Prop. 1975/76:198

om ändring i byggnadasstadgan (1959:612)

Prop. 1975/ 76:198 Regeringens proposition

1975/ 76:198 om ändring i byggnadsstadgan (l959:612);

beslutad den 25 mars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME l'NG'VAR CARLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bostäder avsedda för annat än fritidsändamål skall utformas så att de blir tillgängliga för och kan nyttjas av personer med handikapp. Förslaget innebär en komplettering av gällande bestäm- melser i byggnadsstadgan om handikappanpassad utformning av offentliga lokaler och arbetslokaler. I propositionen föreslås vidare att den skälighets- prövning som nuvarande bestämmelser möjliggör avskaffas.

Flerfamiljshus i två våningar samt en- och tvåfamiljshus får enligt förslaget liksom hittills uppföras utan hiss.

Byggnadsnämnd föreslås kunna medge undantag från kravet på tillgäng- 'lighet till flerfamiljshus i högst två våningar samt en- och tvåfamiljshus. om det är påkallat med hänsyn till terränglörhållandena.

Enligt förslaget skall byggnadsnämnden även beträffande arbetslokaler kunna medge undantag. om så påkallas med hänsyn till arten av den verk- samhet, för vilken lokalen är avsedd.

För att säkerställa att de föreslagna ändringarna kan tillämpas vid om- byggnadsåtgärder föreslås vidare att byggnadsstadgans bestämmelser rörande ombyggnad kompletteras.

De föreslagna ändringarna är avsedda att träda i kraft den l juli 1977. Enligt förslaget får dock viss typ av bostadsbyggnad i tre våningar uppföras utan hiss. om byggnadslov för byggnaden söks före den 1 januari 1981.

Prop. 1975/76: 198

Förslag till Lag om ändring i byggnadsstadgan (19.59z612)

Härigenom föreskrives i fråga om byggnadsstadgan ( 1959:612 )l dels att 465" andra stycket 1.2 skall upphöra att gälla. dels att 42a och 48 aåå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande [vale/se

42a'

De utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde eller som utgöra arbetslokal skola i ska"/ig om- fattning utformas så att de bliva till- gängliga för och kunna nyttjas av personer vilkas rörelseförmåga eller orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder. invaliditet eller sjuk- dom.

48a

Vid sådan ändring av byggnad, som enligt 75 & b)—D är att hänföra till nybyggnad. skola bestämmelser- na i 385 första stycket. 40 och 42—48 555 tillämpas endast beträffan- lStadgan omtryckt l972:776.

Föreslagen lydelse s

Bostik/erjör annat ändamål än./ri- tidsändamål och de utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde eller som utgöra arbetslokal skola utformas så att de bliva till- gängliga för och kunna nyttjas av personer vilkas rörelseförmåga eller orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder. handikapp eller sjuk- dom.

Bostadsbvggnad i två våningar och bostadsbyggnad med högst två bo- stadsldgenheterfår upp/äras utan hiss eller motsvarande anordning. Byggnadsnämnden kan medgiva tmdantagji'ån kravet på tillgänglighet lill bostadsbyggnad i högst två våning- ar oc'h bostadsbyggnad med högst två bostadslågenheter. (lärså påkallas med hänsyn till terräng/örhållandena.

livggnadsnämnden kan i fråga om arbetslokal medgiva undantag från de i . första stycket angivna kraven. där så påkallas med hänsyn till arten av den verksamhet för vilken lokalen är av- sedd. '

'7 &_

Vid sådan ändring av byggnad. som enligt 75 &" b)—f) är att hänföra till nybyggnad. skola bestämmelser- na i 38ä första stycket. 40 och 42-48 åå tillämpas endast beträffan-

Prop. 1975/76zl98

Nuvarande lydelse

de de [delar av byggnaden som be- röras av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att des- sa delar av byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på säkerhet. god vär- mehushållning. god hygien och trev- nad.

Föreslagen lydelse

de de delar av byggnaden som be- röras av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att des- sa delar av byggnaden skola uppfylla skäliga anspråk på säkerhet. handi- kappanpassning. god värmehushåll- ning. god hygien och trevnad.

1 byggnadens övriga delar skola sådana brister som avse hållfasthet. brand- säkerhet eller sanitära förhållanden och som innebära så avsevärda olägen- heter att de icke skäligen kunna godtagas undanröjas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. Bostadsbyggnad i tre våningar. som innehåller högst sex bostadslägenheter per trapphus utöver dem som är belägna på entréplanet, får dock uppföras utan hiss. om byggnadslov för byggnaden sökes före den 1 januari 1981.

Prop. 1975/76zl98 4

Utdrag BOSTADSDEPARTEM ENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-03-25

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden Sträng. An- dersson. Johansson. Holmqvist. Aspling. Lundkvist. Geijer. Bengtsson. Nor- ling. Lidbom. Carlsson. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson. Zachrisson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson

Föredragande: statsrådet CarISSc-n

Proposition om ändring i byggnadsstadgan (1959z612)

1. Inledning

Byggnadsstadgan (1959:612. omtryckt 19721776. ändrad senast 1975:817. 819. BS) innehåller bestämmelser om bl.a. hur byggnad skall utformas. Bestämmelserna syftar till att tillgodose en från t. ex. estetiska. hygieniska och brandtekniska synpunkter ändamålsenlig utformning av byggnaderna. [ BS ställs bl.a. krav på att bostäder skall anordnas och inredas så att de bereder möjlighet till trevnad och god hygien. 42 a & BS innehåller föreskrift om utformning av offentliga lokaler och arbetslokaler i syfte att göra sådana lokaler tillgängliga för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsför- måga.

Närmare föreskrifter om bl. a. utförande av byggnader meddelas av statens planverk. som också utfärdar de ytterligare råd och anvisningar som behövs för tillämpningen av BS. Föreskrift. som är av icke oväsentlig ekonomisk betydelse eller av annan orsak är av större vikt. skall för att bli gällande fastställas av regeringen (76% 1 mom. tredje stycket BS).

Planverket har. efter samråd med bostadsstyrelsen. i skrivelse till bo- stadsdepartementet hemställt dels att tillämpningsområdet för 42 a ;" BS ut- vidgas till att avse bostäder. dels att den i paragrafen intagna föreskriften om skälighetsprövning utgår. I samråd med bostadsstyrelscn har planverket utarbetat föreskrifter för tillämpningen av 42 a & beträffande bostäder. Plan- verket har anhållit att regeringen fastställer föreskrifterna.

Prop. 1975/762198

Ut

Efter remiss har yttranden avgetts av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). ar- betarskyddsstyrelsen. byggnadsstyrelseh. skolöverstyrelsen. socialstyrelsen. konsumentverket. riksrevisionsverket (RRV). statens råd för byggnadsforsk- ning. statens institut för byggnadsforskning. statens handikappråd. statens järnvägar (SJ). postverket. luftfartsverkct. handikapputredningen. länsstyrel- serna och länsbostadsnämnderna i Stockholms. Västmanlands. Örebro. Mal- möhus och Västerbottens län. Svenska kommunlörbundet. Svenska bygg- nadsentreprcnörföreningen (SBEF). Svenska byggnadsarbetarelörbundet. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Svenska riksbyggen. Hyres- gästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB). Sveriges fastighetsägarelörbund. Sveriges villaägarelörbund. Hyresgästernas riksför- bund. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRl). Sveriges industriförbund. Byggstandardiseringen. Sveriges trähus- fabrikers riksförbund (STR). Folkets husföreni ngarnas riksorganisation. Sveri- ges köpmannalörbund. Lant'lsorganisationen (LO). Svenska arbetsgivareför- eningen(SAF).Handikapplörbundenscentralkommitté(HCK).De handikap- pades riksförbund (DHR). Handikappinstitutet. Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka. Riksförbundet mot reumatism. Rikslöreningen för trafik- och po- lioskadade. Anti-handikapp. MS-lörbundet. Tekniska högskolan i Lund. Svcnskaarkitekters riksförbund (SA R).Svenska inredningsarkitekters riksför- bund samt Stockholms. Göteborgs.Örebro. Malmö. Västerås och Umeå kom- muner.

Länsstyrelsen i Örebro län har bifogat yttrande från länsläkarorganisatio- nen i länet. Länsstyrelsen i Malmöhus län har t-ill sitt yttrande fogat yttrande från Malmöhus länshandikappråd. Örebro kommun har bifogat yttrande från Stiftelsen Hyresbostäder i Örebro.

2. Gällande rätt

Genom ändring i BS år 1966 (Sl—"S 1966zl75) infördes en ny bestämmelse. 42 a i. av innehåll att de utrymmen i byggnad. till vilka allmänheten äger tillträde. i skälig omfattning skall utformas så att de blir tillgängliga för och kan nyttjas av personer vilkas rörelseförmåga är nedsatt till följd av ålder. invaliditet eller sjukdom. Planverket utfärdade därefter såväl före- skrifter som anvisningar lör tillämpningen av 42 a &. Vissa av föreskrifterna fastställdes av Kungl. Maj:t år 1969.

Tillämpningsområdet för 42 aå utsträcktes år 1971 (SFS 1971:378) till att omfatta även utrymmen i byggnad som utgör arbetslokal. Bestämmelsen gjor- des också tillämplig på personer vilkas orienteringsförmåga är nedsatt till följd av ålder. invaliditet eller sjukdom. Ändringen i 42 a & föranledde planverket att utfärda vissa tillägg till gällande föreskrifter och anvisningar till BS. Planverkets bestämmelser kallades "Handikappbyggnormer" och är nu inar- betade i verkets publikation. Svensk byggnorm (SBN 1975).

Prop. 1975/76:198 6

3. Förslaget

Planverket anför följande synpunkter i sin skrivelse till regeringen. 1 sam- band med att gällande anvisningar och praxis vid granskning för statliga bostadslån (God bostad) år 1975 sammanfördes med bestämmelserna i Svensk Byggnorm (SBN) aktualiserades också vissa utvidgningar av inne- hållet i föreskrifterna i SBN. Det bedömdes som särskilt angeläget att dels föra in bestämmelser i SBN som tillgodosåg de ökade krav på tillgänglighet som bostadsstyrelsen hade framfört i ett år 1973 lämnat förslag till nya anvisningar för statliga bostadslån. dels utvidga tillämpningsområdet för 42 a; BS till att omfatta även bostäder. Planverket har därför i samarbete med bostadsstyrelsen utarbetat ett förslag till tillämpningsföreskrifter till nämnda paragraf. Verket har tidigare aktualiserat frågan om en ändring av 42 a å" så att även bostäder omfattas av paragrafen. Lagstiftning har dock fått anstå i avvaktan på att erforderliga tillämpningsföreskrifter i SBN har utarbetats. Ett av de viktigaste motiven för att skälighetsprövningen togs in i 4211; var osäkerth om konsekvenserna av paragrafens tillämpning. Planverket anser att verkets förslag till föreskrifter skapar förutsättningar för att dels utvidga tillämpningsområdet för paragrafen till att avse även bostäder. dels slopa det särskilda stadgandet om skälighetsprövning.

l förslaget till tillämpningsföreskrifter har planverket och bostadsstyrelsen bl. a. tagit med en föreskrift om hiss. som innebär att bostadshus med fler än två våningar skall förses med hiss som rymmer rullstol. Som skäl att begränsa kravet på hiss till bostadshus med fler än två våningar anför myn- digheterna. att det måste anses angeläget att kunna medge uppförande av hus i högst två våningar utan hiss. dels av miljöskäl och behovet av att bo med markkontakt. dels också av integrationsskäl då hustypen möjliggör blandning av bostäder med olika upplåtelseformer. Eftersom krav på hiss är den mest genomgripande åtgärden för att åstadkomma tillgänglighet be- dömer verken det rimligt att bostadshus i tre våningar med ett mindre antal lägenheter per trapphus skall få uppföras utan hiss t.o.m. år 1980. Enligt verken kan för ombyggnader särskilda undantagsregler behöva till- lämpas.

Planverket och bostadsstyrelsen konstaterar att förslaget till tillämpnings- föreskrifter innebär att vissa utformningar av lägenheter och hus. som kan förekomma i dag. inte blir tillåtna. Möjligheterna att välja andra lösningar är emellertid så stora att de nya tillgänglighetskraven enligt verkens upp- fattning inte behöver medföra några kostnadsökningar.

Beträffande konsekvenserna av det föreslagna kravet på hiss anför plan- verket och bostadsstyrelsen följande synpunkter. Övervägande antalet ny- byggda fyravåningshus har hiss. Även loftgångshus och punkthus i tre vå- ningar förses vanligtvis med hiss. Dessa hustyper utgör emellertid en mycket liten andel av flerfamiljshusproduktionen. som f. n. domineras av bostadshus

Prop. 1975/76:198 7

i två och fem eller fler våningar. Som en följd av kravet på hiss kommer det i första hand att byggas än färre fyravåningshus samt loftgångshus och punkthus i tre våningar. Lamellhus i tre våningar har länge varit vanligt i nyproduktionen men är nu på tillbakagång. 1 den aktuella projekteringen förekommer denna hustyp enligt bostadsproducenterna nästan bara vid kom- pletteringar av äldre trevåningsbebyggelse och då av miljöhänsyn. Ett krav på hiss i denna hustyp kommer att ytterligare minska byggandet av dessa hus. I viss utsträckning kommer. då det finns särskilda skäl. lamellhus i tre våningar naturligtvis att förekomma även i framtiden. Kravet på hiss medför då en merkostnad per lägenhet om 7000—10000 kr.

4. Remissyttrandena

Planverkets förslag har fått ett i huvudsak positivt mottagande vid re- missbehandlingen. De positiva omdömena gäller främst förslaget att utvidga tillämpningsområdet för 42 a_ä BS till att omfatta även bostäder. Förslaget att avskaffa den möjlighet till skälighetsprövning som kan ske enligt nämnda bestämmelse har också tillstyrkts av flera remissinstanser. Ett antal remiss- instanser framhåller att planverkets förslag inte bör genomföras förrän dess kostnadskonsekvenser har utretts ytterligare. En del remissinstanser föreslår ytterligare ändringar av 42a &.

Några principiella invändningar mot förslagets syfte att underlätta för handikappade att bo och vistas i bostäder har inte framförts vid remiss- behandlingen. Från flera håll har understrukits att ett genomförande av förslaget skulle göra det möjligt att tillgodose ett väsentligt jämlikhetskrav. nämligen rätten för alla kategorier av boende att ha tillgång till ändamåls- enliga bostäder. .S'vtwska kommttn/t'irbttnde/ framhåller således att målsätt- ningen för samhällets insatser är att göra det möjligt för alla att ta del av samhällsgemenskapen och kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Genom olika åtgärder under de senaste åren har de handikappades situation successivt förbättrats. Som ett led i dessa strävanden bör därför enligt för- bundet 42 a Q' BS ändras på föreslaget sätt. Sac'ialsti'relsen. :(.-41.5”. konsument- verket. statens instittttjöl' h_t"ggnads/arskning, .S'PRI och LO uttalar i huvudsak samma synpunkter och tillstyrker ändringsförslaget utan reservationer. De organisationer som företräder de handikappade betonar de fördelar som för- slaget medför. HCK framhåller att den föreslagna ändringen av lagtexten uppfyller HCKzs önskemål. HCK vill därför understryka angelägenheten av att ändringen kommer till stånd. Enligt DHR kommer förslaget att skapa större förutsättningar för handikappade att fritt välja sin bostad. vilket också ligger i linje med de bostadspolitiska målsättningarna. l-Iandilt'apputra/ningen framhåller att integration är ett intresse för alla. Var och en skall kunna umgås hemma med vem han vill. även med rullstolsberoende och andra handikappade. Nästan alla familjer har — eller får anhöriga eller vänner som är handikappade.'t. ex. på grund av åldersförändringar. Utredningen

Prop. 1975/76:198 8

påpekar att antalet personer. som är äldre än 67 år. är drygt en miljon och ökar betydligt snabbare än befolkningen i övrigt. Bland dessa personer är många rörelsehindrade eller handikappade på annat sätt. Om bostäderna byggs så att de blir tillgängliga för alla får de äldre större möjligheter att bo kvar i sina invanda miljöer. Många yngre blir tillfälligt rörelsehindrade efter skador i trafiken. i arbetet och på fritiden. Det är viktigt att också de kan använda sina bostäder.

I några remissvar åberopas civilutskottets utlåtande år 1974 att kraven på att vidga handikappanpassningen får löpande prövas och prioriteras efter angelägenhetsgrad. RR V anser att planverket i sitt förslag inte har belyst hur pass angeläget det är att generellt handikappanpassa nyproducerade bo- städer i förhåflande till andra åtgärder för att förbättra de handikappades situation. $.th förordar att de mest angelägna åtgärderna kommer till stånd inom rimlig tid. Till dessa åtgärder hör enligt SAF de individuella hjälp- medlen. den specialutformade bostaden och färdtjänst för de svårast rö- relsehindrade. Därnäst torde komma de allmänna kommunikationsmedlen. offentliga inrättningar samt vissa arbetsplatser och affärer. SAF anser att först därefter torde med tanke på nyttan förde handikappade komma andra lokaler såsom samtliga affärer. bostäder och arbetsplatser.

I ett antal remissyttranden uttalas osäkerhet om vilka kostnadskonse- kvenser som förslaget kan komma att medföra. SBEF anser att de föreslagna bestämmelserna medför betydande fördyringar i bostadsproduktionen. främst på grund av kraven på ökad bostadsyta. Produktionskostnaden för bostäder kan enligt SBEF beräknas öka med minst 250 milj. kr. per år. Dessa kostnadsstegringar kommer i en situation då boendekostnaderna av många redan anses höga. lgångsättningen inom bostadsbyggandet kan för- svåras. SBEF. som dock inte vill avstyrka förslaget på sådana grunder. hem- ställer att statsmakterna noga prövar förslaget med hänsyn till dess kon- sekvenser för boendekostnaderna. RRI" anser att underlag saknas för att bedöma kostnader och effekter av förslaget. .S't'vrigus t'i/lmiigur/örhzmd av- styrker förslaget med hänsyn till att de ekonomiska konsekvenserna inte kan anses tillräckligt belysta. .S'rvrigt's imlzIstri/örhmzd ifrågasätter om inte de handikappade är mer betjänta av att en bråkdel av de merkostnader som förslaget förväntas medföra satsas på åtgärder som de handikappade kan ha mera dagligt utbyte av. exempelvis förbättrad standard på handi- kapplägenheter. Enligt förbundet framstår det från samhällsekonomisk ef- fektivitetssynpunkt angeläget att göra en sådan avvägning. Så länge detta inte har gjorts och innan en kostnadsberäkning av förslagen har presenterats bör enligt förbundet de föreslagna ändringarna inte genomföras. lla/rm"; och Lf'nn'ci kommune/' anser att kostnadskonsekvenserna inte har belysts. Västerås kommun anser att en sammanvägning av krav och kostnader måste göras innan bestämmelser och tillämpningsföreskrifter fastställs. Liknande syn- punkter framförs av liinssn'rc/swzi l-"iisrm-buuwis län. [ett gemensamt yttrande konstaterar I ISB. Svenska byggi1adsarbt'larc/örhtmdc! och Svenska riks/ligger]

Prop. 1975/76:198 9

att hänsynen till de handikappades behov ofrånkomligt leder till ökade pro- duktionskostnadcr för bostadsbyggandet. Dessa remissmyndigheter. SÅB(). .S'vwrska konmnrn/iirhuna'et. SBEF och STR förutsätter att bostadsfinansie- ringsförordningen. om det remitterade förslaget genomförs. ändras så att kostnadsökningarna in_räknas i låneunderlaget.

.S'PRI. [IC/x'. DIIR och LO framhåller förslagets kostnadsbesparande för- tjänster genom att särlösningar och vårdbehov kan minskas.

Delade meningar råder om planverkets förslag att avskaffa den skälig- hetsbedömning som nuvarande lydelse av 42 a ;" BS möjliggör. De remiss- myndigheter som tillstyrker förslaget hänvisar i allmänhet till den dispens- prövning som kan ske med stöd av andra bestämmelser i BS.

[ fråga om förslaget att göra 42 a & generellt tillämplig beträffande bostäder har huvudsakligen följande synpunkter framförts.

Sm'iaisrvreiswr. statens handikapp/tid. handikap/nara/ningen. IIC'Å'. DHR. il'ISj/l—il'blllltll'l och Riks/örhnmlel_liir lijärl— och langs/"aka hör till de remiss- instanser som tillstyrker förslaget och som samtidigt betonar att dispens- prövningen bör vara mycket restriktiv.

RR!” har i och för sig inget att erinra mot att skälighetsprövningen i 42 a s' utgår. Enligt RRV saknas emellertid underlag för att bedöma de kost- nadsmässiga konsekvenserna av att så sker. Enligt Sverigesjasliglwtsaga- rq/örhund kan det inte vara rimligt att alla bostäder skall byggas eller saneras så att de blir tillgängliga för handikappade. Det skulle medföra kraftigt ökade byggnadskostnader i såväl nya som äldre lägenheter. Man måste även räkna med att de lägenheter. som nyproduceras eller byggs om med iakttagande av de särskilda kraven. kanske i mycket ringa omfattning eller inte alls kommer att nyttjas av rörelsehindrade personer. Om så blir fallet skulle de skärpta villkoren medföra ett oförsvarligt slöseri med såväl arbetskraft som investeringsmedel. Förbundet förordar därför att lägenheter i vissa lämpliga bostadsområden förbereds för personer med nedsatt rörelseförmåga. STR föreslår att en skälighetsprövning behålls för småhusproduktionen i åtminstone viss omfattning. De som köper s.k. styckehus har valt sina hus med hänsyn till egna preferenser och den tilltänkta tomtens beskaf- fenhet. Det kan exempelvis vara nödvändigt att bebygga vissa tomter med sluttningshus. Liknande synpunkter framförs av Sveriges villaägare/Zirbund. Två ledamöter i kommunförbandets styrelse anser att den obligatoriska detalj- regleringen får helt orimliga konsekvenser i vissa fall och att kommunerna därför liksom tidigare bör ges rätt att i skälig omfattning ta berättigad hänsyn till de handikappade vid sin byggplanering. En ledamot i handikapptnred- ningen anser att den begränsning som ligger i stadgandets uttryck "i skälig omfattning" mycket väl skulle kunna kvarstå. om bedömningen av vad som är skäligt skulle bli-mer positiv till de "handikappades intressen. Då formuleringen redan nu bedömts som olämplig efter att ha gällt i endast några få år föreslår ledamoten i utredningen att orden "i skälig omfattning" ersätts med "så långt möjligt"—. Härigenom ges utrymme för de anpass-

Prop. 1975/76:198 10

ningsåtgärder som ligger inom — mestadels de ekonomiska — möjligheternas gräns. Länsstyrelsen och länsbos/adsnämnden i Malmöhus län konstaterar att den föreslagna lydelsen av paragrafen innebär ett generellt krav på att alla bostäder skall vara tillgängliga för handikappade. Av de föreslagna tillämp- ningsföreskrifterna framgår emellertid att detta inte varit avsikten. Enligt dessa föreskrifter undantas nämligen tvåvåningshus från kravet på hiss. Länsstyrelsen och länsbostadsnämnden anser därför att den i paragrafen intagna hänvisningen till en skälighetsprövning bör bibehållas beträffande bostäder. Även HSB. Svenska lat-ggnadsarbvtarc/örbandet. Svenska riksbyggen och SAR anser att den föreslagna generella lydelsen av 42 aå inte står i överensstämmelse med förslaget om tillämpningsföreskrifter rörande hiss. Dessa instanser rekommenderar därför att paragrafens lydelse överarbetas ytterligare. SBEF föreslår att 42 a; kompletteras med en bestämmelse om dispens.

ff.-HS. han(lika/;ptnrmlninng. HCK och DHR framhåller att nuvarande skälighetsprövning av tillgänglighetskraven ger upphov till olika tolkningar och avvikelser som medför att avsedd tillgänglighet inte alltid uppnås. För att få till stånd den utveckling av bostäders och även arbetslokalers an- passning och tillgänglighet som eftersträvas bör enligt AMS kraven i 42 a & vara bindande och inte inskränkas genom hänvisning till skälighetsprövning. AMS anser att bindande krav i paragrafen är av särskild vikt när det gäller att få arbetslokaler utformade med hänsyn till arbetshandikappades behov. Arbetslokafers utformning och tillgänglighet kan vara avgörande för att den handikappade skall kunna beredas arbete.

I likhet med AMS har arht'tars/ovlrls.sr_vr0/s(w från allmän principiell syn- punkt inget att erinra mot planverkets förslag såvitt det avser arbetslokaler. Enligt styrelsens mening torde emellertid avsaknaden av tillämpningsfö- reskrifter för dessa lokaler komma att ställa yrkesinspektionen inför svå- righeter. då inspektionen enligt 56 & BS skall avge yttranden till byggnads- nämnd innan denna tar ställning till byggnadsfovsansökan rörande arbets- lokaler. Inspektionen behöver vid sin granskning i detalj känna till de krav som ställs i olika avseenden för att kunna anpassa sina bedömningar härtill. Det föreslagna kravet på arbetslokalers tillgänglighet synes styrelsen både rimligt och önskvärt när det gäller kontors-. affärs- och åtskilliga verkstads- lokaler. Den föreslagna ändringen tillstyrks därför för sådana lokaler. Då det gäller personer med lättare handikapp bör även andra typer av arbetslokaler relativt lätt kunna ges en utformning som svarar mot deras behov. Det finns dock. särskilt inom tillverknings- och processindustrin. utrymmen som på grund av arbetets natur endast med svårighet eller inte alls kan anpassas till t. ex. allvarligt rörelsehindrade arbetstagare. Det finns också arbetsuppgifter som kräver rörlighet och som därför oberoende av arbets- lokalens utformning inte kommer att kunna utföras av vissa grupper han- dikappade. t. ex. rullstolsbundna personer. För verksamheter som på grund av sin natur kan vara förenade med t. ex. viss risk för brand eller explosion

Prop. 1975/76:198 fl

erfordras ofta att särskilda utrymningsmöjligheter i form av exempelvis föns— ter och höga brandtrappor anordnas. I sådana fall kan det också vara svårt att åstadkomma en tillfredsställandc handikappanpassning. Styrelsen anser att en så generellt utformad bestämmelse som planverket har föreslagit inte kan tillämpas i fråga om alla arbetslokaler. Styrelsen är vidare kritisk mot att BS:s dispensmöjligheter skall kunna utnyttjas i bl. a. nu berörda fall. eftersom ett sådant förfarande torde komma att medföra påfrestningar på de myndigheter som skall handlägga dispensärenden. I stället bör i BS när— mare anges för vilka typer av arbetslokaler krav på handikappanpassning skall gälla och för vilken grad av handikapp anpassning skall ske. [.a/l- l/artsvw-kct uppger att vissa verksamheter på flygplatserna måste uppfylla högst ställda säkerhetskrav. Det torde därför vara otänkbart att för dessa verksamheter välja arbetstagare som är handikappade. Det synes verket olämpligt att 42 aä i dess föreslagna formulering innefattar en ovillkorlig skyldighet att anpassa arbetslokaler inte enbart för arbetsföra handikappade utan även för sådana som på grund av sina handikapp i praktiken inte kan utföra den verksamhet som bedrivs i lokalerna. Av detta skäl ifrågasätter verket om inte stadgandet om skälighetsprövning bör stå kvar när det gäller arbetslokaler. Alternativt föreslår verket att paragrafen förses med tillägget "i den mån sådan arbetskraft kan utföra de arbetsuppgifter varom sålunda är f råga". Bj'ggnadsstvrclsen. .s/art'ns lutntlika/tpräcl och HCK framhåller att det behövs tillämpningsföreskrifter som klargör i vilken omfattning arbets- lokaler skall göras tillgängliga för personer med handikapp. .S'rcrigvs imlu- s/ri/örbnnd påpekar att gällande lydelse av 42 a &" har inneburit en avvägning mellan de problem som är förknippade med vissa arbetsplatsers utformning och de handikappades önskemål om att kunna besöka dessa eller eventuellt ta anställning vid dem. Reglerna innebär att företagens planering av ar- betsplatser styrs så att tillgängligheten för de handikappade underlättas. För- bundet anser att mer preciserade regler beträffande arbetslokaler torde vara svåra att utforma och genomlöra i praktiken. eftersom förhållandena och de tekniska förutsättningarna varierar så starkt vid olika arbetsplatser. Enligt förbundet torde därför de nuvarande bestämmelserna vara lämpligast för att tillgodose de handikappades berättigade önskemål om tillgänglighet till arbetslokaler. Förbundet menar dessutom att en ändring av reglerna så att ett krav på formellt dispensförfarande enligt 67,5 BS införs skulle medföra ökade kostnader och försening av byggnadsfovsgivningen. SAF. som anför liknande synpunkter. förordar att en utredning görs beträffande olika typer av verksamheter i syfte att åstadkomma en skälig avvägning mellan kost- naderna för företagen å ena sidan och nyttan för de handikappade å andra sidan.

Förslaget att skälighetSprövningen i 42aä skall utgå i vad avser de ut- rymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde tillstyrks eller lämnas utan erinran av de remissinstanser som uttalar sig härom. SJ, som utgår från att skälighetsbedömningen' kommer att ersättas av ett lämpligt utformat

Prop. 1975/76:198 12 '

dispensförfarande. anser emellertid att en skälighetSprövning är enklast att administrera.

I stort sett alla remissinstanser som har yttrat sig om planverkets förslag att undanta bostadshus i två våningar från kravet på hiss godtar förslaget eller lämnar det utan erinran. HCK. DHR. MSJörbundet och Riksförbundet för h/ärt- och lungsjuka framhåller emellertid att hiss bör finnas i alla två- våningshus som uppförs.

Flera remissinstanser berör frågan i vad mån förslaget om ändring av 42 a & med tillhörande tillämpningsföreskrifter kommer att positivt eller ne- gativt påverka utformningen av den yttre boendemiljön. Den fråga som i detta sammanhang diskuteras mest rör planverkets förslag att bostadshus med fler än två våningar skall förses med hiss. Tveksamma till förslaget med hänsyn till dess befarade negativa inverkan på befintlig stadsbild. sär- skilt i äldre stadsmiljöer. är länsstyrelserna och länsbostadsnämnde/'na i Mal- möhus och Örebro län. som ifrågasätter om inte undantag från hisskravet i trevåningshus bör kunna medges. Göteborgs kommun vill gå längre och förordar att undantag från kravet bör göras beträffande samtliga bostadshus i tre våningar. Länsstyrelsen i Stockholms län och Malmö kommun framhåller _att hisskravet för trevåningshus kan få mindre önskvärda konsekvenser i äldre stadsmiljöer. HSB. Svenska lnaggnadsarlwtareförhmu/et och Svenska riksbyggen anser att de praktiska tillämpningsföreskrifterna rörande bostadens tillgänglighet inte får leda till att tillverkningen av vissa från andra syn- punkter lämpliga typer av bostadshus upphör. SBH-' framhåller risken av att konsumentens valfrihet begränsas. ] småhusproduktion och när det gäller sanering kan enligt SBEF speciella plantekniska problem uppstå. "Länsstyrel- seni l"('isterhottens Ia'n menar att tillämpningen av tillgänglighetskraven kom- mer att medföra en successiv förändring av stads- och tätortsmiljt'.')erna med risk för en heterogen stadsbild. l centrala tätortsdelar kan detta komma att accentueras vid sanering. Enligt länsstyrelsen kan de markpolitiska och planmässiga följderna för kommunerna bli kännbara i en utsträckning som man sannolikt inte riktigt har gjort klart för sig. Statens instittttjör ltt-gg- natls/iuskning pekar på vissa effekter på byggandet (som tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna kan tänkas få. En tänkbar utveckling enligt institutet är att byggandet av bostäder i tvåvåningshus med entreer i mark- planet ökar. Denna hustyp kan ge stora miljökvaliteter och kan ges skilda upplåtelseformer. Bestämmelserna kan även leda till att ett större antal fler- familjshus av ekonomiska skäl byggs med fyra eller fler våningar. Antalet loftgångshus i tre våningar kan också öka liksom antalet punkthus. Enligt institutet kan skärpta bestämmelser om bostadsområdenas tillgänglighet för handikappade dessutom medföra att plan mark i ökad utsträckning används för bostadsbyggande.

Med bostadsproduktionens nuvarande inriktning föreligger enligt Tekniska högskolan i Lund risk för att tillgängligheten till nyproducerade bostadslä- genheter blir högst begränsad. Högskolan framhåller att tvåplans ehfamiljs-

Prop. l975/76:198 13

hus och flerfamiljshus. vilka hustyper sannolikt kommer att utgöra en stor del av lägenhetstillskottet under den närmaste framtiden. inte kommer att erbjuda tillgänglighet annat än i entréplanet. Liknande synpunkter anförs av statens Itantlikapprtitl. som anser att man bör förhindra att det föreslagna hisskravet leder till att byggandet av tvåvåningshus ökar opropmtionerligt. Enligt RR!" är det sannolikt att kravet på hiss i trevåningshus endast i mindre omfattning kommer att förbättra tillgängligheten för handikappade i nyproducerade flerfamiljshus.

Frågan om handikappanpassning av bostäder vid ombyggnad tas upp av ett antal remissmyndigheter. ] det av HSB. Svenska bjgena(Barberare/iir- buntlet och Svenska rikshvggen gemensamt avgivna yttrandet framhålls att en planmässig ombyggnad av det äldre fastighetsbeståndet torde bli nöd- vändig. om effekterna av de föreslagna ändringarna skall slå igenom på bostadsbeståndet i dess helhet inom rimlig tid. Statens handikapp/'till. han— dikap/tinstitutet. SAR. Tekniska högskolan i Lund. HCK och l)llR anför lik- nande synpunkter. Sot'ialst_t-'relsc'>tt och handikap/nttra/ningen anser att det är väsentligt att hela bostadsbeståndet får en så hög grad av tillgänglighet som möjligt. Statens rädjo'r bjggnads/i)t'skning menar att det beträffande det befintliga beståndet av bostadshus saknas en detaljerad kunskap om vilka svårigheter handikappanpassningen kan stöta på. Byggnader från olika tidsepoker erbjuder olika slag av tekniska och arkitektoniska svårigheter. ldc allra flesta fallen torde dock enligt rådet fullt acceptabla lösningar kunna utvecklas. .S'.-fB() är principiellt positiv-till att bostadshus i samband med ombyggnad skall göras tillgängliga på samma sätt som nybyggda hus. Vid överväganden om saneringsåtgärder kan ombyggnadsrestriktioner i vissa fall komma att medverka till att rivning och nybyggnad föredras framför om- byggnad. ] sammanhanget bör emellertid enligt SABO erinras om den möj- - lighet till dispensgivning som BS innehåller. .S'veriges_alstra/tetsagang/o'rhttnd framhåller att större krav än tidigare kommer att ställas på framtida om- byggnader av äldre lägenheter. Ombyggnader blir därmed mer kostnads- krävande. vilket sannolikt kommer att dämpa saneringstakten. Enligt SBL-'I" kan betydande svårigheter för ombyggnadsverksamheten förutses. Örebro kommun anser att 48aå BS bör kompletteras med ordet tillgänglighet.

Ytterligare ändringar av 42 a & BS föreslås av en del remissinstanser. 5.480 anser att paragrafen bör inledas på följande sätt: "Bostäder. arbetslokaler med tillhörande utrymmen samt de utrymmen i byggnad till vilken all- mänheten äger tillträde . . Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter om det inte av 42 as' bör framgå att kravet på handikaptutnpassning skall gälla för lägenheter större än ett rum och kök. I.äns/c'ikartttganisationen i Örebro län förordar att den inledande texten i 42 as har följande lydelse: "Utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde eller som utgöra arbetslokal samt bostäder. . State/IS handikapp/tid och tlI.S"-/örlntntt'et anser att ut- trycket "invaliditet" i 42 as' bör ersättas med "handikapp". '

Några remissinstanser berör frågan vid vilken tidpunkt de föreslagna änd-

Prop. 1975/76:198 14

ringarna bör träda i kraft. Sgt/30 anser att ett tidigt ikraftträdande av änd- ringarna kan komma att leda till att omprojektering i vissa fall behöver tillgripas. Det kan därför vara lämpligt att förena stadgeändringen med en passande övergångstid. En tidsåtgång från projekteringsstart till byggstart om fem år är inte ovanlig. varför en generell övergångstid skulle behöva utsträckas till omkring år 1980. SABO finner emellertid att det behov av övergångstid som av olika skäl otvivelaktigt föreligger hellre bör tillgodoses genom selektiva övergångstider. Med selektiva och differentierade över- gångstider skulle det bli möjligt att undvika starkt försenade och kostnads- höjandc omproiekteringar vid exempelvis etapputbyggnader. STR anser att 42 a & med den utformning som paragrafen föreslås få bör träda i kraft först efter minst två år. Även Svenska kommun/ormmdet anser att en viss över- gångstid erfordras. Lt'insstrrelsen i Stockholms län förutsätter att övergångs- bestämmelserna utformas så att nu fastställda stadsplaner och pågående projekt kan fullföljas oberoende av de nya riktlinjerna. Enligt HCK och .:l-ISH/iirbttnt/t't bör övergångsbestämmelserna tidsmässigt begränsas till ett minimum. Om BS ändras i enlighet med förslaget bör enligt (Il'bc'ltll'S/le't/(ls- sivrelsen ändringen träda i kraft först sedan erforderliga tillämpningsföre- skrifter för arbetslokaler har utarbetats.

Planverkets och bostadsstyrelsens förslag att bostadshus i tre våningar med ett visst mindre antal bostadslägenheter skall få uppföras fram till år l98l utan att hiss behöver anordnas godtas av så gott som samtliga re- missinstanser som yttrar sig härom. [.fi/lsslt'l'e/SPH i l-'t'isterbottens län anser emellertid att den föreslagna övergångstiden är för kort.

Tekniska högskolan i I.!!Htl framhåller att det finns en högst begränsad forskning rörande planering och byggande för tillgänglighet. Det saknas i hög grad samordning av och riktlinjer för det fortsatta forskningsarbetet. Om skärpta krav på tillgänglighet skall få genomslagskraft. måste de som medverkar i planering. projektering. produktion och granskning ha förbätt- rade insikter i frågorna. ()fta är det möjligt att tillgodose tillgänglighetskrav genom insiktsfull projektering titan att detta medför väsentligt ökade kost- nader. Arkitekter borde i den grundläggande utbildningen tränas att på ett naturligt sätt inrymma dessa aspekter i projekteringsarbetet. Ix'onsument- verket anser det mycket angeläget att information om ändringar och kom- pletteringar i BS och tillämpningsföreskrifter lämnas såväl till byggherrar och projektörer som till de konsumentkategorier som närmast berörs. Även /I(1I1(Hh'(1/l/illll't”('/lllll_£(('ll framför liknande synpunkter.

5. Föredraganden

Det var tidigare en allmän uppfattning att handikappades anpassning till samhällsmiljön kunde ske genom att bl. a. tekniska hjälpmedel ställdes till deras förfogande. Den uppfattningen har numera övergetts. Enighet råder

Prop. 1975/76:198 ' 15

om att samhällsutvecklingen bör inriktas på att skapa en sådan miljö att medborgare med olika fysiska och psykiska förutsättningar kan fungera i Samhället på likartade villkor.

Samhället gör fortlöpande insatser för att ge handikappade möjlighet att arbeta. studera. delta i olika aktiviteter m.m. Målet är att handikappade skall kunna integreras i samhället och inte utestängas från ett normalt liv.

Samhällets insatser för att förbättra handikappades bostadssituation har ökat. särskilt under de tio senaste åren. Genom att ställa villkor för statliga bostadslån kan det allmänna i viss utsträckning påverka utformning och utrustning av bostadslägenheter i en för handikappade positiv riktning. Bo- Stadsanpassningsbidrag kan utgå för sådana åtgärder inom och i anslutning till bostadslägenhet. som behövs för att handikappade skall kunna utnyttja lägenheten på ändamålsenligt sätt. För handikappade kan lån av statsmedel utgå för förbättring och i vissa fall för uppförande av bostad.

Under senare år har flera nya bostadsområden utformats i syfte att göra alla bostäder såväl tillgängliga för rullstolsbundna som anpassbara för rö- relsehindrades permanentboende. 1 bostadsproduktionen har i några fall in- förts exempelvis bredare dörrar och kommunikationsutrymmen.

Emellertid byggs fortfarande bostäder som .inte kan nyttjas eller bebos av handikappade. Det är i synnerhet de rörelsehindrade som är i behov av särskilt utformade ytor och passager. tillgång till hiss samt individuellt avpassad teknisk hemutrustning. Den begränsade tillgången på bostäder som kan anpassas efter de behov som bl.a. dessa människor har försvårar valmöjligheterna för sådana handikappgrupper. Den kraftiga minskningen i nyproduktionen av flerfamiljshus medför att det årliga tillskottet av lä- genheter med bl.a. tillgång till hiss har sjunkit.

Planverket har nu i skrivelse till regeringen hemställt att tillämpnings- området för 42 as BS utvidgas till att även omfatta bostäder. Verket har i samråd med bostad55tyrelsen utarbetat ett förslag till föreskrifter för till- lämpningen av 42 as' med avseende på bostäder. Enligt verket är målsätt- ningen med detta förslag att nyproducerade bostäder skall kunna besökas Och tillfälligt bebos samt efter begränsad ombyggnad permanent bebos av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Det ankommer på regeringen att pröva om dessa föreskrifter kan fastställas. Planverket har dessutom föreslagit att den skälighetsprövning som nuvarande lydelse av 42 aå möjliggör tas bort.

Jag vill erinra om att det under årens lopp i olika sammanhang har förts fram krav på att bostäder skall anpassas till rörelsehindrades behov. Redan då 42 ak" infördes i BS föreslogs att den nya bestämmelsen borde omfatta även bostadslägenheter. Föredragande departementschefen ansåg emellertid att 42 a ;" inte borde omfatta bostadsutrymmen (prop. 19661118 s. 6). eftersom det inte syntes realistiskt att söka utrusta alla lägenheter så att de motsvarade de rörelsehindrades behov. De svårast rörelsehindrades bostadsfråga borde enligt departementschefen lösas genom speciallägenheter. För de i mindre

Prop. 1975/76:198 16

grad rörelsehindrade pekade departementschefen på de möjligheter som gavs att bl.a. individuellt anpassa utrustningen i vanliga lägenheter.

Med anledning av motion ( 1973:883 ) om obligatoriskt handikappvänlig bygggnation anförde civilutskottet (CU 1973:19 s. 37) att möjligheterna att så långt som anses möjligt och lämpligt vidga kraven på handikappanpass- ning prövades löpande av bl. a. planverket. Enligt utskottets mening kunde någon riksdagens åtgärd då inte anses påkallad.

Riksdagen tog år 1974 på nytt ställning till ett par motioner i vilka det föreslogs att sådana föreskrifter skulle införas i BS som bättre tillgodosåg de handikappades behov. ] en motion (1974z910) yrkades att orden "i skälig omfattning" i 42 a ; BS skulle utgå samt att paragrafen även skulle omfatta bostäder. Vid riksdagsbehandlingen av det första yrkandeti motionen ut- talade civilutsköttet (CU 1974le s. 330 bl. a. att motionens huvudsyfte förmodligen var att lägga fast en högre ambitionsnivå i fråga om handi- kappanpassning inom det avsedda området] Utskottet förutsatte att över- väganden gjordes om möjligheten och lämpligheten att i sådant s'yfte föra över råd och anvisningar till det område som täcks av bindande föreskrifter, från vilka avsteg fick ske endast efter dispensprövning. När dessa föreSkrifter sammantaget hade nått sådan allmängiltighet att de kunde få generella ut- tryck i BS var det enligt utskottet naturligt att överväga även detta. Riksdagen beslöt att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet hade anlört. '

Motionens krav att generellt anpassa bostäder för handikappade fick enligt utskottet löpande prövas och prioriteras efter angelägenhetsgrad. varvid över- vägandena fick knytas inte endast till BS utan även till förutsättningarna för bostadsanpassningsbidrag och till det löpande arbetet inom byggstan- dardiseringen. Utskottet kunde därför inte tillstyrka ett föreslaget generellt uttalande i saken. ' '

Vid remissbehandlingen av bygglagutredningens betänkande (SOU 1974121) Markanvändning och byggande uttalade några instanser att kraven. på tillgänglighet borde utökas till att omfatta även bostäder (SOU l975:17 s. 106). 1 en inom bostadsdepar'tententet upprättad promemoria (Ds B 1975:1) föreslogs vissa ändringar i BS. som syftade till att möjliggöra en överföring av gällande anvisningar (God bostad) och praxis vid granskning för statliga bostadslån till Svensk Byggnorm (SBN).

1 några remissyttranden över promemorian framfördes krav på en ändring av 42 a; BS (prop. 1975283 5. 23). Liknande krav har dessutom framförts av olika handikapporganisationer i skrivelser till bostadsdepartementet.

I propositionen 1975183 framhöll jag att man borde sträva mot att göra bostäderna ändamålsenliga"för olika kategorier av boende. Syftet att öka bostadens tillgänglighet för handikappade kunde'emellertid enligt min me- ning inte näs enbart genom en ändring av 42 ak". Av väsentlig betydelse

Prop. 1975/762198 17

var nämligen innehållet i de föreskrifter i SBN som behövdes för till- lämpning av 42 a &, om denna paragraf fick en ändrad lydelse. Med hän- visning till att föreskrifter var under utarbetande av planverket och bo- stadsstyrelsen ansåg jag då att statsmakternas ställningstaganden i dessa frågor borde anstå. Riksdagen "godtog vad jag hade anfört.

Med hänsyn till att tillämpningsföreskrifter för bostadens tillgänglighet numera har färdigställts och mot bakgrund av de starka krav som har fram- förts på handikappanpassade bostäder bör enligt min mening en ändring av 42 aå BS övervägas. Utöver de synpunkter som jag i det föregående- har framfört anser jag att i huvudsak följande skäl talar för en utvidgning av 42a; till att omfatta även bostäder.

llandikappfrågorna torde av flertalet människor uppfattas som angelägna. En bidragande orsak härtill kan vara att stora tnedborgargrupper är direkt berörda av dessa frågor. På grund av arbetsolycksfall. trafik- och idrottsskador samt vissa sjukdomar blir flertalet människor någon gång under sin levnad för kortare eller längre tid handikappade eller står åtminstone på grund av släktskap eller eljest en handikappad så nära att den egna sociala situationen märkbart påverkas.

Antalet handikappade utgör en förhållandevis stor grupp av människor - i landet. Att uppskatta detta antal är emellertid mycket svårt. Förmågan att begränsa verkningarna av handikapp är individuellt betingad och påverkas av sådana faktorer som personens ålder. fysiska och psykiska konstitution. arbetssituation etc. Av stor betydelse för frågan om handikapp föreligger liksom för graden av detta är också på vilket sätt den sjukes eller den skadades- närmaste omgivning och sociala miljö är utformad.

Ett antal olika undersökningar har gjorts för att uppskatta antalet han- dikappade. [ betänkandet (SOU l975z68 s. 35 ff) Handikappanpassad kol- lektivtrafik finns en av den s. k. HAKO-utredningen gjord sammanfattande redogörelse för de viktigaste undersökningarna. Utredningen beräknar att landets totala antal handikappade. med en försiktig skattning. uppgår till ca. 1 milj.. varav 250 000 är gravt förflyttningshandikappade och lika många handikappade med påtagliga besvär vid förflyttningar. Återstoden. ungefar 500000 människor. har handikapp som i viss utsträckning kan göra sig gällande som förflyttningshandikapp.

Den grupp handikappade som är mest beroende av lämpligt utformad bostadsmiljö är rörelsehindrade. som har nedsatt funktion i rörelseorganen. Denna kategori handikappade omfattar ett stort antal människor med synliga handikapp. t. ex. de rullstolsbundna. eller de som använder kryckor eller bockar. Till rörelsehindrade i vidare bemärkelse räknas också personer som på grund av sjukdom'eller ålder har nedsatt kapacitet hos inre organ och därför inte kan förflytta sig längre" sträckor eller gå i trappor.

Antalet personer över 65 år är i dag stort och beräknas komma att öka kraftigt särskilt fram till år 1990. Det gäller framför allt för de högsta ål- dersgrupperna. Rörelsehinder och andra handikapp är särskilt vanliga bland

Prop. 1975/76:198 18

äldre. Åldringsvården är i hög grad inriktad på frågor som rör handikappade. För åldringsvårdcn gäller som en viktig grundsats att de gamla skall beredas möjlighet att bo kvar i en för dem invand miljö eller att få tillgång till moderna bostäder. som är anpassade efter deras behov.

Många människor blir tillfälligt rörelsehindrade på grund av skador i tra- fiken. i arbetet och på fritiden. Det är önskvärt att dessa personer så snart det är medicinskt motiverat skall kunna lämna vårdinrättningen och åter- vända till en ändamålsenligt utformad bostad. Den som föds till eller tidigt drabbas av handikapp har ofta särskilda svårigheter att bl. a. få den stimulans och samvaro med jämnåriga som är så betydelsefull för personlighetsutveck- lingen. Detärfördenna grupp handikappade viktigtattde inte på grund av brist på lämpliga bostäder hänvisas till vård i institutionella former.

Normalisering och integration är betydelsefullt inte bara för handikappade. Det skall givetvis vara möjligt att umgås hemma med vem som helst. även med rullstolsbundna och andra handikappade. Bostaden bör därför utformas så att den även kan besökas av en person med handikapp.

Jag har med vad jag nu har sagt velat betona vissa omständigheter som talar för att alla nya bostäder bör anpassas efter handikappades behov. Denna uppfattning delas också av flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig över planverkets förslag. Givetvis ärjag medveten om att det föreligger behov av särskilda insatser för handikappade även på många andra områden i samhället. Som civilutskottet har framhållit bör kraven på att vidga han- dikappanpassningen fortlöpande prövas och prioriteras efter angelägenhets- grad. Enligt min mening är det emellertid vanskligt att med säkerhet avgöra vad som vid en viss tidpunkt är mest angeläget för handikappade. Det torde inte föreligga någon enhetlig bedömning i frågan hur angelägen en viss åtgärd är i förhållande till andra åtgärder för att förbättra handikappades förhållanden. '

Mot bakgrund av de på senare tid. inte minst från handikappades egna organisationer. framförda önskemålen och kraven på en förbättring av bo- stadens tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller orienterings- förmåga är jag för egen del övertygad om att en handikappanpassning av bostäderna är en av de mest angelägna åtgärder som i dag bör vidtas för handikappade. Jag kan därför inte dela den av några remissinstanser fram- förda meningcn att planverkets förslag inte bör genomföras förrän det genom ytterligare utredningar har konstaterats om förslaget är det som bäst till- godoser handikappades intressen. Ett ställningstagande till verkets förslag bör inte anstå till dess sådana utredningar har gjorts.

Olika uppfattningar gör sig gällande i frågan hur långt man bör gå isträ- vandcna att anpassa bostäderna. Avgörande för vilka krav man skall ställa på ett handikappanpassat byggande anses vara de kostnadskonsekvenser som olika anpassningsåtgärder kan medföra. De betänkligheter som har framförts mot att låta 42 aä BS omfatta även bostadslägenheter är därför

Prop. 1975/76:198 19

huvudsakligen av ekonomisk art.

Innehållet i planverkets föreskrifter för tillämpning av 42aä vad gäller bostäder är som jag påpekade i propositionen 1975183 av väsentlig betydelse då verkningarna av förslag rörande bostadens tillgänglighet övervägs. Plan- verket och bostadsstyrelsen har till sitt gemensamt utarbetade förslag till föreskrifter och anvisningar fogat vissa synpunkter på de föreslagna till- lämpningsföreskrifternas inverkan på bl. a. byggnadskostnaderna. Synpunk- terna rör bl.a. vilka ekonomiska konsekvenser som kan följa av det fö- reslagna kravet på hiss i bostadshus med fler än två våningar.

Ett antal remissinstanser har framhållit att planverkets förslag att ändra 42 aä BS inte bör genomföras förrän förslagets kostnadskonsekvenser har ytterligare belysts. Man befarar kostnadsökningar och är osäker på hur stora dessa kan bli.

Jag är självfallet medveten om att åtgärder för att förbättra bostäders handikappanpassning i vissa fall katt medföra merkostnader. Av naturliga skäl kan inte med önskvärd grad av säkerhet avgöras hur stora kostnads- ökningarna kan bli.om 42 a åutvidgastillatt omfatta bostäder. ] många fall kan bostädergöras tillgängliga utan att medföra någon fördyring eller blott en obe- tydlig sådan. Genom förutseende projektcring synes i de flesta fall krav på bre- dare dörrar och större utrymme förentré. kök. badrum och uteplats kttnna till- godoses utan kostnadshöjningar. Installation av hiss är emellertid dyrt. Av främst detta skäl förefallerdet inte realistiskt att ställa krav på hiss i bostadshus med bara två våningar. Till frågan om hissåterkommerjag senare. Det bör slut- ligen i detta sammanhang framhållas att en allsidig belysning av kostnadsfrit- gorna även bör innefatta de kostnadsbesparingarsom kan göras om bostäderna byggs efter handikappades behov. Att den som har drabbats av handikapp har möjlighet att bo kvar i sin lägenhet kan nämligen bl. a. underlätta rehabilite- ringen. nedbringa tiden för vistelse på sjukhus eller annan vårdinstitution. minska behovetav specialbostäderoch liknande samt föranleda att social hem- hjälp inte behöveranlitas.

Jag finner alltså att den omständigheten att en anpassning av bostaden till handikappades behov kan dra med sig vissa begränsade lördyringar inte utgör hinder för en sådan ändring av 42 a ;" BS att bestämmelsen görs till- lämplig även på bostäder. Bestämmelsen bör dock begränsas till att avse bostäder för annat ändamål än fritidsändamål. Jag förordar att denna in- skränkning kommer till uttryck i författningstexten.

Nuvarande regler om beräkning av låneunderlag för statligt bostadslån innebär möjlighet att beakta bl.a. kostnader för hiss och andra krav på bostadens handikappanpassning som en ändring av 42 a ;" BS kan medföra. Liksom hittills kommer således kostnader för hiss och andra åtgärder som behövs för att göra bostaden tillgänglig för personer med handikapp att beaktas i samband med statlig bostadsfinansiering.

Prop. 1975/76: [98 20

Jag går nu över till att behandla planverkets förslag att avskaffa den skä- lighetsprövning som nuvarande lydelse av 42 a; BS möjliggör.

Från flera håll har framhållits att skälighetsbedömningen av tillgänglig- hetskraven har lett till olika tolkningar och olika former av avvikelser. Detta har i sin tur medfört att avsedd tillgänglighet inte alltid har uppnåtts. För att åstadkomma den tillgänglighet som eftersträvas anser man att kraven i 42 a & bör vara bindande och att avsteg från kraven får göras endast efter särskild dispensprövning.

Jag anser att det finns fög för de anmärkningar som sålunda har framförts och tillstyrker därför att 42 ag" utformas så att kraven på tillgänglighet blir obligatoriska. Det är dock enligt min mening knappast möjligt att helt avstå från varje dispensmöjlighet. Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig i de avseenden som det nu är fråga om hänvisar till den dispensprövning som kan ske med stöd av andra bestämmelser i BS. De bestämmelser som åsyftas synes vara bestämmelserna i 67; BS. där det bl.a. föreskrivs att med avseende på visst byggnadsföretag mindre avvikelse kan medges från de i BS givna bestämmelserna om byggnaders yttre och inre anordnande samt från sådana föreskrifter som med stöd av 76 ; BS har utfärdats i dessa ämnen.

Emellertid är det ganska svårt att avgöra vad som kan anses vara mindre avvikelse. Undantag från kravet på hiss eller från kravet på tillgänglighet till byggnad där så påkallas med hänsyn till terrängförhållandena bör ex- empelvis inte räknas som mindre avvikelse. Något undantag från nu nämnda krav kan därför inte göras med stöd av 67 =". Som jag ser det förefaller det vara mest naturligt att införa särskilda dispensbestämmelser i 42a =. vilket också överensstämmer med den lagtekniska lösning som har valts i fråga om andra liknande paragrafer i BS. Jag förordar därför att paragrafen kompletteras med bestämmelser om dispens. Dessa bestämmelser bör enligt min mening inte ges en generell utformning. eftersom risken då finns att undantagen blir fler än vad som är både rimligt och önskvärt. Jag anser därför att det i 42 a; bör klart anges vilka avsteg från kraven som kan medges. Härigenom undviks både en generell och en individuell. restriktiv tillämpning av bestämmelserna om tillgänglighet.

Ett par remissinstanser framhåller att bindande krav på tillgänglighet kan försvåra och i vissa fall förhindra bebyggelse på tomter som på grund av terränglörhållandena är svårtillgängliga för handikappade. Jag är med- veten om att de föreslagna kraven i vissa fall kan leda till oacceptabla konsekvenser av det slag som remissinstanserna har gjort gällande. Det är i första hand vid uppförande av småhus som ifrågavarande problem kan uppkomma. Enligt min mening bör man undvika att kravet på tillgänglighet . försvårar eller omintetgör möjligheterna att placera bostadshuset på tomten. Byggnadsnämnd bör därför ges möjlighet att efterge kravet på tillgänglighet till bostadsbyggnad i högst två våningar och bostadsbyggnad med högst två bostadslägenheter. där så påkallas med hänsyn till terrängförhållandena.

Prop. 1975/76:198 21

Jag förordar att denna möjlighet kommer till uttryck i författningstexten. Denna dispensbefogenhet avser endast tillgängligheten till bostadsbyggnad och kan därför inte utnyttjas för att medge undantag från kraven på till- gänglighet i byggnaden.

Förslaget att 42 aä inte skall innehålla någon bestämmelse om skälig- hetsprövning har. när det gäller arbetslokaler. tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Jag håller för troligt att den föreslagna utformningen av författningsrummet kommer att i större omfattning än i dag påverka utformningen av arbetslokaler i en för handikappade positiv riktning. Jag ansluter mig därför till förslaget även i denna del. Självfallet kan kravet på tillgänglighet inte tillgodoses i sådana arbetslokaler som på grund av verksamhetens art inte kan nyttjas av arbetstagare med handikapp. Som arbetarskyddsstyrelsen har anfört finns det, särskilt inom tillverknings- och processindustrin. utrymmen som på grund av arbetets natur endast med svårighet eller inte alls kan anpassas till t.ex. allvarligt rörelsehindrade arbetstagare. Det finns också arbetsuppgifter som kräver rörlighet och som därför oberoende av arbetslokalens utformning inte kommer att kunna ut- föras av vissa grupper handikappade.

Mot bakgrund av vad som nu har sagts bör byggnadsnämnd kunna medge undantag. där så påkallas med hänsyn till arten av den verksamhet, för vilken arbetslokalen är avsedd. Jag föreslår därför att denna dispensbefo- genhet kommer till uttryck i 42aå.

För tillämpningen av 42 a & i dess nuvarande lydelse har planverket gett vissa anvisningar för hur arbetslokaler skall kunna göras tillgängliga för handikappade. I vilka fall undantag kan medges med hänsyn till verk- samhetens art har inte klarlagts i anvisningar eller praxis. För att bygg- nadsnämndens dispensprövning skall underlättas och bli enhetlig bör det finnas föreskrifter och anvisningar. som anger de arbetslokaler för vilka kravet på handikappanpassning helt eller delvis kan efterges. [ likhet med flera remissinstanser anser jag att planverket bör meddela de närmare fö- reskrifter och anvisningar som erfordras.

Någon erinran mot förslaget att avskaffa skälighetsprövningen såvitt den hänför sig till uppförande av offentliga lokaler har inte framförts vid re- missbehandlingen. Skäl att för dessa lokaler medge undantag från kraven på handikappanpassning föreligger inte. Även jag tillstyrker förslaget.

Krav på tillgänglighet medför bl. a. att det måste finnas hiss i större ut- sträckning än f.n. Som framgår av vad jag har anfört i det föregående har planverket och bostadsstyrelsen i förslaget till tillämpningsföreskrifter emellertid rekommenderat att undantag från kravet på hiss bör gälla för bostadshus i två våningar. Förslaget biträds eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Ävenjag ansluter mig till förslaget. Somjag tidigare har framhållit torde det nämligen från i första hand kostnadssynpunkt inte vara möjligt att införa en allmän skyldighet att installera hiss i alla bo- stadshus. som skall uppföras i högst två våningar.

Prop. 1975/76:198 22

För att av hänsyn till den befintliga stadsmiljön underlätta uppförande av bostadshus i tre våningar föreslår några remissinstanser att undantag från hisskravet bör medges även beträffande sådana bostadshus. En dispens- möjlighet av angivet slag skulle ställa byggnadsnämnden inför svåra av- .vägningsproblem. Det finns risk för att antalet dispenser skulle bli fler än vad som är förenligt med de föreslagna bestämmelsernas syfte. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå remissinstansernas önskemål om ytterligare undantag från kravet på hiss. Om det emellertid skulle visa sig att hisskravet kommer att i stor utsträckning försvåra eller omintetgöra uppförande av från stadsmiljösynpunkt lämplig bostadsbebyggelse i tre våningar kan det finnas skäl att ta upp frågan om ytterligare undantag från hisskravet till förnyat övervägande. .

Som flera remissinstanser har anfört kommer ökade krav på anordnande av hiss sannolikt att ha inflytande på bostadsproduktionens inriktning. Hur valet av hustyper kommer att påverkas av förslaget är emellertid svårt att förutse. Bostadshus i tre våningar kommer förmodligen att uppföras i fram- tiden endast då det är nödvändigt med hänsyn till miljön och befintlig stadsbild. En tänkbar utveckling är att ett större antal flerfamiljshus av ekonomiska skäl byggs med fyra eller fler våningar. Mer sannolikt är kanske att byggandet av bostäder i tvåvåningshus ökar.

Eftersom den föreslagna lydelsen av 4Zaä första stycket kan sägas in- nefatta krav på hiss i alla byggnader i två våningar bör enligt min mening undantag från ett sådant krav anges i BS och inte i tillämpningsföreskrifter i SBN. Även om jag i tidigare sammanhang har förordat (prop. l975z83 s. ll) att bestämmelser om inskränkningar i hisskravet bör ges i SBN. bör med hänsyn till den föreslagna generella lydelsen av 42 as' första stycket undantag från kravet preciseras i en särskild bestämmelse i 42 a &. Jag föreslår därför att paragrafen kompletteras med en bestämmelse, som undantar bo- stadsbyggnad i två våningar från kravet på hiss. På grund av utformningen av det föreslagna undantaget kommer småhus i allmänhet inte att omfattas av kravet på hiss. Det är emellertid inte uteslutet att småhus byggs i tre våningar. l klarhetens intresse bör därför i 42 aå anges att undantag från hisskravet alltid gäller byggnad med högst två bostadslägenheter. Jag för- ordar att även denna inskränkning i hisskravet kommer till uttryck i för- fattningstexten.

De föreslagna bestämmelserna kommer i regel att medföra att hiss krävs i bostadsbyggnad med fler än två våningar. l byggnader till vilka allmänheten äger tillträde eller som utgör arbetslokal torde i allmänhet hiss krävas även om byggnaden endast har två våningar. Emellertid kan det finnas fall då man genom att anordna en förflyttningsväg från markplanet till exempelvis den tredje våningen i ett bostadshus kan åstadkomma att våningen blir tillgänglig för rullstolsbundna eller andra handikappade med förflyttningssvårigheter i trappor. Självfallet krävs inte hiss i nu nämnda fall. På grund av vad jag nu har anfört och då undantag från kravet på

Prop. 1975/76:198 23

hiss i byggnad enligt vad jag nyss anförde bör preciseras i 42a; behövs den i 46 få andra stycket 12 intagna föreskriften om att i byggnad skall där så er- fordras hiss inte längre finnas. Jag förordardärföratt bestämmelsen upphöratt gälla.

Som har framhållits av några remissinstanser bör man sträva efter att göra hela bostadsbeståndet så tillgängligt som möjligt. Om kravet på till- gänglighet begränsas till nybyggnader kommer med stor sannolikhet de fö- reslagna ändringarna inte att få avsedd genomslagskraft under överskådlig tid. Det är därför enligt min mening väsentligt att ökad tillgänglighet kan uppnås även vid ombyggnader. Med den utformning 49 S' BS har kommer den föreslagna ändringen av 42 a & att omfatta även sådan ändring av bygg- nad som inte är att hänföra till nybyggnad. Av 48aä BS följer att vid sådan ändring av byggnad. som enligt 75 %$ b)—f) är att hänföra till nybyggnad. bestämmelserna i bl. a. 42—48 && skall tillämpas endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på säkerhet. god värmehushållning. god hygien och trevnad. För att sä- kerställa att bestämmelserna i 42 a ;" även äger tillämpning i den omfattning som framgår av 48 ag" bör sistnämnda paragraf ändras. Jag förordar därför att bestämmelsen utöver egenskapskraven säkerhet. god värmehushållning. god hygien och trevnad kompletteras med egenskapskravet handikappan- passning.

För att 48 a_ä i dess nya lydelse skall kunna tillämpas på ett meningsfullt sätt krävs att bestämmelsen kompletteras med föreskrifter och anvisningar från planverket. Hur dessa skall utformas ärjag inte beredd att ta ställning till i detta sammanhang. Jag föreställer mig dock att åtgärder som kan kom- ma i fråga för sådana föreskrifter eller anvisningar måste syfta till att åstad- komma en rimlig och ändamålsenlig handikappanpassning beträffande de delar av byggnaden som berörs av ombyggnadsåtgärden. Därvid kan höga kostnader. byggnadstekniska hinder. kulturhistoriska eller miljömässiga vär- den föranleda att skäliga anspråk på handikappanpassning inte kan uppfyllas.

Ett par remissinstanser föreslår att uttrycket invaliditet i 42a; ersätts med handikapp. Jag biträder förslaget.

Tiden för ikraftträdande av de föreslagna ändringarna i BS bör som bl. a. planverket har anfört bestämmas så att fastställda stadsplaner och på- gående byggnadsprojekt i möjlig mån kan fullföljas oberoende av de nya tillgänglighetskraven. Planering och projektering för att uppfylla flertalet av ifrågavarande krav synes inte kräva någon längre övergångstid. Erfa- renheten visar emellertid att en viss skälig tid alltid behövs för att bo- stadsproduktionen skall kunna anpassas efter nya krav beträffande byggnads utformning. Det är dessutom önskvärt att tillämpningsföreskrifter och re- kommendationer i SBN rörande tillgänglighet till arbetslokaler och vid om- byggnad kan utfärdas i så nära anslutning som möjligt till ändringarna i

Prop. 1975/ 76: 198 24

42 aä och 48 aä BS. För att utarbeta dessa tillämpningsbestämmelser bör planverket inte ges en alltför kort tid.

Planverket har föreslagit att kravet på hiss förenas med en viss längre övergångstid för bostadsbyggnad i tre våningar. som innehåller högst sex bostadslägenheter per trapphus utöver dem som är belägna på entréplanet. Verkets förslag har mottagits positivt av flertalet remissinstanser.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört förordar jag att ändringarna i BS träderi kraft den ljuli 1977. Bostadsbyggnad i tre våningar. som innehåller högst sex bostadslägenheter per trapphus utöver dem som är belägna på entréplanet. bör dock få uppföras utan hiss. om byggnadslov för byggnaden söks före den 1 januari l98l.

6. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom bostadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan (1959z6l2).

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som före- draganden har lagt fram.

Gotab, Stockholm 1976 50.344