Prop. 1974:18

KungI. Maj:ts proposition med förslag till Iag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1974 Prop. 1974: 18

Nr 18

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.; given den 25 januari 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtandc till riksdagen föredraganden hemställt.

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM

1 Inledning

Riksdagen har i skrivelse den 23 maj 1973 hos Kungl. Maj:t anhållit om förslag till ändring i lagen ( 1916:156 ) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. (1916 års lag)1. Ändringen skall ske i syfte att undanröja den historiskt betingade särställning som åkerinäringens producentkooperativa föreningar vid lagens tillämp- ning intar i jämförelse med de producentkooperativa föreningar vilkas huvudändamål är att avsätta alster av medlemmarnas verksamhet.

2 Gällande rätt m. 111.

19.16 års lag innebär efter en nyligen genomförd lagändring (prop. 'l973:'72. NU Il973:57, rskr 1973: 228, SFS 1973: 307) i huvudsak följande.

Utländska medborgare får förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift bara efter särskilt tillstånd som meddelas av Kungl. Maj:t eller, i vissa särskilt angivna fall, av länsstyrelsen. Med utländsk medborgare jämställs utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser. Enligt ?. 3” första stycket får inte heller svenskt handels- bolag vari finns bolagsman för vilken de i lagen föreskrivna inskränk- ningarna i rätten att förvärva fast egendom gäller, svenskt aktiebolag vars aktiebrev får ställas till innehavaren eller svensk ekonomisk för- ening förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift utan till- stånd i varje särskilt fall. Detsamma gäller enligt 2 5 andra stycket i fråga om svenskt aktiebolag vars aktiebrev skall ställas till viss man. Sådant bolag kan emellertid undgå tillständsplikten genom att visst

* NU l973: 57, rskr 1973: 228. ' 1 Riksdagen 1974. ] saml. Nr 18

• Sida 4
•  Original

Prop. 1974: 18 . 4

förbehåll, s.k. utlänningsklausul, tas in i bolagsordningen. Klausulen skall gå ut på att utländska rättssubjekt eller tillståndspliktiga svenska rättssubjekt genom teckning eller överlåtelse får förvärva bara en mindre del av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20 % av röstetalet för bolagets samtliga aktier och mindre än 40 % av bolagets hela aktiekapital. Aktier som får förvärvas av utländska rätts— subjekt brukar kallas fria aktier och andra aktier bundna aktier.

Innehåller bolagsordningen utlänningsklausul -—— cller strängare före- skrifter —— får klausulen enligt 2 % tredje stycket inte ändras utan med- givande av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Sådant medgivande skall inte lämnas om det strider mot väsentligt all— mänt intresse att bolagets aktier förvärvas av rättssubjekt för vilket de i lagen föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom gäller. Förvärv av aktie som sker i strid mot klausulen är ogiltigt. En- ligt 5 a 5 krävs särskilt tillstånd om rörelse eller del av rörelse skall övergå från ett icke tillståndspliktigt till ett tillståndspliktigt rättssubjekt.

Från de i lagen upptagna inskränkningsreglerna är enligt 18 5 andra stycket undantagna vissa rättssubjekt, bl. a. föreningar med huvudsak- ligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, av- sätta alster av medlemmarnas verksamhet, bereda bostäder åt med- lemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna (andra stycket b). För- eningar, som utgör sammanslutning av sådana föreningar är också undantagna från lagens tillämpning (andra stycket c). De olika" för- eningar som nu angivits får alltså utan hinder av lagen förvärva fast egendom etc., och förbehåll i aktiebolags bolagsordning behöver inte omfatta sådana föreningar.

Enligt den nu gällande lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar (1951 års lag) kan som ekonomisk förening registreras ”förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt”. Orden ”eller med egen arbetsinsats” tillfogades på förslag av första lagutskottet (lLU 1951: 25). Tillägget avsåg s.k. produktionsföreningar. I sådana föreningar, till vilka bl.a. hänförs vissa åkeri- och transportföreningar, utgjorde enligt utskottet deltagandet _i föreningen för medlemmarna inte bara ett medel bland andra att understödja deras ekonomi utan deras hu- vudsakliga sysselsättning. Utskottet ville undvika risken av att begrep- pet ekonomisk förening kom att tolkas så snävt att föreningar av denna typ kom att omfattas av tillståndstvånget. Enligt 4 5 1 mom. första stycket lagen (1951: 309) angående införande av nya lagen om ekono- miska föreningar får förening som registrerats enligt äldre lag bestå som registrerad förening utan hinder av att den inte är av sådan be- skaffenhet som sägs i 1 5 1951 års lag. '

• Sida 5
•  Original

Prop. 1974: 18 5

Sambandet med 18 % 1916 års lag berördes inte närmare under för- arbetena till 1951 års lag. I det betänkande som låg till grund för lagen - påpekades (SOU 1949: 17 s. 94) dels att paragrafen syntes kunna ut- nyttjas till att kringgå syftet med 1916 års lag, dels att det kunde ifråga— ' sättas om den föreslagna snävare begränsningen av begreppet ekono- misk förening i den nya föreningslagen motiverade jämkning i 1916 års lag. Utredningen fann dock att, från de synpunkter utredningen hade att beakta, någon sådan jämkning knappast var påkallad. '

År 1954 ändrades 18 5 1.916 års lag bl. a. genom att ordet ”huvud— sakligt” infördes före ”ändamål” (numera 18 å andra stycket b). Syftet med denna ändring, som tillkom efter förslag av 1950" års jordbruks- kasseutredning, var att klargöra att bestämmelsen skulle tillämpas även på föreningar som driver biverksamhet i anslutning till sådan Verk- samhet som direkt faller in under ordalagen i 18 5.

Inom jordbrukskasseutredningen övervägde man att helt undanta ekonomiska föreningar från tillämpningsområdet för 1916 års lag. Den- na tanke avvisades emellertid av utredningen med följande motivering ( prop. 1954: 206 s. 8 ):

Den lag av den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar, som trätt i kraft vid början av år 1953, kan i vissa avseenden anses minska risker- na för utländskt inflytande i de ekonomiska föreningarna. Främst kan den antagas få denna verkan genom att den, i motsats till 1911 års föreningslag, kräver att medlemmarna i ekonomisk förening skall på ett eller annat sätt aktivt deltaga i föreningens verksamhet. Företag, vars främsta syfte är att förskaffa delägarna avkastning på insatt kapi- tal, skall alltså ej vidare kunna registreras eller verka som föreningar. Sistnämnda typ av föreningar lär vara den ur förevarande synpunkter farligaste.

Emellertid kan det inte utan en ingående undersökning avgöras, om föreningar i gemen efter den nya föreningslagens genomförande kan bc- traktas som ofarliga rättssubjekt. Vissa omständigheter talar för att så inte är fallet. Föreningsväsendet har utvecklats utomordentligt starkt sedan 1916 års lag kom till. Nuförtiden driver föreningar oftare än förr verksamhet, i vilken de behöver inneha fast egendom och andra nyttig- heter, som lagen avser att skydda. Det är vidare inte utan betydelse i sammanhanget, att 1951 års föreningslag starkare än tidigare lagstift- ning framhäver föreningarnas egenskap av öppna, och därmed torde vidga möjligheterna för utlänningar att bli medlemmar i svenska för- eningar. Utredningen kan alltså med hänsyn till vad här sagts inte fram- lägga förslag om att helt undanta föreningar från lagens tillämpning.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag tog Kooperativa för- bundet upp den av utredningen avvisade tanken. Förbundet förordade att alla ekonomiska föreningar som hade antagit sådana stadgar att de föll under den nya föreningslagen skulle undantas från tillämpningen av 1916 års lag, medan denna alltjämt skulle gälla för andra ekonomiska föreningar (prop. s. 11 f.). Chefen för justitiedepartementet fann det emellertid i brist på utredning inte tillrådligt att genomföra en-sådan ändring (s. 16). '

• Sida 6
•  Original

Prop. 1974: 18 6

3 1973 års riksdag

Till 1973 års riksdag väcktes en motion (nr 1451.) med yrkande om vidgade möjligheter för producentkooperativ ekonomisk förening att förvärva bundna aktier. Som motivering till motionen angavs att det inom svensk åkerinäring fanns omkring 300 lastbilscentraler med när- mare 11 000 åkerier som aktiva medlemmar samt att dessa ekonomiska föreningars fortsatta utveckling som transportsäljande företag hindrades genom att 1916 års lag betar lastbilscentralerna möjligheterna att ge- nom innehav av bundna aktier åstadkomma en integrering med när- liggande ekonomisk verksamhet. Motionen bchandlades av näringsut- skottet i anslutning till den tidigare nämnda prop. 1973: 72 med förslag till lag om ändring i 1916 års lag.

Över motionen inhämtade utskottet yttrande från Svenska åkeriför- bundet. Av yttrandet framgår bl. a. följande.

Sedan 1940-talet har lastbilscentralerna förvandlats från mindre för- medlingskontor till större, aktivt arbetande transportförsäljningsföretag som uppträder i eget namn och vars medlemmar har ""leveransplikt", dvs. inte får avtala om transporter på egen hand. Formen ekonomisk förening har bibehållits framför allt på grund av sin lämplighet för företag med många aktiva delägare (medlemsåkerier). Åkeriförbundet har främjat denna utveckling genom att utforma normalstadgar för ekonomisk förening inom åkerinäringen. Den senaste versionen av des- sa utkom år 1972.

Enligt normalstadgarna har- förening av detta slag till ändamål att utöva sådan sund och effektiv transportförsäljningsverksamhet som främjar medlemmarnas ekonomiska intressen. Föreningen skall därvid i eget namn träffa avtal om utförande av tjänster som innefattar eller förutsätter tillhandahållande av transportredskap, inom ramen för av— talen bereda så god och lönsam sysselsättning som möjligt för med- lemmarnas transportredskap samt utöva annan verksamhet som är förenlig med den som'nämnts. Därutöver skall föreningen för med— lemmarna förmedla inköp av transportredskap och förnödenheter, om- besörja vissa administrativa göromål för dem och, i den mån så be— finns förenligt med verksamhetens bedrivande, förvärva fast egendom och andra anläggningstillgångar. Beträffande medlemskap föreskrivs i normalstadgarna att till medlem kan antas den som bedriver rörelse vari han använder egna transportredskap (fordon för eller maskiner i direkt anknytning till yrkesmässig transportverksamhet) inom förening- ens geografiskt avgränsade verksamhetsområde.

Antalet lastbilscentraler i landet har minskat mycket kraftigt sedan 1940-talet genom fusioner och andra former av samgående. Utveckling— en mot större enheter fortsätter. Stordriftcns fördelar uppmärksammas

• Sida 7
•  Original

Prop. 1974: 18 7

alltmer. Principen enskilt ägande av fordonen men samverkan i trans- portförsäljningen genom medlemskap i transportsäljande företag av ekonomisk förenings natur har enligt förbundet stark förankring inom näringen och det är för de transportsäljande" företagen naturligt att i sin verksamhet inordna närliggande verksamhet som utgör under- lag för transporter. Sålunda förvärvas intressen i 'grustäkter. betong- framställning, entreprenadverksamhet och liknande genom antingen fullt eller delat ägande. Då sådan kompletteringsverksamhet ej alltid är av samma kooperativa karaktär som transportförsäljningen i övrigt utan snarare utgör underlag för denna, avskiljs kompletteringsverksam- heten till hel- eller delägda dotterföretag i aktiebolagsform.

Förbundet erinrar om föreskrifterna i 1916 års lag och om bestäm- melsen i de nyss nämnda normalstadgarna att förening inom ramen för sitt ändamål och i den mån så befinns förenligt med verksamhetens be- drivande skall förvärva fast egendom och andra anläggningstillgångar. Till det sistnämnda hör, framhålls det, ändamålsenliga förvärv av aktier och andelar i andra företag. Då den övervägande delen av antalet aktier som utfärdas i riket är bundna, utgör gällande lag enligt förbundet ett avsevärt hinder för en ändamålsenlig utveckling av åkerinäringens producentkooperativa företag. Förbundet uppger vidare att företagen inom näringen ställer sig helt oförstående när upplysning lämnas om de särregler som gäller i de berörda fallen och uttalar avslutningsvis att 1916 års lag enligt förbundets uppfattning är föråldrad och behö- ver anpassas till moderna förhållanden.

Utskottet anförde (NU 1973: 57 s. 20):

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det finns skäl att un- danröja den historiskt betingade särställning som åkerinäringens pro- ducentkooperativa föreningar i här aktuellt avseende intar jämfört med de producentkooperativa föreningar vilkas huvudändamål är att, som det uttrycks i inskränkningslagen, ”avsätta alster av medlemmarnas verksamhet". Utskottet föreslår att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan ändring i inskränkningslagen som här antytts. Härvid utgår utskottet från att proposition i ämnet kan framläggas utan nämnvärd tidsutdräkt.

Utskottets hemställan att riksdagen hos KunglfMajzt ville anhålla om förslag till ändring i 1916 års lag i enlighet med vad utskottet an- fört bifölls av riksdagen (rskr 1973: 228).