Prop. 1973:88

Kungl. Maj:ts proposition angående försvarsforskningens framtida organisation m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1973 Prop. 1973188

Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition angående försvarsforskningens framtida organi— sation m. m.; given Stockholms slott den 16 februari 1973.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ANDE RSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av betänkanden från 1969 års försvarsforskningsutredning föreslås i propositionen ändringar i organisation och finansieringsformer för kunskapsuppbyggande och tillämpad, ej objektbunden forskning för totalförsvarsändamål. I huvudsak all sådan forskning föreslås samlas i ett nytt delprogram, Gemensam försvarsforskning. Försvarets forsknings- anstalt föreslås få programansvar för detta delprogram. Anstalten skall liksom f. n. också utföra större delen av den forskning som redovisas under delprogrammet. Militärpsykologiska institutet och vissa special- mcdicinska forskargrupper inom försvaret föreslås bli inordnade i forsk- ningsanstalten. Anstalten föreslås även överta försvarsmedicinska forsk- ningsdelegationens uppgifter.

Ledningen av forskningsanstalten skall liksom f. n. utövas av en styrel- se och en generaldirektör. Anstalten föreslås bli organiserad på fem huvudenheter och ett centralt kansli för planering och administration. Huvudenhet 1 bör huvudsakligen svara för forskning avseende planerings- ' metodik m. m. samt för samordning av forskningsanstaltens medverkani studier och utredningar inom totalförsvaret. Forskningen vid huvudenhet ?. bör huvudsakligen avse konventionella vapensystem samt vissa frågor rörande skyddet mot kärnvapen, vid huvudenhet 3 system och metoder för teknisk informationsbehandling, vid huvudenhet 4 skydd mot ABC- vapen och vid huvudenhet S människans betingelser i totalförsvaret.

Enligt förslag i prop. 1973155 skall huvudenhet 3 lokaliseras till Linköping och huvudenhet 4 till Umeå. Delar av huvudenhet 5 förläggs till Karlstad och Linköping medan forskningsanstalten iövrigt blir kvari Stockholmsområdet.

Prop. 1973288 2

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 16 februari 1973.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLM- QVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GElJER, ODHNOFF, MOBERG, NORLING, LÖFBERG, LlDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson. anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om försvars- / . . . . .. forskningens fram nda organisation m. m. och anfor.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag i april 1969 fem sakkunnigal för att se över försvarsforskningens inriktning. ledning, organisation, samordning och ansvarsförhållanden.

De sakkunniga, som antog benämningen 1969 års försvarsforskningsut- redning (FU—69), avlämnade ijuni 1970 delbetänkandet (SOU 197054) Forskning för försvarssektorn. I betänkandet analyserades bl. a. försvars— forskningens roll i försvarsplaneringen. Betänkandet mynnade ut i fyra huvudalternativ till principiell utformning av försvarsforskningens organi- sation. Utredningen förordade att ett av dessa skulle läggas till grund för det fortsatta arbetet på ett detaljerat organisationsförslag.

Faktorer som är av betydelse för det långsiktiga behovet av resurser för flygteknisk forskning och utveckling har belysts av en expertgrupp och redovisats i rapporten (Ds Fö 1970:10) Synpunkter på dimensionerande faktorer för flygteknisk forskning och utveckling.

Efter remiss har yttranden över försvarsforskningsutredningens första delbetänkande avgetts av överbefälhzwaren — efter hörande av försvars- grenscheferna — försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk. försvarets forsknings- anstalt, militärpsykologiska institutet, militärhögskolan, civilförsvarssty- relsen, försvarets rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten, försvarsmedicinska forskningsdelegationen, socialstyrelsen, statens bak— teriologiska laboratorium, televerket, statskontoret, statistiska central- byrån, riksrevisionsverket, universitetskanslerämbetet, statens medicinska forskningsråd, statens råd för samhällsforskning, statens veterinär— rnedicinska anstalt, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, styrelsen för teknisk utveckling, ingenjörsvetenskapsakademien, försvarets materielan-

1Professorn Arne Lingström, ordförande, professorn Göran Borg, direktören Gunnar Lindström, forskningsehefen Lennart Lundberg och generalmajoren Nils Sköld. Lundberg avled den 18 oktober l969 och efterträddes den I november 1969 av avdelningschefen Nils-Henrik Lundquist.

Prop. 1973:88 3

skaffningsutredning, Svenska utvecklingsaktiebolaget, Sveriges Industri— förbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens central- organisaticrn (TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska teknologföreningen och Värnpliktiga underofficerares riksförbund. Universitetskanslers- ämbetet har bifogat yttranden av rektorsämbetena vid karolinska institu— tet, tekniska högskolan i Stockholm och högskolan i Linköping.

På grundval av utredningens första delbetänkande och remissyttrande- na över detta meddelade Kungl. Maj:t i april ochjuni 1971 tilläggsdirek- tiv för det fortsatta arbetet. I december 1971 överlämnade försvars- forskningsutredningen delbetänkandet (Ds Fö 197125) Försvarsforsk- ningens ledning och i oktober 1972 slutbetänkandet (SOU 1972:8) Forskningen inom försvaret. Betänkandena mynnar ut i förslag hur de olika huvuddelarna i försvarsforskningsorganisationen bör utformas och lokaliseras.

På uppdrag av utredningen har försvarets rationaliseringsinstitut ut- arbetat huvuddragen i ett ekonomiskt redovisningssystem för försvars- forskningsorganisationen samt biträtt utredningen med vissa organisa- tionsfrågor. Uppdraget har redovisats i rapporten (Ds Fö 1971:6) Syn- punkter på ekonomisk redovisning m. m. i en ny försvarsforskningsorga- nisation. Rationaliseringsinstitutet har vidare på utredningens uppdrag ut- rett organisation oeh dimensionering av vissa stödfunktioner inom forsk- ningsorganisationen. Detta uppdrag har redovisats i rapporten (Ds Fö 1972 :3) Stödfunktioner i en ny försvarsforskningsorganiSation.

Efter remiss har yttranden över betänkandena avgetts av överbefäl- havaren — efter hörande av försvarsgrenscheferna — försvarets civilför- valtning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försva- rets materielverk, försvarets forskningsanstalt, militärpsykologiska insti- tutet, militärhögskolan, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarets rationaliseringsinstitut, flygtekniska för- söksantalten, försvarsmedieinska forskningsdelegationen, socialstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium, statskontoret, riksrevisionsverket, universitetskanslersämbetet, statens medicinska forskningsråd, statens veterinärmedicinska anstalt, sprängämnesinspektionen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, styrelsen för teknisk utveckling, ingenjörsvetenskaps- akademien, Sveriges Industriförbund, försvarets forskningsanstalts perso- nalorganisationcrs representantskap, LO, TCO samt SACO. Försvarets forskningsanstalt har bifogat yttrande av företagsnämndcn vid anstalten. Universitetskanslerämbetet har bifogat yttranden av rektorsämbetena vid universitetet i Lund, karolinska institutet, tekniska högskolan i Stock- holm och högskolan i Linköping. LO hänvisar i sitt yttrande till ett av Statsanställdas förbund avgivet yttrande.

Frågan om olika försvarsforskningsmyndigheters lokalisering har även behandlats av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet, senast i betänkandet (SOU 1972:55) Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken, del 2, slutrapport.

Vissa frågor med anknytning till försvarsforskningens framtida organi-

Prop. 1973188 4

sation har vidare behandlats av 1969 års utredning- för samordnad forskning i betänkandet (Ds I 197022) Samordnad teknisk forskning.

F örsvarsforskningens nuvarande organisation m. m.

Forsknings- och utvecklingsverksamheten i försvarets planerings- och programbudgetsystem, m. m.

Enligt direktiven skulle försvarsforskningsutredningen vid sitt arbete beakta det nya planerings- och budgeteringssystem som tillämpas inom försvarsdepartementets verksamhetsområde fr. o. m. budgetåret 1972/73 (prop. 1970197, SU 19701'203, rskr 19701420).

Utgångspunkten i systemet är särskilda studier av den internationella utvecklingen, miljöstudier, och av det svenska samhällets förändring. I p e r s p c k tiv p 1 a n e r redovisas olika alternativ för framtida försvars-. utformningar samt handlingsvägar och möjligheter att nå dessa. För handlandet på kort sikt upprättas handlingsprogram i form av femåriga rullande p r 0 g r a rn p 1 a n e r. Underlag för statsmakternas ställnings- taganden till särskilt resurskrävande objekt, t. ex. nya vapensystem och stora organisatoriska förändringar, redovisas i s. k. s y st e m p 1 a n e r.

Utmärkande för det nya systemet är att planering och budgetering i stor utsträckning inriktas mot krigsförbanden, varvid förband med samma eller likartade uppgifter förs samman till d e 1 p r 0 g r 3 m. För budgete- ringen förs delprogrammen samman till o r g a n is a t o ris k a h u v u d p r 0 g r a ni som knyter an till nuvarande ansvarsförhållanden inom försvaret. Dessa huvudprogram tillgodoser främst kraven från ansvars-, produktions— och resurstilldelningssynpunkt. De Organisatoriska huvudprogrammen är följande.

. Arméförband

. Marinförband

. Flygvapenförband

. Central och högre regional ledning . Gemensamma myndigheter och funktioner . Civilförsvar.

QUI-lämn)—

För diskussion av försvarets utformning på lång sikt, främst inom ramen för perspektivplaneringen, förs delprogrammen samman till a v - v ä g n in g 5 p r 0 g r a m. Dessa sätts samman så att de underlättar belysningen av väsentliga frågor om avvägningen mellan olika försvars- funktioner. I den indelning i avvägningsprogram som har använts i 1972 års försvarsbeslut (prop. 1972275. FöU 1972117, rskr l972:231) och i anvisningarna för perspektivplaneringen avseende det militära försvarets utveckling efter år 1977 ingår bl. a. avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning.

Verksamheten inom det militära försvaret indelas i p r o d u k- t io n s 0 m r 5 d e n, i vilka verksamhet av likartad karaktär förs sam- man. Huvudproduktionsområdena för det militära försvaret är följande. 1. Ledning och förbandsverksamhet

Prop. l973:88 5

2. Materielanskaffning 3. Anskaffning av anläggningar rn. m. 4. Forskning och utveckling.

Huvudproduktionsområdet Forskning och utveckling indelas i följande delproduktionsområden, nämligen 4.1 Tillämpad, objektbunden forskning, utveckling och försök, 4.2 Tillämpad, ej objektbunden forskning samt 4.3 Kunskapsuppbyggande forskning.

För organisatoriska program har utsetts programansvariga myndigheter och för varje produktionsområde en eller ivissa fall flera produktionsan- svariga myndigheter. I många fall vilar båda typerna av ansvar på en och samma myndighet. '

För verksamhetsomräde som berör flera program eller produktionsom- räden och som kräver särskild kompetens m. m. finns särskilda f a e k - myndigheter utsedda.

Redovisningen av anslag under fjärde huvudtiteln utgår från den organisatoriska programindelningen. Anslagsframställning görs av myn- dighet som är programansvarig för huvudprogram eller, beträffande huvudprogrammen 4 och 5, delprogram.

För att genomföra verksamheten används ett uppdragssystem. Inom de anslag som beviljas av riksdagen meddelas uppdrag som avgränsas med hänsyn till indelningen i program och produktionsområden. Uppdrag som lämnas av Kungl. Maj:t till produktionsmyndighet kallas p r i m ä r 11 p p - d r a g. Uppdrag som har en produktionsmyndighet eller annan verkstäl- lande myndighet som avsändare och en produktionsmyndighet eller annan verkställande myndighet som mottagare benämns s e k u n d ä r - u p p d r a g.

Underindelningen av huvudproduktionsområdet Forskning och utveck- ling i delproduktionsområden har flera beröringspunkter med den indel- ning av forsknings- och utvecklingsverksamheten i grundforskning, tilläm- pad forskning och utvecklingsarbete som förekommer i nationell och internationell forskningsstatistik.

Den s.k. g r u n d f o r s k nin g e n brukar betecknas som ett syste- matiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. Begreppet innefattar både fri grund- forskning utan inskränkning i forskningens inriktning och riktad grund- forskning där forskningens syfte är att lägga en grund som kan tänkas ge tillämpningar, vanligen inom ett visst område. Den riktade grundforsk- ningen utgör således en del av den målbundna forskningen. Delproduk- tionsområdet Kunskapsuppbyggande forskning avser främst riktad grund- forskning av betydelse för totalförsvaret.

Till ä m p & d f o r s k nin g innebär systematiskt och metodiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd tillämpningi sikte. Delproduktionsomrädet Tillämpad, ej objektbunden forskning motsvarar i stort vad som i officiell forskningsstatistik kallas tillämpad forskning.

Prop. 1973:88 6

U tv e 0 kl i n g 5 a r b e t e t, slutligen, är ett systematiskt utnyttjan- de av forskningens resultat för att åstadkomma nya produkter, nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar av existerande sådana. Delproduktionsområdet Tillämpad, objektbunden forskning, utveckling och försök omfattar i huvudsak utvecklingsarbete i forskningsstatistikens mening.

Den ej objektbundna forskningen (delproduktionsområdena 4.2 och 4.3) kan sägas ha en mer långsiktig syftning genom att den bl. a. skall tillhandahålla en del av det tekniskt-vetenskapliga beslutsunderlaget för framtida objektbunden utvecklingsverksamhet (delproduktionsomrädet 4.1).

Under huvudproduktionsområdet Forskning och utveckling redovisas för budgetåret 1972/73 forsknings- och utvecklingsinsatser för försvars- ändamål om sammanlagt ca 600 milj. kr. Härav avser nära fyra femtedelar objektbunden forskning och utveckling (delproduktionsomräde 4.1) med direkt anknytning till försvarets materielanskaffning. Den objektbundna forskningen och utvecklingen utförs huvudsakligen inom industrin på beställning av försvarets materielverk. Kostnaderna redovisas företrädes- vis under de försvarsgrensvisa huvudprogrammen. För huvuddelen av den objektbundna forskningen och utvecklingen är sålunda försvarsgrensche- . ferna programmyndigheter och materielverket produktionsmyndighet. Försvarsforskningsutredningens förslag berör främst försvarets forsk- ningsanstalt, militärpsykologiska institutet, flygtekniska försöksanstalten samt vissa försvarsmedicinska forskargrupper som delvis finansieras av försvarsmedicinska forskningsdelegationen. Delegationen berörs också av förslagen. Tillsammans har dessa enheter f.n. närmare 1 900 anställda och en årsbudget av sammanlagt ca 140 milj. kr. De nämnda forsknings- enheterna med undantag av flygtekniska försöksanstalten samt iviss mån militärpsykologiska institutet och de försvarsmedicinska forskargrupper- na bedriver främst ej objektbunden forskning. Kostnaderna för enheter— nas verksamhet — med undantag av flygtekniska försöksanstaltens — redo- visas huvudsakligen under resp. myndigheters organisatoriska delprogram inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter och funktioner. De nämnda myndigheterna har både program- och produktionsansvar för hu- vuddelen av den ej objektbundna försvarsforskning som de bedriver.

Försvarets forskningsanstalt

Försvarets forskningsanstalt bildades år 1945 genom en sammanslag- ning av olika försvarsforskningsenheter som hade tillkommit under 1930— oeh 1940-talen. Anstalten hade vid starten ca 120 anställda. Numera svarar försvarets forskningsanstalt med en årsomsättning av över 120 milj. kr. och omkring 1 550 anställda för huvuddelen av den ej objektbundna forskningen för försvarsändamäl.

Forskningsanstalten har enligt sin instruktion till uppgift att bedriva forskning för försvarsändamål, främst inom de naturvetenskapliga, tek- niskt-vetenskapliga och medicinska forskningsgrenarna i den mån sådan

Prop. 1973:88 7

forskning inte ankommer på andra myndigheter och institutioner.

Verksamheten vid forskningsanstalten är främst inriktad på tillämp- ningar inom området konventionella vapensystem med tillhörande spa- nings-, styrnings- och sambandsteknik samt på skydd mot kärnstrids— medel, biologiska och kemiska stridsmedel (ABC-stridsmedel). Betydande insatser görs också inom området planerings- och systemanalysmetodik.

En del av verksamheten utgörs av kunskapsuppbyggandc forskning inom olika tillämpade vetenskaper och teknologier med sikte på framtida tillämpningar inom totalförsvaret. Vidare bedrivs tillämpad forskning i direkt anslutning till att särskilda systemlösningar och komponenter tas fram och värderas. Detta sker i samarbete med berörda myndigheter inom totalförsvaret. Därvid deltar forskningsanstalten aktivt i det studie- och utredningsarbete som bedrivs av de planerings- och anskaffningsan- svariga myndigheterna inom totalförsvaret.

Försvarets forskningsanstalt leds av en styrelse. Ledamöter av denna är chefen för anstalten, som år styrelsens ordförande, och högst åtta andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt. Chef för anstalten är en generaldirektör.

Forskningsanstalten är organiserad på fyra avdelningar och två byråer. Avdelning 1 bedriver forskning huvudsakligen inom kemi, medicin och biologi. Avdelning 2 bedriver företrädesvis fysikalisk forskning med anknytning till optik, detonik samt styr- och reglerteknik. Avdelning 3 bedriver forskning huvudsakligen inom teleteknik och elektronik. Avdel- ning 4 bedriver forskning inom fysik och kemi, främst med anknytning till verkningar av och skydd mot kärnladdningar samt avseende material- frågor. Vidare finns en planeringsbyrå, i vars uppgifter ingår operations— och systemanalys och därmed sammanhängande forskning och metodut- veckling sarnt central sammanhållning av forskningsplanering, kontakt— och inforrnationsverksamhet. Slutligen finns vid anstalten en administra- tiv byrå. Forskningsanstaltens organisation framgår av en tablå som torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga ].

Forskningsanstaltens verksamhet budgeteras till sin huvuddel, ca 90 %, pä primäruppdrag under fjärde huvudtiteln. För planering. budgetering och redovisning av verksamheten tillämpar forskningsanstalten ett internt programbudgetsystem. [ detta fördelas forskningsinsatserna under del- programmet Försvarets forskningsanstalt på progra melement som ankny- ter till olika tekniska tillämpningsområden inom totalförsvaret.

Programelementen är följande. nämligen — A-skyddsteknik,

— B-skyddsteknik,

— C-skyddsteknik,

-— Arnmunitions- och vapenteknik, Stridslednings-, informations- och styrteknik. — Fordons- och farkostteknik, — Tillförlitlighets- och försörjningsteknik,

— Humanteknik och

— Övergripande studier och utredningar.

Prop. 1973:88 8

Forskningsuppdrag under programelementen fördelas inom forsknings- anstaltens resursorganisation, som under avdelningsnivån är uppdelad i institutioner. Institutionerna har vanligen sin kompetens förlagd till fackområden som omfattar olika grundläggande vetenskaps- och teknik- områden. Anstaltens insatser inom ett tekniskt tillämpningsområde (programelement) byggs i regel upp av insatser från ett flertal fackområ- den och därmed forskningsinstitutioner. Detta återspeglar verksamhetens tvärvetenskapliga karaktär.

Huvuddelen av försvarets forskningsanstalt har lokaler inom kvarteret Garnisonen i Stockholm i nära anslutning till de centrala staber och förvaltningar som anstalten samarbetar med. Andra delar av forskningsan— staltens verksamhet är förlagda till laboratorier och försöksområden i Ursvik norr om Stockholm (avdelning i och delar av avdelning 4) och Grindsjön sydost om Stockholm (delar av avdelning 2). Därutöver förfogar anstalten över ett antal försöksstationer som har byggts upp där särskilda krav på områdets karaktär har förelegat, exempelvis för antenn- provningar, hydroakustik m.m. I detta sammanhang bör även nämnas den seismologiska multipelstation för detektionsseismologisk forskning och internationellt datautbyte som forskningsanstalten har byggt upp och driver utanför Hagfors på särskilt uppdrag av Kungl. Maj:t. Verksamheten föreslås fr. o. m. budgetåret 1973/74 finansieras från tred- je huvudtiteln (prop. 1973:l bil. 6 s. 42).

Forskningsanstalten förfogade år 1971 över en lokalyta om samman- lagt ca 75 000 m:. Anstalten har vidare särskilda försöksområden. I Urs- vik och Grindsjön disponerar anstalten sålunda markområden om totalt ca 8 kmz.

Försvarets forskningsanstalt har en stor instrumentutrustning som är anpassad till de tillämpningsområden anstalten arbetar inom. Forsknings- anstalten förfogar vidare över omfattande stöd-"och serviceresurser för forskningsverksamheten.

Forskningsanstalten bedriver en omfattande informations-, kontakt- och utbildningsverksamhet. En viktig del av kontakt- och informations- verksamheten utförs genom att anstaltens personal medverkar i arbets- grupper inom olika totalförsvarsmyndigheter. Genom direkta kontakter mellan personal vid forskningsanstalten och olika avnämarmyndigheter överförs sålunda fortlöpande specialistkunnande och forskningsresultat utöver vad som kommer till uttryck i formella, skriftliga rapporter o. d. Omvänt bidrar de informationer som byts vid personliga kontakter mellan anstaltens forskare och handläggande personal vid olika myndig- heter inom totalförsvaret till att den löpande forskningsverksamheten anpassas till avnämarnas behov.

Bredden och omfattningen på forskningsanstaltens verksamhet gör att anstaltens kontakter med andra forskningsorgan berör ett stort antal vetenskaps- och teknikområden. Under år 1971 lade anstalten ut 73 uppdrag till universitet och högskolor och till andra statliga forsknings— institutioner. Uppdragens totala kostnad var ca 3,5 milj. kr. eller omkring 3 % av anstaltens omsättning.

Prop. 1973:88 9

Utöver uppdragen till olika forskningsinstitutioner hade försvarets forskningsanstalt år 1971 uppdrag utlagda på ett 40-tal industrier och konsulter inom och utom landet till en totalkostnad av ca 2,8 milj. kr.

De formella uppdragen ingår i ett samarbetsnät av delvis informell art. Utöver de fall där direkt samarbete bedrivs torde sålunda flertalet forskare upprätthålla någon form av kontakt med universitets- och högskoleinstitutioner.

Myndigheter och företag utanför försvarssektom har under budgetåret 1971/72 lagt ut uppdrag till forskningsanstalten om tillsammans ca 4,8 milj. kr. Av detta belopp kommer drygt hälften från styrelsen för teknisk utveckling och olika forskningsråd.

Forskningsanstaltens kontakter med försvarsindustrin är omfattande. Flertalet industrikontakter beror på olika uppdrag som försvarets mate- rielverk lägger ut på berörda industrier.

Flygtekniska försöksanstalten

Flygtekniska försöksanstalten tillkom år 1940. Anstalten inordnades under försvarsdepartementet år 1963 efter att tidigare ha sorterat under handelsdepartementet. F. 11. har anstalten omkring 250 anställda och en årsomsättning av ca 20 milj. kr.

Flygtekniska försöksanstalten skall enligt sin instruktion främja ut- vecklingen av tlygtekniken inom landet och mot ersättning bedriva flygteknisk forsknings- och försöksverksamhet.

Verksamheten har sin tyngdpunkt förlagd dels till aerodynamisk forsknings- och provningsverksamhet avseende utformningen av lyftande och kontrollerande element i flygplan och robotar, dels till hållfasthets- teknisk forsknings- och provningsverksamhct främst avseende s.k. hög- hållfasta lättkonstruktioner. Som stöd för nämnda verksamheter gör anstalten även betydande insatser inom angränsande mättekniska områ- den.

Flygtekniska försöksanstalten leds av en styrelse. Ledamöter av denna är chefen för anstalten, som är styrelsens ordförande, och sex andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt. Chef för anstalten är en generaldirektör.

Flygtekniska försöksanstalten är organiserad på ett kansli och fyra avdelningar, nämligen aerodynamiska avdelningen, hållfasthetsavdelning- en, mättekniska avdelningen och driftavdelningen.

Mindre än en tiondel av anstaltens verksamhet budgeteras på primär- uppdrag under fjärde huvudtiteln. Omkring två tredjedelar finansieras genom sekundäruppdrag från försvarets materielverk, delvis kanaliserade genom de industrier som är engagerade i aktuella flygplanprojekt. Omkring en fjärdedel av försöksanstaltens verksamhet utgörs av forsk- nings- och provningsuppdrag utan försvarsanknytning från industrier, forskningsråd m.fl. Huvuddelen av anstaltens verksamhet för försvars- ändamål kan betecknas som tillämpad, objektbunden forskning direkt

Prop. 1973:88 10

knuten till det utvecklingsarbete på beslutade flygplanprojekt som pågår inom svensk flygindustri.

Flygtekniska försöksanstalten är i sin helhet lokaliserad till Bromma. Anstalten förfogar över huvuddelen av landets vindtunnlar. Vidare har anstalten de särskilda instrument och verkstadstekniska resurser som behövs för den aerodynamiska och hällfasthetstekniska verksamheten.

Av vad som sagts om verksamhetens inriktning och finansiering framgår att försöksanstalten har ett nära samarbete med svensk industri och berörda tekniska sakorgan inom huvudavdelningen för flygmateriel vid försvarets materielverk. Anstalten har vidare nära kontakter med institutionen för flygteknik vid tekniska högskolan i Stockholm och med internationella vetenskapliga organ inom det flygtekniska omrädet.

Fortifikationsförvaltningens forskningsbyrå

Vid fortifikationsförvaltningen finns en särskild forskningsbyrä som är direkt underställd generaldirektören. Forskningsbyrän har utvecklats ur den forskningsscktion som inrättades inom dåvarande. befästningsbyrån vid förvaltningens tillkomst år 1948. Forskningsbyrän har f. n. ett 30-tal anställda och en årsomsättning av ca "2 milj. kr. Verksamheten finansieras genom primäruppclrag till fortifikationsförvaltningen.

Forskningsbyrån bedriver främst byggnadsteknisk forskning som syftar till att ge underlag för dimensionering av såväl hela befästningsanläggning- ar som olika komponenter i dessa i anslutning till den projekterings- och konstruktionsverksamhet som bedrivs vid förvaltningens befästningsav- delning. Forskningsbyrän är lokaliserad till fortifikationsförvaltningens lokaler i kvarteret Kavalleristen i Stockholm samt till en försöksplats i Rosersberg norr om Stockholm. [ Rosersberg förfogar byrån bl. a. över en stor s. k. stötvågstub för prov av olika komponenters motståndskraft mot stötvågor av den typ som förekommer från såväl konventionella laddningar som kärnladdningar.

Militärpsykologiska institutet

Militärpsykologiska institutet inrättades år 1955 genom en samman- läggning av verksamhet som tidigare bedrevs försvarsgrensvis. Institutet har f.n. ett 50-tal anställda (varav ett 20-tal korttidsanställda) och en årsomsättning av ca 3,5 milj. kr. Verksamheten budgeteras till omkring två tredjedelar på primäruppdrag under fjärde huvudtiteln och till omkring en tredjedel på sekundäruppdrag från olika myndigheter inom försvaret.

Enligt sin instruktion leder institutet under överbefälhavaren den militärpsykologiska verksamheten inom krigsmakten och bedriver till detta fackområde hörande forskning och tillämpningsverksamhet.

Institutets verksamhet är till en del direkt inriktad på tillämpningar inom den psykologiska urvals— och prövningsverksamheten inom krigs- makten. lnstitutet har fackansvar för denna verksamhet. Vidare bedriver

Prop. l973:88 11

institutet viss bioteknologisk forskning i anknytning till utformningen av vapen och annan krigsmateriel. institutet utför också vissa sociologiska undersökningar bland försvarets personal.

Chef för militärpsykologiska institutet är en rnilitäröverpsykolog. Institutet är organiserat på fyra avdelningar. en administrativ, en allmän, en prövnings- och en psykoteknologisk avdelning. Institutet är lokaliserat till Stockholm men skall enligt beslut av riksdagen (prop. 1971229, an 1971 :15, rskr 19711196l flyttas till Karlstad är 1976.

Försvarsmedicinsk forskning

Som tidigare har nämnts bedriver försvarets forskningsanstalt viss forskning av medicinsk och biologisk karaktär, främst med anknytning till skyddet mot AB(_'I-stridsmedel.

Nuvarande organisation för den försvarsmedicinska forskningen utan- för försvarets forskningsanstalt tillkom år 1963. bl. a. på grundval av förslag från försvarsmedicinska forskningsutredningen. Enligt 1963 års organisation är ansvaret för samordning och finansiering av den försvars- medicinska forskningen utanför forskningsanstalten delat mellan två organ, nämligen försvarsmedicinska forskningsdclegationen, som lyder under försvarsdepartementet, och försvarsmedicinska sektionen inom statens medicinska forskningsråd, som lyder under utbildningsdeparte- mentet.

Försvarsmedicinska forskningsdelegationen har till uppgift att planera, samordna och finansiera den tillämpade försvarsmedicinska forskningen. [ delegationen ingår generalläkaren. civilförsvarsöverläkaren samt företrä- dare för överbefälhavaren, socialstyrelsen, försvarets forskningsanstalt och den allmänmedicinska forskningen. Delegationen fördelar ett årligt anslag till försvarsmedicinsk forskning om f.n. 3.5 milj. kr. Med dessa medel stöder delegationen försvarsmedicinsk forskning dels i form av projektanslag till forskare och forskargrupper vid universitet och högsko- lor m. m., dels i form av anslag till fyra forskargrupper som är knutna till staber och förvaltningsmyndigheter inom krigsmakten. Dessa myndighe- ter bidrar också till finansieringen av gruppernas verksamhet. Grupperna är armémedicinska forskargruppen i Stockholm, navalmedicinska forskar- gruppen vid marinens dykerikontor i Stockholm. flygmedicinska institu- tionen vid försvarets matcrielverks försökscentral i Malmslätt samt militärmedicinska undersökningscentralen i Stockholm, som lyder under försvarets sjukvårdsstyrelse. Gruppernas verksamhet är främst inriktad på fysiologiska och bioteknologiska frågor som är specifika för arbetsmiljö och arbetsuppgifter inom olika delar av försvaret under krig och i fred. Delegationens anslag finansierar ett "ZS-tal arvodestjänster vid de nämnda grupperna inom försvaret och ett 30-tal tjänster vid andra forskargrupper, huvudsakligen vid universitet och högskolor.

Statens medicinska forskningsråd förfogar för budgetåret 1972/73 över ett särskilt anslag till försvarsmedicinsk grundforskning om 4 370 000 kr. som redovisas under åttonde huvudtiteln. Anslaget fördelas

Prop. l973:88 12

genom rådets försvarsmedicinska sektion. l sektionen ingår bl. a. general- läkaren samt företrädare för civilförsvarsstyrelsen, försvarets forsknings— anstalt, försvarsmcdicinska forskningsdelegationen samt för rådets all- mänmedicinska sektion. Forskningsrådcts försvarsmedicinska sektion och försvarsmedicinska forskningsdelegationen har ett gemensamt arbetsut— skott för beredning av samarbets- och samordningsfrågor.

Statens medicinska forskningsråd stöder försvarsmedicinsk grundforsk- ning främst inom områdena flyg- och navalmedicin. toxikologi, bakterio- logisk bioteknik, chock— och brännskadcforskning samt experimentell psykologi. Inom dessa områden har rådet inrättat fasta forskargrupper med sammanlagt ett 40-tal anställda. Därutöver finansierar forsknings- rådet genom projektanslag forskning vid olika univerSitets- och högskole- institutioner m. rn.

Förutom den försvarsmedicinska forskning som bedrivs med stöd från rådet och delegationen samt vid försvarets forskningsanstalt svarar statens bakteriologiska laboratorium för tillämpad forskning kring skydd och beredskap mot epidemier, bl. a. med anknytning till skydd mot B—strids— medel. Laboratoriet har innevarande budgetår ett anslag om 1 225 000 kr. för försvarsrnedieinsk verksamhet. Anslaget redovisas under femte huvudtiteln. För verksamheten finns vid laboratoriet inrättade två enhe- ter med sammanlagt tio tjänster.

Övrig forskning

Militärhistorisk forskning bedrivs vid militärhistoriska avdelningen vid militärhögskolan i Stockholm och vid universitet och högskolor med stöd av militärhistoriska forskningsdelegationen. För verksamheten har nämn- da enheter för budgetåret 1972/73 budgeterat ca 700000 kr., varav 100 000 kr. fördelas av delegationen.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar bedriver och stöder viss forskningsverksamhet med anknytning till problem inom opinionsbild- ning och -mätning samt masskommunikation och propagandaanalys. För denna verksamhet disponerar nämnden ett anslag av 360000 kr. för budgetåret 1972/73.

Försvarets brevskola utvecklar och framställer utbildningshjälpmedel för försvaret och bedriver i samband därmed tillämpad forskning inom det utbildningsteknologiska omrädet. För budgetåret 1972/73 har brev- skolan budgeterat 55 000 kr. för ändamålet.

Nuvarande former för inriktning och samordning m. m.

Enligt gällande instruktion skall överbefälhavaren i samråd med försva- rets forskningsanstalt och andra berörda myndigheter planlägga den huvudsakliga inriktningen av forskningen vid krigsmakten. Samordningen av den långsiktiga forskningsplaneringen sker främst i samband med de 5. k. stora rullningarna av försvarets långsiktsplaner, dvs. i anknytning till den stora rullning av försvarets perspektivplaner som enligt försvarets planerings- och programbudgetsystem normalt avses ske vart fjärde år.

Prop. l973:88 13

Vid rullningen av forskningsanstaltens forskningsplaner sker därvid ett omfattande samråd mellan anstalten samt staber, förvaltningar och andra myndigheter inom totalförsvaret. Detta samråd har kommit att innefatta konferenser och sammanträden mellan företrädare för forskningsanstal- ten oeh dess avnämare på ett flertal nivåer, från tekniskt beredande nivåer till verksehefsnivå. Med ledning av vad som har kommit fram under en stor rullning av forskningsanstaltens forskningsplaner meddelar överbefälhavaren i samråd med civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar rekommendationer till anstalten för inriktning av forskningsverksamheten under den närmaste programplaneperioden. För— svarets forskningsanstalt inger i enlighet med sin instruktion anslagsfram- ställning genom överbefälhavaren. Anslagsframställningen grundas på överbefälhavarens direktiv med allmänna riktlinjer för framställningama.

På i princip motsvarande sätt som forskningsanstalten har militärpsy- kologiska institutet att vid planläggningen av sin verksamhet och upprät- tande av anslagsframställning följa överbefälhavarens direktiv med all- männa riktlinjer för verksamheten.

Prioriteringen och inriktningen av den försvarsmedicinska forskning som finansieras av statens medicinska forskningsråd och försvarsmedicins- ka forskningsdelegationen sker bl.a. på grundval av fleråriga behovspla- ner som utarbetats av försvarets sjukvårdsstyrelse enligt överbefälhava- rens direktiv och i samband med staber och förvaltningar.

Den objektbundna forskning och utveckling som bedrivs i anslutning till materielanskaffningen för försvaret samordnas till sin huvuddel av försvarets materielverk. Materielverket har därvid att följa de direktiv och anvisningar som utfärdas av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Försvarets materielverk svarar också för samordningen av den flygteknis- ka och skeppslekniska försvarsforskningen liksom av forskningen rörande markfordon. Främst inom det flygtekniska området har därvid genom materielverket finansierats även periodiska insatser för forskning av ej objektbunden karaktär.

Civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och överstyrelsen för ekonomiskt försvar ansvarar enligt sina instruktio- ner för erforderlig forskning inom sina resp. verksamhetsområden. Sam- ordning med krigsmaktens forskning sker bl. a. genom att nämnda myndigheter utom beredskapsnämnden deltar i de samråd som ingår i planeringen av forskningsanstaltens verksamhet.

F örsvarsforskningsutredningens principförslag Utgångspunkter

Utredningen konstaterar att sambandet mellan forsknings- och utveck- lingsinsatser samt ekonomisk styrka och tillväxttakt har tilldragit sig stort intresse i den ekonomiska och politiska debatten under 1960-talet. Det har uppstått ett ökat medvetande om betydelsen av starka forsknings- och utvecklingstillgångar effektivt k0pplade till motsvarande industriella produktionsförmåga. Ett lands tillgångar i dessa avseenden har enligt

Prop. l973:88 14

utredningen kommit att betraktas som verktyg av stor betydelse för att förverkliga olika nationella mål, bl. a. i fråga om politisk och ekonomisk handlingsfrihet. Utredningen framhåller vidare att den sedvanliga synen på forskning, teknisk utveckling, marknadsföring och produktion som sinsemellan förhållandevis artskilda verksamheter alltmer har kommit att. ifrågasättas. Mälinriktad forskning — även av grundläggande natur — och systematiskt utvecklingsarbete har kommit att framstå som viktiga hjälpmedel i den långsiktiga planeringen av olika aktiviteter både inom den offentliga och den enskilda sektorn.

Om efterkrigstidens utvidgade forskning och den tekniska utvecklingen betraktas med utgångspunkt i vilka drivkrafter som har stått bakom utvecklingen i stort konstaterar utredningen att behovet av avancerad teknisk utrustning för militära ändamål har spelat en framträdande roll vid sidan av de ekonomiska målsättningarna. Försvarsforskningens centra— la roll i den tekniska utvecklingen återspeglas i fördelningen av de natio- nella forsknings- och utveeklingsinsatserna på skilda samhällsområden. I ett stort antal länder svarar sålunda försvaret i dag för mellan en femtedel och hälften av de totala forsknings- och utvecklingsinsatserna. Bland mindre och medelstora länder intar Sverige en tätplats i fråga om försvarsforskningens andel av de totala forskningsanslagcn.

Forskning och utveckling för försvarsändarnäl utgör således ett viktigt inslag i den målinriktade och tillämpade forsknings- och utvecklingsverk— samheten. Huvuddelen av insatserna inom, försvarsforskningen avser s. k. objektbunden materielutveckling, vanligen förlagd till industrin och med stark koncentration till vissa branscher. En inte obetydlig del består dock av avancerad teknisk-naturvetenskaplig forskning. som bedrivs i särskilda laboratorier eller vid civila forskningsinstitutioner.

I fråga om sambandet mellan försvarsforskningen och säkerhetspoliti- ken konstaterar utredningen att Sveriges alliansfria politik medför behov av en hög försvarspolitisk arnbitionsnivå. Den vilja till oberoende som ligger i de säkerhetspolitiska mål som har angetts av statsmakterna förutsätter bl. a. att Sverige kan utforma, bygga upp och underhålla sitt totalförsvar utan stöd från andra länder. Egen tillvcrkningskapacitet när det gäller högt utvecklad försvarsmateriel och en däremot svarande kunskapsnivå är enligt utredningen en förutsättning för att nå önskad handlingsfrihet i förhållande till olika politiska blockbildningar. Detta gäller även om vi i fredstid väljer att köpa materiel utomlands i stället för att själva tillverka den. Totalförsvarsinriktad forskning och utveckling är sålunda enligt utredningen ett av medlen för att uppnå de säkerhetspoli- tiska mål som har angetts av statsmakterna.

Utredningen har inte haft anledning att behandla de avvägningspro- blem som föreligger vid fördelningen av resurser mellan försvarssektorn och andra sektorer av samhället. Vid den interna försvarsplaneringen, dvs. vid fördelningen av resurser inom försvarsseklorn för olika ändamål, utgår man enligt utredningen från de resursrarnar som statsmakterna har angett som utgångspunkt för planeringen under en viss tidsperiod. Försvarsforskningsprogrammets inriktning och omfattning bestäms i förs- ta hand av försvarets behov av forskning för att kunna uppfylla gällande

Prop. 1973z88 15

mål för säkerhets- och försvarspolitiken. Avvägningen av forskningspro- gramrnet sker därför enligt utredningen primärt inom ramen för hela försvarsprogrammet och gäller storleken av de resurser som skall avsättas för forskning, vars syfte är att ge styrka och handlingsfrihet på lång sikt, jämfört med åtgärder som syftar till kortsiktig styrka. En direkt avväg- ning av försvarets forskningsprograrn mot andra samhällssektorers forsk- ningsprogram och mot den fria grundforskningen framstår därför knap- past som meningsfull enligt utredningen. Vilka produktionsresurser som bör användas för i första hand försvarsforskning kan däremot, konstate- rar utredningen, bli föremål för överväganden av allmänt forskningspoli- tisk natur som siktar bl.a. till bästa möjliga utnyttjande av landets samtliga forskningsresurser för olika samhällsbehov. Sådana överväganden rörande användningen av olika forskningsresurser på lång och kort sikt får dock enligt utredningen inte innebära en ornprioritering av de långsiktiga målen inom resp. sarnhällssektor vilka har fastlagts i andra, överordnade. sammanhang.

Denna syn på samspelet mellan olika samhällssektorers forskningspro- gram och mer allmänt forskningspolitiska överväganden om uppbyggna- den och utnyttjandet av olika forskningsresurser utgör enligt utredningen en viktig utgångspunkt för att bedöma olika organisatoriska lösningar av ansvarsfördelningen inom försvarsforskningen.

Utredningen framhåller vidare att försvarsforskningens förstahandsroll som ett medel att förverkliga de säkerhetspolitiska målen givetvis inte får innebära att den avskärmas från annan forsknings- och utvecklingsverk- samhet i landet. Denna fråga bör ses bl. a. mot bakgrund av att försvarsforskningen under en följd av år har svarat för en avsevärd del av de sammanlagda forsknings- och utvecklingsinsatserna inom landet. Ut- redningen påpekar därvid bl. a. att en följd av framför allt den objekt- bundna utvecklingens stora omfattning är att försvarssektorn har bidragit till att bygga upp högt utvecklade resurser för forskning och utveckling inom industrin. Utredningens kontakter med företag som har fått betydande uppdrag från försvaret tyder på att försvarsbeställningarna har haft stor inverkan på den allmänna kunskapsnivån och därmed på konkurrenskraftcn i dessa företag. Detta torde enligt utredningen gälla även ett" stort antal med- och underleverantörer som har deltagit i de större försvarsbeställningarna. Beställningarnas viktigaste återverkningar bedöms av utredningen vara indirekta, t. ex. allmänt ökad teknisk förmåga och ökat administrativt kunnande.

Utredningen konstaterar vidare att försvarssektorn. vid sidan av att bygga upp egna forskningsorgan som försvarets forskningsanstalt, har aktivt främjat forskningen bl. a. vid universitet och högskolor samt vissa särskilda forskningsinstitut. Den försvarsmedicinska forskningen är sålun- da huvudsakligen förlagd till universitet och högskolor. ] några fall har stödfinansiering från försvaret i anslutning till olika forsknings- och utbildningsbehov bidragit till att högskoleinstitutioner har inrättats snab- bare än som annars hade varit möjligt.

Mot bakgrund av försvarsforskningens betydande andel av de samman-

Prop. l973:88 16

lagda forskningsinsatserna i landet och behovet att hushålla med våra begränsade forsknings- och utvecklingsresurser finns det enligt utredning- en både samhällsekonomiska och teknisk-vetenskapliga motiv för att så långt möjligt samordna resurserna för försvarsforskning och annan forsk- ning. Ett viktigt inslag i forskningspolitiken måste, framhåller utredning- en, alltid vara frågan om hur kvalificerad teknisk-vetenskaplig personal och dyrbar forskningsapparatur skall utnyttjas för skilda ändamål i samhället. Om sådana resurser kan utnyttjas samtidigt för flera samhälls- uppgifter bör möjligheterna tas till vara av ekonomiska skäl. En sådan samordning kan dessutom enligt utredningen verksamt bidra till att skapa större och från samlad kompetens- och produktionsekonomisk synpunkt mer slagkraftiga forskningsenheter vid högskolor, andra statliga institutio- ner och företag i landet.

Rent produktionsekonomiska rationaliseringssträvanden med utgångs- punkt i ett samordnat utnyttjande av bl. a. vetenskaplig utrustning får emellertid enligt utredningen vägas mot de eventuella nackdelarna med en ökad splittring i målinriktningen hos olika forskningsenheter. Detta anses särskilt behöva beaktas vid verksamhet av nyskapande karaktär, där ingående kännedom om avnämarnas problem och behov utgör ett viktigt inslag i den kvalificerade personalens kunnande. Utredningen pekar i anslutning härtill på personalens stora betydelse när det gäller den ej objektbundna forsknings- och utvecklingsverksamheten för försvarssek- torn. Således överstiger exempelvis forskningsanstaltens årliga personal- kostnader det sammanlagda anskaffningsvärdet av anstaltens instrument- uppsättning. Detta utesluter inte att vissa områden, t. ex. flygteknisk forskning, kräver omfattande instrumentinvesteringar.

F örsvarsforskningens samband med försvarsplaneringen Försvarsforskningens syften

Utredningen konstaterar att sambandet mellan forskning, utveckling och planering fortlöpande har förstärkts inom det svenska försvaret. Senast har detta kommit till uttryck i det nya planerings- och program- budgetsystemet, Denna utveckling har enligt utredningen medfört att för- svarsforskningens uppgifter i totalförsvaret har kunnat bestämmas och av- gränsas allt bättre.

Utredningen har mot denna bakgrund funnit det nödvändigt att i sitt första delbetänkande tämligen utförligt beröra vissa frågor i anslutning till planeringssystemet, som inte tidigare har behandlats i annat samman- hang och som utredningen har bedömt vara av stor betydelse för att belysa sambandet mellan planeringsverksamhet och forskningsinsatser. Utredningen har därvid som en utgångspunkt för sina överväganden funnit det lämpligt att skilja mellan tre huvudsyften för försvarsforsk- ningen enligt följande.

1. Forskning som syftar till att ge underlag för att närmare bestämma totalförsvarets mäl.

Prop. l973:88 17

2. Forskning som syftar till att ange och åskådliggöra olika handlingslin- jer för att nå dessa mål och till att ge underlag för val mellan handlings- linjerna.

3. Objektbunden forskning och utveckling för att säkerställa att målen kan förverkligas i enlighet med beslutade handlingslinjer. Till försvarsforskning med huvudsyfte l hänför utredningen miljö- studier och studier av det svenska samhällets förändring samt prognos- och forskningsverksamhet som hänger samman med dessa studier, dvs. verksamheter som skall ge underlag bl. a. för statsmakternas ställnings- taganden till målen för försvaret på lång sikt. Försvarsforskning med huvudsyfte 2 utgörs enligt utredningen av studier, forskning och tekniskt utvecklingsarbete som avser bl. a. att ge underlag för att inventera och fortlöpande ange alternativa sammansättningar av det framtida försvaret och dess skilda delar, t. ex. olika vapensystem. Till försvarsforskning med huvudsyfte 3 hänför utredningen tekniskt utvecklings- och konstruk- tionsarbete i traditionell mening liksom utveckling av urvals- och utbild- ningsrnetodik m.m., allt nred anknytning till enheter i försvarets krigs- eller fredsorganisation för vilka beslut finns om anskaffning (uppsätt- ning).

Avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning

En viktig avvägningsfråga vid planering och budgetering inom försvaret är enligt utredningen att fördela resurserna mellan insatser som kan ge största möjliga operativa styrka under en kommande programplaneperiod och insatser som syftar till ökad anpassningsförmåga och därmed ökad handlingsfrihet i framtida beslutssituationer. Graden av handlingsfrihet vid ett framtida beslutstillfälle bestäms dels av det antal handlingsalterna— tiv som då finns, dels av hur väl de olika alternativens möjliga följder har beskrivits. En hög grad av handlingsfrihet i försvarsplaneringen kan sålunda enligt utredningen i de flesta fall uppnås endast med stöd av underlag som utgör resultatet av flera års studie-, forsknings- och utvecklingsarbete. Det finns därför enligt utredningen anledning att vid avvägning av insatserna för olika verksamheter inom försvaret skilja forskningsuppgifter som syftar till ökad anpassningsförmåga och hand— lingsfrihet på sikt, dvs. forskning med huvudsyftena ] och 2, från objektbunden forskning och utveckling med huvudsyfte 3. Utredningen finner starka skäl för att studie-, utrednings- och forskningsverksamhct med huvudsyftena 1 och 2 förs samman till ett avvägningsprogram Allmän försvarsforskning.

En betydelsefull fråga är enligt utredningen hur avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning skall avgränsas från planeringsverksamheten. Enligt utredningens mening bör i avvägningsprogrammet ingå att ta fram huvuddelen av underlag och metoder för perspektivplaneringen. Slutlig värdering och sammanställning av detta underlag i samband med utarbe— tandet av pcrspektivplaner för totalförsvarets olika delar bör räknas till planeringsverksamhet och därför falla utanför programmet.

En annan viktig gränsdragningsfråga finns enligt utredningen mellan

Prop. 1973:88 18

avvägningsprograrnmet Allmän försvarsforskning och den objektbundna forsknings— och utvecklingsverksamheten. Utredningen framhåller härvid- lag att avgränsningen exempelvis kan anknytas till vissa beslutspunkter vid beredningen av olika anskaffningsärenden.

Utredningen diskuterar olika faktorer som har betydelse för försvars- forskningens inriktning och dimensionering och dessa faktorers samband med målen för vår säkerhets- och försvarspolitik. Utredningen framhåller därvid bl. a. att en hög ambitionsnivå för försvarsplaneringen i form av krav på anpassningsförmåga hos försvaret och därmed sammanhängande handlingsfrihet i det långsiktiga perspektivet ställer krav på en hög ambitionsnivå inom avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning. Det är därvid enligt utredningen bl.a. fråga om att genom studier, forskning och tekniskt utvecklingsarbete säkerställa att de vapensystem som skall ingå i den framtida försvarsorganisationen utformas med tanke på dennas anpassningsförmåga. Det kan också enligt utredningen vara fråga om att minska ett säkerhetspolitiskt risktagande genom att möta vissa typer av tänkbara hot (angreppsfall) främst genom en hög bered- skapsnivå i fråga om studier, forskning, utveckling och planering bl. a. med hänsyn till de resursbegränsningar som har angetts av statsmakterna för en viss planeringsperiod.

Bl. a. mot bakgrund av det nyss anförda drar utredningen slutsatsen att en relativt schablonmässig inriktning och dimensionering av försvarsforsk- ningen i förhållande till mål och resursinsatser för övriga avvägnings- program inte är lämplig. Utredningen framhåller vidare att snävt kvantita- tiva ekonomiska lönsamhetskriterier är vanskliga att tillämpa vid inrikt- ning och dimensionering av stora delar av avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning, vars resultat skall utnyttjas på lång sikt och där resultatvärdct skall sättas i samband med olika former av säkerhetspoli- tiskt risktagande..

Program- och produktionsansvar för försvarsmrskningen

Mot bakgrund av att försvarets planerings- och programbudgetsystem arbetar med begreppen program— och produktionsansvar för att beskriva ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter finner utredningen behov av att närmare bestämma dessa ansvarsbegrepp för försvarsforskningen.

I fråga om programansvarct diskuterar utredningen försvarsdeparte- mentets och olika totalförsvarsmyndigheters behov av att, som avnämare till forskningsresultaten, kunna påverka inriktning och omfattning av olika delar av avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning. Med hänvisning till det stora antalet sådana avnämarmyndigheter och till hittillsvarande erfarenheter från forskningsanstaltens forskningsplanering anser utredningen att försvarsforskningsprogrammets inriktning och om- fattning bör bestämmas genom ett samrådsförfarande av förhandlings- karaktär mellan berörda avnämarmyndigheter och forskningsorgan. Sam- rådsförfarandet skall ge en balanserad avvägning av försvarsforsknings- programmet bl. a. avseende de säkerhetspolitiska målen och målen för

Prop. l973:88 19

totalförsvaret. den önskvärda balansen mellan lönsamhetsbedömningar på lång och kort sikt, olika avnämarmyndigheters särskilda behov samt det internationella kunskapsläget och tillgängliga forskningsorgans kapacitet och kompetens i nuläget och på sikt.

En myndighet kan därvid enligt utredningen tilldelas ansvaret att hålla samman detta samrådsförfarande mellan avnämarmyndigheter och forsk- ningsorgan, dvs. rullningen av avvägningsprogrammet. Detta kan också kombineras med att myndigheten har 0 r g a n is a t o ris kt p r o - g r a m a n s v a r, dvs. är programmyndighet för större eller mindre delar av den verksamhet som ingår i avvägningsprogrammet. Det organisato- riska programansvaret innebär enligt utredningen för det första att programmyndigheten — efter de riktlinjer för planeringen som anges av Kungl. Maj:t — skall styra fördelningen av myndighetens del av avväg- ningsprogrammets forskningsmängd inom programplanernas tidsperspek- tiv i form av uppdrag på olika produktionsorgan inom och utom försvarssektorn. För det andra innebär programansvaret att program- myndigheten skall lämna in anslagsframställning med programplan för berörda delar av avvägningsprogrammet på grundval av underlag från produktionsmyndigheterna och redovisa utvecklingen av verksamheten under närmast föregående budgetår. För det tredje innebär programan- svaret att programmyndigheten skall övervaka och anpassa främst den långsiktiga utvecklingen av storlek, struktur och beläggning hos de utnyttjade forskningsresurserna inom försvarssektorn, dels till behoven inom myndighetens del av avvägningsprogrammet, dels till tillgången på andra forskningsresurser. Därvid skall även beaktas möjligheten av och lämpligheten i att tillgodose behov av exempelvis objektbunden utveck- ling eller insatser ät kunder utanför försvarssektorn.

P r o d 11 k t i o n s a n s v a r för försvarsforskning bör enligt utred- ningen innebära ansvar för planering och genomförande av den löpande forskningsverksamheten enligt programplaner och primäruppdrag. Pro- duktionsansvaret innebär ett långtgående ansvar för såväl resultat som produktionsresursernas kvalitet och ekonomiska utnyttjande. Det inne- bär vidare ansvar för det underlag till primäruppdragsförslag som lämnas till programmyndigheten. Som underlag för en diskussion av vissa ansvarsfördelningsfrägor tar utredningen i det första betänkandet också upp några principiella krav pä produktionsfunktionen. Dessa berör främst informations- och kontaktvägar samt frågor som hänger samman med ett samordnat utnyttjande av olika forskningsresurser.

Utredningens organisationsalternativ

Utredningen lägger fram fyra huvudalternativ till principlösning av försvarsforskningens organisation. Med hänvisning till det starka samban- det mellan försvarsforskning och försvarsplanering har utredningen funnit det nödvändigt att behandla även de organisatoriska formerna för att ta fram visst underlag till perspektivplaneringen inom totalförsvaret.

Prop". l973:88 20

H u v u (1 a i t e r n a t i v 1 innebär att forskningsorganen, dvs. för- svarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten och militärpsyko- logiska institutet, organisatoriskt inordnas under andra förvaltningsmyn- digheter så att försvarets materielverk får den teknisk-naturvetenskapliga forskningen och försvarets sjukvårdsstyrelse den medicinsk-beteendeve- tenskapliga. Därtill inrättas en central delegation för försvarsforskning med främsta uppgift att ta initiativ till och finansiera viss forskning av långsiktigt kunskapsuppbyggandc karaktär vid universitet, högskolor och industrier.

Alternativet är enligt utredningen anpassat. till en låg ambitionsnivå för alternativplanering och därmed sammanhängande försvarsforskning. Tyngdpunkten läggs på det objektbundna utvecklingsarbetet. Resurserna för att ta fram underlag till perspektivplaneringen är i detta alternativ fördelade på staber och förvaltningsmyndigheter.

Enligt 11 u v u d a 1 t e. rn a tiv 2 förs större delen av försvarets forskningsorgan samman till en myndighet, en utvidgad försvarets forskningsanstalt. Två underalternativ ingår som skiljer sig åt i fråga om formerna för att ta fram underlag för perspektivplaneringen. I det ena underalternativet förstärks överbefälhavarens, civilförsvarsstyrelsens rn. fl. myndigheters resurser för forskningsplanering, systemanalys m. m. Dessa myndigheter tar själva fram huvuddelen av det underlag som behövs för perspektivplaneringen inom sina verksamhetsområden. De kan i samband därmed tilldelas betydande program- och även produktionsan- svar för tillhörande forskningsverksamhet som då läggs ut i form av uppdrag på olika forskningsorgan. [ det andra underalternativet tillskapas i forskningsorganisationen en särskild serviceenhet för perspektivplaneun- derlag enligt vad som närmare beskrivs i det följande i anslutning till huvudalternativ 3.

För verksamhet som faller under avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning får forskningsanstalten åtminstone i det senare av de nämnda underalternativen ett samlat program- och produktionsansvar. lnom anstalten inrättas ett starkt centralt stabsorgan för produktionspla- nering och produktionsledning. [ stabsorganet ingår projektledare. och vetenskapliga råd samt representanter för olika totalförsvarsmyndigheter.

Huv u (] al te r na t iv 3 karaktäriseras enligt utredningen — lik— som huvudalternativ "2 — av en strävan att söka nå större samordning än f. n. av såväl program- som produktionsfunktionen för försvarsforskning- en. Program- och produktionsansvar förläggs dock enligt alternativ 3 till skilda myndigheter.

Som programmyndighet inrättas en styrelse för försvarsforsk ning med anslagsfördelande, beredande och samordnande uppgifter. Särskilt bety- delsefullt är enligt utredningen styrelsens samordningsansvar för den långsiktiga utvecklingen av försvarsforskningsprogrammet och —resurser- na.

Produktionsresurser som försvarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten m.fl. behålls i alternativ 3 inom försvarssektorn. En närmare. organisatorisk samordning av dessa resurser är på sikt tänkbar.

Prop. l973:88 21

En grundtanke med alternativet är att produktionsorganen ges stor frihet vid forskningens genomförande under ett långtgående ansvar för produk- tionsresursernas kvalitet och ekonomiska utnyttjande.

I-luvudalternativ 3 ger vidare uttryck för uppfattningen att arbetet med att ta fram underlag till perspektivplanen behöver en starkare anknytning till forskningsvcrksamhet än till exempelvis traditionellt militärt stabsar- bete. Arbetet med att ta fram perspektivplaneunderlag riskerar annars enligt utredningen att alltför starkt kopplas samman och konkurrera med planeringen av den kortsiktiga genomförandeverksamheten. Ett syfte med alternativet är också att främja att alla centralt planeringsansvariga myndigheter får tillgång till ett gemensamt och fortlöpande aktualiserat kunskapsunderlag genom korta kontakt- och informationsvägar, inte bara inom totalförsvaret utan också — bl. a. via forskningsorganen — till andra samhällssektorer. Alternativet innebär sålunda att en för totalförsvaret gemensam serviceenhet för perspektivplaneunderlag (SPU) inrättas och knyts till försvarsforskningsorganisationen. Myndigheter med centralt planeringsansvar, bl. a. överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, bered- skapsnämnden för psykologiskt försvar och överstyrelsen för ekonomiskt försvar, svarar var och en inom sin del av totalförsvaret för perspektivpla- nearbetets inriktning samt för sammanställningar, värderingar och rekom- mendationer i anslutning till perspektivplanerna inom sina resp. verksam- hetsområden. De planeringsansvariga myndigheterna har sålunda ansvar för att underlag för perspektivplaneringen tas fram. Denna verksamhet läggs dock till sin huvuddel ut i form av sekundäruppdrag på serviceenhe- ten för perspektivplaneunderlag.

Serviceenheten svarar också på uppdrag av Kungl. Maj:t för miljöstu- dier och studier av det svenska samhällets förändring. Vidare har enheten ansvaret för forskning, utveckling, utbildning och service i anslutning till planerings-, systemanalys- och värderingsmetodik för totalförsvarets behov. [ dessa frågor sker samarbete med universitet och högskolor.

Serviceenheten och till denna knutna studiegrupper samt forskningsor- ganen analyserar gemensamt forskningsbehov i anslutning till perspektiv— planearbetet och tar fram förslag till forskningsprogram. Den slutliga avvägningen av forskningsprogrammet sker i samråd mellan perspektivpla- neansvariga myndigheter och forskningsorganen inkl. serviceenheten. Styrelsen för försvarsforskning är sammanhållande för detta arbete.

H 11 v 11 (1 a t t e r n a t iv 4 ger enligt utredningen uttryck för en strävan till långtgående organisatorisk samordning avi första hand statlig teknisk forskning och utveckling. Organisatoriskt innebär alternativet enligt utredningen att produktionsresurserna för forskningen förs sam- man till ett enda produktionsorgan som är inordnat under ett annat departement än försvarsdepartementet.

Detta organ betjänar forskningsprogram inom ett flertal samhällssekto- rer, bl. a. försvarssektorn. Inom försvaret finns huvudsakligen endast en programmyndighet för försvarsforskning i form av en styrelse. Till denna styrelse kan knytas en serviceenhet för perspektivplaneunderlag enligt den modell som beskrivs för huvudalternativ 3.

Prop. [973288 22

Utredningen framhåller att de fyra organisationsalternativen ger uttryck för olika mål och värderingar avseende

ambitionsnivån för försvarsforskningcn, — formerna för att organisatoriskt fördela ansvaret för att ta fram underlag och metoder för försvarets perspektivplanering, — ansvarsfördelningen inom själva forskningsorganisationen samt — omfattningen av försvarsforskningens samordning med övrig forsk- nings- och utvecklingsverksamhet inom landet.

Beträffande ambitionsnivån för försvarsforsk- ningen anser utredningen att det föreligger starka krav på olika former av anpassningsförmåga hos totalförsvaret. Detta gäller både i förhållande till ändringar i det säkerhetspolitiska läget och till ändrade inrikespolitiska ramvillkor. Krav på långsiktig handlingsfrihet i försvars— planeringen kan bl. a. vid begränsade resurser medföra mindre operativ styrka på kort sikt. Detta innebär ett säkerhetspolitiskt risktagande som bör ske på bästa möjliga kunskapsunderlag.

Kravet på anpassningsförmåga och handlingsfrihet kan enligt utred- ningen inte tillgodoses utan en långsiktigt inriktad forsknings-, studie- och utredningsverksamhet i anslutning till totalförsvarets långsiktsplane- ring. Detta talar för att ett avvägningsprogram Allmän försvarsforskning bildas. Detta program bör inriktas och dimensioneras i förhållande till de långsiktiga målen för landets säkerhetspolitik och försvarsplanering. Dessa mål ställer enligt utredningen krav på en hög ambitionsnivå inom avvägningsprogrammet. Det anförda talar i sin tur enligt utredningen för att höga krav ställs på försvarsforskningsorganen såväl i fråga om kunskaper om totalförsvaret som när det gäller vetenskaplig kompetens för att säkerställa underlagets allsidighet och vetenskapliga kvalitet. Härför behövs bl.a. ett väl fungerande kontaktnät både inom försvaret och med organ för högre utbildning och forskning inom och utom landet.

Beträffande fördelningen av ansvar för att ta fram perspektivplancunderlag framhåller utredningen att perspektivplanering enligt det nya planeringssystemet bör ses som en gemensam angelägenhet för hela totalförsvaret. Resurserna för att ta fram underlag för totalförsvarets perspektivplanering av gemensamt intresse för flera myndigheter bör sålunda enligt utredningen samordnas i en serviceenhet som har en fast basorganisation och är direkt knuten till försvarsforskningsorganisationen.

Beträffande graden av ansvarsdelegering inom själva forskningsorganisationen anser utredningen att organisatoriskt programansvar för verksamhet som faller under avväg- ningsprogrammet Allmän försvarsforskning bör åläggas en myndighet direkt under Kungl. Maj:t. Instruktioner, arbetsordningar etc. för denna myndighet bör utformas så att de beaktar forskningsbehoven hos olika myndigheter och organ som är intressenter i försvarsforskningsprogram- met. Ansvarsfördelningen inom försvarsforskningsorganisationen bör i övrigt enligt utredningen karakteriseras av att långsiktsplanering och uppföljning hålls samman centralt, medan en långtgående delegering av

Prop. l973:88 23

genomförandeansvaret till själva forskningsorganen bör eftersträvas.

Samarbetet och samordningen mellan försvars- forskningen och annan forskning och utveck- ling inom landet måste enligt utredningen tillmätas stor betydelse. Värdet av produktionsekonomiska samordningssträvanden för att exem- pelvis uppnå vissa stordriftsfördelar måste dock vägas mot de nackdelar som kan följa av en splittring i målinriktningen hos de forskningsproduce- rande enheterna. Klara ansvarsförhållanden måste också föreligga när det gäller prioriteringar på produktionssidan mellan olika samhällssektorers forskningsprogram. De organisatoriska formerna för samordning av forskningsverksamheten bör därför med beaktande av det nyss anförda främja ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte och resursutnyttjande mellan olika samhällssektorer.

Mot bakgrund av de värderingar som här redovisats går utredningen in på en jämförelse mellan de fyra organisationsalternativ som den har lagt fram. Utredningen framhåller att en organisationslösning enligt huvudal- ternativ ], dvs. att nuvarande försvarsforskningsorgan inordnas i försva- rets materielverk och försvarets sjukvårdsstyrelse, innebär betydande nackdelar, främst därför att alternativet i första hand är anpassat till en ambitionsnivå för den ej objektbundna försvarsforskningen som utred- ningen bedömer vara alltför läg. Alternativet medför vidare stora risker för att försvarsforskningen avskärmas från övrig forskning och utveckling inom landet. Slutligen bedöms det medföra betydande omställningskost- nader som inte uppvägs av några administrativa eller andra organisatoris- ka fördelar.

Utredningen framhåller att en organisatorisk lösning enligt huvudalter- nativ 4, dvs. ett samlat statligt produktionsorgan för teknisk forskning och utveckling som lyder under annat departement än försvarsdeparte- mentet, också innebär betydande nackdelar. Utredningen hänvisar därvid bl. a. till att alternativet innebär en fördelning mellan två skilda departements verksamhetsområden av programansvar samt faktiskt pro— duktionsansvar och produktionsresurser för försvarsforskningsprogram- met. För forskning med den volym och de syften det här är fråga om ställer detta krav på att delvis nya planerings- och arbetsformer utvecklas inom statsförvaltningen. Vidare anför utredningen att alternativet inne— bär omfattande organisationsändringar som bl. a. kan leda till förlängda kontakt- och beslutsvägar som under en lång övergångsperiod kan försvåra det centrala samspelet mellan försvarsforskning och försvarspla— nering. De risker för effektivitetsförluster som hänger samman därmed kan enligt utredningen knappast uppvägas av några produktionsekono- miska vinster, bl. a. mot bakgrund av den volym och karaktär på resursbehovet som försvarsforskningsprogrammet uppvisar.

Utredningens huvudalternativ 2 och 3 innebär båda att nuvarande forskningsresurscr i stort behålls inom försvarsseklorn samtidigt som programorgan inom andra samhällssektorer bereds ökade möjligheter att mot ersättning utnyttja resurserna för olika forskningsuppdrag.

Enligt utredningens mening bör både huvudalternativ 2 och 3 med

Prop. 1973:88 24

lämplig detaljutformning kunna uppfylla huvuddelen av de krav som i första hand myndigheter inom försvarssektorn kan ställa på den framtida försvarsforskningsorganisationen.

Enligt utredningen har dock alternativ 2 vissa tungt vägande nackdelar jämfört med alternativ 3. Utredningen bedömer sålunda att koncentratio- nen av huvuddelen av resurserna för försvarsforskningen till ett centralt ämbetsverk med samlat program- och produktionsansvar medför risker för att befintlig resurssammansättning vid konstanta eller krympande ekonomiska ramar för försvarsforskningsprogrammet blir alltför styrande även på den långsiktiga programutformningen. Utredningen anser vidare att det i alternativ 2 kan föreligga en större tendens att i första hand främja en utbyggnad av egna resurser inom myndigheten framför att lägga ut uppdrag på andra forskningsorgan såväl inom som utom försvarssektorn.

Utredningen finner att invändningar också kan riktas mot huvudalter- nativ 3. Sålunda anför utredningen att alternativet, bl. a. genom tillskapandet av en särskild programmyndighet, medför ansvarsförhållan- den som kan leda till förlängda kontakt- och beslutsvägar i olika planeringsfrågor ijärnförelse med i första hand alternativ 2. Detta gäller särskilt i betraktande av den dominerande roll de militära myndigheterna har som avnämare av forskningsresultaten.

Utredningen finner dock att en lämplig detaljutformning av alternativ 3 i huvudsak bör kunna eliminera de nackdelar som alternativet enligt det nyss anförda skulle kunna innebära i jämförelse med i första hand alternativen "2 och 4. Ett val av alternativ 3 ger enligt utredningen också erforderlig handlingsfrihet beträffande den långsiktiga utvecklingen av försvarsforskningsorganisationen och dess samordning med annan forsk- nings- och utvecklingsverksamhet inom landet. Samtidigt blir de omedel- bara organisatoriska förändringarna jämförelsevis små och bör inte ge nämnvärda övergångssvårigheter.

Sammanfattningsvis anser utredningen att en principlösning enligt huvudalternativ 3 i första hand bör läggas till grund för de förslag om detaljutformning av den framtida forskningsorganisationen för försvars- sektorn, som utredningen har att utarbeta och lägga fram.

Remissyttrandena Utgångspunkter

Försvarsforskningsutredningens principförslag omfattar så många frå- gor och berör så många intressenter att det är naturligt att uppfattningar- na på en rad punkter går isär. Enligt många remissinstanser har utredningen gjort en förtjänstfull kartläggning och analys av det totalförsvarsinriktade forsknings- och utvecklingsarbetet i Sverige.

Rz'ksrevisionsverker anser att betänkandet utgör ett utomordentligt underlag för fortsatta diskussioner om mål, inriktning och organisation av

Prop. l973:88 25

forskningsverksamheten efter hand som ambitionsnivån kan höjas beträf- fande forskningsinsatser för frarntidsplanering. Utredningen har — fram- håller ingenjörsvetenskapsakademz'en — lagt fram en grundlig analys av försvarsforskningens funktioner och organisation med utgångspunkt i det nya systemet för planering och programbudgetering. Den analys och de modeller som presenteras bör enligt akademien och andra remissinstanser kunna användas också inom andra samhällssektorer.

[ remissvaren påtalas en del brister i betänkandet som man emellertid, med hänsyn bl. a. till den korta tid som har stått till förfogande, anser vara naturliga. Överbefälhavaren liksom försvarets materielverk anser bl.a. att den objektbundna försvarsforskningen har berörts i alltför begränsad utsträckning, bl. a. i anslutning till de organisatoriska övervä- gandena. Enligt statens medicinska forskningsråd ger utredningen inte någon klar bild av hur kontakterna mellan försvarsforskningen och den fria grundforskningen skall utformas.

Utredningens grundsyn på försvarsforskningen och samspelet mellan olika samhällssektorers forskningsprogram delas i huvudsak av remissin- stanscrna. Flera remissinstanser inom försvaret, däribland överbefälhava- ren och försvarets forskningsanstalt, anser i likhet med utredningen att inriktningen och omfattningen av försvarets forskningsprogram i första hand skall bestämmas utifrån de mål statsmakterna anger för vår säkerhets- och försvarspolitik.

LO och TCO understryker — liksom utredningen — att en direkt avvägning av försvarsforskningsprogrammct mot andra samhällssektorers forskningsprogram knappast är meningsfull. TCO anser dock att jämförel- ser kan vara intressanta bl.a. därför att de kan visa på brister i forskningsorganisationcn inom andra sektorer. Svenska utvecklingsaktic- bolaget har samma uppfattning och framhåller vikten av att kunna utnyttja landets totala forskningsresurser för olika samhällssektorers behov.

Försvarsforskningens samband med försvarsplaneringen [försvarsforsknz'ngens syften rn. rn.

Remissinstanserna anser liksom utredningen att det finns ett s a m - band mellan försvarsforskningen och det nya planeringssystcmet för försvaret. Meningarna är emellertid delade om den närmare innebörden av detta samband. Forsk- ningsinstanser som z'ngenfärsvetenskapsakademten. statens medicinska forskningsråd och försvarsmedicinska forskningsdelcgationen delar utred- ningens uppfattning på denna punkt. Myndigheter med planeringsansvar anför en rad kritiska synpunkter.

F.nligt överbefälhavaren har utredningen i alltför stor utsträckning behandlat frågor som rör ledning och styrning av totalförsvarets utveckling. Härigenom har utredningen berört ansvarsfrågor inom och mellan myndigheter som i och för sig är väsentliga men enligt överbefälhavaren knappast ingåri utredningens uppdrag.

Prop. l973:88 26

Utredningen har, konstaterar överstyrelsen för ekonomiskt försvar, inte i tillräcklig omfattning studerat hur planeringen bedrivs vid totalförsvarets olika planeringsansvariga myndigheter, vilka behov av forskning som föreligger och hur kompetensen härvid är' fördelad mellan planerings- och forskningsorgan.

Flera remissinstanser. bl. a. överbefälhavaren, (:ivilförsvarsstyrelsen. riksrevisionsverket och överstyrelsen för ekonomiskt försvar. är tveksam- ma inför vissa delar av utredningens beskrivningar av sambandet mellan forskning och planering, eftersom planeringssystemet är nytt och inte fastlagt i sina detaljer vid tidpunkten för yttrandena.

överbefälhavaren och överstyrelsen för ekonomiskt försvar är kritiska mot utredningens indelning av försvarsforskningen e f t e r tr e hu v u d 5 y f t e n. Överbefälhavaren anser att denna indelning och den därmed sammanhängande gränsdragningen mellan olika myndigheters ansvarsområden behöver granskas och analyseras ytterligare.

Civilfc'irsvarsstyrelsen anser att indelningen ger en felaktig eller i varje fall ofullständig bild av hur forskningen utnyttjas inom försvaret. Huvuddelen av försvarets forskningsanstalts verksamhet kan enligt styrelsen inte hänföras till något av de tre huvudsyftcna.

Försvarets fbrskningsanstalt framhåller bl. a. att forskningsinsatserna utgör endast en del av underlaget för att kunna ange totalförsvarets mål och handlingslinjer för att nå dessa mål. Anstalten betonar att härför behövs insatser även från planeringsansvariga myndigheter. Enligt forsk- ningsanstalten är det erfarenhetsmässigt ofta svårt och ibland olämpligt att i forskningsarbetet dra strikta gränser mellan de angivna huvudsyfte- na. De olika forskningsorganen arbetar med forskning av alla tre slagen. Forskning med huvudsyftena 1 och "2 utgör dock huvuddelen av forskningsanstaltens verksamhet.

Statens medicinska forskningsråd anser att huvudsyftena i stort sett täcker försvarsforskningens, inkl. den försvarsmedicinska forskningens,

uppgifter.

Avvägningsprogrammet Allmän försvarsfbrskning

Meningarna är starkt delade beträffande det av utredningen föreslagna avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning, framför allt dess av- gränsning mot plancringsverksamheten.

Försvarets rationaliseringsinstitut godtar i huvudsak utredningens förslag, medan eivilförsvarsstvrelsen anser att försvarsforskningsprogram- met enligt grunderna för programbudgetering inte bör ses som ett avvägningsprogram i egentlig mening, eftersom det är en stödfunktion till de olika krigsorganisatoriska programmen.

Flera remissinstanser understryker betydelsen av att avvägningspro— grammet Allmän försvarsforskning avgränsas klarare mot planeringsansva- riga myndigheters löpande utredningsverksamhet. Överbefälhavaren fram- håller bl. a. att utredningens sätt att avgränsa avvägningsprogrammet kan

Prop. 1973:88 27

leda till olika tolkningar av vilka studier och forskningsuppgifter olika myndigheter skall svara för. Liknande synpunkter framförs av civilför- svarsstyrelsen som anser att avvägningsprogrammet med utredningens gränsdragning kommer att innefatta stora delar av den ordinarie verksamheten vid styrelsen liksom vid militära staber och förvaltningar.

Försvarets forskningsanstalt anför att det föreslagna avvägningspro- grammet bör begränsas till forskningsorganens insatser inom ramen för huvudsyftena ] och 2. Liknande synpunkter framförs av bl. a. Ö)-*Gf&l_l'f€'l- sen för ekonomiskt försvar och riksrevisionsverket. Den senare myndighe- ten framhåller att en klarare uppdelning bör ske mellan forskning samt löpande utrednings- och planeringsarbete.

Gränsdragningen mellan försvarsforskningsprogrammet och den ob- jektbundna forskning och utveckling som redovisas under andra avväg- ningsprogram har enligt försvarets materielverk inte belysts tillräckligt av utredningen. Försvarsmedicinska forskningsdelegationen ifrågasätter ut- redningens avgränsning gentemot objektbundet utvecklingsarbcte inom hälso- och sjukvårdsområdet. Både vid planering och produktion av försvarsmedicinsk forskning måste man ta hänsyn till sambandet mellan å ena sidan ej objektbunden forskning samt utrednings- och studieverksam- het och å andra sidan anskaffningsverksamhet. Delegationen pekar också på konsekvenserna härav för finansieringen av den försvarsmedicinska forskningen.

Program- och produktionsansvar för försvarsforskningen

Flertalet remissinstanser berör innebörden av program- och produk- tionsansvar för försvarsforskning endast i samband med synpunkter på olika organisationslösningar. I fråga om fo r rn e r n a fö r in r i k t - ning och dimensionering av forskningsprogram- m et framhåller dock överbefälhavaren bl. a. att det är väsentligt att behovet av forskning kartläggs i intim samverkan på alla nivåer mellan forskningsorgan och avnämarmyndigheter. Liknande synpunkter fram- förs av försvarets forskningsanstalt. Överbefälhavaren anser vidare att betänkandet inte tillräckligt tydligt belyser hur avnämarnas intressen skall tillgodoses när forskningsprogrammet utformas. Överbefälhavaren förutsätter dock, liksom forskningsanstalten, att företrädare för centrala staber och förvaltningar liksom hittills får ta aktiv del i rullningen av planerna inom avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning.

Riksrevisionsverket anser det olämpligt att som utredningen skilja på program- och produktionsansvar med hänsynbl.a. till de invecklade ansvarsförhållanden som då uppstår mellan program- och produktionsmyndigheter.

Utredningens organisationsalternativ

Flera remissinstanser diskuterar de mål och värderingar som utredning- en anser vara styrande för valet av organisatorisk lösning.

Prop. l973:88 28

Beträffande ambitionsnivån för försvarsforsk- n i n g e n framhåller ('ii'erbejälhavaren bl. a. att totalförsvarsmyndighe- ternas anspråk på försvarets forskningsanstalt hittills inte helt har kunnat tillgodoses inom ramen för tillgängliga resurser. Överbefälhavaren anser att huvuddelen av planerings-, studie- och forskningsresurserna även i framtiden kommer att få satsas på verksamhet som syftar till att ange och konkretisera alternativa handlingslinjer för att nå uppställda mål, även om kraven skärps i fråga om underlag av miljö- och samhällsstudie- karaktär.

Försvarets rationaliseringsinstitut understryker liksom flera andra re- missinstanser, däribland försvarets forskningsanstalt, att de krav som planeringssystemet ställer på forsknings- och utvecklingsverksamheten leder till att ambitionsnivån för försvarsforskningen måste sättas högt. Forskningsanstalten pekar särskilt på vikten av en långsiktig kunskaps- uppbyggnad inom områden som kan ha stor betydelse för totalförsvaret på sikt.

Svenska utvecklingsaktiebolaget tar upp utredningens krav på forsk- ning för att skapa större handlingsfrihet i beslutssituationer och menar att dessa krav inte bör drivas för långt. Strävan efter handlingsfrihet bör vägas mot det faktum att mycket kostnadskrävande försvarsforskning inte ger någon utdelning innan motsvarande fysiska system tillförs försvaret.

Formerna för att organisatoriskt fördela a n s v a r et fö r a t t ta fram underlag för perspektivplaneringen harsär- skilt intresserat de planeringsansvariga myndigheterna.

Det underlag som behövs för perspektivplaneringen är enligt överbefäl— havaren i huvudsak ett resultat av försvarsgrenarnas studie- och plane- ringsverksamhet och är i sin tur till viss del baserat på de forskningsresul- tat som produceras av forskningsorganen. För att en myndighet skall kunna utöva sitt plancringsansvar krävs enligt överbefälhavarens uppfatt- ning att myndigheten har det direkta ansvaret för och själv bedriver erforderlig Studieverksamhet. En sådan verksamhet innefattar såväl analys av mål som undersökning av handlingsvägar att helt eller delvis förverkliga målen. Utredningens förslag innebär att överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas ansvar för planeringsarbetet ändras i förhållande till nu gällande instruktioner. En sådan förändring skulle starkt minska effekten av planeringsarbetet och avstyrks av överbefälhavaren.

Perspektivplaneansvariga myndigheters planerings- och studieverksam- het bör enligt försvarets forskningsanstalt ansvarsmässigt hållas klart åtskild från forskningsverksamheten. Liknande synpunkter framförs av civil/önsvarsstyrelsen.

Enligt överbefälhavaren bör försvarsdepartementet ha ansvaret för inriktning, samordning och värdering av de miljöstudier och studier av det svenska samhällets förändring som behövs för att ge underlag för statsmakternas ställningstaganden om utformningen av vår säkerhets- och försvarspolitik, medan programansvar för dessa studier bör åläggas de myndigheter som har ansvar för perspektivplaneringen.

Cz'vi/jörsvarsstyrelsen anser bl. a. att försvarets forskningsanstalt bör ha

Prop. l973:88 29

ansvar för fortlöpande verksamhet av forskningskaraktär med anknytning till miljöstudier, medan överbefälhavaren i samråd med övriga myndighe— ter med ansvar för perspektivplanering bör svara för fortlöpande studier av militärteknisk natur i anslutning till olika angreppsfall. Därtill kan enligt civilförsvarsstyrelsen behövas periodiskt återkommande utredning— ar, vari bl. a. ingår företrädare för statsdepartementen.

F.nligt överstyrelsen för ekonomiskt försvar måste de erforderliga forskningsinsatserna för verksamhet av samhällsstudiekaraktär ledas och samordnas på ett sätt som närmare bör utredas för att man skall få en meningsfull planering mellan olika samhällssektorer.

Frågan om ansvarsfördelningen inom forsknings- o r g a n is a t i o n e n tas upp av försvarets j?vsknt'ttgsanstalt. som betonar betydelsen av att som grund för forskningsplaneringen skapa en överblick över såväl forskningsbehov som möjligheter att tillgodose dessa. Långtgående ansvarsdelegering i forskningsverksamheten anses vidare nödvändig bl. a. för att skapa en gynnsam forskningsmiljö. Forskningsor— ganisationen bör enligt anstalten ha så få nivåer som möjligt för att ge snabba informationsvägar mellan ledning och forskare.

I samband med ansvarsfördelningen inom forskningsorganisationen kommer flera remissinstanser även in på p r i n e i p e r n a fö r f o r s k ni n g e n s fin a n sie r i n g. Överbefälhavaren anser att fi- nansieringsfrägorna inte har blivit tillräckligt belysta i betänkandet.

Försvarets forskningsanstalt framhåller att finansiering genom sekun- däruppdrag medför risk för att forskning som ger resultat på kort sikt i alltför hög grad föredras framför mer förnyande långsiktig forskning. För långsiktig forskning bör därför lämnas primäruppdrag till forskningsmyn- digheterna. Liknande synpunkter framförs av flygtekniska försöksanstal- ten som anser att finansiering över styrelser eller råd som inte själva utnyttjar forskningsresultaten knappast erbjuder nägra fördelar som uppväger de kostnader och nackdelar som är förenade med en sådan organisation.

Försvarets ratt'onalt'sert'ngst'nstitut finner det angeläget att behålla och om möjligt stärka forskningskonsumenternas programansvar.

Statskontoret finner att det i många fall är lämpligt från principiell synpunkt att skilda organ beställer och utför forskningen. Risker finns dock för att vissa forskningsplaneringsfunktioner i så fall dubbleras.

Försvarsforskningens samordning med övrig forsk- nings- och utvecklingsverksamhet inom landet ifråga- sätts inte av någon remissinstans. Som framgår av yttrandena anses det dock ofta vara en awägningsfråga, hur långt denna samordning skall drivas.

Försvarets jbrsknt'ngsanstalt anser i likhet med utredningen att produktionsekonomiska rationaliseringssträvanden måste vägas mot nack- delarna med ökad målsplittring. Forskningsanstalten påpekar att samord- ning medför bl. a. att forskarna får mindre tid för forskning. Försvarets materielverk framhåller att samverkan med den civila sektorn för med sig väsentliga samordningsproblem, i synnerhet" om forskningen har skilda

Prop. l973:88 30

mål och tidsprogram. Materielverket kan inte godta att försvarsforskning- ens kontaktvägar och forskningsresultat försämras på grund av samord- ning med civil forskning, t. ex. så att tidsschemat för materielanskaff- ningsprocessen påverkas ogynnsamt. Liknande synpunkter framförs av försvarets rationaliseringsinstitut som menar att samordningen inom försvarssektorn är avgörande för det totala resultatet. Från denna utgångspunkt gäller det sedan att hitta former för effektiv samordning av den samlade tekniska forskningsproduktionen inom statsförvaltningen.

Svenska teknologföreningen framhåller att försvarsforskningens resur- ser och dess resultat bör utnyttjas även av andra samhällssektorer.

En ökad samverkan mellan militär och civil forsknings- och utveck- lingsverksamhet bör enligt Svenska utvecklingsaktiebolaget i princip ske genom att uppdragi något ökad omfattning läggs ut på svenSka industrier och forskningsorgan utanför försvaret. Härigenom kan industrins kon- kurrenskraft främjas samtidigt som försvarsforskningens effektivitet kan ökas. Ingenjörsvetenskapsakadetttt'en betonar betydelsen av ett välutveck- lat kontaktnät mellan försvarets materielverk, försvarsindustrierna och de. forskningsproducerande organen och pekar därvid på den betydelse försvarets forsknings- och utvecklingsuppdrag till svensk industri har haft på kunskapsnivån i berörda företag.

Behovet av ökad samordning mellan den försvarsmedicinska och den fredsmedicinska forskningen understryks av försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen. Inom den medicinska forskningen är det enligt socialstyrelsen svårt att särskilja försvarsmedicinsk forskning från annan forskning. Den försvarsmedicinska forskningen måste vara intimt knuten till den fredsmedicinska forskningen både i fråga om organisation och grundläggande medicinska frågeställningar.

Flera remissinstanser, bl. a. överbefk't'lhavaren, försvarets materielverk och Svenska utvecklingsaktiebolaget anser liksom utredningen att vissa prioriteringsproblem måste uppmärksammas vid en breddad samordning mellan olika samhällssektorers forskningsprogram.

Remissinstanserna är eniga med utredningen om att h u v u d alt e r - n a tiv 1 till organisation av försvarsforskningen har övervägande nackdelar. Enligt överbefälhavaren blir samordningsrnöjligheterna i detta fall t.o.m. sämre än f. n. även om alternativet skulle kunna ha vissa fördelar för det militära försvaret. Civiljörsvarsstyrelsen finner alternati- vets starkare anknytning av forskningen till avnämarna intressant men anser sig inte f.n. kunna bedöma om det innebär en förbättring i förhållande till nuläget.

Inställningen till h uv u d al t e r n a t iv 2 är mera positiv. Den närmare utformningen av alternativet är emellertid enligt civilförsvarssty- relsen inte tillräckligt bclyst. Försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrel- sen kan inte godta alternativet från medicinsk forskningssynpunkt. Övriga remissinstanser anser sig i huvudsak kunna godta huvudalternativ ?. som en tänkbar grund för fortsatt utredning. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar förordar alternativ 2, dock med vissa ändringar.

Det största antalet remissinstanser föredrar h u v u d a lt e r n a t i v

Prop. l973:88 31

3 som utgångspunkt för fortsatta överväganden. Övriga remissinstanser, med undantag av civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar, synes överlag kunna godta alternativet.

Beträffande h u v ud al t e r n a t iv 4 är remissinstansernas reak- tion helt negativ. Utöver de nackdelar som utredningen har påtalat bör enligt överbefälhavaren sekretessfrågan uppmärksammas. Försvarets forskningsanstalt betonar särskilt att alternativet motverkar en ökad samverkan mellan teknisk-naturvetenskaplig, medicinsk och samhällsve- tenskaplig forskning för försvarsändamål och försvårar samarbetet mellan forskningsanstalten och dess huvudavnämare inom försvaret.

Remissyttrandena ger utslag till förmån för huvudalternativen 3 resp. 2 i nämnd ordning. Remissinstansernas ställningstaganden följs dock av en rad reservationer. Dessa är delvis mycket långtgående och har närmast karaktären av helt nya förslag. lnvändningarna från de myndigheter som närmast berörs av organisationsförslagen har en gemensam grund. Utredningens förslag om en bättre samordning av forskningen såväl inom försvarssektorn som mot samhället i övrigt godtas. Myndigheterna ifrågasätter emellertid om inte dessa samordningsbehov kan tillgodoses i huvudsak genom förbättringar inom nuvarande organisation och ställer sig tveksamma till behovet av en serviceenhet för perspektivplaneunderlag och en styrelse för försvarsforskning.

I fråga om utredningens förslag om en för totalförsvaret gemensam serviceenhet för perspektivplaneunderlag knu- ten till forskningsorganisalionen finner sålunda överbefälhavaren det var- ken nödvändigt eller lämpligt att tillskapa en sådan enhet. Enhetens upp- gifter bör fördelas mellan forskningsorganen och övriga totalförsvarsmyn- digheter. Därvid kan övervägas att knyta ett särskilt sekretariat för miljö- och samhällsstudier till forskningsorganisationen. Liknande synpunkter framförs av försvarets materielverk. Inte heller försvarets forsknings- anstalt finner en särskild serviceenhet klart motiverad. Forskningsanstal- ten anser att frågan bör övervägas ytterligare.

Civilförsvarsstyrelsen avvisar helt förslaget om en serviceenhet, bl. a. med hänvisning till att en sådan lösning skulle innebära att den egentliga planeringsverksamheten organisatoriskt skiljs från de planeringsansvariga myndigheterna. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser att en serviceenhet bör finnas inom forskningsorganisationen, men att dess uppgifter bör begränsas till främst underlag av miljö- och samhällsstudie- karaktär. Arbetet på att ta fram och värdera alternativa utformningar för olika delar av totalförsvaret på lång sikt bör bedrivas inom de myndigheter som nu har planeringsansvar.

Först-'arets rationaliseringsirzstitut anser liksom utredningen att miljö- studier och studier av det svenska samhällets förändring bör bedrivas i en produktionsenhet som är fristående från de militära stabcrna. Sambandet mellan dessa studier och produktionen av underlag till perspektivplane- ringen är starkt och verksamheterna bör därför enligt institutet bedrivas vid samma produktionsenhet. Institutet förordar i likhet med utredning- en att en serviceenhet för perspektivplaneunderlag inrättas. Även

Pr0p. l973:88 32

riksrevisionsverket biträder förslaget om en serviceenhet. Verket pekar bl. a. på att perspektivplaneringen är en planering som återkommer med avbrott och som främst lämnar underlag för statsmakternas politiska ställningstaganden i frågor om försvaret i framtiden. Riksrevisionsverket framhåller att enheten bör byggas upp på grundval av en fortlöpande utvärdering av effekten av en höjd ambitionsnivå för långsiktsplanering- en.

Smitt/styrelsen stöder förslaget om en serviceenhet, bl. a. med hänvis- ning till behovet av att samordna fredsmedicinsk och försvarsmedicinsk långsiktsplanering.

Statskontoret föreslår att en särskild utredning tillsätts med uppgift att undersöka behovet av ett organ för att ta fram underlag för längsiktspla- nering (perspektivplanering) för hela statsförvaltningen. Försvarssektorns omedelbara behov av sådant underlag föreslås bli tillgodosett genom en tillfällig arbetsgrupp. Enligt ingenjörsvetenskapsakademz'etz måste man nu överväga att inrätta en central enhet för sådana långtidsstudier som är av intresse för flera organ inom statsförvaltningen. Liknande tankegångar kan utläsas av yttrandena från LO och TCO. Det finns enligt dessa remissinstanser ett behov av framtidsstudier och prognoser även inom andra samhällssektorer. LO och TCO anser att möjligheterna att föra över delar av den allmänna prognosverksamheten till ett gemensamt organ för departementen bör utredas närmare.

Flera remissinstanser ifrågasätter om inte de samordningsbehov som skall tillgodoses av styrelsen för försvarsforskning kan lösas i huvudsak inom nuvarande organisation.

Enligt överbefälhavaren finns det inte några olösta samordningspro- blem inom försvarssektorn som motiverar att en styrelse för försvars- forskning inrättas. Överbefälhavaren föreslår i stället att försvarets forskningsanstalt får ett utökat programansvar för ej objektbunden forskning och att anstaltens styrelse ges bättre representation för att lösa de uppgifter som det ökade ansvaret kommer att medföra. Befintliga försvarsforskningsinstitut bör vidare enligt överbefälhavaren behållas som självständiga myndigheter. I sin andra etapp bör utredningen enligt överbefälhavaren ägna särskild uppmärksamhet ät samordningen inom de medicinska och beteendevetenskapliga områdena samt åt forskningens anknytning till materielanskaffningen inom försvaret.

Försvarets sjukvårdsstyrelse ifrågasätter om inte de uppgifter som utredningen föreslär för styrelsen för försvarsforskning bör handläggas inom försvarsdepartementet.

Alternativen 2 och 3 får enligt försvarets forskningsanstalt ganska likartade. konsekvenser för forskningen. Forskningsanstalten anser sig därför f.n. inte kunna ta någon entydig ställning till dessa alternativ. Innan ett nytt organ som styrelsen för försvarsforskning inrättas bör enligt forskningsanstalten undersökas om inte styrelsens uppgifter kan lösas inom nuvarande organisation, varvid vissa uppgifter skulle kunna läggas på forskningsanstalten.

Försvarets materielverk anser att syftet med utredningens förslag kan

Prop. l973:88 33

nås genom att fördela om program- och produktionsansvar. Härvid bör enligt materielverket den samordnande funktionen inom försvarssektorn läggas på forskningsanstaltens styrelse. Myndigheter med ansvar för perspektivplanering bör vidare få programansvar för viss forskning med huvudsyfte 2 som har nära anknytning till materielanskaffningen. Produktionsansvaret för denna forskning bör samtidigt läggas på materiel- anskaffande myndighet. Därigenom säkerställs enligt materielverket sambandet mellan perspektivplanering och programplanering rörande materielobjekt.

Ö1-'crst_vre[sen för ekonomiskt försvar föreslår ett något modifierat huvudalternativ 2. Ansvaret för samordning av forskningen inom totalför- svarssektorn och för samarbetet med forskningsorgan inom andra samhällssektorer bör enligt överstyrelsen ligga hos försvarets forsknings— anstalt, vars styrelse dä bör utökas med representanter för bl.a. överstyrelsen och vissa andra myndigheter med centralt planeringsansvar inom totalförsvaret. Också styrelsen för teknisk utveckling anser att man bör överväga utvidgat ansvar och utvidgade befogenheter för styrelsen för försvarets forskningsanstalt för att därigenom tillgodose behovet av en samordnad programplanering av försvarsforskningen.

Förrva'rets rationalz'seringsinstirur anmäler svårigheter att tillgodogöra sig utredningen och att till alla delar inse konsekvenserna av utredningens förslag för berörda myndigheter. Institutet förordar att huvudalternativ 3 som ett principförslag läggs till grund för fortsatt utredningsverksamhet. Institutet föreslår dock att i stället för styrelsen för försvarsforskning ett forskningsråd tillskapas för avvägningsprogrammet Allmän försvarsforsk- ning. Rådets ansvar bör enligt institutet koncentreras kring vissa programfunktioner, t. ex. granskning av programförslag och anslagsfram- ställningar avseende forskning, resursutveckling m.m. samt rullning av planer inom avvägningsprogrammet. Serviceenheten för perspektivplane- underlag liksom försvarets forskningsanstalt, militärpsykologiska institu- tet och flygtekniska försöksanstalten bör i en sådan lösning utgöra självständiga myndigheter med program- och produktionsansvar för resp. verksamheter. Utredningen bör —— framhåller institutet — i sitt fortsatta arbete dels genomföra kostnadsbedömningar av olika alternativ, dels förtydliga ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter.

Riksrevisionrverket ställer sig tveksamt till en styrelse. som lednings- organ för försvarsforSkningen. Verket har för sin del inte kunnat finna att utredningen lagt fram tillräckliga motiv för att en sådan ändring av nuvarande organisation skulle medföra bättre resultat.

Socialstyrelsen och försvarsmedicinska forskaingsdelcgarionen som båda godtar förslaget om en styrelse för försvarsforskning anser att en försvarsmedicinsk forskningsnämnd bör inrättas under styrelsen för försvarsforskning med representanter'för bl. a. sjukvårdsstyrelsen. social- styrelsen och universiteten.

Den översikt över försvarsforskningen i Sverige, som betänkandet innehåller, visar enligt försvarsmedicinska forskningsdelegationen att den försvarsmedicinska forskningen medelsmässigt sett utgör endast en liten

Prop. l973:88 34

del av den totala försvarsforskningen. Det framtida planeringsinstrumen- tet för försvarsforskningen måste därför utformas så att det medicinska inflytandet inte minskas jämfört med nuvarande organisation. Den försvarsmedicinska forskningen konkurrerar i allmänhet inte med övrig försvarsforskning om industrins forskningspotential, forskningsresurscr vid universitet och högskolor eller forskningsresurser inom försvaret. Däremot finns ett stort krav på samordning mellan försvarsmedicinsk och beteendevetenskaplig forskning.

Statens medicinska forskningsråd förutsätter liksom försvarets sjuk- vårdsstyrelse att försvarsmedicinsk grundforskning även i fortsättningen finansieras och leds av forskningsrådet. Medicinska forskningsrådet, som förordar huvudalternativ 3, anser att behovet av samordning mellan den försvarsmedicinska grundforskningen och den tillämpade försvarsmedi- cinska forskningen väl kan tillgodoses genom att rådet har företrädare i lämpliga organ inom styrelsen för försvarsforskning och omvänt.

Direktiven för det fortsatta utredningsarbetet

På grundval bl. a. av remissyttrandena uppdrog Kungl. Maj :t åt försvarsforskningsutredningen att utarbeta förslag om försvarsforskning- ens framtida organisation inom ramen för det tidigare redovisade. huvudalternativet 3 med vissa modifieringar.

Enligt vad jag i samband därmed anförde till statsrådsprotokollet skulle utredningen i sitt fortsatta arbete utgå från att ett särskilt organ, motsvarande den av utredningen föreslagna styrelsen för försvarsforsk- ning, skulle inrättas för ledning och samordning av den försvarsinriktade forskningen. Samordningsuppgifterna inom försvarsforskningen skulle för detta organs vidkommande i allt väsentligt begränsas till att centralt hålla samman forsknings- och resursplanering medan ansvaret för forskningens genomförande skulle ligga på de forskningsproducerande organen.

Beträffande producentsidan anförde jag att utredningen borde övervä- ga att samordna teknisk-naturvetenskaplig forskning med undantag för objektbunden forskning och utveckling under styrelsen för försvarsforsk- ning. Pä sikt kunde det bli fråga om att föra samman denna forsknings- verksamhet i ett produktionsorgan. I fråga om försvarsmedicinsk, beteendevetenskaplig och annan forskning av icke teknisk-naturveten- skaplig karaktär anförde jag att utredningen med utgångspunkt i sin principiella uppfattning borde söka nå fram till en lösning, som på enklaste sätt tillgodosåg samordningsbehovet och samtidigt främjade tvärvetenskapliga insatser.

Jag anförde vidare bl. a. att samspelet mellan försvarsforskningen och försvarsplaneringen borde säkerställas i den nya organisationen. En utgångspunkt för utredningens fortsatta arbete borde emellertid vara att

Prop. l973:88 35

upprätthålla en klar åtskillnad mellan å ena sidan ansvaret för att bedriva forskningsverksamhet och förvalta forskningsresurser och å andra sidan ansvaret för att bedriva studier och utredningar som behövs för planeringsverksamheten inom olika delar av totalförsvaret. Vidare anför- de jag att utredningen skulle utgå från att det sammanhållande ansvaret under Kungl. Maj:t för viss studie- och utredningsverksamhet, som föregår statsmakternas beslut om mål och riktlinjer för planeringen inom totalförsvaret liksom för erforderlig forskning för detta ändamål, skulle komma att ligga på ett särskilt organ med anknytning till försvarsdeparte- mentet. Det ankom inte på utredningen att lägga fram organisationsför— slag beträffande den nu berörda verksamheten. Med prop. l972z45 har Kungl. Maj:t berett riksdagen tillfälle att ta del av förslag om inrättande av ett sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering inom försvarsdepartementet samt en beredning för långsiktig totalförsvarspla- nering.

Kungl. Maj:t uppdrog vidare åt försvarsforskningsutredningen att i samråd med delegationen för lokalisering av statlig verksamhet pröva frågan om den framtida lokaliseringen av försvarets forskningsanstalt. Kungl. Maj :t uppdrog även åt försvarets rationaliseringsinstitut att medverka i det fortsatta utredningsarbetet rörande försvarsforskningens organisation.

Försvarsforskningsutredningens organisationsförslag Försvarsforskningsorganisationens huvuduppgifter

Utredningen betecknar försvarsforskningen som s. k. 5 e k t o r a n - k n ut e n f o r s k nin g, dvs. sådan målbunden forskning som direkt syftar till att tillgodose behov inom en viss sarnhällssektor. Enligt utredningen består huvuduppgifterna för en scktoranknuten forsknings- organisation i att följa den internationella forskningen och att göra dess resultat tillgängliga för tillämpningar inom sektorn, bl. a. genom komplet- terande egna forskningsinsatser. Den sektoranknutna forskningsorgani- sationen skall vidare bedriva eller låta bedriva s. k. riktad grundforskning inom områden där det är motiverat med hänsyn till de. långsiktiga kunskapsbehoven inom sektorn och den nationella och internationella vetenskapliga utvecklingen. Forskningsorganisationen skall slutligen med- verka i olika former av utrednings- och utvecklingsarbete inom sektorn dels för att säkerställa kunskapsöverföringen från forskningsorgan till avnämare, dels för att forskningsorganen skall få direktinformation om olika avnämarbehov som underlag för sin egen planering. Nämnda uppgifter sammanfattar utredningen under begreppet f o r s k nin g 5- organisationens rådgivande funktion.

Omfattningen av och ambitionsnivån för den del av den rådgivande funktionen som avser forskningsorganens medverkan i avnämarnas studie- och utredningsverksamhet liksom i objektbundet utvecklingsarbete får enligt utredningen fortlöpande avvägas genom samrådsförfaranden mellan

Prop. l973:88 36

avnämare och forskningsorgan. Det åvilar därvid enligt utredningen ytterst de myndigheter som är ansvariga för planeringsbesluten inom totalförsvarets olika delar att ange ambitionsnivån för varje enskild studie- och utredningsuppgift. Detta bör enligt utredningen vara vägle- dande vid ansvarsfördelningen mellan forskningsorganisationen och de planeringsansvariga myndigheterna.

Försvarets behov av forsknings- och utvecklingskapacitet Försvarsforskningens indelning i tilla'mpningsonzräden

Utredningen har funnit att totalförsvarets långsiktiga efterfrågan på forsknings- och utvecklingskapacitet kan anknytas till främst följande tillämpningsområden.

System och metoder för teknisk informations- behandling

Tillärnpningsområdet innefattar insamling, bearbetning, överföring och presentation av information jämte därtill knutna motmedel. Närmast berörda militära funktioner är spaning, samband, målföljning och målavkänning, navigering m. m. samt därmed sammanhängande Stridsled- ningsfunktioner.

Vapen och deras verkan

Området innefattar bl. a. vapenkonstruktion, verkan på olika mål samt skydd mot vapenverkan. En skiljelinje bör därvid enligt utredningen dras mellan konventionella vapen som ingår eller avses ingå i krigsmaktens utrustning samt ABC-vapen. Något behov av forskning för anskaffning av sådana vapen föreligger inte. Behovet av forskningsinsatser avser enbart skyddsfrågor och därmed sammanhängande hotbildsunderlag jämte visst underlag i frågor som rör rusiningsbegränsning och kontroll.

Fordon och farkoster

Fordon och farkoster avses bl. a. för användning som vapenbärare eller s.k. systemplattformar. Hit hör markfordon av olika slag, fartyg och andra sjöfarkoster samt flygplan och andra luftfarkoster.

Människan i totalförsvaret

Detta område innefattar bl. a. människan som objekt för vapenverkan ('ett gränsomräde till området vapen och deras verkan), hälso- och sjukvård inom totalförsvaret samt individens och gruppens prestationsför- måga och beteende såväl i krigsmiljö som inom den arbetsmiljö som försvarets verksamhet i fred utgör.

Prop. 1973:88 37

Planerings- och utredningsmetodik med angrän- sande områden

Omradet innefattar bl.a. system- och Operationsanalys samt visst underlag för miljöstudier och studier av det svenska samhällets föränd- ring.

Behov av forskningskapacitet inom de föreslagna tillämpningsområdena

Försvarets efterfrågan på forsknings- och utvecklingskapacitet inom de primärt tekniska tillämpningsområdena t e. k n i s k in fo r - mationsbehandling, vapen och deras verkan samt f o r (1 o n 0 0 h f a r k 0 ste r hänger enligt utredningen nära sam- man med behovet av att upprätthålla utvecklings— och tillverkningsmöjlig- heter för viss försvarsmateriel inom landet. Utredningen hänvisar därvid bl. a. till att den alliansfria politiken ställer krav på handlingsfrihet ifråga om materielanskaffning för försvaret. Kraven på forsknings- och utveck- lingskapacitet avser främst objektbundet utvecklingsarbete förlagt till in- dustrin. För att kunna uppträda som kompetent beställare av detta arbe— te behöver försvaret enligt utredningen har viss egen forsknings— och ut- vecklingskapacitet. Utredningen konstaterar att de tekniska krav som ställs inom de nämnda områdena ofta är starkt försvarsspecifika. Vidare mäste stor hänsyn tas till militära sekretesskrav för forskning som är di- rekt knuten till materielutveckling.

A B C-v a p e n utvecklas inte inom landet. Ett skydd mot sådana vapen skall dock upprätthållas, vilket enligt utredningen förutsätter grundläggande kunskap om hotbild och vapnens verkningar.

I fråga om försvarets efterfrågan på forskningskapacitet inom tillämp- ningsområdet m ä n n is k a n i to t a l fö r s va r et pekar utred— ningen bl. a. på att försvarets personal skall kunna arbeta i två organisa- tioner och miljöer —- den krigstida och den fredstida. Dessa sammanfaller endast i begränsad utsträckning. De krav som krigsrniljön och krigsupp- guftcrna ställer måste därför enligt utredningen analyseras och omsättas i bl. a. lämpliga urvals- och utbildningsålgärder i fredstid. Utredningen pe- kar därvid på att urvals— och utbildningverksamheten berör stora grupper av befolkningen bl. a. genom värnpliktssystcmet. Därtill kommer den forsknings- och utvecklingskapacitet som behövs för att lösa bioteknolo- giska frågor i anslutning till materielutvecklingen samt för hälso- och sjukvårdsfrågor.

Försvarets efterfrågan på forsknings— och utvecklingskapacitet inom tillämpningsområdet planerings- och utredningsmeto- d i k hänger enligt utredningen direkt samman med försvarets uppgifter att inom ramen för begränsade personella och ekonomiska resurser i fred planera och investera i utbildning och materiel för krigsförbanden.

Utredningen går inte in på någon detaljavvägning av insatserna inom de nämnda tillämpningsområdena. Utredningen framhåller med hänvisning till sitt första delbetänkande att de resurser som bör satsas på forskning

Prop. l973:88 38

och utveckling inom dessa områden i första hand är en fråga om en avvägning inom försvarssektorn med hänsyn till de mål och resurser som har angetts för sektorns verksamhet. Utredningen bedömer dock att även om volym och detaljinnehåll kan variera kommer försvarets grundläggan- de efterfrågan på forsknings- och utvecklingskapacitet inom de nämnda tillämpningsområdena att bestå på lång sikt, under förutsättning att riktlinjerna för säkerhets- och försvarspolitiken inte ändras. I denna bedömning har utredningen tagit hänsyn till att omfattande forskningsin- satser görs internationellt inte minst inom de tekniska tillämpningsområ- dena, vilket fortlöpande förändrar den tekniska hotbild som det svenska försvaret ställs inför. Utredningen har vidare beaktat att det i olika sammanhang har bedömts vara av stor betydelse att kunna utrusta försvaret med materiel som är särskilt anpassad till svenska förhållanden. Därtill kommer efterfrågan på underlag i frågor som rör rustningsbegräns- ning och kontroll.

Utredningen pekar också på vissa drag i behOVSbildens utveckling som bl.a. berör samordningen av forskningsinsatserna i anslutning till försvarets perspektiv— och sy- s t e m p 1 a n e r in g. Systemplaneringens inriktning mot förbandstyper och funktioner snarare än mot enskilda materielobjekt skärper enligt ut- redningen kraven pä en ökad samverkan mellan tekniska, medicinska och beteendevetenskapliga forskningsinsatser.

Det finns vidare enligt utredningen ett ökat behov av metodikrekom- mendationer och annat underlag från forskningsorganisationen i anslut- ning till miljöstudier och studier av det svenska samhällets förändring samt alternativstudier på hög nivå. Utredningen anser sig kunna konsta- tera att det militära försvarets behov också framdeles sannolikt blir styrande för utvecklingen av kunskaperna inom ett antal teknikområden. Kraven från andra myndigheter inom totalförsvaret på medverkan i studier och utredningar kommer emellertid enligt utredningen att öka i takt med ökade kvalitetskrav pä planering vid olika myndigheter.

Följder av 1972 års försvarsbeslut

Särskilda följder av 1972 års försvarsbeslut pä forskningssidan har, framhåller utredningen, bl.a. av tidsskäl kunnat inarbetas endast i begränsad utsträckning i det underlag som olika myndigheter inom totalförsvaret har redovisat till utredningen. Försvarsbeslutet föranleder dock enligt utredningens mening inga principiella förändringar i utred- ningens överväganden om riktlinjer i stort för forskningsresursernas organisation. Däremot kan beslutet enligt utredningen medföra att vissa faktorer i dessa överväganden och riktlinjer får tillmätas särskild betydelse, därför att vissa problem framträder starkare i avvägningen mellan försvarsforskningens mål och resurstilldclning. Sålunda bedöms samverkan mellan försvarsforskningsorganen och försvarsindustrin få ägias stor uppmärksamhet, bl. a. med hänsyn till kraven på enkla och billiga system samt i anslutning till allmänna frågor om handlingsfrihet

Prop. l973:88 39

för materielanskaffning och vidmakthållande av utvecklingskompetens härför inom landet. Vidare anses bl. a. kraven på korta utbildningstider för huvuddelen av de värnpliktiga ge ökad tyngd åt efterfrågan på kunnande inom tillämpningsområdet människan i totalförsvaret. främst avseende individens och gruppens prestationsförmåga och beteende.

Försvarsbeslutet kan sålunda enligt utredningen medföra behov av ändringar men inte nödvändigtvis sänkning av ambitionsnivån för försvarsforskningen. Arten av dessa ändringar gör att försvarsbeslutet enligt utredningens mening förstärker behovet av en samlad avvägningS- procedur för all ej objektbunden försvarsforskning. Försvarsbeslutet medför vidare enligt utredningen att mycket höga krav ställs på en rationell utförandeorganisation för försvarsforskningsprogrammet.

1972 års försvarsbeslut innebär sålunda enligt utredningens mening avsevärt förstärkta motiv för att överväga och genOmföra även jämförelse- vis omfattande rationaliseringsåtgärder, särskilt sådana som skapar förutsättningar för att vidmakthålla försvarsforskningsorganisationens fackkompetens och stärka dess anpassningsförmåga inom centrala forsk- ningsoinråden för försvaret, trots de beslut om personalminskningar som statsmakterna har fattat.

Samordning mellan försvarsforskningen och annan forskning

Utredningen anser sig kunna konstatera en tendens att målinriktad forskning i ökad utsträckning knyts till planering också inom andra samhällssektorer än försvaret. Detta understryker enligt utredningen det angelägna i att främja en samordning av utvecklingen och utnyttjandet av landets totala forskningsresurser för behov inom skilda samhällssektorer. Betydande samordningSeffekter bör enligt utredningens mening kunna erhållas främst genom att delar av försvarsforskningsprogrammet läggs ut som större, sammanhållna uppdrag med inplanerad flerårig löptid på forskningorgan utanför försvarssektorn. På motsvarande sätt bör upp- dragsgivare utanför försvarssektorn kunna utnyttja försvarets forsknings- organ. En sådan s.k. p r 0 g r am sa m 0 r d n i n g bör enligt utred- ningen bl.a. förutsätta i viss utsträckning likartade tillämpningsmål för forskningen hos olika beställare. Vidare bedöms programsamordningen förutsätta betydande samstämmighet i det tekniskt-vetenskapliga sak- innehållet för olika beställares forskningsprogram samt en utvecklad förmåga hos berörda beställare och forskningsorgan att administrera större program för tillämpad, målinriktad forskning. Konkreta förslagi programsamordningsfrågor bör enligt utredningen läggas fram genom samrådsförfarande mellan berörda beställare och forskningsorgan. Utred- ningen anser att förutsättningar finns för en sådan samordning i första hand inom stora delar av de medicinska och biovetenskapliga områdena (tillämpningsområdet människan i totalförsvaret). Utredningen pekar därvid bl.a. på sådana delområden som allmän hälso- och sjukvård, bioteknologi och miljötoxikologi.

Ett annat sätt att utnyttja försvarets forskningsorgan för ändamål

Prop. l973:88 40

utanför försvaret är s.k. diversifierad uppdragsforsk- n i n g. Detta innebär enligt utredningen att en forskningsutförande enhet åtar sig mindre, kortfristiga forskningsuppdrag för ett stort antal beställare inom enhetens fackområden. Sådan diversifierad uppdrags- forskning bör enligt utredningens mening utgöra endast en mindre del av totalomsättningen vid försvarets forskningsorgan, bl. a. därför att de negativa effekterna av att splittra verksamheten annars överväger, inte minst från försvarets synpunkt. Utredningen hänvisar i sammanhanget till erfarenheter från flygtekniska försöksanstalten. Industrin bedöms inte ha något större behov av att utnyttja försvarssektorns forskningsorgan för diversifierad uppdragsforskning med tillämpningar utanför försvaret.

Däremot understryker utredningen, bl. a. mot bakgrund av vad som har anförts om följderna av 1972 års försvarsbeslut, behovet av och fördelarna med en nära samverkan mellan försvarssek- torns forskningsorgan, försvarets materielverk 0 c h i n d u s t r i n beträffande tekniskt utvecklingsarbete ianslutning till försvarets materielanskaffning. Utredningen påpekar att samarbetet mellan försvarets forskningsorgan och industrin därvid främst kommer att ske genom programsamverkan kring olika materielutveeklingsfrågor. Denna samverkan skall säkerställa att industrins och forskningsorganens samlade tekniska och vetenskapliga kunnande tas till vara på bästa sätt.

Samverkan mellan försvarssektorns forsk- ningsorgan och universitet och högskolor ärenligt utredningen av stor betydelse för att säkerställa informationsutbytet med den fria grundforskningen och den högre utbildningen. Sålunda bör enligt utredningen samverkan ske kring gemensamma forskningsprojekt, främst av kunskapsuppbyggandc karaktär, inom områden av betydelse för försvaret, varvid försvarets forskningsorgan bidrar med ekonomiskt och personellt stöd. Samverkan bör vidare omfatta forskarutbildning och köp av konsulttjänster från enskilda forskare vid universitet och högskolor. Smidigare former bör dessutom skapas för att föra över forskargrupper inom sådana vetenskapliga specialiteter som har funnit en alltmer vidgad avnämarkrets utanför försvarssektorn till universitets- och högskoleorga- nisationen.

Förslag till ny ledningsorganisation för försvarsforskningen Krav på ledningsorganirationen

En ny ledningsorganisation för försvarsforskningen bör enligt utred— ningens mening utformas så att den

— möjliggör en samordnad avvägning av all ej objektbunden forskning inom försvarssektorn, - tillgodoser ökade krav på forskningsorganen i fråga om förmåga att anpassa sig till förändringar i behovsbild och ekonomiska förutsätt- ningar för verksamheten,

Prop. l973:88 41

-— främjar en effektiv medverkan från forskningsorganen på alla nivåer inom totalförsvarets studie- och utredningsvcrksamhet samt underlättar ett samordnat utnyttjande av forskningsorgan inom och utom försvarssektorn med hänsyn till försvarets och andra samhällssek- torers behov.

Utredningen uttrycker också dessa krav i den formen att ledningsorga- nisationen skall tillgodose behovet av en samordnad programplanering av den ej objektbundna försvarsforskningen samt behovet av en samordnad resursplanering avseende utnyttjandet av skilda forskningsresurser för olika forskningsprogram. .

Ifråga om den samordnade programplaneringen erinrar utredningen om uttalandet i sitt principbetänkande att inrikt- ningen och dimensioneringen av insatserna för ej objektbunden försvars- forskning bör ske genom ett samrådsförfarande av förhandlingskaraktär mellan avnämarmyndigheter och forskningsorgan. Utredningen utvecklar i sitt andra delbetänkande kraven på detta samrådsförfarande närmare. Utredningen framhåller sålunda att myndigheter med centralt planerings- ansvar inom totalförsvaret måste — under statsmakterna — ha inflytande över de ekonomiska ramar som i försvarsplaneringen avsätts för ej objektbunden forskning och över hur motsvarande resurser kan användas för andra ändamål inom försvaret. Detta är enligt utredningen nödvändigt för att samrådsförfarandet skall resultera i en verklig avvägning mellan insatser som syftar till styrka i försvarsorganisationen på lång resp. kort sikt. liorskningsorganisationen måste för sin del enligt utredningen ha tillräcklig förhandlingsstyrka för att kunna hävda den långsiktiga kun- skapsuppbyggandc forskningens intressen.

Vid avvägningen av forskningsinsatserna bör all berörd verksamhet som hänger samman med den långsiktiga försvarsplaneringen. dvs. studier, utredningar och ej objektbunden forskning, kunna överblickas i ett sammanhang för att dessa verksamheter skall bli väl avstämda inbördes. Behovet av medverkan från forskningsorganen i objektbundet utveck- lingsarbete måste också beaktas för att främja ett effektivt resursutnytt- jande. lEn avvägning av sådant slag kan enligt utredningen endast göras mot bakgrund av en överblick på central nivå av utgångsförutsättningarna för såväl avnämar- som forskningssidan. Avvägningarna på central nivå fordrar därvid ett underlag som har tagits fram genom fortlöpande kontakter på flera nivåer mellan avnämarmyndigheter och forskningsor- gan.

Utredningen finner att de uppställda kraven på en samordnad programplanering är väl uppfyllda för den teknisk—naturvetenskapliga forskningen vid försvarets forskningsanstalt och med de militära myndig- heterna som huvudavnämare. Bl.a. som en följd av den fortlöpande utvecklingen av långsiktsplaneringen inom totalförsvaret har försvars- forskningen tillförts nya avnämargrupper samtidigt som den vidgats till nya områden. Mot bakgrund av erfarenheterna frän utvecklingen av forskningsanstaltens forskningsplanering anser utredningen att den sam—

Prop. l973:88 4'2

ordnade programplaneringen bör omfatta också dessa nya avnämargrup- per och forskningsområden.

Samordningen av resursplaneringen syftar enligt utredningen till att göra det lättare att anpassa forskningsresurserna till varierande framtida avnämarbehov och verka för ett samordnat utnytt- jande av olika forskningsresurser över olika samhällssektorer. En samord- nad resursplanering är enligt utredningen nära förknippad med en sam- ordnad programplanering, eftcrsom den långsiktiga resursulvecklingen i hög grad bestäms av de medel som ställs till förfogande inom program- planernas ram för kunskapsuppbyggandc verksamhet inom olika ämnesområden och vid olika forskningsorgan. En viktig uppgift från resursplaneringssynpunkt blir därför att vid programplaneringen bevaka fördelningen av forskningsuppdrag inom olika ämnesområden för att samordna kunskapsuppbyggnaden vid olika forskningsorgan inom och utom försvaret. Därtill kommer vissa krav på att fortlöpande kunna anpassa användningen av befintliga resurser för olika slag av forsknings-, utrednings- och utvecklingsverksamhet. Utredningen pekar bl. a. på att den samordnade resursplaneringen därvid skall främja en jämn arbetsbe- läggning vid försvarets forskningsorgan oberoende av olika finansierings- vägar för objektbunden och ej objektbunden forskning och utveckling.

Ansvarsfördelning mellan centralt ledningsorgan, avnämarmyndigheter och forskningsutförande organ

[ enlighet med tilläggsdirektiven föreslår utredningen att en styrelse för försvarsforskning inrättas som centralt ledningsorgan med uppgift att bl. a. svara för en samordnad program— och resursplanering för den ej objektbundna försvarsforskningen. Uppgifts- och ansvarsfördelningen mel- lan den föreslagna styrelsen, de forskningsutförande organen och olika avnämarmyndigheter bör enligt utredningen mot bakgrund av tidigare redovisade krav vara följande.

Styrelsen för försvarsforskning blir programmyndighet och får pro- gramansvar för all ej objektbunden försvarsforskning, dvs. forskning som redovisas under delproduktionsomrädena 4.2 och 4.3 i försvarets planerings- och programbudgetsystem. Styrelsen blir också programmyn- dighet för ett delprogram (anslag) med beteckningen Gemensam försvars- forskning under huvudprogrammet Gemensamma myndigheter och funk- tioner. Utredningen påpekar att härigenom erhålls i huvudsak överens- stämmelse mellan ett organisatoriskt delprogram och det i utredningens första delbetänkande diskuterade avvägningsprogrammet Allmän försvars- forskning. Detta är en fördel eftersom anslagen på riksstaten då direkt återspeglar viktiga avvägningsfrågor i försvarsplaneringen.

Överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen tilldelas viss direktivrätt rörande storleken av planeringsramarna för delprogrammet Gemensam försvarsforskning. Avnämarmyndigheter inom totalförsvaret skall med- verka i de samrådsförfaranden som ingår i beredningen av programplaner- na för nämnda delprogram inför insändandct till Kungl. Maj:t. För dessa

Prop. l973:88 43

samrådsförfaranden har styrelsen för försvarsforskning ledningsansvar. Avnämarna skall bl. a. prioritera olika delar av forskningsprogrammet med utgångspunkt i en samlad bild av sina behov av underlag från forskningsorganen. Till grund för dessa prioriteringar och samrådsförfa- randen skall ligga förslag till programplaner för den ej objektbundna försvarsforskningen, som har utarbetats av forskningsorganen under sammanhållande ledning av styrelsen för försvarsforskning. Vid samråds- förfarandena skall styrelsen och forskningsorganen särskilt bevaka beho- Vet av långsiktig, kunskapsuppbyggandc forskning.

Styrelsen för försvarsforskning får vidare ansvaret för att samordna resursplaneringen för forskningsorgan som erhåller uppdrag inom delpro- grammet Gemensam försvarsforskning. Detta innebär att styrelsen vid beredningen av uppdragsfördelningen inom delprogrammet Gemensam försvarsforskning skall samråda med andra anslagsfördelande myndigheter för att åstadkomma en balanserad långsiktig utveckling av fackkunnandet vid olika forskningsorgan inom och utom försvarssektorn. Styrelsen har därvid enligt utredningen ett särskilt ansvar för att samordna resursut- veckling och resursbeläggning vid forskningsorgan inom försvaret. Detta ansvar omfattar forskningsorganens medverkan i t.ex. objektbunden utveckling inom försvaret och hur de skall utnyttjas för uppdrag utanför försvaret.

För att styrelsen för försvarsforskning skall få befogenheter som svarar mot samordningsansvaret på program- och resurssidan anser utredningen att styrelsen i formel] mening enligt programbudgetsystemet även skall vara produktionsmyndighet för uppdrag inom delprogrammet (anslaget) Gemensam försvarsforskning. Utredningen avser därmed huvudsakligen det ekonomiska redovisnings- och beslutsansvaret närmast under Kungl. Maj:t och pekar på att styrelsens formella produktionsansvar innebär redovisningstekniska fördelar, bl. a. genom att antalet anslag på riksstaten minskar.

Styrelsens för försvarsforskning ansvar som programmyndighet skall enligt utredningen främst bestå i att ange mål och planeringsramar i stort för uppdragen inom delprogrammet Gemensam försvarsforskning medan forskningsorganen bestämmer metoderna för att nå de uppsatta målen. Forskningsorganen har därvid bl. a. ansvaret för detaljplaneringen av det vetenskapliga sakinnehållet i forskningsprogrammet. Verksamhet som . faller under delprogrammet Gemensam försvarsforskning bör budgeteras på ett fåtal större uppdrag till berörda forskningsorgan som bör få vidsträckt handlingsfrihet inom ramarna för dessa uppdrag. Denna handlingsfrihet är enligt utredningen nödvändig för att forskningsorganen skall kunna smidigt styra sina insatser i förhållande till de problem som fortlöpande uppkommer i olika forsknings-, utrednings- och utvecklings- projekt.

Styrelsen får som programmyndighet också samordningsansvar på central nivå för försvarsforskningens rådgivande funktion gentemot planeringsansvariga myndigheter, dvs. för forskningsorganens medverkan i avnämarnas studie- och utredningsverksamhet. Denna medverkan bör

Prop. l973:88 44

dock liksom nu främst ske genom direktkontakter mellan avnämare och forskningsorgan. Formellt regleras medverkan genom att avnämarmyndig- heterna i sina instruktioner får rätt att anvisa forsknings- och utrednings— uppgifter till berörda forskningsorgan inom försvarssektorn.

Styrelsens organisation

Utredningen föreslår att styrelsen för försvarsforskning leds av en generaldirektör som tillika är ordförande i vcrksstyrelsen (styrelsen i plenum). Styrelsen bör i övrigt organiseras på en utredningsavdelning, cn planeringsavdelning och en administrativ avdelning.

S t y r e ls e n i p 1 e n um bör enligt utredningen avgöra bl. a. långsiktiga frågor rörande program- och resursplaneringen för försvars- forskningen inom ramen för direktiv och anvisningar som meddelas av Kungl. Maj:t och perspektivplaneansvariga myndigheter. Styrelsen i plenum beslutar sålunda om riktlinjer i stort för programplaneringen vid olika forskningsorgan samt om ärlig uppdragsfördelning till dessa. Sammansättningen av styrelsen i plenum bör enligt utredningen återspeg- la styrelsens för försvarsforskning uppgifter att avväga avnämar- och forskarintressen. l styrelsen bör därför — liksom i försvarets forskningsan- stalts nuvarande styrelse — ingå bl. a. företrädare för centralt planerings- ansvariga myndigheter inom försvarssektorn, för försvarets materielverk, för forskningsorgan utanför försvarssektorn samt för industrin. Särskild representation för personalen i berörda forskningsorgan inom försvaret bör även övervägas. Om cheferna för de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn skall ingå i styrelsen i plenum, beror enligt utredningen på vilken organisationsmodell som väljs för dessa enheter. [ det av utredningen förordade alternativet ingår cheferna för enheterna inte i styrelsen i plenum men har skyldighet att närvara vid dess sammanträden. Utredningen anser att enhetscheferna i stället bör ingå i en särskild rådgivande chefsnämnd som redovisasi det följande.

Med hänvisning till att styrelsen för försvarsforskning skall verka som högsta företrädare för forskningens rådgivande funktion för de plane— ringsansvariga myndigheterna inom totalförsvaret föreslår utredningen att styrelsens generaldirektör skall vara ledamot av militärlcdningen och där- vid medverka främst i handläggning av sådana ärenden som berör forsk- ningsorganens verksamhet. Vidare föreslås att en representation från sty- relsen för försvarsforskning på motsvarande nivå säkerställs i övriga myn- digheter med centralt planeringsansvar inom olika delar av totalförsvaret.

Ut r e d nin g 5 a v d e ln i n g e n s uppgifter och sammansättning bestäms enligt utredningen i hög grad av att styrelsen för försvarsforsk- ning skall svara för en samordning på central nivå av forskningsorganens rådgivande funktioner, innefattande bl. a. deras medverkan i avnämar- myndigheternas studier och utredningar. Utredningen pekar bl. a. på att avnämarnas utbyte av de resurser som satsas på målinriktad l'orskningi hög grad bestäms av hur väl den rådgivande funktionen fullgörs. En samlad överblick över den rådgivande funktionen är därför enligt

PrOp. l973:88 45

Utredningen av stor betydelse för att styrelsen för försvarsforskning som progammyndighet skall kunna inrikta framtida forskningsinsatser och kOntrollera måluppfyllelsen hos forskningsorganen m. m. Mot bakgrund av erfarenheterna av nuvarande organisation anser utredningen att det råder ett nära samband mellan å ena sidan styrelsens för försvarsforskning forskningsplanerande och rådgivande funktioner och å andra sidan de funktioner som åvilar de operationsanalytiska rädgivningsenheterna och vissa utredningenheter vid nuvarande planeringsbyrån inom försvarets forskningsanstalt. Utredningen anför vidare att planeringsbyrän f.n. ansvarar också för forskning och utveckling inom planeringsmetodik med anknytande samhällsvetenskaper förutom att byrån tillhandahåller opera- tionsanalytisk expertis inom totalförsvaret. Mot bakgrund av vunna erfarenheter finns enligt utredningen starka skäl att behålla detta organisatoriska samband mellan forskning och tillämpning.

Utredningen föreslår mot bakgrund av det anförda att huvuddelen av ntharande planeringsbyrån vid försvarets forskningsanstalt utom byrå- administrationen och den för anstalten gemensamma centralplaneringen förs över till styrelsen för försvarsforskning och bildar styrelsens utredningsavdelning med i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter. Inom utredningsavdelningen bör således finnas en central utredningsenhet, en enhet för system- och Operationsanalys innefattande nuvarande opera- tionsanalytiska rådgivarenheter vid olika totalförsvarsmyndigheter samt en enhet för forskning och metodutveckling.

Utredningsavdelningens verksamhet bör enligt utredningen ihuvudsak ha en entydig inriktning på försvarsproblem med hänsyn till styrelsens för försvarsforskning ställning som centralt rådgivande organ i forsknings- frågor inom försvaret. Behoven av forskningsresultat inom planeringsme- todik och anknytandc samhällsvetenskapliga områden är emellertid enligt utredningen i stor utsträckning gemensamma för flera samhällssektorer. De grundläggande utbildnings- och forskningsbehoven inom dessa områ- den bör därför på sikt enligt utredningens mening huvudsakligen tillgodoses genom universitet och högskolor. Dessa behöver dock enligt utredningen ges bättre förutsättningar härför. l avvaktan på detta kan i den föreslagna utredningsavdelningens uppgifter behöva ingå visst arbete på grundläggande problem som inte är direkt försvarsanknutna i likhet med vad som sker vid nuvarande planeringsbyrån inom försvarets forskningsanstalt.

Styrelsens för försvarsforskning pl an e r i n g s a v (1 e 1 n i n g bör enligt utredningen bereda programplanerna för delprogrammet Gemen- sam försvarsforskning och därav betingad långsiktig resursplanering och ta fram styrelsens grundsyn på försvarsforskningens utveckling på längre sikt. Eftersom detta måste göras i nära samråd med övriga myndigheter bör arbetet enligt utredningen ske i nämnd- eller rådsform. Till planeringsavdelningcn bör därför knytas programnämndcr med program— sekretariat samt en resursnämnd.

För programplanering föreslär utredningen att styrelsen för försvars- forskning använder en underindelning av försvarsforskningsprogrammct

Prop. 1973:88 46

som nära ansluter till den som f. n. tillämpas vid försvarets forsknings- anstalts programplanering och som också anknyter till de av utredningen angivna fem huvudsakliga tillämpningsområdena för försvarsforskningen. För varje sådan del av försvarsforskningsprogrammet föreslår utredningen att en p r 0 g r a m n ä m n d inrättas inom styrelsen. Dessa program- nämnder får bl. a. till uppgift att i samråd med berörda avnämarmyndig- heter och forskningsorgan och i enlighet med styrelsens riktlinjer bereda förslag till programplancr för berörd del av försvarsforskningsprogrammet samt kontrollera hur forskningsorganen uppfyller målen för gällande pla- ner. I programnämnderna bör ingå företrädare för planeringsansvariga och materielanskaffande myndigheter, företrädare för försvarsforsknings- organen. fristående tekniskt-vetenskaplig expertis samt en sekreterare ur styrelsens för försvarsforskning planeringsavdclning. Antalet ledamöter i en programnämnd bör enligt utredningen inte överstiga tolv. Ordförande och ledamöter i programnämnderna utses av styrelsen i plenum, i före- kommande fall på förslag av de myndigheter som skall företrädas i nämn- derna.

De nuvarande försvarsmedicinska och militär- historiska forskningsdelegationernas uppgiftcrbör enligt utredningen föras över till nämndorganisationen.

Utredningen föreslår att ansvaret för långsiktig kunskapsuppbyggandc forskning med anknytning till psykologiskt f ö r s v a r förs över till en programnämnd i vilken beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är företrädd.

] planeringsavdelningcn föreslås vidare ingå ett p r 0 g r a m s e k r e - ta r i a t som i huvudsak övertar de uppgifter som nu sköts av de 5. k. programföredragande tjänstemännen inom försvarets forskningsanstalt. l programsekretariatet ingår sekreterarna i de olika programnämndcrna. Dessa sekreterare bör rekryteras från forskningsorganen och befattningar— na bör vara av genomgångskaraktär.

Utredningen föreslår också en r e s u r 5 n ä m n d för att samordna utvecklingen och utnyttjandet av olika forskningsresurscr inom och utom försvarssektorn i anslutning till verksamhet som budgeteras på delpro- grammet Gemensam försvarsforskning. Resursnämnden skall enligt utred- ningen bl. a. handlägga personalfrågor, t. ex. riktlinjer för utbildning och eirkulationstjänstgöring inom styrelsens ansvarsområde samt följa och bevaka lokal- och instrumentinvesteringar som är styrande för resursut- vecklingen eller för vilka någon form av samordnat utnyttjande bör övervägas.

Vidare föreslår utredningen att en e 11 e f 5 n ä m n d inrättas vid styrelsen för försvarsforskning. Chefsnämnden skall inför styrelsen i plenum svara för en mer övergripande beredning av olika avvägningsfrå— gor inom delprogrammet Gemensam försvarsforskning. t. ex. mellan olika delområden av programmet. Chefsnämndens sammansättning beror enligt utredningen på vilken modell som väljs för de forskningsutförande enheternas organisation. i den av utredningen förordade modellen föreslås att chefsnämnden består av chefen för styrelsen för försvarsforsk-

Prop. 1973z88 47

ning, tillika ordförande, cheferna för de av utredningen föreslagna forskningsorganen inom försvarssektorn samt ordförandena i program- nämnderna inom styrelsen. Dessa ordförande bör då hämtas ur avnämar- myndigheternas krets. Avdelningschefer inom styrelsen bör vidare vara skyldiga att närvara vid chefsnämndens sammanträden.

Nämndorganisationens arbetsformer vid programplaneringen bör enligt utredningen kunna nära anknyta till det förfarande som har utvecklats för rullningen av forskningsplanerna för försvarets forskningsanstalt.

Den administrativa avdelningen vid styrelsen för försvarsforskning skall enligt utredningens förslag bestå dels av en ekonomi- och förvaltningsdetalj som svarar för beredning och handlägg- ning av de ekonomi- och förvaltningsfrägor som faller på styrelsen som programmyndighet och formell produktionsmyndighet för den ej objekt- bundna försvarsforskningen, dels av en detalj för styrelsens interna administration.

För en mer detaljerad beskrivning av styrelsens organisation och arbetsformer hänvisas till utredningens betänkande som också innehåller förslag till instruktioner och instruktionsändringar för berörda myndighe- ter.

Finansieringsformer

Utredningens förslag till ansvarsfördelning i försvarsforskningsorganisa- tionen innebär att styrelsen för försvarsforskning blir program- och produktionsmyndighet för ett delprogram benämnt Gemensam försvars- forskning inom huvudprogrammet Gemensamma myndigheter och funk- tioner. Nämnda delprogram föreslås blj indelat i tre programelement, nämligen Styrelsen för försvarsforskning utom utredningsavdelningen, Styrelsen för försvarsforskning: Utredningsavdelningen samt Kunskaps- uppbyggande och tillämpad ej objektbunden forskning.

Utredningen föreslår att verksamheten finansieras från ett förslagsan- slag benämnt Gemensam försvarsforskning. Av anslagsframställning och anslag bör framgå omfattningen av den andel för vilken överbefälhavaren resp. civilförsvarsstyrelsen ger direktiv samt den del av anslaget som avser sådan forskning som bedrivs bl. a. i anslutning till miljöstudier och studier av det svenska samhällets utveckling.

Utredningen föreslår att anslaget Gemensam försvarsforskning skall bestå av tre delar — en för varje programelement. Den del av anslaget som faller på programelementet Styrelsen för försvarsforskning: Utredningsav- delningen bör föras upp med 1 000 kr. eftersom verksamheten vid utredningsavdelningen bör vara självfinansierande genom att styrelsen, andra myndigheter inom försvaret liksom myndigheter. organisationer och företag utanför försvaret ger sekundäruppdrag till avdelningen.

l—In balanserad inkomst/utgiftsstat för utredningsavdelningen bör enligt utredningen bifogas den anslagsframställning med primäruppdragsförslag som styrelsen för försvarsforskning inlämnar till Kungl. Maj:t. Utredning- en föreslår vidare att verksamheten vid forskningsorgan inom försvarssek-

Prop. 1973:88 48

tom helt budgeteras på sekundäruppdrag från styrelsen för försvarsforsk- ning och andra uppdragsgivare. llärigenom skapas enligt utredningen förbättrade finansierings- och redovisningsmässiga förutsättningar för ett samordnat utnyttjande av forskningsorgan inom och utom försvaret både med hänsyn till försvarets och andra samhällssektorers behov. Forsk- ningsorgan inom försvaret som är självständiga myndigheter bör redovisas som organisatoriska delprogram. Inkomster och utgifter för sådana forskningsutförande myndigheter redovisas mot ett förslagsanslag pä driftbudgetcn om 1 000 kr. Till anslagsframställningen med primärupp- dragsförslag, som inges genom styrelsen för försvarsforskning, fogas en balanserad inkomst/utgiftsstat för verksamheten vid myndigheten. Forsk- ningsenheter som ingår i myndigheter som även har andra uppgifter än forskning särredovisas med en balanserande inkomst/utgiftsstat mot en anslagspost om 1 000 kr. inom resp. myndighets anslag. Finansieringen från styrelsen utformas så att endast ett eller ett fåtal uppdrag behöver gå till varje forskningsorgan.

Utredningen föreslår att större investeringar i maskiner och instrument finansieras genom utnyttjande av fondprincipen. För investeringar i mark, byggnader och datamaskiner m.m. finns fonder inrättade. En utvidgning av fondprincipen till att omfatta även större investeringar i annan forskningsutrustning ter sig enligt utredningen önskvärd. l den tidigare nämnda promemorian ("Ds Fö 1971:6) har försvarets rationalise- ringsinstitut föreslagit att en ny kapitalfond # benämnd försvarets forskningsfond — inrättas. Fonden bör föras upp på kapitalbudgeten under diverse kapitalfonder med styrelsen för försvarsforskning som fondförvaltande myndighet.

De forskningsutförande enheternas organisation Utgångspunkter

Utredningen har funnit det lämpligt att vid sin översyn skilja mellan tre typer av s.k. specialistfunktioner för att beskriva arten av verksam- heten vid olika enheter inom forskningsorganen. S y 5 t e m i n r i k t a - de s p e e i a l ist fu n k t i o n e. r har sitt fackkunnande främst knu— tet till ett visst tillämpningsomräde eller del av område. Verksamheten avser bl. a. att ur tekniskt-vetenskaplig synpunkt pröva möjligheterna att för- verkliga förslag till system och systemkomponenter för olika delar av totalförsvaret. De systeminriktade specialistfunktionerna kan därvid be- höva biträdas av vetenskapligt inriktade specialist- fu n k t io n e r med fördjupade forskningsinsatser inom vissa grundläg- gande tekniska eller vetenskapliga faekomräden. St ö d fun kt i o n e r svarar för teknisk och administrativ service. Hit hör bl. a. verkstäder, datorservice in. m. I försvarets forskningsanstalts nuvarande organisation svarar enligt utredningen avdelningarnas institutioner vanligen för en eller ett fätal sädana specialistfunktioner.

Prop. 1973:88 49

Utredningen framhåller att mångfalden av funktionella samband mel- lan olika verksamheter är kännetecknande för tillämpad, tvärvetenskaplig forskning av den omfattning som försvaret bedriver. Det är knappast möjligt att entydigt ange något enskilt funktionellt samband som kan läggas till grund för olika verksamheters organisatoriska gruppering utan denna måste enligt utredningens mening baseras på en kombination av flera typer av funktionella samband. Utredningen har funnit att följande tre typer av funktionella samband i första hand är av betydelse i detta aVSeende, nämligen

— samhörighet i fråga om gemensamma tillämpningsmål, särskilt med hänsyn till de av utredningen angivna fem grundläggande tillämpnings- områdena, — samhörighet i fråga om metodiskt och annat kunnande inom grundläg- gande tekniska eller vetenskapliga fackområden liksom för dessa specifik mätutrustning rn. m. samt — samhörighet i fråga om användning av vissa specialiserade stödfunk- tioner.

Av särskilt intresse är enligt utredningen att undersöka vilka kopp- lingar som finns mellan de tre typerna av samhörighet. Dessa kopplingar är invecklade och förändras i viss utsträckning med den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Utvecklingen inom försvarsforskningen har dock enligt utredningens bedömning stabiliserats så att vissa kopplings- mönster med långsiktig styrka och stabilitet kan urskiljas. Därmed avses t.ex. att det torde vara svårt eller omöjligt att göra meningsfulla forskningsinsatser inom ett tillämpningsområde utan att ha tillgång till ett visst minimikunnande inom vissa grundläggande tekniska eller veten- skapliga fackområden. För en närmare redovisning av dessa kopplings- mönster hänvisas till utredningens slutbetänkande. Allmänt anser utred- ningen att försvarsforskningens målinriktning bäst främjas, om man organisatoriskt samlar systeminriktade specialistfunktioner efter ansvars- och kompetensområden som motsvarar de av utredningen angivna fem huvudsakliga tillämpningsområdena eller större delområden inom dessa. Vidare bör vetenskapligt inriktade specialistfunktioner inorn närliggande fackområden om möjligt föras samman organisatoriskt och geografiskt/ lokalmässigt. Detta främjar en hög fackkompetens, bidrar till att skapa en god forskningsmiljö och underlättar gemensam användning av vissa stödfunktioner. Det nyss anförda utgör viktiga utgångspunkter för utredningens överväganden och förslag om förändringar i nuvarande organisation.

Behov av förändringar i nuvarande organisation

Utredningen har funnit att försvarets efterfrågan på forskningskapa- citet har en sådan långsiktighet och karaktär att det är motiverat att försvaret förfogar över egna forskningsutförande enheter inom de fem tillämpningsområden som utredningen har angett. Därför förordar utred-

4. Riksdagen 1973. ] saml. Nr 88

Prop. l973:88 50

ningen att försvarets nuvarande forskningsutförande enheter behåller försvarsdepartementet som huvudman.

Utredningen anser att behov av förändringar i de forskningsutförande enheternas organisation föreligger främst beträffande försvarets forsk- ningsanstalt, militärpsykologiska institutet och viss medicinsk forskning. För övrig ej objektbunden försvarsforskning. däribland fo r t i f i k a - torisk forskning, militärhistorisk forskning och den forskning som bedrivs för det psyko logiska försva- r e t har utredningen inte funnit anledning att föreslå andra förändringar än de som tidigare har redovisats i fråga om finansieringen genom styrel- sen för försvarsforskning.

Vad gäller flygtekniska försöksanstalten hänvisar försvarsforskningsutredningen till tidigare utredningars bedömningar, som i stort har delats av statsmakterna (prop. 19682109, SU 1968:124, rskr 1968z282), att ett vidmakthållande av en kvalificerad flygteknisk verksamhet vid försöksanstalten av ungefär hittillsvarande omfattning torde vara en av förutsättningarna för att nuvarande handlingsfrihet ifrå- ga om inhemsk flygplanutveckling inte skall minska. Utredningen finner det lämpligt att söka tillföra försöksanstalten viss ytterligare försvars- forskning som dels anknyter till centrala områden för anstaltens fack- kunnande, dels kan utnyttja anstaltens omfattande erfarenheter av ett nära tekniskt samarbete med industrin. Detta bör enligt utredningen kunna le- da till ett bättre resursutnyttjande, särskilt ijämförelse med en ytterligare diversifierad uppdragsforskning vid anstalten. Utredningen har inte funnit skäl att ompröva försöksanstaltens inre organisation.

Ifråga om medicinsk och beteendevetenskaplig fo r s k ni n g inom tillämpningsomrädet människan i totalförsvaret anför utredningen bl. a. att den geografiska och organisatoriska sprid- ningen av verksamheten på olika forskningsutförande enheter skapar behov hos avnämarna av en kanal för samlad redovisning dels av forskningens resultat och möjligheter att nå resultat. dels av olika avnämarproblem och deras inbördes prioritering. Särskilt synes detta enligt utredningen vara fallet med forskningen kring individens och gruppens prestationsförmåga och beteende. Därvid eftersträvas bl. a. en förbättrad helhetsbild av människans betingelser i totalförsvaret med hänsyn till förbands— och befattningsutformning i krigsorganisationen, utformning av utbildningssystem, materielutformning m. m. samt möjlig- heter att skapa en god arbetsmiljö inom försvaret. Utredningen finner det därför angeläget att, utöver den samordning av programplaneringen som förordas i förslaget till ny ledningsorganisation, pröva även vissa organisa- toriska åtgärder som bl. a. avser att främja en ökad samverkan mellan forskning inom de medicinska och beteendevetenskapliga fackområdena i linje med den utveckling som har inletts vid vissa specialmedicinska forskargrupper. Anknytningen till rutinmässig medicinsk och psykologisk verksamhet inom försvaret, som urvals- och prövningsverksamheten vid värnpliktsverkets inskrivningscentraler samt fysisk och psykisk hälsovård vid fredsförbanden, bör vara stark. Kopplingen mellan den bioteknolo-

Prop. 1973:88 51

giska forskningen och forskningen inom de primärt tekniska tillämpnings- områdena mäste säkerställas liksom olika forskningsutförande enheters tillgång till vissa lokalt bundna tekniska och kliniska resurser. Tillsam- mans talar dessa krav enligt utredningen för att behålla en relativt starkt decentraliserad organisation inom området med grupper som är placerade vid olika avnämarmyndigheter liksom nu. Dessa grupper bör dock i fråga om forskningsverksamheten och därmed sammanhängande'fack- ansvar hållas samman i en fastare organisatorisk ram än f.n. En nära samverkan måste vidare säkerställas mellan planerande och forskande organ i frågor rörande hälso- och sjukvård i krig och fred. Nära kontakter mellan i första hand socialstyrelsen och berörda myndigheter inom försvaret bör därför främjas både i medicinska forskningsfrågor och planeringsmetodiska frågor. De kontakter som har inletts genom att placera viss operationsanalytisk expertis ur försvarets forskningsanstalt vid socialstyrelsen bör enligt utredningen kunna utgöra ett viktigt led i den totala forskningsorganisationen på den försvarsmedicinska sidan. Ut- redningen förutsätter vidare att socialstyrelsen och den föreslagna styrel- sen för försvarsforskning i samråd verkar för en samlad inriktning av den forskning om skyddet mot B-stridsmedel som bedrivs vid statens bakte- riologiska laboratorium, försvarets forskningsanstalt och övriga forsk- ningsorgan. Utredningen förutsätter slutligen att programmet för de specialmedicinska grupper som sorterar under statens medicinska forsk- ningsråd prövas i sedvanlig ordning vid uppkommande vakanser på chefstjänsterna, bl.a. mot bakgrund av den organisation som då finns inom försvaret för närliggande specialmedicinsk forskning. Dessa frågor diskuteras närmare i en särskild expertpromemoria som ingår som bilaga till utredningens slutbetänkande.

Beträffande organisationen av den verksamhet som bedrivs vid försva- rets forskningsanstalt har utredningens förslag om överföring av plane- ringsbyrån till en styrelse för försvarsforskning redovisats tidigare. I fråga om organisationen av verksamheten vid avdelningarna 1—4 vid anstalten framhåller utredningen inledningsvis bl.a. att fördelar sannolikt kan vinnas genom en ytterligare ökad samverkan med försvarets materielverk och industrin om tekniska utvecklingsuppdrag. Utredningen anför vidare att avdelningarnas nuvarande verksamhetsområden inte kan betecknas som särskilt väl avgränsade. varken efter vetenskapsområden eller tillämp- ningsområden. Inom området konventionella vapen och deras verkan uppvisar sålunda vissa enheter vid avdelningarna 1 och 2 gemensamma intresse— och kunskapsområden, såväl avseende tillämpningsmål som från tekniskt-vetenskaplig facksynpunkt. Likaledes finns för avdelningarna 2 och 3 gemensamma intresse- och kunskapsområden inom området tek- niSk informationsbehandling både i fråga om tillämpningsmäl och från tekniskt-vetenskaplig facksynpunkt. Dessa förhållanden belyses iföljande tabell.

.. . . . . . .. . : a 2 -. . . .. . Fordelnzng av insatserna mom Vissa nllampnmgsomraden & Gal-program) pu nuvarande avdelningarna .]-—4 Vid farsvarets forskningsan-

stalt budgetåret ] 9 71/72

Nuvarande Avdelningarnas procentuella andel av forskningsanstaltens primäruppdrag1 inom resp. FOA-program

avdelning (motsvarande tillämpningsomräde)

A B C D

(Skydd A- (Skydd B- (Skydd C- (Konventio-

vapen), % vapen). % nella vapen och deras verkan). %

8 96 98 4] 3 — -— 53

89 6 |0l ':? v—Ölm?

FOA-p rogrammets om-

fattning (särkostna-

der")1

Milj. kr. 12.7 1.5 4,0 12,7

E F (Teknisk in- (Fordon och

formationsbc— farkoster). %

handling), %

— 15 35 30 2 55

G (Underhåll. försörjn.. m. m.), % H (Människan i to- talförsvaret). %

46 54

m N "1 lx N -1 .6

' Exkl. kostnader för viss stödverksamhet. bl. &. viss administrativ och teknisk service

2. FOA-programmet M (Övergripande studier och utredningar), som nästan helt faller på plancringsbyrån redovisas inte i sammanställningen

Prop. 1973

88

52

Prop. l973:88 53

Bland orsakerna till denna fördelning av avdelningarnas verksamhet nämner utredningen utvecklingen på behovssidan och den vetenskapliga utvecklingen samt att forskningsanstaltens tillväxt under l950- och början av 1960-talet bl. a. har lett till en breddning av verksamheten så att olika tillämpningsprojekt inom delvis närliggande vetenskaps- och teknikomräden i viss utsträckning har kunnat bearbetas parallellt vid olika avdelningar. Trots avdelningarnas delvis överlappande verksamhets- områden finns det enligt utredningen få exempel på egentligt dubbel- arbete tack vare olika interna samordningsåtgärder som forskningsanstal- ten har företagit. Utredningen konstaterar också att det betydelsefulla samarbetet mellan anstalten och dess avnämare i fråga om forskningens inriktning och forskningsresultatens utnyttjande har byggts upp på ett sätt som i många avseenden är planeringsmässigt föredömligt. Den nämnda överlappningen i avdelningarnas ansvarsområden på såväl veten- skaps- som tillämpningssidan ger dock enligt utredningen upphov till förhållandevis invecklade samordningsförfaranden vid beredningen av vissa typer av ärenden som berör flera avdelningars ansvarsområden. Utredningen anser att sådana problem blir mera framträdande i en period med oförändrade eller krympande ekonomiska ramar när det gäller att skapa och mellan avdelningarna fördela utrymme för insatser inom delvis nya forsknings- och tillämpningsområden där angelägna behov föreligger.

Utredningen har sålunda funnit det motiverat att närmare undersöka om förändringar i nuvarande organisation kan ge totalt sett entydigare ansvarsområden för olika forskningsenheter på såväl tillämpnings— som vetenskapsområdessidan i syfte att bl.a. få enklare berednings- och be- slutsvägar och bättre möjligheter hos organisationen att skapa och vid- makthålla kunskapscentra av tillräcklig storlek inom en given ekonomisk planeringsram.

Alternativ till nuvarande organisation Val av principiell organisationsmodell

De nyss anförda behoven av ändringar i nuvarande organisation av de forskningsutförande enheterna kan enligt utredningen i princip tillgodo- ses efter två vägar. Den ena vägen är att fördela de 5. k. specialistfunktio— nerna pä organisationsenheter som är fier men till storleken mindre än de nuvarande avdelningarna vid försvarets forskningsanstalt och som vidare är mer specialiserade antingen till ett visst vetenskapligt fackomräde eller till systemfrågor inom ett visst tillämpningsomräde. Dessa enheter är administrativt mindre självständiga än nuvarande avdelningar vid forsk- ningsanstalten och kompletteras därför av jämförelsevis starkare centrala enheter för planering, administration och teknisk service. Den andra vägen är att gruppera specialistfunktionerna i enheter av i huvudsak samma storlek som nuvarande avdelningar vid forskningsanstalten och med i stort sett samma självständighet avseende administration och teknisk service. De nya enheterna skulle dock ha sina ansvarsområden i möjligaste mån entydigt avgränsade till vissa av de tidigare nämnda

Prop. l973:88 54

tillämpningsområdena samt vetenskapsområden som närmast hänger sam- man med dessa. Utredningen förordar den senare vägen, dvs. en organisa- tionsmodell som anknyter till tillämpningsområden. Utredningen anför bl. a. att denna modell bör ge de enklaste kontakt- och beslutsvägarna inom forskningsorganisationen och gentemot avnämarmyndigheterna samt att modellen sannolikt medför de minsta övergångsproblemen i förhållande till nuvarande organisation.

Gruppering av de forskningsutförande enheterna i tillämpnings- områdesanknutna block

Utredningen framlägger och diskuterar tre olika alternativ till detaljut- formning av en tillämpningsområdesanknuten forskningsorganisation för försvarssektorn. Samtliga tre alternativ utgår från sex block av specialist- funktioner och däremot svarande organisationsenheter. Blocken är bilda- de genom att specialistfunktionerna samgrupperats med hänsyn till samhörighet i fråga om tillämpningsmål, gemensamma krav på kunnande inom vissa grundläggande vetenskaps- och teknikområden samt gemen- samma behov av vissa specialiserade stödfunktioner. De sex blocken är följande.

Block 1 eller ABC-skyddsblocketharsittansvarsområde avgränsat främst till människan som objekt för vapenverkan med tyngd- punkt på skyddet mot ABC-stridsmedel. Blocket har sin vetenskapliga tyngdpunkt inom områden som biofysik, biokemi, toxikologi, mikrobio- logi, radiofysik, radiokemi och radioekologi. Blocket byggs upp av institutioner främst ur nuvarande avdelning 1 vid försvarets forsknings- anstalt. De enheter som utredningen har fört till blocket omfattade den 1 juli 1972 ca 260 personer, varav ca 140 i stödfunktioner för teknisk och administrativ service rn. m.

Block 2 eller vapen- och verkansblocket har sitt ansvarsområde avgränsat främst till konventionella vapensystem och deras verkan jämte vissa frågor rörande verkan av kärnvapen och skyddet häremot (inkl. vissa detekteringsfrågor). Blocket har sin vetenskapliga tyngdpunkt inom områden som "organisk kemi (särskilt explosivämnes- kemi) och anknytande kemisk teknik, vidare gas- och termodynamik, förbränningsdynamik, högtrycksfysik och tillämpad mekanik med sär- skild anknytning till ballistik. Därtill kommer vissa specialområden som kärnfysik, den kondenserade materiens. fysik och seismologi. Blocket byggs upp av institutioner ur de nuvarande avdelningarna 1, 2 och 4 vid forskningsanstalten. De enheter som utredningen har fört till blocket omfattade den 1 juli 1972 ca 500 personer, varav ca 210 i stödfunk- tioner.

Block 3 eller tekniska informationsbehand- li n g s b 1 0 c k e t har sitt ansvarsområde avgränsat främst till området teknisk informationsbehandling (spaning, samband m. m.). Blocket har sin vetenskapliga tyngdpunkt inom områden som elektromagnetisk vägut- bredning, elektronisk, akustisk och optisk teknik (inkl. optronik), kom-

Prop. l973:88 55

munikations- och signalbehandlingsteori m.m. Blocket byggs upp av nuvarande avdelning 3 vid forskningsanstaltenjämte vissa institutioner ur bl. a. nuvarande avdelning 2. De enheter som utredningen har fört till blocket omfattade den 1 juli 1972 ca 430 personer, varav ca 140 i stöd- funktioner. Härtill kommer försvarets teletekniska laboratorium med ca 60 personer.

B 1 0 c k 4 eller F F A-b ] 0 c k e t har samma ansvarsområdesav- gränsning som flygtekniska försöksanstalten i nuläget, dvs. flygteknik med vissa angränsande områden. Blocket har sin teknisk-vetenskapliga tyngdpunkt förlagd till områden som aerodynamik, flygmekanik och hållfasthetslära jämte därmed sammanhängande mätteknik. Blocket be- står av nuvarande flygtekniska försöksanstalten jämte vissa delar ur nuvarande försvarets forskningsanstalt (materialforskning samt viss styr- och reglerteknik). De enheter som utredningen har fört till blocket omfattade den 1 juli 1972 ca 300 personer inkl. stödfunktioner för administration, drift och service.

B 1 0 c k 5 eller M F l-b 1 0 c k et har sitt ansvarsområde avgränsat främst till individens och gruppens psykiska prestationsförmåga och beteende jämte tillhörande urvalsproblem och bioteknologiska frågor. Blocket har sin vetenskapliga tyngdpunkt förlagd till områden som psykologi, pedagogik och sociologi. Blocket består främst av nuvarande militärpsykologiska institutet. Till blocket förda enheter omfattade den 1 juli 1972 ca 55 personer inkl. administration, drift och service.

Block 6 eller de specialmedicinska forskar- g r u p p e r n a används som en sammanfattande beteckning på de för- svarsgrensanknutna specialmedicinska forskargrupper som delvis finansie- ras av försvarsmedicinska forskningsdclegationen. Dessa är armémedi- cinska forskargruppen som har viss anknytning till arméstaben, navalme- dicinska forskargruppen som är knuten till marinstaben, flygmedicinska institutionen i Malmslätt som är knuten till försvarets materielverks försökscentral samt militärmedicinska undersökningscentralen som är knuten till försvarets sjukvårdsstyrelse. Gruppernas ansvarsområden har anknytning främst till individens och gruppens fysiska prestationsför- mäga i speciella markstrids-, marina resp. flygmiljöer samt därmed sammanhängande urvals- och prövningsfrågor. Till blocket har vidare förts institutionen för miljöfaktorer vid försvarets forskningsanstalt. Till blocket förda enheter omfattade den 1 juli 1972 ca 35 personer, varav huvuddelen (ca 25) var arvodesanställda på anslag från försvarsmedi- cinska forskningsdelegationcn. Vidare tillkommer ett mindre antal perso— ner som är redovisade på personalstater för värdmyndigheterna (staber och förvaltningar).

Utredningen redovisar i slutbetänkandet i detalj vilka enheter (forsk- ningsinstitutioner eller motsvarande) vid försvarets forskningsanstalt och andra forskningsorgan som har förts till de sex blocken. De alternativa utformningar av en tillämpningsområdesanknuten forskningsorganisation som utredningen diskuterar skiljer sig främst genom att de sex blocken har getts olika förvaltningsrättslig ställning mot varandra och mot de

Prop. l973:88 56

centrala ledningsfunktioner som ingår i den föreslagna styrelsen för försvarsforskning. En utgångspunkt har därvid varit att utredningen -— mot bakgrund av erfarenheter från nuvarande organisation —— funnit starka skäl för en administrativ grundstruktur bestående av förvaltnings- mässigt förhållandevis självständiga enheter av ungefär samma storlek som nuvarande avdelningar vid försvarets forskningsanstalt, dvs. 200-400 personer. En decentralisering av huvuddelen av de löpande ärendena i forskningsorganisationen till enheter av denna storlek ger enligt utredningen betydande fördelar eftersom länga formella bered- nings- och beslutsvägar vanligen allvarligt försvårar den tekniskt-veten- skapliga informationsöverföringen inom forskningsorganisationen och mellan denna och dess avnämare. Utredningen anför vidare att enheter av denna storlek i flertalet fall också är en tillräcklig bas för vissa tekniska och administrativa stödfunktioner. De vinster som kan nås genom att ytterligare samordna sådana funktioner är i många fall begränsade. Utredningen hänvisar därvid bl. a. till den översyn av olika stödfunktio- ner i forskningsorganisationen som försvarets rationaliseringsinstitut har utfört pä utredningens uppdrag. Utredningen påpekar att angivna gränser för enhetsstorleken inte får betraktas som absoluta. Bl. a. påverkas de av enheternas behov av särskilt personalkrävande service.

Alternativ med i huvudsak oförändrad lokalisering

Utredningen lägger fram två alternativ till en tillämpningsområdes- anknuten organisation med i huvudsak oförändrad lokalisering av de forskningsutförande. enheterna.

Organisationsalternativ 1 innebär att de forskningsut- förande enheterna under styrelsen för försvarsforskning är organiserade på tre myndigheter, nämligen försvarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten och militärpsykologiska institutet. Därtill kommer vissa medicinska forskargrupper som är knutna till staber och förvaltningar.

Försvarets forskningsanstalt är i detta alternativ en sammanhållen myndighet för främst teknisk-naturvetenskaplig försvarsforskning. An- stalten är organiserad på tre forskningsavdelningar. en för ABC-skydd (block 1), en för vapensystem och deras verkan (block 2) och en för teknisk informationsbehandling (block 3) samt på verksledning och centraladministration.

Flygtekniska försöksanstalten (block 4) har i stort oförändrad organi- sation och oförändrade uppgifterjämfört med vad som f. n. är fallet. Viss verksamhet som nu bedrivs vid försvarets forskningsanstalt. främst materialforskning, förs dock över till försöksanstalten.

Militärpsykologiska institutct (block 5) har i stort oförändrad organisa- tion i förhållande till nuläget men får ett utökat ansvar för bioteknolo- gisk forskning med beteendevetenskaplig anknytning inom försvaret. Bl. a. skall institutet ha viss bioteknologiskt utbildad personal stationerad vid andra forskningsorgan enligt samma principer som nu gäller för operationsanalytisk personal.

Prop. 1973:88 57

De specialmedicinska grupper som f. n. delvis finansieras med medel från försvarsmedicinska forskningsdelegationen (block 6) organiseras i princip enligt följande. Nuvarande armémedicinska forskargruppen, mili- tärmedicinska undersökningscentralen och institutionen för miljöfaktorer vid försvarets forskningsanstalt förs samman till en enhet för armé- och allmän försvarsmedicin. Enheterns verksamhet inriktas företrädesvis på fysiologisk, ergonOmisk och psykiatrisk forskning av intresse för totalför- svaret med ett speciellt ansvar för markstridsmiljöns problem. Nuvarande navalmedicinska forskargruppen knyts lämpligen till marinens föreslagna dykericentral i Sjödal vid Hårsfjärden under förutsättning att förslaget om en sådan central förverkligas. För den flygmedicinska institutionen vid försvarets materielverks försökscentral i Malmslätt föreslås inga större förändringar. Chef för varje grupp är en försvarsläkare som samtidigt har till uppgift att vara rådgivare åt resp. försvarsgrenschef i specialmedi- cinska frågor som faller inom gruppens verksamhetsområde. Personal som avlönas av styrelsen för försvarsforskning är dock liksom nu administra- tivt underställd de- staber och förvaltningar där grupperna är placerade. Försvarets sjukvårdsstyrelse fär berednings- och samordningsansvar mot styrelsen för försvarsforskning i fråga om programplaneringen av grupper- nas forskning.

En fortsatt sammanhållen lokalisering av försvarets forskningsanstalt till Stockholmsområdet förutsätts idetta alternativ. Avdelningarna 1 och 2 förläggs huvudsakligen till Ursviksområdet med Grindsjön som försöks- station. På sikt kan övervägas att helt eller delvis flytta övriga delar av forskningsanstalten till ursviksområdet, om anstalten och byggnadsstyrel- sen finner det lämpligt, bl. a. med hänsyn till det samlade statliga lokalbehovet på Östermalm. Militärpsykologiska institutet och sjukvårds- styrelsen förutsätts bli lokaliserade till Karlstad i enlighet med tidigare riksdagsbeslut. För de specialmedicinska grupperna liksom för flygtek- niska försöksanstalten förutsätter utredningen oförändrad lokalisering.

Beträffande alternativ 1 tar utredningen särskilt upp fördelningen av ansvar och uppgifter mellan styrelsen för försvarsforskning, verksled- ningen vid försvarets forskningsanstalt och de enskilda avdelningarna vid anstalten. Utredningen finner därvid att det föreligger risk att en ambitiös verksledning strävar efter att utvidga sina arbetsuppgifter så att vissa av styrelsens för försvarsforskning funktioner dubbleras och att de positiva effekterna av en eftersträvad decentralisering av beslutsansvaret till avdelningsnivän minskar. Det bör därför enligt utredningen närmare undersökas om det är möjligt att gå ytterligare ett steg i decentralisering. Detta skulle innebära att uppgifterna för forskningsanstaltens verksled- ning fördelas mellan styrelsen för försvarsforskning och avdelningsled- ningsnivän och att avdelningarna i samband därmed bildar institut som formellt är fristående myndigheter. Ännu en orsak till att undersöka möjligheterna att ytterligare decentralisera det formella förvaltnings- ansvaret är lokaliseringsdelegationens förslag om en omlokalisering av vis- sa delar av försvarets forskningsanstalt. Framför allt frågor rörande perso- nalcirkulation och samordning av serviceresurser fär iomlokaliseringsfal-

Prop. l973:88 58

let ökad lokal anknytning, vilket försvagar motiven för en särskild verks- ledningsfunktion för anstalten. Ornlokaliseringsförslaget motiverar enligt utredningen det formella avsteg från utredningsdirektiven som en under- sökning av alternativ med fristående institut innebär. Omlokaliseringsför- slaget har också vissa följdverkningar för den organisatoriska gruppering- en av de sex blocken av specialistfunktioner. Utredningen har därför valt att belysa två alternativ som innefattar fristående institut, nämligen ett alternativ med den enligt utredningen lämpligaste lokaliseringen av forsk- ningsresurserna från funktionell synpunkt (organisationsalternativ 2) och ett alternativ som beaktar lokaliseringsdclcgationens förslag att förlägga viss försvarsforskning till Linköping resp. Umeå (organisationsalternativ 3).

Organisationsalternativ "2 innebär att huvuddelenavde forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn Linder styrelsen för försvarsforskning organiseras på fyra administrativt självständiga institut enligt följande.

l—"orskningsanstalten för vapenteknik (FOA-V) består av vapen- och verkansblocket samt ABC-skyddsblocket (blocken ] och 2).

Forskningsanstalten för informationsbehandlingsteknik (FOA—I) om- fattar det tekniska informationsbehandlingsblocket (block 3).

Flygtekniska försöksanstalten (block 4) har i stort samma organisation och uppgifter som nu. Liksom i alternativ ] tillförs dock försöksanstalten viss materialforskning m. ni. som nu bedrivs vid försvarets forskningsan- stalt.

Jämfört med organisationsalt'ernativ l tas i alternativ 2 ytterligare ett steg mot en starkare organisatorisk sammanhållning och samordning av medicinsk och beteendevetenskaplig forskning inom försvarssektorn. Detta sker genom att berörda enheter (huvuddelen av blocken 5 och 6) ställs under en gemensam chef och organisatoriskt inordnas i en försva- rets medicinsk-betecndevetenskapliga forskningsanstalt (FOA-MB). I FOA-MB ingår en lednings—. planerings- och utredningsenhet med ett fåtal handläggare. Denna enhet bör ta över bl. a. vissa uppgifter rörande de specialmedicinska grupperna från nuvarande specialmedicinska sektionen i försvarets sjukvårdsstyrelse. Det kan i samband därmed övervägas att låta FOA-MB helt ta över sektionens uppgifter, varvid FOA-MB skall ställa expertis i specialmedicinska frågor till generalläkarens förfogande. [ FOA-MB ingår vidare en försvarspsykologisk enhet till vilken förs de forskande funktionerna vid nuvarande militärpsykologiska institutet med tillhörande delar av institutets administrativa stödfunktioner samt vissa bioteknologiska enheter vid nuvarande försvarets forskningsanstalt. Mili- tärpsykologiska institutets återstående rutinmässiga uppgifter i fråga om prövningspsykologisk verksamhet i samband med inskrivning av värnplik- tiga tas över av värnpliktsverket. l FOA-MB ingår slutligen en enhet för armé- och allmän försvarsmedicin. en navalmedicinsk enhet samt en tlygmedicinsk enhet. De sistnämnda försvarsgrensanknutna enheterna har i huvudsak samma uppbyggnad och placering vid värdmyndigheter somi alternativ 1. Det bör dock övervägas att redovisa enhetscheferna på

Prop. l973:88 59

personalförteckning för FOA-MB ochiinstruktion för resp. tjänst föreskri- va delat huvudmannaskap mellan FOA-MB och värdniyndigheten för fors- kargruppen. FOA-MB bör på uppdrag av värnpliktsverket ha ansvar för metodutveckling och utbildning av medicinsk och psykologisk personal vid inskrivningscentralerna. FOA-MB bör också medverka i rutinmässig medicinsk och psykologisk urvals- och prövningsverksamhet, t. ex. för flygande personal och dykare. FOA-MB bör vidare ha vissa bioteknolo- giska specialister placerade vid FOA-I och FOA-V.

Med hänsyn enbart till arbetsförhållandena inom försvarsforsknings- organisationcn finner utredningen att en i huvudsak samlad lokalisering av instituten till Stockholmsområdet är lämpligast. Utredningen föreslår därför att FOA-V placeras i Ursvik med Grindsjön som försöksstation, att FOA-l förläggs till kvarteret Garnisonen, varvid utflyttning till Ursvik kan övervägas på sikt samt att flygtekniska försöksanstalten ligger kvar i nuva- rande lokaler i Bromma. För FOA-MB föreslår utredningen att lednings- enhetcn och den försvarspsykologiska enheten lokaliseras till Ursvik. Det- ta främjar en önskvärd nära samverkan med övriga institut liksom sam- bruk av vissa specialiserade stödfunktioner, bl. a. datorservice och kvalifi- cerad dokumentations— och biblioteksservice inom det medicinska områ- det. De specialmedicinska enheterna är i övrigt lokaliserade som ialterna- tiv 1.

Den centraladministration jämte vissa stabsfunktioner som ingår i den sammanhållna myndigheten försvarets forskningsanstalt i alternativ 1 fördelas i alternativ 2 mellan de fristående. instituten och styrelsen för försvarsfmskning. Till instituten förs främst löpande ekonomi- och personalärenden, medan styrelsen bl.a. får hand om vissa gemensamma utbildnings- och informationsärenden för instituten.

För samordning av bl.a. forsknings- och utredningsuppdrag samt remisser som berör flera instituts verksamhetsområden föreslår utred- ningen att en s. k. lit e n e h e fs n ä m n d inrättas. Denna består av chefen för styrelsen för försvarsforskning, som samtidigt är ordförande, Och institutcheferna. Vidare bör avdelningscheferna inom styrelsen ha skyldighet att närvara vid behandlingen av frågor som rör resp. avdelningars ansvarsområden. Chefsnämnden är rent rådgivande och begränsar inte chefens för styrelsen och institutschefernas beslutsbe- fogenheter. Den lilla chefsnämnden, kompletterad med ordförandena i programnämnderna och eventuellt även resursnämnden inom styrelsen, bildar en s.k. sto r e h e f 5 n ä m n d för att bereda vissa övergripan- de avvägningsfrägor inom försvarsforskningsprogrammet i enlighet med vad som tidigare har redovisats i samband med utredningens förslag till styrelsens organisation.

Omlokaliseringsalternativet

Organisationsalternativ 3 har utformats med utgångs- punkt i de förslag delegationen för lokalisering av statlig verksamhet har

Prop. 1973288 60

lämnat i sin slutrapport (SOU l972z55) om omlokalisering av vissa delar av nuvarande försvarets forskningsanstalt till Umeå och Linköping. För- svarsforskningsutredningen har uppfattat delegationens förslag så att det anger huvudsaklig inriktning och omfattning på de verksamheter vid forskninganstalten vars omlokalisering bör övervägas. om hänsyn tas ock- så till regionalpolitiska faktorer. Delegationen framhåller i sin slutrapport att organisationen för och avgränsningen av de enheter som delegationen föreslår skall omlokaliseras bör utredas av försvarsforsk ningsutredningen.

! nämnda organisationsfrägor anför försvarsforskningsutredningen i sitt slutbetänkande bl.a. att de omlokaliserade delarna bör sättas samman så att de i fråga om storlek, ansvarsområde, ledning och administration samt tillgång till viss service m. ni. kan bilda förhållandevis självständiga enheter dit detaljplanering och genomförande av större delar av försvars- forskningsprogrammet kan deeentraliseras. Med hänsyn till omlokalise- ringens följder för kontaktnätet inom försvarsforskningsorganisationen är detta enligt utredningen nödvändiga förutsättningar för att kunna bedriva försvarsforskning i Linköping och Umeå. Nämnda förutsättningar pekar sålunda enligt utredningen mot en organisation med fristående institut av samma typ som i alternativ 2 men med vissa ändringar, som beror på delegationens val av Umeå som lokaliseringsort för försvarsforskning med medicinsk och beteendevetenskaplig anknytning.

Omlokaliseringsalternativet innebär att det s.k. blocket för teknisk informationsbehandling förläggs till Linköping och bildar en försvars- forskningsanstalt för informationsbehandlingsteknik. Lokaliseringen av försvarets teletekniska laboratorium bör enligt utredningen prövas i särskild ordning. Storleken på det omlokaliserade blocket -— f. n. ca 430 personer — kan enligt utredningen påverkas bl. a. av vilka servicetjänster som kan köpas lokalt. Omlokaliseringsalternativet innebär vidare att det s.k. vapen- och verkansblocket bildar en försvarsforskningsanstalt för vapenteknik. Anstalten lokaliseras till Stockholmsområdet. varvid Urs- viksomrädet utryms och en huvuddel av i första hand den experimentella verksamheten förläggs till Grindsjön.

Utredningen har funnit det omöjligt att uppfylla minimikrav pä sam- ordning av medicinsk-beteendevetenskaplig forskning för försvarsändamål och samtidigt tillgodose vad som anförts om personalantal i olika omlokaliserade myndighetsblock som riksdagen beslutat om i lokalise- ringsetapp ] och som lokaliscringsdelegationen föreslagit för utflyttningi etapp 2. l'iörsvarsforskningsutredningen skisserar därför två underalterna- tiv för organisationen och lokaliseringen av viss medicinsk och beteende- vetenskaplig forskning i omlokaliseringsfallet. I 11 n d e r a I t e r n a - tiv 3 a förs en huvuddel av resursblocken l (ABC-skydd), 5 (militär- psykologiska institutct m. m.) och 6 (vissa specialmedicinska grupper) samman till en medicinsk—beteendevetenskaplig försvarsforskningsanstalt i Umeå. Härigenom tillgodoses enligt utredningens mening åtminstone vissa minimikrav på samlokalisering av medicinsk-beteendevetenskaplig forskning för försvarsändamål. Det innebär vidare att Umeå-enheten kan ges den av delegationen föreslagna storleken (ca 300 personer). Under-

Prop. l973:88 61

alternativ 3 a innebär emellertid också att vissa funktioner vid nuvarande militärpsykologiska institutet inte följer institutet till Karlstad utan i stället förläggs till Umeå.

i u n d e r a 1 t e r n at i v 3 b omlokaliseras endast block 1 (ABC- blocket) till Umeå. Med hänsyn till den inriktning och omfattning verksamheten i Umeå då får föreslås ABC-blocket underställas chefen för forskningsanstalten för vapenteknik (FOA-V). Umeåenheten skall därvid vara förhållandevis självständig filialenhet till anstalten för vapenteknik. En försvarsforskningsanstalt för medicin och beteendevetenskap organise- ras som i alternativ 2 men med ledningsenhet och försvarspsykologisk enhet i Karlstad och övriga enheter i Stockholm och Linköping (flyg- medicin). Underalternativ 3 b innebär att antalet anställda i Umeå mins- kar med 60-- 80 personer i förhållande till delegationens förslag. Under- alternativ 3 b innebär i gengäld ingen överflyttning av personal från Karlstad till Umeå. Det är enligt utredningens mening tveksamt om underalternativ 3 b uppfyller minimikraven på samlokalisering och där- med sammanhängande möjligheter att bl. a. uppnå en önskvärd ökad samverkan mellan medicinsk och beteendevetenskaplig forskning. Beho- vet av samlokalisering med avnämarmyndigheter är dock bättre tillgodo- sett än i underalternativ 3 a.

De omlokaliseringsalternativ som har redovisats är enligt utredningen två möjliga detaljutformningar av försvarsforskningsorganisationen inom de lokaliseringsramar som delegationen har föreslagit. Som grund för ett ställningstagande till omlokaliseringsalternativet redovisar utredningen olika följdverkningar av en omlokalisering för försvarsforskningen.

Ifråga om samverkan mellan de forskningsut- förande enheterna och avnämarna pekar utredningen på den omfattande överföring av specialistkunnande och forskningsresultat som äger rum genom direkta kontakter mellan personal vid försvarets forskningsanstalt och avnämarmyndigheter under arbetet på olika forsk- nings- och utrcdningsprojekt. Dessa kontakter är spridda över forsknings— anstaltens samtliga avdelningar och enheter. Utredningen framhållcr att såväl avnämare som forskningsorgan har tillmätt bredden och rörligheten i detta kontaktnät synnerligen stort värde. Forskningsorganens kontakter med främst centrala staber och förvaltningsmyndigheter inom försvaret måste därför enligt utredningen få mycket stor betydelse vid prövning av lokaliseringsfrågan. Om]okaliseringsaltcrnativet innebär i förhållande till nuläget och övriga alternativ avsevärt större geografiska avstånd mellan omlokaliserade delar av forskningsanstalten och dessas huvudavnämare. Nuvarande kontaktlinjer måste dock upprätthållas för att säkerställa forskningsorganens aktiva medverkan på alla nivåer inom totalförsvarets studie- och utredningsverksamhet. Omlokaliseringsalternativet kommer därför att medföra bl. a. direkta merkostnader i form av ökade teleavgif— ter, rese- och traktamentsersättningar samt produktionsbortfall i form av ökad spilltid i samband med resor. Utredningens beräkning av dessa merkostnader redovisas längre fram. Av större betydelse än direkta

Prop. l973:88 62

merkostnader är emellertid enligt utredningen de långsiktiga struktu— rella förändringar som de ökade geografiska avstånden kan medföra för kontaktnätet och arbetsfördelningen mellan avnämarmyndigheter, om- lokaliserade enheter och andra forskningsorgan. Om avnämarmyndig- heterna finner att de geografiska avstånden medför att det från deras synpunkt blir avsevärt svårare att målinrikta forskningen och tillgodogöra sig dess resultat kommer detta enligt utredningen att 'leda till en benägenhet att förstärka egna utredningsorgan och/eller anlita geografiskt mer näraliggande forsknings- och konsultorgan. Åtgärder som syftar till att skapa en god forskningsmiljö, som kan dra till sig kvalificerad personal och som i övrigt ger omlokaliserade forskningsorgan en hög kvalitetsmåssig konkurrenskraft, blir i dessa sammanhang viktiga men kan inte ersätta behovet av direktkontakter mellan forskare och avnämare, framhåller utredningen.

Behoven av samverkan mellan olika delar av för- svarsforskningso rganisatio nen är enligt utredningen stora både i nuvarande organisation och i de. alternativ som utredningen lägger fram. Samverkansbehoven avser främst planering av verksamheten i anslutning till den årliga rullningen av programplaner m. m., löpande samarbete kring systemutredningar m. m. samt samarbete i vissa veten- skapliga fackfrågor och sambruk av vissa service—resurser. Dessa behov kan enligt utredningens mening tillgodoses av de forskningsutförande enheter- na även vid en administrativt decentraliserad organisation, t. ex. i form av institut, om enheterna ligger nära varandra och avnämarmyndigheterna, eftersom detta främjar informella samarbetskontakter. I omlokaliserings- alternativet begränsas möjligheterna till ett nära samarbete mellan de olika forskningsinstituten av de ökade geografiska avstånden. Därför kan bl. a. vissa specialistfunktioner inom försvarsforskningsorganisationen behöva dubbleras.

När detgäller samverkan med andra forskningsor- g a n 0 c 11 in d u st r i n framhåller utredningen att en omlokalisering innebär nackdelar för berörda försvarsforskningsenheter, även om positi- va effekter kan erhållas på lokaliseringsorterna. särskilt för universiteten och högskolorna. Därtill kommer de allmänna regionalpolitiska effekter- na. Bland nackdelarna nämner utredningen att nuvarande kontakter med universitet och högskoleinstitutioner i Stockholmsområdet försvåras och endast i begränsad utsträckning kan kompenseras genom att dessa efter hand flyttas över till de nya lokaliseringsorterna. Stockholmsområdet er- bjuder enligt utredningen bl. a. de bästa möjligheterna till vetenskapliga kontakter på grund av en mera allsidig täckning av olika vetenskapsom- råden. Inte heller från rekryteringssynpunkt eller i fråga om möjligheter att lokalt köpa vissa specialiserade servicetjänster är de nya lokaliserings— orternajämförbara med Stockholmsområdet.

Utredningen framhåller att det finns betydande s k il 1 n a d e r mellan de. föreslagna lokaliseringsorterna Umeå och Linköping när det gäller kontaktavstånden till avnämare och övriga delar av forskningsorganisationen och därmed också i fråga om

Prop. 1973:88 63

möjligheterna att tillgodose olika behov av samverkan. Utredningen pekar bl. a. på att Linköpingsenheten torde få sina kontakter utanför regionen starkt koncentrerade till Stockholm, medan Umeåcnheten har sina avnä- mar- och forskningskontakter fördelade på Stockholm, Karlstad och Lin- köping, vilket ger mycket långa sammanlagda kontaktavstånd. Särskilt för den enhet som omlokaliseras till Umeå bedöms det också bli svårare att upprätthålla nuvarande industrikontakter och att knyta nya sådana, eftersom huvuddelen av de aktuella industrierna finns i södra och mcl- lersta Sverige.

Utredningen pekar vidare på att en omlokalisering erfarenhetsmäs- sigt innebär stora påfrestningar på berörd personal och också leder till vissa personalavgångar och därmed samman- hängande produktionsstörningar. Utredningen erinrar om att en effektivt bedriven, målinriktad försvarsforskning i hög grad kräver samverkan mellan en rad olika specialistfunktioner, där väletablerade personliga kontakter utgör ett väsentligt inslag. En samtidig avgång av några personer i nyckelställning inom ett fåtal specialistfunktioner i samband med en omlokalisering kan därför leda till avsevärda störningar i resultat- avtappningen till avnämarna genom att förutsättningar för en effektiv samverkan mellan olika specialistfunktioner och med avnämarna inte längre föreligger. Det kan ta upp till ett tiotal år att återställa kunskaps- nivån inom en specialistfunktion, särskilt om erfarna handledare saknas. Minskad effektivitet i forskningsverksamheten på grund av personalbort- fall av nämnd art har, påpekar utredningen, försvarets forskningsanstalt bedömt kunna medföra väl så stora kostnader för försvaret som andra följder av en omlokalisering.

Vissa av de redovisade följdverkningarna för försvarsforskningen av omlokaliseringsalternativet förorsakar enligt utredningen m e r k 0 s t - n a d e r fö r fö rs v a r e t. Dessa kostnader är enligt utredningen svåra att uppskatta. bl. a. genom att vissa verkningar, vilkas storlek inte kan beräknas, ändå kan ha mycket stor betydelse. Som exempel på detta nämner utredningen att eventuellt försämrade forskningsresultat som följd av flyttningen kan leda till sämre beslutsunderlagi matcriclanskaff- ningsfrågor med avsevärd ekonomisk räckvidd. Utredningen har emeller- tid, bl. a. med utgångspunkt i lokaliseringsdelegationens uppskattade schablonbelopp, gjort vissa överslagsberäkningar av de merkostnader som i första hand kan uppstå i anslutning till omlokaliseringsalternativct. Dessa är dels engångskostnader i samband med själva flyttningen, dels bestående årliga merkostnader för den löpande verksamheten efter en omlokalisering.

Utredningens beräkning av en g a n g s k ost na de rna i samband med en omlokalise ring upptar tre poster. Den första utgörs av merinvesteringar i byggnader och fasta anläggningar. Dessa merinvesteringar skulle under vissa förutsättningar kunna begränsas till omkring 6 milj. kr. av en total nyanläggningskostnad på ca 110 milj.

Prop. l973:88 64

kr.1 Marknadsvärdct av de fastigheter i stockholrnsregionen som frigörs för andra ändamål vid en utlokalisering uppskattas alltså till ca 104 milj. kr. Den andra posten avser direkta flyttningskostnader inkl. särskilda ersättningar till berörd personal m. m. Denna post uppskattas till ca 20 milj. kr. Den tredje posten är kostnader för produktionsbortfall i samband med att den kvalificerade personalen måste montera ned, montera upp och trimma in komplicerad experimentell utrustning i stället för att arbeta med avnämarnas problem. Denna post uppskattas enligt grova bedömningar som försvarets forskningsanstalt har redovisat för utredningen till mellan 15 och "25 milj. kr. Av de tre kostnadsposterna kommer enligt utredningen sannolikt endast de båda förstnämnda att föranleda direkta merutgifter på berörda myndigheters budget i samband med utflyttningen.

De uppskattade merkostnaderna för den löpande verksamheten efter omlokaliseringen upptar dels en post om 3,5—4 milj. kr. per år för att upprätthålla det person- liga kontaktnätet, dels en post om ca 3 milj. kr. per år för att dubblera vissa specialistfunktioner inom t'örsvarsforskningsorganisationen. I dessa två poster ingår bl. a. lönekostnader för ytterligare ett 70-tal heltidstjäns- ter som enligt utredningen behövs i omlokaliseringsalternativct.

Person albehov m. rn.

Utredningens överväganden rörande personalbehov m. ni. har i princip skett med utgångspunkt i målen enligt gällande programplaner när det gäller behovet av underlag till avnämarna under programplaneperioden och fackkunskaper i forskningsorganen vid periodens slut. Utredningen har i enlighet med sina direktiv särskilt uppmärksammat möjligheter till personalminskningar. _

Utredningen anser att förslaget om utformningen av de centrala ledningsfunktioncr som ingår i st y r e l s e n fö r fö r s v a r s - fo r s k ni n g inte medför något behov av ytterligare personal. Utred- ningen anser att styrelsens personalbehov. åtminstone i utredningens alternativ 2 till organisation av de forskningsutförande enheterna, antals- mässigt helt kan tillgodoses genom att befattningar i motsvarande funktioner inom nuvarande organisation fördelas om. I sitt andra delbe- tänkande uppskattar utredningen att styrelsen bör ha en personalstyrka på omkring 120 personer. [ utredningens alternativ "2 och 3 till organisa— tion av de. forskningsutförande enheterna förs ytterligare ett 30-tal befattningar över till styrelsen. Dessa avser främst personal som i utredningens alternativ ] liksom i nuvarande organisation ingår i vissa centrala stabsfunktioner vid försvarets forskningsanstalt. Utredningen redovisar en jämförelse av antalet chefstjänstemän på verkslednings- eller institutchefsnivå (motsvarande) i nuvarande organisation och i utred- ningens tre alternativ till organisation av de forskningsutförande enheter-

' 1971 års priser. De framtida kostnaderna är bl. a. beroende av hur markpriserna i Stockholm utvecklas i förhållande till byggnadskostnadsindex. Osäkerheten i kostnadsuppskattningarna är satt till 20 %.

Prop. 1973:88 65

na med en styrelse för försvarsforskning som ledningsorgan. Jämförelsen finns intagen i en sammanställning i det följande (5. 66).

Utredningens förslag rörande o r g a n is a t ion a v f ö r s v a r s - m e d i e i n s k f o r s k ni n g innebär ur personalredovisningssyn- punkt vissa omfördelningar av befattningar vid de stabs- och förvaltnings- anknutna forskargrupperna mellan resp. värdmyndigheter och försvars- forskningsorganisationen. För att tillgodose personalens berättigade krav på anställningstrygghet och för att ge verksamheten viss långsiktig stadga anser utredningen att ett begränsat antal av de arvodesbefattningar vid grupperna som f. n. avlönas genom medel från försvarsmedicinska forsk- ningsdelegationen bör kunna ombildas till extra tjänster. Därtill bör liksom f. n. kunna komma arvodes- och konsultbefattningar av mer tidsbegränsad karaktär.

[ samband med en omorganisation av övriga forskningsutförande enheter enligt något av alternativen 1 och 2 uppkommer enligt utred- ningen möjligheter till personalminskningar. Sålunda bedömer utred- ningen att det sammanlagda resultatet av rationaliseringar inom stödfunk- tioner och strukturförändringar i organisationen bör kunna medföra en personalminskning om ca 180 personer fram till budgetåret 1977/78 vid de enheter som ingår i nuvarande försvarets forskningsanstalt, utan att i programplanen angivna mål för försvarsforskningen påverkas nämnvärt. Jämfört med. den minskning på mellan 100 och 150 personer under samma period som forskningsanstalten diskuterar i annat sammanhang innebär detta således en minskning med ytterligare ett 30-tal personer. Dessa ingår huvudsakligen i stödfunktioner som teknisk och administrativ service och minskningen möjliggörs genom tekniska rationaliseringar och sänkta serviceambitioner. Inom ramen för minskningarna har dock behov av främst kvalitativ förstärkning av vissa personalfunktioncr tillgodo- setts. Utredningen hänvisar beträffande stödfunktionerna till den under- sökning som försvarets rationaliseringsinstitut har gjort på uppdrag av ut- redningen. I rapporten har institutet pekat på möjligheter att minska per— sonalen med ytterligare ca 140 personer, huvudsakligen inom funktioner för administrativ och teknisk service. Denna minskning sker huvudsakli- gen genom en övergång från cgenproduktion till köp av tjänsterna i fråga. Tillkomsten av styrelsen för försvarsforskning underlättar enligt utred- ningens mening dessa frän flexibilitctssynpunkt önskvärda personal- minskningar. Med användande av sedvanliga personalpolitiska medel (nor- mala avgångar. eventuellt kompletterade med bestämmelser om avgång vid den nedre pensioneringsgränsen) kan dock dessa ytterligare personal- minskningar genomföras endast över en längre tidsperiod. När det gäller möjligheterna till personalminskningar på forskningssidan pekar utred— ningcn bl. a. på att fackkunnandet inom vissa områden istörre utsträck- ning än f. n. samlas till ett institut eller en avdelning främst i alternativen ] och "2. Därför är det enligt utredningen rimligt att anta att detta fack- kunnande i stort kan upprätthållas med något minskad bredd på den kun- skapsuppbyggandc forskningen. Detta kan göra vissa personalbesparingar

Vissa personaljämjörclser

Nuvarande organisation

Försvarets forsknings- anstalt

l verksehef (generaldirektör) chef för planeringsbyrån chef för centralplaneringen

chef för administrativa byrån

_i—up-rq-

chefer för forskningsavdelningar

Flygtekniska försöks- anstalten

1 verksehef (generaldirektör) Militärpsykologiska institutet

l verksehef (militäröverpsykolog)

Alternativ 1

Styrelsen för försvars- forskning I verksehef (generaldirektör)

1 chef för utredningsavdelningen 1 chef för planeringsavdelningen

1 chef för administrativa avdelningen

Försvarets forsknings— anstalt

1 verksehef l chef för administrativa byrån 3 chefer för forskningsavdclningar

Flygtekniska försöks- anstalten

1 verk schef

Militärpsykologiska institutet

1 verksehef

Alternativ .?

Styrelsen för försvars- forskning

1 verksehef (generaldirektör)

1 chef för utredningsavdelningen ] chef för planeringsavdelningen

l chef för administrativa avdelningen

Försvarets forsknings- anstalter

4 verkschefer (en för vardera vapen- teknik, teknisk informationsbehand- ling, flygteknik samt medicin och beteendevetenskap)

Alternativ 3

Styrelsen för försvars- forskning

PrOp. 1973 88

l verkseheftgeneraldirektör)

l chef för utredningsavdelningen .] chef för planeringsavdelningen

l chef för administrativa avdelningen

Försvarets forsknings- anstalter

4 verkschefer (en för vardera vapen- teknik, teknisk informationsbehand- ling. flygteknik samt medicin och beteendevetenskap)

l alternativ 3 b tillkommer dess- utom en befattning som souschef för enheten i Umeå

Summa 10 chefsbefattningar Summa 11 chefsbefattningar

Summa 8 chefsbefattningar Summa 8 ehefsbefattningar (9 i alternativ 3 b)

66

Prop. l973:88 67

möjliga på sikt. Till dessa kan också bidra att viss specialiserad tekniker— personal kan utnyttjas gemensamt i ökad omfattning. Områden som bör uppmärksammas i detta sammanhang är bl. a. elektroniska och optronis- ka komponenter, detonik och explosivämncn samt raketteknik.

De här diskuterade möjligheterna till personalbesparingar vid de forskningsutförande enheterna är i stort lika för alternativen 1 och 2. Det behov av ytterligare personal som uppkommer i omlokaliseringsalternati— vet har som tidigare redovisats uppskattats till ett 70-tal anställda.

Utöver de här redovisade möjligheterna till personalminskningar kan antalet anställda i försvarsforskningsorganisationen minskas genom att vissa enheter förs över till annan huvudman. Inom forskningsorganisatio- nen har sålunda enligt utredningen viss verksamhet med tiden fått en så vid krets av avnämare inom och utom försvaret att försvarets roll som huvudman för verksamheten kan sättas i fråga. Som exempel på sådana verksamheter nämner utredningen försvarets teletekniska laboratorium som främst bedriver typprovning av olika telekomponenter och viss anknytande tillförlitlighetsforskning. Kung. Maj :t bör enligt utredningens mening ge lämplig myndighet i uppdrag att utarbeta förslag om laboratoriets framtida ställning. uppgifter och lokalisering mot bakgrund av den nya organisatoriska situationen vid försvarets forskningsanstalt och försvarets materielverk. Ett annat exempel ärjonosfärobservatoriet i Uppsala där forskningsanstalten i olika sammanhang har föreslagit att verksamheten bör föras över till universitetsorganisationen. Verksam- heten finansieras redan i dag till omkring hälften genom anslag från forskningsråd m. fl.

Utredningens val av organisation för försvarsforskningen ],okalz'seri/zgs frågan

Utredningen konstaterar sammanfattningsvis att det omlokaliserings- alternativ som har redovisats kommer att innebära betydande merkostna- der och piifrestningar både för försvarsforskningsorganisationen och för försvaret som helhet, Utredningen hänvisar framför allt till behovet av att upprätthålla nära kontakter dels inbördes mellan olika delar av för- svarsforskningsorganisationen, dels mellan dessa delar och olika av- nämarmyndigheter inom försvaret. Härtill kommer att avgångar av kvalificerad personal i vissa nyckelbefattningar i samband med en omlokalisering kan få långvariga negativa effekter på forskningsverksam- heten. Fran försvarets och försvarsforskningens synpunkt finns enligt utredningen starka skäl för en fortsatt samlad lokalisering av försvarets forskningsorgan till Stockholmsområdet. Utredningen förordar därför or- ganisationsalternativ som innebär en sådan lokalisering framför omlokali- seringsalternativet.

Prop. l973:88 68

Organisationen av de forskningsutförande enheterna

Utredningen anser att en organisationsmodell med anknytning till tillämpningsområdcn visar påtagliga fördelar i förhållande till nuvarande organisation. Fördelarna hänför sig främst till att denna modell på samma organisatoriska nivå, dvs. i stort motsvarande avdelningsnivån vid nuvarande försvarets forskningsanstalt. ger klarare avgränsning av ansvar för och därmed bättre sammanhållning av verksamhet som dels har gemensamma tillämpningsmål, dels visar en betydande grad av teknisk- vetenskaplig samhörighet. En organisationsmodell med anknytning till tillämpningsområden bör enligt utredningen ge korta kontakt- och beslutsvägar både mot avnämarna och inom forskningsorganisationen samt underlätta att personal med likartad tekniskt-vetenskaplig fack- utbildning kan växla mellan systeminriktade och vetenskapligt inriktade arbetsuppgifter. En sådan struktur bör därför ge bättre förutsättningar än nuvarande organisation att vid givna resursramar vidmakthålla ett högt fackkunnande både i fråga om försvarsspecifika tillämpningar och inom grundläggande vetenskaps- och teknikområden. Detta är av betydelse inte minst med de ekonomiska och personella ramvillkor som f. n. gäller för försvaret. Som närmare har redovisats i det föregående ger den här diskuterade organisationsmodellen enligt utredningens mening också möjligheter till personalminskningar inom ramen för i stort oförändrade mål för forskningsprogrammet som helhet. Eftersom försvarets långsikti- ga efterfrågan på forskningskapacitet mer är knuten till tillämpnings- områden än till enskilda vetenskapsområden skapar den tillämpnings- områdesanknutna modellen också förutsättningar för långsiktig stadga hos organisationen. Detta har enligt utredningen stor betydelse bl. a. för att undvika avbrott i informationsöverföringen mellan avnämare och forskningsorgan inom och utanför försvarssektorn. En sådan stadga är också till fördel för de anställda.

Svagheterna i strukturen med anknytning till tillämpningsområden hänger enligt utredningen främst samman med kvarstående behov av samverkan mellan forskningsenheterna inbördes samt mellan enheterna och andra forskningsorgan. Dessa behov blir dock inte större än i nuvarande organisation och bör kunna tillgodoses genom de former för samarbetet som utredningen har beskrivit.

Utredningen anser att övergång till en organisation med anknytning till tillämpningsområden kan medföra vissa omställningsproblem och kost- nader. eftersom en sådan övergång innebär förhållandevis stora föränd- ringar både för försvarets forskningsanstalt och för den medicinsk- beteendevetenskapliga forskningen. Utredningen pekar dock i samman- hanget på att utredningens organisationsalternativ för huvuddelen av forskningsanstaltens personal innebär ändrade lydnadsförhållanden huvudsakligen för stora och f. n. ganska väl sammanhållna grupper av forskningsinstitutioner (motsvarande) medan verksamhetens sakinnehåll knappast berörs. Utredningen erinrar också om att försvarsforskningen —— liksom försvaret som helhet — med stor sannolikhet kommer att ställas

Prop. 1973:88 69

inför betydande omställningsproblem, bl. a. mot bakgrund av 1972 års försvarsbeslut. Med hänsyn till detta är det svårt att bedöma om det ena eller andra organisationsalternativet ger större eller mindre totala övergångskostnader, t.ex. under en femårsperiod. I detta läge blir däremot sådana egenskaper hos organisationen som anpassningsförmåga och möjligheter att vidmakthålla kunskapscentra av tillräcklig storlek av stor betydelse. Övergångskostnader bör därför enligt utredningens me- ning inte vara ett tungt vägande skäl mot en organisation med anknytning till tillämpningsområden. Med hänvisning till det anförda förordar utredningen en övergång till en tillämpningsomrädesanknuten organisa- tion för de forskningsutförande enheterna inom försvaret.

Utredningen går därefter in på valet mellan alternativen 1 och 2 och framhåller bl.a. att frågan om organisationen av medicinsk-beteende— vetenskaplig forskning i detta sammanhang kan behandlas oberoende av frågan om försvarets forskningsanstalt-s organisation.

I fråga om den medicinsk-beteendevetenskapliga forskningen för totalförsvarsändamål anser utredningen att såväl områdets betydelse som avnämarnas uttryckta behov starkt talar för en lösning enligt alternativ 2 i form av en sammanhållen organisation under en chef. Detta alternativ bör därför sättas som mål för utvecklingen av organisationen inom området och förverkligas stegvis. Ett första steg utgörs lämpligen av de åtgärder som föreslås inom ramen för alternativ 1, dvs. fastare anställ- ningsform för vissa arvodesanställda vid nuvarande specialmedicinska forskargrupper.

I fråga om organisationen av de enheter som ingår i nuvarande avdelningarna l—4 vid försvarets forskningsanstalt framhåller utred- ningen att fördelarna med en administrativ sammanhållning av enheterna inom samma myndighet i enlighet med alternativ ] bör vägas mot nackdelarna med en särskild berednings- och beslutsnivå för just dessa enheter i förhållande till styrelsen för försvarsforskning. Det behov av ytterligare samordning av institutens verksamhet som kan uppstå i alternativ 2 jämfört med alternativ 1 bör enligt utredningen kunna tillgodoses genom styrelsen och den chefsnämnd som ingår i alternativ 2. Risken för ökat administrativt arbete blir därvid mindre än i alternativ ]. Utredningen hänvisar bl. a. till tidigare redovisade behov av personal i centrala ledningsfunktioner för resp. alternativ. I alternativ 1 kan vidare finnas risker för kompetenstvister om programansvaret mellan styrelsen och forskningsanstaltens verksledning. Detta innebär enligt utredningen att man i valet mellan alternativen 1 och 2 måste ta hänsyn till förslagen om utformning av försvarsforskningens centrala ledning, dvs. styrelsen för försvarsforskning. Utredningen har i detta sammanhang betonat betydelsen av en stark programfunktion som är opartisk i förhållande till olika forskningsutförande enheter. Mot denna bakgrund förordar utred- ningen alternativ 2. De forskningsutförande enheterna bör sålunda under styrelsen för försvarsforskning organiseras på fyra forskningsinstitut, nämligen ett för vapenteknik inkl. skydd mot ABC-stridsmedel, ett för informationsbehandlingsteknik. ett för flygteknik samt ett för medicin

Prop. l973:88 70

och beteendevetenskap. Huvuddragen i utredningens förslag till ny försvarsforskningsorganisation framgår av en tablå som torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Utredningen föreslår att övergången till den nya organisationen sker stegvis under ledning av en organisationskommitté. Styrelsen för försvars- forskning föreslås bli inrättad den 1 juli 1973 och omorganisationen vara helt slutförd den 1 juli 1975.

Alternativa förvaltningsrättsliga lösningar

I en sammanfattning av sina förslag bedömer utredningen att främst följande förändringar i förhållande till nuvarande organisation är viktiga. För det första skapas en gemensam programfunktion för all ej objektbunden försvarsforskning. Detta innebär att all sådan forskning inriktas och dimensioneras i ett gemensamt avvägningsförfaran- de. I den gemensamma programfunktionen ingår vidare ansvaret för forskningsorganens s. k. rådgivande funktion mot myndigheter med centralt planeringsansvar.

Vidare blir de forskningsutförande enheterna or- ganiserade efter tillämpningsområden. Enheterna får ett självständigt ansvar för utförandet av större, sammanhållna delar av försvarsforskningsprogrammet, vilket bl. a. innebär ansvar för verksam- hetens detaljerade tekniskt-vetenskapliga sakinnehåll och för resultatöver- föringen till avnämarna.

Slutligendrasenklar förvaltningsrättslig gräns mel- lan programfunktion och utförandefunktion. Det är därvid enligt utredningens mening viktigt att denna gräns dras på samma sätt för alla tillämpningsområden och forskningsutförande enhe- ter för att programfunktionen skall kunna vara opartisk i avvägnings- frågor. Det är vidare viktigt att programfunktionen får en stark ställning men att dess uppgifter begränsas till forskningens inriktning och dimensionering i stort.

Den förvaltningsrättsliga avgränsningen sker i utredningens förslag genom att den gemensamma programfunktionen för ej objektbunden försvarsforskning hänförs till styrelsen för försvarsforskning. Samspelet mellan programfunktion och utförandefunktion regleras dels i form av vissa direktiv- och anvisningsrätter, dels genom att vissa samrådsförfaran- den som f. n. tillämpas vid rullningen av försvarets forskningsanstalts forskningsplaner organisatoriskt och instruktionsmässigt knyts till de 5. k. programnämnderna i styrelsen för försvarsforskning. Genom program- nämnderna avser utredningen att skapa balans mellan avnämarinflytande och forskningsinflytande på forskningens inriktning. Vidare underlättas enligt utredningen möjligheterna för företrädare för forskningsorgan utanför försvarssektorn att medverka vid programberedning och uppfölj- ning. Härigenom skapas bl. a. goda förutsättningar för ett samordnat utnyttjande av olika forskningsorgan inom och utom försvarssektorn och för en allsidig vetenskaplig kvalitetsprövning av verksamheten. Samtidigt

Prop. 1973:88 71

behålls enligt utredningen i huvudsak nuvarande former för forskningens målinriktning, som bygger på kontakter på alla nivåer mellan forsknings- organen och olika myndigheter inom totalförsvaret.

Utredningen går avslutningsvis in på hur de föreslagna förändringarna kan förverkligas i organisationsmodeller med olika typer av f ö r v a 1 t — ningsrättslig koppling mellan centralt led- ningsorgan och forskningsutförande enheter. Utredningen erinrar i detta sammanhang om den jämförelse som gjordes mellan principalternativen 2 och 3 i utredningens första delbetänkande. Utredningen konstaterar därvid att dess förslag till ny forskningsorganisa- tion och principalternativen ?. och 3 i det första delbetänkandet i huvudsak blir likvärdiga under förutsättning att den centrala lednings- enhetens uppgifter blir desamma som utredningen föreslår skall tilldelas styrelsen för försvarsforskning samt att ansvaret för forskningens utförande deeentraliseras till förhållandevis självständiga enheter som är organiserade efter tillämpningsområden. Eventuella skillnader mellan alternativen beror främst på vilka förvaltningsrättsliga medel som anses lämpliga för att avgränsa programfunktionen från utförandefunktionen och för att säkerställa samverkan inom forskningsorganisationen. I princip är därvid flera lösningar möjliga utöver den som utredningen har förordat. Som exempel på en sådan nämner utredningen ett alternativ där program- och utförandefunktion samlas inom en myndighet under Kungl. Maj:t. I instruktionen för myndigheten anges emellertid ansvarsfördel- ningen mellan olika enheter inom myndigheten så att bl. a. avgränsningen mellan programfunktion och utförandefunktion samt andra myndig- heters inflytande på programfunktionen ges en förvaltningsrättslig förankring. Utredningen har emellertid inte kunnat finna några förvalt- ningsrättsliga eller andra fördelar med en sådan organisationsutformning. En modell med fristående institut bör bl.a. ge bättre möjligheter att anpassa Olika delar av forskningsorganisationen till de skillnader i arbetsförhållanden som finns mellan olika fackområden. Enligt utred- ningens mening bör därför dess slutförslag med styrelsen för försvars- forskning och instituten som myndigheter vilka är formellt fristående men kopplade med vissa direktiv- och anvisningsrätter i första hand läggas till grund för den framtida försvarsforskningsorganisationen. Utredningen anser sålunda att denna lösning ger de totalt sett bästa möjligheterna att tillgodose fyra väsentliga vetenskapliga och demokratiska krav på försvarsforskningsorganisationen ur såväl avnämarnas som forsknings- producenternas synpunkt. För det första säkerställer denna lösning totalförsvarsmyndigheternas inflytande på forskningens inriktning och dimensionering i enlighet med de säkerhetspolitiska mål som har angetts av statsmakterna. För det andra medger den förordade lösningen insyni proceduren för forskningens inriktning bl. a. för att säkerställa att den vetenskapliga kvaliteten upprätthålls och att behoven av samverkan med forskning inom andra samhällssektorer tillgodoses. För det tredje medger lösningen decentraliserade och nära kontakter mellan forskningsorganen och olika avnämare till forskningsresultaten inom totalförsvaret. För det

Prop. l973:88 72

fjärde säkerställer utredningens lösning totalförsvarets tillgång till forsk- nings- och uivecklingsresurser med högt fackkunnande och god forsk- ningsmiljö.

Särskilt yttrande och reservation

] utredningens andra delbetänkande ingår ett särskilt yttrande av ledamoten Lundquist. I detta ställer han sig tveksam till möjligheten att på dåvarande utredningsstadium avge en entydig rekommendation beträffande uppgifter och organisation för styrelsen för försvarsforsk- ning. Vid ärendets fortsatta behandling borde enligt Lundquist även en alternativ organisationsmodell uppmärksammas. Denna modell skulle kännetecknas av mindre omfattande uppgifter och befogenheter för styrelsen, bl. a. i fråga om forskningsorganens medverkan i avnämarnas studier och utredningsverksamhet. Som en följd härav borde i denna modell nuvarande planeringsbyrån vid forskningsanstalten inte föras över till styrelsen.

I utredningens slutbetänkande reserverar sig Lundquist mot den av utredningen förordade organisationslösningen med en särskild styrelse för försvarsforskning och fyra fristående institut. Lundquist förordar en förvaltningsrättslig lösning, där huvuddelen av försvarets forskningsorgan ingår i en sammanhållen produktionsmyndighet för försvarsforskning. Styrelsen för denna myndighet svarar därjämte, med biträde av vissa mindre stabsorgan, för den samlade programfunktionen för all ej objektbunden försvarsforskning. Grupperingen av de forskningsutförande enheterna i avdelningar inom den sammanhållna forskningsmyndigheten kan enligt Lundquist i huvudsak ske på samma sätt som i de institut utredningen har föreslagit. De enheter inom planeringsbyrån vid nuvaran- de försvarets forskningsanstalt som enligt utredningens förslag ingår ien utredningsavdelning inom styrelsen för försvarsforskning bör enligt Lundquist bilda en särskild avdelning inom den sammanhållna forsknings- organisationen. Den särskilda karaktären på denna avdelnings arbets- uppgifter kan enligt Lundquist behöva komma till förvaltningsrättsligt uttryck i instruktion eller dylikt. Även enheten för medicinsk och beteendevetenskaplig forskning samt enheten för flygteknisk forskning (nuvarande flygtekniska försöksanstalten) kan enligt Lundquist behöva ges en särskild förvaltningsrättslig ställning, dock med behållet program- ansvar för styrelsen för den sammanhållna produktionsmyndigheten.

Lundquist anför att den av honom förordade lösningen ger större effektivitet och entydigare ansvarsförhållanden såväl vid planeringen som genomförandet av försvarsforskningsprogrammet, bl.a. genom att de forskningsutförande enheterna ingår i en sammanhållen linjeorganisation med reguljära ordervägar mellan samtliga nivåer. Övergångsproblemen i samband med en omorganisation bör också bli mindre.

Prop. 1973z88 73

Remissy ttrandena

Allmänna synpunkter

Remissinstanserna är allmänt eniga om att det behövs ökad samord- ning av den ej objektbundna försvarsforskningen, främst inom de medicinska och beteendevetenskapliga områdena. De biträder utred- ningens syn på vissa allmänna principer för denna samordning. Utred- ningens organisationsförslag kritiseras dock starkt. Det bedöms av flertalet remissinstanser innebära alltför omfattande förändringar i förhållande till de redovisade samordningsbehoven. Framför allt försva- rets myndigheter anser att samordningsbehoven kan tillgodoses genom smärre förändringar inom nuvarande organisation. Många remissinstanser framhåller att 1972 års försvarsbeslut innebär att organisationsändringar som kan medföra ökade administrativa kostnader måste undvikas.

Överbefälhavaren biträder utredningens syn på vissa grundläggande principer, t. ex. att myndigheter med centralt planeringsansvar bör ha ett starkt inflytande på försvarsforskningens inriktning och omfattning och att kontaktvägarna till de forskningsutförande enheterna bör fungera väl. Överbefälhavaren anser emellertid att utredningens förslag innebär så stora organisatoriska förändringar att effektiviteten hos de berörda forskningsorganen kommer att minska under en lång omställningsperiod och även på längre sikt vara lägre än nu. Överbefälhavaren kan inte godta förslag som innebär ökad eller oförändrad belastning på det militära försvarets anslag utan att förbättra möjligheterna till effektiv samordning av forskningsinsatserna och forskningsresursernas utnyttjande. Överbefäl- havaren förordar liksom civilförsvarsstyrelsen begränsade åtgärder för att förbättra samordningen.

Försvarets civilfön'alrm'ng framhåller att utredningens organisations- alternativ kan medföra en svårbemästrad organisation med en omfattan- de samordningsapparat för att planlägga de föreslagna forskningsinstitu- tens och de materielanskaffande myndigheternas beläggning med både objektbundna och ej objektbundna forsknings- och utvecklingsuppdrag m.m. Den föreslagna decentraliseringen av forskningsverksamheten gör det inte heller lättare att genomföra tilläggsdirektivens tanke att på sikt föra samman den ej objektbundna forskningen till ett produktionsorgan.

Försvarets materielverk ser positivt på grundtanken att samordna forskning både inom försvarssektorn och mellan denna och övriga samhällssektorer, om det inte innebär så omfattande administrativa åtgärder att samordningen försvårar och fördröjer handläggningen, ökar kostnaderna och medför försämrad motivation för berörda parter inom försvarssektorn.

Försvarets forskningsanstalt instämmer i flera av utredningens princi- piella uttalanden. Anstalten understryker framför allt utredningens synpunkter på sektoransvaret för försvarsforskningen, vikten av den rådgivande funktionen, kontaktnätets betydelse för ett gott resultat och för avnämarnas medverkan i planeringsprocessen, vikten av att program- funktionens uppgifter begränsas till forskningens inriktning och dimen-

Prop. l973:88 74

sionering i stort samt främjandet av samverkan över sektorgränserna. Forskningsanstaltens uppfattning om hur kraven på försvarsforskningen kan tillgodoses i form av konkreta organisationslösningar skiljer sig emellertid i hög grad från utredningens. Den utredningsmetod som har använts visar enligt anstalten allvarliga brister. Utredningen har dessutom inte analyserat erfarenheterna från nuvarande organisation tillräckligt. Detta medför stor risk att de värdefulla egenskaper hos forskningsanstal- ten som utredningen har intygat helt kan gå förlorade i den föreslagna organisationen. Forskningsanstalten finner vidare att utredningen delvis har gått ifrån sina allmänna principer i de konkreta förslagen till ledning och genomförande av försvarsforskningen. Detta har medfört bristande sammanhang i de framlagda betänkandena.

Forskningsanstalten anser att utredningen har överbetonat program- planeringen pä bekostnad av den mycket viktiga långsiktigare strategiska forskningsplaneringen. Den rådgivande funktionen och de systeminrikta- de specialistfunktionerna har fått en otillfredsställande behandling. Detta gäller också samordningen med andra sektorer, som utredningen föreslår skall lösas bara genom att inrätta resursnämnden. Forskningsanstalten saknar slutligen i redovisningen försök att åskådliggöra följderna av framlagda förslag.

Försvarets forskningsanstalts företagsnämnd kan inte godta det av utredningen framlagda materialet som enda underlag för ett beslut om organisationen av försvarsforskningen. Företagsnämnden bedömer emel- lertid att materialet, tillsammans med de erfarenheter av försvarsforsk- ning som forskningsanstalten redovisar i sitt remissvar och de uppfatt- ningar som överbefälhavaren framför samt det underlag som nämnden lägger fram, utgör ett tillräckligt underlag för beslut.

Statens bakteriologiska laboratorium beklagar från total samordnings- synpunkt att endast forskningsenheter som redovisas under fjärde huvudtiteln berörs av utredningens förslag.

Universirc tskanslcrså'mbetet ansluter sig till utredningens förslag om en centralt sammanhållen planering och produktion av målinriktad forsk- ning för försvarets behov och om ett fast organiserat samspel mellan planeringsansvariga myndigheter och forskningsorganisationen.

Åtgärderna för att förbättra samordningen bör enligt överstyrelsen för ekonomiskt försvar inte medföra att bestående kontaktvägar och invanda rutiner måste läggas om i sådan omfattning att både avnämare och forskningsorgan belastas med kostnader, vilkas utbyte i ökad effekt kan sättas i fråga. Överstyrelsen anser att vissa av utredningens förslag medför risk för detta.

Enligt styrelsen för teknisk utveckling har utredningen utfört ett omfattande arbete. Värdet av detta har dock minskat därför att utredningen inte behandlar försvarets totala forsknings- och utvecklings- verksamhet. Att en annan utredning har bedrivits delvis samtidigt beträffande verksamheten vid försvarets materielverk minskar enligt styrelsen inte skälen till kritik på denna punkt.

Ingenjörsvetenskapsakademien anser att utredningen har presenterat

Prop. l973:88 75

ett ambitiöst och principiellt viktigt material som är av intresse inte bara för försvarssektorn utan också för andra samhällssektorer där en satsning på forskning och utveckling närmare bör knytas till sektorns behov och planering. Enligt akademien hade det varit värdefullt om utredningen närmare hade belyst frågan om kostnaderna för planering och administra- tion jämförda med de totala försvarsforskningskostnaderna.

SACO anser att utredningen har valt en felaktig metod, när den först har utarbetat ett förslag till ledningsorganisation och först därefter undersökt hur forskningsresurserna lämpligen bör sättas samman och grupperas för att skapa ökad effektivitet i forskningsarbetet. Enligt SACO:s mening borde problemen ha angripits i omvänd ordning, eftersom det rimligen är ledningsfunktionernas uppgift att betjäna en ändamålsenlig forskningsorganisation.

Avgränsningen av forskningsorganens uppgifter

En utgångspunkt för utredningen har varit att en klar åtskillnad skall upprätthållas mellan ansvaret för att bedriva forskningsverksamhet och förvalta forskningsresurser samt ansvaret för att bedriva studie- och utredningsarbete i anslutning till planeringsverksamheten inom olika delar av totalförsvaret. Denna syn är enligt överbefälhavaren riktig. De perspektivplaneansvariga myndigheternas planerings- och studieverksam- het bör ansvarsmässigt hållas klart åtskild från forskningsverksamheten vid forskningsanstalten m. fl. forskningsorgan.

Den gränsdragning mellan objektbunden och ej objektbunden forsk- ning som utredningen har föreslagit med utgångspunkt i systemplane- ringen är enligt försvarets forskningsanstalt olämplig, eftersom formerna för systemplanering fortfarande är under utredning. Gränsen kommer alltid att vara flytande. Forskningsanstalten delar därför utredningens uppfattning att omfattningen av och ambitionsnivån för forsknings- organens medverkan i avnämarnas studie- och utredningsverksamhet bör avvägas i en förhandlingsprocedur mellan avnämare och forskningsorgan. Liknande synpunkter framförs av civilförsvarsstyrelsen som därutöver upprepar sin kritik mot utredningens indelning av försvarsforskningen efter tre huvudsyften. Styrelsen anser att det är tillräckligt att dra gränsen mellan objektbunden forskning och övrig forskning för att det av utredningen föreslagna avvägningsprogrammet Gemensam försvarsforsk- ning skall vara avgränsat. Styrelsen framhåller att en bestämd avgränsning av den objektbundna forskningen är betydelsefull för att forskningens ansvars- och finansieringsförhållanden skall framstå som klara. Den gräns som utredningen föreslår innebär enligt styrelsen att övergången till objektbunden forskning skulle ske tidigare än vad som nu är fallet i planeringsarbetet. Detta är enligt styrelsen olyckligt, eftersom det kan få till följd att färre handlingsalternativ hålls öppna och blir belysta.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser att utredningen i sitt andra delbetänkande har behandlat gränsdragningen mellan forskning och planering på ett tillfredsställande sätt och biträder utredningens upp- fattning i dessa frågor.

Prop. 1973:88 76

Försvarets behov av forskningskapacitet

Överbefälhavaren anser i likhet med utredningen att försvarsforsk- ningens inriktning och omfattning i första hand bestäms av f ö r s v a - r e t s b e h 0 v a v fo rs k n i n g för att kunna uppfylla gällande mål för säkerhets- och försvarspolitiken och att efterfrågan på forsknings- resultat och forskningskompetens inom krigsmakten kan hänföras till de områden som utredningen har redovisat. Med hänsyn till rådande utvecklingsläge inom försvarstekniken samt perspektiv- och program— planeringens krav på ökat underlag bedömer överbefälhavaren att kraven på forsknings- och studieresultat inte kommer att minska inom överskåd- lig tid. Den tekniska utvecklingen medför att forsknings- och utvecklings- verksamheten blir allt dyrare. Detta gäller inte minst det industriella utvecklingsarbetet. De ökade kostnaderna i förening med en ekonomisk åtstramning gör det angeläget att om möjligt undersöka flera alternativ vid val av utvecklingslinjer. För detta behövs enligt överbefälhavaren i ökande grad vetenskapligt underlag. Detta gäller både tekniska vetenska- per och humanvetenskaper. Liknande synpunkter framförs av TCO.

Enligt statskontoret kan det ifrågasättas om inte de unika inslagen i försvarsforskningen har minskat under senare är och om de. inte kan vän- tas minska yttcrligare i framtiden. Detta beror enligt statskontoret bl. a. på den forskningsutveckling som har skett inom den civila sektorn både i fråga om teknisk forskning och planerings- och utredningsmetodik. Dessa förhållanden har enligt Statskontorets mening inte belysts tillräckligt av utredningen.

l 9 7 ?. ä r 5 f ö r s v a r 5 b c sl u t innebär enligt överbefälhavaren kraftigt sänkta ekonomiska ramar för försvaret. En helt förändrad planeringssituation har inträtt efter det utredningen fick sina direktiv. Överbefälhavaren anser att den nya ekonomiska situationen för försvaret medför behov av förändringar i forskningsprogrammcts inriktning och omfattning. Detta kräver stor anpassningsförmåga och effektivitet hos forskningsorganisationen. Liknande synpunkter framförs av försvarets forskningsanstalt och fortifikationsförvaltningen.

Samordning mellan försvarsforskningen och annan forskning

De flesta remissinstanserna instämmer i att det finns ett behov av ökad samordning mellan försvarsforskningen och andra sektorers forskning.

Enligt överbefälhavaren bör försvaret dra nytta av det underlag som finns inom andra delar av samhället och självt endast komplettera detta vid behov. Omvänt är det ett stort samhälleligt intresse att resultaten från försvarsforskningen kommer andra samhällssektorer till del. För att effektivisera denna verksamhet bör forskningsprogrammet i möjlig utsträckning kunna anpassas även till andra sektorers behov. Överbefäl- havaren anser att det är möjligt att utvidga denna verksamhet men att den kan komma att ställa betydande krav på de nytillkommande

Prop. 1973z88 77

avnämarnas planering. Enligt överbefälhavaren måste avnämare utanför försvaret, liksom försvarsmyndigheterna, binda sig för att finansiera forskningsorganen under behovsplanens löptid. Överbefälhavaren påpekar också att en ökad forskning för avnämare utanför totalförsvaret medför antingen att forskningsresurserna måste ökas eller att försvarets möjlighe- ter att få sina forskningsbehov tillgodosedda minskar.

I likhet med utredningen anser försvarets forskningsanstalt att sam- verkan med andra samhällssektorer bör ske genom p r 0 g r a m 3 a m - v e r k a 11 som är den effektivaste samverkansformen. Forskningsanstal- ten anser att ytterligare förbättrade medel för samverkan bör övervägas och omfatta bättre överblick över både behovs- och resurssidan hos andra sektorer.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar understryker särskilt behovet av en ökad samordning mellan forskningen inom försvarssektorn och övrig forskning inom samhället. Överstyrelsen betonar behovet av vidgade kontakter med annan forskningsverksamhet än den som f. n. bedrivs inom försvarssektorn, eftersom det ekonomiska försvaret omfattar väsentligt flera fackområden än dem som f. n. är företrädda inom t. ex. försvarets forskningsanstalt.

Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller att det ur samhällets syn- punkt är mycket önskvärt att försvarsforskningsorganens kompetens utnyttjas för civila ändamål. För att kunna bli attraktiva uppdragsmotta- gare måste forskningsorganen ha en god ledning och ett intresse av att marknadsföra sina resurser.

Sektionen för fysik vid tekniska högskolan i Stockholm finner synpunkterna om samverkan med universitet och högskolor riktiga. Särskilt för de tekniska högskolorna skulle det vara av stort intresse att ha en aktiv kontakt med de tekniskt-vetenskapliga problemen inom försvaret, eftersom dessa ofta ur vissa synpunkter är mycket avancerade. En sådan kontakt borde också kunna ha positiv effekt från försvarsforsk- ningens synpunkt.

Enligt TCO har försvarets forskningsorgan i dag väl utvecklade kontakter med olika civila forskningsorgan bl. a. genom att forsknings- uppdrag har lagts ut på ett stort antal universitets- och högskoleinstitu- tioner, industrier och institut. Enligt TCO finns det anledning att överväga en begränsning av antalet utlagda uppdrag. Dessa binder kapacitet för formulering av uppdragen, styrning och uppföljning av verksamheten samt värdering av resultaten. Enligt direktiven fick utredningen i uppdrag att ange i vilken utsträckning försvarets forsknings- organ skulle kunna åta sig forskning för andra samhällssektorer. TCO beklagar att detta inte har skett. Ett sådant underlag skulle bl. a. ha gjort det möjligt att fortlöpande skola om och eventuellt föra över personal till den civila sektorns forskningsorgan. Detta skulle enligt TCO ha avlägsnat ett eventuellt framtida behov av personalminskningar. Liknande syn- punkter framförs av Statsansta'lldas förbund.

Bl. a. försvarets sjukvårdsstyrelse tar särskilt upp 5 a m 0 r d n i n g e n in 0 m d ct m e d i e i n s k 3 om r a d e t. Sjukvårdsstyrelsen instäm-

Prop. 1973:88 78

mer i utredningens syn på behovet av ökad samordning mellan den försvarinriktade forskningen och det civila samhällets forskningsverksam- het. Behovet av samverkan på genomförandenivån inom det medicinska fältet bedömer sjukvårdsstyrelsen vara särskilt angeläget.

Flertalet remissinstanser med medicinsk fackinriktning, bl. a. försvars- medicinska forskningsdelegationen, vitsordar betydelsen av att den för- svarsmedicinska forskningen har en mycket nära anknytning till medi- cinsk forskning vid universitet och högskolor.

Krav på ledningsorganisationen

Utredningens principiella krav på ledningsorgani- s a t io n e n för försvarsforskningen biträds i huvudsak av remissinstan- serna.

För att samordna försvarets behov av forskning och utnyttjandet av dess egna forskningsresurser fordras enligt överbefälhavaren dels en samlad programplanering för all kunskapsuppbyggandc. och tillämpad, ej objektbunden försvarsforskning. dels möjligheter att effektivt samordna forskningsinsatserna och forskningsresursernas utnyttjande i genomföran- dearbetet. Av väsentlig betydelse är att försvarsforskningsorganisationen utformas så att dessa båda krav kan tillgodoses effektivt. Också försvarets ]brskningsanstalt finner det viktigt att dessa krav tillgodoses och anser att att ej objektbunden försvarsforskning bör samordnas hos en programmyn- dighet som har ansvar och resurser för forskningens långsiktiga inriktning och resursnppbyggnad. Likartade synpunkter framförs av flygtekniska försö ksanstal ten .

En ökad samordning inom den försvarsanknutna forskningen och mellan denna och civil forskning kan enligt civilförsvarsstyrelsen bäst uppnås genom att skapa en gemensam programfunktion för all ej objektbunden försvarsforskning. Styrelsen framhåller i likhet med bl. &. överbefälhavaren särskilt vikten av att de human- och beteendevetenskap- liga områdena inordnas i en samordnad programplanering.

llänsynen till avnämarna och det växande behovet av tvärvetenskapliga forskningsinsatser ställer enligt militärpsykologiska institutet klart ökade krav på en övergripande ledning och samordning av insatserna.

Statskontoret anser det ändamålsenligt att programansvaret för ej objektbunden försvarsforskning förs över till en myndighet och att därmed utnyttjandet av forskningsresurserna samordnas under ett gemen- samt program. Liknande synpunkter läggs fram av överstyrelsen för ekonomiskt försvar.

Styrelsen för försvarsforskning

B e h 0 v et av e n s [ y r e l s e med föreslagna uppgifter ifrågasätts av flertalet remissinstanser.

PrOp. l973:88 79

Överbefälhavaren delar utredningens syn på samordningsbehoven men anser att dessa kan tillgodoses genom begränsade åtgärder. Den föreslagna ledningsorganisationen anses inte nödvändig för den marginella ökning av samordningen som behövs. Den framstår som än mindre motiverad, om man ställer utredningens förslag mot den kraftigt försämrade ekonomiska situation försvaret har att arbeta iframöver. En styrelse för försvarsforsk- ning med organisation och uppgifter enligt utredningens förslag kommer enligt överbefälhavaren att utgöra ett mellanled mellan avnämare och forskningsorgan som bl. a. leder till förlängda kontaktlinjer. Detta medför stor risk för negativa återverkningar på forskningsplanering och samordning hos avnämare och forskningsorgan. Avnämarna kommer att behöva uppehålla en formell kontaktväg till styrelsen och en informell med forskningsorganen. Detta innebär ökade personal- och arbetsinsatser. Överbefälhavaren anser vidare att det finns risk för dubbelarbete samt ökade administrativa rutiner och därmed sammanhängande dokumen- tionsarbete med åtföljande kostnadsökning. Enligt överbefälhavaren kommer den föreslagna styrelsen inte att ha den förankring i forsknings- verksamheten som är en förutsättning för effektiv ledning av verksamhe- ten. Överbefälhavaren avstyrker att en särskild styrelse för försvarsforsk- ning med organisation, ansvar och uppgifter enligt utredningens förslag inrättas. Liknande synpunkter framförs av försvarets materielverk, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar, vilka också avstyrker förslaget.

Förslaget att inrätta en särskild styrelse för försvarsforskning avstyrks eller ifrågasätts vidare av fortifikationsförvaltningen, försvarets forsk- ningsanstalt. militärpsykologiska institutet, riksrevisionsverket. sektionen för fysik vid tekniska högskolan i Stockholm, styrelsen för teknisk utveckling, ingenjörsvetenskapsakademien. försvarets forskningsanstalts personalorganisationers representantskap och SA CO. Även bland de remissinstanser som tillstyrker eller godtar förslaget att inrätta en särskild styrelse — försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets rationaliseringsinstitut. flygtekniska försöksanstalten, försvarsmedicinska forskningsdelegationen, socmlstyrelsen. statens bakteriologiska laboratorium. statskontoret, sek- tionen för teknisk fysik vid Lunds universitet, Statsanställdas förbund och TCO — finns invändningar, bl.a. mot styrelsens uppgifter och stor- lek.

Att behovet av en styrelse för försvarsforskning sätts i fräga hänger i många yttranden samman med att remissinstanserna har invändningar mot den föreslagnaansvars- och uppgiftsfördelningen i första hand inom forskningsorganisationen.

Ifråga om fördelningen av program- och produk- t io n s a n s v a r påtalar flera remissinstanser. bland dem överbefälhava- ren, försvarets civilförvaltning. försvarets materielverk och ciln'lförsvars-i styrelsen, att utredningens förslag om att styrelsen för försvarsforskning skall ha 5. k. formellt produktionsansvar för den ej objektbundna försvarsforskningen innebär ett avsteg från vad som avses med produk— tionsansvar i försvarets planerings— och programbudgetsystem. Enligt för-

Prop. 1973:88 80

svarets rationaliseringsinstitur ger den delning av begreppet produktions- ansvar som utredningen har gjort en klarare bild av vad som avses.

Överbefälhavaren anför att styrelsen för försvarsforskning saknar den anknytning till produktionen, som är nödvändig för att kunna vara produktionsansvarig myndighet. Om inte de forskningsutförande. enheter- na tilldelas ekonomiskt ansvar inför Kungl. Maj:t för sin produktion finns det enligt överbefälhavaren stor risk för försämrad motivation och sämre resultat. För att avnämarna skall ha möjlighet att lämna anvisning- ar till forskningsorganen krävs vidare produktionsansvar hos det enskilda forskningsorganet. Överbefälhavaren anser att styrelsen för försvarsforsk- ning inte bör tilldelas produktionsansvar i någon form. Detta bör ligga på de forskningsutförande enheterna. Liknande synpunkter framförs av försvarets materielverk. Verket anser att styrelsen för försvarsforskning varken skall ha program- eller produktionsansvar för den ej objektbundna försvarsforskningen. eftersom styrelsen bl. a. kommer att utgöra ett effektivitetsncdsättande mellanled mellan avnämare och producenter.

Ett särskilt problem är enligt materielverket program- och produk- tionsansvaret för den ej objektbunda forskningen och utvecklingen inom områdena skepps- och flygteknik. Denna forskning är särskilt nära förbunden med den objektbundna utvecklingen inom dessa teknikområ- den. Därför bör materielverket och inte forskningsorganen vara program- och produktionsmyndighet för ej objektbunden forskning och utveckling inom dessa teknikområden.

] fråga om försvarsmedicin och beteendevetenskap bedömer försvarets sjukvårdsstyrelse att det är möjligt att en styrelse för försvarsforskning kan åläggas programansvar för ej objektbunden försvarsforskning. Sjuk- värdsstyrelsen betonar att det är nödvändigt att det finns medicinsk representation i ett sådant ledningsorgan som dock enligt styrelsen inte bör ha produktionsansvar. Produktionsansvaret för försvarsmedicinsk och beteendevetenskaplig forskning bör i stället ligga på försvarsmedicinska forskningsdelegationen. vars kompetens bör breddas.

Försvarets forskningsanstalt anser att en organisation med angiven ansvarsfördelning inte medför god förmåga till långsiktig inriktning och dimensionering av försvarsforskningen. Detta beror enligt anstalten dels på att styrelsen för försvarsforskning i alltför hög grad måste engagera sig i detaljstyrning av planerings- och genomförandeverksamhet, dels på att effektiva organ och procedurer för behandling av längsiktigare element i forskningsplaneringen saknas. En klarare ansvarsfördelning mellan styrel- sen och de forskningsutförande enheterna måste göras. Detta bör innebära att styrelsen koncentrerar sig på forskningens inriktning på lång sikt och har ansvaret för att leda perspektivplaneringen, medan huvudde- lcn av programplanering, remissverksamhet m. m. ligger på de forsknings- utförande enheterna. Produktionsansvaret bör enligt forskningsanstalten ligga hos de myndigheter som utför forskningen.

Beredskapstidhlriden för psykologiskt försvar ställer sig tveksam till att ansvaret för långsiktig, kunskapsuppbyggandc forskning med anknytning till psykologiskt försvar skall läggas på styrelsen för försvarsforskning. Nämnden har inga principiella invändningar mot detta, men kan inte inse

Prop. 1973:88 81

att en sådan ansvarsfördelning medför några positiva effekter.

Riksrevisionsverket anser att en uppdelning av program— och produk- tionsansvar på skilda myndigheter enligt utredningens förslag medför oklara ansvarsgränser och en isolering av planeringen från genomförandet. Riksrevisionsverket konstaterar sammanfattningsvis att utredningen inte klart har visat att ett på olika forskningsmyndigheter uppdelat program- och produktionsansvar skulle vara att föredra. Varken avnämarnas behov av inflytande över forskningsprogrammet eller effektiviteten i samarbetet forskningsorgan-avnämare förbättras jämfört med att samla program- och produktionsansvar till en myndighet.

Socialstyrelsen och statens bakteriologiska laboratorium ansluter sig i fråga om sina resp. verksamhetsområden i stort till utredningens uppfattning om vilka uppgifter som bör vila på styrelsen för försvars- forskning som ledningsorgan.

Karolinska institutet finner det ändamålsenligt att inordna den tillämpade försvarsmedicinska forskningen under en myndighet med hänsyn till att de. resurser som satsas på denna forskning i första hand måste vägas mot satsningar på annan försvarsforskning. Enligt institutet bör det vidare vara medicinska forskningsrådets uppgift att även i fortsättningen samordna avvägningen mellan försvarsändamål och civila ändamål när det gäller medicinsk grundforskning.

De flesta remissinstanser som har tagit upp frågan är kritiska mot utredningens förslag att föra över forskningsorganisationens s.k. r å d - g iv a n d e fu n k t io n och därmed försvarets forskningsanstalts pla- neringsbyrå till styrelsen för försvarsforskning. Bara försvarets rationalise— ringsinstitut ställer sig helt positiv till en sådan överföring.

Överbefälhavaren framhåller att styrelsens utredningsavdelning enligt förslaget blir ett forskningsorgan för metodikforskning, prognoser m. m. vid sidan av teknisk-vetenskapliga och andra forskningsorgan. Metodik- rådgivning förekommer enligt överbefälhavaren på alla nivåer i organisa- tionen. Rådgivningens karaktär varierar med tillämpningsområde och organisatorisk nivå. Behovet av samordning är mot bakgrund av dagens erfarenheter stort mellan den del av försvarets forskningsanstalt som företräder programelementet Övergripande studier och utredningar och övriga delar av forskningsanstalten. Den rådgivande funktionen måste därför ligga kvar på olika nivåer inom forskningsorganisationen. Det sammanhållande ansvaret för den rådgivande funktionen bör enligt överbefälhavaren åvila det forskningsorgan som ansvarar för huvuddelen av rådgivningen. Behovet av en särskild utredningsenhet vid styrelsen för försvarsforskning och av att föra över ansvaret för operationsanalysorga- nisationen faller därmed bort. Överbefälhavaren anser att utredningen inte fullständigt har analyserat denna organisations uppgifter och sätt att verka. Organisationen för Operationsanalys är främst till för avnämarna. Dess personal skall vara drivande i avnämarnas studier och utredningar och därvid svara för studiemetodikfrågor. Överbefälhavaren finner att den formella uppgiften att verka som kontaktlänk i samband med forskningsplanering inte bör åläggas organisationen. Liknande synpunkter framförs av försvarets materielverk och civilförsvarsstyrelsen.

Prop. 1973:88 82

Enligt försvarets forskningsanstalt kan utredningsavdelningens föreslag- na roll som serviceorgan utan eget handläggningsansvar försvåra eller omöjliggöra en effektiv samordning av de rådgivande funktionerna i en försvarsforskningsorganisation som består av en styrelse för försvarsforsk- ning och ett antal fristående institut. Utrednings- och systemstudieverk- samheten bör ha nära kontakt med den tekniskt-vetenskapliga forsknings- verksamheten. För att förbättra utbytet i de rådgivande funktionerna bör produktionsorganen enligt forskningsanstalten hållas samman inom en myndighet, vars chef deltar i militärlcdningen i frågor som rör försvars- forskningen. Vidare bör utredningsavdelningen ingå i forskningsmyndig- heten och ges sammanhållande ansvar för de rådgivande funktionerna inom hela forskningsorganisationen. Utredningsavdelningen bör därför tillföras resurser för att leda och samordna tekniska systemutredningar. Utredningsavdelningen bör i övrigt ha samma organisatoriska ställning som fackavdelningarna.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar anser att det centrala ansvaret för den rådgivande funktionen bör förläggas till det forskningsorgan som ansvarar för huvuddelen av rådgivningen från de olika forskningsnivåerna inom vederbörligt fackområde. Överstyrelsen är sålunda tveksam till att hela den rådgivande funktionen tilldelas ett samordningsorgan som är fri— stående från forskningsorganen. Överstyrelsen anför i huvudsak samma skäl för denna uppfattning som överbefälhavaren och försvarets forsk- ningsanstalt.

Enligt statskontoret bör ledningsorganet vara neutralt i förhållande till de forskningsutförande enheterna. Det är därför lämpligt att begränsa styrelsens verksamhetsområde till att omfatta enbart ledningsuppgifter. Statskontoret förordar att huvuddelen av de föreslagna uppgifterna för utredningsavdelningen förs över från styrelsen för försvarsforskning till andra befintliga organ eller till ett särskilt utredningsinstitut. Statskonto- ret diskuterar därvid olika lösningar, bl. a. överföring till avnämarmyndig— heter eller till försvarets rationaliseringsinstitut. Ingenjörsvetenskapsakademien avstyrker att ren produktion av forsk- ning och studier förs över till styrelsen för försvarsforskning. Akademien anser att utredningsavdelningens uppgifter bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt för styrelsens funktion men att övrig verksamhet skall ligga kvar vid de forskningsutförande organen. TCO anser att det i dag finns mycket goda samarbets- och samverkans- former som ombesörjer informationsutbytet både mellan de olika forskningsorganen och mellan dessa och de för inriktnings- och utveck- lingsverksamheten ansvariga myndigheterna. Ett överförande av stora delar av ansvaret för denna kontaktverksamhet till styrelsen för försvars- forskning kan enligt TCO inte förbättra utan snarare försämra de kontaktfunktioner som i dag säkerställer forskningsorganens aktiva medverkan på alla nivåer inom totalförsvarets studie- och utredningsverk- samhet.

Också närdet gäller formerna för programplanering- e n riktas kritik mot utredningens förslag. Många remissinstanser anser att arbetet med programplaneringen inom de p r 0 g r 3 m n ä m n d e r som

Prop. 1973:88 83

föreslås vid styrelsens p 1 a n e r i n g 5 a v d e 1 n i n g kommer att bli tungrott och personalkrävande. Vissa instanser, bland dem överbefälhava- ren, påpekar att ch c fs n ä m n d e r n a blir överflödiga och att deras uppgifter kan lösas effektivare, om de forskningsutförande enheterna hålls samman i en myndighet. Överbefälhavaren framhåller att nämndor- ganisationen troligen kommer att kräva en väsentligt ökad arbetsinsats från avnämarna samtidigt som ansvarsförhållandena blir oklara. Överbe- fälhavaren avstyrker därför att särskilda programnämnder inrättas.

Programnämnderna kommer enligt försvarets materielverk att omfatta ett stort antal ledamöter, totalt något hundratal, varav verket har en ledamot i varje nämnd. Denna form förefaller otymplig. Ur verkets synvinkel är det dessutom svårt att med en ledamot i de mest omfattande programmen nå den mångsidighet som är nödvändig för att ett godtagbart resultat skall uppnås i avvägningen mellan varje programs delar inbördes. Ännu större svårigheter väntas uppstå att åstadkomma en avvägning mellan programmen..

Materielverket har också invändningar mot att programnämnderna i samråd med materielverket och andra materielanskaffande myndigheter skall samordna planläggningen av forskningsorganens beläggning med både objektbundna och ej objektbundna forsknings- och utvecklingsupp- drag. Anknytningen mellan objektbunden forskning och materielanskaff— ningsprocessen i övrigt måste från kostnads-, tids- och prestandasynpunkt vara stark för att resultaten av forskningen skall tillgodogöras optimalt. Programnämnderna kan enligt materielverkets mening inte medverka till att den objektbundna forskningens effektivitet höjs. Nämnderna är personalkrävande och ger inte den anknytning mellan forskning och materielframtagning som är nödvändig. Programnämnder bör därför enligt verket inte inrättas. Materielverket förordar att avvägningen mellan olika tillämpningsområden liksom f. n. sker vid en prioriteringskonferens i närvaro av representanter för avnämare och forskningsenheter.

Försvarets forskningsanstalt finner det olämpligt att en myndighets totalbehov av forskning uttrycks samlat i ett dokument i samband med perspektivplaneringen och att detta dokument används som det vägande underlaget i en sluten avvägningsprocess i programnämnderna. Perspektiv- planeringen sker erfarenhetsm ässigt i sådana former och termer att forsk- ningsbehovet i allmänhet inte framgår direkt. Forskningsanstalten anser att de goda egenskaperna i anstaltens nuvarande planeringssystem inte kan bevaras i programnämndskonstruktionen. Genom programnämnder- nas begränsade storlek kommer deras sammansättning att bli ofullständig eller att sakna balans. Viktiga avnämargrupper kommer att sakna företrä- dare eller representeras av ombud för annan avnämargrupp. Planernas för- ankring i forskningsorganen kommer också att bli svag med de incitament till konflikter som detta kan medföra. Programnämnderna är enligt forsk- ningsanstalten inte heller bra instrument för insyn i något avseende. Ve- tenskaplig insyn i proceduren för forskningens inriktning kan säkerställas bl.a. genom att vetenskapliga ledamöter i forskningsorganisationens sty- relse aktivt deltar i t. ex. prioriteringskonferenserna samt genom veten- skapliga råd som är knutna till produktionsorganen. Enligt forsknings-

Prop. l973:88 84

anstalten bör programnämnder inte inrättas. Programplaneringen bör i stället bedrivas under former som innebär en vidareutveckling av anstal- tens nuvarande system. Detta bör bl.a. vidgas till att omfatta all ej objektbunden försvarsforskning. För att säkerställa samordningen med den objektbundna forskningen bör rullning av programplanerna ske i samråd med försvarets materielverk. En resursnämnd, en behovsnämnd och en enhet för s.k. strategisk forskningsplanering bör dock tillkomma och tillföras styrelsen för försvarsforskning, om en sådan inrättas. Sådana organ ingår också i anstaltens eget förslag till en sammanhållen försvars- forskningsorganisation.

Enligt militärpsykologiska institutet är det knappast möjligt att ge programnämnderna den för deras viktiga funktioner nödvändiga represen- tativiteten och samtidigt göra dem arbetsdugliga. De blir lätt otympliga konstruktioner som kommer att få ägna stor del av sin tid och energi åt att finna former för sin egen verksamhet, vilket medför att kontakterna med forskningsverksamhet och avnämare blir lidande. Institutet anser också att deltagandet i programnämndernas arbete skulle kräva en oproportionerligt stor arbetsinsats från såväl avnämarna som forsknings- organen. Institutet är inte berett att tillstyrka inrättandet av program- nämnder.

Civilförsvarsstyrelsen har svårt att se att programnämnder skulle förbättra möjligheterna till samverkan mellan styrelsen och forskningsor- ganen jämfört med dagsläget.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar biträder de former för samord— ning av forskningsverksamhetens allmänna inriktning och forskningen inom olika program som kommer till uttryck i programnämnderna. Överstyrelsen är beredd att medverka i de föreslagna nämnderna med beaktande av de olika programmens betydelse för det ekonomiska försvarets planeringfunktioner. Enligt försvarets rationaliseringsinstitut förefaller den föreslagna programnämndsorganisationen med ett mindre, fast sekretariat att vara ett smidigt alternativ till planeringsarbete i större grupper.

Statskontoret förordar att programnämndernas antal begränsas till en nämnd per block av tillämpningsområden. Statskontoret anser också att programnämndernas karaktär av referensgrupper bör markeras genom att de som stabsorgan knyts till generaldirektören. Även ingenjörsvetenskaps- akademien anser att en minskning av antalet nämnder bör möjliggöra en naturligare och mer direkt koppling till de tillämpningsområden eller de block som anges i det tredje delbetänkandet. Akademien stöder helt förslaget om att inrätta en resursnämnd.

Enligt TCO bör programnämndernas uppgifter som kontaktorgan mellan avnämare och forskningsorgan kunna skötas bättre genom nuvarande kanaler.

Finansiering

Remissinstansernas syn på de former som föreslås för försvarsforsk- ningens finansiering hänger nära samman med deras tidigare redovisade

Prop. l973:88 ' 85

synpunkter på fördelningen av program- och produktionsansvar.

Överbefälhavaren anser att forskningsenheterna som svarar för den egentliga produktionen också bör ha det fulla ansvaret för de ekonomiska frågorna. överbefälhavaren konstaterar vidare att det finns vissa oklarhe- ter i utredningens förslag till forskningens finansiering och i samband därmed tillämpningen av programbudgetsystemet. Enligt överbefälhava- ren bör en översyn ske, varvid främst de ekonomiska frågorna bör analyseras ytterligare och konsekvenserna av olika beslut klarläggas.

Civilförsvarsstyrelsen biträder utredningens förslag om att de perspek- tivplaneansvariga myndigheterna skall anvisa försvarsforskningsorganisa- tioncns ledningsorgan ramar i stort för programmet Gemensam försvars- forskning. Enligt styrelsen är utredningens redovisning av de ekonomiska frågorna inte fullt klarläggande och entydig. Bl. a. framgår inte närmare hur kostnaderna för det gemensamma försvarsforskningsprogrammet skall fördelas mellan överbefälhavarens och civilförsvarsstyrelsens m.fl. myndigheters planeringsramar. Styrelsen påpekar vidare att ett system med sekundäruppdragsfinansierad forskning medför risker för att tyngd- punkten förskjuts mot kortsiktiga forskningsuppgifter.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar förutsätter att de perspektivpla- neansvariga myndigheternas inflytande över de ekonomiska ramarna blir föremål för särskilda överväganden i samband med att den nya ordningen för försvarsforskningen införs.

Försvarets materielverk instämmer i utredningens förslag, att utred- ningsavdelningen vid styrelsen för försvarsforskning liksom flygtekniska försöksanstalten, militärpsykologiska institutet och fortifikationsförvalt- ningens forskningsbyrä görs självfinansierande, dock endast i fråga om tillämpad forskning, och att verksamheten bedrivs genom sekundärupp- drag. Den kunskapsuppbyggande forskningen, utom skepps- och flygtek- nisk forskning, bör dock som hittills finansieras genom primäruppdrag.

Försvarets civilförvaltning är tveksam till utredningens sammankopp- ling av självfinansiering genom l OOO-kronorsanslag och sekundärupp- drag. Sekundäruppdrag kan enligt civilförvaltningen mycket väl ges utan att den mottagande myndigheten har något eget anslag att redovisa mot. Det är också möjligt att redovisa intäkter utan lOOO—kronorsanslag. Civilförvaltningen föreslår att de berörda forskningsorganen var för sig får produktionsansvaret för sin delav den ej objektbundna försvarsforskning som styrelsen för försvarsforskning har programansvar för. För finansie- ring och redovisning av forskningsproduktion ät uppdragsgivare utanför försvaret föreslås särskilda programelement (l OOO—kronorsanslag) för varje produktionsmyndighet.

De föreslagna finansieringsformerna för de forskningsutförande enhe- terna och utredningsavdelningen inom styrelsen för försvarsforskning anses av försvarets rationaliseringsinstitut innebära att principer för s. k. självbärande drift skall tillämpas i större utsträckning än f.n. Detta bedöms innebära bl. a. en övergång från förvaltningsekonomisk effektivi- tetsbedömning till mera företagsekonomisk effektivitetsbedömning. Insti— tutet finner att utredningen har behandlat begreppet sekundäruppdrag

Prop. 1973:88 86

och dess roll i försvarsforskningens marknadsprocess något för ytligt.

I fråga om försvarsforskningens redovisning i försvarets planerings- och programbudgetsystem anser rationaliseringsinstitutet att man på grund av forskningens betydelse bör inrätta ett särskilt organisatoriskt huvudpro- gram med samma innehåll som ett avvägningsprogram för den ej objektbundna forskningen. Härigenom avvägs insatserna för forsknings- programmet mot andra försvarsinsatser på högsta nivå. De fem tillämp- ningsområdena bör utgöra delprogram inom det föreslagna huvudpro- grammet. Ett sjätte delprogram, förslagsvis benämnt Gemcnsam plane- ring. skulle avse styrelsens samordnande verksamhet. Styrelsen för försvarsforskning skulle sålunda enligt rationaliseringsinstitutet få programansvar och formellt produktionsansvar för ett huvudprogram som kallas Allmän försvarsforskning. På riksstaten skulle huvudprogram- met få en egen huvudrubrik. Forskningsinstituten bör enligt rationalise- ringsinstitutet betraktas som redovisningsmässigt avgränsade resultaten- heter med egen ekonomisk redovisning. De bör på riksstaten redovisas mot ett gemensamt förslagsanslag om 1 000 kr. Ett sådant gemensamt anslag understryker sammanhållningen i en försvarsforskningskoncern.

Riksrevisonsverket anser det missvisande att beteckna finansieringen genom sekundäruppdrag som självfinansiering. Vad som åsyftas är snarare att den interna budgeteringen och redovisningen inom forskningsorgani- sationen skall vara så upplagd att de enskilda forskningsorganen får karaktären av resultatenheter, som internt arbetar efter en kostnads- intäktsbudget. Riksrevisionsverket framhåller att det viktigaste styrinstru- mentet, intern kostnads—intäktsbudgetering och -redovisning, inte är beroende av vare sig interndebitering inom försvarskoncernenellerl 000- kronorsanslag utan kräver tillgång till ett kostnadsredovisningssystem som är anpassat till verksamheten. Påbörjat arbete med att införa system S vid försvarets forskningsanstalt bör inriktas på att möta dessa krav i en framtida organisation. Riksrevisionsverket kan i övrigt biträda systemet med att forskningsproduktionen baseras på att avnämarna ställer uppgif- ter och betalningsmedel för dessa till forskningsorganens förfogande. Det bör enligt riksrevisionsverkcts mening skapa ett kund----leverantörsför- hållande med kostnadssänkande effekt. Verket är emellertid inte berett att tillstyrka att den föreslagna redovisningen mot 1 OOO-kronorsanslag införs i hela forskningsorganisationen.

Förslaget om att finansiera forskningsutrustning över en k a p i t a l - fo n d biträds i princip av försvarets materielverk, flygtekniska försöks- anstalten, försvarets rationaliseringsinstitur och riksrevisionsverket, men man erinrar om att budgetutredningen diskuterar andra former för förmögenhetsredovisning vid myndigheter. Förslagets genomförande bör därför anstå t. v.

De forskningsutförande enheternas organisation

Merparten av remissinstansema synes dela utredningens uppfattning att det finns behov av förändringar i de forskningsutförande enheternas

Prop. l973:88 87

organisation. Behovet av ändring gäller främst de nuvarande avdelningar- na ] —4 vid försvarets forskningsanstalt samt den medicinska och beteendevetenskapliga forskningen. Meningarna är dock starkt delade om hur omfattande dessa förändringar bör vara, främst vad gäller forsknings- anstaltens organisation.

Fortifikatorisk och flygteknisk forskning

I likhet med utredningen anser fortifikationsförvaltningen att d e n fortifikatoriska forskningen även fortsättningsvis bör bedrivas inom förvaltningen. Om styrelsen för försvarsforskning inrättas, bör de organisatoriska formerna för fortifikationsförvaltningens samver- kan med styrelsen närmare klarläggas. Också ingenjörsvetenskapsaka- demien anser att fortifikationsförvaltningens forskningsbyrå kan stå kvar i nuvarande organisation.

Överbefälhavaren anser att flygtekniska försöksanstal- te n på sikt bör inordnas i en sammanhållen forskningsorganisation. Försvarets materielverk finner däremot att försöksanstalten alltjämt bör utgöra ett självständigt forskningsinstitut med myndighetsställning. Ock— så flygtekniska försöksanstalten anser att den bör stå kvar som självständig myndighet. Försöksanstalten pekari detta sammanhang bl. a. på att den är landets centrala flygtekniska forskningsinstitution med uppgifter även utanför försvaret. Försöksanstalten ställer sig i princip positiv till förslaget att tillföra anstalten viss ytterligare forskningsverk- samhet men anser att frågan kräver ytterligare utredning.

Enligt ingenjörsvetenskapsakademien tyder utvecklingen på att ande- len civila uppdrag vid flygtekniska försöksanstalten kommer att öka i framtiden. Ur samhällets synpunkt är det ett betydande intresse att anstalten stöder den civila flygforskningen. Sverige är ett av de fåtal mindre industriländer som har en inhemsk flygplanstillverkning. Akade- mien anser att försöksanstalten inte bör ingå i försvarsforskningsorganisa- tionen. Akademien föreslår att flygtekniska försöksanstalten förs över till industridepartementet, bl. a. med hänvisning till den ökande andelen civila uppdrag.

Medicinsk och beteendevetenskaplig forskning

Särskild uppmärksamhet bör enligt överbefälhavaren ägnas åt samord- ning inom områdena medicin och beteendevetenskaper med bioteknolo- gi. Överbefälhavaren biträder i huvudsak utredningens förslag att föra samman försvarsforskningen inom dessa områden till en organisations- enhet. Denna bör dock utgöra en avdelning inom en sammanhållen forskningsorganisation.

Försvarets sjukvårdsstyrelse delar utredningens uppfattning att det på lång sikt är fördelaktigt med ett organisatoriskt samgående mellan den försvarsmedicinska och -beteendevetenskapliga forskningen. Ett samman— förande bör ske etappvis, bl.a. under beaktande av formerna för

Prop. 1973:88 88

samverkan mellan försvarspsykiatn' och -psykologi.

Försvarets materielverk konstaterar med tillfredsställelse att de special- medicinska grupperna samlas i ett block, vilket ger en organisation som bör innebära att programplaneringen av den medicinska forskningen får fastare form.

Militärpsykologiska institutet delar utredningens uppfattning att en samordning av den humanvetenskapliga verksamheten behövs. Ett organi— satoriskt samgående leder säkrast till önskad samordningseffekt. Sam— manförandet bör ske etappvis. Även om det skulle innebära uppgivande av vissa fördelar som är förenade med arbetet iett litet och självständigt organ, ställer institutet sig positivt inte bara till att dess verksamhet inordnas under ett övergripande ledningsorgan utan även till att detta sker inom ramen för en organisation av typ nuvarande försvarets forskningsanstalt. Även försvarsmedicinska forskningsdelegationen till- styrker ett samgående på sikt mellan medicinsk och beteendevetenskaplig forskning.

Socialstyrelsen vitsordar i egenskap av centralt planeringsansvarig myndighet för hälso- och sjukvård i krig den betydelse utredningen har gett samordningen av forskningsinsatser och avnämarbehov inom områ- det försvarsmedicinsk och beteendevetenskaplig forskning. Styrelsen biträder utredningens organisationsförslag liksom statens medicinska forskningsråd.

[ngenjörsvetenskapsakademien anser att det är väsentligt att den human— och samhällsvetenskapliga forskningen samordnas med övrig försvarsforskning. Detta bör ske genom att medicinsk och beteendeveten- skaplig forskning utgör en enhet i försvarsforskningsorganisationen.

Militärpsykologiska institutet och försvarets sjukvårdsstyrelse påpekar att vissa frågor, bl. a. rörande det fackmässiga ansvaret för den specialmedicinska resp. beteendevetenskapliga forsknings- och tillämpningsverksamheten inom försvaret, måste uppmärksammas vid övergång till en ny organisation.

Vissa remissinstanser går in på en ganska detaljerad diskussion av den försvarsmedicinska forskningens inre organi— s a t io n. Grundinställningen är därvid övervägande positiv till de organisationsprinciper som läggs fram i utredningens slutbetänkande och den särskilda expertpromemoria som ingår i betänkandet. Bl. a. berörs samordningen med grupper under statens me- d i c in 5 k a f o r s k n i n g 5 r ä d. Försvarets sjukvårdsstyrelse anser att vissa av rådet administrerade försvarsmedicinska forskargrupper bör föras samman med övriga försvarsmedicinska forskningsenheter på sikt. Me- dicinska forskningsrådet avstyrker dessa förslag med hänsyn till de betydande fördelar, bl. a. för rekrytering av försvarsmedicinskt verk- samma forskare, som erhålls genom en organisatorisk anknytning av dessa forskargrupper till universitetssektorn. Enligt karolinska institutet är det angeläget att dessa forskargrupper vid en eventuell omorganisation får en fast organisatorisk anknytning till institutet.

Medicinska fakulteten vid högskolan i Linköping är mycket positiv till

Prop. l973:88 89

att en institution för flygmedicin förläggs till Linköping med de organisatoriska förutsättningar som anges.

Vadgäller avgränsningen av den försvarspsykolo- g is k a e 11 h e t e n anser militärpsykologiska institutet att någon ytterligare överföring av uppgifter till värnpliktsverket inte bör ske, eftersom det skulle medföra ett försämrat samband mellan forskning och tillämpning. Militärpsykologiska institutet anser vidare att det finns ett ömsesidigt behov av samverkan mellan den pedagogiska forskning och tillämpning som bedrivs av försvarets brevskola och övrig beteendeveten- skaplig verksamhet. Enligt institutets uppfattning bör därför i den beteendevetenskapliga enheten inrymmas även huvuddelen av brevsko- lans nuvarande verksamhet. Förslaget att bioteknologpersonal ur den försvarspsykologiska enheten skall placeras vid de tekniska forsknings- enheterna biträds av militärpsykologiska institutet.

Försvarets forskningsanstalts organisation m. m.

Förslaget om en 0 r g a n i s a t i o n som i princip är uppbyggd efter tillämpningsområden får ett övervägande positivt mottagande av de instanser som har yttrat sig i frågan.

Försvarets materielverk delar utredningens uppfattning att en block- struktur som är anknuten till tillämpningsområden bör ge bättre sammanhållning av verksamhet som visar samhörighet i fråga om tillämpningsmål och teknik/vetenskap. Detta bedöms vara till fördel för avnämaren och bör visa Sig i enklare kontaktvägar. Därmed har materielverket inte sagt att den blockstruktur som utredningen föreslår är den som bäst passar verkets nuvarande struktur. Likaså kan blockbild- ningen behöva anpassas till ändringar i den tekniska miljön och i avnämarnas behov.

Försvarets forskningsanstalt påpekar att nödvändiga förändringar av anstaltens organisation har fått anstå medan försvarsforskningsutred- ningen pågått. Anstalten förordar en lösning som inte innebär så stora organisationsförändringar att kontinuiteten i verksamheten allvarligt skadas. Detta innebär att forskningsanstaltens nuvarande verksamhet i ett första steg organiseras på tre forskningsenheter utöver planeringsbyrån. Därvid bör beaktas samhörigheten mellan verksamheter inom å ena sidan A-, B- och C-skyddsforskningen och å andra sidan forskning beträffande konventionella vapen och skydd mot dessa liksom sambandet mellan informationsteknik och vapenteknik. Senare kan anledning uppkomma att minska totala antalet enheter inom forskningsorganisationen som måste ha stor anpassningsförmåga. Därvid kan enligt anstalten reservan- tens förslag övervägas. Detta uppvisar liksom utredningens förslag forskningsenheter som är uppbyggda efter tillämpningsområden. Forsk- ningsanstaltens företagsnämnd är mer kritisk och anser att utredningen inte övertygande har visat att den förordade indelningen av forsknings- resurserna efter stabila tillämpningsområden är överlägsen en indelning efter andra grunder. Likartad kritik framförs även av SACO. Både

Prop. l973:88 90

forskningsanstalten och dess företagsnämnd anser att utredningen utför- ligare kunde ha behandlat den alternativa modellen med en samman- hållen systemavdelning och hur forskningsavdelningar kunde byggas upp i anslutning härtill.

Civilförsvarsstyrelsen biträder i princip att forskningsorganisationen omformas mot en struktur som är mera anpassad till tillämpningsområ- den. Särskilt värdefullt anses det vara att föra ihop all forskning som rör vapenverkan och skydd mot vapenverkan till samma enhet.

Enligt försvarets rationaliseringsinstitut är de skäl som utredningen anför tillräckligt vägande för att en modell som knyter an till tillämpningsområden skall ligga till grund för en detaljutformning av forskningsorganen. Utredningen antyder dock möjligheten till handlings- frihet för en långsiktig utveckling mot alternativ med en sammanhållen systemavdelning och mer vetenskapsorienterade forskningsavdelningar. En sådan förändring kan enligt institutets mening möjligen vara intressant i samband med en utveckling mot ökat samutnyttjande av forsknings- resurserna.

Socialstyrelsen finner indelningen av forskningen i sex organisatoriska block lämplig med hänsyn till styrelsens behov.

Styrelsen för teknisk utveckling anför att dess intresse av forsknings- resurser med tillämpad inriktning gör att den föreslagna indelningen troligen är att föredra framför ett större antal vetenskapsinriktade enheter. Den föreslagna organisationen kommer att få ett större systemkunnande som i flera fall har direkt civil anknytning.

Ingenjörsvetenskapsakademien anser att den av utredningen föreslagna förändringen av försvarets forskningsanstalts nuvarande indelning är fördelaktig ur funktionell synpunkt.

TCO biträder utredningens förslag om att block som knyter an till tillämpningsområdena bör bilda utgångspunkt för organisationen av de forskningsutförande enheterna.

Utredningens alternativ till organisation av de forskningsutförande enheterna

Valet mellan utredningens tre alternativ till organisation av de forskningsutförande enheterna hänger samman med frågan om den föreslagna styrelsens för försvarsforskning uppgifter och organisation. De invändningar som många remissinstanser riktar mot det av utredningen förordade alternativet är i flertalet fall kombinerade med förslag till förändringar i styrelsens uppgifter och förvaltningsrättsliga ställning. Valet mellan alternativen innebär även ett ställningstagande till lokalise- ringsdelegationens förslag om en utflyttning av delar av forsknings- anstalten.

Prop. l973:88 91

Alternativ 1

De nackdelar som utredningen har påtalat för alternativ 1 kombinerat med den föreslagna styrelsen vitsordas i huvudsak av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Överbefälhavaren avvisar alternativet med hänvisning till att det kan komma att försvåra kontakterna mellan avnämarna och de forskande organen, bl. a. genom att oklara ansvarsför- lrållanden kan uppstå. Alternativet innebär vidare risk för dubblering av vissa funktioner. Behovet av samordning inom det medicinsk-beteende- vetenskapliga området tillgodoses bara delvis i alternativet. Liknande synpunkter framförs av försvarets materielverk.

Utredningens alternativl har enligt försvarets forskningsanstalt den avgörande nackdelen att det, med hänsyn till den roll som styrelsen för försvarsforskning har tilldelats med både program- och produktionsan- svar, erbjuder avsevärda svårigheter att avgränsa verksledningsnivåerna inom styrelsen och forskningsanstalten från varandra.

Försvarets rationaliseringsinstitut avstyrker alternativ 1 på i huvudsak samma grunder som utredningen.

Medicinska forskningsrådet finner att även alternativ 1 har betydande förtjänster, som bl. a. består i att förändringarna av forskningsanstaltens nuvarande organisation är mindre än ialternativen 2 och 3.

Alternativ .?

Flertalet remissinstanser godtar inte det av utredningen förordade alternativet 2, vilket innebär att de forskningsutförande enheterna organiseras på fyra institut under styrelsen för försvarsforskning. Vad man framför allt vänder sig mot är som tidigare har redovisats — ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan den föreslagna styrelsen och de forskningsutförande enheterna samt att de forskningsutförande enheter- na skall bilda fyra självständiga myndigheter. [ linje härmed förordas andra organisatoriska lösningar som delvis ansluter till reservantens förslag om en sammanhållen produktionsmyndighet för försvarsforskning under en chef. i fråga om den fö r v a i t n in g 5 - rättsliga avgränsningen av programfunktion 0 c h ut f ö r a n d e f u n k t io n är därvid uppfattningarna delade. Grupperingen av de forskningsutförande enheterna i block organiserade efter tillämpningsområden synes, som tidigare har redovisats, i huvudsak godtas av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan med undantag av försvarets forskningsanstalt.

Enligt överbefälhavaren visar erfarenheterna från den nuvarande forskningsorganisationen att det finns ett stort behov av kontakter mellan olika forskningsenheter. Detta behov bedöms i huvudsak kvarstå oavsett vilken indelning i forskningsenheter som väljs. Överbefälhavaren anser att en institutsstruktur av föreslagen art försvårar denna samverkan både mellan instituten inbördes och mellan instituten och utredningsav- delningen i styrelsen för försvarsforskning. överbefälhavaren anser vidare i likhet med reservanten att den föreslagna chefsnämnden och styrelsens

Prop. l973:88 92

direktiv- och anvisningsrätter utgör alltför svaga samordningsinstrument. Överbefälhavaren avstyrker att nuvarande forskningsproducerande en- heter inom försvarssektorn organiseras om till fyra självständiga forsk- ningsinstitut med ansvar och uppgifter enligt utredningens förslag. En förutsättning för effektiv samordning är att planerings- och genomföran- deverksamheten hålls samman inom en myndighet, dvs. att de olika forskningsorganen ställs under en chef med direkt linjemässig orderrätt till ingående enheter. Överbefälhavaren delar i detta avseende reservan- tens uppfattning.

Överbefälhavaren anser att en effektiv och ekonomisk lösning kan erhållas genom att förstärka försvarets forskningsanstalts möjligheter att samordna forskningen inom ett utvidgat fält, varvid man bl. a. bör sträva efter att begränsa de organisatoriska förändringarna. Det är viktigt att kostnadsaspekten särskilt beaktas i det fortsatta organisationsarbetet.

Överbefälhavarens förslag till försvarsforsk- n i n g 5 o r g a n i s a t i o n innebär att program- och produktionsansva- ret för all tillämpad, ej objektbunden forskning och kunskapsuppbyggan- de forskning samlas i en organisation under en chef och en styrelse och att nuvarande ledningsorganisation i allt väsentligt utnyttjas för att leda och samordna den försvarsinriktade forskningen. [ försvarsforsknings- organisationen bör ingå vetenskapliga råd, resursnämnd och stabsorgan. Försvarets forskningsanstalts nuvarande avdelningar bör stegvis organise- ras om. Härvid bör i ett första steg avdelning 4 delas upp på övriga produktionsorgan och planeringsbyrån organiseras som en avdelning. 1 ett andra steg bör en försvarsforskningsorganisation med totalt fem avdel- ningar övervägas. Mot bakgrund av de erfarenheter som finns bör härvid beaktas att en lämplig avdelningsstorlek kan vara 200—400 personer. Den medicinska och betecndevetcnskapliga forskningen inom försvarssektorn bör enligt överbefälhavaren organisatoriskt hållas samman i huvudsaki enlighet med utredningens förslag och inordnas i försvarsforskningsorga- nisationen som en av avdelningarna. Flygtekniska försöksanstalten bör på sikt också inordnas som en avdelning i den sammanhållna försvarsforsk- ningsorganisationen.

[ förslaget förutsätts att Kungl. Maj:t utfärdar instruktion för försvarsforskningsorganisationen, bl. a. i fråga om fördelning av program- och produktionsansvaret mellan styrelse, chef och forskningsavdelningar.

Försvarets materielverk förordar på i huvudsak liknande grunder som överbefälhavaren följande utformning av den framtida försvarsforsknings- organisationen. En myndighet med både program- och produktionsansvar bör leda och genomföra all kunskapsuppbyggandc och ej objektbunden tillämpad försvarsforskning med undantag för skepps- och flygteknisk forskning. Myndigheten förutsätts ledas av en styrelse under vilken den direkta ledningen av verksamheten utövas av en generaldirektör som till sitt förfogande får vissa stabsorgan. De forskningsproducerande enheter- na bör utgöras av avdelningar med i stort sett nuvarande organisatoriska ställning men baserade på den av utredningen föreslagna blockstrukturen. Vidare bör ingå en utredningsavdelning. Flygtekniska försöksanstalten

Prop. l973:88 93

bör bestå som självständig myndighet.

Försvarets forskningsanstalt avvisar utredningens förslag till organisa- tion av de forskningsutförande enheterna. Förslaget innebär en alltför genomgripande organisationsförändring som inte kan genomföras i ett steg utan risk för avsevärda störningar i verksamheten. Vidare bör undersökas i vad mån möjligheterna till programsamverkan med forsk- ning för andra samhällssektorer bör påverka organisationen.

Försvarets forskningsanstalts förslag till för- svarsforskningsorganisation utgår liksom överbefälhava- rens från nuvarande organisation. Enligt förslaget, som förutsätter en Samlad lokalisering, utgör försvarsforskningsorganisationen en myndighet under en styrelse och en chef. Den är programmyndighet för all ej objektbunden försvarsforskning och produktionsmyndighet för större delen härav. Försvarsforskningsorganisationens styrelse ges en breddad sammansättning, så att totalförsvarsmyndigheter med centralt planerings- ansvar blir representerade och så att ytterligare samordning med andra samhällssektorer främjas. En av styrelsens viktigaste uppgifter blir den långsiktiga planeringen. Chefen för försvarsforskningsorganisationen har två organ för inriktning av försvarsforskningen, en planeringsstab och en grupp för strategisk forskningsplanen'ng.

Planeringsstaben bör svara för sammanhållning och samordning av produktionsorganens program- och produktionsplancring, bl. a. handlägg- ningen av kontakter med avnämare. Gruppen för strategisk forsknings- planering skall ägna sig åt försvarsforskningens verkligt långsiktiga planering och organisationsutveckling med beaktande av samordningen med andra samhällssektorer. Gruppen bör stödjas av en resurs— och en behovsnämnd med företrädare för försvarssektorn och andra samhälls- sektorer. Styrningen av försvarsmedicinsk forskning som utförs utanför försvarsforskningsorganisationen bör ske efter hörande av en särskild enhet i resursnämnden. Denna enhet ersätter försvarsmedicinska forsk- ningsdelegationen.

En särskild samordningsenhet för administrativt och tekniskt stöd bör skapas. Detta innebär bl. a. en stärkt samordning av vissa stödfunktioner, bland dem personalfunktionen.

En avdelning för utredningar och tekniska systemanalyser bör byggas upp av nuvarande planeringsbyrån utom centralplaneringen och av utredningsresurser som bryts ut ur forskningsanstaltens nuvarande avdelningar och ur andra forskningsorgan inom försvaret.

Flygtekniska försöksanstalten bör -— dock inte från början - inordnasi försvarsforskningsorganisationen som en avdelning. En medicinsk-beteen- devetenskaplig enhet, uppbyggd som i utredningens alternativ 2, bör utgöra en annan avdelning. Övriga forskningsresurser vid den nuvarande forskningsanstalten bör föras samman till tre avdelningar, som byggs upp med kärnor från nuvarande avdelningarna ], 2 och 3. På längre sikt kan ytterligare strukturförändring ske varvid reservantens förslag i detta avseende kan övervägas.

Försvarets forskningsanstalts persmzalurganisationers representantskap

Prop. 1973288 94

ansluter sig i princip till forskningsanstaltens organisationsförslag.

Mih'tärpsykologiska institutet anser att man bör välja en lösning som är baserad på försvarets forskningsanstalt. Institutet ställer sig positivt till att dess verksamhet inordnas i en sådan organisation.

Civilförsvarsstyrelsen anser på i huvudsak samma grunder som överbe- fälhavaren att utredningens huvudförslag inte är en lämplig utgångspunkt för försvarsforskningens framtida utformning. Lösningar föreslås i stället sökas längs de riktlinjer som reservanten har anvisat. Det är väsentligt att de förändringar som kan komma att beslutas inte reglerar frågor idetalj utan bara ger ramar och inriktning i stort, så att den närmare utformningen kan klarläggas av forskningsorgan och avnämarmyndigheter i samverkan.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser i likhet med utredningen att det är väsentligt att åstadkomma en klar åtskillnad mellan programfunk- tionen och utförandefunktionen. Enligt institutets mening finns annars vissa risker för att de kortsiktiga och dagliga problemen hos forsknings- organen kommer att föras upp till styrelsen för försvarsforskning. För att undvika detta bör styrelsen för försvarsforskning och de olika forsknings- utförande enheterna ha instruktionsenligt skilda uppgifter. På så sätt åstadkoms en klar förvaltningsrättslig precisering och förankring av den för försvarsforskningen gemensamma programfunktionens ställning i förhållande till de olika forskningsorganen. Detta innebär att institutet förordar utredningens alternativ 2, om försvarsforskningsorganisationen lokaliseras i Stockholmsområdet. Enligt rationaliseringsinstitutet bör forskningsorganisationen ha en gemensam personalstat. Institutet lägger fram en modell för denna.

Om något av utredningens alternativ skall genomföras, anser flygtek- niska försöksanstalten att dess egen erfarenhet som fristående institut mest talar för en organisation enligt alternativ 2.

.S'ncialstyrclsen bedömer att alternativ 2 är det bästa sett mot de behov av samordning av den medicinska och beteendevetenskapliga forskningen som har uttalats av utredningen och i styrelsens remissvar.

Riksrevisionsverket erinrar om att verket i yttrande över utredningens första delbetänkande avstyrkte att program- och produktionsansvar för försvarsforskningen skulle förläggas till skilda myndigheter. Trots utred- ningens noggranna analys i senare betänkanden av arbets- och ansvarsför- delning och därpå grundade förslag om uppgifts— och befogenhetsfördel- ning mellan de olika myndigheterna kan den valda lösningen enligt verket fortfarande innebära betydande risker för friktioner och störningar mellan berörda myndigheter. Sådana risker kan allmänt sett föreligga när kontakt— och beslutslinjer förlängs och framför allt när ansvarsfördel- ningen mellan myndigheter grundas på de något oklara befogenheterna direktivrätt och anvisningsrätt. På de grunder som utredningen anför biträder emellertid riksrevisionsverket utredningens förord för alternativ 2 som organisationsstruktur för forskningsresurserna, om styrelsen för försvarsforskning inrättas.

Enligt statskontoret innebär den av utredningen förordade utform-

Prop. 1973:88 95

ningen av försvarsforskningsorganisationen totalt sett en förbättring i jämförelse med nuvarande organisation. Statskontoret är dock tveksamt till om den föreslagna organisationen av de forskningsutförande enheter— na — som självständiga institut — medger en tillräckligt rörlig anpassning till väntade förändringar. Enligt statskontorets mening bör styrelsen för försvarsforskning vara chefsmyndighet för de föreslagna instituten som därmed inte. ges ställning som självständiga myndigheter under Kungl. Maj:t.

Styrelsen för teknisk utveckling stöder utredningens värdering att förvaltningsmässigt jämförelsevis självständiga enheter av måttlig storlek och med ett för enheten gemensamt lönsamhetstryck ger god effektivitet i verksamheten. Styrelsen erinrar vidare om att man i yttrande över utredningens första delbetänkande föreslog en lösning som i huvudsak innebar att försvarets forskningsanstalts styrelse skulle ges ställning som programorgan med uppgifter motsvarande dem som nu har föreslagits för styrelsen för försvarsforskning. Forskningsanstaltens styrelse skulle i egenskap av programorgan stödja sig på de inom anstalten befintliga resurserna för långsiktig planering av försvarsforskning i samverkan med övriga forskningsorgan inom försvaret. ] konsekvens härmed föreslär styrelsen för teknisk utveckling att det särskilda ledningsorganet, som i princip har beslutats, ges möjligheter. resursmässigt och i instruktionen, att hålla en nära kontakt med och ansvara för forskningsresurserna. Av denna bedömning följer att styrelsen inte anser att det finns skäl för en särskild sammanhållande chefsfunktion vid försvarets forskningsanstalt vid sidan av ledningsorganet.

Ingenjörsvetenskapsakadetnien föreslår att man vidtar sådana åtgärder inom försvarsforskningsorganisationen att program- och produktions- funktion får en klar avgränsning. Detta kan ske inom ramen för en myndighet genom särskilda instruktioner till forskningsorganet och dess styrelse. Styrelsen för försvarsforskningsorganct blir det programansvari- ga organet. Erfarenheterna av detta arrangemang blir av stort värde om en övergång till den av utredningen rekommenderade självständiga försvars- forskningsstyrelsen senare aktualiseras.

Statsanställa'as förbund avvisar alternativ 2. Kontaktbehovet motive- rar enligt förbundets uppfattning en forskningsanstalt under en verksled- ning. Dessutom anser förbundet att utredningen inte nog har beaktat risken för administrativa nackdelar till följd av storleken på instituten i alternativ 2. Liknande synpunkter framförs av TCO. För båda personal- organisationerna kombineras dessa ställningstaganden med förslag om att styrelsens för försvarsforskning uppgifter och storlek väsentligt begränsas i förhållande till utredningens förslag. SACO avvisar alternativ 2 och biträder försvarets forskningsanstalts förslag till organisation.

A lternativ 3 (0mlnkaliseringsalternarivet)

Alla remissinstanser som har uttalat sig om detta alternativ, utom försvarets rationaliseringsinstitut, statskontoret och universitetskanslers-

Prop. l973:88 96

ämbetet, anser att försvarsforskningen bör vara lokaliserad till Stock- holmsomrädet.

Remissinstanser som överbefälhavaren, försvarets materielverk, försva- rets forskningsanstalt, militärpsykologiska institutet, civilförsvarsstyrel- sen, socialstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium, statens me- dicinska forskningsråd, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, styrelsen för teknisk utveckling, ingenjörsvetenskapsakademien samt personalorga- nisationerna instämmer i utredningens överväganden i lokaliseringsfrägan och understryker omlokaliseringsalternativets negativa verkningar för samverkan inom försvarsforskningsorganisationen och mellan denna och dess avnämare.

Överbefälhavaren och försvarets forskningsanstalt påpekar att en omlokalisering skulle medföra en nedgång i försvarsforskningsorganisa— tionens effektivitet under en period då kraven på underlag för försvars- planeringen är synnerligen stora beroende på den omstrukturering som det militära försvaret står inför på grund av 1972 års försvarsbeslut.

Överbefälhavaren, försvarets materielverk, militärpsykologiska institu— tet, eivilförsvarsstyrelsen. socialstyrelsen, statens bakteriologiska labora- torium, statens medicinska forskningsråd och ingenjörsvetenskaps- akademien framhåller i likhet med utredningen att en omlokalisering av den medicinska och beteendevetenskapliga forskningen bör undvikas därför att den försvårar den ökade samverkan som eftersträvas mellan medicinsk, beteendevetenskaplig och teknisk försvarsforskning. Bl.a. enligt överbefälhavaren bör därför beslutet att lokalisera militärpsykolo- giska institutet till Karlstad omprövas.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser att en omlokalisering innebär betydande olägenheter för försvaret men att den är möjlig. I fråga om den medicinsk-beteendevetenskapliga forskningen förordar institutet en i huvudsak samlad lokalisering till Umeå trots att detta innebär en justering av tidigare riksdagsbeslut.

I lokaliseringsfrägan gär statskontoret mot den av utredningen föreslag- na lokaliseringen av försvarsforskningen till Stockholmsområdet. Verket delar dock utredningens uppfattning att flera skäl, bl.a. kraven på rörlighet i organisationen. talar för en relativt samlad lokalisering av de forskningsutförande enheterna. Det bör därför övervägas att i större utsträckning samla den till utflyttning föreslagna försvarsforskningen — inkl. medicinsk och beteendevetenskaplig forskning - till en ort. I första hand kraven på kontakter med en teknisk högskola och speciell industri talar enligt statskontorets mening för en lokalisering till Linköping. På längre sikt kan också en överföring av flygtekniska försöksanstalten till Linköping tänkas.

Många remissinstanser hänvisar för ytterligare synpunkter i lokalise- ringsfrägan till sina yttranden över lokaliseringsdelegationens slutbetän- kande (SOU 1972:55) Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken, del "2, slutrapport. Dessa yttranden redovisas i prop. 197355.

Prop. l973:88 97

Personalbehov m. m.

Flera remissinstanser tar upp personalfrågor. Kritik riktas främst mot försvarets rationaliseringsinstituts rapport om 0 r g a ni s a t i o n 0 c h dimensionering av vissa stödfunktioner iförsvars— forskningsorganisationen.

Enligt överbefälhavaren har institutet utfört sitt uppdrag med utred- ningens förslag som grund. En motsvarande undersökning har inte genomförts beträffande nuvarande forskningsorganisation. Någon värde- ring mellan den av utredningen' föreslagna organisationen och en organisation som t. ex. bygger på en utveckling av försvarets forsknings- anstalt kan alltså inte utföras med institutets rapport som grund.

Försvarets civilförvaltning kan i princip ansluta sig till de anförda synpunkterna om stödfunktioner i en ny försvarsforskningsorganisation. Möjligheter bör emellertid föreligga att redan i nuvarande organisation nå rationaliseringsvinster i de av försvarets rationaliseringsinstitut angivna hänseendena.

Försvarets forskningsanstalt begränsar sig i sitt yttrande över rationali- seringsinstitutets rapport till att behandla vissa principiella frågor där anstalten hävdar att rapporten delvis bygger på felaktiga förutsättningar. Enligt forskningsanstalten kan stödfunktionerna bl. a. inte dimensioneras proportionellt mot forskningsverksamhetcns volym på det sätt som antas i rapporten. Hänsyn mäste också tas till karaktären på forskningsverksam— heten. Försvarets forskningsanstalt godtar i huvudsak den modell för bedömning av resurser för viss teknisk service som framförs av rationalise- ringsinstitutet. Det gäller enligt forskningsanstalten att minimera summan av kostnader för stödfunktionerna samt kostnader för väntande forskare och kostnader förknippade med informationsöverföring mellan forskare och serviceleverantörer. Med bl. a. denna modell som utgångspunkt finner forskningsanstalten att försvarets rationaliseringsinstituts förslag generellt är klart underdimensionerat. Försvarets forskningsanstalt delar dock institutets uppfattning att vissa rationaliseringsvinster kan göras.

Försvarets forskningsanstalt finner det ändamålsenligt att i viss utsträckning köpa tjänster. Rationaliseringsinstitutet har dock i sin utredning inte tagit tillräcklig hänsyn till de faktiska möjligheterna att köpa tjänster med hänsyn till gällande begränsningar som t. ex. lokalise- ring och sekretess. Det är också beklagligt att försvarsforskningsutrcd- ningen inte har gjort en ekonomisk analys av förslagen i rationaliserings— institutets rapport. Forskningsanstalten anser slutligen att rationalise— ringsinstitutet har gett vissa frågor som hänger samman med personal— funktionerna en alltför ytlig behandling.

Enligt försvarets ratimtaliseringsinstitut bör det uppmärksammas att institutets förslag innebär en grov organisationsstruktur och en grov dimensionering. Enligt institutets mening kan de i rapporten föreslagna förändringarna genomföras inte enbart vid en omorganisation enligt utredningens alternativ utan också i andra organisationssammansätt— ningar, t. ex. sådana som närmare anknyter till den nuvarande organisa-

7. Riksdagen 1973. ] saml. Nr 88

Prop. 1973:88 98

tionen.

Enligt institutets uppfattning bör en ram för personal- och kostnads- minskningar fastställas samtidigt som beslut om genomförandet fattas. Institutets rapport om stödfunktioner bör kunna användas som ett riktvärde vid fastställande av denna ram. En lämplig ram för stödfunk- tionerna kan vara en minskning med 200 personer under programplane- perioden vid lokalisering till Stockholmsområdet. Minskningen innefattar övergång till köp av tjänster. Vid omlokalisering kan det vara nödvändigt att minska personalreduceringen och justera kostnadsramen uppåt, bl. a. beroende på att möjligheterna att köpa tjänster kan antas 'vara mindre.

Riksrevisionsverket understryker vikten av att personalresurserna fortlöpande anpassas till forskningsverksamhetens omfattning. Verket är därför positivt till utredningens förslag om en främst kvalitativ förstärk- ning av den personaladministrativa funktionen. Riksrevisionsverket un- derstryker dessutom vikten av att ekonomienheterna inte underdimen- sioneras.

Statens medicinska forskningsråd har granskat institutets förslag till service för ABC-blocket avseende uppfödning och skötsel av försöksdjur genom samarbete med djuruppfödningen vid Åkers krutbruk. Forsknings- rådet finner att den av institutet gjorda bedömningen inte är realistisk och avstyrker bestämt det framlagda förslaget. En försämrad tillgång till försöksdjur av hög kvalitet kan, påpekar rådet, avsevärt försvåra den nya organisationens verksamhet.

Det förslag till reducering eller avveckling av den centrala skydds- tjänsten vid försvarets forskningsanstalt, som försvarets rationaliserings- institut redovisar i sin rapport, kan sprängämnesinspektionen inte biträda. '

Försvarets forskningsanstalts personalorganisationers representantskap kan inte godta förutsättningama för rationaliseringsinstitutets beräk- ningar av personalbehovet i stödfunktioner. Representantskapet påtalar vidare att det saknas en ekonomisk kalkyl där rationaliseringsvinster eller förluster kan utläsas. Detta gäller även kostnaderna för köp utifrån jämfört med kostnaderna för egna resurser. Representantskapet hävdar att institutets förslag inte får läggas till grund för ett framtida beslut om personalminskningar vid försvarets forskningsanstalt.

Statsansta'lldas förbund konstaterar att institutets bedömningar är grova och överslagsmässiga samt att kostnaderna för köp av tjänster utifrån som regel inte har uppskattats. De beräknade rationaliseringsmöj- ligheterna finns det därför anledning att starkt ifrågasätta.

Överbefälhavaren finner att a 11 talet c h e fs tj ä n ste m ä n rimligen kommer att överstiga det antal som har angetts av utredningen. Försvarets forskningsanstalt har en likartad uppfattning och erinrar om att en storlek om 200—400 personer enligt anstaltens erfarenhet är mest ändamålsenlig för en forskningsavdelning. En ökning utöver denna storlek medför förändrade krav på ledningsfunktionen. Utredningen har inte belyst sambandet mellan ledningsfunktionens utformning och institutens storlek.

Prop. 1973:88 99

Genomförande

Överbefälhavaren anser att förändringar i nuvarande försvarsforsk- ningsorganisation till det av överbefälhavaren förordade alternativet bör ske stegvis och under ledning av försvarsforskningsorganisationens sty- relse. '

Försvarets sjukvårdsstyrelse understryker vikten av snara insatser avseende de försvarsmedicinska institutionernas organisation och är beredd att medverka i en organisationskommittés arbete.

Försvarets forskningsanstalt anser att när beslut har fattats om den kommande försvarsforskningsorganisationen bör genomförandet av de- taljutformningen och därvid möjliga rationaliseringar uppdras åt den nya organisationen med anlitande av erforderlig expertis, bl.a. försvarets rationaliseringsinstitut, och i samråd med berörda företagsnämnder.

Militärpsykologiska institutet anser att förändringarna bör genomföras under ledning av en särskild organisationskommitté. För detta talar inte minst de i olika avseenden speciella förhållanden som råder inom det humanvetenskapliga området.

Enligt försvarets rationaliseringsinstitut bör det hänskjutas till en särskild organisation att i detalj utforma en ny forskningsorganisation. Det är därför med tillfredsställelse institutet konstaterar att utredningen har föreslagit en organisationskommitté som skall leda genomförande- verksamheten.

Flygtekniska försöksanstalten ser betydande svårigheter beträffande möjligheterna att realisera den föreslagna tidsplanen, även om stora delar av den nya organisationen består av redan nu fungerande enheter inom försvarets forskningsanstalt.

Den omstrukturering som kan förutsättas äga rum vid forskningsanstal- ten bör enligt försvarets forskningsanstalts personalorganisationers repre- sentantskap genomföras så att den fortlöpande verksamheten inte allvarligt störs och att personalens villkor och arbetsförhållanden inte försämras. Det är ur personalens synpunkt synnerligen angeläget att övergången till en ny organisation sker efter en noggrann planering och med beaktande av personalens medinflytande. Representantskapet under- stryker starkt kravet på att personalen blir representerad i ledningsorga- net för genomförande av organisationsförändringar. I huvudsak likartade synpunkter framförs av Statsansta'lldas förbund som finner det angeläget att detaljerna i den nya organisationen utarbetas i samråd med personalen. Detta bedöms vara en förutsättning för att den nya organisationen och dess verksamhet till alla delar skall mötas av ett positivt gensvar hos hela personalen.

Övriga frågor

Enligt försvarets rationaliseringsinstitut bör Kungl. Maj '.t uppdra åt försvarets forskningsanstalt och försvarets materielverk att tillsätta en arbetsgrupp för att utreda försvarets teletekniska labo—

Prop. l973:88 100

r a t o r i u m 5 ställning, främst formerna för en eventuell anslutning till försvarets materielverk. Institutet kan tänka sig att laboratoriet omlokali- seras till Linköping även om forskningsinstitutet för informationsbehand- ling inte flyttas dit. Utredningen bör bedrivas skyndsamt så att en eventuell omlokalisering av laboratoriet kan ske samtidigt med den beslutade flyttningen av försvarets materielverks provningsenheter.

Departementschefen Nuvarande förhållanden

Forskning och utveckling är ett av medlen för att uppnå de säkerhetspolitiska mål som har angetts av statsmakterna. [ försvarets planerings- och programbudgetsystem delas försvarsforskningen in i de tre delproduktionsomrädena Tillämpad, objektbunden forskning, utveck- ling och försök, Tillämpad, ej objektbundcn forskning och Kunskaps- uppbyggande forskning. Ansvaret för de två sistnämnda delproduktions— områdena, den ej objektbundna forskningen, är i dag delat.

Försvarets forskningsanstalt svarar förhuvuddelenav den ej objektbundna försvarsforskningen. Forskningsanstalten har enligt sin instruktion till uppgift att bedriva forskning för försvarsändamål, främst inom de naturvetenskapliga, tekniskt-vetenskapliga och medicins- ka forskningsgrenarna i den män sådan forskning inte ankommer på andra myndigheter och institutioner.

Försvarets forskningsanstalt leds av en styrelse. Ledamöter av denna är anstaltens generaldirektör, som är styrelsens ordförande, och högst åtta andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt. Forskningsanstalten har f. n. 1 547 anställda. Av dessa avlönas 100 genom intäkter av uppdrags- forskning och nio från anslaget Vissa åtgärder för rustningsbegränsning och kontroll. Huvuddelen av anstaltens verksamhet är förlagd till Stockholmsområdet.

Verksamheten vid forskningsanstalten är fördelad på fyra avdelningar och två byråer. Avdelning ] forskar huvudsakligen inom kemi, medicin och biologi. Avdelning 2 bedriver företrädesvis fysikalisk forskning som har anknytning till optik, detonik samt styr- och reglerteknik. Avdelning 3 forskar främst inom teleteknik och elektronik. Avdelning 4 bedriver forskning inom fysik och kemi, främst med anknytning till verkningar av och skydd mot kärnladdningar samt avseende materialfrågor. Vidare finns en planeringsbyrå, i vars uppgifter ingår operations- och system- analys samt forskning och metodutveckling som hänger samman därmed. Planeringsbyrån håller också samman forskningsplaneringen samt kon- takt- och informationsverksamheten. Slutligen finns en administrativ byrå vid anstalten.

Avdelningarna är indelade i institutioner. Dessa har vanligen sitt kunnande inom fackområden som omfattar olika grundläggande veten- skaps- och teknikområden.

Prop. l973:88 101

Flygtekniska försöksanstalten skallenligtsininstruk- tion främja utvecklingen av flygtekniken inom landet och bedriva flygteknisk forsknings— och försöksvcrksamhet mot ersättning. Huvud- delen av försöksanstaltens verksamhet för försvarsändamål består av tillämpad, objektbunden forskning som är direkt knuten till utvecklings- arbetet på beslutade flygplanprojekt. Endast omkring en fjärdedel av anstaltens försvarsforskning utgörs av ej objektbunden forskning. Om- kring en fjärdedel av verksamheten består av forsknings- och provnings- uppdrag utan försvarsanknytning.

Flygtekniska försöksanstalten leds av en styrelse. Ledamöter av denna är anstaltens generaldirektör, som är styrelsens ordförande, och sex andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt. Försöksanstalten har f.n. omkring 250 anställda. Anstalten liggcri Bromma.

Flygtekniska försöksanstalten är organiserad på ett kansli och fyra avdelningar, nämligen aerodynamiska avdelningen, hållfasthets- avdelningen, mättekniska avdelningen och driftavdelningcn.

Fortifikationsförvaltningens forskningsbyrå bedriver främst byggnadsteknisk forskning som skall ge underlag för projekterings- och konstruktionsverksamheten vid förvaltningens befäst- ningsavdelning.

Forskningsbyrän har f. n. 32 anställda. Den ligger liksom förvaltningen i övrigt i Stockholm och har en försöksplats i Rosersberg.

MilitärpskaIOgiska institutet leder under över- befälhavaren den militärpsykologiska verksamheten inom krigsmakten och bedriver den forskning och tillämpningsverksamhet som hör till detta område.

Chef för militärpsykologiska institutet är en militärövcrpsykolog. Institutet är organiserat på fyra avdelningar, en administrativ, en allmän, en prövnings- och en psykoteknologisk avdelning. Institutet har f. n. 32 fast och ett 20-tal tillfälligt anställda. Det ligger i Stockholm men skall enligt beslut av riksdagen (prop. 197129, an 1971 :15, rskr 19712196) flyttas till Karlstad år 1976_

Ansvaret för planering, samordning och finansiering av den tillämpade försvarsmedicinska forskningen utanför försvarets forskningsanstalt är delat mellan två organ, nämligen försvarsmedicinska forskningsdclega- tionen som lyder under försvarsdeparternentet och försvarsmedicinska sektionen inom statens medicinska forskningsråd som lyder under utbildningsdepartemcntet.

I försvarsmedicinska forskningsdelegationen ingår generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren samt företrädare för över- befälhavaren, socialstyrelsen, försvarets forskningsanstalt och den allmän- medicinska forskningen. Delegationen stöder försvarsmedicinsk forskning dels i form av projektanslag till forskare och forskargrupper vid_ universitet och högskolor m. m., dels i form av anslag till fyra forskargrupper som är knutna till staber och förvaltningsmyndigheter inom krigsmakten. Grupperna är armémedicinska forskargruppen i Stockholm, navalmedicinska forskargruppen vid marinens dykerikontori

Prop. l973:88 102

Stockholm, flygmedicinska institutionen vid försvarets materielverks försökscentral i Malmslätt samt militärmedicinska undersöknings— centralen i Stockholm som lyder under försvarets sjukvårdsstyrelse. Delegationens anslag finansierar ett 25-tal arvodestjänster vid de nämnda grupperna inom försvaret och ett 30-tal tjänster vid andra forskargrupper, huvudsakligen vid universitet och högskolor.

I statens medicinska forskningsråds försvars- m e (1 i e i n s k a s e k tio n ingår bl. a. generalläkaren och företrädare för civilförsvarsstyrelsen, försvarets forskningsanstalt, försvarsmedicinska forskningsdelegationen samt för rädets allmänmedicinska sektion. Forsk- ningsrådets försvarsmedicinska sektion och försvarsmedicinska forsk- ningsdelegationen har ett gemensamt arbetsutskott för beredning av samarbets- och samordningsfrågor.

Statens medicinska forskningsråd stöder viss försvarsmedicinsk grund- forskning. För detta ändamål har rådet inrättat fasta forskargrupper med sammanlagt ett 40-tal anställda. Därutöver finansierar forskningsrådet genom projektanslag försvarsmedicinsk forskning vid olika universitets- och högskoleinstitutioner m. m.

Utom den försvarsmedicinska forskning som bedrivs med stöd från forskningsrådet och delegationen samt vid försvarets forskningsanstalt svarar statens bakteriologiska laboratorium, som lyder under socialdepartementet, för tillämpad forskning kring skydd och beredskap mot epidemier, bl. a. med anknytning till skydd mot B-strids- medel. För verksamheten finns f. n. två enheter vid laboratoriet med sammanlagt tio tjänster.

Militärhistorisk forskning bedrivs vid militärhistoriska avdelningen vid militärhögskolan i Stockholm och vid universitet och högskolor med stöd av militärhistoriska forskningsdelegationen.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar bedriver och stöder viss forskningsverksamhet med anknytning till problem inom opinionsbildning och -mätning samt masskommunikation och propagandaanalys.

F ö r s v a r e ts b r e v s k ola bedriver viss tillämpad forskning inom det utbildningsteknologiska området i samband med att skolan utvecklar och framställer utbildningshjälpmedel för försvaret.

Enligt gällande instruktion skall överbefälhavaren i samråd med försvarets forskningsanstalt och andra berörda myndigheter planlägga den huvudsakliga inriktningen av forskningen vid krigsmakten. S a m 0 r (1 - ning av den långsiktiga forskningsplaneringen sker främst genom överläggningar mellan berörda myndigheter i samband med de 5. k. stora rullningarna av försvarets långsiktsplaner, dvs. i anknytning till den stora rullning av försvarets perspektinlaner som normalt avses ske vart fjärde år. Med ledning av vad som har kommit fram under dessa överläggningar meddelar överbefälhavaren i samråd med civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar rekom- mendationer till anstalten för inriktning av försvarsforskningen under den närmaste programplaneperioden. Försvarets forskningsanstalt inger an- slagsframställning genom överbefälhavaren.

Prop. l973:88 103

På i princip samma sätt som forskningsanstalten har militärpsykologis- ka institutet att följa överbefälhavarens direktiv med allmänna riktlinjer för verksamheten, när institutet planlägger sin verksamhet och upprättar anslagsframställning.

Den försvarsmedicinska forskning som finansieras av statens medicins- ka forskningsråd och försvarsmedicinska forskningsdelegationen priorite- ras och inriktas bl. a. på grundval av fleråriga behovsplaner som utarbetas av försvarets sjukvårdsstyrelse enligt överbefälhavarens direktiv och i samarbete med staber och förvaltningar.

Den objektbundna forskning och utvecklingsom bedrivs i anslutning till materielanskaffningen för försvaret samordnas till sin huvuddel av försvarets materielverk. Materielverket har därvid att följa de direktiv och anvisningar som utfärdas av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Försvarets materielverk svarar också för samord- ningen av viss flygteknisk, robotteknisk och skeppsteknisk försvarsforsk- ning liksom av forskning om markfordon med försvarsanvändning. Främst inom det flygtekniska området har därvid genom materielverket finansierats även periodiska insatser för forskning av ej objektbunden karaktär.

Civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och överstyrelsen för ekonomiskt försvar ansvarar för erforderlig forsk- ning inom sina resp. verksamhetsområden. Samordning med krigs- maktens forskning sker bl. a. genom att dessa myndigheter, utom beredskapsnämnden, deltar i de samråd som ingår i planeringen av forskningsanstaltens verksamhet.

Försvarsforskningsutredningen

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag i april 1969 fem sakkunniga för att se över försvarsforskningens inriktning, ledning, organisation, samordning och ansvarsförhållanden. De sakkunniga, som antog benämningen 1969 års försvarsforskningsutredning, avlämnade i juni 1970 delbetänkandet (SOU l970z54) Forskning för försvarssektorn.

Försvarsforskningsutredningen betonar i sitt första delbetänkande det starka sambandet mellan försvarsforskning och försvarsplanering. Som en utgångspunkt för sina överväganden har utredningen därför funnit det lämpligt att skilja mellan tre huvudsyften för försvarsforskningen enligt följande. _

1. Forskning som syftar till att ge underlag för att närmare bestämma totalförsvarets mål.

2. Forskning som syftar till att ange och åskådliggöra olika handlings- linjer för att nå dessa mål och till att ge underlag för val mellan handlingslinjerna.

3. Objektbunden forskning och utveckling för att säkerställa att målen kan förverkligas i enlighet med beslutade handlingslinjer. Enligt utredningen finns det anledning att vid avvägningen av insatser för olika verksamheter inom försvaret skilja på forskningsuppgifter som syftar till ökad anpassningsförmåga och handlingsfrihet på lång sikt, dvs.

Prop. l973:88 104

forskning med huvudsyftena ] och 2, och objektbunden forskning och utveckling med huvudsyfte 3. Utredningen finner starka skäl för att studie-, utrednings- och forskningsverksamhet med huvudsyftena ] och 2 förs samman till ett särskilt avvägningsprogram med benämningen Allmän försvarsforskning.

Hur avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning avgränsas från planeringsverksamheten har stor betydelse. Enligt utredningens mening bör i avvägningsprogramrnet ingå att ta fram huvuddelen av underlag och metoder för- perspektivplaneringen. Slutlig värdering och samman- ställning av detta underlag i samband med att perspektivplaner för totalförsvarets olika delar utarbetas räknas till planeringsvcrksamhet och faller därför utanför programmet. Utredningen anser att avgränsningen av avvägningsprogrammet mot den objektbundna forsknings- och utveck- lingsverksamheten kan anknytas till vissa beslutspunkter vid beredningen av matericlanskaffningsärenden.

Utredningen finner att inriktningen och omfattningen av avvägnings- programmet Allmän försvarsforskning liksom nu behöver fastställas genom ett samrådsförfarande av förhandlingskaraktär mellan berörda avnämarmyndigheter och forskningsorgan. En myndighet kan därvid enligt utredningen tilldelas ansvaret för att hålla samman samrådsför- farandet, dvs. rullningen av avvägningsprogrammet. Detta kan förenas med att myndigheten har organisatoriskt programansvar för större eller mindre delar av den verksamhet som ingår i avvägningsprogrammet.

Utredningen lägger fram fyra huvudalternativ till principlösning av försvarsforskningens organisation. Utredningen behandlar därvid också de organisatoriska formerna för att ta fram visst underlag till perspektiv- planeringen inom totalförsvaret.

H u v u d al te r n a t i v 1 innebär att de nuvarande forsknings- enheterna inordnas under andra förvaltningsmyndigheter så att försvarets materielverk får den teknisk-naturvetenskapliga forskningen och för- svarets sjukvårdsstyrelse den medicinsk-beteendevetenskapliga. Vidare inrättas en central delegation för försvarsforskning med främsta uppgift att ta initiativ till och finansiera viss forskning av långsiktig, kunskaps- uppbyggande karaktär vid universitet, högskolor och andra forsknings- organ.

I h u v u d al te r n a t iv 2 förs större delen av försvarets forsk- ningsorgan samman till en myndighet, en utvidgad försvarets forsknings- anstalt. I alternativet ingår två underaltemativ som skiljer sig åt i fråga om formerna för att ta fram underlag för perspektivplaneringen. [ det ena underalternativet förstärks överbefälhavarens, civilförsvarsstyrelsens m. fl. myndigheters resurser för forskningsplanering. systemanalys m. m. Dessa myndigheter tar själva fram huvuddelen av det underlag som behövs för perspektivplaneringen inom sina verksamhetsområden. De kan i samband därmed tilldelas program- och produktionsansvar för tillhöran- de forskningsverksamhct som då läggs ut i form av uppdrag på olika forskningsorgan. [ det andra underalternativet tillskapas i forsknings- organisationen en särskild serviceenhet för pe rspektiv— planeunderlag.

Prop. l973:88 105

För verksamhet som faller under avvägningsprograrnrnet Allmän försvarsforskning får forskningsanstalten åtminstone i det Senare av de nämnda underalternativen ett samlat prograrn- och produktionsansvar. Inom anstalten inrättas ett starkt centralt stabsorgan för produktions- planering och produktionsledning. I stabsorganet ingår projektledare och Vetenskapliga räd samt representanter för olika totalförsvarsmyndigheter.

II u v u d & 1 t e r n a t i v 3 kännetecknas enligt utredningen — liksom huvudalternativ 2 — av en strävan till ökad samordning av såviil program- som produktionsfunktionen för försvarsforskningen. Progranr- och pro- duktionsansvar förläggs dock till skilda myndigheter. Som programorgan inrättas en styrelse för försvarsforskning med anslags- fördelande, beredande och samordnande uppgifter. De nuvarande forsk- ningsheterna behålls inom försvarssektorn. En närmare organisatorisk samordning av dessa enheter är tänkbar på sikt.

Huvudalternativ 3 innebär Vidare att en för totalförsvaret gemensam Serviceenhet för perSpektivplaneunderlag inrättas och knyts till försvars- forskningsorganisationen. De planeringsansvariga myndigheterna har an- svar för att ta fram underlag för perspektivplaneringen. Denna verksam- het läggs dock till sin huvuddel ut i form av sekundäruppdrag på serviceenheten. Denna svarar också på uppdrag av Kungl. Maj:t för miljöstudier och studier av det svenska samhällets förändring. Service- cnheten och dess studiegrupper samt forskningsorganen analyserar gemensamt forskningsbehov i anslutning till perspektivplanearbetet och tar fram förslag till forskningsprogram. Den slutliga avvägningen av forskningsprogrammet sker i samråd mellan perspektivplaneansvariga myndigheter samt forskningsorganen och serviceenheten. Styrelsen för försvarsforskning häller samman detta arbete.

Hu v u d al te r n a tiv 4 ger enligt utredningen uttryck för en Strävan till långtgående organisatorisk samordning av i första hand statlig teknisk forskning och utveckling. Organisatoriskt innebär alternativet enligt utredningen att forskningscrrlreterna förs samman till ett enda produktionsorgan som bör vara inordnat under ett annat departement än försvarsdepartemcntet. Detta organ betjänar forskningsprogram inom ett flertal samhällssektorer, bl.a. försvarssektorn. Inom försvaret finns i huvudsak endast en programmyndighet för försvarsforskning i form av en styrelse. Till denna styrelse kan knytas en sådan serviceenhet för perspektivplaneunderlag som nyss har beskrivits.

Enligt utredningen uppfyller varken huvudalternativ ] eller 4 de krav som i första hand myndigheter inom försvarssektorn kan ställa på den framtida försvarsforskningsorganisationen. Med en lämplig detalj- utformning kan däremot både huvudalternativ 2 och 3 uppfylla huvuddelen av dessa krav. Utredningen anser dock att alternativ "2 har allvarliga nackdelar jämfört med alternativ 3. Utredningen bedömer nämligen att samlandet av huvuddelen av resursema för försvarsforskning till ett centralt ämbetsverk med både program- och produktionsansvar medför risker för att befintlig resurssammansättning vid oförändrade eller krympande ekonomiska ramar för försvarsforskningsprogrammet blir alltför styrande även på den långsiktiga programutformningen. Utred-

Prop. l973:88 106

ningen anser vidare att det i huvudalternativ 2 finns en större risk att forskningsorganet bygger ut egna resurser i stället för att lägga ut uppdrag på andra forskningsorgan inom och utanför försvarssektorn.

Utredningen finner att invändningar också kan riktas mot huvudalter- nativ 3. Alternativet kan, bl. a. genom att en särskild programmyndighct skapas, leda till förlängda kontakt- och beslutsvägar i olika planerings- frågor i jämförelse med i första hand huvudaltemativ "2. Utredningen finner dock att en lämplig detaljutformning av huvudalternativ 3 i huvudsak kan avlägsna de nackdelar som alternativet kan innebära. Enligt utredningen ger ett val av huvudalternativ 3 också erforderlig handlings- frihet beträffande den långsiktiga utvecklingen av försvarsforsknings- organisationen och dess samordning med annan forsknings- och utveck- lingsverksamhet inom landet.

Remissyttrandena över försvarsforskningsutredningens principförslag ger utslag till förmån för huvudalternativen 3 resp. 2 i nämnd ordning. Remissinstansernas ställningstaganden följs dock av en rad reservationer. Dessa är delvis mycket långtgående och har närmast karaktären av helt nya förslag. lnvändningarna från de myndigheter som närmast berörs av förslagen har en gemensam grund. Utredningens förslag om en bättre samordning av forskningen både inom försvarssektorn och mot samhället i övrigt godtas. Myndigheterna ifrågasätter emellertid om inte dessa samordningsbehov kan tillgodoses i huvudsak genom förbättringar inom nuvarande organisation. De ställer sig därför tveksamma till behovet av en serviceenhet för perspektivplaneunderlag och en styrelse för försvars- forskning.

På grundval av betänkandet och remissyttrandena fick försvarsforsk- ningsutredningen i april 1971 tilläggsdirektiv att utarbeta förslag om försvarsforskningens framtida organisation inom ramen för huvudalterna— tiv 3 med vissa modifieringar. Bl. a. skulle ansvaret under Kungl. Maj:t för att hålla samman miljöstudier och studier av det svenska samhällets förändring ligga på ett särskilt organ med anknytning till försvarsdepar- tementet. I juni 1971 uppdrogs vidare åt utredningen att i samråd med delegationen för lokalisering av statlig verksamhet pröva frågan om den framtida lokaliseringen av försvarets forskningsanstalt.

Försvarsforskningsutredningen avlämnade i december 1971 delbetän- kandet (Ds Fö 1971 :5) Försvarsforskningens ledning och i oktober 1972 slutbetänkandet (SOU l972z8) Forskningen inom försvaret.

Utredningen finner att totalförsvarets myndigheter har en långsiktig efterfrågan på forsknings- och utvecklingskapacitet inom främst följande tillämpningsområden.

—- System och metoder för teknisk informalionsbehandling,

— Vapen och deras verkan, — Fordon och farkoster,

-- Människan i totalförsvaret samt

Planerings- och utredningsmetodik med angränsande områden.

En ny ledningsorganisation för försvarsforskningen bör enligt utredningens mening utformas så att den möjliggör en s a m 0 r (1 n a d

Prop. l973:88 107

p r 0 g r a m pl an e ri n g av den ej objektbundna försvarsforskningen. Den samordnade programplaneringen bör omfatta alla avnämarmyndig- heter och tillämpningsornräden för denna forskning. Ledningsorgani- sationen bör vidare möjliggöra e n sa m 0 r d n a d r e s ur 5 - pl a n e r i n g avseende utnyttjandet av skilda forskningsresurser för olika forskningsprogram med hänsyn både till försvarets och andra samhällssektorers behov. Utredningen föreslår att en styrelse för försvars- forskning inrättas som centralt ledningsorgan med uppgift att bl. a. svara för en Sådan samordnad program- och resursplanering för den ej objektbundna försvarsforskningen.

Styrelsen för försvarsforskning blir p r 0 g r am m y n d i g h et och får programansvar för all ej objektbunden försvarsforskning. Överbefäl- havaren och civilförsvarsstyrelsen tilldelas viss direktivrätt rörande storleken av planeringsramarna för delprogrammet Gemensam försvars- forskning. Avnämarmyndigheter inom totalförsvaret bör medverka i de samrädsförfaranden som ingår i beredningen av programplanerna för delprogrammet. Styrelsen för försvarsforskning har ledningsansvar för dessa samrådsförfaranden. Styrelsen får vidare ansvaret för att samordna resursplaneringen för forskningsorgan som får uppdrag inom delpro- grammet Gemensam försvarsforskning. För att styrelsen för försvars- forskning skall få befogenheter som svarar mot samordningsansvaret på program- och resurssidan anser utredningen att styrelsen i formell mening också skall vara p r o d u k t i o n sm y n dig h et för uppdrag inom delprogrammet (anslaget) Gemensam försvarsforskning. Utredningen avser därmed huvudsakligen det ekonomiska redovisnings- och besluts- ansvaret närmast under Kungl. Maj:t.

Styrelsens ansvar som programmyndighet bör enligt utredningen främst bestå i att ange mål och planeringsramar i stort för uppdrag inom delprogrammet Gemensam försvarsforskning, medan forskningsorganen bestämmer metoderna för att nå de uppsatta målen. Styrelsen får också samordningsansvar pä central nivå för forskningsorganisationens s.k. rådgivande funktion gentemot planeringsansvariga myndigheter, dvs. för forskningsorganens medverkan i avnämarnas studie- och utredningsverk- samhet.

Utredningen föreslär att styrelsen för försvarsforskning leds av en generaldirektör som samtidigt är ordförande i verksstyrelsen. Styrelsen bör enligt utredningen organiseras på en utredningsavdelning, en plane- ringsavdelning och en administrativ avdelning.

I verksstyrelsen bör enligt utredningen ingå bl.a. företrädare för centralt planeringsansvariga myndigheter inom försvarssektorn, för för- svarets materielverk. för forskningsorgan utanför försvarssektorn samt för industrin.

Med hänvisning till att styrelsen för försvarsforskning skall verka som högsta företrädare för forskningsorganens rådgivande funktion mot de planeringsansvariga myndigheterna inom totalförsvaret föreslår utred- ningen att styrelsens generaldirektör skall vara ledamot av militärlcd- ningen och därvid medverka i handläggning främst av sådana ärenden som

Prop. l973:88 108

berör forskningsorganens verksamhet. Vidare föreslås att styrelsen för försvarsforskning på motsvarande sätt representeras i övriga myndigheter med centralt planeringsansvar inom olika delar av totalförsvaret.

U t r e (1 nin g 5 a v d e 1 n i n g e n s uppgifter och sammansättning bestäms enligt utredningen i hög grad av att styrelsen för försvarsforsk— ning skall svara för att forskningsorganens rådgivande funktion sam- ordnas pä central nivå. Utredningen föreslår därför att huvuddelen av nuvarande planeringsbyrän vid försvarets forskningsanstalt förs över till styrelsen för försvarsforskning och bildar styrelsens utredningsavdelning med i huvudsak oförändrade arbetsuppgifter.

Plan e r i n g s a v d el n i n g e n inom styrelsen för försvarsforsk- ning skall enligt utredningen bereda programplanerna för delprogrammet Gemensam försvarsforskning och därav betingad långsiktig resursplane- ring och ta fram styrelsens grundsyn på försvarsforskningens utveckling på längre sikt. Till planeringsavdelningen bör knytas programnämnder med programsekretariat samt en resursnämnd.

För programplaneringen föreslår utredningen att styrelsen för försvars- forskning använder en indelning av försvarsforskningsprogrammet som anknyter till de av utredningen angivna huvudsakliga tillämpnings- områdena för försvarsforskningen. För varje sädan del av försvarsforsk- ningsprogrammet föreslår utredningen att en p r 0 g ra m n ä m n d inrättas inom styrelsen. Programnämnderna bör få till uppgift att bl. a. bereda förslag till programplaner för berörd del av försvarsforsknings- programmet. Nämnderna bör vidare kontrollera hur forskningsorganen uppfyller målen för gällande planer. [ programnämnderna bör enligt utredningen ingå företrädare för planeringsansvariga och materiel- anskaffande myndigheter, företrädare för försvarsforskningsorganen, fristående tekniskt-vetenskaplig expertis samt en sekreterare ur ett p r 0 g r a m 5 e k r e t a r i a t inom styrelsens planeringsavdelning. Pro- gramsekretariatet övertar i huvudsak de uppgifter som nu sköts av de 5. k. programföredragande tjänstemännen inom försvarets forskningsanstalt. De nuvarande försvarsmedicinska och militärhistoriska forskningsdelega- tionernas uppgifter bör enligt utredningen föras över till nämndorganisa- tionen.

Utredningen föreslår också en r e s 11 r 5 n ä m n d för att samordna utvecklingen och utnyttjandet av olika forskningsresurser inom och utom försvarssektorn.

Vidare föreslår utredningen att en c h e fs n ä m n d inrättas vid styrelsen för försvarsforskning. Chefsnämnden skall inför styrelsen i plenum svara för en övergripande beredning av olika avvägningsfrägor inom delprogrammet Gemensam försvarsforskning.

Den administrativa avdelningen vid styrelsen för försvarsforskning bör enligt utredningens förslag bestå dels av en ekonomi— och förvaltningsdetalj som svarar för beredning och handlägg- ning av de ekonomi— och förvaltningsfrägor som faller på styrelsen som programmyndighet och formell produktionsmyndighet för den ej objekt- bundna försvarsforskningcn. dels av en detalj för styrelsens interna

Prop. l973:88 109

administration.

Utredningen föreslår att ett förslagsanslag benämnt G e m e n s a 111 f ö r s v a r s f 0 r s k n in g förs upp på riksstatens driftbudget. Anslaget föreslås bestå av tre delar, nämligen Styrelsen för försvarsforskning utom utredningsavdelningen, Styrelsen för försvarsforskning: Utredningsavdel- ningen samt Kunskapsuppbyggande och tillämpad, ej objektbunden forskning. Utredningen föreslår vidare att verksamheten vid forsknings- organ inom försvarssektorn och vid utredningsavdelningen helt budgete- ras på sekundäruppdrag från styrelsen för försvarsforskning och andra uppdragsgivare inom och utanför försvaret. Inkomster och utgifter för forskningsorganen bör redovisas mot förslagsanslag på driftbudgeten om 1 000 kr. Till anslagsframställningarna från dessa organ. som inges genom styrelsen för försvarsforskning, bör fogas en balanserad inkomst/utgifts- stat för verksamheten. '

Utredningen föreslår att större investeringari maskiner och forsknings- instrument finansieras genom utnyttjande av fondprincipen. En ny kapitalfond — benämnd Försvarets forskningsfond — bör inrättas med styrelsen för försvarsforskning som fondförvaltande myndighet.

Utredningen förordar att de forskningsutförande en- h e t e r n a organiseras efter tillämpningsområden. Alternativa utform- ningar av en forskningsorganisation enligt denna modell läggs fram. Samtliga utgår från sex block. Blocken är bildade genom att forsknings- enheterna har grupperats med hänsyn till samhörighet i fråga om tillämpningsmål, gemensamma krav på kunnande inom vissa grundläggan- de vetenskaps— och teknikområden samt gemensamma behov av vissa specialiserade stödfunktioner. Block l eller ABC-skyddsblocket har sitt ansvarsområde avgränsat främst till människan som objekt för vapenver- kan med tyngdpunkt på skyddet mot ABC-stridsmedel. Ansvarsområdct för block 2 eller vapen- och verkansbloeket berör främst konventionella vapensystem och deras verkan samt vissa frågor som rör verkan av kärnvapen och skydd mot sådana. Block 3 eller tekniska informations- behandlingsblocket har sitt ansvarsområde avgränsat främst till området teknisk informationsbehandling. Block 4 eller FFA—blocket har samma ansvarsområde som flygtekniska försöksanstalten f.n. har, dvs. flyg- teknik med vissa angränsande områden. Block 5 eller MPl-bloeket har sitt ansvarsområde avgränsat främst till individens och gruppens psykiska prestationsförmåga och beteende samt tillhörande urvalsproblem och bioteknologiska frågor. Block 6 eller de specialmedicinska forskar- grupperna används som en sammanfattande beteckning på de. försvars- grensanknutna specialmedicinska forskargrupper som delvis finansieras av försvarsmedicinska forskningsdelegationen. Gruppernas ansvarsområden har anknytning främst till individens och gruppens fysiska prestationsför- måga i särskilda miljöer samt därmed sammanhängande urvals- och prövningsfrågor. .

Utredningen föreslår att huvuddelen av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn under styrelsen för försvarsforskning organiseras på fyra administrativt självständiga institut enligt följande.

Prop. l973:88 1 10

— Forskningsanstalten för vapenteknik består av vapen- och verkans- bloeket samt ABC-skyddsblocket (blocken ] och 2"). -- Forskningsanstalten för informationsbehandlingsteknik omfattar det tekniska informationsbehandlingsblocket (block 3). — Flygtekniska försöksanstalten (block 4) hari stort samma organisation och uppgifter som nu. Försöksanstalten tillförs dock viss material- forskning m. m. som nu bedrivs vid försvarets forskningsanstalt. — Försvarets medicinsk—beteendevetenskapliga forskningsanstalt består av en lednings-, planerings- och utredningsenhet. Vidare ingår en försvars- psykologisk enhet till vilken förs de forskande funktionerna vid nuvarande militärpsykologiska institutet med tillhörande delar av institutets administrativa stödfunktioner samt vissa bioteknologiska enheter vid nuvarande försvarets forskningsanstalt. Slutligen ingår en enhet för armé- och allmän försvarsmedicin, en navalmedicinsk enhet samt en tlygmedicinsk enhet. Dessa enheter organiseras ur befintliga specialmedicinska forskargrupper.

Utredningen finner att en samlad lo k a ] is e r i n g a v in st i tu - te n till Stockholmsområdet är lämpligast. För de specialmedicinska enhetcma liksom för flygtekniska försöksanstalten förutsätter utred- ningen oförändrad lokalisering.

Utredningcn lägger också fram två alternativ till organisation av de forskningsutförande enheterna, om delar av försvarets forskningsanstalt omlokaliseras enligt de förslag som har lagts fram av delegationen för lokalisering av statlig verksamhet. Båda alternativen innebär att forsk- ningsanstalten för informationsbehandlingsteknik förläggs till Linköping. Lokaliseringen av försvarets teletekniska laboratorium bör enligt utred- ningen prövas i särskild ordning. Alternativen skiljer sig åt i fråga om lokaliseringen av viss medicinsk och beteendevetenskaplig forskning. I det ena alternativet förs en huvuddel av blocken ] (ABC-skydd), 5 (militär- psykologiska institutet m.m.) och 6 (vissa specialmedicinska grupper) samman till en medicinsk-beteendevetenskaplig försvarsforskningsanstalt i Umeå. Alternativet innebär bl. a. att vissa funktioner vid nuvarande militärpsykologiska institut inte följer institutet till Karlstad utan i stället förläggs till Umeå. 1 det andra alternativet lokaliseras endast block l (ABC-blocket) till Umeå. Med hänsyn till den inriktning och omfattning verksamheten i Umeå då får föreslås ABC-blocket underställas chefen för forskningsanstalten för vapenteknik som ligger kvar i Stockholmsom- rådet. Umeåenheten bör därvid vara en förhållandevis självständig filialenhet till anstalten för vapenteknik. En försvarsforskningsanstalt för medicin och beteendevetenskap organiseras som i utredningens huvud- förslag men med letlningsenhet och försvarspsykologisk enhet i Karlstad och övriga enheter i Stockholm och Linköping (flygmedicin').

Utredningen beräknar engångskostnadcrna i samband med en omloka— lisering till mellan 40 och 50 milj. kr. Merkostnadcrna för den löpande verksamheten efter omlokaliseringen uppskattar utredningen till mellan 6.5 och 7 milj. kr. för år.

Prop. l973:88 lll

Utredningen bedömer att bl. a. rationaliseringar inom stödfunktioner och strukturförändringar i organisationen kan medföra en personalminsk- ning fram till budgetåret 1977/78 vid de enheter som ingår i nuvarande försvarets forskningsanstalt om ca 180 personer utan att de mål som anges i gällande programplan för anstalten påverkas nämnvärt. Det behov av ytterligare personal som uppkommer i omlokaliseringsalternativet har uppskattats till ett 70-tal anställda.

Utredningens organisationsförslag utsätts för stark kritik av remiss- instanserna. De är visserligen eniga med utredningen om att" det behövs en ökad samordning av den ej objektbundna försvarsforskningen, särskilt inom de medicinska och beteendevetenskapliga områdena. men framför allt försvarets myndigheter anser att samordningsbehoven kan tillgodoses genom förändringar i huvudsak inom ramen för nuvarande organisation.

Behovet av en styrelse för försvarsforskning med de uppgifter som utredningen föreslår förnekas eller ifrågasätts av flertalet remissinstanser. Främst försvarets myndigheter anser att styrelsen kommer att utgöra ett mellanled mellan avnämarna och forskningsorganen som för med sig förlängda kontaktvägar samt risk för dubbelarbete och ökade administra- tiva rutiner. Man vänder sig särskilt mot att styrelsen skall ha någon form av produktionsansvar och anser att — om styrelsen inrättas -- dess programansvar bör inskränka sig till inriktning och ledning av den långsiktiga forskningsplaneringen. Många remissinstanser anser vidare att forskningsorganens rådgivande funktion helt bör ligga på de forsknings- utförande enheterna och att forskningsanstaltens planeringsbyrå därför inte bör föras över till styrelsen.

Flertalet remissinstanser godtar inte den av utredningen förordade organisationslösningen som innebär att de. forskningsutförande enhe- terna bildar fyra institut under styrelsen för försvarsforskning. Utom mot uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan styrelsen och de forsknings- utförande enheterna, som nyss har berörts. vänder man sig mot att de forskningsutförande enheterna skall utgöra fyra självständiga myndig- heter. l linje därmed förordas andra organisatoriska lösningar som delvis ansluter sig till ett inom utredningen reservationsvis framfört förslag om en sammanhållen produktionsniyndighet för försvarsforskning under en chef. I fråga om den förvaltningsrättsliga avgränsningen av programfunk- tion och utförandefunktion är därvid uppfattningarna delade.

Grupperingen av de forskningsutförande enheterna'i block som är organiserade efter tillämpningsområden godtas i huvudsak av remiss- instanserna utom försvarets forskningsanstalt. dess företagsnämnd och SACO.

Alla remissinstanser utom försvarets rationaliseringsinstitut, statskon- toret och universitetskanslersämbetet avvisar tanken att lokalisera om delar av försvarets forskningsanstalt. Detta motiveras av behovet av samverkan inom forskningsorganisattonen och mellan denna och av- nämarna.

Flera remissinstanser tar upp personalfrågor. Kritik riktas främst mot rationaliseringsinstitutets rapport om organisation och dimensionering av vissa stödfunktioner i försvarsforskningsorganisationen.

Prop. l973:88 112

Utgångspunkter för försvarsforskningens organisation

Underlag för att utforma och genomföra vår försvarspolitik erhålls bl. a. genom försvarsforskning. Utvecklingen har lett till att försvarsforsk- ningen har breddats mot andra områden än de tekniska och naturveten- skapliga. Försvarsforskningen inom de nya områdena har i vissa fall inte fått fasta organisatoriska former. Vidgningen mot andra delar av totalför- svaret än det militära försvaret och civilförsvaret och mot nya forsknings- områden samt behovet av ökad samordning med den civila forskningen har aktualiserat en översyn av verksamheten vid försvarets forskningsor- gan.

Försvarsforskningsutrcdningen lade i sitt första delbetänkande fram fyra alternativ till principlösning av försvarsforskningens organisation. Utredningen fann att två av dessa hade alltför stora nackdelar för att komma i fråga. Valet stod enligt utredningen mellan en sammanhållen myndighet för den ej objektbundna försvarsforskningen och en lösning där program- och produktionsansvaret för denna forskning delas mellan olika myndigheter. Utredningen förordade den sistnämnda lösningen. Enligt förslaget skulle inrättas en styrelse för försvarsforskning som programmyndighct, medan produktionsansvaret skulle ligga på de fors- kande enheterna. För arbetet med att ta fram visst underlag till perspektivplaneringen skulle skapas en särskild serviceenhet.

Remissinstanserna ställde sig positiva till principerna i utredningens förslag. Många ifrågasatte dock behovet av en särskild styrelse för programsamordningen och av den föreslagna serviceenheten.

] tilläggsdirektiv till utredningen anfördejag bl. a. att ett särskilt organ som motsvarade den av utredningen föreslagna styrelsen för försvars- forskning borde inrättas för att leda och samordna den försvarsinriktade forskningen.

Utredningen har sedermera lämnat förslag till detaljutformning av forskningsorganisationen med den nyss nämnda styrelsen som program- myndighct. Enligt förslaget skall styrelsen också ha produktionsansvar i formell mening för den ej objektbundna försvarsforskningen som skall utföras vid fyra fristående institut. Utredningen belyser också hur forskningsorganisationen skulle kunna utformas om program- och pro- duktionsansvar lades på en myndighet som också skulle utföra huvudde- len av forskningen. Utredningen konstaterar att de flesta fördelarna med det förordade alternativet skulle kunna uppnås också med denna lösning. Utredningen står sålunda inte främmande för tanken att styrelsen och de forskande enheterna inordnas i en myndighet. Förutsättningen härför är enligt utredningen att man inom en sådan myndighet gör åtskillnad mellan ansvar för att inrikta och dimensionera forskningsprogrammet och ansvar för att genomföra forskningen.

Förslaget om en särskild styrelse för försvarsforskning har utsatts för hård kritik vid remissbehandlingen. Enligt flertalet remissinstanser inne- bär förslaget att kontaktvägarna mellan forskningsenheter och avnämare

Prop. l973:88 113

förlängs och att de administrativa kostnaderna ökar utan att motsvarande fördelar uppnås.

Innan jag redovisar mina ställningstaganden till utredningens förslag, vill jag erinra om ett uttalande jag gjorde vid anmälan av prop. 1972z75. Beträffande det militära försvarets fortsatta inriktning anförde jag då bl. a. att de fasta kostnaderna, t. ex. för förvaltningsorganisationen, måste begränsas. Överbefälhavaren har mot denna bakgrund fått i uppdrag att vidta eller föreslå åtgärder för att minska antalet anställda inom det militära försvaret. Dessa riktlinjer, som gäller för bl. a. huvud- programmet Gemensamma myndigheter och funktioner, har tillkommit sedan försvarsforskningsutredningen fick sina direktiv. Beträffande förut- sättningarna att inom försvarets forskningsorganisation genomföra de åsyftade åtgärderna är det enligt min mening så att anpassningsförmågan och därigenom möjligheterna till personalbesparingar är större inom en administrativt sammanhållen organisation, även om denna inte i sin helhet är förlagd till en och samma ort.

Utredningen har enligt min mening inte på ett övertygande sätt kunnat visa att några fördelar totalt sett uppnås genom att en särskild styrelse för försvarsforskning inrättas. Denna uppfattning delas av flertalet remissin- stanser. I likhet med utredningen anser jag att kraven på försvarets forskningsorganisation kan tillgodoses inom ramen för en myndighet. Mot denna bakgrund och med hänsyn till vad jag nyss har anfört om möjligheterna till personalbesparingar förordar jag att programansvaret för i princip all ej objektbunden försvarsforskning och produktionsan- svaret för huvuddelen av denna forskning hålls samman inom en myndig- het, försvarets forskningsanstalt. Jag återkommer i det följande till frågorna om forskningsanstaltens uppgifter och huvuddragen av anstaltens organisation.

Den ej objektbundna försvarsforskningens avgränsning

Jag vill härefter något beröra frågan om den ej objektbundna forsk- ningens avgränsning mot försvarsplaneringen och mot det objektbundna forsknings- och utvecklingsarbetet.

Utredningen anser att det inte är möjligt att dra en skarp gräns mellan forskning samt studier och utredningar. Omfattningen av och ambitions- nivån för forskningsorganens medverkan i avnämarnas studie- och utred- ningsverksamhet bör därför enligt utredningen fortlöpande avvägas ge- nom ett samrådsförfarande mellan avnämare och forskningsorgan. Det åvilar enligt utredningen de myndigheter som-är ansvariga för planerings- besluten inom totalförsvarets olika delar att ange ambitionsnivån för varje enskild studie- och utredningsuppgift. De planeringsansvariga myn- digheter som har yttrat sig i frågan biträder utredningens uppfattning. Även jag är av samma mening som utredningen i denna fråga. Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering har inrättats inom försvarsdepartementet den 1 juli 1972 (prop. l972z45, FöU 1972:15, rskr 19722184). Sekretariatet leder

8 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 88

Prop. 1973188 | 14

bl. a. miljöstudierna och studierna av det svenska samhällets förändring. Ansvaret för övrig studie- och utredningsverksamhet vilar på överbefäl- havaren, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar enligt gällande instruktioner.

Utredningen anser att gränsen mellan den ej objektbundna försvars— forskningen och den objektbundna skall dras vid en viss beslutspunkt vid beredningen av vissa anskaffningsärenden m.m. Även om man drar gränsen på detta sätt, uppstår enligt utredningen gränsfall som måste lösas genom samråd mellan berörda myndigheteri det enskilda fallet. Jag delar i princip utredningens uppfattning i denna fråga. Liksom utred— ningen anser jag nämligen att en formell gräns måste dras för att vissa finansieringsfrågor skall kunna lösas. Frågan om gränsdragningen hänger samman med formerna för systemplanering. Föreskrifter för systempla- nering har ännu inte fastställts. Med hänsyn till det anförda är jag inte beredd att nu ange hur gränsen bör dras.

Ansvars— och uppgiftsfördelning

Jag kommer så tillbaka till frågan om forskningsanstaltens uppgifter. Utredningen föreslår att ansvaret för att genomföra den verksamhet som nu bedrivs av försvarets forskningsanstalt, militärpsykologiska institutet, militärmedicinska undersökningscentralen, armé- och navalmedicinska forskargrupperna, flygmedicinska institutionen och flygtekniska för- söksanstalten skall övertas av fyra fristående forskningsinstitut. Motsva- rande ansvar för den fortifikatoriska forskningen bör enligt utredningen ligga kvar på fortifikationsförvaltningen. Som jag har nämnt tidigare föreslås program- och produktionsansvaret ligga på en särskild myndig- het, styrelsen för försvarsforskning. Styrelsen föreslås också få sådant ansvar för den militärhistoriska forskning som f.n. finansieras genom militärhistoriska forskningsdelegationen och för viss kunskapsuppbyggan- de forskning för det psykologiska försvaret.

Jag har tidigare förordat att programansvaret för i princip all ej objektbunden försvarsforskning skall hållas samman inom en myndighet, försvarets forskningsanstalt, som också skall ha produktionsansvar för huvuddelen av denna forskning. Som en följd härav bör militärpsykolo- giska institutet, militärmedicinska undersökningscentralen, armé- och navalmedicinska forskargrupperna och flygmedicinska institutionen in- ordnas i försvarets forskningsanstalt. [ samband därmed bör forsknings- anstalten överta program- och produktionsansvaret för den ej objekt- bundna forskning som bedrivs vid dessa forskningsorgan. Anstalten bör vidare överta program- och produktionsansvaret för övrig försvarsmedi- cinsk forskning som finansieras genom försvarsmedicinska forskningsdele- gationen. Militärpsykologiska institutet och försvarsmedicinska forsk- ningsdelegationen bör därvid upphöra som självständiga myndigheter.

Flygtekniska försöksanstalten intar i viss mån en särställning inom försvarets forskningsorganisation. Försöksanstaltens verksamhet för för- svaret består till övervägande del av objektbunden forskning och utveck—

Prop. l973:88 115

ling. Anstaltens finansieringsförhållanden avviker också från övriga berör- da myndigheters. Den största delen av anstaltens verksamhet utgörs av uppdrag som betalas av beställarna. Huvuddelen av anstaltens objekt- bundna och en stor del av dess ej objektbundna forskning finansieras sålunda genom sekundäruppdrag från försvarets materielverk. Ej objekt- bunden flygteknisk forskning bedrivs också vid högskolor och vissa industriföretag. Materielverket har produktionsansvar för denna forsk- ning, medan programansvaret utövas av chefen för flygvapnet. Program- ansvaret för den ej objektbundna flygtekniska försvarsforskningen bör enligt min mening övertas av försvarets forskningsanstalt. Produktions- ansvaret bör fortfarande ligga hos försvarets materielverk. Motsvarande bör gälla ej objektbunden försvarstcknisk forskning inom områdena robotteknik, skeppsteknik och fordonsteknik.

Jag förordar vidare att programansvaret för den ej objektbundna fortifikatoriska forskningen övertas av forskningsanstalten. Produktions- ansvaret för denna verksamhet bör ligga kvar hos fortifikationsförvalt- ningen.

Den militärhistoriska forskning som bedrivs vid militärhögskolan, delvis med stöd av militärhistoriska forskningsdelegationen, syftar främst till att ge underlag för utbildningen vid högskolan. Forskning om krigsföretag m. rn. under äldre tid som bedrivs med stöd av delegationen kan dessutom betraktas som en kulturaktivitet. Enligt min mening bör försvarets forskningsanstalt inte tilldelas program- eller produktionsan- svar för denna forskning. Den övriga forskning av samhällsvetenskaplig karaktär som bedrivs eller kan komma att bedrivas vid militärhögskolan bör ses i samband med aktuella säkerhetspolitiska studier och samhälls- studier.

Långsiktig, kunskapsuppbyggandc forskning i metodfrågor för det psykologiska försvarets behov skall inte heller i fortsättningen ligga på beredskapsnämnden för psykologiskt försvar. Program- och produktions- ansvar för denna verksamhet bör enligt min mening ligga på försvarets forskningsanstalt. Beredskapsnämnden bör alltjämt ha ansvaret för de forsknings- och undersökningsprojekt som följer av nämndens instruk- tionscnliga uppgifter rörande krigsplanläggning och studier av svensk opinionsutveckling m. m.

Den utbildningsteknologiska forskningen vid försvarets brevskola be- drivs i samband med att brevskolan utvecklar och framställer utbildnings- hjälpmedel för försvaret och har i allt väsentligt karaktär av objektbun- den forskning. Program- och produktionsansvaret för denna verksamhet bör därför ligga kvar på brevskolan.

Finansiering

Utredningens ställningstaganden i fråga om försvarsforskningens finan- siering hänger samman med förslaget att program- och produktionsansvar resp. ansvar för att utföra forskningen skall ligga hos skilda myndigheter. Jag har tidigare förordat att programansvaret för den ej objektbundna

Prop. l973:88 ' 1_16

försvarsforskningen skall ligga hos försvarets forskningsanstalt och pro- duktionsansvaret hos fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk och forskningsanstalten. Utredningens förslag om den ej objektbundna försvarsforskningens finansiering kan därför inte i sin helhet läggas till grund för mina ställningstaganden. Den ej objektbundna försvarsforsk- ningen spelar stor roll för den framtida utformningen av försvaret. Det är därför angeläget att statsmakterna tar ett uttryckligt ansvar för omfatt- ningen och inriktningen av denna forskning. Inom försvarets planerings- och programbudgetsystem indelas verksamheten genom program och delprogram i bestämda, avgränsbara resursavvägningsområden. I likhet med utredningen anser jag att ett nytt delprogram med benämningen Gemensam försvarsforskning bör skapas inom huvudprogrammet Gemen- samma myndigheter och funktioner. Delprogrammet kommer i allt. väsentligt att ha samma omfattning som avvägningsprogrammet Allmän försvarsforskning. Delprogrammet Gemensam försvarsforskning bör en- ligt rnin mening delas upp i programelement enligt följande, nämligen ett för den fortifikatoriska forskning som fortifikationsförvaltningen har produktionsansvar för, ett för den flygtekniska och övriga försvarstek- niska forskning som försvarets materielverk har produktionsansvar för samt ett mindre antal programelement för den forskning som forsknings- anstalten har produktionsansvar för. Ett förslagsanslag med samma namn som delprogrammet bör föras upp på riksstatens driftbudget, varvid anslagen Försvarets forskningsanstalt, Militärpsykologiska institutet och Försvarsmedicinska forskningsdelegationen kan utgå. Det nya anslaget bör innehålla medel för all ej objektbunden försvarsforskning, alltså även den forskning av detta slag som fortifikationsförvaltningen och försvarets materielverk har produktionsansvar för. Anslaget bör innehålla ett pri- märuppdrag till vardera fortifikationsförvaltningen, försvarets materiel— verk och försvarets forskningsanstalt. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser om formerna för finansiering och redovis- ning av verksamheten inom delprogrammet och av betald uppdragsverk- samhet vid berörda forskningsorgan för beställare inom och utanför totalförsvaret.

F.n. anvisas utanför utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret ett anslag till flygtekniska försöksanstalten för grundläggan- de flygteknisk forskning av allmän karaktär. Anslaget avses främst för att täcka försöksanstaltens kostnader i samband med dess uppgifter som centralt organ inom landet för flygteknisk forskning och provning. Anslaget bör enligt min mening inte föras över till Gemensam försvars- forskning.

Utredningen framhåller att myndigheter med ansvar för perspektiv- planering inom totalförsvarets olika delar bör tillförsäkras inflytande över forskningsprogrammets inriktning och dimensionering. De remissinstan- ser som har yttrat sig i frågan stöder utredningen. Även jag biträder utredningens uppfattning. Försvarets forskningsanstalt bör alltså liksom nu ha att följa överbefälhavarens direktiv, när anstalten gör upp förslag till programplan och anslagsframställning för delprogrammet Gemensam

Prop. l973:88 117

försvarsforskning. Även om myndigheter inom det militära försvaret förblir de dominerande avnämarna för verksamheten inom delprogram- met, kommer detta liksom f. n. att omfatta också viss forskning för andra delar av totalförsvaret. Överbefälhavaren bör därför utfärda sina direktiv i samråd med myndigheter som har ansvar för perspektivplanering inom övriga delar av totalförsvaret.

Försvarsforskningsutredningen föreslår att forskningsutrustning skall finansieras över en kapitalfond. Bl. a.,frågan om förmögenhetsredovisning vid myndigheter övervägs f. n. av budgetutredningen. Jag är därför inte beredd att nu ta ställning till försvarsforskningsutredningens förslag i denna del.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att den forsknings-, övervak- nings- och utredningsverksamhet som försvarets forskningsanstalt bedri- ver i samband med förhandlingarna om rustningsbegränsning och -kon- troll inte ingår i delprogrammet Gemensam försvarsforskning. Enligt förslag i prop. l973:l (bil. 6 s. 42) bör medel för denna verksamhet anvisas under tredje huvudtiteln.

Försvarets forskningsanstalts organisation m. m.

Jag går så över till frågan om försvarets forskningsanstalts organisation. Jag vill därvid till en början framhålla att vissa grunder i utredningens organisationsförslag kan aHVändas även vid den av mig förordade lösning- en med en sammanhållen program- och produktionsmyndighet för huvuddelen av den ej objektbundna försvarsforskningen. Jag är emellertid inte beredd att nu lägga fram ett detaljerat organisationsförslag beträffan- de forskningsanstalten. Förslagen i det följande får därför ses som principer för utformningen av forskningsanstaltens organisation. Huvud- dragen av principförslaget till forskningsanstaltens organisation framgår av en tablå, vilken torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

Ledningen av försvarets forskningsanstalt bör utövas av en styrelse och under denna av en verksehef. Bortsett från verksehefen bör det inte finnas några självskrivna ledamöter i styrelsen. Vissa centrala myndighe- ter inom totalförsvaret bör dock vara företrädda. Vidare bör forskningsanstalten genom styrelsen tillföras sakkunskap från olika veten- skapsområden, bl.a. för att underlätta samordningen med forskning utanför försvaret. Verkschefen bör vara styrelsens ordförande. Det ankommer på Kungl, Maj :t att besluta om styrelsens sammansättning.

Som jag har nämnt tidigare diskuterar utredningen möjligheterna att avgränsa program- och utförandefunktionerna från varandra inom en sammanhållen forskningsmyndighet. Detta bör enligt utredningen vara möjligt, om KungL Maj:t i instruktion för myndigheten anger en bestämd ansvarsfördelning mellan olika enheter och ger anvisningar om handlägg- ningen av vissa ärenden. Remissinstansernas meningar är delade ifråga om önskvärdheten av och möjligheten att avgränsa de nämnda funktio-

Prop. l973:88 118

nerna från varandra. Enligt min mening bör forskningsanstaltens styrelse ha till huvuduppgift att på grundval av direktiv som Kungl. Maj:t kan komma att meddela ange allmänna riktlinjer för inriktningen av delpro- grammet Gemensam försvarsforskning och för utnyttjandet av tillgängliga resurser.

Utredningen föreslår att vissa stabsorgan för beredning av program- planeärenden m.m. skall ingå i styrelsen för försvarsforskning. Remiss- instansernas uppfattning om behovet och den närmare utformningen av dessa organ går starkt isär. Framför allt försvarets myndigheter avstyrker att programnämnder inrättas för beredning av programplaneärenden, medan förslaget om en resursnämnd för beredning av frågor om utveck- lingen och utnyttjandet av forskningsresurserna får ett positivt mottagan- de. Enligt min mening finns det i den av mig förordade organisationslös- ningen behov av vissa gemensamma organ för planering och administra- tion. Jag förordar att forskningsanstaltens gemensamma funktioner för planering och administration samlas i ett e e n t r al [ k a n sl i. Det ankommer på Kungl. Maj:t att närmare utforma dess organisation. Därvid bör följande riktlinjer gälla.

För att bereda verksledningens ställningstaganden i frågor som rör forskningsprogrammets inriktning och resursernas utveckling på lång sikt bör finnas en mindre enhet. Beredning av anslagsframställningar och sammanställning av förslag till programplaner för delprogrammet Gemen- sam försvarsforskning bör ligga på en annan enhet. Denna bör även bereda frågor som rör forskningsanstaltens interna produktionsplanering. Jag anser i likhet med utredningen att ansvaret för att detaljplanera verksamheten i huvudsak bör vila på anstaltens forskningsenheter och övriga berörda myndigheter. En förhållandevis långtgående beredning av underlag till programplaner m.m. bör således ske på forskningsenheter- nas nivå inom forskningsanstalten och vid övriga berörda myndigheter. En sådan uppgiftsfördelning bör enligt min mening skapa förutsättningar att förenkla handläggningen av planeringsärenden och möjliggöra ett effektivt informationsutbyte mellan avnämarmyndigheter och forsknings- organ.

Arbetsbelastningen vid de nämnda centrala planeringsenhetema torde komma att skifta högst avsevärt under olika perioder. Planeringsarbetet bör bedrivas i nära samarbete med berörda avnämarmyndigheter, anstal- tens forskningsenheter och övriga forskningsorgan. Antalet fasta tjänster för handläggande personal vid de centrala planeringsenheterna bör kunna begränsas till ca tio. Vid behov kan enheterna förstärkas med tillfälligt tjänstgörande personal bl. a. från forskningsenhetcrna.

Forskningsanstaltens styrelse bör kunna inrätta de expertnämnder som den anser erforderliga. Särskilt bör beaktas att utomstående expertis kan knytas till anstalten med uppgift att verka för att forskningsorgan inom och utanför försvaret utvecklas och utnyttjas samordnat med hänsyn både till försvarets och andra samhällssektorers behov.

Som jag nyss har förordat bör det centrala kansliet också innehålla de administrativa funktioner m.m. som är gemensamma för forskningsan-

Prop. l973:88 119

stalten. Hur stor del av dessa funktioner som skall anses vara gemensam- ma beror emellertid på om anstalten förläggs till en eller flera orter. Frågan om hur stor del av de administrativa funktionerna som bör ligga i det centrala kansliet resp. hos anstaltens forskningsenheter bör lösas vid det fortsatta arbetet med detaljutformningen av anstaltens organisation. Oavsett storleken bör det enligt min mening finnas enheter för handlägg- ning av personal- och utbildningsårenden, ekonomi- och inköpsärenden och allmänt administrativa ärenden. Vidare bör resurser finnas för central kontakt- och informationsverksamhet samt viss service.

Strävan bör vara att hålla antalet tjänster för det centrala kansliet lågt. Personalbehovet för kansliet kan enligt min mening tillgodoses genom att tjänster vid nuvarande administrativa byrån och planeringsbyrån vid forskningsanstalten fördelas om.

Utredningen föreslår att de forskningsutförande enhe- t e r n a skall organiseras i första hand efter forskningens tillämpningsom- råden inom totalförsvaret. Samtidigt strävar utredningen efter att i möjligaste mån föra samman verksamhet som uppvisar samhörighet i fråga om gemensamma krav på kunnande inom vissa grundläggande vetenskaps- och teknikområden. Nästan alla remissinstanser har samma uppfattning som utredningen i denna fråga. I likhet med utredningen anser jag att en organisation som är uppbyggd i första hand efter tillämpningsområden främjar forskningens målinriktning, bl. a. genom att den ger enkla kontakt- och beslutsvägar både inom forskningsorganisa- tionen och mellan denna och avnämarna. En sådan organisation ger också, som utredningen framhåller, goda förutsättningar att vidmakthålla ett högt fackkunnande för tillämpad forskning inom områden som är centrala för försvaret även med de krav på personalbesparingar som finns inom försvarets område. Jag anser att den föreslagna organisationen bör möjliggöra ett effektivt arbete inom anstalten. Med hänsyn till det anförda förordar jag att forskningsverksamheten vid försvarets forsk- ningsanstalt organiseras på fem huvudenheter med i huvudsak följande ansvarsområden.

H u v u d e n h e t 1 bör svara för forskning inom tillämpningsområdet planerings- och utredningsmetodik för totalförsvaret, vilket område bl. a. innefattar viss samhällsvetenskaplig forskning. Huvudenheten bör vidare svara för samordning på central nivå av forskningsanstaltens medverkan i studier och utredningar vid myndigheter inom totalförsvaret. Huvuden- heten bör slutligen tillhandahålla personal för den operationsanalytiska verksamheten inom totalförsvaret.

l-l u v u (] e n h e t 2 bör svara för forskning främst inom tillämpnings- området för konventionella vapensystem, deras verkan och skydd mot denna, samt vissa frågor som rör verkan av kärnvapen. Huvudenhetens vetenskapliga inriktning berör främst områden av fysiken och kemin.

H 11 v u d e n 11 e t 3 bör svara för forskning främst inom tillämpnings- området för teknisk informationsbehandling. Huvudenhetens vetenskap- liga inriktning berör främst områden av fysiken, huvudsakligen med

Prop. l973:88 120

anknytning till elektromagnetiska och akustiska vågor och därmed sammanhängande tekniker.

H u v u d e n h e t 4 bör svara för forskning främst inom tillämpnings- området människan som objekt för vapenverkan med tyngdpunkt på skyddet mot ABC-stridsmedel. Huvudenhetens vetenskapliga inriktning berör främst områden inom kemin, biologin och medicinen.

H u v u d e n h e t 5 bör svara för forskning främst kring människans betingelser i totalförsvaret. Huvudenhetens vetenskapliga inriktning berör främst områden inom medicinen samt inom beteendevetenskaper som pedagogik, psykologi och sociologi. Huvudenheten bör kunna ha viss expertis placerad till tjänstgöring bl.a. vid andra huvudenheter inom anstalten. Huvudenheten bör i enlighet med utredningens förslag organi- seras på en ledningsenhet, en försvarspsykologisk enhet, en enhet för armé- och allmän försvarsmedicin, en enhet för navalmedicin och en enhet för flygmedicin.

Jag beräknar att huvudenheterna kommer att omfatta följande a n - tal a n ställd a, nämligen huvudenhet 1 ca 120, huvudenhet 2 ca 550, huvudenhet 3 ca 400, huvudenhet 4 ca 250 och huvudenhet 5 ca 100. Dessa personalberäkningar bygger på uppgifter i utredningens organisationsförslag och antalet f. n. anställda vid de myndigheter och organ som föreslås ingå i den nya organisationen. Därvid har jag inte fördelat ca 150 anställda i funktioner för planering och administration samt vissa stödfunktioner som är gemensamma för nuvarande försvarets forskningsanstalt. Kungl. Maj:t bör uppdra åt forskningsanstalten att i samråd med försvarets rationaliseringsinstitut utarbeta förslag till detalj- utformning av anstaltens organisation och att därvid föreslå hur vissa funktioner för administration och service skall fördelas mellan central och lokal nivå. Dessa förslag kan i viss mån komma att påverka den nyss angivna fördelningen av antalet anställda mellan huvudenheterna.

Utredningens överväganden om forskningsanstaltens personalbehov vid slutet av gällande programplaneperiod har utsatts för stark kritik av många remissinstanser. Enligt min mening bör det finnas förutsättningar att minska personalen under den närmaste femårsperioden minst i den utsträckning utredningen har beräknat. Försvarets forskningsanstalt har vid oförändrad lokalisering och organisation bedömt det vara möjligt och nödvändigt att minska antalet anställda vid anstalten den 1 oktober 1971 med 100-—150 personer under programplaneperioden. Det är osäkert hur personalbehovet påverkas av en omlokalisering. Jag är därför inte beredd att nu ange några bestämda riktvärden för personalminskningen vid forskningsanstalten. Kungl. Maj:t bör uppdra åt forskningsanstalten att utarbeta förslag i detta avseende i samband med arbetet på anstaltens detaljorganisation.

Jag vill här också något beröra vissa frågor om hur huvudenheternas verksamhet bör avgränsas inbördes och i förhållande till vissa andra myndigheter.

Forskning kring skydd mot kärnvapenkommeratt bedrivas huvudsakligen vid huvudenheterna 2 och 4. Ansvar för att hålla

Prop. l973:88 121

samman denna forskning och tillhörande utredningsverksamhet bör läggas på en huvudenhet. Kungl. Maj:t bör uppdra åt forskningsanstalten att utarbeta förslag om vilken av huvudenheterna som bör åläggas detta

ansvar. Huvudenhet 5 bör, liksom f. n. militärpsykologiska institutet och de specialmedicinska forskargrupperna, medverka bl. a. i viss t ill ä m p a d medicinsk och psykologisk prövnings- och ur- v al s v e r k 5 a m h e t. Denna medverkan bör normalt finansieras ge- nom sekundäruppdrag från berörda myndigheter. Tillkomsten av huvud- enhet 5 aktualiserar också vissa ansvarsfrågor m.m. som rör den nyss- nämnda verksamheten. Enligt min mening bör försvarets forskningsan- stalt överta militärpsykologiska institutets ansvar för metoder och tillämpningsföreskrifter för den försvarspsykologiska verksamheten. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser om fackansvar för olika verksamheter inom försvaret. Hithörande frågor, bl.a. avseende ansvaret för den medicinska verksamheten, är f. n. under beredning inom försvarsdepartementet.

Tillkomsten av huvudenhet 5 aktualiserar vidare vissa frågor som rör personalen vid de specialmedicinska forskargrupperna. Jag delar utred- ningens uppfattning att ett mindre antal arvodesbefattningar som f.n. finansieras av försvarsmedicinska forskningsdelegationen bör ombildas till fasta tjänster inom forskningsanstalten för att tillgodose personalens krav på anställningstrygghet. Detta bör enligt min mening kunna ske genom att vakanta tjänster vid försvarets forskningsanstalt fördelas om.

I avvaktan på förslag från forskningsanstalten om anstaltens detaljor- ganisation finner jag inte anledning att nu ta ställning till förslaget om att föra över m a t e r i a 1 f o r s k n i n g e 11 vid försvarets forskningsanstalt till flygtekniska försöksanstalten. Enligt min mening bör dock strävan vara att försöksanstalten i största möjliga utsträckning utnyttjas för hållfasthetsteknisk provning och utvärdering av nya material för s.k. lättkonstruktioner.

Samordning med annan forskning

Förslaget till ny organisation för försvarets forskningsanstalt är i första hand utformat med utgångspunkt i totalförsvarets efterfrågan på forsk- ningskapacitet. Försvarsforskningsutredningen påpekar emellertid också att samordning med. annan forskning bör eftersträvas i största möjliga utsträckning. Den lämpligaste formen härför är enligt utredningen att delar av försvarsforskningsprogrammet läggs ut på forskningsorgan utanför försvaret som större, sammanhållna forskningsuppdrag med inplanerad, flerårig löptid samt att försvarets forskningsorgan på motsva- rande sätt åtar sig forskning för uppdragsgivare utanför försvaret. Därutöver bör försvarets forskningsorgan enligt utredningen kunna åta sig mer kortfristiga forskningsuppdrag. De remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har i huvudsak samma uppfattning som utredningen. Som jag har nämnt tidigare anser även jag att det är en viktig uppgift för

Prop. l973:88 122

forskningsanstalten att verka- för en samordnad utveckling och ett samordnat utnyttjande av forskningsorgan inom och utanför försvaret med hänsyn till både försvarets och andra samhällssektorers behov.

Övriga frågor

Jag går nu över till frågan om forskningsanstaltens 10- k a l i s e r i n g. Chefen för finansdepartemcntet kommer senare denna dag att föreslå Kungl. Maj:t att proposition läggs fram angående omloka- lisering av viss statlig verksamhet. Beträffande försvarets forskningsanstalt innebär förslagen i propositionen att huvudenhet 3 bör förläggas till Linköping och huvudenhet 4 till Umeå. Huvudenheterna 1 och 2 bör ligga kvar i Stockholmsområdet. Lokaliseringen inom Stockholmsområ- det av de kvarvarande enheterna kommer att bli föremål för särskilda överväganden. Enligt tidigare riksdagsbeslut (prop. l97l:29, an 1971: 15. rskr l97l:l96) skall militärpsykologiska institutet förläggas till Karlstad. Detta innebär att ledningsenheten och den försvarspsykologiska enheten vid huvudenhet 5 kommer att ligga i Karlstad. Av huvudenhet 5 bör slutligen enheterna för armé- och allmän försvarsmedicin samt navalmedicin ligga kvar i Stockholmsområdet och enheten för flygmedi- cin i Linköping.

Jag räknar med att g e n o m f ö r a n d e t av forskningsanstaltens omorganisation kommer att ta jämförelsevis lång tid. Forskningsanstal- tens styrelse bör tillsättas så att den kan börja sin verksamhet den 1 juli 1973. Militärpsykologiska institutet, militärmedicinska undersöknings- centralen, armé- och navalmedicinska forskargrupperna, flygmedicinska institutionen och försvarsmedicinska forskningsdelegationen bör inordnas i försvarets forskningsanstalt den 1 juli 1974, varvid militärpsykologiska institutet och försvarsmedicinska forskningsdelegationen kan utgå ur organisationen som självständiga myndigheter. Anslaget Gemensam för- svarsforskning bör första gången föras upp på riksstaten budgetåret 1974/75. Som jag har nämnt tidigare bör detaljutformningen av organisa- tionen skc cftcr förslag av forskningsanstalten i samråd med försvarets rationaliseringsinstitut. Forskningsanstalten bör också lämna förslag i de övriga avseenden som jag har nämnt. Omorganisationen bör i huvudsak vara genomförd den 1 juli 1975. För enheter som skall omlokaliseras kan man dock med hänsyn till ekonomiska och personella förhållanden överväga att uppskjuta vissa organisationsändringar till tidpunkten för omlokaliseringen. Jag avser att återkomma med förslag till åtgärder för att genomföra omorganisationen i samband med prövningen av de årliga anslagst'ramställningarna.

Jag vill i detta sammanhang nämna att jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t att försvarets teletekniska laboratoriums organisationstill- hörighel och lokalisering skall utredas av forskningsanstalten i samråd med försvarets materielverk. ' '

Prop. l973:88 123

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att l.godkännal de av mig förordade riktlinjerna för organisation m. rn. av den ej objektbundna försvarsforskningen, 2.besluta att militärpsykologiska institutet och försvarsmedi- cinska forskningsdelegationen skall upphöra vid utgången av juni 1974, 3. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Ko- nungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten

Försvarets forskningsanstalts nuvarande organisation VERKSLEDNING

Styrelse och verk sehef_|

ADMINISTRATIV BYRÅ 109 anställda

Enhet för allmän administration Personalkontor Kameralkontor Inköpskontor Centralförräd Transportcentrnl Byggnads- och fas ighetsenhet Mohiliseringsde— talj Säkerhetsdetalj Skyddsinspektör

__l

PLANERINGSBYRÅ 22 anställda

Administrativ sektion Centralplancringil Underrättelse- central Sektioner för Allmänna forsk- ningsfrägor Dokumentations- teknik Institutioner för Utredningar Stabcrnas ope- rationsanalys- verksamhet Operationsana- Iysmetodik Miljö- och sam- hallsstudier Systemanalys- metodik

T _L

AVDELNING 1 (kemi och medicin) 363 anställda Planering, tek- nisk samordning Administrativ sektion In Sektioner för Specialteknik och dokumentation

Planering Administrativ

AVDELNING ?. (fysik) 365 anställda Sektion stitutioner för Tekniska sys- tem, samordning

och dokumenta-

Tekniska utred- tion ningar Längtidsplaner och prognoser Institutioner för

försvarsmedicin Kemitcknik Radiobiologi Drivmetodcr

Detonik Allmän fysik Krutraketer Styr- och reg-

lerteknik

Styrsystem- forskning

Instrument och teknisk service Tillämpad mik- Sektioner för

robiologi Explosivämnen Tillämpad orga- nisk kemi Miljöfaktorer Teknisk service Sektioner för Statistisk för- söksplanering och beräkning

Spaningssignal- behandling

Bioteknologi

Optisk system- teknik Tillämpad mate- matik. databe- handling Ytterballistik

U rIaddnings-

Tillämpad fysik fy sik

Biokemi

1. Varav 56 vid försvarets teletekniska laboratorium ? Varav nio avlönas från anslaget Vissa åtgärder för rustningsbegränsning och kontroll

a_i

3. Gemensam för forskningsanstalten och direkt föredragande för verkschefcn 4 Inkl. planering och teknisk service

AVDELNING 3 (teleteknik) 406 anställda'

Planering. tek- nisk samordning

Administrativ sektion

Sektion för sam- ordning i ro- botfrz'igor

Institutioner för Information och dokumentation Elektroniska grundclement Vägutbrcdning Akustik Radarspaning och stridsled- ning Styrnings- och navigerings- system Infon'nations- överföring Signalspaning och tele-motme- del Teknisk service

Sektion för ström- försörjning

I-örsvarets tele- tekniska labora- torium

AVDELNING 4 (fysik och kemi) 182 anställd-42

Administrativ sektion4 Institutioner för Utredning och dokumentation Material Teoretisk fysik. databehandling Stötvågs- och värmevcrkan, detektion Radioekologi Kärnladdningars verkan på elektriska system

Totalt antal an- ställda i februari 1973 1547, varav 100 (48 vid för- svarets teletek-

niska laboratorium) avlönas med intäkter från uppdragsforsk- ning.

Prop. 1973

88

124

STYRELSEN FÖR FÖRSVARS- FORSKNING

och verkschef

Styrelse

Planeringsavdelning

Program sekretariat

Programnämnder och resurs .unnd

Administrativ avdelning

Ekonomi- och för- valtningsenhet

Enhet för styrelsens interna administration

Utredningsavdelning ('hef Central utredningsenhet

Enhet för operationsana-

lytisk verksamhet vid totalförsvarets myndig- heter Enheter för forskning inom tillampningsomradet för planerings- och ut- redningsmetodik för to- talförsvaret med ankny-

tande vetenskapsom-

raden

Chefsnamnd

l-"QRSKNINGSANSTA LTEN FÖR VAPENTEKNIK

Ch ef

Enheter för planering. administration och service Enheter för forskning inom tillämpningsom- rådet för vapen och deras verkan (inkl. skydd mor AHC-strids- medel) med ankny- tande vetenskapsom- räden

l"ORSKNINGSANSTALTEN FÖR INFORMATIONSBEHANDLINGS- TEKNIK

Chef

Enheter för planering. administration och service Enheter för forskning inom tillämpningsom— rädet för teknisk in- formationsbehandling med anknytande veten- skapsomraden

F örsvarsforskningsutredningens förslag till ny försvarsforskningsorganisation

FLYGTEKNISKA FÖR- SOKSANS'I'ALTEN

('hef Kanslienhet

Enheter för aerody- namik. hållfasthets- lära och material samt mätteknik. teknisk drift och service

FORSKNINGSANSTALTEN FÖR MEDICIN OCH BETEENDE- VETENSKAP

Chef

Ledningsenhct

försvarspsykologisk enhet

Enhet för anné- och allmän försvarsmedicin

Enhet för navalmedicin Enhet för flygmedicin

Anm: Utredningen föreslår att samtliga enheter lokaliseras till Stockholmsområdet med undantag av enheten för flygmedicin lokaliserad till Linköping.

Prop. 1973

88

PJ 'Jl

,vilkcn liksom f. n. föreslås

HUVUDENHET 1

Chef

Enhet för planering. administration och service

Central utredningsenhet

Enhet för operations- analytisk verksamhet

vid totalförsvarets myndigheter

Enheter för forskning inom tillämpningsom- rådet för planerings-

och utredningsmetodik

för totalförsvaret

med anknytande veten-

skapsornräden

HUVUDENHET ?.

Chef

Enhet för planering. administration och service Enheter för forskning inom tillämpnings- området för vapen- system, deras verkan och skydd häremot. jamte anknytande vetcliskapsornräden

(Stockholmsområdet)

Departementschefens förslag till organi tion

av försvarets forskningsanstalt

VERKSLEDNI NG Styrelse och verkschef

HUVUDENHET 3

Chef

Enhet för planering, administration och service

Enheter för forskning inom tillämpnings- området för teknisk informationsbehand- ling med anknytande vetenskapsområden

(Linköping)

(II-'N'I'RAL'I' KANSLI R PLANERING OCH ADMINISTRATION

Enheter för planering, personal- och utbild—

nirigsärenden. ekonomi- och inköp ' enden, allman administration m. m. samt kontakt- och infomationsverk- samhet

(Stockholmsområdet)

HUVUDENHET 4

Chef

Enhet för planering. administration och service Enheter för forskning inom tillämpnings- området för människan som objekt för vapen- verkan (med tyngdpunkt pa skydd mot ABC— stridsmcdel)jamtc an- knytande vetenskaps- områden

("Umea )

HUVUDENHET 5

Chef Ledningsenhct

Försvarspsykologisk enhet (Karlstad)

Enhet för armé- och allmän försvarsmedicin

Enhet för navalmedicin (Stockholm )

-—— -—l

Enhet för flygmedicin (Linköping)

Prop. 1973

88

126

Prop. l973:88

2. Försvarsforskningsutredningens förslag till ny försvarsforskningsorgani- sation

3. Departementschefens förslag till organisation av försvarets forsknings- anstalt