om kultur- och fritidsverksamhet inom handelsflottan
Regeringens proposition
1975/76:73
om kultur- och fritidsverksamhet inom handelsflottan
beslutad den 30 oktober 1975.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits
i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
BENGT NORLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas frågor om den framtida inriktningen och organisationen av välfärdsarbetet inom handelsflottan.
Vidare föreslås en omläggning av finansieringen av välfärdsarbetet. Sålunda avses nuvarande finansieringsordning med särskilda välfärdsavgifter
ersättas med en ordning, innebärande att viss del av de statliga sjöfartsavgifterna disponeras för ändamålet. Möjligheten hålls öppen att senare in-
föra en särskild arbetsgivaravgift som kompletterande finansieringskälla.
För att täcka det driftunderskott som beräknas uppstå i välfärdsrådets verksamhet innevarande budgetår — i storleksordningen 4 milj. kr. — föreslås i propositionen att den av redaren betalade delen av nuvarande välfärdsavgift höjs från och med den 1 januari 1976. Propositionen innehåller förslag till
härför erforderlig ändring av lagen om avgifter till välfärdsanordningar för
sjöfolk.
| Riksdagen 1975/76. I saml. Nr 73
Förslag till Lag om ändring i lagen (1948: 495) om avgifter till välfärdsanord-
ningar för sjöfolk
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1948:495) om avgifter till väl-
färdsanordningar för sjöfolk" dels att i 4 § ordet ”Konungen” skall bytas
ut mot ”regeringen”, dels att 25 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
«2
2. Välfärdsavgiften utgör tio öre för Välfärdsavgiften utgör 170 öre för
dag och sjöman under tid då sjöman- dag och sjöman under tid då sjömannen varit för utrikes fart påmönstrad nen varit för utrikes fart påmönstrad
å svenskt handelsfartyg. Semester å svenskt handelsfartyg. Semester
som infaller i omedelbar anslutning som infaller i omedelbar anslutning
till avmönstring inräknas i nämnda till avmönstring inräknas i nämnda
tid. Avgiften skall utgivas till hälften tid. Avgiften skall utgivas med 5 öre av sjömannen och till hälften av re- av sjömannen och med 165 öre av daren. redaren.
Denna lag träder i kraft den 1 ianuari 1976.
Förslag till Lag om upphävande av lagen (1948:495) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk
Härigenom föreskrives att lagen (1948:495) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1976. Föreskrifter för tiden därefter om beräkning och erläggande av sådan avgift som avses i lagen meddelas av regeringen.
"Senaste lydelse av lagens rubrik 1958:176
Senaste lydelse 1966:54
Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1975-10-30
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Jo-
hansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt,
Sigurdsen, Zachrisson, Leiion, Hjelm-Wallén
Föredragande: statsrådet Norling
Proposition om kultur- och fritidsverksamhet inom handelsflottan
1¶Inledning
Handelsflottans välfärdsråd inrättades år 1948 med uppgift att planlägga
och samordna välfärdsarbetet för sjöfolk (prop. 1948:174, SL'U 1948:2, rskr 1948:428). Till finansieringen av verksamheten utgår enligt lagen (1948:495,
ändrad senast 1966:54) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk en särskild välfärdsavgift. Denna uppgår till visst öretal för dag och sjöman under den tid sjömannen är för utrikes fart påmönstrad svenskt handels-
fartyg. Avgiften betalas till hälften av sjömannen och till hälften av redaren. Av staten har årligen — från anslaget Avsättning till handelsflottans välfärdsfond under sjätte huvudtiteln — lämnats bidrag till välfärdsarbetet. Bi-
draget har uppgått till samma belopp, som har flutit in i avgifter från sjömän och redare.
De ifrågavarande medlen, som närmast har varit avsedda för den löpande verksamheten, har tillförts en särskild fond - handelsflottans välfärdsfond
- som dessutom för utgifter av investeringskaraktär har tillförts särskilda
medel, vid två tillfällen över riksstaten och vid ett tillfälle genom överföring av vissa krigsförsäkringsmedel.
Genom den successiva minskningen av antalet ombordanställda har välfärdsavgifterna och därmed också det statliga bidraget efterhand minskat.
Samtidigt med att antalet ombordanställda har gått ned har kraven på en
bättre arbets- och fritidsmiljö för denna arbetstagarkategori kommit att ställa ökade anspråk på välfärdsverksamheten. De successivt minskade intäkterna har därför under senare år inte kunnat täcka kostnaderna för verksamheten,
utan medel för att täcka underskott i den löpande verksamheten har fått
tagas ur välfärdsfonden, som numera är i det närmaste helt förbrukad.
Mot bakgrund av bl.a. denna utveckling har det befunnits motiverat
att se över välfärdsrådets verksamhet. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för kommu-
nikationsdepartementet den 16 januari 1975 en sakkunnig med uppgift att utreda frågan om den framtida organisationen och finansieringen av den verksamhet som bedrivs av handelsflottans världsråd. Utredningsmannen har biträtts av experter bl. a. representerande redarnas och de ombordanställdas organisationer.
Utredningsmannen avgav i september 1975 betänkandet (Ds K 1975:7) Kultur och fritidsverksamhet inom handelsflottan. Riktlinjer, organisation
och finansiering.
Yttranden över betänkandet har avgetts av riksförsäkringsverket, sjöfartsverket, handelsflottans välfärdsråd, statskontoret, riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens kulturråd, Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse, Arbetarnas Bildningsförbund/Sjöfolkets Studieavdelning, Göteborgs biblioteksnämnd (Svenska sjömansbiblioteket), Rederiföreningen för mindre fartyg, Svenska Maskinbefälsförbundet, Svenska Sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Sveriges Radio, Sveriges Redareförening, Sveriges riksidrottsförbund och Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell. Välfärdsrådet har
bifogat yttranden av sin Stockholmssektion, Sjöbefälsskolornas Elevorganisation, Stiftelsen Sjöfartshotellet i Sundsvall, Stiftelsen Göteborgs Sjöfarts-
hotell, svenska generalkonsulatet i Antwerpen, Svenska Korporationsidrottsförbundet och televerkets radiodivision.
2¶Nuvarande förhållanden
Enligt instruktionen för handelsflottans välfärdsråd (1966:700, ändrad
1969:507 och 1971:518) har rådet till uppgift att planlägga och samordna välfärdsarbetet för sjöfolk. Rådet består av en av regeringen utsedd ordförande, en av sjöfartsverket förordnad ledamot samt sju andra ledamöter,
som regeringen utser särskilt och som skall företräda för välfärdsarbetet intresserade organisationer. För de sistnämnda ledamöterna finns supple-
anter till det antal regeringen bestämmer. Rådet innehåller f. n. representanter för bl. a. de ombordanställdas fackliga organisationer, Sveriges Redareförening och Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse.
Välfärdsrådet har för sin centrala verksamhet ett kansli i Stockholm med en chef och ytterligare sex fast anställda tiänstemän. Kamerala ärenden handläggs enligt överenskommelse av sjöfartsverket. Välfärdsrådets lokala
verksamhet i hamnar är knuten till av rådet inrättade sektioner, varav det f.n. finns tolv i Sverige och lika många utomlands, samt till nio sjöfartshotell,
' Gencraldirektören Göran Borggård
varav ett utomlands. I de svenska scktionernas styrelser ingår representanter
för de ombordanställdas fackliga organisationer, olika sjöfartsintressenter
och kommunala organ. Utomlands är det vanligt att i sektionsstyrelserna också ingår representanter för svenska konsulat och Svenska Kyrkans Sjö- " mansvårdsstyrelse. För sektionsverksamheten har välfärdsrådet fast anställda tjänstemän, s. k. välfärdssekreterare. På sex platser, varav fyra utomlands,
finns personal anställd säsongsvis.
Välfärdsrådets verksamhet innefattar i huvudsak följande aktiviteter:
Stödjande av sjöfartshotellverksamhet, sjöfartsklubbar och fritidsanläggningar
Organisation och ledning av idrott
Anskaffning och distribution av filmer, TV-kassettprogram och ljudband
Prenumeration och distribution av tidningar; inköp och utsändning av pocketböcker.
Dessutom sänds på rådets uppdrag via radio särskilda för handelsflottan
avsedda nyhetsprogram fyra gånger per dygn.
Antalet inom handelsflottan aktiva medlemmar i de ombordanställdas
organisationer var mer än 20 000 vid utgången av år 1974. Härav utgjorde ca 5 600 utländska medborgare. Antalet fartyg över 300 ton brutto var 621
vid mitten av år 1975.
Sverige har anslutit sig till Internationella Arbetskonferensens (ILO:s) re-
kommendation år 1970 (nr 138) om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn
(prop. 1971:158, SoU 1971:43, rskr 1971:302). Rekommendationen innebär
bl.a. att ett lands välfärdsanläggningar skall få utnyttjas även av andra
länders sjöfolk.
Välfärdsrådets kostnader beräknas budgetåret 1975/76 uppgå till drygt
6.1 milj. kr.. varav ca 1,3 milj. kr. för löner m. m., ca 1,2 milj. kr. för bidrag till sektioner m. fl., ca 1,1 milj. kr. för filmverksamhet och ca 2.2
milj. kr. för TV-kassettverksamhet. Kostnaderna för filmverksamheten täcks till största delen genom intäkter från filmuthyrning. TV-kassettprogram distribueras emellertid kostnadsfritt för de ombordanställda. TV-utrustningen på de 216 fartyg som är anslutna till kassettverksamheten tillhandahålls och bekostas av ett särskilt bolag, som har bildats av rederierna.
Till finansieringen av välfärdsrådets arbete utgår såsom tidigare har
nämnts en särskild välfärdsavgift, som till hälften betalas av sjömannen
och till hälften av redaren. Avgiften är nu 10 öre per dag och sjöman.
Staten lämnar ett bidrag till välfärdsverksamheten, vilket uppgår till samma
belopp som avgifterna för sjömän och redare sammantagna. De influtna avgifterna uppgick till ca 520 000 kr. budgetåret 1974/75. Avgifterna tillförs enligt det föregående en fond, handelsflottans välfärdsfond, som dessutom med hänsyn till utgifter av investeringskaraktär har tillförts särskilda medel
över statsbudgeten. Fondens tillgångar uppgick i början av 1970-talet till mer än 10 milj. kr., men har vid utgången av budgetåret 1974/75 gått ned till ca 280000 kr.
Förutom av välfärdsrådet bedrivs välfärdsverksamhet inom handelsflottan huvudsakligen av Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse samt av Svenska sjömansbiblioteket. Sjömansvårdsstyrelsen har sammanlagt 24 sjömanspräs-
ter samt annan personal stationerade i 26 hamnar på olika håll i världen.
På stationeringsorterna äger eller förhyr sjömansvårdsstyrelsen anläggningar med läsrum m. m. Man ordnar gudstjänster. samkväm och sightsceing samt ger möjlighet till utövande av idrott. Besök görs på fartyg och hos sjöfolk
som ligger på sjukhus. Sjömansvårdsstyrelsen biträder välfärdsrådet med
bl.a. tidningsdistribution till fartyg och har även egen sådan distribution.
Flera av sjömanskyrkorna fungerar som bytescentraler för välfärdsrådets filmer och som förmedlingscentraler för Svenska sjömansbiblioteket. Detta, som är anknutet till Göteborgs kommunala bibliotek, drivs med statliga
medel. Böckerna lånas i allmänhet ut några hundra i taget per fartyg via förmedlingscentraler, varav de flesta är sjömanskyrkor.
Välfärdsrådet samarbetar med motsvarande organ i de nordiska grann-
länderna bl. a. genom årligen återkommande konferenser. Samarbete mellan
de skandinaviska länderna på välfärdsområdet har resulterat i tillkomsten av ett sjömanshotell i Antwerpen och en sjöfartsklubb med fritidsanläggning i Manila.
3¶Utredningen
3.1¶Statligt engagemang i välfärdsarbetet
Det är enligt utredningen av rättviseskäl och från allmän samhällelig syn-
punkt angeläget att handelsflottans ombordanställda inte isoleras mer än
som yrkets särart nödvändiggör. Det allmänna samhällsintresset att motverka de ombordanställdas isolering motiverar att staten påtar sig ett primärt ansvar för välfärdsarbetet inom handelsflouan. Det bör därför alltjämt finnas ett statligt välfärdsorgan för handelsflottan.
3.2 Verksamhetens inriktning
Översynen av välfärdsrådets verksamhet har i enlighet med utrednings-
direktiven enbart avsett den huvudsakliga inriktningen och omfattningen av rådets fortsatta arbete. En detaljerad genomgång i rationaliseringssyfte av kontorsorganisation och arbetsrutiner bör dock enligt utredningens mening komma till stånd i en nära framtid.
De allt kortare liggetiderna i hamn för handelsflottans fartyg motiverar
en fortsatt förskjutning av välfärdsarbetet mot fritidsverksamheter ombord.
Härför fordras bl. a. en effektiv landbaserad och geografiskt spridd välfärds- Organisation, som anpassas till förändringar i handelsflottuns besöksfrekvens i skilda hamnar världen över.
Det måste förbli en viktig uppgift för det statliga välfärdsorganet att fort-
löpande bedöma, vilka verksamhetsgrenar som bör bedrivas inom välfirdsarbetet, och att avväga de olika verksamhetsgrenarnas omfattning i för-
hållande till varandra. Utredningen förutsätter vidare att Svenska Kyrkans
arbete för ombordanställda kommer att fortgå i ungefär samma omfattning som nu och att nuvarande nära samverkan skall bestå mellan Svenska Kyrkan och det statliga välfärdsorganet.
De sociala skäl som en gång motiverade tillkomsten av särskilda sjöfartshotell i Sverige med hjälp av statliga bidrag kan inte anses gälla längre. I och med förändringarna under de senaste åren i fråga om sjöfolkets anställningsformer, tjänstgöringsperioder och sätt för tillträdande av anställning
har behovet av hotell med särskilda, lägre rumspriser för sjöfolk praktiskt
taget försvunnit. I de flesta fall står arbetsgivaren för rumskostnaden, när sjöfolk anlitar sådana hotell. Utredningen föreslår att det statliga välfärds-
organet tar initiativ till att de stiftelser. som driver de svenska sjöfartshotellen, under en begränsad övergångstid avvecklar den subventionerade uthyrningen av hotellrum till sjöfolk. Avvecklingen bör åtföljas av återbäring
av till stiftelserna lämnade statsbidrag. Beträffande det skandinaviska sjö-
fartshotellet i Antwerpen, som drivs med svenskt ekonomiskt bistånd, föreslår utredningen att välfärdsorganet under en prövotid noga följer utveck-
lingen i fråga om den utsträckning i vilken hotellet anlitas av självbetalande
svenskt sjöfolk och att man därefter tar ställning till frågan om fortsatt svenskt engagemang i hotellrörelsen.
På grund av fartygens korta liggetider i hamn har sjöfolket inte tillfälle
att utnyttja sjöfartsklubbar och idrottsanläggningar i samma utsträckning
som förut. Utredningen föreslår att utnyttjandegraden vid var och en av
de av välfärdsrådet stödda sjöfartsklubbarna och idrottsanläggningarna noggrant studeras under så lång tid som erfordras för att bedöma behovet av deras fortsalta existens, och att frågan om avveckling därefter prövas.
Enligt utredningens mening bör omfattningen av ljudbands- och film-
distributionen till fartyg ökas något medan TV-kassettverksamheten, som
befinner sig på ett försöksstadium, tills vidare bör fortgå i samma omfattning som f.n.
Litteraturförsörjning till de ombordanställda hos handelsflottan ombesörjs'
från ivå håll, nämligen både från välfärdsrådet och Svenska sjömansbiblioteket. De båda organen bör tillsammans utreda om det inte är mera rationellt att sjömansbibliotekert övertar hela litteraturförsörjningen.
3.3¶Personalfrågor
För att åstadkomma bättre kontakt mellan det statliga välfärdsorganets
centrala kansli och det lokalt av organets sektioner och andra bedrivna väl-
färdsarbetet föreslås att två tjänster inrättas för resande välfärdssekreterare. Flikhet med motsvarande personal hos Statens velferdsråd for handelsflåten
i Norge bör de resande välfärdssekreterarna dessutom arbeta med infor-
mation om välfärdsverksamhet i samband med sjöfolksutbildning och ombord på fartyg i hamn, med ledning och stimulerande av motionsidrott i land och ombord samt med kontaktbesök hos rederier m. m.
Förverkligande av förslagen om utökad film- och ljudbandsverksamhet
samt om intensifierad kontakt mellan välfärdsorganets kansli och det lokala välfärdsarbetet motiverar dessutom förstärkning av kansliet.
3.4¶Välfärdsorganets organisationsform och benämning
Utredningen finner övervägande skäl tala för att det statliga välfärdsorganet förblir ett organ av verkstyp med en styrelse innehållande representanter för berörda parter inom handelsflottan. Eftersom ordet välfärd bär en i ifrågavarande sammanhang ålderdomlig prägel och på många håll
inom handelsflottan anses mindre lämpligt, föreslås att organets namn ändras till handelsflottans kultur- och fritidsråd. Systemet med sektioner för lokal och regional samordning och ledning
av välfärdsarbete har fungerat tillfredsställande och bör bibehållas. Möj-
ligheten av att knyta sektionen i Stockholm direkt till det centrala kansliet
bör dock övervägas.
3.5¶Verksamhetetens finansiering
Enligt utredningens mening är det naturligt att sjöfartsnäringen själv sva-
rar för de kostnader som är förenade med den fortsatta välfärdsverksamheten. Denna är inriktad på de anställda först och främst i den svenska
handelsflottan och dem i utländska rederiers fartyg, som besöker svenska
hamnar. Det kan synas naturligt att redare, vilkas anställda kommer i åtnjutande av välfärdsarrangemangen, deltar i bestridandet av de därmed förenade kostnaderna.
I ett antal sjöfartsländer t. ex. Norge och Förbundsrepubliken Tyskland
har välfärdsarbetets finansiering utvecklat sig ungefär som i Sverige, dvs. såväl arbetsgivare som arbetstagare deltar i finansieringen. Även tillskott av statlsmedel förekommer. I bl. a. Norge har emellertid finansieringsprinciperna ställts under diskussion. Att man även utomlands fortfarande tilllämpar system, som bl. a. innebär att de ombordanställda medverkar i fi-
nansieringen av välfärdsverksamheten, kan enligt utredningens mening inte vara något hinder för alt nu överväga en reformering av den gällande ordningen.
Utredningen menar att eftersom välfärdsverksamheten också kommer anställda på utländska fartyg tillgodo, bör man välja en metod enligt vilken
såväl svensk sjöfart som utländska rederier vilka seglar på svenska hamnar
deltar i finansieringen av kostnaderna. Utvägen att helt täcka kostnaderna
genom en arbetsgivaravgift enbart för svenska redare framstår därför som
mindre lämplig och saknar stöd hos såväl arbetsgivare- som arbetstagareorganisationerna inom näringen.
Mot denna bakgrund har utredningen funnit övervägande skäl tala för
en lösning, som innebär att välfärdskostnaderna i första hand täcks genom
att man tar i anspråk en andel av de statliga sjöfartsavgifterna, vilka måste höjas av detta skäl. Dessa avgifter betalas av samtliga rederier som trafikerar svenska hamnar.
Nettoutgifterna för välfärdsverksamheten under budgetåret 1976/77 kan
uppskattas till ca 6,5 milj. kr. Härtill bör komma en post för successiv
uppbyggnad av en fond, lämpligen benämnd handelsflottans kultur- och fritidsfond, såsom ersättning för den numera i det närmaste heh förbrukade
välfärdsfonden. Behovet av en sådan fond betingas dels av att konjunk-
turberoende nedgångar hos den finansieringskälla som skall finansiera väl-
färdsverksamheten kan inträffa, medan verksamhetens kostnader till mycket stor del kan betraktas som fasta, dels av att det även i framtiden kan uppstå behov av förhållandevis stora utgifter av engångsnatur, vilka hellre bör be-
stridas av fondmedel än genom tillfälliga avgiftshöjningar. Det synes lämpligt att uppbyggnadsbidraget till fonden under de närmaste åren begränsas till ca 500 000 kr. per år. Uppbyggnaden bör fortgå till dess att fonden nått lämplig storlek, förslagsvis motsvarande rådets årliga löpande utgifter. Av
de statliga sjöfartsavgifterna bör därför tas i anspråk 7 milj. kr. för budgetåret 1976/77. Den del av inkomsterna av sjöfartsavgifterna som skall användas för välfärdsändamål inom handelsflottan torde böra bestämmas till att utgå som en procentuell andel av inkomsterna och inte till ett visst belopp. Detta
bör vara administrativt fördelaktigt, eftersom allmänna kostnadsförändringar som kan föranleda justering av sjöfartsavgifterna kan antas göra sig gällande i ungefär samma omfattning inom båda de områden — välfärdsarbetet och
sjöfartsverkets verksamhet — på vilka inkomsterna av dessa avgifter skall utnyttjas. Förändring av ett fastställt procenttal torde därigenom komma att erfordras mera sällan. Om man utgår från nuvarande fyravgifter, innebär det nämnda att dessa skulle behöva höjas med ca 7 ?4 för finansiering av välfärdsverksamheten.
Utredningen föreslår att det nya finansieringssättet införs den I juli 1976 och att samtidigt lagen om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk upphör att gälla.
Under vissa förhållanden kan en finansiering av välfärdsverksamheten
som helt grundar sig på statliga sjöfartsavgifter behöva kompletteras. Kost-
nadsutvecklingen och oförutsedda investeringsbehov kan ställa krav på en särskild finansieringskälla. I en sådan förändrad situation kan det befinnas
lämpligt att fördela finansieringsbördan mellan de statliga sjöfartsavgifterna
och en mer renodlad arbetsgivaravgift. För detta ändamål framlägger utredningen ett subsidiärt förslag till kompleuering av finansieringen över en arbetsgivaravgift. som tar sikte enbart på svenska redare. Avgiften föreslås utgå som ett av regeringen fastställt procenttal av vad redaren sammanlagt
under året utgivit i lön till ombordanställda i form av pengar och vissa
naturaförmåner. Om behov av en sådan avgift uppstår, bör för reglering av densamma en särskild lag utfärdas, lag om avgift ull främjande av kulturoch fritidsverksamhet inom handelsflottan. Utredningen lägger fram förslag till utformningen av en sådan lag. Fonden för kultur- och fritidsverksamhet inom handelsflottan bör tillföras den nuvarande välfärdsfondens återstående behållning samt medel som kan komma att återbäras till statsverket vid avveckling av sådan välfärdsanläggning som inrättats med stöd av statsbidrag. Med den omfattning av välfärdsverksamheten under budgetåret 1975/76
som förutsatts i prop. 1975:1 beräknas underskottet i verksamheten till 4 milj. kr. Utredningen har funnit övervägande skäl tala för att underskottet täcks med medel som tillskjuts av redarna. Den administrativt enklaste
vägen att tillföra verksamheten ytterligare medel synes vara att höja välfärdsavgiften under övergångstiden fram till dess att det nya finansierings-, systemet träder i kraft. Den del av välfärdsavgiften som utges av redarna
föreslås därför höjd till 165 öre för dag och sjöman från och med den I januari 1976. Härför krävs ändring av 2§ i lagen om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk. Förslag härtill framläggs av utredningen. Det förutsätts att det statliga bidraget skall utgå med samma belopp som hittills. Det bör alltså uppgå till dubbelt så mycket som inflyter i välfärdsavgifter från sjömännen.
4¶Remissyttrandena
Utredningens förslag till huvudsakliga riktlinjer för det fortsatta välfärdsarbetet tillstyrks av handelsflonans vältärdsråd. sijöfartsverket, riksrevisionsverket, statskontoret. Rederiföreningen för mindre fartyg, Sveriges fartvgsbetälstörening, Sveriges Redareförening och Svenska Kvrkans Sjömansvårdsstyrelse.
Svenska Sjöfolkstförbundet har inte heller någon erinran mot förslagen till riktlinjer utom på följande tre punkter. Således bör filmdistributionen ske
utan kostnad för sjöfolket, varvid kostnaden bör antingen påföras redarna
eller täckas genom en höjning av fyravgifterna utöver vad utredningen har
föreslagit. Utbudet av tidningar bör ökas och tidningsdistributionen effek-
tiviseras. All bokdistribution till fartygen bör övertas av det statliga vilfärdsorganet. Sjöfolksförbundet ställer sig bakom- utredningens förslag till
avveckling av nuvarande form av statligt engagemang i sjöfartshotell
men anser att det bör ersättas av en möjlighet att få åtnjuta hotellrabatt
för sjöfolk som är anmälda som arbetssökande vid någon av arbetsförmedlingarna i Göteborg, Stockholm eller Malmö. Skälet härtill är att det fortfarande under någon tid kommer att finnas sjöfolk, företrädesvis bland de
äldre, som saknar egen bostad.
Svenska Maskinbefälsförbundet anser att de sociala skäl som motiverade
tillkomsten av sjöfartshotell i Sverige fortfarande gäller, eftersom det alltjämt finns sjöfolk utan egen bostad. Vidare påpekar maskinbefälsförbundet att samtliga välfärdsanläggningar bör omfattas av den föreslagna undersökningen om deras existensberättigande. I övrigt ansluter sig förbundet till utredningens förslag om riktlinjer för välfärdsverksamheten.
Av övriga remissinstanser har några uttalat sig i frågor gällande enskilda verksamhetsgrenar inom välfärdsarbetet. Sålunda framhåller sratens kulturråd vikten av att kvalitativa synpunkter starkt beaktas vid distributionen
av filmer, ljudband, TV-kassetter och litteratur samt av att självverksamhet
bl.a. i form av studier stimuleras på det kulturella område. Arbetarnas
Bildningsförbund/ Sjöfolkets Studieavdelning önskar att eu direkt samarbete tas upp mellan studieavdelningen och välfärdsorganet beträffande den kulturella verksamheten. Göreborgs bibliotekshämnd anför att Svenska sjömansbiblioteket bör svara för all bokdistribution till handelsflottans ombord-
anställda. Sveriges riksidrottsförbund betonar den stora betydelsen av idrott
som aktiv fritidssysselsättning. De särskilda idrottsanläggningarna för sjöfolk
bör inte avvecklas. Den ringa utnyttjandegraden kan bero på bristande information och ledarbrist. Svenska Korporationsidrottsförbundet anser däremot att det statliga välfärdsorganet inte bör ha egna idrottsanläggningar. Behovet av utrymme för idrott bör kunna tillgodoses vid kommunala anläggningar. Korporationsidrottsförbundet erbjuder sig att på flera sätt bistå välfärdsorganet i motionsidrottsverksamheten. Srifielsen Göteborgs Sjöfartshotell an-
ser att det för arbetslösa sjömän alltjämt finns behov av billiga hotellrum
men att detta behov sannolikt bäst kan tillgodoses inte genom särskilda sjöfartshotell utan genom att bidrag lämnas till täckande av rumskostnaden
i andra, valfria hotell. Vid denna lösning bör nuvarande stiftelser för sjöfartshotell finnas kvar och avkastningen av stiftelsekapitalet användas för
sådan subventionering. Stiftelsen Sjöfartshotellet i Sundsvall delar utredningens uppfattning att sjöfartshotell numera inte behövs och har för avsikt att upplösa sin stiftelse. Sjöbefälsskolornas Elevorganisation finner ett succcessivt avvecklande av sjöfartshotellen vara realistiskt och anser att det är en uppgift närmast för sociala myndigheter att ordna bostäder åt sjöfolk utan fast egen bostad. Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell avvisar förslaget om en generell avveckling av stödet åt sjöfartshotellen i Sverige.
Utredningens förslag om förstärkning av välfärdsorganets personat med två resande välfärdssekreterare ullstyrks av handelstlottans välfärdsråd. siötartsverket, statskontoret, Rederiföreningen för mindre fartyg, Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse, Svenska Maskinbefälsförbundet, Sveriges fartvesbefälsförening och Sveriges Redareförening samt lämnas utan crin-
ran av Svenska Sjöfolksförbundet. Välfärdsrådet, sjöfartsverket och fartygsbefälsföreningen påpekar dock att de resande sekreterarnas arbete bör ha karaktären av försöksverksamhet.
Förslaget om förstärkning av välfärdsorganets centrala kansli med en tjänsteman tillstyrks av handelsflottans vältärdsråd, Rederiföreningen för
mindre fartyg, Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstvrelse, Svenska Maskinbefälsförbundet och Sveriges Redareförening samt lämnas utan erinran av Svenska Sjöfolkstörbundet. Enligt sjöfartsverkets och Sveriges fartvasbefälsförenings upp-
fattning bör ställningstagande till frågan om en sådan förstärkning anstå
i avvaktan på resultatet av den föreslagna översynen av kansliets inre or-
ganisation och arbetsrutiner. Statskontoret tillstyrker denna översyn och för-
klarar sig berett medverka därvid.
Till utredningens förslag om välfärdsorganets organisationsform och benämning ansluter sig det stora flertalet remissinstanser.
Statens kulturråd och Svenska Korporationsidrottsförbundet vill bli repre-
senterade i välfärdsorganets styrelse.
I fråga om sektionen I Stockholm anser Svenska Maskinbefälsförbundet
att den bör förbli fristående från det centrala kansliet. En upplösning av sektionsstyrelsen skulle medföra att för verksamheten betydelsefulla kontakter förlorades. Stockholmssektionens styrelse förordar att en förnyad intern
utredning görs om den framtida verksamheten i Stockholm.
Förslaget till finansieringssätt ullstyrks av handelstlottans välfärdsråd. Svenska Maskinbefälsförbundet, Svenska Sjöfolkstörbundet, Sveriges fartygsbefiälsförening och Sveriges Redareförening. Sjöfartsverket anför att finansiering medelst höjda fyravgifter i och för sig kan vara en praktisk lösning.
Skälen för statens engagemang i välfärdsarbetet kunde emellertid motivera
att ell visst statligt bidrag över budgeten utgick till verksamheten även
i fortsättningen. Verket vill dock inte motsätta sig utredningens förslag
i denna del. Statskontoret och Rederiföreningen för mindre fartvg framhåller att behov inte bör finnas av en arbetsgivaravgift såsom kompletterande finansieringskälla utöver fyravgifterna. Riksrevisionsverket anser att möliligheten borde ha utretts att tillämpa det gällande finansieringssystemet även i framtiden men med ändrade relationer mellan kostnadsansvaret för sjömän,
redare och staten. Därtill kunde tänkas avgiftsdifferentiering mellan olika
slags sjöfart i syfte att nå prestationsrelaterade avgifter. Finansiering via en fond bör helst undvikas av principiella skäl. Den av utredningen fö-
reslagna formen för finansiering av verksamheten under budgetåret 1975/76
lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser utom av riksrevisionsverket. som menar att frågan om det väntade driftunderskottet om möjligt bör lösas med ett anslag, som täcks av framtida avgifter, och av Rederiföreningen för mindre fartyg, som anser att driftunderskottet bör täckas direkt över statsbudgeten.
5¶Föredraganden
Handelsflottans välfärdsråd planlägger och samordnar välfärdsarbetet för sjöfolk. Rådet, som är en statlig myndighet, består av bl. a. representanter för arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer inom handelsflottan.
Välfärdsrådets verksamhet innefattar bl. a. stöd åt sjöfartshotellverksamhet,
sjöfartsklubbar och fritidsanläggningar samt anskaffning och distribution
till fartygen av filmer, TV-kassettprogram, ljudband, tidningar och böcker, allt i syfte att motverka den isolering, som arbetet ombord på fartyg kan
medföra.
För sin verksamhet har välfärdsrådet dels ett centralt kansli i Stockholm. dels personal stationerad i hamnar i Sverige och utomlands. Den lokala verksamheten är vanligen knuten till särskilda sektioner med — för scktionerna i Sverige — representanter för de ombordanställdas fackliga organisationer, olika andra sjöfartsintressenter och kommunala organ. Utomlands brukar sektionsstyrelserna innefatta representanter för svenska konsulat och Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse. Antalet av välfärdsrådet stödda sjöfartshotell är f.n. nio, varav ett skandinaviskt utomlands. De
svenska sjöfartshotellen drivs av stiftelser.
Till finansieringen av välfärdsrådets verksamhet utgår enligt lagen (1948:495 med senare ändringar) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk en särskild välfärdsavgift, som uppgår till visst öretal för dag och sjöman under den tid sjömannen är för utrikes fart påmönstrad svenskt
handelsfartyg. Avgiften betalas till hälften av sjömannen och till hälften av redaren. Av staten lämnas årligen från anslaget Avsättning till handels-
floutans välfärdsfond under sjätte huvudtiteln bidrag ull välfärdsarbetct. Bidraget uppgår till samma belopp, som inflyter från sjömän och redare. Väl-
färdsavgifterna och det statliga bidraget tillförs handelsflottans välfärdsfond, som dessutom vid några tillfällen har tillförts särskilda statliga medel för utgifter av investeringskaraktär. Antalet ombordanställda har efter hand gått ned. Därmed har också välfärdsavgifterna och det statliga bidraget till välfärdsarbetet minskat. Sam-
tidigt har — bl.a. genom utvecklingen i samhället i övrigt — kraven växt
på välfärdsarbetets kvalitet och omfattning. De minskade intäkterna har
därför under senare år inte kunnat täcka kostnaderna för verksamheten. Medel för att täcka underskott i den löpande verksamheten har fått tas
ur välfärdsfonden, som nu är i det närmaste helt förbrukad. Dessa om-
ständigheter samt det förhållandet, att ändrade arbetsbetingelser för sjöfolket har gett anledning att överväga förändringar i riktlinjerna för välfärdsarbetet, har — som jag framhöll i prop. 1975:1 — motiverat tillkallandet av en ut-
redningsman för översyn av inriktning, organisation och finansiering av den verksamhet, som bedrivs av handelsflottans välfärdsråd. I betänkandet (Ds K 1975:7) Kultur och fritidsverksamhet inom handelsflottan har utred-
ningsmannen redovisat resultatet av sitt arbete.
I betänkandet föreslås att det statliga välfärdsorganet för handelsflottan
skall förbli en myndighet av verkstyp.
I fråga om välfärdsarbetets framtida inriktning föreslår utredningsmannen att stöd åt sjöfartshotellverksamhet bör upphöra och att de nuvarande svenska sjöfartshotellen bör avvecklas och uppburna statsbidrag återbäras. I sam-
manhanget konstateras, att de sociala skäl som en gång motiverade att hotellen inrättades inte längre finns. Fartygens liggetid i hamn har blivit allt kortare, och i takt därmed har sjömännens möjlighet minskat att utnyttja för dem avsedda särskilda fritidsanläggningar. Utredningsmannen föreslår
vidare, att de av välfärdsråd2t stödda fritidsanläggningarnas utnyttjandegrad
ingående studeras under en prövotid, varefter för var och en frågan om eventuell avveckling bör prövas. Film- och ljudbandsdistributionen till fartygen bör något ökas. Välfärdsrådet och Svenska sjömansbiblioteket i Gö-
teborg bör tillsammans utreda om det inte är mest rationellt att all lit-
teraturförsörjning till de ombordanställda tas om hand av sjömansbiblioteket.
Utredningsmannen föreslår att välfärdsorganets personalorganisation utö-
kas med en tjänst knuten till det centrala kansliet och — efter norsk förebild
- med två befattningar för resande välfärdssekreterare. Namnet handels-
flottans välfärdsråd bör ändras till handelsflottans kultur- och fritidsråd,
som bättre än den nuvarande benämningen motsvarar verksamhetens innehåll.
Med få undantag har remissinstanserna godtagit förslagen om den huvudsakliga inriktningen av det fortsatta välfärdsarbetet.
Utredningsmannen föreslår att verksamheten fr. o. m. den 1 juli 1976 finansieras genom att en andel av de statliga sjöfartsavgifterna tas i anspråk för ändamålet och tillförs välfärdsfonden, som i fortsättningen bör benämnas handelsflottans kultur- och fritidsfond. Lagen om avgifter till välfärdsan-
ordningar för sjöfolk föreslås i enlighet härmed upphöra att gälla med ut-
gången av juni 1976. Om den föreslagna andelen av sjöfartsavgifterna fram-
deles av särskilda skäl skulle komma att visa sig otillräcklig för viälfärds-
arbetets finansiering, förutsätter utredningen att en särskild arbetsgivaravgift kan införas såsom kompletterande finansicringskälla.
För täckande av det driftunderskott i välfärdsrådets verksamhet som beräknas uppstå för budgetåret 1975/76 föreslår utredningen, att den på redarna ankommande delen av nuvarande välfärdsavgift höjs från 5 öre till 165 öre för dag och sjöman med verkan fr.o.m. den 1 januari 1976.
Jag kan för egen del i allt väsentligt ansluta mig till förslagen om den
fortsatta inriktningen och organisationen av välfärdsverksamheten. Jag anser
således i likhet med utredningsmannen och de flesta remissinstanserna,
att stödet åt sjöfartshotellen bör — efter prövning i varje särskilt fall — av-
vecklas med hänsyn till den allmänna utveckling som skett sedan denna
stödform tillkom. När det gäller sjöfolksförbundets synpunkter på behovet
av goda och billiga övernattningsrum — som jag i och för sig finner beaklansvärda — anser jag att denna fråga vid behov får övervägas i annat sammanhang i samband med den successiva avvecklingen av stödet.
Jag anser vidare att frågan om Svenska sjömansbibliotekets övertagande
av litteraturförsörjningen till de ombordanställda snarast bör prövas av välfärdsorganet och sjömansbiblioteket.
Liksom flertalet av de remissinstanser som har berört frågan om de av
välfärdsrådet stödda fritidsanläggningarna ansluter jag mig till utredningsmannens förslag om att anläggningarnas utnyttjandegrad bör närmare un-
dersökas i samarbete mellan välfärdsorganet och idrottens organisationer
och att man i anslutning härtill i varje särskilt fall prövar om tillräckliga skäl finns för att bibehålla resp. anläggning. Jag vill sammanhanget hänvisa
ull de möjligheter som de kommunala idrottsanläggningarna kan erbjuda. Beträffande den framtida motionsidrottsverksamheten vill jag särskilt peka på idrottsorganisationernas beredvillighet att bistå välfärdsorganet.
Vad gäller de förslag som utredningsmannen har framfört om bl. a. förstärkning av den till verksamheten knutna personalen samt om viss ut-
vidgning av ljudbands- och filmdistributionen får behovet härav senare prö-
vas inom ramen för de resurser som står till verksamhetens förfogande och med hänsyn till de rationaliseringsmöjligheter som erbjuder sig.
Jag ansluter mig till utredningsmannens förslag, att det statliga välfärdsorganet även i fortsättningen skall vara en myndighet av verkstyp men
all namnet handelstlottans välfärdsråd ändras till handelsflottans kultur-
och fritidsråd. Som framgår av det föregående har utredningsmannens över-
väganden varit inriktade på riktlinjerna i stort för verksamheten samt på de ckonomiska förutsättningarna för denna. De har däremot inte avsett rådets interna organisation. Denna bör göras till föremål för en sirskild översyn, och jag avser att ta initiativ till en sådan. Jag övergår nu till frågan om finansieringen av välfäirdsverksamheten.
Förslaget om framtida finansiering av välfärdsverksamheten via en handelsflottans kultur- och fritidsfond, som tillförs en andel av de statliga sjö-
fartsavgifterna, har tillstyrkts av flertalet av de remissinstanser som har
yttrat sig i frågan. Även om vissa invändningar — som bl. a. riksrevisions-
verket påpekat — kan riktas mot förslaget kan jag ansluta mig till upp-
fattningen att det är rimligt att kostnaderna för välfärdsarbetet i första hand bestrids av redare, som trafikerar svenska farvatten. Jag ansluter mig till utredningens förslag i denna del. Omläggningen bör som har föreslagits ske den I juli 1976. Samtidigt bör lagen om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk upphävas. Till den nuvarande lagen ansluter kungö-
relsen (1961:89) angående välfärdsavgifter. I denna finns bestämmelser om
beräkning och erläggande av sådana avgifter. Kungörelsen bör upphävas samtidigt med lagen. Det kan emellertid inte uteslutas au det även efter den 1 juli 1976 kan finnas behov av föreskrifter för beräkning och erläggande
av välfärdsavgifter som har utgått enligt lagen. Sådana föreskrifter bör få meddelas av regeringen. En föreskrift om detta bör tas in i lagen om upp-
hävande.
Omläggningen innebär att uttaget genom de statliga sjöfartsavgifterna —- som hittills enbart avsetts täcka kostnader inom sjöfartsverket — för detta
ändamål måste höjas med ett belopp motsvarande ca 7 "u av de nuvarande
fyravgifterna.
Som utredningsmannen har framhållit kan det framöver visa sig att en finansiering med enbart sjöfartsavgifter inte förslår. Detta kan följa såväl
av utgiftsanspråken i fråga om den verksamhet som traditionellt finansieras
genom dessa avgifter som av utvecklingen såvitt avser välfärdsverksam-
heten. Med hänsyn härtill bör möjligheten hållas öppen att också införa
en särskild arbetsgivaravgift. Utredningsmannen har lagt fram förslag till
lag om en sådan avgift.
Förslaget att det driftunderskott i storleksordningen 4 milj. kr. som be-
räknas uppstå i välfärdsrådets verksamhet budgetåret 1975/76 skall täckas genom höjning av redarnas del av nuvarande välfärdsavgift har lämnats
utan erinran eller tillstyrkts av flertalet remissinstanser, bl. a. Sveriges Redareförening. Jag förordar att lagen om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk ändras i enlighet med utredningsmannens förslag.
6 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
1. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1948:495) om avgifter till viälfärdsanordningar för sjöfolk,
2. antaga förslaget till lag om upphävande av lagen (1948:495) om avgifter
till välfärdsanordningar för sjöfolk,
3. godkänna de av mig förordade allmänna riktlinjerna för den framtida inriktningen, organisationen och finansieringen av kultur- och fritidsverksamheten inom handelsflottan.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
GÖTAB 7510196 5 Stockholm 1975