SOU 1972:8

Forskningen inom försvaret : förslag till ny organisation för FOA, FFA, MPI och viss försvarsmedicinsk forskning : slutbetänkande

Till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

Den 14 februari 1969 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvarsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att utreda försvars- forskningens framtida inriktning, ledning, organisation, samordning och ansvarsförhål- landen. De av chefen för försvarsdeparte- mentet den 14 april och 1 november 1969 utsedda sakkunniga, som antagit benäm- ningen 1969 års försvarsforskningsutredning (FU—69), har den 29 juni 1970 överlämnat ett första delbetänkande, ”Forskning för försvarssektom” (SOU 1970: 54).

Den 30 april 1971 meddelade Kungl. Maj:t tilläggsdirektiv för utredningens fort- satta arbete. I särskild skrivelse uppdrog vidare Kungl. Maj:t den 30 juni 1971 åt utredningen att i samband med utredningsar- betet även pröva frågan om den framtida lokaliseringen av försvarets forskningsanstalt i samråd med delegationen för lokalisering av statlig verksamhet.

Med skrivelse den 28 december 1971 har utredningen överlämnat ett andra delbetän- kande, "Försvarsforskningens ledning” (Stencilerat betänkande Fö 1971: 5). I be- tänkandet lämnas förslag till ny ledningsor— ganisation för försvarsforskningen enligt de riktlinjer tilläggsdirektiven anvisar.

Utredningens ledamöter är professor Arne Engström, ordförande, professor Göran Borg, direktören Gunnar Lindström, avdel- ningschefen Nils-H Lundquist och general- majoren Nils Sköld.

Utredningen har i den nu redovisade etappen biträtts av de tidigare förordnade experterna, professor Bengt Gustafsson, nu- mera kanslichefen Bo Oscarsson, civilingen- jören Tore Nordling, lagmannen Stig Marcus

och överingenjören Sigfrid Wennerberg samt av professor Gunnar Ström, den sistnämnde förordnad den 15 juni 1972.

Sekreterare och biträdande sekreterare åt utredningen har varit kanslirådet Klas Wahl- ström resp. fil.lic. Lars Högberg och direktör Henric Bildt, den sistnämnde förordnad den 1 april 1972.

På uppdrag av utredningen har försvarets rationaliseringsinstitut utrett organisation och dimensionering av vissa stödfunktioner inom forskningsorganisationen. Uppdraget har slutförts och redovisas i särskild rapport (Stencil Fö 1972: 3). Rapporten bör enligt utredningens mening kunna utgöra en ut- gångspunkt för organisation och dimensione- ring av berörda stödfunktioner i den före- slagna forskningsorganisationen med beak- tande av de synpunkter institutet anfört i rapportmissivet.

[ detta delbetänkande lämnas förslag till organisation av de forskningsutförande enhe- terna inom försvarssektorn. Därvid berörs främst de delar av försvarets forskningsan- stalt som ej behandlades i det andra delbe- tänkandet, dvs. avdelningarna 1—4 och den administrativa byrån. Vidare berörs flygtek- niska försöksanstalten, fortifikationsförvalt- ningens forskningsbyrå, militärpsykologiska institutet samt vissa stabs- och förvaltnings- anknutna medicinska forskningsgrupper som delvis finansieras av försvarsmedicinska forskningsdelegationen.

Delegationens för lokalisering av statlig verksamhet förslag om utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande försvarets forsk- ningsanstalt (SOU 1972: 55) har beaktats.

Ledamoten Lundquist har beträffande vis-

sa delar av utredningens förslag anmält avvi- kande mening vilken redovisas i en reserva- tion.

I och med de förslag som lämnas i detta betänkande avseende de forskningsutförande enheternas organisation föreligger en total- bild av utredningens förslag rörande forsk-

ningen inom försvaret. Med detta betänkan— de har utredningen slutfört sitt uppdrag. Utredningen får härmed vördsamt överlämna betänkandet ”Forskningen inom försvaret”.

Stockholm den 9 oktober 1972

Arne Engström

Göran Borg

Nils-H Lundquist

Gunnar Lindström Nils Sköld /Klas Wahlström

Lars Högberg

Förkortningar

187

188

190

. 192

192 192

, 192

, 194

195

I Utredningens överväganden och förslag

1. Utredningens direktiv, utredningsarbetets inriktning

och bedrivande. Betänkandets disposition.

1.1. Direktiv. Föregående utredningsetapper

Kungl. Maj:t bemyndigade den 14 februari 1969 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att se över försvarsforskningens inriktning, ledning, or- ganisation, samordning och ansvarsförhållan- den. Därvid anförde statsrådet och chefen för försvarsdepartementet följande.

"Underlag för att utforma och genomföra vår säkerhets— och försvarspolitik och dess olika medel erhålls bl. a. genom försvarsforskning. Ansvaret för denna forskning är i dag delat. Den teknisk-natur- vetenskapliga forskningen bedrivs huvudsakligen vid försvarets forskningsanstalt enligt allmänna bestämmelser i anstaltens instruktion. Anstalten skall vid sin planläggning av forskningsverksamhe- ten samråda med överbefälhavaren om verksamhe- tens huvudsakliga inriktning. Försvarets materiel- verk disponerar årligen medel avsedda dels för allmän flygteknisk forskning och utveckling, som bl. a. i stor utsträckning finansierar verksamheten vid flygtekniska försöksanstalten, dels för allmän robotforskning som i huvudsak används för icke typbundna forskningsuppgifter vid försvarets forskningsanstalt och industrier. Materielverket ini- tierar också allmän och grundläggande Skeppstek- nisk forskning, som bedrivs vid statens skeppsprov— ningsanstalt och högskoleinstitutioner. Fortifika- tionsförvaltningen ansvarar för fortifikatorisk forskning genom sin egen forskningsbyrå, genom samverkan med försvarets forskningsanstalt och genom utlagda uppdrag. För försvarsinriktad medi- cinsk och psykologisk forskning gäller särskilda bestämmelser, grundade på förslag av den försvars- medicinska forskningsutredningen (SOU 1962: 34) resp. försvarets personalbehandlingsutredning (SOU 1952: 40).

Frågan om vår säkerhets- och försvarspolitiks utformning har blivit alltmer komplicerad och samtidigt i allt större utsträckning en totalförsvars—

fråga. Detta är bl. a. en följd av tillkomsten av uran- och vätevapen, biologiska och kemiska strids- medel, den snabba utvecklingen av vapenbärare och av teletekniken, de allt högre kostnaderna för utveckling, anskaffning, drift och underhåll av modern krigsmateriel samt metodutvecklingen på den psykologiska krigföringens område. Utveck- lingen har också lett till en breddning av försvars- forskningen mot andra forskningsområden än de teknisk-naturvetenskapliga. De nya forskningsom- rådena har dock i vissa fall inte fått fasta former inom försvaret. Försvarsforskningens vidgning mot totalförsvaret och mot nya områden aktualiserar en översyn av forskningsverksamheten vid olika forsk- ningsorgan.

Underlag för beslut om försvarets framtida ut- formning tas f.n. fram genom studier och utred- ningar samt utveckling av materiel och metoder. Erfarenheten visar att forskningsinsatser behövs som grund för samtliga dessa områden. Frågan om försvarsforskningens inriktning och organisation måste bedömas med hänsyn till den totala aktivitet som behövs för den successiva utvecklingen av vårt totalförsvar. Ett viktigt problem är därvid att åstadkomma en lämplig uppgifts- och ansvarsför- delning mellan olika försvarsmyndigheter och forskningsorgan samt en samordning av verksamhe- ten som medför att största effekt kan vinnas ur tillgängliga resurser inom och utom försvaret.

Behovet att effektivt utnyttja samhällets forsk- ningsresurser gäller hela den statliga sektorn. Sam- hällets engagemang inom främst teknisk forskning och utveckling kännetecknas av en växande ekono- misk insats. 1 den takt resurserna ökar och verk- samhetens omfattning växer ställs också större krav på samordningsåtgärder i skilda avseenden. Med inrättandet av styrelsen för teknisk utveckling (prop. 1968: 68, SU 131, rskr 403) avsåg statsmak- terna att i första hand samordna finansieringen av viss forsknings- och utvecklingsverksamhet. I pro- positionen härom berördes även frågan om en översyn av den organisatoriska ramen för vissa statliga tekniska forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor. Kungl. Maj: t har den 24

januari 1969 bemyndigat chefen för industridepar- tementet att tillkalla sakkunniga för utredning rörande samordning av viss statlig forskningsverk- samhet. Denna utredning är avsedd att utgöra ett första led i en vidare översyn. Även försvarsforsk- ningen berörs av utredningen.

Mot bakgrund av vad jag har anfört bör en översyn ske av försvarsforskningens inriktning, ledning, organisation, samordning och ansvarsför- hållanden. Översynen bör delvis bedrivas parallellt med nämnda utredning rörande samordning av viss statlig forskningsverksamhet. Översynen bör upp- dras åt särskilda sakkunniga.

En utgångspunkt för översynen bör vara att forskningen i hög grad skall målinriktas och priori- teras utifrån dess bedömda värde för totalförsvaret i relation till forskningens resurskrav. Härvid bör beaktas det system för långsiktsplanering som nu prövas av det militära försvaret och civilförsvaret. Övriga faktorer som i väsentlig grad kan påverka försvarsforskningens inriktning och organisation bör anges och beaktas av de sakkunniga. Som grund för rekommendationer i olika avseenden bör alternativa lösningar presenteras och diskuteras.

Det är angeläget att de sakkunniga överväger olika ambitioner ifråga om forskningens inriktning och omfattning. Det bör bl.a. gälla den relativa prioritering som utifrån ett litet lands begränsade resurser bör ges olika forskningsområden under hänsyn till de krav på forskningens bredd, som vår alliansfria politik medför. Det kan även gälla olika ambitioner att tillämpa den grundläggande forsk- ningens resultat i följande avseenden.

(a) Forskning rörande grundläggande fysikaliska, kemiska, biologiska och medicinska samt andra fenomen som är eller bedöms bli av betydelse för totalförsvarets utformning.

(b) Forskning, studier och utredningar beträffan- de den principiella uppbyggnaden och värdet av vapen- och hjälpmedelssystem eller andra för total- försvaret intressanta objekt av systemkaraktär som kan komma i fråga för anskaffning eller som behövs som underlag för strategiska och taktiska bedömanden. Människans roll och kapacitet som komponent i sådana system skall därvid särskilt beaktas.

(0) Allmänt tekniskt utvecklingsarbete i fråga om komponenter och utrustningar av intresse för totalförsvaret.

Översynen bör avse verksamheten vid etablerade forskningsorgan inom försvaret liksom utnyttjan- det av näringslivet, andra statliga forskningsinstitu- tioner samt universitet och högskolor för forsk- nings- och utvecklingsuppgifter för försvaret. Frå- gan om och ivilken utsträckning försvarets forsk- ningsorgan skall kunna motta forsknings- och utvecklingsuppdrag från andra statliga myndigheter och forskningsinstitutioner samt från icke statliga beställare bör utredas.

Det är vidare angeläget att forskningen kring totalförsvarets planeringsproblem och systemanaly- tiska metodfrågor ses över liksom denna forsknings anknytning till den praktiska planeringsverksam- heten. Bl. a. bör som alternativ övervägas en starkare sammanhållning av resurserna än i dag och

vilken organisationsform som därvid skulle vara lämpligast.

Vid granskning av försvarsforskningens ledning, samordning och ansvarsförhållanden bör beaktas formerna och resurserna för olika intressenters medverkan vid bestämmande av forskningens in- riktning i stort över viss tidsperiod och vid uppgö- randet av skilda forskningsprogram. Särskilt bör uppmärksammas olika möjligheter att skapa över- blick över och samordning av försvarsforskningen oberoende av vilken myndighet, som initierat skilda forskningsuppdrag, och under vilka former dessa utförs. Försvarsforskningens finansiering bör uppmärksammas. Bl. a. bör som alternativ övervä- gas ett förfarande där viss grundläggande forskning bekostas genom direkta anslag över försvarsbudge- ten medan annan forskning som läggs ut på olika forskningsorgan betalas av beställaren.

Översynen av den framtida försvarsforskningen kommer att starkt beröra försvarets forskningsan- stalt. Det kan uppstå skäl att överväga andra organisationsformer for forskningsanstalten såsom stiftelse eller bolag. Särskild uppmärksamhet kan beroende på uppdragsverksamhetens omfattning behöva ägnas åt personalens rekrytering m.m. i syfte att skapa ett flexibelt system.

I fråga om forskningsanstaltens interna organisa- tion bör de olika principiella krav definieras, som verksamhetens alternativa inriktning, ledning och ansvarsförhållanden ställer. En utgångspunkt bör därvid vara att organisationen bör medge stor flexibilitet och effektivitet med avseende på de befintliga materiella och personella resursernas användning och anpassning till gällande forsknings- program. Organisationen bör också medge en smi- dig anpassning till forskningens möjliga inriktning och omfattning i framtiden.

Utredningsarbetet bör bedrivas så att delresultat avseende försvarsforskningens framtida inriktning, ledning, samordning, ansvarsförhållanden och fi- nansiering kan insändas till Kungl. Maj:t senast under andra kvartalet 1970 och delresultat avseen- de de skilda forskningsorganens verksamhet och organisation senast under första kvartalet 1971.

Under utredningsarbetets gång bör samråd ske med utredningen rörande samordning av viss statlig forskningsverksamhet. Vidare bör kontakt hållas med kommittén för internationell politik och utredningen rörande organisation av anskaffnings- verksamheten och därmed sammanhängande funk- tioner m. 111. inom försvarets materielverk.”

Utredningen antog namnet 1969 års för- svarsforskningsutredning. Utredningen skulle som framgår av ovannämnda direktiv bedri- vas i två etapper. Resultatet av den första etappen redovisade utredningen i principbe- tänkandet ”Forskning för försvarssektorn” (SOU 1970: 54), vilket överlämnades till chefen för försvarsdepartementet den 29 juni 1970. Betänkandet analyserade bl.a. försvarsforskningens roll i försvarsplane-

ringen och mynnade ut i fyra huvudalterna- tiv till principiell utformning av försvars- forskningens framtida organisation. Av dessa förordade utredningen för sin del huvudal- ternativet 3. Detta innebar bl. a. förslag om inrättandet av en styrelse för försvarsforsk- ning (SFF) som central programmyndighet för inriktning och finansiering av den s.k. icke objektbundna försvarsforskningen.

Utredningens betänkande remissbehandla- des under hösten 1970. På grundval av betänkandet och remissyttrandena däröver meddelade Kungl. Maj:t den 30 april 1971 tilläggsdirektiv för utredningens fortsatta ar- bete. Därvid anförde statsrådet och chefen för försvarsdepartementet bl. a. följande:

"I betänkandet (SOU 1970: 54) Forskning för försvarssektorn har 1969 års försvarsforskningsut- redning (Fö 1970: 17) lagt fram förslag med olika alternativ rörande försvarsforskningens principiella organisation. Utredningens överväganden grundas på en hög målsättning vad gäller försvarsforsk- ningens allmänna inriktning och omfattning. Ut- formningen av de olika organisationsaltemativen präglas i mycket hög grad av försvarets planerings- system.

Det föreligger ett behov av ökad samordning inom försvarsforskningen, mellan försvarsforsk- ningen och andra aktiviteter inom försvarssektorn liksom också mellan försvarsforskningen och den civila forskningen. Detta samordningsbehov kan tillgodoses genom organisatoriska åtgärder och/ eller utveckling av samarbetsforrnerna. Det saknas emellertid f. n. förutsättningar för långtgående organisatoriska åtgärder för forskningssamordning mellan samhällets olika sektorer. Det är därför nödvändigt att nu begränsa ambitionsnivån vad gäller organisatoriska förändringar.

I samordningsfrågor har försvarsforskningsutred- ningen haft att samråda med 1969 års utredning ([ 1970: 14) för samordnad forskning som i betän- kandet (I 1970: 2) Samordnad teknisk forskning har redovisat resultatet av sitt arbete. Förslag till åtgärder på grundval av betänkandet prövas f.n. inorn industridepartementet. Försvarsforskningsut- redningen bör i sitt fortsatta arbete beakta resulta- tet härav.

Försvarsforsknmgsutredningen skall enligt sina direktiv i nästa betänkande lämna detaljförslag rörande försvarsforskningens framtida organisation. Organisationsförslaget skall i första hand tillgodose samordningen av försvarets forskningsbehov och utnyttjandet av dess egna forskningsresurser. Såda- na lösningar bör väljas som i framtiden kan komma att främja en samordning med övriga sektorer i samhället. Behovet av samordning med samhällets övriga sektorer kan tillgodoses genom utveckling av sämarbetsformerna. Det åligger utredningen enligt de ursprungliga direktiven att undersöka, i vilken

utsträckning försvarets forskningsorgan skall kunna motta forsknings- och utvecklingsuppdrag från andra statliga myndigheter och forskningsinstitu- tioner samt från icke statliga beställare. Försvarets möjligheter att repliera på andra sektorer i forsk- ningshänseende bör också beaktas.

Försvarsplaneringen omfattar såväl perspektivpla- nering som försvarsplanering på kortare sikt inom totalförsvaret. Det föreligger ett nära samband mellan försvarsforskningen och i första hand den långsiktiga planeringsverksamheten. Samspelet mel- lan försvarsforskningen och försvarsplaneringen bör säkerställas i den nya organisationen. En utgångs- punkt för utredningens fortsatta arbete bör emel- lertid vara att en klar åtskillnad upprätthålls mellan å ena sidan ansvaret för att bedriva forskningsverk- samhet och förvalta forskningsresurser och å andra sidan ansvaret för att bedriva studier och utred- ningar som erfordras i samband med planerings- verksamheten inom olika delar av totalförsvaret.

Försvarsforskning innefattar i enlighet med den officiella forskningsstatistikens definitioner all den riktade grundforskning (kunskapsuppbyggande forskning) och tillämpade forskning som bedrivs för totalförsvarsändamål. Tillämpad forskning kan därvid ingå som ett led i det s.k. objektbundna forsknings- och utvecklingsarbetet. Sådan objekt- bunden verksamhet, främst av teknisk-naturveten- skaplig karaktär, svarar volym- och kostnadsmässigt för huvuddelen av forsknings— och utvecklingsinsat- serna för försvarsändamål.

Planeringen inom totalförsvaret skall grundas på de mål och riktlinjer som anges av statsmakterna. Utredningen skall utgå från att det sammanhållan- de ansvaret under Kungl. Maj: t för den studie- och utredningsverksamhet bl.a. i förrn av ram- och miljöstudier som föregår statsmakternas beslut i ovannämnda avseenden kommer att ligga på ett särskilt organ med anknytning till försvarsdeparte- mentet. Detta organ bör även ha det sammanhål- lande ansvaret för den forskning som behövs för denna studie- och utredningsverksamhet.

Det skall ankomma på angivna organ att admini— strera framtagandet av underlag för statsmakternas direktiv beträffande perspektivplaneringen, svara för utvärdering av materialet och lägga fram härpå grundade förslag. Arbetet torde komma att bedri- vas i nära kontakt med berörda departement. Det ankommer inte på utredningen att lägga fram organisationsförslag beträffande den verksamhet som nu berörts.

Ansvaret för att bedriva övrig studie— och utred- ningsverksamhet i anslutning till perspektivplane— ringen inom totalförsvarets olika delar bör fortfa- rande åvila överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar i enlighet med gällande instruktioner och givna direktiv. Föreliggande samordningsbehov får tillgodoses ge- nom Kungl. Maj: ts direktiv och anvisningar.

Dirnensioneringen av försvarsforskningens resur- ser bör bedömas bl. a. med hänsyn till den totala aktivitet som behövs för den successiva utveck- lingen av vårt totalförsvar. Det gäller därvid — som framgår av direktiven — att åstadkomma en lämplig uppgifts- och ansvarsfördelning mellan olika för-

svarsrryndigheter och forskningsorgan. Verksamhe- ten bör vidare samordnas på ett sådant sätt att största effekt kan vinnas ur tillgängliga forsknings- resurser inom och utom försvaret.

Som utredningen framhåller bör man eftersträva en ökad samordning och överblick på såväl pro- gram— som produktionssidan inom försvarsforsk- ninger. Utredningens organisationsförslag bör där- vid grundas på en översyn av forskningsverksamhe- ten vicl befintliga forskningsorgan och syfta till en samordnad ledning av denna verksamhet. En ut- gångspunkt bör därvid vara den fördelning av ansvar som här gjorts mellan ansvar för utrednings- verksa-nhet och ansvar för studier och forskning.

En samordning av försvarsforskningen bör ske inom ramen för utredningens huvudalternativ 3 med de modifieringar som betingas av den här angivna målsättningen. Alternativet innebär att ansvaret för försvarsforskningen samordnas i avsikt att mtjliggöra en starkare sammanhållning av forsk- ningsresurserna inom försvarssektorn. Det ger ock- så — som utredningen framhåller — erforderlig handlingsfrihet när det gäller den långsiktiga ut- vecklingen av försvarsforskningsorganisationen och dess samordning med annan forsknings- och ut- vecklingsverksamhet inom landet.

För ledning och samordning av den försvarsinrik- tade firskningen inrättas ett särskilt organ, motsva- rande den av utredningen föreslagna styrelsen för försvmsforskning (SFF). Detta organ skall lyda direkt under Kungl. Maj: t. Det innebär i huvudsak att et: organ får ansvaret för samordningen av all försvasforskning enligt de principer som skisserasi det följande. Med tillkomsten av ett sådant centralt samorinande organ skapas förutsättningar för ökad målinriktning av forskningsverksamheten inom för- svarssektorn och samordning med den civila forsk- ninger.

Ledningsfunktionen inom SFF skall utövas av en styrelse och en chef. SFF skall vara organiserad på ett sådant sätt att samverkan med försvarsmyndig- heter och med forskningsorgan inom andra sam- hällssektorer främjas. Vid SFF skall finnas personal för teknisk och ekonomisk planering, annan erfor- derlig expertis och ett kansli som tillgodoser behovet av stödfunktioner. Behovet av fast perso- nal skall bedömas restriktivt och bör i första hand tillgoc'oses genom omfördelning av nu tillgängliga resurser.

Den vertikala samordningen inom försvarsforsk- ningen begränsas för SFF:s vidkommande i allt väsentligt till central sammanhållning av forsknings- och resursplanering. Det innebär, att ansvaret för genomförandet skall åvila de forskningsproduceran- de organen. Följande förändringar bör övervägas på produsentsidan.

Den teknisk-naturvetenskapliga forskningen och utvecklingen samordnas under SFF med undantag för objektbunden forskning och utveckling. De organ som härvid närmast kommer i fråga är försva'ets forskningsanstalt, flygtekniska försöks- anstalten och fortifikationsförvaltningen. Målsätt- ninger. bör vara att genomföra en strukturrationali- sering av dessa organ. På sikt kan det bli fråga om att föra samman forskningsverksamheten i denna

del till ett produktionsorgan.

För forskningsanstaltens del kommer omorgani— sationen att innebära förändringar. Anstaltens över- gripande ansvar för försvarsforskningen försvinner, vilket får till följd att styrelsens funktion faller bort. Ledningen kan utövas av verkschefen ensam. Även planeringsbyråns funktioner kommer att be- röras av omorganisationen.

För flygtekniska försöksanstalten innebär om- organisationen i huvudsak endast att styrelsen kan utgå ur organisationen.

Inom fortifikationsförvaltningen är det endast forskningsbyrån som berörs av omorganisationen. Det bör undersökas om den inte lämpligen bör utgå ur fortifikationsförvaltningen och knytas till för- svarets forskningsanstalt eller annat forskningsor- gan.

När det gäller försvarsmedicinsk, beteendeveten- skaplig och annan forskning av icke teknisk-natur- vetenskaplig karaktär är organisationen inte så renodlad. [ vilken utsträckning försvarsforskningen på här berörda områden lämpar sig att samordnasi förvaltningshänseende och inordnas under SFF beror bl. a. på den framtida uppgifts- och ansvars- fördelningen mellan olika försvarsforskningsorgan inbördes och mellan dessa och andra forskningsor— gan. Utredningen bör med utgångspunkt i sin principiella uppfattning söka nå fram till en lösning som på enklaste sätt tillgodoser samordningsbeho- vet och samtidigt främjar tvärvetenskapliga insat- ser.

Det ankommer på utredningen att lägga fram förslag till organisation och ansvarsfördelning i anslutning till den principorganisation som skisse- rats i det föregående. Härvid bör särskilt klarläggas hur fördelningen av program- och produktionsan- svar bör ske mellan avnämare, SFF och de forsk- ningsproducerande organen för olika slag av forsk- ningsverksamhet. Begreppen program- och produk- tionsansvar skall därvid ha den innebörd som anges i föreskrifterna för försvarets programbudgetsy- stem. Förslag skall lämnas rörande SFF: s samman- sättning, uppgifter, verksamhetsformer och resurs- behov. Vidare skall mot bakgrunden av angivna principlösning förslag lämnas rörande forskningsan- staltens framtida uppgifter och organisation, grun- dade på en översyn av anstaltens nuvarande verk- samhet. Slutligen skall de organisatoriska konse- kvenserna för övriga forskningsorgan utredas och redovisas. Samarbetet med organ på planerings- sidan bör härvid uppmärksammas.

Utredningen skall översiktligt redovisa den perso- nal som i nuläget är sysselsatt med försvarsforsk- ning och framtagande av forskningsunderlag för försvarsplanering. Personalbehovet i den nya orga- nisationen skall redovisas för respektive organ och enheter inom dessa. Möjligheter till personalbespa— ringar skall tillvaratas.

Organisationsförslagen skall åtföljas av förslag till instruktion för SFF. Utredningen skall vidare föreslå de ändringar i gällande instruktioner, som påkallas av omorganisationen. Särskild uppmärk- samhet bör därvid ägnas samarbetsforrnerna. Bl. a. bör garantier skapas för olika intressenters medver- kan vid bestämmandet av forskningens allmänna inriktning.

I övrigt har utredningen att följa den allmänna målsättning för utredningsarbetet som anges i de ursprungliga direktiven. Det är angeläget att organi- sationen får en sådan utformning att den främjar en anpassning till förväntade behov på längre sikt. Samarbetet och samordningen mellan försvars- forskningen och annan forskning och utveckling inom landet måste tillmätas stor betydelse i detta sammanhang.

Utredningen bör i det fortsatta arbetet samverka med försvarets rationaliseringsinstitut samt i frågor som har anknytning till dess verksamhet med försvarets personalnämnd.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.”

I anslutning till ovannämnda tilläggsdirek- tiv uppdrog Kungl. Maj:t åt försvarets ratio- naliseringsinstitut att medverka idet fortsat- ta arbetet.

I särskild skrivelse av den 30 juni 1971 uppdrog vidare Kungl. Maj:t åt 1969 års försvarsforskningsutredning att i samband med utredningsarbetet även pröva frågan om den framtida lokaliseringen av försvarets forskningsanstalt. Samråd skulle därvid ske med delegationen för lokalisering av statlig verksamhet.

Med utgångspunkt i tilläggsdirektiven be- slöt utredningen att dela upp slutförandet av utredningsuppdraget på två deletapper.

Till den första deletappen fördes detaljut- formningen av förslag till ny ledningsorgani— sation enligt de riktlinjer tilläggsdirektiven anvisar. Inom denna första deletapp föll sålunda förslag till uppgifts- och ansvarsför- delning mellan avnämare, SFF och de forsk- ningsproducerande organen när det gäller försvarsforskningens inriktning, finansiering och bedrivande samt förvaltningen i stort av olika forskningsresurser inom försvarssek- torn. Denna deletapp redovisades i delbetän- kandet "Försvarsforskningens ledning” (Stencil Fö 1971: 5) som överlämnades till statsrådet och chefen för försvarsdeparte- mentet den 28 december 1971. Samtidigt redovisade FRI i en på utredningens uppdrag utarbetad rapport (Stencil Fö l971:6) för- slag rörande utformningen av ett ekonomiskt redovisningssystem för SFF:s ansvarsområ- de. Deletappen mynnade sålunda ut idetalj- förslag till arbetsformer och organisation för SFF samt till finansieringsvägar och redovis-

ningssystem för olika delar av försvarsforsk- ningen.

Delbetänkandet ”Försvarsforskningens ledning” samt den därtill knutna FRI-rap- porten har remitterats till överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, che— fen för flygvapnet, försvarets civilförvalt- ning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifika- tionsförvaltningen, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, militärhögsko- lan, militärpsykologiska institutet, civilför- svarsstyrelsen, försvarets rationaliseringsinsti- tut, flygtekniska försöksanstalten, socialsty- relsen, statens bakteriologiska laboratorium, statskontoret, riksrevisionsverket, styrelsen ,för teknisk utveckling, universitetskanslers-

ämbetet, överstyrelsen för ekonomiskt för- svar, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarsmedicinska forskningsdelega— tionen, statens medicinska forskningsråd, statens veterinärmedicinska anstalt, Ingen- jörsvetenskapsakademien, Sveriges industri- förbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens Riksförbund (SR) samt Sveriges Akademikers Centralor- ganisation (SACO).

Remisstidens utgång är satt till den 1 december 1972.

Till den sista deletappen av utredningsar- betet fördes den i direktiven angivna översy- nen av organisationen av de forskningsutfö- rande enheterna inom försvarssektorn. Före- liggande betänkande omfattar denna etapp.

1.2. Utredningsarbetets inriktning

Utredningsarbetet i denna etapp har sålunda inriktats på att pröva organisationen av de forskningsutförande enheterna inom för- svarssektom.1 Hit hör i första hand försva- rets forskningsanstalt (FOA), flygtekniska försöksanstalten (FFA), fortifikationsför— valtningens forskningsbyrå, militärpsykolo- giska institutet (MPI), jämte vissa stabs- och förvaltningsanknutna medicinska forsknings-

1Härmed förstås i detta sammanhang enheter inom myndigheter redovisade under fjärde huvud- titeln

medicinska forskningsdelegationen (FMFD).

Vid prövningen av forskningsresursernas organisation har utredningen funnit det lämpligt att särskilja två grupper av frågor nämligen: . frågan om gruppering av de forskningsut- förande enheterna ilämpliga organisatori- ska block med hänsyn till funktionsmäs- sig samhörighet mellan skilda slag av forskningsverksamhet . frågan om förvaltningsrättslig precisering av gränsdragningen mellan dessa blocks uppgifter och befogenheter, dels inbör- des, dels i förhållande till centrala led- ningsfunktioner. När det gäller utredningens överväganden och förslag i anslutning till den sista frågan har förslagen i delbetänkande 2 rörande utformningen av försvarsforskningens led- ningsorgan varit en viktig utgångspunkt. Där— emot har frågan rörande grupperingen av de forskningsutförande enheterna i lämpliga or- ganisatoriska block under SFF-nivån kunnat behandlas relativt fristående från övervägan- den rörande SFF:s förvaltningsrättsliga ställ- ning.

Vid sin översyn av forskningsresursernas organisation har utredningen funnit att för- ändringar i förhållande till nuläget är motive- rade vad gäller FOA:s avdelningsstruktur och organisationen av viss medicinsk och beteendevetenskaplig forskning för totalför- svarsändamål.

Utredningen presenterar därför i detta betänkande tre tillämpningsinriktade organi- satoriska strukturer som alternativ till nuva- rande organisation. Utredningen förordar ett av alternativen _ det som i betänkandet benämns organisationsalternativ 2.

Förutsättningarna för utredningsarbetet har i vissa avseenden förändrats under arbe- tet med denna etapp. Därvid bör särskilt nämnas 1972 års försvarsbeslut samt delega- tionens för lokalisering av statlig verksamhet förslag om partiell utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA (SOU 1972155).

1972 års försvarsbeslut har sålunda med-

fört att försvaret delvis ställts i en ny planeringssituation när det gäller inrikt- ningen och genom de ekonomiska och perso- nella ramvillkor beslutet innebär. Detta tor- de få vissa konsekvenser för forskningens sakinnehåll och innebär under alla förhållan- den en stark kostnadspress på forskningsor- ganen likaväl som på andra myndigheter inom totalförsvaret.

Lokaliseringsdelegationen har föreslagit en utlokalisering av vissa funktioner vid nuva- rande FOA till Linköping och Umeå.

Nämnda förändringar i förutsättningarna för arbetet tillsammans med den viktiga utgångspunkt för arbetet i denna etapp, som utredningens tidigare förslag utgjort, har lett fram till att två av de organisationsstruktu- rer, som utredningen presenterar innebär mer omfattande förändringar av FOA:s nu- varande organisation än vad tilläggsdirekti- ven anger. Sålunda faller i dessa alternativ — förutom anstaltens styrelse — även dess verksledning bort.

Utredningen har utformat ett av de pre- senterade alternativen med utgångspunkt i de förslag om utlokalisering av vissa funktio- ner vid nuvarande FOA som delegationen för lokalisering av statlig verksamhet framlagt.

På utredningens uppdrag har FRI utrett organisation och dimensionering av vissa stödfunktioner i forskningsorganisationen. FRI:s rapportl visar därvid på möjligheter till avsevärda personalbesparingar i förhållan- de till nuläget.

1.3 Utredningsarbetets bedrivande

Utredningsarbetets sista etapp har pågått under tiden januari—oktober 1972. Under arbetets gång har utredningen och/eller dess sekretariat för att komplettera material som inhämtats under tidigare utredningsetapper besökt och haft överläggningar med följande myndigheter och institutioner inom försva- ret: överbefälhavaren, försvarets sjukvårds- styrelse, fortifikationsförvaltningen, försva- rets forskningsanstalt, militärpsykologiska

' Stödfunktioner i en ny försvarsforskningsorga- nisation (Stencil Fö 1972: 3)

institutet, försvarets rationaliseringsinstitut, flygtekniska försöksanstalten och armémedi— cinska forskargruppen. Utredningen har vida- re haft överläggningar med socialstyrelsen. Myndigheter och institutioner med vilka utredningen haft kontakt har ställt ett allsi- digt material till förfogande.

Under föregående utredningsetapp sände utredningen ijuli 1971 ut en enkät till olika myndigheter som ett led i utredningens översyn av verksamheten vid berörda forsk- ningsorgan. En del av enkäten riktades till avnämarna av forskningsresultat. En andra del riktades till forskningsproducerande or- gan inorn försvarssektorn.

Den del som riktades till avnämarna om- fattade en begäran om en översiktlig och väsentligen kvalitativ beskrivning av det framtida behovet av insatser från olika forsk- ningsorgan i anslutning till olika studie—, utrednings- och anskaffningsfrågor som ak- tualiseras inom ramen för myndigheternas perspektiv- och programplanering (motsv.). Denna del av enkäten ställdes till överbefäl- havaren, försvarets materielverk, civilför- svarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och beredskapsnämnden för psykolo— giskt försvar.

Den del .av enkäten som riktades till forskningsorganen omfattade en motsvaran- de begäran om en likaledes översiktlig och väsentligen kvalitativ beskrivning av möjliga och lämpliga framtida insatser från forsk- ningsorganen med hänsyn dels till den veten- skapliga utvecklingen och relevanta tillämp- ningar härav inom totalförsvaret, dels till de restriktioner som sätts av befintlig resursor— ganisation. Denna del av enkäten ställdes till försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikations— förvaltningen, försvarets forskningsanstalt, militärpsykologiska institutet, flygtekniska försöksanstalten, försvarsmedicinska forsk— ningsdelegationen, statens medicinska forsk- ningsråd samt statens skeppsprovningsan- stalt. Enkäten har följts upp under denna utredningsetapp. Utredningen har följt den s.k. stora rullningen av FOA:s forsknings- planer, som ägde rum under vintern—våren 1971—1972. Efter avslutad rullning har be-

rörda myndigheter beretts tillfälle till kom- pletterande föredragningar inför utred- ningen.

Företrädare för huvudavdelningen för flygmateriel inom försvarets materielverk (FMV—F) samt flygtekniska försöksanstal- ten (FFA) har vidare inför utredningen presenterat en kartläggning av behovet av investeringar i experimentella resurser för viss flygteknisk forsknings- och provnings- verksamhet. Denna kartläggning, som initie- rats av FMV—F, har utförts av en arbets- grupp med företrädare för bl. a. FMV—F, FFA och berörda industrier.

Utredningen har i enlighet med sina direk- tiv haft att samråda med delegationen för lokalisering av statlig verksamhet i frågan om FOA:s framtida lokalisering. Utredningen utarbetade därvid en promemoria, som be- handlade funktionella och ekonomiska fak— torer som utredningen med hänsyn till för— svarsforskningens effektiva bedrivande fun— nit vara av betydelse för en prövning av nämnda lokaliseringsfråga. Dessa faktorer var enligt utredningen relativt oberoende av forskningsresursernas detaljorganisation. FOA anmodades yttra sig över promemorian i samråd med företagsnämnden. Promemo- rian överlämnades till lokaliseringsdelegatio- nen tillsammans med FOA: s yttrande.

1.4. Betänkandets disposition

Med utgångspunkt i direktiven och utred- ningens överväganden i tidigare utrednings- etapper beskrivs i kapitel 1 uppläggningen av arbetet med detta delbetänkande.

I kapitel 2 diskuteras skilda principer för den organisatoriska grupperingen av forsk- ningsresurserna. Förslag om en tillämpnings- orienterad gruppering lämnas.

I kapitel 3 går utredningen igenom nuva- rande organisation med syftet att kartlägga var organisationsändringar i första hand sy- nes behöva övervägas.

Tre alternativ till nuvarande organisation av forskningsresurserna inom försvaret pre- senteras i kapitel 4.

Med hänsyn till att ett av de presenterade

organisationsalternativen utformats med be- aktande av de förslag lokaliseringsdelegatio— nen lämnat om en utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA, belyser ut- redningen i kapitel 5 funktionella och eko- nomiska följdverkningar för försvarsforsk- ningen vid ett eventuellt val av detta utloka- liseringsalternativ.

I kapitel 6 presenterar utredningen sina överväganden och förslag rörande forsknings- resursernas framtida organisation.

I och med de förslag som lämnas i detta delbetänkande rörande organisationen av de forskningsutförande enheterna inom för- svarssektom föreligger en totalbild av utred- ningens förslag rörande forskningen inom försvaret. I kapitel 7 ger utredningen därför en sammanfattning av de överväganden och förslag i centrala organisationsfrågor som utredningen presenterat i detta och tidigare delbetänkanden. Betänkandet avslutas med tio bilagor.

2. Principer för organisatorisk gruppering av forsk- ningsresurserna inom försvarssektorn

2.1. Inledning

Utredningen konstaterade redan i sitt första delbetänkande att ett meningsfullt, detalje- rat försvarsforskningsprogram endast kan an- ges på relativt kort sikt — vanligen bara några år framåt. Ändrade säkerhetspolitiska förhål- landen, den vetenskapliga utvecklingen lik- som den allmänna samhällsutvecklingen in- om landet kan ställa förändrade krav på såväl försvarsplaneringen som försvarsforskningen. Utredningen framhöll därför att anpassnings- förmåga -— i detta sammanhang närmast liktydigt med förmåga till inre förnyelse — är en väsentlig egenskap hos försvarsforsknings- organisationen. De förslag utredningen fram- lagt i tidigare delbetänkanden om en sty- relse för försvarsforskning syftar också bl. a. till att främja denna anpassningsförmåga genom åtgärder som berör vissa lednings- funktioner på central nivå i försvarsforsk- ningsorganisationen.

Svårigheten att i detalj specificera för- svarsforskningsorganens arbetsuppgifter på lång sikt och det därmed sammanhängande kravet på anpassningsförmåga innebär dock inte att det blir av mindre betydelse hur de forskningsutförande enheterna organisato- riskt grupperas. Denna gruppering bör sålun- da enligt utredningens mening bygga på en grundstruktur som även ger viss långsiktig stabilitet. Motiv härför är bl.a. behovet av kontinuitet i kontakterna med avnämarna

och kännedomen om deras problem vilket utredningen framhållit vara av stor betydelse när det gäller tillämpad forskning. Detta underströks även av ett flertal remissinstan- ser i yttranden över utredningens första delbetänkande. Vidare torde en någorlunda stabil grundstruktur vara en förutsättning för en långtgående decentralisering av plane- rings- och beslutsfunktioner i den löpande verksamheten. Betydelsen av en sådan decen- tralisering betonades också i remissyttran- dena över delbetänkande l, bl. a. med hän- syn till organisationens förmåga att konti- nuerligt anpassa sina insatser till de problem som med kort varsel dyker upp i den löpande forsknings-, utrednings— och studie- verksamheten.

Mot bakgrund av bl.a. de diskuterade kraven på såväl anpassningsförmåga som viss långsiktig stabilitet bör enligt utredningens mening förslag rörande organisatorisk grup- pering av de forskningsutförande enheterna inom försvarssektorn främst grundas på över- väganden rörande långsiktiga utvecklings- linjer i anslutning till följande grupper av styrande faktorer . efterfrågan från skilda delar av totalför-

svaret på forskningsresultat och forsk-

ningskompetens

. tillgång på forskningsresurser i första hand inom landet med beaktande av resurser för såväl fri grundforskning som tillämpad forskning och utveckling utförd

för andra avnämare än försvaret . samband av vetenskaplig eller annan art

mellan olika typer av verksamheter inom

försvarsforskningsorganisationen.

I följande avsnitt utvecklar utredningen närmare sin syn på långsiktiga utvecklings- tendenser i anslutning till nämnda grupper av styrande faktorer. På grundval härav kan enligt utredningens mening vissa slutsatser dras rörande lämpliga principer för de forsk- ningsutförande enheternas organisatoriska gruppering. Dessa principer framläggs avslut- ningsvis i kapitlet. lnverkan av 1972 års försvarsbeslut behandlas iett särskilt avsnitt.

2.2 Behovsbildens struktur: efterfrågan på forskningsresultat och forskningskompetens inom försvarssektorn

2.2.1. Fem tillämpningsområden beskriver dominerande delar av behovsbilden

För sina bedömningar rörande efterfrågan på forsknings— och utvecklingskapacitet inom försvarssektorn har utredningen funnit föl- jande indelning i tillämpningsområden lämp— lig:

1. system och metoder för teknisk informa- tionsbehandling, innefattande insamling, bearbetning, överföring och presentation av information jämte därtill knutna mot- medel. Närmast berörda militära funktio- ner är exempelvis spaning, samband, mål- följning och målavkänning, navigering, rn. m. samt därmed sammanhängande stridsledningsfunktioner

2. vapen och deras verkan, innefattande bl. a. vapenkonstruktion, verkan i olika typer av mål samt skydd mot vapenver- kan. En skiljelinje bör därvid med hänsyn till olikheter i målsättning dras mellan å ena sidan konventionella vapen som ingår eller avses ingå i krigsmaktens utrustning och å andra sidan nukleära, biologiska och kemiska vapen (A-, B- och C-vapen), där anskaffning ej är aktuell enligt gällan- de försvarspolitik och där behovet av forskningsinsatser enbart avser skyddsfrå-

gor och därmed sammanhängande hot- bildsunderlag jämte visst underlag i frågor rörande rustningsbegränsning och kon- troll

3. fordon och farkoster, bl. a. för använd- ning som vapenbärare eller s.k. system- plattformar. Hit hör sålunda markfordon av olika slag, fartyg och andra sjöfarkos- ter samt flygplan och andra luftfarkoster

4. människan i totalförsvaret. Detta område innefattar bl.a. människan som objekt för vapenverkan (ett gränsområde till område 2), hälso- och sjukvård inom totalförsvaret samt individens och grup- pens prestationsförmåga och beteende så- väl i krigsmiljö som inom den arbetsmiljö som betingas av försvarets fredstida verk- samhet

5. planerings- och utredningsmetodik med angränsande områden, innefattande bl.a. system- och Operationsanalys samt visst underlag för miljö- och ramstudier. Motiven för val av denna indelningsgrund är väsentligen följande: . indelningen anger områden där försvaret historiskt sett haft och enligt gällande planer alltjämt har en omfattande efter- frågan på forsknings- och utvecklingska- pacitet. Indelningen tillåter därvid — vil- ket är nödvändigt i det långsiktiga per- spektivet — att denna efterfrågan kan diskuteras utan att gå in på detaljfrågor, exempelvis berörande utvecklingen inom enskilda vetenskapsområden

. områdena 1—4 har ett nära samband med vad som kan betecknas som grundläggan- de komponenter och delfunktioner ingå- ende i flertalet förband (motsv.) i försva- rets krigsorganisation, medan planerings- metodikområdet (område 5) till stor del berör frågor sammanhängande med avväg— ningen mellan dessa komponenter och delfunktioner samt mellan olika förbands- typer. Eftersom en huvuddel av försvars- forskningsinsatserna syftar till att bidra med underlag rörande den framtida ut- formningen av förband (motsv.) i krigsor— ganisationen och däri ingående materiel ger den den valda indelningen en lämplig

1. System för teknisk informations- behandling insam— bear- över- pre- mot- ling bet- föring- senta- medel ning tion

styr- och reglerteknik

2. Fordon och fakoster (system- plattformar)

mark sjö luft

framdr' ' k 'k "'"'"gsm "' FÖRBAND | KRIGSORGA- NISATIONEN (motsv.) 3. Vapensystem och deras verkan (kon- . organisation (inkl. under- 7 ventionella vapen och ABC-vapen) håll, försörjning, utbild- ning) konstruk- verkan i skydd mot tion specifice- vapenverkan . materiel rade mål I . strategi och taktik bioteknologi

i

4. Människan i totalförsvaret

objekt för hälso och prestationer _ vapenver- sjukvård och beteende kan i krigs- och fredsmiliö

5. Planerings- och utredningsmetodik

Figur 2.1 Indelning av försvarsforskningen i fem tillämpningsområden. Fyra av dessa har nära anknytning till grundläggande komponenter och delfunktioneri krigsförband (motsv.). Det femte området (planeringsmetodik) berör avvägningen mellan dessa komponenter och delfunktioner samt mellan olika förbandstyper. Några delområden av gränsområdeskaraktär har vidare antytts.

anknytning mellan mål för avnämarplane- ringen och mål för forskningsplaneringen vilket är av väsentlig betydelse när det gäller tillämpad forskning. Figur 2.1 bely- ser denna anknytning. Den valda indel- ningen ger därvid en lämplig utgångs- punkt för överväganden rörande samspe- let mellan planerande, forskande, anskaf- fande och utbildande funktioner inom försvaret. Eftersom indelningen i de fem tillämp- ningsområdena valts med utgångspunkt från de dominerande dragen i behovsbilden när det gäller försvarsforskningen gör den ej anspråk på att med den angivna detaljerings- graden ge en entydig eller helt täckande indelning av försvarsforskningsprogrammet. Detta har också antytts i figur 2.1 genom att ange några ur forskningssynpunkt intressanta delområden som ej rent definitionsmässigt torde kunna entydigt hänföras till enbart ett av de fem huvudområdena. Enligt utred- ningen påverkar dock sådana gränsdragnings- frågor inte den valda indelningens använd— barhet för de överväganden i stort som görs i det följande. En annan invändning mot den valda indelningen skulle kunna vara att deni första hand är anpassad till krigsmakten såsom huvudavnämare. Forskningsbehoven också inom övriga delar av totalförsvaret torde dock'i huvudsak kunna knytas till de angivna fem tillämpningsområdena. Det bör vidare betonas att vad som ovan diskuterats är strukturering av behovsbild och tillämp- ningsmål vad avser försvarsforskningen. Sam- bandet mellan tillämpningsområden och forskningens teknisk-vetenskapliga sakinne- håll tas upp i avsnitt 2.4 nedan och utvecklas vidare i de organisatoriska övervägandena i kapitel 3 och 4.

Anknytning till formell programindelning enligt försvarets planerings- och ekono- misystem (FPE)

De valda områdena anknyter nära till den interna indelning av försvarsforskningspro- grammet som FOA och dess avnämare f. n. använder inom ramen för försvarets plane-

rings- och ekonomisystem (FPE), och som utredningen också med vissa modifikationer utnyttjade i sin enkät till avnämar- och forskningsmyndigheter rörande behovsbil- dens utveckling (jfr bilaga 2, underbilaga B2.1) Detta är naturligt eftersom denna programindelning har utformats med hänsyn till samma motiv som ovan redovisats. Den här redovisade områdesindelningen lämpar sig sålunda i och för sig väl för att utnyttjas i FPE: s procedurer för planering och budgete- ring. Vägarna härför har utredningen beskri- vit i de två tidigare betänkandena. Därvid betonades att utredningen ej såg som sin uppgift att föreslå en detaljerad programin- delning utan detta borde i första hand ankomma på den föreslagna styrelsen för försvarsforskning. Med hänvisning härtill an- vänds FPE: s formella begreppsapparat åter- hållsamt i det följande. Utredningen vill därmed också understryka att dess övervä- ganden rörande forskningsresursernas organi— sation har sin utgångspunkt i verksamhetens reella innehåll och tillämpningsmål och ej i formella krav ställda av FPE i sig.

2.2.2. Utredningens överväganden rörande efterfrågan på forsknings- och utvecklings- kapacitet inom de fem tillämpningsområde- na

I det följande redovisar utredningen sina överväganden rörande den långsiktiga efter- frågan på forsknings— och utvecklingskapaci- tet (FoU-kapacitet) inom de fem tillämp- ningsområden som beskrevs i föregående avsnitt, nämligen l. teknisk informationsbehandling

2. vapen och deras verkan, med skydd mot

A-, B- och C-vapen som ett speciellt delområde 3. fordon och farkoster 4. människan i totalförsvaret 5. planerings- och utredningsmetodik.

Syftet är därvid inte att söka komma fram till en detaljavvägning av insatserna inom dessa områden utan att belysa faktorer i den långsiktiga behovsbilden som utredningen i

första hand anser vara av betydelse för resursorganisationens utformning.

Säkerhetspolitiken styr behovet av FoU- kapacitet i stort inom de primärt tekniska tillämpningsområdena (nr 1 —3 ovan)

Ett grundläggande drag i den svenska säker- hets- och försvarspolitikens allmänna inrikt- ning är den vikt som tillmäts den nationella handlingsfriheten inom ramen för en allians- fri politik. Som utvecklades närmare i utred- ningens första delbetänkande (SOU 1970: 54) är upprätthållande av kunskaps- beredskap inom både forskningsorgan och försvarsindustrin av stor betydelse för att denna handlingsfrihet skall få ett reellt inne- håll, t. ex. när det gäller att i olika säkerhets- politiska lägen kunna tillgodose behoven av inhemsk utveckling och produktion av för- svarsmateriel. Nämnda krav på handlingsfri- het vid materielanskaffningen skapar sålunda en långsiktig, grundläggande efterfrågan på FoU-kapacitet inom främst områdena tek- nisk informationsbehandling, konventionella vapen och deras verkan samt fordon och farkoster. Huvuddelen av denna FoU-kapaci- tet avser s. k. objektbundet utvecklingsarbe- te förlagt till industrin. För att kunna uppträda som kompetent beställare av detta arbete behöver försvarssektorn upprätthålla viss egen FoU-kapacitet, dels för att kunna göra kvalificerade bedömningar av vad den teknisk-vetenskapliga utvecklingen kan inne- bära ur hotbildssynpunkt, dels för att med utgångspunkt däri och i de riktlinjer som gäller för försvarsplaneringen kunna placera väl definierade FoU-uppdrag hos industrin. Tillgång till egna försvarsanknutna forsk- ningsorgan torde vidare vara av stor betydel- se för deltagande iinformationsutbyte med andra länders försvarsforskningsorgan i enlig- het med gällande samarbetsavtal.

Även om volym och detaljinnehåll kan variera bedömer utredningen att försvarssek- torns grundläggande efterfrågan på FoU- kapacitet inom dessa områden kommer att bestå på lång sikt under förutsättning att ovannämnda grunddrag i den svenska säker-

hets- och försvarspolitiken ej ändras. I denna bedömning har då vägts in sådana faktorer som att omfattande FoU-insatser görs inter- nationellt inom dessa områden, vilket fortlö- pande förändrar den tekniska hotbild det svenska försvaret ställs inför, samt vidare att det i olika sammanhang bedömts vara av stor betydelse att kunna utrusta försvaret med materiel som är specifikt anpassad till sven- ska förhållanden.

När det gäller nukleära, biologiska och kemiska vapen (A-, B— och C—vapen) bedrivs ingen vapenutveckling inom landet. Enligt gällande mål för försvarsplaneringen skall dock ett skydd mot sådana vapen upprätt- hållas. Dessa skyddsåtgärder skall bl.a. sä- kerställa att sårbarheten inte blir stor även för mycket små insatser av sådana vapen (höja den s.k. insatströskeln) samt att, om sådana vapen likväl kommer till användning, minska konsekvenserna av angreppet. Sådana skyddsåtgärder förutsätter ett grundkunnan- de rörande hotbild och verkansmekanismer.

Så länge nämnda mål för försvarsplane- ringen gäller och A-, B- och C-vapen utgör ett reellt inslag i den internationella hotbil- den bedömer utredningen sålunda att för- svarssektorn kommer att ha en bestående, långsiktig efterfrågan på FoU-kapacitet vad gäller skydd mot dessa vapen. Motsvarande gäller den efterfrågan som konstitueras av Sveriges aktiva agerande i olika nedrustnings— och övervakningsfrågor rörande A-, B- och C-vapen.

Krigsmiljöns krav och värnpliktssystemet styr efterfrågan inom tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret

För utformningen av olika arbetsuppgifter inom totalförsvaret jämte urval och utbild- ning av personal för dessa uppgifter krävs bl. a. ett grundkunnande om individens och gruppens fysiska och psykiska prestations- förmåga och beteende vad avser olika arbets- uppgifter och arbetsmiljöer, samt om hur dessa egenskaper hos individerna och 'grup- perna påverkas av den allmänna samhällsut- vecklingen. Detta skapar en fortlöpande,

långsiktig efterfrågan på FoU-kapacitet av- seende människans betingelser i totalförsva- ret. Utredningen vill därvid - utan inbördes gradering —- framhålla två försvarsspecifika faktorer med starkt styrande inverkan på denna efterfrågan.

För det första skall försvarets personal kunna arbeta i två organisationer och miljöer — den krigstida och den fredstida. Dessa kan endast i begränsad utsträckning göras sam- manfallande, bl.a. på grund av de extrema förhållanden som råder i krig. De krav som krigsmiljön och krigsuppgifterna ställer mås- te sålunda analyseras och omsättas i bl. a. lämpliga urvals- och utbildningsåtgärder i fredstid.

För det andra är det faktum att den svenska krigsmakten bygger på den allmänna värnpliktens princip av stor betydelse för den långsiktiga efterfrågan på FoU-kapacitet inom tillämpningsområdet Människan i total- försvaret. Skälen härtill är bl.a. omfatt- ningen av den med värnpliktssystemet sam- manhängande urvals- och utbildningsverk- samheten jämte kraven på kort utbildnings- tid. Även andra delar av totalförsvaret än krigsmakten såsom befolkningsskyddet och det psykologiska försvaret engagerar bety- dande befolkningsgrupper i krigs- och kris- lägen, vilket ytterligare förstärker efterfrågan på grundkunnande inom olika delar av till- lämpningsområdet Människan i totalförsva- ret.

Vidare efterfrågas FoU-kapacitet för att lösa bioteknologiska frågor i anslutning till materielutvecklingen samt för att belysa olika frågor rörande människan som objekt för vapenverkan. Denna efterfrågan bedömer utredningen också ha långsiktig karaktär av väsentligen samma skäl som ovan redovisats för berörda teknikområden.

Därtill kommer efterfrågan på FoU-kapa- citet i hälso- och sjukvårdsfrågor, vilken efterfrågan dock vanligen är mindre försvars- specifik till sin karaktär.

Bphovsbilden vad avser detta område disku- terades relativt utförligt iutredningens andra delbetänkande1 i anslutning till utredningens överväganden rörande FOA P:s framtida organisation. Utredningen har ej funnit an- ledning att ompröva de bedömningar som därvid gjordes. Dessa innebar att försvarssek- torn torde uppvisa en bestående långsiktig efterfrågan på FoU-kapacitet vad avser pla- nerings- och utredningsmetodik jämte vissa angränsande områden (säkerhetspolitik, rn. m.).

2.2.3 Jämförelse med myndigheternas be- dömningar rörande försvarsforskningens in- riktning för den närmaste programplanepe- rioden.

I bilaga 2 sammanfattas de bedömningar avseende främst den tillämpade, ej objekt- bundna forskningens inriktning och omfatt- ning som olika avnämar- och forskningsmyn- digheter redovisat till utredningen i samband med den s.k. stora rullningen av FOA:s forskningsplaner samt i anslutning till utred- ningens enkät.

Dessa bedömningar avser främst den när- maste programplaneperioden (5 år), vilket innebär ett något kortsiktigare perspektiv än utredningens ovan redovisade överväganden. För denna period redovisar avnämarmyndig- heterna ingen nedgång i efterfrågan på forsk- ningsinsatser inom de av utredningen disku- terade fem tillämpningsområdena, utan in- satserna under programplaneperioden be- gränsas främst av tillgängliga ekonomiska resurser. En viss osäkerhet i bedömningarna rörande de volymmässiga insatserna under programplaneperioden synes föreligga vad beträffar flygteknisk forskning och vissa delar av humanområdet. Inom det flygtek- niska området sammanhänger osäkerheten med avvaktan på beslut rörande den framti- da krigsflygplanutvecklingen inom landet. Inom humanområdet torde osäkerheten

I ”Försvarsforskningens ledning", stencil Fö 1971: 5 s. 40 samt 5. 60 f.

främst sammanhänga med den något splittra- de bilden såväl på forskningens planerings- som dess utförandesida vilket försvårar en samlad överblick över insatserna inom områ- det.

Myndigheterna har vidare anmält att till utredningen redovisade bedömningar röran- de forskningens inriktning och omfattning av tidsskäl har fått göras utan full överblick över konsekvenserna av 1972 års försvarsbe- slut. Utredningens syn på hur 1972 års försvarsbeslut i stort kan påverka forsk- ningens inriktning redovisas avslutningsvis (avsnitt 2.6) i detta kapitel.

2.3. Utredningens överväganden rörande den långsiktiga utvecklingen vad avser tillgången på forsknings- och utvecklingskapacitet inom landet

Utredningen har i tidigare delbetänkanden framhållit att försvarsforskningsprogrammets inriktning och omfattningi första hand är en fråga om en intern awägning av resursan- vändningen inom försvarssektorn. I denna avvägning måste dock hänsyn tas även till frågor rörande ett samordnat utnyttjande av landets totala forskningsresurser. Sålunda kan det även ur försvarssektorns synpunkt ha ekonomiska fördelar att samordna ge- nomförandet av vissa delar av försvarsforsk- ningsprogrammet med genomförandet av an- dra sektorers forskningsprogram. övervägan- den av denna art har också ingått som ett naturligt led i inriktningen och dimensione- ringen av verksamheten inom olika delar av försvarsforskningsorganisationen. Som exem- pel kan bl. a. nämnas den försvarsmedicinska forskningen.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla vissa utvecklingstendenser som sär- skilt betydelsefulla. Sålunda har det under 1950- och 1960-talen skett en stark tillväxt av forskningsinsatser och forskningsresurser också inom andra samhällssektorer än försva- ret. Under de senaste åren torde denna tillväxt relativt sett ha varit starkast utanför försvarssektorn. Som exempel kan nämnas utbyggnaden inom universitets- och högsko-

leväsendet med bl. 3. de nya universitets- och högskoleenhetema i Umeå och Linköping, vidare ökningen av anslagen till forskningsrå- den och tillkomsten av nya forskningsfinan- sierande organ, såsom riksbanksfonden, sty- relsen för teknisk utveckling, delegationen för transportforskning, arbetarskyddsfonden samt olika organ inom miljöområdet. I den allmänna forskningspolitiken har därvid social forskning i vid bemärkelse, inkluderan- de livsvetenskaperna tilldelats en hög priori- tet (se bl. a. prop. 1969: 1). Vidare har tillämpad, sektorsanknuten forskning kom- mit att tillmätas ökad betydelse som integre- rad del av verksamheten också inom andra samhällssektorer än försvaret.

Ovannämnda utvecklingstendenser har medfört, och medför alltfort, en allmän breddning och fördjupning av det tekniska och vetenskapliga grundkunnandet inom lan- det på en rad områden, däribland även sådana där försvarssektorn på ett avgörande sätt bidragit till att forskning tagits upp inom landet. Dessa utvecklingstendenser in- nebär en avsevärd ökning av antalet avnäma- re och producenter av forskning inom olika vetenskapsområden. Frågor rörande ett sam- ordnat utnyttjande av vissa forskningsresur- ser måste därför — som utredningen framhål- lit redan i tidigare delbetänkanden — ägnas ökad uppmärksamhet. Speciellt torde detta gälla tillämpad, sektorsanknuten forskning inom områden som har ett nära tekniskt eller vetenskapligt samband med delar av försvarsforskningsprogrammet och där vissa grundläggande tillämpningsproblem ej har utpräglat försvarsspecifik karaktär. Särskilt inom stora delar av den medicinska och biovetenskapliga forskningen torde det så- lunda enligt utredningens mening finnas go- da förutsättningar för ett samordnat utnytt- jande av vissa forskningsresurser. Hit hör bl.a. frågor rörande hälso- och sjukvård. Därtill kan exempelvis nämnas de nära tek- nisk-vetenskapliga samband som föreligger mellan viss miljötoxikologisk forskning och försvarets forskning kring skydd mot A-, B- och C-stridsmedel.

Vid sidan av ovannämnda allmänna ut-

vecklingstendenser vad avser den totala till- gången på FoU-kapacitet inom landet, vill utredningen också framhålla en viktig för- svarsspecifik utvecklingstendens. Denna sam- manhänger med det successivt ökande inter- vallet mellan större utvecklingsuppdrag till försvarsindustrin avseende tekniskt likartade materielobjekt. Detta gör att frågor rörande vidmakthållande av försvarsteknisk FoU- kapacitet i industrin enligt utredningens me- ning måste ägnas särskild uppmärksamhet.

2.4. Utredningens överväganden rörande funktionella samband av betydelse för forsk- ningsresursernas gruppering

Karakteristiskt för tillämpad tvärvetenskap- lig forskning av den omfattning som försva- ret bedriver är mångfalden av funktionella samband mellan olika verksamheter. Det är därvid knappast möjligt att entydigt definie- ra någon viss typ av funktionella samband som ensam kan läggas till grund för olika verksamheters organisatoriska gruppering. En sådan gruppering måste sålunda enligt utredningens mening baseras på en kombina-

tion av flera skilda typer av funktionella samband. Utredningen har bedömt att föl- jande tre typer av funktionella samband i första hand är av betydelse för överväganden rörande olika verksamheters organisatoriska gruppering: . samhörighet vad avser gemensamma till- lämpningsmål, särskilt med hänsyn till de fem grundläggande tillämpningsområden som diskuterades i avsnitt 2.2 ovan

. samhörighet vad avser metodisk och an- nan kompetens inom grundläggande tek- niska eller vetenskapliga fackområden lik- som för dessa specifik mätutrustning m.m. . samhörighet vad avser utnyttjande av vissa specialiserade serviceresurser, t.ex. datorservice, djurhus, skjutfält m. m. Av särskilt intresse är att undersöka vilka kopplingar som därvid finns mellan de tre olika typerna av samhörighet, dvs. mellan tillämpningsområden, grundläggande teknis- ka eller vetenskapliga fackområden och vissa

specialiserade servicefunktioner. Dessa kopp- lingar är komplicerade och varierar i viss utsträckning med den tekniska och veten- skapliga utvecklingen. Utvecklingen inom försvarsforskningen har dock enligt utred- ningens bedömning stabiliserats i så måtto att det går att urskilja vissa kopplingsmön- ster som synes uppvisa långsiktig styrka och stabilitet. Därmed avses t. ex. att det torde vara svårt eller omöjligt att göra meningsfulla FoU-insatser inom ett tillämpningsområde utan tillgång till en viss minirnikompetens inom vissa grundläggande tekniska eller ve- tenskapliga fackområden.

Några sådana kopplingsmönster som ut- redningen bedömer vara av långsiktig bety- delse för forskningsresursernas organisatoris- ka gruppering är i korthet följande: . insatser inom tillämpningsområdet Tek- nisk informationsbehandling måste bygga på tillgång till tekniskt-vetenskapligt grundkunnande med tyngdpunkten inom de områden av fysiken som har anknyt- ning till elektromagnetisk vågutbredning (inom större delen av det elektromagne- tiska spektret) samt elektronisk och op- tisk teknik. Ett karakteristiskt drag är därvid det allt närmare samband som utvecklas mellan optisk och elektronisk teknik . insatser inom tillämpningsområdet For- dons- och farkostteknik måste bygga på tillgång till tekniskt-vetenskapligt grund- kunnande med tyngdpunkten förlagd till vissa specialområden med främst fysika- lisk anknytning (aero- och hydrodyna- mik, olika fordons- och farkosttypers mekanik och därtill knuten hållfasthetslä- ra, inkl. viss materialfysik) . insatser inom tillämpningsområdet Kon- ventionella vapensystem och deras verkan måste bygga på tillgång till tekniskt-veten- skapligt grundkunnande med tyngdpunk- ten förlagd till vissa områden av fysiken (mekanik, termodynamik, gas— och hydro- dynamik, kontinuumdynamik samt viss materialfysik) och kemin (sprängämnes— och drivmedelskerni, förbränningsreaktio- ner)

. insatser inom tillämpningsområdet Skydd mot nukleära stridsmedel måste bygga på tillgång till tekniskt-vetenskapligt grund- kunnande med tyngdpunkter inom följan- de områden — kärnfysik och kärnkemi jämte viss anknytande plasmafysik, m.m. för kunskap om grundläggande källtermer för verkan

— vissa områden av fysiken med nära anknytning till dem som ovan angetts för konventionella vapen för kunskap om kämvapens mekaniska och termis- ka verkan

— radiofysik, radiokemi och radiobiologi för kunskap om radiakverkan

. insatser inom tillämpningsområdet Skydd mot kemiska stridsmedel måste bygga på tekniskt-vetenskapligt grundkunnande med tyngdpunkten inom vissa kemiska och medicinska ämnesområden (toxiska ämnens kemi, biokemi, farmakologi), me- dan tillämpningsområdet Skydd mot bak- teriologiska stridsmedel främst har an- knytning till det medicinska ämnesområ- det (bakteriologi, epidemiologi, hygien). Båda dessa tillämpningsområden (skydd mot B- och C-stridsmedel) kräver vidare grundkunnande inom området konventio- nella vapen för vissa utspridningsfrågor samt har viss skydds- och saneringsteknik gemensam. Såväl genom sina teknisk- vetenskapliga anknytningar som genom att endast människan utgör objekt för verkan har de båda områdena Skydd mot B-stridsmedel respektive C—stridsmedel i viss mån karaktär av gränsområden mellan de två huvudområdena Vapensystem och deras verkan och Människan i totalförsva- ret

. insatser inom tillämpningsområdet Män- niskan i totalförsvaret måste bygga på tillgång till vetenskapligt grundkunnande dels inom stora delar av det medicinska området, dels inom sådana områden som psykologi, pedagogik och sociologi . insatser inom tillämpningsområdet Plane- rings- och utredningsmetodik måste bygga dels på tillgång till ett vetenskapligt

grundkunnande inom vissa områden med

samhällsvetenskaplig anknytning (ekono- mi, planeringsteori, m.m.), dels på över-

siktskunnande inom övriga berörda till-

lämpningsområden

. samtliga tillämpningsområden kräver till- gång till specialiserad dator- och program- merarservice jämte anknytande grundkun- nande inom den tillämpade matematiken. Andra speciella stödfunktioner och facili- teter som kan behöva ägnas särskild upp- märksamhet är

— försöksområdcn (skjutfält, sprängplat-

ser, m. m.) främst för insatser inom tillämpningsområdet Konventionella va- pensystem och deras verkan

— vindtunnlar

— kemiska analys- och syntesfaciliteter

— experimentdjursfaciliteter

— kliniska faciliteter.

Utredningens bedömningar i ovannämnda avseenden är bl. a. grundade på material som redovisats i anslutning till utredningens be- sök vid olika forskningsorgan samt svaren på utredningens enkät. Figur 2.2 ger en över- siktsbild över de funktionella samband som ovan beskrivits. Såväl figur 2.2 som textbe- skrivningen innebär som alla översikter över komplicerade samband en schematiserad och förenklad framställning. Mer detaljerade dis- kussioner av vissa funktionella kopplingar tas också upp i samband med utredningens överväganden och förslagi konkreta organi- sationsfrågor i kapitel 3 och 4.

2.5. Utredningens slutsatser rörande princi- per för organisatorisk gruppering av försvars- sektorns forskningsresurser

2.5.1. Begreppet specialistfunktion

De långsiktiga utvecklingstendenser vad avser bl. a. efterfrågan och tillgång på FoU-kapaci- tet, som diskuterats i tidigare avsnitt kan enligt utredningens mening läggas till grund för vissa slutsatser rörande lämpliga principer för organisatorisk gruppering av försvarssek- torns forskningsresurser.

Vid denna gruppering är det enligt utred-

Tillämp- nings- områden

1 . Teknisk informa-

2. Fordon och far- koster

3. Vapensystem och deras verkan

4. Människan itotal- försvaret

5. Planerings- och utred- ningsmetodik, m m

tionsbehandling

l ) X J W X styr- och framdriv- regler— ningstek- teknik L nik / X

målegen- fysisk fysisk skaper miljö miljö

biotek— nologi

hälso- och sjukvård

människan som ob- jekt för verkan

f—H

/ — — — — primära verkansmekanismer — - — — konven- A- C- B-

tionella vapen

/ vapen

_________ FYSIK____________________.____. KEMI____BIOLOGI__EXMEDICIN _________SAMHÄLLS- OCH BE-__ Exempel på TEENDEVETE NSKAPER vetenskaps- bakte- fysio- psyko- ekonomi,

områden fysik, kalisk nisk kylär- riologi logi logi plane-

kärn- kemi kemi bio— biofy- fysio- rings-

kemi logi sik logi teori,

m m

presta- tioner

och be- teende

målegen-

kompo- skaper

nenter

farma- kologi

bio- kemi meka- kärn- mo le- ni k, termo- dyna- mik

vågutbred- fysi— ning, elek- tronik,

optik

plasmafysik, geofy- atom- oc'h sik, molekyl— atmos- fysik färs- fysik

orga-

l—kliniska faciliteter—l

Exempel på specialise- rade stöd- funktioner, m m

skjutfält |———— och spräng-___l _ platser analys— och syntes- Fighting-_| | faciliteter | i—-vissa djurfaciliteter—d

lr dator- och programmerarservice med anknytande tillämpad matematik |

Figur 2.2 Översiktsbild över några viktiga funktionella kopplingar inom försvarsforskningsprogrammet mellan tillämpningsområden, vetenskapsområden och specialiserade stödfunktioner

ningens mening lämpligt att utgå från en funktionell beskrivning av olika enheter i resursorganisationen som anknyter till de skilda slag av fackkompetens som dessa enheter svarar för. Utredningen har därvid funnit det lämpligt att begreppsmässigt arbe- ta med följande tre typer av specialistfunk- tioner: l. Systeminriktade specialistfunktioner, vil- kas fackkompetens i första hand är relate- rad till ett visst tillämpningsområde eller del därav. Inom detta besitter de system- inriktade specialistfunktionerna ingående kunnande om avnämarnas tillämpnings- problem. De har vidare tillräcklig kompe- tens inom berörda tekniska och veten- skapliga fackområden för att bl. a. kunna sammanställa vissa prognoser och allmänt pröva realiserbarheten ur teknisk-veten- skaplig synpunkt av förslag till principlös- ningar för system och systemkomponen- ter. De kan därvid behöva stöd av den fördjupade fackkompetens som represen- teras av de vetenskapligt inriktade specia- listfunktionerna (se nedan).

2. Vetenskapligt inriktade specialistfunktio- ner som har kompetens för fördjupade forskningsinsatser inom vissa mer grund- läggande tekniska eller vetenskapliga fack- områden och därvid kan förse systemin- riktade funktioner med erforderligt un- derlag.

3. Specialiserade stödfunktioner, såsom da- torservice, konstruktionskontor och verk- städer, bibliotek, m. m. För att ge en konkret anknytning till nuvarande organisation kan nämnas att en institution inom FOA vanligen svarar för en eller ett fåtal specialistfunktioner. Specialist- funktionsbegreppet utnyttjas också vid be- skrivningen av nuvarande resursorganisation i bilaga 1. Av denna framgår sålunda vilka specialistfunktioner som ingår i nuvarande organisation.

2.5.2 Organisatorisk gruppering av specia- listfunktioner

Systeminriktade specialistfunktioner gruppe- rade efter de fem grundläggande tillämp- ningsområdena ger basstruktur

Inom försvarsforskningsorganisationen — lik- som inom varje organisation för tillämpad forskning — måste verksamhetens målinrikt- ning mot olika avnämartillämpningar tillmä- tas stor betydelse vid utformningen av orga- nisationsstrukturen. Detta har understrukits inte minst i utredningens ursprungliga direk- tiv. Utredningen anser att denna målinrikt- ning bäst främjas om man för de forsknings- utförande enheterna utgår från en basstruk— tur av systeminriktade specialistfunktioner organisatoriskt samgrupperade efter de fem grundläggande tillämpningsområden som ut- redningen angav i avsnitt 2.2 nämligen 1. teknisk informationsbehandling 2. fordon och farkoster 3. vapen och deras verkan med skydd mot A-, B- och C-vapen som särskilda delområ- den 4. människan i totalförsvaret 5. planerings- och utredningsmetodik, m. m. De mot de systeminriktade specialistfunk- tionerna svarande organisationsenheterna bör sålunda sammanföras efter ansvars- och kompetensområden som motsvarar ovan- nämnda tillämpningsområden eller större delområden inom dessa. En sådan organisa- torisk basstruktur främjar enkla och direkta kontaktvägar med avnämarna, vilket utred- ningen tidigare i olika sammanhang — liksom flertalet remissmyndigheter inom försvars- sektorn — framhållit vara av avgörande be- tydelse såväl för att målinrikta forskningen som för att avnämarna skall tillgodogöra sig forskningsresultaten. Samtidigt betonas forskningsorganisationens uppgift att samla teknisk-vetenskaplig fackkompetens inom för försvaret centrala tillämpningsområden så att sambruk av denna kompetens under- lättas tvärs över försvarsgrenar och andra delar av totalförsvaret. Genom att en sådan basstruktur inte är direkt beroende av utvecklingen inom enskil-

da vetenskapsområden får organisationen också en viss långsiktig stabilitet.

Vetenskapligt inriktade specialistfunktioner krävs för fördjupad fackkompetens

Basstrukturen av systeminriktade specialist- funktioner kräver tillgång till mer vetenskap- ligt inriktade specialistfunktioner inom för respektive tillämpningsområden centrala ve- tenskapsområden. Detta är nödvändigt för att den systeminriktade verksamheten effek- tivt skall kunna tillgodogöra sig resultat från andra forskningsorgan, och för att försvarets forskningsorgan skall kunna vidmakthålla och förnya sin kompetens i takt med den vetenskapliga utvecklingen. Egna resurser bör därvid i första hand byggas upp inom områden som har något eller några av följan- de egenskaper: 0 försvaret har långsiktiga behov av fördju- pade forskningsinsatser av sådan volym att det fortlöpande kan förse en forsk- ningsgrupp av erforderlig minimistorlek för området med vetenskapligt vidareut- vecklande arbetsuppgifter

. området är försvarsspecifikt, t. ex. genom att försvaret är ensam eller dominerande avnämare för tillämpad forskning inom området eller av sekretesskäl. Vetenskapligt inriktade specialistfunktio- ner inom närliggande fackområden bör om möjligt samgrupperas såväl organisatoriskt som geografiskt/lokalmässigt. Detta främjar vidmakthållandet av en hög fackkompetens, bidrar till att skapa en god forskningsmiljö och underlättar sambruk av vissa specialisera- de stödfunktioner.

Organisatorisk samgruppering av systemin- riktade och vetenskapligt inriktade specialist- funktioner

Vetenskapligt inriktade specialistfunktioner kan organisatoriskt samgrupperas med sy- steminriktade specialistfunktioner enligt oli- ka alternativ. Stor hänsyn måste därvid tas till de olika typer av funktionell samhörighet som diskuterades i avsnitt 2.4 ovan. I-Iithö- rande frågor tas upp i kapitel 4.

2.5.3 Anknytning till olika avnämarmyndig- heters löpande verksamhet vad avser plane- ring, materielanskaffning, utbildning, m.m.

En stor del av informationsöverföringen mel- lan avnämare och forskningsorgan bör, lik- som i nuläget, ske genom att forskningsorga- nen utnyttjas som remissinstanser samt ge- nom att personal från forskningsorganen medverkar i olika studie- och utrednings- grupper knutna till respektive avnämarmyn- digheter. Därutöver bör forskningsorganen i viss utsträckning medverka i avnämarnas mer rutinmässiga löpande verksamhet inom till- lämpningsområdena. Syftet är därvid att yt- terligare främja informationsöverföringen ge- nom att forskningsorganen direktexponeras för olika avnämarproblem. Vidare kan sam- bruk av vissa specialiserade serviceresurser underlättas, vilket är av betydelse inte minst ur flexibilitetssynpunkt. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla vissa typer av medverkan från forskningsorganens sida i avnämarnas löpande verksamhet som särskilt betydelsefulla inom de olika tillämpningsom- rådena.

Inom de primärt tekniska tillämpningsom- rådena (teknisk informationsbehandling, for- don- och farkostteknik, konventionella va— pensystem och deras verkan) är sålunda nära kontakter i tekniska frågor mellan försvars- forskningsorganen, försvarets materielverk och berörda försvarsindustrier av stor bety- delse. Dessa kontakter skall bl.a. syfta till att ge industrin effektiv tillgång till det kunnande som finns inom försvarsforsk- ningsorganen och samtidigt direktexponera dessa för industrins kunnande och problem inom t.ex. det tillverkningsteknlska områ- det. Nämnda syften främjas enligt utred- ningens mening bäst om forskningsorganen engageras i ett visst mått av objektbundet utvecklingsarbete i nära samarbete med indu- strin.

Inom tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret bör forskningsorganen medver- ka i viss utsträckning bl. a. i löpande utbild- nings-, urvals- och prövningsverksamhet såväl avseende värnpliktig som annan personal.

Förutom vad som allmänt anförts ovan angående främjande av informationsutbytet kan anknytning till löpande verksamhet in- om de medicinska och beteendevetenskapli- ga områdena vara en förutsättning för att forskningsdata skall kunna baseras på ett tillräckligt stort undersökningsmaterial. Där- till kommer att viss medicinsk forskning knappast kan bedrivas utan nära anknytning till kliniska resurser.

Inom tillämpningsområdet Planerings- och utredningsmetodik har utredningen redan i delbetänkande 2 understrukit behovet av anknytning till avnämarnas löpande plane- rings- och utredningsverksamhet, bl.a. via OA—organisationen.

Generella riktlinjer för omfattningen av forskningsorganens medverkan i avnämarnas löpande verksamhet inom olika tillämpnings- områden kan enligt utredningens mening ej anges, utan denna omfattning får bestämmas av avnämare och forskningsorgan isamråd. I delbetänkande 2 föreslog också utredningen att SFF bör ha ett samordnande ansvar i sådana frågor. Därvid skulle bl. a. tillses att kunskapsuppbyggnaden i forskningsorganen ej eftersätts samt att långsiktig stabilitet i resursbeläggningen främjas.

2.5.4 Samordning med forskning utom för- svarssektorn

Olika typer av samordning

Olika vägar för samordning av i första hand den statliga tekniska forskningen belystes i 1969 års utrednings för samordnad forskning betänkande (stencil I 1970: 2) jämte remiss- yttrandena häröver. Förslag till konkreta organisatoriska åtgärder i anledning härav övervägs f.n. inom Kungl. Maj:ts kansli. Utan att föregripa eventuella sådana förslag vill utredningen för sin del framhålla vissa aspekter på samordningsfrågorna som sär- skilt betydelsefulla.

Samordning på programnivå. Betydande samordningseffekter torde enligt utred- ningens mening främst kunna erhållas genom att delar av försvarsforskningsprogrammet

läggs ut som större, sammanhållna uppdrag med inplanerad flerårig löptid på forsknings- organ utanför försvarssektom. På motsvaran- de sätt bör omvänt försvarets forskningsor- gan kunna utnyttjas av uppdragsgivare utan- för försvarssektom. En sådan s. k. program- samordning torde bl. a. förutsätta . viss samhörighet mellan olika beställare vad avser tillämpningsmål för forskningen . betydande samhörighet vad avser tek- niskt-vetenskapligt sakinnehåll i olika be- ställares forskningsprogram . utvecklad förmåga hos berörda beställare och forskningsorgan att administrera stör- re program för tillämpad, målinriktad forskning.

Utredningen finner ej anledning att här framlägga konkreta förslag i programsamord- ningsfrågor utan dessa bör lösas genom förhandlingar mellan berörda beställande och forskningsutförande organ. Enligt försla- gen i delbetänkande 2 har SFF därvidlag viktiga uppgifter att fylla. Utredningen vill dock framhålla att goda funktionella förut- sättningar för en samordning av nämnd arti första hand synes föreligga inom stora delar av de medicinska och biovetenskapliga områ- dena (tillämpningsområdet Människan i to- talförsvaret).

Diversifierad uppdragsforskning. Med 5. k. diversifierad uppdragsforskning förstås i det- ta betänkande att en forskningsutförande enhet söker åta sig mindre, kortfristiga forsk- ningsuppdrag för ett stort antal olika upp- dragsgivare inom varje område där enheten har fackkompetens att erbjuda, vilket även kan innefatta rena stödfunktioner. Sådan diversifierad uppdragsforskning bör enligt utredningens mening endast utgöra en mind- re del av totalomsättningen vid försvarssek- torns forskningsorgan. Erfarenheter från bl. a. flygtekniska försöksanstalten pekar på att sådan uppdragsforskning visserligen ger finansiella tillskott men vanligen föga av de immateriella intäkter som också är av bety- delse ur forskningssamordningssynpunkt, t. ex. bidrag till den långsiktiga kunskaps— uppbyggnaden inom anstaltens primära verk- samhetsområden. Vid större omfattning hos

den diversifierade verksamheten kan effek- terna bli klart negativa, bl. a. genom att den mest kvalificerade personalen i första hand får sättas in på sådan uppdragsforskning med hänsyn till lönsamheten på kort sikt, samt genom den administrativa merbelastning verksamheten orsakar.

Samverkan med universitet och högskolor

Samverkan mellan försvarssektorns forsk- ningsorgan och universitet och högskolor är av stor betydelse för att säkerställa informa- tionsutbytet med den fria grundforskningen och den högre utbildningen. En strävan till att öka universitetens och högskolornas möj- ligheter att äta sig forskningsuppdrag av tvärvetenskaplig natur har också kommit till uttryck, framförallt under senare tid. Univer- sitetens och högskolornas organisatoriska struktur och karaktären på deras forsknings- verksamhet har dock gjort att de haft vissa svårigheter att äta sig och bedriva en ur avnämarsynpunkt effektiv uppdragsforsk- ning. Inte minst torde detta vara fallet då enhet vid universitet eller högskola skall åta sig utförandeansvar för mer omfattande lång- fristiga forskningsprogram av tvärvetenskap- lig karaktär och med stark målinriktning på bestämda beslutspunkter i avnämarnas plane- ring. Förutsättningarna för samverkan med andra forskningsorgan kring projekt av mer kunskapsuppbyggande karaktär törde däre- mot vara bättre. Samverkan mellan försvars- sektorns forskningsorgan och universitet och högskolor torde därför enligt utredningens mening tills vidare lämpligen bedrivas främst enligt följande linjer . samverkan kring gemensamma forsknings- projekt, främst av kunskapsuppbyggande karaktär, inom områden av betydelse för försvaret, t. ex. i form av ekonomiskt stöd till universitets- eller högskoleinstitu- tion. Detta stöd kan ofta med fördel kombineras med placering av enskilda forskare eller forskningsgrupper ur försva- rets forskningsorgan vid berörd institu- tion O successiv överföring av forskargrupper re-

presenterande vetenskapliga specialist- funktioner som funnit en alltmer vidgad avnämarkrets utanför försvarssektorn till universitets- och högskoleorganisationen. Som exempel på en sådan överföring kan nämnas den professur inom området op- timeringslära och systemteori som tillsat- tes 1968 vid Kungl. tekniska högskolan. De administrativa procedurerna för en sådan överföring är dock ofta komplicera- de och långdragna. De torde därför behö- va vidareutvecklas, bl.a. för att bättre kunna hantera de prioriteringskonflikter som ibland uppstår vid en sådan överfö- ring mellan å ena sidan den fria grund- forskningens intressen och å andra sidan avnämarintressen inom olika tillämpnings- områden

0 samverkan vad aVSer forskarutbildning, genom att kvalificerade forskare vid för- svarssektorns forskningsorgan utnyttjas som föreläsare och handledare ienlighet med de riktlinjer som utarbetats av UKÄ. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla det betydelsefulla i att sådana forskare med mer omfattande handled- ningsuppgifter regelmässigt bereds tillfälle delta i fakultetssammanträden (motsv.) där forskningsfrågor behandlas . köp av konsulttjänster från enskilda forskare vid universitet och högskolor.

Samverkan med industrin

Behovet av och fördelarna med en nära samverkan mellan försvarssektorns forsk- ningsorgan, försvarets materielverk och indu- strin i fråga om tekniskt utvecklingsarbete i anslutning till försvarets materielanskaffning har tidigare understrukits (avsnitt 2.5.3). Vissa särskilda frågor sammanhängande med 1972 års försvarsbeslut behandlas vidare i avsnitt 2.6 nedan. Av vad som anförs i dessa avsnitt framgår att samarbetet mellan för- svarets forskningsorgan och industrin väsent- ligen kommer att ha karaktären av program- samverkan kring olika materielutvecklings— frågor. Denna samverkan skall säkerställa att industrins och forskningsorganens samlade

tekniska och vetenskapliga kunskapspoten- tial tillvaratas på bästa sätt. Det omedelbara målet kan därvid avse kunskapsöverföring i anslutning till ett aktuellt utvecklingsobjekt. Ett annat mål som i nuvarande planeringsra- mar får allt större betydelse blir att mot bakgrund av gällande säkerhetspolitiska mål upprätthålla kompetens inom landet för utveckling och tillverkning av kvalificerad försvarsmateriel. Industrins behov av att utnyttja försvarssektorns forskningsorgan för diversifierad uppdragsforskning för tillämp- ningar utanför försvaret torde däremot kun- na betecknas som små.

2.6 Särskilda konsekvenser av 1972 års för— svarsbeslut

De överväganden utredningen redovisat i tidigare avsnitt i detta kapitel är ej specifikt knutna till 1972 års försvarsbeslut utan kan snarast sägas återfalla på vissa grunddrag i den svenska säkerhets— och försvarspolitiken, vilka legat fast i en rad successiva försvarsbe— slut. Specifika konsekvenser av 1972 års försvarsbeslut på forskningssidan har också bl. a. av tidsskäl kunnat inarbetas endast i begränsad utsträckning i det underlag som olika myndigheter inom totalförsvaret redo- visat till utredningen.

Det är dock uppenbart att om de långsik- tiga riktlinjer för försvarets utveckling som angivits i 1972 års försvarsbeslut fullföljs i statsmakternas successiva, årliga rullningar av programplanema kommer detta att få bety- dande konsekvenser även för forskningssi- dan. Detta har även påpekats av 1970 års försvarsutredning, som dock ej går närmare in på arten av dessa konsekvenser. FU-69 vill för sin del framhålla följande dragi 1972 års försvarsbeslut som särskilt betydelsefulla i forsknings- och utvecklingssammanhang: . höga krav ställs enligt försvarsbeslutet på att få fram enkla och billiga alternativ till komplexa och kostnadskrävande system. Därmed torde avses lösningar som är tekniskt effektiva samtidigt som de är enkla och billiga ur såväl tillverknings—, utbildnings- som underhållssynpunkt. Så-

dana lösningar måste sannolikt utvecklas med mycket nära anknytning till tillver- kande industrier och väsentligen bygga på ett begränsat spektrum av väl prövade — men ej nödvändigtvis i nuläget operativa — material och komponenter. Att ta fram sådana lösningar torde i flera fall innebära något av en teknisk utmaning till plane- rande, forskande, anskaffande och tillver- kande organ. Kraven på enkla och billiga system torde sålunda i vissa avseenden medföra förändringar men ej nödvändigt- vis sänkning av ambitionsnivån för för- svarsforskningen . försvarsbeslutet innebär att försvaret mås-

te arbeta utifrån mycket hårda ekonomis— ka och personella ramvillkor, i första hand under den närmaste programplane- perioden. Speciellt gäller detta resursför- brukningen vid centrala myndigheter och funktioner, vilken måste noga prövas med hänsyn till utbildningsorganisationens och materielanskaffningens behov. Speciellt måste därvid uppmärksammas att perso- nalkostnaderna under senare år relativt sett visar en starkare ökning än tillgängli- ga totalramar för försvaret . för materielanskaffningen torde försvars-

beslutets ramvillkor innebära en förstärk- ning av de tendenser som redan tidigare

gjort sig gällande, nämligen

— längre intervall mellan nya utvecklings-

projekt och minskade seriestorlekar främst vad gäller komplexa systern — ökade insatser på att genom moderni-

seringar, modifieringar och förbättrad underhållsteknik ge befintliga system längre operativ livslängd. Samtidigt har i 1972 års försvarsbeslut framhållits betydelsen av att en långsiktig handlingsfrihet kan upprätthållas vad gäl- ler utveckling och tillverkning av försvars- materiel inom landet. Nämnda drag i 1972 års försvarsbeslut föranleder enligt utredningens mening inga principiella förändringar i de överväganden, bl. a. rörande riktlinjer i stort för forsknings- resursernas organisatoriska gruppering, som utredningen tidigare redovisat. Däremot tor-

de beslutet medföra att vissa faktorer i dessa överväganden och riktlinjer får tillmätas sär- skild betydelse, genom att vissa problem accentueras i avvägningen mellan försvars- forskningens mål och resurstilldelning. Så- lunda torde samverkan mellan försvarsforsk- ningsorganen och försvarsindustrin få ägnas stor uppmärksamhet, bl. a. med hänsyn till kraven på enkla och billiga system samt i anslutning till allmänna frågor rörande vid- makthållandet av kompetens för materielut- veckling inom landet. Vidare torde bl.a. kraven på korta utbildningstider för huvud- delen av den värnpliktiga personalen ge ökad tyngd åt efterfrågan på kunnande inom tillämpningsområdet Människan i totalför- svaret, främst då avseende individens och gruppens prestationsförmåga och beteende. Vid bedömningar av vilka organisatoriska konsekvenser 1972 års försvarsbeslut kan få för försvarsforskningen är det enligt utred— ningens mening viktigt att särskilja två grup- per av faktorer, där den ena gruppen hänför sig till behovet av förändringar i försvars- forskningsprogrammets inriktning och om- fattning och den andra till behovet av förändringar i utförandeorganisationen. Förändringar i försvarsforskningsprogram- mets detaljerade inriktning och dimensione- ring som följd av försvarsbeslutet måste som utredningen tidigare framhållit avgöras i en direkt förhandlingsprocedur mellan avnäma- re och forskningsorgan. Utredningen betona- de redan i sitt första delbetänkande1 att ingenting därvid talade för en schablonmäs- sig dimensionering av försvarsforskningspro- grammet i förhållande till övriga awägnings- program. Flera av de konsekvenser av för- svarsbeslutet som ovan diskuterats pekar också på behov av förändringar men ej nödvändigtvis sänkningar i ambitionsnivån för försvarsforskningen. Arten av dessa för- ändringar gör emellertid att försvarsbeslutet enligt utredningens mening accentuerar be- hovet av en samlad awägningsprocedur för all icke objektbunden försvarsforskning. Försvarsbeslutet och det därmed samman- hängande uppdraget2 till ÖB om en minsk- ning av antalet anställda inom krigsmakten

gör vidare att mycket höga krav ställs på en rationell utförandeorganisation för försvars- forskningsprogrammet.

1972 års försvarsbeslut innebär sålunda enligt utredningens mening avsevärt förstärk- ta motiv för att överväga och genomföra även relativt omfattande rationaliseringsåt- gärder, särskilt sådana som skapar förutsätt- ningar för att vidmakthålla organisationens fackkompetens och stärka dess anpassnings- förmåga inom för försvaret centrala forsk- ningsområden, oaktat de krav på personal- rninskningar som ställs i gällande program- planer.

[ ”Forskning för 19702 54, s. 80

2 Kungl. Maj:ts skrivelse 1971-12—03 (FÖD dnr 2291/71)

försvarssektorn", SOU

3 Nuvarande organisation

3.1 Den totala organisationsbilden

En huvuduppgift för utredningsarbetet i denna etapp är, att i enlighet med direktiven pröva organisationen av forskningsutförande enheter inom försvarssektorn.l Hit hör i första hand försvarets forskningsanstalt (FOA), flygtekniska försöksanstalten (FFA), fortifikationsförvaltningens forskningsbyrå, militärpsykologiska institutet (MPI), jämte vissa stabs— och förvaltningsanknutna medi- cinska forskningsgrupper som delvis finansie- ras av försvarsmedicinska forskningsdelega- tionen (FMFD).

Vid prövningen av dessa enheters organisa- tion måste också hänsyn tas till forskningsut- förande enheter utanför försvarssektorn som används eller kan användas för icke objekt- bunden försvarsforskning. Hit hör t. ex. sta- tens skeppsprovningsanstalt (SSPA), statens bakteriologiska laboratorium (SBL), vissa universitets- och högskoleinstitutioner samt vissa försvarsindustrier. Dessa enheter påver- kas själva i flertalet fall endast indirekt av utredningens organisatoriska överväganden.

Försvarsforskningen är målinriktad forsk- ning. Vid utformningen av försvarsforsk- ningsorganisationen måste därför även beak- tas den organisatoriska strukturen hos av- nämarmyndigheterna inom totalförsvaret. Hit hör främst l. myndigheter med centralt planeringsan-

svar (ÖB med försvarsgrenscheferna, civil-

försvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, socialstyrelsen, över- styrelsen för ekonomiskt försvar)

2. förvaltningsmyndigheter med ansvar för utveckling och anskaffning av materiel och anläggningar. Dessa myndigheter har därmed också huvudansvaret för kontak- terna mellan olika forskningsorgan och industrin. Försvarets materielverk intar en dominerande ställning inom denna myn- dighetsgrupp, som därutöver innefattar försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifika- tionsförvaltningen. Civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen och överstyrelsen för eko- nomiskt försvar bör räknas in även i denna grupp. Utredningens uppdrag omfattar ej avnä- marmyndighetemas interna organisation men denna kan i viss utsträckning påverka forskningsorganisationens utformning, t. ex. vad avser fördelningen av viss kapacitet för tekniska systemstudier, m. m. (s. k. system- inriktade specialistfunktioner i detta betän- kandes terminologiz).

Den totala organisationsbilden framgår av figur 3.1. Detaljbeskrivningar av de forsk- ningsutförande enheterna inom försvarssek- torn vars organisation prövas i detta betän- kande återfinns i bilaga 1. Sammanfattande

lHärmed förstås i detta sammanhang enheter inom myndigheter redovisade under fjärde huvud- titeln.

” Se kapitel 2, avsnitt 2.5 .1.

AVNÄMARE INOM TOTALFÖRSVARET

. ÖB och försvarsgrenschefer, sjukvårdsstyrelsen, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk

. Civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, socialstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Försvarets forsknings- anstalt (FOA)

Flygtekniska försöks- anstalten (F FA)

Fortifikationsförvalt- ningens forskningsbyrå

Specialmedicinska forskar- grupper

. Teknisk-naturveten- skaplig och viss medicinsk forskning

. _Planeringsmetodik

jamte viss anknytande forskning

ca 1600 anställda

. Aerodynamik och flygmekanik

. Hållfasthetslära (speciellt höghåll- fasta Iättkonstruk- tioner)

ca 240 anställda

. Befästningsteknik

ca 30 anställda

Militärpsykologiska institutet (MPI)

. Urvalsmetodik . Bioteknologi . Sociologi

ca 50 anställda

. Armémedicinska forskargruppen (AMFG) . Navalmedicinska forskargruppen (NMFG)

. Flygmedicinska insti- tutionen i Malmslätt (FMV—F: FCFM)

. Militärmedicinska undersökningscentra- len (MMUC)

ca 25 anställda (betalda ur FMFD anslag)

X

Forskningsutförande enheter inom försvarssektorn vilkas organisation skall prövas av FU-69

/

Forskningsutförande enheter utom försvars- sektorn

. Statens skeppsprov— ningsanstalt (skepps- teknisk forskning)

. Statens bakterio- logiska laboratorium (epidemiologi, vacciner) . Universitets- och högskoleinstitutioner, jämte forskningsråds- grupper

. Andra forsknings- institut

. Industrier

Figur 3.1 Forskningsutförande enheter inom försvarssektorn jämte andra myndigheter (motsv.) som måste beaktas vid utredningens organisato-

w riska överväganden.

beskrivningar av dessa enheters nuvarande verksamhet och organisation återfinns dock i anslutning till de överväganden som görs i detta kapitel.

3.2 Genomgång av nuvarande organisation — utgångspunkter och syften. Kapitlets fort- satta uppläggning

Den genomgång av forskningsorganisationen som utredningen företar i det följande syftar till att kartlägga var organisationsändringar i första hand synes behöva övervägas vad gäller de forskningsutförande enheterna in- om försvarssektorn, bl. a. med utgångspunkt i deras samspel inbördes och med olika avnämarmyndigheter i den löpande verksam- heten. Frågor rörande vissa centrala lednings- funktioner för forskningens inriktning och dimensionering i stort berörs ej närmare i detta kapitel, eftersom de behandlats i före- gående delbetänkande.l En utgångspunkt för genomgången av nuvarande resursorganisation utgör de princi- per för organisatorisk gruppering av forsk- ningsresurser som diskuterades i föregående kapitel., Av särskild betydelse är sålunda enligt utredningen att kartlägga den organisa- toriska samgrupperingen av bland annat 3. k. systeminriktade och vetenskapligt inriktade specialistfunktioner2 med hänsyn till olika typer av funktionell samhörighet, främst då — samhörighet vad avser gemensamma till- lämpningsmål, särskilt inom de fem till— lämpningsområden, som utredningen an- gav inledningsvis i kapitel 2 — samhörighet vad avser metodisk kompe- tens inom grundläggande tekniska eller vetenskapliga fackområden — samhörighet vad avser utnyttjande av vissa specialiserade servicefunktioner.

Vad som därvid bör eftersträvas vid orga- nisationsutformningen är ett samlat hänsyns- tagande till dessa funktionella samband som dels bidrar till målinriktningen, bl. a. genom korta kontakt- och beslutsvägar inom forsk- ningsorganisationen och mellan denna och dess avnämare för huvuddelen av de frågor

som uppkommer i den löpande verksamhe— ten inom tillämpningsområdena, dels bidrar till en hög fackkompetens, bl. a. genom att underlätta vidmakthållandet av kompetens- centra av s.k. kritisk storlek. Anknytningar till s.k. objektbundet utvecklingsarbete i samarbete med industrin, rutinmässig prov- ningsverksamhet c. d. är i detta sammanhang också av betydelse, bl.a. för att säkerställa kopplingen mellan forskning och tillämpning och för att möjliggöra sambruk av vissa resurser.

Med hänsyn till den vikt som tillmätts de fem tillämpningsområdena behandlas organi- sationsfrågoma i detta kapitel i stort tillämp- ningsområdesvis. För varje tillämpningsområ- de beskriver sålunda utredningen översiktligt avnämarorganisation och forskningsutföran- de enheter samt framlägger sina övervägan- den rörande behovet av organisationsänd- ringar vid berörda forskningsutförande enhe- ter inom försvarssektorn. Figur 3.2 anger översiktligt volymen av olika forskningsut- förande enheters insatser inom olika tillämp- ningsområden. Figuren belyser FOA: s domi- nerande roll inom den icke-objektbundna försvarsforskningen. Eftersom en huvuddel av den icke objektbundna försvarsforsk- ningen inom tillämpningsområdena ] (Tek- nisk informationsbehandling) och 3 (Vapen- system och deras verkan, inkl. A-, B- och C-skydd) utförs vid FOA och också utgör mer än tre fjärdedelar av FOA: s budget så behandlas dessa områden i ett sammanhang tillsammans med frågor rörande FOA:s av- delningsstruktur (exkl. FOA P).

1 ”Försvarsforskningens ledning”, Stencil Fö 197l:5. I kapitel 7 nedan sammanfattas några huvudpunkter i detta betänkande. 2 Se kapitel 2, avsnitt 2.5.

Mkr 40—

20—

FOA

FortF

SBL

FOA FOA 1"! 0 > F 0 >

(D innefattar viss forskning av medicinsk och bioveten- skaplig karaktär (för FOA:s del ca 13 Mkr)

©©© &

befästningsteknik (skall i princip fördelas även på skydd mot A-vapen) finansierad via FMV (pro- grammyndighet CFV) försvarsmedicinsk forskning inkluderar viss forskning med tillämpningar inom skydd mot A-, B- och C-vapen G) F FA primäruppdrag

FMV (SAAB FFA KTH)

FOA

BN

MFR © &

FMFD

MPI

FOA FOA

Skydd mot A-vapen Skydd mot B-vapen Skydd mot C-vapen

Konv vapensystem och deras verkan

Teknisk informationsbehandling

Fordon, farkoster övrigt (tillförlitlighets- och försörjningsteknik, m m

Män niskan i totalförsvaret

Studie- och utredningsmetodik, med området sammanhängande forskning samt medverkan i

vissa studier och utredningar

Figur 3.2 Översikt över den icke objektbundna försvarsforskningens fördelning på olika tillämpningsområden och forskningsutförande enheter. Siffrorna avser i flertalet fall budgetåret 1972/73. För FOA:s del har överensstämmelse härvid antagits mellan FU-69 tillämpningsområden och tillämpliga interna FOA—program. (Förkortningar: se s. 195).

Tillämpningsområdena och därmed sam- manhängande organisationsfrågor behandlas i följande ordning

I första hand behandlade forskningsutförande enhe— ter i nuvarande organisation (enheter utom försvarssek- torn inom parentes)

Tillämpningsområde

Studie- och utred- ningsmetodik Fordon och farkoster

FOA P FFA, (flygtekniska labora- toriet vid KTH, SSPA)

Teknisk informations- behandling Vapensystem och deras verkan, inkl. A-, B— och C—skydd Människan i totalför- svaret

FOA 1—4

MPI, specialmedicinska forskargrupper finansierade av FMFD, (specialrnedi- cinska grupper finansierade av statens medicinska forskningsråd)

3.3 Tillämpningsområde 5: Studie- och ut- redningsmetodik

Forskningsavna'mare

Avnämare för forskningsresultaten inom det- ta område är sekretariatet för säkerhetspoli- tiska studier och långsiktsplanering inom försvarsdepartementet, samt myndigheter med centralt planeringsansvar inom totalför- svaret.

F orskningsu tförande enheter

Försvarsforskningen utförs inom detta områ- de väsentligen av nuvarande FOA P, varvid vissa uppdrag läggs ut på andra forsknings- organ.

För mer vetenskapligt inriktade specialist- funktioner svarar sålunda vissa enheter vid FOA P, varav en placerad vid matematiska institutionen vid KTH, samt, på uppdrag från FOA P, Utrikespolitiska institutet.

S. k. systeminriktade specialistfunktioner motsvaras inom detta område närmast av OA—organisationen jämte vissa utredningsen- heter vid nuvarande FOA P.

Utredningen föreslog i delbetänkande 2 av skäl som där redovisades bl. a. att de fors- kande och utredande enheterna vid nuvaran- de FOA P, inkl. OA-organisationen, skulle bilda en särskild utredningsavdelning inom den föreslagna styrelsen för försvarsforsk- ning.

Den interna organisationen av de forskan— de och utredande enheterna vid nuvarande FOA P är enligt utredningen väl anpassad till de principer för organisatorisk gruppering av forskningsresurser som diskuterats ovan. Ut- över vad som anförts i delbetänkande 2 finner därför FU-69 inte anledning att när- mare gå in på den föreslagna utredningsav- delningens interna organisation.

3.4 Tillämpningsområde 2: Fordon och far- koster

3.4.1 Markfordon Forskningsavnämare

Avnämare för FoU-insatsema inom detta område är väsentligen huvudavdelningen för armémateriel (FMV-A) inom försvarets ma- terielverk som har s.k. typansvar för an- skaffning av markfordon inom krigsmakten.

Forskningsutförande enheter

Försvarsforskningen inom området utförs väsentligen inom industrin på uppdrag av FMV-A och avser objektbundet utvecklings- arbete. För systeminriktade specialistfunk- tioner inom delområdet markfordonsteknik svarar sålunda väsentligen FMV-A i samarbe- te med berörda industrier. FOA bidrar bl. a. med vissa framkomlighetsstudier som bedrivs i samarbete med avnämare inom och utom försvarssektorn (sekretariatet för fordon- markforskning).

3.4.2 Sjöfarkosterl F orskningsavnämare

Avnämare för FoU-insatserna inom detta område är väsentligen huvudavdelningen för marinmateriel (FMV-M) inom försvarets ma- terielverk som har s.k. typansvar för an- skaffning av sjöfarkoster inom krigsmakten.

Forskningsutförande enheter

inom området utförs väsentligen inom industrin och vid statens skeppsprovningsanstalt (SSPA) på uppdrag av FMV-M och avser objektbundet utveck- lingsarbete. För systeminriktade specialist- funktioner inom delområdet sjöfarkosttek- nik1 svarar sålunda väsentligen FMV-M i samarbete med berörda industrier. FOA bi- drar inom vissa gränsområden till andra tillämpningsområden (bl.a. framdrivnings— teknik för torpeder och vissa sårbarhetsstu- dier). FOA: s insatser är volymsmässigt små såväl i förhållande till FOA: s budget som till de totala insatserna inom delområdet. Försvarsforskningen

3.4.3 Flygplan och andra luftfarkoster2

F orskningsavniimare

Avnämare för FoU-insatser inom detta områ- de är väsentligen huvudavdelningen för flyg- materiel (FMV—F) inom försvarets materiel- verk som har typansvar för anskaffning av flygmateriel inom krigsmakten.

F orskningsu tförande enheter

Försvarsforskningen inom området utförs väsentligen inom industrin och vid FFA på uppdrag av FMV. För de systeminriktade specialistfunktionerna inom området svarar väsentligen FMV-F i samarbete med i första hand SAAB-SCANIA:s flygplandivision. Förutom FFA och industrin utnyttjas det flygtekniska laboratoriet vid KTH till en stor del av sin kapacitet för FoU-uppdrag inom området. FOA bidrar med viss materialforsk- ning, samt bevakar därutöver ur hotbildssyn-

punkt den internationella tekniska utveck- lingen vad gäller vissa vapenbärare, bl. a. för A—vapen. (FOA:s insatser inom rakettekni— ken behandlas i avsnitt 3.5.3 nedan.)

Verksamheten inom området visar en ka- rakteristisk variation i tiden mellan å ena sidan omfattande och strikt objektbundna FoU-insatser i anslutning till beslutade strids— flygplanprojekt och å andra sidan mer be- gränsade FoU-insatser, t.ex. för att belysa aerodynamiska problem i anslutning till al- ternativa principutformningar av övervägda framtida stridsflygplan.

3.4.4 FU-69 överväganden rörande resurs- organisationen inom tillämpningsområde 2: Fordon och farkoster

Allmänt

I delbetänkande 2 framlade utredningen förslag syftande till mer flexibla finansie- ringsformer inom området, bl.a. för viss flygteknisk forskning vid FFA och för tyng- re investeringar såsom vindtunnelanlägg— ningar. Därutöver har utredningen ej funnit anledning att i detta betänkande överväga några mer omfattande förändringar i nuva- rande ansvars— och uppgiftsfördelning vad gäller forskningen inom tillämpningsområde 2: Fordon- och farkostteknik; detta mot bakgrund av de erfarenheter som redovisats till utredningen av nuvarande organisation och de principer som utredningen diskutera- de i föregående kapitel. Vissa särskilda frågor rörande FFA förtjänar dock enligt utred- ningens mening en utförligare diskussion.

FFA

Huvuddragen i FFA: s verksamhet och orga- nisation framgår av figur 3.3 samt bilaga 1.

1 Innefattar väsentligen skrovkonstruktion, fram- drivning jämte anslutande hydrodynamik och far- tygsmekanik. 2 Innefattar väsentligen skrovkonstruktion, fram- drivning jämte anslutande aerodynamik och flyg- plansrnekanik. Avionik- och robotsystem behandlas väsentligen under tillämpningsområde 1 och 3 nedan.

Perso

Styrelse nal a

C F FA (generaldirektör) 2

Kansli: Personalfrågor, ekonomi, allmän administration 23

Aerodynamiska avdelningen: Aerodynamisk forsknings- och provningsverksamhet, systemfrågor 75

Hål/fasthetsavde/ningen:

Teoretisk och experimentell forsknings-, gransknings- och provningsverksamhet avseende hållfasthet hos material och konstruktionselement 29

Mä rtekniska a vde/ningen : Utveckling av mättekniska metoder och apparater (inkl datorbehandling) för övriga avdelningars verksamhet. Mätteknisk service inkl. underhåll och kalibrering av mätutrustningar 4 i

Drifta vdelning:

Driftunderhåll och service. Projektering och konstruk- tion av nyanläggningar och modifikationer. Tillverk- ning av modeller, mät itrustning, etc. Förråd, biblio— tek m m 74

244

& 1972-07-01 (omräknat till helårsanställda)

Figur 3.3 Flygtekniska försöksanstaltens organisation.

Nuvarande verksamhet. FFA: s verksam- hetsområde är vad gäller totalförsvaret enligt utredningens mening väl avgränsat, i första hand på tillämpningsområdessidan. Anstal- ten har under senare år — av finansiella skäl och i enlighet med statsmakternas direktiv — i ökad utsträckning ägnat sig åt en diversifie- rad uppdragsforskning på den civila markna- den. Sådan uppdragsforskning svarade bud-

getåret 1969/70 för omkring en fjärdedel av anstaltens omsättning. Den diversifierade uppdragsforskningen har sålunda tillfört FFA betydande ekonomiska intäkter. Däre- mot har den enligt FFA ej på ett tillfredsstäl- lande sätt bidragit till att upprätthålla eller vidareutveckla personalens kompetens inom anstaltens primära verksamhetsområden.

Den framtida inriktningen av verksamhe-

ten vid FFA jämte vissa därtill knutna investeringsfrågor — bl. a. de som anmälts rörande nya vindtunnlar (se bilaga 2) — är enligt utredningens mening starkt beroende av överordnade beslut som måste fattas inom ramen för försvarets långsiktsplanering. Des- sa beslut berör inriktningen och omfatt- ningen av den framtida utvecklingen av stridsflygplan inom landet samt vilken grad av handlingsfrihet som därvid eftersträvas. De nämnda överordnade frågorna faller ej inom ramen för utredningens uppdrag. FU- 69 vill dock i avvaktan på nämnda överord- nade beslut i själva anskaffningsfrågorna hänvisa till tidigare utredningars bedöm- ningar, som i stort delats av statsmakterna1 , att ett vidmakthållande av en kvalificerad flygteknisk verksamhet vid FFA av ungefär nuvarande omfattning torde vara en av förut- sättningarna för att nuvarande handlingsfri- het i fråga om inhemsk flygplanutveckling ej skall minska.

I samband med andra överväganden röran- de den organisatoriska grupperingen av forskningsresurserna inom försvarssektorn bör möjligheterna prövas att tillföra FFA viss ytterligare verksamhet som dels ankny- ter till för FFA centrala kompetensområden, dels kan utnyttja FFA: s omfattande erfaren- heter vad gäller ett nära tekniskt samarbete med industrin. Detta bör enligt utredningens mening kunna leda till ett totalt sett bättre resursutnyttjande inom försvarssektorn, sär- skilt i jämförelse med en ytterligare diversi— fierad uppdragsforskning vid FFA. Som exempel på sådan verksamhet kan redan här nämnas viss reglerteknisk forskning samt forskning kring material för höghållfasta lättkonstruktioner.

Organisation. FFA är storleksmässigt jäm- förbart med en avdelning inom FOA. Äveni övrigt finns påtagliga organisatoriska likheter mellan FFA och enskilda FOA-avdelningar eftersom de senare bl. 3. har ett långtgående internt budgetansvar och förfogar över egna resurser för flertalet drift- och servicefunk- tioner.

FFA: s organisation har setts över i olika omgångar — senast av RRV som i en rapport

av den 28 okt. 1971 därvidlag gav anstalten goda vitsord. Med hänsyn härtill och till det starka lönsamhetstryck anstalten arbetat un- der har utredningen ej funnit skäl att omprö- va FFA: s interna organisation. Anstalten bör därför också enligt utredningen kunna ge värdefullt jämförelseunderlag i vissa organisa- tionsfrågor.

Därutöver har en expertgrupp på utred- ningens uppdrag prövat vissa frågor rörande en närmare organisatorisk samordning av FFA och det flygtekniska laboratoriet vid KTH. Expertgruppens rapport redovisas i bilaga 7.

3.5 Tillämpningsområdena ] och 3 (Teknisk informationsbehandling samt vapensystem och deras verkan inkl. A-, B- och C-skydd). FOA: s organisation

3.5.1 Forskningsavnämare

Teknisk in formationsbehandling jämte kon- ventionella vapensystem och deras verkan

Huvudavnämare för forskningsresultaten in- om dessa områden är de centrala militära staberna och förvaltningsmyndigheterna. Re— sultaten skall främst ge underlag för utform- ningen av framtida förbandstyper och däri ingående materiel. Övriga totalförsvarsmyn- digheter efterfrågar främst vissa verkans- och skyddsstudier för specifika mål eller målty- per, jämte viss medverkan i bl. a. sambands- frågor.

Skydd mot A-, B- och C-vapen

ÖB har det sammanhållande ansvaret för skydd mot A-, B- och C-vapen inom krigs- makten. För befolkningsskyddet mot A- och C-vapen svarar civilförsvarsstyrelsen, för skyddet mot B-vapen socialstyrelsen. Under- lag inom området efterfrågas även av över- styrelsen för ekonomiskt försvar. Efterfrågan på FoU-kapacitet avser dels hotbilder och verkansstudier som underlag för strategiska och taktiska överväganden samt planläggning

* Fö stencil 1967: 6, prop. 1968: 109.

av olika skyddsåtgärder, dels biträde med utveckling av viss skyddsmateriel och utbild- ning av personal. Därtill efterfrågar utrikes- och försvarsdepartementen underlag i frågor rörande internationell rustningsbegränsning och kontroll. Ett karakteristiskt drag i efter- frågan på FoU-kapacitet inom A-, B- och C-skyddsområdena är sålunda att den inte är koncentrerad till krigsmakten i samma ut- sträckning som när det gäller konventionella vapen resp. teknisk informationsbehandling. Vidare sträcker sig forskningsorganens ansvar ofta längre in i materialanskaffningsverksam- heten, eftersom bl. a. försvarets materielverk och civilförsvarsstyrelsen ej har fullständig egen teknisk berednings- och kontrollkapaci- tet för anskaffning av viss skyddsmateriel.

3.5.2 Forskningsutförande enheter — orga- nisationen i stort

Verksamhetens fördelning

Den icke objektbundna försvarsforskningen inom tillämpningsområdena Teknisk infor- mationsbehandling samt Konventionella va- pensystem och deras verkan utförs huvud- sakligen vid FOA (fig. 3.2). Därtill kommer den fortifikatoriska forskning som bedrivs vid FortF: s forskningsbyrå (se avsnitt 3.7.1 nedan).

Den icke objektbundna forskningens re- sultat används främst som underlag för stabernas och förvaltningarnas planerings- och utvecklingsarbete avseende framtida krigsförband och däri ingående materiel. Därvid torde en huvuddel av resultaten kanaliseras in i planerings- och anskaffnings- verksamheten via de för staber och förvalt- ningar gemensamma studie- och underlags- grupperna vari även personal från forsknings- organen ingår.l Såväl avnämare som forsk- ningsorgan har starkt betonat dessa gemen- samma arbetsgruppers betydelse för ett ef- fektivt ömsesidigt informationsutbyte röran- de forskningsbehov och forskningsresultat. Forskningsorganen, främst FOA, utnyttjas även som remissinstans av staber och förvalt- ningar i olika planerings- och anskaffnings- ärenden.

Forskning rörande skydd mot A-, B— och C-stridsmedel bedrivs väsentligen vid FOA. (Se avsnitt 3.5.3 och 3.6.2 nedan.)

Objektbunden forskning och utveckling inom tillämpningsområdena Teknisk infor- mationsbehandling samt Konventionella va— pensystem och deras verkan utförs huvud- sakligen vid industrin på uppdrag av FMV.2 Direkta uppdrag till FOA avseende medver- kan i sådant utvecklingsarbete förekommer endast i relativt begränsad omfattning. FOA har i detta sammanhang bl. a. anfört följande motiv mot att sådan uppdragsverksamhet upptar alltför stor del av FOA: s omsättning:

. vissa risker finns att kortsiktiga avnämar- behov får alltför stort inflytande på verk- samhetens inriktning på bekostnad av mer långsiktiga behov. En stor volym kortfris- tiga utvecklingsuppdrag kan också ge allt- för stor osäkerhet i den ekonomiska planeringen . tilltron till FOA: s ställning som opartisk rådgivare till FMV i anskaffningsfrågor kan minska

. vissa problem kan uppstå när det gäller att hantera kommersiella sekretessfrågor.

FOA och FMV har å andra sidan inför utredningen föredragit exempel på utveck- lingsprojekt som givit goda resultat och där ovannämnda problem kunnat hanteras på ett tillfredsställande sätt.

Av ovan beskrivna former för FoU-verk- samhetens bedrivande framgår bl. a. att sam— verkande systeminn'ktade specialistfunktio- ner återfinns vid såväl FOA, FMV som industrin. Den närmare fördelningen av sy- steminriktade, resp. vetenskapligt inriktade specialistfunktioner vid FOA tas upp i av- snitt 3.5.3 nedan.

1 En närmare beskrivning av detta kontaktnät återfinns i kapitel 5. Försvarsindustrin bedriver därutöver viss egen- linansierad FoU. Denna torde dock av skäl som anförts i kapitel 2, avsnitt 2.3 vara av relativt begränsad omfattning i förhållande till utlagda uppdrag från FMV. (Detta gäller i första hand årliga totalbelopp och ej enskilda objekt.)

FU—69 överväganden rörande verksamhetens fördelning istort

Nära och direkta kontakter mellan forskare och avnämare i teknisk-vetenskapliga fack- frågor har tidigare framhållits vara av avgö- rande betydelse för informationsöverfö- ringen. Det är därför av stor vikt att etablera- de kontaktlinjer bibehålls även i framtiden för att säkerställa forskningsorganens aktiva medverkan på alla nivåer inom totalförsva- rets studie- och utredningsverksamhet. En basstruktur av systeminriktade specialist- funktioner i forskningsorganen som bl.a. medverkar i avnämarnas studie- och under- lagsgrupper har därvidlag mycket viktiga uppgifter att fylla. Utredningen har ej funnit anledning att närmare gå in på fördelningen av teknisk systemutredningskapacitet mellan FOA, FMV och industrin inom de berörda områdena. Utredningen hänvisar i detta sam- manhang till sina uttalanden i delbetänkande 2 att omfattningen av och ambitionsnivån för forskningsorganens medverkan i avnä- marnas studie- och utredningsverksamhet och objektbundet utvecklingsarbete får fort- löpande avvägas i en förhandlingsprocedur mellan avnämare och forskningsorgan enligt vissa i delbetänkande 2 närmare angivna riktlinjer.1 Som exempel på resultat av en sådan förhandlingsprocedur mellan avnämare och forskningsorgan kan nämnas att FOA f.n. torde åta sig att inom ramen för det organisatoriska delprogrammet 5.5 Försva- rets forskningsanstalt bestrida kostnaderna för huvuddelen av sin egen medverkan i forsknings— och utredningsverksamhet fram till det s.k. beslutssteget 2 i systemplane- ringsprocedurenz, dvs. avsevärt förbi den beslutspunkt efter vilken FU-69 i delbetän- kande 2 föreslog att kostnadsredovisning skulle ske mot delproduktionsområdet 4.1 ”Tillämpad, objektbunden forskning, ut- veckling och försök”.

Utredningen finner att en viss ökning bör eftersträvas vad gäller sådan verksamhet, närmast av teknisk utvecklingskaraktär, som bedrivs i direkt samverkan mellan FOA och industrin på uppdrag av FMV (bland annat

s.k. genomströmningsuppdrag och motsv.). Hittillsvarande erfarenheter visar enligt ut- redningen på att betydande positiva effekter står att vinna bl. a. med hänvisning till vad som anförts i kapitel 2, avsnitt 2.5—2.6 angående samverkan mellan försvarsforsk- ningsorganen och industrin. Erfarenheterna visar vidare att därmed sammanhängande problem ej behöver utgöra allvarliga hinder. Utredningen vill i detta sammanhang också erinra om att det enligt dess förslag i delbetänkande 2 därvid ankommer på SFF att i avvägningsproceduren bevaka att den kunskapsuppbyggande forskningen ej efter- sätts samt att forskningsorganen erhåller ett långsiktigt planeringsunderlag vad gäller verksamhetens sakinnehåll i stort och de ekonomiska ramarna härför.

Möjligheterna till ett utökat samarbete med universitet och högskolor, iförsta hand i anslutning till viss kunskapsuppbyggande forskning och forskarutbildning, bör också noga bevakas (jfr kap. 2, avsnitt 2.5.4).

Utredningen har i övrigt inte funnit skäl att pröva mer omfattande principiella för- ändringar i nuvarande ansvars- och uppgifts— fördelning inom tillämpningsområdena Va- pen och deras verkan, inkl. A-, B- och C-skydd, och Teknisk informationsbehand- ling mellan å ena sidan nuvarande FOA-av- delningar 1—4, betraktade som helhet och å andra sidan övriga forskningsorgan inom och utom försvarssektorn. Frågor rörande vissa enskilda specialistfunktioner tas upp i kapi- tel 4 liksom vissa frågor rörande hanterandet av större remisser och utredningsuppdrag berörande flera tillämpningsområden (se även bilaga 3 i detta betänkande).

För frågor rörande utformningen av vissa centrala ledningsfunktioner hänvisas till del- betänkande 2 samt till kapitlen 4, 6 och 7 nedan.

1 Det kan i detta sammanhang erinras om att UMA i sitt betänkande ”Materielanskaffning inom försvaret" tog upp frågor rörande FMV: s tekniska beredningskapacitet bl. a. inom det teletekniska orrzirådet (Fö stencil 1970: 12, 5. B 204-205). Se FU-69 delbetänkande 2 ”Försvarsforsk— ningens ledning" (Stencil Fö 1971: 5) s. 28 f. och 36 f.

3.5.3 FOA: s avdelningsstruktur Verksamhetens fördelning

Huvuddragen i FOA: s organisation och verk- samhet framgår av figur 3.4. Eftersom nuva- rande FOA P:s uppgifter och organisation behandlats i annat sammanhang berör följan- de överväganden väsentligen endast de nuva- rande FOA-avdelningarna l—4. Tabell 3.1 belyser fördelningen av FOA-avdelningarnas insatser på olika tillämpningsområden. Där- vid bör beaktas att fullständig korrespondens ej råder mellan de interna FOA-programmen och de tillämpningsområden som utred- ningen avgränsat i detta betänkande. Över— ensstämmelsen är dock sådan att tabell 3.1 torde ge en tillfredsställande bild av fördel- ningen i stort.

Den närmare fördelningen av olika specia- listfunktioner på avdelningarna redovisas närmare i bilaga 1. I stort fördelar sig sålunda verksamhet och resurser inom till- lämpningsområdena skydd mot A-, B- och C-vapen, konventionella vapen och deras verkan samt teknisk informationsbehandling enligt följande:

Skydd mot A-vapen. Systeminriktade spe- cialistfunktioner återfinns främst vid FOA 4. Mer vetenskapligt inriktade specialistfunktio- ner återfinns inom FOA 4 (väsentligen fysi- kalisk och kämkemisk inriktning) samt FOAl (radiobiologisk inriktning). Specia- listfunktioncrna vid FOA 4 utnyttjas även i viss utsträckning inom tillämpningsområdet konventionella vapen.

Skydd mot B— och C-vapen. FOA:s verk- samhet inom områdena B- och C-skydd är väl samlad till FOA 1. Inom B-skyddsområ— det avser insatserna främst uppföljning av hotbild jämte vissa anknytande indikerings- problem. Vaccinutveckling och vaccinbered- skap åvilar statens bakteriologiska laborato- rium (SBL) (se vidare avsnitt 3.6.2). Inom C-skyddsområdet avser insatserna utöver hotbilduppföljning och indikeringsfrågor även viss kemisk/farmakologisk forskning kring motmedel samt viss skyddsmaskut- veckling och kontroll m.m. Vissa kemiska specialistfunktioner (bl. a. organisk-kemisk

analys och syntes) utnyttjas även för insatser inom området konventionella vapen.

Konventionella vapen och deras verkan. Systeminriktade specialistfunktioner åter- finns främst vid FOAl och FOA2 (vid FOAl med tyngdpunkt förlagd till marina tillämpningar), samt i viss utsträckning inom FOA4 (med tyngdpunkt på tillämpningar inom civilförsvaret). Vetenskapligt inriktade specialistfunktioner återfinns såväl inom FOA ] som FOA 2. Dessa funktioners inbör- des samhörighet diskuteras närmare nedan.

Teknisk informationsbehandling. System- inriktade specialistfunktioner återfinns i FOA 3 (med tyngdpunkt på radio- och radarteknik för spanings—, sambands- och målföljningsändamål) och FOA 2 (med tyngdpunkt på optisk teknik för samma ändamål). Vetenskapligt inriktade specialist- funktioner är fördelade enligt samma mön- ster (elektromagnetisk vågutbredning och elektroniska grundelement vid FOA 3, mot- svarande funktioner inom det optiska områ- det vid FOA 2). Därutöver har FOA 2 vissa specialistfunktioner med anknytning till reg- lerteori och reglerteknik som utnyttjas även för insatser inom området konventionella vapen (robotstyrning, rn. m.).

F U-69 överväganden rörande nuvarande av- delningsstruktur

FOA: s nuvarande avdelningsstruktur ankny- ter, delvis av historiska skäl, till de allmänna vetenskapsområdena kemi och medicin (FOA l), fysik (FOA 2), teleteknik (FOA 3) samt de senare tillkomna områdena kärnfy- sik och kärnkemil (FOA 4). Avdelningarnas nuvarande verksamhetsområden kan dock i flera avseenden inte betecknas som särskilt väl avgränsade, varken efter vetenskapsområ- den eller tillämpningsområden (FOA-pro- gram). Inom området konventionella vapen och deras verkan uppvisar sålunda vissa specialistfunktioner vid FOA 1 och FOA 2 betydande gemensamma intresse- och kom- petensområden, såväl vad avser tillämpnings-

1 Verksamheten under senare år omriktad bl. a. till materialfysik och materialkemi.

(Generaldirektör) styrelse

Administrativ byrå (FOA A) Personalärenden, inköp, förråd, bokföring, fastigheter, etc

P/anerlngsbyrå (FOA P) OA-grupper Operations- och systemanalys, __ vid Fst, Ast, utredningar, MS och FS samt FOA centralplanering Cfs, ÖEF, SocS

Avdelning 1 (FOA 1 ): Kemi och medicin Skydd mot B- och C-stridsmedel Medicinskt A-skydd Miljöfaktorer

Explosivämnen

Vätskera keter

Avdelning 2 (FOA 2): Fysik Optisk fysik, spaning, maskering Detonik, stridsdelar, verkan Krutraketer, ballistik Styr- och reglerteknik Bioteknologi (perception, styrning)

Avdelning 3 (FOA 3): Teleteknik Vågutbredning, komponenter, normalieverksamhet Radar, stridsledning, styrning, navigering Informationsöverföring Telemotmedel Akustik

Försvarets reletekniska laboratorium (F TL) (typprov av komponenter, standardisering)

Avdelning 4 (FOA 4): Fysik och kemi Kärnvapen, verkan och skydd; detektion Materialfysik och materialkemi

Summa:

lnkl 2,05 Mkr som s k GD-medel Varav 1,85 Mkr för FOA centralplanering

gnu-m

(inom delprogrammet H 5)

Budget Perso— 72/73 nal e Mkr & 720701 21 ,15b 115 11,30c 122 22,15 347 23,05 377 22,35 354 56 14,3od 183 114,80 1554

Därutöver disponeras 1,4 Mkr för detektionsseismologisk verksamhet mm Prisläge aug 1972. Löneläge 1972/73. Avser endast primäruppdrag, anslag F5

FRI :s beräkningsmetod (d v s exkl vissa tjänstlediga, m m). Enligt det av FOA normalt använda redovisningssättet uppgick antalet anställda till 1593. Härav är 127 ej avlönade ur anslag F5. Av dessa 127 avlönas 9 ur anslag H5 och resten

på betalda uppdrag.

Figur 3.4 FOA:sorganisation.

Tabell 3.1 Fördelning av insatserna inom tillämpningsområden (FOA-program) på nuvarande FOA-avdelningar 1—4 (1971/ 72). Nuvarande Budget Avdelningarnas årocentuella andel av FOA primäruppdrag” inom respektive FOA-program

FOA-avdelning Mkr.” (motsvarande F

-69 tillämpningsområde)

B C D E F

A (Skydd A- (Skydd B- (Skydd C- (Konventio- (Teknisk (Fordon

vapen), % vapen), % vapen), % nella vapen och deras verkan), %

informa— och far- tionsbe- koster), % handling), %

G (Underhåll, försörjn, m. m .), % H (Människan i totalför- svaret), % M

(Studie-

och utred- ningsmeto- dik, m. m.), %

v—tde'

96 98 41 53

4 2 6

FOA-programmets omfattning (sär- kostnader)” Mkr. 12,7 1,5 4,0 12,7

35 30 63 2 55

27,3 2,3

20 74 6

1,6

46 54

2,5

3 9 4

mb

(: [)

exkl. kostnader för vissa stödfunktioner, bl. a. viss administrativ och teknisk service del fallande på FOA 1—4, totalt (inkl. FOA P) ca 10 Mkr.

mål som ur teknisk-vetenskaplig facksyn- punkt. Till dessa gemensamma områden hör bl. a. detonik och förbränningsdynamik. Likaledes finns inom området teknisk infor- mationsbehandling för FOA2 och FOA3 gemensamma intresse— och kompetensområ- den såväl vad avser tillämpningsmål (t.ex. inom spanings- och målföljarteknik) som ur teknisk-vetenskaplig facksynpunkt. Utred- ningen vill här bl. a. peka på den snabba utveckling som under senare år skett genom sammansmältningen av optisk och elektro— nisk teknik i den s. k. optroniken.

Orsakerna till nuvarande fördelning av avdelningarnas verksamhetsområden torde få sökas i en kombination av olika faktorer hänförbara till utvecklingen inom olika ve- tenskaps- och tillämpningsområden. I och för sig vittnar sålunda utvecklingen av verk- samheten både vid FOA som helhet och inom de olika FOA-avdelningarna om god anpassningsförmåga såväl till behovsbildens utveckling som till den vetenskapliga utveck- lingen. Det bör dock erinras om att FOA därvid _ bortsett från de senaste åren — befunnit sig i ett läge med ökande ekonomi- ska och personella ramar. Den handlingsfri- het som resurstillväxten givit har gjort det enklare att lösa vissa samordningsproblem. Verksamheten har bl.a. kunnat breddas i den bemärkelsen att olika tillämpningspro- jekt inom delvis närliggande vetenskaps- och teknikområden i viss utsträckning kunnat bearbetas parallellt vid olika avdelningar. Trots avdelningarnas delvis överlappande verksamhetsområden torde det sålunda fin- nas få exempel på egentligt dubbelarbete. Otvivelaktigt hänger detta samman med ef- fekten av olika interna samordningsåtgärder. Ambitionsnivån för FOA:s interna plane- ringssystem har sålunda successivt höjts. Detta har bl.a. dokumenterats genom det material utredningen delgivits i anslutning till FOA:s interna organisationsutredningar och i anslutning till den under budgetåret 1971/72 genomförda stora rullningen av FOA:s forskningsplaner. Andra exempel på interna samordningsåtgärder utgör den nära samverkan i robotfrågor som successivt ut-

vecklats mellan FOA 2 och FOA 3 samt inrättandet av olika samarbetsråd inom bl. a. databehandlings— och biblioteksområdena.

Utredningen konstaterade också i sitt för- ra delbetänkande att det betydelsefulla sam- arbetet mellan FOA och dess avnämare i fråga om forskningens inriktning och forsk- ningsresultatens utnyttjande har byggts upp på ett sätt som i många avseenden är planeringsmässigt föredömligt. Den ovan be- skrivna överlappningen i avdelningarnas an- svarsområden på såväl vetenskaps— som till- lämpningssidan ger dock upphov till relativt komplicerade samordningsprocedurer vid be— redningen av vissa typer av ärenden som berör flera avdelningars ansvarsområden, ef- tersom avdelningarna ur ledningsmässig och administrativ synpunkt utgör relativt själv- ständiga enheter — vilket i och för sig är naturligt med hänsyn till deras storlek. Som exempel på sådana ärenden kan nämnas större forsknings— och utredningsprojekt, re- misser i tekniska frågor från avnämarna samt vissa frågor rörande den långsiktiga resurspla- neringen bl. a. med anknytning till var kom- petenscentra inom vissa fackområden skall upprättas och vidmakthållas. Den senare typen av problem accentueras givetvis i en period med konstanta eller krympande eko- nomiska resursramar då det gäller att skapa utrymme för insatser inom delvis nya forsk- nings— och tillämpningsområden där behoven bedöms angelägna av såväl avnämare som forskningsorgan.

De nämnda förhållandena torde enligt utredningens mening dels ha en fördröjande effekt på forskningsorganens anpassning till förändringar i behovsbilden, dels återverka på de arbetsinsatser som krävs av såväl FOA verksledning med centralplaneringen som av forskarna i anslutning till t. ex. olika plane- ringsärendens formella beredning.

Mot ovanstående bakgrund har utred- ningen funnit det motiverat att närmare undersöka om förändringar i nuvarande av- delningsstruktur kan ge totalt sett entydigare ansvarsområden för avdelningarna på såväl tillämpnings— som vetenskapsområdessidan i syfte att bl.a. erhålla enklare berednings-

och beslutsvägar och förbättrad förmåga hos organisationen att skapa och vidmakthålla kompetenscentra av kritisk storlek, inte minst med hänsyn till gällande ekonomiska planeringsramar för försvaret.

I princip synes två vägar därvid möjliga. Den ena vägen är att söka fördela specialist- funktionerna på jämfört med nuläget fler men till storleken mindre avdelningar som också är mer specialiserade antingen till ett visst vetenskapligt fackområde eller till tek— niska systemfrågor inom ett visst tillämp- ningsområde. Dessa avdelningar är admini- strativt mindre självständiga än nuvarande FOA-avdelningar och kompletteras därför av relativt nuläget starkare centrala funktioner för planering, administration och teknisk service. Den andra vägen är att söka gruppera specialistfunktionerna i enheter av i stort nuvarande avdelningars storlek men med entydigare ansvarsfördelning såväl vad avser vetenskaps- som tillämpningsområden. Ut- redningen återkommer till dessa frågor i kapitel 4 i föreliggande betänkande.

3.6 Människan i totalförsvaret 3.6.1 Forskningsavnämare

Hälso- och sjukvård, m. m. Det sammanhål- lande ansvaret för planläggning av landets totala sjukvårdsorganisation i krig åvilar so- cialstyrelsen.

För samordningen av olika statliga och kommunala organs insatser finns därvid bl. a. ett särskilt beredskapsråd knutet till social- styrelsen. Ansvaret för krigsmaktens sjuk- vårdsorganisation i krig och fred åvilar för- svarets sjukvårdsstyrelse (SjvS). Sjukvårds- styrelsen handlägger vidare i samarbete med berörda militära staber och försvarets mate- rielverk frågor rörande anskaffning av sjuk- vårdsmateriel för krigsmakten och vidare vissa frågor rörande livsmedelsförsörjning, hygien, m.m. Civilförsvarsstyrelsen handläg- ger vissa medicinska frågor, bl.a. inom ra- men för undsättningsorganisationen.

Individens och gruppens prestationer och beteende. Avnämare inom krigsmakten ut-

görs främst av de militära staberna samt värnpliktsverket. Underlag av bioteknologisk karaktär samt rörande extrema fysiska miljö- påverkningar efterfrågas även av försvarets materielverk. Specialmedicinska tillämp- ningsfrågor rörande påfrestningar på männi— skan i extrema miljöer handläggs inom för- svarets sjukvårdsstyrelse av dess specialmedi- cinska sektion. Civilförsvarsstyrelsen har in- om sitt verksamhetsområde motsvarande un- derlagsbehov som militära staber och förvalt- ningar. Det psykologiska försvaret efterfrå- gar också i viss utsträckning FoU-kapacitet inom det beteendevetenskapliga området.

3.6.2 Forskningsutförande enheter

Tillämpningsområdet Människan i totalför- svaret karaktäriseras som helhet av en rela- tivt stark fackmässig gränsdragning mellan medicinsk och beteendevetenskaplig forsk- ning. Resursstrukturen inom området är komplicerad och framgår närmare av tabell 3.2 och bilagorna I och 5. I stort är strukturen följande.

Forskningsorgan utom försvarssektorn

Inom det medicinska området replierar för- svaret i första hand på den samlade medicin- ska forskning som bedrivs inom landet. Statens medicinska forskningsråds försvars- medicinska sektion (MFR/FMS) och för- svarsmedicinska forskningsdelegationen (FMFD) ger därvid bl.a. anslag till forskar- grupper och enskilda forskare vars verksam- het ehuru av allmänmedicinsk betydelse har ett särskilt intresse ur försvarssynpunkt. Så- lunda har bl. a. särskilda grupper tillkommit under MFR/FMS för flyg- och navalmedi- cinsk, kirurgisk, farmakologisk, toxikologisk och bakteriologisk forskning samt för experi- mentell psykologi.

Bortsett från viss finansiering i form av projektanslag som sker via FMFD har ovan beskriven verksamhet ingen fastare organisa- torisk knytning till myndigheter inom för- svaret (redovisade under fjärde huvudtiteln).

Statens bakteriologiska laboratorium

Tabell 3.2 Översikt över viss medicinsk, kemisk/biologisk och beteendevetenskaplig forsk- ning för totalförsvarsändamål.

Personal Årsbudget Summa fasta (Mkr.) årsbudget grupper (Mkr.) (motsv.)

A. Myndigheter (motsv.) utanför fjärde huvudtiteln

Statens bakteriologiska laboratorium, försvarsmedicinsk verksamhet ca 10 l.23”

Statens medicinska forskningmid, försvarsmedicinska sektionen:

Grupper:

brännskadcforskning (Uppsala) flygmedicin (Stockholm) experimentell psykologi (Stockholm) ba teriologisk bioteknik (Stockholm) navalmedicin (Stockholm) toxikologi (Stockholm)

... o—uuwvvw

Övriga anslag 2.21

Statens medicinska forskningsråd

totalanslag försvarsmedicin 4.37b B. Myndigheter inom fjärde huvudtiteln Försvarets forskningsanstalt (FOA) :

Medicinsk och kemisk/biologisk forskning kring vapenverkan och skydd (konventionella vapen samt A-. B— och C-vapen) ca 120d ca 13 Viss bioteknologisk forskning ca lOd 3,0 Summa FOA (medicinsk forskning, rn. m.) ca 16” Militärpsykologiska institutet (MP!) ca 509 3.5"?

Försvarsmedicinska forskningsdelegationen (EWFD): Bidrag till vissa grupper:

armémedicin (AMFG) (Stockholm) 7f 0,40 navalmedicin (NMFG) (Stockholm) 2f 0,22 flygmedicin (FMV-F:FCFM) (Linköping) nf 0,57 militärmedicinska undersökningscentralen (MMUC) (Stockholm) 4f 0,18 Övriga anslag 2.13 FMFD totalt 3.50! ” 1972/73 b 1971/72 & basanslag. Vissa projektanslag kan tillkomma

exkl. vissa stödfunktioner, bl. a. verkstad och djurhus e inkl. sekundäruppdrag

viss personal på värdmyndighetens stat ej inräknad g budget 73/74

(SBL) har instruktionsmässigt ansvar för epidemiskydd och vaccinberedskap samt där- med sammanhängande forskning kring skyd- det mot B-stn'dsmedel inom totalförsvaret. SBL har för detta ändamål ett särskilt anslag som redovisas under socialdepartementets huvudtitel.

Forskningsorgan vid myndigheter inom för- svarssektorn

Vissa specialmedicinska forskargrupper har inrättats med organisatorisk anknytning till myndigheter inom försvaret varvid finansie- ring till viss del sker via FMFD, till viss del via de staber och förvaltningar till vilka respektive grupper är knutna. Hit hör — armémedicinska forskargruppen i Stock- holm

— navalmedicinska forskargruppen vid mari- nens dykerikontor i Stockholm — flygmedicinska institutionen vid försöks- centralen i Malmslätt.

Grupperna är väsentligen inriktade på fysiologiska och bioteknologiska frågor spe- cifika för krigstida och fredstida arbetsmiljö och arbetsuppgifter inom respektive försvars— gren.

Vid den under försvarets sjukvårdsstyrelse sorterande militärmedicinska undersöknings- centralen studeras vidare fysisk prestations- förmåga och därmed sammanhängande fysis- ka urvalsfrågor, bl. a. som underlag för pröv- ningsförfaranden vid inskrivning av värn- pliktiga. FMFD stöder vidare vissa forsk- ningsprojekt vid marinens och flygvapnets medicinska undersökningscentraler i Karis- krona, resp. Stockholm samt vid de regionala inskrivningscentralerna.

Sammanfattningsvis syftar verksamheten vid de nämnda specialmedicinska forskar- gruppema i betydande utsträckning till att skapa ökad kunskap om individens och gruppens prestationsförmåga och beteende med avseende på de arbetsuppgifter och miljöer som försvaret erbjuder i krig och fred. Försvarets sjukvårdsstyrelse har via sin centralplanering och specialmedicinska sek- tion visst fackansvar för gruppernas verksam- het.

Den psykologiska forskningen vid militär- psykologiska institutet (MPI) är till en del direkt inriktad på tillämpningar inom den psykologiska urvals- och prövningsverksam- het för vilken MPI är fackansvarig. Vidare bedriver MPI viss bioteknologisk forskning huvudsakligen på uppdrag av försvarets ma- terielverk. MPI utför också vissa sociologiska undersökningar bland försvarets personal. MPI:s verksamhet berör sålunda också i betydande grad frågor kring individens och gruppens prestationsförmåga och beteende.

FOA bedriver viss bioteknologisk forsk- ning (perceptionspsykologi) samt viss forsk- ning kring påkänningar i extrema miljöer (främst köldforskning). FOA:s forskning kring människan som objekt för vapenver- kan, vari ingår viss medicinsk forskning med anknytning till skyddet mot A-, B- och C-stridsmedel har behandlats i avsnitt 3.5.3 ovan.

3.6.3 FU—69 överväganden

Grupperingen av forskningsresurserna inom tillämpningsområdet Människan i totalför— svaret ger vid första anblicken ett starkt splittrat intryck. Bakom grupperingen ligger dock i allmänhet starka funktionella motiv specifika för området, t. ex. behov av till- gång till vissa lokalt bundna tekniska eller kliniska faciliteter. Bl. a. den spridda gruppe- ringen av de forskande enheterna skapar emellertid ett starkt avnämarbehov av en samlad kanal för redovisning, dels av forsk- ningens resultat och möjligheter att nå resul- tat, dels av olika avnämarproblem och dessas inbördes prioritering. Särskilt synes detta vara fallet med forskningen kring individens och gruppens prestationsförmåga och be- teende. Vad som därvidlag eftersträvas är bl.a. en förbättrad helhetsbild av männi- skans betingelseri totalförsvaret med hänsyn till förbands— och befattningsutformning i krigsorganisationen, utformning av utbild- ningssystem, materielutformning m. m. samt för att överhuvud skapa en god arbetsmiljö inom försvaret.

Utredningen finner det mot denna bak-

grund angeläget att, utöver den samordning av programplaneringen som föreslogs i delbe- tänkande 2, även pröva vissa organisatoriska åtgärder syftande till en ytterligare förbätt- rad sammanhållning av främst viss forskning kring individens och gruppens prestationer och beteende. Härför talar främst inrikt- ningen på gemensamma tillämpningsmål, vil- ket enligt de principer som diskuterades i kapitel 2 bör tillmätas stor betydelse. Åtgär- derna bör bl. a. främja en ökad samverkan mellan forskning inom de medicinska och beteendevetenskapliga fackområdena i linje med den utveckling som inletts vid vissa specialmedicinska grupper, bl. a. AMFG. An- knytningen till rutinmässig medicinsk och psykologisk verksamhet inom försvaret, så- som urvals— och prövningsverksamheten vid vämpliktsverkets inskrivningscentraler och fysisk och psykisk hälsovård vid fredsförban- den, bör vidare vara stark. Den ömsesidiga kopplingen mellan den bioteknologiska forskningen och forskningen inom de pri- märt tekniska tillämpningsområdena måste vidare säkerställas. Tillsammans talar dessa krav enligt utredningen för bibehållandet av en relativt starkt decentraliserad resursstruk- tur inom området med grupper liksom i nuläget utplacerade vid olika avnämarmyn- digheter inom totalförsvaret. Dessa grupper bör dock vad avser forskningsverksamheten och därmed sammanhängande fackansvar hållas samman inom en fastare organisatorisk ram än i nuläget.

Utredningen förutsätter vidare att pro- grammet för de specialmedicinska grupper som sorterar under statens medicinska forsk- ningsråd prövas i sedvanlig ordning vid upp- kommande vakanser på chefstjänsterna bl. a. mot bakgrund av den organisation som då finns inom försvaret för närliggande special— medicinsk forskning.

En nära samverkan måste vidare säkerstäl- las mellan planerande och forskande organ i frågor rörande hälso- och sjukvård i krig och fred. Hit hör t. ex. frågor rörande katastrof- medicinsk beredskap, läkemedelsförsörjning samt hygieniska och epidemiologiska frågor. Nära kontakter mellan i första hand social-

styrelsen och berörda myndigheter inom försvarssektorn (främst centrala staber, Cfs, SjvS och olika forskningsorgan) bör därför främjas, såväl vad gäller medicinska forsk- ningsfrågor som planeringsmetodiska frågor. De kontakter som inletts genom placering av viss OA-personal ur nuvarande FOA P vid SocS synes mot ovanstående bakgrund och med hänvisning till vad FU-69 anfört i delbetänkande 2 kunna bilda ett viktigt led i den totala forskningsorganisationen på den försvarsmedicinska sidan.

I fråga om forskning kring skydd mot B-rtridsmedel har, enligt vad FU-69 inhäm- tat, nyligen inletts en utredning inom social- styrelsen bl. a. syftande till en precisering av behovet av forskning inom detta område mot bakgrund av miljöutredningarnas resul— tat. FU-69 förutsätter att bl. a. resultaten av nämnda utredning kommer att utnyttjas av socialstyrelsen och den föreslagna styrelsen för försvarsforskning i samråd för en samlad inriktning av den forskning rörande skyddet mot B-stridsmedel som bedrivs vid SBL, FOA och övriga forskningsorgan. Särskilt bör därvid SBL: s uppgifter inom olika för- svarsmedicinska områden uppmärksammas, bl. a. mot bakgrund av de organisationsför- slag rörande den försvarsmedicinska forsk- ningen som FU-69 framlägger i kapitel 4 och därmed sammanhängande frågor rörande SBL: s och FOA: s framtida lokalisering.

En mer detaljerad diskussion av vissa organisationsfrågor sammanhängande med medicinsk och beteendevetenskaplig forsk- ning för totalförsvarsändamål återfinns i bilaga 5 som är en expertpromemoria utarbe- tad på utredningens uppdrag.

3.7 Utredningens överväganden rörande öv- rig forskning

3.7.1 Fortifikatorisk forskning

Vid fortifikationsförvaltningens forsknings- byrå bedrivs viss fortifikatorisk forskning och utveckling väsentligen i direkt anknyt- ning till projekteringen av olika befästnings- anläggningar. Forskningsbyrån förfogar över

en försöksstation i Rosersberg för bl. a. stötvågsprov i full skala på vissa befästnings- komponenter, t. ex. skyddsrumsdörrar, m. m.

FU-69 har efter kontakt med FRI, som på Kungl. Maj: ts uppdrag utreder FortF: s orga- nisation, prövat frågan om forskningsbyråns framtida organisationstillhörighet. Vid denna prövning har de funktionella sambanden mellan forskningsbyrån och övriga delar av FortF befunnits så starka att någon föränd- ring av forskningsbyråns organisationstillhö- righet ej bedöms lämplig. Bl. a. har den nära kopplingen mellan mer rutinmässig prov- ningsverksamhet inom området bedömts va- ra värdefull. Föreliggande samordningsbehov med övrig försvarsforskning kan enligt utred- ningen tillgodoses genom den samordnade programplanenngen i SFF enligt utred- ningens förslag i delbetänkande 2. Utred- ningens ställningstagande i denna fråga på- verkas ej av lokaliseringsdelegationens förslag om en flyttning av FortF till Eskilstuna.

3.7.2 Övrig forskning

För övrig forskning finansierad via anslag under fjärde huvudtiteln har utredningen ej funnit anledning att föreslå organisations- ändringar utöver den ändring av finansie- ringsvägar för viss militärhistorisk forskning m. ni., som föreslogs i delbetänkande 2. För MHS bör sålunda samma princip gälla som för andra universitet och högskolor, dvs. visst utrymme för forskning är inräknat i undervisningsanslaget till MHS medan till- läggsanslag söks via SFF. Detta torde inte behöva medföra några större förändringar i förhållande till nuläget, utöver att delegatio- nen för militärhistorisk forskning blir en del av SFF: s nämndorganisation.

4 Alternativa organisationsstrukturer

4.1. Inledning

Utredningen fann vid de överväganden som redovisades i föregående kapitel motiverat att i första hand överväga vissa förändringar väsentligen berörande följande delar av nuva— rande resursorganisation: . huvuddelen av FOA utom de delar av planeringsbyrån som behandlades idelbe- tänkande 2, . militärpsykologiska institutet (MPI) samt vissa medicinska forskningsgrupper i nulä- get redovisade under staber, förvaltningar och försvarsmedicinska forskningsdelega- tionen.

För dessa delar av resursorganisationen presenterar utredningen i detta kapitel kon- kreta alternativ till nuvarande organisatori- ska struktur. Ett av dessa alternativ är utformat med utgångspunkt i de förslag om en partiell utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA, som delegationen för lokalisering av statlig verksamhet framlagti sitt slutbetänkande (SOU 1972: 55). De al- ternativa utformningama av resursorganisa- tionen sätts även in i sitt sammanhang med den totala försvarsforskningsorganisationen, dvs. inkluderande de centrala ledningsfunk- tioner som utredningen behandlade i delbe- tänkande 2.

4.2 Samband mellan de forskningsutförande enheternas organisatoriska gruppering och vissa ledningsfunktioner pa' central nivå

I delbetänkande 2 framlade utredningen förslag rörande utformningen av vissa centra— la ledningsfunktioner avseende försvarsforsk- ningens inriktning och finansiering i stort. De förslag som presenteras i det följande berör främst forskningsresursernas organisa- toriska struktur upp till en nivå som i stort motsvarar nuvarande avdelningsnivåer inom FOA. Figur 4.1 sammanfattar ien översikts- bild huvuddelarna i den totala försvarsforsk- ningsorganisationen. Förslagen i delbetän- kande 2 rörande utformningen av försvars- forskningens ledningsorgan är givetvis en utgångspunkt för de överväganden rörande de forskningsutförande enheternas organisa- tion som görs i detta betänkande. Därvid är det enligt utredningens mening möjligt och lämpligt att i viss utsträckning särskilja två grupper av frågor, nämligen — grupperingen av de forskningsutförande enheterna (olika specialistfunktioner) i lämpliga organisatoriska block med hän— syn till funktionell samhörighet mellan olika typer av verksamheter — förvaltningsrättslig precisering av gräns- dragningen mellan dessa blocks uppgifter och befogenheter, dels inbördes, dels i förhållande till centrala ledningsfunktio- ner.

Sålunda kan frågor rörande grupperingen av de forskningsutförande enheterna i lämp- liga organisatoriska block under SFF-nivån behandlas relativt fristående från de frågor rörande SFF:s förvaltningsrättsliga ställning m.m. som utredningen behandlade i delbe- tänkande 1 och 2.

Utredningen återkommer till dessa frågor dels längre fram i detta kapitel, dels i kapitel 6 och 7, vilket senare innehåller en samman- fattande översikt över utredningens övervä- ganden och förslag i delbetänkandena 1—3.

4.3. Övervägda modeller för resursorganisa- tionen

4.3.1. Utgångspunkter

I syfte att kunna grunda förslag om föränd- ringar i nuvarande organisation på ett så brett underlag som möjligt har utredningen studerat olika modeller för organisatorisk samgruppering av olika specialistfunktioner med anknytning till de principer som redo- visades i kapitel 2, avsnitt 2.5.

En utgångspunkt har vidare varit att sy- steminriktade, respektive vetenskapligt inrik- tade specialistfunktioner ej bör integreras på alltför låg organisatorisk nivå. För det första finns det i sådana fall vissa risker för att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden efter- sätts, genom att de vetenskapligt inriktade specialistfunktionerna i alltför hög grad en- gageras i kortsiktiga utredningsproblem. För det andra försvåras i sådana fall möjligheter- na att skapa och vidmakthålla vetenskapliga kompetenscentra av kritisk storlek på grund- val av det samlade behovet från flera system- inriktade specialistfunktioner.

Modellerna bygger sålunda liksom nuva- rande organisation på tillämpningar av den s. k. matrisprincipen. Det grundläggande dra- get i en matrisorganisation för tillämpad forskning är att grupper inriktade på olika tillämpningsprojekt skall kunna arbeta tvärs över olika formella organisatoriska gränser. Tillämpning av matrisprincipen ger viss hand- lingsfrihet vid olika specialistfunktioners or- ganisatoriska gruppering, bl. a. när det gäller att ta hänsyn till den funktionella samhörig-

SF F i plenum

centrala led- ningsfunktioner

SFF utred— SFF planerings— SFF administra- X ningsavd avd tiva avd forskningsdel forsknings- utförande funktioner Nuvarande FOA- Vissa fristående avd 1—4 med forsknings— verksledning FFA MP! grupper

l

Figur 4.1 Huvuddelarna i den totala försvarsforskningsorganisationen.

heten i följande avseenden (jfr kapitel 2, avsnitt 2.4): . samhörighet vad avser gemensamma till- lämpningsmål . samhörighet vad avser metodisk kompe- tens inom grundläggande tekniska eller Vetenskapliga fackområden . samhörighet vad avser utnyttjande av

vissa specialiserade stödfunktioner. Denna handlingsfrihet innebär dock inte enligt utredningens mening att olika organi- sationsalternativ blir likvärda. Utredningen har därför närmare studerat två alternativ till den typ av matrisorganisation som f.n. tillämpas vid i första hand FOA (jfr kapitel 3, avsnitt 3.5.3). Dessa två organisations- modeller beskrivs översiktligt i det följande.

4.3.2. Modell A

I denna modell sammanförs specialistfunk- tionerna i organisatoriska block av ungefär nuvarande avdelningsstorlek vid FOA (200—400 personer) enligt följande

Block Tillämpningsområde Vetenskapsområden _ (tyngdpunkt) l Människan i total- Psykologi; vissa försvaret inklusi— medicinska special- ve människan som områden, bl. a. objekt för vapen- psykiatri och fy- verkan (även verkan siologi; radiobio- av A-, B— och logi; kemi (med C-vapen) tyngdpunkt på bio- kemi) 2 Vapensystem och Fysik (med tyngd- deras verkan punkt på mekanik, termodynamik, etc. samt kärnfysik); viss kemi (explosiv- ämnen och förbrän- ningsreaktioner) 3 Teknisk informa- Fysik (med tyngd- tionsbehandling punkt på elektromagne— . (spaning, samband, tisk vågrörel- etc.) se); tillämpad elektronik; kommu- nikationsteori FFA Flygteknik, m. m. Aerodynamik; meka- nik; hållfasthets- lära jämte ankny— tande material- forskning SFFzs Planerings- och Planeringsteori utred- utredningsmetodik Ekonomi nings- S. k. politiska avdel- vetenskaper ning SOU 1972 : 8

Blocken har sålunda sina ansvarsområden i möjligaste mån entydigt definierade i anslut- ning till de fem tillämpningsområden som angavs i kapitel 2. Blocken består av system- inriktade specialistfunktioner inom dessa tillämpningsområden kompletterade med ve- tenskapliga specialistfunktioner med hänsyn till de funktionella samband som diskutera- des i kapitel 2, avsnitt 2.4. Blocken är vidare administrativt relativt självständiga enheter och förfogar över egna serviceresurser av bl. a. teknisk och administrativ natur.

Sammanfattningsvis kan modellen beteck- nas som en tillämpningsområdesanknuten eller — med anknytning till industriell termi- nologi — produktsektoranknuten organisa- tion.

4.3.3 Modell B

I denna modell sammanförs specialistfunk-

tionerna - i princip inom en gemensam myndighetsram — i organisatoriska block

enligt följande

0 ett antal block av typ forskningsavdel-

ningar i storleksordningen 50—150 perso- ner med ett renodlat ansvar för att

upprätthålla och utveckla den tekniska och vetenskapliga kompetensen inom ett antal fackområden, förslagsvis grupperade

enligt följande

— kemi

# medicin och biologi — beteendevetenskaper (psykologi, socio- logi, pedagogik) — fysik, huvudinriktning mekanik — fysik, huvudinriktning elektronik * tillämpad matematik och databehand- ling en teknisk systemavdelning, bestående av enheter som främst svarar för kontinuitet i kunnandet rörande tekniska systemstu- dier och teknisk systemutveckling

(motsv.) inom de tre tillämpningsområde-

na

— teknisk informationsbehandling

— vapensystem och deras verkan med skydd mot A-, B— och C-vapen som ett särskilt delområde

— människani totalförsvaret

Systemavdelningen är det organisatoriska block som i första hand skall svara för kontakterna med avnämarna . en gemensam drift- och serviceavdelning

med ett renodlat ansvar för olika tekniska

stödfunktioner . gemensam verksledning, centralplanering och centraladministration. FFA jämte SFF med sin utredningsavdel- ning förutsätts även i detta alternativ utgöra särskilda organisatoriska block.

Sammanfattningsvis kan modell B beteck- nas som en utpräglad, vetenskapsområdesan- passad matrisorganisation med en renodling av vetenskapsansvar, tekniskt systemstudie- ansvar (motsv.) samt drift och serviceansvar ända upp till avdelningsnivå.

4.3.4 Jämförelse mellan modellerna A och B

För att få ned antalet alternativ i de slutliga övervägandena har utredningen i ett första steg vägt modellerna A och B mot varandra. Utredningen har därvid funnit att modell A i första hand bör komma ifråga i de fortsatta övervägandena rörande resursorganisationens utformning av främst följande skäl: 0 modell A torde ge de enklaste kontakt- och beslutsvägarna inom och mellan de organisatoriska blocken i resursorganisa- tionen och vidare mellan dessa och avnä- marna samt de centrala ledningsorgan som ingår i SFF, bl. a. genom att modell A möjliggör en mer långtgående decentra- lisering av planerings- och beslutsansvaret och därmed ger enklare administrativa procedurer. Detta bör underlätta en ef- fektiv målinriktning av verksamheten för totalförsvaret. Motiv av samma art ligger till grund för de strävanden till divisiona- lisering som under senare år blivit fram- trädande när det gäller industriell organi- sation

. modell A torde ge de minsta övergångs- svårigheterna genom att ändringarna i de avdelningsinterna arbetsformerna vid exempelvis nuvarande FOA blir måttliga. 'De totala organisationsändringarna blir också mindre än i modell B

0 de särskilda fördelar som modell B synes erbjuda avser främst möjligheter till sam- ordning av vissa vetenskapliga specialist- funktioner med avnämare och producen- ter av forskning inom andra samhällssek- torer. Dessa fördelar kan emellertid vara svåra att uppnå i praktiken och de torde under alla förhållanden endast kunna uppnås på längre sikt. De är vidare bl. a. beroende av utvecklingen utanför för- svarssektorn. Modell A ger därvid viss handlingsfrihet för en långsiktig utveck- ling i riktning mot modell B samtidigt som de omedelbara rationaliseringsvinster som kan tas ut i förhållande till nuvaran— de organisation torde bli väl så stora som i modell B. Det torde vidare finnas större risker i modell B för att de vetenskapliga specialistfunktionerna i alltför hög grad isolerar sig från den mer tillämpade verk- samheten.

4.4 Detaljutformning av en tillämpningsom- rådesanknuten forskningsorganisation

4.4.1 Inledning

Med utgångspunkt i resultatet av den jämfö- relse mellan två olika organisationsmodeller som redovisades i föregående avsnitt har utredningen närmare studerat tre olika alter- nativ till detaljutformning av den tillämp- ningsområdesanknutna organisationsmodel- len (modell A) genom omgruppering av befintliga forskningsresurser. Dessa alternativ skiljer sig åt väsentligen genom att specialist- funktionerna grupperats i organisatoriska block som givits olika förvaltningsrättslig ställning gentemot varandra och gentemot de centrala ledningsfunktioner som represente- ras av den föreslagna styrelsen för försvars- forskning. Mot bakgrund av FU-69 tilläggsdi- rektiv i lokaliseringsfrågan har ett av alterna- tiven utformats med utgångspunkt i lokali- seringsdelegationens förslag om en partiell utlokalisering av vissa funktioner vid nuva- rande FOA.

4.4.2 Block av specialistfunktioner gemen- samma för de tre alternativen

Samtliga tre alternativ utgår från följande block av specialistfunktioner och däremot svarande organisationsenheter (forsknings- institutioner eller motsv.) vid FOA och andra forskningsorgan (se även figur 4.2): Block 1 eller ABC-skyddsblacket har sitt ansvarsområde på tillämpningssidan väsentli- gen avgränsat till människan som objekt för vapenverkan med tyngdpunkt på skyddet mot A-, B- och C-stridsmedel. Till blocket hörande specialistfunktioner har sin veten-

Block 1.

ABC-skydd (Människan som objekt för vapenverkan med tyngdpunkt på A-, B- och C-vapen)

ca 260 personer1

Block 2.

Konventionella vapensystem och deras verkan

ca 500 personer.'

Block 3.

Teknisk informationsbehandling

ca 430 personer

ca 60 personer

Block 4.

FFA, m m

ca 300 personer

skapliga tyngdpunkt inom områden som biofysik, biokemi, toxikologi, mikrobiologi, radiofysik, radiokemi och radioekologi. Blocket byggs upp av institutioner främst ur nuvarande FOA 1 enligt närmare specifika- tion i särskild tabellsammanställning i bilaga 4. Totalt omfattar blocket i nuläget ca 260 personer varav ca 140 ingår i stödfunktioner som berörs av FRI :s uppdrag.

Block 2 eller vapen- och verkansblacket har sitt ansvarsområde på tillämpningssidan väsentligen avgränsat till konventionella va- pensystem och deras verkan jämte vissa frågor rörande verkan av nukelära vapen och

Block 5.

MPI,m m

ca 55 personer

Specialmedicinska forsknings- grupper m m, bl a

. armémedicin

navalmedicin

militärmedicinska undersök- ningscentralen

ca 35 personer (personal vid vissa värdmyndig- heter tillkommer)

| ' l . flygmedicin | ' | I

1 Uppskattad personalstyrka med hänsyn till nuvarande storlek på ingående institutioner och schablon- mässig överföring av nuvarande stödfunktioner utan hänsyn till möjliga personalreduceringar bl a enligt FRI: rapport (se bilaga 6) 2 Inkl vissa arvodesanställda på sekundäruppdrag till MPI

Figur 4.2 Funktionellt sammanhängande block av specialistfunktioner

skyddet häremot (inkl. vissa detekteringsfrå- gor). Till blocket hörande specialistfunktio- ner har sin vetenskapliga tyngdpunkt inom områden som organisk kemi (särskilt explo- sivämneskemi) och anknytande kemisk tek- nik, vidare gas— och termodynamik, förbrän- ningsdynamik, högtrycksfysik och tillämpad mekanik (med särskild anknytning till ballis- tik). Därtill kommer vissa specialområden som kärnfysik, den kondenserade materiens fysik och seismologi. Blocket byggs upp av institutioner ur nuvarande FOA l, FOA 2 och FOA 4 enligt särskild tabellsammanställ- ning (se bilaga 4). Totalt omfattar blocket i nuläget ca 500 personer varav ca 210 ingåri stödfunktioner som berörs av FRI:s uppdrag.

Block 3 eller tekniska informationsbe- handlingsblocket har sitt ansvarsområde på tillämpningssidan väsentligen avgränsat till området teknisk informationsbehandling (spaning, samband m.m.). Till blocket hö- rande specialistfunktioner har sin vetenskap- liga tyngdpunkt inom områden som elektro- magnetisk vågutbredning, elektronisk, akus- tisk och optisk teknik (inkl. optronik), kommunikations— och signalbehandlingsteori m. m. Blocket byggs upp av nuvarande FOA 3 jämte vissa institutioner ur nuvarande FOA 2 enligt särskild tabellsammanställning (se bilaga 4). Totalt omfattar blocket i nuläget ca 430 personer varav ca 140 ingår i stöd- funktioner som berörs av FRI:s uppdrag. Härtill kommer försvarets teletekniska labo- ratorium (FTL) med ca 60 personer.

Block 4 eller FFA-blocket har samma ansvarsområdesavgränsning på tillämpnings- sidan som FFA i nuläget, dvs. flygteknik med vissa angränsande områden. Till blocket hörande specialistfunktioner har sin teknisk- vetenskapliga tyngdpunkt förlagd till områ- den som aerodynamik, flygmekanik och hållfasthetslära jämte därmed samman- hängande mätteknik. Blocket består av nuva- rande FFA jämte vissa delar ut nuvarande FOA (främst materialforskning samt viss styr- och reglerteknik) enligt särskild tabell- sammanställning (se bilaga 4) och omfattar ca 300 personer inkl. administration, drift och service. Frågor rörande flygtekniska

laboratoriet vid KTH tas upp i särskild PM (bilaga 7).

Block 5 eller MPI-blocket har sitt ansvars- område på tillämpningssidan väsentligen av- gränsat till individers och gruppers psykiska prestationsförmåga och beteende jämte till- hörande urvalsproblem och bioteknologiska frågor. Till blocket hörande specialistfunk- tioner har sin vetenskapliga tyngdpunkt för- lagd till områden som psykologi, pedagogik och sociologi. Blocket består främst av nuva- rande MPI jämte sektion 202 vid nuvarande FOA (se tabellsammanställning i bilaga 4) och omfattar ca 55 personer inkl. admini— stration, drift och service.

Block 6 eller de specialmedicinska forsk- ningsgrupperna används endast som en sam- manfattande beteckning på de försvarsgrens- anknutna specialmedicinska forskningsgrup- per som delvis finansieras av försvarsmedicin- ska forskningsdelegationen (FMFD), nämli- gen armémedicinska forskargruppen (AMFG) (viss anknytning till arméstaben), navalmedicinska forskargruppen (NMFG) (knuten till marinstaben), flygmedicinska institutionen (FMV-F: FCFM) i Malmslätt (knuten till FMV:s försökscentral) samt mili- tärmedicinska undersökningscentralen (MMUC) (knuten till försvarets sjukvårdssty- relse).

Gruppemas ansvarsområden på tillämp- ningssidan har främst anknytning till indivi- dens och gruppens fysiska prestationsförmå- ga i speciella markstrids—, marina respektive flygmiljöer, samt därmed sammanhängande urvals- och prövningsfrågor. Till blocket har vidare förts institutionen för miljöfaktorer vid FOA 1. Blocket omfattar f.n. ca 35 personer varav huvuddelen (ca 25 st.) är arvodesanställda på FMFD anslag. Till dessa 35 kommer ett mindre antal personer redo- visade på värdmyndigheternas (staber och förvaltningar) stat.

Blocken 1—5 är bildade genom att specia- listfunktionerna samgrupperats med hänsyn till olika typer av funktionell samhörighet (jfr avsnitt 4.3.1 ovan och kapitel 2, avsnitt 2.4). Eftersom tillämpad målinriktad forsk- ning skall vara blockens huvuduppgift har

Tabell 4.1 Relationer mellan blocken 1—3 och nuvarande avdelningsstruktur och program- budget vid FOA. Tabellen belyser dels hur blocken huvudsakligen byggs upp av ett fåtal större enheter ur nuvarande FOA-avd., dels verksamhetens inriktning på gemensamma tillämpningsmål i form av blockens andel av de nuvarande interna FOA-programmen A—E.

Block Antal pers. Andel (%) av blockets per— Blockets andel av budgeterade resurser på (inkl. be- sonal som i nuläget till- nuvarande FOA-program (%) fintliga hör FOA-avd. stödfunk- tioner enl. 1 2 3 4 A (A- B (B- C (C- D (Vapen E (Sam- tabell- skydd) skydd) skydd) och band, bilaga) verkan) Spamng) 1 ca 260 94 6 23 97 ca 80 6” 2 ca 500 18 62 20 50 ca 2017 92 96 3 ca 430 13 82 5 184; 8 ca 85

a sjukvård, skador av konventionella vapen organisk kemi C styrsystem EMP och strålverkan på elektroniska system e resterande delar av A- och D-programmen faller på materialforskning

därvid samhörighet vad avser gemensamma tillämpningsmål tillmätts något större tyngd än övriga faktorer.

Utredningens bedömningar av den funk- tionella samhörigheten inom blocken är grundade på det material som redovisats i samband med besök vid berörda FOA-avdel- ningar och övriga forskningsorgan och som svar på utredningens enkät, m.m. I stort belyses dessa funktionella samband i tabell 4.1. Av tabellen framgår att specialistfunk- tionerna inom blocken i flertalet fall är nära organisatoriskt samgrupperade i nuläget (in- stitutioner inom samma FOA-avd. eller mot- sv.) och/eller att verksamheten inom blocken redovisas inom samma interna FOA-program (motsv.) i FPE. I bilaga 4 som beskriver detaljgrupperingen av specialistfunktioner in- om blocken behandlas även vissa gränsdrag- ningsfrågor bl. a. avseende följande specia- listfunktioner — organisk kemi, m. m. — styrsystemteori med anknytande system- teknik samt styr- och reglerteknik — viss bioteknologisk forskning

— materialforskning.

4.4.3 Principer för inordnande av blocken av specialistfunktioner i organisationsenheter avgränsade i administrativt (förvaltningsrätts- ligt) avseende

Bl. a. mot bakgrund av de erfarenheter som redovisats av nuvarande organisation har utredningen funnit starka skäl tala för en administrativ grundstruktur bestående av förvaltningsmässigt relativt självständiga en- heter av ungefär nuvarande avdelningsstorlek (200—400 personer). En decentralisering av handläggningen av huvuddelen av de löpande ärendena i forskningsorganisationen till en- heter av denna storlek ger betydande förde- lar eftersom långa formella berednings— och beslutsvägar vanligen allvarligt försvårar den tekniskt-vetenskapliga irrformationsöverfö- ringen inom forskningsorganisationen och mellan denna och dess avnämare. Utred- ningen kan vidare med hänvisning till FRI:s utredning (se bilaga 6) konstatera att enheter av denna storlek i flertalet fall även utgör en tillräcklig bas för vissa specialiserade stöd- funktioner av teknisk och administrativ ka- raktär och att de stordriftsvinster som kan uppnås genom ytterligare samordning av sådana funktioner i många fall är begränsade. Bl.a. visar erfarenheterna från FFA på för-

delarna av att forskande funktioner och stödfunktioner är sammanförda i måttligt stora enheter under gemensam ledning och arbetande under ett gemensamt lönsamhets- tryck.

Angivna gränser för enhetsstorleken (ZOO—400 personer) får ej betraktas som absoluta. Bl.a. påverkas de av vilka behov enheterna har av särskilt personalkrävande service av relativt rutinartad karaktär.

Grupperingen av specialistfunktioner i block som visar stark inre funktionell samhö- righet har, jämte en strävan till administrativ decentralisering enligt ovan anförda princi- per, utgjort viktiga utgångspunkter för ut- formningen av de tre alternativ till forsk- ningsresursernas organisation som presente- rasi det följande.

Dessa alternativ förutsätter alla en styrelse för försvarsforskning (SFF), utformad enligt delbetänkande 2, som centralt ledningsor- gan. De tre alternativen är

Alternativ ]: Forskningsresurserna organi- seras under SFF i ett sammanhållet FOA, bestående av block 1—3, samt FFA, MPI och vissa myndighetsanknutna medicinska fors- kargmpper.

Alternativ 2: Forskningsresurserna organi- seras under SFF i fyra institut: ett för vapenteknik, ett för informationsbehand- lingsteknik, ett för flygteknik och ett för medicin och beteendevetenskaper.

Alternativ 3: Detta alternativ är utformat med utgångspunkt från lokaliseringsdelega- tionens förslag om en utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA till Linkö- ping och Umeå. Alternativet uppvisar en institutsstruktur enligt alternativ 2, modifie- rad med hänsyn till de ramvillkor som delegationens förslag innebär.

De modeller för organisationen av den medicinska och beteendevetenskapliga forsk- ningen som ingår i alternativen 1 och 2 är i princip oberoende av den teknisk-naturve- tenskapliga forskningens organisation i dessa alternativ.

4.4.4 Organisationsaltemativ 1: Sammanhål- let FOA med ändrad avdelningsstruktur; FFA, MPI och medicinska grupper bibehåller i stort nuvarande organisation

Organisatorisk stru ktur

Altemativets organisatoriska struktur i stort framgår av figur 4.3.

FOA. FOA är i detta alternativ en sam- manhållen myndighet för främst teknisk- naturvetenskaplig försvarsforskning. FOA'är organiserat på tre forskningsavdelningar: A-, B- och C-skydd (block l) vapensystem och deras verkan (block 2), teknisk informations- behandling (block 3), jämte verksledning och centraladministration. Organisationen av stödfunktioner för administrativ och teknisk service belysesi FRI:s rapport (se även bilaga 6). Avdelningen för ABC-skydd förutsätts därvid repliera på vapen- och verkansavdel- ningen vad gäller vissa serviceresurser.

FFA. FFA (block 4) har i stort oföränd- rad organisation och oförändrade uppgifter jämfört med nuläget med undantag av att anstalten tillförs ansvaret för viss material- forskning och reglerteknisk forskning m.m. (se bilaga 4).

MPI. MPI (block 5) hari stort oförändrad organisation som i nuläget men får ett utökat ansvar för bioteknologisk forskning med beteendevetenskaplig anknytning inom försvaret. Bl. a. åläggs institutet att ha viss bioteknologiskt utbildad personal statione- rad vid andra forskningsorgan enligt samma principer som nu gäller i OA-organisationen.

Vissa specialmedicinska grupper, m. m. (Block 6)1. De specialmedicinska grupper som i nuläget delvis finansieras av FMFD organiseras i princip enligt följande . nuvarande armémedicinska forskargrup-

pen (AMFG), militärmedicinska under- sökningscentralen (MMUC) och institu- tion 190 (miljöfaktorer) vid FOA sam— manförs vid lämplig tidpunkt till en enhet för armé- och allmän försvarsmedicin.

1 För en diskussion av tänkbara organisatoriska utvecklingslinjer för medicinsk och beteendeveten— skaplig forskning för försvarsändamål hänvisas till särskild expertpromemoria redovisad i bilaga 5.

SFF

Utrednings- avdelning

Administrativ avdelning

Planeringsavd och program— nämnder

Programnämnd för medicin och beteende-

FOA

Verksledning och central- administration

Avd 1 ABC-skydd (block 1)

Avd 2 Vapensystem och deras verkan (block 2)

ca 290 pers

ca 120 pers

Avd 3

Teknisk infor- mationsbehand- ling (block 3) ca 290 pers

+ FTL

vetenskap

Visst berednings— ! ansvar vid plan- rullning |

SjvS special- medicinska * sektion

FFA Flygteknik (block 4) ca 300 pers inkl stöd- funktioner MPI, mm (block 5)

ca 55 pers inkl stöd- funktioner

(Karlstad)

(Bromma)

+ stödfunktioner enligt FRI (se bilaga 6)

(Kv Garnisonen, Ursvik och Grindsjön)

Figur 4.3 Organisationsaltemativ 1.

(bioteknologer utplacerade enligt OA-modell)

(viss personal på SFF stat)

Special- medicinska forsknings— grupper (block 6)

(Stockholm och Linköping (flygmedicin))

Enhetens verksamhet skall vara inriktad företrädesvis på fysiologisk, ergonomisk och psykiatrisk forskning av intresse för totalförsvaret med ett speciellt ansvar för markstridsmiljöns problem. Enheten bör liksom nuvarande AMFG och MMUC ha anknytning till Karolinska sjukhuset eller Karolinska institutet, bl. a. för tillgång till kliniska faciliteter . nuvarande navalmedicinska forskargrup- pen bör lämpligen knytas till marinens föreslagna dykericentral i Sjödal (Hårs— fjärden) under förutsättning att förslaget om en sådan central förverkligas. Pågåen- de samarbete med medicinska forsknings- rådets navalmedicinska grupp vid Karolin- ska institutet utvecklas där så är möjligt ytterligare 0 för den flygmedicinska institutionen vid FMV:s försökscentral i Malmslätt förut- sätts inga större förändringar Chef för varje grupp är en försvarsläkare som tillika har till uppgift att vara rådgivare åt respektive försvarsgrenschef i specialmedi- cinska frågor inom gruppens verksamhetsom- råde. Finansieringen av gruppernas verksam- het och personal bör ske enligt de principer FMFD anfört i sina petitor under senare år. Detta innebär att resurser för objektbunden materielutveckling och rutinmässig prov- ningsverksamhet redovisas under respektive stabs- eller förvaltningsprogram medan resur- ser för ej objektbunden forskning tillskjuts av SFF. I förhållande till nuläget torde detta innebära att vissa arvodesbefattningar vid grupperna som betalas av FMFD förs över till berörd stabs— eller förvaltningsmyndig— hets stat. För att tillgodose berörd personals berättigade krav på anställningstrygghet och kunna ge verksamheten viss långsiktig stadga bör SFF ha rätt att på sin stat inrätta ett begränsat antal extra tjänster vid grupperna. Därtill bör liksom i nuläget kunna komma arvodes- och konsultbefattningar av mer tidsbegränsad karaktär. Personal redovisad på SFF anslag är dock liksom i nuläget administrativt underställd de staber och för- valtningar där grupperna är placerade. Totalt sett torde ovannämnda förslag med de mål

och ramar för forskningen inom berörda områden som anges i gällande programplaner ej behöva medföra någon nämnvärd ökning av personal finansierad över fjärde huvud- titeln.

Specialmedicinska sektionen i försvarets sjukvårdsstyrelsel får ett i förhållande till nuläget något utökat berednings- och sam- ordningsansvar gentemot SFF och dess pro- gramnämnd vid rullningen av programplaner- na för gruppernas forskning. Närmast mot- svarar detta det ansvar som åvilar avdelnings— chefsnivån vid FOA (se vidare nedan samt bilaga 3).

La kalisering

En fortsatt sammanhållen lokalisering av FOA till Stockholmsregionen förutsätts i detta alternativ. Avdelningarna 1 och 2 lokaliseras väsentligen till Ursviksområdet med Grindsjön som försöksstation. Härigenom skapas bl. a. goda förutsättningar för samordning av sådana specialistfunktio- ner som organisk-kemisk analys och syntes, vidare viss specialiserad biblioteksservice, m.m. På sikt kan även övervägas att helt eller delvis flytta övriga delar av FOA till Ursviksområdet om FOA och byggnadssty- relsen så finner lämpligt, bl.a. med hänsyn till det samlade statliga lokalbehovet på Östermalm.

Militärpsykologiska institutet och sjuk- vårdsstyrelsen förutsätts lokaliseras till Karl- stad enligt tidigare riksdagsbeslut.

För de specialmedicinska grupperna lik— som för FFA förutsätts oförändrad lokalise- ring i förhållande till nuläget. (I den mån lokaler blir tillgängliga överflyttas material- forskningen successivt till FFA i Bromma från Ursvik.)

Ansvarsfördelning och beslutsprocesser

Handläggning av olika typer av ärenden. Handläggningen av följande typer av ärenden

1 Denna består av chef, tre specialläkare (en för varje försvarsgren) samt en militärpsykolog (redovi- sad på MPI stat).

vid i första hand FOA i en organisation utformad enligt alternativet 1 har närmare analyserats: » programplanering (stor och liten rullning av forskningsplaner)

— remisser och utredningsärenden.

Analysen redovisas i bilaga 3. Därutöver har FRI i sin rapport analyserat vissa perso— naladministrativa funktioner och kameral- funktioner, m. m. (bilaga 6). Dessa analyser syftar inte till konkreta förslag om en viss arbetsordning i organisationsalternativet utan främst till att ge erforderligt underlag för överväganden rörande lämplig ansvars- och uppgiftsfördelning mellan olika lednings- funktioner. Enligt analysen får de olika ledningsnivåerna vid FOA följande uppgifter:

A vdelningsledningens uppgifter blir i detta alternativ väsentligen följande 0 att löpande leda och samordna verksam- heten inom de tillämpnings— och veten- skapsområden avdelningen svarar för en- ligt erhållna uppdrag från SFF via FOA verksledning (i princip ett eller ett fåtal sammanhållna årsuppdrag) samt andra uppdrag avdelningen åtar sig enligt verks- ledningens bemyndigande . att i samarbete med SFF:s programsekre— tariat bereda förslag till programplan en- ligt SFF:s och verksledningens anvisningar samt plädera för förslaget vid den fortsat- ta beredningen inom SFF . att i övrigt fullgöra de uppgifter som idag åvilar avdelningsledningarna inom FOA vad avser löpande administration av verk- samheten. FOA verkslednings uppgifter kommer i alternativet 1 att koncentreras till

. personalplaneringsfrågor (på grundval av ramar i stort från SFF)

. samordning av för avdelningarna gemen- samma serviceresurser, även av mer kvali- ficerad natur. (Även här kan SFF ge vissa ramar i stort, framför allt avseende större investeringar och samordning med forsk- ningsorgan utanför försvarssektorn) . ev. erforderlig tids- och resursmässig sam- ordning i anslutning till forsknings- och

utredningsprojekt som kräver insatser från flera avdelningars sida. Ett grundläggande drag i alternativet är sålunda den relativt långtgående ochjämfört med nuläget ökade decentraliseringen till avdelningsnivån av ett antal planerings- och beslutsfunktioner. En viktig förutsättning för denna decentralisering är att avdelningar- nas ansvarsområden i alternativet är relativt väl avgränsade såväl vad avser tillämpnings- områden (program) som vetenskapsområden.

FRI har i sin rapport (se även bilaga 6) närmare behandlat utformningen av vissa lednings- och stödfunktioner på avdelnings- och FOA-nivå i detta alternativ.

Sammanfattning av karakteristiska egenska- per hos alternativ ]

Sammanfattningsvis har alternativ 1 till forskningsresursernas organisation följande karakteristiska egenskaper: . ingen utlokalisering av forskningsutföran- de enheter utöver vad som beslutats av riksdagen beträffande bl. a. MPI . förändringar i FOA:s interna avdelnings- organisation i riktning mot en tillämp- ningsområdesanpassad blockstruktur samt därmed och med inrättandet av SFF sammanhängande förändringar i vissa centrala ledningsfunktioner. Förändringar av vissa stödfunktioner i enlighet med de riktlinjer som anges i FRI:s rapport . fastare organisation av vissa specialmedi- cinska forskningsgrupper. I samband där- med tilldelas försvarets sjukvårdsstyrelse ett i förhållande till nuläget utökat sam- ordnings— och beredningsansvar för grup- pernas programplanering vad avser forsk- ningsverksamheten.

4.4.5 Motiv för undersökning av alternativ med fristående institut

Av beskrivningen av ansvarsfördelning och beslutsprocesser i organisationsalternativet ] ovan framgår att det i sig finns viktiga uppgifter för en sammanhållen verksled- ningsfunktion vid ett så stort verk som FOA

även efter tillkomsten av SFF. Den allmänna inriktningen av dessa uppgifter avviker dock i betydande grad från dem som nu gäller för FOA verksledning och även från vad som traditionellt inom statsförvaltningen anses höra till en verkslednings uppgifter.

Det torde därför finnas en ej försumbar risk att en ambitiös verksledning strävar att utvidga ovannämnda arbetsuppgifter i en omfattning som dels innebär en dubblering av vissa av SFF:s funktioner, dels minskar de positiva effekterna av en omfattande decen- tralisering av beslutsansvaret till avdelnings- nivån.

Det kan därför finnas skäl att närmare undersöka om det är möjligt att gå ytterliga- re ett steg i decentralisering. Detta skulle innebära att FOA verkslednings funktioner fördelas mellan SFF och avdelningslednings- nivån och att man i samband därmed av avdelningarna skapar fristående institut.

Ett sådant ytterligare decentraliseringssteg kan även tas inom ramen för en sammanhål- len försvarsforskningsmyndighet (huvudal- ternativ 2 i FU-69 delbetänkande ]) varvid SFF med obetydligt ändrad sammansättning och uppgifter utgör en sådan samlad forsk- ningsmyndighets centrala ledningsfunk- tioner, medan forskningsavdelningar inom denna myndighet svarar för forskningens utförande med i stort de uppgifter och befogenheter som anges för instituten i det följande. Med hänvisning till de motiv utred- ningen redovisat idelbetänkande ] och 2 för SFF:s förvaltningsrättsliga ställning gent- emot de forskningsutförande enheterna be- skrivs dock i det följande ett sådant decen- traliseringssteg i form av ett organisationsal- ternativ med fristående institut. Som fram- går av den sammanfattning av utredningens överväganden och förslag i delbetänkande l—3 som ges i kapitel 7 nedan innebär ett sådant organisationsalternativ i viss mening ett närmande till huvudalternativet 2 i delbe- tänkande l. Därför är de organisationsförslag som framläggs i det följande enligt utred- ningens mening i stor utsträckning relevanta även för detaljutformningen av en samman- hållen forskningsmyndighets interna organi-

sation om en sådan lösning skulle ånyo aktualiseras.

Ett starkt bidragande skäl till att undersö- ka organisationsalternativ som innebär en ytterligare decentralisering av det formella förvaltningsansvaret är vidare lokaliserings- delegationens förslag om en partiell utlokali- sering av vissa funktioner vid nuvarande FOA. Framför allt frågor rörande personal- cirkulation och samordning av serviceresur- ser får i utlokaliseringsfallet ökad lokal anknytning, vilket ytterligare försvagar moti— ven för en särskild verksledningsfunktion för FOA. Konsekvenserna av utlokaliseringsför- slaget bedöms enligt utredningen härvidlag vara sådana att de i sig motiverar det formella avsteg från utredningsdirektiven som en undersökning av alternativ med fristående institut innebär.

Utlokaliseringsförslagets funktionella kon- sekvenser påverkar i viss utsträckning den organisatoriska grupperingen av de sex bloc- ken av specialistfunktioner. Utredningen har därför valt att belysa två alternativ innefat- tande fristående institut, nämligen 0 institutsstruktur vid vad utredningen an-

ser vara ur funktionell synpunkt lämpli- gaste lokalisering av forskningsresurserna

(organisationsalternativ 2)

. institutsstruktur med beaktande av lokali- seringsdelegationens förslag om partiell utlokalisering av vissa forskningsresurser till Linköping respektive Umeå (organisa- tionsalternativ 3).

4.4.6 Organisationsaltemativ 2: Instituts- struktur med ur funktionell synpunkt lämp- ligaste lokalisering av forskningsresurserna

Organisatorisk struktur

Altemativets struktur i stort framgår av figur 4.4. Huvuddelen av forskningsresurserna in- om försvarssektorn är i detta alternativ organiserade i fyra administrativt självständi- ga institut, nedan försedda med arbetsnam- nen FOA-V, FOA-l, FFA och FOA-MB. FOA-V. FOA-V (forskningsanstalten för vapenteknik) består av specialistfunktioner-

Chefsnämnd

FOA-V (block 1 och 2)

Vapensystem och deras verkan

ca 290 pers

SFF

Utredn ings— avdelning

Administrativ avdelning

Planeringsavd och program- nämnder

ABC-skydd

ca 120 pers

+ stödfunktioner enligt FRI (se bilaga 6) (Ursvik och Grindsjön)

FNMVLDCDIN

FOA-l (block 3)

Teknisk informations- behandling

ca 290 pers + stödfunktioner enligt FRI (se bilaga 6)

FTL

ca 60 pers

(kv Garnisonen)

FFA (block 4)

ca 300 pers inkl stödfunktioner

FOA-MB (block 5 o 6, huvuddel) ledn enhet'I 3—4 pers

försvarspsykologi2

(Bromma)

(bioteknologer utplacerade enligt OA-modell)

övertar vissa delar av nuvarande specialmedicinska sektionens i SjvS funktioner MPI forskande funktioner samt vissa bioteknologiska specialistfunktioner vid FOA. Personalantal inkluderar viss uppdragsforskning. nuvarande AMFG, MMUC och FOA inst 190 ingår i denna enhet delvis lokaliserad till (och ingående i) föreslagen dykericentral iSjödal lokaliserad till och delvis ingående i FMV-F: FC personal i nuläget finansierad ur FOA och FMFD anslag personal i nuläget finansierad ur FMFD anslag

ca 40 pers

armé- och allmän försvarsmedicin 3 ca 20 pers6

navalmedicin4 24 pers7

12 pers7

flygrnedicin5

(Stockholm och Linköping (flygmedicin) )

Figur 4.4 Organisationsaltemativ 2.

na inom vapen- och verkansblocket samt ABC-skyddsblocket (block 1 och 2 enligt avsnitt 4.4.2). Institutet blir relativt stort (omkring 600 anställda) utgående från nuva- rande storlek på ingående specialistfunk- tioner och FRI:s riktvärden för vissa stöd- funktioner. Till storleken bidrar de särskilda drift- och serviceresurser som erfordras vid försöksstationen i Grindsjön. Ev. administra- tiva nackdelar (jfr avsnitt 4.4.3) samman- hängande med storleken uppvägs enligt ut- redningen av att en nära samverkan möjlig- görs mellan ABC-skyddsblocket och vapen- och verkansblocket. Betydelsen härav, bl. a. med hänsyn till sambruk av vissa kemiska specialistfunktioner har starkt betonats i det underlag FOA lämnat utredningen. Olika typer av inre organisatorisk struktur i detta institut är tänkbara. Ett alternativ är sålunda att ABC-skyddsblocket bildar en relativt självständig enhet inom institutet. Ett annat alternativ är en matrisorganisation, i tillämp- liga delar utformad enligt modell B i avsnitt 4.3 ovan. En sådan modell torde uppvisa vissa fördelar på denna organisationsnivå dvs. inom ett institut med den storlek och verksamhetsinriktning som FOA—V får. Ut- redningen finner dock inte anledning att närmare gå in på institutets interna organisa- tion.

FOA-i. FOA-I (forskningsanstalten för in- formationsbehandlingsteknik) består av det tekniska informationsbehandlingsblocket (block 3 enligt avsnitt 4.4.2).

FFA. FFA (block 4) har i stort oföränd-' rad organisation och oförändrade uppgifter jämfört med nuläget med undantag av att anstalten tillförs ansvaret för viss material- forskning, m. m.

FOA-MB. Jämfört med alternativ 1 ovan tas i detta alternativ ytterligare ett steg mot en starkare organisatorisk sammanhållning och samordning av befintliga resurser för medicinsk och beteendevetenskaplig forsk- ning inom försvarssektorn. Detta sker genom att dessa resurser (huvuddelen av blocken 5 och 6) ställs under en gemensam chef och inordnas organisatoriskt i en försvarets me- dicinsk-beteendevetenskapliga forskningsan-

stalt (FOA-MB). Denna består av . en lednings—, planerings— och utrednings- enhet om ett fåtal handläggare. Denna enhet torde bl. a. överta vissa av den nuvarande specialmedicinska sektionens i SjvS funktioner gentemot de specialmedi- cinska grupperna. Det kan i samband därmed övervägas att låta FOA-MB helt överta sektionens uppgifter, varvid FOA- MB åläggs ställa expertis i specialmedicin- ska frågor till generalläkarens förfogande . en försvarspsykologisk enhet till vilken

förs de forskande funktionerna vid nuva- rande MPI jämte tillhörande delar av administrativa stödfunktioner samt vissa bioteknologiska enheter vid nuvarande FOA. MPI:s återstående rutinmässiga upp- gifter vad avser prövningspsykologisk verksamhet med inskrivning av värnplik- tiga övertas av vämpliktsverket . en enhet för armé- och allmän försvarsme- dicin uppbyggd som i alternativ 1 ovan 0 en navalmedicinsk enhet uppbyggd som i alternativ 1 ovan 0 en flygmedicinsk enhet uppbyggd som i

alternativ 1 ovan, dvs. i stort som i

nuläget. De försvarsgrensanknutna enheterna har sålunda väsentligen samma organisatoriska ställning som i alternativ 1, bortsett från att forskarbefattningama redovisas på FOA-MB stat i stället för på SFF stat. Det bör dock övervägas att redovisa enhetschefema på FOA-MB stat och i instruktion för tjänsten föreskriva delat huvudmannaskap enligt sam- ma principer som gäller för professorer, som tillika är klinikchefer vid landstingsanknutna undervisningssjukhus.

FOA-MB bör på uppdrag av vämpliktsver- ket ha utförandeansvar för metodutveckling och utbildning av medicinsk och psykologisk personal vid inskrivningscentralerna. FOA- MB bör även medverka i rutinmässig medi- cinsk och psykologisk urvals- och prövnings- verksamhet t.ex. avseende flygande perso- nal, dykare, rn. rn. (jfr bilaga 5).

FOA-MB har vidare vissa bioteknologiska specialister utplacerade vid FOA-I och FOA-V.

Av skäl som närmare utvecklas i kapitel 5 har utredningen funnit att en i huvudsak samlad lokalisering av försvarsforskningsre— surserna till storstockholmsregionen är lämp- ligast. Instituten föreslås därför idetta alter- nativ lokaliseras enligt följande:

FOA-V lokaliseras till Ursvik och Grind- sjön som i alternativ 1.

F OA-I lokaliseras väsentligen till kv. Gar- nisonen (dvs. som i nuläget). På sikt kan ev. en utflyttning till Ursvik övervägas av samma skäl som i alternativ 1.

FFA, dvs. block 4, lokaliseras till Bromma som i nuläget.

FOA-MB. Ledningsenhet och försvarspsy- kologisk enhet föreslås lokaliseras till Ursvik. Detta främjar en önskvärd nära samverkan med övriga institut liksom sambruk av vissa specialiserade stödfunktioner (bl. a. datorser- vice och kvalificerad dokumentations— och biblioteksservice inom det medicinska områ- det). Vidare ligger Ursviksområdet ur kom- munikationssynpunkt väl till när det gäller kontakter med den samlade medicinska och beteendevetenskapliga forskningskapacitet som finns tillgänglig i Stockholm—Uppsala- regionen. De specialmedicinska enheterna är i övrigt lokaliserade som i alternativ 1.

Sammanfattning av karakteristiska egenska- per hos alternativ 2

Sammanfattningsvis har alternativ 2 till

forskningsresursernas organisation följande karakteristiska egenskaper

. en sammanhållen lokalisering av huvudde- len av de forskningsutförande enheterna inom försvaret till storstockholmsregio- nen 0 nuvarande FOA delas på två självständiga institut under SFF: ett för vapen och verkan (inklusive skydd mot A-, B- och C-stridsmedel); ett för informationsbe- handlingsteknik. Lednings- och stödfunk- tioner vid nuvarande FOA fördelas mellan instituten och SFF på sätt som framgår av följande avsnitt och FRI:s rapport (se även bilaga 6)

. sammanförande av vissa resurser för total- försvarsinriktad medicinsk och beteende- vetenskaplig forskning under en gemen- sam ledning i ett institut. I detta ingår förutom en mindre ledningsenhet en för- svarspsykologisk enhet jämte specialmedi- cinska grupper med i stort bibehållen anknytning till olika försvarsgrenar i för- hållande till nuläget.

4.4.7 Ansvarsfördelning och beslutsproces- ser vid alternativ med fristående institut

Berörda ledningsfunktioner i den totala

forskningsorganisationen

I organisationsalternativ där forskningsresur- serna är grupperade i fristående institut (förutom alternativ 2 även alternativ 3 ne- dan) påverkas förutom verksledningsnivån i FOA även vissa funktioner inom SFF sådana de beskrevs i delbetänkande 2. Totalt sett berörs sålunda följande funktioner och där- emot svarande organisationsenheter

. verksledningen vid FOA med tillhörande centraladministration, vars funktioner föreslås fördelas mellan institutsledningar- na och SFF, där bl.a. en särskild chefs- nämnd föreslås inrättas . programnämnderna, vars funktioner inte i egentlig mening förändras, men vars kon- taktvägar till de forskningsutförande en— heterna blir något direktare . den s. k. M-nämnden i SFF, vars uppgifter delvis övertas av chefsnämnden. Dessa ändringar kan i sin tur få vissa återverkningar som berör SFF i plenum. De funktioner som enligt ovan påverkas av steget till alternativet med fristående institut diskuteras närmare i det följande. Framställ- ningen bygger därvid på den analys som redovisasi bilaga 3.

Institu tsledningens uppgifter

lnstitutsledningens uppgifter blir väsentligen följande:

0 att löpande leda och samordna verksam- heten inom de tillämpnings- och veten-

skapsområden institutet svarar för enligt erhållna uppdrag från SFF (i princip ett eller ett fåtal sammanhållna årsuppdrag) samt andra uppdrag institutet åtar sig 0 att i samarbete med programsekretariatet

i SFF bereda förslag till programplan enligt SFF:s anvisningar samt plädera för förslaget vid den fortsatta beredningen inom SFF

. att i övrigt fullgöra en verkslednings funktioner enligt verksstadgan.

Jämfört med avdelningsledningens uppgif- ter i alternativ 1 innebär detta i första hand en utökning av ansvaret i vissa ekonomi— och personalfrågor och en däremot svarande för- stärkning av vissa administrativa funktioneri samband med att nuvarande centraladmini- stration vid FOA bortfaller. FRI har i sin rapport (se bilaga 6) närmare behandlat utformningen av vissa lednings— och stöd- funktioner vid instituten, samt fördelningen av vissa centrala stabsfunktioner vid nuvaran- de FOA mellan instituten och SFF.

Program nämnderna

Programnämndernas sammansättning och uppgifter i anslutning till beredningen av programplanema och uppföljningen av pro- grammets genomförande förändras formellt föga jämfört med delbetänkande 2. Institu- ten företräds lämpligen av avdelningsplanera- re eller motsvarande.

I och med tillkomsten av en chefsnämnd (se nedan) får den i delbetänkande 2 före- slagna M-nämnden ändrade uppgifter i alter- nativet med fristående institut. M-nämndens uppgifter blir sålunda helt analoga med övriga programnämnders och nämnden bör därmed ges en väsentligen likartad samman- sättning som övriga programnämnder.

Den decentralisering som den tillämp- ningsområdesanknutna organisationen med- ger, öppnar betydande möjligheter för pro- gramnämnderna att finna flexibla arbetsfor- mer. Dessa möjligheter förstärks vid alterna- tivet självständiga institut. Vid 5. k. stor rullning kan således tyngdpunkten läggas vid nämndernas beredande uppgifter gentemot

SFF. I intervallen däremellan kan de fungera som en form av institutsråd, bl. a. då som en kontaktväg för att säkerställa att samarbetet med avnämarna ej bryts på lägre nivåer. Arbetsinsatsema i anslutning till årlig rull- ning torde också på ett enklare sätt än i nuläget kunna anpassas till omfattningen av de avvägningsfrågor som aktualiseras i sam- band med rullningen av avnämarnas planer.

Med hänsyn till institutens självständiga ställning och chefsnämndens uppgifter (se nedan) bör övervägas att regelmässigt välja ordförande i programnämnder ur avnämar- kretsen.

Chefsndmndens sammansättning och upp- gifter Vissa samordningsuppgifter, främst i anslut- ning till olika remiss- och utredningsärenden, motiverade i delbetänkande 2 förslag om att chefen för utredningsavdelningen i SFF ad- jungerades till FOA verksledning. Bl. a. dessa delar av verksledningens funktioner hör till- godoses i alternativet med självständiga insti- tut, lämpligen genom inrättandet av en särskild chefsnämnd. Denna föreslås bestå av chefen för SFF (tillika ordförande) och institutschefema. Vidare bör avdelningsche- ferna inorn SFF ha närvaroskyldighet vid behandlingen av frågor som rör respektive avdelningars ansvarsområden. Chefsnämndens uppgifter är rent rådgivan- de och innebär ingen begränsning av GD SFF:s och institutschefernas beslutsbefogen- heter. Nämnden skall sålunda vara ett forum för beredning och samråd i bl.a. följande frågor . ansvarsfördelning och samordning av re- sursinsatser vid genomförandet av forsk- ningsuppdrag som bearbetas av flera insti- tut . ansvarsfördelning och samordning av re- sursinsatser i anslutning till remiss— och utredningsuppdrag som berör flera insti- tuts verksamhetsområden . uppföljning av remisser och utrednings- uppdrag bl.a. i samband med ärenden som GD SFF har att ta ställning till i militärledningen.

Det bör vidare övervägas att låta chefs- nämnden överta vissa av de uppgifter som i delbetänkande 2 föreslogs åvila M-nämnden i anslutning till beredning av frågor rörande avvägningen mellan olika tillämpningsområ- denl (program). Chefsnämnden bör dock i sådana ärenden förstärkas med företrädare för avnämarsidan (”stor chefsnämnd”). Två alternativ är därvid i första hand möjliga:

]. Chefsnämnden kompletteras med ordfö- randena i programnämndema. Dessa ord- förande hämtas ur avnämarkretsen 2.Chefsnämnden kompletteras med plane- ringschefer (motsv.) från avnämarsidan i likhet med vad som föreslogs för M-nämn- den i delbetänkande 2.

Dessa alternativ diskuteras närmare i an- slutning till SFF:s i plenum sammansättning och uppgifter (se nedan). Klart är dock att en sådan chefsnämnd inom en försvarsforsk- ningsorganisation med fristående institut uppvisar påtagliga likheter med militärled- ningen i dess roll inom krigsmakten.

SFF i plenum

Alternativet med fristående institut gör att sammansättningen av SFF i plenum torde behÖVa omprövas i förhållande till förslagen i delbetänkande 2. En viktig fråga är därvid om institutscheferna skall ingå i SFF i plenum. I princip skulle detta innebära att SFF i plenum blev nära identisk med stor chefsnämnd enligt ovan. Denna modell synes leda till orimliga ansvarsroller. Instituten är sålunda i princip underställda SFF i större avvägningsfrågor och institutscheferna är därvid rådgivande till GD SFF. Som ledamö- ter i SFF i plenum skulle institutscheferna dock samtidigt ha beslutanderätt på nivån närmast över GD SFF.

Mot bakgrund av det ovan anförda torde följande sammansättning av SFF i plenum och nämndorganisationen ge en lämplig ba- lans mellan representation från avnämare och forskningsorgani alternativet med fristå- ende institut:

SFF i plenum består av GD SFF (ordfö-

rande), avnämarföreträdare på verkschefsni- vå samt fristående expertis. Institutschefer åläggs närvaroskyldighet i likhet med vad som nu gäller för FOA's avdelnings— och byråchefer gentemot FOA styrelse. Institu- ten är självständiga myndigheter under Kungl. Maj:t vilket bör uppväga avsaknaden av formell representation i styrelsen.

Liten chefsnämnd består av GD SFF (ordförande) och institutscheferna. Nämn- dens uppgifter är de som ovan angivits.

Stor chefsnämnd består av liten chefs- nämnd samt ordförandena i programnämn- der (och eventuellt även resursnämnden). Dessa ordförande hämtas ur avnämarkret- sen varvid minst en, t. ex. för M-nämnden, bör hämtas ur försvarsstaben.

Sammanfattning av förändringar i SFF i förhållande till delbetänkande 2

Sammanfattningsvis medför sålunda ett orga- nisationsalternativ med fristående institut följande förändringar ivissa ledningsfunktio- ner i SFF, vilka behandlasi delbetänkande 2:

SFF:s i plenum uppgifter ändras ej i förhållande till delbetänkande 2. Däremot kan sammansättningen påverkas.

Stor chefsnämnd, bestående av GD SFFZ, institutschefer och avnämarföreträdare (till- lika ordförande i SFF:s programnämnder) övertar väsentligen de uppgifter som före— slogs åvila den s.k. M-nämnden i delbetän- kande 2 i anslutning till beredningen av vissa awägningsfrågor inom SFF:s hela ansvarsom- råde.

Vid s.k. stor rullning av programplaner kan därutöver inkallas chefskonferenser där avnämarna är företrädda på samma nivå som i nuläget.

Liten chefsnämnd, bestående av GD SFF och institutschefernal övertar i stort vissa av nuvarande FOA verkslednings funktioner vad gäller samordning av forsknings- och utredningsprojekt som berör flera avdel-

l Dvs. i stort motsvarande nuvarande FOA-pro- gram.

2 Avdelningschefer i SFF har närvaroskyldighet.

ningars (instituts) verksamhetsområden (se ovan). I förhållande till nuläget breddas dessa funktioner till att omfatta samtliga tillämpningsområden och forskningsinstitut inom försvaret.

Därtill kommer att vissa stabsfunktioneri nuvarande FOA som ej föreslogs överföras till SFF i delbetänkande 2 i detta alternativ lämpligen placeras i styrelsen. Hit hör främst resterande delar av inst. 810 (Cplan) samt inst. 850 (Und).

4.4.8 Organisationsaltemativ 3: Instituts- struktur med beaktande av lokaliseringsdele- gationens förslag om utflyttning av forsk- ningsverksamhet till Umeå och Linköping

Förutsättningar

En utgångspunkt för detta alternativ är lokaliseringsdelegationens förslag om en par- tiell utflyttning av vissa funktioner vid nu- varande FOA till Umeå och Linköping (SOU 1972: 55). Enligt delegationens förslag skall därvid funktioner avseende medicin, psyko- logi och kemi samt övriga beteendevetenska- per som sammanhänger med människan i ett totalförsvarssystem lokaliseras till Umeå me- dan funktioner som avser teknisk informa- tionsbehandling, spaning, samband, m.m. skall lokaliseras till Linköping.

De utlokaliserade organisationsenheterna bör därvid enligt utredningens mening sam- mansättas av block av specialistfunktioner som enligt diskussionen i avsnitt 4.4.2 upp- visar funktionell samhörighet, särskilt med avseende på gemensamma tillämpningsmål. De utlokaliserade delarna av forskningsorga- nisationen bör vidare vara så stora att de vad avser verksamhetens ledning och administra- tion samt tillgång till viss specialiserad ser- vice, m.m. kan utgöra relativt självständiga enheter dit detaljplanering och genomföran- de av större delar av försvarsforskningspro- grammet kan decentraliseras. (Jfr avsnitt 4.4.3.) Med hänsyn till följderna av utlokali- seringen för kontaktnätet inom försvars- forskningsorganisationen utgör det ovan an- förda enligt utredningen nödvändiga arbets-

förutsättningar för försvarsforskning på de föreslagna lokaliseringsorterna. (Se vidare kapitel 5 nedan.)

Nämnda förutsättningar pekar sålunda en- ligt utredningen mot en organisationslösning med fristående institut av den typ som beskrevs i alternativ 2 ovan men med vissa modifikationer betingade av delegationens val av Umeå som lokaliseringsort för för- svarsforskning med medicinsk—beteendeve- tenskaplig anknytning.

Organisatio nsstru ktur

Medicinsk och beteendevetenskaplig forsk— ning. Utredningen har funnit att det inte är möjligt att uppfylla vissa minimikrav på samordningen av medicinsk-beteendeveten- skaplig forskning för försvarsändamål och samtidigt uppfylla alla ramvillkor beträffan- de personalantal i olika utlokaliserade myn- dighetsblock som lokaliseringsdelegationen föreslagit i etapp ] (beslutad av riksdagen) och etapp 2. Någon form av kompromiss med dessa ramvillkor blir därför nödvändig. FU-69 skisserar i det följande två modeller för organisationen av medicinsk-beteendeve- tenskaplig forskning för totalförsvarsända- mål i utlokaliseringsfallet.

I det ena av dessa alternativ (3 a) samman- förs en huvuddel av block l (ABC-skydd), 5 (MPI, m. m.) och 6 (vissa specialmedicinska grupper) till en medicinsk-beteendeveten- skaplig försvarsforskningsanstalt (FOA-MB) i Umeå. Härigenom tillgodoses enligt utred- ningens mening åtminstone vissa minimikrav på samlokalisering av resurser för medicinsk- beteendevetenskaplig forskning för försvars- ändamål. Det innebär vidare att Umeå-enhe- ten kan ges den av delegationen föreslagna volymen (ca 300 personer). Alternativ 3 a innebär emellertid också att vissa funktioner vid nuvarande MPI ej följer MPI till Karlstad utan i stället lokaliseras till Umeå.

I det andra alternativet (3 b) utlokaliseras endast block ] (ABC-blocket) till Umeå. Med hänsyn till den inriktning och omfatt- ning verksamheten i Umeå då får föreslås ABC-blocket underställas chefen för FOA-V

(dvs. som i alternativ 2 ovan). Umeåenheten förutsätts därvid utgöra en i löpande admini- strativa frågor relativt självständig filialenhet till FOA-V. FOA-MB organiseras som i alter- nativ 2 med ledningsenhet och försvarspsy- kologisk enhet i Karlstad och övriga enheter i Stockholm och Linköping (flygmedicin). Alternativet innebär minskad blockstorlek i Umeå i förhållande till delegationens förslag men innebär å andra sidan ingen överflytt- ning av personal från Karlstad till Umeå. Det är enligt utredningens mening i hög grad tveksamt om alternativ 3 b uppfyller minimi- kraven vad gäller samlokalisering och därmed sammanhängande möjligheter till samord- ning av medicinsk och beteendevetenskaplig forskning för försvarsändamål. Bl. a. försvå- ras en önskvärd ökad samverkan mellan medicinsk och beteendevetenskaplig forsk- ning. Behovet av samlokalisering med avnä- marmyndigheter är dock bättre tillgodosett än i alternativ 3 a.

För övriga forskningsresurser torde i förs- ta hand följande organisationsstruktur få övervägas i utlokaliseringsfallet.

FOA V (forskningsanstalten för vapentek- nik) består av vapen- och verkansblocket (block 1) med ABC-blocket som en filialen- het i Umeå i alternativ 3 b enligt ovan. Eftersom Ursviksområdet enligt delegatio- nens förslag på sikt skall utrymmas av FOA bör i samband därmed en samlad lokalisering av block 2 (vapen och verkan) till Grindsjö- området övervägasl. Förutsättningarna här- för får närmare belysas i en detaljutredning efter beslut i de övergripande lokaliserings- frågorna.

F OA-I (forskningsanstalten för informa- tionsbehandlingsteknik) består liksom i alter- nativ 2 av det tekniska informationsbehand- lingsblocket (block 3). FOA-I förutsätts lo- kaliseras till Linköping. Det bör dock övervä- gas att låta nuvarande FOA-inst. 350 (Hyd- roakustik) ligga kvar i Stockholmsregionen med hänsyn till dess behov av tillgång tilli regionen befintliga marina försöksplatser.

F T L :s speciella ställning och samarbetsbe- hov, särskilt med FMV, motiverar enligt FU-69 mening en mera ingående översyn av

dess verksamhet och organisationstillhörig- het. Ur lokaliseringssynpunkt kan såväl Stockholm som Linköping övervägas. Detta bör ske i samband med en sådan översyn, vilken med hänsyn till den beslutade förlägg- ningen av FMV provningsenhet till Linkö- ping bör ske skyndsamt (se även avsnitt 4.5.3 nedan).

Sektion 315 (strömförsörjning) har en med FTL mycket likartad ställning ur sam- verkanssynpunkt och dess organisatoriska ställning och lokalisering bör därför prövasi sammanhang med FTL.

FFA. För FFA (block 4) sker ingen ändring jämfört med alternativen l, 2 och nuläget.

Figurerna 4.5 och 4.6 anger huvuddrageni alternativ 3 a och 3 b.

Följder av en utlokalisering

Följderna av en utlokalisering enligt alterna- tiv 3 a och 3 b belyses närmare i kapitel 5.

A nsvarsfördeln ing och beslutsprocesser

Den inbördes fördelningen mellan instituten av ansvaret för olika tillämpningsområden (utförandeansvaret för olika delar av för- svarsforskningsprogrammet) ändras mellan FOA-V och FOA-MB i alternativ 3 a i förhållande till alternativ 2 men eljest påver- kas ej den ansvarsfördelning och de besluts- processer som beskrivs i avsnitt 4.4.7. Ev. kan SFF som programmyndighet i ökad utsträckning få utfärda föreskrifter om att instituten skall utnyttja varandras resurser för viss inbördes uppdragsforskning, t. ex. i bioteknologiska frågor och kring skyddet mot A-, B- och C-stridsmedel.

4.5 Personalbehov, m. m. ialternativ 1—3 4.5.1 Förutsättningar

FU-69 har tidigare framhållit att det inte ankommer på utredningen att pröva detaljav- 1Detta utesluter inte en viss samordning av datorservice, m.m. med SFF som förutsätts lokali- serad till kv. Garnisonen.

Chefsnämnd

FOA-V Vapensystem och deras verkan (block 2)

ca 290 pers + stödfunktioner enligt FRI (se bilaga 6)

SFF

Utrednings— Administrativ Planeringsavd avdelning avdelning och program- nämnder

FOA-I FFA (block 4)

Teknisk informations- behandling (block 3)

ca 290 pers + stödfunktioner enligt FRI (se bilaga 6)

FTL1 (2 300 pers 60 pers inkl stödfunktioner

FOA-MB

MB-enhet

enligt alt 2 (block 5 o 6 del)

ABC-skydd, m m (bloek 1)

ca 55 pers2' 3 ca

120 pers3

+ stödfunktioner enligt

FRI (se bilaga 6)

(Grindsjön och ev kv Garnisonen)

1 2 3

(Linköping) (Bromma) (bioteknologer utplacerade enligt OA—modell)

FTLzs framtida lokalisering bör behandlas särskilt personal stationerad i Umeå exkl bestående personaldubbleringar nödvändiggjorda av utlokaliseringen (se kapitel 5)

Figur 4.5 Organisationsaltemativ 3 a (utlokalisering)

(Umeå, utom navalmedicinsk enhet iStockholm och flygmedicinsk

enhet i Linköping)

Chefsnämnd

SFF

Utredn ings— avdelning

Administrativ avdelning

Planeringsavd och program- nämnder

FOA-V Vapensystem och deras verkan (block 2)

ca 290 pers + stödfunktioner enligt FRI (se bilaga 6)

(Grindsjön o ev kv Garnisonen)

FOA-V filial i Umeå

ABC-skydd (block 1)

ca 120 pers1+ stödfunk- tioner enligt FRI (se bilaga 6)

FOA-I (block 3)

Teknisk informations- behandling

ca 290 pers + stödfunktioner enligt FRI (se bilaga 6)

FTL2

ca 60 personer

FFA (block 4)

de 300 personer inkl stödfunktioner

FOA-MB (block 5 och 6, huvuddel)

ledningsenhet

_. försvarspsyko- ca

(Umeå)

(Linköping)

(Bromma)

(bioteknologer utplacerade enligt OA-modell)

exkl bestående personaldubbleringar nödvändiggjorda av utlokaliseringen (se kapitel 5)

(Karlstad)

enhet för armé- — och allmän för- svarsmedicin

(Stockholm)

enhet för navalmedicin

(Stockholm/Sjödal)

enhet för flygmedicin

(_

(Linköping/Malmslätt) (se i övr alt 2, fig 4.3)

logisk enhet 35 pers3

2 FTL:s framtida lokalisering bör behandlas särskilt 3 stationerade i Karlstad. Ingår i nuläget huvudsakligen i MPI

x] Figur 4.6 Organisationsaltemativ 3 b (utlokalisering)

vägningen av nuvarande programplaner för försvarsforskningen vad gäller t. ex. iplaner— na angivna kompetens— och tillämpningsmål för verksamheten. Detta innebär dock inte enligt utredningens mening att de personella och andra resurser som behövs för planens genomförande är oberoende av organisa- tionsstrukturen. Följande dimensionerings— överväganden utgår sålunda i princip från i förhållande till gällande programplaner oför- ändrade mål när det gäller underlag till avnämarna under perioden och fackkompe- tens i forskningsorganen vid periodens slut. Med hänvisning till vad som anförts i utred- ningens direktiv och med beaktande av de riktlinjer som f.n. gäller för programplane- ringen inom försvaret har utredningen med hjälp av FRI ägnat särskild uppmärksamhet åt personalbehovet i forskningsorganisatio— nen. De dimensioneringsöverväganden som därvid gjorts redovisas i det följande. Dessa avser

. vissa stödfunktioner, främst av karaktären

administrativ och teknisk service . överföring av vissa enheter till annan huvudman . följder av organisatorisk samgrupperingi

alt. 1—2 av vissa institutioner som i

nuläget tillhör skilda avdelningar vid FOA (motsv.). Därutöver görs en sammanställning av vissa befattningar på verksledningsnivå, m.m. (motsv.) i alternativen 1—3, vilket är av intresse mot bakgrund av de förslag till SFF:s organisation och uppgifter som fram- lades i delbetänkande 2. Utredningens di- mensioneringsöverväganden sammanfattas avslutningsvis i avsnitt 4.5.6.

Det merbehov av personal som uppståri utlokaliseringsalternativet behandlas i kapitel 5.

4.5.2 Dimensionering av vissa stödfunk- tioner

FRI har på utredningens uppdrag utrett organisation och dimensionering av vissa stödfunktioner i forskningsorganisationen. Resultatet redovisas i bilaga 6 och särskild

rapport. FRI:s rapport visar därvid på möjlig- heter till personalbesparingar i förhållande till nuläget. Dessa sammanhänger främst med . minskat antal avdelningar/institut i för- hållande till nuläget med färre enheter för teknisk och administrativ service som följd . något sänkt intern servicenivå i vissa avseenden. Behov av jämfört med nuläget höjd ambitionsnivå för vissa personal- funktioner har dock kunnat tillgodoses . något minskad totalvolym hos forsknings- verksamheten i enlighet med vad som anges i gällande programplaner . vissa tekniska rationaliseringar och över- gång till köp av tjänsteri ökad omfatt- ning. Möjligheterna till personalbesparingar skil- jer sig därvidlag inte åt i nämnvärd grad mellan alternativen 1 och 2 iförhållande till av FRI angivna osäkerhetsgränser. Av FRI angivna siffror kommenteras i avsnitt 4.5.6.

4.5.3 Överföring av vissa enheter till annan huvudman

Inom försvarsforskningsorganisationen har vid olika tidpunkter etablerats vissa enheter vars verksamhet med tiden fått en så vid syftning mot intressenter såväl inom som utom försvaret att det lämpliga iförsvarets huvudmannaskap för verksamheten kan ifrå- gasättas. Sådana frågor bör bli föremål för fortlöpande prövning i den nya organisatio- nen och FU-69 har i delbetänkande 2 under- strukit SFF:s uppgifter därvidlag.

Som exempel på sådana, nu aktuella, verksamheter kan nämnas försvarets teletek- niska laboratorium som främst bedriver typ- provning av olika telekomponenter och viss anknytande tillförlitlighetsforskning. Kungl. Maj:t bör enligt utredningens mening ge lämplig myndighet i uppdrag att utarbeta förslag om FTLZS framtida ställning, uppgif- ter och lokalisering mot bakgrund av den nya organisatoriska situationen vid FOA och FMV (se även avsnitt 4.4.8).

Ett annat exempel är jonosfärobservato- riet i Uppsala där FOA i olika sammanhang

föreslagit överföring till universitetsorganisa- tionen. Verksamheten finansieras redan idag till omkring hälften via anslag från forsk- ningsråd, m. m.

4.5.4 Följder av organisatorisk samgruppe- ring av vissa institutioner (motsv.) i alterna- tiv 1 och 2

Eftersom fackkompetensen inom vissa områ- den enligt främst alternativen 1 och 2 samlas inom ett institut eller en avdelning, mot flera i nuläget, synes det ej orimligt att anta att denna fackkompetens i stort kan vidmakt- hållas med en i förhållande till nuläget något minskad bredd på viss forskning av enbart kunskapsuppbyggande karaktär. Detta kan möjliggöra vissa personalbesparingar på sikt. Till dessa kan även bidra allmänt ökat sambruk av viss specialiserad teknikerperso- nal, m.m. som ingår i berörda enheter. Områden som bör uppmärksammas i detta sammanhang är bl. a. elektroniska och optro— niska komponenter, detonik och explosiväm— nen samt raketteknik.

4.5.5 Vissa befattningar på verkslednings- nivå, m. m.

Chefstjänstemän. Antalet chefstjänstemän på verksledningsnivå i nuläget och i alternativ l—3 framgår av tabell 4.2. Tabellen redovisar jämförbara befattningar på FOA verksled- nings- och institutschefsnivå.

Övriga befattningar i centrala lednings- funktioner. 1 de förslag som framlades röran- de SFF:s organisation i delbetänkande 2 föreslogs bl. a. en överföring till SFF av vissa funktioner vid nuvarande FOA Cplan. Dessa förslag berörde ej kontakt- och informations- funktionen och studierektorfunktionen — vilka behandlats av FRI — samt därtill ca 5 befattningar i andra funktioner. De senare torde i alternativ 1 alltjämt behövas för uppgifter inom FOA verksledning. De befatt- ningar som ingår i dessa funktioner har emellertid ej medtagits i beräkningarna av personalbehovet i instituts/avdelningsled- ningsfunktioner.

Slutsatser rörande centrala ledningsfunk- tioner. Merbehovet av personal i förhållande till nuläget i de ledningsfunktioner som föreslogs överföras till SFF beräknades i FU-69 delbetänkande 2 till ca 6. Av det ovan anförda framgår att det totala merbehovet av personal i centrala ledningsfunktioner i hela forskningsorganisationen i förhållande till nuläget torde bli av samma storlek ialterna- tiv 1 medan något merbehov knappast torde uppstå i alternativ 2. I alternativ 3 (utlokali- seringsalternativet) kan personalbehovet på- verkas av att befattningshavare i dessa funk- tioner behöver tillbringa mer tid på resor.

4.5.6 Sammanfattande överväganden röran- de personalbehovet i alternativen 1 och 2

FOA har med utgångspunkt iÖB:s direktiv konstaterat att antalet personer anställda på FOA:s primäruppdrag skall minska med 100—150 personer fram till 1977/781. FOA har bedömt att denna minskning kan genom- föras i anslutning till normala personalav- gångar. Denna minskning avser såväl direkta forskningsfunktioner som stödfunktioner. En rimlig bedömning är att vid en total minskning om ca 150 personer ca 70 perso- ner avser de stödfunktioner som FRI särskilt undersökt.

Enligt FRI:s rapport (se även bilaga 6) innebär den bedömda möjliga personalreduk- tionen inom stödfunktionerna en minskning på ca 240 personer. Denna minskning faller i allt väsentligt på funktioner vid nuvarande FOA. Av denna minskning är enligt FRI åtminstone ett lOO-tal personer det bedöm- da resultatet av en rationalisering av verk- samheten. Därmed förstås att behov av funktionen ej längre föreligger, (bl. a. på grund av föreslagna organisationsändringar), att funktionen löses med sänkt ambitionsni- vå eller att samma funktioner kan lösas med insats av färre personer, t. ex. genom tekni- ska rationaliseringsåtgärder.

Den enligt FRI möjliga ytterligare minsk-

* FOA 1973/74.

anslagsframställan för budgetåret

Tabell 4.2 Chefstjänstemän på verksledningsnivå.

Nuläge Alternativ 1 2 3 C FOA c SFF C SFF C SFF c FOA P C SFF-U C SFF-U C SFF-U C FOA Cplan c SFF-P c SFF—P c SFF-P C FOA A C SFF-A C SFF-A c SFF—A C FOA 1 C FOA E FOA—V E FOA—V C FOA 2 C FOA 1 — C FOA 3 c FOA 2 C FOA-I SousC FOA-v (Umeå)(endast alt. 3 b) C FOA 4 c FOA 3 — — c FOA A& C FOA-MB c FOA-1 6 FFA E FFA C FFA C FOA—MB c MPI C— MPI (_: FFA Summa 10 11 8 9 (8 1 alt. 3 a)

a funktioner vid nuvarande FOA Cplan som ej överförts till SFF ingår.

ningen av personalen, dvs. ca 140 tjänster, återspeglar i huvudsak en av FRI förordad ändring av produktionstekniken genom att en övergång från produktion iegen regi till köp av tjänster föreslås för att tillgodose vissa funktioner.

Utredningen delar FRI:s principiella upp- fattning att en minskning av viss verksamhet som bedrivs i egen regi till förmån för ökat köp av tjänster innebär fördelar, bl. a. genom ökad flexibilitet, även om det inte nödvän- digtvis innebär att verksamheten under ak— tuell period kan utföras till lägre kostnad. Köp av tjänster i ökad omfattning inom stödfunktioner ligger också i linje med de synpunkter utredningen i andra sammanhang framfört på forskningssidan rörande samver- kan mellan försvarets forskningsorgan och universitet, högskolor och industrier (se ka- pitel 2, avsnitt 2.5.4). Så stora personalbe- sparingar som FRI diskuterar, framför allt i samband med en övergång till köp av tjänster i ökad omfattning, torde endast kunna reali— seras genom en fördelning över en längre tidsperiod med utnyttjande av sedvanliga personalpolitiska medel (normala personalav- gångar, eventuellt förstärkta med bestämmel- ser om utnyttjande av nedre pensionerings- gräns).

som är resultat av rationaliseringar bör det dock enligt utredningens mening vara möjligt att inom ramen för en normal personalav- gång i allt väsentligt realisera den av FRI angivna minskningen av stödfunktionerna dvs. ca 100 personer under femårsperioden fram till 1977/78. Detta innebär en bedömd möjlig minskning av personal i stödfunktio— ner på ytterligare ett 30—tal personer utöver vad som enligt ovan bedömts ingå i den personalminskning på upp till 150 personer som FOA diskuterar i petita och program- plan.

En enligt utredningen rimlig bedömning är därför att det sammanlagda resultatet av rationaliseringar inom stödfunktioner och av förändringar i organisationsstrukturen vad gäller forskningsresurserna bör möjliggöra en personalminskning vid FOA om ca 180 personer (avseende FOA primäruppdrag) un- der femårsperioden fram till 1977/78, utan att i programplanen angivna mål påverkas nämnvärt. I siffran 180 personer ingår den av FOA i petita och programplan angivna möj- liga minskningen om 100—150 personer. Däremot har ej inräknats ev. personalbespa- ringar möjliggjorda genom överföring av verksamhet till annan huvudman eller genom köp i ökad omfattning av vissa servicetjäns- ter.

5 Funktionella och ekonomiska faktorer av betydelse för forskningsresursernas framtida lokalisering

5.1. Bakgrund

Kungl. Maj:t uppdrog i tilläggsdirektiv åt FU-69 att i samråd med delegationen för lokalisering av statlig verksamhet pröva frå- gan om FOA: s framtida lokalisering.

Som ett första led i denna prövning utarbetade FU-69 en promemoria daterad 1972-03-07. Denna promemoria behandlade funktionella och ekonomiska faktorer som utredningen med hänsyn till försvarsforsk- ningens effektiva bedrivande funnit vara av betydelse för en prövning av nämnda lokali- seringsfråga. Dessa faktorer var enligt FU—69 relativt oberoende av forskningsresursernas detaljorganisation. FOA anmodades yttra sig över promemorian i samråd med företags- nämnden. Promemorian överlämnades till lokaliseringsdelegationen tillsammans med FOA:s yttrande. Delegationen har därefter avlämnat förslag (SOU l972z55) om en utlokalisering av vissa funktioner vid nuva- rande FOA till Linköping och Umeå.

I kapitel 4 har FU-69 i enlighet med sina direktiv redovisat tre alternativ till nuvaran- de organisation av forskningen inom för— svarssektorn.

Vid utformningen av två av dessa (alterna- tiv 1 och 2) har hänsyn ej tagits till regionalpolitiska faktorer. Med beaktande enbart av interna arbetsförhållanden inom försvarsforskningsorganisationen och existe- rande samarbete mellan denna och såväl dess

avnämare som andra forskningsorgan har FU-69 funnit att starka funktionella skäl talar för en sammanhållen lokalisering av försvarets forskningsorgan till Stockholmsre- gionen. Detta har bildat utgångspunkt för utformningen av alternativen I och 2.

Alternativ 3, fortsättningsvis benämnt ut- lokaliseringsalternativet, har utformats med utgångspunkt i de förslag lokaliseringsdelega- tionen lämnat om utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA till Umeå och Linköping. FU-69 har därvid uppfattat dele- gationens förslag såsom angivande huvudsak- lig sakinriktning och omfattning på de verk- samheter vid nuvarande FOA vars utlokalise- ring bör övervägas om hänsyn tas även till regionalpolitiska faktorer.

Vid den närmare utformningen av utloka- liseringsalternativet fann därvid FU-69 att utlokaliseringen enligt delegationens förslag av vissa funktioner vid nuvarande FOA även sammanhänger med den framtida lokalise- ringen av annan forskning, främst av medi- cinsk/beteendevetenskaplig karaktär, som f. n. handhas av andra försvarsmyndigheter än FOA.

Det utlokaliseringsalternativ med två un- deralternativ (alternativ 3 a och b) som utredningen beskrivit i kapitel 4 anger så- lunda två enligt FU-69 mening möjliga de- taljutformningar av försvarsforskningsorgani- sationen inom de lokaliseringsramar delega- tionen föreslagit. I detta kapitel sammanfat-

tar FU-69 de funktionella och ekonomiska konsekvenser ett val av detta utlokaliserings- alternativ bedöms få för arbetsförhållandena inom försvarsforskningsorganisationen. Ef- tersom dessa konsekvenser, som inlednings- vis framhölls, var relativt oberoende av de- taljorganisationen överensstämmer innehållet i detta kapitel på flertalet punkter med innehållet i den promemoria FU-69 överläm- nade till lokaliseringsdelegationen. Komplet- tering har dock skett ifråga om redovisning av följdverkningar och beräkningar av vissa merkostnader, m. m. med utgångspunkt från aktuella lokaliseringsförslag för berörda funktioner vid såväl FOA som olika avnä- marmyndigheter.

Detta kapitel syftar sålunda till att ge en samlad bild av de funktionella och ekono- miska faktorer som utredningen bedömt vara av betydelse för den fortsatta prövningen av försvarsforskningens lokalisering mot bak- grund av de organisations- och lokaliserings- förslag som nu föreligger.

Kapitlet är upplagt så att avsnitt 5.2 sammanfattar huvudpunkterna i FU-69: s tidigare nämnda promemoria, FOA: s remiss- yttranden häröver samt lokaliseringsdelega- tionens förslag. I följande avsnitt av kapitlet liksom i bilaga 8 behandlas olika funktionel— la och ekonomiska konsekvenser av utlokali- seringen mer i detalj. Härvid diskuteras såväl temporära konsekvenser sammanhängande med själva genomförandet av en utlokalise- ring som konsekvenser av mer bestående karaktär. Kapitlet avslutas med några sam- manfattande slutsatser av FU-69 inför lokali- seringsfrågans fortsatta prövning av stats- makterna.

5.2. Några huvudpunkter i FU—69:s prome— moria till lokaliseringsdelegationen, FOA:s remissyttrande häröver och lokaliseringsdele- gationens förslag

5.2.1. Huvudpunkter i FU-69: s promemoria till delegationen

I den tidigare nämnda promemorian som FU-69 överlämnade till lokaliseringsdelega-

tionen framhöll FU-69 följande grupper av funktionella och ekonomiska faktorer som

varande av särskild betydelse för frågan om FOA: s framtida lokalisering: . behovet av samverkan mellan de forsk- ningsutförande enheterna och avnämarna av forskningsresultaten. Dessa avnämare återfinns främst inom centrala staber och förvaltningsmyndigheter inom försvarssek- torn

. behovet av samverkan mellan olika forsk- ningsutförande enheter inom den totala försvarsforskningsorganisationen . behovet av samverkan mellan försvars- forskningsorganisationen och andra forsk- ningsutförande enheter inom t. ex. univer- sitet, högskolor och industri, bl. a. med avseende på möjligheter att rekrytera och vidmakthålla en kvalificerad forskar- och teknikerpersonal . kostnader i samband med en ev. omloka- lisering. Dessa är dels av löpande karaktär och sammanhänger då främst med upp- rätthållandet av ovannämnda typer av samverkan, dels av engångskaraktär och avser då främst direkta flyttningskost- nader och ev. andra omställningskostna- der. Dessa faktorer behandlas som tidigare nämnts mer i'detalj i avsnitt 5.3—5.8 nedan

varvid innehållet i promemorian komplette- rats och konkretiserats vad avser inverkan på kontaktmönster, vissa kostnadsberäkningar m.m. med utgångspunkt från delegationens lokaliseringsförslag.

5.2.2. FOA:s och företagsnämndens syn- punkter på en omlokalisering

FOA:s yttrande — avgivet i samråd med företagsnämnden — över FU—69: s promemo- ria rörande funktionella och ekonomiska faktorer av betydelse för FOA:s framtida lokalisering återges oavkortat i bilaga 8 (underbilaga 8.1). Anstalten ansluter sigi yttrandet i stort till den redovisning av dessa faktorer som givits i promemorian och som inarbetats i avsnitten 5.3 och följande. An- stalten önskade dock kraftigare än som

gjorts i promemorian framhålla vikten av vissa faktorer, nämligen

— behovet av nära kontakter med universitet och högskolor samt av tillgång till en allsidig arbetsmarknad på lokaliseringsor- ten för kvalificerad teknisk och vetenskap- lig personal — personalpolitiska konsekvenser av en ev. utlokalisering, dels av allmän natur, dels sammanhängande med förväntade bortfall av personal på nyckelbefattningar — behovet av interna kontakter mellan av- delningar och byråer, vilket enligt anstal- ten starkt talade för en samlad lokalisering av anstalten till en och samma ort.

5.2.3. Lokaliseringsdelegationens förslag

Delegationen för lokalisering av statlig verk- samhet redovisar i sitt ijuli 1972 framlagda betänkande (SOU 1972: 55) sina övervägan- den över ovannämnda material enligt följan- de.

”Delegationen har inte funnit att samverkanskra- ven vare sig internt eller med staber och försvarets materielverk är så starka att en omlokalisering av delar av FOA inte är möjlig. Ett krav är att mottagningsorten har en lämplig ”miljö”.

Enligt delegationen bör det vara möjligt att omlokalisera de funktioner vid FOA som avser medicin, psykologi och kemi samt övriga beteende- vetenskaper som sammanhänger med forskningen kring människan i ett totalförsvarssystem. Antalet anställda vid dessa delar uppgår till 300 å 400. Vidare bör de funktioner vid FOA som avser teknisk informationsbehandling, spaning, samband, etc. med 400 anställda kunna omlokaliseras. Orga- nisationen för och avgränsningen av de enheter som enligt delegationen bör omlokaliseras bör närmare utredas av FU-69.”

I fråga om val av lokaliseringsorter föreslår delegationen att de funktioner vid FOA som avser medicin, psykologi och kemi samt övriga beteendevetenskaper som samman- hänger med forskningen kring människan i ett totalförsvarssystem lokaliseras till Umeå. Som skäl anför delegationen bl. a. att Umeå tillsammans med Linköping är den enda av de föreslagna lokaliseringsorterna med högre utbildning och forskning av någon större omfattning. Ur regionalpolitiska synpunkter har Umeå företräde vid valet mellan dessa båda orter. Genom en lokalisering av angivna

delar av forskningsanstalten samt, vilket ock- så föreslås, statens bakteriologiska laborato- rium till Umeå, bör enligt delegationen de båda institutionernas krav på lämplig veten- skaplig miljö kunna tillgodoses. Samtidigt kommer ifrågavarande verksamheter tillsam- mans med de medicinska institutionerna att bilda ett medicinskt centrum av betydande värde. Vidare föreslår delegationen att de funktioner vid FOA som avser teknisk infor- mationsbehandling, spaning, samband etc. lokaliseras till Linköping. Som skäl för valet av lokaliseringsort anför delegationen bl.a. att de enheter som sysslar med informations- behandling m. m. kräver tillgång till teknisk högskola med inriktning bl. a. på elektronik m. m. och en industriell närmiljö av besläk- tat slag. Enligt delegationens mening upp- fylls dessa krav vid en förläggning i Lin- köping.

Såväl Umeå som Linköping bedöms vidare av delegationen allmänt ha goda förutsätt- ningar att ta emot statlig verksamhet. I samband med utlokaliseringen till Umeå av delar av FOA:s verksamhet föreslår delega- tionen att Ursviksområdet utrymmes helt av FOA och att viss verksamhet därvid överförs till Grindsjön, Sorunda. Enligt delegationen bör slutligen den föreslagna styrelsen för försvarsforskning med till denna förda delar av nuvarande FOA vara förlagd till Stock- holm.

Övriga försvarsmyndigheter. Delegationen har ej föreslagit någon utlokalisering av de delar av centrala militära staber och försva- rets materielverk med vilka av utlokalise- ringsförslaget berörda delar av FOA har kontakter. Följande föreslagna och i några fall beslutade omlokaliseringar av myndighe- ter inom försvarssektorn är emellertid av betydelse i detta sammanhang:

. försvarets sjukvårdsstyrelse, värnplikts- verket och militärpsykologiska institutet skall enligt beslut av 1971 års riksdag omlokaliseras till Karlstad . fortifikationsförvaltningen föreslås flytta till Eskilstuna och Civilförsvarsstyrelsen föreslås flytta till Karlstad enligt förslag från delegationen.

5.3 Inverkan av utlokaliseringsalternativet på kontakterna avnämare—forsknz'ngsorgan

5.3.1. Kontaktnätets omfattning och uppgif- ter

FU-69 har i olika sammanhang framhållit att samspelet mellan målinriktad forskning och långsiktig planering inom försvarssektorn i flera avseenden är föredömligt. Ett viktigt led häri är det löpande samarbete som byggts upp mellan FOA och olika avnämarmyndig- heter. Härigenom sker en omfattande överfö- ring av specialistkunnande och forskningsre- sultat utöver vad som kommer till uttryck i formella skriftliga rapporter o. d. Dessa kan ofta betraktas som en sammanfattande do- kumentation av en informationsöverföring som i stor utsträckning äger rum genom direkta kontakter mellan personal vid FOA och avnämarmyndigheterna under det löpan- de arbetet på olika forsknings- och utred- ningsprojekt.

Statsdepartementen. S. k. miljö- och ram- studier har hittills väsentligen bedrivits i arbetsgrupper i vilka ingår företrädare för olika myndigheter inom totalförsvaret samt tjänstemän från berörda departement. FOA, främst då FOA P, har här medverkat med betydande personella och andra insatser. Ett särskilt sekretariat för säkerhetspolitiska stu— dier, knutet till försvarsdepartementet, in— rättades den 1 juli 1972 för ledning och samordning av miljö- och ramstudieverksam- hetenl. Ett fortlöpande behov av nära kon- takter mellan detta sekretariat och nuvaran- de FOA, främst FOA P, torde föreligga. UD anlitar vidare FOA för tekniskt och studie- metodiskt underlag till säkerhetspolitiska ställningstaganden, t. ex. i anslutning till nedrustningsförhandlingarna. Den informa- tionsöverföring det här är fråga om kräver på grund av ärendenas natur ofta snabba och personliga kontakter. Detta kontaktbehov torde också kvarstå i framtiden.

Myndigheter inom totalförsvaret. FOA har ett mycket nära samarbete med olika myndigheter inom totalförsvaret. Kontakter- na med centrala militära staber och förvalt- ningsmyndigheter dominerar. Bland förvalt-

ningarna kommer försvarets materielverk främst. Samarbetet med andra totalförsvars- myndigheter såsom Civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar har dock under senare år ökat i omfattning. Denna tendens kan väntas bestå. Det löpan- de samarbetet sker väsentligen genom att personal från FOA ingår i olika s. k. studie- och underlagsgrupper samt andra tekniska samarbetsgrupper som arbetar med plane- rings- och anskaffningsfrågor inom resp. myndigheter. Dessa grupper är i övrigt vä- sentligen sammansatta av personal ur studie- och planeringsavdelningar eller motsvarande vid staberna och berörda tekniska sakenheter vid försvarets materielverk (motsvarande gäl- ler för övriga totalförsvarsmyndigheter). FU-69 har med medverkan från FRI företagit vissa undersökningar som i stort belyser omfattningen och bredden av kon- takterna mellan FOA och i första hand staberna och försvarets materielverk 1 an- knytning till ovannämnda gemensamma ar- betsgrupper, rn. m. Dessa undersökningar re- dovisas mer i detalj i bilaga 8. Resultaten visar bl.a. att närmare tvåhundra personer, dvs. grovt räknat varannan till var tredje kvalificerad handläggare (forskare) vid FOA, är engagerade i sådana kontakter med i genomsnitt ca två uppdrag per person. Kon- taktfunktionema är vidare utspridda över samtliga FOA-avdelningar och enheter inom dessa. En på undersökningsresultaten jämte representativa kommentarer grundad upp- skattning ger vid handen att en typisk kontaktfrekvens vad gäller personliga sam- manträffanden — formella såväl som infor- mella — torde ligga mellan"] ä 2 ggr per månad och l ä 2 ggr per vecka för berörda befattningshavare och uppdrag. Kontaktfre- kvensen varierar starkt mellan olika grupper och tidsperioder. Sådana variationer är ka- rakteristiska då kontaktintensiteten väsentli- gen styrs av i avnämarnas planerings- och utredningsverksamhet fortlöpande påträffa- de problem. Kontaktnätets bredd och flexi- biliteten i kontaktfrekvensen har av såväl avnämare som forskningsorgan bedömts vara 1 Prop. 1972: 45.

av synnerligen stort värde. Genom att under- sökningarna begränsades till formellt doku- menterade kontakter har här redovisade re— sultat karaktären av nedre gräns för kontak- ternas omfattning.

Kontakterna avseri allt väsentligt vad som i utvärderingen av lokaliseringsdelegationens kontaktundersökning KOMM-7l1 beteckna— des som planeringssamverkan, dvs. har till syfte att ändra eller vidareutveckla pågående verksamhet inom eller utom myndigheterna. Kontakterna bygger sålunda ofta på tidigare personlig bekantskap mellan de medver- kande. Varje enskild kontakt ingår i en kedja av tidigare och efterföljande kontakter. Den löpande kontakten upprätthålls växelvis med telefon- och personkontakter. Vid kontak- terna behandlas vidare i stor utsträckning sekretessbelagda frågor.

Förutom det ovan behandlade nätet av gemensamma arbetsgrupper spelar den s.k. OA-organisationen en mycket betydelsefull roll i kontakterna mellan FOA och avnä- marna. I denna ingår f.n. ett 25-tal opera- tionsanalytiker som fackmässigt utbildas av nuvarande FOA P och redovisas på dess personalstat. Dessa operationsanalytiker är utplacerade på sju myndigheter med centrala planeringsuppgifter inom totalförsvaret (för- svarsstaben, arméstaben, marinstaben, flyg- staben, civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt försvar och socialstyrelsen) och står i sin egenskap av metodexperter till dessa myndigheters förfogande för biträde i den löpande planeringsverksamheten. En systematisk personalcirkulation mellan grup- perna i kombination med gemensamma sym- posier, etc. utgör enligt FOA viktiga medel för utbytet av planeringsmetodiska erfaren- heter och för vidmakthållande och utveck- ling av gruppernas fackkompetens.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts framhöll FU-69 i sin promemoria till delega- tionen att kontakterna med olika avnämare måste tillmätas mycket stor betydelse vid en prövning av FOA: s framtida lokalisering. Särskilt gällde detta behovet av en samlokali- sering med de centrala staberna och förvalt— ningsmyndigheterna inom försvaret vilkas

lokalisering delegationen samtidigt prövade. FU-69 har också i de överväganden rörande organisatorisk gruppering av försvarets forsk- ningsresurser som redovisas i kapitel 2—4 starkt understrukit behovet av nära och direkta kontaktvägar mellan de forskningsut- förande enheterna och deras avnämare, dvs. de som skall använda forskningsresultaten som underlag för bl. a. planering och mate- rielanskaffning. Detta sammanhänger med att en grundläggande svårighet med tilläm- pad forskning är att forskare inte utan vidare inser vilka tillämpningar som behövs och att användarna av forskningsresultaten inte utan vidare känner till forskningens möjligheter. Det är därför nödvändigt med ofta upprepa- de jämförelser mellan vad forskarna anser möjligt och vad avnämarna anser sig behöva. Grunden för den löpande styrningen av FOA: s forskning är därför de informationer som byts vid direkta personliga kontakter mellan forskare och handläggande personal vid olika myndigheter inom totalförsvaret. Rörande dessa kontakter framhöll ÖB i sitt remissyttrande över FU-69 första delbetän- kande (SOU 1970: 54) bl. a. följande:

”Jag ifrågasätter möjligheterna att i större om- fattning centralt göra sådana analyser ledande till forskningsbehov och forskningsplaner. Det torde i stället vara så att forskningsbehoven växer fram hand i hand med de problem som väcks på stor bredd rakt igenom hela organisationen. Brister eller luckor i kunskapsunderlaget utgörande incitament för forskning framkommer såväl då perspektivpla- neunderlag tas fram som när alternativ skall värde- ras och konkretiseras.

Det synes också väsentligt att kartläggningen av forskningsbehoven på alla nivåer sker i intim samverkan med forskningsorganen. Endast därige- nom säkerställer man att potentiella forskningsre- sultat av främst innovativ karaktär uppmärksam- mas.

Problemformulering och analys av forskningsbe— hov måste även i framtiden kunna ske på alla nivåer rakt igenom hela organisationen. En sammanställ— ning av behoven i form av forskningsplaner kan dock ske centralt.”

5.3.2. Konsekvenser av utlokaliseringsalter- nativet

Utlokaliseringsalternativet (alternativ 3 en- ligt kapitel 4, avsnitt 4.4.8) innebär i förhål- 1SOU1972:55 s. 26 f

lande till nuläget och övriga alternativ avse- värt förlängda geografiska avstånd mellan utlokaliserade FOA-enheter och dessas hu- vudavnämare i form av centrala staber och förvaltningsmyndigheter inom försvaret. Med hänvisning till vad som anförtsi föregå- ende avsnitt är det enligt utredningen av synnerligen stor betydelse att etablerade kontaktlinjer bibehålls för att säkerställa forskningsorganens aktiva medverkan på alla nivåer inom totalförsvarets studie- och utred- ningsverksamhet. Utlokaliseringsalternativet kommer därför bl.a. att medföra direkta merkostnader i form av ökade teleavgifter, rese- och traktamentsersättningar samt pro- duktionsbortfall i form av ökad spilltid i samband med resor. Dessa merkostnader uppskattas i avsnitt 5.8 nedan.

Större betydelse än dessa direkta merkost- nader torde emellertid enligt utredningen i längden få tillmätas de strukturella föränd- ringar som det ökade geografiska avståndet kan medföra, såväl vad gäller kontaktnätet som sådant, som därmed sammanhängande arbetsfördelning mellan avnämarmyndighe- ter, utlokaliserade enheter och andra forsk- ningsorgan. Om avnämarmyndigheterna så- lunda finner att de geografiska avstånden ur deras synpunkt avsevärt försvårar målinrikt- ningen av forskningsverksamheten och tillgo- dogörandet av dess resultat kommer detta att leda till en benägenhet att förstärka egna utredningsorgan, och/eller anlita geografiskt mer näraliggande forsknings- och konsult- organ.

Sådana effekter kan enligt utredningens mening endast i begränsad omfattning mot- verkas t.ex. genom en central styrning av forskningsuppdragens detaljfördelning. Åt— gärder syftande till att skapa en god forsk- ningsmiljö som kan attrahera kvalificerad personal och som i övrigt ger utlokaliserade forskningsorgan en hög kvalitetsmässig kon- kurrenskraft blir i sådana sammanhang vä- sentliga men ersätter inte behovet av direkt- kontakter forskare—avnämare.

5.4 Inverkan av utlokaliseringsalternativet på det interna samarbetet inom försvars- forskningsorganisationen

5.4.1. Samarbetsmönstret inom forsknings- organisationen i nuläget och enligt FU-69 organisationsförslag

I promemorian till lokaliseringsdelegationen konstaterade utredningen att de nuvarande FOA-avdelningarna 1—4 utgör relativt själv- ständiga enheter, dels vad avser vissa service- funktioner, dels i så måtto att behovet av samverkan mellan olika specialistfunktioneri anslutning till tekniska systemutredningar, m. m. iväsentlig utsträckning kan tillgodoses inom resp. avdelningars ram. Utredningen konstaterade vidare i kapitel 3 ovan att detta delvis sammanhänger med att verksamheten — med förankring i uttalade avnämarbehov — har breddats så att olika tillämpningspro- jekt inom delvis närliggande vetenskaps- och teknikområden har kunnat bearbetats paral- lellt vid olika avdelningar.

De förändringar i nuvarande organisations- struktur som F U-69 rekommenderar i kapi- tel 4 innebär i samtliga tre alternativ att forskningsresurserna alltjämt grupperas i ad- ministrativt relativt självständiga enheter av ungefär nuvarande avdelningsstorlek vid FOA. Enligt F U-69 innebär organisationsför- ändringama jämfört med nuläget bl. a. enty- digare ansvarsområden främst på tillämp- ningssidan för dessa enheter och därmed förenklade kontakt- och beslutsvägar i vissa frågor. Jämfört med nuläget sådant det redovisades i nämnda promemoria till delega- tionen innebär därför av FU-69 rekommen- derade organisationsändringar ingen ökning utan snarare en viss minskning av behovet av samverkan i den löpande verksamheten mel— lan enheter på samma organisatoriska nivå som nuvarande FOA-avdelningar. Trots detta finner FU-69 att betydande samverkansbe- hov mellan olika delar av den totala forsk- ningsorganisationen kvarstår. främst 1. planering av verksamheten i stort i anslut—

ning till årlig rullning av programplaner

m. rn.

Dessa avser

2. löpande samarbete kring systemutred- ningar, m.m. vanligen i nära samarbete med avnämarna

3. samarbete i vissa vetenskapliga fackfrågor och sambruk av vissa serviceresurser. Dessa samverkansbehov kan enligt utred- ningens mening tillgodoses tillfredsställande vid en administrativt relativt decentraliserad organisation av de forskningsutförande enhe- terna (som ger korta formella berednings- och beslutsvägar) om dessa samtidigt är nära geografiskt samlokaliserade inbördes och i förhållande till avnämarna. Administrativa föreskrifter (t.ex. rörande formella bered- nings- och beslutsvägar för vissa typer av ärenden) och geografisk samlokalisering (som främjar informella samarbetskontakter) kan i detta sammanhang ses som varandra kompletterande medel både när det gäller att främja forskningens målinriktning och skapa en god forskningsmiljö1

5.4.2. Inverkan av utlokaliseringsalternativet

Samtliga tre alternativ till nuvarande organi- sation som FU-69 diskuterar i kapitel 4 utgår från en gruppering av s.k. systeminriktade och vetenskapligt inriktade specialistfunktio- ner i vissa, för alternativen gemensamma block (se kapitel 4, avsnitt 4.4). Utlokalise- ringsalternativet (alternativ 3) innebär därvid . det s. k. blocket för teknisk informations- behandling lokaliseras till Linköping och bildar där en försvarsforskningsanstalt för informationsbehandlingsteknik (FOA-I) . det 5. k. ABC-skyddsblocket bildar, jämte vissa delar av det 5. k. MPI-blocket och delar av det 5. k. specialmedicinska forsk- ningsgruppsblocket en försvarsforsknings- anstalt för medicin och beteendeveten- skap (FOA-MB)2 lokaliserad till Umeå (alternativ 3 a). Alternativt lokaliseras en- dast ABC-blocket till Umeå som en filial- enhet till FOA-V (alternativ 3 b). MPI- blocket lokaliseras i alternativ 3 b till Karlstad medan de specialmedicinska grupperna bibehåller nuvarande lokali- sering till Stockholm och Linköping. (1 särskild expertpromemoria (bilaga 5) har

förslag därutöver väckts om att överväga en successiv överföring av viss flygmedi- cinsk forskning från Stockholm till Lin- köping.) . vapen- och verkansblocket bildar en för- svarsforskningsanstalt för vapenteknik (FOA-V). FOA-V lokaliseras till Stock- holmsregionen, varvid Ursviksområdet ut- ryms och en huvuddel av i första hand FOA—V: s experimentella verksamhet för- läggs till Grindsjön, Sorunda. Även om utlokaliseringsalternativet sålun- da har stora delar av blockstrukturen gemen- samma med alternativen 1 och 2 medför det enligt FU-69 mening avsevärt större samman- lagda förändringar i förhållande till nuläget av de geografiska och organisatoriska kopp- lingarna mellan olika delar av den totala försvarsforskningsorganisationen. Möjlighe- terna till nära samarbete mellan de olika blocken av specialistfunktioner begränsas så- lunda enligt utredningens mening av de ökade geografiska avstånden. Med hänvisning till de tre typer av samverkansbehov som angavs i slutet på följande avsnitt vill utred- ningen därvid särskilt framhålla följande effekter av utlokaliseringsalternativet . effekten på löpande samverkan mellan

FOA-V, FOA-I och FOA-MB samt SFF:s utredningsavdelning i anslutning till forsk- nings- och utredningsprojekt samt avnä- marremisser som berör flera anstalters ansvars- och kompetensområden. Denna samverkan har samma karaktär som och ingår också ofta i det ovan behandlade kontaktnätet med avnämarna. De geogra- fiska avstånden mellan anstalterna synes därvid få samma inverkan på kontakterna mellan anstalterna inbördes som mellan dessa och avnämarmyndigheterna (jfr av- snitt 5.3.2 ovan)

1Erfarenheter redovisade från Bell Telephone Laboratories, allmänt ansett som ett av världens mest framgångsrika laboratorier för målinriktad forskning, pekar i samma riktning. (I Morton i ”The R & D Game: Technical Men, Technical Ma6nagement & Research Productivity, MIT Press, 19 9).

2 Viss verksamhet vid nuvarande MPI och SjvS föreslås sålunda överföras till FOA-MB.

. effekten på löpande samverkan mellan samtliga anstalter och SFF i fråga om dator- och programmerarservice. Utlokali- seringsalternativet medför därvid behov av ett ökat antal programmerare inom forsk- ningsorganisationen jämfört med en sam- manhållen lokalisering (se vidare avsnitt 5.8). Utlokaliseringen medför vidare be- hov av ökad datorkapacitet på lokalise- ringsorterna och kan innebära behov av ökade investeringar i datoranläggningar på dessa orter. (I den mån datoranläggning- arna är av olika typ kan därvid samutnytt- jandet av programvara inom försvarsforsk- ningsorganisationen försvåras) . effekten på löpande samverkan mellan ABC-skyddsblocket och FOA—V. Utlokali- seringsalternativet kommer enligt utred— ningens mening att medföra behov av dubblering av vissa kvalificerade specialist- funktioner för bl. a. organisk/kemisk ana- lys och syntes jämfört med den samlade lokalisering till Ursviksområdet som före- slås i alternativen ] och 2 (se vidare avsnitt 5.8) . utlokaliseringsalternativet (både under- alternativet 3a och 3b) innebär en i förhållande till nuläget ökad geografisk spridning av resurser för medicinsk och beteendevetenskaplig forskning för för- svarsändamål vilket försvårar möjlighe- terna till en ökad sammanhållning och samordning av forskningen inom området. En sådan samordning har såväl FU—69 som olika totalförsvarsmyndigheter bedömt önskvärd.

5.5 Inverkan av utlokaliseringsalternativet på samverkan med universitet och högskolor, andra forskningsorgan samt industrin

5.5.1. Nuvarande samverkan

När det gäller kontakter med andra forsk— ningsorgan skiljer sig FOA i princip inte från andra forskningsinstitutioner, utöver att bredden och omfattningen på FOA:s verk- samhet gör att kontakterna berör ett stort antal vetenskapsområden. Sammanställ-

ningen i bilaga I, tabell Bl.3—7 över vid FOA företrädda tekniska och vetenskapliga specialiteter belyser närmare detta förhållan- de.

Universitets- och högskolekontakter

FOA har en i förhållande till totalomsätt- ningen relativt begränsad volym uppdrag utlagda på andra forskningsorgan. Antalet från FOA utlagda uppdrag till universitet och högskolor uppgick under 1971 till 73. Av dessa hänför sig ett 60-tal till Stock- holm—Uppsalaregionen. Uppdragens totala omfattning var ca 3,5 milj. kr.1 2

De formella uppdragen ingår i ett samar- betsnät av delvis informell natur med olika universitets- och högskoleinstitutioner och motsvarande. Utöver de fall där direkt sam- arbete bedrivs torde sålunda flertalet fors- kare upprätthålla någon form av kontakt med universitets- och högskoleinstitutioner bl. a. genom att delta i vissa seminarier och föreläsningar inom sitt fackområde.

Mot ovanstående bakgrund framhöll FU-69 i sin promemoria till delegationen att geografisk närhet till universitet eller hög- skola med för FOA centrala vetenskapsområ- den representerade utgör ett tungt vägande krav på nuvarande och framtida lokalise- ringsort. Möjligheter till nära kontakter med olika universitets- och högskoleinstitutioner torde vara av stor betydelse bl. a. för att skapa och vidmakthålla en god forsknings- miljö, och då inte minst i fråga om rekryte- ring och vidareutbildning av kvalificerad forskar- och teknikerpersonal. FU-69 påpe- kade vidare att berörda universitet och hög- skolor också har stort utbyte av en samloka- lisering genom att den lokala basen för forskningsverksamhet breddas.

Andra uppdragskontakter och industrikon- takter

Utöver uppdragen till olika forskningsinstitu- tioner har FOA f. n. uppdrag utlagda på ett

; Se tabell 38.3 1 bilaga 8.

Avser i stort totala omfattningen av uppdrag bearbetade/utlagda under 1971. Betalningsutfallet kan i vissa fall fördela sig på flera budgetår.

fyrtiotal industrier och konsulter inom och utom landet till en omfattning av totalt ca 2,8 milj. kr*.

Myndigheter och företag utanför försvars- sektorn har till FOA lagt ut uppdrag om tillsammans ca 4,8 milj. krl. Av detta belopp faller drygt hälften på styrelsen för teknisk utveckling och forskningsråden. Av återsto- den avser närmare 1 milj. kr komponent- prövning etc. utförd av FTL.

FOA: s kontakter med försvarsindustrin är omfattande. De ankommer i första hand på nuvarande FOA l, FOA 2 och FOA 3 och avser främst Bofors, Förenade Fabriksver- ken, LME, Philips Teleindustri, Svenska Ra- dio AB och SAAB-SCANIA. Flertalet indu- strikontakter är betingade av olika uppdrag som försvarets materielverk lägger ut på berörda industrier.

Industrikontakterna uppvisar för samtliga FOA-avdelningar en koncentration till södra och mellersta Sverige.

5.5.2. Inverkan av utlokaliseringsalternativet

Såväl Umeå som Linköping har institutioner för högre utbildning och forskning inom vissa för de utlokaliserade enheterna viktiga ämnesområden. Inom dessa områden förelig- ger sålunda förutsättningar för att de utloka- liserade enheterna skall kunna knyta lokala vetenskapliga kontakter. Detta är dock en process som kan kräva en relativt lång upparbetningstid. Stockholmsregionen erbju- der dock de totalt sett bästa förutsättning- arna för att etablera vetenskapliga kontakter med olika universitets- och högskoleinstitu- tioner, bl. a. på grund av en allsidigare täckning av olika vetenskapsområden.

FU—69 bedömer sålunda att utlokalise- ringsalternativet främst får följande effekter på samverkan mellan berörda försvarsforsk- ningsenheter och andra forskningsorgan samt industrin . etablerade kontakter med universitets— och

högskoleinstitutioner i Stockholmsregio-

nen blir svårare att upprätthålla. Vissa av dessa kan successivt överflyttas till de nya lokaliseringsorterna

. även om arbetsmarknaden för kvalificera- de forskare och tekniker breddas på lokaliseringsortema genom utflyttningen av berörda försvarsforskningsenheter och andra forskningsorgan, t. ex. SBL, torde orterna ändå inte ur rekryteringssynpunkt bli jämförbara med Stockholmsregionen . även om underlaget för viss kvalificerad service till forskningsverksamhet breddas på lokaliseringsorterna genom utflyttningen finns dock risk för att köp av sådana servicetjänster på lokaliseringsorterna blir svårare, dyrare och förknippade med lång- re leveranstider jämfört med Stockholms- regionen. Som exempel på sådan service kan nämnas tillgång till stora datorer, specialiserad vetenskaplig biblioteksser- vice samt viss specialiserad laboratorie- och instrumentservice

. särskilt för till Umeå utlokaliserade enhe- ter torde det bli svårare att upprätthålla nuvarande industrikontakter och att etab- lera nya sådana, eftersom en huvuddel av de för samarbete aktuella industrierna är lokaliserade till södra och mellersta Sverige.

Sammanfattningsvis torde ovannämnda förhållanden innebära nackdelar för utlokali- serade försvarsforskningsenheter även om vissa positiva effekter erhålls på lokaliserings- orterna, särskilt vad gäller universiteten och högskolorna på dessa orter, vartill kommer de allmänna regionalpolitiska effekterna.

5.6 Skillnader mellan Umeå och Linköping med avseende på kontaktvägarna

De föreslagna lokaliseringsorterna Umeå och Linköping skiljer sig enligt utredningens me- ning i betydande grad när det gäller de sammanlagda kontaktavstånden till avnäma- re och övriga delar av forskningsorganisatio- nen, och därmed ifråga om möjligheterna att tillgodose olika samverkansbehov.

Sålunda torde Linköpingsenheten (FOA-I) få sina kontakter utanför regionen starkt

[ Avser i stort totala omfattningen av uppdrag bearbetade/utlagda under 1971. Betalningsutfallet kan i vissa fall fördela sig på flera budgetår.

koncentrerade till Stockholm. FMV har vida- re redan i nuläget väl upparbetade kontakt— vägar till försvarsindustrin och egna prov- ningsenheter i Linköpingsregionen. Dessa kontakter berör delvis samma teknikområ- den som de FOA-I arbetar inom.

Umeåenheten får sina avnämar- och forsk- ningskontakter geografiskt betydligt mer ut- spridda, vilket inte minst med hänsyn till enhetens lokalisering ger mycket långa sam- manlagda kontaktavstånd. Umeåenheten har sålunda väsentliga avnämargrupper dels i Stockholm (centrala staber och FMV) dels i Karlstad (SjvS, VPV1 och, enligt delegatio- nens förslag, Cfs), dels slutligen i Eskilstuna (FortF enligt delegationens förslag). Umeå- enheten har vidare samverkansbehov med försvarsforskningsorgan i både Stockholm och Linköping1 där vissa forskningsgrupper bl. a. fackmässigt är underställda Umeåenhe- ten. Umeåenhetens förlängda kontaktvägar till huvuddelen av den industri, med vilken berörda FOA-funktioner samarbetar, har ti- digare påtalats.

5.7 Personalavgångar och därmed samman- hängande produktionsstörningar i samband med en omlokalisering

En omlokalisering orsakar erfarenhetsmässigt stora påfrestningar på berörd personal och leder också till vissa personalavgångar och därmed sammanhängande produktionsstör- ningar.

För att effektivt bedriva forskning inrik- tad på olika tillämpningsmål inom de områ- den FOA arbetar krävs, som tidigare fram- hållits i detta betänkande, i hög grad sam- verkan mellan en rad olika specialistfunktio- ner. Varje sådan specialistfunktion represen- terar ofta en unik kombination av kompe- tens inom ett tekniskt eller vetenskapligt fackområde och olika aktuella tillämpnings- områden. Flertalet sådana specialistfunktio- ner bärs upp av ett fåtal kvalificerade befatt- ningshavare med långvarig erfarenhet inom verksamhetsområdet2 och med ett välut- vecklat personligt kontaktnät inom forsk- ningsorganisationen och med olika avnämar-

myndigheter som ett viktigt komplement till den egna fackkompetensen.

Ett samtidigt bortfall i samband med en ev. omlokalisering av några sådana personer inom ett fåtal specialistfunktioner kan såle- des leda till avsevärda störningar i resultatav- tappningen till avnämarna genom att förut- sättningar för en effektiv samverkan mellan olika specialistfunktioner och med avnämar- na då ej längre föreligger. Återställande av kompetensnivån inom en specialistfunktion kan ta åtskilliga år (5—10 år) i anspråk, särskilt om erfaren personal saknas som handledare. Den minskade effektivitet i forskningsverksamheten som ett förväntat personalbortfall av ovannämnda art kan medföra har av FOA bedömts kunna medfö- ra väl så stora kostnader för försvaret som andra följder av en utlokalisering.

FOA har i februari 1972 genomfört en undersökning av personalens attityder till en utlokalisering. Resultaten redovisas översikt- ligt i bilaga 8, avsnitt B8.2. Dessa ger anledning förmoda att övergångsproblem av ovannämnd art blir särskilt påtagliga i Umeå- alternativet.

5.8 Merkostnader för försvaret :" utlokalise- ringsalternativet

Avsnitten 5.3—5.7 ovan har behandlat olika kvalitativa effekter av utlokaliseringsalterna- tivet på arbetsförutsättningarna inom för- svarsforskningsorganisationen. Vissa av dessa effekter förorsakar merkostnader för försva- ret, vilka således skall ställas mot de förvän- tade regionalekonomiska vinsterna av utloka- liseringsalternativet. Dessa merkostnader för försvaret i utlokaliseringsalternativet är svåra att uppskatta bl. a. genom att vissa effekter ej kan kvantifieras men ändå kan vara av mycket stor betydelse. Som exempel kan nämnas ev. försämrad kvalitet på forsknings- resultaten i samband med personalbortfall, m.m. som följd av flyttningen, vilket kan

l Främst alternativ 3 a. 2 Detta gäller ej enbart forskarpersonal med akademisk utbildning utan också i många fall konstruktörer, tekniker och instrumentmakare.

leda till sämre beslutsunderlag i materielan- skaffningsfrågor av avsevärd ekonomisk räck- vidd. Utredningen har emellertid, bl. a. med utgångspunkt i lokaliseringsdelegationens uppskattade schablonbelopp, gjort vissa överslagsberäkningar av de merkostnader som i första hand kan komma att uppståi anslutning till utlokaliseringsalternativet. Dessa merkostnader är:

A. Engångskostnader i samband med omlo- kaliseringen

Al. Merinvesteringar i byggnader och fasta anläggningar. En undersökning som ut- redningen låtit en konsultfirma inom byggnadsfacket utföra visar att dessa under vissa förutsättningar skulle kunna begränsas till omkring 6 milj. kr1 3 av en total nyanläggningskostnad på ca 1 10 milj. kr.1 3

AZ. Direkta flyttningskostnader innefattan- de även särskilda ersättningar till berörd personal, m.m. Dessa kostnader har med användning av delegationens schab- lonmodell2 uppskattats till ca 20 milj. kr3.

A3. Kostnader för produktionsbortfall i samband med att den kvalificerade per- sonalen måste arbeta med nedmonte- ring, uppmontering och intrimning av komplicerad experimentell utrustning i stället för med avnämarnas problem. Enligt grova bedömningar av FOA skulle dessa kostnader uppgå till 15—25 milj. kr i utlokaliseringsalternativet.

I första hand kostnadspostema Al och A2 kommer att föranleda direkta merutgifter på berörda myndigheters budget i samband med utflyttnirigen3. Posten A3 kommer sannolikt ej att erfordra ökade betalningsmedel över statsbudgeten utan får kompenseras genom att en motsvarande nedgång i forskningsverk- samhetens effektivitet får accepteras under en övergångsperiod.

B. Merkostnader för den löpande verksam- heten efter omlokaliseringen

Bl. Merkostnader för upprätthållande av kontaktnät; enligt delegationens beräk- ningsmetod ca 3,5—4 milj. kr/år, åtmin- stone under de första åren efter en omlokalisering. B2. Merkostnader för dubblering av vissa specialistfunktioner (framförallt dator- programmering och organisk/kemisk analys och syntes) på grund av att sambruk av dessa försvåras inom för- svarsforskningsorganisationen. Dessa merkostnader är svåra att uppskatta men kan uppgå till omkring 3 milj. kr/år. Såväl kostnadspostema Bl som B2 kom- mer vid oförändrad ambitionsnivå i övrigt för forskningsverksamheten att uppträda som merutgifter på berörda myndigheters budget.2 3 Posterna B1 och B2 har uppskat- tats innebära ett merbehov av personal inom försvarsforskningsorganisationen motsvaran- de ett 70-tal heltidstjänster. Lönekostnader- na för dessa ingår i ovan angivna belopp.

De beräkningar som ligger till grund för kostnadsuppskattningarna under punkterna A och B ovan redovisas mer i detalj i bilaga 8.

5.9 Slutsatser

Med hänsyn tagen enbart till arbetsförhållan- dena inom försvarsforskningsorganisationen torde en partiell utlokalisering enligt delega- tionens förslag innebära betydande merkost- nader och påfrestningar. Dessa är framförallt knutna till behovet av att upprätthålla nära kontakter dels inom försvarsforskningsorga- nisationen med dess olika delar, dels mellan

1 1971 års priser. De framtida kostnaderna är bl. a. beroende av hur markpriserna i Stockholm utvecklas i förhållande till byggnadskostnadsindex. Osäkerheten i kostnadsuppskattningarna är satt till 20 %.

2 sou 1972: 55, bil. 2.

FU-69 förutsätter att dessa ej inräknas i de planeringsramar för försvaret som skulle gälla om en utlokalisering ej kommer till stånd.

dessa och avnämarmyndigheterna inom för- svaret. Härtill kommer att ett bortfall av kvalificerad personal på vissa nyckelbefatt- ningar i samband med en omlokalisering kan få långvariga effekter på forskningsverksam- heten. Försvarsinterna förhållanden talar så- lunda starkt för en fortsatt samlad lokalise- ring av försvarsforskningen till Stockholms- regionen.

6. Överväganden och förslag rörande forsknings- resursernas framtida organisation

6.1. Utgångspunkter

Utredningen har som grundläggande princip för inriktningen och dimensioneringen av s. k. sektorsanknuten målinriktad forskning och utveckling bl. a. anfört följande i delbe- tänkande 2.

"Forskning avsedd att tillgodose behov inom en viss samhällssektor inriktas och dimensioneras vä- sentligen utifrån samma mål som gäller för plane- ringen inom sektorn. Mål för sektorsinriktad forsk- ning bör således behandlas i anslutning till samma beslutsprocess som gäller för planeringen i övrigt inom sektorn."

Försvarsforskningen hänger således nära samman med övrig verksamhet inom total- försvaret och är därmed ett av medlen för att uppnå de mål som statsmakterna uppställt för säkerhetspolitiken. Detta innebär att olika försvarsmyndigheter, främst ÖB och försvarsgrenscheferna samt andra myndighe- ter med centralt planeringsansvar inom total- försvaret, måste tillförsäkras ett starkt infly- tande på forskningens inriktning och dimen- sionering samt väl fungerande kontaktvägar till de forskningsutförande enheterna. Dessa grundläggande principer för forskningen för försvarssektorn, som utredningen behandlati två tidigare delbetänkanden, utgör en viktig utgångspunkt för de överväganden och för- slag rörande den framtida organisationen av de forskningsutförande enheterna inom för- svarssektorn som utredningen presenterari detta kapitel.

En prövning av organisationen av de forsk— ningsutförande enheterna inom försvarssek- torn innefattar följande frågor: 0 vilken omfattning och karaktär har sek- torns behov av forsknings- och utveck- lingskapacitet? . vilken forskning bedrivs lämpligen i egen regi inom sektorn? . hur bör de forskningsutförande enheterna vara organisatoriskt grupperade för att tillgodose följande, i sammanhanget vä- sentliga krav:

— effektiv målinriktning av verksamheten som tillfredsställer avnämarnas behov av forskningsresultat som är tids— och innehållsmässigt anpassade till de be- slutssituationer avnämarna står inför i planerings- och anskaffningsverksam- heten

— anpassningsförmåga såväl till föränd- ringar i behovsbilden på avnämarsidan som till den vetenskapliga utvecklingen tillgång till hög vetenskaplig kompe- tens. Detta är en förutsättning för . effektivitet i forskningsverksamhe-

ten och undvikande av dubbelarbe-

te genom att rätt utnyttja det totala internationella utbudet av forsk- ningsresultat

. balanserade bedömningar av var osäkerheter i till avnämarna redovi- sat underlag måste accepteras, bl. a. med hänsyn till tidskraven, och med denna osäkerhet samman-

hängande kvarstående problem som bör bli föremål för fortsatt forsk- ning 0 forskningsorganens förmåga till inre förnyelse.

6.2. Efterfrågan på forsknings- och utveck- lingskapacitet för försvaret

Utredningen har funnit, att så länge nuvaran— de mål för säkerhets— och försvarspolitiken gäller kommer totalförsvaret att ha en lång- siktig efterfrågan på forsknings- och utveck- lingskapacitet (FoU-kapacitet) inom främst följande fem tillämpningsområden

1. system och metoder för teknisk informa-

tionsbehandling

2. fordon och farkoster

3. vapen och deras verkan med skyddet mot

A-, B- och C-vapen som ett särskilt delområde 4. människan i totalförsvaret 5. planerings— och utredningsmetodik (inkl.

visst underlag för studier och utredningar på hög organisatorisk nivå inom totalför- svaret). Den FoU-kapacitet som efterfrågas inom dessa tillämpningsområden är i stor utsträck- ning speciell för försvaret. Efterfrågan inom områdena 1—3 ovan sammanhänger sålunda nära med behovet av att kunna göra kvalifi- cerade bedömningar av den teknologiska hotbilden som underlag för avvägningar av olika totalförsvarskomponenter samt med behovet av att upprätthålla en utvecklings- och tillverkningskapacitet för viss försvars- materiel inom landet. Därtill kommer efter- frågan på underlag i frågor rörande rustnings- begränsning och kontroll. De tekniska krav som ställs inom områdena är ofta starkt försvarsspecifika, och stor hänsyn måste tas till militära sekretesskrav beträffande FOU- insatser som är direkt knutna till materielut- veckling.

Inom område 4, Människan i totalförsva- ret, sammanhänger de försvarsspecifika insla- gen i efterfrågan främst med de speciella påfrestningar som individer och grupper ut- sätts för i krigsmiljö och de uppgifter som

bl.a. försvarets fredstida utbildningsorgani- sation därmed ställs inför.

De försvarsspecifika dragen i efterfrågan inom område 5, Planerings- och utrednings- metodik m.m. sammanhänger direkt med försvarets uppgifter att inom ramen för begränsade personella och ekonomiska re- sursuppoffringar i fred planera och investera i utbildning och materiel för en krigsorgani- sation som inom totalförsvarets ram omfat- tar stora delar av samhället.

6.3 Behov av forsknings- och utvecklingsm- surser inom sektorn och samverkan med annan forskning

De resurser som bör satsas på forskning och utveckling inom de nämnda fem tillämp- ningsområdena är som utredningen framhål- lit i tidigare delbetänkandeni första hand en fråga om en intern avvägning inom försvars- sektorn med hänsyn till de totala mål och resursramar som angetts för sektorns verk- samhet. Utredningen har, bl. a. efter hörande av olika planeringsansvariga myndigheter in- om totalförsvaret, funnit att efterfrågan på FoU-kapacitet inom nämnda tillämpnings- områden har en sådan långsiktighet och karaktär att det är motiverat att försvaret förfogar över egna forskningsutförande enhe- ter inom ur försvarets synpunkt centrala delar av dessa områden. Utredningen har därför — liksom i delbetänkande l — funnit starka skäl tala för att försvarets nuvarande forskningsutförande myndigheter behåller försvarsdepartementet som huvudman. En betydande samverkan med annan forskning bör dock alltfort ske och där så är möjligt utbyggas. Utredningen vill i detta samman- hang särskilt framhålla . samverkan med industrin inom de primärt tekniska tillämpningsområdena (1—3) . samverkan inom tillämpningsområde 4 med annan medicinsk och beteendeveten- skaplig forskning. Förutom inom sådana delområden som allmän hälso- och sjuk- vård bör enligt utredningens mening goda förutsättningar för samverkan också fin-

i i 1 1

nas inom sådana delområden som biotek-

nologi och miljötoxikologi . samverkan med universitet och högskolor

i forskarutbildningsfrågor samt i fråga om viss långsiktig, kunskapsuppbyggande

forskning.

Därutöver bör det enligt utredningens mening prövas om ej vissa mindre enheter inom nuvarande försvarsforskningsorganisa- tion bör överföras till annan huvudman. Dessa frågor har närmare behandlats i kapitel 4.

6.4. Egenskaper hos forskningsresurserna

Utredningen har funnit att de forskningsut- förande enheterna inom försvarssektorn i första hand bör grupperas i organisatoriska block med uppgift att inför avnämarna, dvs. olika totalförsvarsmyndigheter, svara för den teknisk-vetenskapliga fackkompetensen in- om vart och ett av de fem nämnda tillämp- ningsområdena eller större sammanhållna de- lar därav. En sådan gruppering främjar enkla och direkta kontaktvägar med avnämarna vilket är av stor betydelse för såväl forsk- ningens målinriktning som forskningsresulta- tens effektiva utnyttjande. Eftersom den långsiktiga efterfrågan på FoU-kapacitet mer är knuten till dessa tillämpningsområden än till enskilda vetenskapsområden skapar en gruppering i sådana block också förutsätt- ningar för en viss långsiktig stadga hos organisationsstrukturen. En sådan långsiktig stadga är enligt utredningen av stor betydelse bl. a. för att säkra kontinuiteten iinforma- tionsöverföringen mellan avnämare och forskningsorgan såväl inom som utom för- svarssektorn.

Blocken måste kännetecknas av en hög fackkunskap inom de tillämpningsområden de ansvarar för. Detta innebär att de bl. a. skall ha en allsidig kännedom om olika avnämarproblem på tillämpningssidan. De skall därvid komplettera kunnandet inom t. ex. staber och förvaltningar med kapacitet för fördjupade studier och bedömningar —— vid behov grundade på egna försök — av vad den teknisk-vetenskapliga utvecklingen kan

innebära, dels ur hotbildssynpunkt, dels vad gäller möjligheter till egna systemlösningar. Blocken måste därmed också karakteriseras av en hög kompetens inom för tillämpnings- området centrala vetenskapsområden. Detta är för det första en förutsättning för att de i sin verksamhet skall kunna tillgodogöra sig resultaten från annan forskning, bl. a. genom att upprätthålla goda kontakter med andra forskningsorgan. För det andra måste bloc- ken kunna tillgodose behov av fördjupade forskningsinsatser inom vissa grundläggande tekniska och vetenskapliga fackområden som är unika och specifika för försvaret. Utred- ningen vill i detta sammanhang starkt betona kravet på hög vetenskaplig fackkompetens. Detta är nödvändigt både för verksamhetens effektiva bedrivande (undvikande av veten- skapligt dubbelarbete) och för att forsk- ningsorganens trovärdighet, bl. a. i sin rådgi- vande funktion, ej skall kunna ifrågasättas ur vetenskaplig synpunkt. Inom blocken bör således återfinnas såväl mer systeminriktade specialistfunktioner som mer vetenskapligt inriktade specialistfunktioner. Den inbördes avvägningen mellan dessa kan behöva variera i tiden och från område till område, bl.a. beroende på den kompetens som finns till- gänglig på avnämarsidan och vid andra forsk- ningsorgan.

6.5 Alternativ till nuvarande organisation

Med utgångspunkt från den tillämpningsom- rådesanknutna blockstrukturen har utred- ningen i kapitel 4 beskrivit tre alternativ till nuvarande organisation av de forskningsut- förande enhetema inom försvarssektorn. I samtliga dessa alternativ förutsätts en styrel- se för försvarsforskning enligt förslaget i utredningens delbetänkande 2 utgöra cen- tralt ledningsorgan. I alternativ 1 är forskningsresurserna orga- niserade enligt följande 0 ett sammanhållet FOA, bestående av en avdelning för A—, B- och C-skydd (männi- skan som objekt för vapenverkan), en avdelning för vapensystem och deras ver-

kan och en avdelning för teknisk informa-

tionsbehandling

. FFA och MPI med i stort oförändrade uppgifter och oförändrad organisation i förhållande till nuläget

' befintliga specialmedicinska forskargrup- per för vilka SjvS får ett något utökat samordningsansvar. I alternativ 2 är forskningsresurserna orga- niserade enligt följande 0 en försvarsforskningsanstalt för vapensy-

stem och deras verkan (FOA-V) inklusive skydd mot A-, B- och C—vapen

. en försvarsforskningsanstalt för teknisk informationsbehandling (FOA-I) . en medicinsk-beteendevetenskaplig för- svarsforskningsanstalt (FOA-MB) upp- byggd kring vissa funktioner vid nuvaran- de FOA, MPI forskande funktioner samt specialmedicinska enheter med i stort samma typ av geografisk och organisato- risk anknytning som i nuläget . FFA med i stort oförändrade uppgifter och oförändrad organisation i förhållande till nuläget.

Alternativ 3, det 5. k. utlokaliseringsalter— nativet, är utformat med utgångspunkt från delegationens för lokalisering av statlig verk- samhet förslag om en utlokalisering av vissa funktioner vid nuvarande FOA till Linkö- ping och Umeå. Alternativ 3 anknyter i stort till den organisatoriska strukturen i alterna- tiv 2. Det har två underalternativ (3 a och 3 b; se kapitel 4) som skiljer sig åt bl.a. beträffande fördelningen av vissa medicinska och beteendevetenskapliga forskningsresur- ser.

U tIo kaliseringsaltema tivet

Utredningen har i kapitel 5 ingående behand- lat de funktionella och ekonomiska faktorer som ur främst försvarets synpunkt är av betydelse för ett ställningstagande till utlo- kaliseringsalternativet.

Utredningen har därvid funnit att ett val av detta alternativ, både i förhållande till nuvarande organisation och i förhållande till utredningens alternativ 1 och 2, innebär

betydande merkostnader och påfrestningar såväl för försvarsforskningsorganisationen som för försvaret som helhet. Utifrån de arbetsuppgifter och arbetsvillkor som gäller för försvarsforskningen finner utredningen sålunda starka funktionella och ekonomiska skäl tala för en fortsatt sammanhållen lokali- sering till Stockholmsregionen av försvarets forskningsutförande enheter. Utredningen finner därför inte anledning att här ytterliga- re gå in på detta alternativ, utan hänvisar till kapitel 5.

Alternativ 1 och 2

Utredningen har mot bakgrund av de detalj- diskussioner som redovisats i tidigare kapitel funnit att den tillämpningsområdesanknutna blockstruktur som karakteriserar alternati- ven 1 och 2 visar så påtagliga fördelar i förhållande till nuvarande organisation att en övergång till en sådan organisatorisk struktur enligt utredningens mening är starkt motive- rad.

Dessa fördelar i förhållande till nuvarande organisation hänför sig främst till att den tillämpningsområdesanknutna blockstruktu- ren på samma organisatoriska nivå (dvs. i stort motsvarande avdelningsnivån vid nuva- rande FOA) ger entydigare ansvarsförhållan- den för och därmed totalt sett bättre sam- manhållning av verksamhet som dels har gemensamma tillämpningsmål, dels visar en betydande grad av teknisk/vetenskaplig sam- hörighet. Den tillämpningsområdesanknutna blockstrukturen bör därför ge bättre förut- sättningar i förhållande till nuläget att vid angivna resursramar vidmakthålla en hög fackkompetens såväl vad gäller försvarsspeci- fika tillämpningar som inom mer grundläg- gande vetenskaps- och teknikområden. Detta är inte minst av betydelse med de ekonomi- ska och personella ramvillkor som gäller för försvaret i nuvarande läge. Den tillämpnings- områdesanpassade blockstrukturen enligt nå- got av alternativen 1 och 2 i kapitel 4 ger också enligt utredningens mening möjlighe- ter till personalbesparingar utöver de FOA angivit i sin programplan vad gäller såväl

vissa forsknings- och utredningsfunktioner som funktioner för administrativ och teknisk service inom ramen för en i stort oförändrad ambitionsnivå för försvarsforskningspro- grammet som helhet. Dessa dimensionerings- överväganden redovisas närmare i kapitel 4 och bilaga 6.

Den tillämpningsområdesanknutna block- strukturen bör vidare i förhållande till nulä- get ge direktare och mer decentraliserade kontakt- och beslutsvägar såväl gentemot avnämarna som inom forskningsorganisatio- nen i en huvuddel av den löpande verksam- heten. Detta bör vara till fördel både för forskningens målinriktning och när det gäller att skapa en god forskningsmiljö.

Enligt utredningens mening bör sålunda den tillämpningsområdesanknutna block- strukturen skapa goda förutsättningar för ett effektivt informationsflöde längs axeln kun- skapsuppbyggande forskning -» tillämpad forskning —> objektbunden utvecklings-, för- söks- och prövningsverksamhet inom varje tillämpningsområde. Detta är av stor bety- delse både för ett effektivt resursutnyttjande och för organisationens förmåga till inte förnyelse och anpassning till förändringar i behovsbilden. I sådana sammanhang är sålun- da möjligheterna att låta personal inom blocken cirkulera mellan olika arbetsuppgif- ter längs nämnda axel enligt utredningens mening av större vikt än möjligheterna att låta personal cirkulera mellan tillämpnings- områdena. Personalcirkulation mellan olika tillämpningsområden försvåras enligt utred- ningens mening oberoende av organisations- struktur av att de olika tillämpningsområde- na var för sig har en relativt särpräglad profil vad gäller den kvalificerade personalens tek- nisk-vetenskapliga fackinriktning.

Den tillämpningsområdesanknutna block- strukturen ansluter också väl till de principer för sektorsanknuten forskning som utred- ningen diskuterat i tidigare delbetänkanden. Viktiga egenskaper hos resursorganisationen äri detta sammanhang: . sektorns egna forskningsresurser anpassas

i första hand efter verksamhet inriktad på sektorsspecifika tillämpningar, detta för

att undvika de nackdelar som är förknip- pade med en splittring i målinriktningen

på tillämpningssidan . samordning med forskning inom andra

samhällssektorer sker främst genom s.k. programsamordning inom områden där Olika sektorers tillämpningsmål är likarta- de samt genom ett brett tekniskt och vetenskapligt samarbete med universitet och högskolor, andra forskningsorgan samt industrin. Utredningen har ej funnit att en gruppe- ring av forskningsresurserna i block efter de angivna tillämpningsområdena och för dessa centrala vetenskapliga fackområden skulle erbjuda några allvarliga nackdelar, t.ex. i form av en i förhållande till nuläget ökad överlappning av olika organisationsenheters vetenskapliga ansvarsområden. Dels har bloc— ken sina vetenskapliga tyngdpunkter förlag- da till relativt skilda områden, dels kan enligt utredningens mening kvarstående behov av samordnat utnyttjande av vissa vetenskapliga specialistfunktioner i allmänhet lösas genom en lämplig geografisk samlokalisering av blocken kompletterat med enhetliga rutiner för kostnadsredovisning m. m. inom försvars- forskningsorganisationen.

De svagheter som vidlåder den tillämp- ningsanpassade blockstrukturen samman- hänger med kvarstående samverkansbehov mellan blocken inbördes samt mellan bloc- ken och andra forskningsorgan. Dessa sam- verkansbehov ändrar något karaktär i förhål- lande till nuläget men blir dock inte mer omfattande totalt sett än de som nu före- kommer på motsvarande organisatoriska nivå och bör också kunna tillgodoses genom de samverkansformer som beskrivits ikapitel 4.

6.6. Omställningsproblem

En övergång till den tillämpningsområdesan- knutna blockstrukturen innebär relativt be- tydande förändringar i förhållande till FOA: s nuvarande organisation och även när det gäller organisationen av viss forskning inom det medicinsk-beteendevetenskapliga området. Detta kan otvivelaktigt ge upphov

till vissa omställningsproblem och därmed förknippade kostnader. Därvid bör dock beaktas att för majoriteten av FOA: s perso- nal innebär alternativen ] och 2 väsentligen förändringar av de förvaltningsrättsliga lyd- nadsförhållandena för stora och i nuläget relativt väl sammanhållna grupper av forsk- ningsinstitutioner (motsv.) medan verksam- hetens sakinnehåll och geografiska placering knappast berörs i förhållande till gällande programplaner.

Utredningen vill i detta sammanhang ock- så erinra om konsekvenserna av 1972 års försvarsbeslut och den utvecklingstrend, som bl. a. redovisas i FOA: 5 senaste petita och programplaner i fråga om förhållandet mel— lan tillgängliga ekonomiska ramar för femårs- perioden och personalkostnaderna. Försvars- forskningen — liksom försvaret som helhet -— torde mot bakgrund härav med stor sanno- likhet att under alla förhållanden ställas inför betydande omställningsproblem. Huru- vida det ena eller andra organisationsalterna- tivet under sådana omständigheter ger avse- värt större eller mindre totala övergångskost- nader t. ex. under en femårsperiod blir myc- ket svårt att bedöma. Egenskaper hos organi- sationsstrukturen som anpassningsförmåga och möjligheter att vidmakthålla kompetens- centra av kritisk storlek blir däremot av stor betydelse i ett sådant läge.

FOA-personalens åldersstruktur visar vida- re att betydande pensionsavgångar kommer att ske under den närmaste fem- till tioårs- perioden. Det är därvid av stor betydelse att rekrytering och vidareutveckling av den per- sonal som skall ersätta avgångarna kan ske mot bakgrund av en organisatorisk ram för FOA, som kan förväntas ligga fast i sina huvuddrag under en längre tidsperiod.

Sammanfattningsvis bör därför ev. över- gångskostnader enligt utredningens mening inte behöva utgöra ett tungt vägande skäl mot en övergång till en tillämpningsområdes- anknuten blockstruktur.

6.7 Val mellan alternativen ] och 2 för forskningsresursorganisationen

Skillnaderna mellan utredningens alternativ 1 och 2 betingas dels av graden av organisa- torisk sammanhållning av vissa resurser för medicinsk och beteendevetenskaplig forsk- ning, dels av frågan om tre av blocken (teknisk informationsbehandling, vapen och verkan och ABC-skydd) skall bilda relativt självständiga avdelningar inom en gemensam myndighetsram (FOA) eller ingå i två relativt självständiga institut (FOA-l resp. FOA-V);i båda alternativen under SFF som program- myndighet med de uppgifter och befogen- heter som föreslogs i delbetänkande 2. Frå- gan om den medicinsk-beteendevetenskapli- ga forskningens organisation och FOA:s organisation kan därvid behandlas oberoende av varandra.

Medicinsk-beteendevetenskaplig forskning

I fråga om den medicinsk-beteendeveten- skapliga forskningen anser utredningen att såväl områdets betydelse som avnämarnas uttryckta behov starkt talar för ett val av organisatorisk lösning enligt alternativ 2. Detta alternativ bör därför sättas som mål för utvecklingen av organisationen av den medicinsk-beteendevetenskapliga forsk- ningen för totalförsvarsändamål. Detta mål bör förverkligas successivt varvid ett första steg lämpligen utgörs av de åtgärder som föreslås inom ramen för alternativ 1, inne- bärande möjlighet att inrätta vissa fasta tjänster vid nuvarande specialmedicinska forskningsgrupper. Vid detaljutformningen av organisationen bör bl. a. beaktas de syn- punkter som framförs i den särskilda expert- promemorian i bilaga 5.

FOA: s organisation

I fråga om organisationen av den forskning som nu väsentligen bedriVS vid FOA uppvisar båda alternativen i betydande utsträckning likartade fördelar av den art som ovan angavs för en tillämpningsområdesanpassad block-

struktur. De ytterligare fördelar som alterna- tiv 1 kan ge genom den starkare administra- tiva sammanhållningen av de tre berörda blocken i en myndighet i stället för två skall emellertid vägas mot de nackdelar som kan vara förknippade med existensen av en sär- skild berednings— och beslutsnivå för just dessa block i förhållande till den samlade programmyndigheten SFF. Dessa nackdelar, bl. a. i form av risker för administrativt merarbete, har diskuterats i kapitel 4, avsnitt 4.4.5. Det merbehov av samordning av insti- tutens verksamhet på SFF-nivån som kan uppstå i alternativ 2 i förhållande till alterna- tiv l bör enligt utredningens mening väl kunna tillgodoses genom SFF och den chefs- nämnd som ingår i alternativ 2, med mindre risker för administrativt merarbete än i alternativ 1. Utredningens dimensionerings- överväganden rörande personalbehovet i vis- sa centrala ledningsfunktioner tyder i någon mån härpå, även om skillnaderna mellan alternativen 1 och 2 är små, särskilt i förhållande till de totala personalbesparingar som är möjliga vid en omorganisation (se kapitel 4, avsnitt 4.5).

Risker för att kompetenstvister uppstår i utövandet av programfunktionen mellan å ena sidan SFF-nivån och å andra sidan FOA-verksledningsnivån torde vidare före- ligga i alternativ 1. Detta innebär att valet mellan alternativen 1 och 2 i detta delbetän- kande för utformning av forskningsresurser- nas organisation måste sättas in i sitt sam- manhang med de förslag rörande utform- ningen av försvarsforskningens centrala led- ningsfunktioner som FU-69 framlagt i tidiga- re delbetänkanden. En sammanfattning av dessa förslag återfinns i kapitel 7 nedan. Utredningen har i dessa tidigare delbetänkan- den betonat betydelsen av en stark och oberoende programfunktion för försvars- forskningen i vilken är säkerställt ett starkt inflytande för olika totalförsvarsmyndighe- ter och som därutöver kan verka för ett samordnat utnyttjande av olika forskningsre- surser inom och utom försvarsforskningen. Utredningen har därvid också framhållit det viktiga i att denna programfunktion uppfat-

tas som neutral i förhållande till olika forskningsutförande enheter.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts förordar därför utredningen en utformning av den framtida organisationen för de forsk- ningsutförande enheterna inom försvarssek- torn enligt de linjer som anges i alternativ 2 i kapitel 4. En övergång till den nya organisa- tionen torde — inte minst av personalpoliti- ska skäl — behöva ske stegvis. Utredningen föreslår därför att detaljplanering och succes- sivt genomförande av erforderliga organisa- tionsändringar anförtros åt en organisations- kommitté enligt den tids- och arbetsplan i stort som framgår av bilaga 9.

7. Forskningsorganisation för försvarssektorn—sam- manfattning av utredningens överväganden och för- slag i delbetänkande 1—3

7.1. Bakgrund

Det utredningsuppdrag som slutredovisas med detta betänkande innebar enligt direkti- ven en totalöversyn av försvarsforskningen, dess inriktning, omfattning och organisation, vilket även innefattade samspelet såväl med annan verksamhet inom försvaret som med annan forskning.

Uppdragets omfattning och komplexitet har nödvändiggjort en redovisning av arbetet i flera steg, varigenom utredningens successi- va ställningstaganden kunnat bli föremål för en öppen diskussion.

Förutsättningarna för utredningsarbetet har i vissa avseenden förändrats under arbe- tets gång. Därvid bör särskilt nämnas 1972 års försvarsbeslut samt delegationens för lokalisering av statlig verksamhet förslag.

1972 års försvarsbeslut har sålunda med- fört att försvaret delvis ställts i en ny planeringssituation genom de förändringari inriktningen och i de ekonomiska och perso- nella ramvillkoren som beslutet innebär. Detta torde få vissa konsekvenser för forsk- ningens sakinnehåll och innebär under alla förhållanden en stark kostnadspress på forsk- ningsorganen likaväl som på andra myndig- heter inom totalförsvaret.

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet har föreslagit en partiell utlokali- sering av vissa funktioner vid nuvarande FOA till Linköping och Umeå, vilket utred-

ningen i enlighet med sina direktiv beaktat vid utformningen av ett av organisationsal- ternativen.

Nämnda förändringar i förutsättningarna har emellertid närmast understrukit nödvän- digheten av den organisatoriska grundsyn som utredningen gavuttryck för i delbetän- kande 1 och som bl. a. starkt betonade behovet av en forskningsorganisation med god anpassningsförmåga. Utredningen har vidare kunnat konstatera att de principer för sektorsanknuten målbunden forskning, som diskuterades i delbetänkande 1 och 2, synes ha förutsättningar att få en bred tillämpning med de variationer i detaljutformningen som betingas av de specifika förhållanden inom olika sektorer av samhället1 .

I och med de förslag som lämnas i detta delbetänkande rörande organisationen av de forskningsutförande enheterna inom för- svarssektorn föreligger en totalbild av utred- ningens förslag rörande forskningsorganisa- tionen för försvarssektorn. Mot ovanstående bakgrund har utredningen därför funnit skäl att i detta slutkapitel ge en sammanfattning av de överväganden och förslag i centrala organisationsfrågor som utredningen presen- terat i detta och tidigare delbetänkanden.

' Se bl. a. sou 1972: 59 ”Att välja framtid”, betänkande avlämnat av den s. k. arbetsgruppen för framtidsstudier.

Den av utredningen förordade detaljutform- ningen av den totala försvarsforskningsorga- nisationen (i fortsättningen benämnt utred- ningens slutförslag) utgörs av en styrelse för försvarsforskning (SFF) enligt delbetänkan- de 2 och en resursorganisation enligt alterna- tiv 2 i detta delbetänkande. En jämförelse mellan utredningens slutförslag och nuvaran- de organisation visar att utredningen främst bedömer följande förändringar som viktiga:

Gemensam programfunktion

Försvarsforskningen utgör en del av den totala verksamheten inom totalförsvaret. Det är därförett krav att försvarsforskningen inriktas och dimensioneras utifrån de säker- hetspolitiska mål statsmakterna fastlägger. Detta tillgodoses bäst om en gemensam programfunktion skapas för all icke objekt- bunden försvarsforskning. Detta innebär att sådan forskning, oberoende av var den be- drivs och av om den är av teknisk/naturve- tenskaplig, medicinsk, beteende- eller sam- hällsvetenskaplig karaktär, skall inriktas och dimensioneras i stort i en gemensam avväg- ningsprocedur. Denna avvägningsprocedur ansluter i sin principiella utformning nära till den som nu tillämpas för FOA:s verksam- het. En myndighet skall sålunda såsom pro- grammyndighet ha ansvaret för genomföran- det av denna avvägningsprocedur. I den gemensamma programfunktionen skall vida- re ingå ansvaret för forskningsorganens s. k. rådgivande funktion gentemot myndigheter med centralt planeringsansvar. Motiven och formerna härför beskrivs närmare i delbetän- kande 2. Organisatoriskt realiseras den ge- mensamma programfunktionen genom inrät- tandet av en särskild styrelse för försvars- forskning (SFF). I denna ingår huvuddelen av nuvarande FOA P med i stort sett oför- ändrade arbetsuppgifter och personal. SFF får därigenom en personalstyrka på ca 120 personer. Något merbehov av befattningar på denna nivå i förhållande till nuvarande orga- nisation torde ej uppstå i det av utredningen

förordade slutförslaget. I resursorganisatio- nen (se nedan) möjliggör slutförslaget per- sonalbesparingar.

Slutförslaget bibehåller i allt väsentligt de former för forskningens målinriktning som visat sig ändamålsenliga i nuvarande organisa- tion och som bygger på successiva kontakter på alla nivåer mellan forskningsorganen och olika myndigheter inom totalförsvaret. Slut- förslaget innebär därvid möjligheter till minskningar av de arbetsinsatser som krävs av såväl avnämarmyndigheter som forsk- ningsorgan i anslutning till rullningen av programplanema.

Tillämpningsområdesanknuten resursstruk-

tur

I slutförslaget grupperas de forskningsutfö- rande enheterna inom försvarssektorn i insti- tut i stort motsvarande avdelningsnivån inom FOA. FFA ingår i organisationen som ett sådant institut. Instituten får med utgångs- punkt i de mål och ramar i stort för verksamheten som SFF anger ett självstän- digt ansvar för forskningens utförande inom följande fyra tillämpningsområden . teknisk informationsbehandling (FOA-I) . vapensystem och deras verkan (FOA-V) med skydd mot A-, B- och C-stridsmedel som ett särskilt delområde . flygteknik (FFA) . människan i totalförsvaret (FOA-MB).

SFF:s utredningsavdelning har ett mot- svarande ansvar som instituten inom tillämp— ningsområdet Planerings- och utredningsme- todik (jämte viss anknytande samhällsveten- skaplig forskning). Institutens självständiga utförandeansvar innebär bl. a. ansvar för verksamhetens detaljerade teknisk/veten- skapliga sakinnehåll, för den löpande resul- tatöverföringen till avnämarna och för resul- tatens vetenskapliga kvalitet.

Förutom den samhörighet vad beträffar tillämpningsområde som karakteriserar verk- samheten inom varje institut finns även en betydande grad av teknisk/vetenskaplig sam- hörighet inom varje sådant institut. Denna organisatoriska gruppering av forskningsre-

surserna bör enligt utredningen ge korta kontakt- och beslutsvägar både gentemot avnämarna och inom forskningsorganisatio- nen samt därutöver främja vidmakthållandet av en hög fackkompetens inom instituten.

I samband med omstruktureringen av re- sursorganisationen uppkommer möjligheter till personalminskningar. Sålunda bedömer utredningen att det sammanlagda resultatet av rationaliseringar inom stödfunktioner och strukturförändringar i organisationen bör möjliggöra en personalminskning fram till 1977/78 vid de enheter som ingår i nuvaran- de FOA om ca 180 personer, utan att i programplanen angivna mål för försvars- forskningen påverkas nämnvärt. Jämfört med den minskning på upp till 150 personer som FOA diskuterar i petita och program- plan innebär detta således en ytterligare minskning på ett 30-tal personer. Dessa ingår huvudsakligen i stödfunktioner som teknisk och administrativ service, och minskningen möjliggörs genom både tekniska rationali- seringar och sänkta serviceambitioner.

FRI har i en undersökning gjord på uppdrag av utredningen pekat på möjligheter till personalminskningar på ytterligare ca 140 personer, även dessa huvudsakligen in- om funktioner för administrativ och teknisk service. Nämnda minskning uppstår huvud- sakligen genom en övergång från egenpro- duktion till köp av tjänsterna ifråga. Till- komsten av SFF underlättar enligt utred- ningens mening ett realiserande av dessa ur flexibilitetssynpunkt önskvärda personal- minskningar. Med användande av sedvanliga personalpolitiska medel (normala avgångar, eventuellt kompletterade med bestämmelser om utnyttjande av nedre pensioneringsgräns) kan dock nämnda ytterligare personalminsk- ningar realiseras endast över en längre tids- period.

Förvaltningsrättslig avgränsning av program- funktion och utförandefunktion

Enligt utredningens slutförslag bör en klar förvaltningsrättslig gräns dras mellan pro-

gramfunktion och utförandefunktion. Det är därvid enligt utredningens mening viktigt att denna gräns dras på väsentligen samma sätt för alla tillämpningsområden och forsknings- utförande enheter, detta för att program- funktionen ej skall riskera att bli partisk i awägningsfrågor — eller uppfattas som så- dan. Det är vidare viktigt att programfunk- tionens ställning blir stark men att dess uppgifter begränsas till forskningens inrikt- ning och dimensionering i stort. Därför får den i utredningens förslag bl. a. en kraftfull ekonomisk direktivrätt gentemot forsknings- organen och ett däremot svarande ansvar för sysselsättningen vid forskningsorganen. Det- ta är enligt vad utredningen framhållit i delbetänkande 1 och 2 av betydelse för att undvika tendenser till alltför stark styrning från befintliga resurser på den långsiktiga programutformningen och för att främja ett samordnat utnyttjande av olika forskningsor— gan inom och utom försvarssektorn. Den närmare organisatoriska utformningen av programfunktionen beskrivs i delbetänkande 2.

Den nämnda förvaltningsrättsliga gränsen dras i utredningens förslag genom att pro- gramfunktion och utförandefunktion hän- förs till skilda myndigheter. Samspelet mel- lan programfunktion och utförandefunktion regleras dels i form av vissa direktiv- och anvisningsrätter, dels genom att vissa sam- rådsförfaranden som f.n. tillämpas vid rull- ningen av FOA:s forskningsplaner får en organisatorisk och instruktionsmässig för- ankring i de 5. k. programnämndernai SFF. Genom programnämnderna avses sålunda ba- lans skapas mellan avnämarinflytande och forskningsinflytande på forskningens inrikt- ning. Vidare underlättas möjligheterna för företrädare för forskningsorgan utanför för- svarssektorn att medverka vid programbered- ning och uppföljning. Härigenom främjas bl.a. förutsättningarna för ett samordnat utnyttjande av olika forskningsorgan inom och utom försvarssektorn. Vidare främjas den allsidiga vetenskapliga kvalitetsprövning, som är en grundläggande förutsättning för all kvalificerad forskning.

7.3 Medel för en samordnad målinriktning av forskningsverksamheten i utredningens slutförslag

För den samordnade inriktningen i stort av institutens verksamhet svarar den för institu- ten gemensamma programfunktionen i SFF. Programfunktionen fastställer sålunda inrikt- ningen och omfattningen i stort av institu- tens verksamhet i samverkan dels med berör- da institutsledningar (sakinnehåll i stort, personella konsekvenser), dels med avnämar- myndigheter (behovsbild, ekonomisk belast- ning på planeringsramar för olika delar av totalförsvaret).

Den sammanhållna programfunktionen för forskningens inriktning och dimensione- ring i stort kombineras i utredningens slut- förslag med en relativt långtgående decentra- lisering av ansvaret för att genomföra forsk- ningsprogrammet, dvs. för ledning av den löpande forskningsverksamheten och dennas detaljerade teknisk/vetenskapliga sakinne— håll.

Forskningsorganens medverkan i avnämar- nas studie- och underlagsgrupper spelar en viktig roll för den löpande samordningen av den direkt avnämarinriktade verksamheten. Ledningsansvaret för verksamheten i studie- och underlagsgrupperna åvilari enlighet med tilläggsdirektiven till utredningen ytterst de centralt planeringsansvariga myndigheterna inom totalförsvaret men vissa ledningsupp— gifter kan av dessa för tillämpliga delar av verksamheten delegeras till forskningsorga- nen. För den koordinering av de skilda institutens verksamhet som därvid kan erfor- dras på central nivå svarar i utredningens slutförslag den s.k. chefsnämnden (se kapi- tel 4 och bilaga 3). Med utgångspunkt i institutens självständiga fackansvar inom respektive tillämpningsområden blir det där- vid en viktig uppgift för chefsnämnden att säkerställa ett väl löpande samarbete på lägre nivåer i gemensamma projektgrupper, etc.

Genom att instituten i utredningens slut- förslag i stor utsträckning är geografiskt samlokaliserade skapas dessutom goda förut- sättningar för ett informellt samarbete inom

forskningsorganisationen, vilket bidrar till samordningen av institutens verksamhet och underlättar sambruk t. ex. av olika specialise- rade serviceresurser.

Behovet av samverkan mellan olika delar av försvarsforskningsorganisationen kring fördjupade vetenskapliga forskningsinsatser inom olika områden torde kunna tillgodoses via i stort likartade mekanismer som gäller för den direkt avnämarinriktade verksamhe- ten. Behovet av samverkan i sådana frågor mellan olika delar av försvarsforskningsorga- nisationen och andra forskningsorgan såsom universitet och högskolor torde dessutom vara väl så stort som behovet av samverkan internt inom försvarsforskningsorganisatio- nen.

Bakom ovan redovisade förslag ligger in— sikten om att en effektiv målinriktning och samordning av försvarsforskningen i hög grad är en fråga om att säkerställa att problem och problemlösningar blir kända och riktigt uppfattade inom berörda enheter såväl på forsknings- som avnämarsidan. Nära och direkta kontakter av såväl formell som infor- mell natur på alla nivåer mellan olika delar av forskningsorganisationen samt mellan denna och dess avnämare blir därför av mycket stor betydelse. Föreskrifter om for- mella berednings- och beslutsvägar för olika typer av ärenden, geografisk/lokalmässig och organisatorisk/administrativ samgruppering av olika enheter inom forskningsorganisatio- nen blir därmed varandra kompletterande medel både när det gäller att främja forsk- ningens målinriktning och skapa en god forskningsmiljö.

7.4. Lokaliseringsfrågan

Med lokaliseringsdelegationens förslag som utgångspunkt har utredningen utformat ett särskilt organisationsalternativ där två av de tidigare nämnda instituten med något annor— lunda sammansättning än i utredningens slutförslag är förlagda till Linköping respek- tive Umeå. Som närmare framgår av kapitel 5 innebär en sådan utlokalisering betydande merkostnader och påfrestningar såväl för

försvarsforskningsorganisationen som för dess avnämare inom totalförsvaret. Försvars- interna förhållanden talar sålunda enligt ut- redningens mening för en fortsatt samlad lokalisering av försvarsforskningen till Stock- holmsregionen.

7.5 Jämförelse med huvudalternativen 2 och 3 i delbetänkande ]

Vid sina överväganden rörande utformningen av den totala försvarsforskningsorganisatio- nen i delbetänkande 1 konstaterade utred- ningen att de i nämnda betänkande beskriv- na huvudalternativen 2 (program- och utfö- randefunktion samlade i en myndighet) och 3 (program- och utförandefunktioner i skilda myndigheter) båda kunde ges en detaljut- formning som uppfyller huvuddelen av de krav utredningen bedömde såsom viktiga.

En jämförelse mellan å ena sidan utred- ningens slutförslag, sådant det framgår av detta betänkande och delbetänkande 2, och å andra sidan huvudalternativen 2 och 3 i delbetänkande 1 visar följandel . ett karakteristiskt drag är i samtliga fall

den samlade programfunktionen för för- svarsforskningens inriktning och dimen- sionering i stort. I utredningens slutför- slag har programfunktionen (SFF) tillde- lats befogenheter i form av ekonomisk direktivrätt, m.m. och ett däremot sva- rande ansvar för sysselsättningen i stort inom forskningsorganen. Nämnda befo- genhets- och ansvarsfördelning skiljer sig ej nämnvärt från vad som gäller mellan verksledning och avdelningsnivån i huvud- alternativ 2 i delbetänkande 1 . slutförslaget karakteriseras av en långtgå-

ende decentralisering av ansvaret för

forskningens utförande med utgångs- punkt i de mål och ramar i stort för verksamheten som programfunktionen angivit. Slutförslaget innebär i samband därmed även decentraliserade kontaktvä- gar till avnämarna. I nämnda avseenden ansluter slutförslaget mer till huvudalter- nativ 3 än 2 i delbetänkande 1. Denna decentralisering är dock möjlig även inom

ramen för huvudalternativet 2 idelbetän- kande 1 vid samma organisatoriska grup- pering av forskningsresurserna på FOA-av- delnings/institutsnivån som i utredningens slutförslag . inga påtagliga stordriftsfördelar torde, en- ligt resultatet av FRI:s översyn, erhållas genom en ökad organisatorisk samgruppe- ring av resurser för administrativ och teknisk service, något som huvudalternati- vet 2 i delbetänkande 1 iprincip möjlig- gör i förhållande till slutförslaget. Denna slutsats är dock beroende av forsknings- organisationens totala storlek. Utred- ningen har emellertid ej funnit stöd i avnämarnas anmälda efterfrågan på FoU- kapacitet för några antaganden om en nedskärning av forskningsorganisationen till den storlek den hade i mitten på 1950-talet (ca 700 personer) då en av Kungl. Maj: t tillsatt utredning senast tog ställning för ett sammanhållet FOA. Sammanfattningsvis torde sålunda utred- ningens slutförslag uppfylla de krav som ställdes i anslutning till både huvudalternati- ven 2 och 3 i delbetänkande ] avseende bl. a.

. avnämarnas, dvs. främst olika totalför- svarsmyndigheters, möjligheter att påver- ka inriktningen av försvarsforskningspro- grammet 0 kontaktmöjligheterna på olika nivåer mel- lan avnämarna och de forskningsproduce- rande organen.

7.6 Funktionella mål och förvaltningsrättsli- ga medel

Om programfunktionens uppgifter på central nivå (sådana de beskrevs i delbetänkande 2) accepteras liksom principen om ett så långt möjligt decentraliserat ansvar för forsk- ningens utförande, blir utredningens slutför- slag och huvudalternativen 2 och 3 i delbe- tänkande l likvärda på alla väsentliga punk-

! Därvid bör beaktas att vissa frågor rörande den s. k. SPU-enheten i delbetänkande 1 fått sin lösning genom inrättandet av sekretariatet för säkerhetspo— litiska studier och långsiktsplanering vid försvarsde- partementet.

ter. Eventuella skillnader mellan alternativen betingas mot ovanstående bakgrund väsentli- gen av vilka förvaltningsrättsliga medel som bedöms lämpliga, dels för att åstadkomma den önskvärda avgränsningen mellan pro- gramfunktion och utförandefunktion, dels för att säkerställa samverkan mellan olika delar av forskningsorganisationen. I princip är därvid flera vägar möjliga utöver det alternativ utredningen förordat:

Ett alternativ är att samla programfunk- tion och utförandefunktioner för försvars- forskningen inom en gemensam forsknings- myndighet som i huvudalternativ 2 i delbe- tänkande 1. I Kungl. Maj: ts instruktion för myndigheten anges avdelningars (motsv.) in- om myndigheten antal och verksamhetsom- råden i stort. I övrigt ges i instruktionen inga närmare anvisningar för ansvarsfördelningen inom myndigheten och olika ärendens hand- läggning utöver vad som erfordras enligt allmänna verksstadgan. Avgränsningen av programfunktion och utförandefunktion överlämnas åt verkschefen att avgöra i intern arbetsordning eller motsvarande. Utred- ningen har, som framgått av tidigare delbe— tänkanden, ansett att en sådan lösning är otillfredsställande och att en klar förvalt- ningsrättslig precisering och förankring av den för försvarsforskningen gemensamma programfunktionens ställning i förhållande till olika forskningsutförande organ är nöd- vändig.

Ett annat alternativ är att samla program- funktion och utförandefunktion inom vad som formellt är en myndighet gentemot Kungl. Maj: t. I sin instruktion för myndig- heten föreskriver emellertid Kungl. Maj: t en mer preciserad ansvarsfördelning mellan oli- ka enheter inom myndigheten samt ger ytterligare anvisningar för handläggningen av vissa typer av ärenden. Härigenom kan bl. a. avgränsningen av programfunktion och ut- förandefunktion samt olika intressenters in- flytande på programfunktionen ges den för- valtningsrättsliga förankring som en Kungl. Maj: ts instruktion innebär. Med en i förhål- lande till utredningens slutförslag i stort oförändrad ansvars- och uppgiftsfördelning

mellan SFF-nivån och institutsnivån skulle ett sådant alternativ t.ex. kunna innebära att institutens instruktioner med i stort oförändrat innehåll skrivs in som en del av SFF: s instruktion varigenom chefen för SFF formellt blir chef även för instituten. Utred- ningen har emellertid ej kunnat finna några förvaltningsrättsliga eller andra fördelar med en sådan organisationsutformning. Däremot föreligger bl.a. vissa risker för att alltför många detaljärenden rörande institutens lö- pande verksamhet hänskjuts till chefen för SFF för prövning, vilket kan medföra en onödigt ökad belastning på såväl chefen personligen som på berörda stabsorgan. En modell med fristående institut torde också ge bättre möjligheter att anpassa olika delar av utförandeorganisationen till de särskilda betingelser som gäller för forskningsverksam- heten inom olika områden och där skillna- derna mellan t.ex. å ena sidan viss teknisk och å andra sidan viss medicinsk forskning kan vara stora. Samtidigt innehålls ändå kravet på en enhetlig programfunktion för forskningens inriktning och dimensioneringi stort, liksom kraven på en inbördes samver— kan mellan olika forskningsutförande enhe- ter inom och utom försvaret, bl. a. genom de direktiv- och anvisningsrätter SFF och olika avnämarmyndigheter inom totalförsvaret får. Enligt utredningens mening bör därför dess slutalternativ, med SFF och instituten som formellt fristående myndigheter men kopplade med bl. a. samma typ av direktiv- och anvisningsrätter som ÖB och försvars- grenscheferna har gentemot FMV, vad gäller anskaffnings— och utvecklingsverksamheten, i första hand läggas till grund för den framtida försvarsforskningsorganisationen. Utredningens slutförslag, bestående av en styrelse för försvarsforskning och fristående forskningsinstitut ger sålunda de totalt sett bästa möjligheterna att tillgodose följande väsentliga vetenskapliga och demokratiska krav på försvarsforskningsorganisationen ur såväl avnämarnas som forskningsproducen- ternas synpunkt: 0 säkerställande av totalförsvarsmyndighe- ternas inflytande på forskningens inrikt-

ning och dimensionering i enlighet med av statsmakterna angivna säkerhetspolitiska mål . insyn i proceduren för forskningens inriktning bl. a. för att säkerställa att den vetenskapliga kvaliteten upprätthålls och att behoven av samverkan med forskning inom andra samhällssektorer tillgodoses . decentraliserade och nära kontakter mel- lan forskningsorganen och olika avnämare till forskningsresultaten inom totalför- svaret 0 säkerställande av totalförsvarets tillgång till forsknings- och utvecklingsresurser med hög fackkompetens och som kan erbjuda en god forskningsmiljö.

Reservation

av ledamoten Nils-H Lundquist

] FU-69 delbetänkande 2 anförde jag i ett särskilt yttrande, att jag fann även andra organisationslösningar för försvarsforsk- ningens ledning än den föreslagna vara möjli- ga, och jag redovisade ett exempel på en lösning, som med utgångspunkt från vissa värderingar kunde vara att föredra. Jag åter- kommer senare till dessa värderingar, men jag vill inledningsvis notera detta särskilda yttrande som ett uttryck för tveksamhet inför möjligheten att på detta utrednings- stadium avge en entydig, klart motiverbar rekommendation beträffande ledningsorgani- sationen.

Under utredningens fortsatta arbete har jag funnit ytterligare skäl för denna tveksam- het. Utredningen har, med utgångspunkt från förslaget i delbetänkande 2, funnit sig böra föreslå en organisationslösning på re- surssidan, som innebär en uppspaltning av FOA i flera separata myndigheter, vilket formellt torde innebära ett avsteg från direk- tiven. Jag ser detta som en indikation på att utredningens tidigare arbetshypotes, att led- ningsorganisationen kan lösas oberoende av resursorganisationen, inte är hållbar. En om- prövning av slutsatserna i delbetänkande 2 borde ha skett i denna arbetsetapp.

Jag kan därför endast i vissa delar ansluta mig till utredningens överväganden och slut- förslag.

Vad beträffar de principiella övervägande- na avviker min uppfattning från utred- ningsmajoritetens i följande avseenden:

1 Den organisatoriska relationen mellan programansvar och genomförandeansvar

Utredningen förordar en organisationslös- ning, där programansvaret har lagts till en myndighet, skild från de forskningsproduce- rande instanserna, med starka utrednings- och planeringsorgan och med starka direktiv- rätter. Några alternativ ifråga om program- funktionens utformning har inte explicit diskuterats i delbetänkande 2, och utred- ningens överväganden har inte övertygat mig om behovet av en så stark programfunktion, eller ens av en organisatorisk separation av program- och genomförandeansvar. Det kan erinras om att FOA — som de facto haft en planering i programtermer sedan ca 10 år — i dagens läge fungerar både som program- myndighet och som forskningsproducent, utan att några väsentliga olägenheter häri har påtalats.

Fördelarna med den föreslagna organisa- tionen anses vara bättre tillgodoseende av avnämarnas behov av inflytande på program- met och bättre flexibilitet vid växlande behovsbild och medelstillgång. De möjliga vinsterna härvidlag är inte åskådliggjorda i jämförelse med t. ex. ett system som svarar mot nuvarande procedur vid FOA. Enligt min uppfattning är de diskutabla och, i den mån de är reella, mycket blygsamma, och de väger lätt jämfört med de olägenheter och risker som konstruktionen innebär. Dessa är: . oklarhet i befogenhetsgräns mellan

programmyndighet och forskningsprodu- cerande instanser, särskilt vad beträffar ansvaret för forskningsresursernas utveck- ling O ökad formalisering och byråkratisering av planeringsproceduren. Nya planerings— rutiner måste läggas upp i anslutning till den föreslagna, tidigare oprövade pro- gramnämndsorganisationen, och den öka- de organisatoriska distansen mellan pro- gram- och resurssida medför risker för uppväxande av parallellorganisationer för planeringen

. risk för att programmyndigheten felbedö- mer möjliga omläggningar eller rationali- seringar inom resursstrukturen, med per- sonalavvecklingskriser som följd. Detta innebär dels risker för att plane- ringen fjärmas från realproblemen och av de i forskningsproblemen engagerade upplevs som störande och ovidkommande, dels risker för konflikter mellan programmyndighet och forskningsproducerande organ, som för att lösas fordrar appell till högre instans.

2 Behovet av samverkan mellan olika för- svarsforskningsfunktioner

Utredningen har i sina överväganden ansett huvudvikten i samverkansbehoven ligga på den samordnade programplaneringen. Sam- ordningen på utförandesidan är tillgodosedd områdesvis, genom att forskningsresursernai förslaget är grupperade så att de viktigaste samverkanslinjerna ligger inom de separata instituten. Detta ändrar dock inte på det faktum att betydande samverkansbehov fö- religger mellan instituten, både vad gäller samordning av forsknings- och utrednings- insatser i större projekt och vad gäller samutnyttjande av grundläggande kunskaps- eller materielresurser. Detta gäller inte bara mellan instituten inbördes, utan också mel- lan instituten och utredningsavdelningen i SFF, i fråga om projekt som kräver såväl fackvetenskapliga som studiemetodiska in- satser.

Det instrument som utredningen föreslår för denna samordning — chefsnämnden — är

ganska svagt, eftersom det inte kan åläggas några beslutsbefogenheter gentemot de själv- ständiga institutscheferna. SFF kan givetvis tänkas använda sin direktivrätt, men det torde vara opraktiskt att utnyttja den för ingripanden i den löpande genomförande- verksamheten. Ingendera metoden ärjämför- bar i effektivitet med en reguljär orderväg inom en sammanhållen linjeorganisation. Utredningen har betonat värdet av en långtgående decentralisering av ansvaret för forskningens genomförande. Jag anser för min del att utredningens slutförslag innebär en överbetoning härav, som leder till mindre goda förutsättningar för den erforderliga samverkan i genomförandeprocessen.

Reservantens överväganden

l utredningens ursprungliga direktiv heter det bl. a.:

”Ett viktigt problem är. . . att åstadkomma en lämplig uppgifts— och ansvarsfördelning mellan oli- ka försvarsmyndigheter och forskningsorgan samt en samordning av verksamheten som medför att största effekt kan vinnas ur tillgängliga resurser inom och utom försvaret."

I tilläggsdirektiven understryks detta ytter- ligare:

"Organisationsförslaget skall i första hand tillgo- dose samordningen av försvarets forskningsbehov och utnyttjandet av dess egna forskningsresurser.”

För att åstadkomma denna samordning fordras dels en samlad programplanering för all tillämpad, icke objektbunden försvars- forskning, dels möjligheter att effektivt sam- ordna forskningsinsatserna och forsknings- resursernas utnyttjande i genomförande- arbetet. Bägge dessa funktioner är väsentliga, och organisationslösningen får inte vara så- dan att den ena funktionens utformning försvårar möjligheterna att rationellt tillgo- dose den andra funktionen.

Det enklaste och effektivaste sättet att åstadkomma samordning av genomförande- verksamheten är att samla produktionsansva- ret för försvarsforskning inom en organisa-

tion under en chef med direkt linjemässig orderrätt till ingående enheter. Detta behö- ver inte hindra en betydande delegering av ansvar, om användandet av orderrätten i huvudsak begränsas till samordningsfrågor.

En sådan organisation ger också bästa förutsättningen för en samlad representation av försvarsforskningens rådgivande funktion i militärledningen (motsv.). Det bästa under- laget för att belysa hur forskningsresultaten utnyttjas vid ställningstaganden inom försva- ret är att finna i de forskningsutförande organens arbete med de konkreta uppgifter- na, inte i planerna för detta arbete. Chefen för en samlad utförandeorganisation är där- för naturligen den främste företrädaren för försvarsforskningen.

En sammanhållen utförandeorganisation ger också andra positiva effekter, t. ex. möjligheten att genomföra personalomflytt- ningar mellan enheterna vid belastningsväx- lingar, främst av icke specialiserad personal, och möjligheten att centralt tillhandahålla viss t. ex. administrativ service, som inte kan motiveras vid varje enhet för sig.

Vad beträffar formerna för att tillgodose det sammanhållna programansvaret bör man se den centrala instansens uppgift väsentligen i att svara för avvägningen inom programmet och uppföljningen av dess utfall i stort och på lång sikt, samt för åtgärder för dess utveckling — i samspel med utvecklingen inom andra samhällssektorer — också främst på lång sikt. Den detaljerade, mera kortsikti- ga programformuleringen och -uppföljningen bör så långt möjligt delegeras till åtgärder av direkt engagerade enheter på avnämar- resp. forskarsida. En sålunda definierad central uppgift förutsätter goda kontakter på hög ansvarig nivå bland avnämarmyndigheterna, men den kräver inte någon stor kontinuerligt arbetande organisation för sitt genomföran- de.

Man kan finna flera olika, möjliga organi- satoriska former för att realisera en central programfunktion enligt ovan. En separat myndighet med ”tungt” myndighetsansvar under Kungl. Maj:t år, som i utrednings- majoritetens förslag, en tänkbar möjlighet.

Med den ovan skisserade huvudinriktningen på översiktliga och långsiktiga uppgifter före- faller dock en sådan lösning överdimensione- rad. Motiven för en sådan organisationsstatus måste prövas noga, så att inte ovidkomman- de eller oförenliga uppgifter inkluderas och anförs som argument för ansvarsområdets vikt och volym.

En annan möjlighet är att skapa en ”liten” myndighet under Kungl. Maj:t med ansvar klart begränsat till långsiktigt planerande och samordnande uppgifter. En sådan myndighet torde få svårigheter att etablera erforderliga kontakter med ansvariga nivåer inom av- nämarmyndigheter och forskningsorgan, och därigenom att allmänt sett hävda sitt exi— stensberättigande.

Det finns slutligen också möjligheter att etablera programfunktionen i någon form av organisatorisk samordning med genomföran- defunktionen. En sådan samordning är be- tydelsefull, därigenom att den kan ge grund för en entydig förankring av ansvaret för beslut om större, långsiktiga resursutveck- lingsfrågor i organisationsstrukturen; frågan om de hör hemma under programansvaret eller genomförandeansvaret behöver inte uppkomma. Den är också praktiskt fördelak- tig, eftersom den kan dra nytta av de arbetskontakter på olika nivåer, som måste finnas för genomförandefunktionens behov. Sett mot här anförda resonemang bör det vara inom detta fält som man i första hand bör söka den lämpligaste organisationslös— ningen.

Man bör också se organisationsproblemen ur en annan synvinkel. En faktor av betydel- se för arbctseffektiviteten, som uppmärk- sammats starkt i de senare årens debatt, är personalens förutsättningar att finna till- fredsställelse i arbetsuppgiften och i de allmänna miljöbetingelserna omkring denna. Det finns skäl att påpeka, att organisations- lösningar som formellt kan förmodas fungera effektivt, inte säkert gör det, om den engage— rade personalen inte förstår eller godtar de motiv som åberopats.

Utredningen har inte anlagt sådana aspek- ter på organisationsfrågan i sina övervägan-

den. Jag anser det väsentligt, att den framti- da organisationen och dess målsättning får en sådan utformning och presentation, att den förstås och accepteras av en majoritet av personalen. Mina invändningar mot utred- ningens förslag är delvis även baserade på denna grund. Man har, särskilt inom FOA, genom en lång utvecklingsperiod nått fram till ett arbetssätt, som av praktiskt taget alla engagerade upplevs som effektivt; om man nu ersätter detta med en annan organisation, som i vissa avseenden radikalt avviker från den tidigare, och som inte uppvisar några uppenbara fördelar gentemot denna, så är det svårt att se motivationen för personalen att acceptera och anpassa sig till den nya organisationen. Detta förstärker de risker för konflikter och formalisering som jag tidigare påpekat.

Det är också troligt att omorganisationen som sådan kommer att medföra vissa perso- nalavgångar, mer omfattande ju större omor- ganisationen är. Det finns skäl att uppmärk- samma detta särskilt, eftersom den kvalifice- rade personalen sedan många år är special- inriktad på sina uppgifter och därför inte möjlig att omedelbart ersätta.

En alternativ organisatio nsskiss

I betänkandets avsnitt 7.5 och 7.6 påpekas, med hänvisning till utredningens alternativ- diskussion i delbetänkande 1, möjligheten av andra förvaltningsrättsliga konstruktioner än den i utredningens slutförslag angivna, där andra avvägningar mellan program- och utfö- randeansvar och andra samverkansmekanis- mer kan realiseras. Det är enligt min mening inom denna ram, som den lämpligaste orga- nisationsbilden bör sökas. Mot bakgrund av det ovan anförda förefaller det mig, att den bör vara att finna enligt följande linjer.

De forskningsproducerande organen inom försvaret sammanhålls i princip (se kom- mentar nedan) inom en produktionsmyndig— het, här neutralt betecknad som försvars- forskningsorganisationen. Den står — under Kungl. Maj: t — under ledning av en chef och en styrelse. Chefen deltar i militärledningens

behandling av frågor som berör försvars- forskningen eller påverkas av dess resultat.

Styrelsen har att fullgöra en verksstyrelses normala uppgifter. Den har därjämte att ansvara för delprogrammet ”Gemensam för- svarsforskning”, dvs. att i samråd med över- befälhavaren och civilförsvarsstyrelsen hos Kungl. Maj:t äska medel och föreslå pro- gramplan för delprogrammet samt att beslu- ta om medelsfördelning och definition av forskningsuppgifter enligt fastställd program- plan. Styrelsen har också att samråda med motsvarande organ inom andra samhällssek- torer före mera omfattande resursutveck- lingsbeslut.

Till hjälp vid beredningen av program- planeärenden har styrelsen ett programsekre- tariat.

Försvarsforskningsorganisationen är in- delad i ett antal avdelningar för forskning; härtill bör också komma en central admi- nistrativ enhet och en stabsenhet. Organisa- tionens chef och cheferna för här nämnda enheter bildar en verksledning. Chefen för försvarsforskningsorganisationen beslutar i verksledningen i bl. a. frågor som avser ge- nomförandet av forskningsuppgifter, berö- rande mer än en avdelning.

För att närmare klargöra organisationens funktionssätt tillfogas här några kommenta- rer.

Styrelsen bör vara sammansatt av repre- sentanter för avnämare samt för civil veten— skap, annan statlig forskning och industri. Chefen för försvarsforskningsorganisationen bör ingå, men behöver inte vara ordförande. Genom att utse en annan person till ordfö- rande, och genom att låta programsekreta- riatet vara direkt underställt styrelsen, kan man markera styrelsens ställning som obun- den av resursorganisationen, när den beslutar i frågor rörande programplanema.

Programsekretariatet har likartade, till stor del samma programuppgifter som FOA Cplan nu, men motsvarande uppgifter för övriga forskningsproducerande organ till- kommer. Nuvarande planeringsmtiner kan i stor utsträckning bibehållas i den nya organi- sationen, dock med vissa modifikationer.

Frågan om särskilda programnämnder skall användas för beredningen eller ej före- faller i denna organisationsform inte särskilt framträdande och bör lämpligen överlämnas till styrelsens framtida bedömande; dock måste FMFD: s och delegationens för mili— tärhistorisk forskning uppgifter på grund av ärendenas att behandlas i nämndform.

Programsekretariatet bör dessutom ha att följa upp långsiktiga tendenser beträffande resursbehovens utveckling inom försvars- forskningen, liksom planer för resursutveck- ling inom andra samhällssektorer, som un- derlag för åtgärder av styrelsen.

Grupperingen av forskningsresurserna i avdelningar kan i huvudsak ske på sätt som utredningen anger. Sålunda bör enheter i stort motsvarande de i kap. 4 beskrivna FOA-V, FOA-1 och FOA-MB samt FFA ingå som avdelningar; dessutom bör FOA P OA- och utredningsdel (= SFF utredningsavdel- ning i delbetänkande 2) ingå som avdelning jämställd med de övriga. FortF forsknings- byrå bör alltfort tillhöra FortF, men dess arbete inom delprogrammet ”Gemensam för- svarsforskning” administreras av styrelsen som sekundäruppdrag.

Det bör observeras att FOAP intar en särställning genom att dess arbetsuppgifter till övervägande del består i genomförande av eller medverkan i utredningar; FOA-MB får till arbetssätt och personalstruktur en helt annan karaktär än de övriga avdelningarna; beträffande FFA domineras arbetsbilden av de stora objektbundna uppdragen från FMV och SAAB-SCANIA. Det kan vara nödvän— digt att låta dessa speciella förhållanden komma till förvaltningsrättsligt uttryck ge- nom särskilda instruktioner och arbetsord- ningar. Vad beträffar FOA-MB och FFA, för vilka samarbetsbehovet med övriga avdel- ningar är relativt begränsat, kan man även överväga en ställning som självständiga myn- digheter, dock med bibehållet programansvar för styrelsen.

Det är viktigt, att styrelsen vid utövandet av programfunktionen begränsar sig till av- vägningar i stort och långsiktiga tendenser. Programsekretariatet bör därför vara en

ganska liten enhet, och arbetsfördelningen mellan programsekretariatet och produk- tionsenheterna vid programskrivningen bör vara sådan, att programsekretariatets mate- rial kan koncentreras på väsentligheter och inte tyngas ned av alltför stor detaljrikedom. Det kan vidare övervägas, att styrelsen till sitt förfogande har en särskild arbetsgrupp för policy-studier, med uppgift att relativt kontinuerligt överblicka faktorer av betydel- se för det framtida försvarsforskningspro- grammets utformning. En sådan grupp bör dock inte ha en permanent organisation utan sammansättas av för viss tid tjänstgörande befattningshavare med normal hemvist i forskningsorganisationen och hos avnämar— na. Det kan därför lämpligen överlämnas åt styrelsen att närmare överväga detta.

Vissa interna planeringsorgan kommer ut- över programsekretariatet att erfordras inom försvarsforskningsorganisationen. Med den avdelningsstruktur som här förutsätts och med angiven arbetsfördelning gentemot pro- gramsekretariatet, kan man räkna med att planberedningen kommer att kunna drivas ganska långt i programtermer redan på avdel- ningsnivå. Det bör sålunda t. ex. vid planrull- ningar vara avdelningscheferna som i första hand företräder forskningsorganisationen, men förslagen bör givetvis presenteras i programtermer. Varje avdelning bör sålunda ha en planeringsenhet. Det föreligger dock behov av ett stabsorgan till förfogande för chefen för försvarsforskningsorganisationen, med uppgift att dels samordna avdelningar- nas arbete med planeringsunderlaget, dels bereda chefens samordningsåtgärder i ge- nomförandeverksamheten.

FOAA bör kvarstå som gemensamt ad- ministrativt serviceorgan. Behov av ev. för- ändringar kan övervägas mot bakgrunden av FRI: s utredningsmaterial. Särskilt bör beho- vet av organisatoriska former för att genom- föra och successivt förnya en målinriktad personalpolicy uppmärksammas.

1 utredningens tilläggsdirektiv förutsätts uttryckligen tillkomsten av ett organ, med styrelse och chef, som motsvarar SFF i

delbetänkande 1. Jag anser emellertid, att om man med SFF förstår styrelsen och dess ordförande, programsekretariatet och den eventuella policy-gruppen, så svarar den här framlagda organisationsskissen väl emot tilläggsdirektivens grundmening att organisa- toriskt samla ansvaret för försvarsforsk- ningens programplanering. Den svarar också vad ambitionsnivån beträffar mot förutsätt- ningen: ”Den vertikala samordningen inom försvarsforskningen begränsas för SFF:s vid- kommande i allt väsentligt till central sam- manhållning av forsknings- och resursplane- ring.” Den svarar slutligen också mot tilläggs- direktivens perspektiv att på sikt föra sam- man forskningsverksamheten till ett produk- tionsorgan.

Jag förordar sålunda en organisationslös- ning enligt här angivna huvuddrag framför utredningsmajon'tetens slutförslag.

II

Bilagor

Bilaga 1

Bl .l Uppläggning och syfte

I denna bilaga ges en sammanfattande be- skrivning av organisation och resurser vid olika forskningsorgan inom försvarssektorn. Syftet är därvid att ge en kompletterande bakgrund till de överväganden och förslag om organisationsändringar som utredningen lägger fram i kapitel 3, 4 och 6.

Utredningen har funnit att en funktionell beskrivning och analys av forskningsresurser- nas organisation lämpligen utgår från det 5. k. specialistfunktionsbegreppet. Detta be- grepp preciseras inledningsvis och en sam- manställning av den indelning i olika specia- listfunktioner som används i betänkandet presenteras.

Därefter ges med utgångspunkt från nuva- rande organisation myndighetsvisa beskriv- ningar av organisation och resurser vid av utredningen berörda forskningsorgan inom försvarssektorn. Olika data för nuvarande forskningsorganisation har därvid samman- ställts i tabellform. För varje myndighet (motsv.) ges också en kort översikt över dess historiska utveckling.

Bilagan bygger bl.a. på följande mer utförliga sammanställningar vilka finns depo- nerade i utredningens arkiv.

1. Beskrivning av specialistfunktioner inom nuvarande försvarsforskningsorganisation (FU-69 PM 72-10-09). (Sammanställning

Vissa data rörande nuvarande resursorganisation

av svar på FU-69 enkät till olika forsk- ningsorgan hösten 197 l .)

2. Översiktlig inventering och värdering av vissa anläggningstillgångar (FRI/Orrje & Co PM 71-12-21).

Därutöver hänvisas till den nulägesbeskriv— ning av funktioner för administration, drift och teknisk service inom försvarsforsknings- organisationen som ges i FRI: s rapport ”Stödfunktioner i en ny försvarsforsknings- organisation” (Fö stencil 197213; se även bilaga 6).

B1.2 Specialistfunktioner forskningsorganisationen

inom försvars-

Bl .2.l Begreppet specialistfunktion

Försvarsforskningen — liksom annan tilläm- pad forskning — har ofta starkt tvärveten- skaplig karaktär. Därmed avses att lösandet av olika tillämpningsproblem kräver tillgång till hög kompetens inom ett flertal skilda tekniska och vetenskapliga fackområden. I en organisation för tillämpad forskning som t.ex. FOA kan kompetensen inom ett så- dant fackområde sägas representera en spe- cialistfunktion. Försvarsforskningsprogram- met — sådant det beskrivs i bilaga 2 — är indelat väsentligen efter tillämpningsområ- den och insatserna inom varje tillämpnings- område fordrar oftast en nära samverkan

mellan flera olika specialistfunktioner.

Det kan vara lämpligt att för diskussion av resursorganisationen urskilja följande huvud- typer av specialistfunktioner:

l. Systeminriktade specialistfunktioner vil- kas fackkompetens i första hand är relate- rad till ett visst tillämpningsområde eller del därav. inom detta besitter de system- inriktade specialistfunktionerna ingående kunnande om avnämarnas tillämpnings- problem. De har vidare tillräcklig kompe- tens inom berörda tekniska och veten- skapliga fackområden för att bl. a. kunna sammanställa vissa prognoser och allmänt pröva realiserbarheten ur teknisk-veten- skaplig synpunkt av förslag till principlös- ningar för system och systemkomponen- ter. De kan därvid behöva stöd av den fördjupade fackkompetens som represen- teras av de vetenskapligt inriktade specia- listfunktionerna (se nedan).

2. Vetenskapligt inriktade specialistfunktio- ner som har kompetens för fördjupade forskningsinsatser inom vissa mer grund- läggande tekniska eller vetenskapliga fack- områden och därvid kan förse systemin- riktade funktioner med erforderligt un— derlag.

3. Specialiserade stödfunktioner, som har till främsta uppgift att betjäna både sys- tem- och vetenskapligt inriktade specia- listfunktioner med ofta mycket kvalifice- rad service av teknisk eller annan art. Som exempel kan nämnas programmering och datordrift, konstruktion och verkstad, bibliotek och dokumentation. Hit kan man även föra traditionella administrativa funktioner.

En specialistfunktion —— särskilt ifråga om vetenskapligt inriktade sådana — motsvarari stort sett en forskargrupp (ett forskarlag) med tillhörande biträdespersonal. I FOA:s linjeorganisation, som arbetar med nivåerna avdelning (byrå), institution och sektion, svarar vanligen en institution för någon eller några _ i så fall närliggande — specialistfunk- tioner. Motsvarande gäller för övriga forsk— ningsorgan.

Bl.2.2 Beskrivning av resursorganisationen i termer av specialistfunktioner

I en enkätskrivelse av den 7 juli 1971 till berörda forskningsorgan inom försvarsaek- torn begärde FU-69 bl.a. en översil—tlig beskrivning av forskningsverksamheten efter en indelning i främst vetenskapligt inriktade specialistfunktioner. Syftet var därvid att som bakgrund för utredningens övervägan- den i olika organisationsfrågor ta fram un- derlag av följande karaktär:

. översikter över vilka vetenskapliga ;pe- cialiteter som är företrädda i försvars- forskningsorganisationen och hur veten- skaplig samhörighet återspeglas i denna . översikter över kopplingarna mellan o.ika vetenskapliga specialiteter och de tillämp- ningsområden som försvarsforskningspro- grammets olika delar representerar.

Det underlag som erhölls genom enkäten har sedermera kompletterats bl. a. i samband med utredningens besök vid olika forsknings- organ.

I anslutning till enkäten fick berörda forskningsorgan själva föreslå lämplig indel- ning av verksamheten i specialistfunktioner och dessas benämning för att uppnå en lämplig avvägning mellan krav på klassifika- tion efter strikt vetenskapliga discipliner och hänsyn till faktisk kompetensprofil hos be- fintliga forskargrupper (motsv.). Den indel- ning i specialistfunktioner, som framgår av tabell Bl .] och som mycket nära ansluter till forskningsorganens förslag, används i tabell— uppställningar etc. i betänkandet.

Därtill kommer stödfunktioner som avser teknisk och annan service samt administra- tion. Dessa funktioner behandlas i FRI:s rapport (se även bilaga 6).

Tabellen med de olika specialistfunktio- nerna ger en allmän bild av den vetenskapliga bredden inom försvarsforskningsorganisatio- nen. Benämningarna används i detta betän- kande bl.a. för att i kortast möjliga form karakterisera i första hand den vetenskapliga inriktningen hos olika organisationsenheter (FOA-institutioner eller motsvarande). En

l. Samhälls— och beteendevetenskaper

Politiska vetenskaper Organisations- och planeringsteori Prognosteori National- och företagsekonomi Militärpsykologi Experimentell psykologi (inkl. viss bioteknologi)

u—o—n—l—u—u—n GNU-Awk)—

Medicin och biologi

.— Fysiologi och ergonomi (inkl. flyg- och naval- medicin samt viss bioteknologi) Psykiatri Invärtes medicin Kirurgi Ovriga kliniska specialiteter Experimentell traumatologi och biofysik Röntgendiagnostik Radiofysik och radiobiologi Bakteriologi, hygien, epidemiologi 0 Klinisk laboratorieverksamhet (utom bakte— riologi) 11 Övrig medicinsk teknik 12 Farmakologi och toxikologi 13 Mikrobiologi 14 Ovriga teoretiska (och prekliniska) ämnen 15 16

F—XDOOxlONUr-ÖWN

Parasitologi Radioekologi

NNNNNP NNNPNNPNP & N

Kemi

3

3 1 Organisk kemi 3.2 Analytisk kemi 3.3 Kemiteknik 3.4 Biokemi 3 5 Explosivämneskemi

Fysik

... Förbränningsdynamik, tillämpad mekanik (krutforskning, ballistik)

Termodynamik (gasdynamik) Termisk strålning, brand Högtrycksfysik, detonik Gas— och hydrodynamik, kontinuumdynamik Konden serade materiens fysik Plasmafysik

FFF??? :> :> xIOKUl-Äww

HXDmxloxlll-IÄUJN—

O

...

.a o Nm 5) .o— OXMÅUJN

.—

xlxlxl x] >I JBL—JN

Kärnfysik Laserfysik (atom- och molekylfysik) 0 Optronik

. l Optik . 2 Elektroniska grundelement . 3 Radio- och radarteknik . 4 EMP. Strålverkan på elektroniska grundele-

ment

Elektromagnetisk vågutbredning

Geofysik och atmosfärfysik (egenskaper vid elektromagnetisk vågu tbredning) Atmosfärens fysik (spridning och deposition av luftburna spårämnen) Seisrnologi och mikrobarologi Akustik och hydroakustik

Övriga tekniska ämnen

Metrologi

Materialfysik och -kemi Hållfasthetslära; speciella lättkonstruktioner Hållfasthetslära; byggdynamik Tillämpad aerodynamik och flygmekanik Skeppsteknik

Energikällor Kryoteknik

Styr— och reglerteknik Maskeringsteknik

Matematik

Styrsystemteori med anknytande system- teknik

Optimeringslära

Kommunikationsteori Informationsbehandling anknuten till bildbe- handling Informationsbehandling anknuten till doku- mentation Övrig databehandling med anknuten tilläm- pad matematik

Övriga specialistfunktioner

Utredningsledning och tillämpad utred- ningsmetodik Teknisk systemanalyf Militär strategi och taktik Militärhistoria

a I sig flera olika specialistfunktioner med var och en sin inriktning mot olika teknik- och tillämp-

ningsområden.

kort beskrivning av verksamhetens sakinne- håll inom varje specialistfunktion återfinns i en särskild promemoria som finns deponerad i utredningens arkiv (FU-69 PM 1972-10-09 ”Beskrivning av specialistfunktioner inom nuvarande försvarsforskningsorganisation”). Denna promemoria utgör en sammanställ— ning av svaren på ovannämnda enkät från FU—69 till forskningsorganen och ger en starkt koncentrerad beskrivning av den verk- samhet som innefattas i varje specialistfunk- tion.

Avslutningsvis bör framhållas — som bl. a. FOA gjorde i sitt svar på utredningens enkät —— att specialistfunktionerna inte i sig ger en heltäckande beskrivning av forskningsorga- nens resurser och kompetens. Bl. a. återspeg- las sålunda inte alltid kunnandet om olika avnämarproblem på ett rättvisande sätt och inte heller förmågan till samverkan mellan olika specialistfunktioner mot gemensamma tillämpningsmål.

Bl.3 Myndighetsvisa beskrivningar av nuva- rande organisation och historisk bakgrund

B.l.3.l Försvarets forskningsanstalt (FOA) Organisationen i stort

Huvuddragen i FOA:s nuvarande organisa- tion framgår av figur Bl.]. Figuren anger även de huvudsakliga arbetsområdena för de olika organisationsenheterna samt kostnads- fördelning under 1972/73 och ungefärligt antal anställda.

Lokalisering

Huvuddelen av FOA: s verksamhet är lokali- serad till tre platser i storstockholmsområ- det, nämligen Linnégatan 89 (Kv. Garniso- nen) i Stockholm," Ursvik, Sundbyberg och Grindsjön, Sorunda (S om Stockholm).

På Linnégatan 89 är FOA A, FOA P, FOA 2 (del), FOA 3 inkl. FTL och FOA 4 (del) placerade. l Ursvik är FOAl och FOA 4 (del) placerade. I Grindsjön är delar av FOA2 placerade. Därtill kommer viss

personal placerad vid olika laboratorier, försöksstationer o.dyl. inom och utom stockholmsregionen. Personalens fördelning på olika tjänsteställen framgår av tabell Bl.2.

Tabell Bl.2 FOA-personalens fördelning på olika tjänsteställen (inkl. vissa tjänstlediga)

Linné- Urs— Grind- Övr. Upp— Övr. gatan vik sjön Stock- sala landetb 8 9 holm”

85 0 45 O 1 5 0 1 15 1 7 l 1

” Bl. a. 25 st. operationsanalytiker fördelade på 7 myndigheter inom totalförsvaret.

b Bl. a. försöksstationer i Karlsborg, Hagfors och Kiruna.

Byggnader och fasta anläggningar

FOA:s byggnader och fasta anläggningar finns beskrivna och värderade i FRI/Orrje & Co PM ”Översiktlig inventering och värde- ring av vissa anläggningstillgångar”. FOA:s lokalbehov 1971 anges där till ca 74 000 m2. Härtill kommer särskilda försöksområden. I Ursvik och Grindsjön disponerar sålunda FOA markområden om totalt ca 800 ha (varav 50 ha vatten, som ingår i skyddsområ- de).

Utöver till FOA hörande anläggningar bör nämnas Stockholms datamaskincentral för högre utbildning och forskning, också belä- gen i Kv. Garnisonen. Denna är f. n. utrustad med en IBM 360/75 med omfattande kring- utrustning. Datacentralen beläggs f.n. av FOA till 15—20 % av kapaciteten. Beslut har också fattats om anskaffning av en dialogda- tor ”Simon” (PDP-10) med planerad drift- start i februari 1973.

Ledning och administration

De fyra avdelningarna FOA 1—4 utgör rela- tivt självständiga enheter i linjeorganisatio- nen. Varje avdelning har sålunda en egen administrativ enhet som bl. a. innefattar en avdelningsexpedition samt vissa decentrali- serade personal- och ekonomifunktioner. Koordineringen av avdelningarnas verk- samhet på central nivå sker i FOA verksled-

(Generaldirektör) nyrelse

Administrativ byrå (F OA A) Personalärenden, inköp, förråd, bokföring, fastigheter, etc

Planeringsbyrå (FOA P)

OA-grupper Operations- och systemanalys, __ vid Fst, Ast, utredningar MS och FS samt FOA centralplanering Cfs, ÖEF, SocS

Avdelning 1 (FOA ll: Kemi och medicin

Skydd mot B— och C-stridsmedel Medicinskt A-skydd Miljöfaktorer

Explosivämnen Vätskerakerer

Avdelning 2 ( F OA 2): Fysik Optisk fysik, spaning, maskering Detonik, srridsdelar, verkan Krutraketer, ballisrik Styr- och reglerteknik Bioteknologi (perception, styrning)

Avdelning 3 (FOA 3): Talare/mik Vågurbredning, komponenter, normalieverksamher Radar, stridsledning, styrning, navigering lnformationsöverförlng Telemotmedel Akustik

Försvarets teletekniska laboratorium (F TL) ltypprov av komponenter, standardisering)

Avdelning 4 (FOA 4): Fysik och kemi

Kärnvapen, verkan och skydd; detektion Materialfysik och materialkeml

Summa:

Budget Porso- 72/73 ml ' Mkr & 720701 21 ,15b 1 15 1 1 ,80c 122 22,15 347 23,05 377 22,35 354 se 14,30d 183 114,80 1554

a Prisläge aug 1972. Löneläge 1972/73. Avser endast primäruppdrag, anslag F5 ” Inkl 2,05 Mkr som s k GD-medel C Varav 1,85 Mkr för FOA centralplanering d Därutöver disponeras 1,4 Mkr för detektionsseismologisk verksamhet mm

(inom delprogrammet H 5) & FRI:s beräkningsmetod (d v s exkl vissa tjänstlediga, m 111). Enligt det av FOA normalt använda redovisningssättet uppgick antalet anställda till 1593. Härav är 127 ej avlönade ur anslag F5. Av dessa 127 avlönas 9 ur anslag H5 och resten på betalda uppdrag.

Figur Bl.] FOA: s organisation

ning. I verksledningen ingår — förutom GD — avdelningscheferna samt cheferna för FOA P och FOA A. Vidare deltar chefen för centralplaneringen. Ärenden i verksledningen bereds bl. a. genom regelbundna kontakter mellan respektive avdelningsadministrationer och C FOA A, samt mellan de olika avdel- ningsledningarna och centralplaneringen. En översiktlig beskrivning av vissa planerings- funktioner, m. m. ingår vidare i bilaga 3.

De tal/"beskrivning av avdelningarna

De olika avdelningarnas interna organisation framgår av följande tabellsammanställningar (tabell 81.3—7) vilka bl. a. upptar företrädda specialistfunktioner och instrumentella re- surser. För en detaljbeskrivning av stödfunk- tioner för teknisk och administrativ service hänvisas till FRI: s rapport (stencil Fö 1972: 3).

Historisk utveckling

Den teknisk-naturvetenskapliga forskningen för försvarsändamål kan sägas ha startat under 1920- och l930-talen. Den bedrevs på många olika håll,, dels vid högskole- och universitetsinstitutioner, dels vid av försvars- grensförvaltningarna m. fl. organiserade labo- ratorier.

Försvarets forskningsanstalt (FOA) — bil- dades 1945 då i huvudsak all teknisk-natur- vetenskaplig försvarsforskning utanför in- dustrin (försvarets kemiska anstalt, militär- fysiska institutet samt viss nämndverksam- het) sammanfördes under gemensam ledning. De väsentligaste undantagen vår de år 1940 organiserade FFA (se nedan) och SSPA, som alltjämt är självständiga organ utanför krigs- makten. (FFA sorterar sedan den 1 juli 1963 under försvarsdepartementet. SSPA sorterar under industridepartementet.)

FOA organiserades ursprungligen med tre forskningsavdelningar — en för vardera ke- mi/medicin (FOA 1), allmän fysik (FOA 2) och teleteknik (FOA 3) — samt med ett kansli. År 1959 bildades nuvarande FOA 4 (kärnfysik och —kemi). Hit överfördes då

delar av FOAl och 2. 1958 tillkom en särskild planeringsenhet — FOAP —- som sedermera (1962) blev planeringsbyrån. Den- na blev dels FOA: s centrala planeringsorgan, dels organ för teknisk koordinering av för— svarets OA-verksamhet. Kansliet ombildades 1958 till den nuvarande administrativa by- rån.

Verksamheten dominerades till en början av experimentellt arbete dels i anknytning till aktuella materielärenden ochi samarbete med de militära förvaltningarna dels i fristå- ende, FOA-initierade utvecklingsprojekt utan djupare förankring i krigsmaktens be- hov. I samband med att långsiktsplaneringen för krigsmakten började införas under 1950—talet accentuerades behovet av att sam- ordna forskningen med avnämarnas planlägg- ning för att få ett förbättrat planeringsunder- lag. Samarbetet med förvaltningarna tog form först, men med efter hand ökande omfattning kom FOA:s verksamhet att in- riktas på stöd åt stabemas studie— och utredningsverksamhet, sedermera också de civila totalförsvarsmyndigheternas verksam- het.

Samarbetet med avnämarna liksom mellan avdelningarna utvecklades efter hand. Det främsta formella uttrycket härför är bl. a. den årliga proceduren för rullning av FOA: s planer som härrör från mitten av 1950-talet. Denna procedur har successivt utvecklats och är nu anknuten till FPE-systemet. Detta system bygger till stor del på studier inom FOA P. Ett grunddrag i planeringsprocedu— ren är samarbetet på alla nivåer vilket säker- ställs genom kontaktmän och huvudkontakt- män inom olika områden både från FOA och avnämarnas sida. Huvudkontaktmannafunk- tionen inom FOA kompletterades av de särskilda programföredragande (PF) som till- kom 1971. PF har bl.a. ett samordnings- ansvar inom varje programelement för FOA (FOA-program). Vidare bör nämnas de leda- re för s.k. sammansatta uppdrag som till— sätts för forsknings- och utredningsuppdrag som berör flera FOA-avdelningar.

Kontaktmannafunktionen fick och har alltjämt sin betydelse inte minst i det under—

Nuvarande institution Specialistfunktion Kommentarer till Kommentarer angående särskilda (motsv.) specialistfunktion lokaler, instrument och anlägg- ningar 100 Avdelningsledning (Ursvik) 120 Experimentell Experimentell trauma- Operations- och observationsrum försvarsmedicin tologi och biofysik (Ursvik) (2.6) Farmakologi och toxi- kologi (2.12) Biokemi (3.4) Biokemisk lab.utr. 130 Kemiteknik Kemiteknik (3.3) Drivmedelskemi, Kem. tekn. lab.utr., spräng- (Ursvik) korrosionskemi, säkra rum filterteknik, pulver- kemi, reaktions- kinetik, m. m. 150 Radiobiologi Radiofysik och radio- Inkl. radiopatologi Bestrålningsutr. Histopatolo- (Ursvik) biologi (2.8) och genetik giskt lab. 160 Drivmetoder Termodynamik, gas- Vätskeraketmotorer Provceller för motorer. Datain- (Ursvik) dynamik (4.2) m. m. samlingsutrustning Viss hydromekanik 165 Tillämpad mikro- Mikrobiologi (2.13) Mikrobiologisk lab.utr. biologi (Ursvik) 170 Explosivämnen Explosivämnes- Inkl. viss detonik Kemilab. och laddningstillverk- (Ursvik) kemi (3.5) ning (sprängsäkra rum). Bunkrar m. m. Mätning av snabba förlopp. Smådator. 180 Tillämpad organisk Organisk kemi (3.1) Främst toxisk kemi Apparatur för strukturbestäm- kemi (Ursvik) ningar (inkl. smädatoranslutning). Synteslab. för toxiska substanser 190 Miljöfaktorer Fysiologi och ergonomi Särskilt klimat- Köld- och klimatkammare med (Ursvik) (2.1 forskning datainsamlutr. Parasitologi (2.15) 107 Tillämpad fysik Fysikalisk-kemisk (Ursvik) mätteknik 101- Planering, utred- Teknisk systemanalys Verkan av konven- 105 ningar m. m. (7.2 tionella stridsme- (Ursvik) Skeppsteknik (5.6) del främst mot Dokumentation och sjömål. bibliotek (6.5) Skydd mot B- och C-stridsmedel 106 Statistisk försöks- Databehandling med planering och be— anknuten tillämpad räkning (Ursvik) matematik (6.6) 140 Teknisk service Mätteknik, konstruk- (Ursvik) tion, verkstad Rapportcentral, foto Djurhus 110 Administration Exp., förråd, (Ursvik) maskincentral, transport- och ekonomigöromål, inköp etc.

Totalt antal personer:

Uppskattade investeringar i instrumentell utrustning: 8—SOU l972:8

347 (FRI beräknings- metod) 10 mkr

Nuvarande institution Specialistfunktion Kommentarer till Kommentarer angående särskilda (motsv.) specialistfunktion lokaler, instrument och anlägg- ningar 200 Avdelningsled- Inkl. avd.planering ning (L 89) 201 Spaningssignal— Informationsbehand- Anknytning till Optisk-elektronisk lab.utr. och behandling (L 89) ling anknuten till experimentell psy- databehandlingsutr. bildbehandling (6.4). kologi (1.6) Kommunikationsteori (6.3) 202 Bioteknologi Experimentell psyko- Bl. a. perceptions- Lab. för bioteknologiska experi- (L 89) logi (1.6) psykologi och bild- ment inkl. smådator etc. behandling 208 Ytterballistik Tillämpad mekanik Skjutbana med mät- och reg.utr. (Karlsborg) (4.1) 242 Urladdningsfy— Laserfysik (4.9) Inkl. viss plasmafy- Spektrografer, lasrar, puls- sik (Uppsala) sik (4.7) oscilloskop 250 Detonik Högtrycksfysik, deto- Skjutfält med bunkrar. Utr. för (Grindsjön) nik (4.4) mätning och reg. av snabba för- Teknisk systemanalys Främst verkan mot lopp. (7.2) luft- och markmål Gas— och hydrodyna- mik. Kontinuumdyna— mik (4.5) 260 Allmän fysik Laserfysik (4.9) Spektrometrar, lasrar, ljusför- (L 89) Optronik (4.10) Anknytning till vi- stärkar- och TV-utr. m. rn. Optik (4.11) suell perception Kryoteknik (5.8) (1.6) Geofysik och atmosfär- fysik (4.16) 270 Krutraketer Förbränningsdynamik, Inkl. viss krutkemi Kemilab. och drivladdn.-till- (Grindsjön) tillämpad mekanik verkning (sprängsäkra rum). Bunk- (4.1) tar på skjutfält. Provbänkar. Termodynamik, gasdy- Mätning av snabba förlopp. namik (4.2) Gas— och hydrodyna- mik, kontinuumdy- namik (4.5) 280 Styr- och regler- Styr- och reglertek— Elektromekaniska Elektromekanisk precisionsmät- teknik (L 89) nik (5.9) komponenter och utr. fluidik Reglertekn. lab.utr. 290 Styrsystemforskn Styrsystemteori med Innefattar bl. a. Hybriddator ning (L 89) anknytande system- matematisk metod- teknik (6.1) utveckling och Styr- och reglertek- systemsimulering nik (5.9) Tekn.systemanalys (7.2) Optimeringslära (6.2) 206 Optisk system- Teknisk systemanalys Främst avseende om- teknik (L 89) (7.2) rådena Optronik, kommunikation, perception etc. 220 Tekniska system, Teknisk systemanalys Främst avseende va- samordning, in- (7.2) pen och vapenbärare formation (L 89) Bibliotek och doku- mentation (6.5) 1 14 SOU l972:8

Nuvarande institution Specialistfunktion Kommentarer till Kommentarer angående särskilda (motsv.) specialistfunktion lokaler, instrument och anlägg- ningar

207 Tillämpad mate- Databehandling med matik, databehand- anknytande tillämpad ling (L 89) matematik (6.6) 230 Instrument. Tek- Maskeringsteknik Elektronisk och Optisk, mekanisk och elektro- nisk service 5.10 mekanisk konstruk- nisk mätutrustning (L 89) Kryoteknik (5.8) tion och verkstad Verkstadsutrustning Optik (4.11) Höghastighetsfoto- Optronik (4.10) grafi Viss färgkemi

210 Avdelningsadmi- Exp., rapportcentral. nistration (L 89 Drift och verkstad, och Grindsjön) Grindsjön Totalt antal personer." 377 (FRI beräknings- Uppskattade investeringar metod)

i instrumentell utrustning 15 mkr

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anlägg- ningar

300- 306

Avdelningsled- ning (L 89)

315 Strömförsörjning (L 89)

Elektroniska grundelement (L 89, Frösunda och Sandkullen)

340

345. Vågutbredning (L 89, Frösunda, Uppsala och Kiruna)

Akustik (L 89)

350

360 Radarspaning och stridsledning (L 89)

370 Styrnings— och navigeringssystem (L 89)

380 Informationsöver-

föring (L 89)

390 Signalspaningsme— del och telemot- medel (L 89)

330 Information och dokumentation (L 89)

320 Teknisk service (L 89)

Administration (L 89)

Energikällor (5.7)

Elektroniska grund- element (4.12)

Elektromagnetisk våg- utbredning (4.15) Geofysik och atmo- sfärfysik (4.16)

Akustik och hydroaku- stik (4.19) Geofysik och atmos- farfysik (4.16)

Radio— och radartek- nik (4.1 3) Teknisk systemanalys (7.2)

Radio- och radartek- nik (4.13)

Optronik (4.10) Teknisk systemanalys (7.2)

Radio- och radartek- nik (4.13) Kommunikationsteori (6.3) Teknisk systemanalys (7 2)

Databehandling med

anknuten tillämpad matematik (6.6)

Radio- och radartek- nik (4.13) Teknisk systemanalys (7.2)

Dokumentation och bibliotek (6.5)

Metrologi (5.1)

Inkl. avdelningSpla- nering, samordning i robotfrågor,

m, m.

Antenner, ferriter och vissa aktiva komponenter

Fysikalisk-kemisk och elektro— nisk lab.utr.

Sändare och mottagare med mät- utr. Mäthall

Viss kommunikations- teori Inkl. bl. a. jonosfar- Mätstationer med sändar— och fysik

Inkl. viss teknisk systemanalys

Inkl. viss informa- tionsbehandling anknuten till bild- behandling

Inkl. viss styr- och reglerteknik

Inkl. bibliotek, rapportcentral och för FOA gemensam reprocentral

Riksmätplats för vissa elektromag- netiska storheter

Mätdatabearbetning

Konstruktion och verkstad. Fältförsök

Exp., m. m.

mottagarutr.

Akustisk-elektronisk mätutr. För- sökstank. 2 försöksstationer vid kusten

Radar- och datorutrustn., delvis ställd till förfogande av FMV

Radar- och TV-utr., m. m.

Instrument för studier av in- fonnationsöverföringsmedel

Teleteknisk mätutrustning

Tids— och frekvensnormaler, ge- mensam instrumentpark

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion Kommentarer till Kommentarer angående särskilda specialistfunktion lokaler, instrument och anlägg- ningar

900 Försvarets tele- tekniska labo- ratorium (L 89)

Elektroniska grund- Komponenttypprov, element (4.12) standardisering, tillförlitlighet etc.

Totalt antal personer: Uppskattade investeringar i instrumentell utrustning (exkl. F TL )

354 (exkl. FTL, som har 56 anställda) (FRI beräkningsmetod)

15 mkr

Tabell 81.6 FOA 4

Nuvarande institution Specialistfunktion Kommentarer till Kommentarer angående särskilda (motsv.) specialistfunktion lokaler, instrument och anlägg-

ningar

400 Avdelningsled- ning (L 89)

430 Material Materialfysik och Kompositmaterial, Kemisk-fysikalisk analys— och (Ursvik) materialkemi (5.2) keramer och vissa provutrustn.

Analytisk kemi metallegeringar (3.2)

460 Teoretisk fysik, Kärnfysik (4.8) Inkl. viss reaktor- Acceleratorer och kärnfysikalisk Databehandling Plasmafysik (4.7) fysik mätutrustning, nu delvis i (L 89 och Ursvik) Kondenserade mate- "malpåse". Viss experimentell

riens fysik (4.6) verksamhet i Uppsala Databehandling med tillämpad mate- matik (6.6) Gas— och hydrodyna- mik, kontinuumdy- namik_(4.5)

470 Stötvågs- och Termisk strålning, Inkl. viss teknisk Värmestrålnings- och stötrörsan- värmeverkan, detek- brand (4.3) systemanalys (ver- läggning. tion (L 89, Ursvik Seismologi och mik- kan) Experimentplats (brandforskning) och Hagfors) robarologi (4.18) i Rosersberg.

Gas— och hydrody- Seismologiskt observatorium i namik, kontinuum- Hagfors. dynamik (4.5)

480 Radioekologi Radioekologi (2.16) Radiofysisk, radiokemisk och ra- (L 89, m. m.) Atmosfärens fysik Inkl. viss radioke- diobiologisk mätutrustn. (inkl. (4.17) misk analys, m. m. smådator), bl. a. placerad vid (spridning av spår- LHS, VHS och Forskningsinst. ämnen) för atomfysik Radiofysik och ra- diobiologi (2.8) Kärnfysik (4.8)

490 Kärnladdningars EMP. Strålverkanåså Inkl. viss radioke- Bestrålningsanläggningar (bl. a. verkan på elek- elektroniska grun - instrumentteknik stor röntgenblixt) och tillhö- triska system element (4.14) och anknytning rande mätapparatur (Ursvik) Kondenserade mate- till energikällor

riens fysik (4.6) Kärnfysik (4.8) 420 Utredning, doku- Teknisk systemanalys mentation (L 89, (skydd mot kärnvapen, m. m.) inkl. vissa strate- giska och taktiska frågor) (7.2) Bibliotek och doku- mentation (6.5)

410 Planering Ex ., rapportcen- Avdelningsadm. tra och verkstad, Teknisk service strålskyddstjänst

Totalt antal personer: 183 (FRI beräkningsmetod)

Uppskattade investeringar i instrumentell utrustning

18 mkr

Nuvarande institution Specialistfunktion Kommentarer till Kommentarer angående särskilda (motsv.) specialistfunktion lokaler, instrument och anlägg- ningar 800 Byråledning 802 FOA Index Informationsbehand- Inkl. viss service ling anknuten till do- gemensam för FOA, kumentation (6.5) FMV, m. fl. 805 Allmänna forsk- Prognosteori (1.3), ningsfrågor m. m. 820 Operationsanalys- Optimeringslära metodik 6.2 Databehandling med tillämpad matematik (6.6) 830 Miljö- och ram- Politologi (1.1) Utlagda uppdrag studier Prognosteori (1.3) på UI 840 Stabernas OA- Utredningsledning OA-grupper förde- verksamhet och tillämpad utred- lade på Fst, A_st, ningsmetodik (7.1) MS, FS, Cfs, OEF och SocS 860 Utredningar ” Planering National- och före- tagsekonomi (1.4) Databehandling med tillämpad matematik (6.6) 870 Systemanalysmeto- Optimeringslära Inkl. grupp vid Personalen delvis ej formellt dik . KTH anställd vid FOA National- och före- tagsekonomi (1.4) Organisations- och planeringsteori (1.2) 801 Byråadm. Inkl. viss dokumen- tation och bibliotek m. m. 810 FOA centralplane- Prognosteori (1.3) Inkl. krigsplanlägg-

ring ning, personalut- bildning, kontakt- och informations- verksamhet, rap- portredaktion. Programföredragan- de tjänstemän och kommenderade officerare placerade vid denna inst.

Totalt an tal personer:

122 (FRI beräkningsmetod)

Iags— och studiegruppsarbete som avnämarnas staber och förvaltningar bedriver som under- lag för planerings— och anskaffningsbeslut. Former skapades här för att på olika nivåer överföra information mellan FOA och dess avnämare, dels så att FOA ger underlag och råd, dels så att FOA får underlag för inriktning av sin forskning.

Ett annat betydelsefullt inslag vid utveck- lingen av samarbetsformema var tillkomsten av en de facto fungerande, men inte instruk— tionsmässigt definierad verksledning. Begrep- pet ”FOA ledning” växte fram under 1960-talet allteftersom de gemensamma fö- redragningarna (som från början huvudsakli- gen endast behandlade ärenden av personal- och ekonomiadministrativ natur) alltmer in- riktades mot policyfrågor och gemensamma forskningsproblem.

FOA:s utveckling sådan den återspeglas av antalet anställda under åren 1945—1972 framgår av underbilaga B1.1 (s. 125).

B1.3.2 Flygtekniska försöksanstalten

FFA: s organisation i stort framgår av figur B1.2 som även anger huvuddragen i verksam- heten vid de olika organisationsenheterna.

Tabell BI.8 FFA

Anstalten är i sin helhet lokaliserad till Bromma.

De budgeterade kostnaderna för 1972/73 är 19,5 mkr, varav 14,9 mkr är personalkost- nader.

Av intäkterna kommer 1,8 mkr via pri- märuppdrag under det att övriga intäkter avser sekundäruppdrag och industriuppdrag, beräknat för 1972/73 respektive 12,4 och 4,9 mkr. För flygteknisk, icke objektbunden forskning avser FFA därvid totalt 1,3 mkr varav 0,2 mkr för kunskapsuppbyggande forskning.

En sammanställning över personella och instrumentella resurser m.m. vid FFA pre- senteras i tabell B1.8. Flygtekniska labora- toriet vid KTH behandlasi bilaga 7.

Historisk utveckling

FFA tillkom 1940 efter förslag av den s. k. Malmerska utredningen som initierades av Ingenjörsvetenskapsakademien. Anstalten av- sågs betjäna såväl flygvapnet som luftfarts- myndigheten och flygindustrin ifråga om flygteknisk forskning och utveckling. Den skulle ursprungligen omfatta tre avdelningar — för aerodynamik, hållfasthetsteknik och

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anlägg-

ningar

Aerodynamiska avdel— Tillämpad aerodyna- ningen mik och flygmekanik (5.5)

Hållfasthetsavdel— Hållfasthetslära, spe- ningen ciella lättkonstruk-

tioner (5.3)

Vind tunnlar med mätutrustning (ansk. kostnader 45 mkr)

Provdon med mätutrustning (ansk.kostnader 5 mkr)

M_ättekniska avdeI- Allmän mätteknik Inkl. mätteknisk Datorutrustning, kalibrerings- ningen service och data- och registreringsinstrument behandling (ansk.kostnader 5 mkr) Driftavdelningen Teknisk drift och Mek. verkstad samt instrument- service, konstruk- och snickeriverkstäder (ansk.kost- tion och verkstad, nader 2 mkr) bibliotek Verksledning och kansli Ekonomi, personal, allmän adm. Totalt antal personer: 244 Uppskattade investeringar iinstrumentell utrustning: 57 mkr

Styrelse

l

C FFA (generaldirektör)

Perso nal a

Kansli: Personalfrågor, ekonomi, allmän administration

Aerodynamiska avdelningen: Aerodynamisk forsknings- och prövningsverksamhet, systemfrågor

Hållfastheten vdelningen: Teoretisk och experimentell forsknings-, gransknings- och prövningsverksamhet avseende hållfasthet hos material och konstruktionselement

Mättekniska avdelningen:

Utveckling av mätrekniska metoder och apparater (inkl datorbehandling) för övriga avdelningars verksamhet. Mätteknisk service inkl. underhåll och kalibrering av mätutrustningar

Driftuvdolning:

Driftunderhåll och service. Projektering och konstruk- tion av nyanläggningar och modifikationer. Tillverk- ning av modeller, mätnrustning, etc. Förråd, biblio-

23

75

29

41

tekmm

74

' 197207-01 (Omräknat till holarsanuällda)

244

Figur 81.2 Flygtekniska försöksanstaltens organisation.

flygmekanik — samt en kontors- och en verkstadsavdelning. Verksamheten koncent- rerades på aerodynamik och hållfasthetstek- nik under det att den flygmekaniska verk- samheten aldrig kom till stånd. I den aerody- namiska verksamheten förfogade anstalten över en låghastighetstunnel (90 m/s) och en spintunnel. 1944 tillkom en höghastighets- tunnel (300 m/s). Någon stor överljudstun- nel disponerades inte förrän 1955 (M

1,25—4). Mindre överljudstunnlar fanns dock tillgängliga vid FFA från 1946 och vid flygtekniska institutionen vid KTH, som 1947 förutom en låghastighetstunnel förfo- gade över en mindre överljudstunnel (M 1,2—1,8) och från 1952 också över en tunnel för högre hastigheter (M 2—4). År 1958 beslöts att en supersonisk-hypersonisk tun- nel, närmast för robotutveckling, skulle upp- föras. Denna invigdes 1965. I anslutning till

utvecklingsarbetet med flygplan 37 byggdes anstaltens resurser ut ytterligare och moder- niserades. Bl. a. byggdes en s. k. trisonisk tunnel med möjlighet att kontinuerligt varie- ra machtalet genom hela fartområdet. Denna färdigställdes 1966. Eftersom flygvapnet fram till slutet av 1960-talet var den prak- tiskt taget enda kunden och eftersom flyg- vapnets behov av flygteknisk forskning mins- kade kraftigt allteftersom utvecklingsarbetet med flygplan 37 fullföljdes, blev en kraftig nedskärning av verksamheten nödvändig. För att dämpa effekten av denna nedgång utvid- gade anstalten sin marknad till industrin m.m., från mitten av 1960-talet även ifråga om uppdrag av icke flygteknisk natur, där anstaltens resurser och kompetens likväl kunde utnyttjas. I nuläget har ca en fjärdedel av uppdragsverksamheten ej anknytning till försvaret.

Utvecklingen vid FFA sådan den återspeg- las i antalet anställda under åren 1945—1972 framgår av underbilaga Bl.] (s. 125).

Bl.3.3 Forskningsbyrån vid fortifikations- förvaltningen

Organisation, m. m.

Byrån ingåri FortF och är direkt underställd generaldirektören. Antalet anställda är 32.

Den specialistfunktion som är företrädd vid byrån är hållfasthetslära, med speciell anknytning till byggdynamik (5.4 i tabell Bl.l).

Byrån är lokaliserad till FortF lokaleri Stockholm samt till försöksstationerna nära Rosersberg.

Försöksstationerna har stötvågstuber av vilka den största är avsedd för laddningar upp till 100 kg TNT.

Byråns kostnader 1971/72 var totalt 2,2 mkr varav personalkostnader 1,3 mkr.

Historisk utveckling

Verksamheten vid forskningsbyrån inom FortF har traditioner från den betongteknis— ka byrån inom industrikommissionen under

andra världskriget. Vissa av resurserna vid betongtekniska byrån gick upp i en särskild forskningssektion inom befästningsbyrår. vid den 1948 inrättade fortifikationsför/alt- ningen. Då förvaltningens organisation sena- re ändrades skildes forskningsfunktionerna ut ur befästningsbyrån, som samtidigt blev avdelning, och bildade en särskild forsknings- byrå direkt underställd förvaltningens chef.

Ursprungligen studerades betongs egenska- per, men verksamheten inriktades snart mot problem förenade med skydd mot konven- tionella vapen. I mitten av 1950-talet omrik- tades verksamheten praktiskt taget helt mot skydd mot kämladdningars mekaniska ver- kan. Omkring mitten av 1960-talet skedde dock åter en viss förskjutning mot konven- tionella vapen.

En försöksstation uppfördes 1948 där en stötvågstub i erforderlig storlek stod klar 1956. En ny station nära den tidigare kom i bruk i mitten av 1960-talet med en större och modernare tub. Den gamla staticnen är nu under successiv avveckling.

Bl.3.4 Militärpsykologiska institutet (MPI) Organisation, m. m.

MPI är organiserat på fyra avdelningar: admi- nistrativa avdelningen, allmänna avdelningen, prövningsavdelningen och psykoteknologiska avdelningen. Dessutom tjänstgör kom.-hende- rade officerare från armén och flygvapnet vid institutet. Antalet anställda är 32(vartill kommer ett 20—tal tillfälligt anställda)

Institutet företräder specialistfunktioneri militärpsykologi (psykologi, sociolog, peda- gogik etc.) (1.5 i tabell BLI).

Institutet är i sin helhet lokaliserat till Stockholm, men skall 1975/76 flytta till Karlstad. Disponerad lokalyta i nuvarande lokaler är ca 1 500 m2.

De budgeterade kostnaderna för MPI verk- samhet 1972/73 uppgår totalt till ca 3,5 mkr, därav ca 1,2 mkr för s. k. )etalda uppdrag. Av de totala kostnaderna avser ca 1,9 mkr forskning och utveckling ((Erav ca en tredjedel kunskapsuppbyggande verksam-

het). Ca 0,8 mkr avser tillämpad prövnings- verksamhet medan resten, också ca 0,8 mkr, avser central ledning och administrativ ser- vice m.m. för hela fackområdet (forskning och tillämpning). Totalt är lönekostnaderna ca 2 mkr.

Historisk utveckling

Militärpsykologisk verksamhet började orga- niseras i vårt land redan på 1930-talet men fick större omfattning först i samband med försvarsberedskapen under andra världskri- get. Verksamheten bedrevs då främst i rent tillämpad form som personalprövning och leddes huvudsakligen av dåvarande centrala värnpliktsbyrån. Särskilt inom marinen be- drevs samtidigt viss socialpsykologiskt inrik- tad forskning rörande anpassnings- och ledar- skapsproblem m. m.

Även sedan militärpsykologiska institutet (MPI) inrättades (1955) och påbörjade sin verksamhet låg tyngdpunkten under flera år på tillämpad prövningsverksamhet. Forsk- nings- och utvecklingsverksamhet ägnades också till stor del åt prövningssidan, t.v. kulminerande i den provutveckling m.m. som genomförts för det nya inskrivnings- systemet samt i arbetet med en ny urvalsme- todik för flygande personal.

Med hänsyn till kraven från olika avnä- mare har efter hand en allt större andel av institutets resurser ägnats åt forskning och utveckling även inom andra delar av verk- samhetsområdet. Psykoteknologisk (biotek- nologisk) medverkan i samband med mate- rielutveckling och -anskaffning har sålunda lämnats sedan omkring 1960. För närvaran- de medverkar MPI vid utvecklingen av nya luftvärns-, artilleri-, attackrobot- och strids- ledningssystem. På det socialpsykologiska området har sedan l960-talets början ge- nomförts en rad undersökningar rörande främst de värnpliktigas inställning till olika förhållanden under militärtjänstgöring rn. m. Under de senaste åren har forskningen i ökad utsträckning avsett frågor rörande ledarskap och ledarträning, gruppdynamik o. d. Samti—

digt har inom samtliga fackområden andelen kunskapsuppbyggande forskning ökat.

Bl.3.5 Försvarsmedicinsk forskning Organisation, m. m.

Den försvarsmedicinska forskningens nuva- rande organisation redovisas i bilaga 5.

Historisk utveckling

Den försvarsmedicinska forskningen har tra- ditioner från 1600-talet. Karolinska institu- tet som bildades 1810 hade ursprungligen som främsta uppgift att utbilda läkare till armén och flottan.

Verksamheten har bedrivits vid många olika organ, företrädesvis högskole- och uni- versitetsinstitutioner. Ledningsorganisatio- nen var länge också den splittrad men kompletterades efter hand t. ex. med

försvarets sjukvårdsstyrelse (1943)l statens medicinska forskningsråd (1945) (som även fick hand om försvarsmedi- cinsk forskning) flygmedicinska nämnden (1946) sederme- ra flyg— och navalmedicinska nämnden (1948)

försvarsmedicinska nämnden — inom me- dicinska forskningsrådet (1949).

År 1963 tillskapades en mera enhetlig ledningsorganisation i det att ledningen an- förtroddes två organ, dels försvarsmedicinska sektionen (tidigare —nämnden) inom medi- cinska forskningsrådet, dels en nyinrät- tad försvarsmedicinsk forskningsdelegation (FMFD). Den förstnämnda skulle svara för ledning av grundforskningen och knöts till dåvarande ecklesiastikdepartementets områ- de under det att FMFD skulle svara för den tillämpade forskningen och sortera under försvarsdepartementet.

] Ursprungligen försvarets sjukvårdsförvaltning — till 1949.

Utöver de ovan beskrivna forskningsorganen finns inom försvarssektorn ett antal andra organ som bedriver forskning. De berörsi princip inte av utredningens förslag utom i vissa fall beträffande formerna för medelstill- delning.

Vid militärhögskolans (Stockholm) mili- tärhistoriska avdelning (MHA) finns 11 an- ställda. Avdelningens budget för 1972/73 omfattar kr 631 000 varav kr 621 000 avser personalkostnader.

Delegationen för militärhistorisk forsk- ning disponerar för 1972/73 ett anslag om kr 100000 som fördelas på bl. a. universitet och högskolor. Anslaget till delegationen förvaltas av militärhögskolan.

Militära vädertjänstens centralorgan (MVC) inom flygstaben i Stockholm bedri- ver visst utvecklingsarbete bl.a. avseende prognos— och presentationsteknik för väder- tjänstens inom krigsmakten behov men redo- visar f. n. inga insatser på icke objektbunden forskning.

Beredskapsnämnden för psykologiskt för- svar bedriver och stöder viss forskningsverk- samhet. De medel som under 1972/73 står till förfogande för forskning inom nämndens område är kr 360000 varav för personal- kostnader avses kr 151 000.

Underbilaga Bl.] Antalet anställda vid FOA och FFA åren 1945—1972

År FOA FFA 1945 124 60 1946 203 63 1947 272 76 1948 386 102 1949 412 113 1950 465 131 1951 525 153 1952 583 166 1953 587 190 1954 667 219 1955 754 249 1956 805 258 1957 939 280 1958 I 015 276 1959 1 097 255 1960 1 192 263 1961 1 299 272 1962 1 440 293 1963 1 551 312 1964 1 550 311 1965 1 577 280 1966 1 633 268 1967 1 630 230 1968 1 552 210 1969 1 539 215 1970 1 558 225 1971 1 583 235 1972 1 580 244

Bilaga 2 Översiktlig beskrivning av försvarsforskningspro- grammet jämte olika totalförsvarsmyndigheters prioriteringar inom detta

B2.1 Inledning

Syftet med denna bilaga är att först ge en kortfattad översikt över verksamheten vid olika försvarsforskningsorgan i programter- mer, dvs. över verksamheten sammanförd efter tillämpningsmål, oberoende av var den bedrivs. Därefter ges en översikt över de avvägningar och prioriteringar avseende skil- da delar av försvarsforskningsprogrammet som olika totalförsvarsmyndigheter redovisat under den s.k. stora rullningen av FOA:s programplaner under vintern-våren 1971—1972 och i särskilda föredragningar inför FU-69, bl. a. i anslutning till utred- ningens enkätskrivelse av den 7 juli 1971. Bilagan begränsar sig i allt väsentligt till verksamhet och myndigheter som berörs av FU-69 uppdrag, dvs. så kallade icke objekt- bunden försvarsforskning vid FOA, FFA och MPI samt forskning finansierad av försvars— medicinska forskningsdelegationen.

B2.2 Allmän beskrivning av programinnehåll B2.2.1 Inledning

Utredningen har i tidigare delbetänkanden uttalat att en indelning av försvarsforsknings- programmet i s. k. basteknologier torde vara lämplig för att möjliggöra en mellan forsk- ningsorgan och avnämare samordnad plane- ring och genomförande av forskningen. I

samarbete med forskningsorgan och avnä- marmyndigheter har utredningen i anslut- ning till sin enkät använt en indelning av försvarsforskningsprogrammet i 78 bastekno- logier sammanförda under 11 huvudrubriker. Dessa anknyter nära till de fem huvudsakliga tillämpningsområden för försvarsforskningen som utredningen angivit i kapitel 2 (eller större delområden inom dessa). Detaljindel— ningen under huvudrubrikerna överensstäm- mer i stort med den som FOA har i sin programplanering. Under rubriken ”H. Män- niskan i totalförsvaret” har dock gjorts en annan indelning än den som FOA behöver _för sin verksamhet inom FOA-programmet ”Humanteknik”. Indelningen i basteknolo- gier framgår av underbilaga B2.l. Följande beskrivning av forskningsprogrammet är in- delad i enlighet med ovan nämnda elva huvudrubriker och är väsentligen en sam- manställning av berörda myndigheters pro- gramplaner och anslagsframställningar.

Olika forskningsorgans engagemang i olika basteknologier under olika huvudrubriker (delområden)l framgår av matrisen överst på nästa sida.

Den kompetens som finns vid forsknings- organen kani många fall utnyttjas även inom andra områden än vad matrisen anger.

Verksamheten vid FOA är, vad gäller den

1 Delområdet psykologiskt försvar ej med. Bered- skapsnämnden för psykologiskt försvar har pro- gramansvar för denna verksamhet (se B2.l.10).

A B C D E F G H M N A- B— C- Ammu- Strids- Fordons- Till- Män- Över- Befäst- skydds— skydds- skydds- ni- led- och för- niskan gri- nings- teknik teknik teknik tions- nings- farkost- litlig- i to- pande teknik och va- informa- teknik hets— tal- studier pentek- tions— och för- och ut- nik och försörj- svaret” red- styr- nings— ningar teknik teknik FOA x x x x x x x x x FFA x b FortF x MPI x SSPA x Med. grp. x x x x

a lläri ingår FOA-programmet Humanteknik Aven hänförbar till A-, C- och D-områdena

ej objektbundna försvarsforskningen, vo- lymmässigt dominerande inom alla delområ- den utom F, H och N. (Se underbilaga B2.2.) Övriga organs insatser är antingen marginella i förhållande till FOA eller på något sätt samordnade därmed. Inom F-området domi- nerar av FMV-F utlagda uppdrag på bl.a. FFA, industrin och KTH. Inom H-området är insatserna fördelade på många organisato- riskt skilda organ. Sammanhållning sker via MFR, FMFD och FOA.

B2.2.2 A-skyddsteknik (A)

Verksamheten inom detta område har som mål dels att förse totalförsvaret och säker- hetspolitiken med beskrivningar, synteser och prognoser rörande kärnladdningshotet, dels att kartlägga och (även ur kostnadssyn- punkt) värdera behovet av skyddsåtgärder. Detta innefattar medverkan vid awägning och balansering mellan olika åtgärder för att reducera såväl den direkta skadeomfattning- en som resulterande följdverkningar efter en kärnladdningsinsats. Som underlag härför studeras effekten av olika verkansformer samt bedöms verkan mot enskilda objekt och system.

B2.2.3 B-skyddsteknik (B)

Målet för verksamheten är att upplösa osä- kerheten om B-laddningshotet och dess ka-

raktär och att ge underlag för utformning av skyddsutrustning och förebyggande åtgärder för att begränsa verkan av angrepp med biologiska stridsmedel.

32.2.4 C-skyddsteknik (C)

Målet för verksamheten är att upplösa osä- kerheten om C-laddningshotet och dess ka- raktär och att ge underlag för utformning av skyddsutrustning och förebyggande åtgärder för att begränsa verkan av angrepp med kemiska stridsmedel.

B2.2.5 Ammunitions- och vapenteknik (D)

Verksamheten syftar till att lämna underlag för utveckling av systemkomponenter och för bedömning och optimering av vapen- systems effekt. Tyngdpunkten iverksamhe- ten ligger på framdrivning och på verkan av och skydd mot konventionella vapen. Verk- samheten omfattar teoretiskt och experi— mentellt forskningsarbete samt utredningar. Stor vikt läggs vid möjligheterna att genom utnyttjande av datorer studera ett ökat antal alternativa explosivämnen, drivsystem, tänd- system, stridsdelskonstruktioner samt skyddssystem för människor och materiel. Säkerhetsfrågoma vid lagring och hantering beaktas särskilt.

32.2.6 Stridslednings—, informations— och styrteknik (E)

Verksamheten syftar till att ta fram underlag för förbättrade metoder för övervakning, spaning, stridsledning och förvarning samt för förbättrade eldledningssystem. Vidare tas fram underlag för utveckling av sambands- system varvid särskilt studeras signalskydds- metoder samt underlag för förbättring av styr- och navigeringstekniken samt tekniken för utlösningsanordningar. En ökad satsning sker på de möjligheter som optroniken och datortekniken ger. En väsentlig beståndsdel av verksamheten är att skapa kunskap om en presumptiv angripares möjligheter till s.k. telekrigföring.

B2.2.7 Fordons- och farkostteknik (F)

Verksamheten inom FFA är väsentligen in- riktad mot basteknologin ”luftfarkoster”, men kompetens finns och viss verksamhet bedrivs inom alla övriga delar av området utom ”fordon”. Verksamheten vid SSPA är inriktad mot basteknologierna "sjöfarkoster och svävare”, ”robotar och torpeder” samt ”systemstudier”. Inom FOA består verksam- heten av i huvudsak tre delar: materialforsk- ning (liksom FFA), rörlighets- och transport- studier och petroleumteknik. De olika aktivi- teterna avser var och en flera basteknologier. FOA: s insatser inom raketmotorområdet redovisas under FOA-program D.

B2.2.8 Tillförlitlighets- teknik (G)

och försörjnings-

Vid FOA är målet för denna verksamhet att upprätthålla erforderligt kunskapsläge för rådgivnings—, service- och konsultverksamhet avseende tillförlitlighets- och försörjningsfrå- gor. Målet är vidare att skapa underlag — bl.a. i form av analytiska modeller och simuleringsmodeller — för totalförsvarsmyn- digheternas studier och utredningar inom materielunderhållsområdet samt att ernå ökad kunskap rörande energiförsörjning.

3229 Människan i totalförsvaret (H) (inkl. bl. a. FOA-programmet Humanteknik)

Verksamheten inom området syftar till ökat kunnande om individens och gruppens pres- tationsförmåga och beteende bl. a. i de extrema miljöer som karakteriserar viss verk— samhet inom totalförsvaret samt därmed sammanhängande prövnings- och urvalsmeto- dik av medicinsk och psykologisk karaktär. Vidare skall verksamheten ge underlag för lösandet av olika problem rörande samspelet människa—maskin (bioteknologi). Därtill kommer underlag för hälso- och sjukvårds- verksamheten inom totalförsvaret. Verksam- heten är fördelad mellan FOA, MPI och olika medicinska grupper (se bilaga 5). FOA:s insatser på problem avseende män- niskan som objekt för vapenverkan redovisas under områdena A (A-skyddsteknk), B (B-skyddsteknik), C (C-skyddsteknik) och D (Ammunitions- och vapenteknik).

B2.2.10 Psykologiskt försvar (P)

Verksamheten behandlar problem incm opi- nionsbildning och -mätning, masskonmuni— kation och propagandaanalys.

32.2.11 Befästningsteknik (N)

Verksamheten syftar till att ta fram underlag för dimensionering av såväl hela befäinings- anläggningar som olika komponenter . dessa (dörrar, ventiler etc.) Verksamheten hir såle- des starka anknytningar till onrådena ”A-skyddsteknik” samt ”Ammunitiors- och vapenteknik”.

B2.2.12 Planerings— och utredningsmetodik inkl. medverkan i övergripande studitr och utredningar (M)

Verksamheten avser att skapa ökade förut- sättningar för tillämpning av vetenskapliga tänkesätt och metoder i samband mer total- försvarets långsiktsplanering och för ttnytt- jande (inriktning) av forskningsinsatser. Det- ta sker ytterst genom direkt deltagtnde i

totalförsvarets planerings- och utrednings- verksamhet, dvs. genom medverkan i de studier och den planering som sker vid olika myndigheter och på olika nivåer för att skapa underlag för beslut om hur olika delar av totalförsvaret skall utvecklas och utnytt- jas. Som grund härför erfordras dels viss grundläggande forskning, dels överblick över den tekniska utvecklingen.

B2.2.13 Vissa åtgärder för rustningsbegräns- ning och kontroll

FOA biträder utrikes- och försvarsdeparte— menten med visst tekniskt och studiemeto- diskt underlag för Sveriges deltagande i olika internationella förhandlingar rörande rust- ningsbegränsning och kontroll. Hit hör bl. a. FOA: s detektionsseismologiska verksamhet. (Dessa finansieras till sin huvuddel över det särskilda delprogrammet HS under fjärde huvudtiteln.)

B2.3 Programbudgeter

En översikt över försvarsforskningsresurser- nas fördelning inom de olika huvudområ- dena (programelement) uttryckt i budgete- rade kostnader för 1972/73 framgår av underbilaga B2.2. Översikten omfattar kost- nader budgeterade inom delproduktionsom— rådena tillämpad, ej objektbunden forskning (dpo 4.2) och kunskapsuppbyggande forsk- ning (dpo 4.3).

Inom det särskilda delprogrammet "HS. Vissa åtgärder för rustningsbegränsning och kontroll” är budgeterat 1,4 mkr för 1972/73. Detta ingår ej i underbilaga B2.2 och B2.3 redovisade siffror.

FOA programbudget avseende delprogram ”5.5. Försvarets forskningsanstalt” för 1972/73 uttryckt i beräknade kostnader per avdelning och FOA-program framgår av un- derbilaga B2.3. Under perioden 1973/74—1977/78 avses enligt av öB anvisa- de planeringsramar den årliga omslutningen för FOA minska med ca 3 %.

B2.4 Prioriteringar och avvägningar B2.4.l Överbefälhavaren

Med ledning av vad som framkommit under den stora rullningen av FOA: s programpla- ner under 1971/72 har överbefälhavaren i samråd med civilförsvarsstyrelsen och över- styrelsen för ekonomiskt försvar gett FOA rekommendationer för inriktningen av dess forskningsverksamhet under perioden 1973/74—1977/78. ÖB anger därvid även vilken medelstilldelning FOA har att räkna med för den verksamhet inom delprogram- met ”5.5 FOA”, som bestrids av primärupp- drag.

Angående den allmänna inriktningen säger ÖB:

”Forskningen skall ge underlag för att skapa idéer till olika sammansättningar av det framtida försvaret och härvid medverka i förverkligandet av dessa intentioner och idéer. Krav på kompetensnivå och resurser för tillämpad forskning skall bedömas utifrån dessa utgångspunkter. Noggranna val av mål och en kunskapsuppbyggnad som möjliggör smidig anpassning till varierande tillämpningar är väsent— liga.

Verksamheten skall läggas upp med beaktande av följande allmänna krav.

Alla möjligheter att samordna försvarsforsk- ningen och att genom information minska omfatt- ningen av egen forskning bör tillvaratas.

Forskningsverksamheten måste liksom tidigare samordnas med avnämarnas studier, utredningar och tidsplaner för utveckling och (eller) anskaff- ning av vapensystem (motsv.).

Verksamheten vid forskningsanstalten bör så långt som möjligt koncentreras till tillämpad, ej objektbunden forskning samt mot denna svarande kunskapsuppbyggande forskning. Därtill utförs i viss omfattning objektbunden forskning på beställ- ning från myndigheter (sekundäruppdrag). Dessa uppdrag bör även planeras på flera års sikt.

Beträffande programmen A-, B- och C—skyddstek- nik gäller att FOA har särskilt ansvar för bevakning av den internationella tekniska hotbilden och dennas förändringar. Detta innebär mer än ett renodlat forskningsansvar.

Det är väsentligt att det finns sådan balans i totalförsvarets sammansättning och utformning att möjligheterna till fortsatt försvar inte förloras redan vid hot om eller begränsad insats av A-, B- eller C-stridsmedel mot vårt land. Verksamheten inom dessa program bör syfta till att ge myndighe- ter på alla nivåer tekniskt underlag rörande verkan av och skydd mot ABC-stridsmedel samt till kvalificerad analys av de risker i skyddshänseende som av olika skäl (t. ex. kostnadsskäl) tas vid avvägningar och systemutfonnningar.

Den organisationsbestämmande materiel, som ut- vecklas eller planeras idag kommer att kvarstå inom krigsmakten under hela 1980-talet och iflera fall under större delen av 1990-talet. Begränsade eko- nomiska ramar medför, att materielen som regel måste ges längre livslängd än tidigare. Modernise- ring och underhåll måste därför tillmätas ett allt större intresse. För civilförsvarets del är forskning rörande olika vapens direkta och indirekta verk- ningar syftande till förbättrade skydds- och rädd- ningsmöjligheter väsentlig.

På grund av vapensystemens snabbt stigande kostnader skärps kravet på forskningsunderlag för att uppnå bästa avvägning mellan effekt och kostnad. Strävan skall vara att studera och ge underlag till tekniskt enklare och mindre komplexa lösningar som alternativ till mer kostnadskrävande system.

Behov av forskning kring människans roll i olika försvarsfunktioner föreligger. Viktigt är bl. a. att människans roll och arbetsmiljökrav studeras vid utformning av olika vapen-, skydds— och stödfunk— tioner.

Samspelet mellan olika skyddsåtgärder bör noga beaktas vid bearbetning av skyddsproblem och forskningen bör ges en sådan bredd att den kan ge underlag för lösningar, som representerar olika risktaganden och kostnadsnivåer.

Det är viktigt att tillräckliga resurser avsätts för studie- och planeringsverksamheten.

Utöver ovanstående skapas förutsättningar inom FOA för framtagandet av underlag som erfordras för vårt lands agerande i nedrustningssammanhang. Härvid beaktas och särredovisas med delprogram- met H 5 sammanhängande verksamhet, vilken be- strids från anslag utanför krigsmaktens ram."

Vad ÖB i sina rekommendationer säger om de olika FOA-programmen kan samman- fattas enligt följande:

A-programmet (A-skyddsteknik) är av stor betydelse, delvis av betydelse, men att forskning rörande EMP1 är av mycket stor betydelse. B-programmet (B-skyddsteknik) är av stor betydelse, samtidigt som forskning röran— de snabba indikerings- och identifierings— metoder är av mycket stor betydelse. C-programmet (C-skyddsteknik) är av stor betydelse, men att forskning som syftar till att upplösa osäkerheten om C-hotet är av mycket stor betydelse och skall i första hand klarlägga effekterna av binära C- laddningar. D-programmet (Ammunitions- och vapen- teknik) är av stor betydelse dock att det som rör lagrings- och hanteringssäkerhet

är av mycket stor betydelse liksom under- lag för tekniska systemstudier avseende vapensystems effekt. E-programmet (Stridslednings-, informa- tions— och styrteknik) är av stor betydel- se. I de delar som avser signalspaning, vissa tillämpningar inom strilsystemet av- seende bl. a. störskydd, motmedelssystem samt siktes-, spanings- och eldledningsut- rustningar baserade på optisk och optro- nisk teknik är emellertid forskningen av mycket stor betydelse. ÖB angav särskilt att en höjning av kompetensen inom optisk och optronisk tillämpningsteknik bör eftersträvas. F-programmet (Fordons- och farkosttek- nik) är av betydelse, delvis av stor bety- delse. Ökad kunskap om fiberkompositer anges ha mycket stor betydelse. G-programmet (Tillförlitlighets- och för- sörjningsteknik) är av betydelse, delvis av stor betydelse i vad avser underlag för optimering av materielsystem. .fi-programmet (Humanteknik) är av stor betydelse och ifråga om studier rörande människans prestationsförmåga och be- teende i" samverkan med materiel av mycket stor betydelse. M-programmet (Övergripande studier och utredningar) är av mycket stor betydelse, delvis av stor betydelse. Särskilt nämns totalförsvarets OA-organisation samt me— todik för miljö- och ramstudier och för perspektiv- och systemplanering.

ÖB rekommendationer till FOA anger i huvudsak endast prioriteringen av den tilläm- pade, ej objektbundna forskningen och be- handlar inte den kunskapsuppbyggande. ÖB säger sig utgå från att balans skapas mellan den kunskapsuppbyggande och den tillämpa- de forskningen.

Beträffande den flygtekniska forskningen har företrädare för försvarsstaben i särskild föredragning inför FU-69 i juni 1972 fram- hållit att flygtekniska försöksanstalten (FFA) inte tillhör krigsmakten och att ÖB

1 De kraftiga elektromagnetiska störningar som alstras av kärnladdningsexplosioner.

därför inte ger några direktiv för vare sig programplanema eller anslagsframställning— en. Det framhölls emellertid att program- ansvaret för FFAzs programelement ”Upp- dragsverksamhet” ligger hos uppdragsgivarna och att FMV till FFA anmält att ”betydande reduktion” kommer att ske av det uppdrag från FMV om 13 mkr som beräknats för 1972/73. Dessa 13 mkr utgör 2/3 av FFA:s beräknade budget är 1972/73 och inemot 3/4 av aktuellt programelement. Vidare upp- gavs från försvarsstabens sida att FMV be- ställningar fortsättningsvis sannolikt mera kommer att anknyta till objektbunden flyg- teknisk forskning. Ävenså framhölls de pro- blem för FFA som sammanhänger med varierande beläggning i takt med periodici- teten för den militära flygplanutvecklingen. Problemen blir besvärande nu när tiden mellan flygplanprojekten blir längre samti- digt som svensk flygindustri inte exporterat nämnvärt och alltså fått små serier. I före- dragningen framhölls slutligen att FFA över- skottskapacitet även fortsättningsvis bör till- varatas genom att inrikta verksamheten mot sådant som intresserar organ utanför för- svarssektorn.

Ovannämnda föredragning av försvarssta- ben behandlade även verksamheten vid mili- tärpsykologiska institutet (MPI) varvid bl. a. framhölls följande:

"Överbefälhavaren har i sina allmänna riktlinjer för MPI verksamhet angivit att tyngdpunkten skall läggas på tillämpning av psykologiska och sociolo- giska metoder, kunskaper och erfarenheter i samar- bete med försvarets myndigheter vid t. ex. perso- naluttagning och framtagning av vapensystem.

Följande forskningsverksamhet inom MPI är sär— skilt angelägen mot bakgrund av framtagen behovs- bild — psykoteknologisk forskning knuten till olika

vapensystem sammanhängande med den växan- de insikten om den mänskliga faktorns betydel- se inom vapen- och materielsystem tillika med ökat aktgivande på anpassnings— och trivselpro- blem.

— utveckling av urvalsrnetoder för kvalificerade befattningar för att öka systemens prestanda och minska systembortfall. — komplettering av inskrivningsprövningen med vissa mer befattningsinriktade prov samt infö- rande av personlighetsmätande metoder vid sidan av prestationsmätande sådana."

Bland särskilt angelägna försvarsmedi- cinska forskningsbehov framhåller överbefäl- havaren en ökad satsning beträffande skyd- det mot biologiska stridsmedel, vidare mili- tärpsykiatriska problem som aktualiserats genom det nya inskrivningssystemet med dess förbättrade möjligheter till adekvat per- sonalurval, problem som berör motivation m. m. i samband med utbildning och tjänst- göring och problem med relation till det ökade narkotikamissbruket. Bland andra vik- tiga och aktuella områden framhåller behovs- planen tillämpad forskning rörande doku- mentationssystem, som kan väntas ha väsent- lig betydelse för hela den försvarsmedicinska forskningen.

Behovsplanen upptar därutöver liksom ti- digare ett stort antal projekt inom områdena flyg- och navalmedicin, övriga fysiologiska problem, kirurgi och invärtes medicin m. fl. områden som till sin uppläggning ofta direkt ansluter till olika myndigheters materielut- vecklings- och försöksverksamhet.

Vidare har överbefälhavaren framhållit vikten av insatser i form av forskarutbild- ningsbefattningar inom försvarsmedicinen.

Betydelsen av återkoppling till statens medicinska forskningsråd har betonats lik- som behovet av att stödet till forskargrupper av mer permanent karaktär förs över till respektive myndigheters anslag.

B2.4.2 Civilförsvarsstyrelsen

Civilförsvarsstyrelsen har i skrivelser datera- de 1971-09-27 och 1972-05-30 till FU-69 angett huvuddragen av sina behov av forsk- ningsinsatser. Styrelsen anser att dess forsk- ningsbehov i allt väsentligt är oberoende av tidigare och nu aktuella planeringsramar. Styrelsens behov är i huvudsak marginella i förhållande till krigsmaktens. Dock framhålls särskilt behovet av ökade insatser inom B-skyddsområdet (som bör samordnas med insatser för C-skyddsområdet). Vidare fram- hålls den stora betydelsen av insatser inom tillämpningsområdet ”Människan i totalför- svaret” (Humanområdet) för undsättnings- organisationens utformning och effektivitet. Cfs säger härom:

”Inom humanområdet framstår programdelarna l—ll1 samt H8l och l-l91 som de väsentligaste för civilförsvarsstyrelsen. Forskningsbehoven härvidlag är främst bundna till människans utveckling på sikt ur medicinsk och social synvinkel. För civilförsvars- organisationens långsiktiga utveckling är det av grundläggande betydelse att kartlägga hur män- niskan kan tänkas reagera som individ och i grupp inför påfrestningar samt vilka attityder och värde- ringar hon kan tänkas ha. Nedanstående frågeställ- ningar är exempel som belyser problemområden vilka bör behandlas genom tvärvetenskapliga forsk- ningsinsatser:

— Förändras människan fysiskt på 15—20 års sikt så att gränsen för civilförsvarsplikt måste sänkas (kan höjas)?

" Kan man med bibehållen motivation och effek- tivitet kräva att civilförsvarsenheter under läng- re tid (beredskap) lever primitivt, t. ex. förläggs i tält? — Vilka framtida krav måste under olika förhål- landen ställas på "ledning av allmänheten” för att dennas motståndsförrnåga skall bevaras och utvecklas? — Kan nuvarande auktoritära ledningssystem in- om t.ex. undsättningskårerna fås att fungera även om 20 år? ”

Slutligen framhålls behovet av insatserna inom D-programmet beträffande verkan mot människor i stadsbebyggelse och behovet av insatser av forskningspersonal inom den stu- dieorganisation som styrelsen f.n. håller på att bygga upp.

B2.4.3 Övriga avnämare

Socialstyrelsen har det sammanhållande an- svaret för planläggning av sjukvårdens organi- sation i krig vilket även inkluderar åtgärder rörande skyddet mot B-stridsmedel utanför krigsmakten. Inom socialstyrelsen pågår f. 11. en utredning syftande till en översyn av krigssjukvårdens organisation, bl. &. mot bak- grund av miljöutredningarnas resultat. Resul- taten av nämnda utredning torde bl. a. kun- na utnyttjas för en samordnad inriktning och prioritering av forskning för krigssjukvårdens behov, inklusive befolkningsskyddet mot B-stridsmedel.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har intressen i främst A-, B-, C-, D- och M-områdena samt till en del också G-området. I anslutning till rullningen av FOA:s programplaner under 1971/72 fram-

höll representant för ÖEF att utvecklingen inom A-, B- och C-områdena är väsentlig. Hänsynstagande till dessa stridsmedels ver- kan kan få stora ekonomiska konsekvenser när det gäller att bygga upp ett skydd inom det ekonomiska försvaret. Synpunkterna gäl- ler även för konventionella stridsmedels ver- kan. ÖEF-representanten framhöll även ut- vecklingen inom datorområdet och rörande metoder för planering och styrning som angelägna liksom OA-personalens medverkan i studier. Studier av den inre miljön (svenska samhället) och dess utveckling är av särskilt stor betydelse för ÖEF.

B2.4.4 FOA

Den programplan, som utgör en dokumente- rad redovisning av de beslut som den stora rullningen mynnat ut i från FOA:s sida, återspeglar de prioriteringar som ÖB och andra avnämarmyndigheter gjort. För den kunskapsuppbyggande forskningen avdelas resurser som utgör en viss del av de totala resurserna för varje program.

I inledningen till sin programplan för perioden framhåller FOA bl. 3.

"De anspråk på forskningsresultat som framförts vid de konferenser, som föregått prograrnplanens utarbetande, har varit mycket stora och helt omöjliga att tillgodose inom tillgänglig, i förhållan- de till nuläget minskad resursrarn. Efterfrågan har varit särskild stor inom FOA-programmen M. Över- gripande studier och utredningar, D. Ammu nitions- och vapenteknik och E. Stridslednings- informa- tions- och styrteknik. Utgångsförutsättningarna att tillgodose behoven har varit olika. Speciellt gäller detta inom M-programmet, där balansen mellan tillgång och efterfrågan under senare år ej varit tillfredsställande. Trots en successivt minskande ram har det därför varit nödvändigt att ytterligare förstärka resurserna till stöd för detta program. Detta har i sin tur medfört ännu större åderlåt— ningar på andra, även högt prioriterade program, som D- och E-programmen. FOA bedömer dock att forskningsanstalten — inom de givna ekonomiska begränsningarna — med nu planerade, relativt genomgripande förändringar åstadkommit en av- vägning som motiveras av de mest angelägna avnämarbehoven.

1 ”Översikter; prognoser” samt ”Samspelet indi— vid—verksamhet—miljö" och "Samspelet grupp— verksamhet—miljö".

___—mean,, . .

Inom vitala områden har verksamheten omstruk- turerats för att alltjämt vid aktuella tidpunkter möjliggöra avtappning av forskningsresultat enligt prioriterade önskemål. Inom andra områden har ambitionsnivån måst sänkas — i vissa fall ganska kraftigt. Det har också varit nödvändigt att i stor utsträckning fördela FOA resurser i tiden på sådant sätt att olika uppgifter bearbetas efter varandra varvid tidpunkten för avnämarnas behov av resultat beaktas. FOA strävan är dock fortfarande att åtminstone inom ett antal delområden upprätthålla en hög teknisk-vetenskaplig kompetens och att bibehålla en balanserad avvägning mellan tillämpad, ej objektbunden forskning och kunskapsuppbyg- gande forskning."

B2.4.5 Flygtekniska försöksanstalten

Behovet av framtida vindtunnelinvesteringar har utretts på FMV-F: s uppdrag av en särskild expertgrupp med företrädare för FMV-F, FFA och berörda industrier. Före- trädare för expertgruppen har föredragit resultaten av utredningen för FU—69. Grup- pens rapport mynnar ut i förslag om investe- ring i en ny transsonisk vindtunnel om ca 60 milj. kr och en ny låghastighetstunnel om ca 20 milj. kr. Vid föredragningen framkom bl.a. att befintlig utrustning vid FFA ej anses kunna ge acceptabel mätnoggrannheti det transsoniska området även vid utveckling av stridsflygplan med måttliga prestanda. Vidare framhölls att vindtunnelfrågan f.n. kan bli starkt bestämmande för den tidspe- riod som krävs för utvecklingen av ett nytt stridsflygplan inom landet.

Indelning i totalförsvarsinriktade basteknolo- gier (motsv.)

Basteknologi

Motsvarar

A—skyddsteknik (A) Uppföljning och värdering av kärn- laddningshotet. Prognoser. Oversikter Kärnladdningars egenskaper

Verkan av kärnladdningsexplosioner Skydd mot A-stridsmedel

Sjukvård (A-skador)

B-skyddsteknik (B)

Uppföljning och värderin av B-ladd- ningshotet. Prognoser. versikter B-stridsmedels egenskaper och verkan Utspridning och utbredning Indikering och identifiering Skydd mot B-stridsmedel jämte tekn. systemstudier

Sjukvård (B-skador)

C-skyddsteknik (C)

Uppföljning och värderin _ av C-ladd- ningshotet. Prognoser. versikter

C-stridsmedels egenskaper och verkan Utspridning och utbredning Indikering och analys Skydd mot C-stridsmedel jämte tekniska systemstudier Sjukvård (C—skador)

Ammunitions— och vapenteknik (D) Explosivämnesteknik Eldrörsteknik med anslutande ballistik Raklitmotorteknik med anslutande balli- st' Stridsdelsteknik och stridsdelars verkan Målanalys Skydd mot stridsdelars verkan Systemstudier Översikter och hotbildsunderlag

Stridslednings-, in formationr- och styrteknik (E) Spaning och lokalisering Samband

Eldledning Styrning, navigering och målavkänning

Datorteknik Motmedel

Systemstudier Översikter och hotbildsunderlag

Fordons- och farkostteknik (F) Fordon Sjöfarkoster och svävare Luftfarkoster Rymdfarkoster Robotar och torpeder

Ovriga transportmedel Systemstudier

Oversikter och hotbildsunderlag F ramdrivningsteknik (motorer och kraftöverföringar, exkl. raketmotorer)

ww menmen asu- Awk)»—

00 0000

UUUUUU UU somehow—oa Nr—l

mmmmmmmm 'Tl'Tl'TlmTl'Tl'Tlm

tll-bwh.) >—

OXUI &UJN—

OOxlONUl-th—n mxlONUt-ÅUJN—

Tillförlitlighets- och försörjnings- teknik (G) Materielunderhållsteknik Tillförlitlighets- och kontrollteknik Lagring Trafik och transport Energiförsörjning versikter och systemstudier Sjukvårdsmaterielförsörjning (inkl. läkemedelsförsörjn.)

Människan i totalförsvaret (Human- .området) (H)

versikter, prognoser Hälsovård och fältepidemiologi i fred och krig Hälsokontroll och arbetarskydd Sjukvårdsproduktion inom invärtes medicin, m. m. (inkl. bl. a. läkemedelsforskning) Sjukvårdsproduktion inom kirurgi (inkl. bl. a. blod- och vätskeforsk- ning) Sjukvårdsproduktion inom övriga medi- cinska specialiteter Allmänpsykiatrisk och psykologisk verksamhet Utomhusmiljö och beklädnad Vatten och livsmedel (exkl. epidemio- logiska frågor) Extrema miljöer (marin och flyg, slutna rummet, m. m.)

Samspelet individ-verksamhet-miljö )

Samspelet grupp-verksamhet-miljö

Urvalsmetodik m. m. (inkl. särskilda fysiologiska problem)

Utbildningsrnetodik (inkl. systemstu- dier och uppföljning) Systemstudier rörande freds- och krigssjukvård inom totalförsvaret

Psykologiskt försvar (P) Opinionsbildning och opinionsmätning Masskommunikation Propagandaanalys

Befästnings— och skyddsrumsteknik (N) (bärande och stötupptagande konstruktioner)

Planerings- och utredningsmetodik inkl. medverkan iövergripande studier och utredningar (M) Försvarets OA-organisation Forskningsorganens medverkan i miljöstudier Forskningsorganens medverkan i ramstudier Forskningsorganens medverkan i perspektivplanering Forskningsorganens medverkan i system- och programplanering (inkl. budgetering och uppfölj- ning) Prognoser Övriga utredningar och sarnmanställ- ningar Uppföljning och bevakning av forsk- ning utanför FOA

Explorativ bevakning av nya teknik— grenars totalförsvarsbetydelse

000000

mmmmll

UtbQ-PN

2

25322 maxlast/:.:—

0801th—

1, (del)

1, (del)

Underbilaga 82.2

Mkr Översikt över försvarsforsknings- 40 — resursernas budgeterade fördel- ning inom olika huvudområden (Avser s k icke objektbunden forskning, dvs. delproduktions- område 4.2 och 4.3 för budget- året 1972/73 där ej annat anges) 30 — & Avser 1971/72 b FFA primäruppdrag c Programmyndighet CFV 20 — FFAb FMVC 10 _ (SAAB MF Ra FFA KTH) FMFD SBL MPI FortF FOA FOA FOA FOA FOA FOA FOA FOA [&] FOA & s å . å? & *.; "E *; å "E % E .: 5 e ?g % ; :a 15 9 i» a 2 8 » : __ rn & H g '0 iv : X 3,9 59, g .: .3 = 5 3 >_ "'. 25 ... o -O 8 :.. g _ ”" = a * e f:": . ; o * s % "E % g : E år*-;— .2 &? 5 t: 'u 15 'E 3 *; !_= &" 3 %x 8” __L: :! 9 "g "0 ”U : ; 0 L. .*2 m .. 3 3 $- % |. >- >— E 1: 'D =O C E ." w x *” 9 if. % eg. 5 -= ,», ; .a = % E = % &? s ( n'.) 0 ( & u. ; E 5 m 2 0. E E 0 e: us () ci uj u.' ci :" 2" o: 2

Underbilaga 32.3 FOA programbudget för 19 72/73

Kostnadernas fördelning på avdelningar och FOA-program (mkr) (Prisläge aug. 1972. Löneläge 1972/73. Avser endast primäruppdrag, anslag FS)

Avd. Program

A B C D E F G H M S:a 1 1,95 3,35 6,25 7,60 0,25 0,35 0.25 1,70 0,45 22,15 2 0,40 9,5510,55 0.90 0,75 0,90 23,05 3 20,85 1,45 0,05 22,35 4 10,25 0,05 0,05 1,30 0,50 1,65 0,05 0,45 14,30 P 0,05 0,05 9,85 9,95 (utom Cplan) Sam- kostn. 3,05 0,70 1,25 4,25 8,80 0,70 0,50 0,50 3,25 23,00 S:a 15,65 4,10 7,55 22,70 40,95 3,65 2,30 2,9514,95 114,80

Härtilllkommer delprogrammet H 5 "Vissa åtgärder rörande rustningsbegränsning och kontroll” (1,4 m r).

Bilaga 3 Exempel på handläggning av Olika typer av ärenden i

försvarsforskningsorganisationen

B3.l Inledning

I denna bilaga exemplifieras en tänkbar utformning av proceduren för rullning av programplan samt av handläggningsgången för vissa remisser och utredningsärenden. Avslutningsvis berörs behovet av att integre- ra personalfunktioner på olika nivåer i plane- ringsprocessen.

] bilagan anförda exempel är avsedda att ge en mer utförlig bakgrund till de ansvars- fördelningsfrågor som diskuteras i kapitel 4. Däremot skall den ej ses som förslag till detaljutformning av berörda procedurer i den nya organisationen. En sådan detaljut- formning bör åvila berörda myndigheter.

B3.2 Rullning av programplan B3.2.l Procedur vid stor rullning 1971/72

I den procedur för stor rullning av FOA programplan som utnyttjades under vin- tern—våren 1971/72 intog tre procedursteg en central ställning vad gäller kontakter och samråd mellan FOA och avnämarna, nämli- gen

— chefssammanträden — dvs. sammanträden på högsta nivå med avnämarna i syfte att mot bakgrund av läget vid FOA och tänkbar teknisk/vetenskaplig utveckling få en preliminär bild av forskningsbeho- ven

— programkonferenser — dvs. programVisa konferenser med avnämarna i syfte att ge FOA tillräckligt underlag för att utarbeta förslag till programplan, som inom tillde- lad ram ger möjlighet att på ett balanserat sätt tillgodose totalförsvarets samlade be- hov av forskning

— prioriteringskonferens med avnämarna (i försvarsstabens regi) i syfte att slutligt pröva och ta ställning till FOA: s förslag till programplan och ge underlag för ÖB rekommendationer för inriktningen av FOA: s verksamhet.

Varje sådant nu nämnt steg föregicks av att FOA GD gav anvisningar för hur underla- get för respektive steg skulle arbetas fram samt av själva underlagsframtagandet. FOA har därvid framhållit att det s.k. framtids- synearbetet, som pågick under sommaren och hösten 1971 var av central betydelse vad gäller framtagande av underlag inom FOA för rullningsproceduren.

De två första av de nämnda procedur- stegen följdes av en särskild bearbetning av den information som erhållits. Denna bear- betning gav i sin tur underlag för anvisningar— na för nästa steg osv. Det sista av de nämnda stegen utmynnade i ett underlag för ÖB rekommendationer för inriktning av FOA: s verksamhet. Dessa rekommendarioner till- sammans med annat under rullningen sam- manställt underlag gav FOA det slutliga

material som krävdes för att utforma den nya programplanen för perioden 1973/74—1977/78.

Man kan dela in den utnyttjade procedu- ren i tre faser (I—III). Varje fas kan därefter indelas i fyra steg nämligen

— anvisningar (3) — utarbetande av underlag (b) — ”centralt steg” enligt

ovan i form av konferenser

med företrädare för avnämar-

myndigheterna (c) — bearbetning (d)

Vid utformning av proceduren i den nya organisationen bör samma principer utnytt- jas som tidigare. I närmast följande avsnitt skall ges exempel på hur proceduren kan utformas i de två alternativen "sammanhållet FOA” och ”fristående forskningsinstitut”. Härvid kommer ovanstående litterering av procedurstegen att utnyttjas för att under- lätta jämförelser.

B.3.2.2 Stor rullning vid alternativ ”sam- manhållet FOA”

Proceduren nedan avser bland forskningsor- ganen enbart FOA, men andra försvarsforsk- ningsorgan bör på ett enkelt sätt kunna anslutas till proceduren. De olika procedur- stegen är relaterade till nuvarande procedu- rer via ovan angiven litterering.

I a. Proceduren inleds med SFF:s anvis- ningar för stor rullning. Dessa är väsentligen av formell natur såtillvida att de huvudsakli- gen omfattar tidsplaner, underlagets disposi- tion etc.

1 b. Inom forskningsorganen tas underla- get till en framtidssyn för försvarsforskning- en fram. Det omfattar bedömningar på flera nivåer av

— den tekniskt/vetenskapliga utvecklingen på lång sikt samt med anledning härav tänkbara potentiella tillämpningar — med anledning därav önskvärda konse- kvenser för egen organisation — personella och instrumentella konsekven-

ser samt synpunkter på arbetsmiljö, loka- ler, lokalisering etc.

Bedömningarna från olika nivåer över- lämnas till SFF (som tidigare utfärdat anvis- ningar om form och innehåll). De högre nivåerna gör därvid sammanfattande bedöm- ningar. FOA GD gör dock denna samman- fattande bedömning endast ifråga om konse— kvenser för resursutvecklingen, innefattande t. ex.

. allmän syn på personalutvecklingen . behov av tyngre, gemensamma investe- ringar

. utvecklingen av gemensamma servicere- surser.

Avnämarna tar å sin sida fram en översikt- lig bild av det framtida behovet av studier, utredningar, forskning och utveckling. Den- na bild är ett av perspektivplaneringens resultat. Ev. kan också en mer preciserad bild av avnämarnas behov av forskningsorga- nens medverkan i studier och utredningar tas fram.

Samtidigt som underlag tas fram inom avnämar- och forskningsorgan kommer stats— makternas anvisningar för programplane- ringen inom totalförsvaret. Dessa kan endast förväntas innehålla ramar för ekonomi och ev. också personal samt vissa riktlinjer för totalförsvarets inriktning.

[C och d. Inom SFF sker en beredning av perspektivplaneansvariga myndigheters (PPAM) direktiv. Syftet är — liksom för de nuvarande chefskonferensernas — att få en preliminär bild av forskningsbehoven relate- rande till möjligheterna att tillgodose dem. Det första ledet i beredningen är att SFF med utgångspunkt i det underlag som forsk- ningsorganen ger och som beskrivits ovan utformar en framtidssyn för försvarsforsk- ningen. Denna skall alltså bli resultatet av en systematisk inventering av möjlig teknisk- vetenskaplig utveckling samt ett därpå grun- dat urval av de problem som bör angripas under kommande programplaneperiod och tiden närmast därefter.

Det samlade materialet analyseras därefter

___w-um_.___ _ a_n.

i programnämnderna (eller ev. bara av dessas ”forskardel") och i resursnämnden i syfte att åstadkomma en första ansats i planerings- processen. Resultatet av dessa analyser sam- manställs i den s. k. M-nämnden i SFF. M-nämnden är sammansatt av företrädare för avnämare och forskningsorgan på planerings- chefsnivå (motsv.). Denna sammanställning behandlas av SFF i plenum varefter mate- rialet överlämnas till perspektivplaneansva- riga myndigheter såsom SFF:s förslag till deras preliminära direktiv för stor rullning av ' programelementet ”Gemensam försvars- forskning”. Ila. SFF: s förslag bereds därefter internt inom perspektivplaneansvariga myndigheter. De preliminära direktiven kan omfatta

— total planeringsram för (myndighetens andel) — ev. synpunkter på önskvärd fördelning mellan kunskapsuppbyggande forskning och tillämpad forskning (mål för forsk- ningsverksamheten på längre och kortare sikt) — vissa allmänna synpunkter på prioriterade problemområden — viktigare beslutspunkter som kräver att vissa projekt inryms, t.ex. av typen luftförsvarsutredningen, utredning om fjärrstridsförband etc.

programmet

På grundval av ovannämnda direktiv ger SFF uppdrag till forskningsorganen (FOA etc.) att föreslå programplan för sin verksam— het. Detta uppdrag kan innehålla:

— planeringsramar (ekonomi, personal) som utgör en första ansats till avvägning mellan ”FOA-program” (grupper av bas- teknologier) och deras fördelning på olika forskningsorgan _ fördelning av planerings- och ledningsan- svaret för särskilt prioriterade utrednings- projekt berörande mer än ett forsknings— organ — en första ansats till awägning mellan kunskapsuppbyggande och tillämpad forskning samt ett angivande av priorite- rade forsknings- och utredningsområden

— resurser som bör beräknas för tillämpad objektbunden forskning samt för uppdrag från andra samhällssektorer (i det sist- nämnda avseendet tar SFF under bered- ningen samråd med myndigheter med programansvar för forskningen inom andra samhällssektorer).

Detta material tas i huvudsak fram inom SFF under beredningen av de preliminära direktiven (se steg [C och d ovan). En anpassning med hänsyn till perspektivplane- ansvariga myndigheters ställningstaganden bör kunna ske inom programsekretariatet som underlag för beslut av SFF i plenum.

FOA GD omsätter SFF:s uppdrag i planeringsanvisningar till FOA: 5 avdelningar. Detta behöver endast göras som en komplet- tering omfattande riktlinjer för resurs- och personalutvecklingen inom olika avdelningar samt en fördelning av ledningsansvaret för större projekt. Områden inom vilka offerter för sekundäruppdrag skall utarbetas anges (efter samråd med FMV). Vidare bör anvis- ningarna omfatta ekonomiadministrativa reg- ler samt former för det samråd om det tekniska sakinnehållet som skall tas med avnämarna. Programsekretariatet inom SFF kan biträda i denna beredning.

II b. Inom avdelningar utarbetas för re- spektive FOA-program och under institutio- nernas medverkan ett underlag för en med avnämarna gemensam, programvis beredning. Programsekreterarna inom SFF kan biträda i detta underlagsarbete speciellt i de fall när delar av programmet ligger utanför den avdelning som har beredningsuppgiften.

Underlaget skall ge en grov beskrivning av programmets innehåll och omfattning vid tidpunkten för rullningen. Vidare redovisas översiktligt kända önskemål om förändringar och de forskningsinsatser som sådana föränd- ringar måste föranleda liksom härför erfor- derliga resurser.

II c. Varje avdelning genomför en med avnämarna gemensam, programvis beredning. Denna, som görs med iakttagande av de av SFF angivna ekonomiramarna, kan göras vid konferenser med deltagande motsvarande en något vidgad programnämnd.

Syftet med beredningen är att få tillräck- ligt underlag för att kunna utarbeta förslag till plan för resp. FOA-program som inom tilldelad ram ger möjlighet att på ett balanserat sätt tillgodose olika avnämares intressen.

Även om dessa konferenser sker i avdel- nings regi kan det vara lämpligt att FOA GD deltar, ev. som ordförande. Programsekrete- rarna inom SFF bör även delta.

11 d. Bearbetningen närmast efter den programVisa beredningen innebär att respek- tive avdelning förtecknar de forskningsbehov som bör tillgodoses och skisserar mål för insatserna. Detta sker i samråd med ev. andra berörda forskningsorgan och under resp. programsekreterares (SFF) medverkan.

Realiserbarhet från tekniskt-vetenskaplig och resursmässig synpunkt och möjliga insat— ser inom alternativa ekonomiska ramar redo- visas för FOA GD.

III a. FOA GD ger därefter anvisningar för det fortsatta planeringsarbetet inklusive preliminär tilldelning av resurser per FOA- program och per avdelning. Dessa anvisning- ar bör föregås av en föredragning inför SFF i plenum tillsammans med cheferna för övriga forskningsorgan som föredrar sina delar. Härigenom ges SFF en möjlighet attunder- hand komplettera sitt tidigare uppdrag (11 a).

111 b. Med ledning av vad som framkom- mit under programkonferenserna och de eventuella kompletterande anvisningar som SFF och FOA GD ger utarbetas inom FOA: s avdelningar förslag till planer för de program som respektive avdelning svarar för. Förslagen skall ge en bild av det program- innehåll som enligt avdelningens uppfattning bör inrymmas i given ram men därutöver också vilka konsekvenser en begränsad ök- ning och minskning innebär. Planerna skall omfatta FOA del av resp. program men utformas så att det går att se sammanhangen till de delar av programmet som åvilar andra forskningsorgan. Programsekreterarna inom SFF medverkar särskilt i sistnämnda avseen- de.

I anslutning till att förslagen utarbetas tas också konsekvenserna på personalsidan fram

som underlag för FOA: s personalplan.

Förslaget till FOA: s programplan innehål- ler dels sammandrag av de olika planerna dels vissa för hela FOA gemensamma förhål- landen och sammanställningar. Bl. a. klargörs de resursförändringar som erfordras totalt och mellan olika avdelningar. Huvuddragen av FOA personalplan anges.

IIIc. Den slutliga prioriteringen görs i SFF:s regi och syftar till att slutligt pröva och ta ställning till forskningsorganens pro- gramplaner. Programvis prioritering sker i programnämnderna. Den avslutande bered- ningen sker med M-nämnden som samman- hållande. Denna beredning utmynnar i för- slag till de perspektivplaneansvariga myndig- heternas slutliga direktiv — närmast en motsvarighet till vad som nu kallas ”ÖB rekommendationer".

III d. Sedan de perspektivplaneansvariga myndigheterna efter SFF:s förslag gett sina slutliga direktiv utarbetas den slutliga pro- gramplanen och dras efter beredning i M-närnnden inför SFF i plenum som faststäl- ler den.

Programplanen utgör sedan underlag för forskningsorganens och SFF:s anslagsfram- ställning och förslag till primäruppdrag.

Programplanen utformas med tanke på att årsuppdrag till forskningsorganen senare skall kunna utformas utan alltför stor om- arbetning.

8323 Stor rullning vid alternativ ”friståen- de institut”

Beskrivningen bygger dels på att forsknings- resurserna är grupperade i fyra fristående institut under SFF enligt utredningens alter- nativ 2 eller 3 dels på en något annorlunda nämndorganisation jämfört med alternativet sammanhållet FOA.

FOA:s verksledning utgår. Vissa av dess uppgifter övertas av en s.k. liten chefs- nämnd bestående av C SFF (ordf.) samt institutscheferna (avdelningschefer i SFF har närvaroskyldighet). Vid rullning av program- planema kompletteras denna chefsnämnd med företrädare för avnämarna. Dessa före-

trädare är tillika ordförande i programnämn- derna i SFF. Denna s.k. stora chefsnämnd övertar M-nämndens uppgifter vad gäller beredning gentemot SFF i plenum av vissa övergripande awägningsfrågor i samband med rullningsproceduren. M—nämndens upp- gifter begränsas i alternativet fristående institut till beredning av frågor inom det 5. k. M-programmet (Planerings- och utrednings- metodik, m. m.). M-nämnden ges därmed en med övriga programnämnder analog sam- mansättning.

Beskrivningen av proceduren omfattar skillnader och likheter med den procedur som föreslås i alternativet ”sammanhållet FOA”. Samma litterering av procedurstegen används.

Ia. Som vid ”sammanhållet FOA”.

1 b. I huvudsak som vid ”sammanhållet FOA”. De sammanfattande bedömningarna rörande resursutvecklingen i anslutning till forskningsorganens underlag bereds i resurs- nämnden och görs slutligt i liten chefs- nämnd.

lc och d. I huvudsak som vid ”samman- hållet FOA”. Sammanställningar av resulta- ten av analyserna i programnämnder och resursnämnd bereds i stor chefsnämnd med biträde av programsekretariatet (planerings- avdelningen).

Ila. I huvudsak som vid "sammanhållet FOA”. Dock måste uppdelningen på forsk- ningsorgan göras något mer detaljerad bl. a. vad avser fördelning av ledningsansvaret för större projekt. Viss beredning kan därvid göras i liten chefsnämnd.

II b. Som vid ”sammanhållet FOA”.

II c. Som vid ”sammanhållet FOA”. II d. Bearbetning sker som vid ”samman- hållet FOA” men redovisning görs i en gemensam föredragning av forsknings- organens chefer inför SFF i plenum.

III a. Anvisningar ges av SFF.

III b. Varje forskningsorgan gör förslag till programplan för sina delar av de olika tillämpningsområdena i samråd med andra organ som arbetar inom samma område. Sammanhållande för detta område är i regel ett forskningsinstitut för varje område.

FOA”.

B3.2.4 Jämförelse med nuvarande procedur för stor rullning

Den programVisa beredningen på avdelnings- institutsnivå som ingår i ovan beskrivna rullningsprocedurer bör ge goda förutsätt— ningar för att avsevärt reducera volymen av den skriftliga detaljinformation som behöver cirkulera mellan olika organisatoriska nivåer inom ramen för rullningen.

För att underlätta jämförelser mellan skisserad ny procedur och den nuvarande har en sammanställd bild av de olika procedurer- na gjorts i underbilaga B3.l.

[underbilaga B3.2 ges en bild i tlödesform av proceduren i alternativ ”sammanhållet FOA”.

B3.2.5 Procedur för årlig rullning

Stor rullning av programplanen för det föreslagna delprogrammet ”Gemensam för- svarsforskning” bör följa samma tidsrytm som perspektivplaneringen. Liksom perspek- tivplanerna avses bli framtagna i princip vart fjärde är bör stor rullning också äga rum vart fjärde år. Emellertid skall även under fyraårs- perioden en ny programplan tas fram årligen -— årlig rullning. Denna procedur bör visserli- gen i vissa avseenden likna stor rullning men bör å andra sidan vara avsevärt mindre grundlig, kanske främst när det gäller graden av systematik vad gäller att ifrågasätta planeringsförutsättningarna, och engagera färre organisatoriska nivåer, främst på av- nämarsidan.

Systemet med programnämnder torde dock ge möjlighet att på ett relativt enkelt sätt hantera partiella justeringar av program- met som i nuläget anses kräva stor rullning. Detta torde vara av betydelse mot bakgrund av de tlexibilitetskrav FPE ställer i anslut- ning till de årliga budgetbesluten och fem- åriga planeringsramama.

I allt väsentligt bör beredningen kunna ske i SFF:s nämnder med ledning av det

underlag som avnämar- och forskningsorgan presenterar i huvudsak via resp. organs representanter i nämnderna. Proceduren för årlig nillning kan utformas i stort enligt följande (littera i procedurbeskrivningen an- ger de formella likheterna (och olikheterna) med stor rullning).

Ia. Som vid stor rullning. I b. Forskningsorganen utarbetar förslag till förändringar av inriktning inom och avvägning mellan programmen baserade bl. a. på önskemål från avnämarna om nya forsk- ningsuppgifter.

Programsekreterarna sammanställer resul- taten av den uppföljning som programnämn- derna gjort under året.

I c och d. Materialet analyseras i program- nämnderna och i resursnämnden i syfte att åstadkomma en första ansats i planerings- processen. Resultat sammanställs i M-nämn- den. (Chefsnämnden vid självständiga insti- tut.) Sammanställningen behandlas av SFF i plenum varefter materialet överlämnas till perspektivplaneansvariga myndigheter som SFF:s förslag till deras direktiv för årlig rullning.

Anm. Detta procedursteg är formellt likt motsvarande steg i stor rullning. Skillnaden är dock att ambitionsnivån för såväl underla— get som för själva beredningen är lägre. Normalt sker ingen omarbetning av framtids- synen.

IIa. SFF:s förslag bereds internt inom perspektivplaneansvariga myndigheter. Di- rektiven omfattar vilka (marginella) föränd- ringar i stort som bör göras i förhållande till gällande plan beroende på t. ex. tidigare oförutsedda, viktigare behov av underlag.

SFF uppdrar till forskningsorganen att föreslå programplan för sin verksamhet. Det omfattar de önskvärda förändringar i gällan- de planer som i stort bedöms erforderliga. Uppdraget formuleras preliminärt i anslut- ning till procedursteg Ic och anpassas nu inom programsekretariatet som underlag för beslut av SFF i plenum.

FOA GD (institutscheferna) kompletterar SFF: s uppdrag i fråga om nödvändiga förändringar för resursplaneringen bl. a. med

hänsyn till att planeringshorisonten skall skjutas ett kalenderår bortåt i tiden.

11 b och c samt IIIa och b. Inom avdel- ningarna (instituten) utarbetas förslag som föredras i resp. programnämnder för prelimi- närt godkännande. Konsekvenser på perso- nalsidan klarläggs. Programsekreterarna ad- jungeras till FOA (instituten) under dessa procedursteg.

Sammanställning av de olika planerna samt klargörande av de förändringar som erfordras i planerna beträffande personal och investeringar görs inom FOA. (I alternativet självständiga institut: beredning i chefsnämn- den.)

[HC och d. Den slutliga prioriteringen sker i programnämnderna och resursnämn- den. Efter slutlig beredning i programsekre- tariat och M—nämnden (chefsnämnden) dras den sålunda totala programplanen för del— programmet för SFF i plenum som slutligt fastställer den som underlag bl. a. för anslagsframställningar och förslag till primär- uppdrag.

B3.3 Handläggning av remisser och utred- ningsärenden, m. m. (Avser alternativet ”sammanhållet FOA”, men kan enkelt appliceras på ”självständiga institut”)

B3.3.l Remisser från Kungl. Maj: t, centrala förvaltningsmyndigheter (motsv.) utom för- svarssektorn (t. ex. STU, UKÄ)

Sådana ställs normalt till samtliga direkt berörda myndigheter, dvs. var för sig till SFF, FOA, FFA, etc.

Forskningsorganen bör normalt delge SFF sina yttranden. Detta bör ske regelmässigt i de fall både SFF och de olika forsknings- organen står på remisslistan. Det bör vidare vara möjligt att ställa sådana remisser enbart till SFF med tillägget ”efter hörande av FOA (FFA, etc.)”. lnstruktionsmässigt är detta möjligt med de föreslagna anvisningsrätterna.

Forskningsorganen bör ha möjlighet att avböja remisser som har karaktär av obetalda konsultuppdrag för myndigheter utom för-

svarssektorn. Remitterande myndighet får i sådana fall vända sig till SFF, vilken har formell anvisningsrätt och i egenskap av program- och produktionsmyndighet bör ge vissa riktlinjer för omfattningen av ”gratis- konsultationer”. B3.3.21nitiering av medverkan i större systemutredningar (motsv.) inom totalför- svaret. Remisser från programmyndighet (”stabsremisser”)

Härmed avses främst systemutredningar på delprogram- eller programelementnivå (motsv.) inom försvaret, och där forsknings- organisationens medverkan avser både stu- diemetodiska frågor och rådgivning inom flera olika teknikområden, företrädda av skilda FOA-avdelningar (motsv.).

Hemställan om medverkan från forsk- ningsorganen i sådana större projekt tas normalt upp av avnämarna med SFF. Ären- det bereds av utredningsavdelningen i nära kontakt med planeringsavdelningen (bl.a. finansieringsaspekter, medverkan av utom- stående forskningsorgan) samt med FOA via chefens för utredningsavdelningen adjunge- ring till FOA verksledning. Beredningen bör mynna ut i beslut om tillsättande av gemen- sam projektgrupp och uppdragsledare för forskningsorganisationens medverkan. I al- ternativet fristående institut sker beredning- en i s. k. liten chefsnämnd.

Gruppens och uppdragsledarens uppgifter och befogenheter bör därvid preciseras bl. a. med utgångspunkt i ambitionsnivån för forskningsorganisationens medverkan (FU-69 delbetänkande 2, s. 24). För större utredningsuppdrag torde tidsperspektivet i planeringen normalt bli sådant att resursin- satserna i allt väsentligt hinner avvägas och beslutas inom ramen för den vanliga, årliga rullningen av programplanema (se avsnitt B3.2 ovan).

Forskningsorganens medverkan i sådana utredningsuppdrag bör normalt avslutas med en remiss från berörd stab (såsom program- ansvarig) till SFF. Remissen lottas på utred— ningsavdelningen, som formellt hör berörda

FOA-avdelningar angående behandlingen av olika tekniska sakfrågor. Utredningsavdel- ningen sammanställer en SFF-remiss som utgör en sammanvägning av metodsynpunk- ter och tekniskt-vetenskapliga saksynpunk- ter. Avdelningarnas tekniskt-vetenskapliga remissyttranden biläggs normalt SFF-remis- ser. Behov av någon samlad intern beredning inom FOA innan synpunkter överlämnas till SFF torde ej föreligga. En sådan beredning kan i sak knappast tillföra något eftersom den teknisk-vetenskapliga fackkompetensen representeras av avdelningarna medan me- todkompetensen och överblicken över avnä- marbehoven ligger i SFF:s utredningsavdel- ning. Remisserna diskuteras givetvis i FOA verksledning (liten chefsnämnd) med chefen för SFF:s utredningsavdelning adjungerad. En sådan diskussion kan inledas med vad som från SFF:s sida kan betraktas som en föredragning av avdelningarnas (motsv.) syn- punkteri ett remitterat ärende.

B3.3.3 Remisser och utredningsärenden rö- rande tekniska fackfrågor på systemkompo- nentnivå (motsv.) (”Förvaltningsremisser")

Remisser och utredningsärenden av mer begränsad omfattning och rörande teknisk- vetenskapliga fackfrågor kan som hittills tas upp direkt mellan t. ex. en huvudavdelning vid FMV och den FOA-avdelning avnämar- myndigheten bedömer svara för kompeten-

sen inom området. I den mån sådana frågor leder till mer omfattande och långsiktiga resursengagemang kan detta behandlas som ett led i den ordinarie årliga rullningen. Tillfrågad FOA-avdelning får bedöma i vil- ken utsträckning ärendet kan erfordra sam- råd med andra avdelningar eller SFF. FOA verksledning med chefen för utredningsav- delningen adjungerad utgör ett naturligt forum för att diskutera behovet av sådana samråd i tveksamma fall. I den mån en förfrågan görs som led i ett större utred- nings- eller anskaffningsprojekt (motsv.) måste det ankomma på den myndighet som ställer frågan att ange samrådsbehovet så att ärendet kan följas upp vid en ev. kommande

remiss via SFF. Detta är dock mest en praktisk registerföringsfråga som kan lösas genom en viss samordning mellan avnämare och forskningsorgan i form av gemensamma tillämpningsföreskrifter att tas in i berörda myndigheters arbetsordning (motsv.). SFF skall som ansvarig för den rådgivande funk- tionen verka för att en sådan samordning kommer till stånd.

B3.3.4 Egeninitierade system- och system- komponentprojekt

Inom forskningsorganisationen bör det fin- nas visst resurs— och befogenhetsutrymme att på eget initiativ ta upp studier av principiella system- och systemkomponentlösningar. Så- dana initiativ skall kunna tas såväl av SFF: s utredningsavdelning som av FOA-avdel— ningarna. I den mån sådana egeninitierade projekt kräver medverkan från flera avdel- ningar blir detta i första hand en fråga om att initiativtagande enhet kan ”sälja” pro— blemställningama till andra berörda saken- heter. FOA verksledning med chefen för utredningsavdelningen i SFF adjungerad ut- gör även här ett naturligt forum för att diskutera sådana samarbetsprojekt. Varje avdelning (inklusive utredningsavdelningen) beslutar således i princip själv vilka resurser den är villig att satsa i sådana samarbetspro- jekt. Det blir således fråga om en förhand- lingssituation mellan avdelningarna där dess- utom följande resursfördelningsvägar får be- aktas

— större projekt måste behandlas i årlig rullning — interna sekundäruppdrag mellan avdel- ningarna kan utnyttjas — FOA GD kan främja samarbete genom viss egen planeringsreserv.

När det gäller egeninitierade projekt bör utredningsavdelningen vara likställd med FOA-avdelningama, dvs. SFF:s formella an- visningsrätt till FOA när det gäller utred- ningsuppdrag etc. bör kunna utövas (under löpande budgetår) av utredningsavdelningen endast i fråga om avnämarinitierade uppdrag.

Ev. konflikter får lösas i FOA verksledning eller genom beredning i programnämnderna som ett led i ordinarie rullning.

Vad som ovan sagts om FOA-avdelningar och FOA verksledning ersätts i tillämpliga delar av institut och s. k. liten chefsnämndi alternativet ”fristående institut”.

83.4 Personalfunktioner — anknytning till planeringsprocedur, m. m.

B3.4.l Allmänt

En forskningsanstalts viktigaste produkt är information och kunnande i olika former. Anstaltens viktigaste produktionsresurs och mest betydelsefulla kapitaltillgång — låt vara av immaterith slag — utgörs av den samlade mängd av kunnande och erfarenhet som finns hos den kvalificerade personalen. Per- sonalkostnaderna är också den dominerande posten i forskningsbudgeten inom flertalet områden.

Personalfunktionema måste därför till- mätas stor betydelse i försvarsforskningsor- ganisationen, särskilt om god flexibilitet eftersträvas. Även om frågor rörande perso- nalreduceringar på kort sikt kan stå i förgrunden torde dock frågor rörande rekry- tering och vidareutveckling av personal vara av minst lika stor betydelse för organisatio- nens utveckling på längre sikt.

Av det ovan anförda framgår att personal- frågor utgör ett synnerligen viktigt inslag i resursplaneringen inom forskningsorganisa- tionen.

B3.4.2 SFF:s roll

SFF: s roll i personalfrågor beskrivs i del- betänkandet ”Försvarsforskningens ledning” (Stencil Fö 1971: 5).

Uppgifterna äri starkt sammandrag

att följa personalutvecklingen i stort att i anslutning till programplaneringen ange personalramar för berörda forskningsorgan. Där- med avses i princip endast totalramar (övre gränsvärden) för varje myndighet utan uppdel- ning på olika kategorier

att genom resursnämnden erbjuda ett forum för kontakter och samråd mellan olika myndigheter i personalfrågor. Genom att resursnämnden hör till SFF har den också möjlighet att ekonomiskt stödja vissa samordningsåtgärder. (T. ex. för flera myndigheter gemensamma utbildnings- program)' . Beslut om olika samordningsåtgärder åvilar dock normalt respektive myndigheter att vid förändringar i forskningsprogrammet som medför större personalproblem initiera och medverka i ad hoc-grupper sammansatta av företrädare för närmast berörda myndigheter. SFF svarar därvid för kontakterna med andra centrala forskningsmyndigheter (UKÄ, STU m. fl.).

B3.4.3 Personalfunktioner i resursorganisa- tionen

Som framgått av beskrivningen ovan av såväl proceduren för rullning av programplanema som handläggningsgången vid olika remisser och utredningsärenden spelar i detta sam- manhang Olika personalfrågor (t. ex. av ty- pen bemanningsplanering på kort och medel- lång sikt) en viktig roll. Det är därför naturligt och nödvändigt att personalfunk- tioner på olika nivåer medverkar vid bered- ningen av dessa ärenden.

Förslag till utformning av personalfunk- tionerna har åvilat FRI inom ramen för dess medverkan i FU-69. FRI har därvid samver- kat med den interna utredningsgmpp (den s. k. personalplaneringsgruppen) som utreder formerna för FOA personalplanering. FRI förslag till utformning av personalfunktio- nerna i de olika alternativ till resursorganisa- tion som presenteradesi kapitel 4 framgår av bilaga 6, samt FRI: 5 separata rapport. (Stencil Fö 1972: 3).

' FRI föreslår också i sin rapport (stencil Fö 1972: 3) att den nuvarande studierektorsfunktio— nen vid FOA överförs till SFF och görs gemensam för hela forskningsorganisationen.

Underbilaga B3. ] Översikt över rullningsprocedurer

Nuläge (procedur vid rullning 1971/72)

Stor rullnin ialternativ "Sammanh _et FOA” (1)

Stor rullning i alternativ ”Självständiga institut” (Il)

. FOA GD anvisningar och fram- tagande av framtidssyn och för stor rullning

. A vdeln ingar och institutioner

tar fram underlag. Särskild grupp bereder det. Avnämarna gör förberedelser

. FOA. Chefssammanträden

FOA. Central bearbetning gemensam med avnämare. Bearbetning av PF och avdel- ningar i samråd

SFF anvisningar för fram— tagande av framtidssyn och för stor rullning

Avd. och inst. tar fram underlag som kompletteras beträffande resursutveck- lingen av FOA GD. Avnämare klarlägger forskningsbehov

SFF. Beredning av PPAMa prel. direktiv Fram tidssyn för försvars- forskningen Förslag till direktiv Förbereder utformningen av uppdrag att göra program- plan

SFF. Som alternativ 1.

Instituten tar fram under- lag. SFF resursna'mnd kom- pletterar betr. resursut- vecklingen. Avnämare klar- lägger forskningsbehov

SFF. Som alternativ 1. (nå- got annan arbetsfördelning mellan SFF nämnder)

II.

. FOA. GD ger preliminär inrikt- ning av programmen och rikt- linjer för ekonomiramar (på grundval av OB budgetdirektiv)

. PF. Utarbetar underlag för pro-

grarnkonferenser

. FOA. Programkonferenser

. PF. Förtecknar forskningsbe- hov som bör prioriteras. Avd belyser realiserbarhet och konsekvenser av alterna- tiva ramar

PPAM ger preliminära direk- tiv. SFF ger uppdrag till FOA att göra programplan. GD FOA kompletterar upp- drag med resursanvjsningar

Avd (och inst.) utarbetar underlag för en programvis beredning

Avd. Programvis beredning (GD FOA och SFF-repr. del- tar)

Avd. Förtecknar forsk- ningsbehov som bör priori- teras och skisserar mal. Reali- serbarhet och konsekvenser av alternativa ramar belyses

PPAM. Som alternativ I men något mer SFF ger uppdrag till instituten att göra programplan och fördelar visst projektansvar

Instituten. Som alterna- tiv [

Instituten. Som alterna- tiv I

Instituten. Som alterna- tiv I (Samverkan med SFF program- sekretariat i såväl alt. 1 som 11)

111.

. FOA. GD tilldelar preliminärt

resurser per FOA-program och avdelnin (efter föredrag— ning för 558)

. PF. Utarbetar förslag till pro- rarnplan m. m. OA. Cplan sammanställer och kompletterar med gemensamt underlag

. Fst. Prioriteringskonferens d. ÖB rekommendationer

FOA programplan

FOA GD tilldelar prelimi- nära resurser per program och avdelnin (efter före— dragning i S F)

Avd. Utarbetar förslag till plan för program m. m. FOA (Cplan) sammanställer och kompletterar främst med resursaspekter SFF. Slutlig prioritering PPAM. Slutliga direktiv Programplan för försvars- forskningen (SFF)

SFF tilldelar preliminära resurser per program och institut

Instituten. Utarbetar för- slag till plan för program m. m. Viss sammanhållning av SFF.

SFF. Som alternativ [ PPAM. Slutliga direktiv. Programplan för försvars- forskningen (SFF)

3 Perspektivplaneansvariga myndigheter

Statsmakterna

Anvisningar för program- planering

Budgetberedning

Perspe ktiv- planea nsva- riga myndig- heter

Behov av studier och utredningar

b

Preliminära direktiv /

Slutliga direktiv

/?

lli c

Övriga forsknings- avnämare

etc T/F

Behov _av underlag | b och med-

SFF

Beredning av direktiv

KL— Ic.d

Förslag till preliminära direktiv

GD FOA

för försvars- forsk- ningen

l _ Framtidssyn Underlag till framtidssyn

Uppdrag till ro org att föreslå program— plan

Anslagsf ram- ställning med primärupp-

dragsför-

( Ev kompl | _ _ | direktiv | Slutlig prio- | | ritermg

| (awägning) L _,/|/

!

Programplan "Gemensam försva rsforsk- ning"

GD anvis- ningar

lla

&

' l l i Anvisningar | | i I

Förslag till "FOA pro- gramplan

lllb

"

Avdelnings- ledning

X I Underlag till framtidssyn | b

__/

i

J |

Anvisningar

||a,b

Programvis bered- ning med forsknings- avnämare ll b, c, d

Forsknings- institution (motsv)

1

Underlag till framtidssyn | b

&.

Underlag till program

%

(Stencil Fö 1971: 5) s. 34, figur 3.2). Procedur för stor rullning — alternativ ”sammanhållet FOA” (jfr FU-69 delbetänkande 2 Underbilaga B3.2

Bilaga 4 Block av specialistfunktioner, ingående i organisa-

tionsalternativen 1 — 3

B4.1 Inledning

I denna bilaga förtecknas i tabellform utred- ningens förslag till fördelning av specialist- funktioner och motsvarande enheter i nu- varande organisation på de sex tillämpnings- områdesanknutna block som ingår i utred- ningens organisationsalternativ 1—3 ikapitel 4. Bilagan syftar sålunda till att ge en översiktlig men ändå i förhållande till kapitel 4 mer detaljerad bild av vilken fackkompe- tens och vilka personella och andra resurser som ingår i de olika blocken. Till blocken har schablonmässigt hänförts befintliga stöd- funktioner vid nuvarande FOA-avdelningar för att få en uppfattning om blockens totalstorlek i nuläget. Tabellerna skall ej uppfattas som förslag om intern organisation inom blocken. För en diskussion av hithö— rande frågor hänvisas till kapitel 4 och, vad avser stödfunktioner, FRI: s rapport (Stencil Fö 1972: 3; se även bilaga 6).

Vissa gränsdragningsfrågor rörande fördel— ningen av enskilda specialistfunktioner mel- lan blocken tas upp i ett särskilt avsnitt nedan.

B4.2 Vissa gränsdragningsfrågor berörande fördelning av specialistfunktioner mellan blocken

Specialistfunktioner inom områdena kemi och kemisk teknik (nuvarande FOA inst.

130 och 180). Dessa specialistfunktioner har i tabellerna redovisats i en grupp som upptagits både i block 1 (ABC-skydd) och 2 (vapen och verkan). I organisationsalternati- ven 1 och 2 enligt kapitel 4, avsritt 4.4 förläggs blocken 1 och 2 till samma myndig— het och samma plats. Det finns därföri dessa alternativ enligt utredningens mening ingen anledning att här lägga förslag om detaljför- delning av dessa specialistfunktioner mellan blocken 1 och 2.

I organisationsalternativ 3 (utlokali;erings— alternativet) torde i första hand functioner avseende renings-l, sanerings- och indike- ringsfrågor följa ABC-blocket till Umeå. Vissa funktioner bl.a. avseende organisk/ kemisk analys och syntes torde behöva dubbleras i utlokaliseringsalternativet och återfinnas i både Stockholm och Umeå. Detta leder till ett merbehov av personal i dessa funktioner i förhållande till aternati- ven 1 och 2 (se kapitel 5).

Maskeringsteknik. Till block 2 (vapen och verkan) har förts specialistfunktioneravseen- de bl.a. viss färgkemi (nuvarande ?OA 2) samt metoder för alstrande av rik och dimma.

Viss bioteknologisk forskning. Såvil block 2 (vapen och verkan) som block 3 (teknisk informationsbehandling) torde behö/a rela—

! Filter- och skyddsmaskutveckling och :ontroll, m. m.

tivt kontinuerlig tillgång till viss bioteknolo- gisk expertis bl.a. för systemstudier inom sina respektive områden. Erfarenheter från bl. a. FOA och försvarets naval- och flygme- dicinska forskningsgrupper visar vidare att viss bioteknologisk forskning med fördel kan bedrivas vid tekniska (motsv.).

En enligt utredningens mening lämplig lösning är därför att vissa bioteknologiska specialister stationeras i block 2 resp. 3. Dessa specialister bör emellertid redovisas på personalstaten vid lämplig medicinsk eller beteendevetenskaplig enhet inom blocken 5 eller 6 varvid denna enhets chef är ansvarig för de utplacerade specialisternas fackkom- petens. Samma organisationsmodell tilläm- pas sålunda som för OA-organisationen.

Styrsystemforskning. (FOA inst. 290). Verksamheten omfattar i stor utsträckning utveckling av metodik för och medverkani tekniska systemstudier avseende konventio- nella vapen. Detta talar för att enheten förs till block 2. Placeringen av en enhet med den typ av fackkompetens som inst. 290 repre- senterar i block 2 torde vidare avsevärt underlätta informationsöverföringen mellan block 2 och 3, bl.a. i samband med större systemutredningar.

Styr— och reglerteknik. (FOA inst. 280). Verksamheten är bl. a. inriktad på utveckling av vissa styr- och reglertekniska kompo- nenter, samt därtill knuten mätteknik, delvis i nära samarbete med inst. 290. Viss verk- samhet avseende utveckling av mekaniska och elektromekaniska komponenter jämte anknytande mätteknik bör successivt över- föras till FFA. FFA förfogar över kompetens inom tekniskt närliggande fackområden för olika delar av den flygtekniska forskningen. En överföring av ovan nämnda verksamhet till FFA torde därför leda till totalt sett bättre resursutnyttjande i hela försvarsforsk- ningsorganisationen. Viss styr- och reglertek- nisk forskning har också i en tidigare på utredningens uppdrag utarbetad expertpro- memon'al angivits som ett område som bör komma ifråga vid överväganden om att bredda basen för FFA: s verksamhet.

forskningsorgan

Materialforskning. (FOA inst. 430). Insti- tutionens verksamhet är inriktad på relativt grundläggande materialfysik och material- kemi (grundegenskaper, mikrostruktur, etc.) främst inom materialgrupperna kompositer, bl. a. fiberarmerad plast, samt titanlegeringar för tillämpningar bl.a. i olika typer av höghållfasta lättkonstruktioner. Därtill kom- mer visst biträde till detonikforskningen vad gäller studier av höghållfasta material (metal- ler och keramer) för projektiler och pansar.

Institutionen medverkar i olika samarbets- organ med företrädare för bl. a. FMV, FFA och industrin. Sammanfattningsvis har insti- tutionens verksamhet starka beröringspunk- ter med såväl nuvarande FFA som vapen- och verkansblocket (block 2). Institutionen utgör samtidigt en relativt självständig enhet och har bl. a. en egen informations- och kontaktsektion. Genom att institutionen förs till FFA samlas kompetensen för hög- hållfasta lättkonstruktioner för försvars- tillämpningar i en och samma organisations- enhet. I och med att materialforskningen förs till FFA breddas också basen för FFA: s verksamhet inom ett av anstaltens huvud- sakliga fackområden (särskilda hållfasthets- frågor). En sådan breddning har i annat sammanhang (kap. 3) bedömts kunna bidra till ett totalt sett bättre resursutnyttjandei försvarsforskningsorganisationen.

1 Synpunkter på dimensionerande faktorer för flygteknisk forskning och utveckling, (Stencil Fö 1970: 10).

Block 1 : ABC-skydd (människan som objekt för vapenverkan).

Nuvarande institution

Specialistfunktion

Kommentarer till Kommentarer angående särskilda

(motsv.) specialistfunktion lokaler, instrument och anlägg-

ningar

100. Ledning

101 Planering, uned- Teknisk systemanalys Exkl. bibliotek, 182 ningar, m. m. (Urs- (Skydd mot B- 0. 0 (se nedan m. m.) 5 v1k) stridsmedel) (7.2)

120 Experimentell Experimentell trauma- Operations— och observations- försvarsmedicin tologi och biofy- rum, Biokemisk lab.utrustning (Ursvik) sik (2.6)

Farmakologi och to- xikologi (2.12) Biokemi (3.4)

150 Radiobiologi Radiofysik och ra- Inkl. radiopato- Bestrålningsutr. Histopatolo- (Ursvik) diobiologi (2.8) logi och genetik giskt lab.

165. Tillämpad mikrobio-Mikrobiologi Mikrobiologisk lab.utr. logi (Ursvik) ( .l )

180 Tillämpad orga- Organisk kemi Främst toxisk Apparatur för strukturbestäm- nisk kemi (Ursvik) (3.1) kemi ningar

(inkl. smådatoranslutning) Syn— teslab. för toxiska substanser

107 Tillämpad fysik . a Fysikalisk-ke- (Ursvik) *”” del misk mätteknik

130 Kemiteknik Kemiteknik (3.3) Kem.tekn.lab.uttustning (Ursvik)

480 Radioekologi Radioekologi (2.16). Inkl. viss radioke- Radiofysisk, radiokemisk och ra- (L 89, m. m.) Atmosfärens fysik misk analys, m. m. diobiologisk mätutrustn. (inkl.

(4.17) (spridning av smådator), bl. a. placerad vid LHS, spårämnen). VHS och Forskmngsin st. för Radiofysik och radio- atomfysik. biologi (2.8). Kärn- fysik (4.8)

106 Statistisk för- Databehandling med Berörs av FRI upp- söksplanering och anknuten tillämpad drag beratning (Urs- matematik (6.6) vik)

103 Bibliotek Bibliotek "

(Ursvik)b 140 Teknisk service Konstruktion, ” Verkstadsutrustning, rn. m. (Ursvik)b Mätteknik Verkstad Djurhus Rapportcentral, foto m. m. 1 10 Administra- Personal-, karne- "

tion (Ursvik)b raI- och inköpsfunk- tioner, m. m.

Totalt antal personer: ca 260 varav ca 140 ingår i stödfunktioner som berörs av FRI: s uppdrag

3 erforderliga kemiska specialistfunktioner i ABC-blocket vilka bl. a. är beroende av organisationsalter- nativ i stort (se gränsdragningsfrågor, avsnitt B4.2). b befintliga stödfunktioner som i första hand kan tillföras blocket. Detaljfördelning beror bl. a. på organisationsutforrnning i stort (se bilaga 6 och FRI: s rapport).

Block 2: Konventionella vapensystem och deras verkan.

Nuvarande institution Specialistfunktion Kommentarer till Kommentarer angående särskilda (motsv.) specialistfunktion lokaler, instrument och anlägg— ningar 200 Ledning Inkl.avd.planering 401 ” 170 Explosivämnen Explosivämneskemi Inkl. viss detonik, Kemilab. o laddn. tillv (spräng- (Ursvik) (3.5) m.m. säkra rum) Bunkrar, m. m. Utr. för mätning och reg. av snabba förlopp, smådator. 250 Detonik (Grind- Högtrycksfysik, deto- Främst verkan mot Skjutfält, bunkrar m. rn. Utr. för sjön) nik (4.4) Teknisk mark- och luftmål mätning och reg. av snabba förlopp systemanalys, (konv. vapen och verkan) (7.2) Gas— och hydro— dynamik. Kontinu- umdynamik (4.5) 160 Drivmetoder Termodynamik (gas— Vätskeraketmoto- Provceller för motorer. Datain- (Ursvik) dynamik) (4.2) rer, m. m. Inkl. samlingsutrustning viss hydromekanik 270 Krutraketer Förbränningsdynamik, Inkl. viss krutkemi Kemilab. o. drivladdn. tillv. (Grind sjön) tillämpad mekanik (sprängsäkra rum) Provbänkar, (4.1) Termodynamik, Bunkrar på skjutfält. gasdynarnik (4.2) Datainsamlingsutrustning. (Mät- Gas— och hydromeka- ning av snabba förlopp) nik, kontinuumdyna- mik (4.5) 208 Ytterballistik Tillämpad mekanik Skjutbana med mät- och reg.utrust- (Karlsborg) (4.1) ning 130 Kemiteknik (del) Kemiteknik (3.3) Drivmedelskemi, Kemteknlabu trustning, spräng- Organisk kemi (3.1) korrosionskemi, säkra rum 180 Tillämpad organisk viss dela m.m. kemi 107 Tillämpad fy sik Fysikalisk—kemisk (Ursvik) mätteknik 460 Teoretisk fysik Kärnfysik (4.8), Inkl. viss reaktorfy- Acceleratorer och kärnfysikalisk (exkl. 466) plasmafysik s' mätutrustning, nu delvis i ”mal- (L89 och Ursvik) (4.7), kondensera- påse”. Viss exp.verksamhet i Uppsala de materiens fy sik (4.6) gas— och hy- drodynamik, konti- nuumdynamik (4.5) 470 Stötvågs- och Gas- och hydrodyna- Inkl. viss teknisk Värmestrålnings— och stötrörsan- värmeverkan, mik, kontinuumdy- systemanalys (ver! läggning Experimentplats (L89, Ursvik och namik (45) kan) (brandforskning) i Rosersberg Hagfors) Termisk strålning, Seismologiskt observatorium brand, (4.3) Seismo— i Hagfors logi och mikrobaro- logi (4. 18) 290 Styrsystemforsk— Styrsystemteori med Innefattar bl. a. Hybriddator ning (L89)b anknytande systemtek- matematisk metod- nik (6.1). Teknisk utveckling och sy- systemanalys (7.2) stemsimulering Optimeringslära (6.2) Styr- och reglertek- nik (5.9) SOU ] 9 7 2 : 8 l 5 l

Nuvarande institution Specialistfunktion Kommentarer till Kommentarer angående särskilda (motsv.) specialistfunktion lokaler, instrument och anlägg- ningar 104 Tekniska utred- Tekniska systemutred- Främst verkan i sjö- ningar (del) ningar ( 7.2) mål (Ursvik) 220 Tekniska system ” Främst vapen och va- (L89) (Exkl. 224) penbärare 420 Utredning (L89) " Skydd mot kärnva- (exkl. 424) pen inkl. vissa stra- tegiska och taktis- ka frågor 207 Tillämpad matema- Databehandlin med Berörs av FRI: s tik o databehand— anknytande til ämpad uppdrag ling (L89)c matematik (6.6) 466 ,. ., ., 224 Biblioteltc'(L89) Bibliotek " 424 Bibliotekc (L89) ” ” 230 Instrument, tek- Maskeringsteknik, Elektronisk och me— Optisk, mekanisk och elektronisk nisk, serviceb c (5.10) m. m. kanisk konstruk- mätutrustning L89) tion och verkstad Verkstadsutrustning Höghastighetsfoto— grafi. Viss färgkemi. (Berörs av FRI:s Uppdrag) . 416— Verkstad ochc Berors av FRI: s Verkstadsutrustntng 417 strålskydd (Ursvik) uppdrag 219 Verkstad, " ” (Grindsjön) 210— Administrationc Personal- o. kameral— " 212 (FOA 2, L89) funktioner m.m. 213— Administrationc Teknisk drift, rn. m. ” 218 (Grindsjön) Grindsjön 410— Administrationc Personal- o. kameral- " 415 (FOA 4, L89) funktioner m. m.

Totalt antal personer: ca 500, varav ca 210 ingåri stödfunktioner, som berörs av FRI: s uppdrag

& erforderlig orgämi

a kemiska specialistfunktioner i vapen- sationsalternativi stort se gränsdragnin sfrågor, c befintliga stödåmktioner som i första hand kan avsnitt B4.2

och verkansblocket, vilket bl. a. är beroende av

(se gränsdragningsfrågor, avsnitt B4.2)

tillföras blocket. Detaljfördelning beror bl.a. på

organisationsutformning i stort (se bilaga 6 och FRI: s rapport)

Tabell 34.3

Block 3: Teknisk informationsbehandling

Nuvarande institution (motsv.)

Specialistfunktion

Kommentarer till specialistfunktion

Kommentarer angående särskilda lokaler, instrument och anlägg- ningar

300— 306

315

340

242

260

345

350

360

201

206

370

380

390

Ledning, plane- ring m.m. (L89)

Strömförsörjning (L89)

Elektroniska gru ndelement (L89, Frösunda och Sandkullen)

Urladdningsfysik (Uppsala)

Allmän fysik (L89)

Vååutbredning (L 9, Frösunda, Uppsala och Ki— runa)

Akustik (L89)

Radarspaning och stridsledning (L89)

Spaningssignalbe- handling (L89)

Optisk systemtek- nik (L 89)

Styrnings— och na- vigeringssystem (L 89)

lnformationsöver- föring (L 89) (exkl. 383, se nedan)

Signalspanin s— medel och te emot- medel (L 89)

Energikällor (5.7)

Elektroniska grundelement (4. 12)

Laserfysik (4.9)

Laserfysik (4.9) Optronik (4.10) Optik (4.11) Kryoteknik (5.8) Geofysik och atmo- sfärfysik (4.16)

Elektromagnetisk vågutbredning (4.15)

Geofysik och atmo- sfärfysik (4.16)

Akustik och hydro- akustik (4.19) Geo- fysik och atmosfär- fysik (4.16)

Radio— och radar- teknik (4. 13) Teknisk systemanalys (7.2)

Informationsbe— handling anknuten till bildbehandling (6.4). Kommunika- tionsteori (6.3)

Teknisk systemana- lys (7.2)

Radio- och radartek- nik (4.13). Optro- nik (4.10) Tekn. systemanalys (7.2)

Radio— och radartek- nik (4.13). Kommu- nikationsteori (6.3). Teknisk sy- stemanalys (7.2).

Radio- och radartek- nik (4.13). Tek- nisk systemanalys (7.2)

Inkl. samordning i robotfrågor

Antenner, ferriter och vissa aktiva komponenter

Inkl. viss plasma- fysik (4.7)

Anknytning till vi- suell perception

Viss kommunika- tionsteori inkl. bl. a. jonosfärfysik

Inkl. viss teknisk systemanalys

Inkl. viss informa- tionsbehandling an- knuten till bildbe- handling

Anknytning till ex- perimentell psyko- logi (1.6)

Fysikalisk-kemisk och elektro- nisk lab.utrustning

Sändare och mottagare med mätut- rustning. Mäthall.

Spektrografer, lasrar, pulsoscil- loskop

Spektrometrar, lasrar, ljusför- stärkar- o. TV-utrustning m. m.

Mätstationer med sändar- o. mottagarutrustning

Akustisk/elektronisk mätutr. Försökstank. 2 försöksstationer vid kusten.

Radar- och datorutrustning del- vis ställd till förfogande av FMV

Optisk-elektronisk lab.utr. och databehandlingsu trustning.

Främst avseende om-

rådena Optronik, kommunikation, perception, etc.

Inkl. viss styr- och reglerteknik

Radar- och TV—utrustning, m. m.

Instrument för studier av infor- mationsöverföringsmedel

Teleteknisk mätutrustning

Kommentarer till Kommentarer angående särskilda

(motsv.) specialistfunktion lokaler, instrument och anlägg- ningar 490 Kärnladdningars EMP. Strålver— Inkl. viss radiak— Bestrålningsanläggningar verkan på elekt- kan på elektroniska instrumentteknik (bl. a. stor röntgenblixt) riska system grundelement och anknytning och tillhörande mätapparatur (Ursvik) (4.14) till energikällor 383 Beräkningar och Databehandling och Berörs av FRI:s databehandlinga tillämpad matema- uppdrag (L 89) tik (6.6) 330 Information och inkl. bibliotek, ” dokumentation rapportcentral (L 89)3 och för FOA gemen- sam reprocentral. 320 Teknisk service3 Metrologi (5.1) " Tids- och frekvensnormalez. (L 89) Elektronisk och me- (Riksmätplats för vissa elektro- kanisk konstruk- magnetiska storheter) tion och service. Gemensam instrumentpark. Fältförsök. Mätdata— Verkstadsutrustning bearbetning 310 Administration Personal- och kame— " (L 89)8 ralfunktioner, m. m.

Totalt antal personer: ca 430, varav kommer FTL med ca 60 personer.

3 Befintliga stödfunktioner som i första hand k organisationsutformning i stort (se bilaga 6 och FRI: s rapport).

ca 140 ingår i stödfunktioner som berörs av FRI: s uppdrag Härtill

an tillföras blocket. Detaljfördelning beror tl. a. på

Block 4." FFA, m.m.

Nuvarande organisa— Specialistfunktion Kommentarer till Kommentarer angående särskilda tionsenhet specialistfunktion lokaler, instrument och anlägg- ningar FFA Tillämpad aerodyna- Vindtunnlar med mätutrustning

mik och flygmekanik. Hållfasthetslära, Provdon med mätutrustning speciella lättkon- struktioner. _ Viss mätteknik m. m. Dator-, kalibrerings— och registre- (5.5, 5.3) ringsutrustning

Ur FOA:

430 Material" Materialfy sik och ma- Kompositmateriel, Kemisk-fysikalisk analys- och prov- (Ursvik) ter-ialkemi (5.2) keramer och vissa utrustning

Analytisk kemi (3.2) metallegeringar

Viss reglerteknisk Styr- och reglertek- forskninga nik (5.9)

Totalt antal personer: ca 300 inkl. stödfunktioner.

& se gränsdragningsfrågor, avsnitt B4.2.

Block 5: MPI, m. m.Block 6: Vissa specialmedicinska grupper

Nuvarande organisa- Specialistfunktion Kommentarer till Kommentarer angående särskilda tionsenhet specialistfunktion lokaler, instrument och anlägg- ningar Block 5: Militärpsykologiska Prövningspsykologi institutet Bioteknologi Sociologi (1.5) FOA sekt 202 Bio- Experimentell psyko- Bl. a. perceptionspsy- Lab. för bioteknologiska experiment, teknologi (L 89)a logi (1.6) kologi och bildbe- inkl. smådator, etc.

Block 6:

FOA inst 190 Miljö- faktorer (Ursvik)

Militärmedicinska undersökningscentra- len (SjvS och FMFD)

Armémedicinska forskargruppen (CA och FMFD)

Navalrnedicinska forskargruppen (CM och FMFD)

Flygmedicinska institutionen vid FMV: s försökscen-

tral i Malmslätt (FMV och FMFD)

Fysiologi och ergo- nomi (2. l) Parasitologi (2.15)

Fysiologi och ergo- nomi (2. 1) ” (2.1) Psykiatri (2.2)

Fysiologi och ergo nomi (2.1)

" (2.1)

handling

Särskilt klimat- forskning

Särskilt urvals- och prövningsme— toder

Särskilt mark- stridens miljö

Dykeri- och ubåts- medicin (marina miljöproblem)

Flygmedicin (flygmiljöproblem)

Tillgång till klimatkammare

Tillgång till kliniska faciliteter

Tillgång till marinens föreslagna dykericentral i Sjödal (Hårsfjärden) — Tryckkammare med möjligheter till vå sättning, m. m. jämte mätutrustning.

Tillgång till försökscentralens anläggningar i Malmslätt: tryckkarn- mare och mätutrustning, m. m. Möj- lighet till flygförsök

3 Se gränsdragningsfrågor, avsnitt B4.2.

Personalantal:

Block 5: totalt ca 55 personer inkl. vissa arvodesanställda på sekundäruppdrag till MPI

Block 6: totalt ca 35

värdmyndigheterna tillkommer

personer vid FOA och vid grupperna, arvoderade av FMFD. Personal från

Bilaga 5 Utvecklingslinjer för organisationen av medicinsk forskning inom tillämpningsområdet ”Människan i

771

totalförsvaret

B5.1 Inledning: Definitioner, avgränsningar

Forskning och utveckling (FoU) för totalför- svarsändamål betecknar sådan FoU för vil- ken tillämpningar inom totalförsvaret — på längre eller kortare sikt — är ett bestämman- de motiv för verksamhetens initiering och bedrivande.

Försvarsforskningsutredningen anger fem huvudsakliga tillämpningsområden för för- svarsforskningen. Medicinsk och beteende- vetenskaplig forskning för totalförsvarsända- mål hänförs därvid huvudsakligen till tillämpningsområdet ”Människan i totalför- svaret" samt det särskilda delområdet ”Skydd mot A-, B- och C-vapen”.

Forskningen inom nämnda tillämpnings- områden omfattar för det första, människan som objekt för vapenverkan och därmed sammanhängande problem (prevention, diag- nostik, terapi, rehabilitering, taget i vid betydelse); för det andra, individens och gruppens prestationsförmåga och beteende med hänsyn till både den totala krigsmiljön och försvarets fredsmiljö, till den avsedda verksamhetens villkor (uppgifter, miljö m.m.) samt till utvecklingen av försvarets krav och samhällets möjligheter. Härtill kommer övriga hälso— och sjukvårdsfrågor inom totalförsvaret.

Denna bilaga inleds med kort översikt av nuläget inom den medicinska och beteende- vetenskapliga forskningen för totalförsvars-

ändamål. Därefter diskuteras vissa principiel- la ansvarsfördelningsfrågor mellan olika pla- nerande, forskningsfinansierande och forsk- ningsutförande organ. Mot bakgrund härav diskuteras sedan i bilagans huvuddel möjliga och lämpliga utvecklingslinjer för i första hand organisationen av viss specialmedicinsk forskning för totalförsvarsändamål.

En ökad samverkan mellan medicinsk och beteendevetenskaplig forskning inom tillämpningsområdet ”Människan i totalför- svaret” är, som utredningen framhåller i kapitel 3, avsnitt 3.6.3, önskvärd. Denna bilaga går dock inte närmare in på organisa- tionen av den beteendevetenskapliga forsk- ningen inom totalförsvaret utan utgår därvid- lag från de organisationsmodeller som skis- seras i kapitel 4, avsnitt "4.4, dvs. att det inom försvarsforskningsorganisationen finns en enhet för försvarspsykologi som i huvud- sak ansvarar för vidmakthållandet av för försvaret specifik beteendevetenskaplig fack- kompetens. En nära samverkan mellan denna försvarspsykologiska enhet och olika special- medicinska enheter förutsätts dock äga rum.

Slutligen bör understrykas att bilagan främst skall ses som ett underlag för diskus- sion av möjliga och lämpliga organisatoriska åtgärder som kan fördelas över en längre period, såg ett tiotal år. Den kan därför sägas

1 Utarbetad på utredningens uppdrag av pro- fessor Gunnar Ström, institutionen för klinisk fysiologi, Uppsala universitet.

ha karaktären av en perspektivplan eller perspektivskiss för organisationen av forsk- ningen inom tillämpningsområdet ”Männi- skan i totalförsvaret”.

B5.2 Nuläge BS.2.1 Inledning

Ansvaret för inriktning, finansiering och utförande av medicinsk och beteendeveten- skaplig forskning och utveckling (FoU) för totalförsvarsändamål är idag fördelat på flera myndigheter och organ. Organisationen är väsentligen baserad på förslag från en tidiga- re utredningl. Tabell B5.l ger en samman- ställning av medicinsk och beteendeveten- skaplig FoU för totalförsvarsändamål som bedrivs i nuläget. En översiktlig besk-rivning av finansieringsformer och verksamhet läm- nas i det följande.

BS.2.2 Myndigheter och organ inom fjärde huvudtiteln

Försvarsmedicinska forskningsdelegationen stöder försvarsmedicinsk forskning dels vid fyra forskningsgrupper knutna till staber och förvaltningsmyndigheter inom krigsmakten, dels i form av projektanslag till forskare och forskningsgrupper vid universitet och hög— skolor, m.m. De fyra forskningsgrupperna (tabell B5.l) är främst inriktade på fysiolo- giska och bioteknologiska problem specifika för resp. markstridens miljö (AMFG), marin miljö (NMFG) och flygmiljö (FMV-FzFCFM) samt urvalsfrågor (MMUC). Projektanslagen omfattar bl. a. blod- och vätskeforskning samt radiomedicinsk, biomedicinsk och bak- teriologisk forskning med anknytning till skyddet mot A-, B- och C-stridsmedel.

Delegationen fördelar ett årligt anslag till försvarsmedicinsk forskning om 3,5 mkr varav ca 40% går till grupperna i tabell B5.l.

Militära myndigheter har i viss utsträck- ning stött försvarsmedicinska FoU-projekt genom tillfällig eller mer långvarig kommen- dering av personal i militär tjänst till de ovannämnda grupperna.

Vid flygmedicinska institutionen i Malm- slätt (FMV-F: FCMF) är 4 befattningar, därav två flygläkarbefattningar, redovisade på CFV och FMV personalstat. Vidare har grupperna haft tillgång till tekniska facilite- ter vid de militära värdmyndigheterna (trycktankar, dataregistreringsutrustningar m.m.) samt biträtts med vissa stödfunktio- ner (verkstäder, fastighetsservice, m.m.). Omvänt har personal betald av FMFD biträtt värdmyndigheterna i deras objektbundna utvecklings-, försöks- och provverksamhet.

De grupper som haft anknytning till sjukhus har på motsvarande sätt kunnat utnyttja vissa tekniska och kliniska facilite- ter vid detta.

FMFD har vidare bedrivit viss verksamhet rörande information och publikation (tid- skriften Försvarsmedicin), planering och samverkan inom speciella projektområden (planeringsgrupper i försvarsmedicinsk ar— betsfysiologi och i navalmedicin) och rekry- tering och forskarutbildning (forskarrekryte- ringsbefattningar).

I FMFD ingår företrädare för ÖB, vidare generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren, samt företrädare för socialstyrelsen (SocS), FOA och allmänmedicinsk forskning. Priorite- ringen av forskningsanslagen sker bl. a. på grundval av en behovsplan för försvarsmedi- cinsk forskning som ÖB upprättar i samver- kan med SjvS.

FOA bedriver viss biomedicinsk och bio- kemisk forskning framför allt inriktad på hotbilds- och skyddsfrågor sammanhängande med A-, B- och C-stridsmedelz. Verksamhe- ten finarisieras väsentligen ur FOA: s primär- uppdrag och budgeteras i FOA:s program- plan med ca 13 mkr/år och sysselsätter ett 120—tal personer, förutom personal i stöd- funktioner som djurhus, verkstäder och administration.

FOA bedriver dessutom viss bioteknolo- gisk forskning budgeterad till ca 3 mkr/år. Verksamheten sysselsätter drygt ett lO—tal personer förutom personal i stödfunktioner.

1Försvarsmedicinsk forskning i totalförsvaret (SOU 1962: 34).

2 Se bilaga 2.

Tabell 85.1 Översikt över medicinsk, kemisk/biologisk och beteendevetenskaplig forskning för totalförsvarsändamål.

Personal Årsbudget Summa fasta (Mkr.) årsbudget grupper (Mkr.) (motsv.) A. Myndigheter (motsv.) utanför fjärde huvudtiteln Statens bakteriologiska laboratorium, försvarsmedicinsk verksamhet ca 10 1,23” Statens medicinska forskningwåd, försvarsmedicinska sektionen: Grupper: brännskadeforskning (Uppsala) 3 0,19 flygmedicin (Stockholm) 12 0,64 experimentell psykologi (Stockholm) 3 0,21 c bakteriologisk bioteknik (Stockholm) 7 0,37 navalmedicin (Stockholm) 7 0,41 toxikologi (Stockholm) 6 0,34 Övriga anslag 2,21 Statens medicinska forskningsråd totalanslag försvarsmedicin 4,3 7b B. Myndigheter inom fjärde huvudtiteln Försvarets forskningsanstalt (FOA) : Medicinsk och kemisk/biologisk forskning kring vapenverkan och skydd (konventionella vapen samt A-, B- och C-vapen) ca 120d ca 13 Viss bioteknologisk forskning ca 1 3,0 Summa FOA (medicinsk forskning, m. m.) ca 16” Militärpsykologiska institutet (MPI) ca 508 3,5” Försvarsmedicinska forskningsdelegationen (FMFD): Bidrag till vissa grupper: armémedicin (AMFG) (Stockholm) 7f 0,40 navalmedicin (NMFG) (Stockholm) 2f 0,22 flygmedicin (FMV-F : FCFM) (Linköping) l2f 0,5 7 militärmedicinska undersökningscentralen (MMUC) (Stockholm) 4f 0,18 Övriga anslag 2,13 FMFD totalt 3,508' ” 1 9 7 2/ 7 3 b 1971/72 c basanslag. Vissa projektanslag kan tillkomma

exkl. vissa stödfunktioner, bl. a. verkstad och djurhus 9 inkl. sekundäruppdrag

viss personal å värdmyndighetens stat ej inräknad g budget 73/74,

Den medicinska och beteendevetenskap- liga forskningen vid FOA inriktas och dimen- sioneras på samma sätt som övriga delar av FOA:s forskning, dvs. programplanema ut- formas i enlighet med ÖB:s direktiv och i samråd med berörda myndigheter inom totalförsvaret.

MPI bedriver beteendevetenskaplig forsk- ning främst inom följande områden

. tillämpad psykologisk prövningsverk- samhet, m. m. . bioteknologi (psykoteknologi) . socialpsykologi och sociologi.

MPI: s omsättning uppgår till ca 3,5 mkr/år. Härav avser omkring en tredjedel tillämpad prövningsverksamhet (dvs. ej forskning). Av omsättningen avser ca 1 mkr/år betalda uppdrag varav två tredjedelar faller inom det bioteknologiska området. MPI: s personalstyrka uppgår till ca 50 personer vari ingår vissa korttidsanställda.

Verksamheten inriktas i stort genom ÖB: s direktiv.

Beredskapsnämnden för psykologiskt för- svar bedriver och stöder viss forskning av psykologisk och sociologisk karaktär (under- sökningar av försvarsvilja, propagandaanalys, m. m.) till en omfattning av ca 0,4 mkr/år.

BS.2.3 Myndigheter och organ utanför fjär- de huvudtiteln

Statens medicinska forskningsråd (MFR ) finansierar försvarsmedicinsk forskning främst inom områdena flyg- och navalmedi- cin, toxikologi, bakteriologisk bioteknik, chock- och brännskadeforskning samt expe- rimentell psykologi. Inom dessa områden har rådet inrättat fasta forskargrupper (tabell 35.1). Därutöver finansierar rådet genom projektanslag forskning vid olika universi- tets— och högskoleinstitutioner, m.m. Dessa projekt avser bl. 3. olika patofysiologiska problem vid chocktillstånd samt viss bakte- riologisk och biokemisk forskning av intresse för bl. a. skydd mot B- och C-stridsmedel. MFR förfogar över ett särskilt anslag till försvarsmedicinsk grundforskning på f.n.

4,37 mkr/år. Anslaget redovisas över åttonde huvudtiteln men dess storlek fastställs i samråd med chefen för försvarsdepartemen- tet. Av detta anslag går ca hälften till de fasta forskargrupperna i tabell B5.1. Ansla- get fördelas genom MFR:S försvarsmedi- cinska sektion som i praktiken fungerar som en integrerad del av rådet. I den försvarsme- dicinska sektionen ingår bl. a. generalläkaren samt företrädare för Cfs, FOA, FMFD och för rådets allmänmedicinska sektion. För- svarsmedicinska sektionen och FMFD sam- arbetar bl. a. vid behandlingen av olika anslagsansökningar via ett gemensamt arbets- utskott.

Statens bakteriologiska laboratorium an- svarar för tillämpad forskning kring skydd och beredskap mot epidemier vilket bl.a. innefattar vaccinberedskap, m.m. SBL har ett årligt anslag om ca 1,2 mkr för försvars- medicinsk verksamhet. För verksamheten finns inrättad en särskild enhet med ca 10 tjänster.

B5.3 Ansvarsfördelningsfrågor vad giiller inriktning och finansiering av företrädesvis medicinsk forskning1 för försvarsändamål

Bakgru nd

Medicinsk forskning inom tillämpningsom- rådet "Människan i totalförsvaret” får som ovan framgått idag direkt eller indirekt stöd från myndigheter och organ såväl inom som utom försvarsdepartementets verksamhets- område. Det är naturligt att detta förhållan- de i princip består även i framtiden med hänsyn till att forskningsresultaten inom många delområden av medicinen är av intresse såväl inom som utom försvaret.

Den nuvarande organisationen är baserad på förslag av en tidigare utredning, Försvars- medicinsk forskning i totalförsvaret (SOU 1962: 34), och kännetecknas av en ansvars- balansering mellan militära och civila myn-

1 De principer för ansvarsfördelning, m.m. som diskuteras här torde även kunna tillämpas på beteendevetenskaplig forskning. Denna behandlas dock ej i detalj i det följande.

styrelse för

digheter som i stort sett synes ha fungerat väl.

FU—69:S förslag om inrättande av en försvarsforskning (SFF) där nuvarande FMFD: s uppgifter övertas av en programnämnd, samt den av Kungl. Maj:t nyligen tillsatta utredningen om forsknings- råden aktualiserar dock en diskussion av vissa frågor rörande ansvars- och uppgiftsför- delningen mellan olika planerande, forsk- ningsfinansierande och forskningsutförande organ inom och utom försvarssektorn.

Sektorprincipen

FU-69 har som grundläggande princip för inriktningen och dimensioneringen av s.k. sektorsanknuten målinriktad forskning och utveckling anfört följande:

"Forskning avsedd att tillgodose behov inom en viss samhällssektor inriktas och dimensioneras väsentligen utifrån samma mål som gäller för planeringen inom sektorn. Mål för sektorsinriktad forskning bör således behandlas i anslutning till samma beslutsprocess som gäller för planeringen i övrigt inom sektorn.”

Detta uttalande synes utgöra en lämplig utgångspunkt för ansvars— och uppgiftsför- delningen vad gäller inriktning och finansie- ring av viss medicinsk och beteendeveten- skaplig FoU för totalförsvarsändamål mellan å ena Sidan SFF och å andra sidan myndig- heter och organ ej hörande till försvarsdepar- tementet.

Till SFF:s ansvarsområde bör således föras medicinsk och beteendevetenskaplig forskning inriktad på tillämpningar inom områden där myndigheter hörande till för- svarsdepartementet har planerings- och ge- nomförandeansvar. Hit hör främst

0 forskning kring skyddet mot A-, B- och C-stridsmedel inom krigsmakten (där ÖB har planeringsansvaret) . forskning kring befolkningsskyddet mot A- och C-stridsmedel (där civilförsvaret har planeringsansvaret) . specialmedicinsk och beteendevetenskap- lig forskning rörande individens och gmp-

pens prestationer och beteende i de speciella miljöer och arbetsuppgifter som karakteriserar verksamheten inom total- försvaret i krig och fred . forskning kring hälso- och sjukvårdsfrågor i anslutning till vilka krigsmakten och civilförsvaret har planläggnings- och mate— rielanskaffningsansvar.

I samtliga fall åsyftas främst vad som i försvarets planerings- och ekonomisystem betecknas som s.k. ej objektbunden forsk- ning.

För övrig medicinsk verksamhet inom totalförsvaret har socialstyrelsen ett sam- manhållande planläggningsansvar, varmed så- lunda bör följa ett ansvar för därmed sammanhängande målinriktad forskning. Hit hör främst

. epidemiologi, m. m. och därmed samman- hängande frågor kring befolkningsskyddet mot B-stridsmedel, inkl. vaccinberedskap . frågor sammanhängande med allmänna sjukvårdens organisation i krig, inkl. be- redskapslagring av läkemedel, m. m.

Nämnda frågor hänger av naturliga skäl nära samman med de allmänna hälso- och sjukvårdsfrågor som socialstyrelsen handläg- ger.

Förslag till ansvarsfördelning

Tillämpad medicinsk forskning inom flera av de områden som ovan nämnts blir i stort likartad till karaktär och sakinnehåll obero- ende av vilken myndighet som har plane- rings- och genomförandeansvaret för olika åtgärder inom tillämpningsområdet. Goda förutsättningar för s.k. programsamord- ning1 av forskningen torde därmed föreligga.

Det synes därvid lämpligt att en viss ansvarsfördelning sker mellan försvarssek- torns forskningsinriktande och -finansieran- de organ, representerade av den föreslagna styrelsen för försvarsforskning och motsva- rande organ inom andra samhällssektorer,

! Se kapitel 2, avsnitt 2.5.4.

främst då socialstyrelsen och statens medi- cinska forskningsråd. Därvid kan det vara lämpligt att något av nämnda organ (SocS, MFR, SFF) får huvudansvar för inriktning och ev. även finansiering1 av ett tillämpat forskningsprogram inom vart och ett av de nämnda områdena. Detta innebär även ett ansvar för att en nationell kompetens vid- makthålls inom området, t. ex. i form av en någorlunda permanent forskningsgrupp eller forskningsinstitution (motsvarande). Övriga organ får vad som kan betecknas som ett kompletteringsansvar för vissa kompletteran- de långsiktiga forskningsprogram och en- skilda projektanslag inriktade på tillämp- ningar inom dessa organs ansvarsområde. Dessa program- och projektanslag kan läggas ut på för ändamålet lämpliga forsknings- organ, däribland de grupper och institutioner som enligt ovan skall huvudsakligen svara för den nationella kompetensen inom vissa tillämpnings- och vetenskapsområden.

I tabell 35.2 skisseras grovt en möjlig Sådan ansvarsfördelning för företrädesvis me- dicinsk jämte viss anknytande psykologisk forskning2 för totalförsvarsändamål. Möjlig- heter till programsamordning med tillämpad forskning för andra ändamål än försvaret berörs i sammanhanget. För samtliga områ- den förutsätts att s. k. fri grundforskning fi- nansieias av forskningsråd, fonder m. m. och över universitets- och högskolestater på samma sätt som hittills.

Samverkan mellan SFF, MFR och SocS

Modellen med huvudansvar och komplette- ringsansvar, liksom sambruk av vissa forsk- ningsutförande enheter betonar det angeläg- na i en nära samverkan mellan försvarsmedi- cinsk och annan medicinsk forskning.

Även om man skulle finna det motiverat att slopa sektionsindelningen inom MFR, bör MFR därför ha kvar ett delansvar att stöda sådan medicinsk forskning grundvetenskaper och kliniska vetenskaper som har särskild betydelse som underlag för den tillämpade försvarsmedicinska forsk- ningen. Som allmänna exempel på dylik

inom

medicinsk grundforskning eller kliniskt tillämpad forskning kan nämnas problem rörande chock- och brännskadebehandling, sår— och frakturbehandling, blodförvaring och blodförsörjning, mikrobiologisk diagnos— tik och infektionsbekämpning m.fl. Även viss psykologisk grundforskning är ett viktigt underlag för försvarsmedicinen.

Försvarsmedicinska behov skulle sålunda ingå bland de olika s. k. externa behovskrite- n'er som MFR redan i nuläget väger samman med de S. k. interna, vetenskapliga kriterier— na vid sin anslagsfördelning. I praktiken skulle programsamordningen mellan försvars- medicinsk forskning och allmänmedicinsk forskning realiseras genom att SocS och MFR är företrädda i SFF:s berednings- och beslutsorgan i lämplig omfattning liksom omvänt. Vissa förslag härom har lämnats i FU-69 delbetänkande 2.3

Vissa specialmedicinska grupper

Om en förändring av MFR: S organisation — med ett slopande av sektionsindelningen — skulle komma till stånd, aktualiseras frågan om den organisatoriska anknytningen av de fasta forskargrupper som f.n. finansieras med MFR:s särskilda anslag till försvars- medicinsk forskning. För vissa av dessa grupper synes då en universitetsanknytning vara mest motiverad, för andra åter en anknytning till försvarsområdet. Eftersom varje dylik förändring måste ske på lång Sikt och med hänsyn till bl. a. lokalbehov, ut— byggnadsmöjligheter, tung utrustning, per— sonalförhållanden m. m., synes det motiverat att i detta sammanhang belysa frågan — trots

1 Denna PM har ej anledning gå in på ansvarsför- delningen mellan MFR och 5008 vad beträffar försvarsmedicinsk forskning inom områden där SocS har planeringsansvar, utan förutsätter att MFR vid fördelningen av sina anslag som hittills gör en samlad bedömning på grundval av såväl vetenskapliga kriterier som behov på tillämpnings- sidan, och att SocS som hittills har möjlighet att medverka i den senare bedömningen i rådet. 2 För frågor rörande organisation av huvuddelen av den beteendevetenskapliga forskningen för total- försvarsändamål hänvisas till kapitel 4. 3 Försvarsforskningens ledning, Stencil Fö 1971:5.

Tabell 85.2 Skiss till möjlig ansvarsfördelning för tillämpad, medicinsk forskning för totalförsvarsändamål (s. k. ej objektbunden forskning).

Tillämpningsområde Huvudansvar för Ansvar för kom- Forsknings- Möjligheter till program- inom totalförsvaret program och na- pletterande utförande samordning medannan tionell kompetens program? enheter tillämpad f orsknlng för tillämpad mål- inriktad forskning Skydd mot A-vapen SFF SocS, MFR FOA, grup- CiVil strål- _ (inkl. biofysik, strål- per och inst. skyddsforsknmg biologi, m. m) (Strålskyddsrnstl- tutet) Skydd mot B-vapen SocS, MFR SFFa SBL (inkl. hygien, mikro- FOAa biologi, infektions— grupper medicin, m. m.) och inst. Skydd mot C-vapen SFF SocS, MFR FOA, grup- Annan toxikologisk (inkl. biokemi, farma— per och forskning, bl. a. med an- kologi, m. m.) inst. knytning till inre och yttre miljöproblem Allmän försvarsmedicin, inkl. armemedicin (mark- grupper och Annan arbetsmedicinsk strldsmiljö) inst. enligt forskning olika alter- Navalmedicin nativ be- _ _ SFF SocS, MFR skrivna i det Civil havsforskning Flygmedlcm följande (se (samtliga områ- även kapitel den inkluderar 4) fysiologi, viss bioteknologi, psykiatri m. m.) Klinisk prevention, diagnostik, terapi &%%',ägåiåfnåug grupper och Huvuddelenuav klinisk gi, blodförsörjning) SocS, MFR SFFb inst. äésänmg stodd av Läkemedel, (inkl. farma- kologi och farmaci) Katastrofmedicinska SFF (katastrofme- MFR grupper, samordningsfrågor (me- dicinska organisa- bl. a. med todikstudier, m. m.) tionskommittén) medverkan av OA-personal Övrig samordning, för— svarsmedicinsk informa- tion och publicering, m. m. SFF MFR grupper och inst.

Utbildning, inkl. sär- skild försvarsmedicinsk f orskaru tbildning

3 väsentligen vissa hotbilds-, indikerings- och saneringsfrågor (som i nuläget) b kan bl. a. innefatta viss försvarsfarmakologisk forskning c staber och förvaltningsmyndigheter inom totalförsvaret (inkl. SjvS, VPV, etc.) ansvarar för s.k. objektbundet utvecklingsarbete.

att en omedelbar förändring ej förestår — för att principlösningar skall kunna diskuteras och läggas till grund för successiva organisa- toriska förändringar i framtiden.

Av tabell 35.2 framgår att de specialme- dicinska områden som sammanförts under benämningarna

— allmän försvarsmedicin (inkl. armémedi- cin)

— navalmedicin

— flygmedicin

tänkes bli representerade med var sin för- svarsmedicinsk institution. Adekvata resurser för att upprätthålla hög fackkompetens och god forskningsmiljö torde på sikt bäst säkras om man söker skapa nationella kompetens- centra inom vart och ett av dessa områden genom en ytterligare samordning av viss specialmedicinsk forskning som idag finan- sieras av såväl MFR som FMFD. Sålunda kan det t. ex. övervägas att på sikt föra över vissa resurser för flyg- och navalmedicinsk forsk- ning från MFR:s särskilda anslag för för- svarsmedicinsk forskning till SFF.

Som underlag för överväganden rörande den framtida organisationen av viss special- medicinsk forskning för totalförsvarsända- mål beskrivs i det följande de krav som kan ställas på en försvarsmedicinsk institution beträffande organisation, chefstjänster och yttre samverkan m. m.

85.4. Krav på forskningsutförande enhet B5.4.l Arbetsuppgifter

Den forskningsutförande enheten (fortsätt- ningsvis benämnd försvarsmedicinsk institu— tion) inom försvarsmedicinen bör bedriva tillämpad försvarsmedicinsk forskning, inrik- tad på väsentliga problem inom ett visst tillämpningsområde, i huvudsak enligt sär- skilt fastställda program och projekt; på lämpligt sätt publicera forskningsresultaten; främja överföringen av resultat från forsk- ning och utveckling m.m. till förbättrad rutinfunktion inom försvaret och på lämpligt sätt samverka med andra forskningsprogram

och myndigheter inom försvaret; bidraga till information och dokumentation inom det egna arbetsområdet; deltaga imeddelandet av forskarutbildning och försvarsmedicinsk specialutbildning inom det egna arbetsom- rådet; på begäran av myndighet inom total- försvaret (ÖB, försvarsgrenschef , SjvS, FMV, Cfs etc.) dels vara föredragande beträffande det egna arbetsområdets problem och dels bidraga till underlag för program och projekt inom den försvarsmedicinska forskningen; deltaga i medicinsk (motsv.) rutinverksamhet inom försvaret i den utsträckning som berörda överordnade myndigheter beslutar och i den mån som den egna personalens kompetens så tillåter; på lämpligt sätt'sam- verka med annan forskning inom de om- råden vars metoder eller idéer behövs för den egna enhetens verksamhet.

Enligt det ovan framförda karakteriseras den önskade inriktningen av en försvarsme- dicinsk institutions verksamhet av främst nyckelorden relevant tillämpning och sam- verkan, därnäst information och metodisk mångsidighet. Den viktigaste uppgiften för enhetens chef blir att rikta in verksamheten mot dessa mål.

B5.4.2 Resurser och lokalisering

En försvarsmedicinsk institutions funktion bör karakteriseras av en optimal balans mellan å ena sidan stabilitet (som bidrar till kvalitet, tradition, god produktivitet och attraktivitet för rekrytering men som kan medföra tröghet i anpassningen och sjunkan- de förnyelse) och å andra sidan rörlighet (som bidrar till innovation och till en god anpassning till nya problem). Därför bör en försvarsmedicinsk institution i princip byg- gas upp med en kärna av fast personal, som ger stabilitet, och med resurser att härbärge- ra och utnyttja extra personal, som ger rörlighet. Balansen får fastställas i vart enskilt fall. I den rörliga verksamheten kan bl.a. ingå forskning enligt projekt med anslag från civil myndighet (t. ex. MFR) eller industri, utredning eller försök och prov enligt projektanslag från militär myndighet

(t. ex. FMV) eller med personalkommende- ring från militär myndighet (t. ex. värnplik- tig läkare/forskare från VPV eller läkare i försvarets medicinalkår från SjvS). Om ett akut behov av medicinsk tillämpad forskning eller utredning uppkommer inom försvaret, t. ex. beträffande orsaken till förekomst av ryggskador vid viss typ av transport eller beträffande ny praktisk rutin för synpröv- ning, skall man med kort varsel kunna genomföra den nödvändiga undersökningen på ovan antytt rörligt sätt om andra vägar ej står till buds. En försvarsmedicinsk institu- tion bör således ha tillräcklig reserv av lokaler, utrustning, assisterande personal och allmänvetenskapligt skolade handledare för att kunna klara en rörlig verksamhet av rimligt stor omfattning och variationsgrad.

Samverkan med försvaret torde främjas av att läkare vid försvarsmedicinsk institution även är förordnade på deltidstjänst inom försvarets medicinalkår och periodvis tjänst- gör på olika befattningar inom försvaret i den mån dylik erfarenhet är av betydelse för verksamheten vid institutionen. Alternativt kan läkare vid försvarsmedicinsk institution med värnpliktstjänstgöring få denna utnytt- jad på motsvarande sätt. Omvänt bör väm- pliktig läkare, som i sin civila verksamhet bedriver forskning av metodologiskt eller idémässigt intresse för försvaret, utnyttjas så att hans värnpliktstjänstgöring vid behov förläggs till försvarsmedicinsk institution.

Ett särskilt problem utgörs av behovet för en försvarsmedicinsk institution att ha kon- takt med viss rutinmässigt bedriven medi- cinsk undersökningsverksamhet inom försva- ret, t. ex. vid inskrivningscentraler, vid hälso- undersökningar eller funktionsprövningar av specialgrupper av personal m.m. Behovet växlar för de olika försvarsmedicinska insti- tutionerna. Samtidigt kan sägas att försvaret har ett behov av att få vissa av de nämnda aktiviteterna förankrade i en tillräcklig kom- petent enhet. Slutsatsen är att man bör sträva efter att i lämplig omfattning placera ansvaret för genomförandet av vissa medi- cinska undersökningar av kvalificerad art (ej massundersökningar) liksom ansvaret för viss

metodutveckling och metodkontroll inom närmaste området hos de nya försvarsmedi- cinska institutionerna.

Utbildningsfrågor faller i viss omfattning inom en försvarsmedicinsk institutions an- svarsområde. Det gäller i första hand den forskarutbildning — i första hand avses hand- ledning i forskningsarbete — av yngre medar- betare som får anses vara en naturlig uppgift för varje etablerad medicinsk forskare inom en försvarsmedicinsk institution. Därutöver bör ett samarbete etableras med forskarut- bildningen vid en medicinsk fakultet (motsv.) så att den systematiska delen i forskarutbildningen vid en försvarsmedicinsk institution kan tillgodoses på ett effektivt sätt. Detta torde ha en stor betydelse för rekrytering av begåvade skickliga unga läkare till försvarsmedicinsk forskning. Omvänt bör en försvarsmedicinsk institution kunna bi- draga till en fakultets forskarutbildningspo- tential på ett verkningsfullt sätt. Dessa för- hållanden, liksom den stora fördelen för en försvarsmedicinsk institution av att dess chef genom fakultetstillhörighet kan få del av allmänna forskningsresurser och stödfunktio- ner, ger ett starkt motiv till att chefen för en försvarsmedicinsk institution bör vara pro- fessor vid medicinsk fakultet. Uppgifterna inom försvaret ger ett starkt motiv till att institutionschefen även (genom tjänsteför- ening) bör ha ställning som försvarsöverläka- re med tjänstgöringsskyldighet fastställd i specificerat tjänsteprogram.

Kraven på samverkan med å ena sidan grundforskning och fakultet, å andra sidan försvaret och vissa av dess funktioner, resul- terar beträffande lokalisering till slutsatsen att en försvarsmedicinsk institution bör loka- liseras antingen till en fakultet (undervis- ningssjukhus) eller till en lämplig försvarsin- rättning, möjligen en kombination av de två möjligheterna.

B5.5 Perspektivskiss för organisation av försvarsmedicinska institutioner

B5.5.l Orgarlisationsmodell för försvars- medicinska institutioner

En principmodell för organisationen av en försvarsmedicinsk institution redovisas i fi- gur B5.l. En försvarsmedicinsk institution bör således vara funktionellt underställd SFF (eller det organ — t. ex. FOA—MB — som mellan SFF och försvarsmedicinska institu- tionen kan komma att mer direkt påverka program och projekt för försvarsmedicinska institutionen) beträffande den s. k. ej objekt-

bundna forskningen. För att jämföra med en existerande typ av medicinsk institution med dubbelt huvudmannaskap, nämligen en kli- nisk laboratorieinstitution, så har SFF och en ev. FOA—MB (styrning av forskning) samma principiella roll som UKÄ och fakul- tet (styrning av undervisning).

En försvarsmedicinsk institution bör även vara funktionellt underställd huvudmannen inom försvaret för den praktiska verksamhet som skall bedrivas vid den försvarsmedicin- ska institutionen. Det kan då tänkas olika alternativ (SjvS, försvarsgrensstab, FMV, VPV) beroende på hur den praktiska verk-

huvudansvar, programsamordning, m m

SFF

ev FOA-MB program- _|] Lberedning, samordning

——l__

basanslag

| FÖRSVARSMEDICINSK INSTITUTION

Försvarsberoende, fast del

MFR

projektanslag

3. Civilberoende, fast del

l

Medicinsk fakultet Undervisningssjukhus

Direktiv ÖB _— _ + | * nämnd- SjvS ___—_] repr specialmed—| fkm'zu 1 av program- beredning CA | CM | CFV '— — _ — — f.. . 1. FM,, 435919"EBL _ ro' kt n | VPV _”_'e_3 29 personalkommend 1—metodut- _ — — — | veckling, tillfällig | tjänstgöring, rådgivning, | utbildning Inskriv- | nings— 4— central _| I Militärt _] förband

UKÄ, Huvudman, SocS

Figur 85.1 Översikt över bilagans principmodell för försvarsmedicinsk institution och dess samverkanslinjer och beroendelinjer. Beträffande administrativa driftfrågor tänkes insti- tutionen vara inordnad i vederbörande försvarsmyndighet eller civil myndighet (motsv.) beroende på lokaliseringen.

samheten avgränsas. För att fortsätta jämfö- relsen med en klinisk laboratorieinstitution, så har försvarshuvudmannen här samma prin- cipiella roll som sjukvårdshuvudmannen för undervisningssjukhuset. Hur det delade hu- vudmannaskapet skall praktiskt regleras i detalj måste bli föremål för närmare analys av berörda parter innan konkreta förslag kan läggas fram.

85.5.2. Chefstjänsten vid försvarsmedicin- ska institutionen

Chefstjänsten bör som ovan framförts vara en kombinationstjänst, förslagsvis benämnd professor/försvarsöverläkare. Ansökan bör vara fri, behörighetskraven angivna men ej alltför begränsande (viss tids erfarenhet från försvarsmedicinsk institution eller försvarslä- karefunktion eller civilinstitution/sjukhus av betydelse för den sökta tjänsten bör utgöra grunden), ett tjänstep'rogram utformas och ett s.k. begränsat sakkunnigförfarande ut- nyttjas (vid vilket såväl interna vetenskapliga kriterier som externa praktiska kriterier — liknande de principer som har föreslagits bli övervägda i framtiden för tillsättning av kliniska professurer — appliceras).

För löneuppgörelsen föreslås individuellt kontrakt. Behörighetskraven för chefstjänst kan bli särskilt svåra att fastställa om det gäller en försvarsmedicinsk institution med tvärvetenskapligt och metodologiskt särskilt bred verksamhet såsom den tänkta försvars- medicinska institutionen för allmän försvars- medicin inkl. armémedicin (markstridens problem m.m.). Denna försvarsmedicinska institution skulle komma att bedriva verk- samhet bl. a. inom såväl tillämpad fysiologi som tillämpad psykologi. Det får ånyo un- derstrykas att just ett tvärvetenskapligt sam— arbete blir en huvuduppgift för chefen, och att erfarenhet från underställda tjänster in- om institutionens verksamhetsområde eller motsvarande allsidig erfarenhet från civila institutioner blir en önskvärd merit för en framtida chef för en försvarsmedicinsk insti- tution. De försvarsmedicinska institutioner- na kan sålunda knappast byggas upp så att

de motsvarar var sitt civila ämnesområde från den etablerade medicinska forskningen och undervisningen.

B5.5.3 Ämnesområden för försvarsmedi-

cinska institutioner

Som framgår av tabell B5.2 föreslås inom SFF:s ansvarsområde tre försvarsmedicinska institutioner för tillämpad forskning: en in- om allmän försvarsmedicin inkl. armémedi- cin (markstridsmiljöns problem), (AFMI), en inom navalmedicin (marina miljöproblem), (NMI), och en inom flygmedicin (flygmiljö- problem), (FMI).

Institutionen för allmän försvarsmedicin inkl. armémedicin (AFMI) föreslås bedriva den forskningsverksamhet som f.n. är för- lagd till MMUC och AMFG samt därutöver rörlig verksamhet beträffande mindre eller akuta problem. från främst olika kliniska discipliner (internmedicin, kirurgi, blodgivar- verksamhet, oftalmologi, otologi m.m.) i den mån andra resurser (civila institutioner) ej kan kontraktutnyttjas härför. Som rutin- uppgift för AFMI föreslås utveckling och kontroll av metoder för fysiologisk, klinisk och annan funktionsprövning och undersök- ning vid inskrivningscentralerna (som är un- derställda VPV), samt motsvarande roll för hälsoundersökningar m.m. för äldre för- svarspersonal. AFMI bör lokaliseras till i första hand ett undervisningssjukhus, i andra hand ett område med medicinsk-teoretiska institutioner. Karolinska sjukhuset framstår som det för dagen bästa alternativet, och en placering i thoraxklinikernas nuvarande byggnad — sedan klinikerna flyttat till ny- byggnad — synes vara en förmånlig lösning ur försvarsmedicinsk synpunkt. Även andra undervisningssjukhus är dock tänkbara. Det torde krävas upp till en femårsperiod för att genomföra denna utveckling.

Institutionen för flygmedicin (FMI) före- slås bedriva åtminstone viss del av den forskningsverksamhet som f. n. är förlagd till dels Karolinska institutets flygmedicinska avdelning (på MFR:s anslag för försvars- medicinsk forskning) och dels flygmedicin-

ska institutionen (på FMFD-anslag) vid FMV—FzFC i Linköping. Med tanke på betydelsen av avnämarkontakter liksom på möjligheten av utbyggnad och den rimliga möjligheten till kontakt med medicinsk och teknisk forskning föreslås FMI bli placeradi Linköping på den plats där nuvarande flyg- medicinska institutionen har sin verksamhet förlagd. Ett område bör där reserveras för den tänkta framtida utbyggnaden. Centrifug- frågan får utredas särskilt mot bakgrund av de tekniska och ekonomiska förutsättningar- na att flytta eller ersätta nuvarande anlägg- ning inom en tioårsperiod. Som rutinuppgift för FMI borde i första hand ifrågakomma medverkan i de medicinska och fysiologiska specialundersökningar som är knutna till antagningen till flygförarutbildning respekti- ve de undersökningar på flygförare som upprepas vid vissa åldersgränser. Dessa un- dersökningar sker f.n. vid FMU i Stock- holm. Detta sammanhänger dock i först- nämnda fallet med organisationen av antag- ningsproceduren i övrigt. Frågan bör därför beredas ytterligare. Den skisserade utveck- lingen torde ta minst en tioårsperiod att genomföra, bl.a. av personalpolitiska skäl.

NMI föreslås bedriva den forskningsverk- samhet som f. n. är förlagd till dels Karolin- ska institutets navalmedicinska avdelning (på MFR:s anslag för försvarsmedicinsk forsk- ning) och dels marinens navalmedicinska forskargrupp i Stockholm—Berga. Med tanke på att en tillfredsställande enhetlig lokalisering ej synes möjlig, föreslås en fram- tida kluven lokalisering med ena delen för- lagd till nuvarande lokaler vid Karolinska institutet, andra delen till marinens planera- de anläggning i Sjödal. Som rutinuppgift för NMI borde i första hand ifrågakomma med- verkan i medicinska m. fl. specialunder- sökningar för urval av specialpersonal (dyk- ning). Dessa undersökningar sker f.n. vid MUC i Karlskrona. Även denna fråga bör dock beredas vidare. I detta fall synes en organisationsförändring kunna genomföras relativt snart.

B5.5.4 Organisationsaltemativ för tillämp- ningsområdet ”Människan i totalförsvaret”

Olika alternativ för organisationen av forsk- ningen inom tillämpningsområdet Människan i totalförsvaret har lagts fram i kapitel 4 i betänkandet. Valet mellan alternativen beror bl. a. på övergripande frågor rörande lokali- seringen av olika myndigheter inom och utom. försvaret.1 För de forskningsproduce- rande enheterna inom försvarsmedicinen är valfriheten beträffande lokalisering ej stor. Däremot föreligger en reell valsituation be- träffande ledningsorganisation för tillämp- ningsområdet Människan i totalförsvaret. En lösning som främjar en samverkan mellan medicin och psykologi är angelägen. Vidare är det angeläget att bevara samverkan _ även organisatoriskt — mellan å ena sidan försva- rets sjukvårdsstyrelse och å andra sidan den försvarsmedicinska forskningen. En lösning är att — som i utredningens FOA—MB-alter- nativ — knyta samman medicinsk och psyko- logisk forskningsverksamhet genom en plane- rande och styrande ledningsorganisation.

I så fall borde man söka efter möjligheter att bevara någon form av organisatoriskt samband mellan FOA—MB och SjvS. Detta torde dock försvåras av den beslutade lokali- seringen av SjvS och MPI till Karlstad. Med nuvarande lokaliseringsförutsättningar torde det därför bli svårt att utforma en optimalt effektiv ledningsorganisation för hela till- lämpningsområdet ”Människan i totalförsva- ret”. Desto viktigare blir det då att de enskilda försvarsmedicinska institutionerna görs starka, tillräckligt stora och mångsidiga och försedda med goda kontakter med såväl grundforskning som avnämare inom försva- ret.

' Bl. a. SjvS, delar av FOA, MPI och SBL.

36.1 Uppdraget. Vissa begrepp m. m.

I tilläggsdirektiven rörande försvarsforsk- ningens organisation uppdrog Kungl. Maj:t åt försvarets rationaliseringsinstitut att med- verka i det fortsatta utredningsarbetet, som primärt åvilar 1969 års försvarsforskningsut- redning (FU-69). I den avslutande etappen har institutet medverkat genom att belysa administrativa och tekniska stödfunktioneri nuvarande och skisserad försvarsforsknings- organisation.

Institutet har avrapporterat uppdraget i en FRI rapport med nr 98—7201 , även registre- rad som stencilerat betänkande Fö nr 1972: 3. Här föreligger ett sammandrag av rapporten. Institutet har förutsatt att en omorganisation enligt förslagen verkställs un- der ledning av en särskild genomförandeorga- nisation där befattningar mera noggrant kan definieras, tjänsteförvandlingar beräknas och resursbehovet i allmänhet bestämmas med hänsyn till den speciella situation som före- ligger när principbeslut fattats och lokalise- ring, organisationsstruktur i stort m.m. be- stämts.

Utredningsarbetet har bedrivits i nära kon- takt med FU-69 sekretariat och med repre— sentanter för särskilt FOA och FFA men också för MP1 och FortF. Arbetet inom institutet har organiserats på arbetsgrupper inom ramen för ett särskilt projekt för medverkan i FU-69. Arbetsgrupperna har

Stödfunktioner i en ny försvarsforskningsorganisation1

arbetat tämligen självständigt med enkäter (personal, kontor, datorer) och intervjuer (samtliga).

Både nulägeskartläggning, analys och för- slag har bedrivits per stödfunktion sådana de definierats nedan. Vissa organisationsenheter har efter kartläggning kunnat sägas bedriva stödfunktioner. Vid genomgång av deras totala personella innehåll och jämförelse med den funktionsvis genomförda kartlägg- ningen har en restpost konstaterats — "ej funktionsspecificerade sysselsatta”. De syss- lar i stor utsträckning med planering, vilketi denna undersökning ej betraktats som en stödfunktion liksom ej heller ledning. Deras funktioner i övrigt har ej närmare under- sökts.

Stödfunktionerna har delats på tekniska och administrativa stödfunktioner. De tekni- ska stödfunktioner som har studerats är — verkstäder, konstruktionskontor, materielförråd m. fl. direkt i forskningsproduktionen operativa funktioner

— funktioner i anslutning till datorer: program- mering och drift av datorer _ funktioner anknutna till fastighetsanskaffning, fastighetsförvaltning och lokalplanering.

De administrativa stödfunktioner som har

studerats är

— ekonomi- och inköpsfunktioner — personaladministrativa funktioner _ administrativ service och övriga administrativa stödfunktioner.

1Sammanfattning av FRI: s på utredningens uppdrag utarbetade rapport (stencil Fö 1972: 3).

Stödfunktionema har karakteriserats som organisationsanknutna eller platsanknutna beroende på om stödfunktionen vid en omorganisation och omlokalisering skall an— ses starkast knuten till den organisation den betjänar eller den plats på vilken den existe— rar eller planeras.

De organisationsanknutna stödfunktioner- na har ansetts kunna knytas till — styrelsen för försvarsforskning (SFF)

— FOA centralt — en FOA-avdelning, ett forskningsinstitut, FFA,

MPI —— en FOA-institution (motsv.).

De platsanknutna stödfunktionerna har ansetts kunna organiseras — per ort

_ per etablissement eller hus _ per våning eller korridor.

Till organisationsanknutna stödfunktioner räknas

— registrering och arkivering

— skrivservice och sekreterarfunktioner _ rapportcentral — juridisk service — information och good-will.

Till platsanknutna stödfunktioner har ini- tialt räknats

_ reprocentral och mångfaldigande — förrådshållning av kontorsmateriel, inventarier och kontorsmaskiner — teleanläggning — bevakning och reception — transporter _ budtjänst m. m. — städning — mathållning

— bibliotek

— dokumentation.

Personalresurserna i nuläget för resp. stöd- funktion framgår av tabell B6.1.

De olika stödfunktionerna har granskats ur synvinkeln om de lämpligen bedrivs i egen regi eller om de kan anskaffas som köpta tjänster.

De administrativa stödfunktionerna eko- nomi och inköp samt personaladministration har till sin huvuddel betraktats som organisa- tionsanknutna.

Den mest påtagliga anledningen att se över de tekniska och administrativa stödfunktio- nerna inomsförsvarsforskningen är att F U-69 föreslår en förändrad grundstruktur för för- svarsforskningen. Stödfunktionema måste anpassas till denna. Härtill kommer de för— slag som läggs av delegationen för lokalise- ring av statlig verksamhet och som berör försvarsforskningen.

Vissa allmänna antaganden har .orts en— ligt följande

a. Stödfunktionema bör utformas för en forskningsvolym som är tio procent lägre än den nuvarande (svarande mot den personalminskning fram till 1977/78 som FOA anger i sin programplan för primär- uppdraget) b. Stödfunktionerna kan dimensioneras ge- nom ett per funktion genomfört resone- mang som utgår från nuläget. Därvid kan bedömas påverkan av —— förändringar i primärverksamhetens

volym. De ovan nämnda tio procenten bör i stort slå igenom proportionellt; — förändringar i ambitionsnivå och ser- vicegrad. För närvarande ligger man på FOA jämförelsevis högt; — förändringar i lokalutformning, tekni- ska hjälpmedel o. d.

c. Kravet att spara fast anställd personal är mycket starkt. Minimidimensionering av arbetsenheter bör eftersträvas, där dimen— sioneringen bör göras med hänsyn till — normal arbetsbelastning — kritisk minimistorlek, som ej bör un-

derskridas. Tjänster bör i ökad utsträckning köpas. Kostnaderna härför har i allmänhet ej uppskattats. Kritisk minimistorlek hos arbetsenheter kan i samband med hård bantning undvikas genom en mindre långt driven specialisering. d. Särskilt de administrativa servicefunktio— nerna lämpar sig i stor utsträckning för organisering självständigt utanför nyttjar- organisationen. Samutnyttjande med and- ra nyttjare på platsen är ofta ekonomiskt fördelaktigt.

FOA A FOA P FOA övr FFA MPI Totalt Organisationsanknutna Registrering och arkivering 2,5 0,5 5 ,5 1,75 0,25 + 10,5 + 2,25 2,25 Skriv- och sekreterarservice 7 13 67 12 3 102 Rapportcentraler — 1 16 — — 17 Juridisk service 1 — — köp — 1 Informationsverksamhet av good- willskapande karaktär inkl. rapportredaktion FOA P — 6,5 — — — 6,5 Diverse funktioner (mob, säk, skydd) 6 — - —— — 6 __ 145,25 Ovriga funktioner 2 3 26 — — 31 Platsanknutna Reproduktion —— — 9 2 — ll Kontorsinventarier och kontors- materiel — — 4 — — 4 (Centralförråd FOA A) (10) — — —— — (10) Telekommunikation 4 — 3 — 8 Bevakning och reception köp — — 1+köp — 1+köp Transporter 11 — 7 l — 19 Budtjänst och vaktmästeri 2+vpl 2 7 3 1 15 +va Städning 24 — 19 ,5 2 ,5 0,5 46,5 Mathållning — — 7 — — 7 Bibliotek och dokumentation — 3 27 4 1 35 146,5 Kameral verksamhet 8 0,5 3 6,5 1 19 Inköp 8 — 8 3 — 19 Utbildningsverksamhet — 2 — — — 2 Personalfunktion 12 — 10 2 1 25 Fastighetsanknuten service 12 — 27 — — 39 Teknisk service — — 209 64 — 273 Datorer 2 6 69 16 3 93

e. Det totala behovet av olika slags servicei

B6.3 Personalfunktioner

de tre grundaltemativen är lika till både art och volym. Skillnaderna i detaljer kan emellertid på grund av olika lokalisering och olika organisationsstruktur på primär- funktionema bli påtagliga. Dimensione- ringsresonemanget har därför i flera fall förts för en hel funktion, varigenom ett ramvärde erhållits. Resursfördelningen i organisationens olika delar för funktionen i fråga och detaljutformningen bör överlå- tas till genomförandeorganisationen. Den strukturförändring som föreslås ger rent allmänt tillfälle att inhämta en orga— nisatorisk slakhet, som erfarenhetsmässigt uppstår över tiden, och att realisera den som ett rationaliseringsresultat vid omor- ganisationen.

För försvarsforskningsorganisationen föreslås en ökad satsning på personalfunktionerna, till stor del i linje med den rapport som FOA personalplaneringsgrupp presenterat. Den föreslagna ökningen motiveras genom att

— krav kommer att ställas på förändringari erforderlig kunskapsprofil bland forskar- na på grund av förändringar i forsknings- inriktningen, — personalkostnaderna ökar samtidigt som försvarsramama kan antas minska, — en fortsatt och ökad specialisering bland forskarna kan förväntas vilket bl. a. för- stärker problemen med förändring av kunskapsprofilen, — en diversifien'ng av verksamheten kan förväntas med korta uppdrag och behov

Tabell 86.2 Sammanfattning av personalbehovet för personalfunktionen. Alternativ ]

Personal FOA FFA MPI SFF Summa Handläggare 5,5—6 2 0,5—l 1—2 9—11 Ovriga 3—4 2 1—1,5 2 8—9,5 Totalt l7—20,5 Alternativ 2 Personal FOA—V FOA—1 FFA FOA— SFF Summa MB Handläggare 3 2 2 0,5 —1 1—2 8,5 — 10 Ovriga 3 2 2 1—1.5 2 10—10,5 Totalt 18,5 —20,5 Alternativ 31 Personal F OA—V FOA—I FFA FOA— SFF Summa MB Handläggare 2 2 2 2 1— 2 9 — 10 Ovriga 2 2 2 2 2 10 Totalt 19—20

av flexibel planering som följd,

— ökade krav från personalen vad avser utvecklingsmöjligheter, arbetsmiljö och trygghet.

Personalfunktionema måste till sin huvud- del betraktas som organisationsbundna.

Myndigheternas storlek uttryckt i antal anställda har varit styrande för bedöm- ningen. Bedömningen har |orts snävt med hänsyn till kravet på personalbesparingar. Under ett genomförandeskede bör personal— behovet ytterligare övervägas.

I varje chefs ansvar ligger en rad personal- frågor som att leda samtal, diskutera önske- mål och möjligheter och delta i bemannings- planeringen. Särskilda resurser för detta har ej medtagits.

En förutsättning för att personalfunktio- nerna skall kunna bedrivas med framgång är att de personer som.väljs till personalbefatt- ningarna är tillräckligt kvalificerade. Intresse för och kunskap om personalfrågor måste härvid vara viktigare än den formella bak- grunden.

Vid bedömning av behövligt antal perso- ner har förutsatts att i ett fortvarighetstill-

stånd löneuträkning respektive personalredo— visning för 400—500 personer klaras av vardera ett kvalificerat biträde.

På handläggarsidan har en person bedömts erforderlig för personalchefspost respektive för bemanningsplanering. Ytterligare behov av handläggare har bedömts och motiverats från fall till fall.

Sammanfattningsvis har dimensionerings- förslaget sammanställts i tabellform (tabell 36.2). Som framgår av tabellerna bedöms personalbehovet i den nya organisationen vara ca 20 personer.

Dessutom krävs tillgång till personal för allmänna kontorsgöromål.

B6.4 Ekonomifunktioner

Kungl. Maj:t fattade i februari 1971 beslut om att system S skulle införas vid samtliga myndigheter inom försvarsdepartementets område. Enligt den tidsplan som har fast- ställts att gälla för införandearbetet kommer

1 Med alternativ 3 förstås här och i övrigt i denna bilägga underalternativ 3 a enligt kapitel 4, avsnitt 4.4. .

samtliga försvarsforskande myndigheter att ha övergått till system 5 1975. Institutets förslag bygger således på att system S tilläm- pas. Som en följd av att system S införs kommer redovisningsorganisationen att för- ändras genom att funktioner sammanhängan- de med allmän granskning och specialgransk- ning centraliseras till s. k. redovisningscentra— ler. Vidare kommer vissa rutiner att automa- tiseras.

Utöver system S förutsätts det av FCF utvecklade koncemredovisningssystemet bli använt. Införandet av dessa redovisningssy- stem är en följd av införandet av försvarets planerings— och programbudgetsystem. Up- penbart är att införandet av ovan nämnda system innebär en relativt stor ambitionshöj- ning beträffande redovisning och detta med- för även att ökade krav ställs på ekonomi- funktionen inom myndigheten. Ekonomi- funktionen som tidigare hade huvudsakligen kamerala uppgifter kommer i den nya orga- nisationen att i större utsträckning bli enga- gerad i planerings- och budgetarbete. De redovisningssystem som skall tillämpas stäl- ler på grund av sin komplexitet ökade krav på kunskap hos personal som sysslar med redovisningfrågor.

Ekonomifunktionen får anses vara i stort organisationsbunden. Delar av funktionen kan dock brytas ut och hanteras gemensamt för flera myndigheter (”platsanknutet”). Det gäller då mest delar med starka inslag av manuellt/maskinellt redovisningsarbete. Det- ta arbete utförs vid gemensamma redovis- ningscentraler.

Ett visst samband kan antas föreligga mellan ekonomifunktionens storlek och an- talet verifikationer. Detta samband kan emellertid variera högst avsevärt beroende på

myndighetens storlek, verksamhetsområde, intern organisation, typ av allegat m. rn.

Det har ovan förutsatts att frågor sam- manhängande med inköp skall handläggas inom ekonomifunktionen. Förutom den rent tekniska utvärderingen i samband med inköp av olika slag sammanhänger denna funktion naturligen med ekonomifunktionens arbete.

Den personalsammansättning som torde erfordras är följande — chef för ekonomifunktionen — byråintendent (kamerala uppgifter) — byråintendent (inköpsuppgifter) — biträden (rutinuppgifter).

Med utgångspunkt i denna personalsam- mansättning och myndigheternas storlek har gjorts en bedömning av erforderligt personal- behov för de tre alternativen. Förslaget sammanfattas i tabell B6.3.

B6.5 Organisationsanknutna administrativa stödfunktioner

Vilka funktioner som har behandlats som organisationsanknutna framgår ovan (avsnitt B6.l).

Dessa funktioner påverkas starkt av för- ändringar i forskningsvolymen samt erforder- lig servicegrad. De allmänna antaganden som redovisats i avsnitt 36.2 är av avgörande betydelse vid dimensioneringen.

Här sammanfattas vissa synpunkter. Självständiga registraturer som ansvarar för registrering och arkivering av in- och utgående handlingar bör inrättas vid var och en av de föreslagna forskningsenhetema (in- stituten). I organisationsalternativ 1 kan ytterligare en registratur bli aktuell vid det sammanhållande organet.

Kontorschefen bör vara ansvarig för all

Tabell B6.3 Tabellsammanställning över förslag till bemanning av ekonomifunktioner i olika alternativ.

Alt ] FOA FFA MPI 15 6 2 Alt 2 FOA—V FOA—1 FFA FOA—MB 11 6 6 4 Alt 3 FOA—V FOA—I FFA FOA—MB 6 6 6 6 SOU ] 972: 8 173

skriv- och sekreterarservice vid varje forsk- ningsenhet (institut). Alla tjänster och be— fattningar för skriv- och sekreterarpersonal bör placeras på kontoret. Sekreterarna loka- liseras normalt på institutionerna. Flera små institutioner bör dela på en sekreterare. Skrivpersonal för toppbelastningar o. d. sam- manhålls inom instituten i en eller flera skrivenheter beroende på lokalförhållanden m. m.

Rapportcentraler bör finnas i en ny orga- nisation - en per forskningsenhet (institut). Centralerna bör från färdiga manus ombesör- ja framställning, lagring och distribution av rapporter. De bör inte syssla med utskrift av tryckunderlag, ritningsarbeten o.d. Sådant bör skötas genom skrivservice- och sekrete- rarorganisationen. Duplicering och kopiering av enklare slag bör skötas genom skrivser- viceorganisation eller vaktmästeri med hjälp av lämplig utrustning.

I den nya försvarsforskningsorganisatio- nen bör patentärenden m. m. handläggas vid SFF. Juristen vid FOA föreslås därför över- flyttad till SFF.

Informationsverksamheten bör organiseras i SFF gemensamt för hela försvarsforsk- ningen.

Personalbehov för organisationsanknutna administrativa stödfunktioner i nuläge re— spektive organisationsalternativ 2 framgår av nedanstående tabell. Kostnader för köpta tjänster tillkommer.

Tabell B6.4 Personalbehov för tionsanknutna administrativa stödfunktio- ner.

organisa-

Funktion Nuläge Orgalt 2 (personår) (personår)

Registrering och arki-

vering ' 12 ,75 9 ,7 5 Skriv- och sekreterar-

service 102 8 5 Rapportcentraler 17 7 Rapportredaktion 2 Informatio nsverk samhet

av goodwillskapande karaktär 4,5 4 Juridisk service 1 1 Diverse funktioner (mob,

säk, skydd) 6 6

ca 145 ca 1 13

funktioner

De funktioner som bedömts som platsan- knutna redovisas i avsnitt 136.l. Här sam— manfattas vissa synpunkter. Förutom de allmänna antaganden som redovisas i avsnitt B6.2 bör uppmärksammas att utformningen av många av de platsanknutna funktionerna är beroende av lokala förhållanden (byggna- dernas utformning, samlokaliserade myndig— heter osv.).

Tryckning av publikationer och rapporter i egen regi på FOA 3 föreslås avvecklas. För reprocentralens tjänster med publikations- tryck och vetenskapligt tryck anlitas i första hand KBS: s tryckeri i kvarteret Garnisonen. I andra hand föreslås köp av tjänster från annat statligt tryckeri eller köp i öppna marknaden. Arbetet med s. k. expeditions- tryck (skrivelser, promemorior, enkla rap- porter m. m.) ingår i vaktmästeriets sysslor.

Vid utlokalisering kan behovet av tryck antingen tillgodoses genom köp i allmänna marknaden på orten eller vid annan statlig myndighets reproanläggning.

Förrådshållning av inventarier bör närma— re undersökas i syfte att förenkla och förbil- liga både förrådshållning och redovisning.

Centralförrådet för kontorsmateriel bör kunna avvecklas och decentraliseras till forskningsinstitut eller andra platsknutna or- ganisationsenheter.

Transportcentralerna inom Stockholms garnision är f.n. föremål för utredning. Trans- portverksamhet i anslutning till verksamhe— ten på L 89 bör ingå i denna utredning. Behovet av personal för transporter i Ursvik och Grindsjön bedöms kunna reduceras om tjänster i större utsträckning köps och syste- met med tillfälliga körtillstånd utökas. Transporttjänsten vid FFA synes fungera enkelt och smidigt utan omständligt och fördyrande administrativt förfarande. Några åtgärder i rationaliseringssyfte synes icke motiverade.

1 den nya organisationen förväntas vakt- mästeriet få visst ökat ansvar för inventarier och kontorsmateriel samt duplicering och

kopiering. Personalbehovet för budtjänst och vaktmästeri bedöms dock i huvudsak bli oförändrat i en ny organisation.

Städtjänsten vid FOA förefaller vara över- dimensionerad vid jämförelse med övriga forskningsmyndigheter. För institutens del (utom FFA) föreslås iprincip att städningen läggs på entreprenad. Med tanke på att FFA: s omorganisation 1972 ledde till rela- tivt stora personalbesparingar bör dock för- utsättningarna för en liknande organisation av städtjänsten vid övriga institut prövas.

Lunchmatsalar, kaffemm o.d. bör i all- mänhet drivas i entreprenadform där så är möjligt. Olika alternativ för lunchserveringen vid Grindsjön bör övervägas, nämligen:

a. hela funktionen läggs på entreprenad b. färdiglagad mat och vissa tjänster köps utifrån (eventuellt med egen personal för själva utspisningen) c. vissa tjänster och halvfabrikat köps uti- från kombinerat med egen personal för själva utspisningen d. den nuvarande organisationen bibehålls.

Bibliotek bör i princip finnas vid de etablissement där forskningsinstitut är lokali- serade. Den principiella biblioteksorganisa- tion som föreslås framgår av figur B6.l.

(Värd-)myndigher/Enher — handhar förvaltningen av biblioteket

Biblioteksrådet fördelar centralbiblioteks- funktionen på lämplig(-a) biblioteksen- het(-er).

Dokumentationsarbetet är ett kvalificerat mellansteg mellan forskning och rutinmässigt biblioteksarbete. Någon förändring föreslås ej.

Personalbehov för platsanknutna admini- strativa stödfunktioner i nuläge respektive organisationsalternativ 2 framgår av nedan- stående tabell B6.5. Kostnader för köpta tjänster tillkommer.

Tabell B6.5 Personalbehov för platsan- knutna administrativa stödfunktioner.

Funktion Nuläge Orgalt 2

(personår) (personår) Reproduktion 1 1 1 Telekommunikationer 8 6 Kontorsinventarier och

kontorsmateriel 4 Bevakning och reception 16 Budtjänst och vaktmästeri ]

19 Transporter 4 Städning 44—2,5 2,5 Mathållning 7 — Bibliotek och dokumen- tation 31 25 —27 ca 143 ca 55

Biblioteksnämnd (BN) för avdelning/institut

— beslutar vilken litteratur som skall förvärvas

Biblioteksenhet (BE)

— beslutar i policyfrågor rörande biblio- teksverksamhet

I nämnden ingår företrädare för berörda

(forsknings-) enheter e dyl och biblio teksenheten

Biblioteksråd

— handhar den löpande biblioteks- verksamheten

Figur 36.1 Principiell biblioteksorganisation

— samarbetsorgan för biblioteken inom försvarsforskningsorganisationen

Institutet föreslår att den fondförvaltande myndigheten, byggnadsstyrelsen (KBS), även övertar det praktiska förvaltningsansvaret för mark, byggnader och anläggningar som dis- poneras för försvarsforskningsändamål under SFF: s ledning oberoende av lokalisering och forskningsorganisation. De arbetsuppgifter som f.n. åligger FOA: s byggnadssektion överförs således till KBS. Den praktiska gränsdragningen mellan nyttjare och förval- tare bör klarläggas i samband med införande av ny organisation.

När beslut om framtida organisation och lokalisering för försvarsforskningen förelig- ger bör underlag vidare finnas för att inom KBS kunna utreda en i första hand inom storstockholmsområdet geografisk samord- ning av fastighetsförvaltningen (drift- och underhållsverksamheten) med civila statliga myndigheter.

Nyttjaren bör tillförsäkras resurser för att vara kompetent köpare av här aktuella tjän- ster. Nyttjarens organisation bör tillföras en erfaren byggnadsingenjör per huvudanlägg- ning för att vara dennes ombud i byggnads- tekniska frågor, utföra lokalplanering, ge- nomföra besiktningar m. m.

Dimensionerande för byggnadsorganisatio- nens storlek är fastighetsbeståndets lokalise- ring och omfattning. Utbudet av tjänster inom verksamhetsområdet på den öppna marknaden är stort, varför det bör vara fördelaktigt att köpa en betydligt större andel konsult- och entreprenadtjänster på samtliga föreslagna lokaliseringsorter, för- söksstationen i Grindsjön eventuellt undan- tagen. Dimensioneringen har sammanfattats i tabell B6.6.

Tabell B6.6 Personella resurser för fastig- hetsanknuten teknisk service enligt förslag.

FU-69 Antal personår/år för fastighetstek- organisa- niskt arbete tionsalter- nativ Fastighetsför- Forskningsnära men valtningsanknu- utförda av personer tet som är anställda som fastighetsperso- nal Alt ] FOA 1 1 — 2 1 ca 3 3 1 ca 7 FFA l — Totalt 4” ca 1017 Alt 2 FOA—V 2 ca 7 —l 1 ca 3 —MB _ FFA 1 — Totalt 411 ca rob Alt 3 FOA—V 1 ca 7 —I 1 ca 3 —MB 1 — FFA 1 — Totalt M ca 101)

”Tillkommer personal vid den fastighetsförval- tagde myndigheten (KBS). Bör lämpligen inordnas i respektive enhet för teknisk service.

B6.8 Teknisk service

All experimentell forsknings- och utveck- lingsverksamhet kräver tillgång till teknisk service. Den specifika karaktären med påtag- liga inslag av osäkerhet och improvisation, som utmärker forsknings- och utvecklings- verksamhet, kräver att en viss del av den tekniska servicen finns att tillgå inom forsk- ningsorganisationen. Man kan dock förutse att det totala servicebehovet ind oförändrad forskningsvolym kommer att minska i fram- tiden. Man kan dessutom förutse en föränd— ring av servicens behovsprofil. Efterfrågan på konstruktion och tillverkning av mekanisk och elektrisk utrustning kommer att minska medan behovet av snabbt och lätt tillgänglig service för ombyggnad, anpassning, samman- koppling m. nr. av inköpta funktionselement kommer att öka.

Kostnad

& I ,V—

_ —_—-——___

— ___—__—

Totalkostnad

Kostnad för servicepersonal och materiel

Kostnad för forskarväntan *— oeh informa-

tionsöverföring

l

Maximalt centrali- serad service. Serviceenhet gemen- sam för hel forsk- ningsorganisation.

l

Maximalt decentra- liserad service. Service inom varje forskargrupp.

Figur B6.2 Kostnadsjämförelse mellan centraliserad och decentraliserad service.

Förfrågningar bland ett flertal verkstads- sakkunniga pekar på att en verkstadsenhet måste ha åtminstone ca 10 instrumentmaka- re för att nå upp till den undre gränsen för att erforderlig utbildningseffekt och kun- skapsspridning skall erhållas. Betydligt större enheter anses dock inte ge någon påtaglig effekt i detta avseende. Redan när en verk- stadsenhet växer över ca 15 man förefaller det som om'vissa nackdelar med centralise- ring kan få betydelse. Vid starkt centralise- rad service blir kostnaderna för personal och materiel förhållandevis låga medan kostna- derna för forskarväntan och informations- överföring blir stora, figur 86.2. Mot denna bakgrund förefaller det rimligt att anta att den totalekonomiskt optimala servicen er- hålls med en viss begränsad centraliserings-

grad motsvarande den som erhålls vid avdel- ningsanknuten service.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att även om många skäl talar för en decentralise- ring av servicefunktionema, torde den total- ekonomiskt bästa lösningen vara att service- funktionen sköts avdelningsvis. Tablån ne- derst på denna sida ger en sammanställning av dimensioneringen av de tekniska service- funktionerna.

B6.9 Datorer m. m.

FRI rapport behandlar endast nuläget inom FOA:s databehandlingsverksamhet. FOA framlägger inom kort en rapport angående anstaltens framtida datorbehov. Ur denna FOA-rapport bör man kunna utläsa de olika forskningsinstitutionernas datorbehov fram

Sammanfattning av dimensionering av teknisk service:

Alternativ 1." FOA 1 FOA 2 23 50

Alternativ 2: FOA-V FOA-I 75 53

Alternativ 3: FOA-V FOA-I 45 5 3

FOA 3 FFA 5 3 ingen förändring FFA ingen förändring FOA-MB FFA 33 ingen förändring

till 1980. Denna rapport bör underlätta arbetet för den genomförandeorganisation som måste skapas för att förbereda genomfö- randet av den nya försvarsforskningsorgani- sationen.

Några rationaliseringsåtgärder eller nyan- skaffningar föreslås inte. Däremot konstate- ras att en utlokalisering dels kommer att innebära ett ökat personalbehov (i alternativ 3 ca 22 tjänster) dels en sänkning (i varje fall på kort sikt) av den möjliga ambitionsnivån på grund av omskolningsproblem och bety- dande samordningsproblem.

På datorsidan konstateras att FOA har behov av tillgång till en stor dator (typ IBM 360/75 eller motsv.). FOA kan dock inte belägga datorns hela kapacitet varför en omlokalisering kan medföra ökade kostnader för datakommunikation. Beträffande mini-

VERKSCHEF

datorerna kan en splittring av FOA innebära. tillfälliga bristsituationer.

B6. 1 0 Sammanfattning

De behandlade funktionerna bör ses mot bakgrund av en organisationsmodell för själv- ständigt forskningsinstitut med följande hu- vuddrag. (Se figur B6.3.)

Direkt till verkschefen rapporterar

— planeringschefen, som är tänkt att vara en av cheferna för forskningsinstitutionerna eller annan forskare. Han fungerar som planeringschef framför allt under plane- ringsperioderna. I övrigt är hans ställföre- trädare ekonomichefen, som bör vara en ekonomiskt/administrativt meriterad per- son,

PLANERING & EKONOMI

PERSONAL

KONTOR

|— _________ _l

DOKUMENTATION

FORSKNING J

DATORER

TEKNISK SERVICE

Figur 86.3 Organisationsmodell för fristående forskningsinstitut.

— personalchefen, som bör vara en allmänt välmeriterad person med ett särskilt in- tresse för personalfrågor,

— kontorschefen, som bör vara administra- tivt meriterad,

— tekniska chefen, som bör vara tekniskt meriterad inom någon teknologi som be- rör institutet,

— dokumentationschefen, som bör vara me- riterad inom forskning och dokumenta- tion,

; chefer för forskande institutioner inklusi- ve beräkningsgrupper. Ev. kan en för institutet central beräkningsgruppchef va- ra lämplig. Här förutsätts beräkningsarbe- tet vara integrerat i resp. forskande insti- tutions arbete.

Vissa funktioner bör vara gemensamma för hela försvarsforskningsorganisationen, nämligen — del av mobiliseringSplaneringen — viss personaladministration — goodwillskapande informationsverksam-

het -— viss juridisk service.

SFF:s organisation sådan den föreslagitsi FU-69 delbetänkande 2 bör därför förstärkas med vissa handläggare.

Sett ur synvinkeln "antalet anställda” — som bedömts mycket viktig i denna under- sökning — föreslås väsentliga nedskärningar inom de administrativa servicefunktionerna (kontoren) och inom de tekniska service- funktionerna (verkstäder m. m.). Till viss del förutses dessa nedskärningar kompenseras genom köp av tjänster. Kostnaderna härför har ej särskilt uppskattats. Nedskärningarna föreslås främst mot bakgrund av bedömning- ar avseende effekterna av förändringar i forskningsvolym, forskningsinriktning, orga- nisationsstruktur, lokalplanering, teknisk ut- rustning och ambitionsnivå.

FU—69 huvudalternativ har bedömts vara alternativ 2. De föreslagna personalföränd- ringarna kan vad gäller effekten på antalet anställda (årsarbetare) per funktion åskådlig- göras som följer. Skillnaderna till övriga alternativ är totalt per funktion obetydliga.

Nuläge Alterna- tiv 2

Ekonomi och inköp ca 38 ca 27 Personal ca 25 ca 20 Kontor i övrigt ca 288 ca 173 Bibliotek ca 31 ca 26 Datornära funktioner

(endast särskild personal) ca 93 ca 93 Fastighetstjänst m. m. ca 39 ca 14 Teknisk servicei övrigt ca 273 ca 192

Summa 7 87 5 45

Skillnaden på 242 årsarbetare beror till en icke obetydlig del — 100—140 årsarbetare —— på att i nuläget anställda föreslås bytas mot köpta tjänster.

De föreslagna bemanningssiffroma bör uppfattas som ganska hårt bantade. En jämförelse med t. ex. FFA visar dock att de under ekonomisk press bör kunna uppnås. Det är ändå angeläget att framhålla att en snabb realisering stöter på vissa hinder som ej närmare penetrerats. Hit hör bl.a. de faktiska möjligheterna att köpa tjänster i enskilda fall (utbud, pris, kvalitet, t. ex. vad avser sekretessäkerhet), det sociala hänsyns- tagandet vid friställanden och omplaceringar samt de finansiella problemen vid föränd— ringar av lokaler och teknisk utrustning. Vanskligheterna bör dock ej vara större här än i andra liknande fall.

I en rapport ”Synpunkter på dimensioneran- de faktorer för flygteknisk forskning och utveckling” (Stencil Fö 1970: 10) belyste en för 1969 års utredning för samordnad forsk- ning och 1969 års försvarsforskningsutred— ning gemensam expertgrupp vissa frågor sam- manhängande med det långsiktiga behovet av forskningsresurser inom det flygtekniska om- rådet. Gruppen föreslog bl. a. att frågan om en ytterligare fördjupad samverkan mellan FFA och det flygtekniska laboratoriet vid KTH borde övervägas i det fortsatta utred- ningsarbetet. 1969 års utredning för samord- nad forskning föreslog också isitt betänkan- de (Stencil I 1970: 2) att FFA skulle överta resursansvaret för vissa experimentella facili- teter vid flygtekniska laboratoriet. Detta förslag har dock t. v. ej lett till några organisatoriska åtgärder.

Inför FU-69:s slutbetänkande har ovan- nämnda expertgrupp, bestående av ledamo- ten i FU-69, G. Borg, KTH, samt G. Droug- ge, FFA, och T. Nordling, FMV-F, tagit upp denna fråga till förnyad behandling vid tre sammanträden, den 12 juni, den 19 juli och den 19 september 1972. Nordling deltog endast i det första av dessa sammanträden, men har på annat sätt framfört sina syn- punkter. Vid de senare sammanträdena har professorn i flygteknik vid KTH, F. Hjelte, och bergsing. J. O. Carlsson, industrideparte- -mentet, närvarit efter särskild inbjudan.

Utredningsgruppen enades om följande uttalande:

”Gruppen har vid tre sammanträden enligt ovan åter behandlat det problem, som lämnades öppet vid gruppens tidigare till FU-69 ingivna utredning, nämligen frågan om närmare samarbete mellan FF A och institutionen för flygteknik vid KTH.

Man konstaterade, att samarbetet fungerade väli nuvarande situation, men att ekonomiska skäl liksom de krav som ställs på uppdragsverksamheten vid universitet och högskolor föranleder seriös granskning av samarbetets organisatoriska utform- ning.

Kommittén ansåg att denna fråga ej kunde behandlas i detalj i nuvarande ovissa läge för flygteknisk forskning och flygtekniskt utvecklings- arbete.

Vidare ansåg kommittén det nödvändigt framhål- la att om undervisningen och forskarutbildningeni flygteknik och närgränsande ämnen vid KTH i fortsättningen skall bibehållas på nuvarande nivå, är det ofrånkomligt, att dessa utbildningsaktiviteter även framdeles får basera sig på personella och materiella resurser inom en uppdragsverksamhet av samma storleksordning som nuvarande (se underbi- laga 7.1).

Drougge anförde härtill att de nya ekonomiska villkor för uppdragsverksamhet som nyligen med- delats FFA från FMV-F borde medföra att det totala behovet av laboratorieresurser inom landet för flygteknisk uppdragsverksamhet granskas. Mot bakgrund av ett från FMV-F till FFA framfört förslag rörande temporär (3—5 år) nedläggning av bl. a. vissa transsoniska vindtunnlar vid försöksan- stalten borde på samma sätt behovet av låghastig- hetsresursema ses över.

Borg anförde härtill att upprätthållandet av kompetensen inom landet på det flygtekniska och aerodynamiska området är av stor vikt. Därest diversifiering av FFA: s och KTH flygtekniska in- stitutions forsknings- och utvecklingsverksamhet kommer att krävas på grund av minskade beställ- ningar från FMV-F och andra uppdragsgivare på samma teknikområde, bör den sökas på sektorer där just sådan kompetens krävs. Förslagsvis kan byggnadsområdet och naturvårdsområdet, exem- pelvis beträffande strömning och ventilation om-

kring och i byggnadsverk, pollution av och rening av luft— och vattenströmmar komma i fråga.

Med tanke på att väsentliga delar härav liksom FMV-F: s beställningar är betalda forskningsupp- drag av betydande storleksordning, är en annan juridisk organisation av flygtekniska laboratoriets uppdragsverksamhet önskvärd och sannolikt nöd- vändig. Organisation i form av ett fristående institut eller i form av en särskild avdelning inom FFA är tänkbara Iösm'ngar. Det senare alternativet har förebilder i samarbetet mellan KTH och svenska träforskningsinstitutet, men kräver i före- liggande fall en högre grad av handlingsfrihet för flygtekniska institutionens och uppdragsverksam- hetens del än motsvarande avdelning inom träforsk- ningsinstitutet har. Ingendera lösningen är i dagens läge färdigberedd.”

Underbilaga 7.1 Uppdragsverksamheten vid institutionen för flygteknik (flygtekniska laboratoriet) vid tekniska högskolan

Omsättning per år Tkr (ca) 1. Aerodynamik: FMV-F 800 2. Aerodynamik: SAAB-SCANIA,

Bofors, etc. 250 3. Forskningssimulator FOSIM 900 4. Industriell aerodynamik: BFR, övriga 250 5. Internationella flygsäkerhetskurser 200

2 400

Personal Hel- och deltidsanställda

(2 1/2 tid) 37 (23 + 14) Timanställda 12

Detta motsvarar 30—35 heltidsanställda. Uppdragsverksamheten utförs praktiskt taget helt av arvodesanställd personal.

Utrustning

Större anläggningar anskaffade för medel från FMV-F:

]. Låghastighetsvindtunnel (L2), mätsträcka 2x2 m2 , max vindhastighet 65 m/s. Färdig 1963.

2. Forskningssimulator rörelsesystem (3 fri- hetsgr.), PACE 231 analogimaskin, PDP 15/30 digitalmaskin m. m. Färdig 1964.

3. Tryckluftsystem (25 ma, 200 bar, behål- lare i bergrum) för drivning av överljud- vindtunnlar och tryckluftsmatning till låg- hastighetsvindtunnlar för strålsimulering. Färdig ca 1960.

4. Värmarsystem (ung. 450O C) för tryck- luft.

Färdig ca 1965.

Bilaga 8 frågan, m. m.

B8.1 Inledning

Denna bilaga kompletterar kapitel 5 genom sammanfattningar av utredningsmaterial, m.m. på vilket framställningen i kapitel 5 bygger. I underbilaga 8.1 återges i oavkortat skick FOA: s remissvar över FU—69: s prome- moria daterad 72-03-07 ”Funktionella och ekonomiska faktorer av betydelse för FOA: s framtida lokalisering”.

B8.2 FOA:s kontaktnät och forskningsorgan

med avnämare

FOA deltog ej i lokaliseringsdelegationens kontaktundersökning KOMM-71'. Mot bak-

Sammanfattning av vissa utredningar i lokaliserings-

grund av den kännedom som förelåg inom FU-69 om karakteristiska drag i FOA:s verksamhet företog istället en specialunder- sökning av vissa delar av FOA:s externa kontaktnät som bedömdes vara av särskild betydelse i lokaliseringssammanhang.

Omfattning

Stora delar av FOA: s externa kontaktnät — framför allt det med avnämarsidan — är formellt dokumenterade genom att personal vid FOA utsetts till ledamöter i olika kom- mittéer, arbetsgrupper o. d. FOA utger årli-

' sou 1972: 55 s. 26 f.

Tabell 38.1 FOA-personalens medverkan i olika kommittéer och samarbetsgrupper inom och utom försvaret. Tabellen anger såväl antalet uppdrag som ledamot eller dylikt som nettoantalet personer som upprätthåller dessa uppdrag.

1 2 3 4

FOA-avd Kommittéer och grupper Kommittéer och grupper Totalt antal per- inom totalförsvaret totalt (såväl inom som soner med akade-

utom försvaret) misk utbildning per den ljan. 1971

antal nettoantal antal nettoantal uppdrag personer uppdrag personer

A 9 5 35 1 l 7 1 5 4 26 7 6 31 86 2 126 5 4 15 3 5 8 107 3 (inkl. FTL) 116 52 173 62 115 4 48 24 91 38 84 P” 56 24 68 29 65

Hela FOA 409 185 596 229 464

” Härtill kommer OA-personalen (se kapitel 5 avsnitt 5 .3.1).

gen en förteckning över sådana ledamotskap. En sammanställning av det totala antalet uppdrag i olika kommittéer och samarbets- grupper som FOA-personal upprätthåller en- ligt förteckningen för år 1971 (FOA dnr 099—400: 1), aVSeende läget den 15 oktober 1970, framgår av tabell B8.1.

Frekvensstudie av avnämarkon takter

För att med utgångspunkt i sammanställ- ningen i tabell B8.1 ytterligare belysa FOA: s kontakter med avnämarna uppdrog FU-69 åt FRI att göra en frekvensstudie avi första hand antalet protokollförda kontakter under ettårsperioden 1970-09—0 ] — 1971-08-31 i ett representativt urval av de i tabellen redovisade kommittéerna och ar- betsgrupperna. Denna studie omfattade föl- jande kommittéer och arbetsgrupper:

Grupp (motsv.) Allmän beskrivning

Arbetsgruppen för Teknisk samarbetsgrupp för

ammunitionssä- avgränsade fackfrågor kerhet

Cfs perspektiv- Långsiktigt utredningsarbete, planering i princip berörande större de-

len av Cfs verksamhetsområde (samarbetet under uppbyggnad)

Krigsmaktens mil- Långsiktigt utredningsarbete

jöutredning på departements- och ÖB—nivå (KMU) Luftmålsgruppen Långsiktigt utredningsarbete på försvarsgrensnivå Markmålsutred- ”

ningen (MUR)

Optikdelegationen Teknisk samarbetsdelegation,

väsentligen med FMV

Teletekniska dele- ” gationen

Resultatet av undersökningen redovisades i en promemoria från FRI daterad 1971-12-10. Däri lämnas bl. a. en utförligare redogörelse för gruppernas sammansättning och uppgifter samt i vissa fall kommentarer från resp. gruppordförande (motsv.) till un- dersökningen.

Av de iundersökningen ingående grupper- na svarar markmålsutredningen (MUR) för

de mest omfattande kontakterna. MUR är den sammanfattande benämningen på ett nätverk av totalt 9 studiegrupper och 19 s. k. underlagsgrupper som svarar för stora delar av arméns långsiktiga taktiska och tekniska studieverksamhet. Undersökningsresultaten för MUR sammanfattas i tabell B8.2 som exempel på kontaktnätet mellan FOA, en försvarsgrensstab och motsvarande huvudav- delning på försvarets materielverk.

Sammanfattande kommentarer rörande un- dersökningen av avnämarkontakterna

Undersökningsresultaten belyser i stort om- fattningen och bredden av de inbördes kon- takterna mellan FOA och i första hand staberna och försvarets materielverk, vilka kontakter i stor utsträckning äger rum i gemensamma arbetsgrupper o.d. Tabell B8.l visar att grovt räknat är varannan till var tredje kvalificerad handläggare (forskare) vid FOA engagerad i detta kontaktnät medi genomsnitt ca två uppdrag per person. Kon- taktfunktionerna är vidare utspridda över samtliga FOA-avdelningar och enheter inom dessa.

För att pröva rimligheten i dessa siffror kan man — i stället för från ledamotskapi olika samarbetsgrupper o.d. — utgå från antalet forskningsprojekt dokumenterade i s.k. FOA-uppdrag för vilka avnämarna till- ställs arbetsplaner och även utser kontakt- män. Antalet sådana FOA-uppdrag uppgår f.n. till ca 390. För varje sådant uppdrag finns en uppdragsledare utsedd inom FOA i vars åligganden bl. a. ingår att samverka med avnämarnas kontaktmän. Det kontaktnät som-på detta sätt'erhålls visar således god överensstämmelse storleksordningsmässigt med vad som erhålls ur det ovan beskrivna gruppnätet (tabell B8.1 ovan), och i stor utsträckning torde det också vara fråga om samma personer.

Av undersökningen framgår att kontakt- frekvensen varierar starkt mellan olika grup- per och tidsperioder. Sådana variationer är ett karakteristiskt drag i kontaktnätet då kontaktintensiteten väsentligen styrs av i

Tabell B8.2 Sammanfattning av undersökningsresultaten rörande kontakterna inom mark- målsutredningens (MUR) studiegrupper och underlagsgrupper.

Myndighet Antal uppdrag Kontakter vid Kontakter vid Summa som deltagare protokollförda ej protokoll- i grupp (motsv.)” sammanträden förda samman- träden Fst 12 7 31 38 Astb 121 178 327 505 MS 3 2 — 2 FMV- A 95 258 425 683 M 3 3 — 3 F 14 9 12 21 1 + övr. 3 4 1 5 Summa FMV 115 274 438 712 FOA 1 6 1 1 2 2 65 181 240 421 3 23 31 46 77 4 9 14 — 14 Pb 6 1 35 36 Summa FOA 109 228 322 550

” Nettoantal deltagande personer, inkl. tillfälligt kallade experter fördelar sig enligt följande på de olika

FOA-avdelningama

FOA l FOA 2 FOA 3 FOA 4 FOA P (exkl. Totalt OA—personal) 4 48 29 9 3 93

Dessa siffror ärinte direkt jämförbara med tabell B 8.1 på grund av vissa förändringar i gruppstruktur, etc. under den ettårsperiod undersökningen omfattar.

b Vid Ast placerad OA-personal ur FOA P är i förekommande fall inräknad i Ast: s siffra.

avnämarnas planerings— och utredningsverk- samhet fortlöpande påträffade problem. Un- dersökningens begränsning till formellt dokumenterade kontakter gör att resultaten får karaktären av nedre gräns för kontakter— nas omfattning. Detta har påpekats av flera gruppledamöter i anslutning till undersök— ningen. En på undersökningsresultaten jämte representativa kommentarer grundad upp- skattning ger w'd handen att en typisk kontaktfrekvens vad gäller personliga sam- manträffanden —' formella såväl som infor- mella — torde ligga mellan 1 år 2 ggr per månad och 1 år 2 ggr per vecka för i tabell B8.l berörda befattningshavare och uppdrag.

Sammanfattningsvis torde följande fakto- rer vara av intresse för en bedömning av detta kontaktnäts betydelse ilokaliserings— sammanhang.

. Kontaktnätet avser i allt väsentligt vad som i utvärderingen av KOMM-71 beteck- nas som planeringssamverkan, dvs. avser ändra eller vidareutveckla pågående verk- samhet inom eller utom myndigheterna. Kontakterna bygger sålunda ofta på tidi- gare personlig bekantskap mellan de med- verkande. Varje enskild kontakt ingår sålunda i en kedja av tidigare och efterföl- jande kontakter. Den löpande kontakten upprätthålls växelvis med telefon- och personkontakter (KOMM-71 definition) . Kontaktnätet utgör sannolikt det effekti- vaste verktyget för direkt överföring av kunskaper och forskningsresultat från FOA till dess avnämare. Utbytet av de resurser försvaret satsar på målinriktad forskning bestäms sålunda i hög grad av hur väl detta kontaktnät fungerar

. Ur försva'rssynpunkt sekretessbelagda frå- gor behandlas i stor utsträckning vid kontakterna.

Kontakter med andra forskningsorgan

Tabell B8.3 belyser omfattningen och den geografiska fördelningen av de uppdrag FOA lägger ut på andra forskningsorgan.

Tabell B8.3 Utlagda uppdrag från FOA un- der 1971 till universitet och högskolor (motsv.). (FOA skr till FU-69 1971-11-18 bilaga IV: l.)

Ort Antal Totalt belopp (kkr? Uppsala 14 5 7 2 Lund 6 145 Göteborg 6 174 Stockholm 45 2 345 Studsvik 2 210 Summa 73 3 446

a Avser uppdragens totala omfattning. Betal- ningsutfallet kan fördela sig på flera budgetår.

De mest omfattande samarbetskontakter- na berör Karolinska institutet och Statens bakteriologiska laboratorium (främst FOA 1). Kungl. Tekniska högskolan (främst FOA P, FOA 2 och FOA 4), Utrikespolitiska institutet (FOA P), Nobelinstitutet för fy- sik, Veterinärhögskolan samt Lantbrukshög— skolan i Uppsala (FOA 4, under senare åri minskande omfattning).

B8.3 FOA: s beredskapsuppgifter

Vid krig eller krigsfara organiseras anstalten enligt krigsorganisationsplan. Anstaltens uppgifter i sådana lägen torde enligt vad FU-69 inhämtat vara av mindre betydelse för bedömning av lokaliseringsfrågan, så länge transportförhållandena till krigsuppehålls- platser är godtagbara.

B8.4 Attityder till en utlokalisering bland FOA: s personal

FOA företog i februari 1972 en undersök- ning av personalens attityder till en utlokali-

sering till de orter som enligt lokaliserings- delegationens första delbetänkande och riks- dagsbehandlingen därav i första hand kunde komma ifråga. Bland dessa orter återfanns Linköping, Umeå och Karlstad.

Resultatet av undersökningen visade bl. a. att av 1 048 svarande, vilket motsvarar 64,6 % av sammanlagt 1 620 tillfrågade, var 132 eller 12,6 % mycket positiva till en utflyttning. 155 eller 14,8 % ganska positiva, 151 eller 14,4 % varken positiva eller negati- va, 175 eller 16,7 % ganska negativa och 403 eller 38,5 % mycket negativa. Därutöver hade 32 eller 3,1 % inte angett någon stånd- punkt alls till frågan om utflyttning. Av undersökningen framgår i övrigt bl. a. att 633 eller 60,4 % av de svarande hade för- värvsarbetande make eller maka.

Attitydema till Umeå som lokaliseringsort var avsevärt mer negativa än till Linköping. Resultatet av attitydundersökningen ingicki det material som FU-69 överlämnade till lokaliseringsdelegationen.

88.5 Behov av merinvesteringar i byggna- der och fasta anläggningar i utlokaliserings- alternativet

På uppdrag av FU-69 har FRI låtit en konsult inom byggnadsfacket kartlägga be- hovet av merinvesteringar i byggnader och fasta anläggningar i samband med en ev. omlokalisering av FOA. På grundval av i konsultens rapport redovisat material kan lokalbehovet för till Linköping och Umeå lokaliserade enheter i alternativet 3 upp- skattas vara av storleksordningen 15 000—20 000 m2 '1 på vardera orten. Des- sa siffror är grundade på berörda enheters nuvarande lokalinnehav och avser endast belysa lokalbehovets omfattning i stort. Konsultens uppskattningar av nyanläggnings- kostnader och merinvesteringar vid en total omlokalisering av FOA: s verksamheter i kv. Garnisonen och Ursvik till ort utanför stor- stockholmsregionen framgår av tabell B 8.4

1 Detta omfattar lokaler av mycket varierande kvalitet; såsom speciella laboratorielokaler, vanliga kontorsrum, verkstäder och djurhus (Umeå).

(1971 års priser; framräkning till 1976 åter- finns i konsultens rapport som finns arkive- rad hos FRI).

Tabell B8.4 Merinvesteringar vid en total utlokalisering av FOA: s verksamheter i kv. Garnisonen och Ursvik.

Område Nyansk. Markn. Merinveste- kostn. värde ring vid om- milj.kr milj .kr lok. milj.kr

Kv. Garnisonen 85 50 35

Ursvik 60 753 — 15

” Om köpare ej finns till Ursviks byggnader och området säljs som råmark bedöms marknadsvärdet vara 55 milj. kr 1971.

Utlokalisering enligt organisationsalterna- tiv 3 innebär att Ursviksområdet utryms varvid huvuddelen av verksamheten omloka- liseras till Umeå och mindre delar omlokali- seras inom storstockholmsområdet. Vidare omlokaliseras mellan 50—60 % av verksam- heten vid L 89 till Linköping räknat såväl efter f. n. disponerad lokalyta som personan- tal. Detta skulle med utgångspunkt från tabell B8.4 överslagsmässigt ge följande upp- skattning av nyanläggningskostnader och merinvesteringar för utlokaliseringsaltemati— vet.

Tabell 38.5 Merinvesteringar vid en om— lokalisering enligt delegationens förslag.

Område Nyansk. Markn. Merinveste- kostn. värde ring vid om- milj .kr milj .kr lok. milj .kr

Kv. Garnisonen 51 30 21

Ursvik 60 75 a — 15

a Om köpare ej finns till Ursviks byggnader och området säljs som råmark bedöms marknadsvärdet vara 55 milj. kr 1971.

Konsulten har uppgivit en osäkerhetsgrad i värdena om ca 20 %. FOA har i yttrande över konsultens rapport anfört att återan- skaffningskostnaderna för främst anlägg- ningarna i Ursvik synes något lågt räknade. FOA bedömer sålunda sannolikt att kostna- derna åtminstone kommer att ligga vid den övre osäkerhetsgränsen (+ 20 %).

Den proportionella skattning som .orts mellan tabell B8.4 och B8.5 torde knappast avgörande påverka angivna osäkerheter i kostnadsberäkningama.

B8.6 Transport- och personalkostnader av engångsnatur i sam band med omlokalisering. Produktionsbortfall

Transport- och personalkostnader

Lokaliseringsdelegationen har låtit en expert från riksrevisionsverket (RRV) utarbeta vissa räkneexempel över transport- och personal- kostnader i samband med en omlokalisering av en genomsnittsmyndighetl. Beräkningar— na utgår från vissa antaganden om genom- snittlig flyttningsbenägenhet, m.m. och in- kluderar sådana poster som besöksresor, traktamenten, förtidspensionering av viss personal och viss dubbelbemanning under flyttningsperioden. Delegationens räkne- exempel ger en uppskattad kostnad på 25 000 kr per anställd. Direkta transport- kostnader för myndighetens utrustning utgör i denna beräkning en liten post (ca 600 kr/anställd)2. Osäkerhet i denna post torde således ej vara avgörande för totalkostnaden. Delegationens räkneexempel ger transport- och personalkostnader av engångskaraktär i utlokaliseringsalternativet som grovt upp- skattas till 19—20 milj. kr.3

Kostnader för produktionsbortfall

Kostnader för produktionsbortfall uppstår genom att personal (även de mest kvalificera- de) får sättas in på nedmontering, uppmon- tering och intrimning av olika försöksanlägg- ningar i stället för på planerade forsknings-, utvecklings- och utredningsuppgifter. Utifrån lönekostnader för berörd personal, m. rn. har FOA grovt uppskattat dessa kostnader till ca 30—50 milj. kr vid en total omlokalisering.

* sou 1972: 55, bilaga 2.

Detta värde awiker inte nämnvärt från den grova uppskattning av transportkostnadema FOA gjort i yttrande till FU-69.

3 sou 1972: 55, s. 173.

Organisationsaltemativ 3 innebär en omloka- lisering av omkring hälften av verksamheten. Med utgångspunkt från FOA:s bedömning skulle sålunda nämnda kostnadspost i det aktuella utlokaliseringsalternativet kunna uppskattas till 15—25 milj. kr.

Nämnda post ingår ej i delegationens beräkningar eftersom den bl.a. är speciell för experimentell forskningsverksamhet.

Posten kommer vidare att orsaka direkta merutg'fter på statsbudgeten endast i den mån starkt tidsbundna avnämarbehov av forsknings- och utredningsresultat måste mötas med förstärkt bemanning eller en ökad volym uppdrag på konsulter och forsk- ningsorgan utanför FOA.

Ev. indirekta merkostnader på avnämarsi- dan på grund av försenat eller försämrat underlag i t. ex. olika anskaffningsfrågor har ej uppskattats. Ej heller har gjorts något försök att kvantifiera effekten av att viss personal i nyckelbefattningar ej flyttar med.

B8.7 Merkostnader för den löpande verk- samheten efter omlokaliseringen

K ontaktkostnader

En utgångspunkt för dessa beräkningar är att med hänvisning till vad som anförts i avsnitt B8.2 ovan kommer utlokaliserade forsk- ningsorgan att behöva upprätthålla kontak- ter med avnämarmyndigheter m.m. i unge- fär samma omfattning som i nuläget. Delegationen har låtit utarbeta vissa räk- neexempell avseende ökade kontaktkostna- der för en utlokaliserad schablonmyndighet om 100 anställda. Exemplet ger merkostna- der på ca 5 000 kr per anställd och är första utflyttningsåret under antagande om i stort oförändrat antal personkontakter efter ut- flyttningen. Av nämnda merkostnader faller omkring hälften på rese— och telekostnader, omkring hälften på ökat personalbehov på grund av mer spilltid i samband med resor. Den kontaktfrekvens som antas i räkne- exemplet innebär omräknad till FOA: 5 för- hållanden storleksordningsmässigt omkring en resa i veckan per kvalificerad forskare/ handläggare inom FOA. Antagandet i räkne-

exemplet innebär sålunda jämfört med övri- ga osäkerhetsfaktorer inga avgörande avvikel- ser från kontaktfrekvensen FOA-avnämare sådan den uppskattades i avsnitt B8.2 ovan. Med utgångspunkt i delegationens räkne- exempel skulle alltså merkostnader för upp- rätthållande av kontaktnätet för utlokalisera— de enheter ur nuvarande FOA kunna grovt uppskattas till ca 3,5—4 milj. kr/år, åtmin- stone i inledningsskedet efter en utlokalise- nng.

Dubblering av vissa specialistfunktioner,

m. m.

Kostnader för personaltillskott motiverade av ökade restider, m.m. har som nämnts inkluderats i räkneexemplet i föregående stycke. Omräknat i heltidstjänster torde det- ta personaltillskott röra sig om ett 20-tal tjänster.

FU-69 har vidare framhållit att utlokalise- ringen försvårar sambruk av vissa specialist- funktioner inom försvarsforskningsorganisa- tionen. Hit hör främst

0 vissa specialistfunktioner för organisk/ke- misk analys och syntes (inkl. tillhörande specialiserad biblioteksservice) . viss programmerar- och datorservice

En dubblering av dessa specialist- och servicefunktioner torde medföra ett totalt sett ökat personalbehov inom forskningsor- ganisationen, som är mycket svårt att upp- skatta utan ingående utredning. Med ut- gångspunkt i storleken av nuvarande specia- listfunktioner torde dock den övre gränsen för detta behov ligga kring ca 50 personer.2 Därmed sammanhängande löne- och andra driftkostnader kan uppskattas till ca 3—4 milj. kr/år.

'1 sou 1972:55, bilaga 2.

2 FRI har t. ex. uppskattat merbehovet av pro- grammerarpersonal i utlokaliseringsalternativet till ca 20 (se FRI:s rapport Stencil Fö 197213 och bilaga 6).

Underbilaga 8.1

FOA :s yttrande över FU—69 PM 1972-03—07 ”Funktionella och ekonomiska faktorer av betydelse för frågan om FOA: s framtida lokalisering”

Avskrift Reg nr 099 — 1: 11

Försvarets forskningsanstalt 1972.03.29.

1969 års försvarsforskningsutredning

Genom skrivelse den 1972.03.07. har försvarets forskningsanstalt beretts tillfälle att inkomma med yttrande över ”PM 1972.03.07. Funktionella och ekonomiska faktorer av betydelse för frågan om FOA: s framtida lokalisering".

Forskningsanstalten, som i ärendet samrått med anstaltens företagsnämnd, får i anledning av remis- sen anföra följande.

Enligt anstaltens mening redovisar denna PM ett stort antal relevanta faktorer på ett enligt anstalten helt rättvisande sätt. Forskningsanstalten kan där- för i stort instämma i det framlagda materialet och de kommentarer, som göres härtill. Detta gäller förhållanden som påverkar anstaltens lokalisering, förhållanden som påverkar en ev. partiell omlokali- sering och krav som verksamheten vid anstalten ställer på en ny lokaliseringsort.

Anstalten önskar dock kraftigare än som gjorts i nämnda PM understryka vikten av samarbetet mellan anstalten å ena sidan samt universitet och högskolor å den andra. Överhuvudtaget måste stor hänsyn tas till de möjligheter akademikerna vid anstalten har just i Stockholm att uppehålla kon- takter med universitet och högskolor, möjligheter som utnyttjas i båda riktningarna (jfr FOA skr l972.02.09, blad 3). De FOA-anställdas möjlighe- ter till kvalificerad lärarverksamhet får ej heller förbises.

Ett bortfall av specialister av skilda slag torde ej kunna undvikas vid en utlokalisering och det bedöms taga flera år för att kunna ersätta detta.

Vid förändringar av anslagsramen eller forsk- ningsinriktningen torde det vara avsevärt svårare att på en mindre ort genomföra härav betingade ändringar i personalens numerär och sammansätt- mng.

Såsom angivits i FU—69 skrivelse behandlar PM ej de allmänt personalpolitiska aspekterna på en utlokalisering. Forskningsanstalten vill dock redan här framföra vissa synpunkter, som också under- strukits av dess företagsnämnd. En utlokalisering måste medföra djupa och långtgående personliga konsekvenser för anstaltens personal likaväl som för andra berörda myndigheters anställda. Lokalise- ringen till Stockholm med dess i särklass inom landet stora tillgång på högre lärosäten, på kulturel- la möjligheter av skilda slag och på ett stort utbud

av olika tjänster är av stor betydelse för rekrytering av personal. Det har sålunda hittills gått att rekrytera även högt kvalificerad personal och en naturlig omsättning av sådan personal har kunnat ske utan större men för verksamheten. På en mindre ort bedöms det bli avsevärt svårare såväl att rekrytera som att omsätta särskilt den mera kvalifi- cerade personalen. Möjligheterna att tillföra nya krafter torde bli mindre och risken för en viss stagnation är uppenbarligen stor.

Slutligen vill anstalten starkt betona behovet och förefintligheten av interna kontakter, inte bara inom en viss avdelning utan mellan avdelningar och byråer. Anstaltens breda kompetensprofil skapar möjligheter för tvärvetenskapliga kontakter på ett sätt som direkt främjar forskningsverksamheten. Dessa förhållanden talar starkt för att anstalten vid en eventuell omlokalisering i vart fall inte bör splittras utan så långt möjligt samlas till en och samma ort.

Resultatet av den av anstalten i samråd med FU-69 genomförda attitydundersökningen till en eventuell utlokalisering har ej redovisats i prome- morian. Anstalten förutsätter att även detta mate- rial tillställes delegationen för lokalisering av statlig verksamhet.

Försvarets forskningsanstalt

T Magnusson

/I-lolger Andersson

Bilaga 9 tionsförändringar

I denna bilaga lämnas ett förslag till tidsplan för genomförandet av såväl utredningens förslag enligt delbetänkande 2 om inrättande av en styrelse för försvarsforskning, som förslaget till utformning av resursorganisatio— nen enligt organisationsalternativ 2 i detta betänkande.

Av flera skäl, bl. a. den statliga budgetpro- cessens utsträckningi tiden, kan ett genomfö- rande av utredningens förslag inte knytas till en bestämd tidpunkt utan måste sträckas ut över en i möjligaste mån avgränsad period.

Följande faktorer knutna till budgetpro- cess och programplanering påverkar genom- förandet

— de myndigheter och grupper som berörs av organisationsförslaget inlämnade redan i september 1972 anslagsframställning för budgetåret 1973/74 och programplan för perioden 1973—1978 — i början av år 1973 föreligger Kungl. Maj: ts direktiv för budgetarbetet avseen- de budgetåret 1974/75 och direktiv för programplaneringen för perioden 1974—1979 — under vintern-våren 1971/72 har s.k. stor rullning av FOA: s programplan 1973—1978 genomförts.

Ett annat skäl som gör att genomförandet av omorganisationen måste fördelas över en viss tidsperiod är de förberedelser som krävs avseende information till berörd personal,

Förslag till tidsplan för genomförande av organisa-

omdisposition och nyrekrytering av perso-

nal, anskaffning av lokaler, detaljutformning av arbetsrutiner, redovisningssystem m.m. Utredningen anser att omorganisationen bör påbörjas snarast och föreslår följande tidsplan:

— beslut om att inrätta SFF och förordade forskningsinstitut fattas våren 1973 — SFF inrättas och börjar sin verksamhet den 1 juli 1973 -— styrelse, verkschef samt cheferna för SFF:s tre avdelningar tillsätts den 1 juli 1973

— under våren 1973 tillsätts en organisa- tionskommitté med uppgift att bereda omflyttnings-, utnämnings-, anställnings— och andra med omorganisationen sam- manhängande frågor. Organisationskom- mittén bör också få i uppdrag att med hjälp av lämplig expertis genomföra av utredningen föreslagna detaljutredningari vissa organisationsfrågor, såsom FTL:s framtida ställning i den nya organisatio- nen. Efter den 1 juli 1973 bör kommit— téns arbete ledas av C SFF — den administrativa avdelningen inom SFF bör snarast byggas upp, om möjligt redan till den 1 juli 1973 — personal vid utredningsavdelningen till- sätts successivt under budgetåret 1973/74 med målet att berörda funktioner vid nuvarande FOA P skall vara överförda till SFF till den 1 juli 1974

— i planeringsavdelningen vid SFF ingående nämnder tillsätts successivt under budget- året 1973/74 med målet att de skall kunna fullgöra de uppgifter utredningen angivit fr. o. m. 1 juli 1974.

Tidpunkten för den s. k. stora rullningen av nuvarande FOA: s programplan är kopp- lad till tidpunkterna för perspektivplane- ringens genomförande och försvarsbesluten. I samtliga fall är tidsintervallet fyra år. Rullningen av programmet ”Gemensam för- svarsforskning" bör enligt utredningen följa samma rytm och genomföras i enlighet med beskrivningen i delbetänkande 2.1 Nästa stora rullning torde infalla under vintern—vå- ren 1975/76. Det är enligt utredningen önskvärt att denna rullning omfattar det samlade programmet ”Gemensam försvars- forskning” och leds av SFF. Det förslag till programplan, som de forskningsutförande enheterna på SFF:s uppdrag därvid skall utarbeta, bör enligt utredningen utformas inom en resursorganisation organiserad i enlighet med det förordade alternativ 2. Mot den bakgrunden bör instituten inrättas och börja sin verksamhet den 1 juli 1975.

Förändringen av resursorganisationen från nuläget till det förordade organisationsalter- nativ 2 bör ske successivt under budgetåren 1973/74 — 1974/75. Omorganisationen bör ledas av organisationskommittén med C SFF som ordförande. Den 1 juli 1973 utgår perioden för GD FOA:s förordnande. För tvåårsperioden fram till inrättandet av insti- tuten är det enligt utredningen lämpligt att CSFF tillika förordnas som verkschef för FOA. När det gäller den löpande ledningen av forskningsverksamheten vid FOA är det naturligt att den i ökad utsträckning under tvåårsperioden delegeras till avdelningarna för att därigenom successivt under perioden närma sig den självständiga formen för led- ning av institutens verksamhet. Den löpande administrativa ledningen av FOA under två- årsperioden bör utövas av en administrativ chef.

] Se även bilaga 3 i detta betänkande.

Bilaga 10 ändringar, m. rn.

B10.l Bakgrund

I delbetänkande 2 ”Försvarsforskningens ledning” (Stencil Fö 197115, bilaga 1—3) framlade utredningen jämlikt sina direktiv förslag till instruktion för styrelsen för för- svarsforskning (SFF), vidare förslag till prin- ciputformning av avsnittet ”Uppgifter" i blivande instruktion för försvarets forsk- ningsanstalt samt förslag till ändringar i vissa andra myndigheters instruktioner, föranled- da av inrättandet av SFF. l föreliggande bilaga förtecknas vissa kompletteringar till dessa instruktionsförslag, föranledda av de förslag rörande utformningen av forsknings- resursernas organisation som framläggs i det- ta slutbetänkande. Bilagan begränsar sig vä- sentligen till att förteckna var komplette- ringar och förändringar kan bli erforderliga utan att framlägga detaljförslag till formule- ringar.

B10.2 Förslag till instruktion för SFF (jfr stencil Fö 1971:5, bilaga 1)

Med en resursorganisation enligt alternativ 2 eller 3 i kapitel 4 torde främst följande paragrafer i utredningens förslag till instruk- tion för SFF i delbetänkande 2 behöva överarbetas.

8 5 (om ansvar för krigsorganisatoriska frågor)

Sammanställning av behov av vissa instruktions-

13 5, (om nämndorganisationen (överarbe- 14 & tas mot bakgrund av vad som anförts i kapitel 4, avsnitt 4.4.7 ovan om s. k. stor och liten chefsnämnd)) (om avdelningschefs inom styrelsen närvaroskyldighet vid plenum (kom- pletteras med närvaroskyldighet för institutschefer)) 185

Därutöver bör en redaktionell översyn ske med hänsyn till ändrade institutsbenäm- ningar m. m.

B10.3 Förslag till principutformning av av- snittet ”Uppgifter” i blivande instruktion för olika forskningsinstitut inom försvarssektorn (jfr stencil Fö 1971: 5, bilaga 2)

I sitt andra delbetänkande lämnade utred- ningen förslag till principutformning av av- snittet ”Uppgifter” i blivande instruktion för försvarets forskningsanstalt. Syftet var där- vid att — utan att ta ställning till forsknings— resursernas detaljorganisation — förvaltnings- rättsligt konkretisera en forskningsanstalts inom försvarssektorn ansvar och befogenhe- ter, bl.a. i förhållande till SFF. I utred- ningens slutförslag (resursorganisation enligt alternativ 2 i kapitel 4) grupperas forsknings- resurserna inom försvarssektorn i fyra insti- tut (forskningsanstalter): ett för vapenteknik (FOA-V), ett för informationsbehandlings— teknik (FOA-I) och ett för medicin och

beteendevetenskaper (FOA-MB) samt flyg- tekniska försöksanstalten (FFA). Mot bak- gmnd härav föreslår utredningen följande principutformning av avsnittet ”Uppgifter” för de tre instituten/forskningsanstalterna FOA-V, FOA-I och FOA-MB. I förhållande till förslaget i bilaga 2 idelbetänkande 2 har första paragrafen under nämnda avsnitt kom- pletterats men i övrigt har inga förändringar skett.

FOA- V Uppgifter

& Anstalten har till uppgift att mot ersätt-

ning planlägga och bedriva forsknings-, utvecklings- och utredningsverksamhet och tillhandahålla andra med verksamhe- ten förenliga tjänster på uppdrag av sty- relsen för försvarsforskning och andra myndigheter inom totalförsvaret, samt, om det kan ske utan att uppdragen för totalförsvaret åsidosätts, på uppdrag av andra uppdragsgivare. Anstaltens verksamhet för försvarsända- mål skall företrädesvis avse det vapentek- niska området varvid forskningen kring nukleära, biologiska och kemiska strids- medel skall avse underlag för utform- ningen av skydd mot sådana stridsmedel samt för åtgärder sammanhängande med rustningsbegränsning och kontroll.

& Det åligger särskilt anstalten att följa den vetenskapliga utvecklingen och därvid hålla kontakt med berörda myn- digheter, institutioner, företag och forska- re, inom ramen för erhållna uppdrag fördela uppgifter på andra forskningsorgan som står till förfogande för ändamålet, systematiskt samla, ordna, bearbeta och sprida kännedom om forskningsresultat och andra rön inom sitt verksamhetsom- råde, medverka till standardisering och biträda med kontroll av materiel och metoder för försvarsändamål,

samverka med universitet och högskolor för att främja undervisningen inom de vetenskapliga och tekniska områden som berörs av anstaltens verksamhet.

& Anstalten skall upprätta och årligen före den 15 juli till styrelsen för försvarsforsk- ning inge plan för anstaltens verksamhet under de fem följande budgetåren jämte behov av statligt stöd från styrelsen för verksamheten. Förslag till anslagsfram- ställning hos riksdagen som avser anstal— tens verksamhetsområde avges genom sty- relsen för försvarsforskning.

& Anstalten skall följa de direktiv som styrelsen för försvarsforskning meddelar beträffande inriktning och omfattning i stort av försvarsforskning som styrelsen uppdragit åt anstalten att genomföra samt beträffande åtagande av forsknings-, ut- vecklings- eller utredningsuppgift åt andra uppdragsgivare än styrelsen och ersättning härför. Om anstalten finner direktiven strida mot föreskrifter som Kungl. Maj:t utfärdat för dess verksamhet, och på grund härav ej kan följa direktiven, skall anstalten anmäla det för styrelsen.

& Anstalten skall upptaga forsknings-, ut-

vecklings- och utredningsuppgift som an- visas av överbefälhavaren, försvarsgrens- chef och central förvaltningsmyndighet inom totalförsvaret. Finner anstalten hin- der föreligga mot att utföra uppgiften skall anstalten underställa frågan styrelsen för försvarsforskning.

5 Anstalten skall varje år före den 1 okto- ber till chefen för försvarsdepartementet lämna berättelse över anstaltens verksam- het under det senaste budgetåret. Berät- telsen avlämnas genom styrelsen för för- svarsforskning.

F OA-I Uppgifter

& Anstalten har till uppgift att mot ersätt- ning planlägga och bedriva forsknings-,

utvecklings- och utredningsverksamhet och tillhandahålla andra med verksamhe- ten förenliga tjänster på uppdrag av sty- relsen för försvarsforskning och andra myndigheter inom totalförsvaret, samt, om det kan ske utan att uppdragen för totalförsvaret åsidosätts, på uppdrag av andra uppdragsgivare.

Anstaltens verksamhet för försvarsända- mål skall företrädesvis avse system, kom- ponenter och metoder för teknisk infor- mationsbehandling.

(Övriga paragrafer under avsnittet ”Upp- gifter” får samma lydelse som för FOA-V ovan.)

FOA-MB Uppgifter

& Anstalten har till uppgift att mot ersätt- ning planlägga och bedriva forsknings-, utvecklings- och utredningsverksamhet och tillhandahålla andra med verksamhe- ten förenliga tjänster på uppdrag av sty- relsen för försvarsforskning och andra myndigheter inom totalförsvaret, samt, om det kan ske utan att uppdragen för totalförsvaret åsidosätts, på uppdrag av andra uppdragsgivare.

Anstaltens verksamhet för försvarsända- mål skall företrädesvis avse medicinsk och beteendevetenskaplig forskning kring människans betingelseri totalförsvaret.

(Övriga paragrafer under avsnittet ”Upp- gifter” får samma lydelse som för FOA-V ovan.)

Övriga delar av institutens instruktioner torde kunna utformas efter de förebilder som finns i gällande instruktioner för olika statliga forskningsanstalter och forsknings- institut.

Flygtekniska försöksanstaltens instruktion föreslås överarbetas så att samstämmighet emås med vad som enligt ovan föreslagits för FOA-V, FOA-I och FOA-MB.

BlO.4 Behov av ändringar i vissa övriga myndigheters instruktioner (jfr stencil Fö 1971: 5, bilaga 3)

Utöver vad som anförts i bilaga 3 i delbetän- kande 2 torde utredningens slutförslag röran- de resursorganisationens utformning ej med- föra behov av förändringar i andra myndig- heters instruktioner, annat än vad som hän- för sig till ändrade institutsbenämningar (motsvarande).

Beroende på detaljutformningen av orga- nisationen för viss specialmedicinsk forsk- ning, m. m. kan därutöver vissa förändringar i instruktionen för försvarets sjukvårdsstyrel- se behöva övervägas.

Förkortningar

AMFG Am BN C CA CR CFV CM DW FCF FFA FFV FMFD FMV FMV—A FMV—F FMV—FFCFM FMV—M FOA FOA—I

FOA—MB

FOA—V FortF FoU FPE FRI FS Fsg Fsgch Fst FTL F U-69 FöD GD KBS KTH MA MFR MHS MMUC MPI MS OA SBL SFF SFF—A SFF—P SFF—U SjvS SocS

Armémedicinska forskargruppen Arméstaben gåredskapsnämnden för psykologiskt försvar ef Chefen för armén Civilförsvarsstyrelsen Chefen för flygvapnet Chefen för marinen Departement Försvarets civilförvaltning Flygtekniska försöksanstalten Förenade fabriksverken Försvarsmedicinska forskningsdelegationen Försvarets materielverk Försvarets materielverk, huvudavdelningen för armémateriel Försvarets materielverk, huvudavdelningen för flygmateriel Flygmedicinska institutionen vid försökscentralen i Malmslätt Försvarets materielverk, huvudavdelningen för marinmateriel Försvarets forskningsanstalt föreslagen forskningsanstalt för teknisk informationsbehandling (FU-69 arbetsnamn) föreslagen forskningsanstalt för medicin och beteendevetenskap (FU-69 arbetsnamn) föreslagen forskningsanstalt för vapenteknik (FU-69 arbetsnamn) Fortifikationsförvaltningen Forskning och utveckling Försvarets planerings— och ekonomisystem Försvarets rationaliseringsinstitut Flygstaben Försvarsgren Försvarsgrenschef Försvarsstaben Försvarets teletekniska laboratorium 1969 års försvarsforskningsutredning Försvarsdepartementet Generaldirektör Byggnadsstyrelsen Kungl. tekniska högskolan, Stockholm Militärapoteket Statens medicinska forskningsråd Militärhögskolan Militärmedicinska undersökningscentralen Militärpsykologiska institutet Marinstaben Operationsanalys Statens bakteriologiska laboratorium Styrelsen för försvarsforskning (FU-69 förslag) administrativa avdelningen inom SFF (se FU-69 delbetänkande 2) planeringsavdelningen inom SFF (se FU-69 delbetänkande 2) utredningsavdelningen inom SFF (se FU-69 delbetänkande 2) Försvarets sjukvårdsstyrelse Socialstyrelsen Statens skeppsprovningsanstalt Styrelsen för teknisk utveckling Utrikesdepartementet Utrikespolitiska institutet Universitetskanslersämbetet Värnpliktsverket Överbefälhavaren Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Statens offentliga utredningar 1972

Kronologisk förteckning

. Ambetsansvaret II. Ju_-' . Möbelindustrin i Sverige. i. l . Personal för tyg- och intendenturförvaltning. Fö. * . Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö. * CKFi. (Centrala körkortsregistret) K. Reklam |. Beskattning av reklamen. U. . Reklam II. Beskrivning och analys. U. . Forskningen inom försvaret. Fö.

muppaww—

Statens offentliga utredningar 1972

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Ambetsansvaret ||. [1]

Försvarsdepartementet

Personal for tyg- och intendenturtörvaltning. [3] Säkerhets- och försvarspolitiken. [4] Forskningen inom forsvaret, [8]

Kommunikationsdepartementet CKR (Centrala körkortsregistret) [5]

Utbildningsdepartementet Reklamutredningen. 1. Reklam 1. Beskattning av reklamen. [6] 2. Reklam ||. Beskrivning och analys. [7]

Industridepartementet Möbelindustrin i Sverige. [2]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

W , a AllmännaFörIaget ? KUNG; mal. : |SBN91-38-01433-5 * n'; i??? '