möjligheter till kompletterande studier för den som t. ex. i ett tidigare skede valt fel studiegång. För att tillfredsställa de olika utbild- ningsbehov som finns hos de studerande krävs ett mångsidigt utbud. I prop. 1971: 37 framhöll jag bl. a. att en fortsatt utbyggnad av vuxen- utbildningen är en av de mest angelägna uppgifterna inom utbild— ningssektorn. Jag pekade också på att flera utredningar behandlar frågor av central betydelse inom vuxenutbildningsområdet, bl. a. FÖVUX, kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) och 1968 års ut- bildningsutredning (U 68). Jag vill i detta sammanhang påminna om att jag nyligen tillkallat tre sakkunniga för att utreda frågan om den fort- satta verksamheten med television och radio i utbildningen.

Utbildningsutskottet (UbU 1971: 13) anslöt sig till den prioritering av åtgärder som föreslogs i propositionen (1971: 37). Utskottet ansåg det vidare angeläget med en fortlöpande redovisning av utvecklingen och utredningsläget på området. Redovisningen borde innefatta även de förslag som kunde förutses komma att bli föremål för statsmakternas beslut. Dessutom erinrade utskottet om de samordningsproblem som finns på vuxenutbildningens område och framhöll att dessa har samband med lösningen av studiefinansieringsfrågorna. De borde därför enligt utskottets mening kunna belysas genom arbetet i SVUX.

Jag har i det föregående lämnat den av riksdagen önskade redovis- ningen. Denna är grundad på rapporter från myndigheter och utred- ningar och har kompletterats med en beskrivning av nuvarande utbild- ningsvägar för vuxna.

Det viktigaste inslaget i de närmaste årens arbete med vuxenutbild— ning måste förbli att nå dem som är i störst behov av vuxenutbildningen. Hittills vidtagna åtgärder måste därför ständigt underkastas en kritisk granskning för att man skall kunna bedöma om reformerna har lett till de avsedda resultaten. Ett uttryck för denna önskan att analysera vuxenutbildningsorganisationen är de tilläggsdirektiv till SVUX som jag nyligen anmält.

Kommittén skall undersöka hur de olika formerna av samhällsstödd vuxenutbildning skall stödja och komplettera varandra. Det är därut- över nödvändigt att även i bl. a. organisatoriskt och studiesocialt av- seende göra prioriteringar mellan olika åtgärder. I direktiven påpekas

• Sida 72
•  Original

Prop. 1.972: 26 72

också att det inom ett totalt givet utbildningsprogram kan bedömas vara angeläget med tyngdpunktsförskjutningar.

SVUX skall pröva vilka åtaganden som en utvidgad uppsökande verksamhet skulle medföra och därmed beakta erfarenheterna från FÖVUX:s försöksverksamhet. Kommittén skall vidare pröva de tanke— gångar som förts fram av bl.a. LO:s arbetsgrupp för vuxenutbildning om en särskild insats för de relativt unga som på grund av att grund- skolan genomförts successivt inte fätt tillgång till den nioåriga obliga- toriska skolan. Kommitténs bedömning skall även innefatta en avväg— ning mellan heltids-, deltids- och fritidsstudier. Övervägandena kan leda fram till en prövning av det statliga stödet till olika former av vuxenutbildning.

I direktiven påpekas att den enskilde möter ett stort utbud av utbild- ning, som svarar mot skilda behov. I vissa fall kan det emellertid vara svårt, trots de många olika formerna, att få till stånd utbildning. För den enskilde kan det vidare ibland vara svårt att orientera sig om de olika studiemöjligheterna. Det kan därför vara angeläget med en lokal och regional samordning av utbildningsinsatserna. SVUX skall enligt direktiven närmare undersöka hur man skall kunna nå fram till en sådan samordning. De lokala vuxenutbildningsrådens uppgifter skall härvid särskilt beaktas. SVUX skall vid fullgörandet av sitt uppdrag samråda med FÖVUX.

Jag har i det föregående redovisat innehållet i SVUX:s debattskrift, som remitterats till ett stort antal instanser. Min förhoppning är att denna skrift kommcr att leda till en intensiv debatt om den framtida vuxenutbildningen och i synnerhet om konstruktionen av ett studie— socialt system för vuxenutbildningen. I avvaktan på ställningstagande till ett kommande utredningsförslag kan det emellertid vara moti- verat att redan nu vidta vissa förändringar i det studiesociala systemet. Jag föreslår i annat sammanhang att "Kungl. Maj:t i en särskild propo- sition lägger fram ett principförslag om att s.k. äldre studerande vid studievägar som nu tillhör studiehjälpssystemet förs över till studieme— delssystemet fr.o.m. budgetåret 1973/ 74. Härigenom uppnås en större likformighet i studiesocialt avseende för vuxna oavsett på vilket sta- dium studierna bedrivs. Vidare vinner man den fördelen att de vuxna som fortsätter att studera vid t. ex. någon högskola får samordnade återbetalningar.

Det är angeläget att man söker finna nya former för att nå även de personer som har svag motivation att delta i utbildning. Jag har tidigare redogjort för den uppsökande verksamhet som FÖVUX bedriver, varav bl. a. framgår att 52 % av de uppsökta önskade studera. Erfarenheterna från FÖVUX-verksamheten visar, som jag framhållit i prop. 1972:1 (bil. 10 s. 425) att försöksperioden bör förlängas för att få det underlag för en säkrare bedömning av de kortutbildades utbildningssituation som fordras för mer systematiska insatser. Jag förordar att kostnaderna

• Sida 73
•  Original

Prop. 1972: 26 73

för försi'iksverksamheten får bestridas med medel från reservations- anslaget Kommittéer m. rn. under åttonde huvudtiteln även under bud- getåret 1972/73. I sammanhanget förtjänar framhållas att man också på det lokala planet har tagit flera initiativ till uppsökande verk- samhet. Som exempel vill jag nämna den verksamhet som bedrivs av Skaraborgs ABF-distrikt i samarbete med Kommunalarbetareförbundets avdelning 25 i Mariestad; samarbetet mellan "Volvo verkstadsklubb och den kommunala vuxenutbildningen i Göteborg, där man förlagt grund- skolutbildning till Torslandaverken; vuxenutbildningskampanjen vid Svenska kullagerfabriken i Göteborg, som genomförs i samverkan mel- lan ABF, TBV, den kommunala vuxenutbildningen och personalorga- nisationerna; den uppsökande verksamhet, som bedrivs av Sundsvalls och Njurunda kommuner, där kursdeltagarna bedriver det huvudsakliga arbetet i hemmet; den verksamhet som bedrivs på några arbetsplatser av ABF i Stockholm. De erfarenheter vi f. n. har av den uppsökande verk- samheten är synnerligen goda och de visar att man är inne på rätt väg när det gäller att nå dem som har kort och bristfällig utbildning. Jag vill erinra om att skolöverstyrelsen fr.o.m. innevarande budgetår förfogar över vissa medel (för budgetåret 1971/72 260000 kr.) för att stödja olika projekt med bl. a. uppsökande verksamhet.

Vid beredningen av de i förevarande proposition föreslagna åtgärderna har samråd skett med den Särskilda interdepartementala arbetsgruppen för låginkomstfrägor.

5.2. Folkb-ildningsarbete

Folkbildningsarbetet är en mycket viktig del av vuxenutbildnings- organisationen bl. a. därför att folkbildning visat sig ha goda förut- sättningar att nå ut till och aktivera de stora grupper i samhället som av olika anledningar har begränsade möjligheter att delta i andra former av studier och kulturliv. De senaste årens debatt om vuxenutbildningens framtida utformning har markerat folkbildningens roll och uppgif- ter på detta område. Detta har särskilt kommit till uttryck i rappor- terna från LO:s arbetsgrupp för vuxenutbildningsfrågor (LOVUX). Även FÖVUX:s försöksverksamhet har visat att cirkelstudier är en lämplig studieform för kortutbildade vuxna.

Som ett uttryck för den stora betydelse statsmakterna tillmäter folk- bildningsarbetet har insatserna för denna verksamhet också getts förtur under senare år. Bidrag till studiecirkelverksamhet utgår, som jag redan nämnt, f. 11. till allmän studiecirkel med 75 % av kostnaderna för ledar- arvode och studiematerial, dock högst med 30 kr. per studietimme. Sedan år 1970 utgår, som jag också redovisat, ett tilläggsbidrag om högst 10 kr. per studietimme till cirklar på grundskolenivå i ämnena svenska, eng— elska, matematik och samhällskunskap. Av tilläggsbidraget får högst

• Sida 74
•  Original

Prop. 1972: 26 74

8 kr. avse ledararvode. Det är här fråga om en verksamhet som i första hand vänder sig till kortutbildade personer. Omkring 47 000 sådana cirklar startades under läsåret 1970/71. Ämnena engelska och sam- hällskunskap svarar för det största antalet av dessa studiecirklar. Denna s.k. prioriterade studiecirkelverksamhet betraktar jag som synnerligen viktig när det gäller att tillgodose grupper som missgynnats i utbildnings— hänseende. Allteftersom antalet prioriterade cirklar ökar blir det fråga om betydande kostnader för studieförbunden för att organisera detta slag av cirklar. Många studieförbundsavdelningar har också anordnat uppsökande verksamhet för att rekrytera deltagare till de prioriterade cirklarna. För att särskilt stödja denna cirkelverksamhet vill jag föreslå ett särskilt bidrag på 5 kr. per studietimme till de prioriterade studie- cirklarna för administration och uppsökande verksamhet. Dct nu före- slagna bidraget bör ses som en motsvarighet till det särskilda statsbidrag, som skall användas till kostnader för intagning av elever till kommunal vuxenutbildning och därmed sammanhängande verksamhet och som ut- går med 2 % av statsbidraget till lönekostnad.

Detta särskilda bidrag bör även utgå till den del av den prioriterade studiecirkelverksamheten, som avser att utveckla kommunikationsfär— digheten hos handikappade, t. ex. i åtbördsspråket, blindskrift och ma- skinskrivning för blinda.

Jag vill i detta sammanhang också påpeka att kommunerna genom avsevärda ekonomiska insatser hittills markerat folkbildningsarbetets be- tydclse i vuxenutbildning och kulturliv. Jag utgår från att det höjda statsbidraget kommer av kommunerna att uppfattas som en bekräftelse på folkbildningens stora betydelse. '

5.3. Kommunal vuxenutbildning

Den kommunala vuxenutbildningen har sedan den 1 juli 1968, då nuvarande organisation infördes, genomgått en snabb expansion. Läs- året 1967/68 fanns kommunala kvällsgymnasier på ca 30 orter. F. n. finns kommunal vuxenutbildning i ca 320 kommuner. Det totala antalet elever i den kommunala vuxenutbildningen uppgick läsåret 1970/71 till ca 166000. Som jag tidigare nämnt har de åtgärder som under de två senaste åren vidtagits inom denna del av vuxenutbildningen i första hand syftat till att bereda plats och ge stöd åt elever som studerar på grundskolenivå. -

År 1970 höjdes schablontillägget för studiehandledning samt studie- och yrkesorientering från 13 % av det totala antalet lektioner till 25 % för kurser på grundskolenivå. Dessa timmar får användas också till stödundervisning, särskilt för personer med enbart sex- eller sjuårig folkskola utan studievana. År 1971 drog statsmakterna upp riktlinjer för en starkare styrning av den fortsatta utbyggnaden av den kom-

• Sida 75
•  Original

Prop. 1972: 26 75

munala vuxenutbildningen-( prop. 1971: 37 , UbU 1971: 13, rskr 1971: 170). Syftet var att tillgängliga resurser i större utsträckning skulle ställas-' till förfogande för dem som är utbildningsmässigt mest missgynnade. Kurserna på gymnasieskolnivå skulle få öka med 10%. Enligt vad jag erfarit har den totala efterfrågan på gymnasieskolutbildning i hela riket i stort sett motsvarat en ökning på 10% medan ökningen i fråga om grundskolekurscrna varit större. Det är- enligt min mening riktigt med denna förskjutning mot fler grundskolekurser och därmed också mot de kortutbildade grupperna. Även för nästa är bör antalet undervisningstimmar i gymnasieskolkurserna få öka med 10 %. Som jag påpekade i prop. 1971: 37 varierar den relativa omfattningen av den kommunala vuxenutbildningen på gymnasiestadiet mellan olika kommuner.. Det är enligt min mening angeläget att man når en jämnare fördelning inom landet. På gymnasieskolstadiet bör man vidare särskilt inrikta sig på att yrkesinriktade kurser kommer till stånd. Liksom under innevarande år räknar jag dock med att en generell ökning av antalet undervisningstimmar skall komma till stånd i samtliga kommuner. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser i dessa frågor.

En grundläggande princip för urvalet till gymnasieskolkurser inom kommunal vuxenutbildning som fastslogs i statsmakternas beslut våren 1971 ( prop. 1971: 37 s. 95 ) var att i första hand de skall tas in som är i störst behov av utbildningen. Jag förordade bl. a. i prop. 1971: 37 (s. 96) att sådana sökande till gymnasieskolkurser som vill komplettera för att höja ett tidigare erhållet betyg i ämnet inte bör beredas plats i vuxen- utbildningen. En bestämmelse av sistnämnda innehåll har tagits in i 34 å kungörelsen (1971: 424) om kommunal och statlig vuxenutbildning. Det ovillkorliga förbudet att ta in eleven synes emellertid föra för långt. Kommun eller landstingskommun som är huvudman för vuxenutbild- ning bör ha rätt att i gymnasieskolkurs ta emot även elev som redan har betyg i ämnet, under förutsättning att plats kan beredas elcven utan ökade kostnader för statsverket. En sådan elev bör dock inte få betyg över det ämne i vilket han tidigare har fått betyg.

Jag har tidigare redogjort för skolöverstyrelsens förslag om att kom- munerna fr.o.m. den 1 juli 1972 skall få omvandla högst 40% av schablontiliägget för studiehandledning samt studie- och yrkesoriente- ring inom den kommunala vuxenutbildningen till hel- eller deltids- tjänst som studie- och yrkesvägledare. De vuxenstuderande har ofta ett stort behov av studie- och yrkesvägledning och jag biträder därför skolöverstyrelsens förslag om en sådan omvandling av schablontillägget. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser även i denna fråga.

Förra året gjordes en ändring beträffande minimiantal elever för in- rättande av kurs. Dittills hade för alla kurser krävts ett stadigvarande

;. 75, raderna 1—8 uppifrån utbytes mot: munala vuxenutbildning-en ( prop. 1971: 37 . UbU 1971: 13, rskr 1971:170). att tillgängliga resurser i Större utsträckning skulle ställas till förfogande för dem som är utbildningsmässigt mest le. Kurserna på gymnasieskolnivå skulle få öka med IO %. Efter vad jag erfarit har den totala efterfrågan på gym- bildning i hela riket i stort sett motsvarar en ökning nä 10 % medan iikninm-n i från:. nm t'rlmtiliknlf'kIITN'PI'HH V"lrii'

• Sida 76
•  Original

Prop. 1972: 26 76

antal om tolv elever, vilket förorsakat problem för glesbygdskommuner. F. n. gäller att elevantalet får vara så lågt som åtta endast på de orter inom det allmänna stödområdet som ligger utanför 5. k. g-ort. Eftersom det på många orter med hög frekvens skiftarbete visat sig svårt att få ihop ett tillräckligt antal elever som samtidigt är lediga från arbetet förordar jag att på försök, efter medgivande av skolöverstyrelsen, skall få anordnas 100 kurser med lägst åtta elever på sådana orter där skift- arbete förekommer i större omfattning, och vilka är g-orter eller ligger utanför det allmänna stödområdet.

Lärare inom den kommunala vuxenutbildningen är i regel anställda som timlärare i fråga om kurs som motsvarar utbildning enligt läro- planen för grundskolans högstadium eller enligt kursplanerna för någon av följande linjer i gymnasieskolan, nämligen tvåårig ekonomisk linje, tvåårig social linje, tvåårig teknisk linje, treårig linje och fyraårig linje. I fråga om övriga gymnasieskolkurser fullgörs undervisningen i allmän- het av lärare vid kommunens gymnasieskola. Förra året beslutade stats- makterna (prop. 1971: 37) att medge lärare inom den kommunala ung- domsutbildningen med tjänst inom det allmänna stödområdet utanför 5. k. g-ort möjlighet att i tjänsten inräkna undervisning inom kommunal vuxenutbildning. Önskemål har framförts att man nu förutsättningslöst bör pröva konsekvenserna av att inrätta tjänster inom den kommunala vuxenutbildningen i landet i dess helhet. I samband med en sådan åt- gärd måste frågan om särskilda kompletterande regler för behörighet och meritvärdering beträffande tjänster inom vuxenutbildningen tas upp till prövning. Man bör enligt min mening försöka få garantier för att lärarna har erfarenhet och fallenhet för vuxenundervisning. Jag avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att ge skolöversty- relsen i uppdrag att utreda denna fråga.

Enligt praxis har statsbidrag till avgifter till försäkring för tilläggs- pension utbetalts för ordinarie rektorer och ordinarie studierektorer vid särskild skolenhet för kommunal vuxenutbildning samt. i viss ut- sträckning även för lärare inom den kommunala vuxenutbildningen. Kungl. Maj:t bör bemyndigas att meddela bestämmelser om statsbidrag till sådana avgifter.

Jag vill vidare påpeka att de uttalanden som gjordes av chefen för dåvarande ecklesiastikdepartementet i 1957 års proposition angående riktlinjerna för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster m.m. och av utskottet vid behandlingen av propositionen ( prop. 1957: 61 s. 64 , SU 1957: 97 s. 47) givetvis bör gälla också vid tillsättning av skolledar- tjänster vid särskilda skolenheter för kommunal vuxenutbildning.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1972: 26 77

5.4. Fortbildning

Som jag redovisat i det föregående anordnas utbildning av lärare för vuxenutbildningen vid lärarhögskolorna i Linköping och Stockholm. Skolöverstyrelsen har föreslagit att vissa åtgärder vidtas för att få till stånd fortbildning av lärare inom vuxenutbildningen. Enligt förslaget skall det vara obligatoriskt för lärare inom kommunal vuxenutbildning att delta i speciella program för vuxenutbildning under minst en studie- dag. Skolöverstyrelsen anser dock att man av praktiska och ekonomiska skäl ej bör ålägga timlärare med annan huvudarbetsgivare eller utan annan arbetsgivare att delta i studiedagar. Skolöverstyrelsen föreslår inte någon ytterligare studiedag utöver de högst fem som föreskrivs i skol- stadgan, vilket innebär att den föreslagna fortbildningen med inriktning på undervisning av vuxna skall rymmas inom nuvarande resurser. Med hänsyn till att lärarna inom den kommunala vuxenutbildningen i stor utsträckning har grundutbildning med inriktning på undervisning i ung- domsskolan, anser jag det synnerligen viktigt att dessa lärare ges fort— bildning med inriktning på undervisning av vuxna. Jag tillstyrker därför skolöverstyrelsens förslag om att en av studiedagarna skall tas i an- språk för fortbildning med inriktning på undervisningen av vuxna. Jag avser att i annat sammanhang uppdra åt skolöverstyrelsen att meddela erforderliga bestämmelser härom. Som skolöverstyrelsen uttalat gäller åliggandet att delta i studiedagar även för lärare vid de statliga vuxen- skolorna i samma omfattning som för lärare i ungdomsskolan.

5.5. Pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete

Pedagogikutredningen har i sitt sista betänkande (SOU 1971:24) tagit upp en rad viktiga problem i fråga om det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet inom vuxenutbildningen. Efter att ha gjort en genomgång av de senaste årens och nu pågående projekt konstate- rar utredningen att det råder brist på undersökningar, som belyser vuxenutbildningens organisatoriska förhållanden. Påtaglig är enligt ut— redningen också bristen på undersökningar som belyser effekten av olika metoder i vuxenundervisningen och relationen mellan lärare och deltagare i vuxenutbildningssammanhang. Med hänvisning till behoven av forsknings- och utvecklingsarbete inom vuxenpedagogiken anser utredningen det nödvändigt att särskilda resurser ställs till förfogande för detta ändamål. Enligt utredningen finns det väl styrkta behov av minst ett tiotal forsknings- och utvecklingsprojekt. En forskningsvolyrn av denna omfattning kan enligt utredningen beräknas medföra ett år- ligt behov av ca 2 milj. kr. under de närmaste åren.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att det är synnerligen angeläget att inom ramen för anslaget Pedagogiskt utveck- lingsarbete inom skolväsendet ökade resurser satsas på pedagogiskt ut-

• Sida 78
•  Original

Prop. 1972: 26 78

vecklingsarbete inom vuxenutbildningsområdet. Det av utredningen fö- reslagna beloppet på ca 2 milj. kr. bör enligt min mening vara ett lämpligt riktmärke för dessa insatser nästa läsår.

Beträffande inriktningen av det vuxenpedagogiska forsknings och ut- . vecklingsarbetct understryker flera remissinstanser utredningens upp— fattning att det inte får begränsas till att beröra frågor om pedagogisk utformning. De praktiska, ekonomiska, sociala och psykologiska pro- blemen fordrar också sin lösning. FÖVUX framhåller att den vuxen- pedagogiska forskningen i ökad utsträckning bör inriktas på problem som hänger samman med frågorna hur rekryteringen skall breddas och undervisningen läggas upp för personer utan studievana. Enligt min me- ning är det väsentligt att nyss refererade synpunkter på inriktningen av det vuxenpedagogiska forsknings och utvecklingsarbetet beaktas i det fortsatta arbetet. Inom detta arbete kan det givetvis bli fråga om både mer renodlade forskningsprojekt och utvecklingsarbete, vilket i likhet med verksamheten vid de pedagogiska utvecklingsblocken, bör kunna förläggas ockSå utanför de vetenskapliga institutionerna.

Utredningens förslag om en särskild vuxenpedagogisk utbildning för lärare inom samhällets arbetsmarknadsutbildning och i yrkestekniska ämnen inom den kommunala vuxenutbildningen övervägs enligt vad jag erfarit f. n. av skolöverstyrelsen.

Utöver åtgärder i anslutning till lärarutbildningen föreslår utred- ningen ökade möjligheter och resurser för universitetsutbildning i peda- gogik med vuxenpedagogisk inriktning. Universitetskanslersämbetet har i sitt remissyttrande redovisat att man så långt möjligt kommer att till- godose önskemål av detta slag. Det är enligt min mening angeläget att utbildning med vuxenpedagogisk inriktning kommer till stånd även på universitetsområdet.

Enligt utredningen bör man 'öka inslagen av vuxenpedagogik inom utbildningen av vad som tidigare benämnts ämneslärare och klasslärare. Skolöverstyrelsen påpekar i sitt remissyttrande att ett visst inslag av vuxenpedagogik redan nu förekommer inom grundutbildningen för alla slag av lärare och att överstyrelsen i samband med sin översyn av kurs- planerna i pedagogik kommer att överväga en ökning av dessa inslag. Jag vill understryka vikten av att inslagen av vuxenpedagogik ökar i lärarutbildningen och finner det tillfredsställande att skolöverstyrelsen beaktar dessa frågor vid översynen av kursplanerna. Beträffande ut- bildningen i vuxenpedagogik utgår jag från att skolöverstyrelsen i detta sammanhang, som LO och ABF framhållit, beaktar såväl erfarenheter som behov av vuxenpedagogik inom folkbildningsorganisationerna._

För att bevaka det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklings- arbetet bör enligt utredningen inrättas en särskild vuxenpedagogisk nämnd. Nämnde-n skall enligt förslaget främst vara av rådgivande karak- tär, men man bör kunna pröva att delegera beslutanderätt till nämnden

• Sida 79
•  Original

Prop. 1972: 26 79

i vissa ärenden. Beträffande detta förslag påpekar dock utredningen att om en väsentlig omorganisation skulle komma att genomföras t. ex. i fråga om den dåvarande pedagogiska nämndens sammansättning och uppgifter, kan detta självfallet påverka den av utredningen föreslagna organisationen. I likhet med bl. a. universitetskanslersämbctet och skol- överstyrelsen anser jag att man bör låta det vuxenpedagogiska forsk- nings— och utvecklingsarbetet få ankomma på den genom statsmakternas beslut (prop. 1971: 38, UbU 1971: 12, rskr 1971: 169) under år 1971 inom skolöverstyrelsen omorganiserade pedagogiska nämnden. Nämndens upp- gifter har för övrigt inte avgränsats till att avse någon viss del av ut— bildningsväsendet utan omfattar detta i dess helhet. Som utredningen påvisat bör emellertid bevakningen av de vuxenpedagogiska frågorna framgent tillmätas ökad betydelse. Detta bör leda till en utökning av nämnden. Det ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestäm- melser härom.

Pedagogikutredningens förslag om ett särskilt projekt med inriktning på dokumentations- och informationsfrågor inom vuxenutbildningsom- rådet bör prövas. Jag avser att i annat sammanhang uppdra åt skol- överstyrelsen att utreda frågan.

5.6. Vidareutbildning av mellanstadielärare

Undervisningen på grundskolans högstadium i de ämnen som tidigare benämnts läroämnen har sedan 1950-talets mitt ombesörjts av i huvud- sak två olika tjänstekategorier, adjunkter och ämneslärare. Med den senare gruppen avses här folkskollärare (numera mellanstadielärare) som har viss ämnesutbildning — f. n. enIeller flera studiekurser vid filo— sofisk fakultet om sammanlagt minst 40 poäng —— jämte två kortare kurser. En sådan vidareutbildad folkskollärare kan efter genomgång av lärarhögskolas ämneslärarlinje erhålla ordinarie tjänst som adjunkt, om han har genomgått studiekurser om sammanlagt minst 80 poäng vid filosofisk fakultet.

Ämneslärarna har gjort Skolundervisningen värdefulla tjänster särskilt under skolreformernas genomförande. Bristen på lärare gjorde det angeläget att få fram lärare till försöksskolans och senare grundskolans högstadium. Pedagogiskt har det vidare varit en fördel att inom hög— stadiet ha tillgång till lärare med erfarenhet från undervisning på mellanstadiet. Men införandet av de särskilda vidareutbildningsmöjlig- heterna innebar också att en viktig utbildningspolitisk princip förverk- ligades på detta område, nämligen önskemålet att till ett yrke rekrytera personer med skiftande erfarenheter och varierande förkunskaper lik— som strävan att ge den enskilde möjlighet att komma vidare inom sitt fackområde. I prop. l967:4 angående reformerad lärarutbildning ut- talade chefen för dåvarande ecklesiastikdepartementet att det fort-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1972: 26 80

farande borde finnas en särskild vidareutbildningsmöjlighet för mellan— stadiets lärare. Skolöverstyrelsen har nu som jag redovisat i det före- gående lagt fram förslag om detta.

I enlighet med utgångspunkten för överstyrelsens utredningsuppdrag räknar jag med att det alltjämt bör finnas två lärarkategorier som skall svara för undervisningen i läroämnen på grundskolans högstadium. Den kvantitativa avvägningen av antalet ordinarie tjänster mellan dessa båda tjänstetyper kan givetvis anpassas efter förändrade förhållanden. Avväg— ningen mellan andelarna ordinarie tjänster för adjunkter och ämnes— lärare kan således komma att omprövas.

Jag övergår nu till att behandla de krav i olika avseenden som bör ställas för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst vid grundskola för mellanstadielärare liksom för behörighet till ordinarie adjunktstjänst för vidareutbildad mellanstadielärare.

En viktig princip som fastställdes i samband med 1967 års lärarut- bildningsreform var att högstadiets ämneslärare skulle vara behöriga att undervisa i tre ämnen. Motsvarande krav bör gälla för den vidare- utbildade mellanstadieläraren. I den nya mellanstadiclärarutbildningen finns två s.k. tillvalskurser, vilka ger en sådan fördjupning att mellan- stadieläraren i dessa ämnen skall kunna undervisa på högstadiet. I två av tre. ämnen som skall ingå i ämneskombinationen enligt skolstadgan bör behörigheten grundas på sådana tillvalskurser. I det tredje äm- net bör läraren ha utbildning om minst 40 poäng i fil. kand. examen. I enlighet med det önskemål som förts fram av bl. a. Sveriges lärar— förbund avser jag att föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt dels universi- tetskanslersämbetet att i samråd med skolöverstyrelsen undersöka möj- ligheterna att vid studierna för 40 poäng tillgodoräkna tillvalskurs i mellanstadielärarutbildningen, dels skolöverstyrelsen att utreda förut— sättningarna att låta vidareutbildningen omfatta en tredje tillvalskurs.

I mellanstadielärarutbildningen ingår av naturliga skäl endast i ringa utsträckning metodik avpassad för undervisning på högstadiet. En sär- skild metodikkurs om ca sex veckor bör därför anordnas inom vidare— utbildningcns ram. Det är också angeläget att som skolöverstyrelsen påpekat lärarna före metodikkursen förvärvat en längre tids erfarenhet av undervisning på mellanstadiet. Som inträdeskrav till metodikkursen bör därför gälla att läraren efter examen tjänstgjort minst tre år på mellanstadiet. Efter metodikkursen bör läraren med full tjänstgöring tjänstgöra en termin på grundskolans högstadium, innan han kan anses behörig för ordinarie ämneslärartjänst.

Jag avser senare att föreslå Kungl. Maj:t att skolöverstyrelsen skall få i uppdrag att komma in med förslag om innehåll m.m. i metodik- kursen.

Möjlighetcn skall givetvis stå öppen för en mellz-mstadielärare som blivit ämneslärare att vidareutbilda sig till adjunkt. När det gäller den

• Sida 81
•  Original

Prop. 1972: 26 81

ämnesteoretiska behörigheten bör läraren i vart och ett av två ämnen ha utbildning om minst 40 poäng i fil. kand. examen. I det tredje ämnet grundas behörigheten på tillvalskurs i mcllanstadielärarutbildningen. Några ytterligare krav på praktisk-pedagogisk utbildning utöver vad som fordras för behörighet till ordinarie ämneslärartjänst bör inte ställas upp.

Behörig till ordinarie tjänst som adjunkt i grundskolan bör även den vara som med uppfyllande av de ämnesteoretiska kraven har genom- gått den ettåriga ämneslärarlinjen på lärarhögskola och tjänstgjort två år som lärare i läroämnen. För mellanstadieläraren bör således även framdeles två vägar stå öppna för förvärv av behörighet till adjunkts- tjänst.

På grund av vad jag förordat i det tidigare om krav på viss tids tjänst- göring på mellanstadiet bör den nya metodikkursen anordnas första gången under sommaren 1974.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser dels för de mellanstadielärare som före den 1 juli 1974 förvärvat behö- righet till här aktuella tjänster enligt äldre bestämmelser, dels för mel- lanstadielärare med äldre utbildning som vill vidareutbilda sig till ämnes- lärare eller adjunkt.

Jag avser att återkomma till Kungl. Maj:t beträffande överstyrelsens förslag om vidareutbildning av vissa andra lärarkategorier.

5.7. Övriga förslag

Statsmakterna beslutade år 1970 att statsbidrag fr.o.m. budgetåret 1970/71 skulle utgå till löntagarorganisationerna för deras centrala kurs- verksamhet (prop. 1970: 35. I propositionen redovisades utförligt mo- tiven för statsbidraget och avgränsningen av stödet. Mot bakgrund av bl.a. önskemålet om att tyngdpunkten i utbildningsinsatserna skulle läggas på grupper med förhållandevis kort grundutbildning ansågs det motiverat att koncentrera de statliga medel som kunde ställas till för- fogande till löntagarorganisationerna.

Vissa företagarorganisationer har nu begärt att bli delaktiga av det statliga stödet. Jag är inte beredd att nu frångå den principiella avgräns- ningen som fastlades år 1970. Däremot är jag med hänsyn till de skäl som förts fram från Lantbrukarnas riksförbund beredd att föreslå att denna organisations centrala kursverksamhet under budgetåret 1972/73 på försök inordnas under anslaget Bidrag till löntagarorganisationernas centrala kursverksamhet inom en kostnadsram av 200 000 kr. För att en av riksförbundet anordnad kurs skall hänföras till försöksverksamheten skall den till icke obetydlig del avse utbildning i allmänna ämnen, såsom samhällskunskap, nationalekonomi, psykologi, svenska, matematik eller produktionsteknik. En utvärdering av försöket bör sedan komma till

• Sida 82
•  Original

Prop. 1972: 26 82

stånd. Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att medge statsbidrag enligt grunderna för nu gällande bestämmelser till Lant- brukarnas riksförbund under budgetåret 1972/73 från anslaget Bidrag till löntagarorganisationcrnas centrala kursverksamhet.

Inom skolväsendet, vid bl.a. gymnasieskolan och den kommunala och statliga vuxenutbildningen, verkställs årligen ett mycket stort antal särskilda prövningar och fyllnadsprövningar. I många fall synes pröv- ningarna äga rum i omotiverat stor skala, varigenom kostnaderna för statsverket blir betydande. Jag anser det därför rimligt att den som vill delta i sådan prövning fr. o. rn. den 1 juli 1972 får erlägga en avgift om 50 kr. per prövning.

Avgifterna för särskild prövning och fyllnadsprövning bör redovisas särskilt som inkomst på driftbudgeten under upphörd i statens verksam— het. Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att meddela de bestämmelser som fordras för att sådana avgifter skall kunna tas ut vid skolor under skolöverstyrelsens inseende.

6. Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

1) medge att rescrvationsanslaget Kommittéer m.m. under åt- tonde huvudtiteln får tas i anspråk under budgetåret 1972/73 för försöksverksamhet med vuxenutbildning, 2) godkänna av mig i det föregående förordade ändringar av det statliga stödet till studieeirkelverksamheten, 3) godkänna vad jag-i det föregående förordat i fråga om orga— nisationen för studie- och yrkesvägledning samt om elevantalet inom den kommunala vuxenutbildningen, 4) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag förordat

i det föregående utfärda erforderliga bestämmelser om avgift för särskild prövning och fyllnadsprövning, godkänna vad jag i övrigt förordat i fråga om fortbildning av lärare, pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete, lön- tagarorganisationernas centrala kursverksamhet och vidare- utbildning av mellanstadielärare.

U! V

• Sida 83
•  Original

Prop. 1972: 26 83

7. Anslagsberäkningar för budgetåret 1972/ 73

G 5. Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna

1970/71 Utgift 87 132 393 1971/72 Anslag 130 000 000 1972/73 Förslag 165 000 000

Kommunal gymnasial vuxenutbildning omfattar enligt beslut av 1967 års riksdag (prop. 1967:85, SU 1967: 117 och 129, 2LU 1967: 45, rskr 1967: 277 och 290) utbildning motsvarande läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskolan, gymnasiet och yrkesskolan. Stats- bidrag utgår med 100 % av utgifterna för löner till lärare och skolle— dare. Bestämmelser om utbetalningar har meddelats i kungörelsen (1971: 424) om kommunal och statlig vuxenutbildning.

Skolöverstyrelsen

1. Överstyrelsens anslagsbcräkning för budgetåret 1972/73 framgår av följande sammanställning.

Skolöverstyrelsen

Lönekostnadspålägg m.m. .............. 26 488 000 Gymnasieskolkurser .................... 107 936 000 Grundskolekurser ...................... 65 100 000 Skolledare m. m. ...................... 13 028 000 Kostnader för intagning av elever ........ 3 460 000 Tekniska stödåtgärder .................. 250 000 Reseersättningar ät vissa lärare i allmänna stödområdet .......................... 75 000 Preparandkurser i svenska för invandrare . . 2 600 000 218 937 000

2. För budgetåret 1972/73 räknar man med en ökning av gymnasie- skolkurserna med 10 %. Beträffande grundskolkurserna uppskattar skolöverstyrelsen ökningen av elevantalet till ca 30 %.

3. För budgetåret 1972/ 73 beräknar skolöverstyrelsen medel för 40. tjänster som rektor och 40 tjänster som studierektor vid särskilda skol— enheter samt 300 arvodestjänster som studierektor. Dessutom föreslår överstyrelsen att sammanlagt 320 arvodestjänster som huvudlärare in— rättas vid de särskilda skolenheterna.

4. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 mars 1968 bör skolöverstyrelsen verka för avveckling av skolformen teknisk aftonskola, dock under för- utsättning att jämförbara utbildningsalternativ skapas inom den kommu- nala vuxenutbildningen. Sedan fackskola införts på samtliga gymnasie- ' orter är de tekniska aftonskolorna till största delen helt eller delvis av-

• Sida 84
•  Original

Prop. 1972: 26 84

vecklade. Sålunda förekommer läsåret 1971/72 ingen intagning av elever i terminskurs 1. Antalet elever vid skolorna budgetåret 1972/73 upp- skattar överstyrelsen till ca 2 400.

5. Överstyrelsen föreslår att rätten att i tjänsten inräkna tjänstgöring inom kommunal vuxenutbildning utsträcks att gälla generellt för alla lärare inom ungdomsutbildningen.

6. För att underlätta för invandrare att delta i vuxenutbildningen föreslår skolöverstyrelsen att inom den kommunala vuxenutbildningen får anordnas preparandkurser i svenska för invandrare.

F öredraganden

Jag delar skolöverstyrelsens mening om att utbildningslmpaciteten vid de kommunala skolorna behöver utvidgas. Av beräkningstekniska skäl räknar jag dock med ett något lägre ökningsbelopp än skolöverstyrel— sen. Förslagen om arvodestjänster som huvudlärare samt om preparand- kurser för invandrare är jag inte nu beredd att tillstyrka.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna för bud- getåret 1972/73 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags— anslag av 165 000 000 kr.

G 6. Bidrag till studiecirkelverksamhet

1970/71 Utgift 121 043 293 1971 / 72 Anslag 130 000 000 1972/ 73 Förslag 165 000 000

Enligt bestämmelserna i kungörelsen (1963: 463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (omtryckt 1970: 329, ändrad 1971: 341) utgår statsbidrag till studiecirklar i allmänhet med högst 75 % av de bidragsgrundande kostnaderna. Bidragcts storlek bestäms av följan- de regler.

För allmän studiecirkel kan bidraget till kostnaderna för ledare och studiemateriel för varje studie-timme utgöra högst 30 kr., varav högst 24 kr. för ledararvode. Statsbidrag kan i allmänhet inte utgå för mer än tre studietimmar vid varje sammankomst. Medverkar expert eller fackman i allmän studiecirkel, som han ej tillhör, utgär statsbidrag till kostnaderna för arvode, resekostnadsersättning och traktamente till högst 30 kr. för varje studietimme.

För studiecirkelverksamhet i vissa ämnen och på en nivå som svarar mot högst grundskolans årskurs 9 utgår ett. tilläggsbidrag av högst 10 kr. per studietimme. Bidraget får användas till kostnader för såväl ledar- arvode som studiemateriel. Bidrag till dessa cirklar kan utgå med 100 %

• Sida 85
•  Original

Prop. 1972: 26 85

av verifierade kostnader för ledararvode och studiemateriel, dock högst med 40 kr. per studietimme.

För universitetseirkel kan bidraget till kostnaderna för ledararvode och studiemateriel utgöra högst 75 kr. för varje studietimme, varav högst 60 kr. kan avse ledararvode.

Skolöverstyrelsen

För budgetåret 1972/ 73 räknar skolöverstyrelsen med en fortsatt ök- ning av antalet allmänna studiecirklar, varvid även ökning av antalet prioriterade studiecirklar kan förväntas. Likaså beräknas antalet univer- sitetseirklar fortsätta att öka.

F öredra ganden

Antalet statsbidragsberättigade studiecirklar har ökat mycket starkt under 1960-talet. Läsåret 1969/70 uppgick antalet till ca 158 000 och 1970/71 till ca 162 000. Samhällets stöd har varit av stor vikt för denna snabba ökning. Under de senaste åren har statsbidragen förbättrats. Be- slut härom har fattats vid 1963, 1964, 1965, 1967 och 1970 års riks— dagar. Jag har i det föregående redogjort för det stora intresse som vi- sats för de s.k. prioriterade studiecirklarna under det första året och därvid också mitt förslag om att höja statsbidraget till denna del av stu- diecirkelverksamheten med 5 kr. per timme.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till studiecirkelverksamhet för budgetåret 1972/73

under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 165 000 000 kr.

G 7. Bidrag till studieförbund

1970/71 Utgift 8 400 000 1971/72 Anslag 8 900 000 1972/73 Förslag 9 400 000

Enligt de principiella grunder som godtagits av 1963 års riksdag (prop. 1963: 36, SU 1963: 74, rskr 1963: 190) utgår bidrag .till av skolöversty- relsen godkända studieförbund (f. n. elva). Bidraget utgår dels till orga— nisationskostnader, dels till kostnader för pedagogisk verksamhet.

Bidraget till organisationskostnaderna skall fördelas mellan studieför- bunden med hänsyn dels till kostnaderna för studiecirkelverksamhet, dels till den bidragsberättigade studiecirk'elverksamhetens geografiska spridning. Till de poster som får beaktas vid beräkningen av detta bi- drag hör utgifterna för instruktörer och centralt anställd personal

• Sida 86
•  Original

Prop. 1972: 26 86

— även den personal som sysslar med pedagogiska uppgifter —, för— bundsledningens lokaler, internationella förbindelser, instruktions— och in— spektionsresor, konferenser och studiepropaganda.

Bidraget till pedagogisk verksamhet skall fördelas mellan förbunden i proportion till genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietim— mar under de tre senaste verksamhetsårcn. Bidraget skall användas för åtgärder av pedagogisk natur-inom studiecirkclverksamheten, i första hand till utgifter för utbildning av ledare för studiecirklar, framställning av studiemateriel och pedagogiska hjälpmedel, anskaffande av apparater för pedagogiskt bruk samt pedagogisk försöksverksamhet. _

Sedan budgetåret 1967/68 utgår ett särskilt belopp till studieförbun— dens pedagogiska verksamhet bland handikappade. Medlen skall för— delas mellan studieförbunden med hänsyn till deras insatser för att ut— veckla studiehjälpmedel och studicmetoder för handikappade.

Skolöverstyrelsen

1. Överstyrelsen föreslår att bidraget till studieförbundens organisa— tionskostnader höjs med 500 000 kr. till 4,9 milj. kr.

2. För att minska kursavgifterna för handikappade cirkeldcltagare, som behöver särskilda läromedel, och för att stimulera produktion av sådana läromedel föreslår skolöverstyrelsen ett särskilt bidrag på 300 000 kr. till produktion av studiematerial för handikappade.

Föredraganden

Jag förordar att anslaget höjs med 500000 kr. från 8,9 milj. kr. till 9,4 milj. kr. Jag har därvid beräknat 4,7 milj. kr. till organisations— kostnader, 4,1 milj. kr. till pedagogisk verksamhet, 400 000 kr. till pc— dagogisk verksamhet för handikappade och 200 000 kr. till produktion av studiematerial för handikappade.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till studieförbund för budgetåret 1972/ 73 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 9 400 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlat-as proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta 'Gyllensten

• Sida 87
•  Original

Prop. 1972: 26