2

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 18 § laaren den 30 maj 1916 (nr 156) om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag.

Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränk­

ningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa

bolag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

18 §.

De i — -—- — eller testamente.

Vad denna lag innehåller om in­

skränkning i rätten för bolag eller

förening att förvärva fast egendom,

inmuta mineralfyndighet, förvärva

eller bearbeta inmutad mineralfyn­

dighet eller idka gruvdrift, så ock

att förvärva aktier i vissa bolag skall,

såvitt angår svenskt bolag eller

svensk förening, icke tillämpas i av­

seende å bankaktiebolag, järnkonto­

ret, sparbank, försäkringsbolag, sjuk­

kassa, understödsförening eller an­

nan försäkringsförening, aktiebolag

eller förening, som erhållit statslån

från egnahemslånefonden, sambruks­

förening eller förening med ändamål

att främja medlemmarnas ekonomis­

ka intressen genom att anskaffa livs­

medel eller andra förnödenheter åt

medlemmarna, avsätta alster av med­

lemmarnas verksamhet, bereda bo- 1

18 §.

De i-------------eller testamente.

Vad denna lag innehåller om in­

skränkning i rätten för bolag eller

förening att förvärva fast egendom,

inmuta mineralfyndighet, förvärva

eller bearbeta inmutad mineralfyn­

dighet eller idka gruvdrift, så ock

att förvärva aktier i vissa bolag skall,

såvitt angår svenskt bolag eller

svensk förening, icke tillämpas i av­

seende å

a)

bankaktiebolag, järnkontoret,

sparbank, centralkassa för jordbruks­

kredit, försäkringsbolag, sjukkassa,

understödsförening eller annan för­

säkringsförening, aktiebolag eller för­

ening, som erhållit statslån från eg­

nahemslånefonden, eller sambruks­

förening;

b) förening med huvudsakligt än­

damål att främja medlemmarnas eko­

nomiska intressen genom att anskaf-

1 Senaste lydelse av 18 § se SFS 1948: 220.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206

3

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

städer åt medlemmarna eller anskaf- fa livsmedel eller andra förnödenhe-

fa lån åt medlemmarna.

ter åt medlemmarna, avsätta alster av

medlemmarnas verksamhet, bereda

bostäder åt medlemmarna eller an­

skaffa lån åt medlemmarna; eller

c) förening som utgör sammanslut­

ning av föreningar, vilka äro undan­

tagna från lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1954.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

S

köld

, Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, A

ndersson

,

N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

, L

indell

, N

ordenstam

.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet an­

mäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om änd­

rad lydelse av 18 § lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar

i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag samt

anför därvid följande.

Sedan 1950 års jordbrukskasseutredning1 i en med skrivelse till Konungen

den 19 november 1953 överlämnad promemoria (stencilerad) framlagt för­

slag till lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 maj 1916 om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller ak­

tier i vissa bolag (inskränkningslagen), har efter remiss yttranden över för­

slaget avgivits av Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, lantbruks-

styrelsen, bank- och fondinspektionen, patent- och registreringsverket, läns­

styrelserna i Östergötlands, Kristianstads och Skaraborgs län, riksförbundet

landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, kooperativa förbundet och

svenska jordbrukskreditkassan. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifo­

gat yttrande från lantbruksnämnden i länet.

Jag anhåller nu att få upptaga detta lagstiftningsärende till behandling.

Gällande lagstiftning.

Ändamålet med 1916 års lag är att skydda de svenska naturtillgångarna

mot exploatering från utlänningars sida. Detta syfte fullföljer 1916 års lag

på olika linjer.

Till en början föreskriver lagen förbud för utländska medborgare, sam-

fälligheter och stiftelser att inmuta mineralfyndighet eller att utan tillstånd

förvärva fast egendom eller förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndig­

1 Utredningen har tillsatts av chefen för jordbruksdepartementet. Dess uppgift är att se över

jor lbrukskasserörelsens organisation och verksamhet. Ledamöter är riksbankschefen M. Lemne

(ordförande), professorn T. Björkman, bankdirektören G. Didner och riksdagsmannen N. I.

Johansson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

5

het eller idka gruvdrift (1 §). Vidare stadgar lagen förbud för svenska sam-

fälligheter, i vilka ett utländskt inflytande kan tänkas förekomma, att utan

tillstånd förvärva fast egendom, inmuta mineralfyndighet, förvärva eller be­

arbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift (2 § första stycket).

—- Som en sammanfattande benämning på utländska rättssubjekt och så­

dana svenska samfälligheter, vilka är skyldiga att inhämta tillstånd som nu

sagts, brukar stundom för korthetens skull användas uttrycket »farliga

rättssubjekt».

Aktiebolag är underkastade olika regler allteftersom aktierna i bolaget

är ställda till innehavaren eller till viss man. Bolag med innehavareaktier —

ett ringa fåtal — behandlas strängare än andra bolag; de är alltid pliktiga

att begära tillstånd vid förvärv av fast egendom eller gruva. I fråga om ak­

tiebolag vilkas aktiebrev skall vara ställda till viss man genomför lagen en

åtskillnad allteftersom aktier med olika röstvärde finns eller ej. I det senare

fallet kan bolaget befria sig från tvånget att söka tillstånd vid varje särskilt

förvärv genom att i bolagsordningen införa förbehåll, som förhindrar att

någon större del av aktierna förvärvas av farliga rättssubjekt.

Förvärvas aktie i strid mot sådant förbehåll, är förvärvet ogillt (3 §). Det

finns ej någon möjlighet att få dispens från förbudet mot aktieförvärv.

Såsom redan antytts innehåller 18 § andra stycket en uppräkning av vissa

typer av svenska bolag och föreningar, på vilka lagens bestämmelser om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom, aktier m. m. icke skall

äga tillämpning. I uppräkningen upptages bankaktiebolag, järnkontoret,

sparbank, försäkringsbolag, sjukkassa, understödsförening och annan för-

säkringsförening, aktiebolag och förening, som erhållit statslån från egna-

hemslånefonden, sambruksförening samt förening med ändamål att främja

medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller

andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas

verksamhet, bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlem­

marna.

Lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse innehåller icke något sådant för­

behåll som sägs i 2 § andra stycket inskränkningslagen. Ägare av bank­

aktier måste enligt 17 § banklagen vara svensk medborgare. Det förslag till

ny lag om bankrörelse som avgivits av 1949 års banklagssakkunniga (SOU

1952: 2) upptar i 18 § bestämmelser, enligt vilka bankaktier skall få förvär­

vas av svenska medborgare samt av sådana svenska bolag och föreningar som

är ofarliga rättssubjekt enligt 1916 års lag.

Utredningen.

Jordbrukskasserörelsen är organiserad i tre led, jordbrukskassorna, cen­

tralkassorna och — såsom topporganisation — svenska jordbrukskreditkas­

san. De i rörelsen ingående kreditkassorna har till gemensam uppgift att

tillgodose jordbrukets kreditbehov. De driver inlåning och utlåning av pen­

ningar enligt bestämmelser i förordningen den 5 juni 1942 (nr 325) om jord­

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

brukets kredilkassor (jordbrukskasseförordningen). De är samtliga organi­

serade såsom ekonomiska föreningar med begränsad personlig ansvarighet.

Lagstiftningen om ekonomiska föreningar är tillämplig på kassorna i den

mån särskilda föreskrifter icke meddelats för dem.

Beträffande bakgrunden till förslaget anför utredningen, att

sedan den utarbetat en promemoria med förslag om bildande av en jordbru­

kets bank och svenska jordbrukskreditkassan förklarat sig vara positivt in­

ställd till förslaget om en dylik bankbildning, kassan sagt sig förutsätta, att

hinder icke skulle komma att möta för jordbrukskasserörelsens huvudorga­

nisation och centralkassorna att inneha aktier i banken. Kassan hade enligt

utredningen därvid syftat på att 1916 års lag möjligen kan anses lägga hin­

der i vägen för huvudorganisationen och centralkassorna att förvärva och

inneha bankens aktier. Kassans yttrande har föranlett jordbrukskasseutred-

ningen att ta frågan om ändringar i 1916 års lag under övervägande.

Enligt vad utredningen vidare anför, har det ifrågasatts, att även andra

organisationer inom jordbrukets föreningsrörelse än kasserörelsens före­

ningar skall beredas tillfälle att förvärva aktier i en jordbrukets bank. Med

hänsyn därtill har utredningen tagit upp den föreliggande lagfrågan ur

mera vidsträckta synpunkter och övervägt spörsmålet om vilken ställning

jordbrukets föreningar i allmänhet intar enligt inskränkningslagen. Därvid

har utredningen funnit, att inskränkningslagen i sin nuvarande utform­

ning kan tänkas lägga hinder i vägen för åtskilliga av jordbrukets före­

ningar att förvärva aktier. Ehuru kassorna och de föreningar i övrigt, som

skall kunna komma i fråga såsom aktieägare i en jordbrukets bank, enligt

utredningen sakligt sett otvivelaktigt är och kommer att förbli ofarliga rätts­

subjekt, kan nämligen ändamålet med deras verksamhet i stadgarna vara

angiven med en formel, vilken icke tveklöst kan pressas in under den i

18 § andra stycket lämnade beskrivningen på sådana kooperativa förening­

ar av gängse typ, som skall vara undantagna från tillämpning av lagens

inskränkande bestämmelser. För att den tveksamhet som sålunda förelig­

ger skall undanröjas, har utredningen föreslagit vissa ändringar i lag­

rummet. Utredningen har utvecklat sina synpunkter i denna del sålunda.

Till följd av att jordbrukets föreningsrörelse fått en speciell struktur

och på grund av rörelsens allmänna utveckling mot allt större medlems­

antal och allt mera omfattande och nyanserad verksamhet, har förening­

arnas ändamål inte alltid kunnat renodlat pressas in under någon av de

enkla formler som anges i 18 § andra stycket inskränkningslagen.

Det får betraktas som naturligt, att myndigheterna blir tveksamma om

lagens tillämpning i fall, då ändamålsbestämmelserna i förenings stadgar

inte utan vidare låter passa in sig i lagens formler. Av myndigheternas tve­

kan har i sin tur följt, att föreningarna efter hand börjat bli tveksamma om

de formellt sett är att hänföra till ofarliga eller farliga rättssubjekt enligt

lagens beskrivning.

Detta läge är ej tillfredsställande.

Det spelar jämförelsevis mindre roll när det gäller fastighetsförvärv.

Underlåter en förening, som köpt fastighet, att begära tillstånd till förvär­

vet, därför att den, felaktigt, antar att den inte är underkastad inskränk-

7

ningsbestämmelserna i 1916 års lag, så lär dess underlåtenhet bli uppdagad

av inskrivningsdomaren, när lagfart sökes på fånget.

Men vid aktieförvärv förekommer inte någon liknande möjlighet att få

auktoritativt avgjort vad den förvärvande föreningen har för status enligt

inskränkningslagen. Banker och andra som förmedlar aktieförvärv torde,

lika litet soin de vilka medverkar vid aktieteckningen i nybildade bolag,

vilja eller kunna avgöra om en förening som vill förvärva aktier har rätt

därtill enligt 1916 års lag. Föreningarna får alltså på egen hand bedöma sin

ställning och därmed frågan om de har rätt att göra ett aktuellt aktieför­

värv.

Ett sådant bedömande är vanskligt att göra så länge tveksamheten om

lagens innebörd består. Utredningen har funnit det angeläget att lagen för­

tydligas så att det blir i möjligaste mån klart, att jordbrukets föreningar

och andra, sakligt sett ofarliga föreningar i liknande situation skall hän­

föras under undantagsbestämmelserna i 18 § andra stycket inskränknings­

lagen.

I sin skrivelse till Konungen förklarar utredningen, att den planerade

uppbyggnaden av kasserörelsen icke kan genomföras utan att i varje fall

jordbrukskasserörelsens huvudorganisation och centralkassorna medgives

rätt att förvärva aktier i en jordbrukets bank. Dessutom har utredningen

ur andra synpunkter befunnit det lämpligt att påskynda behandlingen av

denna speciella lagfråga. Utredningen har därför med avsikt tagit upp och

slutfört arbetet med förevarande lagfråga utan avbidan på att dess arbete

i övrigt blir färdigt.

Utredningens förslag syftar till att undanröja föreliggande tvek­

samhet om att följande föreningar faller in under undantagsbestämmelsen

i 18 § andra stycket, nämligen:

1) centralkassor för jordbrukskredit,

2) föreningar som utgör sammanslutningar av föreningar, vilka är un­

dantagna från lagens tillämpning, d. v. s. vad utredningen benämner hu­

vudorganisationer, och

3) föreningar med sådan biverksamhet, som ansluter till men ej efter

ordalagen går in under de i lagrummet angivna gängse kooperativa ända­

målen — att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att an­

skaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster

av medlemmarnas verksamhet, bereda bostäder åt medlemmarna eller an­

skaffa lån åt medlemmarna.

För att det angivna syftet skall nås föreslår utredningen, att texten till

lagrummet skall ändras på följande sätt. De samfälligheter som skall vara

undantagna från lagens tillämpning skall spaltas upp i tre grupper, a), b)

och c). Under a) skall de i lagrummet angivna samfälligheterna av särskild

typ, d. v. s. bankaktiebolag, järnkontoret, sparbank o. s. v., räknas upp. I

uppräkningen skall centralkassa för jordbrukskredit tas med närmast efter

sparbank. Under b) skall utan ändring i lagtexten upptas kooperativa före­

ningar av gängse typ, d. v. s. föreningar med de nyss angivna ändamålen.

Under c) slutligen skall såsom ett tillägg införas förening, som utgör sam­

manslutning av föreningar, vilka är undantagna från lagens tillämpning,

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

d. v. s. huvudorganisation enligt utredningens terminologi. Därjämte före­

slår utredningen, att till 18 § skall fogas ett nytt stycke, vari förklaras att

förening som sägs under b), oavsett att den i anslutning till sin huvudsak­

liga verksamhet utövar viss annan verksamhet, skall vara undantagen från

lagens inskränkande bestämmelser.

Till denna lösning har utredningen kommit efter att först ha avvisat tan­

ken på att helt undanta ekonomiska föreningar från lagens tillämpning.

Utredningen anför därom:

Utredningen har övervägt olika alternativa möjligheter att genomföra

den ifrågavarande lagändringen. Utredningen vill först något beröra ett al­

ternativ som den funnit sig böra avvisa.

Detta gick ut på att helt undanta ekonomiska föreningar från tillämpning

av 1916 års lag. Utredningen erinrar om att vid lagens införande röster

höjdes för att inte ta de ekonomiska föreningarna med bland de farliga

rättssubjekten.

Den lag av den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar, som trätt i kraft

vid början av år 1953, kan i vissa avseenden anses minska riskerna för ut­

ländskt inflytande i de ekonomiska föreningarna. Främst kan den anta­

gas få denna verkan genom att den, i motsats till 1911 års föreningslag,

kräver att medlemmarna i ekonomisk förening skall på ett eller annat sätt

aktivt deltaga i föreningens verksamhet. Företag, vars främsta syfte är att

förskaffa delägarna avkastning på insatt kapital, skall alltså ej vidare kun­

na registreras eller verka som föreningar. Sistnämnda typ av föreningar lär

vara den ur förevarande synpunkter farligaste.

Emellertid kan det inte utan en ingående undersökning avgöras, om före­

ningar i gemen efter den nya föreningslagens genomförande kan betraktas

som ofarliga rättssubjekt. Vissa omständigheter talar för att så inte är fal­

let. Föreningsväsendet har utvecklats utomordentligt starkt sedan 1916 års

lag kom till. Nuförtiden driver föreningar oftare än förr verksamhet, i vil­

ken de behöver inneha fast egendom och andra nyttigheter, som lagen

avser att skydda. Det är vidare inte utan betydelse i sammanhanget, att

1951 års iöreningslag starkare än tidigare lagstiftning framhäver förening­

arnas egenskap av öppna och därmed torde vidga möjligheterna för utlän­

ningar att bli medlemmar i svenska föreningar. Utredningen kan alltså med

hänsyn till vad här sagts inte framlägga förslag om att helt undanta före­

ningar från lagens tillämpning.

I motiveringen till sitt förslag anför utredningen om central­

kassorna att dessa, liksom jordbrukskassorna, sakligt sett utan tvekan

är otarliga rättssubjekt. Endast svenska medborgare och svenska samman­

slutningar kan för närvarande bli medlemmar. Både centralkassorna och

jordbrukskassorna är för övrigt genom jordbrukskasseförordningen under­

kastade inskränkningsbestämmelser, liknande dem som gäller för bankerna

och som föranlett att banker är undantagna från inskränkningslagens be­

stämmelser.

Ur formell synpunkt är centralkassornas ställning mera tveksam. Utred­

ningen anför i denna del.

Ur formell synpunkt torde det kunna anses avgjort, att jordbrukskassor­

na är att betrakta såsom föreningar med ändamål att främja medlemmarnas

ekonomiska intressen genom att anskaffa lån åt dem. De är alltså att hän­

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

9

föra till ofarliga rättssubjekt enligt 18 § i 1916 års lag. Enligt vad som upp-

givits för utredningen äger flera jordbrukskassor fastighet. De har förvärvat

sina fastigheter utan att söka Konungens tillstånd. Lagfart har meddelats

utan att det i något fall ifrågasatts att tillstånd skulle erfordras.

Frågan huruvida centralkassorna går in under uppräkningen i 18 § är

mera tveksam. Visserligen anskaffar de lån åt sina medlemmar men de

har åtskilliga betydelsefulla uppgifter därutöver. Enligt uppgift har ingen

centralkassa förvärvat fastighet. Något konkret ställningstagande från myn­

dighets sida till frågan om dessa kassors egenskap av farliga eller ofarliga

rättssubjekt föreligger således icke.

Jordbrukskasseutredningen avser för jordbrukskassornas och central­

kassornas del ej att föreslå annan ändring av betydelse för kassornas status

i förevarande avseende än att hindret för utlänningar att bli medlemmar

skall slopas. Det ligger emellertid i sakens natur, att detta ej kan medföra

utländskt inflytande av någon betydenhet över kassorna. Medlemmarna skall

nämligen inneha fastighet inom vederbörande kassas verksamhetsområde,

ha hemort där eller på något annat sätt vara knutna dit. Jordbrukskassornas

och centralkassornas rätt att förvärva fast och lös egendom skall alltjämt

regleras efter mönster av vad som gäller beträffande bankerna.

Beträffande huvudorganisationerna — både den organisation

som utredningen planerar för jordbrukskasserörelsens del och andra huvud­

organisationer inom jordbrukets föreningsrörelse — uttalar utredningen, att

annat knappast kan ifrågasättas än att de sakligt sett är ofarliga rättssub­

jekt. Huvudorganisationerna skall tillvarata de lokala föreningarnas och de­

ras medlemmars gemensamma intressen så att säga på ett högre plan. Deras

uppgift är att öka effekten av de lokala föreningarnas verksamhet genom

att samordna den inom ett större område, t. ex. genom att utjämna under­

skott och överskott i de lokala föreningarnas avsättning av sina alster. Hu­

vudorganisationerna brukar därjämte verka för den gemensamma saken ge­

nom att driva propaganda och upplysning bland allmänheten om de alster

som skall avsättas och om den näring, vari de framställes. Vidare brukar

de bereda medlemmarna service av skilda slag, t. ex. juridiskt och skattetek­

niskt biträde, hjälp med bokföring och revision in. in. Ibland fullgör de där­

jämte särskilda uppgifter, t. ex. såsom organ för jordbruksregleringen, ge­

nom att driva forsknings- eller försöksverksamhet o. s. v.

I huvudorganisationernas stadgar, fortsätter utredningen, brukar i den

paragraf som handlar om organisationens ändamål finnas en uppräkning

av sådana uppgifter och verksamhetsgrenar som nyss antytts. Det har efter

hand uppstått tvekan, huruvida organisation med dylika stadgebestämmelser

ur formell synpunkt är att betrakta såsom ofarligt rättssubjekt.

Huvudorganisationerna representerar, uttalar utredningen vidare, en iör-

eningslyp som torde ha förekommit i ringa utsträckning när 1916 års lag

skrevs och som lagstiftaren tydligen inte hade i tankarna. Enligt utredning­

ens mening bör man för huvudorganisationernas del kunna släppa kravet

på särskilt ändamål för verksamheten såsom villkor för ofarlighet. I grund

och botten avgörande för farligheten är ju i vad mån utländskt inflytande

kan göra sig gällande. Huvudorganisationerna brukar icke ha andra med­

lemmar än föreningar. Om alla de anslutna föreningarna är ofarliga rätts­

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

subjekt, förefaller det utredningen som om huvudorganisationen också måste

vara ofarlig, oavsett ändamålet.

Vad angår föreningar med biverksamhet yttrar utredningen

i fråga om jordbrukets lokala föreningar — mejeriföreningar, slakteriför­

eningar o. s. v. — att dessa föreningars medlemmar är verksamma inom

jordbruket och dess binäringar, i regel såsom ägare eller arrendatorer av

svenska jordbruksfastigheter. Det torde få anses uteslutet, att utländskt in­

flytande av någon betydenhet skulle kunna göra sig gällande inom dessa

föreningar eller eljest inom jordbrukets föreningsrörelse.

I fortsättningen anför utredningen vissa omständigheter, som påverkar

den formella bedömningen av dessa föreningars ställning.

De lokala föreningarna, yttrar utredningen sålunda, avsätter alster av

medlemmarnas verksamhet — mjölk, kött o. s. v. Såvitt gäller jordbrukets

inköps- och försäljningsföreningar både anskaffar de förnödenheter åt med­

lemmarna och avsätter deras alster. De lokala föreningarna driver således

verksamhet just av de slag, som enligt 18 § andra stycket i 1916 års lag skall

befria från tillämpning av inskränkningsbestämmelserna. Emellertid torde

i de lokala föreningarnas stadgar ibland finnas en uppräkning av särskilda

uppgifter och verksamhetsgrenar, som föreningen ägnar sig åt jämte sin

huvudsakliga uppgift. Ibland torde i stället huvudverksamheten anges med

tillägg av uttrycket »jämte annan därmed förenlig verksamhet» eller »jämte

annan därmed i samband stående verksamhet» eller annat liknande uttryck.

Enligt utredningen är det, med hänsyn till ett av utredningen anmärkt rätts­

fall (Nytt Juridiskt Arkiv 1933 s. 319), tveksamt i vad mån förening, vars

stadgar innehåller uppgift om att föreningen driver biverksamhet, är att

betrakta som farligt eller ofarligt rättssubjekt. För att undanröja denna

tveksamhet föreslår utredningen, att till 18 § skall såsom ett nytt stycke

fogas den tilläggsbestämmelse, vilken tidigare omnämnts. Genom tillägget

torde enligt utredningen bli klart, att förening som vid sidan av sin huvud­

uppgift utövar verksamhet av sådana slag som utredningen berört icke för­

denskull förlorar sin karaktär av ofarligt rättssubjekt.

Bestämmelsen innebär enligt utredningen ett förtydligande av det gällan­

de stadgandet. Den torde ej kunna medföra ökade risker för utländskt infly­

tande över svensk fast egendom m. m. via föreningar. Den skall givetvis gälla

alla föreningar av den typ, som är upptagen i grupp b), inte bara jordbru­

kets.

Yttrandena.

Jordbrukskasseutredningens förslag har i princip tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av alla remissinstanserna utom av länssty­

relsen i Kristianstads län, som funnit sig ej kunna tillstyrka förslaget. Av

de remissinstanser som är gynnsamt inställda har emellertid ett par ådaga­

lagt någon tvekan och några framställt vissa erinringar, huvudsakligen be­

träffande den del av förslaget som avser föreningar med biverksamhet.

11

Patent- och registreringsverket samt riksförbundet landsbygdens folk har

godtagit förslaget utan att närmare motivera sin ståndpunkt.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län förklarar sig vilja tillstyrka, att utred­

ningsförslaget upphöjes till lag, eftersom den föreslagna lagändringen inne­

bär ett förtydligande av gällande bestämmelser och avser att undanröja den

tveksamhet, som måhända kan uppkomma vid handläggning av vissa för­

eningars ansökningar om tillstånd till fastighetsförvärv enligt 1916 års lag.

Svenska jordbrukskreditkassan tillstyrker likaledes utredningsförslaget

och vitsordar, att det för jordbrukskasserörelsen är betydelsefullt att in­

skränkningslagen förses med tillägg och förtydliganden i de avseenden, som

utredningen har angivit.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker förslaget och säger sig i likhet med utred­

ningen anse, att den utvidgning av tillämpningsområdet för 18 § inskränk­

ningslagen som förslaget innebär icke strider mot lagens syfte.

Kooperativa förbundet vill gå längre än utredningen och föreslår i första

hand, att det skall övervägas, om ej inskränkningslagen kan ändras så, att

ekonomiska föreningar som lyder under 1951 års föreningslag kan uteslutas

från tillämpning av 1916 års lag. För den händelse en sådan lagändring

icke kan genomföras, hemställer förbundet, att de av jordbrukskasseutred-

ningen föreslagna ändringarna i 18 § måtte förverkligas. Förbundets styrelse

anför.

Styrelsen har beträffande de konsumentkooperativa föreningarna gjort

ungefär samma erfarenheter, som jordbrukskasseutredningen påtalat i fråga

om tillämpningen av 18 § andra stycket i 1916 års lag. I de fall en konsu­

mentkooperativ förening i ändamålsbestämmelsen i sina stadgar angivit,

förutom att den skall främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom

att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, att den

skall fylla något annat ändamål, t. ex. att sprida ekonomisk upplysning

bland medlemmarna eller dylikt, har detta ibland medfört svårigheter, då

det gällt att övertyga vederbörande myndigheter om att föreningen är att

anse som ofarligt rättssubjekt enligt 1916 års lag. De av jordbrukskasse­

utredningen föreslagna ändringarna i nämnda lagrum måste därför enligt

styrelsens mening komma att verka förtydligande och klarläggande på ett

ändamålsenligt sätt. Verkan av en sådan lagändring torde bliva till båtnad

icke blott för de föreningar, som är anslutna till jordbruks- och konsument­

kooperationen utan för de ekonomiska föreningarna i vidare omfattning.

Styrelsen vill emellertid framhålla, att det av jordbrukskasseutredningen

behandlade första alternativet att helt undantaga ekonomiska föreningar

från tillämpningen av 1916 års lag synes styrelsen mer tilltalande än före-

närnnda förslag om lagändring. Styrelsen anser, vilket utredningen också be­

rört, att i och med införandet av den nya föreningslagen har riskerna för

utländskt inflytande i de ekonomiska föreningar, som falla under denna lag,

minskat i så hög grad, att de är praktiskt taget betydelselösa. Det förhåller

sig visserligen så, att det alltjämt existerar ekonomiska föreningar, som ly­

der under de äldre föreningslagarna och att man beträffande dessa för­

eningar — åtminstone teoretiskt — måste räkna med att utländskt intly-

lande i vissa fall kan komma att dominera. Det skulle därför enligt styrel­

sens mening vara den enklaste och ändamålsenligaste lösningen alt lägga

lagstiftningen efter den linjen, att samtliga de föreningar som antagit så­

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

dana stadgar, alt de falla under den nya föreningslagen, automatiskt skulle

bliva undantagna från tillämpningen av 1916 års lag men icke övriga för­

eningar. Därmed skulle den fördelen uppnås, att de i jordbruks- och konsu­

mentkooperationen ingående föreningarna, vilka ju allmänt antar stadgar i

enlighet med nya föreningslagens föreskrifter, kommer att falla utanför til 1-

iämpningen av 1916 års lag.

Det bör i detta sammanhang bemärkas, att om det av 1953 års skatte­

flyktskommitté framlagda förslaget till förordning om skatt på fonderade

vinstmedel (fondskatt) med däri intagna bestämmelser om utköp av egen­

dom från bl. a. ekonomiska föreningar, fastställcs såsom lag, kommer med

säkerhet huvudparten av nu existerande »enmansägda» fastighetsföreningar

att bringas att upphöra. Därmed torde också de ur synpunkten av 1916 års

lag farligaste rättssubjekten, som lyder under äldre lagstiftning, att i hög

grad decimeras till antalet.

Bank- och fondinspektionen uttalar, att den icke kan finna annat än att

den föreslagna kompletteringen av 18 § inskränkningslagen sakligt sett är

berättigad. I sitt yttrande förklarar inspektionen inledningsvis, att den icke

i förevarande sammanhang anser sig böra ta ställning till frågan om lämp­

ligheten av att inrätta en jordbrukets bank. Denna fråga torde böra skär­

skådas i ett sammanhang, då tillfälle framdeles föreligger att bedöma utred­

ningens förslag till ny jordbrukskasselagstiftning i dess helhet. Ämbetsver­

ket anför vidare.

Under sådana omständigheter kunde det måhända te sig omotiverat att nu

ingå på prövning av en annan fråga, om vars framtida aktualitet man icke

för närvarande kan med säkerhet uttala sig. Å andra sidan kan det väl icke

vara ur vägen att den sistnämnda frågan underkastas en förberedande pröv­

ning redan på nuvarande stadium, varigenom det alltså i god tid kunde

klarläggas, att den eventuella bankbildningen icke strandar på formella grun­

der. Härför talar tydligen även vissa andra skäl. Det är sålunda inspektio­

nen icke obekant att man hos andra föreningar, särskilt inom jordbrukets

föreningsrörelse, i viss utsträckning utnyttjat aktiebolag som organisations-

företag, till exempel för tillverkning av någon för rörelsen nödvändig stapel­

produkt eller liknande ändamål. Då viss oklarhet synes råda huruvida jord-

bruksekonomisk förening, speciellt huvudorganisation, äger rätt att för­

värva aktie i sådant bolag, kan det vara skäl att även av denna anledning

överväga behovet av en lagändring.

Vad härvid först angår frågans rent sakliga sida synes det uppenbart att

centralkassor för jordbrukskredit samt övriga föreningar tillhörande jordbru­

kets föreningsrörelse — alltså inklusive huvudorganisationerna — är och

måste antagas förbli genuint svenska sammanslutningar och följaktligen av

beskaffenhet att böra vara undantagna från inskränkningslagen, som ju syf­

tar till att motverka utländsk bestämmanderätt över svenska nytligheter av

central betydelse. Sakligt sett kan därför inspektionen icke finna annat än

att den komplettering som föreslås i avseende å undantagsbestämmelserna i

18 § inskränkningslagen är berättigad.

Lantbruksnämnden i Östergötlands län framhåller, att förvärv av jord­

bruksfastighet blir underkastat prövning av lantbruksnämnd enligt lagen

den 17 juni 1948 om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet,

i den mån förvärvstillstånd jämlikt annan författning cj erfordras. Vid så­

13

dant förhållande finns ur de synpunkter nämnden företräder ej anledning

till erinran mot utredningsförslaget.

Svea hovrätt säger sig hysa vissa betänkligheter mot förslaget. Betänklig­

heterna gäller icke att centralkassa upptas bland de rättssubjekt som skall

undandras lagens tillämpning utan förslaget i övrigt. Vad angår den modifi­

kation, som knutits till de under b) uppräknade föreningarna, har hovrät­

ten icke lyckats utröna, huruvida därutinnan föreligger endast ett förtyd­

ligande av gällande rätt på området. Skulle så vara fallet, kan ifrågasättas

om särskilt med hänsyn till bedömandet av rättsläget i förfluten tid något

sådant förtydligande är påkallat eller ens lämpligt. Innefattar förslaget där­

emot en ändring i sak, synes det hovrätten visserligen troligt, att denna

uppmjukning icke skall betaga föreningarna egenskapen av ofarliga rätts­

subjekt, men hovrätten kan från sin erfarenhet icke med säkerhet avgöra,

huruvida tillräcklig garanti finnes för att förenings huvudändamål är det i

lagen angivna och om icke möjlighet öppnas till en mindre önskvärd struk­

tur av förening, som åtnjuter undantagsställning. Måste de antydda farhå­

gorna, som icke torde gälla de till jordbruket anslutna föreningarna, anses

oberättigade, har hovrätten icke heller någon erinran att framställa mot för­

slaget i denna del, liksom ej heller mot förslaget att från lagens tillämpning

undantaga förening, som upptagits under c).

Hovrätten över Skåne och Blekinge — som förklarat sig ej ha något att

erinra mot förslaget — uttalar, att det föreslagna tilläggsstadgandet torde

innebära en saklig ändring och ej endast ett förtydligande av nu gällande

stadgande.

Länsstyrelsen i Kristianstads län avstyrker förslaget dels på den grund

att det kan föra alltför långt och dels på den grund att det skulle bereda

svårigheter vid rättstillämpningen. Länsstyrelsen anför:

Länsstyrelsen har i princip icke något att erinra emot att jordbrukskasse-

rörelsens sammanslutningar genom en lagändring beredes möjlighet att

förvärva aktier i den planerade banken. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma

kommer emellertid ett genomförande av förslaget till ändring av 18 § i 1916

års lag att sträcka sina verkningar långt över det intresse, som man med det­

samma avsett att tillgodose. I sista stycket av ändringsförslaget har näm­

ligen intagits den föreskriften, att förening med ändamål att på vissa sätt

främja medlemmarnas ekonomiska intressen skall, oavsett att den i anslut­

ning till sin huvudsakliga verksamhet utövar viss annan verksamhet, vara

undantagen från de inskränkande bestämmelserna i 1916 års lag. Genom

nämnda föreskrift har man velat göra det möjligt för huvudorganisationer­

na inom jordbrukets föreningsrörelse såsom Sveriges lantbruksförbund och

de till detta anslutna ekonomiska rikssammanslutningarna att förvärva ak­

tier i den planerade jordbrukets bank. Som ovan nämnts konnner den ifråga­

varande föreskriften, sådan den av utredningen avfattats, att sträcka sig

över ett långt vidare område än det som den är avsedd att täcka. Att när­

mare angiva de slag av ekonomiska föreningar, som genom föreskriften kan

komma att undantagas från lagens inskränkande bestämmelser, är vansk­

ligt. Uteslutet är det väl icke att sådana rättssubjekt, som man genom 18 5j

i 1916 års lag velat utestänga från inflytande över svenska nyttigheter, skulle

kunna göra ett sådant inflytande gällande, om föreskriften komme till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Därtill kommer att förslaget delvis givits en sådan utformning, som kan

komma att bereda svårigheter vid rättstillämpningen. Enligt länsstyrelsens

praxis har ekonomisk förening undantagits från 1916 års inskränkande be­

stämmelser endast i de fall, då föreningens ändamål, sådant det angivits

i dess stadgar, varit enbart och otvetydigt sådant, som i 18 § i 1916 års lag

sägs. Samma praxis synes råda hos inskrivningsdomare i länet. Med denna

praxis erbjuder tillämpningen av 18 § i 1916 års lag egentligen ingen svå­

righet, såvitt rörer ekonomisk förening.

Annat skulle emellertid förhållandet bliva, därest en föreskrift av det in­

nehåll, som i sista stycket i lagförslaget angives, skulle införas. Det skulle

då ankomma på vederbörande myndigheter, i första hand länsstyrelser och

inskrivningsdomare, att avgöra vilken verksamhet som är föreningens hu­

vudsakliga. Då detta icke alltid torde vara uttryckligen angivet i föreningens

stadgar, kan det få ankomma på myndigheten att verkställa utredning här­

om. Frånsett att en dylik utredning i många fall kan bliva med hänsyn till

huvudfrågans vikt alltför tidsödande och betungande, torde begreppet hu­

vudsaklig verksamhet bliva föremål för skiftande tolkningar. Än vidlyftigare

kan utredningsförfarandet länkas bli där fråga är om förening, som utgör

sammanslutning av föreningar, vilka är undantagna från tillämpningen av

1916 års lag (punkt c i lagförslaget).

Länsstyrelsen i Östergötlands län — som ej har något att erinra mot för­

slaget såvitt gäller centralkassor och huvudorganisationer och som finner

det sakligt motiverat även i övrigt — uttalar likväl vissa betänkligheter be­

träffande den praktiska tillämpningen. Enligt länsstyrelsens mening torde

det ofta bli förenat med stora svårigheter att med ledning av stadgarna för

en förening avgöra vilken verksamhet som är att anse såsom föreningens

huvuduppgift. Tveksamhet kan sålunda uppkomma huruvida såsom en för­

enings huvudsakliga verksamhet skall anses den del av verksamheten som

har den största omfattningen eller den verksamhetsgren som ur annan syn­

punkt möjligen kan betecknas såsom den för föreningen viktigaste.

Den föreslagna formuleringen av lagtextens sista stycke har kritiserats av

Svea hovrätt, bank- och fondinspektionen samt Sveriges lantbruksförbund.

Svea hovrätt ifrågasätter, om icke det tillagda sista stycket tekniskt sett

lämpligen borde slopas och den därmed åsyftade författningsändringen ge­

nomföras så att redan under b) gives uttryck åt verkliga förhållandet och

således inskrives, att där avses förening med huvudsakligt ändamål, som i

stadgandets nuvarande lydelse sägs. Bank- och fondinspektionen anser, att

det sista stycket i den föreslagna nya paragrafen synes ha erhållit en formu­

lering som är något för vid för det avsedda ändamålet och därför torde böra

i någon mån omredigeras, förslagsvis på det sätt att följande sats tillägges:

»-------------, under förutsättning dock att sistnämnda verksamhet uppenbar­

ligen är av underordnad betydelse i förhållande till föreningens huvudsak­

liga verksamhet». Sveriges lantbruksförbund håller före, att syftet med det

förtydligande tillägget till 18 § skulle komma till klarare uttryck med föl­

jande formulering: »Under b) avsedd förening skall vara undantagen från

lagens inskränkande bestämmelser, även om föreningen enligt sina stadgar

jämväl må utöva biverksamhet». Därigenom undvikes enligt förbundets upp­

fattning den oklarhet, som ordet »viss» i förslaget medför. Man kan ej otve­

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

15

tydigt utläsa, om därmed avses en begränsning av verksamhetens omfatt­

ning eller av de tillåtna biverksamheternas art. Såsom ytterligare ett skäl

till omformuleringen anför förbundet, att den stadgeavfattning utredningen

vill låta förslaget omfatta icke alltid innebär, att föreningen verkligen driver

biverksamhet. Ofta användes nämligen stadgeavfattningen för att ge före­

ningen möjlighet att börja en sådan verksamhet utan att därvid behöva

ändra stadgarna.

Departementschefen.

Den omständigheten att de kooperativa föreningarna undantagits från de

inskränkande bestämmelserna i 1916 års lag motiverades vid lagens till­

komst med att dessa föreningars ändamål och organisation syntes i och

för sig innebära tillräcklig trygghet mot de vådor man velat förebygga med

lagstiftningen. Den i lagens 18 § valda formuleringen — förening med än­

damål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa

livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av med­

lemmarnas verksamhet, bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån

åt medlemmarna — ansluter till den uppräkning av olika grupper ekono­

miska föreningar, som förekom i 1 § första stycket av den vid inskränk­

ningslagens tillkomst gällande lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska före­

ningar, med den skillnaden allenast att föreningslagen därutöver upptog en

grupp föreningar med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska in­

tressen genom att idka annan ekonomisk verksamhet.

Jordbrukskasseutredningens förslag innebär, att följande tre kategorier

av föreningar skall uttryckligen undantagas från de inskränkande bestäm­

melserna i 1916 års lag, nämligen centralkassor för jordbrukskredit, vissa

s. k. huvudorganisationer — föreningar som utgör sammanslutningar av

föreningar, vilka är undantagna från lagens tillämpning — samt föreningar

med sådan biverksamhet som direkt ansluter till, låt vara att den efter orda­

lagen ej går in under de i 18 § angivna kooperativa ändamålen.

Utredningens förslag föranledes närmast av önskemålet att föreningar

tillhörande dessa tre kategorier skall kunna komma i fråga som aktieägare

i en tilltänkt jordbrukets bank. Visserligen är denna bankbildning ej ome­

delbart aktuell, men det är likväl av praktisk betydelse att frågan huruvida

nämnda föreningar har rättslig möjlighet att förvärva aktier i en jordbru­

kets bank blir till fullo klarlagd, innan slutlig ståndpunkt tages till jord-

brukskasserörelsens framtida organisation. Härtill kommer det större in­

tresset att över huvud klarlägga de kooperativa föreningarnas ställning i

förhållande till 1916 års lag.

Under remissbehandlingen har någon erinran i och för sig icke framförts

mot förslaget att bland de i 18 § uppräknade föreningarna medtaga central­

kassor för jordbrukskredit samt sådana huvudorganisationer som utgör

sammanslutningar av föreningar, vilka är undantagna från tillämpningen

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

av 1916 års lag. Sakligt sett är det angeläget, att lagstiftningen icke vållar

några onödiga formella svårigheter för centralkassornas och huvudorgani­

sationernas verksamhet. Och då de intressen lagen vill skydda ej torde kunna

bli skadade genom att dessa två grupper av föreningar uttryckligen undan­

tages från lagens inskränkande bestämmelser, vill jag biträda förslaget i

denna del.

Förslagét att från lagens inskränkande bestämmelser jämväl undantaga

föreningar, vilka driver viss biverksamhet vid sidan av de i 18 § godtagna

kooperativa ändamålen, får ses mot bakgrunden av att många föreningar

inom jordbrukets föreningsrörelse ■—- i likhet med åtskilliga andra koope­

rativa föreningar — såsom en följd av föreningsväsendets väldiga utveck­

ling under de senaste årtiondena kommit att driva en så mångskiftande

verksamhet, att den i vissa av sina förgreningar svårligen kan pressas in

under beskrivningen i inskränkningslagens 18 §, om stadgandet tolkas

strängt efter ordalagen (jfr beträffande tolkningen Nytt Juridiskt Arkiv 1933

s. 319). I sak torde någon tvekan icke behöva råda därom, att föreningarna

inom jordbrukets föreningsrörelse samt övriga kooperativa föreningar av

gängse typ, t. ex. inom konsumentkooperationen, är ofarliga rättssubjekt ur

de synpunkter varom i 1916 års lag är fråga, oavsett att dessa föreningar

enligt sina stadgar må bedriva viss biverksamhet. Det synes med hänsyn här­

till icke behöva möta några betänkligheter att uttryckligen undantaga dessa

föreningar från lagens inskränkande bestämmelser. I brist på utredning

synes det däremot icke tillrådligt att, på sätt kooperativa förbundet yrkat,

nu utvidga undantagsbestämmelsen till att avse ekonomiska föreningar över

huvud taget eller i allt fall ekonomiska föreningar som lyder under 1951 års

föreningslag.

Onekligen föreligger ur lagteknisk synpunkt vissa svårigheter att på ett

nöjaktigt sätt beskriva undantaget beträffande kooperativa föreningar med

biverksamhet. De farhågor för den praktiska tillämpningen som kommit till

uttryck i vissa remissyttranden torde dock komma att väsentligen bortfalla,

därest man i stället för jordbrukskasseutredningens förslag väljer den linje

Svea hovrätt förordat och alltså föreskriver, att förening med huvudsak­

ligt ändamål som i stadgandets nuvarande lydelse sägs skall vara undan­

tagen från lagens inskränkande bestämmelser. Det synes ej föreligga någon

risk för att stadgandet med en sådan formulering skulle kunna komma att

missbrukas.

I enlighet med vad här anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 maj 1916 (nr

156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, vilket

är av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen lögade lagförslaget, har här

uteslutits.

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av proto­

kollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Lars-Erik Samuelsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

17

2

Bihang till riksdagens protokoll 19afl. 1 samt. Nr 206.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 206

.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 26 mars

1954-.

Närvarande:

justitieråden N^issen,

H^ellquist,

K^arlgren,

• regeringsrådet E^ckerberg.

Enligt lagrådet den 23 mars 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i stats­

rådet den 5 mars 1954, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtan­

de skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den

30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast

egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

e. o. hovrättsassessorn Per-Erik Furst.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Justitierådet Karlgren tilläde:

Det remitterade förslaget innebär bland annat, att under undantagsbestäm­

melsen i 18 § i förevarande lag skall innefattas jämväl en ekonomisk för­

ening, som icke uteslutande har till ändamål att främja medlemmarnas eko­

nomiska intressen genom sådan »accessorisk» verksamhet som under b) i

andra stycket av samma paragraf angives, därest dock det »huvudsakliga»

ändamålet är av dylik beskaffenhet. Denna regel synes böra ha till förutsätt­

ning, att även 1 § gällande föreningslag tolkas sålunda, att man vid avgöran­

det av frågan, huruvida föreningens ändamål och verksamhet äro av den

art som lagbudet kräver för föreningens registrering, har att taga hänsyn

till vad som utgör föreningens huvudsakliga ändamål och verksamhet. Mot

en sådan tolkning av sistnämnda lagrum synes ej heller någon avgörande

invändning kunna resas, även om tolkningen i viss mån försvårar upprätt­

hållandet av det krav på accessorisk verksamhet, som föreningslagen upp­

ställer.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

19

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander^, ministern för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

S

köld

, Z

etterberg

, L

ingman

, N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jälmar

N

ilson

, L

indell

, N

ordenstam

.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter ge­

mensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet lagrådets den 26

mars 1954 avgivna utlåtande över det den 5 mars 1954 till lagrådet remit­

terade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 30 maj

1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom

eller gruva eller aktier i vissa bolag.

Efter att ha redogjort för lagrådets yttrande hemställer föredraganden, att

lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläg­

gas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischier.