Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vallag, m.m.

Nr 105

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vallag, m. m.; given Stockholms

slott den 8 september 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under äberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över justitieärenden. förestå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlätande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt. Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nädiga beslut:

CARL GUSTAF

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny vallag som är gemensam för riksdagsval, val av landstingsmän och kommunfullmäktigval. Den föreslagna vallagen ersätter sälunda dels lagen om val till riksdagen, dels kommunala vallagen i vad denna avser laändstings- och kommunfullmäktigval. Vallagen avser däremot inte kyrkofullmäktigvalen. I propositionen uttalas att förslag till särskild lag om de kyrkliga valen skall töreläggas riksdagen i god tid före 1973 . års val. Enligt förslaget till vallag skall röstning och sammanräkning av avgivna röster ske på i princip samma sätt som hittills. Detta innebär att den av 1965 års valtekniska utredning förordade maskinella valtekniken inte genomförs. Reglerna i vallagen om förfarandet vid de samtidiga riksdags-. landstings- och kommunalvalen har i fråga om röstning och sammanräkning i huvudsak utformats med förfarandet vid 1970 års samtidiga val som förebild. Förslaget till vallag innebär sålunda att valsedlar och valkuvert av samma typ som vid 1970 års val skall användas samt att statsverket efter beställning skall framställa och tillhandahålla valsedlar enligt i princip samma regler som då gällde. I fråga om tiden för röstningen i vallokal gäller enligt vallagsförslaget i huvudsak samma regler som tillämpades vid 1970 ärs val. Beträffande

poströstningen föresläs emellertid den ändringen att röstningen skall

inledas 18 dagar före valdagen och inte som tidigare 30 dagar före valdagen. Däremot föreslås ingen ändring beträffande avslutningen av poströstningen. Poströstning skall alltså kunna ske på valdagen i samma utsträckning som tidigare. Samma ändring av röstningsperioden föreslås

I Riksdagen 1972. I saml. Nr 105

beträffande röstning hos uttandsmyndighet, medan röstningen på fartvg enligt förslaget liksom hittills skall börja 45 dagar före valdagen.

Sammanräkningen skall liksom hittills ske i tvi etapper, en preliminär söm görs i vallokalerna efter röstningens slut och en slutlig som görs hos länsstyrelserna. Vallagsförslaget innehåller nya regler som syftar till att förenkla och effektivisera förfarandet vid röstsammanräkningen samt att göra det möjligt att få ett preliminärt valresultat som är tillförlitligare än tidigare. Reglerna innebär att pöströsterna, som förut har förts till länsstyrelserna och innefattats först i den slutliga sammanräkningen, i stället sänds till valnämnderna i de olika kommunerna för att distribueras ut till vallokalerna och ingå i den preliminära sammanräkning som sker där eller, om detta inte är möjligt. preliminärt räknas hos valnämnden. Genom förslaget befrias linsstyrelserna från den tidsödande kontrollen av poströsterna, varigenom den slutliga sammanräkningen kan påskyndas, samtidigt som valnattens preliminära valresultat kan omfatta också flertalet av poströsterna. Den slutliga sammanräkningen avses kunna ytterligare päskyndas genom att man vid mandatfördelningen mellan och inom partierna utnyttjar ADB-teknik. I vallagsförslaget kommer detta emellertid inte till uttryck på annat sätt än att en regel har förts in som gör det möjligt att förse valsedlarna med en särskild listtypbeteck ning.

I övrigt föreslås nyheter främst i fråga om röstlängdsförfarandet. registrering av partibeteckning och suppleantsystemet vid val till kommunfullmäktige. Sålunda föreslås att röstlängdsförfarandet direkt knyts till kyrkobokföringen, varigenom det blir möjligt att få en aktuellare röstlängd än f. n. Vidare föresläs regler som innebär att möjlighet öppnas att registrera partibeteckning även för de kommunala valen samt nya bestämmelser om utseende av suppleanter i Kommunerna.

Till vallagen har förts över de av vårriksdagen 1972 antagna reglerna om val av ersättare för riksdagsmän.

Vallagen föreslås träda i kraft den I januari 1973.

I propositionen läggs fram, förutom förslaget till vallag, förslag till lagar om ändring i kommunallagen, kommunallagen för Stockholm och landstingslagen. Vidare föreslås en ny lag om antalet ländstingsmän och valkretsindelningen i Stockholms läns tlundstingskommun för valperioden 1974-1976. Sistnämnda lag överensstämmer helt med den lag som i det avseendet gäller för valperioden 1971-1973.

I Förslag till

Vallag

Härigenom förordnas som följer. I kap. Inledande bestämmelser

13 Denna lag gäller vid val till riksdagen samt val av ländstingsmän och kommunfullmäktige.

28 För val enligt denna lag finns en central valmyndighet. Konungen bestämmer vilken myndighet som skall vara central valmyndighet.

Centrala valmyndigheten meddelar de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag.

38 Ordinarie val till riksdagen samt val i hela riket av landstingsmän och kommunfullmäktige förrättas samma dag. Valdag är tredje söndagen i september. -

Vid val till riksdagen som ej är ordinarie är valdag den söndag som Konungen bestämmer. Vid val av landstingsmän eller kommunfullmäktige som ej omfattar hela riket är valdag den söndag som länsstyrelsen bestämmer.

2 kap. Valkretsar och fasta valkretsmandat

18 För val till riksdagen är riket indelat i 28 valkretsar. Dessa är Stockholms kommun, Stockholms län med undantag av Stockholms kommun (Stockholms läns valkrets), Göteborgs kommun, Göteborgs och Bohus län med undantag av Göteborgs kommun (Bohusläns valkrets), Malmö, Helsingborgs, Landskrona och Lunds kommuner (fyrstadskretsen), Malmöhus län med undantag av fyrstadskretsen (Malmöhus läns valkrets), Alingsås, Bengtsfors, Bjärke, Brålanda, Dals-Eds, Frändefors, Färgelanda, Gäsene, Hemsjö, Herrljunga. Högsäters, Lerums. Lilla Fdets, Melleruds. Nödinge, Skepplanda, Starrkärrs, Trollhättans, Vårgärda, Vänersborgs, Västra Tunhems och Åmåls kommuner ( Älvsborgs läns norra valkrets), Bollebygds, Boräs, Dalsjöfors, Dalstorps, Fristads, Hökerums, Marks, Redvägs, Sandhults, Svenljunga, Tranemo, Viskafors, Ulricehamns och

Åsundens kommuner (Älvsborgs läns södra valkrets),

vart och ett av Övriga län. 2§ Centrala valmyndigheten fastställer antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets före utgången av april varje år då ordinarie val till riksdagen

skall hållas. Härvid tillföres valkretsen ett mandat för varje gång som antalet röstberättigade där är jämnt delbart med en trehundrationdel av antalet röstberättigade i riket. De fasta valkretsmandat, som härefter återstår, tillföres valkretsarna efter storleken av de överskott som uppkommit vid denna fördelning. Mellan lika överskottstal avgöres företrädet genom lottning.

Påverkas valkretsarnas omfattning av beslut om ändring i länsindelningen eller den kommunala indelningen, vilket träder i kraft vid ingängen av året efter det då ordinarie val till riksdagen hällits, skall i fråga om val till riksdagen indelningsändringen beaktas redan från och med beslutets dag.

38 Vid tillämpning av 2 8 beräknas antalet röstberättigade på grundval av stommarna till mantalslängderna för året. Vid beräkningen anses som röstberättigad varje svensk medborgare som fyllt nitton år senast under närmast föregående kalenderår och som ej på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbli omyndig.

48 Talan mot centrala valmyndighetens beslut enligt 2 § föres hos regeringsrätten genom besvär.

5& I landstingslagen (1954:319), kommunallagen (1953:753) och kom-

munallagen (1957:50) för Stockholm finns bestämmelser om landstings-

kommuns och kommuns indelning i valkretsar.

Om Stockholms läns landstingskommuns indelning i valkretsar finns särskilda bestämmelser.

3 kap. Valnämnd, valdistrikt och valförrättare 18 I varje kommun skall finnas en valnämnd.

Ledamöter och suppleanter i valnämnden väljes av kommunfullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer: Antalet ledamöter får dock icke vara under fem, Valet skall ske proportionellt i de fall då sädant är föreskrivet vid val till kommunstyrelsen. Sker ej valet av suppleanter proportionellt, skall bestämmas i vilken ordning de skall kallas in till tjänstgöring.

Valnämnd skall ha tillgång till personal i den omfattning som behövs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter.

28 I fråga om annan valnämnd än valnämnden i Stockholm äger bestämmelserna i 32—42 §§ kommunallagen (1953:753) om kommunstyrelse motsvarande tillämpning. För valnämnden i Stockholm gäller 51-81 mom. kommunallagen (1957:50) för Stockholm och vad kommunfullmäktige med iakttagande av sistnämnda lag föreskriver. I stället för 37 8 andra stycket kommunallagen och 39 § andra stycket kommunallagen för Stockholm skall dock 4 och 5 §§ förvaltningslagen (1971:290) tillämpas i samtliga ärenden hos valnämnd.

Utan hinder av föreskrifter som avses i första stycket gäller att

nämndens protokoll icke behöver upptaga annat än närvarande ledamöter samt för varje ärende beslutet och skälen för detta,

38 Varje kommun bildar ett eller flera valdistrikt. Är kommun indelad i valkretsar för val av kommunfullmiktige, skall varje sådan valkrets bilda ett eller flera valdistrikt.

Länsstyrelsen beslutar om kommuns indelning i valdistrikt. Innan beslut meddelas, skall fullmäktige i kommunen ha beretts tillfälle att yttra sig i ärendet.

Beslut om indelning i valdistrikt gäller från och med året efter det då beslutet vann laga kraft. Länsstyrelsen skall omedelbart kungöra beslutet samt tillställa centrala valmyndigheten avskrift av detta.

48 När val enligt denna lag skall förrättas i valdistriktsindelad kommun, utser valnämnden för varje valdistrikt minst fyra personer att på valdagen tjänstgöra som valförrättare i distriktet. Bland de utsedda förordnar nämnden en att vara ordförande och en att vara ersättare för ordföranden.

Vid röstningen skall minst tre av valförrättarna, däribland ordföranden eller hans ersättare, vara närvarande.

58 Var och en som är röstberättigad vid val till riksdagen och ej fyllt 60 år är skyldig att mottaga uppdrag som ledamot eller ersättare i valnämnd eller som valförrättare, om han ej har giltigt hinder.

6 § Talan mot länsstyrelsens beslut i ärende om indelning i valdistrikt föres hos kammarrätten genom besvär.

Den som vill klaga över beslut som innebär att av honom uppgivet hinder att mottaga uppdrag som avses i 5 § ej godkänts får föra talan hos länsstyrelsen genom besvär. Härvid räknas besvärstiden från den dag beslutet meddelades. Mot länsstyrelsens beslut fär talan ej föras.

4 kap. Röstlängder Allmän röstlängd

18 Allmän röstlängd upprättas årligen för varje valdistrikt av lokala skattemyndigheten. Längden skall vara upprättad senast den 15 juni.

28 I allmän röstlängd upptages var och en som den 1 juni enligt länsstyrelsens personband

1. är kyrkobok förd i valdistriktet, 2. är svensk medborgare och 3. fyllt eller senare under kalenderåret fyller 19 år.

Den som den 1 juni enligt länsstyrelsens personband på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbli

omyndig upptages dock ej i längden.

För den som fyller 19 är det år röstlängden upprättas antecknas att han blir röstberättigad först nästa kalenderår.

3§ Allmän röstlängd skall vara framlagd för granskning hos lokala skattemyndigheten varje vardag med undantag av lördag under tiden den 26-30 juni eller, om sistnämnda dag är en lördag eller söndag, till och med närmast följande måndag.

Länsstyrelsen fär bestämma att röstlängden skall vara framlagd för granskning även på annat ställe än hos lokala skattemyndigheten.

4§ Den som anser att allmän röstlängd I fråga om hans eller annans rösträtt är felaktig får senast den 15 juli skriftligen framställa anmärkning mot längden hos länsstyrelsen, Den omständigheten att någon tagits upp i röstlängd för annat valdistrikt än han anser sig tillhöra utgör ej grund för anmärkning mot längden.

Anmärkning som göres för sent upptages ej till prövning.

Har anmärkning framställts i rätt tid mot någons rösträtt enligt längden, skall länsstyrelsen genast underrätta denne om innehållet i anmärkningshandlingen samt om tid och plats för prövning av anmärkningen.

538 Anmärkning mot allmän röstlängd prövas vid offentligt sammanträde hos länsstyrelsen den 22 juli eller, om denna dag är en lördag eller söndag, närmast följande måndag.

Den mot vilkens rösträtt anmärkning framställts får vid anmärkningssammanträdet åberopa även omständighet som inträffat efter den I juni.

Senast dagen efter sammanträdets slut meddelar länsstyrelsen beslut över varje särskild anmärkning. Beslut antecknas på anmärkningsskriften. I röstlängden införes rättelse som föranledes av beslutet.

Länsstyrelsen skriver under röstlängd mot vilken anmärkning framställts. Cokala skattemyndigheten förser de röstlängder mot vilka anmärkning ej framställts inom föreskriven tid med bevis härom.

6 § Mot länsstyrelsens beslut över anmärkning mot allmän röstlängd får talan föras endast i samband med besvär över val vid vilket beslutet länt till efterrättelse. I sådant mål får åberopas endast bevis som företetts hos länsstyrelsen.

78 Allmän röstlängd länder till efterrättelse så snart den underskrivits av länsstyrelsen eller försetts med bevis av lokala skattemyndigheten och gäller till dess ny röstlängd kommit till stånd, om ej annat följer av 8 eller 98.

88 Har någon icke blivit upptagen i allmän röstlängd eller har det i längden beträffande honom antecknats att han blir röstberättigad först

nästa kalenderår och har anmärkning häremot ej framställts på sätt som föreskrives i 4 § första stycket, skall länsstyrelsen efter ansökan av honom eller av lokala skattemyndigheten besluta om rättelse i röstlängden, om det är uppenbart att fel föreligger. Sådan ansökan skall ha gjörts hos länsstyrelsen senast den I september det år då röstlängden upprättades. Ansökan som göres för sent upptages ej till prövning.

Beslutar länsstyrelsen om rättelse i röstlängd, skall länsstyrelsen genast underrätta lokala skattemyndigheten om beslutet. Lokala skattemyndipheten skall genast rätta röstlängden i enlighet med beslutet. Innan detta skett, äger beslutet icke verkan.

Mot beslut varigenom ansökan om rättelse avslagits eller avvisats får talan ej föras. Mot beslut om rättelse får talan föras endast i samband med besvär över val vid vilket beslutet länt till efterrättelse.

93 Har allmän röstlängd i nägon del förklarats felaktig på grund av talan som förts i samband med besvär över val, skall länsstyrelsen rätta längden i enlighet med förklaringen.

108 Länsstyrelsen skall senast den 15 juni kungöra var och när allmän röstlängd kommer att vara framlagd för granskning. I kungörelsen skall anges även tid och sätt för framställande av anmärkning mot längden samt tid och plats för prövning av anmärkning. Kungörelsen skall anslås på kommunens anslagstavla och införas i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom kommunen.

Särskild röstlängd 11 8 Särskild röstlängd för val till riksdagen upprättas årligen för varje valkrets av centrala valmyndigheten. Längden skall vara upprättad senast den 15 juni.

128 I särskild röstlängd upptages, efter ansökan, den som

1. den 1 juni uppfyller de villkor som gäller för rösträtt och

2. enligt länsstyrelsens personband ej är kyrkobokförd i riket men varit kyrkobokförd här någon gång under de fem kalenderår som närmast föregått det är då röstlängden upprättas.

Den som fyller 19 år det år då röstlängden upprättas upptages i denna, om ej hinder föreligger i övrigt. Därvid antecknas dock att han blir röstberättigad först nästa kalenderår.

Framgår i anmärkningsärende att någon upphört att vara röstberättigad på grund av omständighet som inträffat efter den 1 juni, skall han ej vara upptagen 1 särskild röstlängd.

1338 Ansökan att bli upptagen i särskild röstlängd göres skriftligen hos centrala valmyndigheten senast den 1 juni. Ansökan som göres för sent

upptages ej till prövning. Vid ansökningshandling skall fogas intyg som visar att sökanden har giltigt svenskt pass och enligt passet är svensk medborgare. Intyget skall vara utfärdat av svensk beskickning, annan svensk utlandsmyndighet som centrala valmyndigheten bestämt eller svensk polismyndighet samma är som röstlängden upprättas. Är ansökningshandlingen ej åtföljd av sådant intyg, upptages ansökningen ej till prövning. Blanketter till ansökan och intyg skall finnas tillgängliga hos centrala valmyndigheten samt hos svensk beskickning och annan svensk utlandsmyndighet som centrala valmyndigheten bestämmer.

148 Beslut över ansökan att bli upptagen i särskild röstlängd meddelas så snart det kan ske. Den som skall upptagas i särskild röstlängd uppföres i röstlängden för den valkrets där han senast varit kyrkobok förd. Bifalles ej ansökan om att bli upptagen i särskild röstlängd, skall centrala valmyndigheten genast underrätta sökanden om beslutet. I beslutet skall anges tid och plats för prövning av anmärkning.

15 8 Så snart röstlängden upprättats, sändes den till länsstyrelsen i det län till vilket valkretsen hör. Hos länsstyrelsen skall röstlängden vara framlagd för granskning varje vardag med undantag av lördag under tiden den 26 -30 juni eller, om sistnämnda dag är en lördag eler söndag, till och med närmast följande mändag.

16 & Den som vill att ändring skall göras i särskild röstlängd får senast den 15 juli skriftligen framställa anmärkning mot röstlängden hos länsstyrelsen. Anmärkning som göres för sent upptages ej till prövning. Har anmärkning framställts i rätt tid mot någons rösträtt enligt längden, skall länsstyrelsen genast underrätta denne om innehället i anmärkningshandlingen samt om tid och plats för prövning av anmärkningen.

178 Anmärkning mot särskild röstlängd prövas vid offentligt sammanträde hos länsstyrelsen den 22 juli eller, om denna dag är en lördag eller söndag, närmast följande måndag.

Den mot vilkens rösträtt anmärkning framställts får åberopa även

omständighet som inträffat efter den I juni. Senast dagen efter sammanträdets slut meddelar länsstyrelsen beslut över varje särskild anmärkning. Beslut antecknas på anmärkningsskriften. I röstlängden införes rättelse som föranledes av beslutet. Länsstyrelsen skriver under röstlängden. Har anmärkning ej framställts

mot röstlängden inom föreskriven tid, skall röstlängden förses med bevis

härom.

188 Mot länsstyrelsens beslut över anmärkning mot särskild röstlängd får talan föras endast i samband med besvär över val vid vilket beslutet länt till efterrättelse. [ sådant mål fär äberopas endast bevis som företetts hos länsstyrelsen.

Har röstlängden i någon del förklarats felaktig på grund av talan som avses i första stycket. skall länsstyrelsen rätta längden i enlighet med förklaringen.

198 Särskild röstlängd länder till efterrättelse så snart den underskrivits av länsstyrelsen och gäller till dess ny röstlängd kommit till stånd, om ej annat följer av 18 § andra stycket.

208 När val äger rum, skall särskild röstlängd vara tillgänglig i vallokalen för det valdistrikt som länsstyrelsen bestämmer. Beslut härom meddelas senast vid anmärkningssammanträdet och antecknas på röstlängden.

218 Länsstyrelsen skall senast den 15 juni kungöra var och när särskild röstlängd kommer att vara framlagd för granskning. I kungörelsen anges även tid och sätt för framställande av anmärkning mot lingden samt tid och plats för prövning av anmärkning. Kungörelsen skall anslås på kommunernas anslagstavlor och införas i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom valkretsen.

5 kap. Registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater 13 Parti kan efter ansökan och på de villkor som anges i 2-4 §8 få sin partibeteckning registrerad hos centrala valmyndigheten samt anmäla kandidater i valet enligt 8 8.

Om valsedel med registrerad partibeteckning finns bestämmelser i 6 kap. 3 § tredje stycket och 14 kap. 5 §.

28 Ansökan om registrering av partibeteckning göres skriftligen. I ansökningshandlingen skall anges för vilket slag av val registrering sökes och, om ansökningen avser registrering för val av landstingsmän eller kommunfullmäktige, för vilken landstingskommun eller kommun som registrering hegäres.

För att partibeteckning skall åtnjuta skydd vid val skall ansökan om registrering av beteckningen ha kommit in till centrala valmyndigheten, vid ordinarie val till riksdagen och val i hela riket av landstingsmän och kommunfullmäktige senast den 30 april valåret och vid annat val inom en vecka efter det att förordnande om valet meddelades.

3 § Partibeteckning får registreras, om

1. partiet icke utgör underavdelning av politisk sammanslutning,

2. partiet visat alt det vid registrering för val till riksdagen har minst 1 5300 röstberättigade medlemmar i hela riket och vid registrering för val av landstingsmän och för val av kommunfullmäktige minst 100 respektive minst 50 röstberättigade medlemmar i den landstingskommun eller kommun för vilken registrering sökes, samt

3. partibeteckningen tydligt skiljer sig från beteckning som redan registrerats eller vars registrering är föremål för prövning för det valet eller för annat val för vilket registreringen enligt 4 § första stycket kommer att gälla.

4§ Rezistreras partibeteckning för val till riksdagen, gäller registreringen även för val av landstingsmän och kommunfullmäktige i hela riket. Registreras partibeteckning för val av ländstingsmän. gäller registreringen val i den landstingskommun som anges i registreringsheslutet samt val av kommunfullmiktige i de kommuner som är belägna inom landstingskommunen. Registreras partibeteckning för val av kommunfullmäktige, gäller registreringen val i den kommun som anges i registreringsbeslutet.

Avser ansökan registrering för val till riksdagen och är partibeteckningen redan registrerad för annat val, får registrering bevilias endast om det parti för vilket registrering sålunda skett har lämnat sitt medgivande. DPetsamma gäller om ansökan avser registrering för val av läandstingsmän och partibeteckningen redan är registrerad för val av kommunfullmäk tige inom landstingskommunen. Behörig att lämna medgivande är det ombud som partiet anmält enligt 5 8.

Vid tillämpning av andra stycket skall ansökan om registrering som kommit in tidigare anses som bifallen.

5§ För parti som fätt sin partibeteckning registrerad skall finnas ombud. Ombud skall anmälas till centrala valmyndigheten inom cen månad efter det att registreringen av beteckningen kungiorts enligt 7 §.

6 & Registrerad partibeteckning skall avföras ur registret, om

1. partiet begär det,

2. partiet ej vid två på varandra följande ordinarie val till riksdagen eller val i hela riket av landstingsmän eller kommunfullmäk tige anmält kandidater enligt 8 § eller

3. partiet underlåter att anmäla ombud enligt 5 §.

78 När partibeteckning registrerats eller avförts ur registret, skall centrala valmyndigheten kungöra detta i Post- och Inrikes tidningar.

88 För att registrerad partibeteckning skall åtnjuta skydd vid val skall partiet hos centrala valmyndigheten som kandidater anmäla

för val till riksdagen i viss valkrets minst fyra och högst femton personer och

för val av landstingsmän eller kommunfullmäktige minst fyra och högst tio personer i landstingskommunen eller kommunen.

Centrala valmyndigheten bestämmer inför varje val när anmälan av kandidater senast skall göras. Kungörelse härom skall föras in i Post- och Inrikes tidningar.

Anmälan av kandidater göres skriftligen av partiets ombud eller av person som ombudet utsett. Till anmälningshandlingen skall fogas skriftlig förklaring från varje kandidat att han givit partiet tillstånd att anmäla honom.

98 Finner centrala valmyndigheten anledning till anmärkning mot anmälningshandlingen eller handling som åtföljer denna, skall myndigheten genast underrätta den som gjort anmälan. Därvid skall anges tid för ändring och komplettering av anmälningshandlingen. Därefter skall centrala valmyndigheten så snart som möjligt slutligt pröva ärendet.

Har det ej visats att anmäld kandidat givit partiet tillstånd att anmäla honom, skall hans namn på anmälningshandlingen anses obefintligt.

10 8 Centrala valmyndigheten upprättar för varje slag av val och för varje riksdagsvalkrets, landstingskommun och kommun listor över de kandidater som partierna anmält. Listorna skall sändas till postverket. Skall röstning äga rum hos utlandsmyndighet eller på fartyg, skall listorna om möjligt sändas även till myndigheten och fartygets befälhavare. Listorna för varje riksdagsvalkrets, landstingskommun och kommun skall så snart som möjligt tillställas länsstyrelsen.

113 Talan mot centrala valmyndighetens beslut i registrerings- eler anmälningsärende föres hos regeringsrätten genom besvär.

6 kap. Valsedlar

18 Till valsedlar skall användas särskilda blanketter som tillhandahålles av centrala valmyndigheten.

28 Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. För val till riksdagen skall användas gula, för val av landstingsmän blå och för val av kommunfullmäktige vita valsedlar.

På valsedel skall finnas partibeteckning. Valsedel bör dessutom innehålla

1. namn på en eller flera kandidater,

2. beteckning som visar för vilken valkrets sedeln är avsedd (valkretsbeteckning) samt

3. uppgift om det val för vilket sedeln gäller (valbeteckning).

Kandidat skall anges på sådant sätt att det klart framgår vem som avses. Vid kandidatnamn bör därför utsättas kandidatens personnummer eller annan identifieringsuppgift.

3§ Om valsedel upptager mer än ett kandidatnamn, skall namnen upptagas i en följd under varandra och förses med nummer som visar ordningen mellan dem.

Namnen gäller själva valet samt, i den mån de ej därvid tages i anspråk, val av ersättare för riksdagsledamöter och val av suppleanter för landstingsmän och kommunfullmik tige.

Upptager valsedel med registrerad partibeteckning namn på kandidater, skall valsedeln, för att beteckningen skall åtnjuta skydd vid valet, som första namn upptaga namnet på kandidat som tagits upp på listan över kandidater partiet anmält.

48 Etter beställning av parti, som är representerat i den församling valet gäller, tillhandahåller centrala valmyndigheten partiet blanketter till valsedlar till det antal partiet önskar.

Göres beställning av annat parti än som anges i första stycket eler av annan än den som är behörig företrädare för partiet, tillhandahåller centrala valmyndigheten blanketter till valsedlar endast om beställaren betalar blanketterna 1 förskott.

5§ Om parti är eller genom valet blir representerat i den församling valet gäller, svarar statsverket för kostnaden för blanketter till valsedlar till ett antal som motsvarar, i fråga om val till riksdagen fyra gånger antilet röstberättigade i valkretsen och i fråga om annat val fyra gånger antalet röstberättigade i valet.

68 Hur blanketter till valsedlar betalats i förskott och har valsedlarna använts för parti som enligt 5 8 är berättigat att få valsedelsblanketter kostnadsfritt vid valet, skall förskottet efter ansökan äterbetalas i den män antalet valsedlar som partiet får kostnadsfritt därigenom cj kommer att överstiga, I fråga om val till riksdagen fyra gänger antalet röstberättigade i valkretsen och i fråga om annat val fyra gånger antalet röstberättigade vid valet. Belopp som äterbetalas tillställes partiet oavsett vem som erlagt förskottet.

78 Om beställaren begär det, förser centrala valmyndigheten utan särskild ersättning valsedelsblanketterna med partibeteckning, kandidatnamn samt valkrets- och valbeteckningar.

Centrala valmyndigheten får förse valsedelsblanketter och valsedlar med särskild siffer- eller bokstavsbeteckning (listtypbeteckning).

88 När val skall förrättas, bestämmer centrala valmyndigheten den sista dag då beställning av valsedlar skall ha gjorts för att leverans skall Kunna ske trettio dagar före valdagen. För särskilda fall får bestämmas senare dag för beställning och, om det behövs, även senare dag för leverans. Kommer beställning in senare än centrala valmyndigheten bestämt. fullgöres leverans endast om betalning erlägges i förskott och endast

under förutsättning att leveransen kan ske före valdagen och utan att leveransen av tidigare gjorda beställningar försenas.

98 I lokal där röstning äger rum skall väljarna för varje val ha tillgång till

1. valsedlar som försetts med parti- och valbeteckning för parti vilket är representerat i riksdagen (partimarkerade valsedlar) samt

2, blanketter till valsedlar.

Partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter enligt första stycket tillhandahäålles genom centrala valmyndighetens försorg.

108 Talan mot centrala valmyndighetens beslut i ärende som avses I detta kapitel föres hos regeringsrätten genom besvär.

Centrala valmyndigheten har rätt att erhålla biträde av länsstyrelse i ärende som avses i detta kapitel.

7 kap. Röstkort m. m. 18 Vid val skall, i den män centrala valmyndigheten ej förordnar annat, för var och en som enligt gällande röstlängd är röstberättigad vid valet upprättas röstkort med uppgifter om den röstberättigade. Röstkortet skall dessutom innehålla uppgifter om valet till ledning för den röstberättigade.

För röstberättigad som ej har känd adress upprättas röstkort endast om han begär det.

28 Röstkort upprättas för den som är upptagen i allmän röstlängd av lokala skattemyndigheten och för den som är upptagen i särskild röstlängd av länsstyrelsen. Röstkorten skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar före valdagen eller, vid annat val än ordinarie val till riksdagen och val i hela riket av landstingsmän och kommun fullmäk tige , senast 20 dagar före valdagen.

För val som äger rum samtidigt upprättas gemensamt röstkort.

38 Har röstberättigad förlorat sitt röstkort eler har röstkortet ej kommit honom till handa, är han berättigad att efter framställning få ett duplettröstkort.

Framställning om duplettröstkort göres hos den myndighet som enligt 28 har att upprätta röstkortet. Duplettröstkort får ej lämnas ut senare än dagen före valdagen. Vid framställningen skall sökanden uppge

1. sitt fullständiga namn och personnummer samt

2. sitt hemvist i den ort där han är uppförd i allmän röstlängd eller, om han är uppförd i särskild röstlängd, hemvistet i den ort i riket där han senast var kyrkobok förd.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning, om den röstberättigade önskar fi röstkort innan röstkorten blivit översända till de röstberättigade. Röstkort får dock icke utlämnas innan den röstlängd som skall gälla vid valet kommit till stånd enligt 4 kap. 5 eller 17 §.

48 Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om tid och sätt för röstning och om de bestämmelser i Övrigt som gäller för valet.

8 kap. Allmänna bestämmelser om röstningen

18 Röstning sker på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av vistelse utom riket eller på annan ort inom riket eller av annat skäl finner sig vara förhindrad att rösta på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen i röstlängd, får rösta på postanstalt inom riket, hos svensk utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg i utrikes fart. Om flera val äger rum samtidigt, skall väljare som röstar på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga val som han vill deltaga i.

28 Väljaren skall själv lämna sin valsedel till valförrältaren eller, om röstningen sker på postanstalt, hos utlandsmyndighet eter på fartyg, till röstmottagaren där. Om avlämnande av valsedel genom bud (röstning med valsedelsförsändelse) föreskrives i I I kap.

38 Väljare bör vid röstning i valloka! medföra sitt röstkort. Röstning på postanstalt, hos uttandsmyndighet eller på fartyg får icke ske utan att röstkortet avlämnas. Väljare som innehar sjöfartsbok fär dock rösta på fartyg utan att röstkort avlämnas. I sådant fall skall röstmottagaren upprätta ett adresskort för honom.

48 Vid röstning i vallokal lägger väljaren för varje val in sin valsedel i ett valkuvert och lämnar kuverten till valförrättaren. Mottagna valkuvert samlas upp i valurna. En valurna användes för vart och ett av de samtidiga val som förrättas i vallokalen.

58 Vid röstning på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg lägger väljaren för varje val in sin valsedel i ett valkuvert och lämnar kuverten till röstmottagaren. Denne lägger in mottagna kuvert tillsammans med väljarens röstkort i ett ytterkuvert som tillslutes.

6 & Har röstning skett på postanstalt, sänder röstmoöttagaren iordningställda ytterkuvert till vederbörande valnämnd. Har röstning skett hos utlandsmyndighet eller på fartyg, sänder röstmottagaren iordningställda ytterkuvert till centrala valmyndigheten.

| 15

78 Vid röstning med valsedelstförsändelse lägger väljaren för varje val in sin valsedel i ett innerkuvert. lordningställda kuvert lägges därefter in i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse som tillslutes. Detta lämnas genom bud till valförrättaren eller röstmottagaren.

Avlimnas valsedelsförsändelse i vallokal, öppnar valförrättaren ytterkuvertet och lägger de innerkuvert som väljaren iordningställt i valurna.

Avlämnas valsedelsförsändelse på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg, lägger röstmottagaren in försändelsen tillsammans med väljarens röstkort i ett ytterkuvert. Med ytterkuvertet förtares därefter så som anges i 6 §.

8§ Kuvert tillhandahålles endast genom centrala valmyndighetens för- SOrg,

Valkuvert och innerkuvert för valsedelsförsändelse skall vara så beskaffade att färgen på inneliggande valsedel kan iakttagas utan att valhemligheten röjes.

Ytterkuvert som skull användas vid röstning på postanstalt, hos

utlandsmyndighet eller på fartyg skall vara försett med fönster.

98 Valkuvert tillställes valnämnder och röstmottagare. Ytterkuvert som avses i 5 § tillställes röstmottagare.

Valkuvert får lämnas ut endast i samband med röstning. Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall i god tid före valet finnas tillgängliga

I. hos valnämnden och hos de personer ät vilka nämnden uppdragit att tillhandagä väljarna i sådant hänseende,

2. på postanstalt,

3. hos utlandsmyndighet och på fartyg där röstning skall äga rum.

Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall dessutom på begäran kostnadsfritt tillhandahällas parti som är representerat i riksdagen.

108 Röstning äger rum inför öppna dörrar. I lokal där röstning äger rum skall finnas ett lämpligt antal avskilda platser där väljaren utan insyn kan lägga in sina valsedlar i valkuvert.

Befinner sig nägon, när tiden för röstningen gär ut, i röstningslokalen eller på anvisad plats intill denna men har han ej hunnit rösta, skall han ges tillfälle till det.

18 Den som uppehäller sig i röstningslokalen eHer utrymme därintill är skyldig att rätta sig efter de föreskrifter som valförrättare eller röstmottagare meddelar för att trygga röstningens genomförande. Uppstär oordning som ej kan avstyras, har valförrättaren eller röstmottagaren rätt att avbryta röstningen.

Avbrytes röstning i vallokal, skall valurna förseglas under två olika sigill samt om möjligt ställas i säkert förvar. När röstningen återupptages, skall valförrättaren visa de närvarande att förseglingen är obruten.

Avbrytes röstning på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg, skall mottagna ytterkuvert under avbrottet förvaras på betryggande sätt.

Tal får ej hållas i röstningslokal eller i anslutande utrymme. Ej heller fär tryckta eller skrivna upprop sättas upp eller delas ut till väljarna på sädan plats.

128 llokal där röstning äger rum skall ett exemplar av denna lag finnas ullgänghigt.

I vallokal skall finnas anslagna de listor som centrala valmyndigheten upprättat över de kandidater som partierna anmält för valen i den valkrets till vilken valdistriktet hör. På postanstalt där röstning äger rum skall listor finnas tillgängliga för samtliga valkretsar. Listor för samtliga valkretsar bör finnas tillgängliga även hos utlandsmyndighet och på fartyg där röstning äger rum.

13 § Protokoll skall föras över valförrättning ! vallokal enligt formulär som fastställes av centrala valmyndigheten.

På postanstalt, hös utlandsmyndighet och på fartyg skall fortlöpande anteckningar föras över röstningen.

14 § Väljare, som på grund av kroppsligt fel icke kan avge sin röst i föreskriven ordning, får vid röstningen anlita biträde som han utsett.

158 Atgärd eller anordning som det enligt denna lag åligger kommun, valnämnd eller valförrättare att vidtaga eller ombesörja bekostas av kommunen.

9 kap. Särskilda bestämmelser om röstning i vallokal 18 Vallokab skall hällas öppen för röstning mellan klockan 8 och 21. Centrala valmyndigheten far bestämma att vallokalen i visst valdistrikt skall vara Öppen för röstning kortare tid än nu sagts, om det kan antagas att väljarna likväl har tillfredsställande möjligheter att utöva sin rösträtt.

28 När vallokalen har öppnats för röstning, visar valförrättaren de närvarande att varje valurna är tom. Härefter får röstningen börja.

38 Röstningen gär till på följande sätt.

När väljaren kommer in i vallokalen, för han ett valkuvert för vart och ett av valen. Han uppsöker därefter en av de avskilda platserna och lägger där för varje val in sin valsedel i ett valkuvert. Valsedel får ej vikas.

Väljaren lämnar iordningställda valkuvert till valförrättaren. Om denne begär det, skall väljaren uppge siti fullständiga namn, sin födelsetid och sitt hemvist inom valdistriktet eller, om han är upptagen i särskild röstlängd. hemvistet i den ort i riket där han senast var kyrkobokförd. Valförrättaren kontrollerar att väljaren är upptagen som röstberättigad i röstlängden, att han ej redan röstat i valet, att han ställt i ordning endast

ett valkuvert för varje val och att kuvert ej är försett med obehörig märkning. Valförrättaren lägger därefter i väljarens närvaro valkuverten i valurnorna. I samband härmed antecknas i röstlängden att väljaren röstat.

48 Är valkuvert tomt eller försett med obehörig märkning, får det ej mottagas. Detsamma gäller om det ej klart framgår att kuvert innehåller valsedel. Har väljaren lämnat mer än ett valkuvert för något val, får endast ett av dessa mottagas. Om väljaren begär det, skall samtliga kuvert för det valet återlämnas till honom.

58& När vallokalen stängts för röstning och de som är närvarande fått tillfälle att lämna sina valsedlar, förklaras röstningen avslutad. 63 Kommunen skall tillhandahålla lämpliga vallokaler. I anslutning till vallokalen eller i denna skall anordnas lämplig plats där de partier som deltager i valen kan lägga ut sina valsedlar. Valförrättaren skall tillse att väljarna där har tillgång till blanketter för valsedlar och partimarkerade valsedlar för parti som är representerat i riksdagen.

78 Kommunen bör på valdagen ordna med valskjutsar för de väljare som bor avlägset eller isolerat och som endast med avsevärd kostnad eller

tidsspillan kan infinna sig i vallokalen.

10 kap. Särskilda bestämmelser om röstning på postanstalt, hos utlandsmyndighet och på fartyg Röstning på postanstalt 1 § Röstning får ske på varje postanstalt inom riket från och med den adertonde dagen före valdagen till och med valdagen, om ej annat följer av 2 8.

28 Röstning på postanstalt äger rum under tid då postanstalten är öppen för allmänheten. På valdagen skall postanstalt vara öppen för röstmottagning minst en timme före klockan 11 och minst en timme efter klockan 15. Vid val av landstingsmän och kommunfullmäktige som ej omfattar hela riket får dock centrala valmyndigheten bestämma att röstmottagning ej skall anordnas på valdagen.

Finns flera postanstalter inom samma ort, får centrala valmyndigheten på förslag av postverket bestämma att röstning skall ske endast på någon eller några av postanstalterna. På förslag av postverket får myndigheten begränsa den tid då röstning får ske på postanstalt före valdagen. Röstning skall dock alltid kunna äga rum under minst en timme varje dag

då postanstalten är öppen för allmänheten.

Inrättas med anledning av valet postanstalt vid sjukhus, ålderdomshem, fångvårdsanstalt eller liknande vårdinrättning eller vårdanstalt, äger röstning där rum på tid som postverket bestämmer efter samråd med vårdinrättningens eller vårdanstaltens ledning, dock tidigast sjunde dagen före valdagen.

2 Riksdagen 1972. I saml. Nr 105

I8

3 § Röstmottagare på postanstalt är den som postverket utser.

4§ Röstning på postanstalt gär till på följande sätt.

När väljaren visat upp sitt röstkort för röstmoöttagaren, får han av denne ett valkuvert för vart och ett av valen. Han uppsöker därefter en av de avskilda platserna och lägger där för varje val in sin valsedel i ett valkuvert. Valsedel får ej vikas.

Väljaren lämnar valkuvert och röstkortet till röstmottagaren. Denne kontrollerar att väliaren ställt i ordning endast ett valkuvert för varje val och att kuvert ej är försett med obehörig märkning. Därefter lägger röst mottagaren i väljarens närvaro in mottagna valkuvert i ett ytterkuvert tillsammans med väljarens röstkort, vilket placeras närmast ytterkuvertets fönster, och tillsluter ytterkuvertet. Röstmottagaren tar slutligen hand om ytterkuvertet samt antecknar på en särskild förteckning väljarens namn, den valnämnd till vilken ytterkuvertet skall sändas och det värdepostnummer som finns på kuvertet.

Väljare som ej är känd för röstmoöttagaren skall legitimera sig. Gör han ej det, får han icke rösta.

58 Är valkuvert tomt eller försett med obehörig märkning. fär det ej mottagas. Detsamma gäller om det ej klart framgår att kuvert innehåller valsedel. Har väljaren lämnat mer än ett valkuvert för något val, fär endast ett av dessa mottagas. Om väljaren begär det, skall samtliga kuvert för det valet äterlämnas till honom.

6§ Röstmottagare skall sända mottagna ytterkuvert till valnämnden i den kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd eller, om väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till valnämnden i den kommun inom vilken den vallokal är belägen där den särskilda röstlängden enligt 4 kap. 20§ skall finnas tillgänglig. Försändelsen skall anordnas som värdepost.

Röstning hos utlandsmyndighet 78 När val skall förrättas, bestämmer centrala valmyndigheten efter samräd med utrikesdepartementet hos vilka svenska utlandsmyndigheter röstning skall äga rum. Vid val som ej omfattar hela riket får dock centrala valmyndigheten bestämma att röstning hos svensk utlandsmyndighet ej skall äga rum.

Röstning hos utlandsmyndighet får börja tidigast den adertonde dagen före valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas vara centrala valmyndigheten till handa senast klockan 12 dagen före valdagen. .

Utlandsmyndighetens chef bestämmer när och var röstning äger rum hos myndigheten samt kungör tid och ställe för röstningen.

Röstmottagare hos utlandsmyndighet är myndighetens chef eller den han utser.

883 Röstning hos utlandsmyndighet går till på följande sätt.

När väljaren visat upp sitt röstkort för röstmottagaren, får han av denne ett valkuvert för vart och ett av valen. Han uppsöker därefter en av de avskilda platserna och lägger där för varje val in sin valsedel i ett valkuvert. Valsedel får ej vikas.

Väljaren lämnar valkuvert och röstkortet till röstmottagaren. Denne kontrollerar att väljaren ställt i ordning endast ett valkuvert för varje val och att kuvertet ej är försett med obehörig märkning. Därefter lägger röstmottagaren i väljarens närvaro in mottagna valkuvert i ett ytterkuvert tillsammans med väljarens röstkort, vilket placeras närmast ytterkuvertets fönster, och tillsluter ytterkuvertet. Röstmottagaren tar slutligen hand om ytterkuvertet samt antecknar på en särskild förteckning väliarens namn, den valnämnd till vilken ytterkuvertet skall sändas och det värdepostnummer som finns på kuvertet.

Väljare som ej är känd för röstmottagaren skall legitimera sig. Gör han ej det, får han icke rösta.

98 Är valkuvert tomt eller försett med obehörig märkning, får det ej mottagas. Detsamma gäller om det ej klart framgår att kuvert innehåller valsedel. Har väljaren lämnat mer än ett valkuvert för något val, får endast ett av dessa mottagas. Om väljaren begär det, skall samtliga kuvert för det valet återlämnas till honom.

108 Röstmottagare skall sända mottagna ytterkuvert och den i 8 § omnämnda förteckningen till centrala valmyndigheten. Sändes kuvert med posten, skall försändelsen anordnas som värdepost.

1138 Centrala valmyndigheten förtecknar fortlöpande de ytterkuvert som kommer in från utlandsmyndighet. Myndigheten sänder därefter mottagna ytterkuvert till valnämnden i den kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd eller, om väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till valnämnden i den kommun, inom vilken den vallokal är belägen där den särskilda röstlängden enligt 4 kap. 20 § skall finnas tillgänglig. Försändelsen skall anordnas som värdepost.

Röstning på fartyg 128 När val skall förrättas, bestämmer centrala valmyndigheten på vilka svenska fartyg i utrikes fart som röstning skall äga rum. Vid val som ej omfattar hela riket får dock centrala valmyndigheten bestämma att röstning på svenskt fartyg i utrikes fart ej skall äga rum.

Rätt att rösta på fartyg där röstning anordnas har den som tillhör fartygets besättning eller annan personal på fartyget eller är passagerare där.

138 Röstning på fartyg får börja tidigast den fyrtiofemte dagen före valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas vara centrala valmyndigheten till handa senast klockan 12 dagen före valdagen.

Fartygets befälhavare bestämmer när och var röstning äger rum samt underrättar dem som befinner sig ombord om tid och ställe för röstningen.

Röstmottagare på fartyg är fartygets befälhavare eller den han utser.

148 I fråga om röstning på fartyg äger 8- 10 §8 motsvarande tillämpning. Röstmottagare på fartyg får dock lämna mottagna ytterkuvert till svensk utlandsmyndighet som centrala valmyndigheten bestämmer för vidarebefordran till centrala valmyndigheten.

Kan väljaren ej förete röstkort men innehar han sjöfartsbok, skall röstmottagaren i stället upprätta ett adresskort för honom med ledning av sjöfartsboken och de uppgifter han kan lämna. Adresskortet lägges in i ytterkuvertet tillsammans med valkuvert som väljaren avgivit. 158 I fråga om ytterkuvert som kommer in till centrala valmyndigheten från röstmottagare på fartyg äger 11 § motsvarande tillämpning.

16 3 Röstmottagare på fartyg har rätt till ersättning av statsverket för nödvändiga utgifter för uppdragets fullgörande enligt de närmare bestämmelser som meddelas av centrala valmyndigheten.

11 kap. Särskilda bestämmelser om röstning med valsedelsförsändelse 13 Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin make. Sådan valsedelsförsändelse anordnas på följande sätt.

Väliaren lägger för varje val själv in sin valsedel i ett innerkuvert. I närvaro av ett vittne lägger han sedan in iordningställda innerkuvert i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter tecknar väljaren på ytterkuvertet försäkran på heder och samvete att han förfarit på detta sätt. Vittnet intygar skriftligen att väljaren egenhändigt undertecknat försäkran. Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller makens barn får ej vara vittne.

Valsedelsförsändelse får vara anordnad tidigast 18 dagar före valdagen. Försändelse som lämnas på fartyg får dock vara anordnad 45 dagar före valdagen. Dagen för försändelsens anordnande anges på ytterkuvertet.

28 Valsedelsförsändelse från den som är gift lämnas på valdagen i

vallokalen för det valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängd. Sådan försändelse får lämnas också på postanstalt, hos utlandsmyndighet cHher på fartyg där röstning äger rum.

38 Väljare, som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen i röstlängd, får lämna valsede! genom bud. Bud får den vara som är väljarens barn, barnbarn, fader, moder eller syskon eller hans vårdare och

som fyllt 18 år. Sådan valsedelsförsändelse anordnas på följande sätt.

Väljaren lägger för varje val själv in sin valsedel i ett innerkuvert. I

närvaro av budet och ett vittne lägger han sedan in iordningställda innerkuvert i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter tecknar väljaren på ytterkuvertet försäkran på heder och samvete att han förfarit på detta sätt samt att han av anledning som anges i första stycket ej kan inställa sig för röstning i vallokalen för valdistriktet. Budet och vittnet intygar skriftligen att väljaren egenhändigt undertecknat försäkran samt att något förhållande som strider mot innehållet ej är känt för dem, Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller makens barn får ej vara vittne.

Valsedelsförsändelse får vara anordnad tidigast 18 dagar före valdagen. Dagen för försändelsens anordnande anges på ytterkuvertet.

48 Valsedelsförsändelse enligt 3 8 lämnas i vallokalen för det valdistrikt

där väljaren är upptagen i röstlängd. Sådan försändelse får lämnas även på

postanstalt där röstning äger rum.

5838 Lämnas valsedelstörsändelse i vallokal, kontrollerar valförrättaren att väljaren är upptagen som röstberättigad i röstlängden, att han ej redan röstat i valet, att försändelsen anordnats på föreskrivet sätt och inom föreskriven tid samt att ytterkuvertet är tillslutet. Därefter bryter valförrättaren ytterkuvertet och kontrollerar att iordningställda innerkuvert är av föreskriven beskaffenhet, att väljaren ställt i ordning endast ett innerkuvert för varje val samt att innerkuvert ej är försett med obehörig märkning. I närvaro av den som lämnat valsedelsförsändelsen lägger därefter valförrättaren mottagna innerkuvert i valurnorna. I samband härmed antecknas i röstlängden att väljaren röstat.

68 Lämnas valsedelsförsändelse på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg, kontrollerar röstmottagaren att försändelsen anordnats på föreskrivet sätt och inom föreskriven tid samt att ytterkuvertet är tillslutet. I närvaro av den som lämnat valsedelsförsändelsen lägger därefter röstmottagaren in försändelsen i ett ytterkuvert med fönster tillsammans med väljarens röstkort, vilket placeras närmast ytterkuvertets fönster, och tillsluter ytterkuvertet. Röstmottagaren tar slutligen hand om ytterkuvertet samt antecknar på en särskild förteckning väljarens namn, den valnämnd till vilken ytterkuvertet skall sändas och det

värdepostnummer som finns på kuvertet.

78 Föreligger brist eller felaktighet i något hänseende som valförrättaren eller röstmottagaren skall kontrollera enligt 5 eller 6 §, skall valsedelsförsändelsen eller innerkuvertet ej mottagas. Detsamma gäller om innerkuvert är tomt eller om det ej klart framgår att kuvert inne håller valsedel. Har väljaren ställt i ordning mer än ett innerkuvert för något val, får ej något av dessa mottagas. Innerkuvert som ej mottages skall före återlämnandet läggas in i ett särskilt kuvert som tillslutes.

12 kap. Den vidare behandlingen av röster som avgivits på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg

13 Ytterkuvert, som före valdagen kommer in till valnämnden frän röstmottagare på postanstalt eller från centrala valmyndigheten, sorteras på valdistrikt. Ytterkuverten sändes därefter till valförrättarna i valdistriktet. Översändandet bör ske i sådan tid att ytterkuverten är valförrättarna till handa när röstningen i vallokalen där börjar. Före översändandet skall ytterkuverten läggas in i särskilda omslag som förseglas och förses med anteckning om det antal ytterkuvert varje omslag innehåller.

I avbidan på att översändandet till valförrättarna sker skall ytterkuverten förvaras på betryggande sätt.

28 Ytterkuvert som på valdagen kommer in till valnämnden. sändes till valförrättarna i valdistriktet, om kuverten kan beräknas vara valförrättarna till handa innan röstningen i vallokalen slutar. Före översändandet skall de åtgärder vidtagas som anges i I $. Kommer ytterkuvert in till valnämnden efter valdagen eller så sent denna dag att de cj kan beräknas komma valförrättarna till handa innan röstningen i vallokalen slutar, skall valnämnden behålla dem och förfara med dem på sätt som anges i 13 kap. 9 3.

38 Valnämnden skall i särskilt protokoll fortlöpande anteckna de åtgärder som nämnden vidtager med inkomna ytterkuvert. Protokollet föres enligt formulär som fastställes av centrala valmyndigheten.

4 8 Omslag med ytterkuvert som sänts till valdistrikten förvaras där obrutna till dess röstningen i vallokalen förklarats avslutad och rösträkning enligt 13 kap. I & påbörjas. I protokollet antecknas antalet mottagna omslag och det antal ytterkuvert som omslagen enligt anteckning på dem innehåller.

Kommer omslag med ytterkuvert valförrättarna till handa etter det att röstningen i valdistriktet avslutats, skall omslaget ej brytas utan ätersändas till valnämnden efter förrättningens slut enligt 13 kap. 7 §. Om återsändandet skall anteckning göras i protokollet.

Om förhållandena medger det, får valförrättarna under pågående

röstning företaga åtgärder enligt 13 kap. 3—5 §§ beträffande ytterkuvert som kommit in till valdistriktet. Därvid skall dock iakttagas att anteckning vid väljarens namn i röstlängden göres innan ytterkuvertet brytes samt att valkuvert och innerkuvert, som efter granskning befunnits vara i behörigt skick, skall åter läggas in i ytterkuvertet tillsammans med väljarens röstkort. Innerkuvert skall dessförinnan åter läggas in i ytterkuvert för valsedelsförsändelse. Först när röstningen förklarats avslutad får valkuvert och innerkuvert läggas i urna.

58 Den omständigheten att det i röstlängd antecknats att väljare röstat

på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg utgör ej hinder för honom att rösta i vallokalen. Innan han får rösta där skall det ytterkuvert som härrör från honom tagas fram och läggas in i ett särskilt kuvert som tillslutes och förses med anteckning om innehållet. Om vad

sålunda förevarit skall anteckning göras i protokollet.

13 kap. Preliminär rösträkning

Preliminär rösträkning i vallokal 18 Omedelbart efter det att röstningen i vallokal förklarats avslutad, räknar valförrättarna preliminärt de avgivna rösterna. Har val till riksdagen förrättats samtidigt med annat val, räknas riksdagsvalet först. Rösträkningen skall genomföras utan avbrott.

28 Har flera val förrättals samtidigt, sker den preliminära rösträkningen gemensamt för alla valen sävitt gäller åtgärder som avses i 3--5 §§.

3§ Rösträkningen inledes med att från valnämnden inkomna omslag med ytterkuvert brytes. Ytterkuverten räknas och antalet antecknas i protokollet. Därefter granskas ytterkuverten. Därvid kontrolleras att

1. ytterkuvert icke blivit öppnat efter tillslutandet,

2. samma väljare icke avgivit mer än ett ytterkuvert,

3. väljaren är röstberättigad i valdistriktet,

4. väljaren icke röstat i vallokalen under valdagen.

I fall då de nämnda kraven är uppfyllda, förfares med ytterkuvert på sätt som föreskrives i 4 §. I annat fall lägges ytterkuvert åt sidan. Ytterkuvert, som lagts åt sidan, lägges därefter in i ett eller flera särskilda kuvert som tillslutes och förses med anteckning om innehållet.

4& När kontroll enligt 3 38 skett, öppnas de ytterkuvert som ej lagts åt

sidan och inneliggande röstkort, adresskort, valkuvert och valsedelsför-

sändelser tages ut.

Valkuverten granskas. Därvid kontrolleras att kuvert är av föreskriven beskaffenhet och ej försett med obehörig märkning. Godkända valkuvert lägges i urnorna. I samband därmed antecknas vid väljarens namn i röstlängden att han utövat sin rösträtt.

Valsedelsförsändelserna granskas. Därvid kontroHeras att varje försändelses ytterkuvert är av föreskriven beskaffenhet och tillslutet, att det

icke blivit öppnat efter tillslutandet samt att väljarens förklaring och

vittnesintyget är i behörigt skick. Därefter brytes ytterkuvertet. Innerkuverten granskas. Därvid kontrolleras att de är av föreskriven beskaffenhet, att väljaren ställt i ordning endast ett innerkuvert för varje val och att innerkuvert ej är försett med obehörig märkning, Godkända innerkuvert lägges i urnorna. I samband därmed antecknas vid väljarens namn i röstlängden att han utövat sin rösträtt.

58 Föreligger brist eller felaktighet i något hänseende som valförrättaren skall kontrollera enligt 4 §, skall bristfälligt kuvert tillsammans med väljarens röstkort eHer adresskort åter läggas in i ytterkuvertet. Detsamma gäller om innerkuvert är tomt eller om det ej klart framgår att kuvert innehåller valsedel. Innerkuvert skall dessförinnan åter läggas in i ytterkuvert för valsedelsförsändelse. Ytterkuverten lägges i sin tur in i ett eller flera särskilda kuvert som tillslutes och förseglas under minst två olika sigill och förses med anteckning om innehållet.

6 8 Sedan de i 3- 538 föreskrivna åtgärderna vidtagits, förfares för varje val för sig på följunde sätt.

1. Val- och innerkuvert tages ut ur urnan och räknas. Antalet personer som enligt röstlängd deltagit i valet räknas. Antalet kuvert och röstande antecknas i protokollet. Överensstämmer de framräknade siffrorna ej med varandra, anges i protokollet den sannolika orsaken till skillnaden.

2. Valsedlarna tages ut ur kuverten. Innehåller kuvert mer än en valsedel, lägges valsedlarna tillbaka i kuvertet. Sådana kuvert räknas och lägges in i ett särskilt kuvert som tillslutes och förses med anteckning om innehållet.

3. Kan det antagas att valsedel är ogiltig enligt 14 kap. 4 § lägges valsedeln åt sidan. Valsedlar som lagts åt sidan lägges därefter in i ett eller flera särskilda omslag som tillslutes och förses med anteckning om antalet valsedlar som omslaget innehåller.

4. Övriga valsedlar ordnas i grupper efter partibeteckning. Inom varje parti ordnas valsedlarna i grupper så att valsedlar med partibeteckning och kandidatnamn i tryck bildar en grupp, partimarkerade valsedlar en andra grupp och valsedlar som väljaren själv ställt i ordning en tredje grupp. Valsedlar med partibeteckning och kandidatnamn i tryck ordnas därefter så att valsedlar med samma listtypbeteckning bildar en grupp och sädana valsedlar med ändringar eller tillägg bildar en grupp. Antalet valsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet, liksom sammanlagda antalet valsedlar för varje parti. Valsedlarna lägges därefter partivis in i särskilda omslag. På omslagen antecknas vilket partis valsedlar omslaget innehåller och valsedlarnas antal.

5. De särskilda kuverten och omslagen förses med uppgift om valdistriktet och förseglas med minst två olika sigill. Sigillen avtryckes i protokollet.

7 8 Protokollet underskrives av ordföranden och två av de närvarande valförrättarna. Därmed är förrättningen avslutad.

Omedelbart därefter sändes röstlängd, protokoll! och de särskilda

kuvert och omslag som avses i 6 8 till valnämnden. Sker insändandet med

posten, skall försändelsen anordnas som värdepost.

8§ Det åligger valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i 7 8 kommit in till nämnden och att, om sä ej är fallet, infordra det som fattas.

Valnämnden behåller röstlängderna och vidarebefordrar omgäende övrigt material till länsstyrelsen. Sker översändandet med posten, skall försändelsen anordnas som värdepost.

Preliminär rösträkning hos valnämnden 98 Vid offentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske, dock tidigast tisdagen efter valdagen, granskar valnämnden de ytterkuvert som kommit in till nämnden och behållits där samt kuvertens inne håll. Därvid äger 3—5 §§ motsvarande tillämpning. Godkända val- och innerkuvert lägges i urnor. För varje val och valkrets användes en urna. I sämband med att kuvert lägges i urnan antecknas vid väljarens namn i röstlängden att han utövat sin rösträtt.

Avgivna röster räknas. Därvid äger 6 § motsvarande tillämpning.

108 Kommer ytterkuvert in efter förrättningens början, lägges det utan vidare åtgärd åt sidan. Kuvert som lagts åt sidan lägges därefter in i ett eller flera särskilda omslag som tillslutes och förses med anteckning om innehållet.

118 Över förrättning som avses i 9 § föres protokoll enligt formukir som fastställes av centrala valmyndigheten. När förrättningen slutförts, sänder valnämnden omgående röstlängder, protokoll samt iordningställda kuvert och omslag till länsstyrelsen. Sker översändandet med posten, skall försändelsen anordnas som värdepost.

14 kap, Slutlig sammanräkning och mandatfördelning Allmänna bestämmelser 18 Den slutliga sammanräkningen verkställes av länsstyrelsen vid offentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats för sammanräkningen. I kungörelsen anges i vilken ordning som de olika valen kommer att räknas, om hinder ej möter. Kungörelsen skall anslås hos länsstyrelsen och på kommunernas anslagstavlor samt senast dagen före sammanräkningens början införas i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom länet.

Före sammanräkningens början skall länsstyrelsen ha tillsett att de handlingar som behövs för sammanräkningen har kommit in frän valnämnden i den kommun sammanräkningen avser. Är inkomna handlingar ofullständiga eller ej i behörigt skick, skall länsstyrelsen infordra det som fattas eller, om det behövs, inhämta uppgift om anledningen till att handlingarna är ofullständiga eller ej i behörigt skick.

28 Vid den slutliga sammanräkningen prövar länsstyrelsen valsedlarnas giltighet och meddelar de beslut som denna prövning och de vid röstningen förda protokollen föranleder.

Har avgivna valsedlar ej förvarats på föreskrivet sätt, skall de förklaras ogiltiga, om det ej kan antagas att obehörig åtgärd ej vidtagits med dem.

Över förrättning hos länsstyrelsen föres protokoll enligt formulär som

fastställes av centrala valmyndigheten.

3§ I fråga om riksdagsval bestämmer länsstyrelsen ordningen mellan kandidatnamnen på partiernas valsedlar i valkretsen i den utsträckning som behövs för utseende av riksdagsledamöter och ersättare för dem.

I fråga om landstings- och kommunfullmäktigval fördelar länsstyrelsen för varje valkrets platserna mellan partierna. Länsstyrelsen fastställer även vilka personer som skall erhålla platserna samt utser suppieanter för landstingsmän och för fullmäktige i kommuner där det skall finnas suppleanter för fullmäktige.

Förrättningen skall genomföras utan dröjsmål. Vid avbrott i förrättningen skall valsedlarna och övriga valhandlingar läggas i säkert förvar. Innan förrättningen äterupptages,skall länsstyrelsen se till att obehörig åtgärd ej vidtagits med valhandlingarna.

48 Valsedel är ogiltig, om den

1. saknar partibeteckning eller upptager mer än en partibeteckning, eller

2. är försedd med kännetecken som uppenbarligen blivit anbragt på valsedeln med avsikt.

Finns i ett vulkuvert mer än en valsedel, är valsedlarna ogiltiga. Innehåller valkuvertet två eller tre valsedlar och bär alla samma partibeteckning, skall dock en valsedel tillgodoräknas det angivna partiet. Namnen på valsedeln anses därvid som obefintliga.

58 Utöver vad som gäller enligt 48 andra stycket skall namn på valsedel anses obefintligt.

1. om kandidaten ej är valbar eller det ej framgår klart vem som avses,

2. om ordningen mellan namnet och annat namn ej framgår klart eler

3. om valsedeln gäller registrerat parti, för vilket anmälts kandidater enligt 5 kap. 8 §, och valsedeln ej som första namn upptager namnet på nägon av de anmälda kandidaterna.

Vid bedömning enligt första stycket 3 av vilket namn som är det första skall hänsyn ej tagas till namn som skall anses obefintligt enligt I.

Riksdagsvalet 68 Ordningen mellan kandidatnamnen inom varje parti fastställes genom särskilda uträkningar. Vid varje: uträkning gäller valsedel endast för ett namn.

Vid den första uträkningen gäller valsedel för det namn som står först på sedeln. Valsedlar med samma första namn bildar en grupp. Varje grupps röstetal räknas fram. Röstetalet är bka med det avtal valsedlar som ingär i gruppen. Samma tal är också jämförelsetal för det namn som står först på gruppens valsedlar. Det namn vars jämförelsetal är störst får den första platsen i ordningen.

Vid varje följande uträkning gäller valsedel för det namn som stär först på sedeln, varvid bortses från namn som redan fått plats i crdningen. Den

eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående uträkning gällde

för det namn som fick plats i ordningen, upplöses och ordnas i nya grupper, så att valsedlar som vid den pågående uträkningen gäller för ett och samma namn bildar en grupp. Övriga befintliga grupper behälles däremot oförändrade. För varje nybildad grupp räknas röstetalet fram. Röstetalet är lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen. För samtliga namn, som deltager i uträkningen, beräknas röstetal och jämtörelsetal.

Röstetalet för ett namn är lika med röstetalet för den grupp eller det sammanlagda röstetalet för de grupper vilkas valsedlar gäller för namnet. Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess röstetal, om icke grupp av valsedlar som gäller för namnet deltagit i besättandet av förut utdelad

plats. Om detta är fallet, erhålles namnets jämförelsetal genom att dess

röstetal delas med det tal som motsvarar den del gruppen tagit i besättandet av plats eller platser som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om flera grupper av valsedlar, som gäller för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1. Platstalet för en grupp beräknas sålunda att

gruppens röstetal delas med det största jämförelsetalet vid uträkningen

närmast före gruppens bildande. Bräktal, som uppkommer vid delning, beräknas med två decimaler. Den sista decimalsiffran får ej höjas.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, får nästa plats i ordningen. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

78 För varje namn som erhållit plats i ordningen enligt 6 § bestämmer länsstyrelsen i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar inom det parti som namnet tillhör särskild ordning mellan namnen pä partiets valsedlar för utseende av ersättare.

Ersättare utses på grundval av de valsedlar som gällde för namnet, när det erhöll plats i ordningen. Vid denna uträkning gäller varje valsedel som hel röst. Med iakttagande av att namn på den som redan fått plats i ordningen anses som obefintligt skall röstvärdet tillgodoräknas det namn som står främst på sedeln. Den som får högsta röstetalet erhåller plats i ordningen. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

883 Sedan de i 6 och 7 §§ föreskrivna åtgärderna vidtagits, lägges valsedlarna in i särskilda omslag, de godkända för sig och de ogiltiga för sig. Omslagen förseglas under minst två olika sigill. Valsedlarna förvaras till utgången av den tid för vilken valet gäller.

Förrättningen avslutas genom att protokollet läses upp. Protokollet sändes genast till centrala valmyndigheten.

93 Centrala valmyndigheten fördelar mandaten i riksdagen på grundval av protokollen från länsstyrelserna och med tillämpning av 16—19 §§ riksdagsordningen. Myndigheten fastställer också vilka personer som skall erhålla mandaten som iedamöter.

Har linsstyrelsen ej bestämt ordning mellan så många namn som behövs för att de mandat som ett parti erhållit i valkretsen skall kunna besättas med ledamöter, skall länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndigheten vid ny förrättning bestämma ytterligare namn i ordningen. Sådan förrättning skall kungöras enligt I 8.

1038 Har kandidat fått plats i ordning i mer än en valkrets eller för mer än ett parti och skulle han till följd därav erhålla mandat i mer än en valkrets eller för mer än ett parti, skall han tillträda det mandat för vilket hans jämförelsetal är störst. Mandat som han ej tillträder skall tillfalla den kandidat som står närmast i tur att erhålla mandat i den valkretsen eller för det partiet. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

118 Sedan mandaten besatts med ledamöter, utser centrala valmyndigheten på grundval av den enligt 7 8 bestämda ordningen mellan kandidatnamnen för varje ledamot lika många ersättare som ledamotens parti fått mandat i valkretsen. Minst tre ersättare skall dock alltid utses för varje ledamot. Vid utseende av ersättare skall bortses från namn på den som valts till ledamot.

Finns ej nägon som enligt första stycket kan utses till ersättare, skall den kandidat inom valkretsen, som enligt 6 8 står i tur att erhålla mandat för partiet, utses till ersättare för ledamoten. Finns ej någon sädan kandidat på partiets valsedlar, skall centrala valmyndigheten med tillämpning av 188 riksdagsordningen bestämma annan valkrets, från vilken ersättaren skall utses, och där till ersättare utse den som stär närmast i tur att erhålla mandat för partiet. För ledamot får finnas endast en ersättare enligt detta stycke. Finns ej någon som sålunda kan utses till ersättare, skall därvid bero.

Om det behövs,skall länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndigheten vid ny förrättning fastställa ordning enligt 6 och 7 §§ mellan namnen på partis valsedlar. Sädan förrättning skall kungöras enligt 1 §.

128 När mandaten fördelats mellan partierna och besatts med ledamöter samt ersättare utsetts, tillkännager centrala valmyndigheten valets utgång genom kungörelse i Post- och Inrikes tidningar. Därmed är valet avslutat. De handlingar som rör valet lägges i säkert förvar och bevaras till utgången av den tid valet gäller.

138 Har ledamot avgått före utgången av den tid för vilken han blivit vald, utser centrala valmyndigheten till ny ledamot i hans ställe den

ersättare som enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen står i tur att inträda. Kan mandatet ej besättas med ersättare, skall det vara obesatt under återstoden av valperioden.

Har till ny ledamot utsetts den som enligt 11 §& andra stycket varit utsedd till ersättare för den avgångne ledamoten, utses ersättare för honom enligt 11 §. Har mandat besatts med ledamot från annan valkrets än den för vilken den avgångne varit utsedd och blir mandatet ledigt på nytt, skall vid tillämpning av första stycket anses som om mandatet vid valet tilldelats den senast avgångnes valkrets. Ersättare för annan ledamot, som trätt i stället för avgången ledamot, är de övriga personer som skulle ha varit ersättare för den avgångne ledamoten.

14 8 Har antalet ersättare för en riksdagsledamot gått ner till hälften eller därunder av det vid valet utsedda antalet genom att ersättare utsetts till ordinarie ledamot eller avgått av annan orsak, utser centrala valmyndigheten med tillämpning av 11 8 om möjligt två nya ersättare.

Landstings- och kommunfullmäktigvalen 158 Ordningen mellan kandidatnamnen inom varje parti fastställes genom särskilda uträkningar. Vid varje uträkning gäller va!sedel endast för ett namn. Vid fastställande av ordningen meHan namnen förfares i enlighet med 6 8 andra -femte styckena.

Skall två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika partierna så att platserna, en efter annan, tilldelas det parti som varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas enligt tredje stycket. Den första platsen som tilldelats parti besättes med den kandidat som står främst i den enligt första stycket bestämda ordningen mellan namnen, den andra med den kandidat som därefter står närmast i ordningen och så vidare efter samma grund.

Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu ej tilldelats någon plats, genom att partiets röstetal delas med 1,4. Därefter erhålles jämförelsetalet genom att partiets röstetal delas med det tal som är I högre än det dubbla antalet av de platser som tilldelats partiet. Har samma kandidat erhållit platser från två partier, skall vid beräkning av det antal platser som utdelats vardera platsen anses blott som en halv plats och, om kandidaten erhållit platser från tre partier, som en tredjedels plats och så vidare efter samma grund.

Har ett parti tilldelats lika många platser som motsvarar antalet namn

på partiets valsedlar, skall det uteslutas från vidare jämförelse.

Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den kandidat som stär främst i namnordningen inom det parti som har det största jämförelsetalet enligt tredje stycket.

Mellan lika jämförelsetal avgöres företrädet genom lottning.

16 8 Har kandidat fått plats i ordning i mer än en valkrets och skulle han till följd därav erhålla plats i mer än en valkrets, skall han tilldelas den

plats för vilken hans jämförelsetal är störst. Plats som han ej tillträder tillfaller den kandidat som står närmast i tur att erhålla plats för partiet i den valkretsen. Mellan lika jämförelsetal avgöres företrädet genom lottning.

17 & När platserna i landsting och kommunfullmäktige fördelats mellan partier och besatts med ledamöter, skall linsstyrelsen utse suppleanter för landstingsmän och för kommunfullmäktige i kommun där det skall finnas suppleanter för fullmäktige.

J8 8 För landstingsmän utses suppleanter på följande sätt.

För varje landstingsman göres inom det parti. för vilket han blivit vald, lika mänga nya sammanräkningar, dock minst tre, som partiet erhållit platser. Har landstingsman fått plats frän mer än ett parti, anses han vald för det parti från vilket plats först tilldelades honom. Vid varje sammanräkning tages hänsyn till blott de valsedlar som gällde för landstingsmannen när han fick platsen. Varje valsedel gäller som hel röst. Röstvärdet tillgodoräknas det namn som står först på sedeln, varvid bortses från namn på den som redan blivit utsedd till landstingsman eller till suppleant för den landstingsman sammanräkningen avser. Den som fär högsta röstetalet utses till suppleant för den landstingsman som sammanräkningen avser. Mellan lika röstetal avgöres företrädet genom lottning.

Kan föreskrivet antal suppleanter icke utses enligt andra stycket, skall därvid bero.

198 För utseende av suppleanter för fullmäktige företages ytterligare sammanräkningar för att besätta de suppleantplatser som varje parti skall erhålla enligt beslut som fattats med stöd av 5 a & kommunallagen (1953:753) eller 5 -& kommunallagen (19357:50) för Stockholm. Därvid äger 6 och 10 8& i detta kapitel motsvarande tillämpning. Vid tillämpning av 6 § skall hänsyn dock icke tagas till valsedlar som vid valet av fullmäktige ej deltagit i besättandet av plats.

208 När länsstyrelsen företagit de ätgärder som föreskrives i 15, 16, 18 och 19 88, lägges valsedlarna in i särskilda omslag, de godkända för sig och de ogiltiga för sig. Omslagen förseglus under minst två olika sigill. Valsedlarna förvaras till utgången av den tid valet gäller.

Valets utgång kungöres genom uppläsning av protokollet. Därmed är valet avslutat.

218 Har föreskrivet antal landstingsmän eller fullmäktige ej blivit utsedda vid valet, skall nytt val genast anställas för utseende av det felande antalet. Vid sådant val skall utses även suppleanter för landstingsmän och för fullmäktige i konmmun där det skall finnas suppleanter för fullmäktipe. |

Har landstingsmän eller tullmäktige men ej suppleanter valts till töreskrivet antal, skall därvid bero.

228 Har landstingsman avgått före utgången av den tid för vilken han blivit vald, skall länsstyrelsen på anmälan av landstingets ordförande till ordinarie landstingsman inkalla den suppleant som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen står i tur att inträda.

Har fullmäktig avgått före utgängen av den tid för vilken han blivit vald, skall länsstyrelsen på anmälan av fullmäktiges ordförande vid offentlig förrättning genom ny sammanräkning inom det parti för vilket den avgångne blivit vald utse efterträdare för honom. Blev den avgångne vald för flera partier, skall sammanräkningen ske inom det parti från vilket plats först tilldelats honom. Vid sammanräkningen äger 7 3 andra stycket motsvarande tillämpning.

238 Har samtliga suppleanter för landstingsman inträtt som ordinarie landstingsmän eller avgätt som suppleanter av annan orsak. skall länsstyrelsen på anmälan av landstingets ordförande vid offentlig förrättning genom ny sammanräkning utse ytterligare en suppleant. Därvid äger 18 3 motsvarande tillämpning.

Har suppleant tör fullmäktig inträtt som ordinarie fullmäktig eler avgått som suppleant av annan orsak, skall länsstyrelsen på anmälan av kommunfullmäktiges ordförande vid offentlig förrättning genom ny sammanräkning utse ytterligare en suppleant. Därvid äger 19 §& motsvarande tillämpning.

Finns ej någon som kan utses till suppleant för landstingsman eller kommunfullmäk tig, skall därvid bero. 248 Med uppläsning av protokollet är förrättning som avses i 22 och 23 §§ avslutad. Efter sammanräkningen skall valsedlarna äter läggas in i omslag på sätt som föreskrives i 20 8.

15 kap. Bevis och besvär över valutgången

18 För den som blivit utsedd till ledamot av riksdagen eller till ersättare utfärdar centrala valmyndigheten genast bevis därom. I heviset anges namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och valkrets som han blivit utsedd för. Bevis för ersättare skall dessutom innehålla uppgift om den eller de ledamöter som han utsetts till ersättare för och. om flera ersättare utsetts för samma ledamot, ordningen mellan ersättarna.

Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling fran förrättning vid vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd. Centrala valmyndigheten skall sända avskrift av protokollet till riksdagens talman.

28 För den som blivit utsedd till ledamot av landsting eller kommunfullmäktige eller till suppleant utfärdar länsstyrelsen genast bevis därom. I beviset anges namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och. i förekommande full, valkrets för vilken han blivit vald.

Som hevis gäller utdrag ur protokoll eler annan handling från

förrättning vid vilken ledamoten eller suppleanten blivit utsedd. Länsstyrelsen skall sända en avskrift av protokollet till landstinget respektive kommunen.

38 Talan mot beslut, varigenom centrala valmyndigheten eller länsstyrelsen fastställt valutgången, föres hos regeringsrätten genom besvär. Besvärshandlingen skall ges in till beslutsmyndigheten och vara myndigheten till handa, om besvären avser val till riksdagen, inom tio dagar och, om besvären avser val av landstingsmän och kommunfullmäktige, inom tre dagar efter det att valet avslutades. Så snart besvärstiden gått ut. skall beslutsmyndigheten kungöra samtliga besvär som anförts. Avser besvären val till riksdagen, införes kungörelsen i Post- och Inrikes tidningar. Avser besvären annat val, införes kungörelsen i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom kommunen. I kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förklaring över besvären skall ha kommit in till regeringsrätten. När förklaringstiden gått ut skall beslutsmyndigheten genast sända besvärshandlingarna till regeringsrätten. Beslutsmyndigheten skall därjämte skyndsamt inkomma till regeringsrätten med yttrande över besvären.

48 Den som vill anföra besvär har rätt att hos beslutsmyndigheten erhälla utdrag ur protokoll eller annan handling över förrättningen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Föreskriften i 6 kap. 3 § andra stycket att namn på valsedel även gäller val av ersättare för riksdagsledamöter samt bestämmelserna i 14 kap. om utseende av ersältare för riksdagsledamöter och bestämmelserna i 15 kap. 1 § om bevis för den som valts till ledamot av riksdagen träder dock i kraft först när de förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen, som riksdagen antagit som vilande med anledning av proposition nr 66 till 1972 ärs riksdag, slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag.

2. Genom denna lag upphäves lagen (1920:796) om val till riksdagen och kommunala vallagen (1930:253). Kommunala vallagen gäller dock fortfarande i fråga om val av kyrkofullmäktige. Lagen om val till riksdagen och kommunala vallagen äger vidare tillämpning i fråga om utseende av efterträdare till ledamot av riksdagen respektive landsting eller kommunfullmäktige som avgår under den valperiod som löper vid den nya lagens ikraftträdande.

3. Valperiod som vid den nya lagens ikraftträdande löper för ordförande, ledamot och suppleant i valnämnd upphör vid utgången av år 1972. Dessförinnan skall kommunfullmäktige utse ny valnämnd enligt 3 kap. I 8 nya lagen.

4. Utan hinder av 3 kap. 3 § tredje stycket nya lagen gäller beslut om valdistriktsindelning, som meddelas efter den I januari 1973 och som skall gälla vid valen den 16 september 1973, från och med den dag då

beslutet vinner laga kraft. Avskrift av beslutet skall tillställas centrala valmyndigheten.

5. Intill dess röstlängd enligt 4 kap. nya lagen kommit till ständ länder tidigare upprättad röstlängd till efterrättelse.

6. Partibeteckning som vid den nya lagens ikraftträdande är registrerad enligt lagen (1920:796) om val till riksdagen skall vid ikraftträdandet utan ansökan föras Över till centrala valmyndighetens régister över partibeteckningar.

Partibeteckning som förts över från tidigare register skall avföras ur centrala valmyndighetens register, om ombud för partiet ej finns och ej heller inom en månad efler ikraftträdandet anmäles enligt 5 kap. 5 § nya lagen. Överförd beteckning skall också avföras, om partiet vid 1970 ärs riksdagsval ej anmält kandidater i någon valkrets och ej heller anmäler kandidater enligt S kap. 8 § nya lagen vid 1973 ärs ordinarie val till riksdagen eller val i hela riket av landstingsmän och kommunfullmäktige.

7. Vid sammanräkning enligt 14 kap. 3 § första stycket nya lagen av de vid valet den 16 september 1973 avgivna rösterna skall länsstyrelsen bestämma och i protokollet över förrättningen ange ordningen mellan så mänga namn på valsedlarna för varje parti som beräknas behövas för att centrala valmyndigheten skall kunna utse ersättare till föreskrivet antal för varje parti, när de under 1 angivna förslagen till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag. Visar det sig därvid att ordning mäste bestämmas för ytterligare namn på partiernas valsedlar, skall länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndigheten och under iakttagande av 14 kap. 7 § nya lagen återupptaga sammanräkningen och därvid bestämma ordningen mellan erforderligt antal namn. Om sådan förrättning skall kungörelse utfärdas enligt 14 kap. 1 § nya lagen.

8. För den som valts till ledamot av riksdagen vid valet den 16 september 1973 eller som skall efterträda ledamot som avgått från sin befattning innan de under 1 angivna förslagen till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag, utfärdas fullmakt av den lydelse som anges i 86 respektive 89 8 lagen (1920:7961 om val till riksdagen.

9. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3 Riksdagen 1972. I saml. Nr 105

2¶Förslag till Lag om ändring i kommunallagen (1953:753)

Härigenom förordnas, att Sa, 6 och 10.88 kommunallagen (1953: 753)! skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

5a§

För kommunfullmäktige skola Kommunfullmäktige få besluta utses suppleanter, om fullmäktige att suppleanter skola utses för fullbesluta det. Om beslutet skall mäktige. Antalet suppleanter belänsstyrelsen ofördröjligen under- stämmes av fullmäktige till en viss rättas. andel, dock högst hälften, uv det

antul platser som varje parti erhäl-

ler i kommunen eller, om kommu-

nen indelats i valkretsar enligt 9 Xx,

i varje valkrets. Uppkommer där-

vid bruter tal, avrundas detta till

närmast högre hela tal. Om beslu-

tet skall länsstyrelsen ofördröjli-

gen underrältas.

Rösträtt vid val av kommunfull- Rösträtt vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkom- mäktige och suppleanter tillkommer envar inom kommunen man- mer varje svensk medborgare, som talsskriven svensk medborgare, är kyrkobokförd i kommunen och som senast under nästföregående som uppnått nitton ärs ålder se-

kalenderår uppnått nitton års ål- nast under kalenderåret närmast der och ej på grund av domstols före valet. Den som på grund av

förklaring är eller efter uppnådd domstols förklaring är eller efter myndighetsålder — skall förbliva uppnådd myndighetsålder skall omyndig. Varje röstberättigad förbliva omyndig äger dock ej äger en röst. rösträtt. Varje röstberättigad har

Om upprättande av röstlängd en röst. och om röstlängdens bindande Till efterrättelse vid val skall verkan stadgas i kommunala val- finnas röstlängd. Rösträtten skall lagen. enligt närmare hestämmelser i val-

lagen (1972:000) grundas på för-

häållandena rid tiden för röstläng-

dens tillkomst, även om föränd-

ring inträffar före valet. I Lagen omtryckt 1969:765.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

Om valdistrikt och valdag samt Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, tförrättande och vals förrättande och avslutande, så avslutande, så ock om förfarandet, ock om förfarandet, när kommun-

när kommunfullmäk tig avgår före fullmäktig avgår före den bestäm-

den bestämda tjänstgöringstidens da tjänstgöringstidens utgång samt utgång samt när samtliga supple- när suppleant för fullmäktig inkalanter för fullmäktig inkallats till lats till ordinarie kommunfullmäkordinarie kommunfullmäktige el- tig eller eljest avgätt som suppler eljest avgått som suppleanter, leant, stadgas 1 vallagen stadgas i kommunala vallagen. (1972:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

3¶Förslag till Lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm

Härigenom förordnas, att 5, 6 och 10 §§ kommunallagen (1957:50)

för Stockholm! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse Föreslagen lvdelse

Kommunfullmäktiges antal skall bestämmas till ett udda tal och till minst etthundraen. Kommunfullmäktige besluta med iakttagande härav hur många fullmäktige som skall utses.

För kommunfullmäktige skola Kommunfullmäktige få besluta utses suppleanter, om fullmäktige att suppleanter skola utses för fullbesluta det. mäktige. Antalet suppleanter be-

stämmes av fullmäktige till en viss

andel, dock högst hälften, av det

antal platser som varje parti erhal-

ler i varje valkrets. Uppkommer

därvid brutet tal, avrundas detta

till närmast högre hela tal.

Om beslut enligt första och andra styckena skall länsstyrelsen ofördröjligen underrättas.

I Lagen omtryckt 1969:766.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rösträtt vid val av kommunfull- Rösträtt vid val av kommunfullmäktige och suppleanter tillkom- mäktige och suppleanter tillkommer envar inom kommunen man- mer varje svensk medborgare, som talsskriven svensk medborgare, är kyrkobokförd i kommunen och som senast under nästföregående som uppnått nitton ärs ålder sekalenderår uppnått nitton ärs äl- nast under kalenderåret närmast der och ej på grund av domstols Jöre valet. Den som på grund av förklaring är eller efter uppnådd domstols förklaring är eller efter myndighetsålder skall — förbliva uppnädd myndighetsälder skall omyndig. — Varje röstberättigad förbliva omyndig äger dock ej äger en röst. rösträtt. Varje röstberättigad har

Om upprättande av röstlängd en röst. och om röstlängdens bindande Till efterrättelse vid val skall verkan stadgas i kommunala val- finnas röstlängd. Rösträtten skall lagen. enligt närmare bestämmelser i val-

lagen (1972:000) grundas på för-

hållandena vid tiden för röstläng-

dens tillkomst, även om föränd-

ring inträffar före valet.

Om valdistrikt och valdag samt Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och vals förrättande och avslutande, så avslutande, så ock om förfarandet, ock om förfarandet, när kommunnär kommunfullmäktig avgår före fullmäktig avgår före den bestämden bestämda tjänstgöringstidens da tjänstgöringstidens utgång samt utgång samt när samtliga supp: när suppleant för fullmäktig inkalleanter för fullmäktig inkallats till lats till ordinarie kommunfullordinarie kommunfullmäktige e- mäktig celler eljest avgått som ler eljest avgått som suppleanter, suppleant, stadgas i vallagen stadgas i kommunala vallagen. (1972:000].

Denna lag träder i kraft den I januari 1973.

4¶Förslag till Lag om ändring i landstingslagen (1954:319)

Härigenom förordnas, att 7, 18 och 22 §§ landstingslagen ( 1954:319)! skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Rösträtt vid val av landstingsmän jämte suppleanter tillkommer envar, som i kommun inom landstingskommunen är röstberättigad vid val av kommunfullmäktige.

Om upprättande av röstlängd Till efterrättelse vid val skall och om röstlängdens bindande finnas röstlängd. Rösträtten skall verkan stadgas i kommunala val- enligt närmare bestämmelser i vallagen. lagen (1972:000) grundas på för-

hållandena vid tiden för röstläng-

ring inträffar före valet.

18 3

Om valdistrikt och valdag samt Om valdistrikt och valdag samt

vals kungörande, förrättande och vals förrättande och avslutande, så

avslutande stadgas i konpvununala ock om förfarandet när landstingsvallagen. man avgär före den bestämda

tjänstgöringstidens utgång samt

när suppleant för landstingsman

inkallats till ordinarie landstings-

man eller eljest avgått som supp-

leant, stadgas i vallagen (1972:

000).

$

Avgår landstingsman under den för honom bestämda tjänstgöringstiden. skall länsstyrelsen till ordinarie landstingsman inkalla den närmast i ordningen varande suppleanten. Hava samtliga suppleanter för landstingsman inkallats till ordinarie landstingsmän eller eljest avgått som suppleanter, gäller vad i 53a § kommunala vallagen stadgas.

Inträffar för landstingsman eller behörigen kallad suppleant sådant hinder att han ej kan inställa sig vid landstingsmöte, åligger det honom I Lagen omtryckt 1972:101.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

att därom ofördröjligen underrätta förvaltningsutskotiet, som till tjänstgöring vid mötet inkallar den närmast i ordningen varande, till sådan tjänstgöring förut ej inkallade suppleanten.

Uppkommrer för landstingsman Uppkommer för landstingsman eller suppleant som inställt sig vid eller suppleant som inställt sig vid landstingsmöte sådant hinder, att landstingsmöte sådant hinder, att han ej vidare kan tjänstgöra vid han ej vidare kan tjänstgöra vid mötet, skall han ofördröjligen an- mötet, skall han ofördröjligen anmila hindret hos landstingets ord- mäla hindret hos landstingets ordförande, som omedelbart inkallar förande, som omedelbart inkallar suppleant enligt andra stycket. suppleant enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1973.

S Förslag till Lag om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i Stockholms läns landstingskommun för valperioden 1974—1976

Härigenom förordnas som följer.

158 Antalet ledamöter i landstinget skall vara 149.

2§ Länsstyrelsen beslutar om indelningen i valkretsar på förslag av landstingskommunen eller efter dess hörande. Innan landstingskommunen avlämnar sitt förslag eller avger sitt yttrande, skall landstingskommunen bereda kommunerna tillfälle att yttra sig.

38 Landstingsmandaten fördelas på valkretsarna. Beslut härom meddelas av länsstyrelsen före utgången av maj valäret. Härvid tilldelas varje valkrets ett mandat för varje gång som antalet invånare i valkretsen enligt mantalslängden för året är jämnt delbart med en etthundrafyrtioniondel av antalet invänare i landstingskommunen enligt samma mantalslängd. De mandat som härefter återstår tillföres valkretsarna i ordning efter storleken av de överskott som uppkommit vid nyssnämnda fördelning. Mellan lika överskotistat avgöres företrädet genom lottning.

48 Valkrets skall bestå av en eller flera kommuner. Stockholms kommun får dock indelas i valkretsar.

Valkretsarna skall utformas så, att minst sju mandat kan beräknas komma att tilldelas varje valkrets och, om det icke medför olägenhet, valkretsarna får lika många mandat var.

58 Är jämkning i valkretsindelningen påkallad av ändrade förhållanden, beslutar länsstyrelsen härom i den ordning som föreskrives i 2 § före utgången av maj valäret.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

: 39

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrädet på Stockholms slott den 8 september 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG. ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, NILSSON. LUNDKVIST. GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF. MO- BERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, CARLSSON. FELDT

Chefen för justitiedepartementet. statsrådet Geiter. anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fraga om nv vallag och anför.

1¶Inledning

1965 års valtekniska utredning! (VTU) föreslog i betänkandet (SOU 1969:19) Ny valteknik en övergång till ett nytt valtekniskt förfarande. som byggde på användning av maskinella hjälpmedel. Förslaget remissbehandlades och avsikten var att riksdagen under 1969 ars höstsession skulle få ta ställning till en proposition på grundval av VTU:s förslag så att den nya tekniken skulle ha kunnat tillämpas vid 1970 års val. Dessa planer kunde emellertid inte realiseras till detta val. I stället genomfördes vissa ändringar inom det gällande förfarandets ram i syfte att trygga ett så smidigt och snabbt genomförande av 1970 års val som möjligt. Samtidigt fick VTU i uppdrag att vidareutveckla den maskinella tekniken med sikte

på ett genomförande till 1973 års val.

I betänkandet (SOU 1971:72) Maskinell teknik vid de allmänna valen har VTU redovisat resultatet av dessa undersökningar och lagt fram förslag till maskinellt förfarande för alla de samtidiga valen. Över förstaget har yttrande avgetts av regeringsrättens ledamöter, postverket. statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB), riksskatteverket (RSV). länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, CGöteborgs och Bohus, Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens län, utredningen om den kommunala demokratin, kommunallagsutredningen, Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Datamaskincentralen för Administrativ Databehandling (DATA), Sveriges radio och Tidningarnas telegrambyrå. Vissa länsstyrelser har till sina vttranden fogat yttranden från valnämnder och andra kommunala organ. Dessutom har kommittén för utredning rörande stärkande av den kommunala demokratin i Lund kommit in med en skrivelse i ärendet.

I Ledamöter lagmannen Björn Widegren, ordförande, riksdagsledamoten Thure Dahlberg, byradirektören Stig Lundgren, riksdagsledamoten N. Yngve Nilsson, redaktören Olaus Nyberg och riksdagsledamoten Ivan Svanström.

I överensstämmelse med sina direktiv har VTU i 1971 ärs betänkande inte lagt fram förslag till lagtext, Detta arbete har i stället utförts inom Justiliedepartementet. Arbetet har utmynnat i en promemoria (Ds Ju 1971 :24) med förslag till en, för alla de samtidiga valen gemensam vallag. Promemorian remissbehandlades samtidigt med VTU:s betänkande.

Förslag föreligger även från andra utredningar än VTU till reformer på vallagstiftningens område. Utredningen om den kommunala demokratin? har i samarbete med kommunallagsutredningen” lagt fram betänkandet

(Ds C 1971:4) Nya bestämmelser för utseende av suppleanter för kom-

munfullmäktige. Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av regeringsrättens ledamöter, samtliga länsstyrelser, RSV. Svenska kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Länsstyrelserna har till sina yttranden fogat yttranden från ett stort antal kommuner samt från kommunförbundets lokalavdelning i Södermanlands län och samarbetsnämnderna i Kramfors och Sundsvalls kommunblock.

På grundval av föreliggande förslag och remissyttrandena över dem har inom justitiedepartementet utarbetats förslag till ändringar i vallagstiftningen. Förslaget har fått formen av en ny vallag som är gemensam för de val som förrättas samtidigt. De kyrkliga valen omfattas inte av förslaget. Avsikten är att en proposition med förslag till särskild lag om de kyrkliga valen skall föreläggas riksdagen i god tid före valen 1973.

I detta sammanhang bör också nämnas att chefen för civildepartementet år 1968 tillkallade sakkunniga? för att utreda frågan om ändrade regler för bestämmandet av antalet tandstingsmän, landstingskommuns indelning i valkretsar och valsystem för kommunalvalen. De sakkunniga antog namnet kommunalvalskommittén. I avbidan på resultatet av kommitténs arbete utfärdades tagen (1969:216) med särskilda bestämmelser om antalet landstingsmän och valkretsindelning i Stockholms läns landstingskommun för valperioden 1971-1973. Sedan kommunalvalskommittén avgett sitt betänkande (SOU 1971:4) Kommunala val och detta remissbehandlats, beslöts att vissa av de frågor som kommittén behandlat skall utredas ytterligare och att proposition på grundval av kommitténs förslag inte skall föreläggas riksdagen innan resultatet av dessa utredningar föreligger. En förlängning av de särskilda bestämmelser om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i Stockholms läns landstingskommun som finns i den nyssnämnda lagen har i detta läge blivit aktuell. Det har ansetts lämpligt att i detta sammanhang ta upp även denna fråga.

2 Ledamöter Anna Lisa Lewén-Eliasson, ordförande, andre förbundsordföranden Bengt Blomdahl, riksdagsledamöterna Karl Boo och Claes Elmstedt, universitetstektorn Agne Gustafsson, riksdagsledamöterna Gördis Hörnlund, Hilding Johansson och Sigvard Larsson samt kommunalkonsulenten Göran Astrand.

3¶Sakkunnig regeringsrådet Stig Nordlund.

4 F.d. landshövdingen Ingvar Lindell, ordförande, samt riksdagsmännen Thure Dahlberg, John Eriksson, Karl-Erik Eriksson och Carl-Wilhelm Lothigius.

so : 41

2¶Valförfarandet

2.1 Huvuddragen i gällande valförfarande m. m.

Regler om förfarandet vid val finns beträffande riksdagsvalen i riksdagsordningen (RÖ) och lagen (1920:796) om val till riksdagen (Vall) samt beträffande valen till de kommunala församlingarna i kommunallagarna - kommunallagen (1953:753-KL), kommunallagen (1957:50) för Stockholm (KIfS)I. lundstingslagen (1954:39-LL) och lagen (1961:436) om församlingsstyrelse - och i kommunala vallagen (1930:253-KVL).

21.1 Tiden för valen

Ordinarie val till riksdagen äger rum den tredje söndagen i september vart tredje år. Nyval till riksdagen hälls den sön-- eller helgdag som regeringen bestämmer och omval den sön- eller helgdag som länsstyrelsen bestämmer.

Allmänna val av landstingsmän och kommunfullmäktige äger rum samma dag som ordinarie val till riksdagen. Annat sådant val äger rum den sön- eller helgdag som länsstyrelsen bestämmer. Allmänna val av kyrkofullmäktige äger rum tredje söndagen i oktober vart tredje år.

2.1.2 Valorganisationen

För riksdagsval är riket indelat i 28 valkretsar. Varje valkrets består i sin tur av ett flertal valdistrikt. Varje kommun utgör ett eller flera valdistrikt. Antalet valdistrikt uppgår ft. n. till ca 6 500.

I fråga om valkretsindelning för kommunala val gäller olika regler för de olika slagen av kommuner. De kommunala valkretsarna omfattar ett eller flera valdistrikt. Valdistrikten vid val av landstingsmän och kommun fullmäktige sammanfaller alltid med valdistrikten för riksdagsval.

I varje kommun finns en valnämnd, som bl.a. har till uppgift att förrätta valen inom kommunen. Är kommunen indelad i valdistrikt. utser valnämnden för varje valdistrikt minst fyra personer att som valnämndens deputerade vara valförrättare i distriktet.

Till grund för röstning ligger röstlängder. som upprättas ärligen. Röstlängderna är av två slag — allmän röstlängd, som upptar personer som är mantalsskrivna i landet, och särskild röstlängd, som upptar svenska medborgare som inte är mantalsskrivna här men som har varit kyrkobokförda här nägon gång under de senaste fem åren.

Den allmänna röstlängden upprättas valdistriktsvis av den lokala skattemyndigheten på grundval av mantalslängden och uppgifter från pastoörsäimbetena. Härvid använder sig lokala skattemyndigheten av stommar till röstlängden som länsstyrelsen framställer med ledning av befoöolkningsregistret. Myndigheten lägger ut den upprättade längden för granskning. Dessutom underrättar myndigheten var och en som har antecknats i längden som inte röstberättigad om detta. Anmärkning mot längden kan göras dels av den som anser att han onktigt har uteslutits från rösträtt,

dels av den som anser att annan felaktigt har upptagits som röstberälligad. Anmärkningar prövas av länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens beslut för talan föras endast i samband med besvär över valet. När gjorda anmiärkningar prövats och längden i förekommande fall rättats gäller den till dess ny längd kommer till stånd följande ar. Länsstyrelsen kiv dock i vissa fall rätta röstlängden även efter justeringen, nämligen om någon till följd av uppenbart fel inte har blivit upptagen som röstberättigad i längden.

Den särskilda röstlängden upprättas endast för riksdagsvalen. Den iordningställs valkretsvis av riksskatteverket i egenskap av central valmyndighet på grundval av ansökningar från utomlands bosatta svenska medborgare. Berättigad att tas upp i längden är ten som inte är mantalsskriven här men som varit kyrkobok förd här någon gång under de fem är som närmast föregatt det då längden upprättas, förutsatt att han uppfyller övriga för rösträtt gällande villkor. Den upprättade röstlängden sänds till länsstyrelsen, som lägger ut längden för granskning. Avslås en ansökan om att bli upptagen i särskild röstlängd, underrättas sökanden härom av centrala valmyndigheten. Anmärkning mot den upprättade längden kan göras dels av den som anser att hans ansökan att bli upptagen i särskild röstlängd felaktigt har blivit avslagen, dels av den som anser all annan oriktigt har upptagits i längden. Anmärkningar prövas av länsstyrelsen. 2.1.3 Förberedande av val

När val till riksdagen skall hällas i hela landet och när kommunalval skall hallas skall, om centrala valmyndigheten inte förordnar annat, röstkort utfärdas för var och en som är upptagen i röstlängd som röstberättigad. Röstkort skall förutom den röstberättigades namn, titel och yrke innehålla bl. a. uppgift om det valdistrikt där han får rösta. Röstkort utfärdas för den som är upptagen i allmän röstlängd av lokala skattemyndigheten och för den som är upptagen i särskild röstlängd av länsstyrelsen. Röstkort får utfärdas gemensamt för riksdagsval och kommunalval samt för flera kommunalval. Röstkortet sänds ut till de röstberättigade senast den trettiofemte dagen före den första valdag då korten skall användas.

Val skall kungöras av länsstyrelsen. För riksdagsval samt för val av landstingsmän och kommunfullmäktige som äger rum samtidigt med riksdagsval utfärdas gemensam kungörelse,

2.1.4 Röstningen

Val skall ske med slutna sedlar. Valsedlarna skall vara av enfärgat gult papper för riksdagsval, av enfärgat blått papper för val av landstingsmän och av enfärgat vitt papper för övriga kommunalval. Vid röstavgivningen avlämnar väljaren för varje val sin valsedel innesluten i ett kuvert.

Enligt huvudregeln gär röstningen till så att väljaren på valdagen personligen avlämnar sin valsedel till ordföranden vid valförrättningen i det valdistrikt där han är uppförd i röstlängd. Sedan ordföranden kontrollerat att väljaren är röstberättigad I valdistriktet och att valsedeln

är innesluten i kuvert på föreskrivet sätt, lägger han ned kuvertet i valurnan. I samband härmed görs en avprickning i röstlängden som markerar att väljaren har utövat sin rösträtt i valet. I vallokal pågår röstningen som regel mellan kl. & och 21 med avbrott mellan kl. 11 och 13.

Väljare, som är förhindrad att inställa sig för röstning i sitt valdistrikt på valdagen, fär inom landet avlämna sin valsedel på postanstalt antingen före eller på vuldagen. Vid val till riksdagen och vid allmänna val av landstingsmän och kommunfullmäktige anordnas dessutom röstmottagning hos svenska utlandsmyndigheter och, vid val till nksdagen i hela riket, på svenska fartyg i utrikes fart. Centrala valmyndigheten bestämmer hos vilka utlandsmyndigheter och på vilka fartyg som röstmottagning skall anordnas. Vid andra än allmänna kommunalval får myndigheten förordna att röstmoöttagning skall anordnas hos utländsmyndighet och på fartyg. På postanstalt och hos utlandsmyndighet böriar röstningen 30 dagar och på fartyg 45 dagar före valdagen och får inom landet pågå t. o. im, valdagen. Röstning utom riket eher på fartyg skall avslutas i så god tid att avgivna röster kan beräknas vara centrala valmyndigheten till handa senast kl. 12 dagen före valdagen,

Vid röstning i annan ordning än i valdistrikt används dubbla kuvert (innerkuvert och ytterkuvert). Innerkuvertet motsvarar det valkuvert som används vid röstning i valdistrikt. Det förslutna innerkuvertet med valsedeln läggs in i ytterkuvertet. På detta antecknas bl. a. väljarens namn, valdistrikt och nummer i röstlängden. Ytterkuvertet med innehäll sänds till länsstyrelsen i valkretsen. Länsstyrelsen kontrollerar mot röstkingden att väljaren är röstberättigad och att han inte tidigare utövat sin rösträtt. Därefter bryts ytterkuvertet och innerkuvertet läggs ned i en urnä för poströster samt utlands- och fartygsröster i valkretsen.

Väljare har under vissa förutsättningar också möjlighet att avlämna sin valsedel genom bud. Denna möjlighet står öppen för den som är gift samt för den som på grund av sjukdom, lyte, vanförhet eller hög ålder är oförmögen att inställa sig vid valförrättningen i sitt valdistrikt. I det förra fallet tjänstgör maken som bud, i det senare får som bud användas väljarens barn, barnbarn, fader eller moder eller syskon elter hans vårdare.

Vid röstavlämning genom bud anordnas s.k. valsedelsförsändelse. Försändelsen bestär av innerkuvert och ytterkuvert på i stort sett samma sätt som den försändelse som avlämnas vid poströstning samt utlandsoch farlygsröstning, Försändelsens innerkuvert läggs in i ytterkuvertet i närvaro av ett vittne och, om försändelsen skall avlämnas av annan än make, även av budet. Vitltnet och budet skriver sina namn på ytterkuvertet.

Valsedelsförsändelse avlämnas vid valförrättningen i väljarens valdistrikt. Sedan ordföranden vid valförrättningen konstaterat att försändelsen är i behörig ordning och att väljaren är röstberättigad i valdistriktet, bryter han ylterkuvertet och lägger ned innerkuvertet i valurnan. Valsedelsförsändelse för äkta make fär, om andra maken själv poströstar

eller röstar hos utlundsmyndighet eller på fartyg, avlämnas i samband därmed. I sådant fall innesluts valsedelsförsändelsen i ännu ett ytterkuvert, vilket motsvarar ytterkuvertet vid vanlig pöst-, utlands- eller fartygsröstning.

Den som röstar på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg mäste förete sitt röstkort. Vid röstning på fartyg fär dock den som innehar sjöfartsbok avlämna valsedet, även om han inte kan förete röstkort. Däremot finns inte nägot krav på röstkort när valsedeln avlämnas i valdistrikt. När valsedelsförsändelse för äkta make avlämnas på poöstanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg måste vältarens röstkort företes. Röstkort som företes återlämnas till väljaren.

2.1.5 Röstsammanräkning och mandatfördelning

De röster som har avgetts i valdistrikten räknas dels preliminärt av valförrättarna ute i vallokalerna, dels definitivt hos länsstyrelserna. Den preliminära sammanräkningen äger rum så snart som möjligt efter röstningens slut. Därvid sorteras valsedlarna i grupper efter partibeteckning och räknas gruppvis. Varje grupp av valsedlar läggs in i kuvert som förses med anteckningar om innehället och förseglas enligt utförliga regler. Efter den preliminära räkningens slut sänds valmaterialet inklusive protokoll och röstlängd ofördröjligen till länsstyrelsen. Försändelsen gär i regel som värdepost. Den definitiva räkningen hos länsstyrelsen börjar så snart det kan ske. Därvid räknas också de valsedlar som har kommit in till länsstyrelsen från postanstalter, utlandsmyndigheter och fartve. Såväl preliminär som definitiv sammanräk ning sker för hand. Vid samtidiga val räknas alltid riksdagsval först. Sammanräk ningsförrättningarna är offentliga.

Vid röstsammanräkningen prövas ocksä frågor om valsedels giltighet. I detta hänseende gäller delvis ganska invecklade regler. BI. a. är valsedel ogiltig, om den innehåller kännetecken som uppenbarligen blivit unbragt med avsikt på sedeln, om den saknar partibeteckning eller om den innehåller mer än en partibeteckning. Vidare gäller som huvudregel att valsedel är ogiltig, om papperet har annan färg än den föreskrivna eller om den saknar giltigt namn. Om det finns mer än en valsedel i valkuvertet, är valsedlarna i kuvertet i princip opiltiga. Vid den preliminära röstsammanräkningen inskränker sig prövningen av valsedels giltighet till utsortering av sedlar som kan antas vara ogiltiga.

Mandaten i riksdagen fördelas efter ett riksproportionellt system. Fördelningen görs av centrala valmyndigheten dels preliminärt på grundval av resultaten av den preliminära sammanräkningen i valdistrikten, dels definitivt på grundval av länsstyrelsernas protokoll över sammanräkningen i valkretsarna. Vid den preliminära fördelningen fördelas samtliga 350 mandat på partier. Av dessa är 40 mandat s. k. utjämningsmandat

som tillförs valkretsarna vid sammanräkningen. Övriga 310 mandat är

fasta valkretsmandat som tilldelas valkretsarna före valet. Den definitiva

: 45

mandatfördelningen omfattar dessutom fastställandet av vilka kandidater som skall tillträda partiernas mandat i varje valkrets. Länsstyrelsen har inte bara att räkna samman piltiga röster för de olika partierna i valkretsen utan skall även fastställa ordningen mellan partis kandidater i kretsen till det antal som behövs. Till ledning för att bestämma hur mänga kandidater som härvid behöver tas upp i ordningen för varje parti finns den preliminära mandatfördelningen. I detta sammanhang bör erinras om förslaget i prop. 1972:66 att det skall finnas ersättare för riksdagsledamöterna. Förslaget, som förutsätter grundlagsändring, har antagits som vilande (KU 1972:30, rskr 2043.

Riksdagsval avslutas med att centrala valmyndigheten kungör valutgången i Post- och Inrikes tidningar. Av kungörelsen framgår dels hur mänga mandat i riksdagen som har tillfallit varje parti. dels hur många mandat som varje parti har fått i varje valkrets, dels vilka kandidater som har erövrat mandaten. Centrata vahnyndigheten utfärdar fullmakter för dem som har valts.

Mandatfördelningen vid kommunalval handhas helt och hållet av länsstyrelsen, som alltså både fördelar mandaten meltan partier och fastställer vilka av partis kandidater som skall tillträda partiets mandat. Länsstyrelsen utser även suppleanter för landstingsmän och fullmäktige i kommuner där det skall finnas suppleanter för fullmäktige. Mandatfördelningen säväl mellan som inom partierna sker vid kommunalvalen för varje valkrets för sig. Kommunalvalen avslutas med att protokollet över förrättningen läses upp.

2.1.6 Valbesvär

Besvär över val prövas av regeringsrätten. Besvärstiden är tio dagar. Gäller besvären riksdagsval, ges besvärshandlingen in till centrala valmyndigheten. Gäller de kommunalval, ges de in till länsstyrelsen.

2.1.7 Kostnader för val

Det är i princip partiernas sak att svara för valsedelsfrarmställningen. Statsverket tillhandahäller emellertid kostnadsfritt papper för framställning av valsedlar för riksdagsval och för kommunalval som förrättas samtidigt med riksdagsval. Dessutom kan, i den omfattning som regeringen bestämmer, parti som är representerat i riksdagen få ersättning av statsverket för iordningsställande av valsedlar för riksdagsval sumt för val av landstingsmän och av fullmäktige i kommun som inte ingär i landstingskommun. Kommunerna har också viss möjlighet att kimna bidrag till partis valsedelskostnader för fullmäktigval.

Endast statsverket fär tillverka valkuvert. Valnämnd får utan kostnad samtliga de kuverttyper som skall användas vid riksdagsval. Vid kommunalval ersätter kommunen eller — vid kyrkofullmäktigval -- församlingen stäalsverket för kostnaderna för tillverkningen av valkuvert och kuvert för valsedelsförsändelser. Statsverket svarar för kostnaden för ytterkuverten

vid pust- och utlandsröstning även vid kommunala val.

Vid bäde riksdags- och kommunalval åligger det konumunen att anskaffa vallokaler och svara för att dessa utrustas på föreskrivet sätt. Kommunen står även för kostnaderna för valskjutsar.

Röstmottagare på fartyg får ersättning av statsverket för de kostnader röstmoöttagninpen föranleder.

2.2 Förfarandet vid 1970 ars samtidiga val

Som förut har nämnts genomfördes är 1969 ändringar inom valförfarandets ram i syfte att trygga ett smidigt och snabbt genomförande av de tre santtidiga valen 1970. Genom ändringarna fick förfarandet i huvudsak följande utformning.

Ett enhetligt valkuvert användes för alla de tre samtidiga valen. Valkuverten + liksom de innerkuvert som användes vid valsedelsförsändelser — hade de två nedre hörnen avskurna. Färgen på den inneliggande valsedeln syntes i de avskurna hörnen varigenom kuverten lätt kunde hänföras till rätt val. Något krav på att val- eller innerkuvert skulle vara tillslutna når de överlämnades till valförrättaren uppställdes inte.

Det ytterkuvert i vilket den som röstade genom valsedelsförsändelse skulle lägga de innerkuvert han gjort i ordning var så utformat att samma ytterkuvert kunde användas både när försändelsen lämnades av make och när försändelsen avlämnades av sjuk eller handikappad väljares värdare.

Även vid röstning på postunstalt, hos utlandsmyndighet och på fartyg

användes ett gemensamt ylterkuvert. Det var konstruerat som ett fönsterkuvert i vilket lades - förutom valkuverten resp. ytterkuvert med valsedelsförsändelse — väljarens röstkort. Röstkortet placerades närmast ytterkuvertets fönster så att dess uppgifter kunde läsas genom kuvertets fönster. Väljaren befriades alltsa från utt fylla i ytterkuvertet med motsvarande uppgifter.

Genom dessa åtgärder kunde det totala antalet kuverttyper vid de

samtidiga valen nedbringas från 15 till 4.

Vid valen fick användas endast valsedlar av standardiserat format. Blanketter till valsedlar tillhandhölls av statsverket efter beställning från partier. Om beställaren begärde det, försåg statsverket valsedeisblanketterna med partibeteckning, kandidatnamn och övrigt tryck. För att färgen på valsedeln skulle synas genom valkuvertets eller innerkuvertets avskurna hörn fick valsedeln inte vikas före inläggandet i kuvertet.

Öm parti vid beställningstillfätlet var representerat i den församling valet gällde och beställningen gjordes av behörig företrädare för partiet, fick partiet valsedlar pratis till ett antal som motsvarade fem ginger antalet röstberättigade om valsedlarna skulle användas för riksdagsvalet -- i valkretsen och -- om de skulle användas för annat val — i valet. Annat parti fick betala sina valsedlar i förskott. Blev sådant parti genom valet representerat i den församling valet gällde och hade beställningen gjorts av behörig företrädare för partiet, fick partier ersättning med ett belopp som motsvarade kostnaden för det antal valsedlar som partiet högst hade

kunnat få gratis. Hade beställda valsedlar betalats i förskott och hade de använts för parti som var berättigat att få sådana gratis vid valet, äterbetalades förskottet till partiet i den mån partiets ”fria” valsedelskvol vid valet därigenom inte överskreds.

Det ålåg centrala valmyndigheten att fastställa en sista dag när beställning av valsedlar med tryck senast skulle göras för att leverans skulle kunna ske senast den 31 juli 1970. I vissa fall - tex. när valsedelsbeställningen avsäg val i kommun som berördes av indelningsändring — fick centrala valmyndigheten bestämma en senare dag för sådan beställning. Inkom beställning efter den bestämda sista beställningsdagen, fullgjordes leverans endast om det kunde ske före valdagen och utan att tidigare gjorda beställningar försenades.

Vid 1970 ärs val var huvudregeln att valet i valdistrikten skulle pågå ulan avbrott mellan kl. 8 och 21. Länsstyrelsen fick efter framställning från valnämnden bestämma andra tider för valförrättning. Röstning skulle dock alltid kunna ske minst två timmar mellan kl. 8 och 15 och mellan kl. 19 och 21.

Andra och enklare regler om valsedels ogiltighet gällde vid detta val. Valsedel skulle ogiltigförklaras endast om den saknade partibeteckning eHer hade mer än en partibeteckning eller om den var märkt. Kravet på att valsedeln skulle uppta giltigt kandidatnamn gällde alltså inte vid 1970 ärs val. Innehöll val- eHer innerkuvert mer än en valsedel var alla valsedlarna ogiltiga. Innehöll kuvertet högst tre valsedtar och bar de alla samma partibeteckning tillgodoräknades en valsedel det angivna partiet. Namnen ansägs dock som obefintliga.

Det förfarande som användes vid 1970 ars val avvek. som framgär av den nu lämnade redogörelsen, på åtskilliga punkter från det som dittills tillämpats. Att foga in dessa ändringar fullt ut i gällande lagstiftning ansags stöta på stora svårigheter särskilt som den tid som stod till förfogande för reformarbetet varit utomordentligt knapp. I stället valdes den tekniken att en del av ändringarna -- främst de som avsäg valsedlarnas och kuvertens utformning, valsedelsframställning och valsedelstilldelning samt vissa ändringar i sammanräkningsförfarandet - togs in i en särskild lag, lagen (1969:825) om de allmänna valen den 20 september

1970. Övriga ändringar byggdes in i den gällande lagstiftningen. Denna

lösning framstod som desto naturligare, framhölls det i propositionen, som en genomgripande reform av valförfarandet stod för dörren. Det kunde därför förutses att de regler som togs in i den särskilda lagen skulle komma att tillämpas endast vid valen den 20 september 1970.

2.3 VTU:s förslag till ett maskinellt förfarande vid valen 2.3.1 Allmän bakgrund

Under den utredningsetapp som avslutades med betänkandet (SOU 1969:19) Ny valteknik tvingades VTU av tidsskäl att ägna huvuddelen av silt arbete ät förfarandet vid riksdagsvalen. I fräga om dem lade VFU

fram förslag till ett förfarande där maskineHa hjälpmedel utnyttjades vid både röstning och sammanräkning. För kommunalvalens del innebar förslaget övergång till ett maskinellt röstningsförfarande. Sammanräkningen däremot förutsattes skola ske het manuellt.

Vid remissbehandlingen fick förslaget ett genomgående positivt mottagande. Man fann allmänt att de tösningar som VTU kommit fram till skulle leda till ett enklare och snabbare förfarande både vid röstning och sammanräkning. Den kritik som förekom tog främst sikte på att förslaget inte medgav en valdistriktsvis redovisning av rösterna. Vidare framhölls det — särskilt från kommunalt håll — att det var otillfredsställande att de kommunala valen inte kunde redovisas preliminärt redan under valnatten.

I den utredningsetapp som inleddes på hösten 1969 och som avslutades med betänkandet (SOU 1971:72) Maskinell teknik vid de allmänna valen var uppgiften bl.a. alt fullt ut föga in de kommunala valen i det maskinella systemet. Dessutom hade VTU att utforma systemet dels så att i vart fall de i vallokal avgivna rösterna skulle kunna redovisas valdistriktsvis, dels så att pöströstningen kunde få pågå även på valdagen. 1969 års förslag innebar nämligen ett poströstningsslut på fredagen före valdagen. Dessutom innefattade uppdraget en allmän översyn av det tidigare framlagda förslaget i syfte att om möjligt göra detta än enklare

och effektivare.

Det förslag som VYU lade fram år 1971 bygger alltså på de grundläpr gande lösningar som VTU presenterade redan i 1969 års betänkande. 1971 års betänkande hänvisar sälunda på åtskilliga punkter till 1969 ärs. En samlad redogörelse för det valförfarande, som VTU förordat. mäste alltså bygga på båda de förslagen. En sådan redogörelse lämnas i det följande.

2.3.2 Huvuddragen i det maskinela förfarandet

Enligt VTU:s mening är det nuvarande förfarandet omständligt och

längsamt särskilt i sammanräkningsledet. Et enklare och effektivare

sammanräkningsförfarande kunde fäs om den nuvarande manuella behandlingen av valmaterialet ersattes av en maskinell. Redan en sådan reform skulle enligt VTU:s mening innebära en väsentlig förbättring i förhällande till nuläget. Ätskilliga tids- och personalkrävande arbetsuppgifter som det nuvarande förfarandet lägger på sammanräkningsmyndigheterna skulle försvinna. En reform bör emellertid enligt VTU göras mer genomgripande än sa. F den bör inbegripas åtgärder som gör det möjligt att få fram ett tillförlitligt valresultat i mycket nära anslutning till valet, och helst redan under valnatten. Den maskinella sammanräkningen blir därvid bara ett - låt vara betydelsefullt - medel att nä detta mäl. Frän dessa allmänna utgångspunkter har VTU utarbetat ett nytt valförande där maskineHa hjälpmedel utnyttjas bäde vid röstning och sammanräkning och som medger att ett i princip fullständigt resultat + sävitt gäller rösternas fördelning på partier — kan meddelas redan under valnatten.

VTU föreslär att valsedlarna far formen av hälkort och förses med maskinläsbar information om parti. val och listtyp. Vid röstning ersätts de nuvarande valkuverten av en specialkonstruerad kassett av plast i vilken väljarna placerar sina valsedlar. Kassetten överlämnar han till valförrättaren. Denne placerar kassetten med valsedeln i öppningen till en likaledes specialkonstruerad valbox. Genom att trycka ned ett handtag på boxen ombesörjer valförrättaren att valsedeln frigörs ur kassetten och uppsamlas i valboxen utan att valhemligheten röjs. Kassetten kan sedan

användas på nytt.

Enligt förslaget skall nägon sammanräkning av valsedlarna inte göras i valdistrikten. I stället förs valboxarna omedelbart efter räkningens slut till särskilt inrättade räkningscentraler, där valsedlarna räknas i datorer. Genom att vid valförrättningen placera ett särskilt kort med uppgift om valdistriktet i maskintäsbar form blir det möjligt att redovisa avgivna röster partivis på valdistrikt. Så många räkningscentraler föreslås inrättade att valboxarna kan beräknas nå räkningscentralen inom två timmar efter röstningens slut. Ett i princip slutligt besked om riksdagsrösternas fördelning på parti kommer enligt förslaget att föreligga några timmar efter det vallokalerna stängts.

Förslaget förutsätter att valboxar och kassetter skall användas även vid röstning på postanstalt. Medan en valbox skall användas för vart och ett av de val som förrättas i vallokalerna, skall samtliga de valsedlar som den

poströstande avlämnar uppsamlas i en valbox. Dessutom skall väljarens

röstkort uppsamlas i boxen. Detta får alltså formen av ett hälkort. Genom att förse hålkortet med maskinläsbar information om bl. a. väljaren skall den nödvändiga rösträtts- och dubbelröstkontrollen utföras maskinellt. Sammanräkningen av poströsterna skall enligt förslaget ske i en för hela landet gemensam räkningscentral.

Vid röstning hos utlandsmyndighet och på fartyg används inte valboxar och kassetter. Väljaren lägget i stället in sin valsedel i kuvert som i sin tur placeras i ett ytterkuvert tillsammans med väljarens röstkort. Detta ytterkuvert sänds sedan in till centrala valmyndigheten som med hjälp av en kassett uppsamlar de valsedlar väljaren avgivit i en valbox. Denna sänds sedan till den gemensamma räkningscentralen.

Förslaget förutsätter att möjligheten att rösta med valsedelsförsändelse behålls. För sådan röstning används inner- och ytterkuvert. Innerkuverten placeras i en kassett och uppsamlas i valboxen.

Genom att datorer används vid sammanräkningen blir det enligt förslaget möjligt att i stor utsträckning göra även fördelningen av mandaten inom partierna maskinellt.

VTU beräknar att de definitiva valresultaten skall föreligga senast två veckor efter valet.

2.3.3 Närmare om valapparaturen (valboxar och kassetter)

VTU konstaterar att snabbheten i ett maskinellt sammanräkningsförfarande inte enbart är beroende av sammanräkningsmaskinernas kapaci-

4 Riksdagen 1972. I saml. Nr 105

tet. Av betydelse är även de atgärder som skull vidtas innan maskinbearbetningen kan komma i gäng. Skulle valsedlarna ligga inneslutna i kuvert när de kom in till räkningscentralerna, skulte det bli ett tidskrävande arbete att förbereda sammanräkningen. Enligt VTU:s mening borde valsedlarna vid ankomsten till centralerna därför i princip kunna placeras direkt i sammanräkningsmaskinen. VTU kom därför fram till att kuvert kunde undvaras i normalfallet och röstningen i stället ske med hjälp av kassett och valbox. I detalj föreslogs förfarundet utformat på följande sätt.

När väljaren kommer in i vallokalen erhåller han en kassett för vart och

ett av valen. I kassetten placerar han på en avskärmad plats i vallokalen

sin valsedel. Kassetten är symmetrisk, varför det är Hkpiltigt hur väljaren

stoppar in valsedeln i denna. Väljaren gär sedan fram till valförrättaren

och överlämnar kassetten. Kussetten är vidare så konstruerad att båda kortsidorna på den inneliggande valsedeln är delvis synliga. Självfallet får dessa synliga delar inte innehålla någon information som kan avslöja hur väljaren röstar. Valförrättaren placerar kassetten i öppningen på den specialkonstruerade valböoxen, sedan han förvissat sig om att väljaren är röstberättigad. Genom att trycka ner boxens manöverarm sätter valförrättaren därefter i gång boxens nedmatningsmekanism. Därvid frigörs valsedeln från kassetten och matas ner i boxens förvaringsutrymme. Kassetten blir kvar i boxens nedmatningsöppning. Sedan valsedeln matats ner i boxen tas kassetten ur boxens öppning och kan användas på nytt. Valboxen är så konstruerad att den inte accepterar kassetten, om den innehäller mer än en valsedel och så att kassetten inte kan avlägsnas från boxen förrän valsedeln matats ner i boxen.

Kassetter och valboxar används även vid röstning med valsedelsförsändelse. Den som överlämnar valsedelsförsändelse från annan skall självfallet inte kunna se hur väljaren röstat. Valsedeln ligger därför liksom nu innesluten i ett särskilt innerkuvert när den överlämnas till den som ger in valsedlen, Innerkuverten placeras 1 sin tur i ett ytterkuvert, som är gemensamt för de båda slagen av valsedelsförsändelser. Innerkuvertet är utformat så att valförrättaren/röstmottagaren kan kontrollera att valsedeln har föreskriven färg utan att öppna kuvertet. När valförrättaren/röstmottagaren gjort de föreskrivna kontrollerna, placerar han innerkuvertet i en kassett och öppnar kuvertet på ena kortsidan. När valboxens manöverarm trycks ner frigörs valsedeln ur kuvertet och uppsamlas i boxens förvaringsutrymme. Kuvertet stannar kvar i kassetten, varifrån det därefter lätt kan avlägsnas.

2.3.4 Närmare om valsedelssystemet

Ett maskinellt sammanräkningsförfarande kräver självfallet valsedlar som är anpassade till den maskin i vilken sammanräkningen skall ske. VTU konstaterar i 1971 ärs betänkande att det f. n. inte finns förutsättningar för att använda andra maskiner än sådana som läser valsedlar med maskinläsbar information i form av hälmarkeringar. Valsedlarna mäste

” 51

alltså utformas som hälkort.

Det är ett ocftergivligt krav att valsedelssystemet utformas så utt det finns absoluta garantier för att den information på valsedeln som vägleder väljaren — dvs. i första hand partibeteckningen i klartext — överensstäimmer med den som styr den maskinella bearbetningen — dvs. motsvarande maskinläsbara markeringar. Sådana garantier kan enligt VTU uppenbarligen inte nås med mindre än att hela framställningsproceduren sker på ett och samma ställe. Det är alltså enligt VTU:s mening uteslutet att organisera valsedelsframställningen sä att valsedlarna förses med informationen i klartext i ett framställningsled och med motsvarande maskinläsbara information i ett annat. Slutsatsen blir alltså att staten —- genom centrala valmyndigheten -- mäste svara för framställningen. Vidare konstaterar VTU att den enda tekniskt möjliga framställningsordningen är att förse valsedlarna med tryck och de maskinläsbara markeringarna i en och samma process.

Med utgängspunkt från de tilldelningsregler som gällde vid 1970 ärs samtidiga val har VTU undersökt vilka konsekvenser från produktionstekniska och andra synpunkter som en övergång till hålkortsvalsedlar med maskinläsbar information skulle få i ett fullt utbyggt maskinellt förfarande, dvs. ett förfarande där alla de samtidiga valen räknas maskinellt. Till 1970 års val framställdes totalt ca 540 miljoner valsedlar. Dessa fördelade sig på drygt 6 000 olika typer. Det antal hålkortsvalsedlar som behöver framställas till 1973 års val torde, med oförändrade tilldelningsregler, komma att uppgå till ca 600 miljoner. Av dessa kommer bara inemot 3 44 — eller drygt 15 miljoner -- att användas för sitt egentliga ändamål. VTU framhåller att det förhållandet att så stora valsedelsupplagor måste framställas till väsentlig del torde bero på att valsedeln anses fylla funktioner vid sidan av den som sedeln primärt är avsedd för, dvs. för att väljaren skall kunna ge till känna vilket parti han vill stödja och vilka personer han vill se i den församling valet gäller. VTU räknar med att det kommer att ta 3-4 månader att framställa det angivna antalet hålkortsvalsedlar, förutsatt att tillverkningen detas upp meltan de tvä företag i landet som kan tillverka hålkortsvalsedlar. Anlitas endast ett av dessa, synes det enligt VTU realistiskt att räkna med en produktionstid av minst 7 månader. Det kan alltså enligt VTU konstateras, att en övergång till hälkortsvalsedlar men med i övrigt oförändrade valsedelsregler fär till följd att partierna måste klara av sina nomineringar i mycket god tid före valen.

VTU menar för sin del att om det nuvarande valsedelssystemet överförs på hälkortsvalsedlarna, uppfylls inte de allmänna krav som enligt VTU:s mening bör ställas på ett sådant system. VTU har därför funnit skäl att ta upp frägan om valsedelssystemet till en förutsättningslös diskussion. Denna har resulterat i ett alternativt valsedelssystem som enligt VTU:s mening gör det möjligt dels att förlägga nomineringarna

närmare valet, dels att tillhandahälla väljarna valsedlar även på postanstal-

terna och dels att ernå rimligare valsedelskostnader. Det alternativa systemet innebär kort uttryckt att några namn inte längre skall tas upp

på valsedlarna. Dessa kommer alltsa enbart att innehälla parti- och listtypbeteckning. Systemet förutsätter att väljarna informeras särskilt om vilka kandidater som partierna ställer upp med på sina valsedlar. Detta kan enligt VTU ske dels genom broschyrer, annonser, affischer och liknande, dels genom förteckningar över kandidaterna i varje avskärmat utrymme i vallokalen och på varje postanstalt.

Fördelarna med det alternativa systemet är enligt VTU:s mening uppenbara. Sambandet mellan kandidatnomineringar och valsedelsframställningen bryts sålunda helt. Nomineringarna kan ske mycket nära valet. Valsedlarna kan tryckas när som helst och vid den från kostnadssynpunkt lämpligaste tidpunkten. Eftersom valsedeln som sådan inte har något större informations- eller propagandavärde, bör valsedelsupplagorna kunna hållas på en rimlig nivå. De valsedlar som inte använts vid ett val kan utnyttjas vid ett följande val. Systemet innebär alltså på sikt lägre valsedelskostnader och förkortad framställningstid. Dessutom kommer det alltid alt finnas ett tillräckligt antal valsedlar i lager om ett nyval skulle bli aktucHt.:

En väsentlig fördel med det alternativa systemet är vidare enligt VTU att valsedelsdistributionen blir enklare. Riskerna för svårbemästrade fel och misstag reduceras praktiskt taget helt. Fftersom valsedlarna inte är knutna till någon viss valkrets kan valsedlar avseende samtliga val och av alla typer tillhandahållas på postanstalterna. I systemet ligger också att antalet namn på valsedeln inte behöver begränsas av hänsyn till valsedelns format. Systemet har även den fördelen att det antal valsedelstyper som

behöver framställas till ett val kan minskas avsevärt. Om ett parti inte i

någon valkrets nominerar mer än en grupp kandidater behövs bara en enda valsedelstyp för partiet. Gäller det riksdagsvalet minskar alltså antalet valsedelstyper med 27 för partiet. Under samma förutsättning minskar antalet för partiet vid kommunfullmäktigvalet med ca 500.

Under utredningsarbetets gång presenterade VTU det alternativa systemet för representanter i de politiska partierna. Reaktionerna på systemet blev emellertid blandade. De som var positiva menade att systemet visserligen inte var helt invändningsfritt men framhöll att dess fördelar dock var uppenbara. De som var kritiska mot systemet har visserligen vitsordat dess tekniska förtjänster. Man har emellertid ansett att systemet från andra synpunkter är sämre än det nuvarande, främst därigenom att det enligt kritikernas mening innebär en försvagning av personvalsmomentet i valakten.

Mot bakgrund av den tveksamhet som sålunda kommit till synes inför det alternativa systemet, har VTU inte ansett sig au kunna föreslå att valförfarandet skall grundas på detta. Till detta ställningstagande har även bidragit den omständigheten att införandet av maskinell teknik vid alla de samtidiga valen blir mer krävande om den nuvarande ordningen med namnvalsedlar behälls än om den alternativt framförda ordningen genomförs. Det är sälunda enligt VTU tekniskt och administrativt lätt alt på över från ett namnvalsedelssystem till ett system med namnlösa valsedlar om det vid remissbehandlingen eller senare skulle visa sig att de politiska

förutsättningarna för den senare valsedelsordningen skulle föreligga. VTU begränsar sig därför till att föra fram systemet som en lösning som bör övervägas ytterligare, närmast inom de politiska partierna.

VTU utgår alltså i sina fortsatta överväganden från att det nuvarande valsedelssystemet i princip behålls, dvs. att valsedlarna såvitt gäller innehållet, utformas på samma sätt som hittills. Vissa jämkningar föreslås dock. Sålunda menar VTU att bestämmelsen om det högsta antal namn som får finnas på valsedeln bör slopas. Genom övergången till valsedlar av hålkortsformat står ett givet utrymme till förfogande för den text --

partibeteckning, kandidatnamn osv. -- som skall resp. får finnas på

valsedeln. Mot denna bakgrund är det svårt att motivera en regel som maximerar antalet kandidatnamn på valsedeln. De omständigheter som bestämmer hur många namn som ett parti anser sig böra föra fram växlar från valkrets till valkrets och från kommun till kommun, bl. a. beroende på hur många listtyper som partiet avser att gå fram med. En lämpligare ordning är enligt VTU att partierna själva inom den givna utrymmesramen får bedöma och avgöra hur många kandidater som de vill föra fram

på varje valsedelstyp. Vill t. ex. ett parti i en kommun på en valsedel gå

fram med mer än dubbelt så många namn som antalet platser i fullmäktige så bör partiet få göra detta om man är villig att godta en mindre typografisk stilsort.

VTU framhåller emellertid att man genom att införa ytterligare en valsedelstyp kan uppnå nägra av de fördelar som är förbundna med det tidigare skisserade systemet med namnlösa valsedlar. Genom att införa valsedlar med enbart partibeteckning i klartext och maskinläsbar form kan önskemålet att valsedlar för de olika valen skall finnas tillgängliga på

postanstalterna i princip tillgodoses. Eftersom VTU utgår från att den vid

1970 års val tillämpade regeln att valsedel inte behöver uppta något namn för att bli giltig skall gälla även i fortsättningen, kan väljarna alltid räkna med att finna ”sitt” partis valsedlar på posten för vart och ett av valen. Väljaren skall kunna fylla i namn på partimarkerad valsedel om han vill göra det. En förutsättning för den maskinella bearbetningen är att det även på dessa valsedlar finns en förmarkerad ruta där väljaren får markera i maskinläsbar form att han utnyttjat möjligheten att förse valsedeln med kandidatnamn. Dessa valsedlar bör självfallet framställas för vart och ett av de samtidiga valen och tillhandahållas av statsverket. Av främst praktiska skäl kan det enligt VTU dock knappast komma i fråga att statsverket skall tillhandahålla väljarna sådana valsedlar för andra partier än sådana som är representerade i riksdagen. Vill annat parti ha sådana valsedlar, föreslår VTU att partiet får beställa sådana valsedlar enligt de regler som föreslås gälla för valsedlar med namn.

Införs valsedlar av nu nämnda typ (partimarkerade valsedlar) öppnas möjlighet att tillhandahålla valsedlar på i första hand postanstalterna. Detta har föranlett VTU att förorda att partiernas fria valsedelskvot skärs ner från fem till fyra gånger antalet röstberättigade. I samband härmed och mot bakgrund av det i VTU:s direktiv uttalade önskemålet om åtgärder för att minska det antal valsedlar som behöver framställas, har

VTU gått ett steg längre och tagit upp de tilldelningsregler som tillämpar des vid 1970 års val till förnyat övervägande. VTU har därvid kommit fram till ett nytt och enligt dess mening bättre system vilket VTU föreslår infört. Systemet bygger på dessa principer. För varje val ställer staten ett på visst sätt uträknat belopp till partiernas förfogande. Beloppet motsvarar kostnaden för framställning av valsedlar med partibeteckning, kandidatnamn osv. till ett antal som svarar mot fyra gånger antalet röstberättigade, vid riksdagsval i valkretsen och vid landstings- och kommunfullmäktigval i valet. Partierna får därefter bestämma om de vill ha valsedlar för hela beloppet eller om de vill använda en del av detta till valsedlar och återstoden för annan verksamhet, t. ex. inftormationsverksamhet inför valet.

Utöver valsedlar med partibeteckning, kandidatnamn osv. -- enligt VTU:s terminologi maskinläsbara valsedlar > och partimarkerade valsedlar skall väljarna för varje val även ha tillgång till helt blanka valsedelsblanketter fifyllningsvalsedlar), på vilka väljaren kan föra upp den partibeteckning och de kandidatnamn han vill.

Enligt förslaget skall som redan tidigare antytts valsedlarna förses med en förmarkerad ruta, där väljaren i maskinläsbar form skall kunna ange att han ändrat en valsedels innehåll, t. ex. strukit eller lagt till ett namn, eller att han försett en partimarkerad valsedel med namn eller en ifyllningsvalsedel med partibeteckning och namn. Har sådan ändring eller tillägg gjorts skall enligt förslaget hänsyn tas till åtgärden endast om denna markerats i maskinläsbar form, I detta sammanhang uttalar VTU att om den maskinläsbara informationen i något hänseende skulle avvika

från motsvarande uppgift i klartext, så skall den senare gälla. Regeln

kompletteras dock i förslaget med en bestämmelse att tryckt partibeteckning på maskinläsbar eller partimarkerad valsedel inte får ändras. Denna bestämmelse är motiverad, påpekar VTU, av hänsyn till önskemålet att underlätta sammanräkningen. Skulle en sådan ändring ändå ha skett, skall enligt förslaget den maskinläsbara partibeteckningen gälla.

2.3.5 Närmare om tiden för röstning

I fråga om tiden för röstning i vallokal erinrar VTU i 1971 års betänkande om de regler som i det hänseendet gällde vid 1970 ärs val. VTU konstaterar att röstningen gick smidigt vid detta tillfälle. Längre köbildningar var ovanliga. På en del håll förekom t. o. m. mycket långa pauser mellan väljarnas besök. Flera faktorer torde ha bidragit härtill. Själva röstningsförfarandet hade förenklats bl. a. genom att enhetliga valkuvert användes. Vidare var väljarna mycket väl informerade om hur röstningen skulle genomföras. Slutligen medförde de liberaliserade poströstningsreglerna en starkt ökad poströstningsfrekvens vilket lättade

trycket på vallokalerna.

Til! erfarenheterna från 1970 års val bör enligt VTU läggas utfallet av de prov med den nya valapparaturen som VTU i samarbete med centrala valmyndigheten låtit genomföra. Utfallet av dessa prov, för vilka en

JA än

utförligare redovisning lämnas i det följande, visar att väljarna funnit det nya förfarandet enklare än det hittills använda. Det finns därför goda skiöl att anta att röstningen enligt det nya förfarandet skall kunna genomföras snabbare än tidigare.

VTU kommer alltså till slutsatsen att röstningen utan tvekan kan hinnas med i vallokalerna även om röstningstiden där nägot förkortas. För en förkortning talar även intresset av att få fram valresultatet så tidigt som möjligt på valnatten. Man bör dock därvidlag gå fram med viss försiktighet och inte alltför drastiskt förkorta röstningstiden. VTU har för sin del stannat för att föreslå att vallokalerna skall stänga en timme tidigare än nu, dvs. kl. 20.

Det är ett naturligt önskemål att vallokalerna i allmänhet hälls öppna samma tider över hela landet. Förhållandena skiljer sig emellertid avsevärt på olika håll i landet. Av hänsyn till väljarna i avskilda bygder inrättas ofta särskilda valdistrikt, trots att befolkningen inom området är jämförelsevis fåtalig. Om kommunikationsförhållandena inom valdistriktet inte talar däremot, kan det i sädana fall framstå som omotiverat att hälla öppet för röstning hela valdagen. När särskilda skäl av denna beskatffenhet föreligger i något valdistrikt bör det enligt VTU därför liksom hittills vara möjligt att förordna om ett kortare öppethällande av vallokalen i

distriktet. En förutsättning för ett sådant förordnande bör emellertid

enligt VTU vara att det finns skäl att anta att väljarnas möjligheter att utöva sin rösträtt inte nämnvärt begränsas genom det kortare öppethällandet. Även dessa undantagsfall bör emellertid kunna regleras jämförel-

sevis enhetligt, så att röstningen i dessa fall avslutas kl. 17. För att få till

stånd en enhetlig bedömning anser VTU att centrala valmyndigheten skall få beslutanderätten i dessa frågor. |

Beträffande tiden för poströstningen har undersökningar som postverket på VTU:s uppdrag genomfört visat att denna kan få pägå en del av valdagen även om sammanräkningen av poströsterna koncentreras till en enda, för hela riket gemensam central. VTU har för sin del funnit att fördelen med en centraliserad sammanräkning är så stor att den konsekvensen av en sådan ordning att poströstningen inte kan få pågå hela valdagen bör godtas.

Postverket har vid sina undersökningar funnit att poströstningen på valdagen kan få sluta antingen kl. 11, 13 eller 14.

För egen del förordar VTU att poströstningen avslutas kl. 11 pä valdagen. Med denna slutpunkt ökar, enligt VTU:s bedömning, säkerheten för att valboxarna med poströsterna verkligen när räkningscentralen i tid, bl. a. därigenom att det väderlekskänsliga flyget inte behöver utnyttjas i någon större utsträckning.

I fråga om den tid före valdagen under vilken röstning på postanstalt skall få ske uttalar VTU att den inte funnit anledning att gå ifrån sitt år 1969 framförda förslag att poströstningen skall få börja 18 dagar före valdagen. VTU erinrar om att vid 1970 års val inte mindre än 94,9 7 av de poströstande avlämnade sina röster den 18:e dagen före valdagen eller senare. Vad gäller den röstning som äger rum hos utlandsmyndighet

framhåller VTU att det främst med hänsyn till de snabba transportmöjligheter som stär till buds - enligt dess uppfattning knappast finns skäl alt låta denna börja så tidigt som 30 dagar före valdagen. VTU föreslår därför att även denna röstning skall börja 18 dagar före valdagen. Däremot bör, enligt VTU:s mening, den år 1969 införda regeln utt röstning på svenska fartyg i utrikes fart fär börja 45 dagar före valdagen behällas. De förhällanden under vilka fartygsröstning sker är sä speciella att längre röstningsperiod är motiverad. Med hänsyn till att den lid som det tar att befordra de röster som avgetts hos utlandsmyndighet eller på fartyg till centrala valmyndigheten varierar starkt, är det enligt VTU inte lämpligt att ange en bestämd tidpunkt när röstningen där skall avslutas. I principiell överensstämmelse med vad som hittills gällt, föreslår VTU alt röstningen avslutas så att avgivna röster är myndigheten till handa vid en angiven tidpunkt. Denna föreslås bestämd till kl. I 1 på valdagen.

2.3.6 Närmare om röstsammanräkningen

Skall valresultatet från alla de samtidiga valen kunna lämnas redan på valnatten och resultatet samtidigt kunna redovisas valdistriktsvis är det enligt VTU:s i 1971 års betänkande framförda uppfattning uteslutet att — som föreslogs år 1969 företrädesvis utnyttja hålkortssorterare vid sammanräkningen. Förser man inte valsedlarna med markering för valdistrikt måste man med denna maskintyp särbehandla varje box vid sammanräkningen. Gör man det, är det emellertid tveksamt om man kan lämna något resultat alls på valnatten. Förser man ä andra sidan valsedlarna med maskinläsbar valdistriktsinformation, kompliceras säväl valsedelsframstiällning som distribution och räkning i utomordentligt hög grad. Går man däremot över till att genomgående utnyttja datorer vid sammanräkningen av vallokalsrösterna, kan de nämnda kraven tillgodoses utan att man behöver tillgripa åtgärder att förse valsedlarna med maskinläsbar valdistriktsinformation. En sådan ordning förutsätter emellertid först och främst att datorer kan disponeras på orter som från transportsynpunkt är lämpliga. Undersökningar som VTU företagit visar att tillgången på datorer är sådan att man kan ästadkomma en tillfredsställande indelning av landet i sammanräkningsområden. VTU går inte

närmare in på frågan hur denna indelning skall göras. Enligt VTU:s

mening bör det vara centrala valmyndighetens sak att besluta i den frågan.

Enligt förslaget fås den valdistriktsvisa redovisningen på följande sätt.

Varje valbox innehåller, när den kommer till räkningscentralen, särskilda hålkort som upptar en unik beteckning i maskinläsbar form för det valdistrikt där boxen använts. Vid sammanräkningen är datorn programmerad så att den med ledning av de nämnda korten (av VTU kallat valdistriktskort) dels noterar från vilket valdistrikt som ifrågavarande valsedlar kommer, dels också fördelar valdistriktets röster på parti.

Uppgiften om den valdistriktsvisa partifördelningen registreras i datoms

minne och kan tas fram antingen i omedelbar anslutning till samman räk-

ningen eller vid ett senare tillfälle.

Beträffande sammanräkningen av de röster som avges på postanstalt, hos utlandsmyndighet och på fartyg (här i fortsättningen för korthetens skull kallade poströster) föreslår VTU, som tidigare har nämnts, att sammanräkningen av dem koncentreras till en enda, för hela riket gemensam central. I fråga om redovisningen av poströsterna framhåller VTU alt det nuvarande valsystemet inte medger en valdistriktsvis redovisning av dem beroende på det sätt varpå sammanräkningen av dessa röster sker. VTU konstaterar att värdet av en vuldistriktsvis redovisning av vallokalsrösterna minskar i samma mån som antalet poströster ökar. Vid 1970 års val poströstade ca 700 000 väljare eller drygt 147. Mot denna bakgrund har VTU ansett det angeläget att undersöka om det inte är möjligt att redovisa även poströsterna valdistriktsvis. Undersökningarna har visat att sådan redovisning kan lämnas. VTU föreslår en metod för rösträtts- och dubbelröstkontrollen som, närmast som en biprodukt. ger möjlighet att redovisa även poströsterna valdistriktsvis. Metoden innebär dels att alla de valsedlar som en väljare avger uppsamlas i en och samma valbox, dels att datorer används vid sammanräkningen, dels också att röstkortet redan vid framställningen förses med ett för varje röstberättigad unikt identifikationsbegrepp i maskinläsbar form. Röstkortet, som får formen av ett hälkort, tas om hand vid säväl vallokals- som poströstning. Vid poströstning matas röstkortet ner i boxen tillsammans med de valsedlar väljaren avger sedan person- och adressuppgifter gjorts oläsliga. Vid sammanräkningen av poströsterna läses röstkortet in på ett band och valsedlarna på ett annat. De två banden förvaras och bearbetas därefter åtskilda. Härigenom förhindras att någon skaffar sig kännedom om hur väljaren röstat. För att möjliggöra en senare maskinell justering beroende på eventuellt förekommande dubbelröster kopplas de två bunden samman med ett anonymt referensbegrepp. De röstkort som tagits om hand i vallokalerna sänds in till centrala valmyndigheten och läses in på band. Genom att köra de olika röstkortsbanden mot varandra och mot de band som upptar alla de röstberättigade (dvs. det band från vilket röstlängden framställs, röstlängdsbandet) får man besked om någon dubbelröstat eller röstat på postanstalt utan att vara röstberättigad. Det band på vilket post- och utlandsröster lästs in justeras därefter. Detta sker med hjälp av det förut nämnda referensbegreppet som finns mellan röstkorts- och valsedelsbanden.

VTU menar att den möjlighet till en valdistriktsredovisning av poströsterna som ligger inbyggd i kontrollsystemet skall tas till vara. Detta kan åstadkommas genom att det identifikationsbegrepp som varje röstkort enligt förslaget skall förses med, utformas så att det av detta framgär vilket valdistrikt den röstberättigade tillhör. Vid inläsningen i datorn registreras valdistriktstillhörigheten.

VTU räknar med att huvuddelen av de röster som avgetts i vallokal skall vara framme i den bestämda räkningscentralen inom ca två timmar efter det röstningen avslutats. [ de regionala räkningscentralerna skall enligt förslaget delresultat avseende räknade rösters fördelning på parti

och valkrets tas fram vid lämpliga tillfällen under sammanräkningens gång. Dessa delresultat rapporteras till centrala valmyndigheten som ställer samman dem med delresutaten från poströstsammanviäkningen och offentliggör delresulaten.

I normalfallet bör enligt VTU:s mening röst- och mandatfördelningen mellan partierna i riksdagsvalet vara klar några timmar efter vallokalernas stängning. Motsvarande resultat från övriga val skall enligt förslaget presenteras så snart som möjligt därefter. VYTU framhåller dock att vissa förseningar kan uppstå, t.ex. på grund av transportsvärigheter eller maskinhaveri. De resultat som offentliggörs i anslutning till sammanräkningen på valnatten kan också komma att behöva justeras beroende på utfallet av rösträtts- och dubbelröstkontrollen, Denna kontroll förutsätter, som nämnts, att samtliga protokoll och magnetband med förteckning över vallokalsröster kommit in från räkningscentralerna till centrala valmyndigheten och den kan därför enligt VTU:s beräkningar genomföras

tidigast på tisdagen efter valet.

Enligt förstaget skall som reget de valboxar som använts vid röstningen på postanstalt t. o. m. fredagen sändas in till den gemensamma räkningscentralen denna dags kväll. En ny uppsättning boxar skall därefter användas vid röstningen på lördagen och på valdagen. Räkningen av poströsterna skall enligt förslaget få börja redan på kvällen fredagen före valdagen. Det övervägande flertalet poströster förutsätts vara räknade när röstningen i vallokalerna slutar kl. 20 på valdagen. De sålunda räknade poströsternas fördelning på parti och valkrets skall enligt förslaget publiceras då. VTU trycker starkt på att någon publicering inte får ske före denna tidpunkt. Sammanräkningsrutinen skall tekniskt sett utformas så att det blir omöjligt att ta fram nägra röstsiffror från den maskinela sammanräkningen tidigare än kl. 20 på valdagen.

Så snart rösträtts- och dubbelröstkontrollen genomförts skall entigt förslaget centrala valmyndigheten utse innehavare av de mandat som partierna erhållit. Förslaget utgår från att även denna del av sammanräkningen i största möjliga utsträckning skall ske i datorer. Även vid denna del av sammanräkningen skall riksdagsvalet prioriteras. VTU räknar med att det definitiva resultatet avseende alla de gemensamma valen som regel skall föreligga en å två veckor efter valet.

2.4 VTU:s övriga förslag

Utöver de förslag som har direkt anknytning till den nya valtekniken lägger VTU i betänkandet fram förslag dels till ändringar i förfarandet vid upprättande av allmän röstlängd, dels i reglerna om valnämnd och om vals kungörande. I fråga om den särskilda röstlängden föreslår VTU inte nu några ändringar.

2.4.1 Röstlängdstförfarandet

I fråga om röstlängdsförfarandet framhåller VTU att den allmänna röstlängden f.n. upprättas på grundval av mantalslängden. Denna bind-

ning mellan röstlängd och mantalslängd innebär dels att röstlängden vid ordinarie val är grundad på förhållandena ca tio månader före valdagen

dels att en i och för sig röstberättigad person som inte kommit med i

mantalslängden inte kan komma med i röstlängden.

VTU erinrar om att ett stort antal personer byter bostadsort varje är. Man torde kunna räkna med att totalt ca I miljon människor flyttar under loppet av ett är. Detta leder till att ett mycket stort antal personer upptas som röstberättigade i annat valdistrikt än det inom vars område de

faktiskt bor. Ätskilliga personer kommer att vara röstberättigade i

valdistrikt som ligger i annan valkrets eller i annan kommun. Dessa konsekvenser är enligt VTU:s mening ägnade att inge betänkligheter av

både principiell och praktisk natur. Ett mycket stort antal väljare

kommer sälunda att sakna möjlighet att i val påverka den politiska utvecklingen i eller för den ort eller del av landet där de faktiskt är bosatta. Den nuvarande ordningen innebär vidare att ett mycket stort antal väljare saknar praktisk möjlighet att på valdagen rösta i vallokalen för det valdistrikt där de är uppförda i röstlängden utan är hänvisade till att rösta på postanstalt.

Med hänsyn till det anförda har VTU kommit till slutsatsen att en reform av röstlängdsförfarandet för att göra röstlängden mera aktuell framstår som både önskvärd och angelägen. Numera finns de tekniska förutsättningarna för att knyta röstlängden direkt till kyrkobokföringen. Enligt VTU:s mening bör man ta till vara denna möjlighet och alltså slopa den bindning som f. n. finns mellan röstlängd och mantalsskrivning,.

Röstlängden måste menar VTU ”låsas” viss tid före valet. VTU har ingående provat vilken dag som bör vara kvalifikationsdag — dvs. den dag som skall vara avgörande för om en person skall tas med i längden och i vilken längd han skall tas upp. Olika synpunkter gör sig här enligt VTU gällande. Å ena sidan är det naturligtvis önskvärt att kvalifikationsdagen ligger så nära den ordinarie valdagen som möjligt. Å andra sidan måste kvalifikationsdagen bestämmas under hänsynstagande till den tid som behövs för andra nödvändiga rutiner, t. ex. utläggning av röstlängden för offentlig granskning och anmärkningsprövning. Vidare måste hänsyn tas till att röstkortsframställningen kräver sin tid. En samlad bedömning har lett till VTU till slutsatsen att kvalifikationsdagen bör bestämmas till 30.4. Med 30.4 som kvalifikationsdag kommer längden att kunna läggas ut före den vanligaste semesterperioden.

Det röstlängdsförfarande som VTU föreslår följer i grova drag detta schema. Från länsstyrelsernas personregister framställs ett magnetband — rösträttsbandet — med samtliga personer som 30.4 uppfyller villkoren för rösträtt, dvs. som är svenska medborgare och som uppnått eller under kalenderåret uppnår 19 ärs ålder. Den som på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsälder skall förbli omyndig eller som inte är svensk medborgare tas alltså inte med. Eftersom röstlängden har giltighet över ett årsskifte och den som fyller 19 år det år röstlängden upprättats enligt gällande regler får rösta nästa kalenderår, görs anteckning om att han får rösträtt först vid val under följande

kalenderår.

På bandet ordnas uppgifterna valdistriktsvis. Från bandet datatrycks sedan röstlängden. För att länsregistret skall hinna föras fram till och med 30.4 -- dvs. för att de ändringar i kyrkobokföringen som inträffar fram till den dagen skall kunna beaktas - skall enligt VTU den dag då röstlängden senast skall vara upprättad bestämmas till 15.5. VTU föreslår att pastorsämbetena i särskild ordning aviserar Jänsregistret om sådana törändringar i kyrkobokföringen som inträffar fram till 1.5 och som är av betydelse i rösträttshänseende, t. ex. ändrade medborgarskapsförhållanden samt in- och utvandring.

Röstlängden liggs ut för granskning 21-28.5. Anmärkningar mot längden skall frumställas senast 10.6 och prövas av länsstyrelsen vid sammanträde 18.6. Infaller denna dag på en lördag eller söndag hälls sammanträdet päföljande mändag.

Någon omedelbar överprövning av länsstyrelsens beslut skall inte kunna ske. I likhet med vad som gäller f. n. skall dock talan mot länsstyrelsens bestut kunna föras I samband med talan mot det vat vid vilket längden länt till efterrättelse.

I det nya förfarandet behövs enligt VTU:s mening inte någon kontrolläsning av längden mot mantalslingden. Vidare menar VTU alt man kan förenkla förfarandet och slopa de underrättelser om rösträttshinder som f.n. skall sändas ut till dem som inte är röstberättigade. VTU erinrar 1 det sammanhanget om att röstkort sänds ut till alla röstberättigade. De röstberättigade skall enligt förslaget uppmanas att senast en viss dag före valdagen -- förslagsvis 25.8 - kontrollera att de fått röstkort. Om en person inte fått röstkort före denna dag, kan han begära att få duplettröstkort. Skulle det då visa sig att personen inte är upptagen i röstlängden, bör undersökas om fel föreligger i denna. Om så är fallet, skal! länsstyrelsen föranstalta om rättelse av röstlängden enligt de regler som £. n,. finns i 52 a 8 Valt.

2.4.2 Valnämnden

VTU erinrar om att de ändringar i vallagstiftningen som genomfördes till 1970 ärs val bl. a. innebar att valnämnderna befriades från de bestyr med röstlängd och röstkort, som nämnderna tidigare haft att ombesörja. Uppgifterna att lägga ut den allmänna längden för granskning och att utfärda röstkort övertogs då av lokala skattemyndigheten. Medan valnämnden tidigare varje år hade uppgifter som krävde arbete under

längre tid, fungerar sålunda nämnden numera endast under valår och då

under relativt kort tid. De uppgifter som nämnden har kvar är rent organisatoriskt—-administrativa, dvs. att ombesörja att val genomförs inom kommunen på föreskrivet sätt. Dessa uppgifter kräver enligt VTU:s mening knappast ett organ av hittillsvarande typ med en av länsstyrelsen utsedd ordförande och av fullmäktige valda ledamöter. Enligt VTU:s mening innebär det en smidigare ordning om kommunerna lämnas frihet att själva välja den organisationsform man anser lämpligast för att

fullgöra de uppgifter som det här är fråga om. VTU förordar att den blivande vallagstiftningen utformas i överensstämmelse härmed. VFU framhåller att ingenting hindrar att kommun tillsätter en särskild

nämnd för ändamålet, men enligt VTU:s mening bör det inte föreligga

något tvång att använda sig av denna organisationsform.

2.4.3 Valkungörelsen

VTU påpekar att nuvarande vallagstiftning utförligt reglerar när och på vilket sätt som val skall kungöras och vad kungörelsen skall innehålla. Bestämmelserna har i rättspraxis tillmätts sådan vikt att de felaktigheter vid kungörandet eller i kungörelsen, som kunnat påverka valutgången, som regel föranlett att valet upphävts.

Det är, betonar VTU, en självklar sak att väljarna informeras om att val skall förrättas liksom när och var valet skall förrättas. För denna information framstår emellertid kungörelsen enligt VTU:s mening som en mindre ändamälsenlig form. Den publicitet som omger de allmänna valen -- oavsett om fråga är om ett ordinarie val eller ett ny- eller omval - gör att väljarna långt tidigare än när kungörelsen utfärdas är medvetna om att val kommer att förrättas. Kungörelsens informations- och fäsvärde torde också även i andra hänseenden vara minimalt. De uppgifter i kungörelsen som främst riktar sig till väljarna — uppgifterna oni tid för röstning och om vallokaler - fär väljarna individuellt del av genom de röstkört som numera obligatoriskt tillställs dem. Kungörelsens uppgift om antalet av dem som skall väljas, vilken i första hand torde vara av intresse för partierna, lär dessa ha skaffat sig kännedom om på ett betydligt tidigare stadium. VTU kommer med hänsyn härtill till shusatsen att kungörelseförfarandet i sin nuvarande form utan olägenhet kan avvaras i fortsättningen.

2.5 Praktiska prov med det av VTU föreslagna maskinella förfarandet

I de tilläggsdirektiv som VTU fick på hösten 1969 förutsattes att det rädrum som uppstatt genom att det maskinella systemet inte kunde införas till 1970 ärs val skulle utnyttjas till att prova serieproducerade valboxar och kassetter under sä realistiska former som möjligt. Utprovningen borde även utnyttjas för att ge administrativa erfarenheter av det nya systemet. Sådana prov har också genomförts såväl under pågående utredningsarbete som därefter, nämligen dels under senvintern och våren 1971 vid valen av fullmäktige för Umceå studentkår och vid ett par ”fingerade” val på ett antal pensionärshem, dels under februari 1972 vid valen till 1972 års värnpliktskonferens.

De val vid vilka apparaturen skulle användas föregicks av information till väljarna om det nya förfarandet. Efter valet har de deltagande intervjuats om erfarenheter av och uppfattning om den nya tekniken.

VTU har i sitt betänkande redovisat erfarenheterna av Umeåvalet och valen vid pensionärshemmen (se bet. s. 76--78). Enligt VTU visar de

gjorda eftervalsundersökningarna att väljarna utan svårighet satt sig in i det nya röstningsförfarandet som de funnit vara lika enkelt eller enklare än ett förfarande av konventionell typ. Sammanräkningen av de vid Umeåvalet avgivna drygt 4 000 röster, vilken utfördes i dator, kunde genomföras utan problem.

Valet till 1972 års värnpliktskonferens genomfördes under RSV:s överinseende. Röstning anordnades på 100 militära förband. Totalt deltog ca 24 000 värnpliktiga som avgav ca 43 000 valsedlar. Väljare som var förhindrad att inställa sig i vallokalen på förläggningsorten kunde rösta genom bud. Vid budröstning lades häålkortsvalsedeln in i ett innerkuvert som i sin tur placerades i ett ytterkuvert. När budet överlämnat ylterkuvertet till röstmottagaren och denna öppnat detta, lades innerkuvertet in i en kassett och öppnades på ena kortsidan. Kässetten placerades sedan i; valboxen, varefter den inneliggande valsedeln uppsamlades i valboxen. Av den rapport över valet som RSV upprättat framgår att valapparaturen på det hela taget fungerade väl. Vissa missöden inträffade dock. Flertalet av dessa inträffade när valsedlar som legat inneslutna i kuvert skulle uppsamlas i boxen. Därav föranledda undersökningar visade att en upplaga kuvert i stor utsträckning inte höll de föreskrivna mättoleranserna. Sammanräkningen av värnpliktsvalet kunde, som framgår av rapporten, genomföras utan nämnvärda komplikationer.

2.6 Remissyttrandena över VTU:s förslag”

2.6.1 Behovet av en valteknisk reform

Några remissinstanser tar upp den grundläggande frågan om behovet av valteknisk reform. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att en sådan reform framstår som ofränkomlig mot bakgrund av erfarenheterna från 1970 ärs val. Att länsstyrelsen lyckades genomföra sammanräkningen av detta val berodde enligt länsstyrelsen inte bara på att man upprättade en särskild organisation av extraanställd personal (tidvis ca 350 personer) och vidtog noggranna förberedelser, utan även på att ett stort antal tjänstemän togs från sina Ordinarie arbetsuppgifter för att fylla nyckelfunktioner vid sammanräkningen. Detta ledde i sin tur till en allvarlig eftersläpning i fråga om de vanliga arbetsuppgifterna. Även om man är beredd att acceptera både att handläggningen av de löpande arbetsuppgifterna eftersätts och att personalen tvingas till övertidsarbete i stor utsträckning, kan de valsedelskvantiteter som länsstyrelsen har att ta befattning med inte hanteras med manuella metoder under föreliggande tidspress utan att säkerheten äventyras. Det bör enligt länsstyrelsen inte komma i fräga att ytterligare en gäng ta de risker som är förenade med

5 Sammanställningen avset de yttranden som avgetts över betänkandet (SOL 1971: 72) MaskineH teknik vid de allmänna valen, I fråga om remissyttrandena över det tidigare betänkandet (SOU 1969:19) Ny valteknik hänvisas dels till 1971 ars betänkande (s. 15-20), dels till prop. 1969:148 (fs. 58 61).

| 63

att genomföra en manuell sammanräkningsförrättning. Sammanfattningsvis uttalar länsstyrelsen att en sammanräkningsförrättning under de förutsättningar som gällde vid 1970 ärs val under alla förhållanden mäste anses utesluten i Stockholms län. Länsstyrelsen kan inte garantera att en sådan förrättning kan genomföras inom avsedd tid. En nämnvärt större organisation än den som verkade vid sammanräkningen 1970 är inte realistisk. Det är enligt länsstyrelsens mening inte försvarbart att bygga detta för hela samhällsfunktionen så vitala förfarande på så osäkra förutsättningar.

Även länsstyrelsen i Norrbottens län betonar vikten av att det nuvarande valsystemet snarast möjligt ersätts med ett mera modernt förfarande.

2.6.2 Allmänna omdömen om VTU:s förslag

Allmänna omdömen om det föreslagna systemet är förhällandevis fätaliga. Flertalet remissinstanser tar upp och granskar olika komponenter i systemet men avstär från sammanfattande omdömen.

En samlad bedömning av förslaget har lett RS till uppfattningen att ett valsystem utformat för användande av maskinell teknik på sätt VTU har föreslagit är så komplicerat från teknisk och administrativ synpunkt att det medför påtagliga risker för att valet inte kan genomföras med den säkerhet och snabbhet som krävs. RSV:s yttrande mynnar ut i ett bestämt avstyrkande av förslaget.

Statskontoret framhåller i sitt sammanfattande omdöme om förslaget att man f. n. inte är beredd att tillstyrka det föreslagna systemet. Enligt statskontoret låter sig de högt ställda kraven på snabbhet i insamlingsoch räkningsförfarandet svårligen förenas med kraven på absolut tillförlitlighet. Även om enskilda detaljer eller led i det föreslagna systemet i och för sig skulle kunna fungera tiillfredsställande, torde det föreslagna systemet totalt sett bli så komplicerat att rimliga krav på tillförlitlighet eller enkelhet inte kan anses vara uppfyllda. Regeringsrättens ledamöter säger sig hysa viss tvekan om de tekniska resurserna ännu nått sådan utveckling att en omläggning av valsystemet redan till 1973 års val kan rekommenderas.

Med hänsyn till den osäkerhet som råder i fråga om det föreslagna systemets funktionsduglighet säger sig länsstvrelsen i Malmöhus län inte kunna förorda att förslaget i sitt nuvarande skick läggs till grund för lagstiftning. Inte heller länsstyrelsen i Stockholms län anser sig kunna tillstyrka utredningsförslaget i dess nuvarande skick. Enligt länsstyrelsen är förslaget behäftat med allvarliga svagheter och oklarheter främst i fråga om de datatekniska funktionerna och röstsammanräkningen t stort.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker en övergång ull maskinell teknik vid de allmänna valen i huvudsaklig överensstämmelse med VTU:s förslag. Även länsstyrelsen i Jämtlands län och Svenska landstingsförbundet förordar att förslaget efter vissa detaljjusteringar läggs till grund för lagstiftning. Stockholms kommunstyrelse uttalar att förslaget till

maskinellt system för säväl riksdagsval som kommunalval är motiverat. Förslaget bör enligt kommunstyrelsens mening underlätta valproceduren för både väljare och valfunktionärer. På liknande sätt uttalar sig Göteborgs kommunstyrelse.

Flertalet valnämnder ställer sig i huvudsak positiva till det maskinella systemet. Valnämnden i Stockholm uttalar att vägande skäl enligt dess uppfattning talar för att en övergång sker till ny teknik vid de allmänna valen i huvudsaklig överensstämmelse med VTU:s förslag.

2.6.3 Närmare om remissinstansernas inställning till förslagets olika delar Valapparaturen (valboxar och kassetter)

Remissinstanserna förklarar genomgående att de i sin bedömning utgått från att den föreslagna valapparaturen, mot vilken de i och för sig inte har nägra invändningar att göra, kommer att fungera med den höga grad av säkerhet som mäste ställas på den. Postrerkets yttrande är i detta sammanhang representativt. Där framhålls att en förutsättning för att postverket skall kunna godta det föreslagna systemet pivetvis är att väalboxen fungerar med en mycket hög grad av säkerhet. Det måste således utgöra absoluta undantag att funktionsfel kan uppsta vid normal hantering. Postverket framhäller vidare att man även med en mycket hög grad av funktionssäkerhet mäste gardera sig för att sädana fel kan komma att uppstå under röstningen att boxen inte kan användas.

RSV säger sig inte kunna annat än konstatera att den föreslagna valapparaturen hittills inte visat sig uppfylla de krav på tillförlitlighet som mäste ställas i den praktiska hanteringen. Med hänsyn till den viktiga funktion som boxen har för hela valförfarandet finner RSV det nödvändigt att en helt funkvionssäker box kan uppvisas före beslut om anskaffning. Enbart lämnade garantier är enligt RSV inte tillräckligt. Statskontoret har i sak samma inställning och förklarar att det i nuvarande läge är en öppen fräga om konstruktionen kan anses tillgodose de höga krav på funktionssäkerhet som man mäste ställa på den. I detta hänseende kan klarhet vinnas först då man på ett realistiskt sätt praktiskt provat serieproducerade kassetter och valboxar. Under hänvisning till att VTU angett att utfallet av genomförda tester föranlett ändringar i den ursprungliga konstruktionen, uttalar länsstyrelsen i Malmöhus län att den ställer sig ytterst tveksam till genomförandet av en valteknik som bygger på hjälpmedel som ännu inte föreligger i en klanderfritt fungerande prototyp.

Valsedelssystemet

Vad VTU anfört i fråga om valsedelssystemet har tagits upp i ett antal yttranden. I dessa konstateras allmänt att den tid som framställningen av valsedlar av hittillsvarande utseende beräknats ta förutsätter en avsevärt tidigare kandidatnominering än hittills.

Länsstyrelsen i Stockholms län tramhäller att det är utomordentligt tveksamt om en så lång framställningstid som man synes böra räkna med kan accepteras med hänsyn till partiernas nomineringar och andra administrativa valförberedelser. Bortsett härifrån måste även risken för missöden — som kan få katastrofala följder - vid en så stark koncventrerad valsedelframställning beaktas. Skulle nyval bli aktuellt kan valsedelsframställningen medföra oöverkomliga svårigheter. Med hänsyn härtill bör det framlagda alternativa förslaget med namnlösa typbetecknade valsedlar tas upp till allvarligt övervägande. Enligt länsstyrelsens mening bör man vid en övergång till en maskinell teknik inte vara alltför rädd för at! tillgripa lösningar som är nya och ovana för allmänheten men som är tekniskt funktionella. Tekniska och praktiska synpunkter måste tillerkännas grundläggande betydelse om det över huvud taget skall vara möjligt att få fram ett väl fungerande nytt valsystem, Fördelarna med de namnlösa valsedlarna är uppenbara och betydelsefulla. En självfallen förutsättning är dock, att alla svärigheter för väljarna att få kännedom om kandidaterna på de olika valsedelstyperna undanröjs genom information i bL a. massmedia och i vallokalerna.

Denna länsstyrelse går emellertid ett steg längre och förordar att man slopar möjligheten att ändra valsedel med bestämd kandidatuppsättning och detta oavsett om man stannar för namnvalsedlar eller namnlösa valsedlar. Med en sädan ätgärd skulle man kunna ytterligare förenkla valförfarandet i dess olika skeden. Inte minst när det gäller att fördela namnen inom partierna, vilken fördelning länsstyrelsen menar kommer att bli mer tids- och arbetskrävande än vad VTU har räknat med, skulle stora vinster vara att göra. Länsstyrelsen fortsätter.

De principiella betänkligheterna mot att slopa ändringsvalsedeln bör inte vara alltför stora med hänsyn till att den väljare som önskar en ändring av kandidatsammansättningen har möjlighet att använda en ifyllningsvalsedel. Mot bakgrund av den erfarenhet som länsstyrelsen har av röstsum manräkning och valsedelgranskning samt länsstyrelsens mänga kontakter med allmänheten torde man också våga göra det antagandet att väljarna i stor utsträckning har dälig kunskap om de valtekniska effekterna av olika ändringsvarianter samt att strykningar och tillägg i praktiken därför ofta görs på ett slumpmässigt sätt. Ibland är strykningarna kanske mera uttryck för en önskan att demonstrera en uppfattning om viss kandidat än ett genomtänkt försök att verkligen påverka valresultatet. Genom att använda ifyllningsvalsedel är det mera sannolikt att den väljare som inte vill godtaga den av partiet uppgjorda listan gör en rangordning mellan kandidaterna som i allo motsvarar hans verkliga uppfattning. Vad gäller valsedlarna enligt huvudförslaget, namnvalsedlarna, skulle man genom att slopa ändringssedeln vidare slippa ifrån de nackdelar som är förknippade med uttryckningsrutan. Man torde nämligen få räkna med att väljarna i vissa fall kommer att glömma att trycka ut rutan eller trycka ut rutan ofullständigt eller i vissa fall trycka ut rutan trots att ingen ändring gjorts i valsedeln. För vissa väljare, särskilt äldre personer, kan uttryckandet av rutan tänkas välla besvär. Risk föreligger även att valsedeln vid uttryckandet av rutan skadas på sådant sätt att den inte accepteras av datorn.

5 Riksdagen 1972. I saml. Nr 105

Sammanfattningsvis uttalar länsstyrelsen att säkerheten i valsystemet är så betydelsefull att man inte bör avvisa tanken på att modifiera sådana föreskrifter beträffande valproceduren som allvarligt försvårar tillämpningen av ett tekniskt fullgott och säkert system. Enligt länsstyrelsen tillgodoser det nuvarande manuella systemet inte de säkerhetskrav som man måste ställa.

En minoritet inom länsst yvrelsen (tem ledamöter) uttalar att de av olika skäl har betänkligheter mot ett system med namnlösa valsedlar. Under det fortsatta utredningsarbetet bör därför ansträngningarna inriktas på att finna ett tekniskt system som möjliggör bibehållande av valsedlar med kandidatnamn.

Svenska kommunförbundet avråder bestämt från att valsedlar som används vid val av kommunfullmäktige saknar kandidatnamn.

Valnämnden i Stockholm tramhåäller att den traditionella valsedelstypen med namn i och för sig är att föredra framför den namnlösa valsedeln. Namnvalsedlar skulle synbarligen förutsätta kandidatnominering 8--9 månader före valet. En så tidig kandidatnominering är enligt valnämnden utesluten. I valet mellan att förkasta det nya valtekniska systemet eller att acceptera det namnlösa valsedelsalternativet håller nämnden bestämt före att de namnlösa sedlarna är att föredra med hänsyn till de betydande fördelar som det nya systemet erbjuder i övrigt. Enligt nämndens mening kan den olägenhet som det innebär att valsedlarna saknar namn kompenseras främst genom en effektiv information. På liknande sätt uttalar sig kommunstyrelsen i Stockholm. Till både vatnämndens och kommunstyrelsens yttranden är fogade reservationer av i sak samma innebörd som den som en minoritet inom länsstyrelsen i Stockholms län gett uttryck åt. Minoriteten i kommunstyrelsen framhäller dessutom att VTU enligt dess mening inte presenterat någon övertygande motivering varför tryckningen av valsedlarna skall behöva ta så lång tid. Minoriteten framhåller att tryckningstiden synes kunna nedbringas t.ex. genom att andra tryckerier än de två av VTU angivna anskaffar den nödvändiga maskinella utrustningen eller, om detta skulle visa sig omöjligt, genom att man utnyttjar utländska tryckerier. Skulle ingen av dessa utvägar kunna användas bör man enligt minoriteten, överväga att endast förse valsedlarna för riksdagsvalet och kommun fullmäktigvalet i Stockholm med maskinläsbar information och följaktligen räkna övriga kommunval manuellt.

Regeringsrättens ledamöter uttalar att flera skäl talar för en övergång

till namnlösa valsedlar. Ledamöterna pekar särskilt på att svårigheter kan

uppstå att få rum med alla kandidatnamnen på de till formatet begränsade valsedlar som kommer att användas 1 den nya tekniken. Ä andra sidan förefaller det troligt att personvalsmomentet skulle försvagas i sådan grad att starka betänkligheter riktas mot det namnlösa systemet. Frågan om valsedlarnas utformning bör därför övervägas ytterligare.

Enligt RSV måste centrala valmyndigheten få uppgift om alla kandi-

datnomineringarna senast I mars valaret om valsedlarna skall kunna vara färdiga vid utgången av juli månad. Mot bakgrund av de praktiska

erfarenheterna från 1970 års val inger dels den omständigheten att beställningen måste tidigareläggas och dels att förutsättningarna för ändringar i efterhand väsentligt minskar, allvarliga betänkligheter från administrativ synpunkt. Det alternativa valsedelssystem som VTU skisserat är enligt RSV frän valteknisk synpunkt klart överlägset ett system med namnvalsedlar. Enligt RSV:s bedömning är det nära nog en förutsättning för att den maskinella tekniken skall vara genomförbar att det alternativa, namnlösa valsedelssystemet kommer till användning.

Enligt utredningens om den kommunala demokratin uppfattning är det klart otillfredsställande från kommunaldemokratisk synpunkt att tekniska svårigheter skall tvinga fram kandidatnomineringar inemot ett år före valet. Konsekvenserna blir särskilt orimliga inför 1973 ärs val med tanke på det stora antal kommunsammanläggningar som skall träda i kraft 1.1.1974. Den tidigaste godtagbara tidpunkten för kandidatnomineringarna är enligt utredningens mening mitten av maj eller den tidpunkt som gällde för valsedelsbeställning vid 1970 års val. Samtidigt avstyrker utredningen det alternativa systemet med valsedlar utan namn, Ett sådant system kan inte sägas ge en rimlig information till väljarna om innebörden av röstningen vid de samtidiga valen. Samma inställning till det namnlösa valsedelsalternativet redovisar länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län och flertalet valnämnder.

Nägra remissinstanser tar i sina yttranden upp även andra synpunkter än de nu nämnda på valsedlarnas innehåll. Göteborgs kommunstyrelse menar att valsedel för att godtas bör innehälla kandidatnamn. Även demokratiutredningen uttalar att det alltid bör finnas kandidatnamn på valsedel.

Förslaget att den väljare som förändrat valsedelns innehåll skall trycka ut en förmarkerad ruta har kritiserats förutom av länsstvrelsen i Stockholms län bl.a. av länsstyrelsen i Malmöhus län och valnämnden i Stockholm. De kritiska instanserna menar att förekomsten av denna ruta komplicerar tillverkning, röstavgivning och sammanräkning.

VTU:s förslag till nytt tilldelningssystem, som bl. a. innefattar en sänkning av den fria kvoten från fem till fyra gånger antalet röstberättigade, har endast föranlett ett fåtal uttalanden vid remissbehandlingen. Utredningen om den kommunala demokratin förklarar sig känna tveksamhet inför förslaget som innebär att man genom att locka med ett slags indirekt partistöd skall söka få partierna att begränsa sina valsedelsbeställningar. Enligt utredningens mening bör staten liksom hittills ta på sig kostnaderna för tryckningen av ett visst antal valsedlar medan samhällets ekonomiska stöd till de politiska partierna bör vara oberoende av antalet valsedlar för varje parti. Länsstyrelsen i Norrbottens län finner däremot den föreslagna nedskärningen av den fria kvoten väl motiverad.

Tiden för röstning

VTU:s förslag i denna det har föranlett endast ett begränsat antal uttalanden vid remissbehandlingen.

Postverket framhåller att förslaget om hur poströstningen och trans-

Oo

porten av de mottagna poströsterna till sammanräkningscentralen i Stockholm skall ordnas kan godtas. Postverket är berett utt äta sig uppdraget att ordna transporterna av poströsterna på de villkor och med de förbehåll som verket angett i sin skrivelse till VTU.

Enligt utredningens om den kommunala demokratin mening är det beklagligt att önskemålet om en snabb sammanräkning på valnatten inte tycks gå att uppfylla utan väsentlig begränsning i framför allt möjligheterna att poströsta på valdagen. Den främsta utgångspunkten vid bedömningen bör vara att i så stor utsträckning som möjligt underlätta för alla väljare att delta i valet. Denna målsättning är så väsentlig att den inte bör få stå tillbaka för det från massmedias synpunkt i och för sig förstäeliga önskemålet att ett slutligt valresultat skall föreligga några timmar tidigare på valnatten. Utredningen anser att det noga bör övervägas om det är rimligt att försämra väljarnas möjligheter att delta i val genom att förkorta tiden för poströstningen. På liknande sätt uttalar sig en minoritet inom Svenska kommunförbundet.

Röstsammanräkningen

Utredningens förslag till summanräkningstörfarande har utförligt kommenterats av de flesta remissinstanserna. Genomgående känner man tveksamhet inför möjligheterna att genomföra den föreslagna datorsammanräkningen inom den tid som VTU förutsatt. Några instanser går längre och förklarar att det inte är möjligt att genomföra summanräkningen inom de tidsramar som VTU angett.

Statskontoret anser att VTU inte redovisat tillräckligt underlag för att ställa i utsikt att resultatet kommer att kunna föreligga så snart som VTU angett eHer några timmar efter vallokalernas stängning på valdagens kväll. Statskontoret framhäller att även om man låter var och en av de deltagande maskinanläggningarna genomgå noggranna systemtester före valnatten är de sammanlagda felmöjligheterna i den föreslagna rutinen, som aldrig repeterats i full skala, synnerligen stora. Hänsynen till säkerheten gör enligt statskontorets mening att det kan ifrågasättas om inte den regionala sammanräkningen bör ske uteslutande med utnyttjande av länsanläggningarna samt eventucllt ytterligare nägon eller några andra statliga datoranläggningar.

Länsstyrelsen i Stockholms län tramhäller att risken för ett stort antal stopp vid avläsning av hälkort i dator är påtaglig eftersom hälkortsläsarna

är mycket känsliga för varje slags avvikelse från det normala på hålkorten.

Länsstyrelsen efterlyser en noggrann beräkning av den tidsmässiga planeringen av sammanräkningsarbetet bl. a. med hänsyn till den tid det tar att avhjälpa stopp vid inläsningen.

De krav på hålkorten som ställs i den normala ADB-driften för att medge störningsfri stansning och inläsning är omöjliga att uppfylla i det föreslagna valsystemet, framhäher länsstyrelsen i Västmanlands län. Det blir där fråga om mycket stora hålkortsmassor som varit utsatta för mer eller mindre omild behandling i allmänhetens händer. Korten kan också

skadas av regn vid valsedelsutdelningen och av ovarsamma transporter. Man mäste därför räkna med att den maskinella inläsningen kommer att försvåras avsevärt och fördröjas på grund av inläsningsstopp och kortkvaddar. På liknande sätt uttalar sig länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.

SCB betonar att kraven på ett valsystems driftsäkerhet och sekretess måste sättas mycket högt. Risker finns emellertid alltid och driftsäkerheten hos systemet kommer att vara beroende av tillfälliga och/eller oberäkneliga fel som kan uppträda t. ex. kortkvaddar eller tel på någon eller några datorer. SCB understryker att den av VTU angivna tidsplanen för sammanräkningen kan komma att bli mycket svår att hålla.

RSV framhåller att man inte hunnit helt utreda hur sammanräkningsförfarandet skall kunna medhinnas inom rimlig tid. Vissa beräkningar har dock gjorts. Dessa — vid vilka det förutsatts att driftavbrott på grund av t. ex. elavbrott eller maskinfel inte uppstår — visar att riksdagsvalet kan beräknas vara färdigräknat först vid fyratiden på måndagsmorgon. De övriga två valen beräknas ta vardera ca nio timmar i anspråk, vilket medför att resultatet av kommunvalet kan föreligga under måndagen och resultatet av landstingsvalet först påföljande natt. RSV framhåller att man vid dessa beräkningar också förutsatt att flera dataanläggningar än vad VTU tänkt sig kommer till användning. Vid beräkningarna har man dessutom utgält från att valsedlarna - före inläsningen i dator bearbetats i s. k. carditioner. I denna pressas fibrerna i hålkorten sönder och veck och andra ojämnheter utjämnas. Mot bakgrund av vad RSV säger sig ha inhämtat från postverket, är det nämligen uteslutet att utan en föregående bearbetning i carditioner läsa in externa hålkort, dvs. hålkort som varit ute hos allmänheten, i en hälkortsläsare, eftersom

antalet stopp och kvaddar då blir orimligt stort. Även efter en sådan

bearbetning kan man enligt RSV räkna med att ca I '7 av hälkorten kommer att förorsaka stopp vid inläsningen i datorn.

RSV betonar att särskilt sammanräkningen av poströsterna ställer minutiösa krav på noggrannhet. Räkningen av dessa kräver vissa manuella rutiner som inte behövs vid räkningen av vallokalsrösterna. Röstkort och valsedlar, som kan beräknas uppgå till sammanlagt ca 4 miljoner, måste sålunda hållas i en absolut ordning. Bryts ordningen blir det i regel omöjligt att hänföra valsedlarna till rätt valkrets. RSV ifrågasätter om man — trots den mycket goda arbetsdisciplin som mäste råda i räkningscentralen — kan utesluta att ordningen i enstaka fall bryts. Under alla förhållanden bör, menar RSV, sammanräkningen av poströsterna ske regionalt och inte centralt som VTU föreslagit. En regional sammanräkning av poströsterna förordas vidare av länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län.

DAFA tar i sitt yttrande främst upp de problem som är förbundna med sammanräkningen av poströsterna. Även DAFA menar att de hålkort som skall läsas in i den gemensamma räkningscentralen kan förväntas vara i sämre skick än som är normalt i ADB-produktion. Dels har de varit ute bland allmänheten, dels kan de vara försedda med

70 i

"naturliga ojämnheter på grund av uttryckningsrutorna, inför vilka DAFA f.ö. känner tveksamhet. Det är relativt ovanligt att hålkort som varit ute hos allmänheten används som informationsbärare i ett ADBsystem utan att i ett särskilt arbetsmoment genomgå en förbältringsprocess (rekonditionering) innan de avläses av datorn. DAFA säger sig inte känna till nägot fall där större mängder hälkort läses direkt i dator utan föregående rekonditionering och DAFA menar att det iär starkt motiverat att låta valsedlar och röstkort genomgå en sådan rekonditioneringsprocess I carditioner före inläsningen i dator. Utifrån de erfarenheter som postverket har av externa hälkort anser DAFA att det är realistiskt att räkna med att bearbetningen av ca 4 miljoner hålkort i den för riket gemensamma räkningscentralen för poströster kommer att ta sammanlagt va 3 000 timmar. DAFA:s slutsats blir att förslaget till en centraliserad sammanräkning innebär sådana praktiska svårigheter att DAFA finner sig böra avstyrka det. I stället förordar DAFA en ny utredning för att utarbeta ett förslag till poströsträkning som baseras på ett decentraliserat system. Därvid bör enligt DAFA:s mening särskilt de tekniska och praktiska frågor beaktas som hänger samman med hantering av valsedlar och röstkort.

Länsstyrelsen i Stockholms län gör i sitt yttrande en utförlig analys av det föreslagna sammanräkningsförfarandet. Därvid uppehåller sig Kinsstyrelsen särskilt vid den del som rör mandatfördelningen inom partierna. Länsstyrelsen framhäller därvid att VTU enligt dess mening i alltför hög grad baserat sitt förslag på antagandet att varken alternativa listor eller ändrings- och ifyltningsvalsedlar i framtiden skall förekomma i någon nämnvärd utsträckning. Ett sådant antagande synes länsstyrelsen alltför äventyrligt. Sannolikheten talar i stället för att partierna kommer att återgå till att använda olika listtyper i större utsträckning än vad som var fallet vid 1970 ärs val sedan man nu fätt erfarenhet av samtidiga val. Man mäste vidare beakta att lokala kommunala opinioner nu gör sig hörda på ett mera livaktigt sätt än tidigare. Denna tendens kan leda till ökad förekomst av alternativa listor. Förekomsten av pä något sätt avvikande listor liksom förekomsten av dubbelvalssituationer päverkar också på ett avgörande sätt det tidsmässiga genomförandet av ulla de tre valen. Sammanfattningsvis uttalar länsstyrelsen att man ingalunda kan utgå från att VTU:s förslag kommer att leda till ett snabbare genomförande av röstsammanräkningen vid 1973 ärs val. Det finns tvärtom risk för att avslutandet av valen kommer att dra ut ännu längre på tiden om de faktorer som påverkar genomförandet av sammanräkningen — förekomsten av alternativa listor eller spränglistor, benägenheten hos enskilda väljare att godta färdiga listor, antalet platser som skall besättas inom partierna och förekomsten av dubbelvalssituationer -- skulle komma att samverka i ogynnsam riktning. Under alla förhållanden återstår, betonar länsstyrelsen, en omfattande detaljplanläggning innan man står på säker grund. Vidare står det klart, uttalar länsstyrelsen, att personalätgängen hos olika myndigheter kommer att bli fullt jämförbar med den vid 1970 ärs val.

Röstlängdsförfarandet

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över VTU:s förslag till nytt röstlängds- och röstkortsförfarande tillstyrker i princip förslagen. Kritiska röster saknas dock inte.

Länsstyrelsen i Malmöhus län hör till de instanser som är kritiska mot förslaget till nytt röstläingdstörfarande. Denna länsstyrelse menar att förslaget att flytta tillbaka kvalifikationsdagen från 10.6 till 30.4 innebär en allvarlig försämring i förhållande till nuläget. Genom förslaget utestängs från valet de personer som blivit svenska medborgare under tiden 1.5—-10.6 valäret. Enligt vad länsstyrelsen säger sig ha funnit har tidigareläggningen av kvalifikationsdagen blivit nödvändig på grund av den tid som framställningen av de maskinläsbara röstkorten kräver. Länsstyrelsen ser det som djupt otillfredsställande att tekniska hänsyn tvingar tfrånr en ordning som innebär att vissa medborgare utestängs från att delta i valet.

Valnämnden i Stockholm accepterar —- om än med tveksamhet — att upptagande i röstlängd görs beroende av kyrkobokföringsförhållandena 30.4 men ifrågasätter om man inte bör behälla de nuvarande reglerna för anmärkningsförfarandet och alltså i längden kunna ta upp den person som i framställd anmärkning visar att han fyller villkoren i fråga om medborgarskap och myndighet vid anmärkningstidens utgång. Samma förslag förs fram i andra yttranden bl. a. från kommunstyrelsen och valnämnden i Göteborg.

I fråga om den närmare utformningen av förslaget förklarar länsstyrelsen i Malmöhus län att den inte delar VTU:s uppfattning att man med fördel kan slopa hindersunderrättelserna. Enligt länsstyrelsens mening är dessa underrättelser det främsta korrigeringsmedlet för de fel som trots allt ibland uppträder i längderna. Samma uppfattning har lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi som anser att det framstår som ett anmärkningsvärt steg bakät att bygga rösträttskontrollen på det ålderdomliga systemet med utläggning. Snarare borde man överväga att slopa detta led i förfarandet och i stället enbart lita till hindersunderrättelserna. Liknande uttalande görs bl. a. av valnämnderna i Stockholm och Göteborg.

I några yttranden tar man upp förslagets kommunalrättsliga aspekter. Svenska kommunförbundet framhåller att stopandet av bindningen mellan mantalslängd och röstlängd får den egendomliga konsekvensen att en person, som blir röstberättigad och även valbar i inflyttningskommunen redan samma år inflyttningen sker, kommer att ha kvar sitt medlemskap och den därtill knutna besvärsrätten i utflyttningskommunen hela detta

år och fram till 1.3 påföljande år. Liknande påpekanden görs bl. a. av

RSV samt kommunstyrelsen och valnämnden i Stockholm.

Valnämnden

VTU:s förslag att det inte längre obligatoriskt skall finnas en valnämnd 1 varje kommun har föranlett åtskilliga uttalanden under remissbehand-

lingen. Meningarna om förslaget är delade. Regeringsrättens ledamöter finner förslaget välbetänkt. Det påpekas att ett av VTU inte anrtört skäl är att valnämnden utgör ett mellanting mellan statligt och kommunalt organ, vilket fört med sig svårigheter i rättstillämpningen. Det är dock önskvärt betonas det i yttrandet att det organ som skall ombesörja valbestyren fär en parlamentarisk sammansättning. Svenska kommunförbundet representerar den motsatta meningen. Förbundet framhåller att den omständigheten att valnämnden numera har mera begränsade uppgifter än tidigare knappast utgör tillräckliga skäl för att helt avvara lagbestämmelser om det organ, som i varje kommun har att förbereda och leda genomförandet av de allmänna valen. Förbundet förordar att det i lagen slås fast att det skall finnas en valnämnd i varje kommun och att valnämnden skall utgöras av en särskilt utsedd nämnd eHer av kommunstyrelsen. Dessutom bör det ges föreskrifter om särskild valnämnds sammansättning och arbetstormer efter mönster av vad som gäller för andra kommunala nämnder. Också utredningen om den kommunala demokratin anser att bestämmelserna om obligatorisk valnämnd i varje kommun bör finnas kvar. Utredningen menar dock att bestämmelserna bör innebära att valnämnd skall bestå av ordförande och minst fyra ledamöter. Därigenom blir det i regel möjligt för alla i fullmäktige representerade partier att bli företrädda i nämnden.

Valkungörelsen

Förslaget att den allmänna valkungörelsen skall slopas behandlas av några instanser. Även på denna punkt är meningarna delade. Länsstvrelsen i Stockholms län finner förslaget välmotiverat men framhäller att det är nödvändigt att ge särskild information när fråga är om extra val av olika slag -- t.ex. omval i en enstaka kommun. En motsatt inställning till förslaget har länsstyrelsen i Västmanlands län som framhåller att kungörelsen — modernt utformad — är en väsentlig och officiell del av valin formationen. Länsstyrelsen tillägger att VTU:s förslag gär stick i stäv mot de nuvarande principerna för spridning av kungörelser m, m, och vidgad samhällsinformation över huvud taget.

Kostnader

I flera yttranden framhälls att det är en brist i förslaget att där inte

redovisas de kostnader som det nya valsystemet kommer att medföra. Statskontoret anför sålunda att trots att kostnadsbesparing inte ingår som ett av motiven till en övergång till ett nytt valtekniskt system, är kostnadsfrågorna självfallet av intresse. Enligt statskontorets mening hade VTU bort redovisa kostnaderna för det föreslagna systemet. Innan sä skett bör slutlig ställning till förslaget inte tas.

RSV anser sig på grundval av gjorda överslagsberäkningar kunna slå fast att merkostnaden för användning av maskinell teknik kan beräknas överstiga 20 milj. kr.

2.7 Kompletterande utredning

Av den redogörelse för remissyttrandena över VTU:s törslag, som har lämnats i det föregående, framgår att det föreligger ett påtagligt behov av genomgripande ändringar i vallugstiftningen. Meningarna är däremot delade om man därvid bör följa den av VTU föreslagna linjen och gå över till ett maskinellt röstnings- och sammanräkningsförfarande. De remissinstanser finns som förordar att reformen genomförs inom det nuvarande manuella förfarandets ram. Mot bakgrund av vud som sålunda anförts har det framstätt som önskvärt att närmare undersöka förutsättningarna för en reform inom det nuvarande förfarandets ram innan slutlig ställning tas till frågan om det framtida valförfarandet. Kungl. Maj:t har därför uppdragt ät RSV att i egenskap av central valmyndighet göra denna undersökning och avge de förslag som den kunde föranleda.

Undersök ningen, för vilken den förutsättningen har uppställts att valen genomförs på i princip samma sätt och med användande av valsedlar av samma slag som vid 1970 ärs samtidiga val, har inriktats på att förenkla och underlätta i första hand länsstyrelsernas arbetsrutiner inför och vid sam manräkningen. Därvid har prövats vilka möjligheter det finns att vid denna använda maskinella hjälpmedel. Vidare har undersökts om och i så fall vilka åtgärder som kan företas för att i så stor utsträckning som möjligt få med även poströsterna i den preliminära sammanräkningen som sker i vallokalerna på valnatten. En utgångspunkt har därvid varit att röstning på postanstalt på valdagen skall ske i samma utsträckning som tidigare och alltså utan någon tidsmässig begränsning i förhållande till vad som har gällt förut.

F skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 maj 1972 har RSV redovisat resultatet av sina undersökningar. Skrivelsen, till vilken jag återkommer i det följande, torde få fogas som bilaga I till protokollet i detta ärende.

3¶Det primärkommunala suppleantsystemet

3.1 Nuvarande ordning

Är 1969 ändrades kommunallagen, kommunallagen för Stockholm och lagen om församlingsstyrelse så att fullmäktige fick besluta att det skulle finnas suppleanter för fullmäktige (jfr prop. 1969:129, KU 44, 45 och 49, rskr 405-407). De närmare bestämmelserna om antalet suppleanter och om hur de skall utses finns i KVL.

Enligt 248 KVL får endast ospaltade valsedlar användas vid val av fullmäktige i kommun där det enligt fullmäktiges beslut skall finnas suppleanter för fullmäktige. Suppleanterna utses genom nya samman räkningar efter det fullmäktigvalet har avslutats. Därvid skall för varje fullmäktig göras sammanräkningar till ett antal som motsvarar hälften av de ordinarie platser som partiet fått i varje valkrets. Utgör hälften ett brutet tal görs lika många sammanräkningar som motsvarar närmast högre hela tal. Vid varje sammanräkning tas hänsyn bara till de valsedlar som upptar den ordinarie fullmäktigens namn. Det kommunala suppleantsystemet är alltså inte bara parti- utan även valkrets- och listtroget.

Reglerna innebär dels att fullmäktigsuppleanterna fungerar som gruppsuppleanter och inte som personliga suppleanter, dels att antalet suppleanter kommer att utgöra omkring hälften av antalet fullmäktige förutsatt att partiet i fråga går fram i valet med en enda valsedelstyp. I den mån ett parti använder flera valsedelstyper och fullmäktig utses från mer än en sådan valsedelstyp kommer både antalet grupper av suppleanter och det totala antalet suppleanter för partiet att öka.

Har en kandidat utsetts till fullmäktig för mer än en valkrets, får han enligt gillande regler själv bestämma för vilken valkrets han vill anses vald. Sädana dubbelvalssituationer förekommer ofta vid de kommunala valen, eftersom partierna i stor utsträckning använder samma valsedelstyp mom en konimun även när den är indelad i valkretsar. I den etter de valkretsar där fullmäktigen inte går in, intas hans plats av den som skulle ha efterträtt honom om han avgått under valperioden. Inträder suppleant som ordinare fullmäktig, utses en ny suppleant i hans ställe. Har alla suppleanter kallats in till ordinarie fullmäktige eller eljest avgått som suppleanter, utses ytterligare en, men bara en suppleant. De nämnda reglerna infördes till 1970 ärs val (ifr prop. 1970:131, KU 501: syfte att garantera dels att samtliga fullmäktigeplatser kan besättas med ordinarie innehavare innan sammanräkningarna för utseende av suppleanter påbörjas, dels att antalet suppleanter för parti kommer att uppgå till minst hälften av det antal fullmäktige som partiet fått.

3.2 Utredningens om den kommunala demokratin förslag 3.2.1 Inledning

Utredningen har haft i uppgift alt i samråd med kommunallagsutredningen = kartlägga hittills gjorda erfarenheter av det år 1969 införda primärkommunala suppleantsystemet och överväga behovet av ändringar. Enligt utredningens mening är det emellertid ännu för tidigt att göra en mera allsidig bedömning av systemets allmänna verkningar. En sädan bedömning bör anstå till dess något längre tid gått av innevarande valperiod som är den första under vilken institutet fungerar. Av samma skäl har utredningen i denna utredningsetapp inte heller gått närmare in på frågan om suppleantsystemets fakultativa karaktär bör överges och en övergång ske till ett obligatoriskt suppleantsystem. Utredningens arbete i denna etapp har därför begränsats till frågan om antalet suppleanter i kommunerna — mot bakgrund av det faktiska utfallet av gällande regler = bör begränsas och hur detta i så fall skall kunna ästadkommas.

De nuvarande suppleantreglerna har utredningen funnit leda till att ett mycket stort antal suppleanter utsetts i vissa kommuner. Vid 1970 års val utsågs suppleanter i 365 av landets 464 kommuner. Undersökningar, som utredningen gjort, visar att det i dessa 365 kommuner utsågs sammanlagt 15.057 fullmäktige och 15 052 suppleanter, dvs. i genomsnitt en suppleant per fullmäktig. I vissa län utgör suppleantantalet omkring hälften av antalet fullmäktige. I andra län åter är suppleanterna betydligt fler än fullmäktige. Ser man på de enskilda kommunerna visar undersök-

ningen att många kommuner har betydligt fler suppleanter än fullmäktige. I åtskilliga kommuner är antalet suppleanter lika stort eller dubbelt så stort som antalet fullmäktige. Några kommuner har mer än tre gånger så många suppleanter som Fullmäktige.

Att så mänga suppleanter kommit att utses i vissa kommuner beror på att de nuvarande reglernas konstruktion är sådan att suppleant för fullmäktig hämtas inte bara från hans valkrets utan även från den listtyp från vilken fullmäktigen valts samt att antalet suppleanter för varje fullmäktig relateras till det antal platser som partiet totalt erhållit i kommunen eller valkretsen. Detta betyder att om ett partis fullmäktige utses från mer än en lista så kommer suppleantantalet att bli större än hälften av partiets mandatantal i fullmäktige. I dessa fall kommer den relation mellan antalet fullmäktige och antalet suppleanter - dvs. hälften så många suppleanter som fullmäktige - som man vid reglernas tillkomst ansåg böra vara den riktiga alltså inte att uppnås. Det nuvarande systemet kan vidare leda till att ett parti får fler suppleanter än ett parti med fler mandat i fullmäktige. Att systemet inte garanterar att partierna får suppleanter i proportion till sin mandatmässiga styrka i fullmäktige har ansetts som en allvarlig nackdel.

Det stora antal suppleanter som sålunda utsetts i flera kommuner har gett upphov till främst praktiska problem konstaterar utredningen vidare. Kommunernas administrativa arbete har sålunda ökat. På några häll rymmer inte de kommunala sessionssalarna både fullmäktige och suppleanter samtidigt. Arvodeskostnaderna har också skjutit i höjden.

Erfarenheterna från 1970 ärs val gör det enligt utredningens mening angeläget med en reform i syfte att begränsa antalet suppleanter för fullmäktige.

3.2.2 Principerna för en reform

Enligt utredningens mening måste ett suppleantsystem bygga på principen alt suppleanterna skall utses vid själva valet. Det kan alltså inte komma i fråga att åstadkomma en begränsning av suppleantantalet enligt en metod som förutsätter att suppleanterna väljs indirekt, dvs. på i princip samma sätt som ledamöter och suppleanter i kommunala nämnder. En sådan metod, som visserligen är lagtekniskt enkel, avvisades f. ö., påpekar utredningen, redan i den proposition (1969:129 s. 124) som ligger till grund för gällande regler.

Utifrån denna grundläggande princip diskuterar utredningen vilka principer som i övrigt bör vara vägledande. Därvid behandlar utredningen

frågan om det i lag skall föreskrivas vilken relationen skall vara mellan

antalet ordinarie fullmäktige och antalet suppleanter för varje parti eller om kommunerna i princip skall lämnas frihet att avgöra i vilken utsträckning som antalet suppleanter skall begränsas. Väljs det senare alternativet, bör dock enligt utredningens mening antalet suppleanter som skall utses maximeras.

Med hänsyn till att kommunerna f. n. har rätt att, inom vissa gränser, bestämma såväl hur många fullmäktige som det skall finnas som om det över huvud skall finnas suppleanter för fullmäktige anser utredningen det senare av de två alternativen vara att föredra. Det lägsta antalet suppleanter som skall få utses bör bestämmas till en kvotdel av antalet fullmäktige. Denna kvotdel bör i princip inte få vara större än hälften.

Utredningen erinrar i detta sammanhang också om att man vid suppleantinstitutets införande uttalade att systemet borde utformas så att varje parti som fått representation i fullmäktige tillförsäkrades ätminstone en suppleant. Vidare borde suppleant för fullmäktig hämtas från samma lista som fullmäktig. Systemet borde med andra ord vara listtroget. Samtidigt erinrar utredningen om att en av de invändningar som riktats mot det nuvarande suppleantsystemet varit att det inneburit att partierna inte fått suppleanter i proportion till deras styrka i fullmäktige. Ett krav på proportionalitet går emellertid enligt utredningen inte att helt förena med kravet på listtrohet. Ett listtroget system

kan nämligen leda till att ett parti som går fram med flera listor får ett

större antal suppleanter än ett parti som använder endast en lista, trots att det senare partiet fått fler mandat i fullmäktige. Enligt utredningens mening bör suppleantsystemet i första hand tillgodose proportionaliteten. I den mån kravet på proportionalitet kommer i strid med kravet på listtrohet bör detta senare krav alltså vika. Med en sådan ordning kan de politiska partierna knyta ett större antal medlemmar till den kommunala verksamheten. Här ligger enligt utredningen ett särskilt värde.

Genom att prioritera proportionalitetssynpunkten i ett system där antalet suppleanter i princip skall utgöra högst hälften av fullmäktigantalet kan man inte garantera att varje förekommande listtyp kommer att utse suppleanter. Detta är emellertid en logisk konsekvens av ett system, som förutsätter att suppleanterna fungerar som gruppsuppleanter och inte som personliga suppleanter. Ett suppleantsystem som prioriterar proportionalitetssynpunkten, bör emellertid utformas så att fullmäktig som avgår under mandatperioden alltid skall efterträdas av någon som förekommer på fullmäktigens lista. Utredningen anser därför att systemet bör kompletteras med en särskild efterträdarregel av detta innehåll.

3.2.3 Suppleanisystemets närmare utformning

Utredningen konstaterar att olika alternativ erbjuder sig när det gäller att utifrån de tidigare angivna allmänna principerna utforma suppleantsystemet. En metod är att jämka de nuvarande teglerna sä att antalet suppleanter bestäms med ledning av det antal fullmäktigplatser som tillfallit resp. lista i stället för som nu partiet som helhet. En annan metod är att fullmäktige på förhand får bestämma hur många suppleanter som skall utses i kommunen. Utredningen förordar för sin del den sistnämnda metoden. Till skillnad från den förstnämnda metoden kan man med den ästadkomma dels en bättre proportionell fördelning mellan partierna av suppleantplatserna, dels att de suppleanter som kommer att

utses kan beräknas på förhand. Med vilken exakthet som denna beräkning kan göras blir beroende av om antalet suppleanter bestäms till ett fixerat antal för hela kommunen eller ställs i relation till det antal mandat som varje parti erhållit i fullmäktige. Vid valet mellan dessa två alternativ har utredningen stannat för det senare. Dels är detta alternativ tekniskt enklare att tillämpa. Dels ger det en mera rättvis suppleantfördelning mellan partierna än om det totala antalet suppleanter är fixerat på förhand. Enligt utredningens mening skall alltså fullmäktige bestämma att antalet suppleanter skall utgöra en viss kvotdel av det antal mandat som varje parti erhållit i kommunen eller, i valkretsindelade kommuner, i valkretsen. Som tidigare har nämnts förordar utredningen att kvotdelen inte sätts högre än hälften.

Den föreslagna regleringen bör enligt utredningens mening kompletteras I två hänseenden. Dels bör en minimiregel införas som garanterar att varje i fullmäktige representerat parti tillförsäkras minst en suppleant. Dels bör det föreskrivas att endast lista som blivit representerad i fullmäktige skall få komma i fråga vid fördelningen av suppleantplatserna inom partierna. Utan en minimiregel i ett system där suppleantplatserna fördelas proportionellt kan små partier om den eller de ordinarie ledamöterna har förfall bli utan representation i fullmäktige. Detta finner utredningen otillfredsställande från representativitetssynpunkt. Om även i fullmäktige orepresenterad lista skall få vara med och besätta suppleantplats uppstär den enligt utredningen inte rimliga situationen att lista som inte i valet fätt tillräckligt väljarstöd för att bli representerad ändå — vid förfall för ordinarie fullmäktige — kan bli företrädd i fullmäktige.

Avslutningsvis framhäller utredningen att de förordade nya suppleantreglerna är avsedda att tillämpas även vid de kyrkliga valen.

Utredningens förslag är inte enhälligt på alla punkter. I en reservation föreslår ledamöterna Boo och Elmstedt att antalet suppleanter obligatoriskt skall utgöra hälften av resp. partis mandatantal i fullmäktige. I ett särskilt yttrande framhåller ledamoten Åstrand att utredningen enligt hans mening borde ha förordat ett enhetligt och obligatoriskt suppleantsystem i landets kommuner.

3.3 Remissyttrandena över utredningens om den kommunala demokratin förslag Behovet av ändring

Stor enighet råder bland remissinstanserna om behovet av en ändring i nuvarande bestämmelser för utseende av suppleanter för kommun fullmäktige. Så framhåller t. ex. länsstvrelserna i Östergötlands, Kopparbergs och Göteborgs och Bohus län, att erfarenheterna frän föregäende val visar att nuvarande regler är otillfredsställande och på många häll har medfört så klara olägenheter att utredningens förslag bör genomföras redan nu i avvaktan på en slutlig utvärdering av suppleantsystemet. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhäller att tillämpningen av bestämmelserna vid 1970 års val medförde att inom vissa kommuner inom länet utsågs ett

mycket stort antal suppleanter, i vissa fall till ett antal som var vida större än antalet fullmäktigledamöter. Länsstyrelsen anser att det är synnerligen otillfredsställande att gällande bestämmelser kan få sådana konsekvenser. Flera kommuner framhåller också att nuvarande suppleantsystem i vissa fall medför orimligt många suppleanter. Bl. a. kommunstyrelsen i Mora kommun anser att det administrativa merarbete detta innebär medför icke obetydliga kostnader för kommunerna.

Svenska kommunförbundets länsavdelning i Södermanlands län framhåller att samtliga kommuner i länet har infört suppleanter och att suppleantsystemet har blivit mycket allmänt accepterat. Länsavdelningen delar också utredningens uppfattning att ytterligare tid bör förflyta innan en mer genomgripande Översyn av systemet företas. Även Svenska kommunförbundet uttalar att en allsidig bedömning bör anstå tills ytterligare erfarenheter vunnits, men att man bör försöka komma till rätta med de praktiska olägenheter som föreligger till 1973 års val.

Några remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma till behovet av en ändring nu. Så anser länsstyrelsen i Uppsala län att det är tveksamt om tillräckliga skäl föreligger att redan nu ompröva gällande bestämmelser dä de principiellt viktiga ställningstagandena skjuts på framtiden. Länsstyrelsen framhåller att några väsentliga olägenheter i nuvarande system inte har konstaterats i fråga om Uppsala län. Länsstyrelsen är emellertid medveten om att nuvarande system i viss mån kan avhålla kommunerna från att införa eller behålla det i och för sig fördelaktiga suppleantsystemet. Länsstyrelsen instämmer därför i utredningens åsikt att valreglerna bör ändras.

Fakultativt eller obligatoriskt suppleantsystem

En stor majoritet bland remissinstanserna stöder utredningens förslag om att ett fakultativt suppleantsystem skall behållas. Många kommuner, däribland kommunfullmäktige i Göteborg, Gislaved och Luleå anser dei sålunda viktigt att frågan om kommunerna skall ha frihet att avgöra om suppleanter skall finnas för fullmäktige prövas först sedan ytterligare erfarenheter vunnits. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför liknande synpunkter. Svenska kommunförbundet anser att det står i god överensstämmelse med den principiella ståndpunkt som lagstiftaren intagit, att suppleantinstitutionen är fakultativ. RSV delar också utredningens uppfattning att nuvarande regel att suppleantinstitutet skall vara fakultativt bör behållas.

Flera remissinstanser ansluter sig emellertid till det särskilda yttrande

som avpivits av ledamoten Åstrand. De framför att det inte finns

anledning att behälla ett fakultativt system. Dessa remissinstanser menar att erfarenheterna för kommunernas del beträffande suppleantsyste met redan visat alt det finns ett klart behov av suppleanter och att ett enhetligt och obligatoriskt suppleantsystem därför bör införas. Synpunkter av detta slag framförs av länsstyrelserna i Västernorrlands och Kopparbergs län, kommunfullmäktige i Hultsfred, Bollnäs, Laholm,

" 179

Munkedal, Partille, Uddevalla, Änge, Sandviken sami kommunstvrelsen i Nyköping. Samarbetsnämnden i Sundsvalls kommunblock ifrågasätter starkt om inte ett enhetligt och alla kommuner omfattande suppleantsystem kan vara fördelaktigt och bör prövas nu, så alt erfarenheter av ett sådant system kan vinnas till den vidare översyn som utredningen anger skall komma senare.

Listtrohet eller proportionalitet

Flertalet remissinstanser är positiva till utredningens förslag att suppleanter skall utses i proportion till partiernas representation i fullmäktige. Så framhåller t. ex. länsstyrelserna i Kalmar och Jämtlands län bl. a. att ett av de viktigaste kraven på suppleantsystemet är att det ger en så långt som möjligt rättvis fördelning mellan partierna. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att det är otillfredsställande att partierna inte är tillförsäkrade suppleanter i proportion till deras representation i fullmäktige. Länsstyrelsen menar därför att man ej bör behälla krav på listtrohet, annat än i så mätto att suppleanterna skall utses från lista som givit partiet representation i fullmäktige. Enligt länsstyrelsens mening är ett eftergivande av kravet på listtrohet konsekvent med hänsyn till suppleanternas nuvarande ställning som gruppsuppleanter. Kommunalfullmäktige i Göteborg framhäller att förslaget ger kommunerna ett betydande mått av valfrihet och att det ansluter väl till kommunens tidigare inställning till gruppsuppleantsystem. Svenska kommunförbundet framhåller att det måste anses mer väsentligt, att partierna tilldelas suppleanter i förhållande till sin styrka i fullmäktige, än att varje i fullmäktige representerad = listtyp garanteras suppleantplats.

Några remissinstanser avstyrker dock utredningens förslag att suppleanter skall utses i proportion till partiernas representation i fullmäktige. Länsstyrelserna i Hallands och Västernorrlands län framhåller att varje lista som erhållit mandat, bör tillförsäkras suppleant. Länsstyrelsen i Hallands län delar inte utredningens mening att gruppsuppleanter är en logisk konsekvens av nuvarande system, eftersom nuvarande system är listtroget. Länsstyrelsen anser inte att utredningen motiverat sitt ställningstagande på denna punkt. Länsstyrelsen framhåller att det är en viktig princip, att medborgarna genom valet skall ha rätt att påverka inte bara partiförhållandena utan även personuppsättningen i den representativa församlingen. Också några kommuner, däribland kommunfullmäktige i Hultsfred, uttalar stöd för systemet med listsuppleanter.

Utredningens förslag angående systemet för efterträdarval, innebärande att efterträdare skall utses från samma lista som den avgängne ledamoten, tas upp av länsstyrelsen i Södermanlands län. Länsstyrelsen anför att den i och för sig inte motsätter sig förslaget men anser att

systemet kan ifrågasättas. Länsstyrelsen framhåller att det vid suppleant-

systemets införande bl. a. underströks betydelsen av den erfarenhet av kommunala frågor som en suppleant kan vinna genom sitt deltagande i fullmäktigsammanträden.

Principerna för en reform

Sammanlagt 14 länsstyrelser och omkring 70 kommuner tillstyrker utredningens huvudtförslag. Några länsstyrelser, däribland länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län biträder utredningens förslag men framhäller att de endast ser det som en lösning av provisorisk karaktär. Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker också förslaget men framhäller att den sammanräkningsmetod som utredningen föreslagit är mer invecklad än den som tillämpades vid 1970 ärs val.

Kommunfullmäktige i Luled anför att de hittills vunna erfarenheterna av suppleantsystemet ger vid handen att en reducering av antalet suppleanter inte strider mot de skäl för ett suppleantsystem som äberonpades när systemet infördes.

Regeringsrätten anser sig sakna anledning att ta ställning till valet mellan de presenterade lösningarna men framhälter att det allmänt torde kunna sägas, att kvotdelsmetoden dels blir lättare att tillämpa än metoden med fixerat antal suppleanter, dels också medför en mindre komplicerad lagtext än den andra metoden. Svenska kommunförbundet framhåller att kvotdelsmetoden är att föredra framför andra i betänkandet diskuterade lösningar. RSV har, i likhet med utredningen, funnit att kvotdelsmetoden ger en bättre proportionalitet än metoden med ett fixt antal mandat vid fördelningen av suppleanter mellan partierna. Metoden är också den enklaste ur administrativ synpunkt. Riksskatteverket förordar därför denna metod.

6 länsstyrelser och 31 kommuner ansluter sig till den uppfattning som har kommit till uttryck i reservationer till utredningsförslaget. Länsstyrelserna i Skaraborgs och Västernorrlands län framhåller att de anser att principiella skäl talar för enhetlighet. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller vidare att det vore fördelaktigt om ett enhetligt suppleantsystem kunde införas redan den 1 januari 1974 då kommunindelningsreformen är genomförd i huvudsak. De kommuner som förordar reservanternas förslag anför också önskvärdheten av ett enhetligt system som huvudskäl. Så framhåller t. ex. kommunfullmäktige i Karlshamn avi erfarenheterna av det nya systemet för kommunernas del enbart har varit goda och att man därför inte har något att erinra mot att kvotdelsmetoden kompletteras med en hälftenregel. Likartade synpunkter fram förs av bl. a. kommunstyrelsen i Katrineholm och kommunfullmäktige i Falköping.

Fyra länsstyrelser och en kommun uttalar sig för det i betänkandet diskuterade alternativet att endast göra jämkningar i nuvarande suppleantsystem. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser bl. a. att det nu är för tidigt att göra en allsidig bedömning av suppleantsystemets verkningar. Av detta skäl menar länsstyrelsen att de övriga lösningarna, vilka innebär radikala förändringar i suppleantsystemet, inte bör prövas för dagen. Experiment med helt artskilda system bör enligt länsstyrelsen anstå till ell senare tillfälle. Länsstyrelsen i Hallands län anför att de bäda huvudalternativen i utredningens förslag är betydligt mer komplicerade

| 81

än nuvarande ordning. Detta gäller enligt länsstyrelsen bl. a. sammanräkningsförfarandet. Länsstyrelsen menar vidare, att ytterligare en anmärkningsvärd följd av utredningens huvudalternativ är att suppleant inte inkallas till ordinarie ledamot när en fullmäktig avgätt utan att ny sammanräkning i stället skall företas.

4¶Registrering av partibeteckning m. m.

4.1 Nuvarande ordning

En av de bärande principerna i det svenska valsystemet är den fria nomineringsrätten. Denna innebär att väljaren har rätt att på sin valsedel ta upp vilka kandidater han vill och under vilken partibeteckning som helst. Någon obligatorisk, officiell registrering av vare sig partier eller kandidater förekommer alltså inte i vårt land. Däremot har möjlighet öppnats för ett parti att få sin beteckning registrerad. Genom registreringen kan partiet i viss utsträckning skydda sin beteckning mot att utnyttjas illojalt, dvs. användas på valsedlar som inte upptar kandidater som företräder partiet.

F.n. kan partibeteckning registreras endast för val till riksdagen. 154 § 1 mom. Vall anges under vilka villkor sådan registrering kan ske. Enligt detta lagrum gäller att partiet, för att få sin beteckning registrerad, inte

får vara en underavdelning av politisk sammanslutning. Partiet måste

vidare ha minst I 000 röstberättigade medlemmar. Dessutom fordras att den partibeteckning som skall registreras tydligt skiljer sig från redan registrerad beteckning eller från beteckning om vars registrering ansökan har kommit in tidigare men ännu inte har prövats. I lagen anges inte hur ett parti, som ansöker om registrering, skall styrka att det har det föreskrivna minimiantalet medlemmar. Av förarbetena (se PM år 1934, fogad som bil. till prop. 1935:139) framgår emellertid att medlemsförteckning inte skall behöva företes och att det i fråga om parti, som är representerat i riksdagen, får anses notoriskt att det har föreskrivet antal medlemmar.

Ansökan om registrering prövas av chefen för justitiedepartementet i närvaro av tre riksbanksfullmäktige och tre riksgäldsfullmäktige. De sex fullmäktige har emellertid endast en rådgivande funktion.

Parti som fått sin beteckning registrerad skall anmäla ett ombud till registret. Partibeteckning kan avregistreras efter ansökan. Ansökan om avregistrering kan göras antingen av det parti, för vilket registreringen skett, eller av annat parti, som dä måste visa att parti, som erhällit registreringen, har blivit upplöst eller inte anmält kandidater vid två på varandra följande val till riksdagen. Det är alltså inte f. n. möjligt att ex officio avföra en partibeteckning ur registret.

Registrering är en förutsättning för att ett parti skall kunna skydda sin partibeteckning mot att utnyttjas illojalt. Detta skydd åstadkoms på följande sätt. Enligt 56 § I mom. ValL får parti som registrerat sin beteckning anmäla minst fem och högst femton valbara personer i varje

6 Riksdagen 1972. I saml. Nr 105

valkrets. Valsedel som upptar registrerad partibeteckning måste som första namn ha namnet på en av de kandidater som anmälts. Är detta inte fallet anses alla namnen som obefintliga men valsedel tillgodoräknas det

parti vars beteckning angetts på sedeln (59 § ValL).

4.2 Framställning från riksdagen om översyn av reglerna om registrering av partibeteckning

I sitt memorial 1966:44 uttalade konstitutionsutskottet (KU) att det framstod som tveksamt om reglerna om registrering av partibeteckning var ändamålsenligt utformade såvitt gällde bestämningen av begreppet parti, formerna för styrkande att partiet hade föreskrivet minsta antal. medlemmar, registreringsmyndigheten och avsaknaden av befogenhet för registreringsmyndigheten att avregistrera partibeteckning som inte används längre. KU menade att sådan ändring av lagtexten borde övervägas att de tekniska problem som uppstår när det gäller att bedöma om kravet på ett visst antal medlemmar är uppfyllt undanröjs. Vidare ansåg KU att en ordning borde eftersträvas, som medger verklig kontroll, när sådan behövs men som i Övrigt varken medför onödiga formaliteter eler omotiverad insyn i enskilda personers politiska engagemang. En regel att registreringsmyndigheten får ålägga en sökande att på visst sätt styrka föreskrivet medlemsantal borde övervägas. Utskottet framhöll vidare att det syntes tveksamt om det bör åligga en departementschef att under sedvanligt konstitutionellt och politiskt ansvar avgöra registreringsärenden. Det kunde diskuteras om inte registreringsärenden bör överföras antingen till regeringsrätten eler till den tremannanämnd som fördelar partistödet. Slutligen framhölls i memorialet att en regel som ger registreringsmyndigheten möjlighet att ex officio avregistrera en partibeteckning, som inte används vid - t.ex. -- två på varandra följande val, framstår som motiverad.

KU tog i memorialet även upp frågan om skydd för partibeteckningar i kommunala val. I denna del! anförde utskottet att frågan härom — förutom att den innebar väsentligt större problem än vad gäller riksdagsvalen — länge ansetts sakna egentlig aktualitet. Den hade emellertid kommit fram i den politiska debatten under utskottets behandling av ärendet. Utskottet uttalade bl. a. följande.

Utskottet har med hänsyn härtill stannat för att ändringar i bestämmelserna om registrering av partibeteckningar inte bör utun överväganden, som omfattar även den kommunala problematiken, ske på sädana punkter, där en annan lösning kan framstå som motiverad, därest regler

införes även för kommunala val. Statsmakternas överväganden kunde

eljest på ett mindre tillfredsställande sätt bindas. I stället bör hela frågekomplexet göras till föremål för en samlad översyn, vilken lämpligen kan ske i samband med det utrednings- och reformarbete som inletts på valrättens område. -- Det bör understrykas, att utskottet med det anförda inte tagit någon ställning till frågan, huruvida skydd för partibe-

teckningar bör införas vid kommunala val. Detta spörsmål bör övervägas

förutsättningslöst.

KU hemställde avslutningsvis att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle: begära utredning och förslag om ändrade bestämmelser om registrering av partibeteckningar. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan.

4.3 Förslag i departementspromemorian (Ds Ju 1971:24)

Frågan om ändrade regler om registrering av partibeteckning m. m. togs upp till behandling i den förut nämnda, inom justitiedepartementet utarbetade promemorian.

I promemorian erinras till en början om att begreppet parti numera är definierat i 16 §& RO. Enligt denna definition avses med parti varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare. som uppträder i val under särskild beteckning (partibeteckning). Det erinras också om att kom-

munalvalskommittén föreslår att motsvarande definition av partibegrep-

pet skall tas in i kommunallagarna.

I promemorian behandlas vidare frågan om det bör införas skydd för partibeteckning även vid de kommunala valen. Inledningsvis framhålls att ett sådant skydd i så fall måste utformas efter förebild av VaIlL:s bestämmelser och alltså bygga på ett registreringsförfarande. Det skydd som ValL ger registrerad partibeteckning är visserligen relativt bräckligt. Det torde emellertid inte vara möjligt att konstruera ett fullständigare skydd utan att ge upp principen om den fria nomineringsrätten.

Förslag om att införa skydd för partibeteckning även vid de kommunala valen har väckts vid flera tillfällen utan att det har lett till några lagstiftningsåtgärder. Mot tanken på sådant skydd har i huvudsak anförts tre skäl. Dels har det sagts att behovet av ett skydd för partibeteckningarna vid dessa val inte var särskilt framträdande när partibeteckning kan skyddas vid riksdagsval. Dels har det anförts att det blir tekniskt komplicerat att införa en sådan ordning. Slutligen har det gjorts gällande att det officiella inslaget i valförberedelserna skulle öka i alltför hög grad.

I promemorian framhälls att något fall där partibeteckning utnyttjats illojalt vid kommunala val inte är känt. Att av detta förhållande dra den slutsatsen att ett sådant utnyttjande inte skulle kunna förekomma anses dock vara förhastat. Ett sådant läge kan enligt promemorian lätt tänkas där en grupp väljare finner det förenligt med sina syften att utnyttja ett visst partis beteckning i val. Enligt promemorian kan det inte längre hävdas att införandet av ett skydd även på den kommunala sidan skulle bli särskilt tekniskt Komplicerat. Inte heHer bör den omständigheten att det officiella inslaget i valförberedelserna något ökar tillmätas avgörande betydelse i sammanhanget förutsatt att de bärande principerna i valsystemet inte rubbas därigenom.

Slutsatsen blir enligt promemorian att starka skäl i och för sig talar för att partibeteckningarna skyddas även vid de kommunala valen. Med hänsyn härtill och då några avgörande tekniska eller andra invändningar inte synes kunna resas föreslås att partibeteckningar får samma skydd vid

de kommunala valen som de i dag har vid riksdagsvalen. Samtidigt föreslås vissa modifikationer i regelsystemet. Närmare utfört innebär promemorieförslaget följande.

Parti skall kunna få sin partibeteckning registrerad vid säväl riksdagssom landstings- och kommunfullmiäktigval. Registrering beviljas i princip för visst val. Registreras partibeteckning för val till riksdagen, gäller registreringen — som nu — för hela landet. Beviljas registrering för val av landstingsmän gäller den angiven landstingskommun och beviljas den för val av kommunfullmäktige gäller den i angiven kommun. Enligt promemorian är det i fråga om dessa senare val varken lämpligt eller nödvändigt att ett lokalt parti skall kunna förhindra att samma partibeteckning utnyttjas vid val i annan landstingskommun eller kommun än den där

partiet avser att gå fram i val. Bestämmelserna föreslås utformade så att

registrering för val till riksdagen skall gälla även val till landsting och kommunfullmäktige i hela landet och registrering för val till landsting även val till fullmäktige i de kommuner som ingår i landstingskommunen.

Enligt förslaget skall beteckning som redan är registrerad för val av landstingsmän elier kommunfullmäktige kunna registreras för val till riksdagen förutsatt att det parti för vilket registreringen beviljats lämnar sitt samtycke. På motsvarande sätt skall beteckning som registreras för fullmäktigval inom en landstingskommun kunna registreras för val av landstingsmän i den landstingskommunen.

Centrala valmyndigheten föreslås bli registreringsmyndighet. De villkor som i dag uppställs för att registrering skall kunna beviljas föreslås i princip skola gälla även i fortsättningen. Partiet bör sålunda inte få vara en underavdelning av politisk sammanslutning. Det bör vidare ha nätt en viss styrka. Denna bör manifesteras genom att partiet visar att ett antal röstberättigade medlemmar står bakom partiet. Detta antal föreslås i fråga om registrering för riksdagsval sättas till 1 500 i hela landet och i fråga om registrering för annat val till 100 i den landstingskommun eller kommun i vilken registrering sökes. Det föreskrivna medlemsantalet skall

styrkas på så sätt att partiet företer intyg från noturius publicus om att

partiet för honom företett en medlemslista med minst så mänga namn på personer som uppnått röstberättigad ålder som i det särskilda fallet krävs. Är partiet redan representerat i den församling som det är fråga om, skall det dock anses notoriskt att partiet har det föreskrivna antalet medlemmar bakom sig. Ansökan om registrering skall göras skriftligen.

Enligt förslaget skall registreringsmyndigheten ha rätt att från registret avföra partibeteckning som inte använts vid två på varandra följande val.

Enligt gällande regler skall parti som vill skydda sin beteckning hos länsstyrelsen anmäla minst fem och högst femton personer som kandidater i varje valkrets. Denna regel föreslås i promemorian bibehållen med den ändringen, såvitt gäller riksdagsvalen, att det minsta antal kandidater som skall anmälas sätts till fyra. För kommunalvalen föreslås samma minimiantal medan maximiantalet vid dessa val bör sättas till tio. Vidare

föresläs att kandidatanmälan skall göras hos centrala valmyndigheten.

Det bör enligt promemorian klart sägas ut att besvär får föras över

centrala valmyndighetens beslut i registrerings- och anmälningsärende. Sädana besvär bör av hänsyn till tidsfaktorn föras direkt hos regeringsrätten. Nägon särskild besviärstidsregel har dock inte uppställts. Förvaltningslagens regler i detta hänseende blir alltså tillämpliga. Det får emellertid, framhålls det i promemorian, förutsättas alt regeringsrätten behandlar mål av denna art med förtur.

4.4 Remissyttrandena

Förslaget att det skall öppnas möjlighet att registrera partibeteckning även vid kommunala val har i princip godtagits eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser som yttrat sig i denna del. Regeringsrättens ledamöter framhåller att behovet av registrering av partibeteckning för kommunala val inte närmare analyserats I promemorian. Anledningen till förslaget synes enligt ledamöterna vara att söka mera i önskemålet att få en enhetlig reglering av alla de samtidiga valen än ett behov för de kommunala valens del av det skydd som registreringen innebär. Ledamöterna godtar emellertid förslaget utom såvilt gäller kravet på att parti skall ha minst 100 medlemmar för att registrering av beteckning för de primärkommunala valen skall få ske. Ledamöterna framhåller att detta antal synes för stort med hänsyn till det antal röster som kan behövas för att ett parti skall bli representerat i fullmäktige. Det skulle vara mer rättvisande med ett krav på att medlemsantalet skulle utgöra viss lågt angiven kvotdel av de röstberättigade i kommunen. Ett sädant system kan dock bli förhållandevis tekniskt komplicerat. Man bör därför även för val av kommunfullmäktige ange ett visst lägsta medlemstal. Detta måste då, framhåller ledamöterna, sättas betydligt lägre än det föreslagna och i varje fall inte överstiga 50. Till samma slutsats kommer kommunallagsutredningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner det fullt motiverat att införa ett minimiskydd av något slag för partibeteckningar även vid de kommunala valen. Länsstyrelsen påpekar att det förekommit att man vid uppsättande av spränglista använt sig av partiets kandidater utan att tillfråga dem om de var villiga att stå med på spränglistan. Länsstyrelsen tillstyrker alltså förslaget.

Klart tillstyrkande yttranden föreligger också från utredningen om den kommunala demokratin och valnämnden i Stockholm

5¶Bestämmelser om antalet landstingsmän och

om valkretsindelningen i Stockholms läns

landstingskommun

5.1 Nuvarande ordning

Enligt lagen (1969:215) med särskilda bestämmelser om Stockholms "läns landstingskommun och lagen (1969:216) om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i Stockholms läns landstingskommun för valperioden 1971-1973 gäller särskilda bestämmelser för Stockholms läns landstingskommun bl. a. i fråga om landstingskommunens kompetens, antalet landstingsmän, valkretsindelningen och landstingets sammanträden. Anledningen till särregleringen, som tillkom i sambund med Stockholms inträde i landstingskommunen den 1 januari 1971, är landstingskommunens storlek i fråga om befolkningstal och det särskilda behovet av interkommunal samverkan i Stockholmsregionen (jfr prop. 1969:112

s. 89).

I den nämnda propositionen konstateras (s. 100) att en tillämpning av Jandstingslagens bestämmelser om antalet landstingsmän på Stockholms läns landstingskommun skulle leda till att ett väsentligt större antal landstingsmän utses än som kan anses lämpligt. I 1 8 lagen om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i Stockholms läns landstingskommun för valperioden 1971-1973 föreskrivs att antalet ledamöter i landstinget skall vara 149. Att antalet landstingsmän bestämts i lag har medfört att regler som avviker från landstingslagens blivit nödvändiga också i fråga om valkretsindelningen och fördelningen av mandaten mellan valkretsarna. Enligt den särskilda lagen gäller i dessa avseenden i huvudsak följande. Valkretsarna skall alltid omfatta en eller flera hela kommuner. Stockholms kommun får dock delas in i valkretsar. Valkretsarna skall utformas så att de kan beräknas få lika många mandat var, om en sådan utformning inte medför olägenhet. För varje valkrets skall kunna utses minst sju landstingsmän. Fördelningen av mandaten skall ske enligt ett jämförelsetal som beräknats med ledning av folkmängden för valåret enligt mantalslängden. Valkretsindelningen och antalet landstingsmän för varje valkrets skall bestämmas av länsstyrelsen. Om det är påkallat av ändrade förhållanden, kan länsstyrelsen före utgången av maj valåret företa jämkning av valkretsindelningen.

De särskilda bestämmelserna för Stockholms läns landstingskommun om antalet landstingsmiän och valkretsindelningen avser bara valperioden 1971- 1973. Bestämmelserna avsågs att utgöra en provisorisk reglering i

avbidan på en för alla landstingskommuner tillämplig lagstiftning på grundval av förslag från kommunalvalskommittén (K 1968:58) (prop. 1969:112 s. 100).

5.2 Kommunalvalskommittens förslag Kommittén, som haft att utreda frågan om ändrade regler för bestämmandet av antalet landstingsmän, landstingskommuns indelning i valkretsar och valsystem för kommunalvalen, avlämnade i februari 1971 betänkandet (SOU 1971:4) Kommunala val. Efter förebild av de regler som gäller i fråga om antalet kommunfullmäktige föreslår kommittén att antalet landstingsmän skall bestämmas av landstinget. I landstingslagen skall anges vissa minimital som inte får underskridas. Landstingsmandaten skall enligt förslaget i princip fördelas mellan valkretsarna i proportion till antalet röstberättigade invånare. Kommittén har undersökt om det är möjligt att genom äntrade regler för valkretsindelningen få en bättre proportionell fördelning mellan partierna. På grund av svårigheten att genom ändringar i reglerna för valkretsindelningen inom det nuvarande valsystemets ram samtidigt få bättre proportionell fördelning mellan partierna, en enhetlig spärr mot småpartier och naturliga valkretsar föreslår kommittén att ett valsystem motsvarande det som tillämpades första gången vid valen till riksdagen år 1970 skall införas också för landstingsval. Samma valsystem skall enligt kommitténs förslag användas vid valen till kommunfullmäktige. Partier som inte har fått minst 4 7 av rösterna i hela landstingskommunen resp. kommunen skall inte få delta i mandatfördelningen. Såvitt gäller landstingsvalen föreslås dock utt ett parti som har fått minst 12 76 av rösterna i en valkrets alltid skall ha rätt att delta i fördelningen av de fasta mandaten för den valkretsen.

Vid remissbehandlingen av kommunalvalskommitténs betänkande har åtskilliga remissinstanser, däribland Svenska kommunförbundet, ställt sig tveksamma eller direkt avvisande till den föreslagna småpartispärren.

Vid överläggningar mellan företrädare för de olika politiska partierna i riksdagen i fråga om ett nytt valsystem för de kommunala valen har det visat sig att enighet föreligger om att frågan om en generell spärr mot

småpartier inte bör prövas innan man närmare fått diskutera vilka

konsekvenser för den kommunala demokratin en sädan spärr skulle få.

Kungl. Maj:t. som mot denna bakgrund inte ansett sig böra föreslå någon ändring till 1973 års val av valsystemet för de kommunala valen, har den 21 april 1972 uppdragit åt utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin att göra en översyn av småpartiernas roll i det kommunalpoliliska systemet. Syftet med översynen skall vara att närmare belysa de principiella aspekterna på minoritetsgruppers representation i en funktionsduglig kommunal demokratis beslutande organ. Avsikten är att utredningens undersökningar skall kunna läggas till grund för ett slutligt ställningstagande i god tid före 1976 års val till frågan om valsystemet vid de kommunala valen. I avbidan på de förslag som demokratiutredningen kan komma att lägga fram har ett ställningstagande till kommunalvalskommitténs förslag i övrigt ansetts böra anstå.

6¶Departementschefen

6.1 Valförfarandet

6.1.1 Allmänna utgångspunkter

Reglerna om hur valen till riksdagen skall genomföras finns f. n. i lagen (1920:796) om val till riksdagen (Vall). Motsvarande reglering för de kommunala valen - landstingsval och val till kommunfullmäktige - finns i kommunala vallagen (1930:253, KVL). Bestämmelser om val finns dessutom i riksdagsordningen (RO) och kommunallagarna. I RO ges sålunda regler om bl. a. rösträtt och valbarhet samt om mandatens fördelning mellan partierna. Kommunallagarna innehåller förutom rösträtts- och valbarhetsregler även reglerna om valkretsindelningen vid dessa val. Som frumgär av vad som inledningsvis har anförts avser jag att här behandla valförfarandet, dvs. de regler som i dag finns i de båda vallagarna. Reglerna i RO berörs alltså inte. Detsamma är i huvudsak fallet med kommunallagarnas valbestämmelser. Genomförs de förslag som här kommer att förordas, blir det emellertid nödvändigt att göra vissa, främst redaktionella ändringar i några paragrafer i dessa lagar. I allt väsentligt är den valtekniska regleringen i Vall och KVL densamma. Det framstår mot bakgrunden av detta och det förhållandet att riksdagsval, lundstingsval och kommunfullmäktigval nu sker samtidigt naturligt att behandla de valtekniska frågorna som rör dessa tre olika val i ett sammanhang. KVL reglerar inte bara landstingsval och val till kommunfullmäktige utan också valen till kyrkofullmäktige. Frågan om reformering av förfarandet vid sistnämnda val är under utredning. Som jag har nämnt tidigare är avsikten att proposition i det avseendet skall föreläggas riksdagen i god tid före 1973 års val. På VTU ankommer att se över reglerna om de s. k. utlandssvenskarnas rösträtt. I avbidan på VTU:s förslag och dess vidare behandling föreslås i detta sammanhang inte någon saklig ändring i de regler som nu gäller.

6.1.2 Allmänt om valförfarandet

Valen till beslutande församlingar — riksdagen, landstingen och kommunfullmäktige — utgör grundpelare i en representativ demokrati av vår typ. Det är därför av största betydelse att förfarandet vid förrättning då medborgarna väljer beslutande församling är så utformat att det fyller högt ställda krav på tillförlitlighet. Garantier måste vidare föreligga att valen sker under former som tryggar den för fria val nödvändiga valhemligheten. Samtidigt är det av stor betydelse att valförfarandet är

smidigt och enkelt. Detta är av vikt för den enskilde medborgaren som deltar i valet men också för den verksamhet som bedrivs av de politiska partierna och som är ett bärande element i vår demokrati.

Den valteknik som hittills har kommit till användning har helt byggt på manuella förfaranden. Nägot annat har inte gjorts gällande än att valtekniken har varit ägnad att ge ett tillförlitligt resultat och att den har tryggat valhemligheten. Däremot kan det inte bestridas att förfarandet i många avseenden här kommit att framstå som komplicerat och tidsödande. Inte minst har sammanräkningsförfarandet föranlett tidsutdräkt,

vilket har fört med sig att det slutliga valresultatet har fördröjts, något

som har föranlett kritik från olika häll och fört med sig olägenheter. Det

har alltså framstått som angeläget att söka ästadkomma ett enhetligare,

smidigare och snabbare förfarande. Önskemälen härom fick givetvis särskild aktualitet genom införandet av den gemensamma valdagen för riksdagsval, landstingsval och val av kommunfullmäktige med de särskilda

krav på valtekniken som den förde med sig. Mot bakgrund av den tekniska utveckling som skett var det då naturligt att ställa frågan om

inte maskinella hjälpmedel kunde utnyttjas även på detta område.

Det förslag som VTU i enlighet med sina direktiv lade fram i betänkandet 1969 innebar att maskinella hjälpmedel skulle utnyttjas både vid röstningen och — såvitt gällde riksdagsvalen — vid sammanräk-

ningen. Det föreslagna förfarandet förutsatte att vid alla valen skulle

användas valsedlar i form av hälkort med maskinläsbar information

(hålmarkeringar). I stället för att lägga in sin valsedel i ett kuvert skulle

väljaren placera den i en specialkonstruerad kassett, som överlämnades till valförrättaren/röstmottagaren. Denne placerade kassetten i en likaledes specialkonstruerad valbox varefter han, genom att trycka ner ett handtag på boxen, ombesörjde att valsedeln frigjordes ur kassetten och samlades upp i valboxen. Efter röstningens slut skulle de vid riksdagsvalet avgivna valsedlarna föras till särskilt inrättade räkningscentraler där summanräkningen skulle ske i hålkortssorterare eller dator. Valboxarna med kommunalvalsedlarna skulle föras till länsstyrelsen för manuell räkning. Samtidigt föreslog VTU att röstning som sker på annan plats än i vallokal — dvs. röstningen på postanstalt, hos utlandsmyndighet och på fartyg — skulle avslutas på fredagen före valdagen så att även dessa röster, vilka förutsattes skola räknas i en för hela landet gemensam räkningscentral, skulle kunna räknas under valnatten. I ett så utformat förfarande kunde ett, såvitt gällde mandatfördelningen mellan partierna, i princip slutligt valresultat föreligga redan under valnatten.

Förslagen i VTU:s betänkande 1971 innebär en vidareutveckling av förslagen i nyssnämnda betänkande. Enligt sina direktiv har utredningen i detta betänkande lagt fram förslag som avser dels att helt foga in de kommunala valen i det maskinella förfarandet dels att möjliggöra att valresultatet kan redovisas valdistriktsvis dels att poströstningen kan få

pågå t. o. m. valdagen. Förslagen innefattade sålunda ett för alla de

samtidiga valen nytt förfarande där valboxarna och kassetterna utnyttjas vid röstningen och där sammanräkningen genomgående sker i datorer i

särskilt inrättade räkningscentraler.. Förfarandet är dessutom så utformat att inte bara vallokalsrösterna utan även poströsterna skall kunna redovisas valdistriktsvis. Samtidigt kan enligt förslaget poströstning äga rum

även på valdagen, så till vida som det föreslagna förfarandet medger

poströstning inom landet till kl. 11 valdugen. Enligt VTU:s beräkningar skulle även i det fullt utbyggda maskinella systemet ett i princip fullständigt valresultat för alla de samtidiga valen kunna lämnas redan på valnatten. I fråga om riksdagsvalet beräknade VTU att resultatet skulle kunna föreligga några timmar efter röstningens slut.

Som framgår av det föregående fick förslagen i 1969 års betänkande under remissbehandlingen ett på det stora hela mycket gott mottagande. Däremot har förslagen i, 1971 års betänkande rönt stark kritik under remissbehandlingen. Flera remissinstanser, bland dem riksskatteverket (RSV) i egenskap av central valmyndighet. har sålunda framhällit att, även om enskilda detaljer eller led i det föreslagna förfarandet i och för sig skulle kunna fås att fungera tillfredsställande, förfarandet sett som

helhet är så komplicerat att rimliga krav på tillförlitlighet och enkelhet

inte kan anses uppfyllda. Kritiken har framför allt riktats mot två komponenter i det föreslagna förfarandet. Dels har det från flera häll ifrågasatts om den föreslagna valapparaturen — trots de konstruktionsändringar som successivt har gjorts -- fyller de höga krav på funktionssäkerhet som mäste ställas på den. Dels har det hävdats att det föreslagna sammanräkningsförfarandet är utomordentligt känsligt och att de tider

för sammanräkningen som VTU räknat med knappast kan hållas. Det har

sålunda framhällits som realistiskt att räkna med avsevärt längre sammanräkningstider än dem som VTU har räknat med.

Ett genomförande av VTU:s förslag skulle enligt min mening vara förenat med mänga fördelar. En maskinell valteknik av det slag som utredningen har förordat skulle sålunda kunna bidra till ett snabbt och smidigt genomförande av de tre samtidiga valen. Detta har också understrukits från många håll under remissbehandlingen av förslagen. De praktiska prov som har genomförts och som jag i korthet har redogjort för i det föregående har också visat att tekniken fungerat i stort sett väl. De missöden som inträffat har enligt min uppfattning inte varit av den arten att de - i den mån de inte redan föranlett ändringar — inte skulle

kunna förebyggas med förhållandevis enkla justeringar. Det förtjänar också påpekas att undersökningar som företagits inom justitiedeparte-

mentet under våren 1972 inte gett belägg för annat än att VTU:s förslag och beräkningar är väl underbyggda.

Även om den kritik som har framförts mot VTU:s förslag alltså enligt min mening inte är helt övertygande kan man inte bortse från det förhållandet att förslaget inrymmer vissa osäkerhetsfaktorer. De praktiska prov som har genomförts har av naturliga skäl fått ske i begränsad skala och under förhållanden som inte har varit helt realistiska. Vissa led i förfarandet har inte heller kunnat prövas under omständigheter jämförbara med dem som råder vid allmänna val. Det är därför alltjämt i viss mån osäkert huruvida man med tillämpning av den föreslagna

maskinella valtekniken uppnår den höga grad av säkerhet i valförfarandet som krävs. Vad som har framkommit i samband med remissbehandlingen av VTU:s förslag medför att risk föreligger för att väljarna inte skulle omfatta valförfarandet med förtroende, om den föreslagna valtekniken användes. Mot denna bakgrund har det bedömts som olämpligt att nu gå över till den föreslagna maskinella tekniken. Till detta ställningstagande har medverkat att det har framstått som möjligt att inom ramen för en valteknik av det slag som kom till användning vid 1970 års val genomföra förbättringar som motverkar de olägenheter som då framträdde framför allt i sammanräkningsledet.

[ sammanhanget vill jag framhälla att vad jag nu har sagt inte får tolkas

så att jag anser att tanken på ett maskinellt valförfarande är övergiven för

all framtid. Den tekniska utvecklingen kan föra med sig att frågan får tas

upp på nytt. Det arbete som hittills nedlagts kan då tas till vara och bilda

utgångspunkten för vidare arbete på en maskinell valteknik. Jag vill också

framhålla att ställningstagandet i fråga om den maskinella valtekniken

givetvis inte utesluter att man för begränsade delar av valförfarandet använder sig av tekniska hjälpmedel som står till buds. Jag tänker då framför allt på möjligheterna att sedan rösträkning skett utnyttja datorer för fastställande av mandatfördelningen m. m., något som jag återkommer till i det följande.

En följd av att förslaget om ett maskinellt röstnings- och sammanräk-

ningsförfarande nu avvisas eller i varje fall ställs på framtiden är att också kommande val mäste förrättas med hjälp av manuell teknik. I prop. 1969:148 (s. 62) framhöll jag att det inte var okomplicerat att genomföra tre samtidiga val med sådan teknik. Vid 1970 års val tillämpades därför

ett förfarande som i betydelsefulla hänseenden skilde sig från det dittills

använda. Det är en allmän uppfattning att detta förfarande fyllde högt ställda anspråk på säkerhet och verksamt bidrog till att valen kunde genomföras så smidigt som faktiskt skedde. I det uppkomna läget har jag därför funnit lämpligt att vid utarbetandet av förslag till valförfarunde i huvudsak följa den ordning som tillämpades vid 1970 års val. Samtidigt bör emellertid erfarenheterna från dessa val kunna tas till vara.

Jag föreslår i det följande regler som innebär att själva röstningen och förfarandet i övrigt i vallokalerna liksom på postanstalterna, hos utlandsmyndigheterna och på fartygen genomförs på i stort sett samma sätt som vid 1970 års val och alltså med användande av standardiserade valsedlar samt av valkuvert, innerkuvert och ytterkuvert för poströstning och välsedelsförsändelse av i princip samma slag som vid dessa val.

Den ordning som tillämpades vid 1970 års val har, som framgår av vad jag nyss nämnde, mött kritik såvitt avser sammanräkningsförfarandet. Från denna kritik bör man enligt min mening inte bortse. Den bör föranleda vissa ändringar i detta led av förfarandet i syfte att påskynda länsstyrelsernas slutliga sammanräkning och att få fram ett preliminärt valresultat som är tillförlitligare än som hittills har varit fallet. Till detta återkommer jag i ett särskilt avsnitt i det följande.

Sammanfattningsvis gäller sålunda att det valförfarande som nu före-

slås, med undantag för vad jag nyss nämnde i fråga om sammanräkningsförfarandet, i stor utsträckning kan göras överensstämmande med det

förfarande som tillämpades vid 1970 ärs val. I den mån bestämmelser som nu föreslås i sakligt hänseende helt eller huvudsakligen överensstäm-

mer med dem som gällde vid dessa val och därför fär förutsättas vara

kända föranleder de inte någon behandling i detta sammanhang. Sådana

bestämmelser avser jag att i stället vid behov kommentera i specialmotiveringen. Som framgår av den föregående redogörelsen har VTU emellertid 1 1971 års betänkande föreslagit vissa ändringar i valförfarandet som inte är direkt avhängiga av den maskinella tekniken och som bör beaktas även om denna inte kommer till tillämpning. Dessa förslag kommer jag, att ta upp i särskilda avsnitt i det följande.

6.1.3 Valsedelsframställning och valsedelstilldelning Som redan anförts föreslår jag regler som innebär att röstningen skall ske med användande av kuvert — valkuvert samt inner- och ytterkuvert för poströstning och valsedelsförsändelse -- av samma slag som vid 1970 års val. På val- och innerkuverten skall sålunda de båda nedre hörnen vara avskurna så att färgen på den inneliggande valsedeln kan ses utan att

kravet på valhemlighet åsidosätts. En sådan kuverttyp förutsätter att, liksom vid 1970 års val, till formatet standardiserade valsedlar används.

Som jag framhöll i prop. 1969:148 (s. 64) innebär detta att statsverket måste svara också för framställningen av blanketter till valsedlarna. Statsverket bör även, som fallet var 1970, låta förse blanketterna med det tryck partierna önskar utan att någon särskild ersättning för detta tas ut. Vid 1970 års val tillämpades den ordningen att parti som var eller genom valet blev representerat i den församling valet gällde gratis fick valsedlar/valsedelsblanketter upp till ett antal som motsvarade fem gånger antalet röstberättigade, i fråga om riksdagsval, i valkretsen och, i fråga om annat val, i valet. Beställde parti, som är representerat i ifrågavarande församling, större antal valsedlar/valsedelsblanketter, fick partiet i efterhand erlägga betalning för det överskjutande antalet. Blev parti, för vars valsedlar/valsedelsblanketter erlagts förskott, genom valet representerat i ifrågavarande församling, betalades förskottet tillbaka i den mån inte gränsen för vad partiet har rätt att erhålla gratis överskreds därigenom. Efter samma princip skedde återbetalning av förskott, när beställning gjorts av annan än behörig företrädare för partiet, dvs. när det har varit fråga om en spränglista. Frågan huruvida återbetalning skulle ske blev här beroende av om partiet utnyttjat sin gratiskvot. Återbetalning skulle alltid ske till partiet oavsett vem som hade erlapt förskottet. I 1971 års betänkande har VTU föreslagit andra regler beträffande valsedelstilldelningen än dem som sålunda tillämpades vid 1970 års val. Enligt förslaget skall partierna få välja mellan å ena sidan att få valsedlar gratis upp till ett visst högsta antal och å andra sidan att beställa ett mindre antal valsedlar men få skillnaden kontant mellan kostnaden för

det faktiskt beställda antalet och kostnaden för det antal valsedlar partiet

maximalt kunnat få gratis. Samtidigt innebär förslaget att statsverket skall läta framställa och utan kostnad för vederbörande parti i lokal där röstning äger rum tillhandahålla väljarna valsedlar försedda med tryckt beteckning för parti som är representerat i riksdagen samt valbeteckning men som i övrigt är blanka (partimarkerade valsedlar). Genom att statsverket sålunda skulle svara för att dessa partiers valsedlar skall finnas tillgängliga överallt där röstning sker anser VTU att förutsättning föreligger att skära ner partiernas fria valsedelskvot från fem till fyra gånger antalet röstberättigade.

VTU:s förslag att partierna vid valsedelsbeställning skall kunna välja mellan olika alternativ var avsett för ett förfarande där valsedlar av hålkortstyp kommer till användning och var betingat av att det, om ett sådant förfarande skulle tillämpas, av både tryckeritekniska och ekonomiska skäl framstår som angeläget att söka bringa ner det antal valsedlar av denna typ som skulle behöva framställas. När valsedlar av annat slag nu förutsätts komma till användning är behovet av åtgärder för att minska den totala valsedelsupplagan genom att ge partierna den föreslagna valmöjligheten mindre framträdande. Härtill kommer att det under remissbehandlingen riktats vissa principiella invändningar mot VTU:s förslag i detta avseende. Mot denna bakgrund har jag kommit till slutsatsen att det inte finns anledning att nu genomföra detta förslag.

Det har obestridligen utgjort en brist att väljarna vid tidigare val inte har kunnat vara säkra på att finna ”sitt” partis valsedlar även på postanstalter, hos utlandsmyndigheter och på fartyg. VTU:s förslag att statsverket skall framställa och i lokal där röstning sker tillhandahålla väljarna partimarkerade valsedlar -- dvs. valsedlar som innehåller partioch valbeteckning i tryck men som i övrigt är blanka — för partier som är representerade i riksdagen innebär en väsentlig förbättring härvidlag. Jag

VTU också har föreslagit — partiernas fria valsedelskvot kunna sänkas från fem till fyra gånger antalet röstberättigade i valkretsen när fråga är om riksdagsval och vid valet när fråga är om val av landstingsmän och kommunfullmäktige.

I sammanhanget vill jag också till behandling ta upp den förutsättning för gratis valsedelstilldelning som gällde vid 1970 års riksdagsval och som innebar att partiet i fråga var eller genom valet blev representerat i riksdagen. Denna ordning gav uttryck för samma princip som reglerna om statligt partistöd. Enligt dessa utgår sålunda partistöd till parti som har deltagit 1 senaste val till riksdagen och därvid har vunnit mandat, vilket innebär att partiet skall ha fått minst 4 72 av rösterna i hela landet eller minst 12 46 av rösterna i en valkrets (se prop. 1970:1 bil. 4, G 4, SU 2, rskr 2, KU 14, rskr 103). 1971 års partistödsutredning har emellertid i ett nyligen avgivet betänkande (SOU 1972:62) bl. a. föreslagit att det för rätt till statligt partistöd inte längre skall krävas att partiet vunnil mandat i riksdagen. Avtrappat partistöd skall enligt förslaget utgå också till parti som inte har blivit företrätt i riksdagen men vars röstandel är större än 2,5 Jo av rösterna i hela landet.

Det är enligt min mening naturligt att samma regler gäller i fråga om rätten att vid riksdagsval få valsedlar gratis som i fråga om rätten att få statligt partistöd. Om partistödsutredningens nämnda förslag genomförs, bör sålunda gälla att parti som vid tidigare riksdagsval har fått eller vid valet får minst 2,5 7 av rösterna, skall kunna få valsedlar gratis upp till det maximiantal som jag nyss förordade. I avbidan på ställningstagandet tull partistödsutredningens förslag bör emellertid den ordning som i detta avseende tillämpades vid 1970 ars val behållas.

Nägon anledning att överväga ändring i de förutsättningar för gratis valsedelstilldelning som gällde vid 1970 års landstings- och kommunfullmäktigval finns enligt min mening inte f.n. Liksom då bör också i fortsättningen krävas att partiet i fråga är eler blir representerat i den församling valet gäller.

Sammanfattningsvis föreslår jag alltså att de vid 1970 års val tillämpade reglerna om valsedelsframställning och valsedelstilldelning skall gälla med de ändringar som föranleds av vad jag nyss har sagt om tillhandahällande av partimarkerade valsedlar och om sänkning av den fria valsedelskvolen.

6.1.4 Tiden för röstning

Vid 1970 ärs val pågick röstningen i vallokal som regel utan avbrott mellan kl. 8 och 21. Vid detta valtillfälle gällde alltsä inte regeln att uppehåll i röstningen alltid skulle ske mellan kl. 11 och 13. Liksom tidigare kunde länsstyrelsen även vid 1970 års val på framställning av valnämnden bestämma andra tider för röstningen. Såvitt känt beviljade länsstyrelserna dispens i mycket begränsad utsträckning. |

I sitt senaste betänkande har VTU föreslagit att vallokalerna skall stängas kl. 20, dvs. en timme tidigare än vad som hittills gällt. Bakom förslaget ligger främst önskemålet att få fram valresultatet så tidigt som möjligt. Några allvarligare invändningar mot den föreslagna förkortningen har VTU ansett inte kunna resas, eftersom antalet väljare som utnyttjat den sista timmen för att rösta har visat sig vara begränsat.

Förslaget alt förkorta tiden för röstningen i vallokalerna med en timme har väckt kritik under remissbehandlingen. Även om jag kan förstå att det finns intresse — i första hand från massmedias sida - att så tidigt som möjligt få del av resultatet av den preliminära sammanräkningen i vallokalerna, anser jag att intresset av att bereda väljarna bästa möjliga förutsättningar för att delta i valet väger tyngre. Jag är alltså inte beredd

att biträda VTU:s förslag och frångå den huvudregel för öppethållande av

vallokalerna som gällde vid 1970 års val.

Självfallet finns det valdistrikt där antalet röstberättigade är så litet

eller förhållandena i övrigt är så speciella att ett öppethållande av vallokalerna under 13 timmar framstår som omotiverat. Det bör alltså alltjämt finnas möjlighet att hålla vallokalen i sådana distrikt öppen under kortare tid. Det synes lämpligast att centrala valmyndigheten beslutar i sådana frågor. Därvid bör myndigheten inte vara bunden i

vidare män än att hänsynen till väljarnas möjligheter att delta i valen skall

tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Jag vill tillägga att det får förutsättas att valnämnden i den kommun inom vilken valdistriktet ligger i förekommande fall gör framställning hos centrala valmyndigheten om ett förkortat öppethållande i distriktet. Även myndigheten bör ha möjlighet att väcka fråga härom. Innan beslut meddelas bör emellertid myndigheten i så fall ha berett valnämnden tillfälle att yttra sig i ärendet.

I fråga om poströstningsperioden inom landet föreslog VTU redan i sitt år 1967 avgivna betänkande (SOU 1967:27, Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval) en förkortning från 30 till 18 dagar. Detta förslag återkom i både 1969 och 1971 års betänkanden. Vid samtliga tillfällen godtogs förslaget av remissinstanserna. I 1971 års betänkande har VTU — under hänvisning främst till de transportmöjligheter som numera står till buds — också föreslagit att perioden för röstning hos utlandsmyndighet skall förkortas så att den börjar tidigast adertonde dagen före valdagen. I fråga om tiden för röstning på fartyg föreslås däremot inte någon ändring. VTU menar att de förhållanden under vilka fartygsröstningen sker är så speciella att en röstningsperiod om 45 dagar är motiverad. Någon kritik mot vad VTU sålunda har föreslagit h har inte förekommit vid remissbehandlingen.

Även jag är beredd att godta VTU:s förslag i det nämnda hänseendet. På postanstalt inom riket och hos utlandsmyndighet bör alltså också enligt min mening röstningen inledas 18 dagar före valdagen medan röstningen på fartyg liksom hittills bör börja 45 dagar före valdagen. Regler av denna innebörd har tagits in i förslaget till vallag.

Enligt nuvarande ordning pågår poströstningen också under själva valdagen. Jag vill redan här påpeka att någon ändring i det avseendet i förhållande till 1970 års val inte föreslås. I fråga om röstningen hos utlandsmyndighet och på fartyg föreslår jag däremot, i överensstämmelse med vad som gällde vid 1970 års val, den ordningen att röstningen skall vara avslutad i sådan tid att avgivna röster kan beräknas vara centrala valmyndigheten till handa senast kl. 12 dagen före valdagen. 6.1.5 Röstlängdsförfarandet

Till efterrättelse vid val skall enligt 14 § RO finnas röstlängd. De närmare bestämmelserna om röstlängdsförfarandet finns i vallagarna. Röstlängderna är av två slag — allmän röstlängd och särskild röstlängd. Den allmänna röstlängden, som kommer till stånd efter ett rent officialförfarande, upprättas valdistriktsvis av lokal skattemyndighet. I längden upptas enligt nu gällande regler personer som är mantalsskrivna i landet och som uppnått för rösträtt föreskriven ålder. Den som uppfyller övriga villkor som gäller för rösträtt antecknas i längden som röstberättigad. I den särskilda röstlängden, som avser endast val till riksdagen upptas efter ansökan svenska medborgare som inte är mantalsskrivna här i landet men som varit kyrkobokförda här någon gång under de senaste fem åren och som i övrigt uppfyller rösträttsvillkoren. Den särskilda

röstlängden upprättas valkretsvis av centrala valmyndigheten. Anmärkningar mot båda slagen av röstlängder prövas av länsstyrelse.

Den allmänna röstlängden upprättas f.n. med mantalslängden som grund. Denna bindning mellan mantalslängd och röstlängd betyder bl. a. att röstlängden - när dess giltighetstid börjar omkring den 1 augusti -i princip speglar förhållandena sådana de var den 1 november året dessförinnan. Den som bytt hemortskommun efter sistnämnda tidpunkt kommer alltså att tas upp i röstlängden för ett valdistrikt där han inte längre är bosatt. Han kommer med andra ord att sakna möijlighet att delta i val i den ort där han har sitt faktiska hemvist. Mot bakgrund av den stora rörlighet som kännetecknar dagens samhälle är detta ägnat att inge betänkligheter. Den nuvarande ordningen innebär att ett betydande antal väljare i praktiken inte kan rösta i vallokal på valdagen utan är hänvisade att poströsta. Som VTU har framhällit kan den från val till val ökande poströstningsfrekvensen delvis ha sin förklaring i detta förhållande.

VTU har i sitt senaste betänkande föreslagit ett förfarande som gör det möjligt att få fram en allmän röstlängd som är aktuellare än den nuvarande. Enligt förslaget skall kyrkobokföringen och inte mantialsskrivningen läggas till grund för röstlängden. Den som vid en bestämd kvalifikationsdag -- av VTU föreslagen till den 30 april det år då röstlängden upprättas -- enligt kyrkobokföringen uppfyller villkoren för rösträtt tas i det föreslagna förfarandet upp i röstlängden för det valdistrikt inom vilket han är kyrkobokförd. Liksom hittills skall röstlängden upprättas av lokala skattemyndigheten. Enligt förslaget skall vidare gälla att längden skall varu upprättad senast den 15 maj.

Det är enligt min mening av flera skäl önskvärt att det finns en allmän röstlängd som är så aktuell som möjligt. Eftersom de tekniska förutsättningarna nu finns för att bygga röstlängden direkt på kyrkobokföringen, bör man enligt min mening utnyttja detta förhållande. Remissinstanserna har också i allmänhet godtagit VTU:s förslag att kyrkobokföringen läggs till grund för röstlängden. Med anledning av förslaget har emellertid påpekats att det leder till den konsekvensen att en person som efter mantalsskrivningen flyttar från en kommun till annan blir röstberättigad i och även valbar i inflyttningskommunen redan samma år som inflyttningen sker, medan han hela detta är har kvar sitt medlemskap och den därtill knutna besvärsrätten i utflyttningskommunen. I och för sig hade det naturligtvis varit att föredra, om en sådan ordning hade kunnat åstadkommas, att båda de nu nämnda funktionerna — rösträtt och medlemskap — hade kunnat knytas till inflyttningskommunen. Att en sädan ordning inte kan åstadkommas bör emellertid inte hindra genomförandet av den enligt min mening väsentliga förbättring i förhållande till nuläget som det föreslagna röstlängdsförfarandet utgör.

Jag ansluter mig sälunda till VTU:s förslag att den nuvarande bindningen mellan mantalslängd och röstlängd upplöses och att röstlängden upprättas direkt på grundval av kyrkobokföringens uppgifter. Tilläggas bör att ett sådant röstlängdsförfarande förutsätter vissa ändringar i kommunallagarnas rösträttsbestämmelser. Till dessa återkommer jag i

: 97

specialmotiveringen till förslag till ändring i kommunallagarna.

I fråga om den närmare utformningen av förfarandet vid upprättande av allmän röstlängd är till en början att märka att VTU har utformat sitt förslag med utgångspunkt i det maskinella röstnings- och sammanräkningsförfarandet, vilket bl. a. förutsätter röstkort av hälkortstyp med maskinläsbar information. Den kvalifikationsdag och den senaste dag för röstlängdens upprättande som VTU har föreslagit har bestämts med beaktande av att framställningen av sådana röstkort skulle kräva förhållandevis lång tid. När det maskinella förfarandet nu inte genomförs behövs inte röstkort av denna typ. Eftersom röstkorten alltså kan framställas på samma sätt som hittills, bör man utan olägenhet kunna lägga kvalifikationsdagen och dagen dä röstlängden senast skall vara upprättad betydligt närmare valdagen än vad VTU har funnit vara möjligt och lämpligt. Enligt min mening bör kvalifikationsdagen kunna bestämmas till den 1 juni och den senaste dagen för röstlängdens upprättande

till den 15 juni. Övriga tidsfrister som är aktuella i sammanhanget får

sedan anpassas efter detta.

Enligt gällande ordning skall lokala skattemyndigheten de år då

ordinarie val till riksdagen skall förrättas underrätta envar som i den allmänna röstlängden har antecknats som icke röstberättigad om detta förhållande och om vad han har att iaktta om han vill framställa anmärkning mot längden. VTU har för sin del ansett att dessa s.k. hindersunderrättelser kan undvaras. Förslaget i detta avseende har lämnats utan invändning av flertalet remissinstanser. Det har emellertid också rönt kritik under remissbehandlingen. Ett par av de kritiska remissinstanserna har uttalat att det finns större skäl att avskaffa den utläggning för granskning som ingår som ett led i röstlängdsförfarandet än hindersunderrättelserna.

För min del anser jag, liksom VTU, att systemet med röstkort som före varje val tillställes envar i röstlängd upptagen person bör kunna fylla den funktion som hindersunderrättelserna nu har. Den som inte får röstkort kan, om han anser detta felaktigt, vända sig till lokala skattemyndigheten och begära ett sådant. Visar det sig dä att han inte finns upptagen i röstlängden, får myndigheten undersöka om längden är felaktig. Är det uppenbart att så är fallet, skall länsstyrelsen på framställning av myndigheten eller den enskilde besluta om rättelse i längden, under förutsättning dock att framställningen görs senast den 1 september det år denna upprättas.

Jag vill i sammanhanget också erinra om att det från olika håll har

framhållits, att utsändandet av särskilda hindersunderrättelser har visat sig kunna vålla obehag och onödigt lidande för omyndigförklarade personer och för personer som inte är svenska medborgare och alltså inte varit röstberättigade. Sådana synpunkter låg bakom den år 1969 genomförda ändringen av innebörd att hindersunderrättelse skall sändas ut endast de är då ordinarie val till riksdagen förrättas.

Jag har sålunda nu kommit till den uppfattningen att ordningen med särskilda hindersunderrättelser inte är av sådan betydelse att den bör

7 Riksdagen 1972. I saml. Nr 105

Y&

behällas. Röstkortssystemet och de ändringar i röstlängdsförfarandei som Jag nu förordar för med sig att nägra nämnvärda olägenheter inte är förenade med att helt slopa underrättelserna. Jag biträder alltså VTU:s förslag i det avseendet.

Utöver vad jag nu har berört förordar jag vissa justeringar i förfarandet vid upprättandet av den allmänna röstlängden. Sammanfattningsvis innebär förslaget att förfarandet är utformat på följande sätt.

Lokala skattemyndigheten upprättar den allmänna röstlängden senast den 15 juni varje är. I tlingden tas alla upp som enligt länsstyrelsens personband den I juni är kyrkobokförda i det valdistrikt som längden avser och som i övrigt uppfyller de för rösträtt föreskrivna villkoren. Längden upprättas med ledning av länsstyrelsens personband. Enligt gällande föreskrifter aviserar pustorsämbetena länsstyrelsen om inträffade förändringar i kyrkobokföringen. För att skapa garantier för att alla förändringar av betydelse för rösträtten som inträffat t. o. m. utgången av maj skall kunna noteras på personbandet. kan centrala valmyndigheten, om det bedöms lämpligt och nödvändigt, föranstalta om extra avisering.

Till skillnad från den nuvarande allmänna röstlängden kommer den allmänna röstlängden i förtsättningen med den nu förordade ordningen att uppta endast personer som är röstberättigade. I detta avseende kommer dock det undantaget att gilla att även personer som fyller 19 år det år röstlängden upprättas och som följaktligen blir röstberättigade först följande är kommer att tas med i längden. I längden antecknas detta förhållande vid dessa personers namn.

Röstlängden läggs ut för granskning varje vardag med undantag av lördag under tiden den 26-30 juni. Den som anser att han oriktigt har uteslutits från röstlängd eller att annan oriktigt har tagits med i denna får framställa anmärkning senast den 15 juli. Den mot vilkens rösträtt anmärkning riktats skall självfallet underrättus härom och om tid och plats för prövning av anmärkningen.

Anmärkningar mot röstlängden prövas av länsstyrelsen vid offentligt sammanträde den 22 juli eller om denna dag är en lördag eller söndag, närmast följande måndag. Inför sammanträdet infordrar länsstyrelsen från lokala skattemyndigheten de röstlängder som berörs av anmärkningarna. Vid anmärkningssammanträdet bör, som har påpekats under remissbehandlingen av VTU:s förslag, den mot vilkens rösträtt anmärkning har framställts få äberopa även omständighet som inträffat efter den I juni.

Länsstyrelsen meddelar sitt beslut i anmärkningsärende vid sammanträdet eller senast dagen efter detta. Beslutet antecknas på anmärkningsskriften. Av tidsskäl bör talan mot länsstyrelsens beslut inte få föras särskilt utan endast i samband med besvär över det val vid vilket längden använts. Har nägon på grund av ett uppenbart fel inte blivit upptagen i allmän röstlängd, fär han eller lokala skattemyndigheten ansöka om rättelse i längden även efter anmärkningstidens utgäng, dock senast den I september.

I likhet med vad som f. n. gäller skall länsstyrelsen kungöra när och var

allmän röstlängd kommer att vara framlagd för granskning samt tid och plats för anmärkningssammanträde. Sådan kungörelse skall utfärdas senast den 15 juni.

Som jag tidigare har nämnt är VTU f. n. sysselsatt med en översyn av bestämmelserna om rösträtt som tillkommer i utlandet bosatta svenska medborgare. I samband därmed kommer också reglerna om den särskilda

röstlängden att ses över. I avbidan på att detta arbete slutförs bör de

nuvarande bestämmelserna i ValL om den särskilda röstlängden i sak oförändrade tas upp i den nya vallagen. Därvid är det dock lämpligt och möjligt att tidsmässigt samordna de båda röstlängdsförfarandena. Detta innebär bl. a. att tidpunkten då ansökan om att bli upptagen i den

särskilda röstlängden senast skall ha gjorts bör flyttas fram till den 1 juni.

6.1.6¶Valkungörelsen

Enligt gällande vallagstiftning åligger det länsstyrelsen att viss tid före val utfärda kungörelse om detta. Vallagarna ger detaljerade föreskrifter om kungörelsens innehåll. Förrättas flera val samtidigt, utfärdas gemensam kungörelse om dem.

VTU har föreslagit att kungörelseförfarandet i sin nuvarande form

skall slopas och att väljarna skall informeras om valen på annat och enligt VTU:s mening mera ändamålsenligt sätt. Förslaget har i allmänhet

godtagits under remissbehandlingen. Det har emellertid från något håll framhållits att kungörelsen är en väsentlig och officiell del av valinformationen.

För egen del finner jag det vara självklart att väljarna och de politiska partierna på ett meningsfullt och slagkraftigt sätt skall informeras angående förestående val. Den betydelse som valkungörelsen har i det "sammanhanget torde utan överdrift kunna betecknas som obetydlig. För det angivna ändamålet står andra och effektivare informationskanaler till buds. Jag kan därför ansluta mig till VTU:s förslag i denna del, Några kungörelsebestämmelser bör därför inte tas in i vallagsförslaget. I stället bör tas upp en allmänt hållen erinran om att centrala valmyndigheten på

lämpligt sätt bör informera väljarna och andra om valen och de regler

som gäller för dem. Givetvis föranleder, som har framhållits i något remissvar, ett extra val — t. ex. ett omval i enstaka län eller kommun — att särskild information får lämnas om detta.

6.1.7 Valnämnden

Enligt gällande regler skall det finnas en valnämnd i varje kommun.

Valnämnden består f.n. av ordförande och fyra ledamöter. För ordföranden skall finnas ersättare och för ledamöterna suppleanter. Länsstyrelsen utser ordförande och hans ersättare medan ledamöterna och suppleanter utses av kommunfullmäktige. Mandatperioden är tre år.

VTU har i 1971 års betänkande förordat att valnämnderna avskaffas. Enligt VTU:s mening innebär det en smidigare ordning om kommun

lämnas frihet att själv välja den organisationsform, t. ex. genom att tillsätta en särskild nämnd, som anses lämpligast för att fullgöra de begränsade uppgifter av rent organisatorisk art som numera ligger på valnämnderna och som enligt VTU:s förslag fortfarande skulle ävila kommunerna. Under remissbehandlingen har uppfattningarna om förslaget gåll I sär. Sälunda har regeringsrättens ledamöter anslutit sig till förslaget, medan kommunförbundet och utredningen om den kommunala demokratin har hävdat att det också i fortsättningen bör finnas valnämnder i kommunerna.

Jag är för min del av samma uppfattning som kommunförbundet och den sistnämnda utredningen har gett uttryck för, Jag anser alltså att det i vare kommun bör finnas ett särskilt organ som förbereder och leder genomförandet av val. Till detta kommer att jag avser att i det följande förorda en ordning för behandlingen av poströster som innebär att ätskilliga uppgifter kommer att decentraliseras på så sätt att de från att ha åvilat länsstyrelserna görs till en kommunal angelägenhet. VTU:s förslag att valnämnderna skall avskaffas kan jag alltsä inte biträda.

Enligt min mening bör valnämnden i framtiden utgöra ett rent kommunalt organ. Den bör bestå av minst fem ledamöter samt suppleanter. Dessa bör utses på summa sätt som ledamöter och suppleanter i andra kommunala nämnder utses. Hur ledamöter och suppleanter skall utses och hur verksamheten inom nämnderna skall bedrivas bör alltså kunna regleras på samma sätt som skett när det gäller andra kommunala nämnder. Beträffande redan utsedda nämnder och utseende av ny nämnd krävs emellertid en särskild övergångsbestämmelse.

6.1.8 Ett förenklat och effektiviserat sammanräkningsförfarande

Enligt hittills tillämpad ordning sker sammanräkningen av de i val avgivna rösterna dels i vallokalerna dels hos fänsstyrelserna. Medan den räkning som sker i vallokalerna i direkt anslutning till valförrättningen är preliminär och avser endast de i vallokalen avgivna rösterna, är sammanräkningen hos länsstyrelserna slutlig och omfattar samtliga vid valet avgivna röster, dvs. inte bara vallokalsröster utan också röster som

här avgetts på postanstalter, hos utlandsmyndigheter och på fartyg. De

uppgifter som ankommer på länsstyrelse vid den slutliga sammanräkningen är olika sävilt avser å ena sidan riksdagsval och å andra sidan landstings- och kommunfullmäktigval. Vid riksdagsval fastställer länsstyrelsen hur många giltiga valsedlar som i valkretsen tillfallit varje parti och bestämmer därefter ordningen mellan namnen på partiernas valsedlar i den utsträckning som det behövs för att de mandat som partierna vunnit skall kunna besättas med kandidater. Det ankommer sedan på centrala valmyndigheten att på grundval av protokollen från de olika länsstyrelserna dels fördela mandaten — såväl de fasta valkretsmandaten som utjämningsmandaten — mellan partierna, dels fastställa vilka personer inom partierna som skall tilldelas mandaten. Vid landstings- och kommun fullmäktigvalen fullgör länsstyrelsen även uppgiften att fördela platserna i landstinget resp. kommunfullmäktige mellan och inom

ee 101

partierna, dvs. de uppgifter som vid riksdagsvalet faller på centrala valmyndigheten.

Ordningen för sammanräkningen i nu gällande vallagar är behäftad med framför allt två svagheter. Dels gäller att resultatet av den preliminära sammanräkningen inte innefattar annat än de i vallokalerna avgivna rösterna, vilket medför att resultatet är otillförlitligt och för att kunna läggas till grund för en bedömning av valutgången får kompletteras med mer eller mindre säkra prognoser angående fördelningen av röster

som inte har innefattats i sammanräkningen. Dels medför det förhållan-

det att de röster som avges på annat ställe än i vallokal sorteras, granskas och räknas hos länsstyrelserna att sammanräkningen där fördröjs. Sammanställt med det förhållandet att länsstyrelsernas sammanräkning i de former den hittills har genomförts i och för sig varit tidskrävande har det sagda fört med sig att det slutliga valresultatet har kunnat lämnas först relativt lång tid efter valet. Dessa svagheter accentueras givetvis om antalet röster som avges på postanstalter, hos utlandsmyndigheter och på fartyg är betydande.

Vid 1970 års val avgavs till följd av de poströstningsregler som då införts ett mycket stort antal poströster. På postanstalt röstade sålunda ca 694 000 väljare. Samtidigt röstade ca 9 000 väljare hos utlandsmyndighet och på fartyg. Sammanlagt ankom det således på länsstyrelserna att före den egentliga sammanräkningen sortera och granska ca 700 000 från röstmottagare inkomna ytterkuvert och deras innehäll samt att i "anslutning därtill kontrollera att väljarna var röstberättigade och inte röstat också i vallokal på valdagen. Det är en allmän uppfattning bland de länsstyrelser som år 1970 hade att ta hand om ett större antal poströster, att arbetet med dem utgjorde det i särklass mest krävande momentet i sammanräkningsförfarandet. Länsstyrelsen i Stockholms län har sålunda uppgett att uppskattningsvis två tredjedelar av det totala arbetet för sammanräkningen utgjordes av bestyret med poströsterna. Det bör i anslutning härtill påpekas att det slutliga resultatet av 1970 års riksdagsval förelåg först onsdagen veckan efter valet, dvs. tio dagar efter detta. Sammanräk ningen av landstingsvalet och kommunfullmäktigvalet, som skedde sedan riksdagsvalet sluträknats, tog mellan två och tretton resp. två och fyrtiotvå dagar.

I detta sammanhang vill jag också erinra om att det under remissbehandlingen av VTU:s år 1971 avgivna betänkande har understrukits att det förhållandet att länsstyrelserna vid 1970 års val fick ta hand om betydligt fter poströster än tidigare, i förening med att man då hade tre samtidiga val att räkna, ökade arbetsbördan så kraftigt att säkerheten i sammanräkningen kom i fara. Påpekanden uv den innebörden har gjorts främst av länsstyrelsen i Stockholms län, vilket får ses som naturligt med hänsyn till det mycket stora antal röster som denna länsstyrelse hade att behandla.

Mot bakgrunden av vad jag nu har anfört har det framstått som angeläget att, i ett läge då det av VTU föreslagna maskinella förfarandet inte genomförs, söka underlätta och förenkla det arbete med slutlig sammanräkning av valen som åvilar länsstyrelserna samt att vidta åtgärder

som gör det möjligt att efter sammanräkningen i vallokalerna lämna ett

preliminärt valresultat som är tillförlitligare än tidigare. Som framgår av

det föregående har RSV i egenskap av central valmyndighet enligt givet uppdrag utrett vilka åtgärder som bör kunna företas i dessa avseenden.

Det förhällandet att hanteringen av det stora antalet poströster har

kommit att utgöra den mest arbetskrävande delen av sammanräkningsförfarandet vid länsstyrelserna har gjort det naturligt att därvid i första hand rikta uppmärksamheten på kontrollen och räkningen av poströsterna. Samtidigt har RSV emellertid till behandling tagit upp länsstyrelsernas arbetsrutiner inför och vid sammanräkningen och möjligheterna att vid denna utnyttja maskinella hjälpmedel.

RSV:s förslag i fråga om poströstbehandlingen innebär sammanfattningsvis att de i ytterkuvert inneslutna poströsterna, som enligt hittills ullämpad ordning har sänts till länsstyrelserna, i stället förs till valnämnderna i kommunerna. Enligt förslaget skall valnämnderna vidarebefordra inkomna poströster lill valförrättarna i det valdistrikt till vilket de hör, i den mån detta kan ske i sädan tid att de är valförrättarna till handa innan röstningen i vallokalerna avslutats. Valförrättarna skall granska från valnämnden översända ytterkuvert och deras innehåll, varvid godkända val- och innerkuvert läggs i valurnorna för att sedermera behandlas på samma sätt som i vallokalerna avgivna röster. Ytterkuvert som mottas av valnämnden så sent på valdagen att de inte kan vidarebefordras till vallokalerna eller som kommer in till valnämnden efter valdagen skall enligt vad som föreslås granskas och räknas av valnämnden, när de röstlängder som har använts vid röstmottagningen i vallokalerna har kommit till nämnden.

Förslaget innebär sålunda att den mest arbetskrävande delen av behandlingen av avgivna poströster förs över på valnämnderna och valförrättarna i valdistrikten. Länsstyrelserna befrias enligt förslaget från uppgifterna att sortera och granska ytterkuverten med innehåll och att utföra den nödvändiga kontrollen mot röstlängden. Sammanräkningen hos länsstyrelserna kommer därför att kunna påbörjas så snart valmaterialet kommer in frän valnämnderna och att avse enburt röstsedlar som tidigare har varit föremål för preliminär sammanräkning. Härigenom kommer tiden för den slutliga sammanräkningen av de tre samtidiga valen att kunna nedbringas höpst väsentligt.

Samtidigt gäller att ett genomförande av förslaget får till följd att den preliminära sammanräkningen på valnatten kommer att ge en betydligt mer tillförlitlig bild av valutgången än som varit möjligt med den hittills tillämpade ordningen. Detta är en följd av att sammanräkningen i vallokalerna kommer att innefatta alla poströster som kommer in till valnämnderna i sådan tid att de kan vidarebefordras till vallokalerna innan röstningen där avslutas, vilket enligt RSV:s beräkningar inne bär att

ca 9054 av poströsterna kommer att ingå i denna sammanräkning. Härtill

kommer att den del av poströsterna som inte har kunnat vidarebefordras till vallokalerna kommer att räknas hos valnämnderna dagarna efter valdagen, varför ett preliminärt valresultat som omfattar samtliga vid

| 103

valet avgivna röster kommer att föreligga tämligen snart efter valdagen.

RSV:s förslag beträffande poströstbehandlingen, som sålunda enligt min mening är förenat med stora fördelar, har av tidsskäl inte kunnat remissbehandlas. Med hänsyn till att ett genomförande av förslaget innebär en betydelsefull omläggning skulle det kunna uppfattas som en brist att remissbehandling inte har skett. EF det avseendet vill jag emellertid till en början erinra om att förslaget har utarbetats efter samråd med flera länsstyrelser och valnämnder. Av särskild betydelse finner jag vara att förslaget i sak nära ansluter till det förslag till en poströstningsreform som VTU presenterade i betänkandet (SOU 1967: 27) Förtidsröstning och gemensamma tvädagarsval och som främst syftade till att åstadkomma att poströsterna kunde innefattas i den preliminära sammanräkningen i vallokalerna. I sina huvuddrag skiljer sig förslagen sålunda ät endast så till vida att RSV:s förslag innebär att poströstningen kan ske på samma sätt som vid 1970 års val, dvs. även på valdagen, medan VTU:s förslag, som syftade till att få med samtliga avgivna poströster i den preliminära sammanräkningen på valnatten, förutsatte att poströstningen skulle avslutas torsdagen före valdagen. VTU:s förslag gjordes till föremål för en omfattande remissbehandling och fick därvid ett övervägande positivt mottagande. Tillfogas kan att skälet till att detta förslag inte föranledde lagstiftning främst är att söka i att frågan om övergång till maskinellt valförfarande sumtidigt aktualiserades. Mot bakgrunden av det sagda bör det förhållandet att RSV:s nu föreliggande förslag inte har remissbehandlats enligt min mening inte hindra att förslaget genomförs.

Av den redogörelse för RSV:s förslag som jag nyss lämnade framgår, att det innebär att flera nya uppgifter läggs på valnämnderna. Enligt förslaget får valnämnderna sålunda uppgiften att under tiden närmast före valdagen och dagarna därefter organisera mottagandet och sorteringen av poströsterna. Vidare ligger i förslaget bl.a att det ankommer på nämnderna att svara för transporter av poströster till vallokalerna samt för granskning och räkning av poströster som inte har kunnat sändas ut till vallokalerna. Ett genomförande av förslaget får sålunda den följden att valnämnderna får en mer arbetskrävande och betydelsefull funktion i valarbetet än de hade vid 1970 års val samt att kommunernas valkostnader ökar.

När det gäller valnämndernas verksamhet och kommunernas merkostnader, vilka av RSV har beräknats till ca 700 000 kr. för hela landet, vill jag erinra om att utvecklingen tidigare har inneburit att åtskilliga uppgifter har förts över från valnämnderna och kommunerna till statliga myndigheter. Före 1970 års val svarade sålunda nämnderna för bl. a. röstlängdsförfarandet samt upprättandet och utsändandet av röstkort. Med hänsyn härtill är det enligt min mening inte oskäligt att kommunerna nu belastas med den, utslagen på samtliga kommuner, tämligen obetydliga merkostnad som förstaget enligt RSV:s beräkning innebär för dem. Nägon anledning att betvivla att valnämnderna kan anförtros de relativt kvalificerade uppgifter av organisatorisk art som

enligt förslaget läggs på dem finner jag inte föreligga.

Vad jag nu har sagt ger vid handen att jag inte anser något hinder föreligga att genomföra RSV:s förslag i fråga om behandlingen av poströsterna. De fördelar som är förbundna med detta när det gäller att åstadkomma att den slutliga sammanräkningen päskyndas och att den preliminära sammanräkningen ger ett mer tillförlitligt resultat än tidigare är så framträdande att de enligt min mening bör föranleda att förslaget nu genomförs.

Jag avser att i det följande beröra vissa led i den föreslagna ordningen för behandling av poströster och vissa frågor som har anknytning till denna. f[ övrigt vill jag i fråga om detaljerna hänvisa till RSV:s skrivelse vari förslaget framläggs, vilken -- som förut har nämnts — har fogats som bilaga till detta protokoll.

Vid poströstning skall givetvis liksom hittills i ytterkuvert läggas dels det valkuvert som väljaren har ställt i ordning dels röstkort. VTU har framfört den tanken att väljaren därefter, för att minska risken för obehöriga åtgärder, skall förse ytterkuvertet med sin namnteckning, som till följd av karbonisering på kuvertets insida därvid överförs till det inneliggande röstkortet. Enligt min mening kan mot ett sådant förfarande invändas dels att röstningen kompliceras både för röstmottagare och väljare dels att förfarandet synes böra föra med sig att kuvert där namnteckning saknas får kasseras. Jag anser att säkerheten i förfarandet i stället bör ökas genom att varje ytterkuvert förses, förutom med beteckning för värdeförsändelse, med ett särskilt identifikationsbegrepp, t.ex. en sifferkombination eller en sammansatt siffer- och bokstävskombination. På den förteckning över de poströstande, som jag förutsätter skall föras även i fortsättningen, förs detta identifikationsbegrepp in jämte uppgift om den valnämnd till vilken ytterkuvertet skall sändas. Härigenom kan sedermera vid behov kontrolleras att obehörig åtgärd inte vidtagits med ytterkuvertet och dess innehåll.

Som ett led i den föreslagna ordningen ingår att röstmottagare på postanstalt i regel sänder mottagna valförsändelser till resp. valnämnder dag för dag. Därvid kan postverkets reguljära förbindelser utnyttjas men det får förutsättas att postverket ombesörjer att försändelserna befordras med största skyndsamhet. Under denna förutsättning torde särskilda åtgärder i allmänhet inte behöva vidtas för att de poströster som avges t. o. m. fredagen före valdagen skall vara framme i tid hos valförrättarna i distrikten för att komma med i den preliminära sammanräkningen på valnatten. För att också de poströster som avges på lördagen skall komma

med i denna sammanräkning fordras emellertid att en särskild trunsport-

organisation mellan lördagen och valsöndagen byggs upp. I detta

avseende vill jag hänvisa till RSV:s i samarbete med postverket gjorda

undersökningar. Det bör i sammanhanget påpekas att de extra kostnader som en sådan organisation medför av postverket har beräknats till ca 2 milj. kr.

Den nuvarande lagstiftningen har av principiella och praktiska skäl den utgångspunkten att vid dubbelröstning, som består i att väljare röstar såväl i vallokal som på postanstalt, den i vallokalen avgivna rösten tillerkänns företräde. Denna utgångspunkt bör enligt min mening gälla också om cen ordning som den föreslagna genomförs. En följd av detta

blir att till vallokal inkomna poströster måste hållas avskilda från övrigt

valmaterial intill dess röstningen i valtokalen har avslutats så att vid dubbelröstning väljarens poströst kan identifieras och läggas ät sidan. En möjlighet att uppnå detta är att föreskriva att granskningen av inkomna poströster får ske först efter det att röstningen i vallokalen har avslutats.

En sådan ordning skulle emellertid vara förenad med olägenheter i

valdistrikt med ett stort antal poströster och leda till att den preliminära sammanräkningen i vallokalen blir fördröjd. Jag vill därför, liksom RSV, förorda att möjlighet öppnas att granska inkomna ytterkuvert och i dem inneslutna val- och innerkuvert redan innan röstningen i vallokalen har avslutats. En sådan förhandsgranskning bör kunna genomföras antingen på så sätt att valförrättarna för denna utnyttjar tider under röstningen i

vallokalen då inga eller mycket få väljare inställer sig för att rösta eller,

om valförrättarna är så många att detta är möjligt, enligt den av RSV antydda ordningen att en grupp av valförrättarna viss tid före vallokalens stängning ägnar sig åt granskningen. Självfallet bör sådan förhandsgranskning inte ske annat än om poströsterna är eller kan antas bli så mänga att en granskning av dem efter röstningens slut bedöms komma att medföra en inte obetydlig fördröjning av sammanräkningen och det i övrigt framstår som lämpligt och möjligt. Om möjligheten till förhandsgranskning av poströsterna utnyttjas på rätt sätt, bör man kunna räkna med att det förhållandet att hanteringen av dem i stor utsträckning läggs på valförrättarna inte behöver få till följd att sammanräkningen i valloka-

lerna drar ut på tiden i alltför hög grad.

Praktiskt sett kan förfarandet vid den nämnda förhandsgranskningen anordnas på följande sätt. Vid förhandsgranskningen kontrolleras ytterkuvertet och att väljaren är upptagen i röstlängden. Sedan väljaren har prickats av i röstlängden bryts kuvertet, varefter inneliggande valkuvert eller valsedelsförsändelse och dess innerkuvert granskas. Val- eller innerkuvert jämte röstkort läggs efter granskningen åter in i yltterkuvertet. När röstningen i vallokalen har avslutats läggs val- eller innerkuvert i valurna, innan innehållet i denna tas ut för räkning, Skulle väljaren inställa sig för röstning i vallokalen, innesluts det ytterkuvert med innehåll som härrör från honom i ett särskilt kuvert. som tillslutes. Därefter får väljaren, som då redan är avprickad i röstlängden, rösta. Det kuvert, i vilket poströsten har lagts in, kan därvid lämnas till väljaren.

Beträffande poströster som inte har förhandsgranskats får granskning och kontroll mot röstlängd ske som en första åtgärd sedan röstningen har avslutats. Visar det sig att allt är i sin-ordning. läggs inneliggande val- eller innerkuvert i valurna innan innehållet i denna tas ut för räkning. Samtidigt antecknas i röstlängd att väljaren har utövat sin rösträtt. Jag

vill här tillfoga att det givetvis kan kommu alt inträffa att poströst har sänts till fel valdistrikt inom en kommun. Fsadant fall får valförsändelsen sändas äter till valnämnden för att ingå i den räkning av poströster som ankommer på nämnden.

Som har nämnts tidigare ankommer det enligt den föreslagna ordningen på valnämnden att granska och preliminärräkna poströster som kommit in till nämnden dels på sådan tid på valdagen att de inte kan vidarebefordras till de olika valdistrikten innan röstningen slutar där, dels efter valdagen. Sammanräkningen i valnämnden får ske enligt samma schema som gäller för motsvarande sammanräkning i valdistrikten och bör självfallet genomföras så snart som möjligt. Den tidigaste tidpunkten för denna sammanräkning mäste emellertid bestämmas med beaktande av den tid det tar att få fram de på valdagen avgivna poströsterna till

nämnden. Självfallet är det angeläget och önskvärt att de på valdagen

avgivna poströsterna så snabbt som möjligt befordras till valnämnden och den preliminära sammanräkningen där. Vissa ätgärder från postverkets sida torde bli ofränkomhga. Mälet bör vara att få fram dessa röster till nämnderna så att sammanräkningen där kan börja på tisdagen eller onsdagen efter valdagen. En tidigare tidpunkt än tisdagen torde inte vara realistisk att räkna med av det skälet att valnämnden vid sammanräkningen måste ha tillgång till de i valdistrikten använda röstlängderna för utt kunna göra den föreskrivna rösträtts- och dubbelröstkontrolten.

Tidigare har nämnts att den här föreslagna sammanräkningsordningen för poströsterna bör innebära att ca 90 75 av dessa röster kommer att vara preliminärräknade på valnatten. Det bör alltså bli möjligt att redan på valnatten göra mycket säkra prognoser om det slutliga valresultatet. Än säkrare prognoser i detta hänseende bör kunna göras om man i ett representativt urval valdistrikt. där antalet poströster erfarenhetsmässigt är mera betydande, behandlar poströsterna för sig och genomför sammanräkningen av dem partivis. För egen del anser jag att man bör ta till vara denna möjlighet. Det bör emellertid ankomma på centrala valmyndigheten att undersöka möjligheterna att förfara på detta sätt samt att göra urvalet och meddela de anvisningar som behövs.

Naturligt är att den ordning som jag nu har förordat i fråga om

behandlingen av poströster i princip görs tillämplig också när det gäller röster som avges hos utlandsmyndighet och på fartyg. Av praktiska skäl får emellertid göras vissa avvikelser beträffande dem. Sålunda bör gälla att ytterkuvert med sådana röster först sänds till centrala valmyndigheten för att därifrån vidarebefordras till valnämnden i väljarens hemortskommun eller, om väljaren är uppförd i särskild röstlängd, till valnämnden i den kommun inom vars omräde röstlängden enligt länsstyrelsens beslut finns tillgänglig på valdagen. För att öka garantierna för att dessa valförsändelser skall komma fram i tid för att rösterna skall kunna ingå i den preliminära sammanräkningen bör som tidigare har föreslagits gälla utt röstningen hos utlandsmyndighet och på fartyg avslutas i sådan tid att avgivna röster kan beräknas vara centrala valmyndigheten till handa senast kl. 12 dagen före vuldagen.

N 107

Genomförs den ordning för behandlingen av poströsterna som jug nu har förordat får detta. som nämnts, den följden att samtliga i ett val avgivna valsedlar är sorterade och räknade preliminärt när de kommer in till länsstyrelserna för den definitiva sammanräkningen. Redan härigenom har ett betvdelsefullt steg tagits för att underlätta och påskynda länsstyrelsernas sammanräkningsarbete. Angeläget är emellertid att vidta ytterligare åtgärder i detta svfte. Det framstår då som nawarligt att undersöka om i varje fall vissa moment i det nu helt manuella sammanräkningsförfarandet kan utföras maskinellt och värdefull tid och arbetskraft därigenom sparas.

Som jag nyss antydde har RSV i enlighet med sitt uppdrag i sin undersökning tagit upp även denna fråga till behandling. Undersökningen har visat att väsentliga vinster kan göras om maskinella hjälpmedel (datorer) utnyttjas i de moment i sammanräkningsarbetet som består av dels kontrollen av att kandidaterna uppfyller föreskrivna valbarhetsvillkor och dels uträkningarna av vilka kandidater som skall gå in på de mandat som partierna har erövrat. Vidare visar undersökningen att dator

kan utnyttjas för utskrift av stommarna till de olika protokoll som skall

användas vid sammanräkningen.

En förutsättning för att datorer skall kunna utnyttjas för att fastställa ordningen mellan namnen på partiernas valsedlar har RSV funnit vara att varje valsedel (listtyp) förses med en unik beteckning som i numerisk form anger valtyp (riksdags-, landstings- eller kommunfullmäktigval), parti och kandidatgruppering.

Enligt min mening bör man ta till vara den möjlighet att vtterligare förenkla och påskynda den slutliga sammanräkningen som den moderna ADB-tekniken erbjuder. Den omständigheten att detta förutsätter att valsedlarna förses med en särskild numerisk beteckning finner jag inte inge nägra vare sig principiella eHer praktiska betänkligheter. Som RSV föreslagit är det lämpligt att den del av nummerbeteckningen som anger partiet -- den s. k. partikoden — fastställes genom lottning redan innan valsedelsbeställningarna sker. Jag ansluter mig alltså till tanken att utforma förfarandet så att det blir möjligt att utnyttja maskinella hjälpmedel vid sammanräkningen för att göra den enklare och snabbare. I fråga om de närmare detaljerna i det avseendet fär jag hänvisa till RSV:s till detta protokoll fogade skrivelse.

Ett genomförande av den här förordade ordningen för behandlingen av poströster och röster som har avgetts hos utlandsmyndigheter och på fartyg förutsätter en tämligen omfattande lagreglering. Till de regler i detta avseende som har tagits upp i vallagsförslaget återkommer jag i specialmotiveringen till detta. I fråga om utnyttjandet av maskinell teknik vid den slutliga sammanräkningen finner jag det emellertid varken lämpligt eller nödvändigt att ge regler i lagen. I denna bör — liksom f.n. — när det gäller sammanräkningen anges vilka åtgärder som skall vidtas men inte tillvägagångssättet vid utförandet av dessa. Det får ankomma på centrala valmyndigheten att meddela de föreskrifter för sammanräkningen som behövs. Jag vill emellertid understryka att sådana

föreskrifter i vad avser användandet av maskinella hjälpmedel i allt väsentligt bör följa vad som angetts i RSV:s skrivelse.

Slutligen vill jag här ytterligare något beröra frågan om de kostnader som ett genomförande av den här förordade ordningen för behandling av poströster och utnyttjande av maskinella hjälpmedel kan antas föra med sig. Som framgår av den till RSV:s skrivelse fogade sammanställningen av valkostnader (bilaga 5) kan statsverkets kostnad för 1970 års gemensamma val såvitt gäller valmaterial (valsedlar och kuvert), transport av poströster och sammanräkning beräknas ha uppgått till ca 7 040 000 kr.

Vidare framgår att statsverkets kostnader i dessa hänseenden för 1973 års

val med tillämpning av den föreslagna ordningen kan beräknas till ca 6,5 milj. kr., medan kostnadsökningen för dessa val för kommunernas del -som nyss har nämnts — kan beräknas bli sammanlagt ca 700 000 kr. I fråga om hanteringen av poströster och länsstyrelsernas sammanräkning gäller enligt RSV:s beräkningar, mot vilka jag inte finner anledning till erinran, att kostnaderna vid 1970 års val kan beräknas ha uppgätt till sammanlagt ca 2,3 milj. kr. medan motsvarande kostnader för 1973 års val beräknas bli ca 3,3 milj. kr. Den kostnadsökning på ca I milj. kr. som den förordade ordningen sålunda kan beräknas föra med sig för statsverket och kommunerna finner jag böra accepteras med hänsyn till de fördelar som ordningen medför.

6.2 Det primärkommunala suppleantsystemet

Kommun, församling och kyrklig samfällighet har numera möjlighet att bestämma att det skall finnas suppleanter för fullmäktige. Denna möjlighet har utnyttjats i stor utsträckning. Under innevarande valperiod, som är den första under vilken suppleantinstitutet praktiskt tillämpas, finns det sålunda suppleanter för fullmäktige i 78596 av landets primärkommuner.

Vid institutets införande diskuterades ingående hur de kommunala suppleanterna skulle utses. Den lösning som man slutligen stannade för innebar att man med vissa jämkningar förde över de landstingskommunala suppleantbestämmelserna på de primärkommunala suppleanterna. Det ansägs nämligen inte kunna komma i fråga att utan närmare utredning söka konstruera ett helt nytt system utan anknytning till något som redan tillämpats. Jämkningarna i förhållande till det landstingskommunala systemet bestod däri att endast ospaltade valsedlar får användas vid fullmäktigval i kommuner där det skall finnas suppleanter för fullmäktige. Vid landstingsvalet däremot är även spaltade valsedlar tillåtna. Vidare skall antalet sammanräkningar för varje fullmäktig motsvara hälften av det antal ordinarie platser partiet fått. För utseende av suppleanter för landstingsmän görs däremot för varje landstingsman lika många sammanräkningar. som partiet erhållit platser i valkretsen, dock alltid minst två. Genom dessa jämkningar ville man dels förhindra

art antalet suppleanter blev ohanterligt stort, dels få fram en ordning där

fullmäktigsuppleanter fungerade, inte som personliga suppleanter utan som gruppsuppleunter.

Redan när suppleantreglerna infördes var man emellertid medveten om att de kunde leda till att antalet suppleanter blev större än vad man ansåg önskvärt och lämpligt. Systemets konstruktion är nämligen sädan att i

den mån partierna går fram med flera valsedelstyper så kommer både

antalet suppleantgrupper och det totala antalet suppleanter att öka. Det förutsattes därför att den praktiska tillämpningen fick visa om bestämmelserna behövde justeras. Den pä vären 1970 tillsatta utredningen om den kommunala demokratin fick bl. a. i uppdrag att kartlägga

erfarenheterna från den första valperiod under vilken suppleantbestäm-

melserna tillämpats och att överväga behovet av ändringar.

Ett första betänkande från den nämnda utredningen föreligger nu. Där konstateras att 1970 ärs val, sävitt gäller de primärkommunala suppleanterna, gav till resultat att i många kommuner betydligt fler suppleanter utsågs än som motsvarar hälften av antalet ordinarie fullmäktige. Ser man till landet som helhet har det i genomsnitt utsetts en suppleant per fullmäktig. Flera kommuner har fått fler suppleanter än ordinarie fullmäktige, i åtskilliga kommuner betydligt fler. Exempel finns på kommuner där suppleanterna är bortåt tre gänger så mänga som de ordinarie fullmäktige. Reglerna har vidare lett till att ett parti i vissa fall fått fler suppleanter än ett annat, trots att detta senare parti har fler ordinarie fullmäktige än det förra.

Att det nuvarande systemet i praktiken visat sig leda till dessa konsekvenser är enligt utredningens mening ägnat att inge betänkligheter från bäde praktiska och principiella synpunkter. Utredningen finner det därför nödvändigt att redan nu söka omforma systemet så att det antal suppleanter som utses begränsas och så att proportionalitet uppnås mellan partierna även i fråga om suppleanterna. Däremot anser utredningen det ännu vara för tidigt att göra den i dess direktiv förutsatta mera allsidiga bedömningen av suppleantsystemets verkningar. Denna bör anstå till dess ytterligare erfarenheter vunnits av systemet. Utredningen går alltså i detta sammanhang inte närmare in på bl. a. frågan om systemets fakultativa karaktär bör behållas eller om man bör gå in för ett obligatoriskt suppleantisystem.

Uppfattningen att det behövs åtgärder för att redan till 1973 års val minska antalet suppleanter delas av praktiskt taget alla remissinstanser. Även jag har denna uppfattning. I likhet med flertalet remissinstanser finner jag det riktigt att utredningen koncentrerat sig på denna fräga och avstått från att nu ta upp supplceantfrågan i hela dess vidd. En mera ingående analys av det nuvarande systemet och dess verkningar i olika hänseenden bör även enligt min mening bygga på ett bredare erfarenhetsunderlag än det som finns i dag. Jag vill i sammanhanget erinra om att utredningen numera också har uppdraget att undersöka småpartiernas roll i det kommunalpolitiska systemet, en undersökning som, tillsammans med bl. a. kommunalvalskommitténs förslag, kan ligga till

grund för ett slutligt ställningstagande till frågan om valsystemet vid de kommunala valen.

Efter att ingående ha övervägt olika alternativ för att ästadkomma den önskvärda begränsningen av antalet suppleanter har utredningen slutligen stannat för en lösning som i sina huvuddrag innebär att det antal suppleanter som skall utses för varje parti skall motsvara en av fullmäktige bestämd kvotdel, som dock inte får överstiga hälften, av det antal ordinarie fullmäktigplatser som partiet fått i kommunen cHer, om denna är indelad i valkretsar, i valkretsen. För varje i fullmäktige representerat parti skall dock alltid utses minst en suppleant. Vid fördelningen av suppleantplatserna skall beaktas endast de valsedlar som har legat till grund för besättande av ordinarie plats.

Utredningen påpekar att det föreslagna svstemet inte som det nuvarande är listtroget. Det garanterar m. a. o. inte att suppleant alltid utses från samma listtyp som ledamoten. Kräver man att systemet skall vara listtroget mäste man emellertid i princip ge upp kravet på en proportionell fördelning av suppleanterna. Utredningen har för sin del funnit att avgörande vikt bör fästas vid proportionalitetssynpunkten. Den jämkningen bör dock enligt utredningen göras att efterträdare till ordinarie fullmäktig alltid skall utses från den ordinarie fullmäktigens lista.

Liksom flertalet remissinstanser finner jag det vara uttryck för en riktig princip att suppleantsystemet får en sådan utformning att partierna får suppleanter i proportion till sin styrka i fullmäktige. Även i övrigt anser jag att utredningen kommit fram till ett suppleantsystem som bättre än det nuvarande tillgodoser de krav och önskemål som bör ställas på ett sådant system. Jag förordar därför att det primärkommunala suppleantsystemet utformas i överensstämmelse med utredningens förslag. Tilläggas bör utt systemets konstruktion är sådan ati det lätt låter sig anpassas till ett annat valsystem, om det skulle bli aktuellt att införa ett sädant.

I sammanhanget vill jag framhålla att: kommunallagarna f.n. inte innehåller nägon definition av begreppet parti. Som jag närmare skall utveckla i ett senare avsnitt (6.3) och i specialmotiveringen torde lagstiftningen inte nu behöva kompletteras med en sådan definition.

Som utredningen föreslagit bör samma system som vid de borgerliga primärkommunala valen gälla även vid utseende av suppleanter i de kyrkliga församlingarna. Jag har tidigare framhållit att jag avser att i ett senare sammanhang ta upp frågan om förfarandet vid de kyrkliga valen. I samband därmed bör även bestämmelserna om suppleanterna i de kyrkliga församlingarna ändras i enlighet med vad jag här har förordat i fråga om de borgerliga fullmäk tigvalen.

6.3 Registrering av partibeteckning m. m.

Som framhållits i det föregäende är det en bärande princip i värt

nuvarande valsystem att nomineringsrätten är fri. Nägon offiviell

: Hl

kandidatur eller obligatorisk registrering av partier förekommer inte. Väljaren kan på sin valsedel använda sig av vilken partibeteckning han vill och ta upp vilken kandidat han önskar. En sådan ordning medför risk för illojal användning av partibeteckning. För att motverka denna risk finns för riksdagsvalen regler som gör det möjligt för ett parti att få sin partibeteckning registrerad (ifr 54 § Vall). Skyddet imot illojal användning av en registrerad beteckning åstadkoms på så sätt att vederbörande parti i varje riksdagsvalkrets kan anmäla ett visst antal kandidater. Valsedel som upptar registrerad partibeteckning mäste som första namn ha namnet på anmäld kandidat. Om så inte är fallet, tillgodoräknas visserligen partiet valsedeln men alla namn på den anses vara obefintliga (fr 56 & I mom. och 59 § ValL).

Att den fria nomineringsrätten, som internationellt sett är en ovanlig företeelse, utgör ett värdefullt inslag i värt valsystem har framhållits från olika häll under remissbehandlingen av VTU:s senaste betänkande och under den diskussion som detta har föranlett. Enligt min mening finns det inte någon anledning att nu gå ifrån principen att väljarna skall ha rätt att på valsedel ta upp vilka kandidater de vilt under vilken partibeteckning som helst. Däremot bör när vallagstiftningen nu ses över -- i enlighet med vad riksdagen uttalade år 1966 — till övervägande tas upp de nuvarande reglerna om skydd mot den risk för illojal användning av partibeteckning som den fria nomineringsrätten inrymmer.

De regler om skydd mot illojal användning av partibeteckning som vi har nu har kritiserats i olika avseenden. Sälunda har framhållits som en brist att de avser endast riksdagsval och alltsä inte de kommunala valen. Vidare har, när frågan om registrering av partibeteckning behandlades i riksdagen är 1966, satts i fråga om de nuvarande reglerna är ändamålsenligt utformade när det gäller bestämningen av begreppet parti och formerna för styrkande av att parti har det minsta antal medlemmar som enligt reglerna krävs för registrering av beteckning. Vid riksdagsbehandlingen togs också frågan upp om registreringen även i förtsättningen bör åvila chefen för justitiedepartementiet. Däriämte gavs uttryck för uppfattningen att möjlighet bör öppnas att ex officio avregistrera en partibeteckning, nägot som nuvarande regler inte ger utrymme för.

Frågan om ändrade regler om registrering av partibeteckning har tagits upp till behandling i den förut nämnda departementspromemorian med förslag till vallag. I promemorian har lagts fram förslag till ändringar av reglerna i bl. a. de avseenden som jag nyss nämnde.

I promemorian är utgångspunkten att reglerna om skydd för partibeteckning också i fortsättningen skall bygga på ett registreringsförfarande och i Övrigt utformas efter förebild av de nuvarande bestämmelserna. Samtidigt föreslås emellertid att skyddet utvidgas till att avse också de kommunala valen. I promemorian föreslås därjämte utt centrala valmyndigheten och inte som f. n. chefen för justitiedepartementet skall handlägga registreringsärendena. Vad som i dessa hänseenden har anförts i promemorian har godtagits eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Som framhållits i promemorian är det skydd som skapas för partibeteckning genom regler av det slag vi nu har relativt bräckligt. Jag delar emellertid den framförda uppfattningen att det ställer sig svårt att konstruera ett fullständigare skydd utan att ge upp principen om den fria nomineringsrätten. Också enligt min mening bör sålunda den ordning för att ästadkomma skyddet som vi nu har i princip behållas.

Det förhållandet att partibeteckning hittills inte har kunnat registreras vid kommunala val och därigenom inte har kommit i åtnjutande av det skydd som registrerad beteckning har vid riksdagsvalen har visserligen inte, såvitt känt, lett till att partibeteckning utnyttjats illojalt vid dessa val. Även om det alltsä inte kan sägas föreligga något akut behov av en reglering i syfte att skydda partibeteckningarna vid de kommunala valen. utgör redan risken för att en partibeteckning skall kunna utnyttjas illojalt vid dessa val enligt min mening skäl nog att en sådan reglering nu införs. Ett skäl för detta är också att det framstår som en fördel att även i detta avseende ha enhetliga regler för alla de samtidiga valen.

När förslag att införa skydd för partibeteckningarna även vid de kommunala valen tidigare har förts fram har mot tanken härpå bl. a. invänts att en sådan ordning skulle bli tekniskt svår att genomföra. Denna invändning, som väsentligen torde ha gällt möjligheterna att ästadkomma nödvändig samordning och enhetlighet, hade tidigare obestridligen visst fog för sig. Med inrättandet av en central valmyndighet har emellertid läget i detta hänseende blivit ett annat. Förläggs handläggningen av registreringsärendena till centrala valmyndigheten, får man en registretingsmyndighet som dels har den nödvändiga överblicken, dels har de administrativa och tekniska resurser som behövs.

För att föra över registreringsärendena till centrala valmyndigheten talar inte bara det förhållandet att man därigenom fär en registreringsmyndighet med nödvändiga resurser för att en utvidgning av registreringsmöjligheten till kommunala val inte skall medföra svårigheter av administrativ och teknisk natur. En sådan överföring är också lämplig från den under riksdagsbehandlingen 1966 framförda synpunkten att det synes tveksamt om det som f.n. bör äligga chefen för justitiedepartementet ati under konstitutionellt och politiskt ansvar avgöra registreringsärenden.

Av vad jag nu har anfört framgår att jag, i likhet med remissinstanserna, ansluter mig till förslagen att möjlighet öppnas att registrera partibeteckning även vid de kommunala valen samt att handläggningen av registreringsärenden förläggs till centrala valmyndigheten.

Det nya, riksproportionella valsättet vid riksdagsvalen som infördes i samband med 1968 års författningsreform fordrade en annan och vidare definition av begreppet parti än den som dittills hade äterfunnits i ValL:s bestämmelser om registrering av vissa politiska sammanslutningar (54 §). Enligt den definitionen, som till följd därav togs in i 16 § RO, avses med parti varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare som uppträder i riksdagsval under särskild beteckning (partibeteckning). Någon motsvarande definition av partibegreppet gavs däremot inte i fråga om de

kommunala valen. Att nu ta in en sådan i kommunallagarna eller 1 den nya vallagen är enligt min mening varken lämpligt eller behövligt. Frågan om vad som skall förstås med parti i ärende om registrering av partibeteckning bör kunna bedömas med utgångspunkt i den definition av begreppet parti som ges i 16 § RO. Jag vill i sammanhanget erinra om den diskussion om behovet av en definition av partibegreppet i kommunalt hänseende som fördes när lagen (1969:596) om kommunalt partistöd infördes. Slutsatsen blev då att nägon närmare bestämning av begreppet inte behövdes mot bakgrund av den definition som 16 § RO gav (prop. 1969:126, s. 20—21, KU 36, rskr 353).

I likhet med vad som har förordats i promemorian anser lag att de villkor som nu ställs upp för att partibeteckning skall få registreras bör gälla också i fortsättningen. Partiet skall sålunda inte få utgöra underavdelning av politisk sammanslutning. Vidare måste gälla att partiet skall ha visat att det har ett visst antal röstberättigade medlemmar. Ytterligare en förutsättning för registrering måste vara att beteckningen skiljer sig tydligt från beteckning som redan har registrerats för valet i fråga eller för annat val för vilket registreringen kommer att gälla.

I promemorian har förordats att det antal medlemmar som parti skall visa sig ha för att få sin beteckning registrerad i fråga om riksdagsval skall höjas från nuvarande 1 000 till 1500 i hela landet. Beträffande registrering för landstings- och kommunfullmäktigval har föreslagits att

motsvarande antal bestäms till 100 i den landstingskommun resp.

kommun i vilken registrering söks. Förslaget har sävitt avser riksdagsval och landstingsval godtagits eller lämnats utan erinran. När det gäller kommunfullmäktigvalen har emellertid regeringsrättens ledamöter och kommunallagsutredningen gett uttryck för uppfattningen att antalet bör sättas lägre än vad som har föreslagits och i varje fall inte överstiga 50.

Jag delar uppfattningen att det lägsta medlemsantalet för registrering av partibeteckning för kommunfullmäktigval bör vara lägre än 100. För detta talar, som har framhällits under remissbehandlingen, att antalet 100 är för stort med hänsyn till det antal röster som i vissa fall kan behövas för alt ett parti skall bli representerat i kommunfullmäktige. Enligt min mening bör minimiantalet bestämmas till 50. I fråga om det lägsta medlemsantalet vid registrering för riksdags- och landstingsval ansluter jag mig liksom remissinstanserna till promemorieförslagen.

Det förutsätts i promemorian att parti för att få sin beteckning registrerad skall styrka att det har det för det val registreringen avser föreskrivna medlemsantalet. I detta avseende har angetts att partiet skall förete intyg från notarius publicus om att partiet har företett en

medlemslista med minst så många namn på personer i röstberättigad älder

som krävs. Vad som sålunda har uttalats har inte föranlett någon invändning från remissinstansernas sida och ger inte heller mig anledning till erinran. Som framhållits i promemorian bör det emellertid inte ställas

något sådant krav när det gäller parti som redan är representerat i den

församling som det är fråga om. I sådant fall bör det ses som självklart att partiet har det föreskrivna lägsta medlemstalet för att vinna registrering

8 Riksdagen 1972. I saml. Nr 105

av sin beteckning.

Också i andra hänseenden än de nu nämnda ansluter jag mig till vad promemorieförslaget innehåller i fråga om registrering av partibeteckning. Sålunda bör också enligt min mening registrering kunna avse antingen säväl riksdags- som landstings- och kommunfullmäktigval eller endast visst eller vissa av valen. Registrering för val till riksdagen bör gälla för hela landet men bör också, även om detta inte har begärts, anses avse landstings- och kommun fullmäktigval i hela landet. På samma sätt bör registrering för landstingsval gälla i angiven landstingskommun men också för val av kommunfullmäktige inom landstingskommunen. Repistrering för val av kommunfullmäktige gäller endast kommuner som avses med ansökan. Beteckning som är registrerad för landstings- och kommunfullmäktigval bör kunna registreras för val till riksdagen, om partiet som har beviljats registreringen ger sitt samtycke. Under samma förutsättning bör registrering för kommunfullmäktigval inom en landstingskommun kunna registreras för val av landstingsmän inom landstingskommunen.

Enligt promemorieförslaget skall tidpunkten när ansökan om registrering senast skall ha gjorts för att beaktas vid ordinarie val sättas till den 1 februari valåret. Denna tidpunkt har bestämts under hänsynstagande till den tid som framställningen av hålkortsvalsedlar beräknades kräva. I ett förfarande där valsedlar av konventionellt slag skall användas kan tidpunkten flyttas närmare valet. Jag anser att den bör kunna bestämmas till den 30 april valåret. En fördel med detta är att registreringsförfarandet kommer att kunna tidsmässigt samordnas med den tidsfrist som gäller för beslut om sådana kommunala indelningsändringar, som skall träda i

kraft vid därpå följande årsskifte.

Ansökan om registrering av partibeteckning bör också i fortsättningen göras skriftligen. Det bör liksom nu äligga partiet att ställa ombud för sig hos registreringsmyndigheten. På ansökan bör beteckningen givetvis kunna avföras ur registret.

En olägenhet med nuvarande regler är att dessa inte öppnar möjlighet att avföra registrerad beteckning utan ansökan. Detta har fört med sig att registret innehåller beteckningar som inte längre har aktualitet. Denna olägenhet har man i promemorian velat undanröja genom regeln att registreringsmyndigheten skall ha rätt att föra av partibeteckning från registret, om den inte har använts vid två på varandra följande val eller om partiet har underlåtit att anmäla ombud. Också till detta förslag, som har lämnats utan erinran av remissinstanserna, ansluter jag mig.

Av vad jag nyss har sagt framgår att jag anser att skyddet för registrerad partibeteckning skall beredas på samma sätt som enligt nuvarande regler. Parti som vill skydda sin beteckning skall sålunda anmäla kandidater. Att anmäld kandidat är upptagen som första namn på valsedel som upptar den registrerade beteckningen skall sedan vara en förutsättning för att Övriga namn på denna skall beaktas. I enlighet med vad som har förordats i promemorian anser jag att, såvitt avser

riksdagsvalet, det minsta antalet kandidater som parti skall anmäla bör

sättas till fyra och det högsta antalet till femton i varje valkrets. För

landstings- och kommunalfullmäktigval bör minimiantalet vara detsamma medan maximiantalet 1 fråga om dem bör kunna sättas till tio. Kandidatanmälan bör i fortsättningen ske hos centrala valmyndigheten i stället för som f. n. hos länsstyrelse.

I principiell överensstämmelse med vad som f.n. gäller i fråga om riksdagsvalet föreslås i promemorian att till kandidatanmälan skall fogas intyg om att kandidaten är valbar. Valbar är i princip den som är röstberättigad vid det val anmälan avser. Den nuvarande bestämmelsen

tillkom när partierna själva hade att framställa sina valsedlar. Införs det

valsedelssvstem som jag tidigare har förordat kommer statsverket att

efter beställning från partierna framställa och tillhandahålla partierna de

valsedlar de behöver. Innan beställningen görs måste partierna ha bestämt

vilka kandidater som de vill föra upp på valsedeln och i vilken ordning de skall tas upp på den. Det får därför förutsättas att kandidatanmälan görs i

samband med att partiet beställer valsedlar för valet. Detta torde kunna beräknas ske senast i maj månad när fråga är om ordinarie val till riksdagen och val i hela landet av landstingsmän och kommunfullmäktige. Vid denna tidpunkt gäller ännu den röstlängd som upprättades året

dessförinnan. Det framstår som klart olämpligt att utfärda ett valbarhets-

intyg på grundval av den längden, vars uppgifter inte är aktuella. Det är heller inte tillfredsställande att utfärda valbarhetsintyg på grundval av

stommarna till den nya röstlängden redan av det skälet att dess uppgifter

kan komma att ändras.

Av det anförda framgår att en regel att valbarheten skall kontrolleras vid kandidatanmälan passar mindre bra in i ett system med centraliserad valsedelframställning. Härtill kommer att den omständigheten att en kandidat vid anmälningstillfället befunnits vara valbar inte slutligen avgör frågan om han kan inneha befattning i den församling till vilken han

utsetts vid valet. Vid sammanräkningen kontrolleras nämligen på nytt

valbarheten. Att slopa valbarhetskontrollen vid detta tillfälle bör inte komma i fråga. Kravet på att kandidatanmälan skall åtföljas av valbarhetsintyg bör sålunda utan olägenhet kunna slopas.

I det föreliggande vallagsförslaget har förts in regler i enlighet med vad jag nu har anfört. Dessutom har en övergångsbestämmelse som avser redan registrerad beteckning funnits påkallad. Till denna bestämmelse och till vissa av de i övrigt föreslagna reglerna återkommer jag i specialmotiveringen.

6.4 Särskilda bestämmelser om antalet landstingsmän och om valkrets-

indelningen i Stockholms läns landstingskommun

Inledningsvis nämnde jag att den förutsedda reformeringen av landstingslagens regler om antalet landstingsmän och om valkretsindelningen på grundval av kommunalvalskommitténs förslag inte kommer att genom-

föras till 1973 års val. I det läge som då har uppstått behövs särskilda

regler i dessa hänseenden för Stockholms läns landstingskommun också

för valperioden 1974—1976. Jag förordar att sådana regler ges i en särskild lag som till alla delar utformas i enlighet med den lag med sådana bestämmelser som gäller för innevarande valperiod (jfr lagen /1969:216/ om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i Stockholms läns landstingskommun för valperioden 1971-1973).

7¶Upprättade lagförslag

ValL trädde i kraft år 1921 och har alltså gällt i över 50 år. KVL har

varit i kraft i mer än 40 år. En mångfald ändringar och tillägg har under

denna tid vid skilda tillfällen gjorts i de båda lagarna. Detta har medfört att de blivit sväröverskådliga och bristfälliga i systematiskt och spräkligt hänseende. En fullständig och genomgripande lagteknisk översyn har därför sedan åtskillig tid framstått som angelägen.

I VTU:s ursprungliga uppdrag ingick att göra denna lagtekniska översyn. VTU presenterade också i sitt betänkande år 1969 ett förslag till en ny lag om val till riksdagen. I de tilläggsdirektiv som VTU gavs på hösten nämnda år uttalade jag att arbetet med att lagtekniskt utforma de förslag som VTU kom fram med borde förläggas till justitiedepartementet och där bearbetas i nära samband med de övriga utredningar som behandlade frågor av betydelse för vallagstiftningens utformning. Den

lagtekniska delen av reformarbetet borde därvid inriktas på att

åstadkomma en för alla de samtidiga valen gemensam vallag.

Som har framgått av vad jag inledningsvis anfört presenterades samtidigt med VTU:s senaste betänkande i en promemoria ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag till vallag som reglerar förfarandet vid de samtidiga riksdags- och kommunalvalen. I redaktionellt hänseende överensstämmer promemorieförslaget i allt väsentligt med det förslag till riksdagsvallag som VTU lade fram år 1969. Formellt innebär förslaget i huvudsak endast en lagteknisk bearbetning av den lösning i sak som VTU kommit fram till i 1971 års betänkande. På ett par punkter går emellertid promemorieförslaget utöver VTU:s förslag. BL. a. föreslås att möjlighet öppnas att registrera partibeteckning även vid de kommunala valen.

Vallagsförslaget remissbehandlades parallellt med VTU:s förslag. Det allmänna omdömet om förslaget är att det är överskådligt och enkelt. Att den nuvarande splittringen på olika vallagar försvinner framhålls som särskilt värdefullt.

De ändringar i valförfarandet som jag tidigare förordat kräver djupgående ingrepp i vallagstiftningen. Skulle dessa göras inom ramen för den nuvarande vallagstiftningen, skulle denna än mer förlora i överskådlighet och systematiken skulle bli än mer bristfällig. Härtill kommer att det framstår som i högsta grad irrationellt att ha sådana bestämmelser om samtidiga val som är eller i stor utsträckning kan göras överensstämmande i två skilda lagar. Som jag redan tidigare nämnt har det därför ansetts lämpligt att utarbeta en helt ny och för alla de samtidiga valen gemensam vallag. Vid detta arbete har promemorieförslaget i allt väsentligt kunnat följas redaktionellt. Det ligger i sakens natur att omfattande sakliga

justeringar i detta har fått göras när det maskinella röstnings- och sammanräkningsförfarandet inte kommer till genomförande.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till — . vallag . lag om ändring i kommunallagen (1953:753) WP lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm B . lag om ändring i landstingslagen (1954:319) AA .lag om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i Stockholms

läns landstingskommun för valperioden 1974 -1976.

I fråga om förslagen 2-5 har samråd ägt rum med chefen för civildepartementet.

8¶Specialmotivering till framlagda lagförslag

8.1¶Förslaget till vallag

Lagens rubrik och disposition

Det förslag till lag med bestämmelser om förfarandet vid riksdags-, landstings- och kommunfullmäktigvalen som har utarbetats inom justitiedepartementet har getts rubriken Vallag. Lagens tillämpningsområde är visserligen begränsat till de nämnda valen. Den reglerar alltså inte vare sig kyrkofullmäktigvalen eller andra val som författningsenligt skall förrättas. Trots att den valda benämningen kan ge intryck av att lagen har ett vidare tillämpningsområde än vad den faktiskt har, har benämningen

ansetts vara att föredra.

Lagförslaget följer, som förut har nämnts, i systematiskt hänseende i allt väsentligt motsvarande förslag i departementsprome morian. De avvikelser som har gjorts i förhållande till detta är föranledda dels av det förhållandet att maskinell valteknik inte skall komma till användning, dels av att någon lagstiftning på grundval av kommunalvalskommitténs förslag t. v. inte är aktuell. Den hittillsvarande uppdelningen av författningsstoffet mellan vallagen och kommunallagarna har sälunda ansetts böra behållas. De materiella reglerna om valkretsindelningen vid de kommunala valen har följaktligen inte tagits in i vallagen. Liksom f. n. i KVL finns emellertid bestämmelserna om platsfördelningen mellan och inom partierna vid dessa val i förslaget till vallag. Motsvarande regler för riksdagsvalet är däremot delade mellan RO och förslaget till vallag. Jag är medveten om att invändningar från systematisk synpunkt kan riktas mot denna disposition av författningsstoffet. I avbidan på ett slutligt ställningstagande till de frågor som kommunalvalskommittén behandlat bör dock enligt min mening den nuvarande dispositionen behållas. Tilläggas

bör att fördelningsproblematiken under alla förhållanden torde aktuali-

seras om inte förr så i samband med behandlingen av de förslag som är att vänta från kommunallagsutredningen. Denna har som förut har nämnts

bl. a. i uppdrag att göra en lagteknisk översyn av kommunallagarna.

Vallagsförslaget omfattar femton kapitel. Färslaget inleds med ett kapitel där lagens tillämpningsområde anges och där ocksä bestämmelserna om valdagen återfinns. Följande två kapitel avser valorganisationen och innehåller bestämmelserna dels om vulkretsindelningen och de till denna anslutande reglerna om de fasta valkretsmandaten (2 kap. ), dels valnämnd, valdistrikt och valförrättare (3 kap.) I 4 kap. ges regler om röstlängder.

5-7 kap. innehäller i huvudsak bestämmelser om de ätgärder som blir aktuella inför ett val. I dem ges sålunda regler om registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater (5 kap), valsedlar (6 kap.) samt röstkort (7 kap.).

Bestämmelser om röstningen och de åtgärder som skull vidtas i anslutning till denna finns i 8—-12 kap. 8 kap. innehåller bestämmelser som gäller röstningen i allmänhet, medan de närmare bestämmelserna om röstning it vallokal, på postanstalt samt hos utlandsmyndighet och på fartyg finns i 9 resp. 10 kap. I 11 kap. ges regler om röstning med valsedelsförsändelse. 12 kap. innehäller regler om hur det före sammanräkningen skall förfaras med de röster som avgetts på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg.

13 och 14 kap. innehåller regler om den preliminära och den slutliga

sammanräkningen. Bevis- och besvärsreglerna ges i 15 kap.

Jag avser att i det följande till behandling ta upp sådana bestämmelser i vallagsförslaget som saknar motsvarigheter i nu gällande ValL och KVL eller som av annat skäl enligt min mening behöver särskild kommentar. De föreslagna bestämmelserna motsvarar, som har framgått av det föregående, i betydelsefulla delar regler som återfinns också i promemorieförslaget. I den mån bestämmelser av det slaget särskilt har kommenterats i promemorian eller under remissbehandlingen av denna kommer jag att lämna en redogörelse för detta i anslutning till bestämmelserna.

Jag vill i detta sammanhang nämna att en översikt över vallagsförsla-

gets motsvarigheter i ValL, KVL och lagen om de allmänna valen den 20 september 1970 har utarbetats. Översikten torde få fogas till detta protokoll som bilaga 2.

I kap.

28 Promemorian. I promemorian förutsätts att centrala valmyndigheten

får meddela tillämpningsföreskrifter i olika avseenden. I stället för att ta

in en erinran om detta i omedelbar anslutning till bestämmelser i anslutning till vilka sådana föreskrifter kan bli aktuella har i promemorieförslaget tagits in en bestämmelse som generellt ger myndigheten rätt att meddela de tillämpningsföreskrifter som behövs.

Remissyttrande. Regeringsrättens ledamöter framhåller att det föreslagna generella stadgandet ger centrala valmyndigheten rätt att meddela

föreskrifter om förfarandet så snart närmare bestämmelser om detta saknas i vallagen. Enligt ledamöternas mening bör man i stället tillämpa hittills gällande lagstiftningsprincip, enligt vilken centrala valmyndigheten ges rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter i särskilt angivna hänseenden. Till följd av att förfarandet hittills har detaljreglerats i lag har tillämpningsföreskrifterna kunnat huvudsakligen begränsas till tekniska kompletteringar av valförfarandet.

Departementschefen. I likhet med gällande vallagar reglerar även

föreliggande vallagsförslag förfarandet i detalj. De föreskrifter som

centrala valmyndigheten behöver meddela blir därför liksom hittills begränsade till att avse föreskrifter som är av rent teknisk natur och gäller sådana frågor som valmaterialets närmare utformning och hur den slutliga sammanräkningen rent praktiskt skall genomföras. Mot denna bakgrund och då den i promemorian förordade lösningen från systematisk synpunkt är att föredra är jag inte beredd att gå ifrån förslaget i denna del. I denna paragraf har alltså tagits in en bestämmelse som ger centrala valmyndigheten en generell rätt att meddela tillämpningsföreskrifter.

3§

Departementschefen. Gällande lagstiftning använder i fråga om val till landsting och kommunfullmäktige beteckningen allmänna val för att ange

att fråga är om val till dessa församlingar som sker samtidigt i landets alla

landstings- och primärkommuner. Denna beteckning har i promemorie-

förslaget ersatts med lokutionen val i hela riket av landstingsmän och

kommunfullmäktige. Den i promemorian använda lokutionen är enligt min mening att föredra och jag förordar att den används i fortsättningen. I denna paragrafs första stycke talas sålunda om å ena sidan ordinarie val till riksdagen och å andra sidan om val i hela riket av landstingsmän och kommunfullmäktige. Jag vill tillägga att den hittillsvarande beteckningen — allmänna val — används även i andra författningar än vallagen. Jag förutsätter att den, när lämpligt tillfälle erbjuder sig, kommer att ersättas i dessa författningar med den som jag har förordat här.

Redan i 1969 års betänkande föreslog VTU att Kungl. Maj:t och inte som f.n. länsstyrelsen skall bestämma dag för omval till riksdagen. Vidare föreslog VTU att den möjlighet som nu finns att förrätta val på annan helgdag än söndag skall avskaffas. Dessa förslag har utan kommentar tagits upp i promemorieförslaget och vid remissbehandlingen av detta lämnats helt utan invändningar. Även för egen del ansluter jag mig till förslagen. Andra stycket i denna paragraf har utformats i överensstämmelse härmed.

2 kap.

1§

Departemenschefen. I denna paragraf anges valkretsindelningen när fråga är om riksdagsval. En ändring av formell natur föreslås i fråga om

Älvsborgs län. För val till riksdagen är Älvsborgs län indelat i två valkretsar, Älvsborgs

läns norra resp. södra valkrets. De båda valkretsarnas geografiska omfattning anges i gällande lag (30 §& ValL) med användande dels av häradsindelningen, dels av kommunindelningen. Erfarenheterna visar emellertid att det kan stöta på svårigheter att i praktiken samordna bäda dessa former av indelning när det gäller att fastställa valkretsarna. Det har därför framstått som lämpligt att enbart unvända kommunindelningen för att ange omfattningen av de båda valkretsarna i Älvsborgs län. Att använda sig av enbart kommunindelningen är också motiverat av det förhållandet att häradsbegreppet inte utnyttjas i fråga om Övriga i valsammanhang aktuella indelningar. Enligt min mening bör alltså omfattningen av de bäda valkretsarna i Älvsborgs län anges genom en uppräkning av kommunerna inom den norra resp. södra valkretsen. Förevarande paragraf har utformats i överensstämmelse härmed.

2458 Departementischefen. På grundval av uppgifterna i stommarna till mantalslängderna om antalet röstberättigade i de olika valkretsarna skall centrala valmyndigheten enligt de föreslagna reglerna, liksom enligt nu gällande, före utgangen av april det är då ordinarie val till riksdagen skall förrättas fastställa hur de 310 fasta valkretsmandaten skall fördelas mellan kretsarna (2 och 3 §§). Beslutet bör också i fortsättningen offentliggöras genom kungörelse i Svensk författningssamling (jfr SFS 1970:125). Gällande Jag saknar bestämmelser om besvär över myndighetens beslut i fråga om fördelningen av de fasta valkretsmandaten, Detta betyder att de allmänna bestämmelserna om besvär över förvaltningsmyndighets beslut blir tillämpliga. I promemorian har föreslagits att det i vallagen skall anges att besvär över myndighetens beslut i denna fråga skall prövas av regeringsrätten. Förslaget har tillstyrkts av bl a. regeringsrättens ledamöter. Även jag ansluter mig till förslaget. Besvärsbestämmelsen har fått sin plats i 4 8.

5§

Departementschefen. Som tidigare har nämnts kommer även i fortsättningen reglerna om landstings- och primärkommuners indelning i valkretsar att ha sin plats i resp. kommunallagar. I ett första stycke i denna paragraf har tagits in en erinran om att valkretsindelningsreglerna i fråga om landstings- och kommunfullmäktigvalen återfinns i dessa lagar. Av den allmänna motiveringen framgår att en motsvarighet till den nuvarande, för valperioden 1971-1973 gällande särskilda lagen om antalet landstingsmän m. m. i Stockholms läns landstingskommun bör

finnas också för valperioden 1974--1976. I ett andra stycke i denna

paragraf har förts in en hänvisning till denna lag.

Ts 121

Av reglerna om valkretsindelningen vid de primärkommunala valen följer att inte alla kommuner är eller kan väntas bli indelade i valkretsar. Vid utformningen av vallagsförslaget har det emellertid av flera skäl ansetts lämpligast att arbeta enbart ined begreppet valkrets även i de fall där fråga är om kommun som inte är valkretsindelad (se t.ex. 13 kap. 9 8). I likhet med vad som gäller i fråga om valdistriktsindelning (3 kap. 3 8), utgår vallagsförslaget alltså frän att kommun som ej är indelad i valkretsar utgör en enda valkrets.

3 kap. I och 2 §§

Departementschefen. I detta kapitel har tagits in bestämmelser om den lokala valorganisationen. Motsvarande bestämmelser finns f.n. i 31—- 36 §§ ValL.

Som har framhållits i den allmänna motiveringen (6.1.7) bör det även i fortsättningen i varje kommun finnas en valnämnd som står ansvaret för det praktiska genomförandet av val i kommunen. Där har också förordats att den nuvarande föreskriften att ordföranden i nämnden och hans suppleant skall utses av länsstyrelsen slopas och att nämnden i princip skall utses på samma sätt som övriga kommunala nämnder. I förevarande paragrafer har, i stor utsträckning genom hänvisning till föreskrifter i kommunallagarna, tagits in bestämmelser om valnämnd som innebär att nämndernas sammansättning och verksamhet regleras på samma sätt som i fräga om andra kommunala nämnder.

3§

Promemorian. E promemorian erinras om att det f. n. saknas uttryckliga bestämmelser om när beslut i fråga om valdistriktsindelning skall föreligga. Det framhålls att det av flera skäl är angeläget att detta beslut föreligger tidigt och det föreslås därför att beslut i sådan fråga skall gälla fr. o. m. året efter det beslutet vann laga kraft.

Remissyttrandena. De remissinstanser som särskilt har yttrat sig över promemorians förslag i denna del har godtagit eller lämnat förslaget utan erinran.

Departementschefen. Som jag har nämnt tidigare utgår promemorieförslaget från att den maskinella teknik som VTU har föreslagit skall användas vid valen. I ett sådant förfarande är det nödvändigt att bl. a. frågan om valdistriktsindelningen är avgjord i mycket god tid före ett val. Även i ett manuellt förfarande av det slag som förordats här är det emellertid önskvärt med ett tidigt beslut i fråga om valdistriktsindelningen. Jag finner därför inte någon anledning att gå ifrån promemorieförslaget i denna del. En regel av innebörd att beslut om valdistriktsindelning gäller fr. o. m. året efter det beslutet vann laga kraft har därför tagits in i sista stycket av denna paragraf. I detta har också tagits in föreskriften att centrala valmyndigheten skall tillställas en avskrift av beslutet. För

myndighetens planläggning är det av vikt att myndigheten så snart som möjligt får kännedom om gällande valdistriktsindelning.

Inte minst mot bakgrund av den befolkningsomflyttning som sker är det nödvändigt att se över vauldistriktsindelningen inför varje val. En sådan översyn blir ofrånkomlig också inför 1973 års val. Även om den här föreslagna vallagen sätts i kraft så tidigt som det över huvud taget är möjligt, torde det bli svärt för de berörda instanserna att hinna med att fatta beslut om valdistriktsindelningen vid 1973 ärs val före årsskiftet

1972/1973. Det torde därför bli nödvändigt att inför detta val öppna

möjlighet för beslut i frågan vid en senare tidpunkt än som den här föreslagna regeln medger. En sådan bestämmelse har därför tagits in i övergångsbestämrmmelserna till den nya lagen.

F.n. är det endast ett fåtal kommuner som inte är indelade i valdistrikt. Det finns anledning anta att antalet sådana kommuner kommer att minska ytterligare när kommunindelningsreformen helt har genomförts. Det kunde därför synas motiverat att föreskriva att kommun alltid skall vara valdistriktsindelad. Enligt min mening bör emellertid regelns fakultativa karaktär t. v. behällas och möjlighet sålunda finnas att underlåta att indela kommun i valdistrikt. Detta har i denna paragrafs första stycke uttryckts på det sättet att det angetts att kommun bildar ett eller flera valdistrikt.

Liksom hittills bör länsstyrelsen fatta beslut i fråga om kommunens indelning i valdistrikt samt själv kunna ta initiativ i sådant hänseende. Föreskrift om detta har tagits in i paragrafens andra stycke. Självfallet bör även kommun och enskild kommunmedlem få väcka fråga om valdistriktsindelning eller om ändring i sådan indelning. Detta behöver emellertid enligt min mening inte uttryckligen anges i lagtexten.

4 och 5 §§

Departementschefen. Gällande lagstiftning utgär från att valnämnden fungerar som valförrättare när kommunen utgör ett enda valdistrikt. Är kommunen indelad i valdistrikt utser nämnden för varje valdistrikt ett antal personer, minst fyra, att som nämndens deputerade fungera som valförrättare i distriktet. Denna ordning har ansetts böra behållas även i fortsättningen. Regler av denna innebörd har sålunda tagits in i 4 §. De personer som utses av nämnden har i förslaget benämnts valförrättare.

I 5 3 har, i överensstämmelse med förslag i promemorian, det i

sammanhanget f.n. använda uttrycket fullgöra uppdrag bytts ut mot uttrycket mottaga uppdrag.

6§

Departementschefen. I enlighet med vad som har föreslagits i promemorian bör besvär över länsstyrelses beslut i fråga som rör valdistriktsindelning prövas av kammarrätt. En bestämmelse om detta har tagits in i denna paragrafs första stycke. I paragrafens andra stycke ges föreskrifter om talan mot beslut som innebär att uppgivet hinder mot att motta uppdrag, som avses i 5 8, inte har godkänts. Föreskrifterna i paragrafen motsvarar dem som nu finns i 36 8 ValL.

i 12 bo ww

4 kup. Den allmänna röstlängden

Departementschefen. Som, har utvecklats i den allmänna motiveringen (6.1.5) bör den allmänna röstlängden bygga på länsstyrelsens uppgifter om kyrkobokföringen den 1 juni det år då röstlängden upprättas. Vidare har där förordats att endast de personer som enligt gällande bestämmelser är röstberättigade eller som uppnår röstberättigad ålder under längdens giltighetstid tas upp i denna. I fortsättningen kommer alltså längden inte att uppta personer som till följd av omyndighet eller utländskt medborgarskap inte är röstberättigade. Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen bör lokal skattemyndighet, vars uppgift det är att upprätta längden, inte särskilt underrätta dem som inte har tagits med i längden om detta förhållande. Mot bakgrund av vad som sålunda har behandlats i den allmänna motiveringen kan jag här inskränka mig till att ta upp vissa detaljfrågor främst av formell natur i fråga om den allmänna röstlängden.

Rätt att anmärka mot röstlängden bör, som hittills, tillkomma dels den som menar att han felaktigt uteslutits ur längden, dels den som anser att annan oriktigt upptagits i denna. Har det i längden antecknats att en där upptagen person blir röstberättigad först följande kalenderår, och menar denne att denna anteckning är oriktig bör han självfallet också få anmärka häremot. Motsvarande rätt bör tillkomma den som menar att sådan anteckning oriktigt inte gjorts beträffande en i längden upptagen

person. 4 § har utformats i överensstämmelse härmed.

I 4§ har vidare angetts att den omständigheten att någon har tagits upp i röstlängd för annat valdistrikt än han anser sig tillhöra inte utgör grund för anmärkning mot längden. Paragrafen tar alltså sikte på rösträtten som sådan och inte den i sammanhanget sekundära frågan i vilket valdistrikt den får utövas.

Liksom f.n. bör länsstyrelsen underrätta den mot vars rösträtt anmärkning framställts om detta förhållande och om vad han har att iaktta för att bevaka sin rätt. En erinran därom har tagits in i sista stycket i 4 8.

De närmare reglerna om anmärkningsförfarandet har tagits in i 5 §. Vid prövning av framställd anmärkning bör länsstyrelsen ta hänsyn till förhållandena som de framgår av kyrkobokföringen den 1 juni och de omständigheter i övrigt som åberopats i anmärkningsärendet. Att den mot vars rösträtt anmärkning framställts liksom enligt gällande regler vid

anmärkningssammanträde får åberopa förhållanden som inträffat därefter, framgår av paragrafens andra stycke.

Enligt gällande lag (40 § ValL) skall länsstyrelsens kungörelse om var och när röstlängden kommer att vara framlagd för granskning och om var och när anmärkningssammanträdet kommer att äga rum anslås på kommunens anslagstavla och införas i ortstidningar. Motsvarande bestämmelser har tagits in i 70 § i detta kapitel. I överensstämmelse med de

föreskrifter som gäller för den information från statsmyndigheterna som sker genom dagspressannonsering (jfr SFS 1971:507) har emellertid ordet ortstidningar därvid ersatts med uttrycket ”samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom kommunen”. Motsvarande uttryck har genomgående använts i den nya lagen (jfr 4 kap. 21 §, 14 kap. 1 § och 15 kap. 3 §).

Den särskilda röstlängden

Departementschefen. Som framgår av den allmänna motiveringen har de i Vall intagna bestämmelserna om den särskilda röstlängden (53 a— 53; SY) istort sett oförändrade i sak förts över till den nyalagen. Som jag

framhållit i den allmänna motiveringen har det emellertid funnits lämp-

ligt och möjligt att tidsmässigt samordna upprättandet av de båda slagen av röstlängder. Den senaste tidpunkten när ansökan att bli upptagen i särskild röstlängd skall ha kommit in till centrala valmyndigheten har sålunda i I3 § första stycket angetts vara den 1 juni. Även i fråga om Övriga tidsfrister bör samma bestämmelser gälla för den särskilda röstlängden som för den allmänna.

I 20 § har föreskrivits att särskild röstlängd när val äger rum skall vara tillgänglig 1 vallokalen för det valdistrikt som länsstyrelsen bestämmer. Föreskriften har getts samma utformning som den har f. n. ffr 53 h 3 ValL) med den ändringen att det har föreskrivits att länsstyrelsens beslut om i vilket valdistrikt den särskilda röstlängden på valdagen skall finnas tillgänglig skall meddelas senast vid anmärkningssammanträdet. Det bör ankomma på centrala valmyndigheten att med stöd av den föreslagna bestämmelsen i 1 kap. 2 § sista stycket fastställa den närmare tidpunkt när länsstyrelse bör ha meddelat sitt beslut i frågan. Härvid har myndigheten bl. a. att ta hänsyn till den tidsplan som gäller för röstkortsframställningen.

5 kap.

I detta kapitel har, som förut har nämnts, tagits in bestämmelser om registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater. Bestämmelserna har behandlats i ett särskilt avsnitt i den allmänna motiveringen

(6.3).

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen torde begreppet parti inte behöva definieras i detta sammanhang. Den i 16 §& RO intagna definitionen bör, som jag har framhållit där, gälla även i fråga om de kommunala valen. I $ första stycket har utformats i enlighet härmed. I 2 § andra stycket har angetts den tidpunkt. när ansökan om registrering senast skall ha gjorts för att beaktas vid val. Som framgår av den allmänna motiveringen har denna tidpunkt satts till den 30 april valåret när fråga är om ordinarie val till riksdagen och val i hela riket av landstingsmän och kommunfullmäktige. Vid annat val skall ansökan för att beaktas vid valet ske inom en vecka efter förordnandet om valet.

rr in

l

Beträffande 4 §& andra stycket gäller att det — i enlighet med påpekande av regeringsrättens ledamöter i anslutning till promemorieförslaget -- getts en formulering som avser att göra det helt klart att tillstånd inte behövs för registrering av partibeteckning i en landstingskommun som har använts vid val av kommunfullmäktige inom en annan landstingskommun.

[ 6 § har tagits in bestämmelserna om när registrerad partibeteckning skall avföras ur registret. Enligt punkt 2 i paragrafen gäller, att beteckning får avföras ex officio om partiet har underlåtit att anmäla kandidater vid två, på varandra följande ordinarie val till riksdagen eller val i hela riket av landstingsmän eller kommunfullmäktige. Bestämmelsen avser sålunda inte nyval och omval.

Av & $ i förslaget framgår att det nuvarande kravet att parti vid anmälan av kandidat skall styrka att denne är valbar har fätt utgå. Partierna fär sälunda själva svara för att kandidater som de anmäler är valbara. I detta avseende fär jag hänvisa till den allmänna motiveringen. I anslutning till 8 § bör framhållas att den omständigheten att ett parti, vars beteckning är registrerad, avstår från att anmäla kandidater i någon valkrets inte medför att de namn som partiet fört upp på sina valsedlar i valkretsen anses vara obefintliga enligt 14 kap. 5 § första stycket. Denna konsekvens bör inträda endast när partiet har anmält kandidater i en valkrets men på valsedel som första namn inte tagits upp namnet på anmäld kandidat.

För att de listor över anmälda kandidater som centrala valmyndigheten upprättar skall fylla sin funktion att underlätta för väljarna att göra upp sina valsedlar, bör listorna vara tillgängliga överallt där röstning äger rum. När det gäller den röstning som sker hos utlandsmyndighet och på fartyg kan det dock i vissa fall välla svårigheter att få ut listorna i tid för röstningen där. Något krav på att listorna skall finnas tillgängliga hos utlandsmyndighet och på fartyg bör därför inte ställas upp. JO $ har utformats i överensstämmelse härmed. Jag utgår emellertid från att det endast i sällsynta undantagsfall skall förekomma att listorna inte finns tillgängliga i röstningslokaler utom landet.

6 kap.

Departementschefen. Som har framhållits i den allmänna motiveringen bör de regler om valsedlarnas utformning och tillhandahållande som gällde vid valtillfället den 20 september 1970 i allt väsentligt tillämpas även i fortsättningen. Dessa regler har utförligt kommenterats i prop. 1969:148 (s. 64—66, 68-69 och 78- 80), till vilken jag ber att få hänvisa. Utöver vad jag anfört i den allmänna motiveringen och i den nämnda propositionen torde ytterligare kommentarer behövas endast till några av de i förevarande kapitel upptagna bestämmelserna om valsedlar och deras utformning.

2§

Promemorian. | promemorian konstateras att den metod som hittills använts för att identifiera en på valsedel upptagen kandidat — dvs. genom att ange förutom hans namn, titel eller yrke och hemvist — har visat sig sig mindre ändamälsenlig. Införandet av ett för varje medborgare unikt personnummer gör det numera möjligt att ange en person på ett helt säkert sätt. Enligt promemorian bör man ta till vara denna möjlighet och i lagen rekommendera utsättandet av kandidatens personnummer vid hans namn på valsedeln.

Departementschefen. Det ligger både i kandidatens och hans partis intresse att hans identitet otvetydigt framgår av valsedeln. Mot förslaget i promemorian att man i det avseendet bör ta till vara den möjlighet till en otvetydig identifiering av kandidaterna som personnumret erbjuder har inte rests några invändningar under remissbehandlingen. Jag ansluter mig till detta förslag. Något krav på att personnumret skall utsättas vid väljarens namn bör dock inte uppställas. Jag räknar emellertid med att man kommer att använda sig av detta hjälpmedel för att ange kandidater beträffande vilka det annars kan uppstå risk för förväxlingar. Här ifrågavarande paragraf har utformats i enlighet med det sagda.

I sammanhanget vill jag framhålla det angelägna i att efternamn, förnamn och Övriga identifieringsuppgifter tas upp i samma ordning på valsedlarna.

3§

Promemorian. I promemorian påpekas att namnen på valsedlarna f. n. får tas upp antingen i en följd under varandra (ospaltad valsedel) eller uppdelade i två spalter i vilket fall namnen i den vänstra spalten avser själva valet och namnen i den högra val av efterträdare eller suppleant

(spaltad valsedel). I kommuner där det skall finnas suppleanter för

fullmäktige får dock endast ospaltade valsedlar användas.

Enligt promemorian kan den omständigheten att namnen på valsedlarna får tas upp på olika sätt vid olika val på goda grunder antas verka svärförståeligt och förvirrande för väljarna. Att spaltade valsedlar får användas komplicerar också valsedelsframställningen. I promemorian föresläs därför att endast ospaltade valsedlar skall få användas i fortsättningen.

Remissyttrandena. Förslaget att endast ospaltad valsedel skall få användas har föranlett kommentarer i ett par remissvar. Länsstyrelsen i Stockholms län finner inte någon olägenhet vara förbunden med förslaget beträffande riksdags- och kommunfullmäktigvalet. Slopas den spaltade valsedeln vid landstingsvalet bör man emellertid enligt länsstyrelsens mening överväga att höja det antal suppleanter som skall utses för landstingsmän, särskilt med hänsyn till att dessa vid avgång inte ersätts på samma sätt som fullmäktigledamöterna. En reservant i Göteborgs valnämnd avstyrker förslaget.

Departementschefen. I och för sig talar enligt min mening starka skäl för att reglerna om hur namnen skall tas upp på valsedlarna skall vara enhetliga vid de tre samtidiga valen. Skälen för att gä över till en ordning med enbart ospaltade valsedlar har också numera fått ökad tyngd. Under senäste vårsessionen beslutade nämligen riksdagen (prop. 1972:66, KU 30, rskr 204) att namnen på valsedlarna för 1973 års riksdagsval skall tas

upp i en följd under varandra. Detta innebär att det endast vid

landstingsvalet och val av fullmäktige i kommuner där det inte skall finnas suppleanter för fullmäktige kan förekomma spaltade valsedlar. Jag har mot denna bakgrund kommit till slutsatsen att möjligheten att använda spaltad valsedel helt bör kunna stopas. Första stycket i förevarande paragraf har därför getts den innebörden att endast ospaltade valsedlar fär användas i de tre samtidiga valen. Till den av en remissinstans aktualiserade frågan om inte en följd härav bör bli att det antal suppleanter som skall utses för varje landstingsman bör ökas, återkommer jag i det följande.

I andra stycket har föreskrivits att namnen på ospaltad valsedel i första

hand gäller själva valet och i andra hand val av ersättare för riksdagsledamöter resp. av suppleanter för landstingsmän och kommunfullmäktige.

För att partibeteckning skall åtnjuta det skydd som lagen erbjuder skall, som jag har utvecklat närmare i det föregående, på valsedeln som första namn tas upp namnet på kandidat som partiet har anmält. En erinran om detta har tagits in i tredje stycket. Det bör framhållas att avsikten inte är att centrala valmyndigheten i samband med valsedelsbeställningen skall behöva kontrollera att det namn som ett parti vill ha uppsatt först på valsedeln också är ett av partiet anmält namn.

I överensstämmelse med vad VTU har föreslagit har i promemorieförslaget inte tagits in några regler om det högsta antal namn som får finnas på valsedel. VTU motiverade sitt förslag med att en övergång till hålkortsvalsedlar bl. a. innebär att ett givet utrymme står till förfogande för den text som skall resp. får finnas på sedeln. Med hänsyn härtill och då de omständigheter som avgör hur många kandidater som ett parti anser sig böra föra fram växlar från valkrets till valkrets och från kommun till kommun, framstår det enligt VTU som en lämpligare ordning att partierna själva får bestämma hur många namn de inom den givna utrymmesramen vill föra fram på varje valsedelstyp. Några invändningar mot förslaget gjordes inte under remissbehandlingen. Även i det förfarande som nu förordas skall användas valsedlar av en bestämd storlek. De skäl som VTU fann tala för att slopa den maximiregel som nu finns kan alltså anföras även när hålkortsvalsedlar inte används. För min del finner jag i likhet med VTU att någon regel om det högsta antal namn som får finnas på valsedel inte bör tas in i vallagen. Tilläggas bör att det — som också VTU förutsatte — bör vara möjligt att utnyttja valsedelns båda sidor för kandidatnamnen.

7§

Departementschefen, Som jag har nämnt i den allmänna motiveringen (fr 6.1.8) bör man vid den slutliga sammanräkningen kunna använda sig av ADB-teknik. Detta underlättas om listtypbeteckningar anbringas på valsedlarna. Föreskrift som medger detta har tagits in i andra stycket av denna paragraf.

7 kap.

Departementschefen. I förevarande kapitel har samlats bestämmelserna om röÖstkort.

F.n. reglerar 55 a§ ValL i detalj vad röstkort skall innehålla. I promemorian har föreslagits att det i lagen endast skall anges att röstkortet skall innehålla uppgift om väljarens namn samt uppgift om det valdistrikt i vilket han fär utöva sin rösträtt. Vad röstkortet därutöver skall innehålla fär centrala valmyndigheten bestämma. Förslaget har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Även jag anser det vara lämpligt och riktigt att i lagen bara ange vissa allmänna riktlinjer beträffande röstkortets innehåll medan det läggs i myndighetens hand att närmare bestämma hur röstkortet skall utformas och vad det skall innehålla. / $ har utformats i överensstämmelse härmed.

55 a § Vall föreskriver vidare att röstköorten skall översändas till de röstberättigade senast 35 dagar före valdagen, dvs. senast 5 dagar före poströstningens början. I och med att poströstningsperioden nu föreslås förkortad från 30 till 18 dagar bör den dag dä röstkorten senast skall utsändas till de röstberättigade kunna förläggas något närmare valdagen. Därvid bör man emellertid ta hänsyn till att den omständigheten att någon inte erhåller röstkort kan innebära att vederbörande felaktigt ej upptagits i röstlängd. För den möjlighet till rättelse i längden som tidigare har förordats (se 4 kap. 8 §) skall kunna utnyttjas i praktiken bör endast en mindre justering göras. Den tidpunkt när röstkorten senast skall utsändas till väljarna bör bestämmas till 30 dagar före valdagen när fråga är om ordinarie val till riksdagen och val i hela landet av landstingsmän och kommunfullmäktige. Vid annat val bör den senaste tidpunkten för röstkortens utsändande bestämmas till 20 dagar före den bestämda valdagen. En sådan förkortning är motiverad av hänsyn till intresset av att så snabbt som möjligt efter det att beslut har fattats om ny- eller omval kunna genomföra detta.

Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen (6.1.6) bör valkungörelsen i sin nuvarande form slopas. Den nödvändiga informationen om valen bör ges väljarna på annat och effektivare sätt. Redan nu ges viss information på röstkorten. Jag förutsätter att så kommer att ske även i fortsättningen. Därutöver bör centrala valmyndigheten med utnyttjande av olika kanaler och media upplysa väljarna om vad de har att iaktta inför och vid ett val. En erinran härom har tagits in i 4 §.

8--12 kap.

Departementschefen. I &-12 kap. finns, som förut har nämnts, reglerna om röstningen. I systematiskt hänseende har därvid den modell följis som VTU förordade i sitt år 1969 avgivna betänkande och som också följdes i promemorian. Röstningsreglerna inleds alltså med ett kapitel (8 kap.) som ger huvuddragen i reglerna, dvs. de bestämmelser som skall äga tillämpning oavsett om fråga är om röstning i vallokal, på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg eller fråga är om röstning genom bud (röstning med valsedelsförsändelse). I de följande kapitlen (9--11 kap.) finns de närmare föreskrifterna om hur röstningen skall gå till. I 9 kap. ges sälunda regler om vallokalsröstningen. I 10 kap. finns reglerna om röstning på postanstalt och hos utlandsmyndighet samt på fartyg. Reglerna om röstning med valsedelsförsändelse har samlats i I 1 kap. I ett avslutande 12 kap. ges därefter regler om behandlingen av på postanstalt, hos utlandsmyndighet och på fartyg avgivna röster.

Flertalet av de i de nämnda kapitlen intagna bestämmelserna överensstämmer i sak antingen med gällande vallagar eller med dem som gällde vid 1970 ärs val. I fråga om de senare kan hänvisas till prop. 1968:148. Utöver de kommentarer som lämnats i den nämnda propositionen och vad som har anförts i den allmänna motiveringen samt med hänsyn även till den utförlighet som kännetecknar flertalet paragrafer torde endast nägra av de i kap. 8 -12 intagna bestämmelserna behöva kommenteras närmare.

8 kap.

158 Departementschefen. Som har utvecklats i den allmänna motiveringen (6.1.8) är det förutsatt att kommunerna även kostnadsmässigt skall svara för de uppgifter som den föreslagna poströstbehandlingen lägger på valnämnden och valförrättarna. Redan nu har kommunen i princip att svara för de kostnader som genomförandet av val i kommunen ger upphov till. Kommunen svarar alltså bl. a. för ersättning till valförrättare och för kostnader för vallokalerna samt för valskjutsar. Bestämmelserna härom återfinns f.n. i huvudsak i 95 § ValL och 59 8 KVL. Även på andra håll i vallagarna finns emellertid bestämmelser som ålägger kommunen ett kostnadsansvar (t. ex. 60 a 8 ValL och 26 a 8 KVL). Bestämmelserna om kommuns kostnadsansvar bör nu enligt min mening föras samman och utformas så att det framgår att kommunen generellt skall

svara för kostnaderna för åtgärder och anordningar som lagen ålägger

kommun, valnämnd och valförrättare att ombesörja eller vidta. En sådan bestämmelse har tagits in i denna paragraf.

9 Riksdagen 1972. I saml. Nr 105

10 kap.

2§

Depurtementschefen. I likhet med vad som gäller f. n. har i första stycket i denna paragraf slagits fast att postanstalt, som inte inrättas enbart för röstmottagning (jfr sista stycket) skall på valdagen vara öppen för röstning minst en timme på förmiddagen och en timme på eftermiddagen.

Före valdagen skall röstning som regel kunna ske under de tider då postanstalt annars är öppen. Detta kan emellertid bli onödigt betungande särskilt på mindre postanstalter. Det bör därför öppnas möjlighet för centrala valmyndigheten att på förslag från postverket förordna att röstning på sådan postanstalt skall kunna ske endast under viss, begränsad tid under det normala öppethällandet. Röstning bör dock alltid kunna ske under en timme. Andra stycket i förevarande paragraf har utformats i enlighet med det anförda. Även utan uttrycklig föreskrift får det förutsättas att väljarna på lämpligt sätt får kännedom om när röstning

kan ske på olika postanstalter.

Som hittills har varit fallet bör postverket i den utsträckning som är möjlig och lämplig anordna tillfälliga postanstalter på sjukhus, ålderdomshem, fängvårdsanstalter och liknande vårdinrättningar. Föreskrifter om detta har tagits in i paragrafens tredje stycke. Helst bör sådan postanstalt inrättas för röstmottagning på valdagen men ingenting bör hindra att postanstalten inrättas dag före valdagen. Den tidigaste tidpunkt som sådan postanstalt får inrättas bör dock, liksom hittills, vara söndagen före valdagen. Innan postverket bestämmer när röstning på här avsedd anstalt eller inrättning skall anordnas bör samråd självfallet ske med anstaltens eller inrättningens ledning. Med hänsyn till att antalet röstberättigade som kan utnyttja sädan tillfälligt inrättad postanstalt för röstning starkt kan variera från inrättning till inrättning och till de speciella förhållanden som i Övrigt råder på ifrågavarande värdanstalter och vårdinrättningar bör i lagen inte anges hur länge röstning där skall få pågå. Det säger sig emellertid självt att den tid som anslås för röstning inte bör vara alltför kort.

7 och 12 §§

Departementschefen. Som huvudregel bör gälla att röstning skall kunna ske hos utlandsmyndighet vid alla slag av val. När det gäller riksdags-, landstings- eller kommunfullmäktigval som omfattar hela landet bör röstning, i likhet med vad som gäller f.n., alltid anordnas hos utlandsmyndighet. Vid annat val, dvs. omval i en eller flera valkretsar eller kommunalval som endast gäller en eller flera landstingskommuner eller kommuner, kan det emellertid visa sig svärt att med det korta varsel

som det som regel då blir fråga om anordna röstning även hos utlandsmyndigheterna. Det bör i sädana fall ankomma på centrala valmyndigheten att —- i överensstämmelse med vad som nu tillämpas i fråga om

kommunalvalen (35 & KVL) -- avgöra om det finns praktiska och andra

förutsättningar för att anordna röstning hos utlandsmyndighet. 7 § första stycket har utformats i överensstämmelse med det anförda. Det får förutsättas att röstning hos utlandsmyndighet anordnas i så stor utsträckning som det är praktiskt lämpligt och möjligt.

I 12 § första stycket har förts in en liknande bestämmelse beträffande röstning på fartyg.

11 kap.

1 och 3 8§

Departementschefen. En konsekvens av den förestagna förkortningen av poströstningsperioden till 18 dagar bör vara att den dag då valsedels-

försändelse tidigast får anordnas bestäms till 18 dagar före valdagen. För

att försändelseinstitutet skall kunna utnyttjas även vid röstning på fartyg bör dock försändelse som lämnas där vara anordnad tidigast 45 dagar före valdagen. I förhållande till nuvarande regler bör dessutom det tillägget göras i lagtexten att dagen för försändelsens anordnande skall anges på försändelsens ytterKkuvert. Dessa synpunkter har beaktats vid utformningen av 1 § och, i tillämpliga delar, också vid utformningen av 3 8.

28 Departementschefen. F.n. gäller att valsedelsförsändelse från äkta

make får lämnas på postanstalt, hos utlandsmyndighet och på fartyg

endast i samband med att den make som lämnar försändelse själv röstar (74 8 Vall och 39 8 KVL). Det berättigade i en sådan bestämmelse har i olika sammanhang satts i fråga. Bestämmelsen ger visserligen röstmottagaren en möjlighet att kontrollera att den som avlämnar försändelsen verkligen också är make till den som har anordnat denna. Mot en sädan kontrollaspekt bör emellertid ställas att regeln kan göra det omöjligt för äkta makar att utnyttja denna röstningsmöjlighet i de fall där bara den ena av dem är röstberättigad. Det kan vidare på goda grunder antas att regeln uppfattas som svårförståelig och vållar irritation bland väljarna. Dessa senare synpunkter synes böra väga tyngre än kontrollsynpunkten. Detta har föranlett att bestämmelsen har fått utgä.

4§

Gällande ordning. F.n. gäller att valsedelsförsändelsv från sjuk och därmed jämställd väljare får lämnas endast i vallokal.

Promemorian. | promemorian erinras om att det. när möjlighet öppnades för sjuk och därmed jämställd väljare att rösta genom valsedelsförsändelse, uttalades (KU 1965:40) att det, när erfarenheter av s'stemet

hade vunnits, borde prövas om inte dessa väljarkategoriers röstning kunde underlättas genom att sädan valsedelstörsändelse fick lämnas även på postanstalt. Det framhålls i promemorian att den nämnda formen av röstning nu har använts vid tre val och att systemet på det hela taget har fungerat väl. Aven om röstningsformens betydelse har minskat genom de ökade möjligheter till poströstning som numera införts, stär det enligt promemorian klart att den fyller en funktion. Mot denna bakgrund och då nägra avgörande skäl enligt promemorian inte kan anföras mot att tilläta att också sådan valsedelsförsändelse får lämnas på postanstalt inom landet, förordas i promemorian att lagen kompletteras med en bestämmelse om detta.

Remissyttrandena. Förslaget att valsedelsförsändelse från sjuk och därmed jämställd väljare skall få avlämnas även på postanstalt inom landet har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Postverket fogar till sitt tillstyrkande den kommentaren att en konsekvens av ändringen torde komma att bli att flertalet försändelser av detta slag kommer att avlämnas på postanstalt, eftersom avlämning där kan ske även före valdagen. Valnämnden i Stockholm, i vars yttrande kommunstyrelsen instämt. betonar vikten av att postfunktionärerna får nödvändig utbildning. En ledamot av kommunstyrelsen har reserverat sig och avstyrkt förslaget.

Departementschefen. I likhet med de remissinstanser som yttrat sig i denna fräga anser jag tiden nu inne att tillåta poströstning inom landet även med valsedelsförsändelse från sjuk och därmed jämställd väljare. Förevarande paragraf har utformats i enlighet härmed.

12 kap.

Departementschefen. Bestämmelserna i detta kapitet om valnämndens och valförrättarnas behandling av ytterkuvert som komimer in till dem från röstmottagare på postanstalt, hos utlandsmyndighet och på fartyg har behandlats i den allmänna motiveringen (6.1.8). Utöver vad jag har anfört där samt vad som har angetts i RSV:s till detta protokoll som bilaga fogade skrivelse torde bestämmelserna inte kräva någon ytterligare kommentar. Det bör dock i anslutning till / $ framhållas att paragrafen ger valnämnden möjlighet att sända eller lämna inkomna ytterkuvert till valförrättarna samtidigt med annat valmaterial eller att anordna särskild utsändning av ytterkuverten. Sänds omslag med ytterkuvert till valdistriktet före valdagen, bör omslagen överlämnas till och kvitteras av ordföranden i valdistriktet. Det ligger i sakens natur att denne måste se till att omslagen liksom eventuellt övrigt översänt material förvaras på säkert sätt till dess vallokalen öppnas på valdagen.

13 kap.

Departementschefen. För att beteckna den sammanräkning som, liksom hittills, skall ske i valdistrikten har i överensstämmelse med det redan utbildade språkbruket beteckningen preliminär rösträkning använts. Som framhölls i prop. 1968:148 (s. 82) medför de föreslagna reglerna om gemensamt ytterkuvert för alla samtidiga val vid poströstning m. m. att de delar av sammanräkningen, som gäller omhändertagande av valmaterialet från röstmottagare, måste företas gemensamt för de samtidigt förrättade valen.

3-5 §§

Departementschefen. I dessa paragrafer har reglerats hur ytterkuvert som har kommit till valdistrikt från valnämnd skall behandlas. Bestämmelserna i paragraferna motsvarar i allt väsentligt dem som vid 1970 års val gällde för länsstyrelsens behandling av detta material (19 3 i lagen (1968:825) om de allmänna valen den 20 september 1970). De torde inte kräva nägon kommentar utöver vad som har anförts i den allmänna motiveringen (6.1.8).

6§

Departementschefen. När de från röstmottagarna inkomna rösterna har granskats och val- resp. innerkuverten har lagts ner i urnorna vidtar den egentliga rösträkningen. Denna bör följa det schema som hittills gällt Gfr 68 § ValL och 33 och 34 §§ KVL). För att den slutliga sammanräkningen hos länsstyrelsen skall underlättas bör valförrättarna åläggas att göra en mer ingående uppsortering av valsedlarna inom varje parti än som hittills har varit brukligt. Föreskrifter härom har tagits in i punkt 4. Det fär förutsättas att de protokollsformulär som skall användas vid valförrättningen av centrala valmyndigheten ges en sådan utformning att uppsorteringen i görligaste mån underlättas.

8§

Departementschefen. Att valnämnden, så som har föreskrivits i denna paragraf, bör behälla från valförrättarna inkomna röstlängder är cen konsekvens av att nämnden skall ha tillgång till dem vid sin granskning av

de ytterkuvert som har kommit in så sent att de inte har kunnat sändas

till valförrättarna i valdistrikten (jfr 9 §).

14 kap.

1-3 §§

Departementschefen. Vid den slutliga sammanräkningen skall länsstyrelsen enligt de föreslagna bestämmelserna på samma sätt som hittills för

varje val pröva valsedlarnas giltighet samt inom varje parti räkna fram ordningen mellan namnen på partiernas valsedlar i den utsträckning som behövs. I fråga om landstings- och kommunalvalen fastställer länsstyrelsen dessutom för varje parti vilka kandidater som skall besätta de platser som partiet har erövrat. Sammanräkningen skall ske valkretsvis och genomföras så att riksdagsvalet alltid räknas först.

För att valresuftatet i varje särskild valkrets skall kunna fastställas måste länsstyrelsen ha tillgång till samtliga de valsedlar som gäller den kretsen. Ett slutligt resultat kan med andra ord inte meddelas förrän även de valsedlar som valnämnden haft att räkna preliminärt enligt de föreslagna bestämmelserna i 13 kap. 9 § har kunnat kontrolleras och räknas hos länsstyrelsen. Det finns emellertid anledning anta att länsstyrelsen redan under loppet av måndagen efter valdagen via valnämnden får tillgång till valsedlar och övrigt valmaterial från valdistrikt i kommuner i länsstyrelsens närhet. Ingenting bör hindra att länsstyrelsen sä snart valsedlarna från samtliga valdistrikt i en kommun har kommit in till länsstyrelsen päbörjar sammanräkningen för den kommunen och inte väntar därmed till dess även de valsedlar som valnämnden i den kommunen haft att preliminärräkna anlänt till länsstyrelsen. Härigenom kan värdefull tid vinnas. Självfallet måste det resultat som länsstyrelsen kommer fram till vid en sådan sammanräkning kompletteras och i förekommande fall justeras när samtliga valsedlar som gäller den kommunen har räknats. / och 2 §§ har utformats i överensstämmelse härmed.

Innan länsstyrelsen påbörjar sammanräkningen bör kontrolleras att samtliga de handlingar som behövs för sammanräkningen har kommit in och att de är i behörigt skick. Vid sistnämnda kontroll bör länsstyrelsen självfallet också kontrollera att sigillen på de omslag som kommit in överensstämmer med de sigill som har avtryckts i protokollet. Någon uttrycklig bestämmelse i sistnämnda avseende har emellertid inte ansetts behöva tas in i lagen.

Vid avbrott i sammanräkningsförrättningen skall enligt gällande ordning valsedlarna läggas in i särskilda omslag som förseglas under minst två närvarandes sigill. Omslagen läggs därefter i säkert förvar. Den förstnämnda föreskriften har vållat länsstyrelserna ett betydande merarbete och varit till förfång för snabbheten i sammanräkningen. Föreskriften att valsedlarna vid varje avbrott skall läggas in 1 särskilda omslag som sigilleras bör därför enligt min mening utgä. Det torde från säkerhetssynpunkt vara tillräckligt att föreskriva att valsedlarna vid avbrott skall läggas i säkert förvar. En bestämmelse om detta har tagits in i 3 §.

4 och 5 338

Departementschefen. I dessa paragrafer, som motsvarar 20 och 21 381 lagen (1969:825) om de allmänna valen den 20 september 1970, har tagits in regler om valsedels ogiltighet och om namns obefintlighet. I likhet med vad som gällde vid detta val bör valsedel inte kasseras därför att den saknar giltigt namn. Vidare bör valsedel, på vilken väljaren har

angett partibeteckningen oriktigt, tillgodoräknas partiet, förutsatt dock att det inte råder någon tvekan om vilket parti det är fråga om. De i dessa båda paragrafer föreslagna bestämmelserna har utförligt kommenterats i den nämnda propositionen 1969:148 (s. 68-69 och 83) till vilken jag alltså kan hänvisa.

6§

Departementschefen. I denna paragraf, som i sak helt motsvarar 81 § ValL, återfinns bestämmelser om hur ordningen mellan namnen på partiernas valsedlar skall bestämmas. Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen (6.1.8) bör därvid datorer kunna utnyttjas. Utöver vad där anförts kan i detta hänseende hänvisas till den tekniska redogörelsen som RSV lämnat i sin skrivelse, viken finns fogad som bilaga till detta protokoll.

7§

Departementschefen. När länsstyrelsen bestämt ordningen mellan så många namn på varje partis valsedlar som beräknas behövas för att de riksdagsmandat som partiet har fått skall kunna besättas med kandidater,

bör länsstyrelsen genom särskilda sammanräkningar bestämma särskild

ordning melian namnen på partiernas valsedlar för att ersättare skall kunna utses. En bestämmelse om detta, liksom en redogörelse för hur länsstyrelsen därvid bör förfara, finns i denna paragraf. Paragrafen motsvarar i sak helt 82 § i det förslag till ändring i ValL som riksdagen har antagit under förutsättning att samtidigt föreslagna ändringar i RF och RO slutligt antas och erhåller kraft av grundlag (jfr prop. 1972:66 s. 44-45 och SFS 1972:237). En särskild övergångsbestämmelse avseende 1973 års val har tagits in i förslaget (se punkt 7).

8 och 9 8§

Departementschefen. I dessa paragrafer ges bestämmelser dels om de åtgärder som länsstyrelsen bör företa när sammanräkningen av riksdagsvalet har genomförts och protokollförts (8 §), dels om de åtgärder som centrala valmyndigheten har att vidta för att utse riksdagsledamöterna

när protokollen från länsstyrelsen har kommit in till myndigheten.

Paragraferna motsvarar i sak helt 84 8 resp. 85 § I mom. ValL.

Departementschefen. Visar det sig att samme riksdagskandidat har fått mandat för mer än ett parti eller i mer än en valkrets skall han enligt nu gällande regler tillträda det mandat för vilket hans jämförelsetal är störst. När det gäller att utse innehavare av det mandat som han inte tillträder skall det anses som om han inte varit kandidat vid valet (85 § 2 mom.

ValL). Sistnämnda bestämmelse, som infördes år 1969, är inte helt klar till sin innebörd och det kan inte uteslutas att den kan ge upphov till vissa tolkningsproblem. Såvitt gäller riksdagsvalen är väl denna oklarhet inte ägnad att inge några betänkligheter eftersom endast centrala valmyndigheten kommer att få anledning att tillämpa bestämmelsen och en enhetlig och konsekvent tillämpning därigenom kan uppnäs. Utredningen om den kommunala demokratin har emellertid föreslagit att regeln i fortsättningen skall gälla även vid de primärkommunala valen när ny suppleant skall utses för sådan suppleant för fullmäktige som utsetts i mer än en valkrets.

Att vid de samtidiga valen ha samma regler för avvecklingen av uppkommande dubbelvalssituationer är enligt min mening riktigt och rimligt. Olägenheten av en regel som inte är helt entydig till sin innebörd blir emellertid mera framträdande när regeln görs tillämplig även på de kommunala valen. För att underlätta länsstyrelsernas arbete och ästadkomma enhetlighet i tillämpningen av dubbelvalsregeln även på den kommunala sidan bör den därför ges en utformning som inte lämnar rum för någon tvekan om dess rätta innebörd.

Den nuvarande regeln torde böra tolkas så att mandat som den dubbelvalde inte tillträder skall besättas av den kandidat som står närmast 1 tur att erhålla mandat för det partiet eller den valkretsen. Detta bör enligt min mening då också klart sägas ut i lagtexten. Utformas regeln på detta sätt, undviks alla tolkningssvårigheter och uppnås enhetlighet i tillämpningen.

Förevarande paragraf har utformats i enlighet med vad jag nu har sagt.

11, 13 och 14 §§

Departementschefen. Dessa paragrafer har i sak oförändrade förts över från Vall sådan den kommer att lyda när de med anledning av proposition 1972:66 som vilande antagna grundlagsändringarna slutligt har antagits och erhållit kraft av grundlag. De torde därför inte behöva kommenteras närmare här.

15 8

Departementschefen. Vid de kommunala valen bestäms ordningen mellan kandidatnamnen enligt samma regler som gäller vid riksdagsvalet. I första stycket av denna paragraf, som innehåller reglerna i detta avseende, har därför hänvisats till bestämmelserna i 6 §. I övrigt har i paragrafen tagits in regler om platsfördelningen mellan partierna. Dessa regler har i sak oförändrade förts över från 46 § 2 mom. KVL och torde inte kräva någon kommentar.

16 --17 §§

Departementschefen. Före 1970 gällde beträffande de kommunala valen den ordningen att uppkomna dubbelvalssituationer i fråga om de

ordinarie ledamöterna avvecklades först sedan även suppleanterna hade utsetts. Denna ordning kunde leda till och ledde också ofta till att de från början utsedda suppleanterna, vilka inte så sällan var utsedda för flera valkretsar, var för få när dubbelvalssituationerna skulle avvecklas genom att suppleant i stället tilldelades ordinarie plats. I sådana lägen fick ytterligare suppleanter utses så att samtliga ordinarie platser kunde besältas. Om samtliga suppleanter fick ordinarie platser, skulle endast ytterligare en suppleant utses, vilket kunde medföra att ett parti — även

om det fått flera ordinarie platser -- fick endast en suppleant.

Genom ändring i KVL år 1970 (prop. 1970:131, KU 37, rskr 250) infördes, för att eliminera de nämnda nackdelarna i fråga om dubbelvalssituationer i de primärkommunala valen, den ordningen att samtliga ordinarie fullmäktigplatser skall vara besatta innan sammanräkning för utseende av suppleanter tar vid. Denna nya ordning avsåg emellertid inte landstingsvalen. Beträffande dem gäller sålunda alltjämt den nyss angivna ordningen enligt vilken dubbelvalssituationerna avvecklas först efter det att suppleanter har utsetts.

Som jag har framhållit vid flera tillfällen i det föregående är det önskvärt alt ha enhetliga regler för alla de samtidiga valen. Redan detta utgör enligt min mening ett starkt skäl för att även vid landstingsvalen införa den för riksdagsvalen föreslagna och vid de primärkommunala valen gällande ordningen enligt vilken suppleanterna utses först sedan uppkomna dubbelvalssituationer avvecklats och platserna i landstinget besatts med ordinarie ledamöter. Härtill kommer att den tidigare föreslagna regeln att endast ospaltade valsedlar bör få användas vid landstingsvalet, ökar risken för att det med nuvarande ordning kan inträffa att landstingssuppleanterna måste tas i anspråk för att fylla vakanser som uppstår i de valkretsar där dubbelvalssituationer har inträffat, Vad nu har anförts leder till slutsatsen att uppkomna dubbelvalssituationer även vid landstingsvalet bör vara avvecklade och samtliga platser vara besatta med ordinarie ledamöter innan suppleanter utses.

Enhgt gällande regler (47a 3 KVL) fär den som utsetts till tandstinpsman eller kommunfullmäktig i mer än en valkrets bestämma och till länsstyrelsen anmäla i vilken valkrets han vill anses vald. Uppkommer motsvarande dubbelvalssituation vid riksdagsvalet, fäller jämförelsetalet avgörandet (jfr 10 §). Såväl praktiska som principiella skäl talar enligt min mening för att samma metod för avveckling av uppkomna dubbelvalssituationer införs även i fråga om de kommunala valen. I fortsättningen bör alltså den som valts till landstingsman eller fullmäktig i mer än en valkrets besätta platsen i den valkrets där hans enligt 6 8 framräknade jämförelsetal är störst. Det bör fraomhällas att demokratiutredningen när det gäller dubbelvalda fullmäktigsuppleanter föreslagit att jämförelsetalet skall vara avgörande vid bestämmandet av i vilken

valkrets som plats skall tillerkännas honom (19 §).

Enligt gällande ordning skall den som fätt mandat trån mer än en valktets anses ha avgått som landstingsman eller fullmäktig i den valkrets där han inte mottar uppdraget och efterträdare för honom där utses i den

ordning som gäller vid landstingsmans eller tullmäktigs avgäng. I kommentaren till 10 § har jag förordat att motsvarande reglering i fråga om riksdagsvalen utformas sä att mandat som den dubbelvalde ej tillträder skall tillfalla den kandidat som står närmast i tur att erhålla plats för partiet i den valkretsen. Redan intresset av enhetliga regler vid de samtidiga valen talar enligt min mening för att samma regel får gälla även vid de kommunala valen. En sädan lösning står också i principiell överensstämmelse med den tidigare förordade bestämmelsen att jämförelsetalet skall vara avgörande för i vilken valkrets den dubbelvalde skall erhålla plats, Det kan här inskjutas att det i fråga om de kommunala valen inte behövs någon särskild regel för det fall att en kandidat har valts för mer än ett parti i samma valkrets. Inträffar detta, blir bestämmelsen i 15 § tredje stycket tillämplig.

Departementschefen. I denna paragraf ges bestämmelser om hur suppleanter för landstingsmän skall utses. Bestämmelserna överensstämmer i allt väsentligt med de nuvarande (fr 47 3 KVL). De avvikelser som har gjorts betingas därav att spaltade valsedlar, enligt vad som tidigare har

föreslagits, inte skall förekomma i fortsättningen.

I fråga om de föreslagna avvikelserna torde endast den som innebar att antalet sammanräkningar som skall göras höjs från två till tre fordra en närmare kommentar. Slopandet av de spaltade valsedlarna kan, som påpekats under remissbehandlingen, leda till att det antal suppleanter som faktiskt kommer att utses för en landstingsman reduceras. Med hänsyn härtill och till de regler som gäller vid suppleants avgång, till vilka jag återkommer i anslutning till 23 8, har antalet sammanrtäkningar för utseende av suppleanter för varje landstingsman höjts från två till tre.

198 Departementschefen. Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen f(ifr 6.2) har det primärkommunala suppleantsystemet utformats i överensstämmelse med demokratiutredningens förslag. Detta innebär bl. a. att suppleantplatserna skall fördelas med tillämpning av samma fördelningsregler som har tagits upp i 6 § i förevarande kapitel med den avvikelsen att endast lista som varit med och besatt ordinarie plats beaktas vid sammanräkningen. För att proportionalitetssynpunkten därvid skall kunna tillgodoses krävs vidare att uppkomna dubbelvalssituationer avvecklas. Som tidigare har antytts Gfr under 10 §) bör sådana situationer, som kan uppkomma antingen genom att samme kandidat utses till suppleant för mer än ett parti eller som suppleant i mer än en

valkrets, avvecklas på samma sätt som vid riksdagsvalet, dvs. genom att

den dubbelvalde suppleanten besätter den plats för vilken hans jämförelsetal är störst. På motsvarande sätt som har förordats i fråga om riksdagsvalen bör den plats suppleanten inte går in på, besättas av den

kandidat som står närmast i tur att erhälla mandat för det partiet eller i den valkretsen. Med hänsyn till vad som nu har anförts har det ansetts vara tillräckligt att i förevarande paragraf hänvisa till 6 och 10 §§, vars regler alltså skall äga motsvarande tillämpning vid utseendet av suppleanter för fullmäktige, dock med det tillägget att vid tillämpningen av 6 § hänsyn inte skall tas till valsedlar som inte har deltagit i besättandet av ordinarie fullmäktigplats.

Tilläggas bör att den av demokratiutredningen förordade minimiregeln att minst en suppleant skall utses för varje i fullmäktige representerat parti har fått komma till uttryck genom föreskrifter som innebär att — om ett brutet tal uppkommer vid fastställandet av det antal suppleantplatser som skall tilldelas varje parti — detta skall höjas till närmast högre hela tal. Dessa höjningsregler har emellertid fått sin plats i de paragrafer i kommunallagarna som reglerar antalet suppleanter. Till förslagen om ändringar i kommunallagarna återkommer jag i det följande.

20 och 21 §§

Departementschefen. De i dessa paragrafer upptagna bestämmelserna motsvarar i sak de bestämmelser som nu finns i 48 a §, 49 § 3 mom. och 50 8 KVL. De torde inte behöva kommenteras här.

228 Departementschefen. I denna paragraf ges regler om hur efterträdare skall utses för landstingsman eller kommunfullmäktig som avgär under löpande valperiod. I första stycket finns reglerna om efterträdare för avgången landstingsman. Bestämmelsen härom har utformats i saklig överensstämmelse med den nuvarande regeln i 52 8 I mom. KVL.

Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen (jfr 6.2) bör i Överensstämmelse med utredningens om den kommunala demokratin förslag, fullmäktig som avgår efterträdas av den kandidat på fullmäktigens lista som står närmast i tur att erhålla plats i ordningen. Detta innebär att efterträdare till avgången fullmäktigledamot kommer att utses enligt samma regler som ersättare för riksdagsledamot. I paragrafen har därför hänvisning kunnat göras till 7 § som ger de närmare reglerna i detta hänseende. Päåpekas bör att samma regler i fortsättningen kommer att gälla såväl i kommuner där det skall finnas suppleanter för fullmäktige som i övriga kommuner. Någon motsvarighet till den nuvarande 52 8 3 mom. KVL behövs alltså inte.

23 och 24 §§

Departementschefen. Bestämmelserna i dessa paragrafer motsvarar helt dem som nu finns i 53 a, 54 och 55 §§ KVL och torde inte kräva någon kommentar i detta sammanhang.

Prop. 1972:105§ 140

15 kap. I och 2 88

Departementschefen. I dessa paragrafer har bestämmelser om bevis som skall tillställas de valda tagits in. Bevis för riksdagsledamot och ersättare för sådan ledamot skall enligt förslaget utfärdas av centrala valmyndigheten medan bevis för landstingsman och kommunfullmäktig sumt deras suppleanter utfärdas av länsstyrelsen. / $, som innehåller reglerna om bevis för riksdagsledamöter och ersättare, har utformats i överensstämmelse med 908 ValL i den lydelse som denna paragraf kommer att få när de i anledning av prop. 1972:66 som vilande antagna ändringarna i RF och RO slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag. I 2§, som motsvarar nuvarande 51 & KVL, finns reglerna om bevis för landstingsmän, kommunfullmäktige och deras suppleanter.

38 Departementschefen. Denna paragraf innehåller reglerna om besvär över val. Som har föreslagits i promemorian har uttryckligen angetts att regeringsrätten prövar besvär över val samt att besvären skall ges in till beslutsmyndigheten, dvs, i fråga om val till riksdagen till centrala valmyndigheten och i fråga om landstings- eller kommunfullmäktigval till länsstyrelsen.

Besvärstiden vid riksdagsvalet har angetts till tio dagar, räknat från den dag då kungörelse om valutgången tagits in i Post- och [Inrikes tidningar vilket innebär att någon ändring inte föreslås. I fråga om besvär över landstings- och kommunfullmäktigval har tiden ansetts utan olägenhet kunna förkortas och bestämts till tre dagar efter det resp. val avslutats.

När besvärstiden har pätt ut skall beslutsmyndigheten kungöra samtliga inkomna besvär. I kungörelsen skall utsättas viss kortare tid inom vilken förklaring över besvären skall ha kommit in till regeringsrätten. När besvärstiden gått ut bör beslutsmyndigheten översända besvärshandlingarna till regeringsrätten. Till handlingarna bör om möjligt beslutsmyndigheten foga eget yttrande om ett sådant bedöms erforderligt.

Enligt bestämmelserna i 56 § andra stycket KVL skall, om regeringsrätten beslutar att den valde skall skiljas från uppdraget, länsstyrelsen underrättas om beslutet, varefter länsstyrelsen har att vidta de åtgärder som behövs för att platsen skall kunna besättas med en ny innehavare. Innebär regeringsrättens beslut att hela valet skall göras om, har länsstyrelsen att föranstalta om detta. Att det sagda skall gälla har ansetts så självklart att någon motsvarighet till bestämmelserna inte har tagits upp i vallagsförslaget. Detsamma gäller den i 56 § sista stycket KVL intagna erinran om att besvärsbeslämmelserna skall gälla även när fråga är om

förrättning för ny sammanräkning.

4§

Departementschefen. Bestämmelsen i nuvarande 92 § andra stycket ValL att den som vill anföra besvär över valet har rätt att erhålla utdrag ur protokoll hos länsstyrelse eller handling hos centrala valmyndigheten som visar hur fördelningen av mandat skett bör göras tillämplig på alla de samtidiga valen. En bestämmelse av detta innehäll har tagits in i denna paragraf.

Övergångsbestämmelserna

Punkterna 1 och 7. Förberedelsearbetet inför 1973 års val måste inledas redan i början av året. Med hänsyn härtill bör den nya vallagen träda i kraft så snart som möjligt. Lämpligaste tidpunkten för ikraftträdandet har den I januari 1973 ansetts vara. De bestämmelser i vallagen som rör ersättare för riksdagsledamöter förutsätter emellertid för sitt ikraftträdande att de förslag till ändringar i RF och RO som 1972 års riksdag antagit som vilande med anledning av proposition 1972:66 slutligt antas. Detta kan tidigast ske i början av år 1974. I punkten I i övergångsbestämmelserna har därför tagits in en erinran om detta. Träder vallagen i kraft vid den föreslagna tidpunkten, behövs inte någon särbestämmelse om det sätt varpå valsedel för riksdagsvalet skall utformas (jfr första stycket i övergångsbestämmelserna till den med anledning av den nämnda propositionen villkorligt antagna lagen om ändring i ValL, SFS 1972:237). Däremot har till punkt 7 i övergångsbestämmelserna till vallagen förts över föreskriften att länsstyrelsen vid sammanräkningen av de vid riksdagsvalet den 16 september 1973 avgivna rösterna skall bestämma ordningen mellan så många namn som kan beräknas behövas för att centrala valmyndigheten skall kunna utse ersättare för de valda ledamöterna när grundlagsändringarna slutligt har antagits (jfr de nyssnämnda övergångsbestämmelserna till ändringen i ValL). Visar det sig sedermera att ytterligare namn måste räknas fram skall länsstyrelsen givetvis återuppta sammanräkningen i detta syfte. Denna nya sammanräkning bör då ske under iakttagande av vallagens bestämmelser härom.

Punkt 2. När vallagen träder i kraft skall Vall och KVL upphöra att gälla. Som tidigare har framhållits reglerar vallagen inte förfarandet vid de kyrkliga valen. I avbidan på de förslag till förfaranderegler beträffande dessa val som är att vänta bör KVL:s regler gälla för dem. Avgår ledamot av riksdagen, landsting eller kommunfullmäktige under 1973, bör de regler om utseende av efterträdare som finns i ValL och KVL fortfarande tillämpas. Förevarande punkt i övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med det anförda.

Punkt 3. Enligt 3 kap. 1§ i vallagsförslaget skall valnämnden i fortsättningen utses på samma sätt som övriga kommunala nämnder. I och med att lagen träder i kraft bör de löpande mandaten för ordförunde och ledamöter jämte deras suppleanter upphöra. För att det omedelbart efter ikraftträdandet skall finnas en fungerande valnämnd bör fullmäktige

redan före årsskiftet 1972/1973 utse en ny valnämnd enligt de nya bestämmelserna i 3 kap. I $ vallagen. Valperioden för valnämnd som då utses kommer, enligt vad som föreskrivs i det nämnda lagrummet, att upphöra med utgången av år 1973. Bestämmelser med den innebörd som Jag nu har angett har tagits in i denna punkt i övergångsbestämmelserna.

Punkt 4. Bestämmelsen i vallagen att beslut i fråga om valdistriktsindelning skall gälla fr. o. m. året efter det beslutet vann laga kraft bör inte iakttas inför 1973 ärs val. Beslut om vilken valdistriktsindelning som skall gälla vid detta val bör sålunda kunna fattas även efter ingången av år 1973. En erinran om detta har tagits in i denna punkt i övergångsbestämmelserna.

Punkt 5. I denna punkt har tagits in en erinran om att den år 1972 upprättade röstlängden skall gälla till dess den längd som skall upprättas enligt de nya bestämmelserna har kommit till stånd.

Punkt 6. Vid vallagens ikraftträdande registrerad partibeteckning bör utan ansökan föras Över till det register över partibeteckningar som centrala valmyndigheten i fortsältningen skall föra. Föreskrift om detta ges i första stycket i denna punkt. Det bör framhållas alt registrering av partibeteckning som förs över på det angivna sättet före överförandet avser endast riksdagsval men efter detta enligt 5:kap. 4 3 första stycket vallagen kommer att gälla också för de kommunala valen.

Ett särskilt problem utgör tidigare registrerade partibeteckningar som framstår som helt inaktuella men som inte kunnat avföras till följd av att någon ansökan om det inte har gjorts. För att möjliggöra att sådana partibeteckningar skall kunna avföras har i punktens andra stycke, med anknytning till 5 kap. 6 § vallagsförslaget och 56 & 4. ValL, föreskrivits att överförd partibeteckning skall avföras ur centrala valmyndighetens register dels om det inte finns ombud för partiet och inte heller anmäls ombud inom en mänad efter vallagens ikraftträdande, dels om partiet i fräga inte har anmält kandidater vid 1970 års riksdagsval och inte heller gör det vid något av 1973 ärs samtidiga val.

Punkt &. Den nuvarande Vall :s bestämmelser om fullmakt bör gälla i fråga om den som väljs till ledamot av riksdagen den 16 september 1973 eller som skall efterträda ledamot som avgär från sin befattning innan de med anledning av prop. 1972:66 som vilande antagna grundlagsändringarna slutligt antagits. En föreskrift om detta har tagits in i denna punkt i övergångsbestämmelserna.

Punkt 9. I denna punkt har tagits in en övergångsbestämmelse som på vanligt sätt anger hur hänvisningar till bestämmelser som ersätts genom bestämmelser i den nya lagen skall tolkas.

8.2 Förslagen till ändring i kommunallagen (1953:753) och kommunallagen (1957:50) för Stockholm

Departementschefen. F.n. innehåller de båda kommunallagarna endast den bestämmelsen att suppleanter för fullmäktige skall utses om fullmäktige beslutar det (5 a§ kommunallagen resp. 5 § kommunallagen för

Stockholm). De närmare bestämmelserna om det kommunala suppleantinstitutet återfinns i KVL.

Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen (jfr 6.3) bör fullmäktige i fortsättningen få bestämma hur många suppleanter som skall utses i kommunen. Därvid skall dock iakttas att antalet bestäms till en kvotdel, högst hälften, av det antal ordinarie platser som varje parti erhållit i kommunen eller, om denna är indelad i valkretsar, i varje valkrets. Dessa bestämmelser har ansetts böra tas in i resp. kommunallag. En naturlig plats har därvid varit de tidigare nämnda paragraferna, dvs. 5 resp. 5 a §. Som antytts i det föregående bör den av utredningen om den kommunala demokratin föreslagna minimiregeln att varje i fullmäktige representerat parti skall ha minst en suppleant komma till uttryck genom föreskriften att, om ett brutet tal uppkommer vid fastställandet av antalet suppleanter, detta skall höjas till närmast högre hela tal.

I avbidan på ett slutligt ställningstagande i frågan om valsystemet vid bl. a. de primärkommunala valen bör enligt min mening endast sådana ändringar i de nuvarande kommunallagsbestämmelserna göras som är oundgängligen nödvändiga. Det nya suppleantsystemet bör därför föranleda ändringar endast i de två nämnda paragraferna.

De bestämmelser om det högsta antal suppleanter som får utses,

knyter an till begreppet parti. En definition av detta begrepp saknas emellertid f. n. i kommunallagarna. Som jag framhållit vid behandlingen av frågan om registrering av partibeteckning vid de kommunala valen (6.3) bör inte heller någon sådan definition nu tas in i kommunallagarna. På motsvarande sätt som vid registrering av partibeteckning bör begreppet parti i detta sammanhang bedömas med utgångspunkt från den bestämning som finns i 16 § RO.

165 kommunallagen resp. kommunallagen för Stockholm föreskrivs att rösträtt tillkommer envar inom kommunen mantalsskriven svensk medborgare som uppnått 19 års ålder senast under nästföregående kalenderår och som inte på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbli omyndig. Denna koppling mellan mantalsskrivning och rösträtt är en följd av den nuvarande ordningen enligt vilken röstlängden upprättas på grundval av mantalslängden. Går man, som har förordats i den allmänna motiveringen (jfr 6.1.5) över till ett direkt på kyrkobokföringen baserat röstlängdsförfarande, bör detta komma till uttryck i de nämnda paragraferna på det sättet att där föreskrivs att rösträtt tillkommer envar som är kyrkobokförd i kommunen, förutsatt att han uppfyller de övriga villkor som gäller för rösträtt. De nämnda paragraferna har utformats i överensstämmelse härmed. Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen bör den konsekvensen av den här föreslagna regeln kunna accepteras att det nuvarande sambandet mellan rösträtt och kommunmedlemskap därigenom kan komma att brytas.

Det nuvarande sista stycket i de sistnämnda paragraferna om röstlängd och längdens bindande verkan har ändrats för att överensstämma med motsvarande bestämmelse i 16 § RO. Hänvisning har därvid gjorts till den

föreslagna vallagen.

Hänvisningen i 10 § i ifrågavarande lagar till KVL har ändrats till att avse den föreslagna vallagen. Samtidigt har paragraferna bragts i saklig överensstämmelse med den redan är 1969 införda regeln att ny suppleant skall utses när suppleant inkallats till ordinarie fullmäktig eller annars avgått som suppleant (se 53 a§ 2 mom. KVL och 14 kap. 23 § andra stycket i den nya vallagen).

8.3 Förslaget till ändring i landstingslagen (1954:319)

Departementschefen. 78 sista stycket har utformats på samma sätt som motsvarande bestämmelse i 6 § kommunallagen och kommunallagen för Stockholm och alltså ändrats för att överensstämma med motsvarande bestämmelse i 16 § RO. I 18§ har tagits in bestämmelser som motsvarar dem som ges i 10.8 kommunallagen. Samtidigt föreslås 22 § första stycket bli upphävt.

8.4 Förslaget till lag om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i Stockholms läns landstingskommun för valperioden 1974—1976

Departementschefen. Av den allmänna motiveringen (jfr 6.4) framgår att den nuvarande, till perioden 1971--1973 begränsade särskilda lagen om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i Stockholms läns landstingskommun bör gälla även under den valperiod som börjar den ! januari 1973. Den föreslagna lagen, som helt överensstämmer med den nu gällande, torde inte kräva någon särskild kommentar. Av hänsyn främst till intresset av utt beslut om valkretsindelningen föreligger så tidigt som möjligt, bör lagen träda i kraft redan i och med promulgationen.

9 Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslär riksdagen

att antaga förslagen till

vaullag,

öm

NM lag om ändring i kommunallagen (1963:753).

SS lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm,

lag om ändring i landstingslagen (1954:319),

. lag om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i MR

Pp

Stockholms lins landstingskommun för perioden 1974-1976.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm-

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposi-

tion av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Bilaga I

Riksskatteverkets

skrivelse

Till Konungen (justitiedepartementet)

Utredning om förfarandet i vissa avseenden vid 1973 års allmänna val

Med anledning av Kungl. Maj:ts uppdrag i ämbetsskrivelse 5.5.1972 har riksskatteverket (RSV) genomfört den begärda utredningen om förfarandet i vissa avseenden vid 1973 ärs allmänna val. RSV får härigenom överlämna de därav föranledda förslagen.

RSV har under utredningsarbetet haft överläggningar med representanter för Svenska kommunförbundet, postverket, länsstyrelserna i Stockholms och Kronobergs län samt valnämnderna i Stockholms, Solna, Sundbybergs, Sollentuna, Täby, Göteborgs, Växjö, Lessebo, Markaryds

och Älmhults kommuner.

Till denna skrivelse fogas särskilt utlåtande från postverket.

1¶Utredningsuppdraget

Enligt utredningsuppdraget skall antagas att 1973 års allmänna val genomförs på i princip samma sätt och med användande av valsedlar av

samma slag som vid 1970 års allmänna val.

I uppdraget ingår att utreda möjligheten

1. att förenkla och underlätta i första hand länsstyrelsernas arbetsrutiner i samband med valen

2. att utnyttja maskinella hjälpmedel vid sammanräkningen

3. att röstsedlar som avges vid röstning på postanstalt i största möjliga utsträckning innefattas i den preliminära sammanräkning som sker i vallokal i omedelbar anslutning till röstningens avslutande.

Sävitt gäller poströsterna gäller som utgångspunkt att röstning på postanstalt skall kunna ske på valdagen i samma utsträckning som tidigare.

2¶Tidigare utredningar

I sitt remissyttrande 29.12.1971 över betänkandet ”Maskinell teknik vid de allmänna valen” (SOU 1971:72) — avgivet av 1965 ärs valtekniska utredning (VTU) — föreslog RSV att det av samma utredning 1967 framlagda förslaget (SOU 1967:27) om redovisning av valresultatet skulle vidareutvecklas.

Huvudprinciperna i den skiss RSV då presenterade förutsatte att

10 Riksdagen 1972. I saml. Nr 105

poströstningen skulle avslutas klockan 11.00 på valdagen och att poströster avgivna på valdagen skulle sändas till RSV för central sammanräkning.

Eftersom poströstning nu förutsätts fortgå i samma utsträckning som tidigare faller förutsättningarna för det av RSV då presenterade förslaget om söndagsrösternas behandling.

I direktiven till 1965 års valtekniska utredning framhölls bl. a. det otillfredsställande däri att den alltmer ökande andelen av poströster ej kunde medräknas i det valresultat som publicerades på valdagens kväll. Om poströsterna skulle räknas på valdagen finge man förutsälta att poströstningen avslutades före valdagen.

I överensstämmelse med direktiven utarbetade utredningen bl. a. ett förslag till förändring av poströstningsreglerna som innebar att poströstningen skulle avslutas på torsdagen före valdagen. Utan extra insatser av postverket beräknades alla sadana poströster kunna sändas till kommunernas valnämnder (ca 550), så att rösterna kunde räknas i vallokalen i väljarens valdistrikt efter valförrättningens slut.

Utredningens förslag i denna del kan sammanfattas enligt följande.

Röstmottagning sker på postanstalt som hittills. Röstmottagaren sänder mottagna röstkuvert till valnämnden i väljarens hemortskommun. Valnämnden överlämnar sälunda mottagna röster till valförrättarna i det valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängden. Omedelbart efter röstningens slut granskar valförrättarna förtidsrösterna. Godkända poströster läggs till de vid förrättningen avgivna rösterna, varefter samtliga vid valet avgivna röster räknas preliminärt. Den slutliga sammanräkningen verkställes liksom tidigare av länsstyrelsen.

VTU:s förslag fick vid remissbehandlingen i dessa avseenden ett positivt mottagande. På Kungl. Maj:ts uppdrag fortsatte VTU utredningen med inriktning på användande av maskinelta hjälpmedel vid de allmänna valen.

3¶Poströstningen och länsstyrelsernas medverkan

Från länsstyrelserna har i flera sammanhang gjorts gällande att röstsammanräkningen med anledning av den gemensamma valdagen och den kraftigt expanderande poströstningen numera kräver en så omfattande organisation att det är ytterligt svärt att över huvud taget administrera röstsammanräkningen och mandatfördelningen på ett tillfredsställande sätt. Som exempel på svårigheterna kan nämnas att länsstyrelsen i Stockholms län vid 1970 ars val under veckorna före och efter valet anställde inte mindre än ca 350 personer som extra biträden. Arbetsbelastningen framgår i nägon mån av bifogade tabell. bilaga 2.

Vid 1970 års val avgavs något mer än 700 000 poströster och utlandsröster vilket motsvarar ca 14 7 av samtliga röster.

Enligt nu gällande regler skall postverket undan för undan distribuera dessa röster till länsstyrelsen i väljarens hemlän.

Innan röstsammanräkningen kan börja skall varje inkommet ytterkuvert — numreras — sorteras på valdistrikt

— sorteras på löpnummer inom valdistrikt

-- granskas mot röstlängden.

Därefter öppnas ytterkuverten för avprickning av inneliggande valkuvert mot röstlängden. Valkuverten kontrolleras och fördelas därefter på urnor för valtyp/valkrets.

Länsstyrelsen i Stockholms län har uppgett att uppskattningsvis ca 2/3 av det totala arbetet för röstsammanräkningen utgjordes av bestyret med poströsterna.

Namnfördelningen inom partierna är nästa större arbetsmoment. Häri ingår bl.a. ett i många fall tidsödande arbete med vissa matematiska beräkningar, utredning av dubbelvalssituationer och bestämmandet av vilka personer som valts till suppleanter i de kommunala valen.

Ytterligare ett omfattande arbetsmoment har varit kontrollen av kandidaternas valbarhet. Kandidaterna på valsedlarna identifieras genom en manucl kontroll mot länsstyrelsens personaviregister. Därefter kontröolleras varje person mot röstlängden, varvid antecknas om kandidaten är upptagen i röstlängden som röstberättigad. Kontrollen har omfattat betydligt mer än 100 000 kandidater för valen (inklusive kyrkofullmäktigvalen).

En av anledningarna till länsstyrelsernas allt mer ökande arbetsbörda vid valen har varit den hastigt stegrade poströstningsfrekvensen. Denna utveckling kan motverkas om — som valtekniska utredningen föreslagit — rösträtten knyts till kyrkobokföringen en viss dag betydligt närmare valdagen än f. n.

4¶Överväganden och förslag

4.1 Valnämnderna och postanstalterna 4.1.1 Poströstningen

Röstning vid postanstalt bör tillgå på samma sätt som vid 1970 års val. Röstkorten utformas på likartat sätt. På röstkortet anges — i stället som f.n. länsstyrelsen — valnämndens namn och adress.

Ytterkuvert för poströstning utformas som fönsterkuvert. För att underlätta postfunktionärernas arbete förses kuverten redan vid tryckningen dessutom med märke och nummer för rekommenderad försändelse.

När väljaren visat sitt röstkort för röstmottagaren erhåller han valkuvert för det antal val som han är röstberättigad i, dvs. i allmänhet 3. Sedan han på en avskild plats lagt in sina valsedlar i kuverten överlämnas kuverten och röstkortet till röstmottagaren. Röstkortet läggs in i ett ytterkuvert så att valnämndens adress syns genom fönstret. Valkuverten

placeras bakom röstkortet. Ytterkuvertet tillsluts. I en väljarförteckning antecknas kuvertets reknummer samt väljarens namn och i vilken kommun han är röstberättigad. Mottagna poströster (ytterkuvert) avsänds dagligen till valnämnden i väljarens hemkommun. Antalet poströster per dag som skall sändas till samma valnämnd blir litet, i mänga fall endast en eller annan röst. Ur hanteringssynpunkt är det fördelaktigt både för postverket och mottagande valnämnd att varje ytterkuvert med inneliggande röster betraktas som en försändelse. Postverket kan utan extra åtgärder transportera alla röster Som avges t. o. m. fredagen före valdagen till valnämnden i väljarens hemort. Postverkets transportorganisation är decimerad under lördags/söndagsdygnen. Om lördagsrösterna skall vara valnämnden tillhanda under valdagen, vilket enligt förutsättningarna för denna utredning får anses nödvändigt, måste extra åtgärder vidtagas. Postverket har förklarat sig berett att natten före valdagen i princip behålla samma transportorganisation som i allmänhet finns uppbyggd: Detta innebär att huvudparterna av lördagsrösterna kommer att nä bestämmelseorten under valdagen. För att i största möjliga utsträckning få med även söndagsrösterna i valnämndernas preliminära sammanräkning föreslås att även de valdagsröster som avges på postanstalt i väljarens hemort överlämnas till valnämnden på denna ort efter röst mottagningens slut. Övriga poströster som avges på valdagen skulle kunna sändas till länsstyrelsen för sammanräkning på samma sätt som alla poströster f. n. behandlas. Detta skulle emellertid medföra bl. a. följande nackdelar: — länsstyrelsen skulle få bygga upp en mottagningsorganisation för ett mycket begränsat antal poströster - postverket får sända söndagsrösterna till annan mottagare än den som finns angiven på röstkortet. En bättre utväg är att posten sänder även dessa poströster till valnämnderna. De har ju — som framgår av det följande — redan byggt upp en mottagningsorganisation som fungerat under hela förtidsröstningsperioden. Med en sådan anordning vinnes bl. a. följande. Eventuella felsändningar under förtidsröstningsperioden blir lättare att styra till rätt mottagare. Ett fullständigt preliminärt valresultat inklusive söndagsrösterna kan meddelas tidigare än om de sänds till länsstyrelsen. Från postal transportsynpunkt medför det ingen försening om valdagens röster sänds till de 280 kommunernas valnämnder i stället för till länsstyrelsen. Dessa röster sänds med ordinarie postlägenheter. De bör då enligt postverket vara framme hos resp. kommuns valnämnd senast tisdag

förmiddag. Man bör bock räkna med en tidsmarginal på ett dygn för

förseningar till följd av trafikrubbningar och andra störningar. Sammanräkningen bör därför ej päbörjas förrän på onsdagen närmast efter valdagen. Postverket har emellertid framhållit att det eventuellt genom insats av extra transporter kan bli möjligt att påbörja sammanräkningen tidigare

utan att transportkostnaderna blir för höga i förhållande till det antal röster det här gäller. Ett sådant förfarande kräver dock ytterligare utredning (Jfr postverkets skrivelse, bilaga 1).

Länsstyrelsernas mycket omfattande arbete vid behandlingen av poströsterna reduceras avsevärt om samtliga poströster sänds till kommunernas valnämnder enligt förslaget ovan. Denna omfördelning av arbetsuppgifter mellan länsstyrelse och kommun medför enligt RSV:s mening en önskvärd decentralisering av koncentrerade arbetskrävande rutiner. Arbetsupppgifterna förläggs dit de rätteligen hör hemma. Det ökade arbetet blir av så ringa omfattning för flertalet kommuner att det relativt lätt kan inordnas i kommunernas löpande arbete. För Stockholms del medför dock decentraliseringen vissa problem, som dock blir mindre än om poströsterna skulle sändas till länsstyrelsen.

4.1.2¶Valnämndens organisation och arbetssätt

För en kommun av normalstorlek torde under hela röstningsperioden anlända ca 5 000 poströster. Antalet under första veckan kan beräknas till ca I 000 och under veckan närmast före valet till ca 4 000.

RSV föreslår att valnämnden delegerar mottagningen av förtidsrösterna till en ansvarig tjänsteman hos kommunens styrelse, vilken till sin hjälp bör ha två å tre biträden. För denna arbetsgrupp torde för mottagning, sortering och dokumentation av mottagna röster i genomsnitt krävas ungefär en timmas arbete varje dag under perioden.

De dagliga rutinerna för mottagningen av poströster kan beskrivas på följande sätt.

Före valdagen aviserar postanstalten valnämnden om antalet anlända försändelser. Försändelserna kvitteras. I särskild mottagningsjournal registreras antalet mottagna ytterkuvert. Ytterkuverten sorteras på valdistrikt (felsända ytterkuvert vidaresänds genast till rätt valnämnd). För varje valdistrikt noteras i särskilt reversal antalet ytterkuvert. Kuverten för varje valdistrikt låses in under dubbla lås.

På valdagen erhåller valnämnden poströster som avlimnats på post-

anstalt lördagen närmast före valdagen. Dessa röster behandlas på samma sätt som tidigare mottagna röster. Så snart de sorterats på valdistrikt och antalet antecknats i valdistriktsreversalen, summeras antalet kuvert på valdistrikt. Kuverten för varje valdistrikt kontrollräknas och stäms av mot reversalet. Ytterkuverten läggs in i omslag som förseglas och förses med påskrift om valdistrikt och antal kuvert. Omslaget och kopia av reversalet överlämnas snarast till vallokalen. I vallokalen kvitterar valförrättaren antalet mottagna kuvert på ett exemplar av reversalet.

För den följande kontrollen av postväljarnas rösträtt sorteras ytterkuverten efter röstkortets löpnummer, som syns genom kuvertets fönster.

Så snart röstningen i vallokalen avslutats kontrolleras ytterkuverten mot röstlängden. Ytterkuvertet bryts. Inneliggande valkuvert eller valsedelsförsändelse kontrolleras varefter valkuvert och innerkuvert läggs

L50

ned i valurnorna och blandas på så sätt med vallokalsrösterna.

Samtliga valkuvert behandlas därefter på samrna sätt som vid tidigare röstsammanräkningar.

Enligt nu gällande regler skall vid den preliminära röstsammanräkningen valsedlarna för varje val fördelas på partier och räknas inom varje parti. Många valtörrätture har emellertid sorterat valsedlarna även på förekommande fraktioner inom partierna. Denna ordning bör av flera skäl tillämpas i alla valdistrikt. BL a. blir den efterföljande definitiva röstsammanräkningen hos länsstyrelsen smidigare. Valsedlarna kan lämpligen även fördelas inom varje sådan grupp på förändrade och oförändrade valsedlar. För att underlätta sorteringen kan valsedlarna vid tryckningen förses med särskiljande listtypsnummer.

De åtgärder som måste vidtas med poströsterna innan röstsammanräkningen kan börja kommer givetvis att något försena publiceringen av valresultatet. Beräkningar visar att bestyret med poströsterna i ett valdistrikt med 1 500 röstberättigade kräver ca 1 timmas tid. Denna tid kan emellertid minskas om sortering och viss granskning kan ske före vallokalens stängning.

Enligt nu gällande regler skall för varje valdistrikt finnas minst fyra valförrättare, varav minst tre samtidigt skall vara närvarande i vallokalen. I allmänhet torde dock valnämnderna ha förordnat flera valförrättare så att dessa kunnat avlösa varandra i två grupper. Båda grupperna har dock deltagit i sammanräkningen. Det bör därför kunna föreskrivas att alla valförrättarna skall vara i tjänst i vallokalen fr. o. m. senast en timma före röstningens slut. Den ena valförrättargruppen kan då under denna tid göra en förberedande granskning av poströsterna, pricka av dem mot röstlängden, bryta ytterkuverten och granska valkuverten. Valkuverten får dock ej skiljas från röstkortet och läggas ned i valurnorna förrän röstningen avslutals om regeln att vallokalsröst skall äga prioritet framför poströst bibehålls.

För den händelse dessa ätgärder kan vidtagas före vallokalens stängning torde förseningen av valresultatets publicering bli obetydlig.

Vid tidigare val har, så snart rösterna räknats, någon av valförrättarna meddelat valdistriktets valresultat till televerkets 28 uppsamlingsställen f. v. b. till massmedia. Uppsamlingsställenas telefonväxlar har varit hårt ansträngda eftersom mänga valförrättare har ringt in resultatet ungefär samtidigt. Det är därför lämpligare att valnämnderna i stället tar cmot valdistriktsresultatet f. v. b. till massmedia.

När sammanräkningen avslutats i vallokalen bör röstlängder, valsedlar inlagda i omstagskuvert och protokoll överlämnas till valnämnden, som dagen efter valdagen vidarebefordrar omslag med valsedlar och protokoll till länsstyrelsen.

Röstlängden behålls av valnämnden för kontroll av valdagens poströster.

Poströster avlämnade på valdagen mottages i kommunen på samma sätt som tidigare mottagna poströster. Ytterkuverten sorteras på valdistrikt och inom valdistrikt på löpnummer enligt röstlängden. Valnämn-

den -- i större kommuner ev. med biträde av en eller flera grupper valförrättare — kontrollerar mot röstlängden att väljare för varje mottaget ytterkuvert är röstberättigad och ej har utövat sin rösträtt. Om så är fallet läggs kuvertet oöppnat åsido. Övriga kuvert bryts. Inneliggande valkuvert och valsedelsförsändelser kontrolleras. Valkuverten läggs ned i valurnor, en för varje inom kommunen förekommande valtyp och valkrets. I samband därmed antecknas i röstlängden i vilka val väljaren utövat sin rösträtt. Det bör observeras att rösterna i detta sammanhang ej får delas upp på valdistrikt.

Så snart valnämnden fördelat valkuvert och innerkuvert från de mottagna ytterkuverten på valurnor, en för varje valkrets inom kommunen, räknas kuverten. Antalet kuvert avstämmes mot avprickningarna I röstlängden.

Kuverten bryts. Valsedlarna sorteras på parti/fraktion och inom varje sädan grupp på förändrade och oförändrade valsedlar. Grupperna räknas och röstsiffrorna förs in i protokollet.

Så snart röstsiffrorna för partierna är klara kan resultatet publiceras. Tidpunkten för publiceringen blir givetvis beroende av den tidpunkt då postverket kan garantera att valdagens poströster kommer fram till kommunen. Utan extra kostnader har postverket utfäst att samtliga poströster kommer valnämnden tillhanda senast onsdag förmiddag efter valdagen. Ett sammanräknat preliminärt valresultat för samtliga tre val kan därför föreligga senast under onsdagen närmast efter valdagen.

Sedan valnämnden räknat valdagens poströster och justerat protokollen överlämnas valmaterialet omgående till länsstyrelsen.

Schemalisk framställning av valnämndens arbetsuppgifter lämnas i bilaga 3.

4.2 Slutlig röstsammanräkning

4.2.1 Allmänt

RSV:s undersökningar visar att den slutliga sammanräkningen på länsstyrelsen genomförs bäde snabbare och enklare om maskinella hjälpmedel används.

Följande moment i sammanräkningen torde med fördel kunna utföras med hjälp av dator.

a) kontroll av kandidaternas valbarhet b) uträkningar för att fastställa vilka personer som blivit valda c) utskrift av stommar till protokoll

Genomförs detta arbete maskinellt torde de återstående manuella rutinerna bli så likartade att de kan utföras på ett snabbt och enkelt sätt av en mindre och enklare organiserad personalstyrka än vid 1970 års val.

4.2.2 Förslagets huvudpunkter

Förslaget bygger på att de uppgifter som krävs vid de maskinella bearbetningarna registreras på magnetband. Säkerheten i systemet är därför till stor del beroende av kvaliteten hos registreringsunderlaget. Med denna utgångspunkt lämnas följande förslag till sammanräkningssystem.

Valnämndens protokoll utformas så att de efter eventuell justering vid den slutliga sammanräkningen kan ligga till grund för en registrering av valresultatet på magnetband. I protokollsblanketterna ges därför utrymme för länsstyrelsens beslut.

Länsstyrelsen påbörjar den slutliga sammanräkningen av riksdagsvalet dagen efter valdagen. Till en början sker granskning och kontrollräkning av valsedlar som kommit in från valnämnderna. I förekommande fall justeras preliminärresultatet. Det slutliga valdistriktsresultatet registreras på magnetband. När samtliga röster för ett val registrerats sker maskinell trumställning av en förteckning som visar magnetbandets innehåll.

Förteckningen fastställs — eventuellt efter kontroll och rättelse av maskinellt skrivna uppgifter. Antalet namn som behöver ordnas inom vurje parti beräknas i datorn. Därefter fastställs -- likaledes genom uträkningar i datorn — i vilken ordning kandidaterna skall utses till ordinarie ledamöter. När detta inte kan ske utan att hänsyn måste tas till förändrade valsedlar skrivs under bearbetninpens gång en lista som anger för vilket parti och valkrets komplettering måste ske. I de fall namnordningen kan fastställas skrivs uppgifter om kandidaterna på ett magnetband.

De förändrade valsedlarna tas fram i berörda fall. Det förutsätts att dessa valsedlar vid den manuella granskningen ordnats parti- och valkretsvis. Valsedlarna lämnas för magnetbandsregistrering. Utöver registrering av identitetsuppgifter sker registrering av nummer för kandidater som strukits på valsedeln.

Med hjälp av registrerade uppgifter kan kandidatnamnen ordnas för berörda partier. Med ledning av uppgifterna om de ordnade namnen sker en maskinell kontroll för att undersöka om kandidat kan komma ifråga för val i mer än en valkrets. Denna bearbetning görs endast för de kommunala valen. Upptäcks att samma kandidat fått plats i ordningen i mer än en valkrets utses efterträdare till kandidaten i den eller de valkretsar där kandidaten inte har sitt största jämförelsetal. Från magnetbanden sker utskrift av förteckningar som visar i vilken ordning ledamöterna skall utses.

När samtliga ordinarie ledamöter utsetts vid ett val fastställs genom nya datorbearbetningar vilka personer som skall tjänstgöra som ersättare för riksdagsledamöter och suppleanter för landstingsmän och i förekommande fall för kommunfullmäktige. Uppgifter om personerna skrivs på magnetband.

Ffter dubbelvaiskontroll beträffande suppleanter för fullmäktige och de bearbetningar som följer vid förekomst av val i mer än en valkrets jämförs magnetbanden som innehåller uppgifter om ordinarie ledamöter

respektive suppleanter för att förhindra att en kandidat vid samma val utses till säväl ledamot som suppleant.

Från magnetbanden sker slutligen utskrift av förteckningar som anger vilka personer som skall utses till ersättare och suppleanter.

Schematisk plan över röstsammanräkningen framgår av bilaga 4.

4.2.3 Förutsättningar för det föreslagna systemet

För att datorbearbetiningar skall kunna sättas in vid fastställandet av ordningen mellan namnen inom ett parti är det nödvändigt att varje valsedel (listtyp) har ett unikt nummer som pekar på valtyp, partibeteckning och de kandidater som angivits på valsedeln. Den del av valsedelsnumret som anger parti — partikoden — kan lämpligen genom lottning fastställas för varje parti redan innan valsedelsbeställningarna påbörjas. Den återstående delen av valsedelsnumret -- listtypskoden — hämtas alltid från en speciell nummerserie, en för varje val. Som listtypskod kan lämpligen användas ett nummer som åsätts beställningsblunketterna vid tryckningen.

Som tidigare antytts bör protokollsblanketterna utformas så att de kan ligga till grund för registrering av resultatet på magnetband.

När valförrätltarna upprättar protokoll bör de känna till de/s den kod som gäller för valdistriktet och dels vilka valsedlar som beställts för valkretsen inom vilken valdistriktet är beläget; det senare tör att kunna specificera röstetalen i erforderlig utsträckning.

Till ledning för valförrättarna mäste därför framställas dels en kodförteckning för valdistrikt och dels en förteckning som visar för vilka valkretsar valsedlarna beställts.

För närvarande undersöks möjligheterna att redan före distributionen av protokollsblanketterna förse dessa med säväl identitetsuppgifter för valdistrikt som uppgifter om valsedlar som förväntas bli använda i distriktet,

Vid rösträkningen i vallokalen sker sedvanliga kontroller av valkuvert och valsedlar. Valsedlar som anses giltiga sorteras i grupper efter val-

valsedlar.

För varje grupp (listtyp) som inte anses vara av ringa omfattning redovisas - antalet valsedlar — antalet oförändrade valsedlar inom gruppen

När länsstyrelsen tagit emot de handlingar (omslagskuvert och proto-

koll) som behövs för en sammanräkning kan granskning och kontrollräk-

ning påbörjas omedelbart.

Länsstyrelsen justerar vid behov valnämndens protokoll. Efter hand som valdistrikten behandlats lämnas protokollen för registrering av de definitiva röstetalen på magnetband.

och valkretsvis. Valsedlarna blir på detta sätt lätt åtkomliga om de måste registreras när ordningen mellan kandidatnamnen skall fastställas.

4.2.4 Maskinella bearbetningar

När samtliga distriktsresultat för ett val registrerats på magnetband sker en summering av resultalen så att bandet även kommer att innehålla motsvarande röstfördelning för valkretsen. Efter denna bearbetning sker utskrift av en törteckning som visar bandets innehåll.

Förteckningen kontrolleras mot protokotten. Eventuella fel rättas i magnetbandet.

När förleckningen fastställts för riksdagsvalet meddelas resultatet i valkretsen till riksskatteverket, som genomför en maskinell bearbetning (mandutfördelning).

Motsvarande beräkningar för de kommunala valen görs av länsstyrelsen på grundval av uppgifterna på magnetbandet. Med ledning av uppgifter om antalet platser för ett parti och rösternas fördelning mellan lisityper sker en maskinell bearbetning för att fastställa vilka kandidater som skall besätta platserna.

valsedlarna måste vara känt för att tillräckligt mänga kandidatnamn skall kunna ordnas skrivs en begäran härom ut på listan.

Registrering av förändrade valsedlar görs direkt från valsedlarna. Valsedlarna behöver inte vara sorterade vid registreringen.

Med ledning av uppgifterna slutförs de maskinella beräkningarna.

När namnordningen inom ett parti fastställts skrivs uppgifter om de valda ledamöterna ut på ett magnetband. Kandidatuppgifter finns på ett särskilt kandidatband som framställts med ledning av valsedlarna. Vid denna bearbetning tas endast hänsyn till kandidater som enligt röstlängden är valbara. Valbarhetskonotroöllen görs vid en maskinell kontroll av kandidatbandet mot rösträttsbandet.

Uppgifler om presumtivt valda landstingsmiän och fullmäktige jämförs för varje val. Har någon fått plats i ordningen I mer än en valkrets eller för mer än ett parti avvecklas dubbelvalet och nytt namn räknas fram i datorn.

Därefter sker utskrift av förteckningar över valda ledamöter. Motsvarande beräkningar utförs för att utse ersättare/suppleanter.

Förteckningar avseende riksdagsvalet används som stommar i protokoll som skall tillställas riksskatteverket. För de kommunala valen upprättar länsstyrelsen protokoll med ledning av de framställda förteckningarna.

5¶Kostnadsberäkningar

I här föreliggande utredningsmaterial har av tidsskäl ej kunnat presenteras detaljerade organisationsplaner för valnämndernas och länsstyrelsernas rutiner vid de allmänna valen.

Godtages RSV:s förslag till förfarande kommer RSV att bistå länsstyrelserna och kommunerna i planeringen genom att utarbeta och tillhandahälla enhetliga och lättillgängliga anvisningar, rutinseheman och organisationsplaner som kan anpassas till de lokala förhållandena. Genom en sädan centralisering kommer de enskilda myndigheterna som tidigare var för sig måst lägga ned arbete på planeringen för valen att avlastas en stor del av detta arbete. Vid 1970 ärs val medgav då gällande vallagar centrala anvisningar endast för begränsade uvsnitt av valförfarandet. Det vallagsförslag som utarbetats inom justitiedepartementet och varav RSV varit i tillfälle alt ta del ger centrala valmyndigheten större möjligheter att timna detaljanvisningar. Rutinerna kan förtestas vid överläggningar mellan riksskatteverket, svenska kommunförbundet, länsstyrelserna och valnämnderna. Vidare kan utbildningspaket utarbetas centralt för utbildning av valförrättare och andra funktionärer på lokal nivä. BL a. härigenom torde kostnadsbesparingar kunna uppnäs.

I en PM upprättad inom verkets valsektion 13.4.1972 har angivits en kostnad av 500 000 kronor för transport av valkuvert från pöstanstalter till valnämnder. Beräkningen av detta belopp grundades på antagandet att poströster som mottages t. o. m. fredagen före valdagen sänds till kommunens valnämnd och att röster mottagna t.o.m. klockan 11.00 valdagen transporteras till Stockholm (eller till valnämnden om väljaren röstat på postanstalten i sin hemkommun).

Poströstning avses nu kunna pågå hela valdagen. Poströster avgivna före valdagen skall i så stor utsträckning som möjligt kunna räknas i vallokulen för väljarens valdistrikt tillsammans med vallokalsrösterna. För att poströster avgivna på lördagen skall kunna vara framme i väljarens valdistrikt på valdagen mäste postverket utöka sin transportorganisation under lördags-/söndagsdygnet. Postverket har beräknat de extra transportkostnaderna härför till högst 2 000 000 kronor. (Jfr postverkets skrivelse till RSV, bilaga 1).

I ovannämnda remissyttrande anfördes vidare att personalkostnaderna hos fänsstyrelserna och centrala valmyndigheten inte kunde överblickas men att de torde bli desamma oavselt valsystem.

Sävitt avser centrala valmyndigheten torde personalkostnaderna för det här föreslagna valsystemet bli lägre. För länsstyrelsernas vidkommande kan den fast anställda personalen i fortsättningen ägna mindre tid åt valad ministration av följande skäl = samtliga poströster räknas och sorteras av valnämnderna -- centrala valmyndigheten utarbetar organisationsplan för sammanräk-

ningen — valbarhetskontroll görs 1 dator - mandätfördelning och namnfördelning görs i dator.

Den verkliga besparingen kan dock ej beräknas emedan uppgifter inte står att få om den tid som länsstyrelsernas personal ägnat åt röstsammanräkning. De länsstyrelser med vilka RSV överlagt i dessa frågor har dock

L56

klart konstaterat att en väsentlig nunskning av länsstyrelsernas personalinsatser blir följden av det föreslagna systemet.

För extrapersöonal hos länsstyrelserna utbetalades vid 1970 års val i det närmaste 2 000 000 kronor. Enligt upppift från länsstyrelsen i Stockholms län torde extrapersonalen kunna nedbringas till ca 1/3 äv den personalstyrka som där anlitades vid 1970 års val, dvs. från ca 350 till ca 125 under kortare tid.

Nya kostnader tillkommer dock bl. a. för inkodning av valresultat på mapgnetband och dutortid.

Jämfört med förfarandet vid 1970 års val tillkomimer vissa arbetsmoment för valnämnderna. De innebär merkostnader som fördelar sig på följande moment:

1. registrering och sortering av mottagna poströster 2. distribution av poströster från kommunkansliet till vallokalerna 3. transport av vualhandlingar från vallokalerna till kommunkansliet

4. transport av valhandlingar från kommunkansliet till länsstyrelsen vid tvä tillfällen (i stället för tidigare ett tillfälle).

Kostnader för arbetet enligt punkt I under 21 dagar har överslugsvis beräknats till ca 550 000 kronor i 1972 ärs löneläge. Per valnämnd innebär detta i genomsnitt knappt 2 000 kronor.

Valnämnderna torde ofta förvara röstlängderna fram till valdagen och först då överlämna dem till valförrättarna. De ytterkuvert som har anlänt till valnämnden fram t. o. m. dagen före valdagen torde därför med fördel kunna överlämnas samtidigt med röstlängderna. Denna transport (ingår i punkt 2) förorsakar därigenom ingen extra kostnad.

Kostnaderna för distribution till vallokalerna av de ytterkuvert, som anländer under söndagen, (ingär likaledes i punkt 2) beräknas överslapsvis till 60 000 kronor.

Mänga valnämnder torde redan vid tidigare val ha haft som praxis att samla valhandlingarna från de olika vallokalerna för gemensam vidarebefordran till länsstyrelsen, antingen per post eller med bil. RSV:s förslag innebär alltså i denna del ett fullföljande av ett tillvägagänpssätt som valnämnderna själva redan funnit ändamältsenligt. Kostnaderna för transporten enligt punkt 3 är desamma som för uttransporten av de poströster, som har anlänt under söndagen.

Kostnaderna för två transporter från kommunkansliet till länsstyrelserna vid två tillfällen beräknas till totalt 30 000 kronor.

Valförrättarnas arbete med hanteringen av poströster och summanräkningarna torde inte medföra ytterligare kostnader för kommunerna.

Sammanlagt beräknas merkostnaderna uppgå till ca 700 000 kronor, vilket för en genomsnittlig kommun beiyder ca 2 400 kronor.

Kostnaderna för de allmänna valen är av mänga olika slag och har fördelats på statsverket och kommunerna. Vissa av dem, bl. a. kostnaderna för valskjutsar och vallokaler och arvoden till valtförrättarna har ävilat kommunerna. Under åren närmast före 1970 års val har utvecklingen inneburit att åtskilliga uppgifter, som tidigare utfördes av de kommunula

valnämnderna, nu åligger statliga myndigheter.

Före 1968 ärs vul bekostade kommunerna bl. a.

1. Upprättande av allmän röstlängd på grundval av de stommar som länsstyrelserna tillhandahöll

2. Utsändande av rösträttshinder till personer som saknade rösträtt

Handläggning av anmärkningar mot röstlängd BU Blanketter till röstkort vv Upprättande och utsändande av röstkort GS Utfärdande av duplettröstkort NY Valkuverl för kommunala val.

Vid 1968 ärs val övertop statsverketl kostnaderna för blanketter till röstkort och vid 1970 ärs val Övriga här nämnda uppgifter. Enbart slatsverkets kostnader för valkuverl för de kommunala valen i en kommun med 30 000 röstberättigade uppgår till ca I 700 kronor.

Se vidare kostnadssammanställning i bilaga 5.

6¶Sammanfattning

En modifiering av nuvarande valsystem enligt direktiven till RSV och de synpunkter som redovisats i utredningen innebär sammanfatiningsvis följande.

1. Postverket sänder alla poströster, även de som lämnats under valdagen, till valnämnden i väljarens hemkommun. Cirka 904. av poströsterna kan då ingå i den preliminära röstsammanräkningen i vallokalerna på valdagens kväll. Övriga poströster -- huvudsakligen sådana som avlämnats under valdagen på postanstalt i annan kommun än väljarens hemkommun — räknas vid särskild förrättning hos valnämnden. Resultalet av denna räkning kan beräknas föreligga under onsdagen närmast efter valdagen.

För att de poströster som avlämnas dagen före valdagen skall kunna ingä I den preliminära sammanräkningen anordnar postverket särskild tränsportorganisation.

2. Den slutliga röstsammanräkningen, mandatfördelningen, namnfördelningen och valbarhetskontröollen görs hos länsstyrelserna med anlitande av ADB.

Övriga uppgifter hos länsstyrelserna blir i huvudsak mottagning av sorterade valsedlar, kontrollräkning av valsedlar och justering av valnämndernas protokoll.

3. De föreslagna förändringarna uv vulsystemet ger ett fullständigare valresultat på valdagen och ett fullständigt valresultat betydligt tidigare än i nu tillämpade valsystem. Kostnaden blir obetydligt större än för 1970 års val. (se tabell i bilaga 5). De slutliga protokollen frän röstsammanräkningarna beräknas föreligga före utgången av september mänad.

Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör. Vid den slutliga handläggningen har därjämte närvarit överdirektören Hall-

man, skattedirektören Nilsson, folkbokföringsdirektören Lindström och förste byräintendenten Persson samt avdelningsdirektören Larsson som föredragande.

Underdånigst

Gösta Ekman

Per-Ola Larsson

Bilaga I

till RSV:s

Skrivelse

Transport av poströster vid 1973 års val

Tidigare kontakter i rubricerade ärende åberopas.

Inom Postverket har på Er begäran gjorts scehematiska beräkningar av kostnaderna för den transportorganisation som behövs för att transportera de poströster, som tagits emot på postanstalterna under lördagen före valdagen. Dessa poströster skall sändas till huvudorten i den komnun där väljaren är röstberättigad och vara där i sådan tid att de kan hinna fram till väljarens vallokal senast kl 21 på valdagens Kväll.

Kostnadsberäkningarna är inte grundade på direkta undersökningar, bl a därför att många faktorer ännu inte kan preciseras. Vid beräkningarna har förutsatts att de ordinarie postförbindelserna kan utnyttjas endast i viss, mindre utsträckning. Under dessa förutsättningar har kostnaderna för transporten beräknats till ca 2 milj kr i dagens pris- och löncläge. Om det blir möjligt att i stor utsträckning använda sig av ordinarie postförbindelser blir kostnaderna lägre. Om det å andra sidan visar sig att poströsterna till en del avlägset belägna kommuner måste vara framme i kommunhuvudorten tidigare än vad som förutsatts för att hinna sändas ut till vallokaler på stört avstånd från huvudorten torde man få räkna med något högre kostnader.

De poströster som tagits emot under valdugen skall enligt uppgift sändas till kommunhuvudorterna med ordinarie postlägenheter. De bör då vara framme senast tisdag förmiddag i resp huvudort. Eftersom röster inkomna efter det att sam manräkningen börjat inte kan godkännas mäste man för säkerhets skull här räkna in en tidsmarginal på ett dygn för förseningar till följd av trafikrubbningar och andra störningar. Det skulle betyda att sammanräkningen inte bör startas förrän tidigast på onsdag förmiddag.

Det går att genom insats av extra transporter göra det möjligt att starta sammanräkningarna tidigare än som ovan sagts. En närmare beräkning av kostnaderna för dessa tränsporter kan dock inte göras utan detaljerade undersökningar. Gunnar Grape

Tf byråchef

Biluga 2

till RSV:s Erforderlig tid för sammanråäkning år 1970 skrivelse

Län bandstings- Antal Kommunfull- Antal Antal Antal

mannaval valkretsar miktigval kommuner valkretsar personer ca

Bilaga 3 HU RSV:s skrivelse

Schematisk plan för behandling av postwröster hos 115) valnämnden

Postverket

—

Yterkuvert Pustraster

KVvitlen sg

MOotlagfergs-

1Ournkal

Ruk "J

Regstösina

Ytterkuvert för

Svenning på val- väljare i annan re i R Ratt valnanmrrnid Maldistrikisreversal

distriks komumnun

Rakning Feyuumng

rr

MO1taygnings-

JOunat

wtterkuvert

Malmistr:kise

teversal

Saken torvar

11 Riksdagen 1972. I saml. Nr 105

Valnämndens behandling av poströster på valdagen

MOttagminigsjournal

Yuerkuvert

Rakmnyg av kuverier

per valdistrikt

Avstan.r 4 mot

valdistriktareversat

Avstämning mor

mottsyningsjournal

Inlaggn.ny av kuvertie + Omslag Foörseyling

Vranspört un

vällokl

Ommstagen bry ls Kuverten räknas

Kvitto frän val-

forrattarna på

revarsalet

Valnamnd

Valförrattarnas uppgifter

L-:val [ [ K-val

Omslag

Valkuveri med ytterkuvert vallokal- R-val röstning

Kuverten sorteras på löpnummer

Ätertinns

väljaren I rost- Undersokinng

längden?

f Genomgång | av mottagna

ytterkuvert mot rostlangden Valjaren valjaren valhär poströstat? Okalröstat?

Poströsten tas fram Avpruckring och Postrosten

och agiltgforklaras kontroll ogiltigförklaras

Valkuverten

lagys ner I valurnor Tilltalbry arkivering

av ytterKkuvert Uulls

LL

Röstringen för

Tilifalligt arkiv klaras avslutad

T I

Ytorkuvert Necdlaggning I

urnor

r

Rakning av rosterna

Valkuvert

A-val -

” LL £-

Rostlangd

Protokoll Omslag

Vaälnamnden

11" Riksdagen 1972. I saml. Nr 105

Valnämnden (valkvållen)

Valiorrättare [Sno vallokaler

|

Protokoll Ornslag Röstlängder

Granskning

Rost'angder Protokoll Omslag

oo. i | |

LSN ( Sakurt torvar )

Valnämndens mottagning av söndags-poströster efter valdagen

Postverket

Ytterkuvert

-

Kvittering Kvitto Postverker

Sorturing på valdistrikt

Rostlängder Sortering på lopnummer

T

Har valjare Ogiltigtörklara Ogiltiga rostat? poströsten I TJ vytterkuvert

TT

Förteckning över ogiltiga ytterkuvert

En urna för varje Bryt kuvertet valkrets a Granskning - RAöstkort Ej separering på Prickniny enskilda valdistrikt Nadlaggn, i urnor

Röstrakning Protokallföring Försagling

Bilaga 4 till RSV:s skrivelse

Schematisk plan över röstsammanräkning

(Bearbetningarna sker en gång för varje val)

REGISTRERING AV KANDIDAT- UPPGIFTER M M

( Politiska partier)

Nanuskript till valsedlar

Reglstreri på magnet-|

Länsstyrelsernas Ppersorredovisniug Kandidaternas rösträtt kontrolleras mot ett magnetband innehållande uppgifter om personer som upptagits som röstberattigade i röstlurgden, Kandidatbandet kompletteras ned Datorbearbetni ar erna —Juppgifter or dubbelkandidater, ] ne vilket är nödvändigt för namnför- N delnin:en.

Namnfördelningar

REGISTRERING AV RÖST- CE FÖRDELNING

—

Omslag med Protokoll valsedlar

L

Mottagning och förberedande kontroll av välmaterialet. Hanuella rutiner TT Kontroll av valsedlars giltighet och antalsräkning per listtyp. Fastställande av slutlig röstförlaerning.

TT

Protokoll med

Oförändrade Förändrade

slutlig röst-

valsedlar valsedlar

fördelning

Registrerihg

ob

aa på nagnet4

Under sigill band Under sigill valkretsvis valkretsvis f

Protokoll med slutlig röstfördelning Summering av valdistriktsresultatet till valkretsresultat. tskrift av förteckningar Datorbearbetningar] som återger nagnetbandets

finnehåll.

Hi

Förteckning över lutlig röstfördelning inol röstförvaldistrikt och delrning

Plats. och namn Förteckningen kontrolleras mot registre- ördelning Manuella sme nen ringsunderlagen (protokollen) och fastställa. rutiner Vid förekomst av fel på förtecknin;en rättas magnetbandet,

Förteckning

örvaras för att LSE:s protokoll

Registrering av Regiatrering av röstfördelning kandidatuppgiftep

PLATS- OCH NAMNFÖRDELNING

Platsfördelning och namnfördelning. Utskrift av en begäran om förändrade valsedlar i de fall dessa Datorbearbetningar Tvalsedlar behövs vid fördelningen,

Begäran om konplet tering av förändra de valsedlar

Framtagning av förändrade val:

Förändrade valsedlar

Registrering

Förändrade valsedlar

Komplettering av röstfördelnin;sbandet ned uppgifter om förändrade Under aigill Datorbearbetningar r valsedlar,

IN Kompletterande namnfördelning,

e Dubbelvaiskontroll och ev kompletterande bearbetningar betr kommunala ival. tskrift av förteckningar över namn- Datorbearbetningar jens ordning (riksdagsval) och valda uppgifte N ledanöter (kommunala val)

1da landstingen fulla Beräkningar för u4- Fastställd ordning seende av suppleanter mellan kandidater vid riksdagsval

Till LSN:a protokoll

ORDNANDE AV ERSÄTTARNAMN (RIKSDAGSVAL) OCH UTSEENDE AV SUPPLEANTER (KOMMUNALA

roatrör- VAL ) delninj

Kandidat u;-pgifterj Deräkningar för att ordna ersättarnuaor. vid riksdagsval och fastsiälla vilka s8s0o- valts till supplearter vid koamurala val. Tatorbearbetningapg 77 ff Utskrift av en begäran om förändrade valsedlar i de tall dessa valsedlar behövs vid verkningarna

TP Begäran om komplet ; N lering av föräind- / oc erste) oR ersityare rade valsedlur

suppl/

Framtagning av Törändrade valsedlar uppgifte Ä

Förändrade valsedlar

Registrering ;å magnett band

Föriandrade valsedlar

Under sigill

- Konanlettering av röstrördelningsbandet sed uppgifter om förindrade valsedlar, Hestaerande beräkningar.

uUtskrilt av förteckningar dver = - = I namnena ordning (riksdagsval) och latorbearvetnirgat valda suppleanter (kommunala val).

p Fastställd ordning mellan kundidater vid rikstägsval

TT

3 protozbll

Bilaga 5 till RSV:s

skrivelse

Sammanställning över sådana kostnadsposter som påverkas av ett modi-

fierat valsystem

1970 års val 1973 års val

Statsverket Kommuner Statsverket Valmateriel

Poströster

Sammanräkning

ca 7 200 000

! År 1970 erhöll representerade partier valsedlar utan kostnad till ett antal som

motsvarade 5 gånger antalet röstberättigade.

2 Enligt föreliggande lagförslag skall representerade partier erhålla valsedlar utan

kostnad till ett antal som motsvarar 4 gänger antalet röstberättigade.

Prop, 1972:105 171

Bilaga 2

Översikt över vallagsförslagets motsvarigheter i lagen (1920:796) om val till riksdagen (Vall), kommunala vallagen (1930:253, KVL) och lagen (1969:825) om de allmänna valen den 20 september 1970 (1969 års lag).!

Vaullagsför- Vall KVE 1969 ärs lag slaget

I kap. 18 18 2§ stl 30382 23 st. 2 3 öst l 5531. 118 I mom. HH öst. 1 3 F$ st. 2 55 §2. 1182 mom.

2 kap. 18 30 8 1. 23 st. I 308 2.st. I 25 st. 2 30 §3. 38 308 2.st. 2

45§

5§ 25

3 kap. 18 33 8 st. I 28 34 3 3 öst. I 31 8 3 5 i mom. 3 öst. 2 32 8 1. st. I och 2 35 st. 3 328 1.st. 3 3 3 4 mom. 4 5 st I 33 8 st. 2 Söst I 4 öst. 2 33 3 st. 3

58 35 §

63 3282. 73 36 §

+ kap 18 37 och 38 §§ 6 5,7 8 st. 1

och 9 § st. 1

23 38 § 85

385 3985 9 Est. 2 4 § st. Il 425 st. 1 9 Est. 2 4 § st. 2 44 8 9 Eu 2 4 5 st. 3 438 Yäst. 2 58 45 8 9 öst. 2 68 46 och 51 5§ 9 Est. 2

738 528 103

83 52a§ 10328 958 53 § 10b§ 108 408 9 5 st. 2 118 53 a § och

53 d 5 st.3 12 § 53b§ö 13 § st. I och 2 53ce3 13 § st. 3 53j Est. 2

Yr Vall och KVL finns i sin helhet i SES 1969:823 resp. 1969:824. Ändringar i Vall, avseende bl. a. ersättare för riksdagsledamöterna, finns i SKS 1971:655 och 1972:237. KYL har ändrats genom SIS 1970: 283 och 1971:656.

Vallagslör- Vall. KVL 1969 ärs lar slåget

14 ä st. 53 d Est. I och 2 14 § st. 3 S3i§st 2

15 § SJasst2

och

S3 ud öst 3

16 § st. loch 2 53v3 16 § st.3 5313 s.3 17 § st. 1 S3 tf åstl

17 § st. 2

17 § st. 3 och 4 S3 CY st. 2 och 3 183 S3 8 19.3 53 h 35 st. I 203 S3h FM 2

218 S3i5stl

5 kap. 13 54 II.

2äst Il 54 8 2. st. I

2ist2 54 387. 385 34 § I. och 3.

53 54 356. 65 54 §4. 78 S4 35.

8-11 5§ S6 § 1. 3.

0 kap.

18 2§

2öst I SY äst I 23 § stl 33 285st 2 SY FM. 2 och 3 23 I st. 2 och 3 4 Fst I och 2 2§st.3 59 §st.6 23 std 4 F$ st. 3

3 yst I 59 § st. 4 24 S st. I 6 FM. l

3 öst. 2 59 § st. 4 24 § st. 2 6 Fäst. 2

3 öst. 3 59 8 st. 5 6 § st. 3

438 7 Äst Il och 2

5§ 978 60 u 3 och 61 § Syst I

6§ 8 öst 2

78stil 9 5 st. I 7öst 2 88 IF st 2 9 Fo l 608 st 2 26 st. 2 TY st. 3 9 Fust 2 96 I st. 4 10 § st. I 10 Est. 2 10 8 st. 2

7? kap.

I öl S5a§fst boch3 198 1 mom.

I yst2 28 Fäst boch2 1938 I mom. 3 F$ sl I IX st. 3 1982 mom. st. I

3¶Fäst 2 F.d 19.3 2 mom. st. 2

35 stå a5sl5 1935 2 mom. st. 3

Vallagsför- Vall KVL 1969 ärs lag slaget

8 kap.? 15 st. 1 57 3 I. och 35 8 st. I

TN SAa il löst 2 17 8 st. 5 28 st. 1 61 3 st. I och 27 § st. I och

73 5 st.3 38 F st. 3 28ö5st 2 38 st. I 3 S st. 2 715 st. I 36 8 st. I 48 6185 st. Hoch 2 27 8 st. I och 2

58 73 8 38 §

6 8 758 40 § TY st. I 62,63 och 74 §§ 28, 29 och 39 33 TI st 2 64 § st. 2 och 3 30 5 st. 2 och 3

7§st.3 74 § st. 3 och 75 § 39 8 st. 3 och 40 §

83 96 § 60 § 12 och 14 58,

17 8 st. I samt

228 st. I

9§ 926 5 608 22 8 st. 2 och 3

105 st. I 57 82, 21 §stl,

608 st. 3 och 26 § st. 3 och

73 § st. 5 388 st. 5 10 8 st. 2 673 och 32 I st. 2 och

728 st. 5 37 § st. 6 Il Sst. 1 57 §2.st. 2 21 §st.2

118 st. 2 66 8 32 I st!

11 8 st. 3 57 8 2. st. I och 21 I st. I och

72 3 st. 6 37 §sl.6

12 8 st. I 57 8 2. st. 3 och 21 § st 3 och 248

72§st7 37 8 st. 7

12 § st. 2 578 2. st. 3

8 68 § 2. och 33 § 2 mom. och

73 § st. 7 38§ MM. 7

148 6183 st.3 27 § st. 3

158 95 st. 2 59 Est. 2

9 kap. 13 583 2235 I mom. Höst. 2 28 608 st. 4 26 8 st. 4

3--4 3§ 615 st. I och 2 27 5 st. Eoch 2 133

58 68 § 1. 33 § I mom.

65 60 § st. 2 och 26 § st. 2 och

95 st. 2 59 § st. 2

738 60.23 26.48

10 kap 18 72§st.2 37 S st. 2 28 72 8 st. 3 och 4 37 § st. 3 och 4

3§8 72 8 st I 37 § st. I

4-3 33 71 § st. 2 och 73 § 36 § st. 2 och 38 § 175 st. 2 och 3

68 75 § st. 1 403 st. I 7Äst. 1 70 8 st. 2 35 8 st. I och 2

” 2 8 kap. i vallugsförsläget innehäller bestämmelser som gäller röstningen i allmänhet, medan de närmare bestämmelserna om röstningen i vallokal, på postanstalt samt hos utlandsmyndighet och på fartyg finns i 9 och 10 kap. Under 8 kap. har

därför i viss utsträckning redovisats motsvarigheter i tidigare lagstiftning till bestämmelser som finns säväl i 8 kap. som i 9 och 10 kup.

Vallagsför- ValL KYL 1969 års lag slaget

7 Est. 2 72 §st.2 37 § st. 2 7 st. 3 228 st. 8 37 § st. 8 7§st.4 72§ st. 1 37 § st. I 8--9 §§ 71 § st. 2 och 738 36 8 st. 2 och 383 175 st. 2 och 3 108 75 § st. 2 40 § st. 2 11 § 75 8st.3 418 12 3 st. I 70 § st. I och 2 35 § st. I och 2 12 § st. 2 70 § st. 3 35 § st. 3 13 § st. I 72 8 st. 2 och 37 8 st. 2 och

25 §st.2 40 F st. 2 13 § st. 2 725 st. 9 37 8 st. 9

13 8 st.3 125 st. 1 37 8 st. 1

14 § st. I 28 st.2 37 § st. 2

andra p.3 14 8 st. 2 73 8 st. 3 38 § st. 3 17 § st. 4 1535 75 § st. 3 41 § 16 8 95 §st.3 S9 §§ st. 3

11 kap.

18 628 288 158

28 64 8 st. I och 30 8 st. I och

74 8 st. 1 39 § st. I 3§ 638 29 § 15 §

48 64 öst. I 30 5 st. I 58 64 I st. 2 och 3 30 3 st. 2 och 3 16 ä& st. I

6 8 74 3 st. 2-4 39 öst. 2-4 18 5

64 3 st. 2 och 4 30 § st. 2 och 4 16 § st. 2 758

samt samt

74 § st. 3 39 § st. 3

12 kap?

13 kap.

77183. 34 § g) och i) 198 1-5 §§ samt 9 § st. I samt

44 83 mom. 6 § och 685 2.—5. 33 § 2 mom. och 98 st. 2 34 83) MN 7 och 11 8§ 69 51. 34 § h) 83 10.8 77 8 2.st. 2 44 82 mom. st. 2

I4 kap. 1 3 stl 76 § st. I och 3 42 3 och

43 8 st. I och 2 18 st. 2 76 § st. 4 43 § st 3 23 stl 76 § st. 25 och 44 85 mom.

788 2Fst. 2 785 44 § 5 mom. 28 st. 3 83 § st. I 49 & I mom. och

54 §

3 Beträffande 14 § st. I första p. se 8- 10 §§. 412 kap. vallagsförslaget, som avser valnämnds och valförrättares befattning med inkomna ytterkuvert, suknat motsvarighet i tidigare bestämmelser. 5 I dess lydelse enligt SES 1972:237.

Vallagsför- Vall. KYL 1969 års lag

slaget

3 § stl 76 § st. 25 3 öst. 2

17 8 18.8 47 8

193 48§

20 85 st. I 49 83 mom. 208 st. 2 503 218 48,48 22 8 st. I 52851 mom. 22 F st. 2 523 2 mom. 23 8 53a§ 24 § 54 §

15 kap.

18 92055

28 518 38 92 öst. I 56 8 458 925 st. 2

5¶TI dess lydelse enligt SFS 1972: 237.

Innehällsförteckning

sid. PropOsillOnCNh doses eeereererere rer rr rr rr rr rr ers Propositionens huvudsakliga innehåll -ooossso eos rss os r eos rm Lagförsläg sosse rr e rer rer rr rr rr rr tr rr kr WW Förslag till valldg oooocosssssss ess ss ss ss ss sent Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1953:753) BW Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm dosor eerreeeeesree rr rr essens 35 Förslag tll lag om ändring i ländstingslagen (1954:319) 37 Förslag till lag om antalet landstingsmän och valkretsindelningen i Stockholms läns landstingskommun för valperioden 1974—1976 mos erer ers ere rr ere rr re ssk ss 38

] Inledning ooeoooeoererrer rer rr reses es ss os nens 39

2 Valförfarafnidet ooooooosss reser ere ere rr rr see nea

2. 1 Tiden för valen 2. — .2 Vaälorganisatilöonen ooo ssss ses sosse ost 2.1.3 Förberedande av val sosoooo oss sosse vet 2.1.4 RÖStningeR ooo soseoe ses rr ss scr es 2.1.5 Röstsammaunräkning och mandatfördelning 2.1.6 Valbesvär ooo osrr reses rss rr rr ses ra 2.1.7 Kostnader fÖr Väl sooooso oss rs sr rss sera 2.2 Förfarandet vid 1970 års samtidiga val ..oooo00coco... 2.3 VTU:ss förslag till ett maskinellt förfarande vid valen 2.3.1 Allmän bakgrund oooosoossososos ss os ses 2.3.2 Huvuddragen i det maskinella förfarandet 2.3.3 Närmare om valapparaturen (valboxar och kasset-

LC 1 2.3.4 Närmare om vulsedelssystemet ...oscococccc-o. 2.3.5 Närmare om tiden för röstning -...o.o.oo..o.o..

2.4 VTU:s Övriga fÖrsläg soooooos ss rr ss rr sr sn saa 2.4.1 Röstlängdsförfarandet so ocosossss oso o sr 2.4.2 Valnämnden soooososscero reses ess ses ee 2.4.3 Välkungörelselh ocoooosoosesrsesssr ser ss snor 2.5 Praktiska prov med det av VTU föreslagna maskinella fÖrfatuntlet sosse reser rr rer rr rr ss ses 61 2.6 Remissyttrandena över VTU:s försläg ...o.oscscscc-. 62

2.6.2 Allmänna omdömen om VTU:s förslag =. ...-.. 63 2.6.3 Närmare om remissinstansernas inställning till

förslagets olika delar oooooososc ccs svs vener 2.7 Kompletterande utredning oosoosooos soo ov ver

[8 Det primärkommunala suppleantsystemet =. ...ccco0o.c ov. 3.1 Nuvarande Ordning oooooosresersrs esse sosse na 3.2. Utredningens om den kommunala demokratin förslag

2.1 Inledning ososososeseseress ess sosse eat

3.2.2 Principerna för en refOfmM oocooooossoss sor.

2.3 Suppleantsystemets närmare utformning 3.3 Remissyttranden över utredningens om den kommunala

demokratin fÖrsläg oocoooses ss ses ses sonsons Registrering av partibeteckning Mm. IM. coosssooosocc vo. 4.1 Nuvarande ordning ooooooosoor oso ss ss osv svs 42 Framställning från riksdagen om Översyn av reglerna

4.3 Förslag i departementspromemorian (Ds Ju 1971:24) 4.4 - Remissyttrandendå ooooooese sees es srs sr sosse ns

Bestämmelser om antalet landstingsrmän och om valkretsin-

86 5.1 Nuvarande ordning ooooooooosocso soo oss sv o svs 5.2 Kommunalvalskommitténs försläg osoososososccccr. 87

Departementschefelh —oosooeeeeee er reses esse se set 88 6.1 Valförfartafndeid ooo ss ess ss sees sens 88

6.1.1 Allmänna utgängspunkter 88

6.1.2 Allmänt om valförfarandet socoooccoooc vo...

6.1.3 Valsedelsframställning och valsedelstilldelning 92

6.1.4 Tiden för röslnifng ooooososossosssesre soo. s.va 94

6.1.5 Röstlängdsförfarandel oooososossoc soo. vs. 95

6.1.6 ValkungÖrelsell ooooosososos oss sosse ora 99

6.1.7 Valnämnden sosososressesor ere sr oso rr 929

6.1.8 Ett förenklat och effektiviserat sammaunräknings-

förfärande sosoeossssesrs rss ess sen nr 100

I Det primärkommunala suppleunisystemet

SSA Bb Särskilda bestämmelser om antalet tandstingsmän och

om valkretsindelningen i Stockholms läns landstings-

KOMMUN eseeeeeeeereree ere ser ss ss ts sr 115

Upprättade lagförslag 116

Specialmotivering till framlagda lagförslag 117 81 Förslaget till Vvälld8g ooooo ooo orre ss se rs eka 117 8.2 Förslagen till ändring i kommunallagen (1953:753) och

3. 3 Förslaget till ändring i ländstingslagen (1954:319) 144

4 Förslaget till lag om antalet landstingsmän och valkrets-

indelningen i Stockholms läns landstingskommun för

valperioden 1974—1976 oso doo oo ee sr res rs rr rn 144

9 Hemställdf ooooeosoososseses esse ses ess ss 144

Bilagor: Riksskatteverkets skrivelse den 31 maj 1972 oo occo0c0co0ocoo.. Översikt över vallagsförslagets motsvarigheter i lagen om val till riksdagen, kommunala vallagen och tagen om de allmänna valen den 20 september 1970