Regeringens proposition om nytt valsystem vid landstingsval, m.m.

Nr 101

Regeringens proposition om nytt valsystem vid landstingsval,

m. m.;

beslutad den 3 april 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits

1 bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

HANS GUSTAFSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till nytt system för val till landsting. Systemet som avses bli tillämpat första gången vid 1976 års val ger bättre proportionalitet än det nuvarande och ansluter sig i huvudsak till det system som sedan år 1970 tillämpas vid riksdagsval.

Det nya valsystem som föreslås för landstingsvalen innebär att 9/10 av mandaten i landstinget är fasta valkretsmandat som fördelas mellan val-

kretsarna på grundval av antalet röstberättigade (vid 1976 års val antalet

invånare) i resp. valkrets. De återstående mandaten är utjämningsmandat och används för att utjämna de avvikelser från ett landstingsproportionellt riktigt valresultat som kan uppstå vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten. Endast parti som har fått minst 3 26 av rösterna i hela landstingskommunen skall enligt förslaget få delta i mandatfördelningen. Någon motsvarighet föreslås inte till den regel som tillämpas vid riksdagsvalen och som innebär att parti som har fått minst 12 26 av rösterna i en valkrets har rätt att dela i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i den valkretsen.

I propositionen föreslås vidare — efter förebild av bestämmelserna om antalet kommunfullmäktige — att antalet landstingsmän skall bestämmas av landstinget med utgångspunkt i vissa minimital som står i relation till antalet röstberättigade (såvitt gäller 1976 års val antalet invånare) i lands-

tingskommunen och som inte får underskridas. Antalet låndstingsmän skall enligt förslaget alltid bestämmas till ett udda tal.

I fråga om valen till kommunfullmiäktige föreslås vissa ändringar i de nuvarande reglerna. Antalet röstberättigade skall enligt förslaget vara av- | Riksdagen 19751 saml. Nr 101

görande för hur många kommunfullmäktige som lägst skall utses, för om valkretsindelning skall vara obligatorisk vid val av kommunfullnräiktige och för hur många fullmäktige som skall utses i de olika valkretsarna i val-

kretsindelade kommuner. Vid 1976 års val skall dock antalet invånare liksom

hittills vara avgörande i dessa hänseenden. Det lägsta antalet fullmäktige som skall utses i varje valkrets i valkretsindelad kommun höjs enligt förslaget

från tio till 15.

1 Förslag till

Lag om ändring i landstingslagen (1954:319)

Härigenom föreskrives i fråga om landstingslagen (1954:3197

dels att 12, 16 och 17 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 6, 9-11 och 13-15 §§ samt 78 § I mom. skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

6 &

Landstingets ledamöter och supple- Antalet ledamöter i landstinget skall anter för dem utses genom val i den bestämmas till ett udda tal och till ordning nedan sägs. minst

35 oi landstingsskommun med 140 000 röstberättigade invånare eller därunder,

51 i landstingskommun med över 140 000 till och med 200 000 röstberättigade invånare,

71 i landstingskommun med över 200 000 till och med 300 000 röstberättigade invånare,

101 i landstingskommun med över 300 000 röstberättigade invånare.

Vid tillämpningen av första stycket skall som röstberättigad anses den som har upptagits i gällande röstlängd.

Landstinget beslutar, med iakttagande av vad nu är sagt, hur många landstingsmän som skola utses för landstingskommunen. — För landstingsmän skola suppleanter utses.

Beslut om ändring av antalet landstingsmän tillämpas först vid det val i hela riket av landstingsmän som följer närmast efter beslutet. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslut om ändring av antalet landstingsmän.

"Lagen omtyckt 1972:101.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

95 Landstingsmän jämte suppleanter Landstingsmän jämte suppleanter väljas utom i fall, som avses i 17 §, väljas utom i fall, som avses i 15 §, för tre år, räknade från och med den för tre år, räknade från och med den I januari året näst efter det. då valet I januari året näst efter det, då valet

skett. skett. |

10 Fed

För val av landstingsmän indelas För val av landstingsmän indelas

landstingskommunen 1 valkretsar. landstingskommunen 1 valkretsar. För varje valkrets utses, oavsett dess Valbarhet är ej inskränkt inom valfolkmängd, en landstingsman och där- krets. utöver efter folkmängden en landstingsman för varie påbörjat tal av 5000. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Valkrets skall, efter vad i denna Valkrets skall omfatta en eller fle-

paragraf närmare angives, omfatta en ra kommuner. Om det föranledes av eller flera kommuner. Vid indelning andra stycket I eller en lämpligare vali valkretsar skall, med undantag varom kretsindelning därigenom eljest erhåli andra och fjärde styckena samt i 128 les, får dock kommun delas i två eller Jförmäåles, iakttagas att för varje val- flera valkretsar eller del av kommun krets komma att utses minst sju lands- sammanföras med annan kommun, tingsmän. Ej må utan särskilda skäl del av annan kommun eller delar av kommuner gemensamt utgöra en val- andra kommuner till en valkrets. krets, där flera än tretton lands- Valkrets bör utformas så att den tingsmän skola utses för kretsen. 1. kan beräknas komma att enligt be-

Stad med mer än 20000 invänare stämmelserna i I4§ tilldelas minst åtta bildar egen valkrets. såvida ej särskilda fasta valkretsmandat, Skäl finnas att med staden samman/[ö- 2. kan omslutas av en sammanhängra en eller flera andra kommuner till ande gränslinje. en valkrets. Stad med mindre folk- " Delas kommun i två eller flera valmängd än nu sagts förenas med annan kretsar för val av landstingsmän och är stad eller andra städer eller med an- kommunen indelad i valkretsar för val gränsande landsbygd till en valkrets. av fidlmäktige, skall iakttagas, at

Såvitt angår landsbygden verkställes gräns för valkrets för val av landsvalkretsindelningen, där så lämpligen tingsmän skall sammanfalla med gräns kan ske, efier domsaga. Annan val- för valkrets för val av fullmäktige. krets än den, vari två eller tera städer ingå, skall såvitt möjligt så utformas,

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

att den kan omslutas med en sammanhängande gränslinje.

Då särskilda skäl äro därtill. må område med mindre invånarantal än ovan sägs utvöra valkrets. Sådan valkrets skall dock hava mer än 15 000 invånare.

135 Indelningen i valkretsar jämte det Indelningen i valkretsar bestämantal landstingsmän, som skall utses mes av landstinget, sedan kommurför varje valkrets, bestämmes av nerna beretts tillfälle att yttra sig. landstinget efter de i 10-12 §§ angiv- Beslut om indelning i valkretsar na grunderna. Förslag till omförmälda meddelas, om ej regeringen föreskriver indelning skall till landstinget avgivas annat, före utgången av oktober året av länsstyrelsen, sedan kommunerna före det år då val av landstingsmän beretts tillfälle att yttra Sig. första gången skall äga rum enligt den

beslutade indelningen.

Beslut om indelning i valkretsar Beslut om indelning i valkretsar

skall för att vinna bindande kraft un- skall för att vinna bindande kraft un-

derställas regeringens prövning och derställas länsstyrelsens prövning och fastställelse. fastställelse. Mot länsstyrelsens beslut

föres talan hos valprövningshämnden

genom besvär. Mot valprövnings-

nämndens beslut får talan ej föras.

Bliva de förhållanden vilka legat till Mandaten i landstinget utgöras av grund för landstingets beslut enligt 13 8 fasta valkretsmandat och utjämningsså ändrade, att jämkning däri påkallas mandat. Nio tiondelar av mandaten

till följd av stadgandena i 10-12 §§, el- äro fasta valkretsmandat. Det brutna

ler finnes eljest sådan jämkning nödig, tal som uppkommer vid fastställandet äger landstinget på länsstyrelsens för- av antalet fasta valkretsmandat avrunslag eller efter inhämtande av dess vytt- das till närmast lägre hela tal. Återstårande verkställa jämkningen; och ende mandat äro utjämningsmandat. skall, där ej sådant fall är för handen Mandaten fördelas mellan partier. som avses I I5 § första stvcket och 16 § De fasta valkretsmandaten fördelas andra stycket, landstinget verkställa för varje valkrets mellan partierna på Jjämkningen vid Iandstingsmöte före erundval av valresultatet i valkretsen.

"Senaste lydelse 1974:561. "Senaste lydelse 1974:561,

Nuvarande lIvdelse Föreslagen lIvdelse oktober månads utgång året innan val Utjämningsmandaten fördelas först av landstingsmän nästa gång äger rum mellan partierna på grundval av valre-

eller. där regeringen så förordnar, före suliatet i hela landstingskommunen

omaj månads utgång det år valet förrät- och tillföras därefter valkretsarna. tas. Länsstyrelsen fastställer antalet fas-

ta valkretsmandat i varje valkrets före

utgången av april varje år då val av

landstingsmän skall äga rum, om ej re-

geringen föreskriver annan tid för be-

slutet. Härvid tillföres valkretsen ett

mandat för varje gång som antalet

röstberättigade i valkretsen är jämnt

delbart med det tal som erhålles, när

antalet röstberättigade i lands-

tingskommunen delas med antalet fas-

ta valkretsmandat där. De fasta val-

kretsmandat som härefter återstå till-

föras valkretsarna efter storleken av de

överskott som uppkommit vid denna

fördelning. Mellan lika överskottstal

avgöres företrädet genom lottning.

Vid tillämpning av tredje stycket

skall som röstberättigad anses den som

har upptagits i gällande röstlängd.

Mot länsstyrelsens beslut enligt den-

na paragraf föres talan hos valpröv-

ningsnhämnden genom besvär. Mot

valprövningsnämndens beslut får talan

ei föras.

158 Har beslut fattats om kommuns in- Har beslut fattats om ändring i den träde i landstingsskommun eller har landstingskommunala indelningen, får förordnande meddelats som föranle- regeringen förordna att -de landsder att landstingzskommun eljest utvid- tingsmän och suppleanter som utsetts gas, skall landstinget vid landstingsmö- Jör landstingskommun som beröres av te före oktober månads utgång eller indelningsändringen skola frånträda före annan tidpunkt, som regeringen sina uppdrag, när den nva indelningen föreskriver, på länsstyrelsens förslag träder i kraft. samt att nya val av landseller efter inhämtande av dess yttran- tingsmän och suppleanter inom landsde verkställa den jämkning i val- tingskommunen skola verkställas. Va-

"Senaste lydelse 1974:561.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

kretsindelningen som må föranledas len skola äga rum året innan indeldärav. ningsändringen träder i kraft den dag

som länsstyrelsen bestämmer och avse tiden från och med dagen för ikrafiträ-

dandet till utgången av det år då val i

hela riket av landstingsmän nästa gång

skola äga rum.

I fall, som sägs i första stycket, md Träder ändring i den landsregeringen, om förhållandena därtill tingskommunala indelningen i kraft vid

föranleda, förordna, att val av lands- årsskifte närmast efter det år då val i

tingsmän jämte suppleanter skall å hela riket av landstingsmän hållits, dag, som länsstyrelsen bestämmer, avse valen landstingskommunen enligt året innan utvidgningen sker företagas den nya indelningen. inom den eller de valkretsar, som må hava vid jämkningen nybildats av det område. med vilket landstingskommunen utvidgas, eller del därav eller ock eljest berörts av jämkningen.

785 I mom. Över beslut av landsting äger medlem av landstingskommunen anföra besvär hos regeringsrätten. Sådan klagan må grundas endast därå, att beslutet

icke tillkommit i laga ordning.

står i strid mot allmän lag eller förfauning eller annorledes överskrider landstingets befogenheter eller

kränker klagandens enskilda rätt eller celjost vilar på orättvis grund.

Besvären, ställda till regeringsrätten, skola hava inkommit till länsstyrel-

sen inom tre veckor från den dag, då verkställd justering av det över beslutet förda protokollet tillkännagivits å landstingskommunens anslagstavla. Besvären skola vara åtföljda av överklagade beslutet jämte bevis om dagen för justeringens tullkännagivande.

Över landstings beslut, som avses Över landstings beslut. som avses

i 13-76 §§. må cj klagas. i 13N. må ej klagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975. I fråga om val som förrättas

före utgången av år 1976 skall dock gälla följande avvikelser från vad som

föreskrives I 6 och 14 3X.

1. Antalet landstingsmän skall bestämmas till minst

35 i landstingskommun med 235 000 invånare eller därunder, ST i landstingskommun med över 235 000 till och med 335 000 invånare.

71 i landstingskommun med över 335 000 till och med 500 000 invånare,

101 i landstingskommun med över 500 000 invånare.

2. När de fasta valkretsmandaten skall fördelas på valkretsarna, tillföres

varje valkrets ett mandat för varje gång som antalet invånare i valkretsen enligt stommarna till mantalslängderna för året är jämnt delbart med det tal som erhålles. när antalet invånare i landstingskommunen enligt stommarna delas med antalet fasta valkretsmandat där.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1953:753)

Härigenom föreskrives att 5 och 9 §§ kommunallagen (1953:753)y skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ax

Kommunfullmäktiges antal skall Kommunfullmäktiges antal skall bestämmas till ett udda tal och till bestämmas till eu udda tal och till

minst minst

31 i kommun med 20 000 invånare 31 i kommun med 12 000 röstbeeller därunder, rättigade invånare eller därunder,

41 i kommun med över 20 000 till 4) i kommun med över 12 000 til] och med 460 000 invånare, och med 24 000 röstberättigade invå-

nare. |

51 i kommun med över 460 6000 till SI i kommun med över 24-000 ull och med 60000 invånare, och med 36 000 röstberättigade invå-

nare,

61 i kommun med över 60 000 in- 61 i kommun med över 36 000 vånare. röstberättigade invånare.

Vid tillämpningen av första stycket

skall som röstberättigad anses den som

har upptagits i gällande röstlängd.

Kommunfullmäktige besluta, med iakttagande av vad nu är sagt, huru många fullmäktige skola utses för kommunen. Om beslutet skall länsstyrelsen ofördröjligen underrättas.

Har beslut fattats om ändring av Har beslut fattats om ändring av fullmäktiges antal, skall kommunen fullmäktiges antal, skall kommunen

ändock intill utgången av det år, då ändock intill utgången av det år, då

allmänna fullmäkrnieval nästa gång val i hela riket av kommunfullmäktize skola förrättas, företrädas av full- nästa gång skola förrättas, företrädas: mäktige till det antal, som tidigare av fullmäktige till det antal, som tiblivit bestämt. digare blivit bestämt.

För val av kommunfullmäktige För val av kommunfullmäktige skall kommun indelas i valkretsar, skall kommun indelas i valkretsar,

om i kommunen finnas flera än om i kommunen finnas flera än

46). 000 invånare eller för kommunen 24 000 röstberättigade invånare eller skola utses minst 51 fullmäktige. för kommunen skola utses minst 51 "Lagen omtryckt 1969:765. "Senaste Iydelse 1974:5597

"Prop. 1975:101

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

Överstiger folkmängden i kommun fullmäktige. Överstiger antalet röst-

10.000, må valkretsindelning, där så berättigade invånare + kommun belfinnes lämpligt, företagas också i 6 000, må valkretsindelning, där så annat fall än nu sagts. Annan kom- befinnes lämpligt, företagas också i mun må cj indelas i valkretsar. så- annat fall än nu sagts. Annan komframt icke till följd av kommunens mun må ej indelas i valkretsar, såsärskilt betydande utsträckning eller framt icke till följd av kommunens liknande förhållanden synnerliga särskilt betydande utsträckning eller skäl föreligga därtill. Valbarhet är ej liknande förhållanden synnerliga

inskränkt inont valkrets. skäl föreligga därtill. Valbarhet är cj

inskränkt inom valkrets. Antalet

röstberättigade beräknas på sätt som

föreskrives i 5 § andra stycket.

Vid valkretsindelning iakttages. Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kan beräknas komma att varje krets kan beräknas komma alt utse minst so kommunfullmäk- att utse minst femton kommunfullvige med tillämpning av vad i föl- mäktige med tullämpning av vad i jande stycke sägs: att delar av sam- följande stycke sägs: au delar av ma by eller hemman ej utan syn- samma by eller hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till olika val- nerliga skäl förläggas till olika valkretsar: att varje valkrets om möjligt kretsar: att varje valkrets om möjligt utformas så, att den kan omslutas utformas så, att den kan omstlutas med en sammanhängande gränslin- med en sammanhängande gränslin- Je; samt att antalet fullmäktige för je: samt att antalet fullmäktige för hela kommunen kan beräknas bliva hela kommunen kan beräknas bliva lika fördelat på de särskilda valkret- lika fördelat på de särskilda valkretsarna I den mån det utan olägenhet sarna I den mår det utan olägenhet kan ske. kan ske. |

I varje valkrets väljes. efier kret- I varje valkrets väljes en komsens i mantalslängden upptagna be- munfullmäktig för varje gång som tolkning för året näst före den treårs- antalet röstberättigade i valkretsen är period, som valet gäller, en kommun- jämnt delbart med det tal som erhålfullmäktig för varje Häl tal, motsva- les, när antalet röstberättigade i komrande det som erhålles, då kommu- munen delas med antalet fullmäktige Hens för samma år i mantalslängden för hela kommunen. Direst det antal upptagna folkmängd delas med an- fullmäktige. som med ullimpning talet fullmäkuge för hela kommu- av denna regel skall utses, icke uppnen. Därest det antal fullmäktige. går till det för kommunen bestämda som med ullämpning av denna regel antalet, skola för ernående av detta skall utses, icke uppgår till det för antal de valkretsar, i vilka amalet kommunen bestämda antalet, skola röstberättigade mest överskjuler de för ernående av detta antal de val- tal, som enligt den angivna regeln

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse kretsar, vilkas folkmängd mest över- äro bestämmande för fullmäktiges skjuter de tal, som enligt den angiv- antal inom valkretsarna. vara berätna regeln äro bestämmande för full- tigade att var för sig I ordning efter mäktiges antal inom valkretsarna, överskottens storlek välja ytterligare vara berättigade att var för sig i ord- en fullmäktig. Äro överskottstalen

ning efter överskottens storlek välja lika för två eller flera valkretsar, avytterligare en fullmäktig. Äro över- göres företrädet genom lottning. 4nskottstalen lika för två eller flera val- talet röstberättigade beräknas på

kretsar. avgöres företrädet genom sätt som föreskrives i 5 § andra stycket.

lottning.

Om indelning i valkretsar äga, efter därom av kommunstyrelsen uppgjort förslag, kommunfullmäktige göra framställning hos länsstyrelsen. Utan föregående framställning må länsstyrelsen förordnaom sådan indelning, sedan tillfälle beretts kommunfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar Beslut om indelning i valkretsar

skall meddelas senast två månader skall meddelas senast två månader

före ingången av det kalenderår, un- före ingången av det kalenderår, un-

der vilket beslutet skall träda i till- der vilket beslutet skall träda i tilllämpning. Det antal fullmäktige, lämpning. Det antal fullmäktige, varje valkrets skall utse. fastställes varje valkrets skall utse. fastställes av länsstyrelsen det år, då valet skall av länsstyrelsen det år, då valet skall

äga rum, före april månads utgång äga rum, före april månads utgång

med gilughet för den period valet av- med giltighet för den period valet av- "ser. Uppgår därvid i någon valkrets ser. Uppgår därvid i någon valkrets

det antal fullmäktige, som kretsen det antal fullmäktige. som kretsen

äger utse enligt i tredje stycket an- äger utse enligt i tredje stycket ang'vna grunder, icke till rio, skall an- givna grunder, icke till femton, skall talet. med motsvarande jämkning av antalet, med motsvarande jämkning antalet fullmäktige i övriga kretsar. av antalet fullmäktige i övriga kretlikväl bestämmas till rio; och skall sar, likväl bestämmas till femton; i sådant fall valkretsindelningen om- och skall i sådant fall valkretsindelprövas före nästa val. ningen omprövas före nästa val.

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf föres talan hos valprövningsnämnden genom besvär. Mot valprövningsnämndens beslut får talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. De nya bestämmelserna i 9 § andra och femte styckena tillämpas även dessförinnan i fråga om val som avser tid efter utgången av år 1976.

3 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm

Härigenom föreskrives att 9 I kommunallagen (1957:50) för Stockholm' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen Ivdelse

För val av kommunfullmäktige skall kommunen indelas i valkretsar.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, Vid valkretsindelning iakttages, att varje valkrets kan beräknas kom- att varje krets kan beräknas komma ma all utse minst so kommunfull- alt utse minst femron kommunfullmäktige med tillämpning av vad i mäktige med tillämpning av vad 1. följandestycke sägs:att varje valkrets följande stycke sägs;att varje valkrets skall kunna omslutas med en skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje: att ter- sammanhängande gränslinje; att territoriell församling. där så kan ske, ritoriell församling, där så kan ske, lämnas odelad och icke i något fall lämnas odelad och icke i något fall delas på flera än 1vå kretsar: samt delas på flera än två kretsar; samt att antalet fullmäktige för hela kom- . att antalet fullmäktige för hela kommunen kan beräknas bliva lika för- munen kan beräknas bliva lika fördelat på de särskilda valkretsarna i delat på de särskilda valkretsarna i den mån det utan olägenhet kan ske. den mån det utan olägenhet kan ske.

I varje valkrets väljes, efter kret- I varje valkrets väljes en kom- Sens I mantalslängden UpPptäsgHa munfullmiäktig för varje gång som befolkning för året näst före den tre- antalet röstberättigade i valkretsen är årsperiod, som valet gäller, en kom- jämnt delbart med det tal som erhålles munfullmiiktig för varje fullt tal, - när antalet röstberättigade i kommumotsvarande det som erhålles, då nen delas med antalet fullmäktige för kommunens för sammå år i mantals- hela kommunen. Därest det. antal

längden upptagna folkmängd delas fullmäktige, som med tillämpning

med antalet fullmäktige för hela av denna regel skall utses, icke uppkommunen. Därest det antal full- går till det för kommunen bestämda

mäktige, som med tillämpning av antalet. skola för ernående av detta

denna regel skall utses. icke uppgår antal de valkretsar, i vilka antalet till det för kommunen bestämda an- röstberättigade mest överskjuter de talet. skola för ernående av detta an- tal, som enligt den angivna regeln tal de valkretsar, vilkas folkmängd äro bestämmande för fullmäktiges mest överskjuter de tal. som enligt antal inom valkretsarna, vara berätden angivna regeln äro bestämman- tigade att var för sig i ordning efter

"Lagen omitryckt 1969:766. "Senaste Iydelse 1974:560.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse de för fullmäktiges antal inom val- överskottens storlek välja ytterligare kretsarna, vara berättigade att var för en fullmäktig. Äro överskottstalen sig i ordning efter överskottens stor- lika för två eller flera valkretsar, avlek välja ytterligare en fullmäktig. göres företrädet genom louning. Som

Äro överskottstalen lika för två eller röstberättigad unses den som har upp-

flera valkretsar, avgöres företrädet tagits i gällande röstlängd.

genom lottning.

Om indelning i valkretsar äga, efter därom av kommunstyrelsen uppgjort

förslag, kommunfullmäktige göra framställning hos länsstyrelsen. Utan fö-

regående framställning må länsstyrelsen förordna om sådan indelning, sedan tillfälle beretts kommunfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader . skall meddelas senast två månader

före ingången av det kalenderår, un- före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i till- der vilket beslutet skall träda i tilllämpning. Det antal fullmäktige, lämpning. Det antal fullmäktige. varje valkrets skall utse, fastställes varje valkrets skall utse, fastställes

av länsstyrelsen det år, då valet skall av länsstyrelsen det år, då valet skall äga rum, före april månads utgång äga rum, före april månads utgång med giltighet för den period valet av- med giltighet för den period valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets ser. Uppgår därvid i någon valkrets det antal fullmäktige, som kretsen det antal fullmäktige, som kretsen äger utse enligt i tredje stycket an- äger utse enligt i tredje stycket angivna grunder, icke till tio, skall an- givna grunder, icke till femton, skall talet, med motsvarande jämkning av antalet, med motsvarande jämkning

antalet fullmäktige i övriga kretsar, av antalet fullmäktige i övriga kret-

likväl bestämmas till rio; och skall sar, likväl bestämmas ull femton; i sådant fall valkretsindelningen om- och skall i sådant fall valkretsindelprövas före nästa val. ningen omprövas före nästa val.

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf föres talan hos valprövningsnämnden genom besvär. Mot valprövningsnämndens beslut får talan cj föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977. De nya bestämmelserna i 98 andra och femte styckena tillämpas även dessförinnan i fråga om val som avser tid efter utgången av år 1976.

4 Förslag till

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrives i fråga om vallagen (1972:620) dels att 2 kap. 5 § samt 14 kap. 3, 15, 16, 18, 20 och 21 §§ skall hä nedan

angivna lydelse,

dels att i tagen skall införas fyra nya paragrafer, 14 kap. 15 a-15 d §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Hlandstingslagen (1954:319), kom- I tandstingslagen (1954:319), kommunallagen (1953:753) och kommu- munallagen (1953:753) och kommunällagen (1957:50) för Stockholm nallagen (19357:50) för Stockholm

finns bestämmelser om = lands- finns bestämmelser om landstingskommuns och kommuns indel- tingskommuns och kommuns indelning i valkretsar. ning i valkretsar. I landstineslagen

Om Stockholms läns —tlands- — finns också bestämmelser om fördeltingskommuns indelning i valkretsar — ning av fasta valkretsmandat på valfinns särskilda bestämmelser. kretsar.

14 kap.

38 I fråga om riksdagsval bestämmer länsstyrelsen ordningen mellan kandidatnamnen på partiernas valsedlar i valkretsen i den utsträckning som

behövs för utseende av riksdagsledamöter och ersättare för dem.

I fråga om landstings- och kom- I fråga om landstings- och kom-

munfullmäktigval fördelar — läns- munfullmiäktigval — fördelar — läns-

styrelsen för varje valkrets platserna styrelsen platserna mellan partierna. mellan partierna. Länsstyrelsen fast- Platserna fördelas i fråga om komställer även vilka personer som skall munfullmäktigval för varje valkrets. erhålla pluserna samt utser supple- Länsstyrelsen fastställer även för anter för lundstingsmin och för full- varje valkrets vilka personer som mäktige i kommuner där det skall skall erhålla platserna samt utser finnas suppleanter för fullmäktige. suppleanter för landstingsmän och

för fullmäktige i kommuner där det

skall finnas suppleanter för fullmäk-

tige.

Förrättningen skall genomföras utan dröjsmål. Vid avbrott i förrättningen skall valsedlarna och övriga valhandlingar läggas i säkert förvar. Innan förrättningen återupptages, skall länsstyrelsen se till att obehörig åtgärd ej vidtagits med valhandlingarna. t Ändringen innebär bla. att andra stycket upphävs.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

IST .

Ordningen mellan kandidatnamnen inom varje parti fastställes geno särskilda uträkningar. Vid varje uträkning gäller valsedel endast för ett namn.

Vid fastställande av ordningen mellan namnen förfares i enlighet med 6 §

andra-femte styckena.

Skall två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika partierna så att platserna, en efter annan, tilldelas det parti som varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas enligt tredje stvcket. Den första platsen som tilldelats parti besättes med den kandidat som står främst i den enligt första stycket bestämda ordningen mellan namnen, den andra med den kandidat som därefter står närmast i ordningen och så vidare efter samma grund.

Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu ej tilldelats någon plats, genom att purtiets röstetal delas med 1,4. Därefter erhålles jämförelsetalet genom att partiets röstetal delas med det tal som är I högre än det dubbla antalet av de platser som tilldelats partiet. Har samma kandidat erhållit platser från två partier, skall vid beräkning av det antal platser som utdelats vardera platsen anses blott som en halv plats och, om kandidaten erhållit platser från tre partier, som en tredjedels plats och så vidare efter samma grund.

Hur ett parti tilldelats lika många platser som motsvarar antalet namn på partiets valsedlar, skall det uteslutas från vidare jämförelse.

Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den kandidat som står främst i namnordningen inom det parti som har det största jämförelsetalet enligt tredje stycket.

"Ändringen innebär att andra-sjätte styckena upphävs.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Mellan lika jämförelsetal avgöres företrädet genom lottning.

15a8

Endast parti som har fått minst tre procent av rösterna i hela landstingskommunen är berättigat att deltaga i fördelningen av mandaten i landstinget.

: ISbS

DéÉ fasta valkretsmandaten i landstinget fördelas för varje valkrets proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen. Härvid tilldelas mandaten, ett efter annat, det parti som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu ej tilldelats något mandat, genom att partiets röstetal i valkretsen delas med 1,4. Därefter erhålles jämförelsetatet genom att partiets röstetal delas med det tal som är I högre än det dubbla antalet av de mandat som redan tilldelats partiet i valkretsen.

Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av alla mandat i landstinget blir proportionell mot partiernas röstetal i hela landstingskommunen. Vid bestämmandet av det sammanlagda amal mandat i landstinget som parti skall ha för att bli proportionellt representerat tillämpas fördelningsregeln i första stycket. på hela landstingskommunen som en valkrets. Varje parti tilldelas så många utjämningsmandat som behövs för att detta antal skall

uppnås.

Har parti vid fördelningen av de fas-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ta valkretsmandaten erhållit flera

mandat än som motsvarar den proportionella representationen i landstinget för partiet enligt andra stycket, bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta valkrets-

mandat det har erhållit.

Av de utjämningsmandat som parti erhållit tillföres det första den valkrets där partier efter fördelningen av de fasta valkretsmandaten uppvisar större jämförelsetal än i övriga valkretsar. Återstående utiämningsmandat tillföres ett efter annat den valkrets där partiet för varje gång uppvisar störst jämförelsetal vid fortsatt tillämpning av fördelningsregeln i första stycket på partiets röstetal i valkretsarna.

Har parti i någon valkrets erhållit flera mandat än antalet på partiets valsedlar upptagna namn, flyttas överskjutande mandat, med motsvarande tillämpning av fjärde stycket, till annan valkrets. Kan mandat ej besättas genom tillämpning av detta förfarande, skall det vara obesatt under den tid för vilken valet gäller.

Mellan lika jämförelsetal avgöres företrädet genom lottning.

15c8

För varje mandat som ett parti har erhållit i landstinget utses en landstinesman. Den första platsen som tilldelats parti besättes med den kandidat som står främst i den enligt 15 § bestämda ordningen mellan namnen, den andra med den kandidat som där-

efter står närmast i ordningen och så vidare efter samma grund.

2 Riksdagen 19751 saml. Nr 101

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

15d§

Skall två eller flera platser besättas vid val till kommunfullmäktige, fördelas de mellan partierna så att platserna, en efter annan, tilldelas det partisom varje gång uppvisar det största Jjämpförelsetalet. Jämförelsetalet be-

räknas enligt andra stycket. Den

första platsen som tilldelats parti be-

sättes med den kandidat som står

främst i den enligt I5 § bestämda ordningen mellan namnen, den andra med den kandidat som därefter står närmast i ordningen och så vidare efter samma grund.

Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu ej tilldelats någon plats, genom att partiets röstetal delas med 1,4. Därefter erhålles jämförelsetalet genom att partiets röstetal delas med det tal som är I högre än det dubbla antalet av de platser som tilldelats partiet. Har samma kandidat erhållit platser från två partier, skall vid beräkning av det antal platser som utdelats vardera platsen anses blott som en halv plats och, om kandidaten erhållit platser från tre partier, som en tredjedels plats och så vidare efter samma grund.

Har ett parti tilldelats lika många

platser som motsvarar antalet namn

på partiets valsedlar, skall det uteslutas från vidare jämförelse.

Skall blott en plats besättas tillfaller platsen den kandidat som står främst i

namnordningen inom det parti som

har det största jämförelsetalet enligt andra stycket.

Alellan lika jämförelsetal avgöres fJöreträdet genom lottning.

Nuvarande tydelse Föreslagen Ivdelse

16 §

Hur kandidat vid val ull landsting

fått plats i ordning i mer än en valkrets

eller för mer än ett parti och skulle han

till följd härav erhålla mandat i mer än

en valkrets eller för mer än ett parti,

skall han tillträda det mandat, för vil-

ket hans jämförelsetal är störst. Man-

dat som han ej ullträder tillfaller

den kandidat som står närmast i tur att

erhålla mandat i den valkretsen eller

för det partiet. Mellan lika jämförelse-

tal avgöres företrädet genom lottning.

Har kandidat fått plats i ordning Har kandidat vid val till kommuni Mer än en valkrets och skulle han fullmäktige fått plats i ordning i mer vill följd därav erhålla plats i mer än än en valkrets och skulle han till

en valkrets, skall han tilldelas den följd därav erhålla plats i mer än en

plats för vilken hans jämförelsetal är valkrets, skall han tilldelas den plats störst. Plats som han ej tillträder till- för vilken hans jämförelsetal är faller den kandidat som står närmast störst. Plats som han ej tillträder tilli tur att erhålla plats för partiet i den faller den kandidat som står närmast valkretsen. Mellan lika jämförelsetal i tur att erhålla plats för partiet i den avgöres företrädet genom louning. valkretsen. Metlan lika jämförelsetal

avgöres företrädet genom lottning.

18 N

För landstingsmän utses suppleanter på följande sätt.

För varje landstingsman göres För varje landstingsman göres inom det parti. för vilket han blivit inom det parti, för vilket han blivit vald. lika många nya sammanräk- vald, lika många nya sammanräkningar, dock minst tre, som partiet ningar, dock minst tre, som partiet erhållit platser. Har landstingsman erhållit platser. Vid varje samman-

fått plats från mer än ett parti, anses räkning tages hänsyn till blott de val-

han vald för det parti från vilket plats sedlar som gällde för landstingsmanförst tilldelades honom. Vid varje nen när han fick platsen. Varje valsammanräkning tages hänsyn till sedel gäller som hel röst. Röstvärdet blott de valsedlar som pgiällde för tillgodoräknas det namn som står landstingsmannen när han fick plat- först på sedeln, varvid bortses från sen. Varje valsedel gäller som hel namn på den som redan blivit utsedd röst. Röstvärdet tillgodoräknas det till landstingsman eller till suppleant namn som står först på sedeln, var- för den landstingsman sammanräkvid bortses från namn på den som ningen avser. Den som får högsta

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

redan = blivit utsedd till lands- röstetalet utses till suppleant för den tingsman eller till suppleant för den landstingsman som sammanräklandstingsman sammanräkningen ningen avser. Mellan lika röstetal avavser. Den som får högsta röstetalet göres företrädet genom lottning. utses till suppleant för den landstingsman som sammanräkningen avser. Mellan lika röstetal avgöres företrädet genom lottning.

Kan föreskrivet antal suppleanter icke utses enligt andra stycket, skall

därvid bero.

20 § När länsstyrelsen företagit de åt- När länsstyrelsen företagit de åtgärder som föreskrives i 15, 16, 18 gärder som = föreskrives i IS, och 19 §§, lägges valsedlarna in i sär- IS b-I5d, 16, 18 och 1955, lägges

skilda omslag, de godkända för sig valsedlarna in i särskilda omslag, de

och de ogiltiga för sig. Omslagen för- godkända för sig och de ogiltiga för

seglas under minst två olika sigill. sig. Omslagen förseglas under minst Valsedlarna förvaras till utgången av två olika sigill. Valsedlarna förvaras den tid valet gäller. till utgången av den tid valet gäller.

Valets utgång kungöres genom uppläsning av protokollet. Därmed är valet avslutat.

s

21 N

Har föreskrivet antal — lands- Har föreskrivet antal fullmäktige tingsmän eller fullmäktige ej blivit ej blivit utsedda vid valet, skall nytt utsedda vid valet, skall nytt val ge- val genast anställas för utseende av nast anställas för utseende av det fe- det felande antalet. Vid sådant val lande antalet. Vid sådant val skall skall utses även suppleanter för fullutses även suppleanter för lands- mäktige i kommun där det skall fintingsmän och för tullmäktige i kom- nas suppleanter för fullmäktige. mun där det skall finnas suppleanter

för fullmäktige.

Har landstingsmän eller tullmöäkti- Har fullmäktige men ej suppge men cj suppleanter valts till fö- leanter valts till föreskrivet antal, reskrivet antal, skall därvid bero. skall därvid bero.

Denna lag träder i kraft den I januari 1977 men tillämpas även dess-

förinnan i fråga om val som avser tid efter utgången av år 1976.

Utdrag

KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1975-04-03

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Nor-

ling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson,

Leijon. Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition om nytt valsystem vid landstingsval. m. m.

] Inledning

Kommunalvalskommittén', som tillsattes år 1967 för att utreda frågan om ändrade regler för bestämmandet av antalet landstingsmän. landstuingskommuns indelning i valkretsar och valsystem för kommunalvalen, har i december 1970 avlämnat betänkandet (SOU 1971:4) Kommunala val.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av regeringsrätten, riksskatteverket, domkapitlen i Växjö, Lunds, Göteborgs och Härnösands stift, samtliga länsstyrelser, 1965 års valtekniska utredning, utredningen om den kommunala demokratin, kommunallagsutredningen, Svenska kom-

munförbundet, Landstingsförbundet och Svenska kyrkans församlings- och

pastoratsförbund. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från landstingskommunerna och ett antal kommuner. Domkapitlen har bifogat yttranden från ett antal församlingar och kyrkliga samfälligheter. Slutligen har kristen demokratisk samling (kd$) inkommit med två yttranden och nägra kommuner yttrat sig direkt till Kungl. Majit.

Utredningen om den kommunala demokratin”, som tillsattes år 1970 med uppgift att göra en översyn av den kommunala demokratin, har i januari 1975 avlämnat betänkandet (Ds Kn 1975:2) Småpartier i den kommunala demokratin. Betänkandet har överlämnats till de i riksdagen representerade politiska partierna.

"F.d. landshövdingen Ingvar Lindell, ordförande, samt riksdagsledamöterna Thure Dahlberg, John Eriksson, Karl-Erik Eriksson och Carl-Wilhelm Lothigius.

" Riksdagsledamoten Anna Lisa Lewén-Eliasson. ordförande, samt förbundsordföranden Bengt Blomdahl, riksdagsledamöterna Karl Boo och Claes Elmstedt, universitetslektorn Agne Gustafsson, riksdagsledamöterna Nils Hörberg, Gördis Hörnlund och Hilding Johansson samt kommunalkonsulenten Göran Åstrand.

2¶Gällande bestämmelser

2.1 Antalet landstingsmän och valkretsindelningen vid landstingsval

Varje län utom Gotlands län utgör enligt 1 § första stycket landstingslagen (1954:319, omtryckt 1972:101, ändrad senast 1974:561) (LL) en landstuingskommun. Från denna regel anges i andra stycket vissa undantag. Fanns vid LL:s ikraftträdande kommun som inte tillhörde landstingskommun, skall därvid förbli, om inte annat bestäms enligt 2 §. Med denna undantagsbestämmelse åsyftas numera Göteborgs och Malmö kommuner. Annan kommun som inte tillhör landstingskommun än Gotlands kommun kan inträda i landstingskommun (232 mom). Den landstingskommunala indelningen kan också ändras genom ändring i länsindelningen.

Landstingskommunens beslutande organ är landstinget (5 §). Ledamöterna i landstinget — landstingsmännen — och suppleanter för dem utses i direkta val (6 5). För val av landstingsmän indelas landstingskommun 1 valkretsar. Hur många landstingsmiin som landstinget skall ha beror på valkretsindelningen och folkmängden. I varje valkrets utses landstingsmän till ett antal som motsvarar en landstingsman för varje påbörjat tal av 5 000 invånare och dessutom ytterligare en landstingsman (10 §). Valbarheten är inte inskränkt ull valkrets.

Landstinget bestämmer hur valkretsindelningen skall ske och det antal landstingsmän som skall utses i varje krets (13 §). För att bli giltigt skall landstingets beslut om valkretsindelningen fastställas av regeringen. Vid beslutet om valkretsindelningen är landstinget bundet av föreskrifterna i 10-12 §§. Valkrets skall sålunda omfatta en eller flera kommuner, dvs. gräns för valkrets skall alltid följa kommungräns. Valkretsindelningen skall med vissa undantag göras så att minst sju landstingsmän kommer att utses för varje valkrets. Invånarantalet i valkrets måste alltså i allmänhet överstiga 25 000. Förutvarande stad med mer än 20000 invånare bildar dock egen valkrets, om det inte föreligger särskilda skäl att lägga samman staden med en eller flera kommuner till en valkrets. Frånsett det fall att två eller flera

förutvarande städer ingår i samma valkrets skall valkrets om möjligt. ut-

formas så att den kan omslutas med en sammanhängande gränslinje. Valkrets skall alltid ha mer än 13 000 invånare.

Två eller flera kommuner kan utgöra en valkrets endast om högst 13 landstingsmän kommer att utses för kretsen, dvs. om det sammanlagda invånarantalet uppgår till högst 60 000. Från denna bestämmelse kan av-

vikelse göras, om särskilda skäl föreligger. Som en undantagslös regel gäller

dock att sammanlagda antalet landstingsmän inte får vara lägre än 20. Skulle angivna regler leda till et mindre antal. får de jämkas så att minimiantalet uppnås (12 §).

Länsstyrelsen upprättar förslag om valkretsindelning och om antalet landstingsmän. Förslaget skall tillställas kommunerna för yttrande. Därefter

fattar landstinget sitt beslut (13 § första stycket). Regeringen prövar och

fastställer sedan landstingets bestut om valkretsindelningen (133 andra stycket).

På förslag av länsstyrelsen eller efter dess yttrande kan landstinget jämka beslut om valkretsindelning och om antalet landstingsmän, om det med hänsyn till bestämmelserna i 10-12 §§ påkallas av att de förhållanden som har legat till grund för beslutet har blivit ändrade celler om det anses nödvändigt av annan anledning. Sådan jämkning skall beslutas vid Jands-

tingsmöte före utgången av oktober året innan val av landstingsmän äger rum eller, om regeringen förordnar det. före utgången av maj valåret (14 §).

Om jämkning i valkretsindelningen och om nyval av landstingsmän och suppleanter på grund av ändring i den landstingskommunala indelningen

finns särskilda bestämmelser i 15-17 §§.

För Stockholms läns landstingskommun gäller lagen (1972:624) om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i Stockholms läns landstingskom-

mun för valperioden 1974-1976. Enligt lagen skall landstinget bestå av 149

ledamöter (1 §). Enligt 2 § beslutar länsstyrelsen om indelningen i valkretsar på förslag av landstingskommunen eller efter dess hörande. Innan landstingskommunen avlämnar sitt förslag eller avger sitt yttrande, skall landstingskommunen bereda kommunerna tillfälle att yttra sig. Landstingsmandaten fördelas på valkretsarna (3 §). Beslut härom meddelas av länsstyrelsen före utgången av maj valåret. Härvid tilldelas varje valkrets ett mandat för varje gång som antalet invånare i valkretsen enligt mantalslängden för året är jämnt delbart med en etthundrafyrtioniondel av antalet invånare i landstingskommunen enligt samma mantalslängd. De mandat som härefter

återstår tillförs valkretsarna i ordning efter storleken av de överskott som

uppkommit vid nyssnämnda fördelning. I 4§ sägs att valkrets skall bestå av en eller flera kommuner. Stockholms kommun får dock indelas i valkretsar. Valkretsarna skall utformas så att minst sju mandat kan beräknas komma att tilldelas varje valkrets och, om det inte medför olägenhet, valkretsarna får lika många mandat var. Är jämkning i valkretsindelningen påkallad av ändrade förhållanden, beslutar länsstyrelsen härom före utgången av maj valåret (5 §).

Lagen utgör ett provisorium i avbidan på en för alla landstingskommuner tillämplig lagstiftning på grundval av förslag från kommunalvalskommittén (prop. 1969:112 s. 100, KU 1969:25., rskr. 1969:275, prop. 1972:105 s. 115,

KU 1972:49, rskr 1972:269). -

2.2 Antalet kommunfullmäktige och valkretsindelningen vid val av kommunfullmäktige

Kommuns beslutanderätt utövas enligt 48 kommunallagen (1953:733, omtryckt 1969:765. ändrad senast 1974:941) (KT) av kommunfullmäktige.

Dessa bestämmer själva hur många tullmäktige som skall utses för kommunen (5 §). Vissa i lagen angivna minimital får emellertid inte underskridas.

Vidare skall antalet fullmäktige alltid bestämmas till ett udda tal. Mini-

miantalet står i relation till antalet invånare i kommunen. Uppgår antalet invånare i kommunen till 20000 eller därunder skall antalet fullmäktige vara minst 31. Har kommunen mellan 20001 och 40000 invånare skall minimiantalet fullmäktige vara 41. I kommuner med mellan 40 001 och

60 000 invånare skall det finnas minst 51 fullmäktige och i kommuner med över 60 000 invånare minst 61.

Enligt kommunallagen (1957:50) för Stockholm (omtryckt 1969:766, änd-

rad senast 1974:942) (KLS) skall antalet fullmäktige i Stockholms kommun vara minst 101 (5 8).

Fullmäktige kan besluta att det skall finnas suppleanter för fullmäktige (5a§ KL och 58 KLS). Antalet suppleanter bestäms till viss andel, dock högst hälften av det antal mandat som varje parti har erhållit i kommunen eller, om kommunen är indelad i valkretsar, i varje valkrets. Fullmäktigesuppleanterna fungerar som gruppsuppleanter.

För val av fullmäktige skall kommun indelas i valkretsar, om kommunen har fler invånare än 40 000 eller om minst 51 fullmäktige skall utses för kommunen. Om det anses lämpligt, kan också kommun med lägre antal invånare delas in på detta sätt. En förutsättning är dock att kommunens

folkmängd överstiger 10 000. I andra kommuner får valkretsindelning ske

endast om till följd av kommunens ”särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden” synnerliga skäl talar för en sådan indelning (9 § första stycket KL).

Valkretsindelningen skall göras så att varje krets kan beräknas komma att utse minst tio fullmäktige. Vidare skall iakttas bl. a. att kretsen skall kunna omslutas av en sammanhängande gränslinje. Vid indelningen skall också tillses att antalet fullmäktige för hela kommunen om möjligt fördelas

lika på de särskilda kretsarna. I varje valkrets utses en fullmäktig för varje

fullt tal motsvarande det som fås. om man delar kommunens folkmängd enligt mantalslängden för året med det totala antalet fullmäktige i kommunen (98 andra och tredje styckena).

Länsstyrelsen beslutar om valkretsindelningen. Kommunerna skall dock medverka. Fullmäktige kan sålunda själva göra framställning om att kommunen skall delas in i valkretsar. Utnyttjar länsstyrelsen sin initiativrätt, skall kommunen få tillfälle att yttra sig innan beslut fattas. Länsstyrelsens beslut skall meddelas senast två månader före ingången av valåret. Det antal fullmäktige som varje valkrets skall utse bestäms av länsstyrelsen

före utgången av april valåret (9 § fjärde och femte styckena).

För Stockholms kommun är valkretsindelning obligatorisk (9 & KLS). De närmare bestämmelserna om valkretsindelningen stämmer överens med de regler som gilller för övriga kommuner.

Bestämmelser om valkretsindelning och nyval inom kommun med anledning av ändring i den kommunala indelningen finns i 14 och 18 §§ lagen

(1919:293, omtryckt 1969:770. ändrad senast 1972:230) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning (KIL). I nybildad kommun skall nyval

äga rum. Vid annan indelningsändring kan regeringen förordna om nyval. Enligt förarbetena innebär ett fullmäktigval så mycket besvär och kostnader för kommunerna att förordnande om nyval bör meddelas endast när starka skäl talar för det. Först när indelningsändring medför en befolkningsförskjutning på 15-25 ?o bör förordnande om nyval meddelas. Denna princip har legat till grund för den praxis som har tillämpats vid indelningsändringar.

Har kommunindelning ändrats och skall nyval hållas. bestämmer länsstyrelsen före den I juli valåret hur många fullmäktige som skall utses. Därvid tillimpas reglerna i 5§ KL. Länsstyrelsen kan samtidigt bestuta om valkretsindelning av kommunen. Länsstyrelsen är därvid inte bunden av KL:s regler om tid för sådant beslut.

2.3¶Valsystemet vid riksdagsval

Ordinarie val till riksdagen samt val i hela landet av landstingsmän och kommunfullmäktige förrättas enligt 1 kap. 3 § vallagen (1972:620, ändrad senast 1974:215) samma dag. Valdag är tredje söndagen i september. Valperioden är tre år (3 kap. 35 regeringsformen, 8§ KL, 88 KLS. 95 LL).

Fr. o. m. valen till enkammarriksdagen i september 1970 ullämpas ett nytt valsystem för riksdagsvalen (prop. 1968:27, KU 1968:20, rskr 1968:279, KU 1969:1, rskr 1969:56). Det nya systemet bygger på principen om en proportionell fördelning av mandaten mellan partierna på grundval av valresultatet i landet som helhet (riksproportionalitet). En fullständig riksproportionalitet kan emellertid leda till att även mycket små partier får representation i riksdagen. För att förhindra att så sker och att därigenom en icke önskvärd partisplittring uppstår i riksdagen har en särskild småpartispärr byggts in i systemet. Detta är vidare uppbyggt så att riksproportionaliteten inte kan rubbas genom konstlade partibildningar eller genom ändringar i valkretsindelningen. Systemet ger också en tillfredsställande regional representation som är så stabil som möjligt med hänsyn till kravet på riksproportionalitet.

Liksom tidigare är antalet valkretsar 28 (2 kap. 1 § vallagen).

De olika valkretsarna anges i paragrafen. Mandaten i riksdagen är enligt 3 kap. 6 § regeringsformen (RF) 310 fasta valkretsmandat och 39 utjämningsmandat. Riksskatteverket fastställer antalet fasta valkretsmandat i varje

valkrets före utgången av april valåret. Härvid tillförs valkretsen ett mandat för varje gång som antalet röstberättigade där är jämnt delbart med en tre-

hundrationdel av antalet röstberättigade i landet. Återstående fasta valkretsmandat tillförs valkretsarna efter storleken av de överskott som har uppkommit vid denna fördelning (3 kap. 65 RF, 2 kap. 23 vallagen).

De fasta valkretsmandaten fördelas för varje valkrets proportionellt mellan

partierna på grundval av valresultatet i kretsen (3 kap. 8§ första stycket

RF). Endast parti som har fått minst 4 5 av rösterna i hela landet får delta

i mandatfördelningen. Paru som har fått färre röster deltar dock i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i välkrets där partiet har fått minst 12 25 av rösterna (3 kap. 7 5). Utjämningsmandaten fördelas mellan de partier

som har klarat 4 £5-spärren så. att fördelningen av alla mandat i riksdagen

blir proportionell mot de i fördelningen deltagande partiernas röstetal i hela landet. Därvid bortser man från de fasta valkretsmandat som har tillfallit parti som har klarat valkretsspärren på 12 fö men inte riksspärren. Partierna tilldelas så många utjämningsmandat som motsvarar skillnaden mellan det beräknade antalet mandat för partiet och det sammanlagda antalet fasta valkretsmandat som partiet har fått. Om et parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten har fått flera mandat än som motsvarar den.proportionella representationen i riksdagen för partiet, bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta valkretsmandat som det har fått. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan partierna, tillförs de valkretsar (3 kap. 8§ andra stycket).

Et parti får sina utjämningsmandat 1 de valkretsar där partiet vid jämförelse valkretsarna emellan ligger närmast till att ta ytterligare mandat efter fördelningen av de fasta valkretsmandaten. De jämförelsetal partiet har i de olika valkretsarna är därvid avgörande. Utjämningsmandaten tillförs i tur och ordning de valkretsar där partiets jämförelsetal är högst. För varje utjämningsmandat som partiet får räknar man fram ett nytt jämförelsetal för partiot I valkretsen. Därvid tar man hänsyn till det totala antalet mandat som partiet fått där (14 kap. 93§ fjärde stycket vallagen).

Vid fördelningen av både de fasta valkretsmandaten och utjämningsmandaten används den jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor (3 kap. 8§ tredje stycket RF).

Såväl fördelningen av mandaten mellan partierna som fastställandet av vilka personer som skall tillträda mandaten ankommer på riksskatteverket. Avgörandet sker på grundval av protokoll, som verket får från länsstyrelserna (14 kap. 9 § första stycket och 10 § första stycket vallagen). På länsstyrelserna räknas rösterna och prövas valsedlarnas giltighet. Dessutom fastställer länsstyrelserna ordningen mellan namnen på partiernas valsedlar i den utsträckning som behövs för att de mandat som partierna har crövrat skall kunna besättas. Över denna sammanräkning upprättar länsstyrelserna protokoll som tillställs riksskatteverket (14 kap. 1-8 §§).

2.4 Röstsammanräkning och mandatfördelning vid landstings- och kommunfullmäktigval

Också vid landstings- och kommunfulimäkugvalen ankommer den slutliga röstsammanräkningen och prövningen av valsedlarnas giltighet på länsstyrelsen (14 kap. I och 2 §§ vallagen). Enligt 14 kap. 3 § har länsstyrelsen vidare att för varje valkrets fördela mandaten mellan partierna. att fastställa vilka personer som skall anses valda samt att utse suppleanter för lands-

tingsmän och för fullmäktige i kommuner där suppleanter skall finnas.

Närmare bestämmelser om mandatfördelningen finns i 14 kap. 15-19 §§. Någon motsvarighet till systemet med fasta valkretsmandat och utjämningsmandat finns inte vid landstings- och kommunfullmäktigvalen. För dessa val finns inte heller några särskilda spiärregler mot småpartier.

3¶Kommunalvalskommittén.

3.1 Antalet landstingsmän och fördelningen av landstingsmandaten på val-

kretsarna :

Enligt kommunalvalskommittén bör man ändra de nuvarande reglerna

om antalet landstingsmin så att de olägenheter motverkas som förorsakas

av befolkningsomflyttningen. Denna leder med nuvarande regler automa-

tiskt till ett starkt ökat antal landstingsmän i vissa landsting. Kommittén

anser att man bör utforma reglerna så att de kan tillämpas i alla lands-

tingskommuner. En lösning som ligger nära till hands — och som kommittén för sin del förordar — är att använda reglerna för antalet kommunfullmäktige som förebild. dvs. at låta landstinget självt bestämma hur många lands-

tingsmän det skall finnas under iakttagande av dels att ett visst minsta antal landstingsmän alltid skall utses, dels att antalet Jlandstingsmän alltid

skall vara ett udda tal. I förarbetena till de nuvarande bestämmelserna i

KL (prop. 1969:129 s. 119) anförde föredragande departementschefen att antalet fullmäktige borde bestämmas efter en avvägning av bl.a. intresset

av en allsidig medborgerlig förankring bland fullmäktige och intresset av

goda arbetsbetingelser för dessa. De förhållanden som måste ligga till grund för en sådan avvägning skiftade i så hög grad metlan kommunerna, anförde departementischeten. att dessa inte borde vara bundna annat än av vissa minimital som inte fick underskridas. Kommittén anser att de redovisade synpunkterna är tillämpliga också i fråga om landstingen. Härtill kommer

att det är önskvärt att enhetliga regler gäller för antalet landstingsmiin och

antalet fullmäktige. .

I detta sammanhang tar kommittén upp frågan vilken beräkningsgrund - antalet invånare eller antalet röstberättigade — som bör användas när det gäller att bestämma minimiantalet landstingsledamöter och att fördeta mandaten på valkretsarna, Mot bakgrund av att förhållandet mellan antalet röstberättigade i en riksdagsvalkrets och antalet röstberättigade i hela landet numera bestämmer hur många fasta valkretsmandat som skall tilldelas valkretsen föreslår kommittén, som inte tar ställning till vilken beräkningsmetod som i och för sig är att föredra, att den fördelningsprincip som har godtagils för riksdagsvalen skall användas också för lundstingsvalens del.

Om mandaten fördelas mellan valkretsarna i proportion till antalet röstberättigade i resp. krets, ligger det enligt kommittén närmast till hands

att också reglerna om antalet mandat för hela landstingskommunen ställs i relation till antalet röstberättigade i landstingskommunen. Enligt kommitténs förslag skall minimiantalet landstingsmän vara 21 om antalet röstberättigade uppgår till högst 65 000, 35 om antalet röstberättigade är 65 001-140 000, 51 om antalet är 140 001-200 000, 71 om det är

200 001-300 000 och 101 om antalet röstberättigade överstiger 300 000.

Kommittén förutsätter att landstingen inte kommer att utnyttja den frihet som sålunda lämnas dem till att utse större landsting än som är lämpligt från arbetssynpunkt. För egen del anser kommittén att antalet landstingsmin inte bör överskrida 150 i något landsting.

3.2 Valsystemet vid landstingsval

Kommittén framhåller att det nuvarande valsystemet vid landstingsvalen. 1 motsats till valsystemet för riksdagsvalen, inte ger en i princip fullständig proportionalitet partierna emellan. Att en sådan fullständig proportionalitet inte uppnås vid landstingsvalen beror väsentligen på att landstingskommunerna är uppdelade på valkretsar inom vilka mandaten fördelas. Stutna valkretsval ger alltid spelrum för slumpmässiga avvikelser till det ena eller andra partiets förmån. Ju längre uppdelningen i valkretsar går, desto större blir i allmänhet denna effekt. Under vissa förutsättningar kan avvikelserna tendera att systematiskt gynna eller missgynna partier av viss storlek. En långt gående valkretsuppdelning försvårar alltid för små partier att alls bli representerade, framhåller kommittén. Av betydelse blir även hur rösterna fördelar sig på valkretsarna. En jämn fördelning av rösterna kan göra det svårare för ett parti att vinna mandat än en ojämn.

Kommittén tillägger att de kommunala frågornas ökande antal och betydelse samt partiernas allt större betydelse för den kommunala demokratin är ett starkt skäl för likhet i fråga om proportionalitet mellan kommunaloch riksdagsvalen.

Kommittén har undersökt om och i vilken omfattning det ftaktuiska valresultatet vid 1966 och 1970 års landstingsval avviker från en proportionell fördelning inom de olika landstingskommunerna (landstingsproportionali-

tet)!

Undersökningarna visar enligt kommittén att skillnaderna från proportionalitetssynpunkt mellan det nuvarande valsystemet och ctt system som liknar det nya riksdagsvalsystemet är så väsentliga att det finns skäl för en reform som leder till en bättre proportionalitet eller m. a. o. till större överensstämmelse mellan proportionaliteten vid landstings- och riksdagsvalen.

För att nå detta mål kan man —- enligt kommituén — i princip vilja två skilda metoder. En metod är att behålla det nuvarande valsystemet men

" Stockholms läns landstingskommun och dåvarande Gotlands läns landstingskommun har inte tagits med i undersökningarna.

göra valkretsarna större. Den andra metoden är att göra det valsystem som används för riksdagsvalen tillämpligt på landstingsvalen.

För en reform enligt alternativet med större valkretsar ställer kommittén upp tre krav som måste tillgodoses vid valkretsindelningen.

1. Endast små avvikelser från en fullständig landstingsproportionalitet

får förekomma. Avvikelserna får inte tendera att systematiskt gynna eller

missgynna parti av viss storlek.

2. Den nedre grins för ett partis andel av samtliga röster i landstingskom-

munen som behöver uppnås för att partiet skall kunna få något mandat bör ligga vid eller inte alltför långt från 4 96.

3. Valkretsarna skall utgöra i fråga om befolkning, näringsgeografi och

liknande förhållanden naturliga enheter.

De undersökningar som har företagits visar enligt kommittén att de två första kraven kan tillgodoses i rimlig utsträckning, om valkretsarna får 15-16 mandat. I den mån valkretsarnas mandatmässiga storlek ökar eller minskar

blir båda kraven sämre tillgodosedda. Det visade sig däremot svårt att till-

godose det tredje kravet — naturliga valkretsar. En utväg att tillgodose detta krav är, framhåller kommittén, att slopa maximigränserna för valkretsarnas mandatantal. Denna lösning har dock den nackdelen att den drar med sig

betydande spärreffektsproblem. Kompletteras lösningen med cen fast små-

partispärr, undgås visserligen dessa problem men konstruktionen som sådan

medför att kravet på en jämn proportionalitet i övrigt då måste överges.

Sammanfattningsvis uttalar kommittén att det kan slås fast att kravet på naturliga valkretsar i princip inte går att förena med krav både på god proportionalitet och en enhetlig småpartispärr.

Kommittén erinrar i detta sammanhang om den betydelse som själva valkretsindelningen får i ett valsystem som det nuvarande. När valen sker i slutna valkretsar och valresultatet i en krets sålunda inte påverkas av resultatet i andra kretsar. kan valkretsindelningen bli föremål för partitaktiska spekulationer. I varje fall riskerar man allud att valkretsindelningen uppfattas vara föremål för sådana spekulationer. Enligt kommitténs mening är detta otillfredsställande. Det finns, menar kommittén, ett starkt intresse att den politiska betydelsen av besluten om valkretsindelningen reduceras. För att inom ramen för det nuvarande systemet åstadkomma detta krävs att man minskar utrymmet för val mellan olika indelningsalternativ. En sådan åtgärd leder emellertid i sin tur, betonar kommittén, till att möjligheterna att skapa naturliga valkretsar ytterligare försvåras.

Kommitténs slutsats blir att alternativet med större valkretsar inte erbjuder någon framkomlig väg för att åstadkomma ett bittre resultat från proportionalitetssynpunkt. Avgörande fördelar är enligt kommittén att vinna med att göra riksdagsvalssystemet tillämpligt på landstingsvalen. Med de avvikelser som betingas av i systemet inbyggda spärrar tillgodoses kravet på proportionalitet mellan partierna samtidigt som man får en stabil småpartispärr, vars verkningar är lätta att förutse. Mandatfördelningen mellan par-

tierna påverkas inte av det sätt på vilket valkretsindelningen görs. Valkretsindelningen kan alltså göras uteslutande med sikte på att åstadkomma en indelning som från valtekniska, partiorganisatoriska och liknande synpunkter är den lämpligaste. Vidare kan valresultatet inte rubbas genom valtaktiska manövrar som konstlade partibildningar. Kommitténs överväganden mynnar alltså ut i förslaget att det nuvarande valsystemet skall

ersättas av ett landstingsproportionellt system av riksdagstyp. Vid sitt ställningstagande säger sig kommittén inte ha förbisett att ctt

landstingsproportionellt system inte, som det nuvarande. i varje valkrets ger en mandatfördelning som nära ansluter sig till partiernas väljarunderlag i den kretsen. I ett sådant system är det nämligen inte möjligt att kombinera garantier för landstingsproportionalitet med bestämmelser om ett bestämt antal mandat för valkretsarna och om full proportionell fördelning mellan partierna inom varje valkrets. Däremot ger systemet en fullständig proportionalitet i lundstingskommunen som helhet. Enligt kommittén bör man inte kräva mera av valsystemet i regionalt hänseende än att valkretsarna praktiskt sett får en representation som inte varierar med mer än ett eller ett par mandat från val till val och att mandatfördelningen inom cen krets i regel ger god överensstämmelse med valutslaget i samma krets.

I ett valsystem av det slag som kommittén förordar är det enligt kommittén viktigt att antalet utjämningsmandat är så stort att det räcker för att å-

stadkomma den utjämning som är nödvändig för att mandatfördelningen

skall bli rättvisande med hänsyn till det samlade valresultatet i hela landstingskommunen. Varje valkrets bör också tilldelas det antal fasta valkretsmandat som behövs för att önskemålet om en stabil regional representation skall kunna tillgodoses inom ramen för det landstingsproportionella systemet. Kommittén har därför ingående undersökt vilken relation som bör föreligga mellan de fasta valkretsmandaten och utjämningsmandaten. Dessa undersökningar visar att, om relationen sätts till 9-1, dvs. om 90 + av landstingsmandaten är fasta valkretsmandat och 10 75 utjämningsmandat, blir resultatet i regel det önskade. Fall kan emellertid tänkas där antalet utjämningsmandat med denna relation inte räcker till för att säkra full par-

ti mässig representativitet. Kommittén föreslår därför att det brutna tal som

uppkommer vid beräkningen av antalet fasta valkretsmandat i valkretsarna alltid skall sänkas till närmast lägre hela tal.

Kommittén framhåller i detta sammanhang att den förutsätter att val-

kretsindelningen ses över inför 1973 års val och att man därvid eftersträvar

att skapa valkretsar som dels inte uppvisar alltför stora skillnader i fråga om antalet fasta valkretsmandat, dels också bär upp ett visst minsta antal mandat. I sistnämnda hänseende förordar kommittén på grundval av gjorda undersökningar att indelningen görs så att varje valkrots kan beräknas komma att tilldelas minst åtta fasta valkretsmandat.

Kommitténs förslag innebär sammanfattningsvis följande. Av landstingsmandaten är 9/10 fasta valkretsmandat som fördelas mellan valkretsarna

på basis av antalet röstberättigade i varje krets och därefter mellan partierna på grundval av valresultatet i resp. krets. De brutna tal som uppkommer vid beräkningen av antalet fasta valkretsmandat sänks därvid till närmast lägre hela tal. Återstoden av mandaten (1/10) används för att korrigera

de avvikelser från ett landstingsproportionellt riktigt resultat som kan uppstå

vid fördelningen inom valkretsarna. Dessa mandat — utjämningsmandaten

—- fördelas alltså på grundval av valresultatet i hela landstingskommunen

efter en jämförelse mellan hur många mandat vart och ett av partierna skulle ha fått om alla mandat hade fördelats mellan dem i landstingskommunen som en enda valkrets och hur många mandat som har tilldelats resp. parti vid mandatfördelningen inom valkretsarna. Mandatfördelningen

sker genomgående enligt den jämkade uddtalsmetoden med 1,4 som första

divisor. En särskild småpartispärr tillämpas enligt vilken endast parti som fått minst 4 26 av rösterna i hela landstingskommunen får vara med vid

mandatfördelningen. Denna spärr modifieras 1 enhetlighetens intresse så, att parti som fått 12 96 av rösterna i en valkrets liksom vid riksdagsvalen får tävla om de fasta valkretsmandaten i den kretsen. Vid beräkningen

av hur många utjämningsmandat som skall tilldelas de partier som deltar

i fördelningen av utjämningsmandaten bortses från de valkretsmandat som

har tillfallit parti som klarat valkretsspärren men inte fått 4 26 av rösterna i hela landstingskommunen.

De utjämningsmandat som tiltfaller partierna tillförs valkretsarna. Detta sker för varje parti för sig. Parti får enligt förslaget sina utjämningsmandat ide valkretsar där partiet vid jämförelse valkretsarna emellan ligger närmast till att ta ytterligare mandat efter fördelningen av de fasta valkretsmandaten. Avgörande härvidlag blir de jämförelsetal som partiet har i de otika val-

kretsarna efter fördelningen av de fasta valkretsmandaten, dvs. sedan nytt jämförelsetal i förekommande fall har beräknats efter fördelningen av det

sista fasta valkretsmandatet i varje valkrets. Det första utjämningsmandatet

tillförs den valkrets där partiets jämförelsetal efter fördelningen av de fasta

mandaten är högre än i övriga valkretsar. Därefter får partiet sina Övriga utjämningsmandat, eu efter ett, i den valkrets där partiot för varje gång har sit högsta jämförelsetal. De mandat som partierna har crövrat besiätts med kandidater som nominerats i valkretsarna. Vid fördelningen inom par-

tierna används enligt förslaget samma metod som f.n.

Enligt kommitténs mening bortfaller behovet av mera ingående lagbestämmelser om hur valkreisindelningen skall ske och behovet av regeringens

faststillelseprövning av beslut om valkretsindelningen. när valkretsindel-

ningen upphör att vara ett komplement till valsystemet. Kommittén erinrar

om att någon sådan prövning inte har föreskrivits i den för Stockholms läns landstingskommun provisoriskt gällande lagen och föreslår att

länsstyrelsen skall besluta om landstingskommuns indelning i valkretsar på förslag av landstinget etler efter dess hörande. Med länsstyrelsen som beslutande organ kan, framhåller kommittén. den nödvändiga samordningen

mellan valkretsindelningen vid landstings- och kommunfullmäktigvalen sä-

kerställas. Valkrets skall enligt kommitténs förslag bestå av en eller flera

kommuner. Avsteg från denna huvudregel skall dock få göras bl. a. om det föranleds av önskemålet att valkretsarna utformas så att varje krets kan beräknas kunna tilldelas minst åtta fasta valkretsmandat.

3.3 Valsystemet vid val av kommunfullmäktige

Kommittén konstaterar att det vid kommunfullmäktigvalen liksom vid landstingsvalen är av vikt att valsystemet ger ett från proportionalitetssynpunkt rättvisande resultat. Kommittén har sett som sin uppgift att pröva om detta intresse blir bättre tillgodosett än f. n., om ett valsystem av riksdagstyp införs också för fullmiktigvalen.

På grundval av valresultatet vid 1966 års full mäktigval har kommittén

undersökt hur utfallet — jämfört med det faktiska — skulle ha blivit om ett valsystem av riksdagstyp använts vid dessa val i de 41 kommuner som vid deta valtillfälle var valkrotsindelade.

Antalet valkretsar var vid detta val 114. I kommuner utan valkretsindelning ger, framhåller kommittén, den nuvarande mandatfördelningsmetoden en praktiskt taget fullständig proportionalitet.

Vid sin undersökning utgick kommittén från att 9/10 av fullmäktigmandaten var fasta valkretsmandat och 1/10 utjämningsmandat. De fasta valkretsmandaten ulldelades valkretsarna efter antalet röstberättigade i varje krets. Allmänt sett visar den gjorda undersökningen, konstaterar kommittén, att de båda valsystemen — det nuvarande och det kommunproportionella — ger i stort sett samma utfall. Det kommunproportionella systemet skulle visserligen ha gett en annan mandatfördelning i 31 av de 41 kommunerna, men de reella avvikelserna är små framhåller kommittén. Den genomsnittliga avvikelsen är sålunda ett mandat i en kommun med 47 å 48 mandat.

Alt de båda valsystemen vid denna undersökning gav i stort sett lik värdiga resultat från proportionalitetssynpunkt, berättigar emellertid enligt kommittöns uppfattning inte till några slutsatser om systemens generella effekt. Kommittén påpekar att det nuvarande systemet innebär val i slutna kretsar. Detta kan leda till att proportionaliteten rubbas genom ändringar i valkretsindelningen. Det kommunproportionella systemet däremot är oberoende

av valkretsindelningen och ger därför alltid ett — med bortseende från spärr-

effekterna — proportionellt rättvisande resultat. Enligt kommitténs mening

är detta en avgörande fördel.

Under hänvisning till det anförda kommer kommittén till slutsatsen att det nuvarande valsystemet vid kommunfullmäktigvalen bör ersättas av ett kommunproportionellt system av riksdagstyp. Fullt ut kan systemet tilllämpas ondast på valkretsindelade kommuner. I andra kommuner blir det givetvis inte aktuellt med någon uppdelning av mandaten på fasta valkretsmandat och utjämningsmandat eller med någon särskild valkretsspärr.

Däremot låter sig 4 26 -regeln användas i alla kommuner. Kommittén anser

emellertid att systemet bör modifieras så att den särskilda valkretsspärren

på 1296 inte skall gälla ens i valkretsindelade kommuner.

Denna uppfattning bygger kommittén på följande skäl. De mindre kommunala valkretsarna utgör i mindre utsträckning än de tandstingskommunala naturligt sammanhållna områden. Det är i fråga om de kommunala valkretsarna inte lika naturligt som beträffande de landstingskommunala all genom en särskild procentregel skapa förutsättningar för lokala opinioner att bli representerade i fullmäktige. En lämpligare väg att åstadkomma detta är, anser kommittén, att se till att valkretsarna blir så stora att valutslaget där mandatmässigt sett blir representativt för opinionerna inom kretsen. Det synes vidare, framhåller kommittén, tveksamt om undantagsregeln fyller någon praktisk funktion vid de kommunala valen. I den tidigare nämnda

undersökningen tillämpades 12 "5 -regeln inte i något fall. Detta torde hänga

samman med att om en partibildning varit så stark att den samlat 12 6 av rösterna I en valkrets, har den också klarat kommunspärren på 4 "6 och därmed varit garanterad kommunproportionell representation i fullmäktige.

Mot förslaget att slopa 12 ”5-regeln kan, framhåller kommittén, den invändningen resas att rogelsystemet blir ocnhetligt. Denna invändning väger enligt kommitténs mening inte särskilt tungt. Redan nu finns den oenhetligheten mellan riksdags- och landstingsvalen, å ena, samt kommuntullmäktigvalen, å andra sidan, att valkretsindelning alltid förekommer vid de förra men relativt sällan vid de senare, ett förhållande som enligt kommittén torde komma att bestå även i framtiden.

Enligt kommitténs förslag skall alltså riksdagsvalsystemet — när det görs tillämpligt på kommunfullmäktigvalen — modifieras så att endast den generella 4 "ä-spärren kommer att gälla vid dessa val. Endast parti som fått Minst 4 "a av rösterna I hela kommunen skall enligt förslaget vara berättigat att delta i mandatfördelningen, oavsett om kommunen är indelad i valkretsar eller ej.

3.4 Antalet kommunfullmäktige och valkretsindelningen vid val av kom-

munfullmäktige

Kommittén erinrar om att när reglerna om valkretsindelning infördes

angavs det primära syftet med dem vara att garantera att olika lokala intressen blev företrädda i fullmäktige. Ett annat skäl var att det från praktisk synpunkt ansågs olämpligt med ulltför långa namnlistor. De ändringar i

reglerna som därefter gjorts har, framhåller kommittén, motiverats av Öns-

kemålet att minska de olägenheter — främst från proportionalitetssynpunkt

= som en långt driven valkretsindelning leder till. Reformarbetet har vidare

präglats av en strävan att lämna kommunerna större frihet när det gäller att avgöra om kommunen skall delas in i valkretsar.

3 Riksdagen 1975. I saml. Nr 101

I ett kommunproportionellt system med den utformning som kommittén föreslår förlorar valkretsindelningen i princip den betydelse den har i dag. I ett sådant system kan valkretsindelningen alltså göras i första hand utifrån vad som från praktiska synpunkter är lämpligt. Redan av det skälet finns det enligt kommitténs mening anledning att slopa den nuvarande regeln att kommun — under vissa förutsättningar — alltid skall delas in i valkretsar och i stället införa en fakultativ regel. En fakultativ ordning ligger, framhåller kommittén, väl i linje med utvecklingen på nirliggande områden. Kommittén erinrar om att kommunerna I princip själva får bestämma hur många fullmäktige som skalt utses. Kommittén kommer mot denna bakgrund till "slutsatsen att det nuvarande obligatoriet enligt vilket kommun skall delas in i valkretsar, om invånarantalet överstiger 40 000 eller minst 51 fullmäktige skall utses i kommunen, bör försvinna. I stället bör föreskrivas att kommun kan delas in i valkretsar. Om en valkretsindelning anses böra komma till stånd, bör den enligt kommitténs mening göras så, att varje valkrets kan beräknas komma att tilldelas minst tio fasta valkretsmandat. Hirigenom kan garantier skapas för att valutslaget i valkretsarna på ett proportionellt riktigt sätt speglar opinionen där. Ett naturligt krav är vidare, betonar kommittén, att valkretsindelningen görs så att varje valkrets kan omslutas av en sammanhängande gränslinje.

I fråga om Stockholms kommun gäller f.n. att den — liksom lands-

tingskommunerna — alltid skall vara indelad i valkretsar. Härvidlag föreslår kommittén inte någon ändring.

Även i fortsättningen skall enligt förslaget länsstyrelsen besluta on kom-

muns indelning i valkretsar. Innan beslut meddetas, skall fullmäktige ha fått yttra sig i frågan. Fullmäkuge skall vidare liksom hittills kunna göra framställning om valkretsindelning hos länsstyrelsen.

För tandstingsvalens del föreslår kommittén, som förut nämnts, att antalet röstberättigade och inte som nu antalet invånare skall vara avgörande för dels hur många landstingsmän som minst skall utses i landstingskommunen, dels hur landstingsmandaten skall fördelas på valkretsarna. Redan intresset av enhetliga regler motiverar enligt kommittén att antalet röstberättigade i kommunen resp. i valkretsarna blir avgörande för minimiantalet fullmäktige och för hur mandaten skall fördelas på valkretsarna.

4¶Remissyttrandena

4.1 Allmänna synpunkter rörande behovet av ett nytt valsystem för de kommunala valen

Flertalet remissinstanser, bl. a. de flesta länsstvrelserna och landstingskommunerna samt de hörda domkapitlen, Landstingsförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund tillstyrker att systemet för de kommunala valen ändras helt eller i huvudsak i enlighet med kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att det är an geläget att valsystemet

utformas så att det ger ett från proportionalitetssynpunkt riktigt resultat. Kommitténs förslag synes tillgodose detta önskemål och medför dessutom att enhetliga regler kommer att gälla för de tre valen med gemensam valdag,

framhåller länsstyrelsen.

Vid en översyn av valsystemet för de kommunala valen bör enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län eftersträvas så enhevliga regler som möjligt för de olika valen. De för riksdagen gällande reglerna bör därvid i tillämpliga delar vara vägledande.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att kommitténs förslag förefaller väl

genomtänkta och underbyggda. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller sär-

skilt att det för riksdagsvalet gällande systemet med bl. a. fasta valkretsmandat och utjämningsmandat bör göras tillämpligt vid valen i valkrets-.

indelade kommuner.

Flera remissinstanser ställer sig emellertid på olika punkter kritiska till

kommitténs förslag. Sålunda anser bl. a. sju länsstyrelser samt flera lunds-

tingskommuner och kommuner att förslaget f.n. inte bör läggas till grund för lagstiftning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför att, eftersom det nya valsystemet vid riksdagsval har tillämpats vid endast ett val och viss kritik har framförts

mot systemet, ytterligare erfarenheter av detta valsystem bör avvaktas, innan

ställning tas till frågan om ändring i valsystemet för kommunala val och

dess anpassning till valsystemet vid riksdagsval.

Länsstyrelsen i Jämtlands län avstyrker kommitténs förslag och föreslår att

nuvarande valsystem tillämpas tills vidare. Länsstyrelsen framhåller att det föreslagna systemet kan försvåra önskvärda majoritetsbildningar och att intresset att få till stånd en god proportionalitet numera knappast är lika starkt vid landstingsval som vid riksdagsval, eftersom landstingen inte längre är valkorporationer vid valen till riksdagen. Liknande synpunkter anförs av Jämtlands läns landstingskommun.

Landstingskommunen i Kopparbergs län samt ett antal kommuner vill avvakta ytterligare erfarenheter av det nya riksdagsvalssystemet och den eventuella översyn av valsystemet som dessa erfarenheter kan föranleda.

Enligt utredningen om den kommunala demokratin är det inte så angeläget med eu likformigt valsystem för riksdags- och kommunalvalen att kom-

mitténs ofullständigt utredda förslag bör läggas till grund för eu nytt valsystem för de kommunala valen.

Den genomgripande ändring i kommunindelningen som skall genomföras

år 1974 samt följderna av denna bör enligt Malmö kommun avvaktas, innan

det kommunala valsystemet ändras.

Länsstyrelserna i Kalmar och i Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands läns

landstingskommun erinrar om att val i slutna valkretsar har den fördelen

framför det system som kommittén föreslår, att man i varje valkrets kan få en mandatfördelning som nära ansluter sig till partiernas väljarunderlag

där. Ett system med utjämningsmandat gynnar enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län valkretsar med stort antal röstande men har mindre gynnsamma verkningar för glesbygdsområden i landstingskommuner med mycket heterogen befolkningsstruktur.

Till de remissinstanser som tillstyrker kommitténs förslag hör Göteborgs och Bohus läns landstingskommun. I en reservation uttalas att det inte kan anses att de skäl som kommittén anför överväger de nackdelar som en övergång till ett helt nytt system för landstingsvalen innebär. Vad kommittén

anför om att val i slutna valkretsar har den förtjänsten framför det system

som kommittén förordar, nämligen att man i varje valkrets kan få en mandatfördelning som nära ansluter till partiets väljarunderlag där, betonas. Dessutom anför reservanterna att ett system med utjämningsmandat gynnar valkretsar med ett stort antal röstande framför valkretsar med ett mindre antal. Reservanterna framhåller att erfarenheterna av det nya valsystemet vid riksdagsval är mycket begränsade och att ytterligare erfarenheter under alla förhållanden bör avvaktas innan ett nytt valsystem införs också för landstingen. |

Klippans kommun kan inte dela kommitténs uppfattning att det är önskvärt att en motsvarighet till riksdagsvalssystemet införs för de kommunala valens del. Kommiuén har inte lagt fram övertygande skäl för ett ändrat valsystem vid dessa val. Kommunen förordar därför att det nuvarande valsystemet behålls vid valen till landsting och kommunfullmäktige. Karlskrona kommun menar att det kan ifrågasättas om man ännu har vunnit tillräckliga erfarenheter av valsystemets politiska effekter, inte minst återverkningarna av 4 6 -regeln. Erfarenheter från ytterligare ett riksdagsval bör föreligga, innan man på ett så genomgripande sätt ändrar reglerna för de kommunala valen.

4.2 Småpartispärren

I de flesta remissyttrandena berörs den föreslagna spärren mot småpartier och det är framför allt på denna punkt som remissinstansernas synpunkter är delade. Flertalet remissinstanser ställer sig dock bakom kommitténs förslag att 4 26 -spärren mot småpartier skall tillämpas även vid de kommunala valen. Flera remissinstanser anser att det är önskvärt att småpartierna behandlas på samma sätt i de kommunala valen som i riksdagsvalen. Av det 70-tal kommuner som berör 4 96 -spärren i sina yttranden uttalar sig et flertal för en spärr, medan inemot en tredjedel avstyrker eller inte tar ställning till förslaget.

Länssterelsen i Västerbottens län deltar kommitténs uppfattning att valsystemet bör kompletteras med spärrar mot småpartier. Länsstyrelsen framhåller att det, bortsett från det egenvärde som ligger i att ha samma valsystem vid alla tre valen, från såväl demokratisk som politisk synpunkt är en klar fördel att alltför långt gående partisplittring kan undvikas.

Det kan förefalla föga ulhalande att hindra små minoriteter från att komma

till tals i de beslutande församlingarna, anför länsstvrelsen i Norrbottens län. Länsstyrelsen anser dock att en splittring på alltför många småpartier, med

kanske i stort sett samma politiska grundsyn, är otillfredsställande från par-

lamentarisk synpunkt. Eftersom en småpartispärr har införts i fråga om valet till riksdagen, bör samma regler gälla vid kommunalvalen. Också länsstyrelsen i Kronobergs län tillstyrker att den för riksdagsvalen gällande spärregeln tillämpas vid landstingsvalen, men påpekar att storleken på spärren kun diskuteras.

Södermanlands läns landstingskommun erinrar om att kommittén uttalar all landstingsproportionaliteten inte bör få stå tillbaka för de regionala representationsintressena. Landstingskommunen delar kommitténs uppfattning. Med landstingskommunernas nuvarande uppgifter och de påfrestningar i olika avseenden som dessa kan medföra måste varje landstingskommun

ses som cen enhet och avvägningarna: göras med beaktande av vad som framstår som mest angeläget för landstingskommunen i dess helhet.

Genom att förhindra att alltför små partier — såväl gängse partibildningar

som framför allt de som ligger utanför dessa — blir representerade ökar

man enligt länsstyrelsen i Västerbottens län förutsättningarna för närmare kontakter mellan väljarna och de valda under mandattiden. Sådana kontakter förutsätter nämligen normalt en lokal eller regional partiorganisation av viss stadga och med vissa resurser. Det är vidare tänkbart att småpartierna kommer att föra mer energiska lokala valkampanjer inför chansen att nå över eller riskera att sjunka under procentspärren, något som bör stimulera också de större partierna att mer än hittills söka kontakt med väljarna i kommunala och regionala frågor.

Partille kommun anser att 4 26 -spärren är nödvändig. eftersom den kan

hindra en alltför långtgående partisplittring i fullmäktige. Torsby kommun hälsar de föreslagna spärreglerna med tillfredsställelse. En partisplittring en-

dast försvagar den kommunala handlingskraften och demokratin. Jönköpings kommun anser att 4 96 -spärren är väsentlig, eftersom spränglistor och tillfälliga småpartier inte bör stödjas. Riksskatteverket menar att det från valadministrativ synpunkt är en fördel med ett enhetligt valsystem och tillstyrker därför den föreslagna spärregeln.

Åtskilliga remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma eller direkt avvisande till förslaget om en 4 26-spärr mot småpartier även på det kommunala planet. .

Småpartispärren på riksplanet har enligt utredningen om den kommunala demokratin motiverats med önskvärdheten av att förhindra en partisplittring som kan verka förlamande på det parlamentariska systemet. Enligt utredningen har det visat sig att lokala småpartier i relativt liten omfattning skulle påverkas av en 4 94-spärr. medan däremot den kommunala representationen för några av rikspartierna avsevärt skulle reduceras. Utredningen finner det svårt att utifrån det material kommunalvalskommittén har presenterat inta en definitiv ståndpunkt beträffande småpartispärrens

nivå och utformning. Utredningen önskar därför en närmare kartläggning av de konsekvenser som en småpartispärr av olika storlek kommer att få för de småpartier som i dag finns representerade i fullmäktige och landsting. Det torde också vara befogat med ett mera ingående studium av småpartiernas roll i det kommunalpolitiska systemet, innan slutgiltig ställning tas.

Också kommunallagsutredningen pekar på de betydande skillnader som föreligger mellan riksdagens och de kommunala representativa organens arbetsformer. En splittring på många partier medför på det kommunala fältet inte samma risker för de beslutande organens arbetsduglighet som när det gäller regeringsarbetet. Det saknas därför enligt kommunallagsutredningens uppfattning anledning alt nu införa en småpartispärr i de kommunala valen.

Den föreslagna spärregelns tänkbara negativa konsekvenser betonas av Svenska kommunförbundet. Förbundet framhåller att det bör observeras att med hittillsvarande avsevärt mildare spärregler olägenheter endast i undantagsfall synes ha förekommit och att de eventuclla riskerna för sådana olägenheter reduceras ytterligare, när kommunerna genom kommunindelningsreformens fullföljande blir större. En spärr på 4 26 kan i praktiken innebära att partier som sammantaget har avsevärt mer än 4 26 av väljarunderlaget avskärmas från representation. De föreslagna spärreglerna kan därför bidra till att hos en förhållandevis betydande del av väljarna skapa en negativ attityd till det representativa systemets förmåga att på ett riktigt sätt spegla medborgaropinionen. Enligt förbundet bör bedömningen vidgas till att innefatta de principiella aspekterna på minoritetsgruppernas representation i en funktionsduglig kommunalt demokratis beslutande organ. Genom att betona de föreslagna spärreglernas tänkbara negativa konsekvenser önskar förbundet understryka behovet av att det slutgiltiga ställningstagandet föregås av mer grundlig och allsidig prövning än vad kommitténs förslag ger underlag för.

Länsstvreisen i Jönköpings län framhåller att 4 26 -spärren skulle få en inte ringa betydelse i länets kommuner. Det måste, enligt länsstyrelsen, anses oullfredsställande och knappast motiverat av de skäl som anförts till stöd för en sådan spärr vid riksdagsvalen att de som har röstat på de partier som inte har klarat 4 96-spärren inte alls skulle bli representerade. Några olägenheter för det kommunala arbetet av de småpartier som förekommer

f.n. har inte visat sig.

En uppdelning på småpartier medför enligt Köpings kommun i kommunala sammanhang inte samma nackdelar som i riksdagssammanhang. Bestämmelserna om proportionella val gör det möjligt att tillsätta effektivt arbetande nämnder och styrelser oavsett paruifördelningen i kommunfulimäktige och landsting. Det är, anför kommunen, också en fördet för den kommunala demokratin att kommunfullmäktige har förankring bland en så bred krets av väljare som möjligt och att alla opinionsriktningar kan bli representerade 1 fullnriktige.

Ulricehamns kommun framhåller att medborgarna bör få möjligheter att

aktivt delta i beslutsprocessen. Sådana möjligheter eliminerar eter i vart fall begränsar medborgarnas missnöjesanledningar. Därför bör man undvika

att införa nya regler som i stället minskar möjligheterna till medbestäm-

mande och ökar känslan av maktlöshet inför de etablerade partierna.

Vid en tidpunkt när det gäller att fånga upp den enskilde medborgarens

intresse för kommunens angelägenheter kan en spärregel få en rakt motsatt effekt, anför Uddevalla kommun. För att den kommunala självstyrelsen och demokratin skall kunna utvecklas och fördjupas krävs att debatten också avspeglar olika opinioner bland väljarna och att man inte försvårar för icke etablerade åsiktsriktningar att komma till tals och vinna inflytande.

I en reservation mot det tillstyrkande yttrandet från Stockholms läns lands-

tingskommun anförs att principen bör vara att varje röst skall ha samma värde och att alla opinionsyttringar skall ha samma möjligheter att komma till tals. Därför bör enligt reservationen någon småpartispärr inte införas.

Ett par remissinstanser vill ha on lägre spärrnivå än 4 96. Helsingborgs kommun anser att en spärr på 4 96 är alltför hög. För val till kommun-

fullmäktige föreslås 2 4. I Helsingborg betyder 2 96 av antalet röstande

mer än 1000 personer. En åsiktsgemenskap av detta omfång synes vara

väl värd att bli representerad i fullmäktige. Också Lunds kommun anser

att 4 26-spärren är ett alltför stort hinder mot lokala partibildningar.

Kommitténs förslag att parti som i landstingsvalet har fått minst 12 26 av rösterna inom cen valkrets skall kunna bli representerat i landstinget, även om partiet inte har erhållit 4 96 av rösterna inom landstingskommunen som helhet, tillstyrks av de flesta remissinstanserna.

Några av de remissinstanser som stiller sig positiva till 4 26-spärren avstyrker emellertid 12 26-regeln.

Sålunda framhåller Uppsala läns landstingskommun att de argument som

kommittén anför mot en 12 96 -regel för valen till kommunfullmiäktige också

kan anföras beträffande ländstingsvalen. Därför föreslår lundstingskommunen att någon 12 96-regel inte heHer skall tillämpas beträffande landstingsvalen. :

Både Stockholms läns landstingskommun och Stockholms kommun avstyrker förslaget att 12 ?6-regeln skall tillämpas i landstingsvalen. De framhåller bl. a. att denna för Stockholms del skulle kunna få anmärkningsvärda konsekvenser, eftersom landstingsvalkretsarna i Stockholms kommun samman-

faller med valkretsarna för fullmäktigvalet. Detta skulle kunna leda till att

ett lokalt parti i en och samma valkrets blir representerat i landstinget genom

12 0-regeln men - om det inte når upp till 4 96 av hela valmanskåren = blir utan representation i fullmäktigvalet trots samma röstetal och trots

alt detta val gäller flera fasta valkretsmandat än landstingsvalet. Länsstyrelsen i Stockholms län intar samma ståndpunkt som landstingskommunen och kommunen.

Landstingstförbunder, som inte framför någon egen mening i fråga om småpartispärren, framhåller att en teoretisk följd av det föreslagna systemet

kan bli att ett lokalt parti, som uppnår 12 93 av rösterna i en landstingsvalkrets men inte 4 76 i kommunen. blir representerat i landstinget men inte i fullmäktige.

Kommitténs förslag att 12 96 -regeln inte skall gälla vid kommunfullmäktigval är enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län oullfredsställande. Undantagsregeln bör, inte minst i enhetlighetens intresse, prövas också vid kommunfullmäktigval, åtminstone under någon eller några mandatperioder efter det att kommunindelningsreformen helt genomförts.

4.3 Valkretsindelningen

Kommitténs förslag i fråga om valkretsindelningen vid valen till landsting och kommunfullmäktige accepteras i stort sett av samtliga remissinstanser.

Landstingsförbundet är positivt till förslaget men stryker under att valkretsindelningen bör beslutas av landstingen. Förbundet framhåller att antalet mandat per valkrets bör vara flexibelt med tanke på möjligheterna att bilda naturliga valkretsar och uttrycker tillfredsställelse över att kommittén inte föreslår någon övre gräns för antalet ledamöter i landsting.

Även länsstyrelsen i Stockholms län berör frågan om antalet landstingsmandat per valkrets och anför att den finner det naturligt att utgå från att gällande

valkretsindelning bör behållas, även om den skulle strida mot regeln om

ati valkrets bör utformas så att den kan beräknas komma att tilldelas minst åtta fasta valkretsmandat. Samma synpunkt framförs av länsstyrelsen i Kalmar län, som påpekar att Öland f.n. endast tillsätter sex landstingsmän men måste anses utgöra ett naturligt område för en valkrets.

Skaraborgs läns landstingskommun anser att de nuvarande bestämmelserna om hur valkretsindelningen för val till landsting beslutas och fastställs bör behållas.

Norrbottens läns landstinzskommun har däremot inget att invända mot förslaget att länsstyrelsen skall besluta om indelning i valkretsar på förslag av landstinget eller efter dess hörande. Det förutsätts dock att bestämmelsen tillämpas så att länsstyrelsen frångår landstingets förslag eller yttrande endast i yttersta undantagsfall.

Flera remissinstanser anser att kommunerna själva bör få besluta I fråga

om valkretsindelning för val av kommunfullmiäktige.

Trollhättans kommun framhåller att den invändning som gjorts att svårigheter kan uppstå all i större kommuner få rum med kandidatnamnen på valsedlarna, om bestämmelserna om valkretsindelning görs fakultativa, inte bör tillmätas så stor betydelse att man avstår från att låta kommunen avgöra om den skall vara indelad 1 valkretsar eller ej.

Utredningen om den kommunala demokratin framhåller i sitt remissyttrande utt frågan om reglerna för valkretsindelningen bör hållas öppen, tills en yvtlerligare kartläggning beträffande konsekvenserna av en småpartispärr har

genomförts. Utredningen anser emellertid att, om man accepterar det förslag till valsystem som kommittén förordar — vilket innebär att valkretsarna saknar betydelse för mandat fördelningen - man å andra sidan kan ifrågasätta behovet över huvud "'aget av valkretsar i kommunerna.

Remissinstunserna tillstyrker i allmänhet kommitténs förslag att antalet röstberättigade skall vara avgörande för fördelningen av antalet landstingsmandat resp. fullmäktigemandat mellan valkretsarna.

Fu mindre antal kommuner avstyrker emellertid förstaget. Täby kommun hävdar bl.a. att den föreslagna ordningen för fördelningen av mandaten på valkretsarna på ci olyckligt sätt skulle gynna valkretsar där genomsnittsäldern är hög. Trelleborus kommun avstyrker också kommitténs förstag i denna del. Resultatet av den ordning som kommittén föreslår blir nämligen att valkretsar med högre genomsnittsålder gynnas på bekostnad av expanderande valkretsar med stora barnkullar och valkretsar med stort inslag av utlindska medborgare. Samtliga kategorier av invånare har enligt kommunen i princip samma behov av den service som landstingskommunen svarar för. Befolkningstalen bör därför ligga till grund för fördelningen av mandat valkretsarna emellan. Kumla kommun anser att förslaget att lägga antalet röstberättigade till grund för fördelningen är svagt motiverat och endast ägnat att ”krångla till” bedömningen. Den hittillsvarande rogeln där antalet invånare är avgörande synes avsevärt enklare.

Kommitténs förslag att landstingskommunerna själva skall få bestämma antalet landstingsmän utöver ett med hänsyn ull antalet röstberättigade invänare fastställt lägsta antal tillstyrks genomgående av remissinstanserna.

Länsstyrelserna i Älvsbores och i Jämtlands län ifrågasätter emellertid om inte en föreskrift om ett lägsta antal ledamöter bör kombineras med en bestämmelse om ett högsta antal.

4.4 Krav på ytterligare utredning

Nägra remissinstanser förordar som framgår av redovisningen i det föregående att bl. a. ytterligare erfarenheter av det nya valsystemet för riksdagsvalen avvaktas, innan ställning tas till frågan om ett nytt valsystem för valen till landsting och kommunfullmiiktige. Under remissbehandlingen har också anförts att denna fråga behöver utredas ytterligare.

Svenska kommunförbundet anser sålunda att det slutliga ställningstagandet bör föregås av en mera grundlig och allsidig prövning än vad kommitténs

betänkande ger underlag för. Som framgår av det föregående redovisas lik-

nande uppfattning av utredningen om den kommunala demokratin.

Blekinge läns landstingskommun framhåller att det av kommitténs under-

sökningar framgår att en tillämpning av det valsystem som kommittén fö-

reslår skulle ge små förändringar i förhållande till det nuvarande, om 1970 ärs landstingsval läggs till grund för beräkningarna. Det kan med hänsyn

härtill ifrågasättas om det finns skäl att införa ett nytt valsystem. En vtterligare omständighet som enligt landstingskommunen talar mot att nu ändra reglerna för de kommunala valen är det utredningsarbete som pågår i fråga om landstingskommunerna och kommunerna. Sålunda har utredningen om den kommunala demokratin att ta upp bl. a. frågor om formerna för medborgarinflytandet i landstingskommunerna och kommunerna. Inom länsberedningen övervägs uppgiftsfördelningen mellan stat, landstingskommun och kommun. Dessa frågors lösning kan inverka på reglerna om den

kommunala representationen och hur den skall väljas, framhåller lands-

tingskommunen. Liknande synpunkter anförs av Ronneby kommun.

Sundsvalls Gustav Adolfs och Skönsmons församlingars kyrkliga samfällighet anser att de kyrkliga valen bör bli föremål för särskild utredning, och att i denna utredning bör behandlas frågan om gemensam valdag.

5¶Utredningen om den kommunala demokratin

Bl.a. mot bakgrund av den i det föregående redovisade renviisskritiken förekom i februari 1972 överläggningar mellan de politiska partierna i riksdagen rörande frågan om ct eventuellt nytt valsystem för de kommunala valen. Därvid var man helt överens om att frågan om en generell spärr mot småpartier inte skulle tas upp till avgörande förrän man närmare fått diskutera vilka konsekvenser för den kommunala demokratin en sådan spärr skulle få. Utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin fick därefter genom tilläggsdirektiv (se 1973 års riksdagsberättelse C 10)i uppdrag att kartlägga och beskriva småpartiernas roll i det kommunalpolitiska sy-

stemet. I direktiven anförde föredragande departementschefen bl.a. följande.

Utredningen bör därvid kartlägga förekomsten av småpartier i kommuner och landstingskommuner, varvid bör belysas såväl förekomsten av lokala småpartier som regionala olikheter i rikspartiernas kommunala förankring. De bör vidare vara en uppgift för utredningen att söka belysa småpartiernas möjligheter till insyn och inflytande i den kommunala verksamheten och deras betydelse som förmedlare av väljaropinionen. Mot bakgrund härav bör utredningen söka göra en allmän värdering av småpartiernas roll i den kommunala demokratin och analysera de konsekvenser från den kommunala demokratins svnpunkt som småpartispärrar på olika nivåer i de kommunala valen kan få.

Utredningen skulle enligt direktiven arbeta så att utredningens undersökningar och analyser kunde läggas till grund för ett slutligt ställningstagande till valsystemet vid de kommunala valen i god tid före 1976 års val.

Utredningen uppdrog åt fil. kand. Janerie Gidlund under ledning av professor Pär-Enik Back att utföra en undersökning om småpartier på lokal

nivå, som redovisats till utredningen. Det huvudsakliga undersökningsmate-

rialet kommer från intervjuer och enkäter med lokala partiföreträdare. Ledamoten av utredningen Göran Åstrand har på dennas uppdrag utfört en vulstatistisk undersökning betitlad Effekten av mandatspärr vid val till kommuner och landsting. Detta bakgrundsmaterial tillsammans med kommentarer från utredningens sida redovisas i betänkandet (Ds Kn 19735:2) Småpartier i den kommunala demokratin.

5.1 Undersökning av småpartier på lokal nivå

5.1.1 Undersökningens svfste .

Syftet med Gidlunds studier har huvudsakligen varit att belysa förutsättningarna för partier som vid en småpartispärr skulle kunna bli orepresenterade i kommunfullmäktige. I undersökningen ingår därför såväl rent lokala partier som småpartier med riksorganisation. De lokala partierna har undersökts mera ingående. Företrädare för samtliga lokala partier som är representerade i kommunfullmäktige har intervjuats.

När det gäller rikspartier med liten representation i kommunfullmiktige har ett urvalsförfarande tillämpats. Urvalet har skett bland partier som skulle ha fallit under gränsen om en 4 96-spärr skulle tillämpas. De partier som ingår är moderata samlingspartiet (m), folkpartiet (fp), vänsterpartiet kommunisterna (vpk), kristen demokratisk samling (kds) samt sveriges kommunistiska parti (skp). |

Undersökningens uppläggning och resultat redovisas i sin helhet i Ds Kn 19752. I det följande återges kortfattat några av dess resultat.

5.1.2 Förekomst av lokala partier

Av undersökningen framgår att lokala partier i de beslutande församlingarna är en gammal företeelse i de svenska kommunerna.. Redan i den mycket tidiga valstatistiken kring sekelskiftet förekommer lokala partibeteckningar. Flera av dessa var dock valtekniska arrangemang mellan rikspartiernas lokalavdelningar. Lokala partier i form av utbrytningar eller aktioner utanför de etablerade partierna fanns emellertid också.

Det noteras vidare att resultaten tyder på en tillväxt av de lokala partiernas valmanskår under åren 1950-1962. Därefter följde ett avtagande skede under perioden 1962-1970 och ett ökande skede under åren 1970-1973.

Antalet lokala partier har även varierat. År 1950 fanns 95, år 1962 196

och år 1973 52 lokala partier. | |

Hlandstingen förekommer enligt undersökningen sporadisk representation av lokala partier. Under innevarande mandatperiod finns liksom under föregående valperiod ett lokalt parti representerat i landsting (Halland).

5.1.3 Uppkomsten av lokala partier

När det gäller uppkomsten av lokala partier konstateras i undersökningen alt det ofta rör sig om ”ullfälliga gästspel”. Den nuvarande situationen är att 44 926 av dessa partier bildats efter år 1971. 17 926 bildades under åren 1967-70 och 39 46 före år 1967. Cirka 70 8 av de lokala partierna har uppkommit i kommuner med mindre än 20 000 invånare. I kommuner med större invånarantal än 50 000 finns inte några partier av denna typ.

Bland de 61 lokala partibeteckningar som förekommer under innevarande mandatperiod är enligt undersökningen nio lokala valtekniska arrangemang av etablerade partier. Av de återstående 52 utgör en tredjedel lokala utbrytningar ur etablerade partier.

De lokala partierna har i regel ett till tre mandat i kommunfullmäktige.

5.1.4 Värdemässig orientering

J undersökningen har även ingått frågor angående de lokala partiernas värdemässiga orientering. Det har skett genom at partiernas företrädare fått relatera partiets orientering till den traditionella vänster-högerskalan. Resultatet visar i denna det att huvuddelen av partierna inte går att placera in på en sådan skala.

Et gemensamt drag för flertalet lokala partier synes vara att dess företrädare uppfattar den egna politiska aktiviteten som ”opolitisk”. Ofta förekommer termer såsom ”konmmunens bästa” som partiernas centrala måtformulering.

S1.5 Småpartiernas organisation

I undersökningen redovisas några resultat som gäller alla småpartier, dvs. även de som har riksorganisation. Till att börja med anges att den formella organisationsbilden är relativt okomplicerad. I regel finns en enda partiavdelning i kommunen ibland kompletterad med någon mindre ungdomseller kvinnoavdelning. För de lokala partiernas del har endast i två fall registrerats fler än en lokalavdelning. Sidoorganisationer är mycket sällsynta inom dessa partier.

Ungefär en tredjedel av de undersökta lokala partierna saknar stadgar. När partiet utgör en utbrytning ur ett etablerat politiskt parti fortsätter man ibland inom partiet att i huvudsak arbeta efter de principer som gällt i

moderorganisationen, dock utan att ha antagit egna stadgar.

De lokala partierna uppvisar enligt utredningen en ganska enhetlig formell organisatorisk uppbyggnad i den meningen att övergripande organisationer på regional- och riksplan i regel inte förekommer. I deta sammanhang utgör frihetliga kommunalfolket ett undantag genom utt man har byggt

upp en slags samarbetsorganisatton utan egentliga regionala organisationsled mellan lokal- och riksorganisation. Den senare fastställer vid riksmöten de anslutna lokala gruppernas allmänna politiska grundsatser.

Viss teknisk samverkan har inletts de senaste åren mellan ett fåtal lokala purtier i olika kommuner i mellansverige. En samarbetskommitté har utsetts bestående av två celler tre representanter från varje tekniskt samverkande lokalt parti.

I de fall partierna har Mera avdelningar i en kommun förekommer i regel en samarbetsorganisation, krets eller förening, bestående av representanter för avdelningarna. Denna nivå betecknas t undersökningen som lokal nivå.

5.1.6 Verksamhetens inriktning

I undersökningen har vidare studerats vilka olika typer av frågor som diskuteras i småpartierna. En indelning har skett i kategorierna kommunala

frågor, landstingsfrågor, riksfrågor och internationella frågor.

Resultatet utvisar en i det närmaste total dominans för de kommunala frågorna i diskussionerna inom de lokala partierna. Närmare tre fjärdedelar av de lokala partierna redovisar enbart diskussioner kring kommunala Spörsmål.

Kommunalpolitiska frågor har framträdande plats också bland småpartiernas (med riksorganisation) interna diskussionsinriktningar och hela 84 26 av partiföreträdarna i 124 undersökta kommuner anger en sådan primär diskusstonsinriktning.

5.1.7 Partiaktiviteter

Av undersökningen framgår att styrelsemöten och medlemsmöten förekommer regelbundet i 63 24 resp. 40 "6 av de lokala partier som här studerats. Sammantaget lämnar resultaten intrycket att de lokala partierna har en relativt lös organisation. De tycks huvudsakligen fungera som lokala väljarföreningar som främst aktiveras i samband med kommunalvalen vart tredje är.

Sadan verksamhet som utåtriktade informationsmöten, studiecirklar, distribution av hushållskorsband och annonsering är 1 regel tydligt koncentrerade till valår. Framför allt gäller det för de iokala partierna samt för m och fp.

5.1.8 Ekonomi

I undersökningen konstateras att företrädarna för småpartierna anser att partiernas resurser är otillräckliga. Särskilt gäller detta ckonomin. F regel

har småpartierna begränsade kostnader för sin partiverksamhet lokalt. För åren 1971-74 understiger genomsnittet 10 000 kr per år och parti. Alla små-

partier — och då särskilt de lokala partierna och m och fp — har uppgett alt man i hög grad är beroende av det kommunala partistödet. Som regel utgör detta den i särklass största inkomstkällan.

5.1.9 Småpartier i vågmästarställning

I undersökningen ägnas eu särskilt kapitel åt småpartiernas roll i våg-

mästarställning. Med vågmästarställning avses en parlamentarisk situation, där en mindre partigrupp kan avgöra blockvis låsta frågor genom att stödja det ena eller det andra partiblockets ståndpunkt. Vågmiästarställningen kan inte bestämmas definitivt eftersom den beror på graden av samverkan mellan flera olika partier.

Med utgångspunkt i svaren på enkätfrågorna anser sig Gidfund bl. a. kunna

konstatera att vågmästarläget driver fram en högre nivå av samverkan mellan

olika partigrupperingar, samt att vågmästarpartiet kan få för stor representation i kommunala nämnder och styrelser. En annan märkbar effekt är

att de olika partigrupperingarna mer motiveras att producera alternativa po-

litiska handlingslinjer än i klara majoritetsligen.

I allmänhet anser de intervjuade personerna inte att effektiviteten i det

politiska systemet minskas, dvs. att bestutsfattandet går långsamt, på grund av vågmistarsituationen.

5.2 Undersökning av effekten av olika småpartispärrar 5.2.1 Undersökningens uppläggning

I utredningens uppdrag har även ingått att belysa effekten av olika småpartispärrar. Som förut nämnts har utredningen därför låtit ledamoten Göran Åstrand göra en valstatistisk undersökning av de mandatmässiga effekterna av ett valsystem med utjämningsmandat och småpartispärr. Beräkningarna har skett på grundval av kommunalvalskommitténs förslag.

Undersökningen baseras på de faktiska förhållandena vid 1973 års val

till kommunfullmäktige och landsting. Materialet har beräknats efter fyra olika spärrnivåer, nämligen 4 96, 3 26. 2 26 och ingen spärr alls. I en bilaga till Ds Kn 1975:2 lämnas en utförlig redovisning av undersökningens resultat omfattande alla kommuner och landstingskommuner i landet. Bilagan bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. I det följande lämnas en sammanfattning av resultaten.

S22 Val tnll kommunfullmäktige

I förhållande till den faktiska mandatfördelningen vid 1973 års val skulle enligt undersökningen en 4 96-spärr i fullmäktigvalen innebära en man-

datmässig minskning framför allt för kds, som förlorar hälften av mandaten, och vpk, som förlorar drygt en sjättedel. En 3 96 -spärr skulle huvudsakligen påverka förhållandena för kds. För de lokala partierna är de mandatmässiga minskningarna förhållandevis måttliga. Den största överensstämmelsen med det faktiska utfallet totalt sett råder på 2 26-nivån.

En tillimpning av riksdagsvalets 4 96 -spärr på kommunfullmäktigvalen

skulle ge de större partierna (s och c) vissa ökningar.

Mandatfördelningen i kommunfullmäktige (siffror från 1973 års val

Den faktiska mandat- Mandatfördelningen vid valsystem med

5.2.3 Val till landsting

För de landstingskommunala valen gäller enligt undersökningen att inte något parti skulle ha kommit med i fördelningen av mandat på grundval av den s.k. 12-procentsregeln, vilken kommunalvalskommiuén föreslog för landstingsval. En sådan regel tillämpas nu vid riksdagsvalen. Den innebär att parti, som fått mindre än 4 6 av det totala antalet röster, ändå kan få vara med i fördelningen av mandat i en valkrets, om partiet i den kretsen fått minst 12 "6 av de avgivna rösterna.

För landstingsvalen visar efterföljande sammanställning att on spärr på

4 4 innebär en viss minskning för de större partierna (s och c) samt en

viss ökning för de medelstora partierna (m och fp). Förklaringen är här att landstingens nuvarande uppdelning i många och mandatmässigt små valkretsar gynnar de större och missgynnar de mindre partierna. När val-

kretsindelningen (som i den redovisade undersökningen) blir valstatistiskt

ointressant blir effekterna de redovisade.

Vid spärrnivån 4 ?a får kds ewu lika stort mandatutfall som vid den nu använda valmetoden. Om de lägre spärrnivåerna tillämpas ökar antalet mandat för kds. För vpk gäller en positiv avvikelse oavsett vilken spärrnivå som tillämpas. |

Även i deta fall kan konstateras att effekterna av en småpartispärr framför allt berör småpartier med riksorganisation.

Överensstämmelsen mellan det faktiska mandatutfallet vid valet år 1973 samt utfallet vid 2 Vö-nivån gör sig inte gällande vid landstingsvalet på samma sätt som vid fullmäktigvalet. Mandatfördelningen i landstingen (siffror från 1973 års val) Den faktiska mandat- Mandautfördelningen vid valsystem med

3.3 Utredningens sammanfattande synpunkter på småpartiernas roll och effekter av småpartispärrar

Utredningen om den kommunala demokratin framhåller att det inte ankommer på utredningen att lägga fram något eget förslag till nytt kommunalt valsystem. Därför har utredningen inte övervägt alternativa reformvägar såsom t. ex. revidering av valkretsindelningen även om det framtagna materialet kan vara användbart för en sådan vidare prövning. I anslutning till de förut redovisade undersökningarna har utredningen emellertid lämnat några gencrella kommentarer från kommunaldemokratisk synpunkt.

Utredningen finner det angeläget ur demokratisk synvinkel att valsyswemet vid de kommunala valen reformeras. Syftet bör vara att åstadkomma bästa möjliga proportionalitet mellan partierna. Frågan om hur det kommunala valsystemet skall vara konstruerat utgör emellertid en del i ett större problemområde. Ytterst gäller det hur demokratin skall fungera i våra kommuner och landstingskommuner.

Den moderna folkstyrelsen utgör en styrelse genom politiska partier, framhåller utredningen. Det gäller även i den kommunala demokratin. Till partiernas uppgifter hör att samla medborgarna kring en målsättning. Partierna

kanaliserar och ger eftertryck åt medborgarnas önskemål, och de fyller en

väsentlig funktion vid nomineringen av förtroendeposter. Utredningen vill klart markera uppfattningen att den kommunala demokratin måste bäras upp av politiska partier med en ideologisk grundsyn på samhällsutvecklingen. I detta sammanhang erinrar utredningen om partisystemets beroende av valsvstemets utformning. Förutsättningarna för stora resp. små partier. för lokalt avgränsade partier samt för uppkomsten av nya partier och partisplittring påverkas av valsystemet. Den tillämpade valmetoden anger så-

ledes i grova drag arbetsvillkoren för partierna.

En väsentlig förutsättning för den kommunala demokratin är enligt ut-

redningen att de kommunala organen har möjlighet att i rimlig utsträckning följa konsekventa handlingslinjer. Utredningen anser att en långtgående partisplittring skulle kunna reducera dessa möjligheter. I vågmästarlägen där det inte finns någon klar majoritet kan ett eller flera småpartier komma att få ett oproportionerligt stort inflytande över de kommunala besluten.

Utredningen anser därför att det måste finnas regler som förhindrar att

alltför små och tillfälliga grupper vinner inträde i de representativa församlingarna. Vad gäller utformningen av en sådan regel torde emellertid inte: finnas någon lösning som framstår som helt självklar utifrån alla aspekter. Önskemålen att erhålla ett valsystem som dels erbjuder största möjliga proportionalitet mellan partierna, dels förhindrar en långtgående partisplittring är motstridiga. Vid utformningen av en småpartispärr får man således försöka väga dessa önskemål mot varandra i syfte att finna en lämplig lösning.

Kommunalvalskommittén eftersträvade med sit förslag till kommunalt valsystem en så god överensstämmelse som möjligt mellan riksvalet och de kommunala valen. Kommittén såg det som ett värde i sig att småpartierna fick en likformig behandling på de olika nivåerna. Utredningen om den

kommunala demokratin erinrar i detta sammanhang om att förutsättning-

arna inte är desamma på riksnivå och kommunal nivå. På riksplanet har småpartuispärren på 4 24 avvägts mot det parlamentariska system som där tillämpas. Motivet har varit att förhindra att uppkomsten av olika småpartier verkar förlamande eller avsevirt försvårande vid en regeringsbildning.

På det kommunala planet har under de senaste åren växt fram olika styrelseformer, som innebär att den politiska majoriteten markerat sitt po-

litiska ansvar. Det har framför allt skett genom att majoriteten besatt alla

uppdrag som heltidsengagerade förtroendemän och alla ordförandeposter. Detta innebär att ett visst närmande till den styrelseform som tillämpas på riksplanet har skett. Men skillnaderna mellan de olika nivåerna är ändå framträdande. Synen på förekomsten av småpartier i den kommunala demokratin bör enligt utredningen anpassas därefter.

När man bedömer storleken av en lämplig småpartispärr i det kommunala valet bör, anför utredningen, även andra synpunkter än de nämnda finnas med i bilden. En sådan är väljarnas tilltro till det representativa systemets förmåga all på ett riktigt sätt avspegla medborgaropinionen. Om det blir alltför svårt att bli representerad kan detta få negativa konsekvenser i framtiden. Det kan finnas risk för att minoriteten väljer att i stället arbeta med utomparlamentariska aktioner eller förlorar intresset för det kommunala arbetet.

Av de kartläggningar som utredningen har låtit utföra med utgångspunkt

11973 års valresultat framgår att det framför allt är småpartier med etablerade

riksorganisationer som berörs av en småpartispärr. Oavsett vilken nivå som väljs påverkas de rent lokala partierna i begränsad utsträckning. Detta skulle

4 Riksdagen 19751 samt Nr 101

kunna tolkas så att det inte är så stor risk för en avsevärd partisplittring på den kommunala nivån. Utredningen framhåller att en osäkerhetsfaktor i detta sammanhang emellertid är att en relativt sett låg småpartispärr på

sikt kan förändra bilden. Valsystemets utformning kan således förändra

partistrukturen.

De lägen där småpartier har en vågmistarroll leder som regel till en för stor representation i kommunala styrelser och nämnder i förhållande till dessa partiers storlek. Ökade motsättningar mellan olika partigrupperingar samt ökat antal voteringar är andra tendenser som har redovisats som undersökningsresultat. Ett annat resultat är att uppkomsten av vågmiästarställning som regel inte har ansetts påverka effektiviteten vid det kommunala beslutsfattandet.

Avslutningsvis konstaterar utredningen att det kommunala valsystemet bör reformeras. Därvid bör ske en avvägning mellan önskemålet att uppnå bästa möjliga proportionalitet mellan partierna samt nödvändigheten av att förhindra en långtgående partisplittring.

Utredningen konstaterar att det inte är möjligt att med ledning av de undersökningar som utredningen har låtit göra dra några entydiga slutsatser om utformningen av en småpartispärr för fullmäktig- och landstingsvalen. Utredningen anser sig ha fått belägg för att önskemålet om en likformighet mellan riksvals- och kommunalvalssystemen inte bör drivas alltför långt. Därför bör även cen lägre spärrnivå kunna övervägas för de kommunala valen.

Betänkandet (Ds Kn 1975:2) Småpartier i den kommunala demokratin har inte remissbehandlats. Det har överlämnats till de i riksdagen reprosenterade politiska partierna som underlag för bedömning av frågan om nytt system för de kommunala valen.

6¶Rösträttsutredningen

Rösträttsutredningen (Kn 1974:02), som tillsattes under försommaren 1974, har i mars 1975 lämnat betänkandet (SOU 1975:15) Kommunal rösträtt för invandrare.

I betänkandet föreslås au i Sverige bosatta icke svenska medborgare skall få rösträtt vid val till landsting, kommunfullmäktige och kyrkofullmäktige samt vid prästval. En särskild förutsättning för rösträtt vid val av tandsting och kommunfullmiäktige skall enligt förslaget vara att invandraren är mantalsskriven i Sverige för valåret och att han har varit mantalsskriven här också för de två närmast föregående åren. I praktiken innebär detta ett krav på stadigvarande bosättning här under ca tre år. Härutöver krävs enligt förslaget att de rösträttsvillkor som gäller för svenska medborgare är upp-

fyllda.

Utredningen föreslår att röstberättigad invandrare också skall vara valbar till landsting, kommunfullmäktige och kyrkofullmäktige samt till andra kommunala förtroendeuppdrag. De regler om rösträtt och bosättning I kom-

munen som uteslutande valbarhetsvillkor som gäller för svenska medborgare skall alltså gälla också för utlänningar.

Omkring 400 000 utlänningar är nu bosatta i Sverige. Av dessa är ca

240 000 medborgare i de övriga nordiska länderna. Omkring 260 000 av

utlänningarna är 18 år eller äldre.

Utredningen föreslår att bestämmelserna om rösträtt och valbarhet för utlänningar vid kommunala val skall träda i kraft den 1 januari 1976 så

att reformen kan tillämpas vid kommunalvalet hösten samma år. Betänkandet remissbehandlas f.n.

7¶Vissa undersökningar

I syfte att i fråga om val till kommunfullmäktige belysa skillnaderna

i mandatfördelningen mellan valkretsarna vid användning av folkmängden

resp. antalet röstberättigade som fördelningsgrund har vissa undersökningar utförts inom kommundepartementet. En sammanställning av undersökningarnas resultat bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

I sammanställningen redovisas mandatfördelningen mellan valkretsarna i kommunalvalet år 1973 jämförd med en mandatfördelning beräknad efter antalet röstberättigade.

Av Sveriges 278 kommuner hade 62 valkretsindelning i kommunalvalet

år 1973. Det betyder att ungefär var femte kommun använde valkretsin-

delning i detta val. Den vanligaste indelningen var två valkretsar, men

även annan indelning användes. De 62 valkretsindelade kommunerna fördelade sig på följande sätt, 35 kommuner med 2 valkretsar, Il kommuner

med 3 valkretsar, 10 kommuner med 4 valkretsar, 4 kommuner med 5 valkretsar, I kommun med 6 valkretsar och slutligen I kommun, Stockholm, med 7 valkretsar.

Materialet i sammanställningen avser en genomgång av samtliga 62 valkretsindelade kommuner. Mandatfördelningen studeras enligt det system som användes i kommunalvalet år 1973, dvs. mandattilldelning efter folkmängd, ställd mot en modell där mandatfördelningen räknas fram efter antalet röstberättigade. Uppgifter för var och en av de valkretsindelade kommunerna återfinns i tabell I i sammanställningen.

I 26 av de 62 kommunerna ger de två beräkningsmetoderna, mandatfördelning efter folk mängd och mandatfördelning efter röstberättigade, samma resultat. Beträffande 23 kommuner framkommer förändringar på ett mandat. Detta betyder, som framgår av tabell 2 i sammanställningen, att i ca 80 vä av de valkretsindelade kommunerna visar beräkningarna ingen eller obetydlig skillnad.

Tabell 3 i sammanställningen anger att nära hälften av samtliga valkretsar

inte uppvisar någon skillnad i mandattilldelning mellan de två beräkningssätten. Ca 40 94 av samtliga valkretsar visar en skillnad på ett mandat. Ungefär 90 96 av valkretsarna uppvisar alltså ingen eller obetydlig skillnad

om man räknar efter antalet röstberättigade i stället för som i dag efter folkmängden.

8¶Föredraganden

8.1 Bakgrund

Såväl valen till riksdagen som valen till landsting. kommun- och kyrkofullmäktige är i vårt land sedan länge proportionella dvs. partierna får en representation i den församling valet gäller som i princip motsvarar deras andel av väljarkåren. Vid fördelningen av mandaten mellan partierna används vid de nämnda valen den s. k. jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor. Metoden innebär att mandaten tilldelas, ett efter ett, det parti som varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Första jämförelsetalet är röstetalet delat med 1,4. Följande jämförelsetal erhålls genom att partiets röstetal delas med det tal som motsvarar dubbla antalet mandat som partiet har fått ökat med I, alltså med 3, 5, 7 osv. Genom att den första divisorn är högre än 1, innebär metoden en viss spärr mot småpartier. Effekten av spärren varierar med det antal mandat som skall fördelas. Ju fler mandat desto mindre spärreffekt och omvänt.

Fram till 1970 års val förrättades såväl riksdagsvalen som de kommunala valen i slutna valkretsar. En sådan ordning innebär att valresultatet i en

valkrets inte påverkas av utgången i andra kretsar. Ett parti kan alltså inte

tillgodogöra sig de överskottsröster som partiet har i en valkrets efter det

all det sista mandatet där har fördelas.

För val till landsting skall landstingskommun indelas i valkretsar. I kommun skall sådan indelning göras om kommunen har mer än 40 000 invånare eller om mer än 51 fullmäktige skall utses i kommunen. Flertalet kommuner har hittills inte varit valkretsindelade.

En ordning med val i slutna kretsar innebär att fullständig proportionalitet inte uppnås. I kommuner som inte är valkretsindelade ger emellertid mandatfördelningsmetoden en praktiskt taget fullständig proportionalitet. Fr. o. m. 1970 års val ersattes det dittillsvarande riksdagsvalssystemet med ett riksproportionellt system. Detta innebär att partierna i princip skall få mandat i riksdagen i direkt proportion till varje partis andel av valmanskåren 1 hela landet. Detta åstadkoms genom att endast en del av mandaten tilldelas valkretsarna och fördelas mellan partierna på grundval av valresultatet där. Återstoden av mandaten används föratt utjämna de avvikelser från ett riksproportionellt riktigt resultat som kan uppstå vid mandatfördelningen inom kretsarna. Principen om riksproportionalitet är emellertid inte konsekvent genomförd. För att förhindra en från parlamentarisk synpunkt olycklig partisplittring i riksdagen har systemet försetts med en särskild spärr

mot småpartier. Sålunda får endast parti som har fått minst 4 ?5 av rösterna

i hela landet delta i mandatfördelningen. Parti med färre röster får dock

delta i mandatfördelningen i valkrets där partiet har fått minst 12 5 av rösterna.

Förslag till ett nytt valsystem även för de kommunala valen har lagts

fram av kommunalvalskommittén i betänkandet (SOU 1971:4) Kommunala

val. I anslutning till dessa förslag har — efter avslutad remissbehandling — vissa kompletterande undersökningar gjorts av utredningen om den kommunala demokratin. Dessa undersökningar har redovisats i betänkandet (Ds Kn 1975:2) Småpartier i den kommunala demokratin.

Kommunalvalskommittén förordar att ett nytt valsystem skall införas

förlandstings- och kommunfullmäktigvalen ihuvudsaklig överensstämmelse med valsystemet för riksdagsvalen. Enligt kommitténs förslag skall i landstingskommuner och valkretsindelade kommuner endast en del av mandaten tilldelas valkretsarna och fördelas mellan partierna på grundval av valresultatet inom resp. krets. De återstående mandaten skall användas för alt utjämna de avvikelser från ett för hela landstingskommunen eller kommunen proportionellt riktigt resultat som kan uppstå vid fördelning inom kretsarna. Kommittén föreslår att endast parti som har fått minst 4 25 av rösterna i hela landstingskommunen resp. kommunen får delta i mandatfördelningen. I fråga om landstingsval kompletteras dock denna spärr genom cen regel som innebär att parti med mindre andel av det totala antalet

röster skall få delta i mandatfördelningen i valkrets där partiet har fått minst

12; av rösterna.

Vid remissbehandlingen av kommunalvalskommitténs förslag tillstyrkte remissinstanserna i allmänhet huvuddragen i kommitténs förslag. Meningarna var dock delade i fråga om införande av en 4 26-spärr mot småpartier även vid kommunala val.

Till följd av det splittrade remissutfallet hölls överläggningar mellan riksdagspartierna i början av år 1972. Därvid rådde enighet om att frågan om generell spärr mot småpartier i de kommunala valen inte skulle tas upp till avgörande förrän man närmare fått diskutera vilka konsekvenser för den kommunala demokratin en sådan spärr skulle få. Genom tilläggsdirektiv våren 1973 fick utredningen om den kommunala demokratin i uppdrag bl. a. att belysa och värdera småpartiernas roll i den kommunala demokratin och att utifrån kommunaldemokratiska synpunkter studera effekterna av olika småpartispärrar.

Utredningenomden kommunala demokratin konstaterar i det förut nämnda betänkandet att det kommunala valsystemet bör reformeras. Vid utform-

ningen av ett nytt system bör önskemålet att uppnå bästa möjliga pro-

portionalitet mellan partierna vägas mot nödvändigheten av att förhindra en långtgående partisplittring. Av de undersökningar som utredningen har låtit göra kan inte några entydiga slutsatser dras om utformningen av en småpartispärr för fullmäktig- och landstingsvalen. Utredningen anser sig dock ha fått belägg för att önskemålet om en likformighet mellan riksdagsvals- och kommunalvalssystemen inte bör drivas alltför långt. Därför

menar utredningen att även en lägre spärrnivå bör kunna övervägas för

de kommunala valen. Utredningens betänkande har tillställts riksdagspartierna.

8.2 Behov av nytt system för de kommunala valen

Kommunalvalskommittén konstaterar att det nuvarande valsystemet vid landstingsvalen i motsats till det som tillämpas för riksdagsvalen

inte medför en fullständig proportionalitet partierna emellan. Detta beror väsentligen på att landstingsvalen förrättas i slutna valkretsar. En sådan

ordning ger nämligen, framhåller kommittén, spelrum för slumpmässiga

avvikelser till det ena eller det andra partiets förmån vid fördelningen av

mandaten i landstingskommunen som helhet. Kommittén framhåller att det finns skäl för en reform, som ger en bättre proportionalitet och medför Större överensstämmelse — inbegripet en likformig behandling av småpartier - mellan å ena sidan riksdagsvalet och å andra sidan kommunalvalen.

Kommunalvalskommittén anför också att det även vid kommunfullmäktigvalen är av intresse att ha ett valsystem som ger eu lika gott resultat från proportionalitetssynpunkt som valsystemet för riksdagsval. Kommittén erinrar om att ett valsystem av riksdagstyp självfallet kan tillämpas fullt ut bara i kommuner som är valkretsindelade. Är kommun

inte indelad i valkretsar ger emellertid redan den gällande mandatfördelningsmetoden en praktiskt tager fullständig proportionalitet.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt att eu nytt valsystem för de kommunala valen införs. Det bedöms angeläget att även systemet för val av landsting och kommunfullmäktige ger största möjliga proportionalitet mellan partierna och att så enhetliga regler som möjligt tillämpas för de olika valen.

En del remissinstanser har på olika punkter framfört kritik mot kom-

mitténs förslag. Några remissinstanser menar att ytterligare erfarenheter av det nya valsystemet vid riksdagsval bör avvaktas innan ställning tas till frågan om ändring av det kommunala valsystemet. I vissa remissuttalanden

sägs att behovet att få till stånd en god proportionalitet inte är lika starkt

vid kommunala val som vid riksdagsval.

För egen del vill jag framhålla att nuvarande system för val till lan ds ting ger en relativt god proportionell fördelning. Betydande avvikelser kan dock förekomma. Jag har samma uppfattning som kommunalvalskommittén och flertalet remissinstanser att ett system som ger bättre proportionalitet vid landstingsvalen än det nuvarande behövs. Jag vill i sammanhanget understryka vikten av att systemet utformas så att en ökad partisplittring i landstingen undviks. Jag delar alltså den uppfattning som utredningen om den kommunala demokratin har framfört i dessa hänseen-

den. Jag tar i det följande upp frågan om på vilket sätt en bättre propor-

tionalitet vid landstingsvalen skall kunna uppnås.

Enligt min mening måste frågan om behovet av ett nytt valsystem för

valen till k om munfullmäktige bedömas från andra utgångspunkter. Nuvarande system ger allmänt sett en god proportionalitet och i de kommuner som inte är valkretsindelade når man — bortsett från den spärreffekt som 1,4-divisorn ger — praktiskt taget fullständig proportionalitet. Jag ämnar dock föreslå vissa justeringar i systemet för kommunfullmäktigval med syfte att trygga proportionaliteten. |

8.3 Förbättrad proportionalitet genom ändrade regler för valkretsindelningen

I fråga om landstingen prövade kommunalvalskommittén först om den åsyftade reformen kunde genomföras enbart genom att reglerna om valkretsindelning ändrades, dvs. inom det nuvarande valsystemets ram. En sådan lösning förutsatte enligt kommittén att följande tre krav kunde till-

godoses, nämligen (1) endast små avvikelser från en fullständig lands-

tingsproportionalitet får förekomma, (2) en småpartispärr skall finnas inbyggd i systemet, (3) valkretsarna skall utgöra i fråga om befolkning, näringsgeografi och liknande förhållanden naturliga enheter. Kommitténs undersökningar ledde kommittén till slutsatsen att kravet på naturliga valkretsar i princip inte går att förena med krav både på god proportionalitet och småpartispärr. Mot denna slutsats har remissinstanserna inte haft några invändningar.

Jag ansluter mig till kommunalvalskommitténs uppfattning att ändrade regler för valkretsindelningen vid val till landsting inte erbjuder någon framkomlig väg för att skapa bättre proportionalitet.

I fråga om val till kommunfullmäktige ämnar jag dock, som

redovisas längre fram, förorda viss ändring i förutsättningarna för valkrets-

indelningen.

8.4 Förbättrad proportionalitet genom utjämningsmandat

Eftersom ändrade regler för valkretsindelningen inte utgör en framkomlig väg till förbättrad proportionalitet har kommunalvalskommittén prövat möjligheterna att för landstingsvalen införa ett system som motsvarar det som tillämpas vid riksdagsvalen. Kommittén konstaterar att med en sådan lösning uppnås i huvudsak en fullständig proportionalitet mellan partierna. Dessutom tillgodoser systemet kravet på en småpartispärr. Som en fördel anges också att mandatfördelningen mellan partierna inte påverkas av det sätt på vilket valkretsindelningen görs. Kommunalvalskommittén anser därför att denna lösning bör väljas och att det nuvarande valsystemet vid landstingsvalen alltså bör ersättas med ett landstingsproportionellt system. I fråga om relationen mellan fasta valkretsmandat och utjämningsmandat framhåller kommittén att det är av betydelse att varje valkrets tilldelas det antal fasta valkretsmandat som behövs för att önskemålet om en stabil regional representation skall kunna tillgodoses. Kommittén föreslår

alt 9/10 av landstingsmandaten skall utgöra fasta valkretsmandat vilka för-

delas inom valkretsarna och 1/10 utjämningsmandat vilka används för att utjämna de avvikelser från ett landstingsproportionellt riktigt valresultat som kan uppstå vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten. Det brutna

tal som kan uppkomma vid beräkningen av antalet fasta valkretsmandat skall därvid sänkas till riärmast lägre hela tal. Dessutom föreslår kommittén att endast parti som fått minst 4 ”ö av rösterna i hela landstingskommuncen skall få delta i mandatfördelningen. Parti som inte uppnår denna andet men som har fått minst 12 5 av rösterna i en valkrets skall dock ha rätt att delta i fördelningen av de fasta mandaten för den valkretsen.

I fråga om val till kommunfullmäktige framhåller kommunal-

valskommittén att riksdagsvalssystemet kan tillämpas fullt ut bara i kom-

muner som är valkretsindelade. Det crinras om av när kommun inte är

indelad i valkretsar ger redan mandatfördelningsmetoden en praktiskt taget fullständig proportionalitet. Kommiuén anser att det för riksdagsvalen gällande och för landstingsvalen föreslagna valsystemet i princip bör införas även vid kommunfullmäktigval. Reglerna om valkretsindelning föreslås bli

fakultativa. Någon valkretsspärr på 12 25 bör inte införas enligt kommittén.

Kommunalvalskommittén föreslår alltså att endast parti som har fått minst

25 av rösterna i hela kommunen skall få delta i mandatfördelningen. Dessutom framhålls att valkretsindelningen bör göras så att varje valkrets liksom f.n. kan beräknas komma att tilldelas minst tio fasta mandat. Dewuta för

all så långt som möjligt garantera att valutslaget på ett proportionellt riktigt

sätt speglar opinionen i de olika valkretsarna.

Kommitténs förslag till nytt valsystem för de kommunala valen har fått ett övervägande gynnsamt mottagande av remissinstanserna. I fråga om införandet av. en småpartispärr på 4 25 är meningarna dock delade. Även jag anser att den grundläggande konstruktionen i förslaget har betydande förtjänster för landstingens del. Kravet på proportionalitet mellan partierna tillgodoses. Mandatfördelningen påverkas inte av det sätt på vilket valkretsindelningen görs. Om förslaget genomförs kan. som också kommittén har betonat, valkretsindelningen göras uteslutande med sikte på en

indelning som från valtekniska. partiorganisatoriska och liknande synpunk-

ter är den lämpligaste utan att kravet på naturliga valkretsar behöver frånträdas. Jag finner detta vara av stort värde. Jag kan alltså i princip biträda

kommitténs förslag. Till frågan om småpartispärr återkommer jag emellertid i det följande. .

I fråga om kommunfullmäktigvalen talar inte samma starka

skäl som beträffande landstingsvalen för kommitténs: förslag. Valsystemet

uppfyller redan i dag de krav på proportionalitet som rimligen kan ställas. Enligt min mening har de skäl som kan anföras för kommitténs förslag

inte sådan tyngd att detta bör genomföras för dessa val. Vissa begränsade

ändringar bör dock göras i nuvarande system. Till dessa återkommer jag

i det följande.

8.5¶Småpartispärr

En bärande tanke i kommunalvalskommitténs resonemang är att man vid riksdags- och landstingsvalen och så långt möjligt även vid valen till fullmäktige bör ha valsystem som leder till i princip likvärdiga resultat.

Därför föreslår kommittén en småpartispärr på 4 "5 för både landstings- och

kommunfullmäktigval, för landstingsvalens del kompletterad med en val-

kretsspärr på 12 to. |

Förslaget om en småpartispärr har, som jag tidigare har nämnt, mött kritik vid remissbehandlingen. Ett stort antal remissinstanser ansluter sig

till kommitténs förslag att småpartispärren skall tillämpas även vid de kom-

munala valen. En del remissinstanser, varibland flera länsstyrelser och åtskilliga kommuner, har ställt sig tveksamma eller avvisar direkt en 4 ?ö -spärr mot småpartier även på det kommunala planet. Till de remissinstanser som visar tveksamhet i spärrfrågan hör utredningen om den kommunala demokratin och Svenska kommunförbundet.

I sitt tidigare nämnda betänkande framhåller utredningen om den kommunala demokratin att önskemålet om bästa möjliga proportionalitet måste vägas mot nödvändigheten av att förhindra en långtgående partisplittring. Utredningen kan inte med ledning av de undersökningar som utredningen har låtit göra säga något bestämt om vilken småpartispärr som är den lämpligaste för fullmäktig- och landstingsvalen. Utredningen har emellertid kom-

mit fram till att önskemålet om en likformighet mellan riksvals- och kom-

munalvalssystemen inte bör drivas alltför långt, varför även en lägre spärr-

nivå bör kunna övervägas för de kommunala valen.

Som jag tidigare har framhållit anser jag det önskvärt att vid de kommunala valen åstadkomma bästa möjliga proportionalitet mellan partierna. Från allmänt demokratiska synpunkter måste ett valsystem grundas på proportionell rättvisa. Men man får enligt min mening inte driva rältvisetänkandet så långt att andra värden i demokratin kommer i fara. Valsystemet får inte uppmuntra till en så långtgående partispliuring att de kommunala organens handlingskraft förlamas. Tvärtom torde det råda allmän enighet om att valsystemet måste ge förutsättning för en arbetsduglig kommunal demokrati. Jag anser alltså att det i princip finns fullgoda skäl för att förse ett valsystem. som leder till större proportionalitet vid de kommunala valen, med en spärr. aw

I fråga om landstingsvalen har det stora flertalet remissinstanser godtagit kommunalvalskommitténs förslag om en spärr vid 4 ta, men några

remissinstanser anser att spärren är för hård. BI. a. framhåller utredningen

om den kommunala demokratin att en alltför hög spärr kan få negativa konsekvenser. Det kan nämligen enligt utredningen finnas risk för att de ide kommunala institutionerna orepresenterade minoriteterna väljer att i stället arbeta med utomparlamentariska metoder eller förlorar intresset för

det kommunala arbetet. |

För egen del har jag efter ingående överväganden kommit till slutsatsen att spärren vid landstingsvalen bör sättas vid 3 &;. Jag är emellertid inte

beredd att biträda förslaget om en valkretsspärr på 12 "6. Jag delar alltså

den uppfattning som bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län, landstingskommunerna i Stockholms och Uppsala län samt Stockholms kommun tramfört i denna del.

Som flera remissinstanser har framhållit talar intresset av enhetlighet för i huvudsak likformiga valsystem. Enligt min mening framträder inga olägenheter med nuvarande system för val till kom munfullmäktige. Med hänsyn till den starkt delade remissopinionen om just småpartispärr för kommunfullmäktigval vill jag, som jag redan har framhållit, inte förorda

någon omfattande ändring av systemet för val till kommunfullmäktige. Följ-

aktligen är jag inte beredd au föreslå någon spärr vid fullmäktigvalen.

8.6 Valkretsindelningen

Förutsättningarna för valkretsindelning för landstingsval är f. n. tämligen ingående reglerade. Med det landstingsproportionella valsystem som jag har förordat 1 det föregående blir valkretsindelningen inte lingre betydelsefull för mandatfördelningen mellan partierna. De nuvarande bestämmelserna

bör därför kunna förenklas. Jag återkommer till denna fråga i specialmoti-

veringen, men vill redan nu ta upp frågan om landstingsvalkretsarnas storlek.

Kommittén framhåller att man bör eftersträva att få fram valkretsar som dels inte uppvisar alltför stora skillnader i fråga om antalet fasta mandat.

dets bär upp et visst minsta antal mandat. I sistnämnda hänseende förordar kommittén på grundval av gjorda undersökningar att valkretsindelningen för landstingsval görs så att varje valkrets kan beräknas få minst åtta fasta valkretsmandat. För egen del kan jag biträda kommitténs förslag i denna del.

H fråga om valen till kom munfullmäktige bör enligt min mening nuvarande huvudprinciper för valkretsindelningen gälla även i fortsättningen. Minimiantalet mandat för valkrets är f. n. tio. Skäl kan emellertid anföras

för att bestämma minimiantalet till ett högre tal. Valkretsar med så få mandat

som tio kan i vissa lägen medföra risk för bristande proportionalitet i kommunen. Valkretsarna i kommunerna är emellertid redan nu mycket stora mandatmässigt. Vid 1973 års val hade 58 ?6 av valkretsarna minst 20 mandat. Medianvärdet låg så högt som vid 21. Ingen valkrets hade vid 1973 års val så lågt mandatantal som minimiantalet tio. Jag har vid mina överväganden funnit att ett minimiantal på 15 mandat i varje valkrets utgör en ännu starkare garanti för en god proportionalitet än vad nuvarande minimital ger. Jag förordar därför att minimiantalet ändras till 15.

Kommunalvalskommittén har redovisat hur landstingsmandaten fördelar sig på valkretsar enligt olika beräkningsgrunder. (Undersökningarna har inte omfattat Stockholms och Gotlands län.) Materialet visar att en fördelnings-

princip som bygger på antalet röstberättigade mandatmässigt gynnar val-

kretsar där befolkningen har en högre genomsnittsålder på bekostnad av

1. ex. valkretsar med stora barnkullar och valkretsar med stort inslag av

utländska medborgare. Kommittén deklarerar att den saknar anledning att

ta ställning till vilken av fördelningsprinciperna som i och för sig är den lämpligaste. Kommittén föreslår emellertid att landstingsmandaten i princip

skall fördelas mellan valkretsarna i proportion till antalet röstberättigade in-

vånare samt att motsvarande bör gälla i fråga om kommunfullmäktige. Som motiv anförs att den fördelningsprincip som statsmakterna har accepterat

för riksdagsvalen bör slå igenom också vid val till landsting och kommun-

fullmäktige. Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker att mandaten för- "delas mellan valkretsarna på grundval av antalet röstberättigade i varje krets.

Inom kommundepartementet har undersökts hur mandatfördelningen på

valkretsar i Stockholms läns landstingskommun i landstingsvalet år 1973 utfaller vid tillämpning av de båda fördelningsmetoderna. Därvid har man-

datfördelningen på valkretsarna enligt det system som användes i landstingsvalet år 1973, dvs. mandatfördelning efter folkmängd, ställts mot en modell där mandatfördelningen räknas fram efter antalet röstberättigade. En sammanställning av undersökningens resultat bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. I två av de femton valkretsarna uppvisas inte någon skillnad mellan de båda beräkningssätten. I tio kretsar visas en skillnad på ett mandat och i tre kretsar är den redovisade skillnaden vå mandat. Som jag tidigare nämnt visar motsvarande beräkningar för de valkretsin-

delade kommunerna ingen eller obetydlig skillnad mellan de båda meto-

derna.

Jag har samma uppfattning som kommunalvalskommittén och remissinstanserna i allmänhet och förordar att mandatfördelningen mellan valkretsarna beräknas i förhållande till antalet röstberättigade i både landstingskommuner och valkretsindelade kommuner.

Övergångsvis förordar jag att inför 1976 års val folkmängden får utgöra

fördelningsgrund. |

9¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommundepartementet

upprättats förslag till 1. lag om ändring i landstingslagen (1954:319). 2. lag om ändring i kommunalHagen (1953:753), 3. lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm. 4, lag om ändring i vallagen (1972:6201.

Det under 4 angivna förslaget har upprättats efter samråd med chefen för justitiedepartementet.

10¶Specialmotivering

Landstingslagen (1954:319) (LL), kommunallagen (1953:753) (KL) och kommunallagen (1957:50) för Stockholm (KLS) innehåller bl. a. bestämmelser om rösträtt. valbarhet och valkretsindelning. Föreskrifter om bl. a. sammanräkningsförfarandet och mandatfördelningen mellan partierna finns däremot i vallagen (1972:620) (Vall).

I tilläggsdirektiv den 24 oktober 1969 tll 1965 års valtekniska utredning anförde föredragande departementschefen att det torde vara lämpligt att en ny vallag begränsades till att omfatta de rent valtekniska reglerna. De materiella bestämmelserna om mandatfördelningen, inbegripet reglerna om utseende av representanter på partiernas mandat, borde i så fall tas in i den författning som närmast innehåller reglerna för ifrågavarande representation.

I samband med 1968/69 års förfauningsreform överfördes reglerna om mandatfördelningen vid riksdagsvalen till riksdagsordningen. De viktigaste av dessa bestämmelser finns numera i 3 kap. 6-9 §§ nya regeringsformen (RF), medan återstående bestämmelser om mandatfördelningen vid riks-

dagsval har tagits in i ValL.

Kommunalvalskommittén föreslår att mandatfördelningsreglerna tas in i LL. KL och KLS samt att bl. a. bestämmelserna om valkretsindelningen behålls i dessa lagar. Enligt remissyttrandet från kommunallagsutredningen

bör de bestämmelser som rör valtörfarandet samlas i vallagstiftningen. Gö-

teborgs kommun ger utryck för samma uppfattning.

Kommunallagsutredningen föreslår i betänkandet (SOU 1974:99) Enhetlig

kommunallag att bl.a. LL, KL och KLAS ersätts av en enhetlig kommunallag. Utredningen anför att bestämmelserna om antalet ledamöter i fullmäktige och landsting hör hemma i en gemensam kommunallag, medan reglerna om valkretsindelningen bör placeras i vallagstiftningen. Frågan om placeringen av mandatfördelningsreglerna blir. framhåller utredningen, aktuell först när ställning har tagits till om kommunalvalskommitténs förslag till valmetod för kommunalvalen skall genomföras eller ej. Utredningen, som anser att det bör vara möjligt att låta alla regler som hänger samman med valet placeras i Vall, har inte tagit in några sådana bestämmelser i sitt

förslag ull enhetlig kommunallag.

Den fördelning av bestämmelserna rörande valen till riksdagen som har

gjorts mellan RF och ValL bör enligt min mening tillmätas stor betydelse

när det gäller att fördela motsvarande bestämmelser mellan kommunallagstiftningen och ValL. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet

har jag emellertid funnit att bestämmelserna om valkretsindelning och man-

datfördelning bör behållas i EL, KL och KLS resp. i Vall till dess att ställning kan tas till förslaget om en enhetlig kommunallag.

10.1 Förslaget till lag om ändring i landstingslagen

65 I denna paragraf föreskrivs f. n. att landstingets ledamöter och suppleanter för dem utses genom val. I paragrafen har nu tagits in bestämmelser om . antalet ledamöter. F.n. är antalet, som framgår av 108. beroende av val-

kretsindelningen och av folkmängden i varje valkrets. Den nya 63 har liksom kommitténs förslag utformats efter förebild av 5 § KL. Det föreskrivs

sålunda att landstinget beslutar om antalet landstingsmän och att antalet skall bestämmas till ett udda tal. Vissa minimital som inte får underskridas

föreskrivs också. I enlighet med kommitténs förslag har minimitalen satts

i relation till antalet röstberättigade och inte som 13 § KL till antalet invånare. 1 den allmänna motiveringen har jag förordat att mandaten skall fördelas mellan valkretsarna i proportion till antalet röstberättigade invånare i resp. krets. Med en sådan ordning ligger det närmast till hands att också reglerna om antalet mandat för hela landstingskommunen ställs i relation till antalet röstberättigade.

De föreskrivna minimitalen stämmer överens med kommitténs förslag,

vilket har föranlett erinringar från endast någon enstaka remissinstans. På

en punkt har dock en avvikelse gjorts från förslaget. Enligt detta skall utses minst 21 landstingsmän i landstingskommun med 65 000 röstberättigade invånare eller därunder och minst 35 i landstingskommun med över 65 000 till och med 140 000 röstberättigade invånare. Med anledning av ett påpekande från länsstyrelsen i Kopparbergs län om att det inte finns någon lands-

tingskommun som har tillnärmelsevis så få röstberättigade som 65 000 har

i stället föreskrivits att antalet landstingsmän skall bestämmas till minst 35 i landstingskommun med 140 000 röstberättigade invånare eller därunder.

Två länsstyrelser har tagit upp frågan om inte också maximital för antalet landstingsmiän bör föreskrivas, medan Landstingstförbundet uttrycker tillfredsställelse över att kommitténs förslag inte innehåller några sådana föreskrifter. I likhet med kommittén har jag funnit att man bör kunna utgå från att landstingen även utan sådana föreskrifter kommer att se till att antalet inte sätts så högt att landstingens arbetsduglighet blir lidande.

Utrvcklig föreskrift om när beslut om antalet landstingsmin skall fattas har inte ansetts nödvändig. Som kommittén anför bör beslutet givetvis fattas i så god tid att den ändring i valkretsindelningen som kan föranledas av

beslutet kan hinna genomföras inom föreskriven tid. I fråga om tiden för

beslut om sådan ändring får jag hänvisa till vad som anförs under 13.

Kommittén anför att utan särskild föreskrift får anses gälla att antalet röstberättigade invånare enligt den justerade röstlängden skall ligga till grund för beslut om antalet landstingsmän. För tvdlighetens skulle har dock i paragrafen angetts hur antalet röstberättigade skall beräknas. Enligt 2 kap. 38 ValL, som reglerar hur antalet röstberättigade skall beräknas när det

gäller att fastställa antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets för val till

riksdagen, skall beräkningen ske på grundval av stommarna till mantals-

längderna för det år då ordinarie val till riksdagen skall hållas. Fördelningen

av de fasta valkretsmandaten på valkretsarna behöver emellertid inte göras förrän senast vid utgången av april valåret (2 kap. 2 §), medan beslut om antalet landstingsmiin måste fattas avsevärt tidigare. Eftersom stommarna

till mantalslängderna enligt 40 § folkbokföringsförordningen (1967:198) inte

behöver föreligga förrän I mitten av januari, har det ansetts lämpligast att,

när antalet landstingsmin skall bestämmas, använda de allmänna röstläng-

derna som grundval för beräkningen av antalet röstberättigade i landstingskommunen. I andra stycket av förevarande paragraf har därför föreskrivits att som röstberättigad skall anses den som har upptagits i gällande röstlängd. Allmän röstlängd upprättas enligt 4 kap. IS Vall årligen före den 15 juni för varje valdistrikt. Röstlängden gäller fr. o. m. den I september

det år den har upprättats t. o. m. den 31 augusti påföljande år (4 kap. 75).

I röstlängden upptas den som den 1 juni är kyrkobokförd i valdistriktet, är svensk medborgare och har fyllt eller före den 1 september det år röstlängden upprättas fyller 17 år (4 kap. 25). Den som är omyndigförklarad upptas dock inte i längden.

[ enlighet med kommitténs förslag har i fjärde stycket föreskrivits att beslut om ändring av antalet landstingsmän tillämpas först vid det val i hela riket av landstingsmän som följer närmast efter beslutet. Det har inte ansetts nödvändigt att i paragrafen särskilt ange att nytt beslut om antalet landstingsmiän behöver fattas endast om bestämmelserna om antalet landstingsmän föranleder det. Däremot har det föreskrivits att länsstyrelsen genast skall underrättas om beslut om ändring av antalet landstingsmän.

95 Ändringen i 93 föranleds av att bestimmelserna om nyval av landstingsmän och suppleanter vid ändring i den ländstingskommunala indel-

ningen flyttas från 178 till 155.

1058 Bestämmelser om valkretsindelning och jämkning i sådan indelning finns f.n. i 10-17 §§ LC. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen upphör valkretsindelningen med det nya systemet för val till landsting att vara ett betydelsefullt komplement till valsättet. Bestämmelserna om valkretsindelningen kan därför förenklas avsevärt. Förevarande paragraf innehåller endast föreskrifter om att landstingskommun skall delas in i valkretsar och att valbarhet inte är inskränkt inom valkrets.

Il och 1288

I 11 § ges bestämmelser om landstingskommuns indelning i valkretsar. Paragrafen motsvarar alltså dels del av nuvarande 10 8, dels nuvarande 11

och 12 8§. Bortsett från några obetydliga justeringar stämmer paragrafen överens med 168 i kommitténs förslag.

Utöver vad jag har anfört i den allmänna motiveringen vill jug i fråga

om innehållet i 11 § anföra följande.

Huvudregeln är att valkrets skall bestå av en eller flera kommuner. Om det leder till en lämpligare valkretsindelning, skall dock avsteg kunna göras från denna regel. Valkrets bör enligt paragrafen vidare utformas så att den kan beräknas komma att — med tillämpning av 14 § — tilldelas minst åtta fasta valkretsmandat. Paragrafen innehåller vidare föreskrifter som avses

garantera att — när kommun delas i valkretsar för val av landstingsmän -Överensstämmelse åstadkoms mellan valkretsindelningen för fundstingsva-

len och valkretsindelningen för kommunfullmäktigvalen. Kommunindel-

ningsreformen är numera så gott som helt genomförd. Med hänsyn härtill

har det inte ansetts nödvändigt att i 11 XY ta in någon motsvarighet till den

bestiimmelse som kommiuéen föreslår om att vad som i paragrafen föreskrivs

om kommun skall äga motsvarande uttimpning på kommunblock.

135 I denna paragraf ges liksom f. n. bestämmelser om på vem det ankommer att besluta om landstingskommuns indelning i valkretsar. Vidare ges bestäimmelser om tiden för sådant beslut. Föreskrifter härom finns f. n. i 14 3.

Paragrafen motsvarar 155 i kommitténs förslag. Motsvarighet till de nu-

varande bestämmelserna om ordningen för beslut om det antal landstingsmän som skall utses för varje valkrets har tagits in i 148.

Enligt nuvarande regler bestäms indelningen i valkretsar av landstinget

på förslag av länsstyrelsen och sedan kommunerna har beretts tillfälle att

yttra sig. Landstingets beslut skall underställas regeringen för prövning och fastställelse.

Kommittén förestår att länsstyrelsen skall besluta om valkretsindelningen på förslag av landstinget eller efter dess hörande. Candstinget skall bereda kommunerna tillfälle att yttra sig. Efter övergången till det landstingsproportionella valsystem som kommittén föreslår kan valkretsindelningen enligt kommittén i princip göras med utgångspunkt i vad som är ändamålsenligt från valtekniska, partiorganisatoriska och liknande synpunkter. Med länsstyrelsen som beslutande säkerställs den nödvändiga samordningen mellan valkretsindelningen vid landstingsvalen och valikretsindelningen vid

kommunfullmäktigvalen. Behovet av fastställelseprövningen faller enligt

kommittén bort i och med att valkretsindelningen upphör att vara ett komplement till valmetoden.

Kommitténs förslag har gett anledning till viss kritik vid romissbehandlingen. Landstingsförbundet och några andra remissinstanser anser att valkretsindelningen bör beslutas av landstingen själva. Enligt länsstyrelsen i Skaraborgs län framstår nuvarande ordning för beslut om valkretsindelning

som onödigt omständlig, när valkretsindelningen upphör att vara betydelsefull från politisk synpunkt. Med hänsyn till vikten av samordning med valkretsindelningen för val till kommunFullmäktige bör länsstyrelsen därför

överta fastställelseprövningen.

För egen del anser jag att landstingskommunerna i princip bör ha det avgörande inflytandet på valkretsindelningen. I paragrafen har därför föreskrivits att beslut om valkretsindelningen skall ankomma på landstinget.

Av de skäl som länsstyrelsen i Skaraborgs län har anfört har fastiställel-

seprövningen behållits men flyttats till länsstyrelsen, Med den utformning som bestämmelsen härom har fått kommer länsstyrelsen inte att kunna

göra några sakliga ändringar i landstingets beslut: Det får antas bli ytterligt

sällsynt att länsstyrelsen finner att landstingets beslut inte kan fastställas oförändrat eller med endast formella justeringar utan saklig betydelse. I

enlighet med vad som enligt 9 § KL gäller i fråga om talan mot länsstyrelsens

beslut om valkretsindelning för val av kommunfullmäktige har föreskrivits att talan mot länsstyrelsens beslut förs hos valprövningsnämnden samt att talan inte får föras mot nämndens beslut.

Beslut om ändring av tidigare bestämd valkretsindelning skall enligt nuvarande 14 § fattas före utgången av oktober året innan val av landstingsmän äger rum nästa gång otler, om regeringen förordnar det, före utgången av

maj valåret. Vid ändring i den landstingskommunala indelningen kan re-

geringen enligt 15 och 16 §§ föreskriva annan tid för beslut om jämkning i valkretsindelningen.

Enligt kommitténs förslag skall beslut om indelning i valkretsar meddelas

senast före utgången av maj det år val av tandstingsmän nästa gång skall äga rum enligt den beslutade indelningen. Kommittén anför av praktiska

skäl talar för att beslutet i allmänhet meddelas året före det år när valkretsindelningen skall tillämpas för första gången. Ändringar i den kommunala eller tandstingskommunata indelningen eller i valkretsindelningen för kommunfullmäktigval kan emellertid medföra att beslut om ändring i valkretsindelningen för val till landstinget måste meddelas under valåret.

Också på denna punkt har kommitténs förslag väckt kritik. Enligt 1965 års valtekniska utredning tramstår det som tveksamt om förslaget om tiden för beslut om valkretsindelning är realistiskt. Sådant beslut bör enligt utredningen fattas tidigare, även om det valtekniska system med valboxar och hålkortsvalsedlar som utredningen har föreslagit inte genomförs. Länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län ger utryck för samma uppfattning. Enligt sistnämnda länsstyrelse bör tidsgränserna för beslut om valkretsindelning vid landstingsval resp. vid kommunfullmäktigval vara desamma. För att lämpliga valkretsar för val av landstingsmän skall kunna. erhållas kan det någon gång bli nödvändigt att dela upp en kommun på

flera valkretsar.

Med anledning av vad kommittén och remissinstanserna har anfört har i 13 § som huvudregel föreskrivits att beslut om indelning i valkretsar skall

meddelas före utgången av oktober året före det år då val av landstingsmän första gången skall förrättas enligt den indelning som beslutet avser. I normalfallet skall alltså beslutet fattas vid samma tid som enligt nuvarande regler. Med denna utformning som bestämmelsen har fått torde det framgå att nytt beslut om valkretsindelningen behöver fattas endast om ändring

skall göras i den valkretsindelning som har beslutats tidigare. För det fail

attt. ex. ändringar i den landstingskommunala eller kommunala indelningen skulle föranleda ändring i valkretsindelningen har i paragrafen angetts att regeringen kan föreskriva annan tid för beslut om indelning i valkretsar. Skulle landstinget ha fattat ett beslut som står i strid mot bestämmelserna i 118 tredje stycket, har länsstyrelsen att vägra fastställelse. Härigenom

garunteras samordningen mellan den ländstingskommunala och den kommunatla valkretsindelningen.

145 Denna paragraf motsvarar 11 § 2 och 3 mom. i kommitténs förslag. Den innehåller bestämmelser om fasta valkretsmandat och utjämningsmandat och om de fasta valkretsmandatens fördelning på valkretsarna. Bestämmelserna är grundläggande för det nya valsystemet för landstingsvalen och de har utformats efter förebild av 3 kap. 6 §, 7 § första stycket första punkten

och 88 första stycket RF samt 2 kap. 2488 Vall. Reglerna om mandatfördelningen mellan partierna har, som framgår av vad jag förut har anfört, tagits in i Vall. Att reglerna om de fasta valkretsmandaten

och utjämningsmandaten har tagits in i LL motiveras av att de har ett visst samband med bestämmelserna om valkretsindelningen. Som framgår av vad jag har anfört i det föregående bör frågan om att föra över alla

dessa bestämmelser till Vall tas upp i samband med att ställning tas till -

förslaget om en enhetlig kommunallag.

i enlighet med vad jag har förordat i den allmänna motiveringen föreskrivs

i förevarande paragraf att 9/10 av landstingsmandaten skall vara fasta

valkretsmandat som fördelas mellan partier på grundval av valresultatet i varje valkrets. Återstoden är utjämningsmandat som först fördelas mellan

partier på grundval av valresultatet i hela landstingskommunen och därefter

tillförs valkretsarna. Länsstyrelsen fastställer enligt vad som vidare föreskrivs

i paragrafen antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets. Avgörande för

hur stor del av samtliga fasta valkretsmandat som skall tilldelas en viss valkrets är förhållandet mellan antalet röstberättigade i valkretsen och antalet

röstberättigade i hela landstingskommunen. I det följande skall jag inskränka

mig till att behandla frågan om tidpunkten för länsstyrelsens beslut. I övrigt hänvisar jag till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen.

Enligt nuvarande bestämmelser i 14 § LL gäller samma tider för jämkning av tidigare beslut om det antal landstingsmän som skall utses för varje valkrets som för jämkning av beslutet om själva valkretsindelningen. Be-

S Riksdagen 19751 sand. Nr 101

slutet skall alltså fattas före utgången av oktober året innan val av lands-

tingsmän nästa gång äger rum eller, om regeringen förordnar det, före ut-

gången av maj valåret. Vid ändring i den landstingskommunala indelningen

kan regeringen enligt 15 och 16 8§ föreskriva annan tid för beslutet.

Länsstyrelsen skall enligt kommitténs förslag fastställa antalet fasta valkretsmandat i valkretsarna före utgången av maj varje år då val av landstingsmän skall hållas. Några remissinstanser anser att beslutet bör fattas tidigare. Hit hör 1965 års valtekniska utredning — som gör denna bedömning även för det fallet att utredningens förslag om nytt valtekniskt system inte

skulle bli genomfört — länsstyrelsen i Stockholms län och Borås kommun. Kom-

munen åberopar valorganisatoriska synpunkter. Enligt länsstyrelsen är de

tidsmarginaler som ett genomförande av kommitténs förslag skulle leda

ull alldeles för knappa särskilt med hänsyn till den tid som behövs för framställning av valsedlar.

För riksdagsvalens del fastställs antalet fasta valkretsmandat i varje val-

krets före utgången av april varje år då ordinarie val till riksdagen skall hållas (2 kap. 2§ ValL). Det antal fullmäktige som varje valkrets skall utse

bestäms enligt 9 § femte stycket KL det år valet skall äga rum före april

månads utgång. Samma tidsgräns bör enligt min mening gälla för beslut

om de fasta valkretsmandatens fördelning på valkretsar för val av lands-

tingsmän. I 14 § har därför föreskrivits att beslutet skall fattas före utgången

av april varje år val av landstingsmän skall äga rum. Regeringen skall dock —- 1. ex. om det förenleds av ändring i den landstingskommunala eller kommunala indelningen —- kunna bestämma annan tid för beslutet.

Vidare har i paragrafen föreskrivits att antalet röstberättigade skall beräknas på grundval av de gällande röstlängderna, att tälan mot länsstyrelsens beslut enligt paragrafen förs hos valprövningsnämnden och utt talan inte får föras mot nämndens beslut. Att röstlängderna liksom vid bestämmandet av det totala antalet fandstingsmän skall användas som underlag motiveras = Utom av intresset av enhetlighet — av att det bör vara möjligt för länsstyrelsen att besluta om de fasta valkretsmandatens fördelning på valkretsarna i anslutning till fastställelseprövningen av landstingets beslut om valkretsindelningen.

155 Denna paragraf motsvarar nuvarande 15 § andra stycket, 16 § första och tredje styckena samt 17 3. Enligt dessa bestämmelser kan regeringen i samband med ändringar i den landstingskommunala indelningen förordna om nyval av landstingsmän och suppleanter året innan indelningsändringen träder i kraft. Sådant val hålls på dag som länsstyrelsen bestämmer och avser

tiden fr.o.m. den I januari året efter valåret till utgången av det år då

val i hela riket av landstuingsmän äger rum nästa gång.

Kommittén anför att det kan antas att landstingskommunala indelnings-

ändringar i fortsättningen praktiskt taget undantagslöst kommer att genomföras vid årsskifte efter allmänna val. I enlighet med kommitténs förslag har i paragrafen föreskrivits att landstingsvalet därvid skall avse landstingskommunen enligt den nya indelningen. För det fall att en indelningsändring undantagsvis skulle träda i kraft vid annat årsskifte har vidare liksom

enligt förslaget föreskrivits att regeringen får förordna om nyval. Som kom-

mittén anför bör regeringen liksom hiuills få fritt efter omständigheterna pröva om nyval skall äga rum. Jag delar kommitténs uppfattning att nyval

bör äga rum endast om indelningsändringen medför en befolk ningsförskjut-

ning av 15-20 25 mellan de berörda landstingskommunerna.

"Ändringen i 78 § I mom. är en följd av ändringarna i 13-15 §§ och av

att 16 § upphävs.

Övergångsbestimmelserna

De nya bestämmelserna bör kunna tillämpas vid det val i hela riket av landstingsmän som skall äga rum hösten 1976. På grund härav har fö-

reskrivits att lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1975. Som anförts i det föregående föreslås i betänkandet (SOU 1975:15) Kommunal rösträtt för invandrare att icke svenska medborgare under vissa förutsättningar skall få rösträtt vid bl. a. landstingsval. Betänkandet remiss-

behandlas f. n. Statsmakternas ställningstagande till förslaget kan inte väntas föreligga tidigare än kort före årsskiftet 1975/76. Enligt vad jag har föreslagit

i det föregående skall antalet röstberättigade och inte antalet invånare vara avgörande för hur många landstingsmän som skall utses och för fördelningen av de fasta valkretsmandaten på valkretsarna. Antalet röstberättigade skall

därvid beräknas på grundval av gällande röstlängder. Om dessa förslag vinner riksdagens bifall och förslaget om kommunal rösträtt för invandrare genomförs med tillämpning fr. o. m. 1976 års val, skulle det enligt min mening framstå som otillfredsställande att i de avseenden som jag nyss har nämnt beräkna antalet röstberättigade utan hänsyn till de icke svenska medborgare som skulle bli röstberättigade vid valet. En lämpligare lösning synes vara att antalet landstingsmän och fördelningen av de fasta valkretsmandaten inför 1976 års val görs med utgångspunkt i antalet invånare i stället för antalet röstberättigade. Med anledning härav har i övergångsbestämmelserna tagits in särskilda föreskrifter för val som förrättas före utgången av år 1976. Vid utformningen av den bestämmelse som föreskriver vissa minimital

för antalet landstingsmän har den föreslagna 6 § varit utgångspunkten. Där-

vid har antagits att antalet röstberättigade i genomsnitt utgör 60 96 av antalet

invånare. Några föreskrifter om hur antalet invånare skall beräknas när an-

talet landstingsmin bestäms har inte ansetts nödvändiga. Sådana föreskrifter

finns f.n. inte i 55 KL.

De nya bestämmelserna i EL bör gälla också för Stockholms läns lands-

tingskommun. Något förslag läggs därför inte fram om en ny lag mot-

svarande lagen (1972:624) om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i Stockholms läns landstingskommun för valperioden 1974-1976.

10.2 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen

I 5 § första stycket (KL) har i enlighet med kommitténs förslag minimitalen

för antalet fullmäktige satts i relation till antalet röstberättigade i stället för som hittills till antalet invånare i kommunen. Motsvarande ordning

har föreskrivits i 6§ LL som innehåller föreskrifter om antalet landstingsmän. Enligt båda paragraferna skall antalet röstberättigade beräknas

på grundval av de gällande röstlängderna.

Om en kommun skall delas in i valkretsar liksom om valkretsindelning får ske beror enligt 95 första stycket på folkmängden i kommunen. Bestämmelsen ändras nu så att i stället antalet röstberättigade blir avgörande. En motsvarande ändring har gjorts i tredje stycket som reglerar hur fullmäktigemandaten skall fördelas på valkretsarna. Av vad jag har anfört i

det föregående framgår att antalet röstberättigade också har gjorts avgörande för de fasta valkretsmandatens fördelning på landstingsvalkretsarna (jfr. 148 LL). .

Jag har i den allmänna motiveringen förordat aut det lägsta antalet mandat i varje valkrets för val av fullmäktige skall höjas från tio till femton. Förslaget föranleder ändringar I 93 andra och femte styckena.

De nya bestämmelserna om att antalet röstberättigade och inte antalet invånare skall vara avgörande i skilda hänseenden bör av skäl som jag har anfört i specialmotiveringen till ändringarna i LL inte tillämpas inför 1976 års val. Däremot bör höjningen av det lägsta antalet mandat per valkrets ullämpas redan vid det valet.

10.3 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen för Stockholm

I fråga om ändringarna i KLS får jag hänvisa till vad jag har anfört i

fråga om 98 KL.

10.4 Förslaget till lag om ändring i vallagen 2 kap. 58

I första stycket har tagits in en hänvisning till de föreslagna bestäm-

melserna i 148 LL om fördelning av de fasta valkretsmandaten i lands-

tingskommun på valkretsar. Andra stycket upphävs med anledning av att. som jag har anfört i specialmotiveringen till ändringarna i CL, de nya bestämmelserna i LL om valkretsindelning m. m. avses gälla också för Stockholms läns landstingskommun.

14 kap. 35

I andra stycket föreskrivs f.n. att länsstyrelsen i fråga om landstings-

och kommunfullmäktigval fördelar platserna mellan partierna för varje valkrets. Det nya valsystemet för landstingsvalen innebär bl. a. att fördelningen av mandaten mellan partierna sker på grundval av valresultatet i hela landstingskommunen. Andra stycket har ändrats med anledning härav.

14 kap. 158

I första stycket anges f. n. hur ordningen mellan kandidatnamnen bestäms. I detta avseende gäller samma bestämmelser som för riksdagsvalen. Dessa regler kan också i fortsättningen gälla för både landstings- och 'kommunfullmäktigvalen. I andra-sjätte styckena finns bestämmelser om bl. a.

mandatfördelningen mellan partierna. Eftersom dessa bestämmelser inte

kan tillämpas vid det nya valsystemet för landstingsvalen och systematiken i Vall är att särskilda bestämmelser för landstingsvalen placeras före bestämmelser som bara avser valen till kommunfullmäktige. har de nuvarande bestämmelserna i andra-sjätte styckena flyttats till en ny 15 d 3.

14 kap. 15a§

I paragrafen, som är ny och motsvarar 11 § 4 mom. första punkten LL i kommitténs förslag. har tagits in en föreskrift om att endast parti som har fått minst tre procent av rösterna i hela landstingskommunen är berättigat att deltaga i fördelningen av mandaten i landstinget. I fråga om motiven för denna bestämmelse får jag hänvisa till vad jag har anfört i den allmänna motiveringen.

14 kap. 1Sb$

I denna paragraf ges närmare bestämmelser om mandatfördelningen mel-

lan partierna och om förfarandet när ett parti har fått flera mandat i en

valkrets än det finns namn på partiets valsedlar. Motsvarande bestämmelser har i kommitténs förslag tagits in i 12 § 1-3 mom. samt 13 och 14 853 LL. För riksdagsvalens de! finns motsvarande regler i 3 kap. 83 RF och 14 kap. 98 Vall. Paragrafen har utformats i enlighet med de nyss nämnda bestämmelserna i kommitténs förslag men i tillämpliga delar anpassats efter ordalagen i de bestämmelser som reglerar motsvarande frågor för riksdagsvalens del. I sak avviker paragrafen från kommittéförslaget och bestäm-

melserna för riksdagsvalen endast i den mån det föranleds av att den s. k.

12.2, -regeln inte avses bli ullämplig på landstingsvalen. Utöver vad jag nu har anfört hänvisas till den allmänna motiveringen.

14 kap. 15ce8

Denna paragraf motsvaras i kommitténs förslag av 12 § 4 mom. LL. Paragrafen reglerar hur de mandat som partierna har fått skall besättas med kandidater. Bestämmelsen torde inte fordra någon närmare kommentar. För riksdagsvalens del finns motsvarande bestämmelser 1 3 kap. 95 RF och 14 kap. 10§ första och andra styckena ValL.

14 kap. 15d8

I denna paragraf har tagits in bestämmelserna i nuvarande 14 kap. 155 andra-sjätte styckena om mandatfördelningen mellan partierna och om hur mandaten skall besättas med kandidater. Vissa redaktionella ändringar har ' gjorts med anledning av att bestämmelserna framdeles avser bara kommunfullmäktigvalen och av att första stycket i 14 kap. 153§ inte flyttas.

14 kap. 168

I denna paragraf regleras dubbelvalsituationer. Nuvarande första stycket bildar paragrafens andra stycke och avser bara val till kommunfullmäktige.

I första stycket har tagits in bestämmelser om hur dubbelvalsituationer skall avvecklas vid landstingsval. Dubbelval kan innebära att en kandidat

blir vald för mer än ett parti eller får mandat i två eller flera valkretsar. För det sistnämnda fallet innebär kommitténs förslag, utom i ett hänseende som jag återkommer till i det följande, ingen skillnad i förhållande till vad som numera gäller vid landstings- och kommunfullmäktigval. För det fallet att en person har fått platser från två partier gäller f. n. att vardera platsen skall anses som en halv plats vid beräkning av det antal platser som har utdelats. Motsvarande gälter, om en kandidat har fått platser från tre eller

flera partier. Kommitténs förslag innebär att kandidaten i stället skall tillträda

det mandat för vilket hans jämförelsetal är störst. En sådan regel gäller f.n. vid dubbelval i olika valkretsar och, i fråga om riksdagsval. också när

en kandidat har fått mandat från flera partier. På denna punkt har första

stycket i förevarande paragraf utformats i enlighet med förslaget, vilket har tillstyrkts av de remissinstanser som har yttrat sig härom.

Vid fastställande av vem som skall få det mandat som kandidaten inte

tillträder skall det enligt förslaget anses som om han inte varit kandidat vid valet. För landstingsvalens del har i stället föreskrivits att mandatet skall tillfalla den kandidat som står närmast i tur att erhålla mandat i den valkretsen eller för det partiet. En sådan regel! gäller redan nu vid dubbelval i olika valkretsar och, i fråga om riksdagsval. också när en kandidat har

fått mandat från flera partier.

Reglerna om sättet att utse ersättare i den eller de valkretsar där en kandidat som har fått mandat i flera valkretsar inte tar plats kan leda till att ersättaren hämtas från en lista som har fått betydligt färre röster i valkretsen

än den lista på vilken den dubbelvalde kandidaten var upptagen. I betänkandet (1974:21) anförde KU att utskottet delade den uppfattning som hade uttalats i motionen (1974:353), nämligen att de nuvarande reglerna 1 vissa lägen leder till resultat som från demokratisk synpunkt är otillfredsställande (bet. s. 15). Utskottet ansåg att reglerna bör ses över i samband med att ställning tas till valsystemet i stort vid de kommunala valen och att förslag bör föreläggas riksdagen så att nya bestämmelser kommer att gilla vid 1976

års val. Riksdagen biföll utskottets hemställan om att det anförda borde

ges Kungl. Maj:t till känna (rskr 1974:160). Riksskatteverket har nyligen

i skrivelse till regeringen lagt fram ett förslag till ändrad metod för dubbelvalsavveckling. Frågan bereds f. n. inom justitiedepartementet med sikte

på att förslag till nya bestämmelser skall kunna föreläggas 1975/76 års riksmöte.

14 kap. 188

Ändringen i paragrafen är en följd av de nya bestämmelserna för lands-

tingsval i 14 kap. 168.

14 kap. 208

Uppräkningen i paragrafen har kompletterats med de nya 15 b-15 d §§.

14 kap. 218

Enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse skall nytt val genast förrättas, om föreskrivet antal landstingsmän eller fullmäktige inte har utsetts

vid val av landstingsmän eller fullmäktige. Vid det nya valet skall också

suppleanter väljas. Om landstingsmän och fullmäktige men inte suppleanter har valts till föreskrivet antal, skall däremot något nytt val inte äga rum.

I 15b5 har tagits in en föreskrift om att överskjutande mandat skall

flyttas till annan valkrets, om ett parti i någon valkrets har fått flera mandat

än partiet har kandidater i valkretsen. Om det överskjutande mandatet, trots överflyttningen. inte kan besättas, skall det vara obesatt under den tid som valet avser. Motsvarande bestämmelser har inte kunnat föreslås för fullmäktigvalens del, eftersom valen i de valkretsindelade kommunerna också i fortsättningen kommer att ske i slutna valkretsar.

Till följd av vad jag nu har anfört har 14 kap. 21 § ändrats så att regeln om att nytt val skall förrättas för att besätta den eller de obesatta platserna

begränsats till au gälla fullmäktigvalen. Av 18 § tredje stycket framgår att

nytt val inte skall äga rum på grund av att suppleanter för landstingsmän inte har utsetts ull föreskrivet antal.

11 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslagen till 1. lag om ändring i landstingslagen (1954:319), 2. lag om ändring i kommunallagen (1953:753), 3. Jag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm,

4. lag om ändring i vallagen (1972:620). Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra-

ganden har Jagt fram.

Bilaga I

EFFEKTEN AV MANDATSPÄRR

VID VAL TILL KOMMUNER

OCH LANDSTING'

av

Göran Åstrand

"Denna bilaga är. bortsett trån några smärre sifforkorrigeringar och formella justeringar som gjorts av författaren, identisk med Bilaga IH till betänkandet (Ds Kn 1975:2) Småpartier i den kommunala demokratin.

Effekten av mandatspärr vid val till kommuner och landsting

På uppdrag av Utredningen om den kommunala demokratin har jag verk-

ställt en valstatistisk undersökning av de mandatmiässiga effekterna av ett valsystem med utjämningsmandat och mandatspärr. Utgångspunkten har varit att ullämpa nu gällande valsystem för riksdagsvalen på valen till kommuner och landsting och att undersöka mandatutfallen vid olika höjd på mandatspärr.

Undersökningen baseras på de faktiska förhållandena vid 1973 års val till komniruner och landsting vad beträffar indelning och valresultat, liksom

de för varje kommun och landsting fastställda antalet mandat.

Efter samråd med Utredningen om den kommunala demokratin har undersökningen genomförts med tillämpning av fyra olika spärrnivåer, näm-

ligen 4 "5, 3 26, 2 25 och ingen spärr. I redovisningen lämnas därjämte uppgift på der faktiska utfallet i 1973 års val. Eftersom partiernas andel av valmanskåren i denna undersökning är av central betydelse redovisas för varje parti, i varje kommun och landsting, dess procentuella andel av antalet avlimnade. godkända, röster. Partier som hamnat nära aktuella spärrar har

i redovisningen erhållit procenttalet med två decimaler.

Undersökningens uppläggning

De i undersökningen använda statistiska uppgifterna har hämtats från Statistiska Centralbyråns meddelande Be 1973:15 (Allmänna valen 1973: Huvudresultat. Definitiva uppgifter).

För varje kommun och landsting har först förtecknats utfallen i 1973 års val beträffande a) godkända röster, b) procentuell andel och c) mandat.

För varje parti, i varje kommun och landsting, har därefter den procentuella andelen multiplicerats med bruttoantalet mandat (inom kommunen

eller landstinget). Härvid framkommer den ”exakta” mandatfördelningen.

För varje parti, i varje kommun och landsting, har därefter de med val-

systemet förknippade jämförelsetalen framräknats varvid ev justeringar be-

roende på mandatspärr resp. uddatalsmetodens effekter verkställts. De framkomna jämförelsetalen har använts för att fördela mandaten på partier varvid

mandatspärrarna (4, 3, 2) tillämpats. Den sista fördelningen har för varje

parti gjorts utan tillämpning av någon mandatspärr. Praktiskt innebär tekniken följande:

Bengtsfors kommun (Älvsborgs lin) 45 fullmäktigemandat

Val 1973

Mandatutfall vid olika spärrar

a Partier som ligger över 425 = M, C) F. S med röstetal 7828 vilket ger följande procentandelar:

dessa tal multiplicerade med 45 ger följande ”exakta” mandatfördelning:

M 414= 4 mandat C 15,25 = 15 mandat F 4,54 = 5 mandat S 21.06 = 21 mandat

vid en beräkning av jämförelsetalen (enligt den för valsystemet gällande

uddatalsmetoden med divisorn 1,4) framkommer följunde tal:

för M 720: 7=102.85 Mandat: BR

OZ —— vn

för C 2656 :29= 91.58 för F 791: 9= 87,88 An för S 3661 :41= 89,29 PAT —

b Partier som ligger över 3 74 = M. CAF. KDS. S med röstetal 8102

vilket ger följande procentandelar:

M 8,9 C 32.8 "ö F 9.8 KDS 3,4 S 45.2 no

dessa tal multiplicerade med 45 ger följande ”exakta” mandatfördelning:

M 4.00 4 mandat C 14.76 15 mandat F 4.41 4 mandat

KDS 1,53 2 mandat

S 20.34 20 mandat

vid en beräkning av jämförelsetalen framkommer följande tal:

för M 720: 7 = 102,85 Mandat: M 4

för C 2656 :29= 91,58 C 15 för F-- 791: 7 =113.00 F 4 förKDS 274: 3= 91.33 KDS 2 för 5 3661 :39 = 93,87 S 20

Y Or c Partier som ligger över 2 «i. Samma som 3 5 och samma mandatutfall.

d Partier som erhållit röster: MC, F. KDS, SÅ Vpk, Ö med röstetal 8 240 vilket ger samma procentuella fördelning som den som redovisats under val -73. Dessa tal multiplicerade med 45 ger följande ”exakta” mandat-

fördelning:

M 3,91 = 4 mandat C 14.49=15 mandat F 4,32= 4 mandat KDS 148= 1 mandat S 19.98 =20 mandat Vpk 0.76= I mandat

vid en beräkning av Jämförelsetalen framkommer följande tal:

för M 720: 102.835 Mandat: M för C 2656: Na ND 91,58 C för F 791 : UJ

113,00 Fo.

för KDS 274: + 195.71 KDS för S 3661: [ WD 93.87 S för Vpk 136: — Rn 97.14 Vpk

Beräkningarna har sedan sammanställts för varje kommun och redovisas länsvis i den traditionellt utnyttjade ordningen från Stockholms län till Norr-

bottens län, samt för varje landsting i samma geografiska följd.

Resultaten har inledningsvis sammanställts för riket som helhet.

Undersökningens huvudresultat

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr Hela landet Den riktiga mandatfördelningen 1973

13 236,0

Mandatfördelning vid

spärr 4 "a spärr 396 spärr 2 26 ingen

spärr

Mandatfördelningen i landstingen vid olika höjd på mandatspärr Hela landet Den riktiga mandatfördelningen 1973

Mandatfördelning vid

spärr 4 2ö spärr 3 ?ö spärr 2 P6 . ingen

spärr

Kommentarer: Undersökningsresultatet för hela riket. En tillämpning av riksdagsvalets 4 ?5-spärr på Aommunfullmäktigevalen ger Överrepresentation åt de större partierna (S och C) och klar underre-

presentation åt främst KDS (- 50 25) och Vpk (- 15 6). Tendensen är lik-

värdig men på lägre nivå vid spärr på 3 ?6. En signifikant överensstämmelse

mellan det korrekta valresultatet 1973 och spärr på 2 ?4-nivån föreligger.

Endast obetydliga förskjutningar mellan valresultatet 1973 och ett valsystem utan spärr kan avläsas. | Uppenbarligen föreligger här en möjlighet att bestämt fastslå: Nu gällande

valsystem innebär en spärr mot småpartier främst genom att mandatantalen i kommunerna är lågt och att valkretsindelade kommuner har begränsat

mandatantal. Den spärr som lågt mandatantal innebär ändras över huvud

taget icke av ett valsystem utan varje form av spärr. Ett parti i en kommun med 31 fullmäktigemandat måste ha drygt 2 fö för att ha chans att bli representerat under det att eu parti i en kommun med 61 mandat kan bli representerat på en nivå kring drygt I a. Vill man verkningsfullt öka småpartiernas möjlighet att bli representerade i kommuner och landsting bör därför bruttoantalet mandat öka. |

En spärr på 4 6 innebir i /andstingsvalen en viss ökning främst för de medelstora partierna (M och F) och en viss minskning för de större (S och C). Förklaringen är här att landstingens nuvarande uppdelning i många och mandatmässigt små valkretsar gynnar de större och missgynnar de mindre partierna — när valkretsindelningen (som i denna undersökning) blir valstatistiskt ointressant blir effekterna de redovisade.

M, C) F och S minskar sitt bruttotantal i landstingen vid tillämpning

av 4, 3 resp. 209 spärr under det att KDS och Vpk icke obetydligt ökar. Om ingen spärr tillämpas fyrdubblar KDS sina landstingsmandat och Vpk

noterar en ökning med 50 ö.

Den klara överensstämmelse mellan valresultatet 1973 och spärr på 2 a som kunde avläsas på kommunfullmiktigevalen är icke tillämpad på landstingsvalen. De mandatmässiga förändringarna är över huvud taget större på ländstingssidan och ev. orättvisor i nuvarande valsystem lättare att avläsa.

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Kommun Parti 26 Mandat 4 36 26 Ingen

1973 1973 spärr

(AB) Botkyrka M 151 10 9 9 9 9 C 231 14 14 14 14 14 F 10.8 8 8 8 8 KDS 0,8 - = - = = S 41.9 25 26 26 26 26 YPK 7,3 4 4 4 4 z SKP 1,0 - - - - 1 Ö > = - = = =

Danderyd M 38.8 22 23 22 2 22 C 14,3 7 7 7 7 7 F 11,9 5 6 S 5 3 KDS 0.8 = - - - = S 20,1 9 9 9 9 VPK 35 2 - 2 2 2 SKP 0,6 - - - - - Ö = - = = - =

Ekerö M 26.4 11 " äl 11 | C 22.6 9 9 9 9 F 13.0 5 5 5 5 5 KDS 1.0 - - - - - S 32,3 14 14 14 14 14 VPK 45 2 2 2 2 2 SKP - - = -

Ö 0,1 - - - - or

Haninge M 12.0: 8 8 8 8 7 C 25,6 16 16 16 16 I6 F 11,6 7 7 7 7 7 KDS 0.6 - - - - - S 40,7 25 25 25 25 25 VPK 8,0 5 5 5 ä 5 SKP 13 - - - - l

Ö 0.2 - - - - or

Huddinge M 13,9 7 7 7 7 7 C 26.0 14 14 14 14 14 F 11,7 6 6 6 6 6 KDS 1.0 - - - 2 S : 378 20 20 20 20 20

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

6 Riksdagen 1975. 1 samt. Nr 101

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Upplands-

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspirr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Prop. 1975:101 = 91

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspirr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

skydd o. medbe-

stäm

Örkelljunga M 222 10 10 [0] 10 10

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Kommun Pani 'K Mandat 46 390 26 Ingen

1973 1973 spirr

Hörby M 8,7 4 4 4 4 4 C 46,5 19 19 19 19-19 F 154 6 6 6 6 6 KDS 4,5 2 2 2 2 2 S 24,5 10 10 10 10 10 VPK 0. - - - - -

Ö 0,2 - - - - or

Höör M 15 6 7 7 6 6 C 39,9 16 17 17 16 16 F IL 5 5 5 5 5 KDS 23 || - - I 1 S 28,9 12 12 12 12 12 VPK 0.2 - = = - - Bygdens bista 232 I - - I 1 Ö 0,3 - - - - -

Kävlinge M 94 5 S 5 5 5 C 30,7 15 15 15 15 15

F 74 4 4 4

KDS - - - - - - S 52.0 25 25 25 25 25 VPK 04 = - = = -

Ö [ON] - - -

Landskrona M 14,3 7 7 7 7 7 C 16.8 8 9 9 8 8 F 70 3 4 4 4 3 KDS 1,5 | - - - |

S 58.0 29 20 29 29 29

VPK 2,2 l - - l | Ö 0,2 - - - - -

Lomma M 22,5 10 10 10 10 10

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr Kommun Parti 2 Mandat 45 3 26 Ingen

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

7 Riksdagen 19751 saml. Nr 101

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Kommun Parti 2 Mandat 496 3 25 Ingen

1973 1973 spärr

Munkedal M 12,2 5 5 5 5 5

C 33,7 14 15 14 l4 14 F 11.0 5 5 5 5 KDS LI - = - - - S 37,0 16 16 16 16 16

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

,

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

kommunen

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Kommun Parti dö Mandat 48 36 296 Ingen

1973 1973 spärr

Mullsjö M 114 4 å 4 4 4

C 354 12 12 2 P2 F 12.9 5 5 5 5 5 KDS 9.9 3 3 3 3 3 S 30.0 i | 11 11 1

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspiärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid. olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

8 Riksdagen 1975. I saml. Nr 101

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

9 Riksdagen 1975. I saml. Nr 101

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika "höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd. på mandatspärr

Mandatfördelning i kommunerna vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i landstingen vid olika höjd på mandatspärr

Mandatfördelning i landstingen vid olika höjd på mandatspärr

SKP

Mandatfördelning 1 landstingen vid olika höjd på mandatspärr

10 Riksdagen 1975. I saml. Nr 101

Mandatfördelning i landstingen vid olika höjd på mandatspärr

Bilaga 2

Mandatfördelningen på valkretsar vid valet till kommunfullmäktige år 1973 jämförd med en mandatfördelning beräknad efter antalet röstberättigade

TABELL 1 Mandatfördelning enligt två olika metoder Kommun Mandat efter Mandat efter Mandatskillnad

folkmängd röstberättigade

Botkyrka

Haninge

Huddinge

Järfälla

Nacka

Norrtilje

Sollentuna

Solna

Stockholm

Södertälje

Täby

Uppsala

Eskilstuna

Finspång

Linköping

Mjölby

Kommun Mandat efter Mandat efter Mandatskillnad

folkmängd röstberättigade

Motala

Norrköping

Jönköping

Nässjö

Växjö

Kalmar

Oskarshamn

Västervik

Gotland

Karlskrona

Valkrets I 21 20 -1

2 17 17 0

Hässleholm

Kristianstad

Helsingborg

Lund

Malmö

Trelleborg

Halmstad

Varberg

Göteborg

Kommun Mandat efter Mandat efter Mandatskillnad

folkmängd röstberättigade

Mölndal

Uddevalla

Borås

Trollhättan

Skövde

Karlstad

Karlskoga

Örebro

Västerås

Kommun Mandat .efter Mandat efter. Mandatskillnad

folkmängd röstberättigade

Borlänge

Falun

Ludvika

Gävle

Sandviken

Söderhamn

Kramfors

Sollefteå

Sundsvall

Kommun Mandat efter Mandat efter Mandatskillnad

folkmängd röstberättigade

Örnsköldsvik

Östersund

Skellefteå

Umcå

Jokkmokk

Luleå

Piteå

TABELL 2 En komprimerad bild av tabell 1. Kommuner.

Antal Procent

TABELL 3 En komprimerad bild av tabell 1. Valkretsar.

Antal Procent

(Källa: Allmänna valen 1973 (SOS). Del 2. Kommunala valen den 16 september. Statistiska Centralbyrån. Stockholm 1974.)

Bilaga 3

Mandatfördelningen på valkretsar vid valet till Stockholms läns landsting

år 1973 jämförd med en mandatfördelning beräknad efter antalet röstberät-

tigade

Valkrets Mandat efter Mandal efter

folkmängd röstberättigade — Mandatskilinad

137: 5.3 Utredningens sammanfattande synpunkter på småpartiernas