med förslag till ändringar i regeringsformen, m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 1

Nr 27

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar i regeringsformen, m. m. given Stockholms slott den

19 januari 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden, dels för prövning i grundlagsenlig ordning förelägga riksdagen härvid fogade förslag till 1) ändringar i regeringsformen, 2) ändringar i riksdagsordningen, dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till 3) lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen, 4) lag om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253), 5) lag om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753), 6) lag om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50), 7) lag om ändrad lydelse av 9 och 44 §§ landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319), 8) lag angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innebär ett fullföljande av den uppgörelse i författningsfrågan som träffades våren 1967 mellan representanter i grundlagberedningen för de fyra stora politiska partierna. På alla politiskt väsentliga punk-

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ter föreslås i propositionen samma lösningar som grundlagberedningen förordat.

I propositionen föreslås sålunda att tvåkammarriksdagen skall ersättas med en enkammarriksdag bestående av 350 ledamöter. Samtliga ledamöter skall utses i direkta val. Den ordinarie valperioden för riksdagen skall vara tre år, och treåriga valperioder föreslås också för landsting samt stads- och kommunalfullmäktige. Riksdags- och kommunalvalen skall äga rum samma dag (gemensam valdag).

För valen till riksdagen föreslås ett nytt proportionellt valsätt. Detta är så konstruerat att partiernas representation i riksdagen skall bli proportionell mot deras resp. röstsiffror i hela landet. Av de 350 mandaten i riksdagen skall 310 fördelas inom valkretsarna medan återstående 40 mandat skall användas för att utjämna de avvikelser från riksproportionaliteten som kan uppstå vid fördelningen inom valkretsarna. För att motverka långtgående partisplittring i riksdagen har valsystemet försetts med vissa spärrar mot småpartier. Huvudregeln är att endast parti som har fått minst 4 % av rösterna i hela landet får delta i mandatfördelningen. Parti med färre röster skall dock få delta i mandatfördelningen i valkrets där partiet har fått minst 12 % av rösterna.

Alla mandaten i riksdagen förutsätts komma att bli besatta med kandidater som nominerats lokalt i valkretsarna. Något bostadsband skall emellertid inte finnas.

Samtidigt med övergången till enkammarriksdag skall enligt förslaget införas bestämmelser om misstroendeförklaring och entledigande av statsråd, vilka innebär att regeringens parlamentariska ansvar blir grundlagfäst. En majoritet av riksdagens ledamöter skall kunna avge misstroendeförklaring mot regeringen eller mot enskilt statsråd med verkan att den som drabbas av förklaringen måste avgå om inte nyval till riksdagen utlyses inom en vecka från förklaringen.

I annat fall än då misstroendeförklaring har avgetts skall statsråd entledigas när statsministern begär det. Om statsministern avgår eller avlider, skall övriga ledamöter av regeringen entledigas.

Nyval till riksdagen skall anordnas när statsministern begär det. Anordnas nyval skall det ankomma på regeringen att avgöra om pågående riksdagssession skall fortsätta eller avbrytas i avbidan på utgången av nyvalet.

I propositionen läggs också fram förslag om vissa ändringar i riksdagens arbetsformer. Bl. a. föreslås ändringar beträffande antalet ledamöter i utskotten och inrättande av ett fjärde lagutskott. Antalet ledamöter i utrikesnämnden skall enligt förslaget minskas till nio och i samband därmed skall den nuvarande personalunionen mellan utrikesnämnden och utrikesutskottet upphävas. Riksdagens vårsession skall i undantagsfall kunna förlängas till den 15 juni, och höstsessionen skall kunna börja något tidigare än hittills. Vissa debattrestriktioner införs vid riksdagens överläggningar och

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 3

talmannen skall i viss utsträckning kunna bestämma ordningen mellan talarna i riksdagens debatter.

Ytterligare föreslås i propositionen nyheter beträffande valförfarandet. Vid de val som förrättas samma dag skall användas valsedlar med olika färg för olika slag av val — gula valsedlar för riksdagsval, blå för landstingsval samt vita för stads- och kommunalfullmäktigval. Papper till valsedlar skall tillhandahållas kostnadsfritt genom statens försorg. Vissa uppmjukningar skall enligt förslaget göras i vallagarnas bestämmelser om kassation av valsedlar på grund av felaktig utformning eller på grund av misstag från väljarnas sida i samband med valförrättningen.

Författningsreformen föreslås träda i kraft den 1 januari 1971. Det innebär att det första valet till enkammarriksdagen kommer att hållas samtidigt med de allmänna kommunalvalen i september 1970.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

ändringar i regeringsformen1

Konungen äger att allena styra ri­ Konungen styr riket på det sätt, ket på det sätt, denna regeringsform denna regeringsform föreskriver.

föreskriver; inhämte dock, i de fall, För regeringsärendena har här nedanföre stadgas, underrättelse Konungen ett statsråd, vartill Han

och råd av ett statsråd, vartill kallar och utnämner kunnige, erKonungen kallar och utnämner kun­ farne, redlige och allmänt aktade, nige, erfarne, redlige och allmänt ak­ infödde svenske medborgare. tade, infödde svenske medborgare. Ej Ej må de, som äro i rätt upp- och må de, som äro i rätt upp- och ned­ nedstigande skyldskap, ej heller sysstigande skyldskap, ej heller syskon kon eller äkta makar på en gång vara eller äkta makar på en gång vara ledamöter av statsrådet. ledamöter av statsrådet.

§ 9.

Uti alla särskilt protokoll.

Statsrådets tillstädesvarande leda­ Statsrådets tillstädesvarande ledamöter böra, under ansvarighet för möter böra, under ansvarighet för rådslagen, till den påföljd, varom i rådslagen, till den påföljd, varom i 108 och 107 §§ vidare stadgas, ovill­ 106 och 107 §§ vidare stadgas, ovillkorligen till protokollet sina me­ korligen till protokollet sina meningar yttra och förklara; Konungen ningar yttra och förklara. Den, som dock förbehållet att allena besluta. ej särskild mening till protokollet an­

Skulle någonsin den oförmodade fört, vare ansvarig för beslut i statshändelse inträffa, att Konungens be­ rådet, såsom hade han styrkt slut vore uppenbarligen stridande Konungen att det beslut fatta. mot rikets grundlag eller allmän lag, åligge det då statsrådets ledamöter att kraftiga föreställningar däremot

1 Omtryckt 1965:815.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 5

Vill Konungen börja krig eller slu- (Denna paragraf utgår.)

ta fred, kalle då till ett utomordentligt statsråd statsrådets samtlige ledamöter, framställe för dem de skäl och omständigheter, som härvid till övervägande förekomma, samt äske däröver deras yttranden, vilka de skola var för sig, med den ansvarighet 107 § bestämmer, till protokollet avgiva. Konungen äge därefter makt att fatta och utföra det beslut, som

Han för riket nyttigast finner.

15. Kommandomål, varmed förstås så­ Kommandomål, varmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap av dana, som Konungen, i egenskap av högste befälhavare över krigsmakten högste befälhavare över krigsmakten till lands och sjöss, omedelbarligen till lands och sjöss, omedelbarligen besörjer, må Konungen, då han själv besörjer, avgöras av Konungen, då förer riksstyrelsen, avgöra i närvaro Han själv förer riksstyrelsen, efter av chefen för det departement, dit anmälan av chefen för det departeärendet hörer. Honom åligge, vid ment, dit ärendet hörer. Honom ansvar, att, då dessa mål beredas, åligge, vid ansvar, att, då dessa mål sin mening yttra över de företag beredas, sin mening yttra. Över Konungen besluter, samt att, då hans kommandomål föres vid behov promening icke med Konungens beslut tokoll.

överensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll, vars riktighet Konungen me­

delst Sin höga påskrift besanne. Genom en----------- -—-------------—- - såsom kommandomål.

32. Enär sådana sysslor, vartill för­ (Denna paragraf utgår.)

slag blivit upprättade, skola av Konungen bortgivas, böra statsrådets

G Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Statsrådets ledamöter hava förtro­ Förklarar riksdagen enligt 107 § endesysslor, varifrån Konungen må 2 mom. att ledamot av statsrådet dem entlediga, när han prövar rikets icke åtnjuter riksdagens förtroende, tjänst det fordra. Konungen fatte så­ entledigar Konungen honom, såvida

dana beslut i statsrådet. förordnande om nyval enligt 108 § icke meddelas inom en vecka efter

det förklaringen gavs.

I annat fall än som avses i första stycket entledigar Konungen statsministern eller annan ledamot av statsrådet, om statsministern begär

det.

Avgår statsministern, skola övriga

ledamöter av statsrådet entledigas.

Beslut om entledigande av statsrådets samtliga ledamöter träder i tilllämpning först när ny statsminister

utnämnes.

38. Konungens skrivelser och proposi­ Konungens skrivelser och propositioner till riksdagen eller allmänt tioner till riksdagen eller allmänt kyrkomöte, allmänna författningar, kyrkomöte, allmänna författningar, av Konungen utfärdade fullmakter å av Konungen utfärdade fullmakter å ämbeten och tjänster samt de ifrån ämbeten och tjänster samt de ifrån Konungen utgående expeditioner och Konungen utgående expeditioner och befallningar i övrigt, vilka Konungen befallningar i övrigt, vilka Konungen bestämmer, skola, för att bliva bestämmer, skola, för att bliva gällande, vara försedda med gällande, vara försedda med Konungens underskrift och kontra- Konungens underskrift och kontrasignation av vederbörande föredra­ signation av vederbörande föredragande, som vare ansvarig, att de in­ gande. Alla andra av Konungen utstämma med däröver förda proto­ färdade beslut skola vara underkoll. Alla andra av Konungen utfär- skrivna av föredraganden: denne må

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 7

dade beslut skola vara underskrivna även omedelbarligen till vederböranav föredraganden: denne må även de expediera föreskrifter och erinomedelbarligen till vederbörande ex­ ringar om verkställighet av utfärdapediera föreskrifter och erinringar de beslut. om verkställighet av utfärdade be­

slut. Skulle den föredragande finna något Konungens beslut vara stridande emot denna regeringsform, göre han därom i statsrådet föreställning; yrkar Konungen ändock, att ett sådant beslut skall utfärdas, vare det då den föredragandes rättighet och plikt, att sin kontrasignation eller underskrift därå vägra, samt nedlägge han i följd därav sitt ämbete, vilket han icke må återtaga förr, än riksdagen hans förhållande prövat och gillat. Emellertid vare han vid sin lön och övriga tjänsten åtföljande inkomster bibehållen.

§ 39.

Vill Konungen utrikes resa, med- Vill Konungen utrikes resa, meddele Han statsrådet in pleno denna dele Han statsrådet in pleno denna Sin föresats och inhämte dess tankar Sin föresats och inhämte dess tankar däröver, på sätt 9 § omtalar. Beslu­ däröver, på sätt 9 § omtalar. Besluter Konungen därefter sådan resa ter Konungen därefter sådan resa och den verkställer, befatte Sig ej och den verkställer, befatte Sig ej med rikets styrelse eller utöve den med rikets styrelse eller utöve den konungsliga makten, så länge han ut­ konungsliga makten, så länge han utrikes vistas, utan föres riksstyrelsen rikes vistas, utan föres riksstyrelsen under Konungens frånvaro, i Hans under Konungens frånvaro, i Hans namn, av den till tronföljden när­ namn, av den till tronföljden närmast berättigade prins, om han upp­ mast berättigade prins, om han uppnått tjugufem års ålder. Han styre nått tjugufem års ålder. Han styre såsom regent med all konungslig såsom regent med all konungslig makt och myndighet, enligt denna makt och myndighet, enligt denna regeringsform; dock må han ej ade- regeringsform; dock må han ej adeligt stånd och värdighet förläna, el­ ligt stånd och värdighet förläna, eller till grevligt och friherreligt stånd ler till grevligt och friherreligt stånd upphöja, eller riddarevärdighet ut­ upphöja, eller riddarevärdighet ut­

dela; ävensom alla lediga förtroende- dela.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Finnes ej — — — — — — -—- — — som regent.

Huru förhållas-------------------------------- - — 91 § stadgat.

§ 49.

1 :o. Riksdagen representerar svens­ 1 :o. Riksdagen representerar svens­

ka folket. De rättigheter och åliggan­ ka folket. Riksdagen består av treden, som gällande lag tillägger rikets hundrafemtio ledamöter. Ledamöständer, tillkomma hädanefter riks­ terna utses genom val för tre år dagen. Den fördelas i två kamrar, (ordinarie val) på sätt riksdagsord­

vilkas ledamöter väljas på sätt ningen och särskild av Konungen riksdagsordningen och särskild av och riksdagen gemensamt stiftad lag Konungen och riksdagen gemensamt stadga. Nyval på grund av förord­

stiftad lag stadga. Kamrarna äga i nande enligt 108 § gäller endast för alla frågor lika behörighet och myn­ återstoden av löpande treårsperiod. dighet; skolande riksdagen i kraft I kraft av denna grundlag skall

av denna grundlag sammankomma riksdagen sammankomma varje år varje år den 10 januari, eller, om den 10 januari, eller, om helgdag då helgdag då inträffar, dagen därefter. inträffar, dagen därefter. När nyval

hållits på grund av förordnande enligt 108 §, skall den nyvalda riksdagen sammanträda inom tre månader från förordnandet å tid som Konungen bestämmer.

Om riksdagens sessioner och om Om riksdagens sessioner och om rätt för Konungen eller visst antal rätt för Konungen eller visst antal av av vardera kammarens ledamöter att riksdagens ledamöter att vinna riksvinna riksdagens inkallande under dagens inkallande under tid, då rikstid, då riksdagssession ej pågår, stad­ dagssession ej pågår, stadgas i 2 § gas i 2 § riksdagsordningen. Om sam­ riksdagsordningen. Om sammankalmankallande av riksdagen i vissa lande av riksdagen i vissa särskilda särskilda fall gäller vad i 91, 92, 93, fall gäller vad i 91, 92, 93 och 94 §§ 94 och 108 §§ finnes därom stadgat. finnes därom stadgat.

2:o. Skulle med hänsyn till något 2:o. Skulle med hänsyn till något ärendes särskilda vikt och beskaf­ ärendes särskilda vikt och beskaffenhet prövas nödigt, att före dess fenhet prövas nödigt, att före dess avgörande folkets mening inhämtas, avgörande folkets mening inhämtas, må Konungen och riksdagen genom må Konungen och riksdagen genom samfällt stiftad lag förordna, att all- samfällt stiftad lag förordna, att all-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 9

män folkomröstning skall anställas. män folkomröstning skall anställas. I lagen bestämmes, vilken eller vilka I lagen bestämmes, vilken eller vilka frågor skola genom omröstningen frågor skola genom omröstningen besvaras, så ock tid och sätt för den­ besvaras, så ock tid och sätt för densamma. Rätt att deltaga i omröst­ samma. Rätt att deltaga i omröstningen tillkommer en var, som är ningen tillkommer en var, som är röstberättigad vid val till riksdagens röstberättigad vid val till riksdagen. andra kammare. Efter omröstningen Efter omröstningen behandlas ärenbehandlas ärendet i grundlagsenlig det i grundlagsenlig ordning. ordning.

§ 52.

Riksdagens kamrar äga att, på sätt Riksdagen utser, på sätt i riksdags­

i riksdagsordningen sägs, var för sig ordningen sägs, talman samt en försutse talman samt en förste och en te, en andre och en tredje vice talandre vice talman. man.

§ 53.

Varje riksdag skall för ärendenas Varje riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott: ett beredning tillsätta dessa utskott: ett utrikesutskott, ett konstitutionsut­ utrikesutskott, ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillnings­ skott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott, ett bankoutskott, tre lagut­ utskott, ett bankoutskott, fyra lagutskott, ett jordbruksutskott samt ett skott, ett jordbruksutskott samt ett allmänt beredningsutskott med den allmänt beredningsutskott med den sammansättning och de uppgifter, sammansättning och de uppgifter, som i riksdagsordningen bestämmas. som i riksdagsordningen bestämmas.

Å riksdag, som sammanträder ef­ Å riksdag, som sammanträder efter upplösning, varom i § 108 stad­ ter nyval, varom i 108 § stadgas, gas, skola ej flera utskott tillsättas, skola ej flera utskott tillsättas, än än som erfordras. som erfordras.

§ 54.

Ledamöterna av riksdagens i före­ Varje riksdag skall tillsätta en gående § omförmälda utrikesutskott nämnd med uppgift att med Konung­

vare ock ledamöter av en nämnd en rådpläga om ärenden, som angå med uppgift att med Konungen råd- rikets förhållande till främmande pläga om ärenden, som angå rikets makter. Rådplägning med denna utförhållande till främmande makter. rikesnämnd bör i alla utrikesärenRådplägning med denna utrikes- den av större vikt äga rum före avnämnd bör i alla utrikesärenden av görandet. Då ärende förekommer till större vikt äga rum före avgörandet. behandling, skola alla tillgängliga

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 196S

Då ärende förekommer till behand­ handlingar och upplysningar meddeling, skola alla tillgängliga handling­ las. De beslut Konungen fattar i ärenar och upplysningar meddelas. De be­ den, som varit föremål för rådplägslut Konungen fattar i ärenden, som ning med nämnden, varde delgivna varit föremål för rådplägning med dess ledamöter senast vid nästa samnämnden, varde delgivna dess leda­ manträde. möter senast vid nästa sammanträde. Ministern för----------------------------- erhålla betydelse. Nämndens ledamöter------------------ ----------därtill förbundna.

§ 55. Ej må riksdagen, kamrarna eller Ej må riksdagen eller något riksnågot riksdagens utskott i Konung­ dagens utskott i Konungens närvaro ens närvaro över något ämne rådplä- över något ämne rådpläga eller bega eller besluta. sluta.

§ 56. I vilken ordning Konungens pro­ I vilken ordning Konungens propositioner, så ock av riksdagsmän positioner, så ock av riksdagsmän ininom kamrarna väckta frågor, må till om riksdagen väckta frågor, må till avgörande företagas, därom stadgas avgörande företagas, därom stadgas i i riksdagsordningen. riksdagsordningen.

§ 65. Dessa medel må icke annorlunda Dessa medel må icke annorlunda användas, än fastställt blivit; varan­ användas, än fastställt blivit.

de statsrådets ledamöter ansvarige, om de låta avvikelse därifrån äga rum, utan att till protokollet föreställning däremot göra samt anföra vad riksdagen i denna del förordnat.

§ 69.

Då vederbörande utskotts förslag (Denna paragraf utgår.) rörande antingen statens reglerande eller bevillningens därefter lämpade hela belopp, eller vad till riksgäldskontorets utgifter och inkomster härer, eller grunderna för riksgäldskontorets styrelse och förvaltning till prövning hos riksdagen förehaves,

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 11

När, i fråga om reglementariska (Denna paragraf utgår.) föreskrifter för riksbanken eller om riksbankens inkomster och utgifter eller om ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken, kamrarna stanna i stridiga beslut, skola kamrarna därom var för sig rösta, såsom i nästföregående § sägs.

§ 71.

På enahanda sätt förfares jämväl, (Denna paragraf utgår.) där kamrarna sig icke förena om grunderna för någon bevillning, sättet för deras tillämpning, eller bevillningens fördelning till utgörande.

§ 81. Denna regeringsform------------------ — —------- riksdagars beslut. Då riksdagen hos Konungen anmält Då riksdagen hos Konungen anmält sitt beslut i grundlagsfråga, skall sitt beslut i grundlagsfråga, skall Konungen, därest beslutet innefattar Konungen, därest beslutet innefattar bifall till ett av Honom framlagt för­ bifall till ett av Honom framlagt förslag, förrän riksdagen åtskilts, låta slag, förrän riksdagen åtskilts, låta salunda beslutad grundlagsändring sålunda beslutad grundlagsändring genom allmän kungörelse utfärda; genom allmän kungörelse utfärda; och skall Konungens beslut härom och skall Konungens beslut härom meddelas riksdagen genom öppet meddelas riksdagen genom öppet

brev, som i vardera kammaren sam­

brev, som i riksdagen uppläses av tidigt uppläses av en statsrådets leen statsrådets ledamot, den Konung-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

damot, den Konungen därtill förord­ en därtill förordnat. Antager riksdanat. Antager riksdagen ett inom den­ gen ett inom densamma väckt grundsamma väckt grundlagsförslag, in- lagsförslag, inhämte Konungen hela hämte Konungen hela statsrådets statsrådets tankar i ämnet och låte, där Han till förslaget samtycker, det tankar i ämnet och låte, där Han till tillkännagiva genom kungörelse och förslaget samtycker, det tillkännagiöppet brev inom tid och på sätt nyss va genom kungörelse och öppet brev inom tid och på sätt nyss sagts. sagts. Lämnar Konungen ej Sitt samtycke, meddele Han, förrän riksdaLämnar Konungen ej Sitt samtycke, meddele Han, förrän riksdagen åt­ gen åtskilts, densamma genom skriskilts, densamma genom skrivelse de velse de orsaker, för vilka Han riksdagens beslut ej godkänner. orsaker, för vilka Han riksdagens beslut ej godkänner. Beslutanderätt, som enligt denna Beslutanderätt, som enligt denna regeringsform tillkommer Konungen regeringsform tillkommer Konungen och riksdagen, gemensamt eller var och riksdagen, gemensamt eller var för sig, eller annat statligt organ och för sig, eller annat statligt organ och ej avser frågor om stiftande, ändej avser frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av ring, förklaring eller upphävande av grundlag, må i begränsad omfattning grundlag, må i begränsad omfattning överlåtas på mellanfolklig organisaöverlåtas på mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till viltion för fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bliva ansluken riket är eller skall bliva anslutet. Beslut om sådan överlåtelse fattet. Beslut om sådan överlåtelse fattas antingen i den ordning som gäl­ tas antingen i den ordning som gäller för grundlagsändring eller ock, ler för grundlagsändring eller ock, om därmed förenad tidsutdräkt är om därmed förenad tidsutdräkt är till men för riket, samfällt av till men för riket, samfällt av Konungen och en riksdag. I sistKonungen och en riksdag. I sistnämnda fall erfordras för beslut om nämnda fall erfordras för beslut om överlåtelse, att i riksdagen minst fem överlåtelse, att i vardera kammaren sjättedelar av de röstande och minst minst fem sjättedelar av de röstande tre fjärdedelar av ledamöterna vid och minst tre fjärdedelar av ledavotering instämt i beslutet. möterna vid votering instämt i beslutet.

§ 82. Vad till ändring av grundlagarna, Vad till ändring av grundlagarna, uti föreskriven ordning, riksdagen uti föreskriven ordning, riksdagen beslutit och Konungen gillat, eller beslutit och Konungen gillat, eller Konungen föreslagit och riksdagen Konungen föreslagit och riksdagen antagit, äge, sedan öppet brev, var­ antagit, äge, sedan öppet brev, var-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 13

om i nästföregående paragraf förmä- om i nästföregående paragraf förmäles, blivit i riksdagens kamrar upp- les, blivit i riksdagen uppläst, kraft läst, kraft av grundlag. av grundlag.

§ 87.

1 :o. Riksdagen äge gemensamt 1 :o. Riksdagen äge gemensamt med Konungen makt att stifta all­ med Konungen makt att stifta allmän civil- och kriminallag ävensom män civil- och kriminallag ävensom kriminallag för krigsmakten och att kriminallag för krigsmakten och att sådan förut stiftad lag förändra och sådan förut stiftad lag förändra och upphäva. Ej må Konungen utan riks­ upphäva. Ej må Konungen utan riksdagens samtycke, och icke riksdagen dagens samtycke, och icke riksdagen utan Konungens, någon ny lag göra utan Konungens, någon ny lag göra eller gammal avskaffa. Frågor här­ eller gammal avskaffa. Frågor härom må i riksdagens kamrar kunna om må i riksdagen kunna väckas och väckas och skola, sedan vederböran­ skola, sedan vederbörande utskott de utskott däröver blivit hört, av däröver blivit hört, av riksdagen avriksdagen avgöras. Beslutar riksda­ göras. Beslutar riksdagen för sin del gen för sin del någon ny lag eller någon ny lag eller gammal lags uppgammal lags upphävande eller för­ hävande eller förändring, avlämnas ändring, avlämnas förslag därom till förslag därom till Konungen, som inKonungen, som inhämte statsrådets hämte statsrådets och lagrådets tanoch lagrådets tankar däröver, och kar däröver, och sedan Han Sitt besedan Han Sitt beslut fattat, meddele slut fattat, meddele riksdagen anriksdagen antingen Sitt samtycke till tingen Sitt samtycke till dess åstundess åstundan eller Sina skäl att det dan eller Sina skäl att det vägra. Kan vägra. Kan Konungen icke förr, än Konungen icke förr, än riksdagen riksdagen åtskiljes, fatta och med­ åtskiljes, fatta och meddela Sitt bedela Sitt beslut, vare Han oförhind­ slut, vare Han oförhindrad att före rad att före nästfoljande riksdags nästföljande riksdags öppnande elöppnande eller, därest denna öppnas ler, därest denna öppnas inom tio dainom tio dagar från den föregående gar från den föregående riksdagens riksdagens slut, senast tio dagar ef­ slut, senast tio dagar efter öppnanter öppnandet förslaget ordagrant det förslaget ordagrant bifalla och bifalla och allmän kungörelse därom allmän kungörelse därom utfärda. utfärda. Sker det ej, anses förslaget Sker det ej, anses förslaget hava förhava förfallit, och Konungen under­ fallit, och Konungen underrätte då rätte då riksdagen vid dess nästa riksdagen vid dess nästa sammansammankomst om de skäl, som komst om de skäl, som hindrat förhindrat förslagets antagande. Finner slagets antagande. Finner Konungen Konungen gott någon lagfråga för gott någon lagfråga för riksdagen riksdagen framställa, äske Han stats- framställa, äske Han statsrådets och

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

rådets och lagrådets yttrande där­ lagrådets yttrande däröver, samt över, samt meddele Sin proposition meddele Sin proposition tillika med tillika med berörda yttranden åt riks­ berörda yttranden åt riksdagen, som dagen, som med frågan vidare förfar, med frågan vidare förfar, såsom i såsom i riksdagsordningen sägs. riksdagsordningen sägs.

2:o. Riksdagen äge--------------------- —--- —-förslagets antagande.

§ 89.

Uti riksdagens kamrar må frågor I riksdagen må frågor väckas om

väckas om förändring, förklaring och förändring, förklaring och upphäupphävande av lagar och författning­ vande av lagar och författningar, som ar, som rikets allmänna hushållning rikets allmänna hushållning röra; röra; om sådana nya lagars stiftande om sådana nya lagars stiftande samt samt om grunderna för allmänna om grunderna för allmänna inrättinrättningar av alla slag. Riksda­ ningar av alla slag. Riksdagen äge gen äge dock icke makt att i dessa dock icke makt att i dessa mål annat mål annat eller mera besluta, än eller mera besluta, än föreställningar föreställningar och önskningar, att och önskningar, att hos Konungen hos Konungen anmälas, och varå anmälas, och varå Konungen, sedan Konungen, sedan statsrådet däröver statsrådet däröver blivit hört, göre blivit hört, göre det avseende Han för det avseende Han för riket nyttigt riket nyttigt finner. Vill Konungen finner. Vill Konungen åt riksdagen åt riksdagen överlämna att gemen­ överlämna att gemensamt med Hosamt med Honom något avgöra, som nom något avgöra, som rikets allrikets allmänna styrelse rörer, då männa styrelse rörer, då förfares förfares därmed, på det sätt, som därmed, på det sätt, som angående angående lagfrågor är i 87 § 1 mom. lagfrågor är i 87 § 1 mom. stadgat. stadgat.

§ 90.

Under riksdagens, dess kamrars Under riksdagens eller dess uteller utskotts överläggningar och skotts överläggningar och prövning prövning må icke uti något annat fall må icke uti något annat fall eller på eller på något annat sätt, än grund­ något annat sätt, än grundlagarna lagarna bokstavligen föreskriva, kom­ bokstavligen föreskriva, komma fråma frågor om ämbets- och tjänste­ gor om ämbets- och tjänstemäns tillmäns till- och avsättande, regerings- och avsättande, regerings- och dooch domaremakternas beslut, reso­ maremakternas beslut, resolutioner lutioner och utslag, enskilda medbor­ och utslag, enskilda medborgares gares och korporationers förhållan­ och korporationers förhållanden, elden, eller verkställigheten av någon ler verkställigheten av någon lag, förlag, författning eller inrättning. fattning eller inrättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 15

Riksdagen skall vart fjärde år, på Riksdagen skall vart tredje år, på sätt riksdagsordningen stadgar, till­ sätt riksdagsordningen stadgar, tillsätta en nämnd, som äge att döma, sätta en nämnd, som äge att döma, huruvida högsta domstolens och re­ huruvida högsta domstolens och regeringsrättens samtliga ledamöter geringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta att i deras viktiga gjort sig förtjänta att i deras viktiga kall bibehållas, eller om vissa av kall bibehållas, eller om AÖssa av dem, utan bevisligen begångna fel dem, utan bevisligen begångna fel och brott, varom föregående § hand­ och brott, varom föregående § handlar, likväl kunde anses böra från lar, likväl kunde anses böra från detta kall skiljas. Beslutar denna detta kall skiljas. Beslutar denna nämnd efter omröstning i den ord­ nämnd efter omröstning i den ordning, som i riksdagsordningen sägs, ning, som i riksdagsordningen sägs, att någon eller några av högsta dom­ att någon eller några av högsta domstolens eller regeringsrättens leda­ stolens eller regeringsrättens ledamöter skola anses vara ifrån riksda­ möter skola anses vara ifrån riksdagens förtroende uteslutna, blive han gens förtroende uteslutna, blive han eller de därefter av Konungen, hos eller de därefter av Konungen, hos vilken riksdagen skall härom göra vilken riksdagen skall härom göra anmälan, ifrån ämbetet genom nå­ anmälan, ifrån ämbetet genom nådigt avsked skilde. Dock tillägge digt avsked skilde. Dock tillägge Konungen honom eller dem vardera Konungen honom eller dem vardera en årlig pension till lönens halva be­ en årlig pension till lönens halva belopp. lopp.

§ 106.

Finner utskottet av dessa proto­ Finner utskottet av dessa protokoll, att någon statsrådets ledamot koll, att någon statsrådets ledamot uppenbarligen handlat emot rikets uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller till­ grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon överträdelse därav, el­ styrkt någon överträdelse därav, el­

ler underlåtit att göra föreställning­ ler vållat och befrämjat sådan överar emot sådan överträdelse, eller den trädelse genom uppsåtligt fördöljan­

vållat och befrämjat genom uppsåt- de av någon upplysning, då skall ligt fördöljande av någon upplys­ konstitutionsutskottet ställa en såning, eller att den föredragande un­ dan under tilltal inför riksrätten av

derlåtit att, i de fall, som 38 § av någon av riksdagens ombudsmän, denna regeringsform förutsätter, sin och gånge härmed som i 101 och

kontrasignation eller underskrift å 102 §§ om tilltal emot regeringsrätett Konungens beslut vägra, då skall ten föreskrives. Då statsrådets le-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

konstitutionsutskottet ställa en så­ damöter finnas hava, på sätt ovan dan under tilltal inför riksrätten av berört är, gjort sig till ansvar skylnågon av riksdagens ombudsmän, dige, döme dem riksrätten efter alloch gånge härmed som i 101 och män lag och den särskilda författ102 §§ om tilltal emot regeringsrät­ ning, som till bestämmande av såten föreskrives. Då statsrådets leda­ dant ansvar utav Konungen och riksmöter finnas hava, på sätt ovan be­ dagen fastställd varder. rört är, gjort sig till ansvar skyldige, döme dem riksrätten efter allmän lag och den särskilda författning, som till bestämmande av sådant ansvar utav Konungen och riksdagen fastställd varder.

§ 107.

Skulle konstitutionsutskottet an­ l:o. Skulle konstitutionsutskottet märka, att statsrådets ledamöter finna, att statsrådets ledamöter samfällt eller en eller flera av dem, samfällt eller en eller flera av dem, uti deras rådslag om allmänna mått uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit rikets sann­ och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon före­ skyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld, nit, skick­ dragande icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete lighet och drift sitt ämbete utövat, utövat, äge då utskottet att sådant äge då utskottet att sådant tillkännatillkännagiva för riksdagen, vilken, giva för riksdagen.

om den finner rikets väl det kräva, kan lios Konungen skriftligen anmäla sin önskan, att Han ville ur statsrådet och ifrån ämbetet skilja den eller dem, emot vilka anmärkning blivit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i Frågor uti detta ämne kunna väc­

riksdagens kamrar väckas och av kas av riksdagsledamot eller annat

andra riksdagens utskott än konsti­ riksdagens utskott än konstitutions­

tutionsutskottet hos kamrarna an- utskottet genom skriftlig anmälan dragas, men icke av riksdagen avgö­ till detta utskott. Under riksdagens ras förr, än sistnämnda utskott där­ överläggningar därom skola icke

över blivit hört. Under riksdagens Konungens beslut uti mål, som röra överläggningar därom skola icke enskilda personers eller korporatioKonungens beslut uti mål, som röra ners rättigheter och angelägenheter, enskilda personers eller korporatio- kunna ens nämnas, ännu mindre

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 17

ners rättigheter och angelägenheter, någon riksdagens prövning underkunna ens nämnas, ännu mindre ställas. någon riksdagens prövning underställas.

Allt vad riksdagen efter gransk­

ning godkänt eller lämnat oanmärkt,

bör anses hava vunnit decharge i avseende på det granskade, och ingen

ny, till ansvarighet förbindande,

granskning av ny riksdag i samma mål vara tillåten; dock bör, oaktat den av riksdagens utskott eller revisorer förrättade generella översikt av statsmedlens utdelning, det åligga vederbörande ämbetsmän att verkställa den speciella revision, som dem i kraft av deras ämb et sbefattning tillkommer. 2:o. Riksdagen äger avgiva förklaring, att ledamot av statsrådet icke åtnjuter riksdagens förtroende (misstroendeförklaring). För sådan förklaring fordras att mer än hälften av riksdagens ledamöter vid om­

röstning förena sig därom.

Yrkande om misstroendeförklaring upptages till prövning endast om det väckes av minst eu tiondel

av riksdagens ledamöter.

Yrkande om misstroendeförklaring må icke upptagas till prövning under tiden från det ordinarie val ägt rum eller förordnande om nyval enligt 108 § meddelats till dess den genom valet utsedda riksdagen sam­

manträder.

108.

Konungen må upplösa riksdagen, Konungen förordnar om nytt val därest Han, såsom i riksdagsordning­ i hela riket till riksdagen (nyval), om en sägs, förordnar om nya val till statsministern begär det. Efter nybåda kamrarna, eller den ena av val må förordnande om sådant val dem. Varder riksdagen upplöst, skall ej ånyo meddelas förrän fem måna- 2 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

18 Kungl. Maj:is proposition nr 27 år 1968

den sammanträda å den tid inom tre der förflutit från den nyvalda riksmånader från upplösningen, som dagens första sammanträde. Konungen bestämmer, samt må ej Har förordnande om nyval meddevidare av Konungen upplösas förr än lats, må riksdagssession avbrytas. efter fyra månader från det senare Beslut därom meddelas av Konungsammanträdets början. en på statsministerns begäran.

§ ilo.

Ej må talan mot riksdagsman väc­ Ej må talan mot riksdagsman väckas eller friheten honom berövas för kas eller friheten honom berövas för hans gärningar eller yttranden i den­ hans gärningar eller yttranden i denna egenskap, utan att den kammare, na egenskap, utan att riksdagen såtill vilken han hörer, sådant tillåtit dant tillåtit genom uttryckligt beslut, genom uttryckligt beslut, däruti däruti minst fem sjättedelar av de minst fem sjättedelar av de röstande röstande instämt. Ej heller skall nåinstämt. Ej heller skall någon riks­ gon riksdagsman kunna förvisas från dagsman kunna förvisas från den ort, den ort, där riksdag hålles. Skulle där riksdag hålles. Skulle någon en­ någon enskild man eller någon kår, skild man eller någon kår, militär militär eller civil, eller ock någon eller civil, eller ock någon menighet, menighet, av vad namn de vara må, av vad namn de vara må, antingen av antingen av egen drift eller med anegen drift eller med anledning av be­ ledning av befallning, våldföra riksfallning, våldföra riksdagen, dess dagen, dess utskott eller någon enkamrar eller utskott eller någon en­ skild riksdagsman, eller störa friheskild riksdagsman, eller störa frihe­ ten i deras överläggningar och beslut, ten i deras överläggningar och beslut, vare sådant, där det ej är högförvare sådant, där det ej är högför­ räderi, ansett som uppror; vad om räderi, ansett som uppror; vad om försök, förberedelse eller stämpling försök, förberedelse eller stämpling till uppror eller underlåtenhet att avtill uppror eller underlåtenhet att slöja sådant brott är stadgat äge jämavslöja sådant brott är stadgat äge väl motsvarande tillämpning. Det anjämväl motsvarande tillämpning. kommer på riksdagen att i laga ordDet ankommer på riksdagen att i ning låta beivra förbrytelser, varom laga ordning låta beivra förbrytelser, här är fråga. varom här är fråga.

Bliver riksdagsman, under tid då Bliver riksdagsman, under tid då session pågår, eller under resa till session pågår, eller under resa till eller ifrån riksdagen, när man vet eller ifrån riksdagen, när man vet honom i sådant ärende stadd vara, honom i sådant ärende stadd vara, med ord eller gärning ofredad, gälle med ord eller gärning ofredad, gälle därom vad angående våld eller för­ därom vad angående våld eller förolämpning emot Konungens ämbets- olämpning emot Konungens ämbets-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 19

män, i eller för ämbete, i allmän lag män, i eller för ämbete, i allmän lag stadgat är. Samma lag vare, om riks­ stadgat är. Samma lag vare, om riksdagens fullmäktige, revisorer eller dagens fullmäktige, revisorer eller ombudsmän, eller sekreterare eller ombudsmän, eller sekreterare eller kanslibetjänte i någon av riksdagens kanslibetjänte i riksdagen eller i nåkamrar eller i något dess utskott, i got dess utskott, i eller för utövning eller för utövning av sådan befatt­ av sådan befattning, våldföres eller ning, våldföres eller förolämpas. förolämpas.

Övergångsbestämmelser

Regeringsformen skall tillämpas i sin nya lydelse från och med den 1 januari 1971.

Meddelas beslut enligt 30 § riksdagsordningen om uppskov med det val till riksdagen som skall äga rum i september 1970 och om förlängning av de vid utgången av samma år utlöpande valperioderna, medför beslutet motsvarande uppskov med tillämpningen av regeringsformen i dess nya lydelse.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

ändringar i riksdagsordningen1

1. Svenska folket representeras av 1. Svenska folket representeras av

riksdagen, fördelad i två kamrar, riksdagen. den första och den andra, vilka i alla Riksdagen består av trehundrafrågor hava lika behörighet och myn­ femtio ledamöter. dighet.

Riksdagsmännen kunna------------ -------- rikets grundlagar. 2. Skulle med ------------------------- : stadgat.

Riksdagen skall,-------------------------- -------- tidigare dag. Riksdagens vårsession avslutas se­ Riksdagens vårsession avslutas se­

nast den 31 maj; dock att riksdagen, nast den 31 maj; dock må riksdagen,

därest behandlingen av framlagda om synnerliga skäl föreligga, efter ärenden bedömes kunna avslutas se­ hörande av den i 50 § omförmälda

nast den 15 juni, må, efter hörande talmanskonferens, besluta att sessioav den i 50 § omförmälda talmans­ nen skall pågå längst till och med konferens, besluta att sessionen skall den 15 juni. Har riksdagen enligt pågå till och med sistnämnda dag. 58 § till höstsession uppskjutit beHar riksdagen enligt 58 § till höst­ handlingen av framlagda ärenden, session uppskjutit behandlingen av skall talmannen kalla riksdagen till framlagda ärenden, skola talmännen höstsession med början å dag i oktokalla riksdagen till höstsession med ber, som prövas lämplig; och skall början å dag efter den 15 oktober, sessionen därefter pågå så länge det som prövas lämplig; och skall sessio­ finnes erforderligt. Riksdagen är avnen därefter pågå så länge det finnes slutad den 31 december; dock må erforderligt. Riksdagen är avslutad Konungen, då synnerliga skäl därtill den 31 december; dock må Konung­ äro, med motsvarande förlängning en, då synnerliga skäl därtill äro, av utlöpande valperiod, besluta att med motsvarande förlängning av ut­ uppskjuta riksdagens avslutning, villöpande valperiod, besluta att upp­ ken skall äga rum senast dagen före skjuta riksdagens avslutning, vilken nästföljande riksdags början.

1 Omtryckt 1965:816

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 21

Konungen må ■—- — — -—- — — — — — extra session.

Under samma tid må ock sextiofem Riksdagen skall även i annat fall ledamöter av första kammaren eller sammankallas, om minst etthundraetthundra ledamöter av andra kam­ femton ledamöter begära det och anmaren begära riksdagens inkallande giva särskilt skäl för sin framställtill extra session; i vilket fall sär­ ning. Kallelse skall då utfärdas seskilt skäl för framställningen skall nast till tjugonde dagen efter det beuppgivas och kallelsen utfärdas se­ gäran framställdes. nast till tjugonde dagen efter det begäran framställdes.

Om sammankallande av riksdagen Om sammankallande av riksdagen i vissa särskilda fall gäller vad i re­ i vissa särskilda fall gäller vad i regeringsformens 91, 92, 93, 94 och geringsformens 91, 92, 93 och 94 §§ 108 §§ finnes därom stadgat. finnes därom stadgat.

§ 3.

Riksdagsmännen utses till båda Riksdagens ledamöter utses genom kamrarna genom val för viss tid; val för en tid av tre år (ordinarie dock äger Konungen, innan den tid val), som räknas från början av tilländagått, att förordna om nya val året efter det då valet skett. i hela riket till båda kamrarna eller Nytt val i hela riket till riksdagen

den ena av dem. (nyval) på grund av förordnande enligt 108 § regeringsformen gäller en­

dast för tiden från och med den dag,

då den nyvalda riksdagen sammanträder första gången, till utgången av den treårsperiod för vilken ordi­

narie val senast hållits.

§ 5.

Konungen må upplösa riksdagen, Har förordnande om nyval med­

därest Han förordnar om nya val till delats enligt 108 § regeringsformen, båda kamrarna eller den ena av må riksdagssession avbrytas. Beslut dem. Varder riksdagen upplöst, skall därom meddelas av Konungen på den sammanträda å den tid inom tre statsministerns begäran. månader från upplösningen, som När nyval har hållits, skall den Konungen bestämmer, och må den nyvalda riksdagen sammanträda in­

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ej vidare av Konungen upplösas förr­ om tre månader från förordnandet än fyra månader från det senare om valet å tid som Konungen bestämsammanträdets början förflutit. mer.

Kamrarnas bildande, Val till riksdagen m. m.

a) Första kammaren. (Denna rubrik utgår.)

§ 6.

1. Första kammarens ledamöter (Denna paragraf utgår.)

skola till antalet vara etthundrafemtio eller det högre tal, som föranledes

av stadgandet i 4 mom. andra styc­

ket. De skola väljas av landstingen

och stadsfullmäktige i de städer,

som ej deltaga i landsting. Valet gäller för en tid av åtta år, räknade från januari månads början året näst ef­

ter det, under vilket valet skett.

2. För val till första kammaren är riket indelat i valkretsar. Stockholms stad och Göteborgs stad utgöra var för sig en valkrets. Annan stad, som ej deltager i landsting, tillhör samma valkrets som det landstingsområde, vari staden förut ingått. Flera landstingsområden kunna sammanföras i en valkrets; men ej må landstingsområde delas å skilda valkretsar. Indelningen i valkretsar

innehålles i vallagen.

3. För varje valkrets väljes efter folkmängden inom dess område en riksdagsman för varje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondel av

rikets folkmängd.

4. Därest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning av stadgandet i

3 mom. bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio, skola, för ernående av detta antal, de valkretsar, vilkas

folkmängd mest överskjuter de tal,

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 23

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 25

1. Valkretsarna indelas i åtta (Denna paragraf utgår.)

grupper. Denna indelning faststäl­

les i vallagen.

2. Varje år under oktober månad

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 27

För en var, som blivit till ledamot (Denna paragraf utgår.)

i första kammaren utsedd, skall, på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas i två exemplar, av vilka det ena överlämnas åt den valde och det andra insändes till det departement, till vilket

justitieärendena höra.

§ 11.

Är någon missnöjd med val till (Denna paragraf utgår.)

riksdagsman i första kammaren, må han däröver hos Konungen anföra underdåniga besvär. Han äger för sådant ändamål hos vederbörande protokollsförare äska behörigt protokollsutdrag, vilket inom högst två dagar därefter bär till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust av talan, med sina till Konungen ställda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut, inkomma till Konungens befallningshavande, som genom kungörelse, vilken i allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom vilken underdånig förklaring må över besvären till Konungens befallningshavande avlämnas. Sedan den tid tilländagått har Konungens befallningshavande att besvärshandlingarna jämte de för­

klaringar, som må hava inkommit, ofördröjligen till Konungen insända,

för att i Dess regeringsrätt skynd­

samt föredragas och avgöras.

§ 12.

Vill ledamot av första kammaren (Denna paragraf utgår.)

befattningen sig avsäga, äger han det göra vid valtillfället eller seder­

mera, under tid då session ej pågår, hos Konungens befallningshavande.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Andra kammarens ledamöter skola Ordinarie val till riksdagen förtill antalet vara tvåhundratrettio el­ rättas å tid i september som föreler det högre tal, som föranledes av skrives i vallagen. stadgandet i 15 § 3 mom. De skola Nyval på grund av förordnande enväljas för en tid av fyra år, räkna­ ligt 108 § regeringsformen förrättas de från och med januari månads så snart det kan ske.

början året näst efter det, under vil­

ket valet skett. § 14. Rikets indelning i valkretsar inne- Val till riksdagen är omedelbart

hålles i vallagen. och sker med slutna sedlar. Varje

röstande har en röst.

Rösträtt tillkommer den som är svensk medborgare och uppnått tjugu års ålder senast under kalenderåret närmast före valet. Den som på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbliva omyndig äger dock ej röst­

rätt.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd. Rösträtten skall enligt närmare bestämmelser i vallagen grundas på förhållandena vid

tiden för röstlängdens tillkomst,

även om förändring inträffar före

valet.

§ 15. 1. 1 varje valkrets väljes, efter För val till riksdagen är riket infolkmängden vid början av året näst delat i valkretsar enligt vad som före den fyraårsperiod, för vilken föreskrives i vallagen.

valen gälla, en riksdagsman för varje fullt tal, motsvarande en tvåhundra-

trettiondel av rikets folkmängd. 2. Därest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning av stadgandet i

1 mom. bör utses, icke uppgår till tvåhundratrettio, skola, för ernående av detta antal, de valkretsar, vilkas

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 29

Valrätt tillkommer en var man och 1. Mandaten i riksdagen fördelas kvinna, som är svensk undersåte och mellan partier. Med parti avses varje senast under nästföregående kalen­ politisk sammanslutning eller grupp derår uppnått tjugu års ålder. av väljare, som uppträder i val un­

Valrätt må dock ej utövas av den der särskild beteckning (partibesom på grund av domstols förklaring teckning). är eller efter uppnådd myndighets­ 2. Av mandaten äro trehundratio ålder skall förbliva omyndig. fasta valkretsmandat, vilka fördelas

Till efterrättelse vid val skall fin­ mellan partier på grundval av valnas röstlängd; och skall, på sätt i resultatet i varje valkrets. Antalet vallagen finnes närmare bestämt, fasta valkretsmandat i varje valvalrätten grundas på förhållandena krets fastställes för tre år i sänder vid tiden för röstlängdens tillkomst, på grundval av förhållandet mellan ändå att förändring före valet in­ antalet röstberättigade i valkretsen

träffar. och antalet röstberättigade i hela riket. Närmare föreskrifter härom

meddelas i vallagen.

Övriga fyrtio mandat äro utjämningsmandat, vilka först fördelas

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mellan partier på grundval av val­

resultatet i hela riket och därefter

tillföras valkretsar.

För varje mandat, som parti er­

hållit, utses i vederbörande valkrets

en riksdagsledamot enligt föreskrif­

ter som meddelas i vallagen.

3. Endast parti, som fått minst

fyra procent av rösterna i hela ri­

ket, är berättigat att deltaga i för­

delningen av mandaten. Parti, som

fått färre röster, äger dock deltaga i

fördelningen av de fasta valkrets­

mandaten i valkrets, där partiet fått

minst tolv procent av rösterna.

1. Val till riksdagsmän i andra 1. De fasta valkretsmandaten förkammaren verkställas året näst före delas inom varje valkrets proportiobörjan av de fyra år, för vilka valen nellt mellan de partier som äro begälla, å den dag, under september rättigade att deltaga i mandatfördelmånad, som i vallagen sägs. ningen i kretsen. Härvid tilldelas

2. Förordnar Konungen om nya mandaten ett efter annat det parti val, förrättas dessa ofördröjligen för som för varje gång uppvisar det den tid, som återstår av fyraårsperio­ största jämförelsetalet. Jämförelse­

den. talet erhålles, så länge parti icke till­

3. Avgår riksdagsman innan den delats något mandat, genom att partid, för vilken han blivit vald, till- tiets röstetal i valkretsen delas med ändalupit, fylles ledigheten på sätt i 1,4 och därefter genom att röstetalet vallagen sägs. Skall ledigheten fyllas för varje gång delas med det tal som genom nytt val, verkställes sådant motsvarar dubbla antalet mandat, ofördröjligen för den återstående som partiet redan erhållit i valkrettiden. sen, ökat med ett.

2. Utjämningsmandaten fördelas mellan de partier, som fått minst fyra procent av rösterna i hela riket, på sådant sätt att fördelningen av samtliga mandat i riksdagen, med undantag av de fasta valkretsmandat som tillfallit parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell mot de i fördelningen deltagan­

de partiernas röstetal i hela riket.

Vid bestämmande av det samman-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 31

lagda antal mandat i riksdagen som

parti skall ha för att bli proportio­

nellt representerat tillämpas fördel­

ningsregeln i 1 mom. på hela riket

som en valkrets. Varje parti tilldelas

så många utjämningsmandat som

behövs för att detta antal skall upp­

Har parti vid fördelningen av de

fasta valkretsmandaten erhållit flera

mandat än som motsvarar den pro­

portionella representationen för par­

tiet enligt första stycket, bortses vid

fördelningen av utjämningsmanda­

ten från partiet och de fasta val­

kretsmandat det erhållit.

3. Av de utjämningsmandat som

parti erhållit tillföres det första den

valkrets där partiet efter fördelning­

en av de fasta valkretsmandaten upp­

visar större jämförelsetal än i öv­

riga valkretsar. Återstående utjäm­

ningsmandat tillföras ett efter an­

nat den valkrets där partiet för varje

gång uppvisar störst jämförelsetal

vid fortsatt tillämpning av fördel­

ningsregeln i 1 mom. på partiets rös­

tetal i valkretsarna.

Valen till andra kammaren äro Har parti i någon valkrets erhålomedelbara och, där två eller flera lit flera mandat än antalet på parriksdagsmän skola utses, proportio­ tiets valsedlar upptagna namn, som nella. Vid dessa val tillkommer varje avse själva valet och ej endast ut­

röstande lika röst. seende av efterträdare till avgången

Närmare bestämmelser om valen ledamot, flyttas överskjutande man­

meddelas i vallagen. dat, med motsvarande tillämpning av

17 § 3 mom., till annan valkrets, där partiet deltager i fördelningen av

fasta valkretsmandat.

Kan mandat ej besättas enligt första stycket, skall mandatet vara obesatt under den tid för vilken va­

let gäller.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Till ledamöter i andra kammaren Uppkomma lika tal vid tillämpning kunna endast utses män och kvin­ av 17 eller 18 §, avgöres företrädet nor, som uppnått tjugutre års ålder genom lottning.

samt äga valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad, bestående av flera valkretsar, inom någon

av dessa.

§ 20.

För en var, som blivit utsedd till För en var, som blivit utsedd till ledamot i andra kammaren, skall, på ledamot av riksdagen, skall, på sätt sätt i vallagen närmare stadgas, full­ i vallagen närmare stadgas, fullmakt makt ofördröj ligen utfärdas i två ofördröj ligen utfärdas i två exemexemplar, av vilka det ena överläm­ plar, av vilka det ena överlämnas åt nas åt den valde och det andra in­ den valde och det andra insändes sändes till det departement, till vilket till det departement, till vilket justijustitieärendena höra. tieärendena höra.

§ 21.

Vill ledamot av andra kammaren Vill ledamot av riksdagen befattbefattningen sig avsäga, äger han det ningen sig avsäga, äger han det göra göra vid valtillfället eller sedermera, vid valtillfället eller sedermera, ununder tid då session ej pågår, hos der tid då session ej pågår, hos Konungens befallningshavande. Konungens befallningshavande.

§ 22.

Är någon missnöjd med val till Besvär över val till riksdagen anriksdagsman i andra kammaren, må föras hos Konungen enligt föreskrifhan däröver hos Konungen anföra ter i vallagen. Besvären prövas av besvär. För sådant ändamål äger regeringsrätten. klaganden hos Konungens befall­ Skall på grund av utgången av beningshavande äska behörigt proto­ svär över val till riksdagen valet gökollsutdrag, vilket inom högst tre ras om i en eller flera valkretsar, dagar därefter bär till klaganden ut­ gälla likväl de fullmakter som utfärlämnas; och skall han, vid förlust dats för riksdagens ledamöter till av talan, sist inom tio dagar efter dess nya ledamöter blivit utsedda.

valförrättningens slut med sina till Konungen ställda besvär inkomma

till Konungens befallningshavande,

som, på sått i 11 § stadgas, lämnar

vederbörande tillfälle att sig förklara.

Sedan den för förklarings avgivan-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 33

Rösträtt må ej utövas av annan Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än den som, på sätt i än den som inställer sig personligen vallagen sägs, vid valförrättning per­ vid valförrättning. I vallagen må sonligen sig inställer; dock må i nyss­ dock för särskilda fall bestämmas nämnda lag bestämmas, att valberät­ att rösträtten må utövas i annan tigad, som till följd av vistelse utom ordning.

riket eller yrkes- eller tjänsteförpliktelse är förhindrad att iakttaga sådan inställelse, må före valet avgiva valsedel, att make må avgiva valsedel genom andra maken samt att val­

berättigad, som till följd av sjukdom,

lyte, vanförhet eller hög ålder är oförmögen att iakttaga sådan inställelse, må avgiva valsedel genom an­

nan person.

§ 25.

Riksdagsmannaval förrättas med Äro i någon valkrets valsedlar till slutna sedlar. Äro valsedlar till större antal än hälften ogiltiga, skall större antal än hälften ogilla, varde valet göras om där. nytt val anställt.

§ 26.

Riksdagsmannabefattning kan en­ Till ledamot av riksdagen kan utdast av svensk medborgare utövas. ses endast den som uppnått tjugu-

Ej må såsom riksdagsman godkän­ tre års ålder och äger rösträtt vid val nas: till riksdagen.

a) den som står under förmynder-

skap;

b) den som är i konkurstillstånd; 3—Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Därest någon varder för samma tid Riksdagsmannabefattning kan envald till ledamot av bägge kamrarna dast av svensk medborgare utövas. eller till ledamot av endera för två Ej må såsom riksdagsman godkäneller flera valkretsar, må på honom nas: ankomma att bestämma i vilkendera a) den som står under förmynkammaren han vill inträda eller för derskap; vilken valkrets han vill anses till b) den som är i konkurstillstånd; riksdagsman vald. Dock åligger ho­ c) den som blivit förvunnen att hanom att hos Konungens befallnings- va vid riksdagsmannaval med penhavande i den ort, för vilken han ningar eller gåvor sökt värva röster, riksdagsmannauppdrag ej mottager, eller emot vedergällning avgivit sin därom göra skyndsam anmälan. röst, eller genom våld eller hot stört

valfriheten.

Vad i allmän eller särskild lag stadgas därom att i vissa fall den som dömes till straff skall dömas förlustig allmän befattning eller vara obehörig att inträda i sådan befattning skall även äga tillämpning å

riksdagsmannabefattning.

§ 28.

1. Medan session pågår göres hos 1. Medan session pågår göres hos Konungen av vardera kammarens Konungen av riksdagens talman antalman anmälan om de ledigheter mälan om de ledigheter inom riksdainom kammaren, vilka skola under gen, vilka skola under samma eller samma eller innan nästa riksdag före nästa riksdag fyllas, varefter

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 35

fyllas, varefter Konungen anbefaller Konungen anbefaller Dess befallDess befallningshavande föranstalta, ningshavande föranstalta, att riksatt riksdagsmän utses i de avgångnes dagsmän ntses i de avgångnes ställe. ställe.

2. Om ledighet i någondera kam­ 2. Om ledighet genom ledamots avmaren genom ledamots avgång upp­ gång uppstår under tid, då session står under tid, då session ej på­ ej pågår, åligger Konungens befallgår, åligger Konungens befallnings­ ningshavande att så förfara, som i havande att så förfara, som i 1 mom. 1 mom. är sagt. är sagt.

§ 29.

Riksdagsman må ej, medan ses­ Riksdagsman må ej, medan session pågår, sin befattning sig avsäga, sion pågår, sin befattning sig avsäga, utan att han visar sådant hinder, utan att han visar sådant hinder, som godkännes av den kammare, som godkännes av riksdagen; dock till vilken han hör er-, dock att här­ att härigenom ingen ändring sker i igenom ingen ändring sker i vad vad ovan är sagt om rätt att vid valovan är sagt om rätt att vid valtill­ tillfälle riksdagsmannauppdrag sig fälle riksdagsmannauppdrag sig av­ avsäga. säga.

§ 30.

Befinner sig------- -----------------kunna upprepas.

För beslut av riksdagen, som i För beslut av riksdagen, som i första stycket sägs, erfordras, att första stycket sägs, erfordras, att minst tre fjärdedelar av de röstande minst tre fjärdedelar av de röstande i vardera kammaren vid votering in­ vid votering instämt i beslutet. stämt i beslutet.

Förlängning av valperiod medför Förlängning av valperiod medför ej inskränkning i Konungens rätt att ej inskränkning i rätten att förord­

förordna om nya val. na om nyval enligt 108 § regeringsformen.

Riksdags början och avbrytande av Riksdags början och upplösning. riksdagssession.

§ 32.

1. Innan riksdagen —----------------- - genast verkställas.

2. Vardera kammaren tillkommer 2. Riksdagen tillkommer dock sedock sedan att pröva behörigheten dan att pröva behörigheten till rikstill riksdagsmannakallets utövande, dagsmannakallets utövande, ej mindej mindre för sådana dess medlem- re för sådana dess medlemmar, vil-

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mar, vilkas fullmakter ej blivit god­ kas fullmakter ej blivit godkända, kända, än även för dem, emot vilka än även för dem, emot vilka eljest, eljest, till följd av denna grundlag, till följ d av denna grundlag, anmärkanmärkning förekommer. Den, om ning förekommer. Den, om vars riksvars riksdagsmannarätt fråga är hos dagsmannarätt fråga är hos riksdakammare väckt, bibehåller emeller­ gen väckt, bibehåller emellertid sin tid sin befattning såsom ledamot i befattning såsom ledamot, intill dess kammaren, intill dess lian blivit där­ han blivit därtill obehörig förklarad. till obehörig förklarad.

§ 33.

1. Så snart riksdagen sammanträtt 1. Så snart riksdagen sammanträtt och berättelse om förloppet av den och berättelse om förloppet av den i nästföregående paragraf mom. 1 i nästföregående paragraf mom. 1 föreskrivna granskning blivit av föreskrivna granskning blivit av chechefen för det departement, till vilket fen för det departement, till vilket justitieärendena höra, eller den i justitieärendena höra, eller den i hans ställe förordnad är, meddelad hans ställe förordnad är, meddelad

kamrarna, var i vad dess ledamöter riksdagen, välje riksdagen bland si­

angår, välje vardera kammaren na ledamöter talman samt en förste, bland sina ledamöter talman samt en andre och en tredje vice talman. en förste och en andre vice talman. Talmännen väljas var för sig i nu

nämnd ordning. Vid valet tillämpas acklamationsförfärande, om ledamot ej begär att valet skall förrättas med slutna sedlar. Vid val av talmän och vice talmän Förrättas valet med slutna sedlar, skall den anses vald, som erhållit är den vald som erhållit mer än mer än hälften av de avgivna rös­ hälften av de avgivna rösterna. Uppterna. Närmare bestämmelser om nås icke sådan röstövervikt, förrätsådant val meddelas uti den i § 78 tas nytt val. Får ej heller då någon omförmälda riksdagsstadgan. mer än hälften av de avgivna rösterna, förrättas ett tredje val mellan de två som vid den andra omröstningen uppnått de högsta röstetalen. Vid tredje omröstningen är den vald som erhållit de flesta rösterna. Uppkomma lika röstetal i andra eller tredje omröstningen, avgöres företrädet genom lottning.

2. Innan val enligt mom. 1 ägt 2. Innan val enligt mom. 1 ägt rum, föres i vardera kammaren or- rum, föres ordet av den närvarande

Kungl. May.ts proposition nr 27 år 1968 37

det av den därstädes närvarande ledamot, som de flesta riksdagar beledamot, som de flesta riksdagar be­ vistat, och, där två eller flera ledavistat, och, där två eller flera leda­ möter i lika många riksdagar deltamöter i lika många riksdagar del­ git, den av dem, som är till levnadstagit, den av dem, som är till levnads­ åren äldst. åren äldst.

3. Där talman eller vice talman un­ 3. Där talman eller vice talman der riksdag med döden avgår eller under riksdag med döden avgår eller sin befattning frånträder, välje kam­ sin befattning frånträder, välje riksmaren så snart ske kan ny talman dagen så snart ske kan ny talman eller vice talman. eller vice talman.

4. Vid samtidigt förfall för både 4. Vid samtidigt förfall för både talmannen och vice talmännen i talmannen och vice talmännen utses någon av riksdagens kamrar utses under ordförandeskap, som i mom. under ordförandeskap, som i mom. 2 sägs, en av riksdagens övriga leda2 sägs, en av kammarens övriga leda­ möter att tjänstgöra såsom talman, möter att tjänstgöra såsom talman, till dess förfallet upphört. till dess förfallet upphört.

§ 34.

Konungen låter offentligen kun­ Konungen låter offentligen kungögöra den av Honom för riksdags öpp­ ra den av Honom för riksdags öppnande bestämda tid, som ej må ut­ nande bestämda tid, som ej må utsättas senare än å andra söckendagen sättas senare än å andra söckendaefter riksdags början. På den tid gen efter riksdags början. På den tid skola riksdagsmännen, sedan guds­ skola riksdagsmännen, sedan gudstjänst med dem hållen är, samman­ tjänst med dem hållen är, sammankomma på rikssalen, där Konungen komma på rikssalen, där Konungen eller, då Han så för gott finner, stats­ eller, då Han så för gott finner, statsministern eller annan statsrådsleda- ministern eller annan statsrådsledamot förer ordet. Vid detta tillfälle mot förer ordet. Vid detta tillfälle låter Konungen till riksdagen i två låter Konungen till riksdagen över­

exemplar, därav ett tillställes var­ lämna propositionen angående stats­

dera kammaren, överlämna proposi­ verkets tillstånd och behov, innefattionen angående statsverkets till­ tande även förslag rörande sättet att stånd och behov, innefattande även genom bevillningar fylla vad staten förslag rörande sättet att genom be- utöver de ordinarie inkomsterna ervillningar fylla vad staten utöver de fordrar, ävensom berättelse om vad ordinarie inkomsterna erfordrar, i rikets styrelse sedan nästföregåenävensom berättelse om vad i rikets de riksdags början sig tilldragit. Har styrelse sedan nästföregående riks­ Konungen enligt 2 § sammankallat dags början sig tilldragit. Har riksdagen till dag före den 10 janu-

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Konungen enligt § 2 sammankallat ari, må dock nämnda proposition riksdagen till dag före den 10 ja­ och berättelse tillställas riksdagen i nuari, må dock nämnda proposition annan ordning, dock ej senare än vid och berättelse tillställas kamrarna i det sammanträde som infaller näst annan ordning, dock ej senare än vid efter den 11 januari. det sammanträde som infaller näst efter den 11 januari.

Vid riksdag som sammanträder Vid riksdag som sammanträder efter upplösning, varom i § 5 stad­ efter nyval, varom i 108 § regegas, skall sådan berättelse, som nyss ringsformen stadgas, skall sådan besagts, ej överlämnas och skall pro­ rättelse, som nyss sagts, ej överlämposition angående statsverkets till­ nas och skall proposition angående stånd och behov framläggas blott om statsverkets tillstånd och behov framriksstaten icke blivit reglerad. läggas blott om riksstaten icke blivit

reglerad.

Då Konungen, på sätt nu är sagt, Då Konungen, på sätt nu är sagt, riksdag öppnat, framföre, vid sam­ riksdag öppnat, framföre, vid samma tillfälle, kamrarnas talmän till ma tillfälle, riksdagens talman till Konungen, i kamrarnas namn, deras Konungen, i riksdagens namn, dess undersåtliga vördnad. undersåtliga vördnad.

§ 35.

Vill Konungen, då session pågår, Förordnande om nyval enligt förordna om nya val i hela riket till 108 § regeringsformen tillkännagibåda kamrarna eller den ena av dem, ves, då session pågår, genom Öppet meddelar Konungen, sedan Han låtit brev, vilket uppläses i riksdagen av till rikssalen kalla riksdagen, den­ statsministern eller annan ledamot samma därstädes Sitt beslut härom. av statsrådet som Konungen för- Beslutet må ock, där Konungen så ordnat därtill och i annat fall geprövar lämpligt, givas riksdagen till­ nom allmän kungörelse. känna genom öppet brev, som i var­ Beslut att avbryta riksdag ssession dera kammaren samtidigt uppläses tillkännagives genom öppet brev på av en statsrådets ledamot, den sått som föreskrives i första stycket. Konungen därtill förordnat, och vare Efter tillkännagivandet skall sessioriksdagen efter uppläsandet omedel­ nen omedelbart avslutas. bart upplöst.

§ 36.

1. Å varje riksdag skola, inom sex 1. Å varje riksdag skola, inom sex dagar efter dess öppnande, tillsättas: dagar efter dess öppnande, tillsättas: ett utrikesutskott, ett konstitutions- ett utrikesutskott, ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevill- utskott, ett statsutskott, ett bevill-

Knngl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 39

ningsutskott, ett bankoutskott, tre ningsutskott, ett bankoutskott, fyra lagutskott, ett jordbruksutskott samt lagutskott, ett jordbruksutskott samt ett allmänt beredningsutskott. Dessa ett allmänt beredningsutskott. Dessa riksdagens ständiga utskott skola riksdagens ständiga utskott skola bestå: utrikesutskottet av sexton, bestå: utrikesutskottet av sjutton, konstitutionsutskottet av tjugu, konstitutionsutskottet av tjugusju, statsutskottet av trettio, bevillnings­ statsutskottet av fyrtiofem, bevillutskottet av tjugu, bankoutskottet av ningsutskottet av tjugusju, bankoutsexton, varje lagutskott av sexton, skottet av sjutton, varje lagutskott jordbruksutskottet av tjugu samt av sjutton, jordbruksutskottet av allmänna beredningsutskottet av tju- sjutton samt allmänna beredningsutgufyra ledamöter, vilka vardera kam­ skottet av sjutton ledamöter, vilka maren till halva antalet inom sig väl­ riksdagen inom sig väljer; ankomjer; ankommande på kamrarnas mande på riksdagens beslut att, när sammanstämmande beslut att, när sådant finnes vara av nöden, tillsätta sådant finnes vara av nöden, tillsätta särskilt utskott för upptagande av särskilt utskott för upptagande av frågor, som tillhöra ständigt utskotts frågor, som tillhöra ständigt utskotts behandling, så ock att, därest utskott behandling, så ock att, därest annat anmäler behov av förstärkning i leutskott än utrikesutskottet anmäler damöternas antal, sådant bevilja. behov av förstärkning i ledamöternas antal, sådant bevilja.

Finnes fråga äga nära samband 2. Finnes fråga äga nära samband med ämne, som tillhör visst ständigt med ämne, som tillhör visst ständigt utskotts behandling, må frågan kun­ utskotts behandling, må frågan kunna till nämnda utskott hänvisas, na till nämnda utskott hänvisas, änändå att den enligt föreskrifterna i då att den enligt föreskrifterna i 37 §§ 37—44 skolat handläggas av an­ —44 §§ skolat handläggas av annat nat ständigt utskott. ständigt utskott.

2. Väckes i någondera kammaren fråga, som blott rör kammaren enskilt, må inom kammaren tillsättas enskilt utskott, bestående av så många ledamöter, som kammaren aktar nödigt.

3. Vardera kammaren utser ock 3. Riksdagen utser ock inom sig inom sig suppleanter att, när ut- suppleanter att, när utskottsledamöskottsledamöter avgå eller få förfall, ter avgå eller få förfall, i deras ställe i deras ställe inträda. Antalet supp­ inträda.

leanter i utrikesutskottet skall vara åtta från vardera kammaren.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

4. Å riksdag, som sammanträder 4. Å riksdag, som sammanträder efter upplösning, varom i §5 stad­ efter nyval, varom i 108 § regegas, skola ej flera utskott tillsättas, ringsformen stadgas, skola ej flera än som erfordras. utskott tillsättas, än som erfordras.

5. Om val — ■—- — —- ■— — omförmälda riksdagsstadgan. 6. Statsrådsledamot må--------------------------hans avgång. Ej må — — —------------§ 37 mom. 2 sägs. Ej heller------------------------- § 39 mom. 2 förmäles.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkom­ 1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar, mer att granska rikets grundlagar, lagen om inskränkningar i rätten lagen om inskränkningar i rätten att att utbekomma allmänna handlingar, utbekomma allmänna handlingar, vallagen, stadgan om ersättning för vallagen, stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgöran­ riksdagsmannauppdragets fullgörande ävensom den riksdagsstadga, vil­ de ävensom den riksdagsstadga, vilken riksdagen jämlikt § 78 äger ken riksdagen jämlikt 78 § äger fastfastställa, samt att hos riksdagen ställa, samt att hos riksdagen föreföreslå de ändringar däruti, dem slå de ändringar däruti, dem utskotutskottet anser högst nödiga eller tet anser högst nödiga eller nyttiga nyttiga och möjliga att verkställa, så och möjliga att verkställa, så ock att ock att meddela utlåtande över de meddela utlåtande över de från riksfrån kamrarna till utskottet hän­ dagen till utskottet hänvisade frågor visade frågor rörande grundlagarna rörande grundlagarna samt ovan samt ovan omförmälda lagar och omförmälda lagar och stadgar. stadgar.

2. Utskottet skall------- --------------- utskotts behandling.

3. Utskottet åligger ock att äska 3. Utskottet åligger ock att äska de de i statsrådet förda protokoll; dock i statsrådet förda protokoll; dock gälle vad i 105 § regeringsformen gälle vad i 105 § regeringsformen finnes om vissa protokoll särskilt finnes om vissa protokoll särskilt föreskrivet. Om utskottets rätt och föreskrivet. Om utskottets rätt och plikt att, efter granskning av proto­ plikt att, efter granskning av pro­

kollen, hos riksdagen anmäla de tokollen eller efter anmälan av ananmärkningar, vartill denna gransk­ nat utskott eller enskild ledamot av ning funnits föranleda, eller eljest riksdagen, ställa ledamot av statsvidtaga den med anledning av gjord rådet under tilltal och att göra tillanmärkning erforderliga åtgärd, kännagivande för riksdagen angåså ock att, när av riksdagsman eder ende statsrådsledamots ämbetsförav annat utskott än konstitutions­ valtning stadgas i 106 § och 107 § utskottet fråga blivit väckt, att stats- 1 mom. regeringsformen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

4. Utskottet tillkommer jämväl att

skilja mellan riksdagen och dess tal­

man, då den senare vägrar proposi­

5. I den --------— tystnadspliktens iakttagande.

§ 39. 1. Statsutskottet, som---------------- ------- till riksstat. 2. Utskottet tillkommer ock att 2. Utskottet tillkommer ock att efefterse och granska, huruvida gjorda terse och granska, huruvida gjorda eller förordnade utbetalningar av eller förordnade utbetalningar av statsmedlen icke överstigit beloppet statsmedlen icke överstigit beloppet av de huvudtitlar, vilka av riksdag av de huvudtitlar, vilka av riksdag uti uppgjord statsreglering blivit uti uppgjord statsreglering blivit fastställda, och huruvida utbetal­ fastställda, och huruvida utbetalningarna äro grundade på behörigen ningarna äro grundade på behörigen upprättade stater, eller Konungens i upprättade stater, eller Konungens föreskriven ordning utfärdade an­ i föreskriven ordning utfärdade anordningar, samt styrkta med behöri­ ordningar, samt styrkta med behöriga kvittenser av dem, som medlen ga kvittenser av dem, som medlen emottagit. Skulle mot riksdagens be­ emottagit. Skulle mot riksdagens beslut de till någon huvudtitel anslag­ slut de till någon huvudtitel anslagna na summor befinnas dragna till and­ summor befinnas dragna till andra ra ändamål än dem, som under sam­ ändamål än dem, som under samma ma huvudtitel höra, eller något av huvudtitel höra, eller något av riksriksdagen fastställt anslag befinnas dagen fastställt anslag befinnas överöverskridet, skall utskottet hos kam­ skridet, skall utskottet hos konstiturarna göra anmälan emot den äm­ tionsutskottet göra anmälan emot betsman, som en sådan anordning den ämbetsman, som en sådan ankontrasignerat eller underskrivit, ordning kontrasignerat eller undervarefter förfares enligt 106 och skrivit, varefter förfares enligt 106 107 §§ i regeringsformen. Ej må och 107 §§ i regeringsformen. Ej må dock, emot föreskriften i 90 § rege­ dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen, utskottet i något klan- ringsformen, statsutskottet i något

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 (Föreslagen lydelse) (Nuvarande lydelse)

klander av Konungens gjorda anordder av Konungens gjorda anordningningar ingå; ej heller de för statsar ingå; ej heller de för statsutgifutgifterna redovisande tjänstemän terna redovisande tjänstemän perpersonligen för utskottet eller rikssonligen för utskottet eller riksdagen dagen till ansvar ställas, utan må, till ansvar ställas, utan må, där så där så nödigt finnes, hos Konungen nödigt finnes, hos Konungen av riksav riksdagen anmälas de anledningdagen anmälas de anledningar, som ar, som förekommit att emot någon förekommit att emot någon sådan sådan tjänsteman i laglig ordning tjänsteman i laglig ordning ansvar ansvar yrka. yrka.

40. 1. Bevillningsutskottet åligger att 1. Bevillningsutskottet åligger att bereda alla dit från riksdagen hänvibereda alla dit från kamrarna hänsade frågor, som angå föreskrifter visade frågor, som angå föreskrifter om bevillnings utgörande. Utskottet om bevillnings utgörande. Utskottet har även att, antingen i den ordning har även att, antingen i den ordning 47 § stadgar gemensamt med eller § 47 stadgar gemensamt med eller eljest efter samråd med de övriga eljest efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga statsregleutskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna inringsfrågor, förslagsvis beräkna inkomsterna av de särskilda bevillkomsterna av de särskilda bevillningarna samt, sedan statsverkets ningarna samt, sedan statsverkets behov blivit utredda och bestämda, behov blivit utredda och bestämda, föreslå sättet att genom bevillning föreslå sättet att genom bevillning åvägabringa jämvikt i statsregleringåvägabringa jämvikt i statsregleringen. Utskottet må därjämte uti bevillen. Utskottet må därjämte uti bevillningsfrågor föreslå vad det anser ningsfrågor föreslå vad det anser bilbilligt och nyttigt. ligt och nyttigt. 2. Utskottet tillkommer ock att 2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förmeddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från riksdagen slag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande, dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphävanändring, förklaring eller upphävande av lagar och författningar rörande av lagar och författningar rörande kommunala skatter samt, jämväl de kommunala skatter samt, jämväl i andra fall än i mom. 1 avses, rörani andra fall än i mom. 1 avses, rörande alkoholhaltiga varor. de alkoholhaltiga varor.

§ 41. 1. Bankoutskottet tillhör att un1. Bankoutskottet tillhör att undersöka och utreda riksbankens och dersöka och utreda riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och tillriksgäldskontorets styrelse och till-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 43

stånd samt att föreslå och i mål, för stånd samt att föreslå och i mål, för vilka utskottet fått sig sådan makt vilka utskottet fått sig sådan makt av riksdagen uppdragen, giva föreav riksdagen uppdragen, giva föreskrifter om bankens och riksgälds- skrifter om bankens och riksgäldskontorets förvaltning ävensom att kontorets förvaltning ävensom att föreslå vad till fyllandet av riks- föreslå vad till fyllandet av riksgäldsverkets behov erfordras. Ut­ gäldsverkets behov erfordras. Utskottet skall ock meddela utlåtanden skottet skall ock meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor, från riksdagen dit hänvisade fråsom avse användningen av de under gor, som avse användningen av de riksgäldskontorets förvaltning ståenunder riksgäldskontorets förvaltning de utlåningsfonder. stående utlåningsfonder. 2. Utskottet tillkommer ock att 2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva för­ meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna slag i anledning av de från riksdahänvisade frågor om stiftande, änd­ gen hänvisade frågor om stiftande, ring, förklaring eller upphävande av ändring, förklaring eller upphävanlagar och författningar rörande så­ de av lagar och författningar röranväl riksbanken som andra bankin­ de såväl riksbanken som andra rättningar samt om rikets mynt bankinrättningar samt om rikets ävensom sådana frågor om det ekomynt ävensom sådana frågor om nomiska livets eller särskilda nä­ det ekonomiska livets eller särskilda ringsgrenars organisation och för­ näringsgrenars organisation och förhållanden, vilka ej äro av beskaffen­ hållanden, vilka ej äro av beskaffenhet att böra av annat utskott behandhet att böra av annat utskott behandlas. las. 3. Utskottet skall jämväl undfå 3. Utskottet skall jämväl undfå del del av Konungens angående statsverav Konungens angående statsverkets kets tillstånd och behov avlåtna pro­ tillstånd och behov avlåtna proposiposition, vad angår riksdags- och tion, vad angår riksdags- och revirevisionskostnader ävensom kostna­ sionskostnader ävensom kostnader der för riksdagens hus och riksdaför riksdagens hus och riksdagens gens verk, och med anledning därav verk, och med anledning därav likliksom ock med avseende å övriga som ock med avseende å övriga från från kamrarna dit hänvisade frågor riksdagen dit hänvisade frågor i desi dessa ämnen avgiva utlåtanden och sa ämnen avgiva utlåtanden och förförslag. slag.

42.

1. Lagutskotten skola meddela ut­ L Lagutskotten skola meddela utlåtanden och avgiva förslag i anled­ låtanden och avgiva förslag i anledning av de, såsom icke tillhörande ning av de, såsom icke tillhörande

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 (Föreslagen lydelse) (Nuvarande lydelse)

annat utskotts behandling, från kam­ annat utskotts behandling, från riksrarna dit hänvisade frågor om stif­ dagen dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upp­ tande, ändring, förklaring eller upphävande av civil-, kriminal- och kyrhävande av civil-, kriminal- och kyrkolag, likasom ock av andra lagar kolag, likasom ock av andra lagar och författningar, som stiftas av och författningar, som stiftas av Konung och riksdag samfällt. Konung och riksdag samfällt. 2. Det tillkommer------------------------■ göra hemställan.

3. Fördelning mellan lagutskotten 3. Bestämmelser om fördelningen

av till dem hörande ärenden verk­ mellan lagutskotten av till dem hö­

rande ärenden meddelas i den i 78 § ställes på sätt riksdagen bestämmer. omförmälda riksdagsstadgan.

§ 43. Jordbruksutskottet, som skall er­ Jordbruksutskottet, som skall erhålla del av Konungens angående hålla del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov till statsverkets tillstånd och behov till riksdagen avgivna proposition i vad riksdagen avgivna proposition i vad den angår jordbruksärenden, åligden angår jordbruksärenden, åligger att granska samt, med iakttagande ger att granska samt, med iakttaganav nödiga indragningar och bespa­ de av nödiga indragningar och besparingar, utreda och uppgiva statsringar, utreda och uppgiva statsverkets behov med hänsyn till denna verkets behov med hänsyn till denna styrelsens gren ävensom att för öv­ styrelsens gren ävensom att för övrigt avgiva betänkanden och förslag rigt avgiva betänkanden och förslag i anledning av de från kamrarna till i anledning av de från riksdagen till utskottet hänvisade jordbruksärenutskottet hänvisade jordbruksärenden. den.

§ 44. Allmänna beredningsutskottet Allmänna beredningsutskottet skall meddela utlåtanden och avgiva skall meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de, såsom icke förslag i anledning av de, såsom icke tillhörande annat utskotts behandtillhörande annat utskotts behandling, från riksdagen dit hänvisade ling, från kamrarna dit hänvisade frågor av beskaffenhet att utskotts frågor av beskaffenhet att utskotts yttrande däröver erfordras. yttrande däröver erfordras.

§ 48. Omröstning inom------- ------------ — ur rösturnan. Om val, som inom utskott förrät­ Om val, som inom utskott förrättas, gäller vad i 75 § 3 mom. finnes tas, gäller vad i § 75 mom. 2 finnes därom stadgat. därom stadgat. Ledamot, som i utskotts beslut ej Ledamot, som i utskotts beslut ej instämt, är obetaget att jämte ut- instämt, är obetaget att jämte ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 45

skottets yttrande lämna kamrarna skottets yttrande lämna riksdagen del av sin skiljaktiga mening, som i del av sin skiljaktiga mening, som i sådant fall bör till utskottet skrift­ sådant fall bör till utskottet skriftliligen avgivas. Dock må utskottets be­ gen avgivas. Dock må utskottets betänkande därigenom icke uppehållas. tänkande därigenom icke uppehållas.

§ 49.

Val av ledamöter och suppleanter Varje riksdag skall inom sex dai utrikesutskottet, varom stadgas i gar efter riksdagens öppnande inom § 36, gälle ock som val av ledamöter sig välja den i 54 § regeringsformen

och suppleanter till den i § 54 rege­ omförmälda utrikesnämnd. Nämn­

ringsformen omförmälda utrikes- den skall bestå av nio ledamöter och nämnd. Ledamot av nämnden utövar nio suppleanter. Val av utrikessin befattning till dess nytt val till nämnd gäller till dess nytt sådant utrikesutskott förrättas, dock att le­ val förrättas, dock att ledamot, som

damot, som avgår ur riksdagen in­ avgår ur riksdagen innan den tid, för nan den tid, för vilken han blivit vilken han blivit vald till riksdagsvald till riksdagsman, tilländalupit, man, tilländalupit, eller som utnämeller som utnämnes till statsråd, ej nes till statsråd, ej vidare skall anses vidare skall anses tillhöra nämnden. tillhöra nämnden.

Förordnar Konungen om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem, behålle utan hinder därav nämndens ledamöter sina befattningar.

Inträffar ledighet------- — — — därvid närvara.

Konungen sammankallar ------------ — -— förordnar Konungen.

Skulle minst sex av nämndens le­ Skulle minst fyra av nämndens damöter hos ministern för utrikes ledamöter hos ministern för utrikes ärendena göra framställning om råd­ ärendena göra framställning om rådplägning i viss uppgiven fråga, var­ plägning i viss uppgiven fråga, varder nämnden sammankallad. der nämnden sammankallad.

Ledamot av------- — — stadgade tystnadsplikten.

Ärendenas behandling i kamrarna. Ärendenas behandling i riksdagen.

§ 50.

Talmännen skola tillse, att nödi: Talmannen skall tillse, att nödig skyndsamhet och största möjliga skyndsamhet och största möjliga planmässighet iakttages vid riks- planmässighet iakttages vid riksdagsarbetets bedrivande. dagsarbetets bedrivande.

Vardera kammaren skall utse fyra Riksdagen skall utse minst fyra ledamöter att jämte talmännen och ledamöter att jämte talmannen och

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

vice talmännen samt de ständiga ut- vice talmännen samt de ständiga utskottens ordförande rådpläga om vad skottens ordförande rådpläga om vad i avseende å ärendenas behandling i i avseende å ärendenas behandling utskott och kamrar må vara att iakt­ i riksdagen och dess utskott må vara taga för vinnande av nämnda syfte att iakttaga för vinnande av nämnda (talmanskonferensen). Närmare be­ syfte (talmanskonferensen). Närstämmelser om talmanskonferensen mare bestämmelser om talmanskonmeddelas uti den i § 78 omförmälda ferensen meddelas uti den i 78 § omriksdagsstadgan. förmälda riksdagsstadgan.

§ it.

Talmännen eller, i händelse av för­ Talmannen eller, i händelse av fall för dem, vice talmännen åligger, förfall för honom, vice talman åligvar för sin kammare, att utfärda ger att utfärda kallelse till rikskallelse till sammanträden, att ären­ dagens sammanträden, att ärendena dena därvid föredraga, att upptaga, därvid föredraga, att upptaga, reda reda och framställa de yttrade me­ och framställa de yttrade meningningarna, att göra propositioner för arna, att göra propositioner för bebesluts fattande och vidmakthålla sluts fattande och vidmakthålla ordordning vid sammanträdena, allt ef­ ning vid sammanträdena, allt efter ter de föreskrifter denna grundlag de föreskrifter denna grundlag inneinnehåller. Dock må den, som tal- håller. Dock må den, som talmansmansbefattningen utövar, ej deltaga befattningen utövar, ej deltaga i i överläggning och ej heller något överläggning och ej heller något anannat föreslå, än som erfordras till nat föreslå, än som erfordras till verkställighet av grundlagarna, av verkställighet av grundlagarna, av riksdagens eller kamrarnas särskilda riksdagens särskilda beslut eller i beslut eller i övrigt av de reglemen- övrigt av de reglementariska stadtariska stadganden, som för riks- ganden, som för riksdagsärendenas dagsärendenas behandling blivit an­ behandling blivit antagna. tagna.

Talman äger ej makt att, utan Talman äger ej makt att, utan kammarens samtycke, något dess riksdagens samtycke, något dess sammanträde avsluta. sammanträde avsluta.

§ 52.

Vid kammares sammanträde äger Vid riksdagens sammanträde äger varje dess ledamot rätt att, med de varje dess ledamot rätt att, med de undantag denna riksdagsordning undantag denna riksdagsordning stadgar eller kammare med stöd där­ stadgar eller riksdagen med stöd av föreskriver, till protokollet fritt därav föreskriver, till protokollet tala och utlåta sig i alla frågor, som fritt tala och utlåta sig i alla frågor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 47

under överläggning komma, och om som under överläggning komma, lagligheten av allt, som inom kam­ och om lagligheten av allt, som maren sig tilldrager. inom riksdagen sig tilldrager.

En var yttrar sig i den ordning, Talmannen bestämmer ordningen han därtill sig anmält och uppropad mellan de ledamöter som före överbliver. Dock må ledamot, på sätt läggningen i viss fråga anmält, att kammaren särskilt föreskriver, kun­ de vilja yttra sig under överlägg­

na för genmäle till annan talare er­ ningen. 1 övrigt yttrar sig var och

hålla ordet i annan ordning. en i den ordning han anmält sig och

blir uppropad. Dock må ledamot, på sätt riksdagen föreskriver, kunna för genmäle till annan talare erhålla ordet i annan ordning. Riksdagsman må, på sätt kamma­ Riksdagsman må, på sätt riksdare särskilt föreskriver, till ledamot gen föreskriver, till ledamot av statsav statsrådet framställa spörsmål i rådet framställa spörsmål i ämne ämne utom föredragningslistan. Så­ utom föredragningslistan. Sådana dana spörsmål äro antingen interpel­ spörsmål äro antingen interpellatiolationer eller enkla frågor för upp­ ner eller enkla frågor för upplyslysningars inhämtande. Kammaren ningars inhämtande. Riksdagen må må föreskriva inskränkningar i leda­ föreskriva inskränkningar i ledamots rätt att erhålla ordet i samband mots rätt att erhålla ordet i sammed framställande av interpellatio­ band med framställande av interpelner eller besvarande av enkla frågor. lationer eller besvarande av enkla

frågor, så ock begränsa den tid under vilken talare må hava ordet i samband med besvarande av enkla frågor. Genom särskilt beslut äger riksdagen även i samband med överläggningen i viss fråga på förslag av talmannen begränsa tiden för anförande i frågan. Sådant beslut fattas utan föregående överläggning.

Ej må — ntom protokollet. Ingen må tillåta sig personligen Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck eller eljest förolämpande uttryck eller eljest uppträda på ett mot god ordning uppträda på ett mot god ordning stridande sätt. Sker det, och låter stridande sätt. Sker det, och låter den felande sig icke av talmannens den felande sig icke av talmannens föreställning rätta, äger talmannen föreställning rätta, äger talmannen fråntaga honom ordet. Har sådant fråntaga honom ordet. Har sådant ägt rum, må den felande för det sam- ägt rum, må den felande för det sam-

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

manträdet icke vidare yttra sig. Väc- manträdet icke vidare yttra sig. Väckes förslag, att den ledamot, som så­ kes förslag, att den ledamot, som lunda sig förgått, därjämte må av sålunda sig förgått, därjämte må av talmannen erhålla varning eller att talmannen erhålla varning eller att saken bör till laga domstols behand­ saken bör till laga domstols behandling överlämnas, skall beslut däröver ling överlämnas, skall beslut däröver av kammaren vid nästa sammanträ­ av riksdagen vid nästa sammanträde de utan föregående överläggning fat­ utan föregående överläggning fattas. tas.

53. Ej må riksdagen eller kamrarna i Ej må riksdagen i Konungens närKonungens närvaro över något ämne varo över något ämne rådpläga eller rådpläga eller besluta; ej heller må besluta; ej heller må riksföreståndariksföreståndare övervara kamrar­ re övervara riksdagens överläggningnas överläggningar eller beslut. ar eller beslut.

Uti vardera kammaren äga stats­ Ledamot av statsrådet, som ej tillrådets ledamöter tillträde, med rät­ hör riksdagen, äger tillträde till riks­

tighet att deltaga i överläggningarna dagens sammanträden, med rättighet men ej i besluten, där de ej äro leda­ att deltaga i överläggningarna men

möter av kammaren. ej i besluten.

I mål, som personligen rörer nå­ I mål, som personligen rörer någon ledamot i kammare, må han väl gon ledamot av riksdagen, må han överläggningarna, men ej beslutet, väl överläggningarna, men ej besluövervara. tet, övervara.

§ 54. Konungens skrivelser och propo­ Konungens skrivelser och propo­

sitioner tillställas båda kamrarna sitioner till riksdagen böra alltid va­

samt böra alltid vara åtföljda av ra åtföljda av statsrådets och, då statsrådets och, då lagrådet avgivit lagrådet avgivit utlåtande, jämväl utlåtande, jämväl dess yttrande. dess yttrande. Propositioner böra —-------------— — göra låter. Propositioner, som — —------- — — allvarligt men. Övriga propositioner,----------------- ------- dess avlåtande.

§ 55. 1. Motion må av riksdagsman gö1. Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras in­ ras inom femton dagar från den dag, om femton dagar från den dag, då då propositionen angående statsverpropositionen angående statsverkets kets tillstånd och behov överlämna­

tillstånd och behov kom kammaren des till riksdagen. till handa.

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 49

Motion, som föranledes av kungl. Motion, som föranledes av kungl. proposition, vilken efter öppnandet proposition, vilken efter öppnandet till riksdagen avlämnats, må dock till riksdagen avlämnats, må dock väckas sist vid det sammanträde, väckas sist vid det sammanträde, som infaller näst efter tio dagar från som infaller näst efter tio dagar från det propositionen kom kammaren till det propositionen anmäldes i rikshanda. I sistnämnda fall äge likväl dagen av talmannen. I sistnämnda kammare, därest den med hänsyn fall äge likväl riksdagen, därest den till infallande helg eller ärendets syn­ med hänsyn till infallande helg eller nerliga omfattning finner sådant nö­ ärendets synnerliga omfattning findigt, medgiva utsträckning av mo­ ner sådant nödigt, medgiva utsträcktionstiden, dock längst till det sam­ ning av motionstiden, dock längst till manträde, som infaller näst efter det sammanträde, som infaller näst femton dagar från det propositionen efter femton dagar från det proposi­

kom kammaren till handa. Fråga om tionen anmäldes. Fråga om sådan

sådan utsträckning må ej väckas se­ utsträckning må ej väckas senare än nare än vid andra sammanträdet ef­ vid andra sammanträdet efter det, ter det, då propositionen kom kam­ då propositionen anmäldes.

maren till handa. Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om motion, som föranledes av framställning från något riksdagens verk.

Har behandlingen av proposition Har behandlingen av sådan proeller framställning från något riks­ position eller framställning från dagens verk uppskjutits till höstses­ något riksdagens verk, som anmälts sion, må motion, som föranledes av i riksdagen efter den 10 maj, upppropositionen eller framställningen, skjutits till höstsession, må motion, väckas sist dagen efter höstsessio­ som föranledes av propositionen nens början. eller framställningen, väckas sist

dagen efter höstsessionens början.

Vad i andra stycket stadyas skall äya motsvarande tillämpniny i fråga om motion, som föranledes av framställning från något riksdagens verk. I sådant fall skall tiden för motions väckande räknas från den dag, då anmälan om framställningens ingivande, på sätt riksdagen föreskriver, delgives kammaren. I frågor, som röra någondera kam­ I frågor, som omedelbart föranlemaren enskilt, samt i frågor, som av das av något av riksdagen redan fat-

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 27

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 ar 19b8

redan inom någondera kammaren tat beslut eller av annan under riksfattat beslut eller annan under riks- dagen inträffad händelse, må motion dagen inträffad händelse omedelbar- framställas, så länge session pågår, ligen föranledas, må motion framställas, så länge session pågår. Motion bör — --------------------- beskaffenhet sammanföras.

2. Konungens propositioner, så 2. Proposition eller motion kan ock motioner i ämnen, som tillhöra icke upptagas till avgörande i riksständigt utskotts behandling, kunna dagen, innan utskott avgivit yttrande icke till avgörande i kammare före­ däröver. tagas, innan utskott däröver avgivit yttrande. Frågor, som röra någondera kammaren enskilt, må genast avgöras.

56. Prövar Konungen lämpligt att i Prövar Konungen lämpligt att i fråga, som angår rikets förhållande fråga, som angår rikets förhållande till främmande makt, eller i annat till främmande makt, eller i annat ärende av större allmänt intresse ärende av större allmänt intresse meddelande muntligen göres till riks­ meddelande muntligen göres till riksdagen, tillkommer det statsrådsleda- dagen, tillkommer det statsrådsledamot, som Konungen därtill förord­ mot, som Konungen därtill förordnar, att i vardera kammaren lämna nar, att i riksdagen lämna meddelanmeddelandet. Ej vare ledamot av det. Ej vare ledamot av riksdagen kammaren förmenat att yttra sig förmenat att yttra sig över vad såöver vad sålunda meddelats. lunda meddelats. Konungen äger bestämma att i fall, Konungen äger bestämma att i fall,

som här avses, kamrarnas samman­ som här avses, riksdagens samman­

träden skola hållas inom lyckta dör­ träde skall hållas inom lyckta dörrar. rar.

57.

Därest av riksdagsman eller av an­ Yrkande om misstroendeförklaring nat utskott än konstitutionsutskot­ enligt 107 § 2 mom. regeringsfortet, fråga hos kamrarna väckes, att men skall framställas vid sammanstatsrådet eller någon dess ledamot träde med riksdagen. Sådant ärende eller föredragande sitt ämbete på må ej hänvisas till utskott. Ärendet obehörigt sätt utövat, böra därvid skall ligga på bordet till det andra endast följande ordalag nyttjas: »det sammanträdet efter det, då yrkandet är anledning till anmärkning mot framställdes, och avgöras senast vid statsrådet, eller den eller den leda- det därpå följande sammanträdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 51

moten eller föredraganden, varom Yrkande om misstroendeförklaremiss begäres till konstitutionsut­ ring skall avlämnas skriftligen till skottet, inför vilket anledningen skall protokollet så snart det framställts. uppgivas». Sådan remiss skall då ge­ Omröstning om misstroendeförnast ovägerligen verkställas. Vid klaring avser endast själva yrkankammarens överläggning om sådan det. Föreligga samtidigt två eller flefråga gälle i avseende på Konungens ra yrkanden om misstroendeförklabeslut uti mål, som röra enskilda ring mot samma ledamot av statsråpersoners eller korporationers rättig­ det, skall endast en omröstning äga heter och angelägenheter, vad uti rum.

107 § regeringsformen stadgat är.

§ 58.

När proposition eller motion första När proposition eller motion första gången i kammare förekommer, skall gången i riksdagen förekommer, skall den, så framt ej kammaren densam­ den, så framt den ej genast till utma genast till utskott förvisar, ligga skott förvisas, ligga på bordet till på bordet till nästa sammanträde, då nästa sammanträde, då sådan hänsådan hänvisning bör ske, därest frå­ visning bör ske, därest frågan ej gan ej nedlägges eller, om den rörer nedlägges. Varje ledamot äger i måkammaren enskilt, eljest bliver av­ let avgiva yttrande, vilket jämväl till gjord. Varje ledamot äger i målet av­ utskottet överlämnas; men ej må giva yttrande, vilket jämväl till ut­ därav remissen till utskottet uppeskottet överlämnas; men ej må där­ hållas. av remissen till utskottet uppehållas.

År inom kammare väckt fråga om Är inom riksdagen väckt fråga om sådan utsträckning av motionstid, sådan utsträckning av motionstid, som i 55 § 1 mom. andra stycket som i 55 § 1 mom. andra stycket sägs, eller uppstår fråga till vilket sägs, eller uppstår fråga till vilket utskott ett mål bör hänvisas, skall utskott ett mål bör hänvisas, skall sådan fråga blott för det samman­ sådan fråga blott för det sammanträde, då den väckt blivit, kunna träde, då den väckt blivit, kunna lägläggas på bordet, men vid det näst- gas på bordet, men vid det nästfölföljande ovillkorligen avgöras. jande ovillkorligen avgöras.

Kamrarna må genom samman­ Riksdagen må till annan session

stämmande beslut till annan session eller till nästföljande riksdag uppeller till nästfoljande riksdag upp­ skjuta behandlingen av proposition, skjuta behandlingen av proposition, framställning från något riksdagens framställning från något riksdagens verk eller motion, som ej berör riksverk eller motion, som ej berör riks- staten. Ytterligare uppskov må bestaten. Ytterligare uppskov må be­ slutas; dock att ärendet skall avgöslutas; dock att ärendet skall avgö- ras senast under nästföljande riks-

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ras senast under nästföljande riks­ dag. Uppskov till nästföljande riks­

dag. Ej må ärendes behandling upp­ dag må ej beslutas under år då ordiskjutas till nästföljande riksdag, om narie val till riksdagen förrättas. nya val i hela riket till andra kam­ Meddelas förordnande om nyval enmaren dessförinnan förrättas. För­ ligt 108 § regeringsformen, vare beordnar Konungen om nya val till slut om uppskov förfallet. båda kamrarna eller den ena av dem,

vare beslut om uppskov förfallet.

Uppskov må beslutas på fram­ Uppskov må beslutas på framställning av vederbörande utskott, ställning av vederbörande utskott, som har att i frågan inhämta yttran­ som har att i frågan inhämta yttrande från talmanskonferensen; kam­ de från talmanskonferensen; riksrarna likväl obetaget att vid pröv­ dagen likväl obetaget att vid prövningen av utskottets utlåtande i ningen av utskottets utlåtande i ärenärendet besluta uppskov enligt vad i det besluta uppskov enligt vad i nästföregående stycke sägs. nästföregående stycke sägs.

Kamrarna må genom samman­ Riksdagen må, efter hörande av stämmande beslut, efter hörande av talmanskonferensen, besluta att uppden i 50 § omförmälda talmanskon­ skjuten fråga skall upptagas vid

ferens, besluta att uppskjuten fråga extra session. skall upptagas vid extra session.

Av riksdagen —------- - -— ----------- -------i § 64.

59.

Betänkande, som av ständigt eller Efter den första föredragningen i dess ställe särskilt tillsatt utskott i riksdagen av betänkande, som av

avgivits, skall i bägge kamrarna för utskott avgivits, skall betänkandet

ärendets avgörande, så vitt ske kan, vila på bordet. Vid nästa föredrag­

samtidigt föredragas. Efter betän­ ning, evad överläggning då äger rum

kandets första föredragning skall eller ej, skall det, så framt ej riks­

detsamma vila på bordet. Vid nästa dagen på vederbörande utskotts föredragning, evad överläggning då framställning annorlunda beslutar, äger rum eller ej, skall det, så framt åter göras vilande. Men då saken ej kammaren på vederbörande ut­ tredje gången förekommer, skall den skotts framställning annorlunda be­ till avgörande företagas. slutar, åter göras vilande. Men då saken tredje gången förekommer, skall den till avgörande företagas.

Utskotts förberedande hemställan­ Utskotts förberedande hemställanden och förfrågningar må genast den och förfrågningar må genast avavgöras, därest icke någon kamma­ göras, därest icke någon riksdagens rens ledamot bordläggning begär. ledamot bordläggning begär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 53

1. Ej må något mål, däri överlägg­ 1. Ej må något mål, däri överläggning ägt rum, till slutligt avgörande ning ägt rum, till slutligt avgörande företagas, förrän kammaren på tal­ företagas, förrän riksdagen på talmannens hemställan förklarat över­ mannens hemställan förklarat överläggningen slutad. läggningen slutad.

2. Därefter bör,------- ------------------------- -------mom. stadgas. Kan fråga------------ ------- är föreskriven. Proposition skall -— — — —• -— överläggning uppriva.

Då voteras skall, bör voteringspro­ Då voteras skall, bör voteringsproposition jämte tydlig kontraproposi­ position jämte tydlig kontraproposition genast författas, justeras och tion genast författas, justeras och uppläsas, samt omröstningen strax uppläsas, samt omröstningen strax därefter verkställas; men ej må pro­ därefter verkställas; men ej må proposition göras, om votering skall äga position göras, om votering skall äga rum, ej heller någon omröstning där­ rum, ej heller någon omröstning därom tillåtas. Omröstningen skall ske om tillåtas. Omröstningen skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna öppet. Befinnas de avgivna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en lika delade, nedlägge talmannen i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel därtill avsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika till stor­ och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärk­ lek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hop­ ta samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstning­ rullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en ens utgång genom den sedel, som en av kammarens ledamöter på anmo­ av riksdagens ledamöter på anmodan dan av talmannen upptager ur röst­ av talmannen upptager ur röstururnan. nan.

3. Fråga, varom------------- ■—- — — genast förstöras.

§ 61.

Talman må ej vägra proposition, Talmannen må ej vägra proposiutom när han finner väckt fråga stri­ tion, utom när han finner väckt fråda mot grundlags lydelse; och bör ga strida mot grundlags lydelse; han då alltid anföra skälen till sin och bör han då alltid anföra skälen vägran. Därest kammaren ändock till sin vägran. Därest riksdagen änyrkar proposition, skall talman äga dock yrkar proposition, skall talatt förklara överläggningen vilande, mannen äga förklara överläggningen och målet förvisas då till konstitu­ vilande, och målet förvisas då till tionsutskottet, som det åligger att konstitutionsutskottet, som det åligofördröj ligen inkomma med motive­ ger att ofördröj ligen inkomma med rat och bestämt utlåtande över frå­ motiverat och bestämt utlåtande över gans stridighet eller enlighet med frågans stridighet eller enlighet med

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

grundlagen. Å vad utskottet förkla­ grundlagen. Å vad utskottet förklarat icke vara mot grundlag stridande rat icke vara mot grundlag stridankan proposition sedermera ej vägras. de kan proposition sedermera ej väg­

ras.

§ 62.

Kammares beslut i fråga, som icke Om riksdagens beslut i fråga, som rörer kammaren enskilt, skall med- varit av utskott handlagd, skall utkammaren genom utdrag av proto­ skottet underrättas genom utdrag av kollet delgivas. Har målet varit av protokollet.

ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott handlagt, skall ock detta om beslutet på enahanda sätt underrättas. Därest ledamot, som i kammarens beslut ej instämt, vill sin särskilda mening hos medkammaren anmäla, skall sådant vara honom obetaget; börande han i slikt fall sin skiljaktiga mening skriftligen till protokollet avlämna, varefter den genom protokollsutdrag medkammaren delgives; men ej må härav i något fall beslutets expedierande

uppehållas.

§ 63.

När fråga, varöver utskott sig ut­ När fråga, varöver utskott sig utlåtit, till avgörande förekommer, låtit, till avgörande förekommer, äger kammaren att antingen genast, äger riksdagen genast, med bifall till med bifall till utlåtandet eller utan utlåtandet eller utan avseende å vad avseende å vad utskottet föreslagit, utskottet föreslagit, fatta sitt beslut. fatta sitt beslut, eller, om ämnet an­ Om ledamot av riksdagen yrkar det ses fordra ytterligare utredning, må­ och minst en tredjedel av de röstanlet till utskottet återförvisa. de förena sig om yrkandet, skall frå­

gan dock återförvisas till utskottet för ytterligare utredning. Återförvisning må ej ske mer än en gång i

samma fråga.

Stanna kamrarna över någon fråga, däri ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott sig yttrat, uti huvudsakligen eller till vissa delar olika beslut, då skall utskottet söka att de olika meningarna, såvida möj-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 55

Förslag till stiftande, ändring, för­ Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grund­ klaring eller upphävande av grundlag kan förkastas å den riksdag, vid lag kan förkastas å den riksdag, vid vilken förslaget väckes, men ej slut­ vilken förslaget väckes, men ej slutligen antagas eller bifallas i vid­ ligen antagas eller bifallas i vidsträcktare mån, än såsom ett förslag, sträcktare mån än såsom ett förslag, vilket skall vila för att efter därpå vilket skall vila för att efter därpå

förrättade nya val i hela riket till förrättat val i hela riket till riksdaandra kammaren av den riksdag, gen ånyo prövas av den riksdag, som som först sammanträder, ånyo prö­ utsetts genom valet, vid dess första

vas. Varder förslaget därvid av session. Varder förslaget därvid anbägge kamrarna antaget, bliver det taget, bliver det riksdagens beslut; riksdagens beslut; ägande kamrar­ ägande riksdagen ej rätt att uti vilanna ej rätt att uti vilande förslag de förslag ändring göra. Ej må beslut ändring göra. Ej må beslut över över vilande förslag till annan riksvilande förslag till annan riksdag, dag, än nu är nämnt, uppskjutas, än nu är nämnt, uppskjutas utan att utan att Konungen och riksdagen Konungen och bägge kamrarna där­ därom äro ense. om äro ense.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

§ 66.

Då val till Konung eller tronföljare (Denna paragraf utgår.) skall förrättas, tillsättes en nämnd,

bestående av sextiofyra personer, av vilka vardera kammaren inom sig utser trettiotvå, med uppdrag att, vid förefallande skiljaktighet mellan kamrarna, bestämma valet. Dagen

efter, sedan nämnden är utsedd,

skrida kamrarna till val av Konung eller tronföljare. Förenas kamrarna om en och samma person, är han att såsom utkorad anse. I annat fall avgör nämnden. Dock må ej hos densamma komma under omröstning andra än de, som i vardera kammaren erhållit flesta rösterna, ägande ingendera kammaren att flera än en kandidat framställa. Nämndens ledamöter, vilka ej i och för denna befattning må uteslutas från deras riksdagsmannarätt i kamrarna, sammanträda dagen efter den, då valet i

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Skall riksföreståndare tillsättas, (Denna paragraf utgår.) gånge härmed som för val till Konung eller tronföljare är i nästföregående § stadgat.

§ 68.

Riksdagens ombudsmän------------- •—• •—• därefter försiggått.

Val av ombudsmän verkställes ge- Vid val av ombudsman äger 33 § nom fyrtioåtta för tillfället nämnda 1 mom. motsvarande tillämpning. valmän, av vilka vardera kammaren inom sig utser tjugufyra. Dessa valmän skola sammanträda till valförrättningen senast å femtonde dagen efter den, då de blivit utsedda. Vid valet gälle enahanda bestämmelser som för val av kamrarnas talmän.

Valmännen böra vid samma tillRiksdagen bör vid samma tillfälle, fälle, då ombudsman utses, och på då ombudsman utses, och på enaenahanda sätt välja en ställföreträhanda sätt välja en ställföreträdare dare för honom. Ställföreträdare utför honom. Ställföreträdare utses ses lör tiden till dess nytt val av veför tiden till dess nytt val av vederderbörande ombudsman äger rum. börande ombudsman äger rum. I händelse — ------- i riksgäldskontoret.

§ 69. Riksdagen skall vart fjärde år tillRiksdagen skall vart tredje år sätta en nämnd av fyrtioåtta persoinom sig utse en nämnd av fyrtio­

ner, därav vardera kammaren inom

åtta personer, vilken nämnd, i den

sig utser tjugufyra, och vilken

ordning 103 och 104 §§ regeringsfornämnd, i den ordning 103 och 104 §§ men stadga, äger att döma, huruvida regeringsformen stadga, äger att döhögsta domstolens och regeringsrät-

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ma, huruvida högsta domstolens och tens samtliga ledamöter gjort sig förregeringsrättens samtliga ledamöter tjänta att i deras viktiga kall bibegjort sig förtjänta att i deras viktiga hållas, eller om vissa av dem, utan kall bibehållas, eller om vissa av bevisligen begångna fel och brott, dem, utan bevisligen begångna fel varom regeringsformens 102 § handoch brott, varom regeringsformens lar, likväl kunna anses böra från det102 § handlar, likväl kunna anses bö­ ta kall skiljas. Denna nämnd träder ra från detta kall skiljas. Denna samma dag den blivit vald tillsamnämnd träder samma dag den blivit mans. vald tillsammans. Nämndens samtliga------------------------ vidare föreskrives. I enahanda —- — ---------------- regeringsrättens ledamöter.

§ 70. 1. De sex ------- honom återstått. 2. Riksdagen skall jämväl välja 2. Riksdagen skall jämväl välja fullmäktige att, jämlikt särskilt reg­ fullmäktige att, jämlikt särskilt reglemente, förvalta riksgäldskontorets lemente, förvalta riksgäldskontorets medel och tillhörigheter. Dessa full­ medel och tillhörigheter. Dessa fullmäktige skola vara sju och väljas för mäktige skola vara sj u och välj as för tiden från valet, till dess sådant val tiden från valet, till dess sådant val under tredje året därefter försiggått. under tredje året därefter försig­

Ordförande bland fullmäktige väljes gått. Riksdagen utser en av full­

särskilt. Av de övriga sex skola två mäktige till ordförande. Av de övriga årligen avgå. Har fullmäktig före sex skola två årligen avgå. Har fullutgången av den bestämda tjänstgö­ mäktig före utgången av den beringstiden avgått, eller har ansvars­ stämda tjänstgöringstiden avgått, elfrihet honom vägrats, anställes val ler har ansvarsfrihet honom vägrats, för den tid, som för honom återstått. anställes val för den tid, som för hoDå val av ordförande äger rum, ut­ nom återstått. Då val av ordförande ses denne före övriga fullmäktige. äger rum, utses denne före övriga fullmäktige.

3. Val av fullmäktige i riksbanken 3. Vid val av fullmäktige i riksoch riksgäldskontoret verkställas ge­ banken eller riksgäldskontoret utses nom fyrtioåtta valmän, av vilka var­ varje fullmäktig för sig. Vid valet dera kammaren inom sig utser tju- tillämpas acklamations förf arande, gufyra. Valen ske med slutna sedlar. om ledamot ej begär att valet skall

Val för längre tjänstgöringstid verk­ förrättas med slutna sedlar. Val för längre tjänstgöringstid ställes före val för kortare. Avgående verkställes före val för kortare. Avfullmäktig kan återväljas. gående fullmäktig kan återväljas. 4. Fullmäktige välj e — ---------------utfalla lika. 5. På samma —---------- — -— till tjänstgöring.

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968 59

Riksdagens lönedelegation består Riksdagens lönedelegation består av sexton ledamöter, av vilka varde­ av sjutton ledamöter, vilka riksda­

ra kammaren inom sig utser hälften. gen utser inom sig.De väljas för tiden

De väljas för tiden från valet, till från valet, till dess sådant val under dess sådant val under fjärde året tredje året därefter försiggått, dock därefter försiggått, dock att ledamot att ledamot som dessförinnan avgått som dessförinnan avgått ur riksda­ ur riksdagen ej vidare skall anses gen ej vidare skall anses tillhöra de­ tillhöra delegationen. Har ledamot legationen. Har ledamot före den tid, före den tid, för vilken han valts, avlör vilken han valts, avgått ur dele­ gått ur delegationen, anställes val gationen, anställes val för den tid för den tid som för honom återstått. som för honom återstått. Vardera kammaren utser ock inom Riksdagen utser ock inom sig sig suppleanter att när ledamöter få suppleanter att när ledamöter få förlörfall i deras ställe inträda. Supp­ fall i deras ställe inträda. Suppleanleanter utses för samma tid som le­ ter utses för samma tid som ledamödamöter. ter. Vad i 45 § 2 mom. och 75 § 2 mom. Vad i 45 § 2 mom. och 75 § 3 mom. är stadgat med avseende å utskott är stadgat med avseende å utskott skall äga motsvarande tillämpning skall äga motsvarande tillämpning beträffande delegationen. Omröst­ beträffande delegationen. Omröstning inom delegationen skall ske öp­ ning inom delegationen skall ske öppet. Den som förer ordet i delegatio­ pet. Den som förer ordet i delegationen äger avgörande röst, därest, vid nen äger avgörande röst, därest, vid omröstning, rösterna i något fall äro omröstning, rösterna i något fall äro lika. Ledamot som ej instämt i delelika. Ledamot som ej instämt i delegationens beslut är obetaget att låta gationens beslut är obetaget att låta sin skiljaktiga mening antecknas. sin skiljaktiga mening antecknas. Innan förhandlingsöverenskommels !----------- tystnadspliktens iakttagande.

§ 72. Riksdagen förordnar årligen inom Riksdagen utser årligen inom sex sex dagar efter dess öppnande revidagar efter dess öppnande tolv revi­

sorer till ett antal av tolv, vilka till

sorer att enligt regeringsformen och

halva antalet av vardera kammaren

särskild instruktion granska statsutses, att enligt regeringsformen och verkets, riksbankens och riksgäldssärskild instruktion granska statskontorets tillstånd, styrelse och förverkets, riksbankens och riksgälds- valtning. Revisor utövar sin befattkontorets tillstånd, styrelse och för­ ning till dess nytt val av revisorer valtning. Revisor utövar sin befatt- förrättas.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

För varje — — — — — — — — — blivit valda. Revisorerna välja--------------------------------------- äro lika. De anmärkningar,--------------------- — vidare behandling.

§

Riksdagens krigsdelegation består Riksdagens krigsdelegation består av femtio ledamöter, av vilka var­ av femtio ledamöter, vilka riksdagen

dera kammaren inom sig väljer hälf­ väljer inom sig. ten.

För varje---------------------------------- — blivit valda. Val av krigsdelegation skall äga Val av krigsdelegation skall äga rum å varje riksdag inom sex dagar rum å varje riksdag inom sex dagar efter dess öppnande. Valet gäller till efter dess öppnande. Valet gäller till dess nytt val av krigsdelegation för­ dess nytt val av krigsdelegation förrättas, dock att den som dessförin­ rättas, dock att den som dessförinnan avgått ur riksdagen ej vidare nan avgått ur riksdagen ej vidare skall anses tillhöra delegationen. skall anses tillhöra delegationen.

Förordnar Konungen om nya val till båda kamrarna eller den ena av dem, behålle utan hinder därav delegationens ledamöter och suppleanter sina befattningar.

§ 74. (Denna paragraf utgår.)

Riksdagens valmän och nämnder, med undantag av utrikesnämnden, utse själva inom sig ordförande.

§ 1 75.

1. För beredning av val som ankomma på riksdagen skall finnas en valberedning. Om valberedningen och dess uppgifter meddelas bestämmelser i den i 78 § omförmälda riksdagsstadgan.

2. Framlägges vid val, som skall 1. Företes vid val, som skall av

kammare förrättas, gemensam lista förrättas av riksdagen, gemensam

upptagande namn å så många per­ lista upptagande namn å så många soner valet avser och har listan god­ personer valet avser och har listan

enhälligt godkänts av valberedningkänts av de utav kammaren utsedda ledamöterna i talmanskonferensen, en, framställe talmannen proposition

framställe talmannen proposition å å godkännande av listan och förklare

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 61

godkännande av listan och förklare därå upptagna personer valda, sådärå upptagna personer valda, såvi­ vida ej val med slutna sedlar begäda ej val med slutna sedlar begäres res av minst så många ledamöter av minst så många ledamöter som som motsvarar det tal, vilket erhålmotsvarar det tal, vilket erhålles, om les, om samtliga röstberättigade lesamtliga röstberättigade ledamöters damöters antal delas med siffran för antal delas med siffran för det antal det antal personer valet avser, ökat personer valet avser, ökat med ett. med ett. Har sådan begäran framHar sådan begäran framställts skall ställts skall val med slutna sedlar val med slutna sedlar äga rum vid äga rum vid ett följande sammanett följande sammanträde. träde.

Valet skall, där det ej avser kam­ Valet skall, där det ej avser ledamarens ledamöter i talmanskonfe­ möter i talmanskonferensen, vara rensen, vara proportionellt, om två proportionellt, om två eller flera eller flera personer skola utses. När­ personer skola utses. Närmare bemare bestämmelser om valet medde­ stämmelser om valet meddelas i den las uti den i § 78 omförmälda riks- i 78 § omförmälda riksdagsstadgan. dagsstadgan.

2. Val, som förrättas av riksdagens 3. Val, som förrättas av riksdagens utskott, nämnder och valmän, skola, utskott skola, därest begäran därom därest begäran därom framställes av framställes av någon ledamot, ske någon ledamot eller valman, ske med med slutna sedlar, och iakttages därslutna sedlar, och iakttages därvid, vid, att namnsedlarna, så framt de att namnsedlarna, så framt de skola skola bliva gällande, böra vara enkbliva gällande, böra vara enkla, hop­ la, hoprullade, omärkta och fria sårullade, omärkta och fria såväl från väl från all tvetydighet i anseende all tvetydighet i anseende till perso­ till personernas namn som från oriknernas namn som från oriktighet i tighet i anseende till deras antal. Melanseende till deras antal. Mellan per­ lan personer, som vid val undfått lika soner, som vid val undfått lika antal antal röster, skiljes genom lottning, röster, skiljes genom lottning, när när så erfordras. så erfordras.

Finnas i — ----------------- — —- -— - äga tillämpning.

§ 76.

Vid justering kan ett beslut ej Vid justering kan ett beslut ej ändras, men väl må sådana tillägg ändras, men väl må sådana tillägg göras, varigenom ingen ändring i göras, varigenom ingen ändring i bebeslutet uppkommer. Ur protokoll slutet uppkommer. Ur protokoll må må vid justeringen, med kammarens vid justeringen, med riksdagens bibifall och den talandes begivande, fall och den talandes begivande, uteuteslutas dennes uttryck och även slutas dennes uttryck och även överöverläggning, som därav följt; dock läggning, som därav följt; dock kun-

62 Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

kunna ej sådana uttryck uteslutas, na ej sådana uttryck uteslutas, på på vilka beslutet tydligen sig grun­ vilka beslutet tydligen sig grundar. dar.

§ 77.

Riksdagsman, som varit frånva­ Riksdagsman, som varit frånvarande då något beslut fattats inom rande då något beslut fattats inom den kammare han tillhörer, skall äga riksdagen, skall äga att därefter till att därefter till protokollet anmäla, protokollet anmäla, det han ej i bedet han ej i berörda beslut deltagit, rörda beslut deltagit, men icke hava men icke hava makt att tala å deras makt att tala å deras beslut, som beslut, som därvid närvarit. därvid närvarit.

§ 78.

Riksdagen fastställer de föreskrif­ Riksdagen fastställer de föreskrifter om riksdagsarbetets bedrivande, ter om riksdagsarbetets bedrivande, ordningen hos kamrarna och utskot­ ordningen hos riksdagen och utskotten samt inom riksdagen förekom­ ten samt inom riksdagen, utskotten mande val ävensom de övriga be­ och andra riksdagens organ förestämmelser som anses nödiga till kommande val ävensom de övriga iakttagande jämte grundlagarna bestämmelser som anses nödiga till (riksdagsstadga). Vardera kamma­ iakttagande jämte grundlagarna

ren äger fastställa föreskrifter i äm­ (riksdagsstadga). Ej må något i ne, som angår kammaren enskilt riksdagsstadgan införas, som mot

(ordningsstadga). Ej må något i grundlag eller annan gällande lag dessa stadgor införas, som mot strider. grundlag eller annan gällande lag strider.

§ 80.

I mål, som blivit av ständigt eller I mål, som blivit av utskott handi dess ställe särskilt tillsatt utskott lagda, skola de från riksdagen utgåhandlagda, skola de från riksdagen ende skrivelser uppsättas och expeutgående skrivelser uppsättas och dieras av kansliet hos det utskott, expedieras av kansliet hos det ut­ som ärendet berett. skott, som ärendet berett.

Uppsättandet och expedierandet Uppsättandet och expedierandet

av andra för bägge kamrarna gemen­ av andra riksdagens skrivelser be­

samma skrivelser besörjes genom ett sörjes genom riksdagens förvalt­

särskilt riksdagens kansli under in­ ningskontor. seende av två inom första och två inom andra kammaren därtill utsedda ledamöter (kanslideputerade).

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 03

Ej må expedition över något riks­ Ej må expedition över något riksdagens beslut utgå förr än den blivit dagens beslut utgå förr än den blivit inför kamrarna justerad. Från riks­ inför riksdagen justerad. Från riksdagen utgående expeditioner under­ dagen utgående expeditioner undertecknas av talmännen. tecknas av talmannen.

och övriga riksdagshandlingar skola övriga riksdagshandlingar skola på på statens bekostnad, så tidigt ske statens bekostnad, så tidigt ske kan, kan, av trycket utgivas, de senare av trycket utgivas, de senare fullfullständigt och protokollen i den ständigt och protokollen i den mån

mån kamrarna var för sig förordna. riksdagen förordnar.

Övergångsbestämmelser

1. Riksdagsordningen skall tillämpas i sin nya lydelse från och med den 1 januari 1971. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas även dessförinnan beträffande val till riksdagen som avser uteslutande tid efter utgången av år 1970.

Ordinarie val till riksdagen enligt 3 § första stycket i paragrafens nya lydelse skall äga rum första gången år 1970.

Meddelas beslut enligt 30 § om uppskov med valet till riksdagen i september 1970 och om förlängning av de vid utgången av samma år utlöpande valperioderna, medför beslutet motsvarande uppskov med tillämpningen av riksdagsordningen i dess nya lydelse.

2. Löpande valperioder för kamrarnas ledamöter upphör vid utgången av år 1970. De må ej förlängas enligt 2 § andra stycket.

3. Vad som föreskrives i 58 § tredje stycket i dess äldre lydelse om inverkan av nya val i hela riket till andra kammaren på fråga om uppskov med behandlingen av ärende avser även val till riksdagen.

4. Sådan nämnd som avses i 69 § skall tillsättas av den riksdag som sammanträder närmast efter det paragrafen i sin nya lydelse trätt i tillämpning.

5. Nytt val av ledamöter och suppleanter i riksdagens lönedelegation förrättas av den riksdag som sammanträder närmast efter det 71 § trätt i tillämpning i sin nya lydelse.

1 Denna lydelse av 80 § andra stycket har antagits som vilande den 25 maj 1966 (KU 1966:36)

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen

Härigenom förordnas i fråga om lagen den 26 november 1920 om val till riksdagen1, dels att 1, 2, 12—29, 82 och 91 §§ skall upphöra att gälla, dels att 30, 33, 35, 36, 54—57, 59, 61, 64, 68—70, 73, 74, 76, 79—81, 83—89, 92, 93, 96 och 97 §§ samt rubriken omedelbart före 76 § skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att rubrikerna omedelbart före 1 §, rubriken omedelbart före 12 § och rubriken »Om val till andra kammaren» omedelbart före 30 § skall utgå.

För valen till andra kammaren in- 1. För val till riksdagen indelas delas riket i tjuguåtta valkretsar, riket i tjuguåtta valkretsar, nämlinämligen: gen: Stockholms stad; --------------------------övriga län.

2. Antalet fasta valkretsmandat i valkretsarna fastställes av central myndighet som Konungen bestämmer (centrala valmyndigheten) före utgången av mars varje år då ordi­

narie val till riksdagen skall hållas.

Härvid tilldelas varje valkrets ett mandat för varje gång som antalet röstberättigade i valkretsen är jämnt delbart med en trehundrationdel av

antalet röstberättigade i hela riket.

De fasta valkretsmandat, som här-

1 Senaste lydelse av 1,12—14, 28, 30, 55, 55 a, 56, 57, 61, 70, 73 och 96 §§ se 1967:832, av 15,19 —21,24 och 83 §§ se 1921:316, av 17, 68, 69 och 76 §§ se 1944:84, av 18 och 80 §§ se 1962: 71, av 25 § se 1933:53, av 26 och 27 §§ se 1949:113, av 33, 35 och 91 §§ se 1963:127, av 36 § se 1946: 329, av 54 § se 1967:227, av 59 och 79 §§ se 1952:264, av 64 och 74 §§ se 1965: 608, av 81 och 87 §§ se 1940:550 samt av 93 och 97 §§ se 1964:128.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 65

efter återstå, tillföras valkretsarna i

ordning efter storleken av de över­

skott som uppkommit vid nyss­

nämnda fördelning. Mellan lika

överskottstal avgöres företrädet ge­

nom lottning.

Vid tillämpningen av första styc­

ket beräknas antalet röstberättigade

på grundval av uppgifterna i stom­

marna till mantalslängderna för året.

Vid beräkningen anses såsom röst­

berättigad varje svensk medborgare,

som uppnått tjugo års ålder senast

under närmast föregående kalender­

år och som ej på grund av dom­

stols förklaring är eller efter upp­

nådd myndighetsålder skall förbliva

omyndig.

För varje kommun skall finnas en För varje kommun skall finnas en valnämnd av fem inom kommunen valnämnd av fem inom kommunen boende personer, vilka utses för fyra boende personer, vilka utses för tre år. Ordförande i denna nämnd jäm­ år. Ordförande i denna nämnd jämte te suppleant för honom förordnas av suppleant för honom förordnas av Konungens befallningshavande före Konungens befallningshavande före utgången av året näst efter det, då utgången av året näst efter det, då allmänna val av kommunalfullmäk­ allmänna val av kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige ägde rum. tige och stadsfullmäktige ägde rum. De fyra ledamöterna jämte lika antal De fyra ledamöterna jämte lika ansuppleanter väljas under nyssnämn­ tal suppleanter väljas under nyssda år å tid, då val till befattningar nämnda år å tid, då val till befattinom kommunen eljest anställas. Ut­ ningar inom kommunen eljest anses ny valnämnd under annat år än ställas. Utses ny valnämnd under annu sagts, skall valet avse allenast nat år än nu sagts, skall valet avse den tid, som återstår av löpande fy­ allenast den tid, som återstår av löraårsperiod. Det åligger kommunal­ pande treårsperiod. Det åligger komfullmäktiges och i stad stadsfullmäk­ munalfullmäktiges och i stad stadstiges ordförande att oför dröj ligen om fullmäktiges ordförande att oförvalet underrätta valnämndens ordfö­ dröj ligen om valet underrätta valrande samt utan lösen låta tillställa nämndens ordförande samt utan lö-

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

envar av de valda ledamöterna och sen låta tillställa en var av de valda suppleanterna i valnämnden ett ut­ ledamöterna och suppleanterna i valdrag av protokollet, i vad dem rörer. nämnden ett utdrag av protokollet, i Om de personers namn och bostad, vad dem rörer. Om de personers som blivit till ordförande och supp­ namn och bostad, som blivit till ordleant för honom utsedda, låter förande och suppleant för honom Konungens befallningshavande i utsedda, låter Konungens befalllänskungörelserna årligen meddela ningshavande i länskungörelserna underrättelse. årligen meddela underrättelse.

År kommun indelad i valdistrikt,

utser valnämnden för varje valdi­

strikt tre eller flera personer att

som nämndens deputerade vara val-

förrättare i distriktet. Valnämnden

förordnar en av dem att vara ord­

förande och utser en att föra proto­

kollet över valförrättningen.

Av kommunalfullmäktige eller Var och en som är röstberättigad stadsfullmäktige lämnat uppdrag att vid val till riksdagen och ej har fyllt vara ledamot eller suppleant i val­ sextio år är skyldig att fullgöra uppnämnd må ej annan avsäga sig än drag som ledamot eller suppleant den, som uppnått sextio års ålder, i valnämnd eller deputerad för valsamt den, vilken eljest uppgiver hin­ nämnd, om han ej har giltigt hinder, som av fullmäktige godkännes. der.

36 §•

Menar någon att val av ledamot Menar någon att val av ledamot eller suppleant i valnämnd icke skett eller suppleant i valnämnd icke skett i laga ordning, eller vill någon klaga i laga ordning, eller vill någon klaga däröver att av honom gjord avsägelse däröver att av honom uppgivet hinav uppdrag, som i 35 § avses, icke der att fullgöra uppdrag, som avses

befallningshavande anföra besvär Konungens befallningshavande ansist å femtonde dagen, i förra fallet föra besvär sist å femtonde dagen, från den dag valet hölls, och i det i förra fallet från den dag valet hölls, senare fallet från den dag, då det och i det senare fallet från den dag, beslut meddelades, däri rättelse sö- då det beslut meddelades, däri rätkes; och må över Konungens befall - telse sökes; och må över Konungens ningshavandes utslag i sådant mål befallningshavandes utslag i sådant klagan ej föras. mål klagan ej föras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 G7

1. Förening med politiskt syfte, 1. Parti, som ej utgör underavdelsom icke utgör underavdelning av ning av politisk sammanslutning

sådan förening och som har minst och som har minst ettusen röstbeettusen vid val till riksdagens andra rättigade medlemmar, må, i den kammare röstberättigade medlem­ ordning och på de villkor här nedan mar, (parti) må, i den ordning och stadgas, erhålla registrering av på de villkor här nedan stadgas, er­ partibeteckning. hålla registrering av ett partinamn

eller en annan beteckning i ord för partiet eller för den meningsriktning partiet företräder (partibeteckning).

2. Ansökan om — --------------------- i riksgäldskontoret.

3. Partibeteckning må------- -— — — — ej prövats.

4. Registrerad partibeteckning 4. Registrerad partibeteckning skall avföras ur registret på ansökan skall avföras ur registret på ansökan av det parti, för vilket registreringen av det parti, för vilket registreringen skett, eller ock efter ansökan av an­ skett, eller ock efter ansökan av annat parti, där det visas att först­ nat parti, där det visas att förstnämnda parti blivit upplöst eller vid nämnda parti blivit upplöst eller vid två på varandra följande val i hela två på varandra följande val i hela riket till andra kammaren icke i nå­ riket till riksdagen icke i någon valgon valkrets anmält kandidater på krets anmält kandidater på sätt i sätt i 56 § sägs. 56 § sägs.

5. Då partibeteckning —-------------- - — allmänna tidningarna. 6. Parti, som — —--------- - — — 56 § sägs.

7. När val i hela riket till andra 7. När val i hela riket till riksdakammaren skola äga rum, skola i gen skall äga rum, skola i god tid god tid före valen från departemen­ före valet från departementet till tet till samtliga Konungens befall- samtliga Konungens befallningshaningshavande översändas utdrag ur vande översändas utdrag ur registregistret, upptagande varje partibe­ ret, upptagande varje partibeteckteckning som är registrerad på grund ning som är registrerad på grund av av ansökan, vilken gjorts, om valen ansökan, vilken gjorts, vid ordinarie

förrättas på grund av bestämmelsen val senast den 20 juli närmast före i 17 § 1 mom. riksdagsordningen, valet samt vid nyval på grund av försenast den 20 juli närmast före va­ ordnande enligt 108 § regeringsfor­

len samt, om valen förrättas på grund men senast femte dagen efter det av Konungens förordnande jämlikt förordnandet givits. Vid varje beteck17 § 2 mom. riksdagsordningen, se­ ning skall angivas det parti, för vilnast femte dagen efter det förord­ ket registreringen skett, samt parnandet givits. Vid varje beteckning tiets enligt 6 mom. anmälda ombud.

68 Kungl. Maj:ts proposition, nr 27 år 1968

Anmäles till —------------ — — i registerutdragen.

55 §.

1. Val i hela riket till andra kam­ 1. Ordinarie val till riksdagen förmaren förrättas, då valen ske på rättas tredje söndagen i september. grund av 17 § 1 mom. riksdagsord­ Nyval på grund av förordnande enningen, å tredje söndagen i septem­ ligt 108 § regeringsformen förrätber månad samt i fall som i 17 § 2 tas den sön- eller helgdag som mom. riksdagsordningen avses, å Konungen bestämmer. den sön- eller helgdag, som av Konungen bestämmes.

Om valdag,----------- —-------- postverket underrättas. 2. Annat val till andra kammaren 2. Annat val till riksdagen än i 1

än i 1 mom. sägs förrättas å sön- el­ mom. sägs förrättas å sön- eller helgler helgdag, som Konungens befall- dag, som Konungens befallningshaningshavande sist fyrtionde dagen vande sist fyrtionde dagen förut låförut låter kungöra i ortstidningar; ter kungöra i ortstidningar; och skall och skall postverket underrättas om postverket underrättas om valdagen. valdagen.

55 a

Då val i hela riket till andra kam­ Då val i hela riket till riksdagen maren skall förrättas, skall, i den skall förrättas, skall, i den mån mån icke Konungen annorledes för­ icke Konungen annorledes förordordnar, för envar som enligt röst­ nar, för envar som enligt röstlängd längd är röstberättigad vid valet är röstberättigad vid valet upprättas upprättas röstkort, utvisande den röstkort, utvisande den röstberätröstberättigades namn, yrke eller ti­ tigades namn, yrke eller titel, det tel, det valdistrikt där den röstberät­ valdistrikt där den röstberättigade tigade äger anmäla sig till röstning, äger anmäla sig till röstning, dagen dagen för valet samt den Konungens för valet samt den Konungens bebefallningshavande, som skall verk­ fallningshavande, som skall verkställa röstsammanräkning för den ställa röstsammanräkning för den valkrets den röstberättigade tillhör. valkrets den röstberättigade tillhör. Röstkort upprättas för den som är Röstkort upprättas för den som är upptagen i allmän röstlängd av val­ upptagen i allmän röstlängd av nämnden och för den som är upp­ valnämnden och för den som är tagen i särskild röstlängd av upptagen i särskild röstlängd av Konungens befallningshavande. Konungens befallningshavande. Röst­

kort må upprättas gemensamt för

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 69

riksdagsmannaval och kommunal­

val. Är väljaren icke röstberättigad

vid samtliga val, skall förhållandet

tydligt angivas å kortet.

Röstkorten skola —---------------- de röstberättigade.

Då annat val till andra kammaren Då annat val till riksdagen än i än i första stycket sägs skall förrät­ första stycket sägs skall förrättas tas eller då röstkort förkommit, icke eller då röstkort förkommit, icke ututsänts eller ej kommit den röstbe­ sänts eller ej kommit den röstberäträttigade till handa, äger röstberät­ tigade till handa, äger röstberättigad tigad efter därom gjord framställ­ efter därom gjord framställning erning erhålla röstkort. Röstberättigad, hålla röstkort. Röstberättigad, som som avses i 70 § 2 eller 3 mom., äger, avses i 70 § 2 eller 3 inom., äger, ininnan röstkorten blivit på sätt ovan nan röstkorten blivit på sätt ovan i i andra stycket sägs översända till andra stycket sägs översända till de de röstberättigade, efter framställ­ röstberättigade, efter framställning ning erhålla röstkort. erhålla röstkort.

Framställning om--------------------- - till honom,

Röstkort må------------------—- ■— till efterrättelse.

Närmare föreskrifter ------------------------- av Konungen.

56 §.

1. Då val —----------—---------------------- valbara personer.

2. Anmälan skall göras skriftligen 2. Anmälan skall göras skriftligen genom partiets i registerutdraget an­ genom partiets i registerutdraget angivna ombud eller genom någon av givna ombud eller genom någon av honom därtill förordnad person samt honom därtill förordnad person samt hava inkommit sist å trettiosjunde hava inkommit sist å trettiosjunde dagen före valdagen. Vid anmälan dagen före valdagen. Vid anmälan skola fogas intyg, utvisande att en­ skola fogas intyg, utvisande att envar av de anmälda kandidaterna en­ var av de anmälda kandidaterna enligt röstlängd är röstberättigad i val­ ligt röstlängd är röstberättigad och kretsen och senast valdagen uppnått senast valdagen uppnått tjugotre års tjugotre års ålder, ävensom intyg av ålder, ävensom intyg av varje kandivarje kandidat, att han lämnat par­ dat, att han lämnat partiet tillstånd tiet tillstånd att anmäla honom. att anmäla honom.

Giver anmälan------- - -—- ------------anmälan skett. Senast å — — -—------------intyg ingivas.

3. Två eller flera partier, vilka på sätt ovan nämnts, anmält kandidater och vilka ämna samverka med varandra i kartell vid valet, äga hos

70 Kungl. Maj ds proposition nr 27 år 1968

å. Sedan den tid gått till ända, 3. Sedan den tid gått till ända, inom vilken kandidataninälan må inom vilken kandidatanmälan må ändras och anmälan av kartellbe- ändras, skall Konungens befallningsteckning må ske, skall Konungens havande ofördröj ligen företaga slutbefallningshavande ofördröjligen fö­ lig prövning av de inkomna anmälretaga slutlig prövning av de inkom­ ningarna av kandidater. Finnes nåna anmälningarna av kandidater och gon kandidat icke vara valbar, eller kartellbeteckningar. Finnes någon är icke visat, att han lämnat partiet kandidat icke vara valbar, eller är tillstånd att anmäla honom, skall icke visat, att han lämnat partiet till­ hans namn å anmälan anses obefintstånd att anmäla honom, skall hans ligt. namn å anmälan anses obefintligt.

Över godkända anmälningar upp­ Över godkända anmälningar upprättar Konungens befallningshavan­ rättar Konungens befallningshavande en lista. Å denna uppföras först de en lista. Å denna uppföras parti­

anmälda kartellbeteckningar i bok­ beteckningarna i bokstavsordning stavsordning och under varje kartell­ och, under varje partibeteckning, beteckning, likaledes i bokstavsord­ de av partiet anmälda kandidaterna. ning, partibeteckningarna för de par­ Å listan utsättes även erinran om betier, som ingå i kartellen, jämte un­ stämmelserna i 59 § sjätte stycket. der varje partibeteckning de av par­ Formulär till listan fastställes av tiet anmälda kandidaterna. Därefter Konungen. uppföras i bokstavsordning partibeteckningarna för de partier, vilka icke anmält kartellbeteckning, jämte under var och en av dessa partibe­

teckningar de av partiet anmälda

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 71

Över Konungens-------------------- -— ---- - — över valet. 5. Därefter utfärdar Konungens 4. Därefter utfärdar Konungens befallningshavande omedelbart kun­ befallningshavande omedelbart kungörelse om valet, vilken anslås på görelse om valet, vilken anslås på kommunernas anslagstavlor och in­ kommunernas anslagstavlor och införes i ortstidningar. föres i ortstidningar. I kungörelsen skall upptagas: I kungörelsen skall upptagas:

a) antalet av dem, som skola väl­ a) antalet fasta valkretsmandat i jas inom valkretsen; valkretsen;

b) dag och -— -------------------- — — till röstning; e) den i 4 mom. omförmälda lista; e) den i 3 mom. omförmälda lista; f) erinran om utlandsmyndighet; samt g) då val i hela riket till andra g) då val i hela riket till riksdagen kammaren skola förrättas, erinran skall förrättas, erinran om rätt för om rätt för väljare att i vissa fall ut­ väljare att i vissa fall utöva rösträtt öva rösträtt å svenskt fartyg utom å svenskt fartyg utom riket.

riket. Förrättas annat val samtidigt med riksdagsmannavalet utfärdas gemensam kungörelse om valen.

57 §. 1. Val förrättas inför valnämnden 1. Val förrättas inför valnämnden eller, om i kommun äro flera val­ eller, om i kommun äro flera valdistrikt, inför valnämndens depute­ distrikt, inför valnämndens deputerade, varom i 91 § sägs. rade, varom i 33 § andra stycket sägs. Om rätt----------- --------------------------- i 70—75 §§. 2. Valet äger------- —------------- inom vallokalen. Det åligger — —---------------- avbryta förrättningen. I vallokal skola finnas anslagna I vallokal skola finnas anslagna exemplar av denna lag samt av den exemplar av denna lag samt av den i 56 § 4 mom. omförmälda lista. i 56 § 3 mom. omförmälda lista.

59 §.

Vid valet skola begagnas valsedlar Vid valet skola begagnas valsedlar

av vitt papper utan kännetecken. av enfärgat gult papper.

Å valsedel skall ovanför namnen Å valsedel skall finnas partibeteck­

utsättas en, två eller tre beteckning­ ning samt namn på en eller flera ar i ord för viss grupp väljare eller kandidater.

72 Kungl. ÅIaj:ts proposition nr 27 år 1968

för samverkande sådana grupper el­ Partibeteckning bör sättas ovanler för viss mening sriktning (väljar- för namnen. Överst på valsedeln bör beteckning). Utsättas två eller tre angivas att valet gäller riksdagen beteckningar, skola de uppföras den (valbeteckning) och nederst på seena under den andra. Användes kar­ deln bör angivas vilken valkrets tellbeteckning, som uppförts å den denna avser (valkretsbeteckning). i 56 § 4 mom. omförmulda lista,

skall den sättas såsom första beteckning och såsom andra beteckning utsättas någon av de å listan under kartellbeteckningcn uppförda parti­

beteckningarna. Partibeteckning,

som å listan uppförts under kartellbeteckning, må ej å valsedel uppta­

gas i annan ordning än nu är sagd.

Annan partibeteckning må användas antingen såsom första, andra eller

tredje beteckning. Nedanför namnen må vara såsom

valkretsbeteckning anbragt beteck­

ning för den valkrets sedeln avser. Valsedel skall upptaga namnen an­ Namnen på kandidater skola upptingen i en följd, det ena under det tagas antingen i en följd, det ena andra, eller ock på sätt formulär 2 under det andra, eller ock på sätt vid denna lag utvisar. — I förra fallet formulär 2 vid denna lag utvisar. — må namnen å valsedeln vara högst I förra fallet må namnen å valsedeln två utöver det antal riksdagsmän vara högst fyra utöver antalet fasta valet avser. Namnen gälla själva valkretsmandat i valkretsen. Namriksdagsmannavalet samt, i den mån nen gälla själva riksdagsmannavalet de därvid icke tagas i anspråk, val samt, i den mån de därvid icke tagas av efterträdare för avgången riks­ i anspråk, val av efterträdare för avdagsman. — I senare fallet må å se­ gången riksdagsman. — I senare faldelns vänstra sida upptagas högst let må å sedelns vänstra sida upptvå namn utöver det antal riksdags­ tagas högst fyra namn utöver antamän valet avser. Dessa namn skola let fasta valkretsmandat i valkretuppföras vart för sig i de särskilda sen. Dessa namn skola uppföras rummen och gälla själva riksdags­ vart för sig i de särskilda rummen mannavalet samt, i den mån namnen och gälla själva riksdagsmannavalet därvid icke tagas i anspråk, val av samt, i den mån namnen därvid icke efterträdare. För efterträdarevalet tagas i anspråk, val av efterträdare. må dessutom i motsvarande rum å För efterträdarevalet må dessutom i sedelns högra sida uppföras högst motsvarande rum å sedelns högra

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 73 (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

två namn för vart och ett av de för sida uppföras högst två namn för själva riksdagsmannavalet upptagna vart och ett av de för själva riksdagsnamnen. Upptager rum å sedelns mannavalet upptagna namnen. Upphögra sida två namn, skola de företager rum å sedelns högra sida två komma det ena under det andra. namn, skola de förekomma det ena under det andra. Har å valsedel utsatts partibeteckHar å valsedel utsatts partibeteckning, som uppförts å den i 56 § 4 ning, som uppförts å den i 56 § 3 mom. omförmälda lista, skall, om mom. omförmälda lista, skall, om sedeln upptager namnen i en följd, sedeln upptager namnen i en följd, det ena under det andra, såsom det ena under det andra, såsom första namn å sedeln, samt, om första namn å sedeln, samt, om sedeln upptager särskilda efterträ­ sedeln upptager särskilda efterträdarenamn, såsom första namn å darenamn, såsom första namn å dess vänstra sida upptagas namnet dess vänstra sida upptagas namnet på någon kandidat, som å nämnda på någon kandidat, som å nämnda lista uppförts under den beteck- lista uppförts under den beteck­

ningen, Valsedel bör vilka åsyftas.

Anvisningar till vägledning för valsedels utformning meddelas av Konungen.

61 §• Envar som anmäler sig till röstEnvar som anmäler sig till röstning erhåller vid valbordet ett valning erhåller vid valbordet ett valkuvert. Sedan väljaren vid någon av

kuvert, försett med valbeteckning

de i 60 § omförmälda avskilda platför valet. Sedan väljaren vid någon ser inlagt sin valsedel i kuvertet och av de i 60 § omförmälda avskilda tillslutit detsamma, överlämnar han platser inlagt sin valsedel i kuvertet utan dröjsmål personligen kuvertet och tillslutit detsamma, överlämnar till ordföranden. han utan dröjsmål personligen kuvertet till ordföranden. \ äljaren skall, då han överlämnar Väljaren skall, då han överlämnar valkuvertet, för valförrättaren uppvalkuvertet, för valförrättaren uppgiva sitt fullständiga namn och sitt giva sitt fullständiga namn och sitt hemvist inom valdistriktet eller, om hemvist inom valdistriktet eller, om han är upptagen i särskild röstlängd, han är upptagen i särskild röstlängd, den ort i riket där han senast var den ort i riket där han senast var kyrkobokförd. Sedan ordföranden kyrkobokförd. Sedan ordföranden förvissat sig om att väljaren är i förvissat sig om att väljaren är i röstlängden upptagen såsom röstberöstlängden upptagen såsom röstbe-

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

rättigad och tillsett, att kuvertet är rättigad vid valet och tillsett, att kutillslutet och utan annat märke än i vertet är tillslutet och utan annat 96 § föreskriven ändamålsbeteck- märke än i 96 § föreskriven ändaning, nedlägger ordföranden kuver­ målsbeteckning, nedlägger ordförantet i valurnan, i sammanhang var­ den kuvertet i valurnan, i sammanmed i röstlängden vid väljarens hang varmed i röstlängden vid välnamn göres anteckning, att rösträt­ jarens namn göres anteckning, att ten utövats. Valkuvert, som ej är till­ rösträtten utövats. Valkuvert, som ej slutet eller som är märkt med annat är tillslutet eller som är märkt med kännetecken än föreskriven ända- annat kännetecken än föreskriven rnålsbeteckning, skall ej mottagas. ändamålsbeteckning, skall ej mottagas, Väljare, som därtill utser.

64 §. Valsedelsförsändelse som------------väljarens valsedel. Finnes att väljaren är röstberätti­ Finnes att väljaren är röstberättigad, att ytterkuvertet är av föreskri­ gad vid valet, att ytterkuvertet är av ven beskaffenhet samt att på ytter­ föreskriven beskaffenhet samt att på kuvertet äro tecknade förklaring av ytterkuvertet äro tecknade förklaväljaren ävensom intyg i behörigt ring av väljaren ävensom intyg i beskick, och förekommer ej skälig an­ hörigt skick, och förekommer ej skäledning antaga, att ytterkuvertet bli­ lig anledning antaga, att ytterkuvervit efter tillslutandet öppnat, bryter tet blivit efter tillslutandet öppnat, ordföranden ytterkuvertet; i annat bryter ordföranden ytterkuvertet; i fall skall det ej mottagas. annat fall skall det ej mottagas. Är innerkuvertet------------------------ ----------- rösträtten utövats.

Är innerkuvertet------------------------- ---------- det återlämnas.

68 §.

1. När alla--------------------- — röstningen avslutad. 2. Omedelbart därefter —------- nyssnämnda personer. 3. Sedan dessa------- —------------- följande sätt. a) Valkuverten öppnas----------- dessas antal. d) De valsedlar, vilka icke enligt d) De valsedlar, vilka icke enligt bestämmelserna under b) och c) bestämmelserna under b) och c) återinlagts i sina valkuvert eller lagts återinlagts i sina valkuvert eller lagts åsido, ordnas i grupper sålunda, att åsido, ordnas i grupper sålunda, att sedlar, vilka äro likalydande med av­ sedlar, vilka äro likalydande med avseende å väljarbeteckning, samman­ seende å partibeteckning, sammanföras i en grupp. Antalet valsedlar i föras i en grupp. Antalet valsedlar i varje grupp räknas, varefter sedlar­ varje grupp räknas, varefter sedlarna i varje grupp för sig inläggas i ett na i varje grupp för sig inläggas i ett

kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

eller flera omslag. Å varje omslag eller flera omslag. Ä varje omslag antecknas de inneliggande valsedlar- antecknas de inneliggande valsedlarnas väljarbeteckning samt antal. nas partibeteckning samt antal, e) De omslag------- -------------------å protokollet. 4. I protokollet------------ytterligare antecknas: a) antalet valkuvert------------------- -----sedlar inlagts; c) antalet valsedlar i varje sådan c) antalet valsedlar i varje sådan grupp, som omförmäles i 3 mom. d), grupp, som avses i 3 mom. d), samt samt gruppens väljarbeteckning jämgruppens partibeteckning jämte ante antalet omslag, vari gruppens sedtalet omslag, vari gruppens sedlar lar inlagts. inlagts. 5. Förrättningen bör utan avbrott 5. Förrättningen skall utan avbringas till slut. Därest särskilda brott bringas till slut. Förrättningen

skäl föranleda avbrott, må förrättmå ej uppehållas av åtgärd som skall ningen icke avbrytas i annan ordvidtagas i samband med annat val ning än att, sedan de i 2 mom. föresom hållits samtidigt med valet till skrivna åtgärderna vidtagits, verk­ riksdagen. ställandet av de i 3 och 4 mom. omförmälda åtgärderna i sin helhet uppskjutes, dock icke längre än till påföljande dag. Innan förrättningen sålunda avbrytes, skall tid för densammas fortsättande tillkännagivas; och skola valkuverten inläggas i omslag, vilka förseglas under minst två närvarandes sigill. Dessa omslag jämte andra till valet hörande handlingar skola därefter läggas i säkert förvar; och förrättningen må ej ånyo företagas, innan valförrättaren inför öppna dörrar förvissat sig om att de åsatta sigillen äro obrutna.

69 §• Sedan valprotokollet upplästs och 1. Sedan valprotokollet upplästs dess riktighet bekräftats av ordföoch dess riktighet bekräftats av ordranden och två av de närvarande, föranden och två av de närvarande, förklaras valförrättningen avslutad. förklaras valförrättningen avslutad.

Underrättelse om antalet valsedlar i varje sådan grupp som avses i 68 §

3 mom. d) och om gruppens partibeteckning lämnas genast till centrala valmyndigheten.

76 Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Valförrättaren skall--------------------------som värdepost.

2. På grundval av de underrättel­

ser som inkomma från valdistrikten

fördelar centrala valmyndigheten

preliminärt mandaten i riksdagen en­

ligt bestämmelserna i riksdagsord­

ningen och offentliggör resultatet av

fördelningen.

1. Är någon---------------- --------röstlängden uppförd. 2. Kan med------------------------- inom riket. 3. Vistas röstberättigad------------å fartyget.

Förekommer, då val till andra Förekommer, då val till riksdagen kammaren skola förrättas i hela ri­ skall förrättas i hela riket, anledning ket, anledning till antagande, att till antagande, att svenskt fartygsvenskt fartyg kommer att befinna kommer att befinna sig utom riket sig utom riket under den tid, då röst­ under den tid, då röstmottagning enmottagning enligt 72 § sker inom ligt 72 § sker inom riket, äger riket, äger Konungen på därom gjord Konungen på därom gjord framställframställning föreskriva, att röst­ ning föreskriva, att röstmottagning mottagning utom riket skall, om hin­ utom riket skall, om hinder härför der härför icke uppkommer, äga rum icke uppkommer, äga rum å fartyå fartyget. Konungen meddelar när­ get. Konungen meddelar närmare bemare bestämmelser om behörighet stämmelser om behörighet att göra att göra sådan framställning och om sådan framställning och om den ordden ordning, vari framställningen ning, vari framställningen skall ske. skall ske.

Väljaren skall i riket. Väljaren skall sådan röstning.

Finnes ytterkuvertet vara i behö­ Finnes ytterkuvertet vara i behörig ordning ifyllt och föreligger ej rig ordning ifyllt och föreligger ej anledning antaga, att väljaren är an­ anledning antaga, att väljaren är annan än den röstkortet eller sjöfarts­ nan än den röstkortet eller sjöfartsboken avser, samt synes, där röst­ boken avser, samt synes, där röstningen sker före valdagen, den å ningen sker före valdagen, den å kuvertet tecknade uppgiften om an- kuvertet tecknade uppgiften om an-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 77

ledningen härtill sannolik, erhåller ledningen härtill sannolik, erhåller väljaren av röstmottagaren ett val­ väljaren av röstmottagaren ett val­

kuvert. kuvert, försett med valbeteckning för valet.

Väljaren skall — —---------------- till röstmottagaren.

Är valkuvertet tillslutet och utan Är valkuvertet tillslutet och utan annat märke än föreskriven ända- annat märke än föreskriven ändamålsbeteckning, mottages detsam­ målsbeteckning, mottages detsamma; i annat fall skall det ej motta­ ma; i annat fall skall det ej mottagas. Röstmottagaren inlägger i väl­ gas. Röstmottagaren inlägger i väljarens närvaro mottaget valkuvert i jarens närvaro mottaget valkuvert i ytterkuvertet samt antecknar därå ytterkuvertet, tillsluter ytterkuvertet orten och dagen för avlämnandet. samt antecknar därå orten och dagen

för avlämnandet.

I sammanhang------- — fastställt formulär.

Därefter tillsluter röstmottagaren ytterkuvertet.

74 §

Äkta make, vilken röstar i den Äkta make, vilken röstar i den ordning som i 70 § sägs, äger där­ ordning som i 70 § sägs, äger därvid avgiva valsedel jämväl för andra vid även för andra maken avgiva maken. För sådant fall skall val- valsedel avseende samma val eller sedelsförsändelse anordnas på sätt annat val som äger rum samtidigt. och inom tid som i 62 § sägs. För sådant fall skall valsedelsför-

sändelse anordnas på sätt och inom

tid som i 62 § sägs.

Äkta make,------------ —---------anordnat försändelsen.

Finnes att ytterkuvertet är i behö­ Finnes att ytterkuvertet är i behörig ordning ifyllt samt att valsedels- rig ordning ifyllt samt att valsedelsförsändelsen är i behörigt skick och försändelsen är i behörigt skick och tillsluten, mottages försändelsen; i tillsluten, mottages försändelsen; i annat fall skall den ej mottagas. annat fall skall den ej mottagas. Röstmottagaren inlägger i avlämna- Röstmottagaren inlägger i avlämnarens närvaro mottagen försändelse i rens närvaro mottagen försändelse i ytterkuvertet samt antecknar därå ytterkuvertet, tillsluter ytterkuvertet orten och dagen för avlämnandet. I samt antecknar därå orten och dagen

för avlämnandet,

I sammanhang------- ------------------- omförmälda förteckning.

Därefter tillsluter röstmottagaren ytterkuvertet.

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

Om rösternas sammanräknande och Om rösternas sammanräknande, manvalets avslutande. datens fördelning och valets avslutande.

76 §.

Sammanräkning av - — — — — — efter valdagen.

Vid förrättningen prövar Konungens befallningshavande valsedlarnas giltighet och bestämmer ordningen mellan namnen på valsedlarna för

varje parti.

Kungörelse om sammanräkningen Om förrättningen utfärdas kungöskall senast dagen förut anslås of­ relse med uppgift i förekommande fentligen och införas i ortstidningar. fall om den ordningsföljd vari sam­

manräkningen, därest hinder icke möter, kommer att företagas för olika val. Sådan kungörelse skall senast dagen före förrättningens början anslås offentligen och införas i

ortstidningar.

Det åligger--------------------------anledningen härtill.

79 §.

Ogill är valsedel: Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt till vilken använts annat än enfärpapper; gat gult papper; dock skall, om val­

å vilken finnes något kännetecken, sedel har den färg som föreskrivits som uppenbarligen blivit med avsikt för annat val vilket förrättats samtidär anbragt; digt, denna avvikelse icke föranleda

vilken saknar väljarbeteckning; att sedeln blir ogiltig;

vilken upptager väljarbeteckning å vilken finnes något kännetecken, å annat ställe än ovanför namnen; som uppenbarligen blivit med avsikt

vilken upptager flera än tre be­ där anbragt; teckningar ovanför namnen; vilken saknar partibeteckning eller

vilken annorledes än såsom första upptager mer än en partibeteckning;

beteckning upptager kartellbeteck­

ning, som uppförts å den i 56 § -4

mom. omförmälda lista, eller såsom första beteckning upptager dylik kartellbeteckning utan att såsom andra beteckning upptaga någon av de å nämnda lista under kariellbeteckningen uppförda partibeteck­

ningarna;

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 79

vilken icke upptager något giltigt vilken icke upptager något giltigt namn; dock att då samtliga namn namn; dock att då samtliga namn skola av anledning, som i 80 § andra

skola av anledning, som i 80 § andra stycket sägs, anses såsom obefintli­ stycket sägs, anses såsom obefintliga, ga, valsedeln likväl skall tillgodoräk­

valsedeln likväl skall tillgodoräknas

nas den A-grupp, B-grupp och Cdet parti vars partibeteckning den grupp sedeln jämlikt 81 § på grund bär. av sin väljarbeteckning skall tillhöra. Finnas i ett valkuvert två likaly- Finnes i ett valkuvert mer än en dande valsedlar, skall allenast en se­ valsedel, äro valsedlarna ogiltiga. Indel räknas. Finnas i annat fall än nu nehåller valkuvertet två eller tre valsagts i ett valkuvert två valsedlar el­ sedlar och bära alla samma partiler finnas i ett valkuvert flera än två beteckning, skall dock en valsedel valsedlar, äro de alla ogilla. Där i tillgodoräknas det angivna partiet. valkuvert finnes jämte valsedel an­ De på valsedeln upptagna namnen nat än sådan sedel, är valsedeln ogill. anses som obefintliga.

80 §•

Är något — —---------------- —------- såsom obefintligt.

Är å valsedel utsatt partibeteck­ Är å valsedel utsatt partibeteckning, som uppförts å den i 56 § 4 ning, som uppförts å den i 56 § 3 mom. omförmälda lista, men har mom. omförmälda lista, men har icke å sedeln, om den upptager nam­ icke å sedeln, om den upptager namnen i en följd, det ena under det nen i en följd, det ena under det andra, såsom första namn, samt, om andra, såsom första namn, samt, om sedeln upptager särskilda efterträ­ sedeln upptager särskilda efterträdarenamn, såsom första namn å darenamn, såsom första namn å dess vänstra sida upptagits namnet dess vänstra sida upptagits namnet på någon kandidat, som å nämnda på någon kandidat, som å nämnda lista uppförts under den beteck­ lista uppförts under den beteckningen, anses samtliga namn å val­ ningen, anses samtliga namn å valsedeln såsom obefintliga. Vid be­ sedeln såsom obefintliga. Vid bedömandet av vilket namn som skall dömandet av vilket namn som skall anses som det första skall hänsyn anses som det första skall hänsyn

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

icke tagas till namn, som enligt icke tagas till namn, som enligt första stycket är att betrakta såsom första stycket är att betrakta såsom obefintligt. obefintligt.

Återstår efter------------- -—------- såsom obefintliga.

För val — —------- ■ — — såsom obefintligt.

81 §•

1. För rösternas sammanräknande ordnas valsedlarna efter väljarbeteckning, varom i 59 § andra stycket sägs, sålunda, att valsedlar med samma första beteckning sammanföras i särskilda grupper (A-grupper). . Förekomma inom A-grupp valsedlar med en andra beteckning, ordnas A-gruppens sedlar efter sådan beteckning (B-grupper). Till A-gruppen hörande sedlar med endast en beteckning anses tillhöra en särskild B-grupp. Förekomma inom B-grupp valsedlar med en tredje beteckning, ordnas B-gruppens sedlar efter sådan beteckning (C-grupper). Till B-gruppen hörande sedlar med endast två beteckningar anses tillhöra en särskild C-grupp. 2. a) För varje C-grupp bestämmes 1. Sedan valsedlarna ordnats efter

i erforderlig utsträckning genom sär­ partibeteckning, bestämmes i erforskilda sammanräkningar ordning derlig utsträckning genom särskilda mellan de namn å gruppens valsed­ sammanräkningar för varje parti lar, vilka avse själva riksdagsmanna- ordning mellan de namn å partiets valet. valsedlar, vilka avse själva riksdags-

Vid varje sammanräkning gäller mannavalet. valsedel allenast för ett namn. Vid varje sammanräkning gäller

b) Vid första sammanräkningen valsedel allenast för ett namn. gäller valsedel för det namn, som 2. Vid första sammanräkningen står först å sedeln. gäller valsedel för det namn, som

C-gruppens valsedlar ordnas i står först å sedeln. namngrupper så, att sedlar med sam­ Partiets valsedlar ordnas i grupma första namn bilda en namngrupp. per så, att sedlar med samma första

Valsedlarna inom varje namn­ namn bilda en grupp. grupp räknas, och deras antal utgör Valsedlarna inom varje grupp rälc-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 81

namngruppens rösttal. Samma tal är nas, och deras antal utgör gruppens också jämförelsetal för det namn, rösttal. Samma tal är också jämfösom står först på namngruppens val­ relsetal för det namn, som står först sedlar. på gruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ord­ störst, erhåller första platsen i ordningen. ningen.

c) Vid varje följande sammanräk­ 3. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, ning gäller valsedel för det namn, vilket, bortsett från namn, som re­ vilket, bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står dan erhållit plats i ordningen, står främst å sedeln. främst å sedeln.

Den eller de namngrupper, vilkas Den eller de grupper, vilkas valvalsedlar vid närmast föregående sedlar vid närmast föregående samsammanräkning gällde för det namn, manräkning gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplö­ som erhöll plats i ordningen, upplösas, och nämnda valsedlar ordnas i sas, och nämnda valsedlar ordnas i nya namngrupper så, att sedlar, som nya grupper så, att sedlar, som vid vid den pågående sammanräkningen den pågående sammanräkningen gälgälla för ett och samma namn, hilda la för ett och samma namn, bilda en en namngrupp; däremot bibehållas grupp; däremot bibehållas övriga be­

Valsedlarna inom varje nybildad Valsedlarna inom varje nybildad namngrupp räknas och deras antal grupp räknas, och deras antal utgör utgör namngruppens rösttal. gruppens rösttal.

För de namn, för vilka finnas gäl­ För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och lande valsedlar, beräknas rösttal och jämförelsetal. jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den namngrupp eller rösttalet för den grupp eller samsammanlagda rösttalet för de namn­ manlagda rösttalet för de grupper, grupper, vilkas valsedlar gälla för vilkas valsedlar gälla för namnet. namnet.

Jämförelsetalet för ett namn är Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke namn­ lika med dess rösttal, där icke grupp grupp av valsedlar, som gälla för av valsedlar, som gälla för namnet, namnet, deltagit i besättandet av för­ deltagit i besättandet av förut utdeut utdelad plats. Har så skett, erhål- lad plats. Har så skett, erhålles namles namnets jämförelsetal genom att nets jämförelsetal genom att dess dela dess rösttal med det tal, som rösttal delas med det tal, som motmotsvarar den del namngruppen ta- svarar den del gruppen tagit i besät-

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

git i besättandet av plats eller plat­ tandet av plats eller platser, som utser, som utdelats (namngruppens delats (gruppens platstal), ökat med platstal), ökat med 1, eller, om flera 1, eller, om flera grupper av valsednamngrupper av valsedlar, som gälla lar, som gälla för namnet, deltagit i för namnet, deltagit i besättandet av besättandet av förut utdelad plats, förut utdelad plats, med dessa namn­ med dessa gruppers sammanlagda gruppers sammanlagda platstal, ökat platstal, ökat med 1. Platstalet för en med 1. Platstalet för en namngrupp grupp beräknas sålunda, att grupberäknas sålunda, att namngruppens pens rösttal delas med största jämrösttal delas med största jämförelse­ förelsetalet vid sammanräkningen talet vid sammanräkningen närmast närmast före gruppens bildande. före namngruppens bildande. Det namn, vars jämförelsetal är Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen. störst, erhåller plats i ordningen. d) Bråktal, som uppkommer vid 4. Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till delning beräknas med två decimaler. antalet. Höjning av den sista deci­ Den sista decimalsiffran får ej höjas. malsiffran må ej äga rum.

3. För varje B-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar ordning mellan de namn å gruppens valsedlar, vilka avse själva riksdagsmannavalet. Därvid anses namnen å varje C-grupps valsedlar förekomma i den jämlikt 2 mom. bestämda ordning och tillämpas i övrigt de i nämnda

mom. angivna grunder. 4. För varje A-grupp bestämmes i

erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar ordning mellan de namn å gruppens valsedlar, vilka avse själva riksdagsmannavalet. Därvid anses namnen å varje B-grupps valsedlar förekomma i den jämlikt 3 mom. bestämda ordning och tillämpas i övrigt de i 2

mom. angivna grunder.

5. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika

A-grupperna sålunda, att platserna,

en efter annan, tilldelas den Agrupp, vilken för varje gång uppvisar

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 83

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

7. Mellan lika rösttal eller jämfö- 5. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skil- relsetal skall, där så erfordras, skiljas genom lottning. jas genom lottning.

83 §.

Vid rösternas--------------------- — Konungen fastställes.

Samtliga valsedlar — valet gäller.

Kan förrättningen icke på en dag bringas till slut, eller varder eljest nödigt att densamma uppskjuta eller avbryta, skola alla valsedlar inläggas i omslag, vilka förseglas under minst två närvarandes sigill. Dessa omslag jämte andra till valet hörande handlingar skola därefter läggas i säkert förvar; och må förrättningen ej ånyo företagas, innan de närvarande förvissat sig om att de åsatta

sigillen äro obrutna.

84 §•

Kan förrättningen icke på en dag Resultatet av sammanräkningen bringas till slut, eller varder eljest kungöres omedelbart genom uppläsnödigt att densamma uppskjuta eller ning av protokollet. Med denna uppavbryta, skola alla valsedlar inläggas läsning är förrättningen avslutad. i omslag, vilka förseglas under minst Protokollet tillställes ofördröjligen två närvarandes sigill. Dessa omslag centrala valmyndigheten.

jämte andra till valet hörande handlingar skola därefter läggas i säkert förvar; och må förrättningen ej ånyo företagas, innan de närvarande förvissat sig om att de åsatta sigillen

äro obrutna.

85 §•

Valets utgång kungöres omedel­ 1. Mandaten i riksdagen fördelas bart genom uppläsning av valproto­ av centrala valmyndigheten på kollet. Med protokollets uppläsning grundval av sammanräknings protoär valförrättningen avslutad. kollen och med tillämpning av 16—

19 §§ riksdagsordningen. Myndigheten fastställer även vilka personer

som skola erhålla mandaten.

Har i en valkrets ordning enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 85

81 § icke bestämts mellan tillräck­

ligt många namn för att de mandat

som ett parti erhållit i valkretsen

skall kunna besättas med kandida­

ter, skall Konungens befallningsha-

vande på anmodan av centrala val­

myndigheten vid ny förrättning, som

kungöres enligt 76 §, återupptaga

sammanräkningen för att bestämma

ytterligare namn i ordningen.

2. Har enligt sammanräknings-

protokoll samma kandidat fått plats

i ordning enligt 81 § i mer än en val­

krets eller för mer än ett parti och

skulle han till följd därav erhålla

mandat i mer än en valkrets eller för

mer än ett parti, ankommer det på

honom att bestämma vilket mandat

han skall tillträda. Vid fastställan­

de av vem som skall erhålla mandat,

som han ej tillträder, anses det som

om han ej varit kandidat vid valet.

I fall som avses i första stycket

skall centrala valmyndigheten skrift­

ligen förelägga den för flera mandat

upptagne kandidaten att inom fyra

dagar från dagen för föreläggandet

inkomma med uppgift om vilket

mandat han önskar tillträda. Inkom­

mer han icke med sådan uppgift in­

om föreskriven tid, erhåller han icke

något mandat. Vid fastställande av

vilka personer som skola tillträda

mandaten anses det som om han

icke varit kandidat till något av dem.

3. Centrala valmyndigheten till­

kännagiver ofördröjligen valets ut­

gång genom kungörelse i allmänna

tidningarna. Genom kungörelsens

införande är valet avslutat. Måste

centrala valmyndighetens förrätt­

ning enligt denna paragraf uppskju-

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

tas eller avbrytas, skola samman­

räknings protokollen från valkretsar­

na och övriga handlingar som röra

valet läggas i säkert förvar. Efter

förrättningens slut skola de hand­

lingar som röra valet förvaras till

utgången av den tid valet gäller.

4. Anvisningar för centrala val­

myndighetens förrättning enligt den­

na paragraf meddelas av Konungen.

Fullmakt för vald riksdagsman Fullmakt för riksdagsledamot ututfärdas av Konungens befallnings- färdas av centrala valmyndigheten.

havande. Sådan fullmakt skall hava Sådan fullmakt skall hava följande följande lydelse: lydelse:

»Vid röstsammanräkning, som den N. N. »har för en tid av tre år, räk.. . (dag, månad, år) ... hållits för nade från och med den 1 januari

... (valkretsens namn), har» N. N. ... (år)» (eller om valet hållits på

»blivit utsedd till ledamot av riksda­ grund av förordnande enligt 108 § re­

gens andra kammare för en tid av geringsformen: »för tiden till den 1 fyra år, räknade från och med den januari.../år/»); »utsetts till leda­

1 januari nästkommande år» (eller mot av riksdagen för ... (partiets om valet hållits efter fyraårsperio­ namn) i ... (valkretsens namn)

dens början: »för tiden till den 1 ja­ varom detta länder till bevis och fullnuari år...»); »varom detta länder makt.» Ort och tid. till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

87 §•

1. Har någon, söm blivit vald till 1. Har någon, som blivit vald till riksdagsman, avsagt sig uppdraget riksdagsman, avsagt sig uppdraget eller eljest avgått före utgången av eller eljest avgått före utgången av den tid, för vilken han blivit vald, den tid, för vilken han blivit vald, då skall Konungens befallningsha- då skall Konungens befallningshavande ofördröj ligen vid offentlig för­ vande ofördröj ligen vid offentlig för­

rättning, sd kungjord, som i 26 § rättning, varom senast dagen förut sägs, verkställa ny röstsammanräk­ kungörelse anslås offentligen och ning inom den A-grupp, för vilken införes i ortstidningar, verkställa ny

den avgångne blivit vald. Blev den röstsammanräkning inom det parti,

avgångne vald för flera A-grupper, för vilket den avgångne blivit vald. skall sammanräkningen ske inom den A-grupp, från vilken plats först tilldelades honom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 87

Vid den nya sammanräkningen ta- Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, vil­ ges hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga den avgångnes namn och ka gällde för den avgångnes namn på grund därav gällde för detta vid den sammanräkning, då namnet namn vid den sammanräkning, då tilldelades plats i ordningen. Varje namnet tilldelades plats i ordningen valsedel gäller såsom hel röst. Med inom A-gruppen. Varje valsedel gäl­ iakttagande av att namn å någon, ler såsom hel röst. Med iakttagande som blivit genom valet utsedd till av att namn å någon, som blivit ge­ riksdagsman, anses såsom obefintnom valet utsedd till riksdagsman, ligt, skall röstvärdet tillgodoräknas anses såsom obefintligt, skall röst­ det namn, som står främst av de för värdet tillgodoräknas det namn, som den avgångne riksdagsmannen särstår främst bland de för den avgång­ skilt upptagna efterträdarenamnen, ne riksdagsmannen särskilt upptag­ eller, om sådant namn ej finnes, det na efterträdarenamnen eller, om så­ namn för själva riksdagsmannavalet, dant namn ej finnes, det namn för som står främst å sedeln, eller, om själva riksdagsmannavalet, som står ej heller sådant namn finnes, det främst å sedeln, eller, om ej heller namn, som står främst bland samtsådant namn finnes, det namn, som liga efterträdarenamnen å sedeln. står främst bland samtliga efterträ­ Den som fått högsta rösttalet skall

darenamnen å sedeln. Den som er­ intaga den avgångnes plats i ord­

hållit högsta rösttalet inträde såsom ningen. Mellan lika rösttal skilje lot­

ledamot i den avgångnes ställe. Mel­ ten.

lan lika rösttal skilje lotten. Vid förrättning för ny samman­

Efter sammanräkningens avslu­ räkning skall Konungens befallningstande skola valsedlarna åter inläg­ havande i protokoll upptaga de föregas under försegling. liggande omständigheterna och angiva vem som skall intaga den avgångnes plats i ordningen. Efter sammanräkningens avslutande skall protokollet uppläsas och valsedlarna åter inläggas under försegling. Protokollet tillställes ofördröjligen centrala valmyndigheten.

2. Lag samma vare, där riksdags­ 2. Lag samma vare, där riksdagsman, som blivit utsedd jämlikt 1 man, som blivit utsedd efter sammom., avgått före utgången av den manräkning enligt 1 mom., avgått tid, för vilken han blivit utsedd; och före utgången av den tid, för vilken skall vid den nya sammanräkningen han blivit utsedd. Vid den nya samsåsom förut hänsyn tagas blott til! manräkningen skall såsom förut de valsedlar, vilka upptaga den först hänsyn tagas blott till de valsedlar, avgångnes namn och på grund därav som gällde för den först avgångnes

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

gällde för detta namn vid den sam- namn vid den sammanräkning, då manräkning, då namnet tilldelades namnet tilldelades plats i ordningen, plats i ordningen inom A-gruppen.

88 §.

Vid förrättning, som i nästföregå­ 1. Finnes i fall, som avses i 87 §, ende paragraf avses, skall Konung­ icke på valsedlarna namn på någon ens befallningshavande i protokoll kandidat, som kan intaga den avupptaga de föreliggande omständig­ gångnes plats i ordningen, skall detheterna samt vilken på grund därav ta angivas i protokollet över förrättskall inträda i den avgångnes ställe. ningen. Det ankommer i sådant fall Sedan detta protokoll vid förrätt­ på centrala valmyndigheten att med ningen upplästs, utfärde Konungens tillämpning av 18 § riksdagsordbefallningshavande omedelbart full­ ningen flytta mandatet till annan makt för den sålunda utsedde. valkrets. Mandatet tillfaller där den, Sådan fullmakt skall vara av föl­ som vid själva riksdagsmannavalet

jande lydelse: stått närmast i tur att erhålla man­

»Sedan» N. N. »blivit utsedd till dat. Kan mandatet icke besättas i nåledamot av riksdagens andra kam­ gon valkrets, skall det vara obesatt mare för ... (valkretsens namn) för under återstoden av valperioden. en tid av fyra är, räknade från och Om det behöves för tillämpning av med den i januari år ...» (eller om föreskrifterna i första stycket, skall den avgångne utsetts först efter fyra­ Konungens befallningshavande på årsperiodens början: »för tiden till anmodan av centrala valmyndigheten den 1 januari år ...»), »men denna vid ny förrättning, som kungöres på plats blivit ledig, har vid förrätt­ sätt i 76 § sägs, återupptaga sammanning enligt 87 § av lagen om val till räkningen för att fastställa ordning riksdagen» N. N. »blivit utsedd att mellan de namn å partis valsedlar, inträda såsom ledamot av nämnda vilka avse själva riksdagsmannavalet. kammare för tiden till den 1 januari Bestämmelserna i första och andra år ...» (eller om förrättningen hål­ styckena äga tillämpning även när lits före fyraårsperiodens början: fel, som på besvär över den omedel»för sagda Hd»); »varom detta län­ bara utgången av valet förklarats ha der till bevis och fullmakt.» Ort och förekommit, är sådant att det ej kan tid.

avgöras, vem som i valkretsen bör in­

taga den avgångnes plats i ordningen.

2. Avgår riksdagsman, som utsetts enligt denna paragraf, före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, anses han vid tillämpning av

87 § ha blivit vald vid själva riks­

dagsmannavalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

89 §.

kinnes, i fall, som i 87 § avses, å Sedan ny ledamot utsetts i avgångdär omförmälda valsedlar icke namn en ledamots ställe eller det fastställts å någon, som kan inträda såsom leatt ny ledamot icke kunnat utses, utdamot i den avgångnes ställe, då färdar centrala valmyndigheten kunskall nytt val anställas för besättangörelse därom i allmänna tidningar­

de av den lediga platsen.

na. Har ny ledamot utsetts, utfärdar Samma lag vare, där fel, som på myndigheten omedelbart fullmakt

besvär över den omedelbara utgång­ för honom. en av valet förklarats hava förelupit,

Fullmakt för ledamot av riksdagen

är sådant, att det ej kan avgöras,

som utsetts i avgången ledamots vem som bör inträda i den avgång­

ställe skall vara av följande lydelse: nes ställe.

»Sedan» N. N. »utsetts till ledamot av riksdagen för ... (partiets namn) i ... (valkretsens namn) för en tid av tre år, räknade från och med den

1 januari... (år)» (eller om den avgångne utsetts först efter treårsperiodens början: »för tiden till den 1 januari... /år/»), »men detta mandat blivit ledigt, har efter ny sammanräkning» (eller om 88 § tillämpats: »efter flyttning av mandatet

till... /valkretsens namn/») N. N.

»utsetts att inträda som ledamot av riksdagen på det lediga mandatet för tiden till den 1 januari... (år)» (eller om förrättningen hållits före treårsperiodens början: »för samma Hd»); »varom detta länder till bevis

och fullmakt.» Ort och tid.

92 §•

Om besvär över val till andra kamBesvär över val till riksdagen stälmaren är stadgat i riksdagsordninglas till Konungen och skola vid även­

en.

tyr av talans förlust ha inkommit till centrala valmyndigheten inom tio dagar från den dag då kungörelse om valets utgång intogs i allmänna tidningarna. Så snart besvär inkommit, översändes avskrift av besvären till Konungens befallningsha-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

vande med anmodan att skyndsamt

inkomma med yttrande över besvä­

ren till Konungen. Efter besvärsti-

dens utgång kungör centrala val­

myndigheten skyndsamt samtliga in­

komna besvär i allmänna tidning­

arna. Därvid utsåttes viss kort tid,

inom vilken förklaring över besvä­

ren må avgivas till myndigheten. Ef­

ter utgången av förklaringstiden in­

sänder myndigheten ofördröjligen

besvärshandlingarna och inkomna

förklaringar till Konungen.

Den som vill anföra besvär äger

inom tre dagar efter begäran därom

erhålla utdrag av protokoll hos

Konungens befallning shav ande eller

av sådan handling hos centrala val­

myndigheten som visar hur fördel­

ningen av mandaten i riksdagen hai

I de ärenden rörande val till riks­

dagen, varom i denna lag förmäles,

må det vara envar tillåtet att, under

iakttagande av behörig tid och ord­

ning, på eget äventyr till myndighet

insända handlingar i betalt brev med

allmänna posten.

Kuvert, varom förmäles i 60, 62,

63 och 73 §§, skola vara av ogenom­

skinligt papper av samma färg

som valsedel för riksdagsmannavalet

samt, vad varje särskilt slag angår,

lika till storlek och beskaffenhet.

Kuverten skola vara försedda med än­

damålsbeteckning enligt av Konung­

en fastställda formulär. Kuverten

skola tillverkas endast genom stats-

Kungl. Maj. ts proposition nr 27 år 1968 (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

valnämnden. Kuvert som avses i 60, verkets försorg samt på dess bekost62 och 73 §§ tillställas på statsvernad tillhandahållas valnämnden. Kukets bekostnad även röstmottagare. vert som avses i 60, 62 och 73 §§ tillI 62 och 63 §§ omförmälda kuvert ställas på statsverkets bekostnad ävensom ytterkuvert som avses i även röstmottagare. I 62 och 63 §§ 73 § skola på statsverkets bekostnad omförmälda kuvert ävensom yttertillhandahållas jämväl i riksdagen kuvert som avses i 73 § skola på representerat politiskt parti. statsverkets bekostnad tillhandahållas jämväl i riksdagen representerat parti. 162------------------------------------------- ------- äger rum. Det åligger--------------------------------- --------------- -73 §§ sägs. Blanketter till------------------------------ — tillhandahållas valnämnden.

Papper för framställning av valsedlar för val till riksdagen tillhandahålles kostnadsfritt av statsverket enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Konungen.

I riksdagen representerat politiskt I riksdagen representerat parti er­

parti äger vid val till andra kamma­

håller dessutom i den omfattning och ren, i den omfattning och ordning ordning som Konungen bestämmer Konungen bestämmer, erhålla gottgottgörelse av statsverket för kostgörelse av statsverket för kostnader­

nader för iordningställande av såna för de valsedlar partiet låtit iord­ dana valsedlar. ningställa för valet.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledningav Kungl. Maj:ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall de nya bestämmelserna dock tillämpas endast i fråga om val till riksdagen som avser uteslutande tid efter utgången av år 1970. Vid tillämpning av 54 § 4 mom. i dess nya lydelse skall val i hela riket tdl riksdagens andra kammare jämställas med val i hela riket till riksdagen.

92 Kungl. May.ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253)

Härigenom förordnas, dels att 45 § kommunala vallagen den 6 juni 1930 skall upphöra att gälla, dels att 3 § 1—3 mom., 5 §, 11 § 1 mom., 19 § 1 mom., 20 § 1 och 4 inom., 23, 25 och 30 §§, 33 § 2 inom., 34, 38, 39, 43, 46 och 47 §§, 52 § 2 mom. samt 53, 60 och 60 a §§ samma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 m o in. Vid val av lands- 1 m o in. Vid val av landstingsmän eller av k o in m u n a 1tingsmän eller av kommunalfullmäktige eller stadsfull­ fullmäktige eller stadsfullmäktige skall varje kommun el­ mäktige skall varje kommun eller del av kommun, som enligt lagen ler del av kommun, som enligt lagen om val till riksdagen utgör val­ om val till riksdagen utgör valdistrikt vid val till riksdagens andra distrikt vid val till riksdagen, bilda kammare, bilda ett valdistrikt. ett valdistrikt. 2 mom. Vid val av m unici- 2 mom. Vid val av municipalf ullmäktige skall varje palf ullmäktige skall varje municipal samhälle bilda ett valdi­ municipalsamhälle bilda ett valstrikt. Dock skall, där municipal- distrikt. Dock skall, där municipalsamhälle helt sammanfaller med samhälle helt sammanfaller med två eller flera valdistrikt vid val till rikstvå eller flera valdistrikt vid val till riksdagens andra kammare, varje så­ dagen, varje sådant distrikt utgöra ett valdistrikt jämväl vid val av mudant distrikt utgöra ett valdistrikt nicipalfullmäktige. Ingå eljest delar jämväl vid val av municipalfullmäkav municipalsamhälle i olika valditige. Ingå eljest delar av municipalstrikt vid val till riksdagen, må länssamhälle i olika valdistrikt vid val styrelsen, när skäl därtill äro, förtill andra kammaren, må länsstyrelsen, när skäl därtill äro, förordna, * 11ordna, att varje sådan del skall bilda

i Senaste lydelse av 3 § 2 mom. se 1946:191, av 5 §, 19 § 1 inom., 34 och 43 §§ se 1963.128, av 11 § 1 inom., 20 § 4 mom. och 33 § 2 mom. se 1942:177, av 20 § 1 mom. och 60 § se 1967-833, av 23 och 38 §§ se 1962:72, av 25 5 se 1952:265, av 30 och 39 §§ se 1965:609 samt av 60 a § se 1966.682.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 93

att varje sådan del skall bilda eget eget valdistrikt vid val av municipalvaldistrikt vid val av municipalfull- fullmäktige. mäktige.

3 mom. Vid val av kyrko­ 3 mom. Vid val av kyrkofullmäktige skall varje försam­ fullmäktige skall varje församling eller, där församling är för dy­ ling eller, där församling är för dylikt val delad i valkretsar, varje så­ likt val delad i valkretsar, varje sådan valkrets bilda ett valdistrikt. Där dan valkrets bilda ett valdistrikt. Där på grund av bestämmelserna i lagen på grund av bestämmelserna i lagen om val till riksdagen delar av för­ om val till riksdagen delar av församlingen eller av valkretsen ingå i samlingen eller av valkretsen ingå i olika valdistrikt vid val till riksda­ olika valdistrikt vid val till riksdagens andra kammare, skall dock var­ gen, skall dock varje sådan del bilda je sådan del bilda eget valdistrikt eget valdistrikt vid val av kyrkofullvid val av kyrkofullmäktige. När mäktige. När skäl därtill äro, må skäl därtill äro, må länsstyrelsen länsstyrelsen förordna, att delar av förordna, att delar av församling el­ församling eller valkrets, vilka enligt ler valkrets, vilka enligt dessa be­ dessa bestämmelser skulle var för stämmelser skulle var för sig bilda sig bilda eget valdistrikt vid val av eget valdistrikt vid val av kyrkofull­ kyrkofullmäktige, dock skola vid såmäktige, dock skola vid sådant val dant val tillsammans utgöra ett valtillsammans utgöra ett valdistrikt. distrikt.

5 §•

Kommunalval förrättas inför den Kommunalval förrättas inför den valnämnd, som enligt lagen om val valnämnd eller de deputerade, som till riksdagen har att förrätta val till enligt lagen om val till riksdagen har riksdagens andra kammare för kom­ att förrätta sådant val för kommu­

munen, eller, om i kommunen äro nen. flera valdistrikt, inför deputerade, som valnämnden utser. Beträffande deputerade som nu sagts äger 91 § lagen om val till riksdagen motsvarande tillämpning.

Meddelar länsstyrelse — -------------- skall förrättas.

11 §•

1 mom. Allmänna kommunal­ 1 mom. Allmänna kommunalval skola förrättas, val av lands- val skola förrättas, val av landstingsmän, kommunalfull­ tingsmän, kommunalfullmäktige och stad sf ullmäk­ mäktige och stadsfullmäk-

tige tredje söndagen i september t i g e samma dag som ordinarie val

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

månad, val av m u n i c i p a 1 f u 11- till riksdagen äger rum samt val mäktige första söndagen i okto- av in unicipalf ull mäktige ber månad samt val av kyrko- första söndagen och val av kyrkofullmäktige tredje söndagen i fullmäktige tredje söndagen i

sistnämnda månad. oktober.

19 §•

1 m o m. Då kommunalval skall 1 m o m. Då kommunalval skall förrättas, skall, i den mån icke förrättas, skall, i den mån icke Konungen annorledes förordar, för Konungen annorledes förordnar, för envar i röstlängden som röstberätti­ envar i röstlängden som röstberättigad vid valet upptagen person genom gad vid valet upptagen person genom valnämndens försorg upprättas röst­ valnämndens försorg upprättas röstkort, utvisande den röstberättigades kort, utvisande den röstberättigades namn, yrke eller titel, det valdistrikt namn, yrke eller titel, det valdistrikt den röstberättigade tillhör, dagen för den röstberättigade tillhör, dagen för valet samt den myndighet, som skall valet samt den myndighet, som skall verkställa röstsammanräkning för verkställa röstsammanräkning för den valkrets den röstberättigade till­ den valkrets den röstberättigade tillhör. Röstkort må upprättas gemen­ hör. Röstkort må upprättas gemensamt för flera kommunalval. Är väl­ samt för flera val. Är väljaren icke jaren icke röstberättigad vid samt­ röstberättigad vid samtliga val, skall liga valen, skall förhållandet tydligt förhållandet tydligt angivas å kortet. angivas å kortet.

Röstkorten skola------- — -----de röstberättigade. Upprättande och — —- — — vid valet.

20 §. 1 mom. När val —- ■— -— —- -—- — i ortstidningar. I kungörelsen — -— -— — — — utom riket.

Förrättas flera val samtidigt, utfärdas gemensam kungörelse om valen.

4 in om. I fråga om Stockholm 4 mom. I fråga om Stockholm gäller vad särskilt är stadgat om gäller vad särskilt är stadgat om kungörande av val av stadsfullmäk­ kungörande av val av kyrkofullmäktige och kyrkofullmäktige. tige.

23 §•

Val är omedelbart och sker med Val är omedelbart och sker med

slutna sedlar. Därvid skola begagnas slutna sedlar. Vid val av landstingsvalsedlar av vitt papper utan känne­ män skola begagnas valsedlar av entecken. Ovanför namnen skall å val­ färgat blått papper och vid annat val sedel utsättas partibeteckning (parti- valsedlar av vitt papper.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 95

namn eller annan beteckning i ord Ä valsedel skall finnas partibeteckför viss grupp av väljare eller för ning samt namn på en eller flera kanviss mening sriktning). Ovanför par­ didater. tibeteckningen må förekomma en Partibeteckning bör sättas ovankartellbeteckning (beteckning i ord för namnen. Överst på valsedel bör för två eller flera vid valet samver­ angivas det val valsedeln avser (valkande partier) och mellan partibe­ beteckning) och nederst på sedeln teckning och namnen en fraktionsbe- bör angivas vilken valkrets denna avteckning (beteckning i ord för viss ser (valkretsbeteckning).

grupp av väljare eller viss meningsriktning inom partiet). Nedanför namnen må vara anbragt, såsom valbeteckning, en av beteckningarna

»landstingsmannaval», »kommunal­

fullmäktigval», »municipalfullmäktigval», »stadsfullmäktigval», »kyr-

kofullmäktigval för församlingen»,

»kyrkofullmäktigval för samfälligheten» eller »kyrkofullmäktigval för skoldistriktet» eller annan beteckning i ord för ifrågavarande slag av val ävensom, såsom valkretsbeteckning, beteckning för den valkrets se­

deln avser.

Valsedel bör — ------------ — -— vilka åsyftas. Är något---- -------— --------såsom obefintliga.

Anvisningar till vägledning för valsedels utformning meddelas av

Konungen.

Ogill är valsedel: Ogill är valsedel:

till vilken använts annat än vitt till vilken använts annat papper

papper; än sådant som i 23 § första stycket

å vilken finnes något kännetecken, föreskrivits för det val, vid vilket som uppenbarligen blivit med avsikt sedeln avgivits; dock skall, om valdär anbragt; sedel har den färg som föreskrivits

vilken saknar partibeteckning; för annat val vilket förrättats sam­

vilken upptager parti-, kartell- el­ tidigt, denna avvikelse icke föranleda ler fraktionsbeteckning å annat stäl­ att sedeln blir ogiltig; le än ovanför namnen; å vilken finnes något kännetecken,

vilken upptager flera än tre be­ som uppenbarligen blivit med avsikt teckningar ovanför namnen; där anbragt;

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

vilken upptager valbeteckning el­ vilken saknar partibeteckning eller valkretsbeteckning å annat ställe ler upptager mer än en partibeteckän nedanför namnen; eller ning; eller

vilken icke upptager något giltigt vilken icke upptager något giltigt namn. namn.

Har valsedel försetts med valkretsbeteckning avseende annan valkrets än den som väljaren tillhör, skall den omständigheten icke föranleda

att sedeln ogillas.

Finnas i ett valkuvert två likalydande valsedlar, skall allenast en se­

del räknas.

Har vid val, vilket förrättats i samband med ett eller två andra val, avgivits en eller ock två likalydande valsedlar, försedda med valbeteckning för det andra valet eller något av de andra valen, skall med iaktta­

gande av vad i tredje stycket sågs, angivna förhållande icke föranleda, att sedeln ogillas.

Finnas i ett valkuvert, som avläm­ Finnes i ett valkuvert mer än en nats vid val förrättat i samband med valsedel, äro valsedlarna ogiltiga. ett eller två andra val, två valsedlar, Innehåller valkuvertet två eller tre av vilka den ena är försedd med val­ valsedlar och bära alla samma partibeteckning för det förstnämnda va­ beteckning, skall dock en valsedel let och den andra är försedd med tillgodoräknas det angivna partiet. valbeteckning för det andra eller nå­ De på valsedeln upptagna namnen got av de andra valen, skall endast anses som obefintliga. sedeln med valbeteckning för det val, varvid valkuvertet avgivits, räknas.

Finnes att väljaren är röstberätti­ Finnes att väljaren är röstberättigad, att ytterkuvertet är av föreskri- gad vid valet, att ytterkuvertet är av

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968 97

ven beskaffenhet samt att på ytter- föreskriven beskaffenhet samt att på kuvertet äro tecknade förklaring av ytterkuvertet äro tecknade förklaväljaren ävensom intyg i behörigt ring av väljaren ävensom intyg i beskick, och förekommer ej skälig an­ hörigt skick, och förekommer ej skäledning antaga, att ytterkuvertet blilig anledning antaga, att ytterkuvervit efter tillslutandet öppnat, bryter tet blivit efter tillslutandet öppnat, ordföranden ytterkuvertet; i annat bryter ordföranden ytterkuvertet; i fall skall det ej mottagas. annat fall skall det ej mottagas. Är innerkuvertet-----------------------rösträtten utövats. Är innerkuvertet---------------------- det återlämnas.

33 §•

2 mom. Omedelbart därefter ut­ 2 mom. Så snart det kan ske ef­

tagas valkuverten ur valurnan och

ter röstningens avslutande uttagas

räknas oöppnade. I det protokoll, valkuverten ur valurnan och räknas som i överensstämmelse med särskil­ oöppnade. I det protokoll, som i överda av Konungen fastställda formulär ensstämmelse med särskilda av och i formulären givna anvisningar Konungen fastställda formulär och skall föras vid förrättningen, antecki formulären givna anvisningar skall nas antalet valkuvert. Jämväl räknas föras vid förrättningen, antecknas och upptages i protokollet antalet antalet valkuvert. Jämväl räknas och personer, som enligt anteckningarna upptages i protokollet antalet persoi röstlängden deltagit i valet. Därner, som enligt anteckningarna i efter tillkännagives såväl antalet valröstlängden deltagit i valet. Därefter kuvert som antalet nyssnämnda pertillkännagives såväl antalet valku­

soner. Dår särskilda val förrättas å

vert som antalet nyssnämnda per­

samma dag inför samma valförrätta- soner. re, skall dessutom anteckning om detta förhållande göras i protokollet för varje val.

34 §. Sedan i —---------------- ---------------- följande sätt. a) Valkuverten öppnas-------------- ------ dessas antal. d) De valsedlar, vilka icke enligt d) De valsedlar, vilka icke enligt bestämmelserna under b) och c) bestämmelserna under b) och c) återinlagts i sina valkuvert eller lagts återinlagts i sina valkuvert eller lagts åsido, ordnas i grupper sålunda, att åsido, ordnas i grupper sålunda, att sedlar, vilka äro likalydande med avsedlar, vilka äro likalydande med

seende å väljarbeteckning (kartell-, avseende å partibeteckning, samparti- och fraktionsbeteckning), sam­

manföras i en grupp. Antalet valsedmanföras i en grupp. Antalet valsed- lar i varje grupp räknas, varefter

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

98 Knngl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

lar i varje grupp räknas, varefter sedlarna i varje grupp för sig inläg­

gas i ett eller flera omslag. Å varje

omslag antecknas de inneliggande

valsedlarnas partibeteckning samt

e) De omslag,------------------------& protokollet. f) I protokollet----------- --------------ytterligare antecknas:

1) antalet valkuvert------------------------ sedlar inlagts;

3) antalet valsedlar i varje sådan

grupp, som omförmäles i d), samt

gruppens partibeteckning jämte an­

talet omslag, vari gruppens sedlar

inlagts.

g) Förrättningen bör----------------- äro obrutna. h) Sedan de-------------------- — som värdepost.

i) När val av landstingsman, kom­

munalfullmäktige och stadsfullmäk­

tige förrättas samtidigt med val till

riksdagen, skola de åtgärder som av­

ses i 33 § 2 mom. och i denna pa­

ragraf under a)—f) anstå till dess

valförrättningen angående riksdags-

mannavalet avslutats.

Väljaren skall------- ---------------- och postadress. Väljaren skall------- ---------------- sådan röstning. Finnes ytterkuvertet------------röstningen avser. Väljaren skall------------till röstmottagaren.

Är valkuvert tillslutet och utan anÄr valkuvert tillslutet och utan nat märke än föreskriven ändamålsannat märke än föreskriven ändabeteckning, mottages detsamma; i målsbeteckning, mottages detsamannat fall skall det ej mottagas. ma; i annat fall skall det ej mottaRöstmottagaren inlägger i väljarens gas. Röstmottagaren inlägger i välnärvaro mottaget valkuvert i ytterjarens närvaro mottaget valkuvert i

kuvertet, tillsluter ytterkuvertet samt

ytterkuvertet samt antecknar därå antecknar därå orten och dagen för orten och dagen för avlämnandet. avlämnandet, fastställt formulär. I sammanhang

Därefter tillsluter röstmottagaren ytterkuvertet.

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 99

Äkta make, vilken röstar i den

ordning som i 35 § sägs, äger därvid

för andra maken avgiva valse­

del, avseende samma val eller annat

annat kommunalval, som äger rum val, som äger rum samtidigt. För såsamtidigt. För sådant fall skall valdant fall skall valsedelsförsändelse sedelsförsändelse anordnas på sätt anordnas på sätt och inom tid, som och inom tid, som i 28 § sägs. i 28 § sägs. Äkta make, —-----------------------------anordnat försändelsen. Finnes att ytterkuvertet är i behöFinnes att ytterkuvertet är i behörig ordning ifyllt samt att valsedelsrig ordning ifyllt samt att valsedelsförsändelsen är i behörigt skick och försändelsen är i behörigt skick och tillsluten, mottages försändelsen; i tillsluten, mottages försändelsen; i annat fall skall den ej mottagas. annat fall skall den ej mottagas. Röstmottagaren inlägger i avlämna- Röstmottagaren inlägger i avlämnarens närvaro mottagen försändelse i rens närvaro mottagen försändelse i ytterkuvertet samt antecknar därå

ytterkuvertet, tillsluter ytterkuvertet

orten och dagen för avlämnandet. I samt antecknar därå orten och dagen för avlämnandet, I sammanhang----------- omförmälda förteckning.

Därefter tillsluter röstmottagaren ytterkuvertet.

43 §• Sammanräkning verkställes vid Sammanräkning verkställes vid offentlig förrättning, som skall påoffentlig förrättning, som skall påbörjas så snart ske kan, dock icke börjas så snart ske kan, dock icke förrän å åttonde dagen efter valdaförrän å åttonde dagen efter valdagen.

gen och ej heller förrän sammanräkning av samtidigt förrättat val till riksdagen avslutats.

Om förrättningen utfärdas kunOm förrättningen utfärdas kungögörelse med uppgift i förekommande relse med uppgift i förekommande fall å den ordningsföljd, vari samfall om den ordningsföljd, vari sammanräkningen, därest hinder icke manräkningen, därest hinder icke möter, kommer att företagas för oli­ möter, kommer att företagas för olika val. Sådan kungörelse skall seka val. Sådan kungörelse skall senast nast sex dagar före förrättningens dagen före förrättningens början an­

början införas i en eller flera av or­ slås offentligen och ortstid­

införas i

tens mest spridda tidningar. ningar.

Det åligger anledningen härtill.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

1 in o in. Sedan valsedlarna ord­

stämmes i erforderlig utsträckning nats efter partibeteckning, skall inom genom särskilda sammanräkningar varje parti i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar

ordning mellan de namn å C-grupbestämmas ordning mellan de namn pens valsedlar, vilka ej avse allenast val av suppleant eller efterträdare. å partiets valsedlar, vilka ej avse alVid varje sammanräkning gäller val­ lenast val av suppleant eller eftersedel allenast för ett namn. trädare. b) Vid första sammanräkningen Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn. gäller valsedel för det namn, som Vid första sammanräkningen gälstår först å sedeln. C-gruppens valsedlar ordnas i namngrupper så, att ler valsedel för det namn, som står sedlar med samma första namn bilda först å sedeln. Partiets valsedlar ordnas i grup­

en namngrupp.

Valsedlarna inom varje namn- per så, att sedlar med samma första grupp räknas, och deras antal utgöi namn bilda en grupp. Valsedlarna inom varje grupp räknamngruppens rösttal. Samma tal är nas, och deras antal utgör gruppens också jämförelsetal för det namn, rösttal. Samma tal är också jämfösom står först på namngruppens valrelsetal för det namn, som står först sedlar. Det namn, vars jämförelsetal är på gruppens valsedlar. Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordstörst, erhåller första platsen i ordningen. c) Vid varje följande sammanräk­ ningen. Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, ning gäller valsedel för det namn, vilket, bortsett från namn, som revilket, bortsett från namn, som redan dan erhållit plats i ordningen, står erhållit plats i ordningen, står främst främst å sedeln. Den eller de namngrupper, vilkas å sedeln. Den eller de grupper, vilkas valvalsedlar vid närmast föregående sedlar vid närmast föregående samsammanräkning gällde för det namn, manräkning gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, uppsom erhöll plats i ordningen, upplölösas, och nämnda valsedlar ordnas i sas, och nämnda valsedlar ordnas i nya namngrupper så, att sedlar, som vid den pågående sammanräkningen nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående sammanräkningen gälgälla för ett och samma namn, bilda la för ett och samma namn, bilda en en namn‘grupp; däremot bibehållas grupp; däremot bibehållas övriga beövriga befintliga namngrupper oförfintliga grupper oförändrade. ändrade. Valsedlarna inom varje nyValsedlarna inom varje nybildad bildad namngrupp räknas, och deras grupp räknas, och deras antal utgör antal utgör namngruppens rösttal. gruppens rösttal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 101

För de namn, för vilka finnas gäl­ För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och lande valsedlar, beräknas rösttal och jämförelsetal. jämförelsetal.

Rösttalet för ett namn är lika med Rösttalet för ett namn är lika med rösttalet eller sammanlagda rösttalet rösttalet för den grupp, eller samför den eller de namngrupper, vilkas manlagda rösttalet för de grupper, valsedlar gälla för namnet. Jämförel­ vilkas valsedlar gälla för namnet. setalet för ett namn är lika med dess Jämförelsetalet för ett namn är rösttal, där icke namngrupp av val­ lika med dess rösttal, där icke grupp sedlar, som gälla för namnet, del­ av valsedlar, som gälla för namnet, tagit i besättandet av förut utdelad deltagit i besättandet av förut utdeplats. Har så skett, erhålles namnets lad plats. Har så skett, erhålles namjämförelsetal genom att dela dess nets jämförelsetal genom att dess

rösttal med namngruppens platstal, rösttal delas med det tal, som motökat med 1, eller om flera namn­ svarar den del, gruppen tagit i begrupper av valsedlar, som gälla för sättandet av plats eller platser, som

namnet, deltagit i besättandet av för­ utdelats (gruppens platstal), ökat ut utdelad plats, med dessa namn- med 1, eller, om flera grupper av valgruppers sammanlagda platstal, ökat sedlar, som gälla för namnet, deltamed 1. Platstalet för en namngrupp git i besättandet av förut utdelad motsvarar den del, namngruppen ta­ plats, med dessa gruppers sammangit i besättandet av plats eller plat­ lagda platstal, ökat med 1. Platstalet ser, som förut utdelats, och beräk­ för en grupp beräknas sålunda, att nas sålunda, att namngruppens röst- gruppens rösttal delas med största tal delas med största jämförelsetalet jämförelsetalet vid sammanräkningvid sammanräkningen närmast före en närmast före gruppens bildande.

namngruppens bildande. Bråktal, Det namn, vars jämförelsetal är som uppkommer vid delning, beräk­ störst, erhåller plats i ordningen. nas i decimaler, två till antalet; höj­ Bråktal, som uppkommer vid delning av den sista decimalsiffran må ning, beräknas med två decimaler. e j äga rum. Den sista decimalsiffran för ej höjas. Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen.

2 m o m. För var je B-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar ordning mellan de namn å B-gruppens valsedlar, vilka ej avse allenast val av suppleant eller efterträdare. Därvid anses namnen å varje Cgrupps valsedlar förekomma i den jämlikt 1 mom. bestämda ordningen

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

4 m o m. Skola genom videt två 2 in o m. Skola två eller flera eller flera platser besättas, fördelas platser besättas, fördelas de mellan de mellan de olika A-grupperna så­ de olika partierna sålunda, att platlunda, att platserna, en efter annan, serna, en efter annan, tilldelas det tilldelas den A-grupp, som för varje parti, vilket för varje gång uppvisar gång uppvisar det största av nedan det största av nedan angivna jämföangivna jämförelsetal. Plats, som bli­ relsetal. Plats, som blivit ett parti vit en A-grupp tilldelad, besättes ge­ tilldelad, besättes genast så, att parnast så, att A-gruppens första plats tiets första plats tillerkännes den, tillerkännes den, vilkens namn är det vars namn är det första i ordningen första i ordningen inom A-gruppen, inom partiet, partiets andra plats A-gruppens andra plats den, som bär den, som bär andra namnet i ord­

pens tredje plats den, som bär tred je bär tredje namnet i ordningen, och namnet i ordningen, och så vidare så vidare efter samma grund, ändå efter samma grund, ändå att den, att den, som är berättigad till platsom är berättigad till platsen, redan sen, redan fått sig tillerkänd plats fått sig tillerkänd plats från en eller från ett eller flera andra partier. flera andra A-grupper.

Jämförelsetalet är lika med A- Jämförelsetalet beräknas, så länge gruppens rösttal, så länge A-gruppen partiet ännu icke fått sig någon plats ännu icke fått sig någon plats tillde­ tilldelad, genom att partiets rösttal lad. Därefter beräknas jämförelseta­ delas med 1,7. Därefter beräknas let för varje gång så, att A-gruppens jämförelsetalet för varje gång så, att rösttal delas med det tal, som mot­ partiets rösttal delas med det tal,

svarar antalet av A-gruppen tillde­ som är 1 högre än det dubbla antalet lade platser, ökat med i. Har samma av partiet tilldelade platser. Har

person erhållit platser från två A- samma person erhållit platser från grupper, skall dock vid beräkning av två partier, skall dock, vid beräkning

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 103

det antal platser, som utdelats, var­ av det antal platser som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en dera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit plat­ halv plats; har någon erhållit platser ser från tre A-grupper, anses varje från tre partier, anses varje sådan sådan plats såsom en tredjedels plats såsom en tredjedels plats; och plats; och så vidare efter samma så vidare efter samma grund. grund.

delad plats så många gånger, som lad plats så många gånger, som motmotsvarar de å A-gruppens valsed­ svarar de å partiets valsedlar upptaglar upptagna namnen, vilka ej avse na namn, vilka ej avse allenast val allenast val av suppleant eller efter­ av suppleant eller efterträdare, skall trädare, skall den uteslutas från vi­ det uteslutas från vidare jämförelse. dare jämförelse.

5 m o m. Skall blott en plats be­ 3 in o in. Skall blott en plats besättas tillfaller platsen den, vilkens sättas, tillfaller platsen den, vars namn står främst i ordningen inom namn står främst i ordningen inom den A-grupp, som, enligt vad i i det parti, som, enligt vad i 2 mom. mom. sägs, har största jämförelseta­ sägs, har största jämförelsetalet. let.

6 in o m. Mellan lika rösttal eller i mom. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom lottning. skiljas genom lottning.

47 §•

Sedan val av landstingsman Sedan val av lan dstings män avslutats, skola suppleanter utses så­ avslutats, skola suppleanter utses sålunda, att för varje landstingsman lunda, att för varje landstingsman inom den A-grupp, för vilken han inom det parti, för vilket han blivit blivit vald, företagas så många, dock vald, företagas så många, dock minst minst två, nya sammanräkningar, två, nya sammanräkningar, som parsom A-gruppen erhållit platser. Har ti et erhållit platser. Har landstingslandstingsman fått sig tillerkänd man fått sig tillerkänd plats från plats från flera A -grupper,anses han flera partier, anses han vald för det vald för den A-grupp, från vilken parti, från vilket plats först tilldeplats först tilldelades honom. lades honom.

Vid varje sammanräkning tages Vid varje sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga landstingsmannens namn upptaga landstingsmannens namn och på grund därav gällde för detta och på grund därav gällde för detta namn vid den sammanräkning, då namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen namnet tilldelades plats i ordningen.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

inom A-gruppen. Varje valsedel gäl­ Varje valsedel gäller såsom hel röst. ler såsom hel röst. Med iakttagande Med iakttagande av att namn å nåav att namn å någon, som blivit ge­ gon, som blivit genom valet utsedd nom valet utsedd till landstingsman till landstingsman eller till suppleeller till suppleant för den lands­ ant för den landstingsman sammantingsman sammanräkningen avser, räkningen avser, anses såsom obeanses såsom obefintligt, skall röst­ fintligt, skall röstvärdet tillgodoräkvärdet tillgodoräknas det namn, som nas det namn, som står främst av de står främst av de för den ifrågava­ för den ifrågavarande landstingsrande landstingsmannen särskilt mannen särskilt upptagna suppleupptagna suppleantnamnen eller, om antnamnen eller, om sådant namn ej sådant namn ej finnes, det namn för finnes, det namn för själva landssjälva landstingsmannavalet, som tingsmannavalet, som står främst å står främst å sedeln, eller, om ej hel­ sedeln, eller, om ej heller sådant ler sådant namn finnes, det namn namn finnes, det namn som står som står främst bland samtliga supp­ främst bland samtliga suppleantleantnamnen å valsedeln. Den som namnen å valsedeln. Den som erhålerhållit högsta rösttalet är vald till lit högsta rösttalet är vald till supplesuppleant för den landstingsman ant för den landstingsman sammansammanräkningen avser. Mellan lika räkningen avser. Mellan lika rösttal rösttal skall skiljas genom lottning. skall skiljas genom lottning, De för —------- ------------- ------- - — blivit utsedda.

52 §. 2 m o m. Avgår fullmäktig-------- ---------------- medgiva det. Den nya sammanräkningen äger Den nya sammanräkningen äger rum inom den A-grupp, för vilken rum inom det parti, för vilket den den avgångne blivit vald. Blev den avgångne blivit vald. Blev den avavgångne vald för flera A-grupper, gångne vald för flera partier, skall skall sammanräkningen ske inom sammanräkningen ske inom det parden A-grupp, från vilken plats först ti, från vilket plats först tilldelades tilldelades honom. Vid den nya sam­ honom. Vid den nya sammanräkmanräkningen tages hänsyn blott till ningen tages hänsyn blott till de valde valsedlar, vilka upptaga den av­ sedlar, vilka upptaga den avgångnes gångnes namn och på grund därav namn och på grund därav gällde gällde för detta namn vid den sam­ för detta namn vid den sammanräkmanräkning, då namnet tilldelades ning, då namnet tilldelades plats i plats i ordningen inom A-gruppen. ordningen. Varje valsedel gäller såVarje valsedel gäller såsom hel röst. som hel röst. Röstvärdet skall------------------- - skiljer lotten. Efter sammanräkningens -------- -------- —- under försegling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 105 (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

53 §• Avgår jämväl enligt 52 § utsedd Avgår jämväl enligt 52 § utsedd landstingsman eller fullmäktig före landstingsman eller fullmäktig före utgången av den tid, för vilken han utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, förfares på enahanda blivit utsedd, förfares på enahanda sätt, som i nämnda paragraf är sagt; sätt, som i nämnda paragraf är sagt; och skall vid ny sammanräkning för och skall vid ny sammanräkning för utseende av fullmäktig hänsyn såutseende av fullmäktig hänsyn såsom förut tagas blott till de valsedsom förut tagas blott till de valsedlar, vilka upptaga den först avgånglar, vilka upptaga den först avgångnes namn och på grund därav gällde nes namn och på grund därav gällde för detta namn vid den sammanräkför detta namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ning, då namnet tilldelades plats i

ordningen inom A-gruppen.

ordningen.

60 Kuvert, varom förmäles i 26, 28, Kuvert, varom förmäles i 26, 28, 29 och 38 §§, skola vara av ogenom­ 29 och 38 §§, skola vara av ogenomskinligt papper, samt, vad varje sär­ skinligt papper av samma färg som skilt slag angår, lika till storlek och valsedel för valet i fråga samt, vad beskaffenhet. Kuverten skola vara varje särskilt slag angår, lika till försedda med ändamålsbeteckning storlek och beskaffenhet. Kuverten enligt av Konungen fastställda for­ skola vara försedda med ändamålsmulär. Kuverten skola tillverkas enbeteckning enligt av Konungen fastdast genom statsverkets försorg. ställda formulär. Kuverten skola tillverkas endast genom statsverkets försorg. mot ersättning. Kuvert, som avses i 28 och 38 §§, Kuvert, som avses i 28 och 38 §§, tillställas röstmottagare på statsver­ tillställas röstmottagare på statsverkets bekostnad. Ytterkuvert, som avkets bekostnad. Ytterkuvert, som avses i 38 §, tillhandahållas på statsses i 38 §, tillhandahållas på statsverkets bekostnad även valnämnden. verkets bekostnad även valnämnden. I 28 och 29 §§ omförmälda kuvert I 28 och 29 §§ omförmälda kuvert samt ytterkuvert, som avses i 38 §, samt ytterkuvert, som avses i 38 g, skola på statsverkets bekostnad tillskola på statsverkets bekostnad tillhandahållas jämväl i riksdagen rephandahållas jämväl i riksdagen resenterat politiskt parti. representerat parti, 128------------------------------ äger rum. Det åligger--------------------- --------- 38 §§ sägs.

106 Kanal. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

I riksdagen representerat politiskt I riksdagen representerat parti parti äger vid val av landstingsman äger vid val av landstingsman och och val av stadsfullmäktige för stad, val av stadsfullmäktige för stad, som som ej deltager i landsting, i den ej deltager i landsting, i den omfattomfattning och ordning Konungen ning och ordning Konungen bestämbestämmer, erhålla gottgörelse av mer, erhålla gottgörelse av statsverstatsverket för kostnaderna för de ket för kostnaderna för de valsedlar valsedlar partiet låtit iordningställa partiet låtit iordningställa för valet. för valet. Kommun äger besluta att vid val Kommun äger besluta att vid val av fullmäktige i kommunen politiskt av fullmäktige i kommunen parti som parti som är eller genom valet blir är eller genom valet blir represenrepresenterat i fullmäktige, skall er­ terat i fullmäktige, skall erhålla bihålla bidrag av kommunen till par­ drag av kommunen till partiets kosttiets kostnader för framställning av nader för framställning av valsedlar. valsedlar. Beslutet skall innehålla att Beslutet skall innehålla att ersättersättning utgår till var je sådant par­ ning utgår till varje sådant parti ti efter enhetliga grunder. Ersättning efter enhetliga grunder. Ersättning får dock ej utgå i den mån gottgö­ får dock ej utgå i den mån gottgörelrelse erhålles av statsverket. se erhålles av statsverket.

Papper för framställning av valsedlar för val, som förrättas samma dag som ordinarie val till riksdagen äger rum, tillhandahålles kostnadsfritt av statsverket enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen som riksdagen antagit sasom vilande med anledning a\ Ivungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall de nya bestämmelserna dock tillämpas endast i fråga om val för tid efter utgången av år 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753)

Härigenom förordnas, att 8, 9 och 33 §§ kommunallagen den 18 december 19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

8 §• Fullmäktige valjas för fyra år, Fullmäktige väljas för tre år, räkräknade från och med den 1 januari nade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett. året näst efter det, då valet skett. Om val - —- —- —- — — — särskilt stadgat.

9 §■ För val - -— -— inom valkrets. Vid valkretsindelning------------------------- ]tan ske I varje valkrets väljes, efter kret­ I varje valkrets väljes, efter kretsens i mantalslängden upptagna besens i mantalslängden upptagna befolkning för året näst före den fyra- trefolkning för året näst före den årsperiod, som valet gäller, eu fullårsperiod, som valet gäller, en fullmäktig för varje fullt tal, motsvaran­ mäktig för varje fullt tal, motsvade det som erhålles, då kommunens rande det som erhålles, då kommuför samma år i mantalslängden upp­ nens för samma år i mantalslängden tagna folkmängd delas med antalet upptagna folkmängd delas med anfullmäktige för hela kommunen. talet fullmäktige för hela kommuDärest det antal fullmäktige, som nen. Därest det antal fullmäktige, med tillämpning av denna regel skall som med tillämpning av denna regel utses, icke uppgår till det för kom­ skall utses, icke uppgår till det för munen bestämda antalet, skola för kommunen bestämda antalet, skola ernående av detta antal de valkret­ för ernående av detta antal de valsar, vilkas folkmängd mest överskju­ kretsar, vilkas folkmängd mest överter de tal, som enligt den angivna skj uter de tal, som enligt den angivregeln äro bestämmande för full­ na regeln äro bestämmande för fullmäktiges antal inom valkretsarna, mäktiges antal inom valkretsarna,

1 Senaste lydelse av 9 § se 1959: 61.

108 Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 196S

vara berättigade att var för sig i vara berättigade att var för sig i ordordning efter överskottens storlek ning efter överskottens storlek välja välja ytterligare en fullmäktig. Äro ytterligare en fullmäktig. Äro överöverskottstalen lika för två eller fle­ skottstalen lika för två eller flera ra valkretsar, avgöres företrädet ge­ valkretsar, avgöres företrädet genom nom lottning. lottning.

Om indelning —- — ------------------- ------- i ärendet. Beslut om-----------------—----------- — nästa val.

33 §• Ledamöter och suppleanter i kom­ Ledamöter och suppleanter i kom­

munens styrelse väljas för fyra år, munens styrelse väljas för tre år, räknade från och med den 1 januari räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett. Va­ året näst efter det, då valet skett. let skall förrättas i december månad Valet skall förrättas i december mååret näst efter det, då allmänna val nad året näst efter det, då allmänna av fullmäktige ägt rum. val av fullmäktige ägt rum.

Avgår ledamot ------------------------ av tj änstgöringstiden.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall de nya bestämmelserna dock tillämpas endast i fråga om val av lullmäktige för tid efter utgången av år 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 109

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50)

Härigenom förordnas, att 8—10 §§ och 45 § 1 mom. kommunallagen för Stockholm den 1 mars 19571 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Stadsfullmäktige väljas för fyra Stadsfullmäktige väljas för tre år år (tjänstgöringsår), räknade från (tjänstgöringsår), räknade från och och med den 15 oktober det år, då med den 15 oktober det år, då valet valet skett. skett.

Om val —------------------------------ - särskilt stadgat.

9 §•

För val — —---------- inom valkrets.

Vid valkretsindelning kan ske.

I varje valkrets väljes, efter kret­ I varje valkrets väljes, efter kretsens i mantalslängden upptagna be­ sens i mantalslängden upptagna befolkning för året näst före den fyra- folkning för året näst före den treårsperiod, som valet gäller, en stads­ årsperiod, som valet gäller, en stadsfullmäktig för varje fullt tal, mot­ fullmäktig för varje fullt tal, motsvarande en hundradedel av stadens svarande en hundradedel av stadens för samma år i mantalslängden upp­ för samma år i mantalslängden upptagna folkmängd. Därest det antal tagna folkmängd. Därest det antal fullmäktige, som med tillämpning av fullmäktige, som med tillämpning av denna regel skall utses, icke uppgår denna regel skall utses, icke uppgår till etthundra, skola för ernående av till etthundra, skola för ernående av detta antal de valkretsar, vilkas folk­ detta antal de valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som mängd mest överskjuter de tal, som enligt den angivna regeln äro be­ enligt den angivna regeln äro bestämmande för fullmäktiges antal stämmande för fullmäktiges antal inom valkretsarna, vara berättigade inom valkretsarna, vara berättigade att var för sig i ordning efter över- att var för sig i ordning efter över-

Senaste lydelse av 9 § se 1959:62.

no Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

skottens storlek välja ytterligare en skottens storlek välja ytterligare en fullmäktig. Äro överskottstalen lika fullmäktig. Äro överskottstalen lika för två eller flera valkretsar, avgöres för två eller flera valkretsar, avgöföreträdet genom lottning. res företrädet genom lottning,

Om indelning i ärendet.

Beslut om — ------- nästa val.

10 §•

Om valdistrikt och valdag samt Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och av­ vals kungörande, förrättande och avslutande, så ock om förfarandet, när slutande, så ock om förfarandet, när stadsfullmäktig avgår före den be­ stadsfullmäktig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång, stämda tjänstgöringstidens utgång, stadgas i kommunala vallagen; dock stadgas i kommunala vallagen.

att kungörelse skall utfärdas av valnämnden.

45 §•

1 mom. Stadsfullmäktige välja 1 mom. Stadsfullmäktige välja vid det sammanträde, som avses i vid det sammanträde, som avses i 11 § första stycket, det år, då val av It § första stycket, det år, då val av stadsfullmäktige ägt rum, borgarråd stadsfullmäktige ägt rum, borgarråd för en tid av fyra år till det antal, för en tid av tre år till det antal, som som stadsfullmäktige bestämma. Till stadsfullmäktige bestämma. Till borborgarråd må allenast utses personer garråd må allenast utses personer med synnerlig insikt och erfarenhet med synnerlig insikt och erfarenhet i kommunala förvaltningsfrågor el­ i kommunala förvaltningsfrågor eller eljest i allmänna värv. Vid val av ler eljest i allmänna värv. Vid val av borgarråd skall, där så äskas eller borgarråd skall, där så äskas eller omröstning begäres, anställas sär­ omröstning begäres, anställas särskilt val av varje borgarråd. skilt val av varje borgarråd.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag. Före den 15 oktober 1970 skall de nya bestämmelserna dock tillämpas endast i fråga om val av stadsfullmäktige för tid därefter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 111

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 9 och 44 §§ landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319)

Härigenom förordnas, att 9 och 44 §§ landstingslagen den 14 maj 1954» skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Landstingsmän jämte suppleanter Landstingsmän jämte suppleanter väljas utom i fall, som avses i 17 §, väljas utom i fall, som avses i 17 §, för fyra år, räknade från och med för tre år, räknade från och med den den 1 januari året näst efter det, då 1 januari året näst efter det, då valet valet skett. skett.

44 §•

Ledamöter och suppleanter i för­ Ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet väljas för fyra år, valtningsutskottet väljas för tre år, räknade från och med den 1 januari räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett. året näst efter det, då valet skett. Valet skall förrättas vid landstings­ Valet skall förrättas vid landstingsmöte året näst efter det, då allmänna möte året näst efter det, då allmänna val av landstingsmän ägt rum. val av landstingsmän ägt rum.

Avgår ledamot — —-----------------i lv tjänstgöringstiden.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall de nya bestämmelserna dock tillämpas endast i fråga om val av landstingsmän jämte suppleanter för tid efter utgången av år 1970.

1 Senaste lydelse av 44 § se 1965:103.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 § 1 mom. lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund

Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom. lagen den 31 maj 1957 om kommunalförbund skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 mom. Förbundsfullmäktige 1 mom. Förbundsfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och väljas för tre år, räknade från och med den 1 januari året näst efter med den 1 januari året näst efter det, då allmänna kommunalval ägt det, då allmänna kommunalval ägt rum, eller, där landstingskommun rum, eller, där landstingskommun ingår i förbundet, från och med den ingår i förbundet, från och med den 1 januari det därpå följande året. 1 januari det därpå följande året.

Val av —------------—----------------- under året.

Skall val------------------------------ — — föra ordet.

Denna lag träder i kraft när de förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen som riksdagen antagit såsom vilande med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 27 till 1968 års riksdag slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag. Före den 1 januari 1971 skall den nya bestämmelsen dock tillämpas endast i fråga om val av fullmäktige i kommunalförbund för tid efter utgången av år 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 113

L Idrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 januari 1968.

Närvarande: Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-

Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om partiell författ-

ningsreform och anför.

Inledning

Författningsutvecklingen i vårt land har visat stor kontinuitet. Den politiska demokratin har genomförts inom ramen för det tvåkammarsystem som tillskapades med 1866 års riksdagsordning (RO). Parlamentarismen har blivit konstitutionell sedvanerätt vid sidan av föråldrade men formellt ännu orubbade bestämmelser i 1809 års regeringsform (RF) om förhållandet mellan regeringsmakt och folkrepresentation.

Kontinuiteten i författningsutvecklingen kan ses som ett uttryck för den stabilitet som utmärkt det politiska livet i Sverige. Demokratin och parlamentarismen är sedan länge oomstridda, och den författningsdebatt som förekommit under senare decennier har snarare rört demokratins verksamhetsformer än de bärande principerna för statsskicket. Även verksamhetsformerna är emellertid väsentliga. De beslutande och verkställande demokratiska organen måste ha en hög arbetsduglighet för att kunna bemästra de problem som samhällsomdaningen ställer dem inför. Inte mindre viktigt är att det demokratiska systemet är så utformat att medborgarna engageras i politiken och har möjlighet till effektiv kontroll av regering och folkrepresentation.

I den offentliga debatten och i riksdagen framfördes i början av 1950talet olika önskemål om begränsade reformer som siktade till en effektivisering och modernisering av de demokratiska institutionerna. I augusti 1954 tillkallades författningsutredningen* för att ta upp dessa reformönske- 1

1 Ledamöter riksdagsledamöterna Rickard Sandler, ordförande, Emil Ahlkvist, Olle Dahlén, Harald Hallén, Elis Håstad, Ossian Sehlstedt och Sten Wahlund samt chefredaktören John Hartman. Sedan Hartman och Håstad avlidit inträdde den 1 mars 1957 chefredaktören Per Wrigstad och den 26 mai 1959 riksdagsledamoten Henrik Munktell som ledamöter i utredningen. Munktell avled den 20 december 1962. Professorn Jörgen Westerståhl förordnades den 7 mars 1958 att vara ledamot av utredningen.

8 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mål i ett sammanhang och göra en samlad översyn av demokratins funktionsproblem. Det blev ett omfattande och långvarigt utredningsarbete. Det utmynnade i att författningsutredningen år 1963 lade fram ett slutbetänkande i fyra delar, »Sveriges statsskick» (SOU 1963: 16—19). Betänkandet innehöll förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning. Författningsutredningen föreslog att parlamentarismen skulle grundlagfästas och att tvåkammarriksdagen skulle ersättas med en enkammarriksdag. Samtliga ledamöter i riksdagen skulle enligt förslaget väljas vid ett och samma tillfälle vart fjärde år. Valen skulle förrättas fristående från kommunalvalen. Betänkandet innehöll inte något utarbetat förslag till vallagstiftning, inen utredningen drog upp riktlinjerna för ett nytt valsystem på proportionell grund. På vissa punkter var betänkandet inte enhälligt. En minoritet inom utredningen reserverade sig till förmån för ett modifierat tvåkammarsystem. Författningsutredningens förslag blev föremål för en omfattande remissbehandling. Sammanställningar av remissyttrandena har offentliggjorts (SOU 1964:38 samt 1965:2, 3, 34 och 37). Remissinstanserna utsatte förslaget för hård kritik. På sina håll vitsordades att förslaget hade förtjänster och kunde fylla en uppgift som en etapp på vägen mot en ny författning, men åtskilliga remissinstanser — däribland högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter — ansåg att förslaget var behäftat med så allvarliga brister att det i betydande delar måste omarbetas från grunden. Det av utredningen skisserade valsystemet möttes av ett kompakt motstånd, och i vissa remissjdtranden gjordes en ingående analys av bristerna i utredningsförslaget i denna del. Även i andra delar av förslaget redovisade remissinstanserna åtskilliga sakliga invändningar av stor tyngd mot de lösningar som utredningen hade föreslagit. I den offentliga debatten om författningsutredningens förslag framträdde djupgående politiska motsättningar i fråga om kammar- och valsystemet. Åsikterna gick isär bl. a. beträffande lämpligheten av den föreslagna ordningen med fristående kommunalval utan inverkan på riksdagens sammansättning. I riksdagen kom frågan om behovet av ett valtekniskt samband mellan riksdagsval och kommunalval att sammankopplas med frågan om en utvidgad demokrati på länsplanet. Under hösten 1964 begärde riksdagen att båda frågorna skulle utredas, och för uppgiften tillsattes vid årsskiftet 1964/65 en särskild utredning, länsdemokratiutredningen'. I oktober 1965 avlämnade länsdemokratiutredningen betänkandet »Författningsfrågan och det kommunala sambandet» (SOU 1965:54). Utredningen uttalade i betänkandet att en ny författning borde behålla ett valtekniskt samband mel- 1

1 Ledamöter landshövdingen Per Nyström, ordförande, riksdagsledamöterna Emil Ahlkvist, Carl Albert Andersson, Einar Asp, Olle Dahlén, Stig F. Hansson samt Per Petersson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1908 115

lan riksdagsval och kommunalval. Formen för ett sådant samband lämnades däremot öppen. Man kunde enligt utredningen tänka sig antingen indirekta val genom kommunala församlingar av en del av riksdagens ledamöter eller direkta val av riksdagsledamöter samma dag som kommunalvalen ägde rum. Fn minoritet inom utredningen ansåg emellertid att det inte anförts tillräckligt vägande skäl lör att sammankoppla riksdagsvalen med kommunalvalen och förordade därför fristående kommunalval. I början av år 1965 fick en ny utredning, 1965 års valtekniska utredning', i uppdrag att undersöka bl. a. frågan om de valtekniska förutsättningarna for att hålla riksdagsval och kommunalval på samma dag. I betänkandet »Gemensam valdag» (SOU 1965: 74), som lades fram i december 1965, förklarade utredningen att hinder inte mötte att sammanföra valen till riksdagen med valen till landsting samt kommunal- och stadsfullmäktige, om vissa ändringar vidtogs i gällande regler om val förfarandet. Parallellt med remissbehandlingen av författningsutredningens betänkande och arbetet på kompletterande utredningar fördes överläggningar mellan

foretradare for de fgra stora politiska partierna'k Vissa inom justitiede­

partementet upprättade promemorior som tjänat som underlag för dessa överläggningar har offentliggjorts (SOU 1966:17). Vid överläggningarna blev det så småningom klart att samtliga deltagande partier ansåg att författningsutredningens förslag inte kunde läggas till grund för en reform av statsskicket. Man enades emellertid om att en total författningsrevision borde genomföras, och överläggningarna inriktades därefter på att dra upp riktlinjerna för det kommande reformarbetet. Man kom överens om vissa huvudprinciper, bl. a. att en framtida författning bör vila på folksuveränitetens grund och att parlamentarismen bör inskrivas i författningen. Riksdagen bör bestå av en kammare och dess ledamöter bör väljas i°direkta och proportionella val. Beträffande sättet för riksdagens bildande och valsystemet kvarstod emellertid meningsskiljaktigheter mellan partierna som inte kunde överbryggas på detta stadium. Reformarbetet borde enligt samstämmig uppfattning bedrivas i etapper så att eu partiell reform på de politiskt mest centrala och aktuella avsnitten om möjligt kunde beslutas redan under 1968 och 1969 års riksdagar. Partiöverläggningarna resulterade i beslut om en ny utredning som skulle spanna över hela fältet av författningsfrågor. I april 1966 tillkallades grund­

hv^'0ter b°.rglnästaren Björn Widegren, ordförande, riksdagsledamoten Thure Dahlberg SvanstriVm°ren LUndgre"’ riksdagsledamöterna N. Yngve Nilsson, Olaus Nyberg och Ivan t I rnin?d 1.965 leddes överläggningarna av statsrådet Olof Palme. I övriot dellon StvalrådRet S,yen-Er'C NlIsson samt riksdagsledamöterna Torsten Andersson, Torsten Bengts- ®°"’JF 0“f.e Björkman, Ingvar Carlsson, Olle Dahlén, Gunnar Heckscher (t. o. m. den 5 oktober Sten mi lmrd e™ ’ ^ H°lmberg’ Birger Lundström, Bertil Ohlin, Georg Pettersson och

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

lagberedningen1 för att fortsätta och slutföra arbetet på en total författningsrevision. Den första etappen i beredningens arbete avslutades i maj 1967, då beredningen lade fram betänkandet »Partiell författningsreform» (SOU 1967:26). I betänkandet föreslås omfattande ändringar i gällande grundlagar och vallagstiftning. De viktigaste nyheterna är förslag om övergång till enkammarsystem, nytt valsystem, gemensamma riksdags- och kommunalval vart tredje år samt regler om misstroendeförklaring, entledigande av statsråd och nyval till riksdagen.

Grundlagberedningens betänkande har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter, justitiekanslern (JK), Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, statistiska centralbyrån, universitetskanslern, överståthållarämbetet (ÖÄ), samtliga länsstyrelser, valtekniska utredningen, kommunalrättskommittén, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Universitetskanslern har vid sitt remissvar fogat yttranden från fakulteter vid universiteten i Uppsala och Stockholm, och vissa länsstyrelser har bifogat yttranden från kommunala organ. Dessutom har en skrift med synpunkter på grundlagberedningens betänkande inkommit från Riksförbundet Samling för framsteg.

Samtidigt som grundlagberedningen redovisade resultatet av sitt arbete i en första utredningsetapp lade 1965 års valtekniska utredning fram betänkandet »Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval» (SOU 1967: 27). Detta betänkande innefattar förslag till ändringar i vallagstiftningen för att möjliggöra gemensam valförrättning för riksdagsval och borgerliga kommunalval. Dessutom föreslås i betänkandet även ändrade regler i RO och i vallagstiftningen om tid för valförrättning — valens utsträckande över två dagar — och om röstning i annan ordning än genom personlig inställelse i vallokal.

Även valtekniska utredningens betänkande har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av regeringsrättens ledamöter, poststyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån, ÖÄ, samtliga länsstyrelser, grundlagberedningen, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. ÖÄ och vissa länsstyrelser har vid sina remissvar fogat yttranden från valnämnder och andra kommunala organ.

Jag anhåller nu att få ta upp frågan om en partiell författningsreform på grundval av de föreliggande betänkande^ från grundlagberedningen och 1965 års valtekniska utredning samt remissyttrandena över dem. Beträffande valtekniska utredningens betänkande avser jag dock inte att här beröra

1 Ledamöter landshövdingen Valter Åman, ordförande, riksdagsledamöterna Ingemund Bengtsson, Ingvar Carlsson, Allan Hernelius, Birger Lundström, Georg Pettersson och Sten Wahlund. Sedan herr Carlsson i december 1967 avsagt sig sitt uppdrag har riksdagsledamoten Hilding Johansson inträtt som ledamot i beredningen i herr Carlssons ställe.

Kungl. Maj. ts proposition nr 27 ur 1968 117

frågorna om ändrad tid för valförrättning och om röstning i annan ordning än genom personlig inställelse i vallokal. Dessa frågor bör undersökas ytterligare. I samband därmed bör man även utreda möjligheterna till förenkling och effektivisering av valförfarandet. Avsikten är att detta utredningsarbete skall påbörjas inom kort och slutföras med största möjliga skyndsamhet.

En författningsreform efter grundlagberedningens linjer förutsätter att valperioderna för kommunala fullmäktigförsamlingar och nämnder samordnas med valperioderna för riksdagen. De för detta ändamål uppenbart nödvändiga ändringarna i kommunallagstiftningen bör lämpligen behandlas redan i detta sammanhang. Ett ställningstagande i detalj till de olika följdändringar som kan bli aktuella på det kommunala området bör emellertid anstå tills vissa undersökningar i ämnet, som f. n. pågår inom kommunalrättskommittén, blivit slutförda. Jag vill också erinra om att följdändringar i en framtid kan komma att aktualiseras av den hösten 1967 tillsatta kommunalvalskommittén. Kommunalvalskommittén har fått i uppdrag att pröva bl. a. om genomförandet av det valsystem för riksdagen som grundlagberedningen föreslagit bör föranleda modifikationer i det kommunala valsystemet.

I detta sammanhang vill jag ytterligare begagna tillfället att nämna att det finns vissa frågor om ändringar i RF och RO som inte har samband med den nu förestående författningsreformen men som ändå kommer att kräva ett första ställningstagande av riksdagen redan under innevarande vårsession. Dit hör bl. a. frågan om sänkning av rösträttsåldern. Dessa fristående frågor bör redovisas i en särskild proposition, som torde få anmälas vid ett senare tillfälle.

Förutsättningarna för en partiell författningsreform

och huvuddragen i reformen

Grundlagberedningen

Vid partiöverläggningarna i författningsfrågan förutsattes att grundlagberedningen skulle försöka lägga fram förslag om nytt kammar- och valsystem samt om parlamentarismens inskrivande i författningen så tidigt att förslagen kunde bli föremål för riksdagsbeslut 1968/69. I betänkandet »Partiell författningsreform» konstaterar grundlagberedningen att detta tidsschema förutsätter att den partiella reformen genomförs inom nuvarande grundlagars ram. Reredningen finner att detta är möjligt. I RF:s och RO:s bestämmelser om riksdagen och om valen till riksdagen kan, anser beredningen, göras även mycket genomgripande ändringar utan att man fördenskull behöver rubba de principer på vilka grundlagarna i övrigt bygger. Beträffande möjligheterna att skriva in parlamentarismen i nuva­

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 dr 19G8

rande RF kan man visserligen hysa tvekan. Resultatet av delreformer på detta område måste nämligen bli att skilda bestämmelser i RF kommer att spegla olika statsrättsliga åskådningar. Det bör dock enligt beredningens åsikt vara möjligt att överse med brister av detta slag under ett övergångsskede i avbidan på att vi får en total författningsrevision. Vissa brister i RF i systematiskt och lagtekniskt hänseende är under alla förhållanden det pris som man måste betala, om man utan dröjsmål vill få till stånd sådana grundlagsändringar som allmänt bedöms som särskilt angelägna. Grundlagberedningen har för sin del kommit till uppfattningen att detta pris inte är för högt för en partiell författningsreform. Beredningen framhåller att den korta tid som stått till buds för arbetet på en partiell författningsreform har tvingat till stark restriktivitet i fråga om reformens omfattning. Inom varje avsnitt har beredningen tagit under övervägande endast sådana ändringar i gällande författning som bedömts ha hög angelägenhetsgrad. Men restriktivitet har ansetts påkallad också av andra skäl än tidsnöd. Inte sällan har situationen varit den att framförda reformönskemål inte kunnat prövas slutligt innan andra frågor som ligger helt utanför den partiella reformen blivit lösta. Beredningen har försökt undvika provisoriska lösningar. I betänkandet understryks att den partiella reformen inte får bli ett provisorium med följd att en ny reglering efter ett antal år kommer att ersättas med ännu en ny reglering. Reformen bör lägga en fast grund på vilken man kan bygga vidare vid utformningen av eu helt ny författning. Eu annan synpunkt som, enligt vad beredningen upplyser, ibland bär gjort sig gällande har varit att det kan vara en fördel vid det praktiska genomförandet av reformen att denna inte kombineras med fler ändringar i invanda former än som är nödvändigt. Som redan tidigare nämnts är de viktigaste nyheterna i grundlagberedningens betänkande förslagen om övergång till enkammarsystem, införande av clt nytt valsystem och inskrivande i författningen av vissa parlamentariska principer. Riksdagen skall enligt grundlagberedningens förslag bestå av 350 ledamöter. Valperioden för riksdagen skall vara tre år och den skall samordnas med valperioderna för kommunala församlingar på det sättet att riksdagsval och val av landsting samt kommunal- och stadsfullmäktige äger rum samtidigt. Valmetoden skall liksom hittills vara proportionell, men en väsentlig skillnad mellan det föreslagna valsystemet och det nuvarande är att den nya valmetoden är så utformad att partiernas representation i riksdagen blir proportionell i förhållande till deras röstsiffror i hela landet (riksproportionell). Den nya valmetoden har dock försetts med vissa spärrar mot småpartier för att motverka långtgående partisplittring i riksdagen. Beträffande riksdagens arbetsformer föreslås vissa ändringar som berör utskottsorganisationen, riksdagens sessionstider, planeringen av riksdagsarbetet, riksdagsledamöternas rätt att yttra sig under plenarsammanträden in. in.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 19t>8 119

Grundlagberedningen föreslår inte i denna utredningsetapp några ändringar i RF:s regler om regeringsbildningen och regeringsärendenas handläggning. Däremot föreslår beredningen införande av institutet misstroendeförklaring och i anslutning härtill också nya regler om entledigande av statsråd. Eu regering som möts av misstroendeförklaring från riksdagen eller annars lider nederlag i riksdagen skall enligt förslaget kunna utlysa nyval till riksdagen. Liksom enligt hittills gällande regler skall nyval avse återstoden av löpande ordinarie valperiod. Det skall ligga i statsministerns hand att avgöra när nyval skall tillgripas. Enligt beredningens förslag skall de nya grundlagsbestämmelserna träda i kraft den 1 januari 1971. Val till enkammarriksdagen skall hållas första gången i september 1970 och därefter i september 1973, 1976, 1979 osv. I betänkandet upplyses att beredningens parlamentariska ledamöter beträffande de mest väsentliga frågorna som behandlats i samband med den partiella reformen fortlöpande har rådgjort med sina resp. partiledningar. Av betänkandet framgår i flera sammanhang att grundlagberedningen strävat efter att sammanjämka motstridiga ståndpunkter och att nå lösningar som kan väntas vinna anslutning från skilda politiska meningsriktningar. Endast på två punkter föreligger reservationer. Eu ledamot av beredningen har reserverat sig till förmån för ett lägre antal ledamöter i riksdagen än 350, och en annan ledamot har i en reservation förklarat sig vara motståndare till den föreslagna befogenheten för statsministern att låta anordna nyval.

Remissyttrandena Remissinstanserna har vid behandlingen av grundlagberedningens betänkande ofta betonat att de betraktar de mest väsentliga elementen i de framlagda förslagen som resultatet av en uppgörelse mellan de fyra stora politiska partierna. Många drar av detta slutsatsen att de helt eller delvis bör avstå från att gå närmare in på sådant som har karaktären av politiska lämplighetsfrågor. Uttalanden av denna innebörd görs bl. a. av

regeringsrättens ledamöter, ÖÄ samt länsstgrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Blekinge, Jämtlands och Norrbottens län. I flertalet re­

missyttranden förekommer dock mer eller mindre utförligt utvecklade synpunkter på politiskt betydelsefulla frågor och på reformarbetets allmänna uppläggning. Uppläggningen av reformarbetet i etapper godtas eller lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanser. Regeringsrättens ledamöter och

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrar om att de redan vid re­

missbehandlingen av författningsutredningens betänkande förordat en partiell reform. Svea hovrätt gör ingen invändning mot att en partiell författningsreform nu genomförs men framhåller att många viktiga frågekomplex kommer att stå kvar olösta. Det är enligt hovrättens mening angeläget att de grundlagsändringar som nu beslutas inte får leda till att den to­

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

tala författningsrevisionen fördröjs. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att det är oundvikligt att demokratins funktionsformer från tid till annan anpassas till utvecklingen i övrigt och att överläggningarna mellan de fyra stora partierna bör ha skapat vissa förutsättningar för en partiell författningsreform. Endast länsstyrelsen i Västernorrlands län ställer sig avvisande till en uppläggning av reformarbetet i etapper. Denna länsstyrelse menar att den nuvarande författningen fungerat så pass bra att den bör kunna tillämpas i oförändrat skick tills vi får en total författningsrevision. Länsstyrelsen i Stockholms län betecknar grundlagberedningens strävan att undvika provisoriska lösningar som ett lyckat grepp på den föreliggande lagstiftningsuppgiften. JK framhåller att det av flera skäl är särskilt viktigt just på det konstitutionella området att undvika provisorier och kortsiktiga lösningar. Samma uppfattning har även länsstyrelserna i Jönköpings, Väst­

manlands och \ Österbottens län. Länsstyrelsen i Kopparbergs län säger sig

vara medveten om värdet av att författningen får en sådan utformning att den kan bli bestående under lång tid. Enligt länsstyrelsens mening skiljer sig emellertid en författningsreform i princip inte från andra reformer, vars resultat definitivt kan bedömas först sedan de tillämpats någon tid. Vid den totala författningsrevisionen kommer, anser länsstyrelsen, tillfälle att finnas att göra erforderliga modifikationer i den partiella reformen. Som allmänt omdöme om grundlagberedningens förslag sägs från flera håll att de lösningar beredningen kommit fram till i huvudsak är sådana att förslagen bör kunna läggas till grund för lagstiftning. I denna riktning

uttalar sig länsstyrelserna i Malmöhus, Skaraborgs och Kopparbergs län samt Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. I åtskilliga

remissyttranden förekommer kritik på enstaka punkter men endast ett par remissinstanser intar genomgående eller så gott som genomgående en avvisande hållning till reformförslagen. Detta gäller länsstyrelserna i Sö­

dermanlands och Västernorrlands län.

Ingen remissinstans motsätter sig tanken på enkammarriksdag med direkta val av samtliga riksdagsledamöter. Flertalet av dem som tar ställning i frågan godtar också förslaget om gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval, men på denna punkt förekommer i en del remissyttranden uttalanden som röjer en tveksam eller kritisk inställning. Det nya valsystemet har med undantag för någon enstaka remissinstans fått ett positivt mottagande under remissbehandlingen. Nyheterna beträffande riksdagens arbetsformer föranleder endast ett fåtal uttalanden. De punkter där remissinstansernas tveksamhet är störst avser antalet ledamöter i riksdagen och valperiodernas längd. Bl. a. ett stort antal länsstyrelser törordar ett lägre antal ledamöter än 350, och i åtskilliga remissyttranden förordas fyraåriga valperioder i stället för treåriga som grundlagberedningen har föreslagit. De nyheter som grundlagberedningen har föreslagit beträffande parla­

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mentarismen, dvs. införande av institutet misstroendeförklaring samt regierna om entledigande av statsråd och om nyval, accepteras i sak av alla som yttrar sig i ämnet. Invändningar förekommer endast i detaljer Vissa remissinstanser ser dock helst att man låter anstå till den totala författningsrevisionen med att grundlagfästa parlamentarismen. Argumenten för denna uppfattning är av lagteknisk natur. Om den lagtekniska bearbetningen av författningsstoffet och om betänkandets kvalitet överhuvudtaget bär annars från flera håll fällts erkännsamma omdömen. JK säger att beredningen med föredömlig omsorg i praktiskt taget alla frågor redovisat skäl och motskäl och efter noggrann vägning av dem valt sina lösningar. Svea hovrätt anser att grundlagberedningen i huvudsak på ett förtjänstfullt sätt löst uppgiften att infoga nya regler i

en gammal författning. Även juridiska fakulteten vid Stockholms universitet

vitsordar förslagets förtjänster i sak och i form. En synpunkt som återkommer i flera remissyttranden är att det är ett varde i sig att grundlagberedningens förslag fått ett sådant innehåll att det kunnat godtas av skilda politiska meningsriktningar. Sålunda framhåller JK att det ur nationell synpunkt är av stor betydelse att författningsreformen kan genomforas under största möjliga politiska enighet. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att det förhållandet att grundlagberedningen nu på alla huvudpunkter kunnat prestera ett enigt förslag med den direktvalda enkammarriksdagen som kärna är så väsentligt att de kritiska erinringar som kan goras på vissa punkter måste betraktas som sekundära. I den mån kritiken mte kan beaktas utan att den politiska enigheten rubbas bör de kritiska synpunkterna få vika. Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län bör grundlagberedningens förslag bedömas mot bakgrunden av önskvärdheten att en författningsreform så långt möjligt kommer till i enighetens tecken. Med kännedom om att flera av de önskemål som framförts inom olika politiska partier är oförenliga maste det, anser länsstyrelsen, hälsas med tillfredsställelse att alla nu visat god vilja att nå samlande lösningar och att man därvid varit beredd att efterge även vissa krav som tidigare betecknats som oavvisliga. Frågan är nu, fortsätter lansstyrelsen, om grundlagberedningens förslag, som i väsentliga delar är en förhandlmgsuppgörelse, utgör en konstruktiv och på längre sikt godtagbar lösning eller om det är behäftat med de svagheter som ofta kännetecknar eu kompromiss. För egen del har länsstyrelsen kommit fram till att forslaget i huvudsak håller måttet och att det därför bör kunna läggas till grund för lagstiftningsåtgärder. Länsstyrelsen i I ästmanlands län har däremot en mera kritisk syn på partiernas kompromiss i författningsfrågan. Länsstyrelsen finner det naturligt i ett demokratiskt samhälle, att en författningsreform växer fram genom sammanjämkning av olika uppfattningar. I bästa fall kan, framhåller länsstyrelsen, även en kompromissprodukt representera eu relativt

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

konsekvent linje. Det föreliggande förslaget har emellertid — även om det allmänt accepterats — nästan överallt mött invändningar och knappast någonstans hälsats med större entusiasm. Länsstyrelsen anser det beklagligt att man inte lyckats komma fram till en lösning som framstått som naturlig och självklar för den övervägande delen av opinionen. Konklusionen i länsstyrelsens remissyttrande blir dock att länsstyrelsen inte motsätter sig en författningsreform på grundval av det föreliggande förslaget.

Kammarsystemet

Nuvarande ordning I 49 § RF föreskrivs att riksdagen skall bestå av två kamrar, som i alla frågor äger lika behörighet och myndighet. Regler om kamrarnas bildande ges huvudsakligen i 6—22 §§ RO. Första kammaren skall i princip ha 150 ledamöter. Antalet ledamöter kan dock ibland vara något större. F. n. har första kammaren 151 ledamöter. Valen till första kammaren är indirekta och gäller för en tid av åtta år. Valen förrättas av landstingen och stadsfullmäktige i de städer som inte ingår i landstingskommun. Kammaren förnyas successivt med ca en åttondel varje år. Det indirekta valsättet, den successiva förnyelsen och den långa mandattiden gör att kammaren genomsnittligt representerar en jämförelsevis gammal folkopinion. Den genomsnittliga s. k. opinionseftersläpningen är omkring sex år. Andra k a in in a r e n skall i princip ha 230 ledamöter men också detta antal kan överskridas något. F. n. har kammaren 233 ledamöter. Valen till andra kammaren är direkta, och hela kammaren förnyas vid varje valtillfälle. Valperioden är fyra år. I detta sammanhang bor nämnas att 1 andstingsmän, kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige väljs genom samtidiga direkta val som ager rum vart fjärde år. Dessa allmänna kommunalval är samordnade med de ordinarie andrakammarvalen på det sättet att kommunalval och andrakammarval hålls växelvis vartannat år. Eftersom första kammaren förnyas med ca 1/8 varje år och kommunalval hålls vart fjärde år, berör varje kommunalval omkring hälften av kammarens ledamotsantal. Valperioden börjar för båda kamrarnas ledamöter den 1 januari året efter det, då ledamöterna blivit valda. Riksdagsledamöternas mandat kan brytas genom förordnande om nyval. Sådant förordnande kan avse endera kammaren eller båda kamrarna. Vid nyval gäller de nyvaldas mandat endast tör den tid som återstår av löpande ordinarie valperiod.

Tidigare reformförslag m. m. Författningsutredningen kunde inte enas i fråga om kammarsystemet och lade därför fram alternativa förslag till kammarsystem, ett enkammarsystem

Kungl. Ma j:ts proposition nr 27 år 1968 j

maj„'rLt!äka”"1“"3'Stem' slöddes „ utredningens

vddes8' enka,T"a',W"a‘iVCt SlU'"e riks‘'“S™ bestå av 29(1 ledamöter son. sålde genom d.rekta val vid et, och samma tillfälle. Valperioden skulle vara fyra ar och börja den 15 oktober samma är som valet ägde ram Val perioden skulle kunna förkortas genom förordnande om nyval. Ett nyval sk ,Itc sou, rego avse endast återstoden av löpande ordinarie valperiod. ' som'hmmsnir Tra161 lön"Si,“es att riksdagsval och kommunalval liksom hittills skulle hallas växelvis vartannat är. Kommunalvalen skulle inte a någon lm er kan pa riksdagens sammansättning . ten "för vad Vdernf ^ enkammaralternativet pläderade ntredningsmajoritetSsm kräter ; H , 011 parlamentarismen. Denna parlamenn f ’ S dCt’ aU de rÖstande så snart som möjligt får se den a offek|on av sm röstning och att den aktuella politiken inte påverkas dLrt U f “ tldig3re Peri0d‘ Endast ett enkammarsystem med fö^ Hal T fÖrUtsättnin§ar för ett omedelbart samspel mellan folkviljan a ena sidan och riksdagsmajoriteten och regeringen å andra n ednenl Vmaj°riteten ™m utredningen det som eu fördel att man fredss Ml § friståGnde komm««alval kunde få bort det otilltredss allande inslag i vårt tvåkammarsystem som inblandningen av riks-rrn^

pohtiska spörsmål i kommunalvalen enligt dess uppfattning utgjorde Denna inblandning hindrar, menade man, de kommunalpolitiska frågorna från att "I ratt; k°mmunalvalen och berövar medborgarna de möjligheter m i°'1 ,n >tande pa den e8na kommunens angelägenheter som komimma!valen avser att ge.

Vid remissbehandiingen av författningsulredningens förslag anslöt sig

eitalet av dem som yttrade sig i frågan till enkammaralternativet Flertalet remissinstanser tillstyrkte förslaget att riksdagens ledamöter skulle valjas , direkta val som var fristående från kommunalvalen. Många remissinstanser framhöll dock den betydelse som de indirekta valen 'till första kammaren haft bl. a. för samverkan mellan riks- och kommunalpolitik och mördade att sambandet . valordningen mellan kommunerna och riksdagen -skulle behallas i någon form. Beträffande antalet ledamöter i riksdagen ramkom mycket skiftande meningar. Åtskilliga remissinstanser ansåg°att omkring 300 ledamöter var ett lämpligt antal men det förekom också flera förespråkare både för ett lägre och för ett högre antal ledamöter. Fragan om behovet av ett valtekniskt samband mellan riksdagsval och kommunalval togs upp till ingående behandling av länsdemokratiutredmngen. Lansdemokratiutredningen kunde inte nå enighet. Eu majoritet uta ade sig for ett valtekniskt samband medan eu minoritet, bestående av tre av utredningens sju ledamöter, kom till motsatt uppfattning. Efter att narmare ha undersökt relationerna mellan stat och kommun på olika avsnitt av samhällslivet konstaterade majoriteten inom utredningen

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

att den kommunala förvaltningen har blivit en integrerad del av den offentliga sektorn och att den kommunala demokratin på motsvarande sätt har blivit en integrerad del av hela det demokratiska samhällsskicket i vart land. De kommunala frågorna har politiserats och de kommunala valen har blivit tämligen lika andrakammarvalen. Samma partier uppträder i båda slagen av val, ungefär samma frågor tas upp i valrörelserna och valpropagandan bedrivs på samma sätt. Valdeltagandet är ungefär lika högt i båda tvperna av val. Utredningsmajoriteten ansåg emellertid att det också finns beaktansvärda skillnader. Vid kommunalvalen får de lokala frågorna och rikspolitiska frågor av betydelse för kommunerna större utrymme än vid andrakammarvalen. Det nuvarande systemet kan enligt majoriteten i princip sägas fungera så att väljarna i kommunalvalen ställer krav på politikerna i både riksdag och kommunala representationer. Rikspolitiker och kommunalpolitiker står gemensamt till svars för den förda politiken. Mot denna bakgrund fann utredningens majoritet att tanken att i ^alrörelserna skilja på kommunalpolitik och rikspolitik är verklighetsfrämmande. Skall kommunalvalen över huvud taget handla om de kommunala frågor som har verklig betydelse måste de ofrånkomligen handla även om rikspolitik. Detta innebär inte att man behöver befara att lokala frågor inte bereds utrymme i de kommunala valrörelserna. Det tinns enligt majoriteten inget belägg för att rikspolitiken med nuvarande samband mellan landstingsval och förstakammarval har fått så stor tyngd i kommunala valrörelser att politiskt omstridda lokala frågor, som i och för sig skulle ha kunnat fånga väljarnas intresse, har måst avföras från valdiskussionerna. Det nuvarande sambandet har tvärtom inneburit stimulans för rikspartierna och deras aktiva medlemmar att engagera sig i de kommunalpolitiska frågorna både under de kommunala valkampanjerna och mellan valen. Bryts valsambandet måste man enligt majoritetens bedömning åtminstone på sikt rakna med minskat valdeltagande i kommunalvalen. Valdeltagandet är en mätare på väljarnas intresse för valen och på hur det demokratiska systemet fungerar. Varje avsevärd minskning i valdeltagandet är i ett demokratiskt samhällsskick ett tecken på politisk ohälsa, summerade majoriteten. En upplösning av valsambandet mellan riksdagsval och kommunalval kan enligt utredningens majoritet också få inte önskvärda parlamentariska konsekvenser. Man har anledning att räkna med att de kommande valrörelserna, även om kommunalvalen blir helt fristående från riksdagsvalen, liksom hittills ofta kommer att forma sig till en kraftmätning mellan regering och opposition. Det kan enligt majoritetens synsätt inte vara riktigt från parlamentariska synpunkter att ett val som föregåtts av en sådan valrörelse inte får eu reglerad effekt på riksdagens sammansättning. Majoriteten inom utredningen ansåg att valsystemet bor vara sådant att man vid alla typer av val får rimlig överensstämmelse mellan valrörelsernas innehåll och uppläggning, valens utgång och valutslagens praktiska effekt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 125

Det är därför nödvändigt att vid utarbetandet av en ny författning finna en form för att bevara valsambandet mellan riksdag och kommunalförvaltning. Sambandet kan åstadkommas på flera olika sätt. Majoriteten diskuterade olika författningsmodeller med sådant samband, bl. a. enkammarriksdag med successiv förnyelse och inslag av indirekt valda ledamöter och enkammarriksdag som förnyas på en gång i direkta val som förrättas samtidigt med kommunalvalen. Något förord för det ena eller andra systemet gavs emellertid inte.

Som nämnts var länsdemokratiutredningen inte enig. Minoriteten inom utredningen delade visserligen majoritetens syn på det sakliga sambandet mellan riks- och kommunalpolitik men pekade samtidigt på det naturliga spänningsförhållande som föreligger mellan stat och kommun. Stat och kommun har stundom skilda mål för sitt arbete. Riksintresset strävar efter likformighet och likartad behandling även från administrativ synpunkt. Kommunalpolitikerna ser lättare behovet av anpassning efter lokala förhållanden, av variationer i reformer och uppbyggnadstakt i fråga om olika uppgifter på det kommunala planet. Härigenom uppkommer självfallet stundom motsatsförhållande till statliga intressen. Spänningarna ansåg minoriteten kunna vara av ondo men lika ofta av stort värde. Motsatsförhållandet är det pris man får betala för att utnyttja även de kommunala intressena och kommunalpolitikernas initiativ och framåtanda.

Med dessa utgångspunkter ansåg minoriteten att det är omotiverat att av förekomsten av sakligt samband mellan riks- och kommunalpolitik dra slutsatsen, att väljaren måste tvingas att i samma val ta ställning till hur både landet och länet skall styras. En sådan ordning skulle innebära att väljaren inte lämpligen bör rösta på olika partier i kommunal- och riksdagsmannaval. Minoriteten framhöll att väljarna utan valtekniskt samband mellan de olika valen har stora möjligheter att från sina kommunala synpunkter påverka beslut på riksplanet. Det finns vidare enligt minoritetens uppfattning välgrundad anledning att tro att ökad överflyttning av uppgifter från statliga organ till länskommunala medför klarare gränsdragning mellan rikspolitik och kommunalpolitik än f. n. Får länen fler och viktigare uppgifter kan man anta att såväl väljarna som press, radio och TV visar stegrat intresse för länskommunala frågor. Av dessa och andra skäl gjorde minoriteten gällande att man inte behöver befara att intresset för kommunalval och därmed valdeltagandet ändras väsentligt om kommunalvalen hålls fristående från riksdagsmannavalen.

Väljarna bör enligt minoriteten få verklig chans att i kommunalvalen direkt kräva ut ansvar av sina kommunala representanter och partierna i länet liksom att uttala sitt förtroende eller misstroende för de planer på det kommunala området som partierna har för framtiden.

Slutsatsen blev för minoriteten att det inte förts fram tillräckligt vägande argument för att ett samband mellan kommunalval och riksdagens sammansättning måste upprätthållas för framtiden.

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Grundlagberedningens förslag

Grundlagberedningen liar haft som fasta utgångspunkter för sitt arbete att tvåkammarriksdagen skall ersättas med en enka m marriksdag och alt \ alen till riksdagen skall vara direkta. Om detta nåddes enighet under de partiöverläggningar som föregick tillkallandet av beredningen. Diskussionerna i grundlagberedningen om kammarsystemet har därför kommit alt koncentreras kring frågorna om total eller successiv förnyelse av riksdagen, behovet av ett valteknislct samband mellan riksdagsval och kommunalval, valperiodernas längd samt antalet ledamöter i riksdagen.

Grundlagberedningen inleder redogörelsen för sina överväganden i dessa frågor med att konstatera att de meningsmotsättningar som framkommit beträffande sättet för riksdagens bildande går tillbaka på olika uppfattningar om behovet av en sammankoppling av något slag mellan riksdagsvalen och valen till de borgerliga primär- och sekundärkommunala församlingarna. Enligt en uppfattning bör man helst genomföra en fullständig åtskillnad mellan riksdagsval och kommunalval. Enligt eu annan uppfattning motiverar bl. a. det nära sakliga sambandet mellan riks- och kommunalpolitik och valrörelsernas uppläggning alt väljarna samtidigt som de utser kommunala förtroendemän får möjlighet att påverka också riksdagens sammansättning.

Vid behandlingen av frågan om kammarsystemet har beredningen inriktat sig på att försöka överbrygga rådande motsättningar och finna en samlande lösning. Ett första steg har därvid varit, säger beredningen, att klarlägga vilka av de framförda önskemålen som är mest väsentliga för olika meningsriktningar. De som i princip inte vill ha ett valsamband mellan riksdags- och kommunalval har, påpekar beredningen, som främsta önskemål att hela riksdagen skall förnyas vid ett och samma tillfälle. Med en sådan ordning slår den i riksdagsvalen uttryckta folkviljan igenom helt och hållet och får då påverka regeringsfrågan på ett adekvat sätt. De som anser att det även i framtiden behövs ett valteknislct samband mellan riksdagsval och kommunalval har inte bestritt, konstaterar beredningen vidare, att det tinns skäl för önskemålet om lotal förnyelse av riksdagen vid ett och samma tillfälle men de har understrukit att detta önskemål måste vägas mot andra som också är angelägna. Behovet av koordination mellan olika typer av val måste enligt deras åsikt beaktas på ett eller annat sätt vid konstruktionen av en enkammarriksdag. De har för sin del i första hand förordat att riksdagen förnyas successivt under en fyraårsperiod genom val vartannat år. Flertalet riksdagsmän borde i så fall väljas i fristående riksdagsval motsvarande de nuvarande andralcammarvalen, medan en mindre del av riksdagens ledamöter skulle utses i samband med de mellanliggande kommunalvalen.

Under arbetet på att finna utvägar som kan accepteras av alla har grundlagberedningen prövat inte bara den sistnämnda modellen utan även

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 127

andra tänkbara författningsmodeller. En lösning som har undersökts, säger beredningen, går ut på att riksdagen visserligen skulle förnyas totalt vart tjärde år men att en de! av ledamöterna skulle ställas under omval i samband med kommunalvalen. Detta förutsätter att somliga ledamöter har en tvåårig och andra en fyraårig mandatperiod, överläggningarna inom beredningen har emellertid visat att det inte är möjligt att bygga vidare på denna tanke.

I detta läge har beredningen valt att söka sig fram efter en annan linje. Den lösning som har kommit att stå i centrum lör beredningens diskussioner är en riksdag där alla ledamöter väljs samtidigt i direkta val vid ett och samma tillfälle. Riksdagsvalen skall förrättas samma dag som valen till landsting och stads- och kommunalfullmäktige. Inte heller denna lösning med gemensam valdag bär emellertid gått fri från kritik inom beredningen. Farhågor har yppats för att en koncentration av alla politiskt betydelsefulla val till ett och samma tillfälle skulle kunna leda till att det blev svårt eller omöjligt att effektivt utkräva ansvar för den lokala politiken av de kommunala förtroendemännen. Mot detta har i sin tur invänts bl. a. att det i första rummet är andra faktorer än valsystemet som är av betydelse för möjligheterna att tå till stånd debatt om kommunala frågor i valrörelserna och intressera en större allmänhet för kommunalpolitikernas åtgärder och framtidsplaner. Beredningen betonar att det inte råder några delade meningar om det angelägna i att med olika medel hålla den kommunala demokratin levande.

Det är enligt beredningens mening en naturlig tanke att allmänna val bör vara så organiserade att det i varje val blir en rimlig överensstämmelse mellan valrörelsens innehåll, valutslaget och valets praktiska effekt. Med denna utgångspunkt har grundlagberedningen diskuterat möjligheterna att ändra de kommunala valrörelsernas karaktär så att de i mindre grad än f. n. inriktas på sådant som rör regering och riksdag. Bedömningarna har härvid gått isär inom beredningen. Den meningen har kommit till uttryck att det bör vara möjligt att öka utrymmet för debatt om lokala angelägenheter i de kommunala valrörelserna, om kommunalvalen förrättas fristående från riksdagsvalen på särskilda tider. Från annat håll har gjorts gällande att man med den utveckling som har skett inom politiken och i fråga om valrörelsernas uppläggning måste räkna med att alla valrörelser i framtiden kommer att domineras av rikspartiernas information och propaganda genom IV och andra massmedia, oavsett om valen gäller riksdagen eller de kommunala fullmäktigförsamlingarna eller bådadera. I valrörelser av denna typ är det ofrånkomligt, bär det tillagts, att intresset i första hand knyts till sådana frågor som är aktuella på riksplanet och att diskussionerna åtminstone i politiska jämviktslägen utvecklar sig till en kraftmätning mellan det eller de partier som är i regeringsställning och oppositionen. Samtidigt har från detta håll gjorts gällande att det även i valrörelser som är

128 Kiingl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

gemensamma för kommunalval och riksdagsval kommer att finnas utrymme vid sidan av debatten om rikspolitiken för diskussioner om kommunala angelägenheter som kan engagera väljarna och som är omstridda mellan de politiska partierna.

Beredningen erinrar om att samtliga ledamöter i länsdemokratiutredningen var ense om att rikskommunala och rikspolitiska spörsmål i större eller mindre utsträckning kommer att tas upp i de kommunala valrörelserna även om dessa förs fristående. Beredningen säger sig dela denna uppfattning. Med fristående kommunalval kan det under sådana förhållanden uppstå diskussion om vilka parlamentariska konsekvenser ett kommunalval bör få, om valet har resulterat i röstförluster för ett eller flera partier med regeringsansvar och allmänt uppfattas som ett misstroendevotum från väljarnas sida mot den sittande regeringen. Oavsett vilken uppfattning man i övrigt har om lämpligheten att förlägga riksdagsval och kommunalval till samma dag, är det enligt beredningens uppfattning obestridligt att lösningen med gemensam valdag har den förtjänsten att valutslagen inte kan ge upphov till några motsättningar mellan riksdagen och en aktuell folkopinion som har kommit till uttryck i allmänna och riksomfattande val.

Beredningen påpekar att den tvekan som en del av grundlagberedningens ledamöter har känt inför tanken på gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval inte har kunnat undanröjas. Samtidigt konstaterar beredningen emellertid att detta alternativ är den enda lösning som kan förena krav som på olika sidor har betecknats som oavvisliga, dvs. dels att hela riksdagen skall förnyas på en gång, dels att författningen skall rymma någon form av samband mellan riksdagsval och kommunalval. Om man accepterar denna lösning inställer sig emellertid frågan, fortsätter beredningen, hur långa valperioderna för riksdagen och de kommunala församlingarna bör vara. Beträffande riksdagen har å ena sidan sagts att väljarna bör beredas tillfälle att med korta tidsintervaller påverka riksdagens sammansättning och uttala sig om regeringens politik. Härigenom skulle regeringens handlingskraft aktiveras och partiorganisationernas verksamhet stimuleras. Å andra sidan har framhållits att regeringen bör ha arbetsro under rimlig tid och möjligheter till långsiktig planering. En treårig valperiod för riksdagen innebär enligt beredningens mening en rimlig avvägning mellan dessa motsatta synpunkter.

Beredningen konstaterar att treåriga valperioder för riksdagen och gemensam valdag måste leda till en förkortning av valperioderna för landstingsmän, kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige från nuvarande fyra till tre år, så att också de allmänna kommunalvalen kommer att äga rum vart tredje år. Motsvarande avkortning av valperioderna anser beredningen eventuellt böra övervägas också i fråga om municipalfullmäktige och kyrkofullmäktige.

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 129

Efter en samlad bedömning av de olika frågor beträffande kammar- och valsystemet som är aktuella i den partiella författningsreformen har beredningens ledamöter kunnat ena sig kring lösningen med gemensam valdag i förening med treåriga valperioder för både riksdagen och kommunala församlingar.

Betiäftande antalet ledamöter i riksdagen påpekar grundlagberedningen att det inte finns några fasta hållpunkter för en bedömning av vad som kan vara lämpligt. Om man vill skära ned den nuvarande representationen om 384 ledamöter bör man enligt beredningens mening gå fram med försiktighet. En begränsning kommer sannolikt att gå ut framför allt över glesbygdernas representation. Man måste vidare ta hänsyn till att nedskärning av antalet ledamöter i varje fall vid den partiella reformen inte kan kompenseras genom ett system med ersättare för riksdagsledamöterna. Frågan om ett ersättarsystem har inte kunnat inrymmas i den partiella reformen.

Bedömningen av enkammarriksdagens storlek påverkas också av en rad andra faktorer. En väsentlig faktor, säger beredningen, är givetvis riksdagens arbetsduglighet. Ä ena sidan bör antalet ledamöter vara så stort att ledamöterna inte engageras i alltför många funktioner inom riksdagsarbetet för att hinna fullgöra dem alla med den omsorg som är nödvändig. Man bör i detta sammanhang också beakta att ledamöterna måste beredas möjlighet att upprätthålla kontakt med de regionala och lokala problemen, något som ofta sker främst genom landstingskommunal och primärkommunala uppdrag. Å andra sidan bör antalet ledamöter inte vara större än att riksdagen kan arbeta snabbt och effektivt och flertalet ledamöter får tillfälle att aktivt delta i utskottsverksamheten. Av särskilt intresse i detta sammanhang är vidare att antalet ledamöter inte är så stort att riksdagens plena blir orimligt långa.

Efter en avvägning mellan skilda synpunkter som kan anläggas på frågan har beredningen stannat för att enkammarriksdagen bör bestå av 350 ledamöter.

En ledamot i beredningen, herr Hernelius, anför emellertid i en reservation att han anser att den nya riksdagen bör bestå av 300 ledamöter. Som skäl för sin uppfattning åberopar han riskerna för att ett så högt antal som 350 ledamöter kommer att nedsätta riksdagens funktionsduglighet. Han påpekar också att det blir nödvändigt att införa debattrestriktioner, om riksdagen görs till en alltför stor församling. Även ekonomiska skäl talar enligt reservanten mot majoritetens uppfattning.

Remissyttrandena

Inte någon remissinstans motsätter sig förslaget om övergång till e nkammarriksdag med direkta val av samtliga riksdagsledamöter vid ett och samma tillfälle. I flera remissyttranden uttalar man sin tillfredsstäl-

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

lelse över att enighet har nåtts i fråga om kammarsystemet. Länsstyrelsen i Stockholms län säger sig sålunda obetingat ansluta sig till uppfattningen att tvåkammarsystemet nu har spelat ut sin roll. Övergången till enkammar system utgör enligt länsstyrelsens mening det mest betydelsefulla momentet i det aktuella reformprogrammet.

När tvåkammarsystemet tillkom för hundra år sedan fick de då privilegierade gruppernas medverkan till en reform köpas genom en kompromiss som innebar betydande inskränkningar i folksuveräniteten, framhåller länsstyrelsen i Kronobergs län. Från en del håll framfördes uppfattningen att svenska folket inte var moget för en fullt utvecklad demokrati. Flertalet av dessa inskränkningar avskaffades dock genom grundlagsändringar före år 1920. Tanken att det är angeläget att skydda landets styrelse mot alltför snabba och omvälvande förskjutningar i allmänna opinionen har emellertid levt kvar i valsättet till riksdagens första kammare. Genom denna kammares successiva förnyelse har en riksdagsman kunnat företräda en upp till tolv år gammal välj aropinion. Denna eftersläpning i riksdagens sätt att återspegla medborgarnas uppfattning bär stärkt den redan i sig påfallande trögrörligheten i svensk opinionsbildning. Medan samhället på grund av ekonomiska och sociala omständigheters tryck förvandlats har utövandet av riksstyrelsen genom tvåkammarsystemets utformning fått ett konserverande drag. En majoritet i den folkvalda andra kammaren har kunnat känna sig förhindrad att ta hand om regeringsmakten på grund av första kammarens eftersläpande sammansättning. Den långa tid som det har tagit, fortsätter länsstyrelsen, att nå fram till ett opinionsläge, där insikten om värdet av en enkammarreform har kunnat förenas med en samstämmig uppfattning i de politiska partiernas ledning om huvuddragen i reformen, är ett uttryck för brist på vitalitet i svensk opinionsbildning. Enligt länsstyrelsens mening är det en av de angelägnaste reformerna i svenskt politiskt liv att få fram en riksdag vald i sin helhet av folket genom direkta val vid ett och samma tillfälle.

Några remissinstanser anser emellertid alt grundlagberedningen närmare borde ha övervägt formerna för en modern demokratisk representation och därvid ha undersökt om inte vissa fördelar med nuvarande tvåkammar system kunde föras över till enkammarsystemet. Länsstyrelsen i Kopparbergs län beklagar sålunda att beredningen inte har redovisat några ingående undersökningar om möjligheterna att inom det nuvarande systemets ram bygga upp former för en folkrepresentation som bättre svarar mot vår tids uppfattning. Genom en sådan reform skulle det vara möjligt att tillvarata vissa av de fördelar som obestridligen är förenade med tvåkammarsystemet. Länsstyrelsen pekar i sammanhanget på de möjligheter tvåkammarsystemet har gett att tillföra riksdagen personer som kanske inte har lika stor omedelbar attraktivitet på välj arna som kandidater av mer utåtriktad typ, men som representerar kunskaper, intressen och riktningar i samhället som det på sikt kan vara av värde att få företrädda i riksdagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr ->7 år 1968 131

Svea hovrätt anser att det liade varit önskvärt att grundlagberedningen redan i sitt nu avgivna betänkande hade redovisat överväganden om hur en enkammarriksdag bör vara inrättad för att fylla kraven på en modern demokratisk representation. En del av de önskemål som åberopas för att behålla två kamrar har tidigare under författningsdebatten ansetts beaktansvärda samtidigt som det har framhållits att de, åtminstone i viss mån, skulle kunna tillgodoses också i en enkammarriksdag. Detta gäller exempel- \is garantierna för kontinuitet i riksdagens verksamhet och skyddet mot förhastade beslut. Det är f. ö. att beklaga att beredningens förslag är en under tidsnöd åstadkommen sammanjämkning av olika ståndpunkter inom beredningen och inte följden av en principiell, sakligt underbyggd argumentering. Vid det fortsatta arbetet på en total författningsrefom bör beredningen enligt hovrättens mening förutsättningslöst pröva och redovisa vad som från teoretiska och praktiska utgångspunkter kan vara den bästa lösningen. Förslaget om gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval las upp tdl behandling i endast ett begränsat antal remissyttranden. Åtskilliga av de remissinstanser som avstår från att yttra sig i frågan gör det under hänvisning till att gemensam valdag ingår som ett led i den kompromiss som har träffats i grundlagberedningen och att kompromissen är förankrad hos de i beredningen representerade politiska partierna. Av de relativt fåtaliga instanser som tar bestämd ställning godtar flertalet förslaget om gemensam valdag.

Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet tillhör dem

som uttryckligen godtar gemensam valdag medan Svenska stadsförbundet inte tar bestämd ställning i frågan. Under hänvisning till uppgörelsen i grundlagberedningen säger sig landstingsförbundet inte ha anledning att till närmare bedömning ta upp de olika skäl som kan tala för och emot förslaget. Förbundet framhåller dock att gemensam valdag har den fördelen att de politiska partierna får bättre möjlighet till kraftsamling inför de mer koncentrerade valrörelserna, vilket förbundet tror kommer att stimulera medborgai na till ökat valdeltagande både i riksdagsvalen och kommunalvalen. Bland nackdelarna nämns faran för att de kommunalpolitiska frågorna i de gemensamma valrörelserna kommer att skjutas i bakgrunden till förmån för de rikspolitiska. Kommunförbundet förklarar att dess godtagande av gemensam valdag grundar sig mindre på sambandsideologiska bedömningar än på den praktiska synpunkten alt det även vid fristående kommunalval blir de politiska partierna som genom sina organisationer styr valrörelserna både regionalt och lokalt. Förbundet utgår från att partierna känner sitt ansvar för den kommunala självstyrelsen och att det därför inte bör vara någon risk för att de kommunalpolitiska frågorna i större utsträckning än f. n. kommer att skjutas i bakgrunden. Stadsförbundets yttrande innehåller som tidigare sagts inte något be-

132 Kungl. May.ts proposition nr 27 år 1968

stämt ställningstagande. I likhet med landstingsförbundet åberopar stadsförbundet uppgörelsen i grundlagberedningen som skäl lör att inte gå in på någon detalj granskning av vad som talar för och emot förslaget. Förbundet säger sig dock vilja framhålla faran för att den gemensamma valdagen kommer att medföra att kommunalpolitiska frågor under valrörelserna skjuts i bakgrunden till förmåin för rikspolitiska. Inte bara ur kommunala utan också ur allmänt demokratiska och samhälleliga synpunkter är det olyckligt om det skulle bli en förstärkt rikspolitisk dominans i valrörelserna. Förbundet förutsätter att de politiska partierna beaktar behovet av en avvägning i valrörelserna mellan riks- och kommunalpolitik. Endast genom att intressera och aktivt engagera medborgarna i de kommunalpolitiska frågorna kan garantier skapas för den kommunala demokratins bestånd och vidareutveckling.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar att den politiska

debatten domineras av ungefär samma politiska och ideologiska frågor vid valen till landsting och kommunal- och stadsfullmäktige som vid andrakammarvalen. Eftersom politiska förutsättningar inte torde föreligga för enighet om alt riksdagen till viss del skall utses av landstingen är det med hänsyn till det anförda och till den växelverkan som i våra dagar råder mellan rikspolitik och kommunalpolitik en rationell utväg att låta valen till den föreslagna enkammarriksdagen äga rum samtidigt med kommunalvalen. Därigenom vinner man, framhåller länsstyrelsen, den betydande allmänpolitiska fördelen att någon åsiktsmotsättning mellan en riksdagsmajoritet och en nyligen i allmänna val manifesterad folkopinion inte kan uppstå.

Länsstyrelsen i Kristianstads län kommer efter viss tvekan till slutsatsen att övervägande skäl talar för genomförandet av grundlagberedningens förslag i fråga om kammarsystemet. Länsstyrelsen framhåller att man inte kan bortse från den obestridliga fördel som det innebär att valperioderna för riksdagen och de kommunala representationerna sammanfaller. En sådan ordning erbjuder garantier mot motsättningar mellan folkmeningen och riksdagen. Att fristående kommunalval kan vålla olägenheter och skapa irritation mellan regering och opposition bestyrks enligt länsstyrelsen av erfarenheten. Liknande synpunkter återkommer i yttrandet av länsstyrelsen

i Gotlands län.

Drätselkammaren i Avesta anser att man med fog kan fråga sig om inte tanken på att i valrörelser av vilket slag det vara må skilja på kommunalpolitik och rikspolitik är en smula verklighetsfrämmande. Kommunala frå­

gor av vikt måste beröra och handla om rikspolitik. Rikspolitiker och kommunalpolitiker måste räkna med, fortsätter drätselkammaren, att gemen­

samt svara för den politik som förs i landet. I denna riktning verkar den

väsentliga utvidgning av arbetsuppgifterna som har ägt rum och kommer

att äga rum på det kommunala området.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 133

Flera remissinstanser bemöter i sina yttranden den i den offentliga debatten anförda synpunkten alt de rikspolitiska frågorna kommer att dominera de gemensamma valrörelserna i alltför hög grad. Sålunda anser länsstyrelsen i Stockholms län att denna kritik skjuter åtskilligt över målet och att det också med samtidiga val finns möjlighet för partiorganisationerna att ge liv och innehåll åt de kommunala valrörelserna. Enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län går det inte att med någon större grad av säkerhet förutsäga om gemensam valdag får till resultat att kommunalvalen kommer mer i bakgrunden än f. n. De kommunala valen kan konnna att motverka att valrörelserna i alltför hög grad blir centralt dirigerade i en tid då massmedia hotar att förhindra lokala initiativ. Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott anser att den kommunala demokratin har så stark förankring i vårt land att det inte behövs särskilda garantier för att de kommunalpolitiska frågorna kommer att aktualiseras i valrörelserna. Endast några få remissinstanser avstyrker obetingat förslaget om gemensam valdag. Länsstyrelsen i Södermanlands län, som tillhör denna grupp, understryker att den svenska folkstyrelsen förverkligas inte enbart genom ett parlamentariskt statsskick utan också genom kommunal självstyrelse. Både landstingen och de blivande stora kommunala enheterna har ett självklart behov av en direkt och ostörd kontakt med välj aropinionen. När kommunalvalen som allra bäst behöver en mångsidig och framåtsyftande debatt kring kommunernas och landstingens problem kommer den debatten enligt länsstyrelsens mening att drunkna i rikspolitiken. Även om det självklara samband, som alltid har funnits och alltid kommer att finnas mellan rikspolitik och kommunalpolitik, är starkt förankrat hos partierna och bärs upp på alla politiska plan måste en självständig kommunal valrörelse betraktas som en lika angelägen förtroendefråga för kommunalmännen som riksdagsvalen för riksdagsmännen. Att rikspolitiken smyger sig in i kommunalvalens debatter är inte allvarligare än att kommunalvalens debatter får spela rollen av förbisedda »panelhöns» i riksdagsvalens ständigt skiftande debatter på det nationella och internationella planet. Med enkammarriksdagen gör man sig fri från de särpräglade attribut, som karakteriserar tvåkammarsystemet. En logisk följd är att också den indirekta valomgång, som är en förutsättning för tvåkammarsystemet, försvinner och att de val som i alla tider betecknats som kommunala val — dock utan att helt vara det — myndigförklaras som den kommunala självstyrelsens främsta tillgång. På tröskeln till en ny epok med enkammarriksdag, med nytt valsystem och med parlamentarismen inskriven i författningen, måste det för folkopinionen och än mer för kommunalmännen te sig ytterligt märkligt att den djärva reformen släpar med sig ålderstigna redskap. Just därför att välj ar opinionen lärt sig förstå att första kammarens sammansättning baseras på utgången av de kommunala valen har opinionen anledning att fråga sig varför samma beroende krävs

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

i det ögonblick landstingen befrias från sin uppgift att välja riksdagsmän. Länsstyrelsen i Västernorrlands län förklarar sig ha den på erfarenhet grundade uppfattningen att riksdagsval och kommunalval inte bör sammanföras. Med nuvarande system med fyraårsperioder och växelvisa riksdags- och kommunalval vartannat år hålls den politiska aktiviteten och debatten levande. Bland motståndarna till gemensam valdag återfinns

även länsstyrelsen i Uppsala län och Riksförbundet Samling för framsteg. En mellanställning intar länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län.

De förordar fristående kommunala val men vill för den skull inte gå så långt att de under alla omständigheter avstyrker förslaget om gemensam valdag. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att starka skäl talar mot ett samtidigt val av riksdag, landsting och fullmäktige. Grundlagberedningen har inte visat att gemensam valdag är en förutsättning för ett samspel i sak mellan rikspolitik och kommunalpolitik. Detta samspel är, anför länsstyrelsen, betingat av helt andra faktorer och kan inte vara beroende av ett samtidigt val. Vid ett sadant val kommer de lokala frågorna sannolikt att ännu mer än nu försvinna i den rikspolitiska kampen om riksdagsmajoriteten och regeringsmakten. Länsstyrelsen anser att väljarna bör ha eu reell möjlighet att utkräva ansvar av sina förtroendemän. Detta förutsätter i sin tur att de lokala frågorna i rimlig utsträckning får sätta sin prägel på de kommunala valrörelserna. Hur de lokala frågorna skötts under valperioderna och vad partierna begär och får väljarnas förtroende att genomföra bör vara avgörande för kommunalvalens utgång. Väljarna bör inte genom de yttre omständigheterna vid valet påverkas att rösta på samma parti som i riksdagsvalet. Länsstyrelsen betecknar förslaget om gemensam valdag som en dålig kompromiss men framhåller dock att den får godtas om det förhåller sig så att kompromissen utgör en förutsättning för att man skall vinna den viktiga fördelen att riksdagen skall väljas i sin helhet vid ett och samma tillfälle. Frågan om valperiodernas längd har i flera remissyttranden sammankopplats med frågan om gemensam valdag. I några yttranden har slutsatsen blivit att man bör godta treåriga valperioder som en konsekvens av gemensam valdag. Bland dem som med eller utan förbehåll av denna typ uttryckligen tillstyrker förslaget om treåriga valperioder för riksdagen och kommunala församlingar återfinns bl. a. länsstyrelserna i Kristian­

stads och Hallands län samt Svenska landstingsförbundet och Svenska

kommunförbundet. Fyraåriga valperioder förordas däremot bestämt av

bl. a. länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands och Gävleborgs län. Riksför­

bundet Samling för framsteg anser också atf valperioden bör vara fyra år. Landstingsförbundet framhåller att valperiodernas längd måste bestämmas under hänsynstagande till både rikspolitiska och kommunalpolitiska faktorer. Det förhållandet att man nu inom landstingen mer och mer kom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 135

mit in på långsiktig planering i form av sjukvårdsplaner, finansplaner med investeringsramar etc., som sträcker sig många år framåt i tiden, talar för att i vart fall nuvarande valperiod på fyra år bör bibehållas. Man kan då följa upp beslut med räckvidd ett antal år framåt i tiden och få kontinuitet i verksamheten. De hastiga förändringarna i vårt samhälle och den snabba utbyggnaden av samhällets resurser gör det å andra sidan angeläget att medborgarna ges tillfälle att med inte för långa intervaller genom allmänna val ge uttryck för sina åsikter. Mot bakgrund härav anser landstingsförbundet att en treårig valperiod ur landstingssynpunkt bör kunna utgöra en godtagbar avvägning mellan skälen för en mer långtgående förkortning och ett bibehållande av nuvarande mandatperiod.

Kommunförbundet anser att redan den nuvarande fyraåriga valperioden ur praktiska planeringssynpunkter kan anses vara i kortaste laget. Vid partipolitiska regimskiften i kommunerna är den nya regimen ofta mer eller mindre bunden av redan vidtagna eller påbörjade verkställighetsåtgärder avseende tidigare fastlagda fleråriga handlingsprogram. En kort mandattid kan då försvåra för den nya regimen att i handling omsätta sitt program och presentera resultaten därav för väljarna vid nästa allmänna val. Å andra sidan föreligger det ett allmänt intresse av att väljarna med inte alltför långa intervaller får ge uttryck för sin uppfattning om den politik som förs. Dessutom kan i fråga om kommunerna anföras att de kommunala organen mycket sällan kommer att helt förnyas efter ett val. Flertalet ledamöter kommer tvärtom i allmänhet att kvarstå i sina funktioner efter valet. Detta innebär en garanti för kontinuitet i den kommunala verksamheten, en garanti som dock inte hindrar en tillträdande regim att föra den politik som väljarna gett sitt stöd. Med hänsyn till dessa omständigheter bör den treåriga valperioden, oaktat den är i kortaste laget, kunna godtas även från kommunala synpunkter.

Stadsfullmäktige i Halmstad anser att korta tidsintervaller mellan kommunalvalen stimulerar den politiska debatten och därigenom är till gagn för den kommunala demokratin. Stadsfullmäktige vill dock erinra om att den nuvarande fyraåriga valperioden har visat sig ändamålsenlig och skapat arbetsro för fullmäktigförsamlingarna och möjligheter till långsiktig planering. Den kontinuitet som kännetecknar fullmäktiges arbete och den ringa förekomsten av i egentlig mening politiskt kontroversiella frågor på fullmäktiges bord leder dock till att även treåriga valperioder bör kunna godtas. Drätselkammaren i Katrineholms stad anser att de skäl som grundlagberedningen har anfört för en förkortning av nuvarande valperiod är så starka att den treåriga valperioden bör accepteras.

Flera remissinstanser avstår från att ta bestämd ställning och nöjer sig med att återge skäl som talar för och emot en förkortning av nuvarande valperioder. I denna grupp återfinns bl. a. Svenska stadsförbundet och läns­

styrelsen i Kopparbergs län.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

De remissinstanser som förordar fyraåriga valperioder åberopar samtliga som grund för sitt ställningstagande att treåriga valperioder inte ger regeringen tillräcklig arbetsro och tillräckliga möjligheter till långsiktig planering. Ett ofta återkommande argument är att en nytilIträdande regering vid treåriga valperioder inte får tid att visa vad den duger till innan den på nytt skall möta väljarna i en valrörelse. I samband härmed åberopas att den nya regeringen inte kan påverka den budget som löper vid regeringens tillträde, att den endast i begränsad utsträckning kan sätta sin prägel på det budgetförslag som läggs fram i januari året efter valet och att först den tredje budgeten kan utformas helt enligt dess intentioner. Med alltför korta valperioder riskerar man enligt länsstyrelsen i Västmanlands län att hela det politiska handlandet far ett alltför kortsiktigt perspektiv. I stället för ett önskvärt långsiktigt agerande får man ett valtalctiskt spel. Endast för en mycket extrem gammalliberal uppfattning kan det vara acceptabelt med en ordning som omöjliggör en konsekvent, långsiktigt upplagd politik från statsmakternas sida. Såvitt länsstyrelsen kan förstå är riskerna härvidlag betydande vare sig man tror på en utjämning av de politiska motsättningarna eller inte. Om de ideologiska motsättningarna är stora och två någorlunda jämnstarka riktningar växlar vid makten, kan konsekvenserna härav bli allvarliga. Man har t. ex. i England •— med dess längre mandattider — efter kriget fått uppleva spektaklet med nationalisering, ^privatisering och ny nationalisering av stålindustrin. Men även i ett land där de ideologiska motsättningarna dämpats, kan olägenheterna av korta mandattider lätt bli stora. Med en så kort valperiod som tre år måste nämligen de politiska partierna söka vinna fördelar inför opinionen genom att framhäva bagatellartade taktiska frågor som ersättning för en idépolitisk debatt. Den partipolitiska striden förvandlas därigenom till ett valtaktiskt rävspel.

Det ligger i det anförda, framhåller länsstyrelsen, ingen invändning mot demokratin som sadan eller någon undervärdering av väljarnas omdömesförmåga. Det ligger däri endast ett krav på erkännande av att i dagens komplicerade samhälle en primitiv demokrati inte är möjlig, en demokrati där varje medborgare i snart sagt varje situation kan och bör tillfrågas om sin uppfattning. Den enda demokrati som kan fungera i vår tid är en, där väljarna får tillfälle att efter fritt val anförtro styrelsen till dem som har deras förtroende och bereda dessa tillfälle att sköta denna styrelse efter någorlunda konsekventa, långsiktiga riktlinjer.

Länsstyrelsen påpekar också att den föreslagna valperioden internationellt sett framstår som anmärkningsvärt kort. Ett stort antal med Sverige jämförbara länder som Danmark, Finland, Island, Norge, Schweiz och Västtyskland har en valperiod på fyra år. I England och Italien är den fem år. Det bör krävas starka skäl för en så kort valperiod som tre år. Några sådana skäl har grundlagberedningen inte anfört.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner den treåriga valperioden särskilt

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

otillfredsställande för kommuner och landsting. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste man med en treårig valperiod överge tanken på majoritetsval till kommunernas styrelser för att inte all kontinuitet i verksamheten i många kommuner skall äventyras, och då särskilt i kommuner med svagt utvecklad tjänstemannaorganisation. En särställning intar kommunalrättskommittén. Tre ledamöter i kommittén förklarar att med en treårig valperiod för de kommunala fullmäktigförsamlingarna bryts hävdvunna arbetsformer utan att följderna därav bär blivit föremål för undersökningar. Ordföranden i kommittén anser sig däremot kunna fastslå att några större olägenheter inte torde följa av en övergång till treåriga valperioder.

Länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Västernorrlands, Västerbottens och

Norrbottens län godtar grundlagberedningens förslag att antalet ledamöter i riksdagen skall vara 350. Förslaget tillgodoser enligt dessa länsstyrelser intresset att glesbygderna får en tillfredsställande representation i riksdagen och att regionala synpunkter blir beaktade där. Länsstyrelsen i Norrbottens län förklarar att det i och för sig höga antalet ledamöter med de av beredningen föreslagna möjligheterna till tidsbegränsning a\ kammardebatterna inte synes behöva vålla några allvarligare olägenheter. En mindre talrik representation än den beredningen har föreslagit kan enligt denna länsstyrelses mening medföra olägenheten att ett förhållandevis stort politiskt parti blir helt orepresenterat i en eller flera valkretsar. Flei talet remissinstanser som uttalat sig i frågan anser emellertid att antalet ledamöter i den nya riksdagen bör vara väsentligt lägre än grundlagberedningen har föreslagit. I allmänhet förordas ca 300 ledamöter. Som argument anförs bl. a. att frågan om riksdagens storlek främst är en fråga om effektivitet i arbetet och att ett av skälen för att införa enkammarriksdag är att öka riksdagens effektivitet. Om man gör enkammarriksdagen nära nog lika stor som nuvarande två kamrar tillsammans kan, sägs det, effektivitetskravet inte tillgodoses och syftet med kammarreformen motverkas delvis. Bakom denna och annan kritik i samma riktning står rege­

ringsrättens ledamöter och Svea hovrätt samt länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län erinrar om att författningsutredningen föreslog att enkammarriksdagen skulle bestå av 290 ledamöter. Enligt grundlagberedningens direktiv, fortsätter länsstyrelsen, är detta antal emellertid för lågt för att tillgodose önskemålen om så nära kontakt som möjligt mellan folk och folkrepresentation och en förhållandevis bred rekryteringsbas föi riksdagen. I likhet med grundlagberedningen anser länsstyrelsen att vilka bedömningsgrunder som än anläggs så ger de inte några fasta hållpunkter när det gäller att bestämma antalet ledamöter i riksdagen. Bered­

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ningens påstående att en begränsning av antalet ledamöter sannolikt kommer att gå ut främst över glesbygdernas representation kan i och för sig vara riktigt. Ett förebyggande av att glesbygdsrepresentationen minskar måste emellertid i sin tur medföra att antalet riksdagsledamöter ökas i takt med avfolkningen av glesbygderna. Frågan om riksdagens storlek bör i stället ses som en fråga om riksdagens effektivitet. En av de olägenheter som har påtalats i nuvarande tvåkammarsystem är svårigheten att effektivt engagera alla ledamöter i riksdagsarbetet, säger länsstyrelsen i Gävleborgs län. Om grundlagberedningens förslag godtas, kommer dessa olägenheter att kvarstå. Det får inte vara så att flertalet av nuvarande riksdagsmän bereds plats i den nya riksdagen främst därför att deras i och för sig värdefulla sammanlagda erfarenhet i rikspolitiska frågor bör tillvaratas. Vill man behålla den enskilde riksdagsmannens möjligheter att komma till tals i debatterna, t. ex. i en för honom och hans bygd viktig angelägenhet, är enligt länsstyrelsen i Kronobergs län varje ökning utöver andra kammarens nuvarande ledamotsantal en belastning. Med 350 ledamöter kommer en mycket hård talarbegränsning att tvingas fram och gruppledningarnas dominans över de enskilda riksdagsmännen kommer att förstärkas ytterligare. Detta kan enligt länsstyrelsens uppfattning inte vara till gagn för dem som vill bevara skilda landsdelars rätt att göra sig hörda i riksdagen genom sina företrädare. Svea hovrätt påpekar att grundlagberedningen inte har gjort några beräkningar för att utröna om det finns fog för påståendet att en minskning av antalet ledamöter skulle gå ut över glesbygdernas representation. Om en sänkning av antalet ledamöter till 300 innebär en fara för glesbygdernas representation kan enligt länsstyrelsen i Jönköpings län sänkningen kompenseras genom att någon form av bostadsband behålls. Man skulle kunna tänka sig, säger länsstyrelsen, att föreskriva att bland de tre första namnen på en valsedel inte får finnas mer än en person bosatt utanför valkretsen. Länsstyrelsen i Kronobergs län påpekar att erfarenheterna från övriga nordiska länder, och inte minst från Norge, visar att ett tillräckligt antal glesbygdsrepresentanter kan säkerställas också inom en väsentligt mindre riksdag än den av grundlagberedningen föreslagna enkammarriksdagen. Om man på sikt vill komma till rätta med den minskade glesbygdsrepresentationen krävs det enligt länsstyrelsen i Värmlands län en ändring av reglerna om val till riksdagen. Länsstyrelsen i Västmanlands län gör i sitt yttrande en jämförelse med andra länder där parlamentsledamöterna är betydligt färre i förhållande till folkmängden än i Sverige. I anslutning till detta konstaterande påpekar länsstyrelsen att den svenska befolkningen är relativt homogen och att vi i vårt land inte har några minoriteter som på grund av ras, religion eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

av andra skäl står i skarp motsättning till befolkningen i övrigt. Under sådana förhållanden måste vårt land enligt länsstyrelsens mening ha mindre behov än många andra länder av en stor folkrepresentation.

Riksdagens arbetsformer

Nuvarande ordning Föreskrifter om riksdagens arbetsformer återfinns dels i RO, dels i riksdagsstadgan den 23 mars 1949 och kamrarnas ordningsstadgor den 6 resp. 27 april 1949. I detta sammanhang skall inte lämnas någon samlad redogörelse ens för de viktigaste bestämmelserna på detta område. Framställningen inriktas i stället på innehållet i spridda föreskrifter som är av betydelse såsom en bakgrund till ändringsförslag som grundlagberedningen har lagt fram.

Beredning av arendena i riksdagen ombesörjs av utskotten. Om u tskottsorganisationen innehåller RO utförliga regler. Varje riksdag skall tillsätta tio ständiga utskott, nämligen utrikesutskottet, konstitutionsutskottet, statsutskottet, bevillningsutskottet, bankoutskottet, tre lagutskott, jordbruksutskottet och allmänna beredningsutskottet. Dessutom kan kamrarna, om det anses nödvändigt, genom samstämmiga beslut tillsätta särskilt utskott för att bereda frågor som tillhör ständigt utskotts behandling. Ledamöterna i utrikesutskottet är samtidigt ledamöter i den nämnd som enligt 54 § RF har att rådpläga med Konungen om ärenden som angår rikets förhållande till främmande makt (utrikesnämnden). Utrikesutskottet skall ha 16 ledamöter, konstitutionsutskottet 20, statsutskottet 30, bevillningsutskottet 20, bankoutskottet 16, vart och ett av de tre lagutskotten 16, jordbruksutskottet 20 och allmänna beredningsutskottet 24 ledamöter. Sammanlagda antalet ordinarie utskottsplatser är alltså 194. Av dessa tdlsatts hälften, dvs. 97, av vardera kammaren. Det innebär att ca två tredjedelar av första kammarens ledamöter kan få ordinarie utskottsplats medan sådan plats står till förfogande för avsevärt färre än hälften av andra kammarens ledamöter. Utrikesutskottet skall ha lika många suppleanter som antalet ordinarie ledamöter, dvs. åtta från vardera kammaren. Dessa är samtidigt suppleanter i utrikesnämnden. I fråga om övriga utskott gäller att antalet suppleanter skall motsvara antalet ordinarie ledamöter, om kammare inte beslutar annat. I praxis har båda kamrarna regelbundet utnyttjat möjligheten att i varje utskott utse fler suppleanter än ledamöter. Antalet suppleantplatser i de standiga utskotten var vid 1967 års riksdag sammanlagt 334, av vilka 141 besattes av första och 193 av andra kammaren.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Fördelningen av beredningsuppgifterna mellan utskotten regleras ingående i RO. Beredningen av budgetärenden delas mellan statsutskottet, bevillningsutskottet, bankoutskottet och jordbruksutskottet. Stats- och bevillningsutskotten brukar arbeta på avdelningar, statsutskottet på fem och bevillningsutskottet på två avdelningar. Avdelningarna upprättar förslag till betänkanden, som efter föredragning i utskottets plenum avges i utskottets namn. De tre lagutskotten skall bereda frågor om civil-, kriminal- och kyrkolag samt övriga lagar och andra författningar som stiftas av Konung och liksdag samfällt och inte bereds av annat utskott. De skall också granska justitieombudsmannens och militieombudsmannens tjänsteutövning. Lagutskotten äger vid gemensamma sammanträden fastställa allmänna grunder för den inbördes fördelningen av de uppgifter som ankommer på dem. Enligt gällande allmänna grunder (lagutskottens memorial 1950:1, 1961:1 och 1966: 1) hänvisas till första lagutskottet frågor om civil-, straff-, processoch kyrkolag, som ej skall hänvisas till annat lagutskott, ombudsmännens förvaltning samt vissa konstitutionella och allmänt förvaltningsrättsliga frågor, till andra lagutskottet frågor om arbets- och sociallagstiftning samt lagar om undervisning, försvar och utlänningar samt till tredje lagutskottet ärenden om lagstiftning i fastighetsrättsliga och näringsrättsliga ämnen samt lagstiftning om bostadsförsörjning, folkbokföring och trafikförhållanden. Frågor som inte kan hänföras till något av dessa ämnesområden fördelas mellan utskotten efter graden av samhörighet med de angivna huvudgrupperna. Enligt gällande bestämmelser i RO om riksdagens sessionstider skall vårsessionen börja den 10 januari eller, om den dagen är helgdag, dagen därpå. Konungen kan dock sammankalla riksdagen till tidigare dag. Vårsessionen avslutas senast den 31 maj. Om behandlingen av framlagda ärenden bedöms kunna avslutas senast den 15 juni får riksdagen dock, efter att ha hört talmanskonferensen, förlänga sessionen t. o. m. sistnämnda dag. Regeln innebär att riksdagen, om den har uppskjutit något ärende till höstsession, måste avsluta sitt arbete senast den 31 maj. Höstsessionen skall börja den dag efter den 15 oktober som prövas lämplig och pågå så lange det behövs. Riksdagen är dock avslutad den 31 december. Möjligheten att utsträcka vårsessionen till den 15 juni infördes år 1949. Den har aldrig utnyttjats. Sessionen har alltid avslutats senast den 31 maj. Höstsessionen har genomgående börjat första tillåtna dag, dvs. den 16 oktober, eller någon av de närmast följande dagarna och avslutats i mitten av december. Ledningen av riksdagsarbetet ankommer i första hand pa talmännen och talmankonferensen. Talmanskonferensen består av talmannen, vice talmännen, de ständiga utskottens ordförande samt ytterligare atta ledamöter varav fyra utses av vardera kammaren. Talmannen och Övriga

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 141

ledamöter i talmanskonferensen skall gemensamt sörja för att nödig skyndsamhet och största möjliga planmässighet iakttas vid riksdagsarbetets bedrivande.

Beträffande planeringen av riksdagsår betet är det främst bestämmelserna i RO om tiderna för avlämnandet av propositioner och motioner samt rätten att uppskjuta behandlingen av ärenden till nästa session eller nästa riksdag som är av intresse i detta sammanhang.

Statsverkspropositionen skall avlämnas vid riksdagens öppnande, dvs. normalt den 11 januari. Annan proposition som avser statens inkomster eller utgifter för nästa budgetår skall i regel lämnas till riksdagen inom 70 dagar från riksdagens öppnande. Propositioner som ej berör statens inkomster eller utgifter bör, om de skall behandlas under vårsessionen, lämnas till riksdagen inom 90 dagar från riksdagens öppnande.

Vid vårsessionens början gäller en allmän motionstid om 15 dagar från den dag då statsverkspropositionen kom kammare till handa. I övrigt skall motion som föranleds av proposition eller framställning från något riksdagens verk väckas senast vid det sammanträde som infaller näst efter tio dagar eller, efter särskilt medgivande av kammare, näst efter 15 dagar från det propositionen eller framställningen kom kammaren till handa.

Kamrarna har i allmänhet möjlighet att genom samstämmiga beslut uppskjuta behandlingen av proposition, framställning från något riksdagens verk eller motion, som inte rör riksstaten, till annan session eller till nästa riksdag.

I fråga om talarordningen vid riksdagens debatter gäller i princip att var och en yttrar sig i den ordning han har anmält sig och blir uppropad. Talarordningen kan brytas genom att talmannen ger ordet för kort genmäle till ledamot som vill bemöta föregående talare. Sådant genmäle får inte överskrida tre minuter, om talmannen inte av särskilda skäl har medgett ledamoten rätt till genmäle under sex minuter. När ledamot av statsrådet vill yttra sig skall han anmäla det hos talmannen och får då ordet oberoende av ordningen mellan kammarens ledamöter. Ledamot som har fått ordet för kort genmäle får dock yttra sig före statsrådsledamot.

Riksdagsledamöternas rätt att yttra sig under riksdagsdebatterna är i princip inte begränsad genom några debattrestriktioner. I RO föreskrivs, att var och en äger rätt att vid kammarsammanträde fritt tala och utlåta sig i alla frågor som kommer under överläggning och om lagligheten av allt som tilldrar sig inom kammaren. Ärende, i vilket överläggning har ägt rum, får inte avgöras förrän kammaren på talmannens hemställan har förklarat överläggningen avslutad.

Beträffande debatterna i samband med besvarande av enkla frågor föreligger en överenskommelse inom riksdagen som går tillbaka på ett uttalande av konstitutionsutskottet år 1954 (betänkande nr 19). Överenskommelsen innebär alt talarna frivilligt ålägger sig tidsbegränsning så att inget yttrande pågår mer än högst tre minuter.

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Tidigare reformförslag m.m.

Författningsutredningen (SOU 1963: 18 s. 83—102) ansåg att utskottsväsendet i den svenska riksdagen i huvudsak fungerat väl och fann därför inte anledning att förorda mer genomgripande ändringar. Enligt utredningens förslag till utskottsorganisation skulle sammanlagda antalet ordinarie utskottsplatser vara 171. Eftersom riksdagen enligt förslaget skulle ha 290 ledamöter, skulle omkring tre femtedelar av ledamöterna kunna beredas ordinarie utskottsplatser.

En år 1965 tillsatt utredning om riksdagens personal- och förvaltningsorganisation in. in., riksdagens organisationsutredning, föreslog (se KU 1965: 47) bl. a. att varje riksdag skulle tillsätta ett särskilt utskott för behandling av vissa till lagutskott hänvisade frågor. Tanken bakom förslaget var att man utan grundlagsändring skulle kunna inrätta ett fjärde lagutskott. Konstitutionsutskottet (1965:47) tillstyrkte utredningens förslag. Vid riksdagsbehandlingen godkände andra kammaren förslaget men detta förkastades av första kammaren. Därmed föll förslaget.

Riksdagens organisationsutredning behandlade även frågan om planeringen av riksdags arbete t. Utredningen förordade vissa åtgärder för att vinna en rationellare arbetsordning. Sålunda borde uppskov från vår- till höstsession med ärendenas behandling, särskilt behandlingen av propositioner, beslutas i avsevärt större utsträckning än hittills. Också möjligheten till uppskov från en riksdag till den nästa borde begagnas i större utsträckning än f. n. Utskottsarbete borde i viss utsträckning äga rum även under sommaren. De strävanden som hade förekommit att få till stånd en för kammare och utskott gemensam arbetsplanering skulle fullföljas med talmanskonferensen som ledande organ. Slutligen borde närmare kontakt hållas med departementen i fråga om avlämnandet av propositioner och besvarandet av interpellationer och enkla frågor. Konstitutionsutskottet (1965:47) hemställde att vad organisationsutredningen hade anfört skulle godkännas av riksdagen. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Frågan om behovet av debattrestriktioner i en enkammarriksdag togs upp av författningsutredningen i dess slutbetänkande (SOU 1963: 18 s. 43). Man kunde enligt utredningens mening inte bortse från att behov av tidsbegränsningsregler skulle göra sig gällande med annan styrka i en enkammarriksdag med betydligt fler ledamöter än i den nuvarande andra kammaren. Utredningen föreslog emellertid inte några regler om begränsning av anförandenas längd. Däremot förordade utredningen att riksdagen med uppmärksamhet skulle följa utvecklingen på området. Om tidsbegränsningsregler skulle visa sig nödvändiga borde förslag till sådana regler utarbetas inom riksdagen.

Den expertgrupp som tillsattes inom riksdagen år 1964 för att undersöka

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 143

arbetsformerna för en enkammarriksdag med 350 ledamöter ansåg att nå­

gon form av debattrestriktioner borde införas i samband med en kammarreform. Gruppen påtalade den tidsnöd som nu kan råda vid behandlingen av ärenden med placering långt ned på föredragningslistan. Om debattrestriktioner inte infördes kunde det inte undvikas att en ledamots möjligheter att yttra sig i många fall reellt om också inte formellt blev beroende av vid vilket sammanträde ett ärende kom upp till behandling, ärendets plats på föredragningslistan eller talarens plats på talarlistan. Tidsbegränsningsregler var enligt gruppens mening ägnade att minska de risker för konfliktsituationer som är förenade med ett system där talmannen har att angelägenhetsgradera förekommande ärenden eller avgöra turordningen mellan talarna. Något utformat förslag till debattrestriktioner lade gruppen dock inte fram.

Grundlagberedningens förslag

Vid behandlingen av frågan om den nya riksdagens arbetsformer har grundlagberedningen koncentrerat sin uppmärksamhet på sådana frågor som har betydelse för planmässigheten och effektiviteten i riksdagsarbetet samt för riksdagsledamöternas möjligheter till aktivt deltagande i riksdagsarbetet. De ändringsförslag som beredningen har lagt fram är i huvudsak begränsade till vissa punkter som rör utskotten, riksdagens sessionstider, planeringen av riksdagsarbetet, talarordningen samt riksdagsledamöternas rätt att yttra sig under plenarsammanträdena.

Beträffande utskottsorganisationen framhåller grundlagberedningen inledningsvis att den partiella författningsreformen inte i och för sig medför att de grundprinciper måste överges som den nuvarande utskottsorganisationen bygger på. Snarare framstår det som en fördel, säger beredningen, om viss kontinuitet i organisation och arbetsformer bevaras åtminstone under tiden närmast efter kammarreformens genomförande. Vissa modifikationer bör dock övervägas redan nu.

Antalet ärenden som ankommer på de tre lagutskotten har enligt vad beredningen iakttagit ökat väsentligt under senare år. Ökningen sedan år 1949, då antalet lagutskott höjdes från två till tre, har beräknats till omkring 50 %. Av den anledningen föreslog riksdagens organisationsutredning år 1965 att ytterligare ett utskott skulle utses för beredning av ärenden som ankommer på lagutskott. Beredningen ansluter sig till denna uppfattning. Genom att inrätta ett fjärde lagutskott kan man enligt beredningen åstadkomma en från saklig synpunkt mer tillfredsställande fördelning av lagärendena än f. n. Sålunda får man därigenom möjlighet att fördela beredningsarbetet på två utskott för huvudsakligen privaträttsliga och två utskott för främst förvaltningsrättsliga ärenden. Det nya utskottet föreslås i första hand få överta från första lagutskottet frågor om kyrkolag och all­

144 Kungl. Maj:ts proposition rir 27 år 1968

mänt förvaltningsrättsliga ämnen (polisväsendet in. in.), från andra lagutskottet frågor om arbetsrätt, undervisning, försvar och utlänningslagstiftning samt från tredje lagutskottet frågor om näringsrätt och folkbokföring.

Beredningen anser vidare att det finns skäl att ompröva den nuvarande personalunionen mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden. Det har ifrågasatts om en så stor församling som ett utskott är ett lämpligt organ för de viktiga samrådsuppgifter som utrikesnämnden är avsedd för. Enligt beredningens mening bör antalet ledamöter i nämnden minskas med hänsyn till uppdragets särskilda förtroendekaraktär. Beredningen föreslår att personalunionen mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden skall hävas och att nämnden i framtiden skall bestå av endast nio ledamöter och lika många suppleanter. Frågan om utrikesutskottets framtida ställning och arbetsuppgifter bör enligt beredningen prövas närmare i samband med en total författningsrevision.

I sina överväganden beträffande antalet ledamöter i utskotten påpekar beredningen att utskottsarbetet har väsentlig betydelse inte bara för allsidighet och grundlighet i beredningen av de ärenden som riksdagen skall avgöra utan också för riksdagsledamöternas möjligheter att aktivt ta del i riksdagsarbetet. Om riksdagen får 350 ledamöter och om utskotten görs mycket små, skulle detta kunna leda till att vissa ledamöter får mindre möjlighet till aktivitet än f. n. både i riksdagen och i utskotten. A andra sidan är det angeläget att utskotten inte görs större än att de kan arbeta i smidiga och effektiva former.

Redan i fråga om den nuvarande utskottsorganisationen har man, lorisätter beredningen, vänt sig mot den otillräckliga utskottssysselsättning som bereds riksdagens ledamöter främst i andra kammaren, som för 233 ledamöter förfogar över endast 97 ordinarie utskottsplatser. Kritik har också riktats mot det skiftande ledamotsantalet i utskotten och deras avdelningar. Medan t. ex. jordbruksutskottets 20 ledamöter bereder jordbrukshuvudtiteln, handhar statsutskottets fem avdelningar med 6 ledamöter var den sakliga beredningen av övriga huvudtitlar.

Den nuvarande relationen mellan antalet ledamöter och antalet ordinarie utskottsplatser i första kammaren motsvarar i en enkammarriksdag med 350 ledamöter 208 ordinarie platser. Härvid har utrikesutskottet med hänsyn till dess ringa arbetsbelastning inte räknats med. Vid bedömningen av möjligheterna att öka antalet ordinarie utskottsplatser ytterligare måste enligt beredningens åsikt hänsyn också tas bl. a. till behovet av suppleanter. En kommande genomgripande översyn av hela utskottsväsendet bör också tas med i bilden. Vid avvägning av dessa olika synpunkter har beredningen stannat för att i den nu aktuella etappen förorda en lösning som innebär att ett något större antal ordinarie utskottsplatser tillskapas än som motsvarar nuvarande förhållanden i första kammaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 145

Enligt beredningens mening bör de utskott som inte brukar arbeta på avdelningar ha lika stort antal ledamöter. Skäl att behålla större antal ledamöter i jordbruks- och allmänna beredningsutskotten än i övriga ifrågavarande utskott, nämligen utrikes-, banko- och lagutskotten, föreligger inte. För att såvitt möjligt undvika lottning i utskotten anser beredningen att dessa bär ha udda antal ledamöter. Beredningen föreslår att vart och ett av de nu nämnda utskotten skall ha 17 ledamöter. Ett större antal ledamöter än 17 är enligt beredningens mening motiverat i utskott som arbetar på avdelningar. För att inte öka ledamotsantalet i dessa utskott alltför kraftigt, förordar beredningen att utskottsavdelning t. v. får bestå av nio ledamöter. Med denna utgångspunkt skall konstitutionsutskottet, som arbetar på tre avdelningar, ha 27 ledamöter. Statsutskottet, som arbetar på fem avdelningar, skall ha 45 ledamöter. Bevillningsutskottet föreslås få 27 ledamöter, trots att det f. n. har endast två avdelningar. Beredningens förslag innebär att 218 ordinarie utskottsplatser, utrikesutskottet oräknat, kommer att stå till förfogande efter kammarreformen. Det ligger enligt beredningens mening nära till hands att förutsätta att riksdagens sessionstider måste förlängas till följd av enkammarriksdagens storlek. Frågan om förlängning av sessionstiderna har varit aktuell redan i nuvarande kammarsystem. Självfallet skulle riksdagens arbete underlättas om längre tid ställdes till förfogande. Flera skäl talar dock mot en sådan utveckling. Det viktigaste är enligt beredningens mening hänsynen till rekryteringen av riksdagsledamöter. Hittills har det i viss utsträckning varit möjligt att förena uppdrag som riksdagsledamot med anställning i allmän eller enskild tjänst eller annan verksamhet. Det är värdefullt om möjligheterna härtill kan bevaras. På grund härav har beredningen inte ansett sig kunna förorda generell förlängning av sessionstiderna. Varje förhandsbedömning av enkammarriksdagens arbetsduglighet inrymmer emellertid osäkerhetsmoment. Beredningen anser det vanskligt att inte lämna någon möjlighet öppen att förlänga sessionerna för den händelse det visar sig att riksdagsarbetet trots omsorgsfull planering och effektiv ledning inte hinner slutföras inom nuvarande sessionstider. Beredningen föreslår därför att riksdagen får begränsad möjlighet att förlänga vårsessionen till den 15 juni, även om handläggning av ärenden uppskjuts till höstsessionen. Denna förlängningsmöjlighet är emellertid avsedd att utnyttjas endast i utpräglade undantagsfall. Vidare förordar beredningen att höstsessionen skall kunna börja något tidigare i oktober än f. n. Ansvaret för ledningen av riksdagsarbetet i enkammarriksdagen skall enligt beredningens förslag vila på talmannen och talmanskonferensen. Konferensen föreslås få samma uppgifter i enkammarriksdagen som den nu har i tvåkammarriksdagen.

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Beredningen är medveten om att det relativt stora antalet ledamöter i enkammarriksdagen gör en omsorgsfull planering av riksdagsår b e t e t nödvändig för att riksdagen skall kunna fullgöra sina uppgifter. Det är härvid väsentligt, framhåller beredningen, att hela den tid som session pågår kan användas effektivt så att förutsättningar skapas att undgå den anhopning av ärenden vid sessionernas slut som har varit ett problem sedan länge. Härför krävs i första hand att planeringen av riksdagens arbete sker i nära kontakt med regeringen, eftersom regeringens propositioner utgör den huvudsakliga delen av riksdagens arbetsmaterial. Riksdagens planeringsarbete blir i själva verket meningsfullt först om samplanering sker mellan riksdag och regering och om de gemensamma planerna sedan också följs. Det är vidare angeläget, påpekar beredningen, att noggranna planer upprättas för utskottens arbete och behandlingen av utskottens utlåtanden i riksdagen samt att planeringen följs upp och jämkas efter hand. Vidare bör frågor om uppskov med behandlingen av ärenden till höstsessionen uppmärksammas på ett tidigt stadium under vårsessionen. Den arbetsplanering som har ägt rum inom riksdagen under de senaste åren har i stort sett följt här angivna linjer. Planeringen har gett gott resultat. Beredningen förordai därför att planeringen i stort av riksdagsarbetet sker efter de linjer som sålunda bär dragits upp. Beträffande riksdagens plenarsammanträden konstaterar beredningen att man i praxis i viss utsträckning har gatt ifrån gällande huvudregler för talarordningen i debatterna, nämligen att var och en yttrar sig i den ordning som han har anmält sig. Sålunda förs vid remissdebatter och liknande överläggningar parti- och gruppledare upp främst på talarlistan. Vidare iakttas att fördelningen av talare mellan partierna blir så rättvis som möjligt och att talare som avser att behandla samma ämnesområden såvitt möjligt får ordet i anslutning till varandra. I beslutsdebatter lämnas företräde åt talesmännen för utskottsmajoritet och reservanter, i vissa fall också åt motionärer. Den praxis som sålunda har utbildat sig har enligt beredningens bedömning varit till fördel för debatterna. I den nya enkammarriksdagen anser beredningen det än mer angeläget att utnyttja den möjlighet att ämnesgruppera talarna som en sådan ordning ger. Beredningen föreslår därför att denna praxis, enligt vilken det ligger i talmannens hand att bestämma ordningen mellan förhandsanmälda talare, grundlagfästs och får generell giltighet. I fråga om talare som anmäler sig under överläggningen anser beredningen alltjämt böra gälla att var och en yttrar sig i den ordning som han har anmält sig och blir uppropad. Beredningen föreslår inte några ändringar i nuvarande regler om rätt till replik i riksdagsdebatterna eller i reglerna om statsråds rätt att få ordet vid riksdagens överläggningar. Förslag att införa debattrestriktioner i den svenska riksdagen har förts fram vid skilda tillfällen men hittills avvisats. Grunden O

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 147

härför har, säger beredningen, främst varit omsorgen om det fria ordet eller, som det uttrycktes i prop. 1948: 244, den synnerliga angelägenheten av att yttrandefriheten i riksdagen inte i oträngt mål beskärs. Behovet av debattrestriktioner är enligt beredningens mening inte särskilt framträdande i nuvarande tvåkammarsystem. I en enkammarriksdag med 350 ledamöter kan frågan emellertid komma i ett annat läge. Obegränsad yttranderätt i en sådan församling kan leda till att ledamots rätt att yttra sig reellt om inte formellt blir beroende av vid vilket sammanträde ett ärende kommer upp till behandling, ärendets plats på föredragningslistan eller talarens plats på talarlistan. Därmed är emellertid, framhåller beredningen, inte givet att kammarreformen nödvändiggör generella begränsningar av yttranderätten i riksdagen. Det främsta medlet att hålla plenitiden inom rimliga gränser anser beredningen inte vara debattrestriktioner utan effektivare planering av riksdagsarbetet och rationellt utnyttjande av sammanträdestiden. Av beräkningar som beredningen har gjort framgår f. ö. att det inte finns mycket att vinna genom tidsbegränsning av anförandena, såvida man inte tar till mycket långtgående begränsningar. Antalet talare har större betydelse för debattiden. Att hålla debattiden nere genom begränsning av antalet talare anser beredningen emellertid helt uteslutet. Beredningens undersökningar om debattiderna visar att det endast i fråga om en debattform, nämligen frågedebatterna, finns starka skäl som talar för tidsbegränsning. Frågeinstitutet är avsett för korta replikskiften i begränsade ämnen. Om institutets syfte inte skall förfelas måste anförandetiderna inskränkas. Den frivilliga överenskommelse om tidsbegränsning som bär gällt hittills har respekterats i ringa grad. Beredningen föreslår att RO ändras så att riksdagen får befogenhet att generellt inskränka tiden för anförande i samband med besvarandet av enkla frågor. Närmare regler om tidsbegränsning har sin plats i riksdagsstadgan. Enligt beredningens mening bör anförande i samband med besvarandet av enkla frågor inte få överskrida tre minuter. Det kan emellertid efter kammarreformen visa sig nödvändigt att tidsbegränsa även andra debatter. Hur omfattande sådana begränsningar kan behöva vara är svårt att bedöma på förhand. Behovet bör bedömas på grundval av erfarenheterna av riksdagsdebatterna. I första hand bör begränsningar bygga på frivilliga överenskommelser mellan partigrupperna i riksdagen. Att helt lita till frivilliga överenskommelser i ämnet finner beredningen emellertid inte erbjuda tillräckliga garantier för riksdagens arbetsduglighet. Som en säkerhetsåtgärd bör tidsbegränsning av anförandena kunna beslutas i särskilda fall. Beredningen föreslår därför att möjlighet öppnas att begränsa tiden för anförande i viss fråga när det på grund av antalet anmälda talare eller den tid debatten redan har tagit står klart att behov av tidsbegränsning verkligen föreligger. Beslut om tidsbegränsning

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

skall avse varje inlägg i frågan, även anförande av talare som har anmält sig före beslutet. Begränsningen bör gälla lika för alla talare. Undantag för någon kategori av talare, t. ex. statsråd, bör alltså inte komma i fråga. Den föreslagna begränsningsmöjligheten bör skrivas in i RO.

I fråga om grundlagberedningens synpunkter och förslag i övrigt beträffande riksdagens arbetsformer hänvisas till betänkandet s. 128—137.

Remissyttrandena

Riksdagens arbetsformer behandlas i endast ett begränsat antal remissyttranden. Helhetsomdömen om förslaget förekommer bara i några få fall. Länsstyrelsen i Stockholms län anför att det för en förvaltningsmyndighet knappast finns anledning att företa en närmare granskning av de föreslagna parlamentariska verksamhetsformerna, i synnerhet som förslaget vid en översiktlig genomgång framstår som på det hela taget rimligt och ändamålsenligt. Det framgår av betänkandets avfattning att beredningen i denna del talar på basis av stor erfarenhet, framhåller länsstyrelsen i Västmanlands län, som anser att vad beredningen har föreslagit i stort sett kan godtas. Beredningens uppfattning att närmare erfarenhet av enkammarriksdagens arbete bör avvaktas innan arbetsformerna slutgiltigt binds vinner anslut­

ning från bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län.

Viss kritik riktas emellertid mot delar av förslaget av remissinstanser som förordar ett lägre antal ledamöter i riksdagen än grundlagberedningen har gjort. Länsstyrelsen i Östergötlands län anför att många av de svårigheter som beredningen anser föreligga beträffande arbetsformerna delvis sammanhänger med den föreslagna talrika representationen. Om man minskar antalet riksdagsledamöter ökar möjligheterna att bemästra de organisatoriska problemen. Liknande tankegångar återkommer i yttrandena

från Svea hovrätt samt länsstyrelserna i Kronobergs, Västmanlands och Gävleborgs län.

Beträffande utskottsorganisationen är till en början att märka att förslaget om inrättande av ett fjärde lagutskott tillstyrks av flera remissorgan, bland dem Svea hovrätt. Förslaget att öka antalet ledamöter i vissa av riksdagens utskott kritiseras av länsstyrelsen i Jönköpings län. Med undantag av den ökning som betingas av tillkomsten av ett fjärde lagutskott bör enligt denna länsstyrelse antalet platser kunna bibehållas oförändrat utom i jordbruksutskottet och allmänna beredningsutskottet, där antalet i enlighet med beredningens förslag bör minskas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att det av beredningen föreslagna antalet ledamöter i statsutskottet medför att arbetet i detta utskott blir väl tungrott.

Svea hovrätt anser att beredningens förslag att häva personalunionen mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden inte kan anses helt invändningsfritt på det sätt förslaget blivit utformat. Resultatet har blivit två

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 149

organ med —• teoretiskt sett —- skilda ledamöter men med arbetsuppgifter som i stor utsträckning täcker varandra. Bl. a. kvarstår möjligheten för regeringen att i vissa frågor välja mellan att höra utskottet eller nämnden. Hovrätten instämmer i åsikten att nämnden med hänsyn särskilt till sekretesskraven bör ha ett lägre medlemsantal än f. n., förslagsvis nio ledamöter. Det synes vidare lämpligt att samma organ sköter både nämndens och utskottets uppgifter. Hovrätten förordar därför att utrikesutskottet får nio ledamöter och att utskottet skall fullgöra även nämndens uppgifter. Länssijrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte en arbetsfördelning bör ske mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden så att de båda organen kommer att handlägga skilda ärenden. I anslutning till förslaget om viss förlängning av riksdagens sessionstider uttalar länsstyrelsen i Kopparbergs län att en förlängning av vårsessionen till den 15 juni kan leda till svårigheter när det gäller att bringa fattade beslut till verkställighet. Sådana svårigheter föreligger redan i fråga om vissa riksdagsbeslut, vilket bl. a. har fått till följd att de s. k. regleringsbreven ofta kommer myndigheterna till handa först in på det nya budgetåret. Beredningens förslag att talmannen skall få rätt att ensam bestämma talarordning en mellan förhandsanmälda talare vid riksdagens plenarsammanträden har inte föranlett erinran av någon remissinstans. Förslaget att riksdagen i samband med överläggningen i viss fråga skall äga besluta om begränsning av tiden för anförande i frågan godtas uttryck­

ligen av Svea hovrätt och länsstyrelsen i Norrbottens län. Andra har där­

emot en mera kritisk inställning till debattrestriktioner. Länsstyrelsen i Östergötlands län understryker att det är synnerligen angeläget att den obegränsade rätten för riksdagsledamöter att yttra sig i plenidebatter inte beskärs. Länsstyrelsen i Västmanlands län säger sig inte kunna förstå annat än att det ur demokratisk synpunkt måste vara bättre att ha en mindre riksdag, vars ledamöter behåller friheten att efter eget bedömande argumentera för sina åsikter, än att ha en talrik församling där ledamöterna visserligen får rösta men av praktiska skäl får endast ett fåtal minuter för att förklara sin röstning. Länsstyrelsen i Gävleborgs län är förstående för att debattrestriktioner kan vara påkallade i viss fråga men beklagar ur demokratisk synpunkt att beredningen ansett sig nödsakad att föreslå sådana restriktioner.

Val till riksdagen

Nuvarande ordning Reglerna om valen till riksdagens kamrar finns i RO och i lagen den 26 november 1920 (nr 796; ändrad senast 1967:832) om val till riksdagen (ValL). I fråga om valen till andra kammaren har vissa regler i ValL varit

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

provisoriskt satta ur kraft fr. o. m. 1952 års andrakammarval genom särskild lagstiftning. Sålunda infördes genom lagen den 30 maj 1952 (nr 267) med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden 1953—1956 ny mandatfördelningsmetod för dessa val samt förbud mot valkarteller. De provisoriska reglerna bär sedan getts fortsatt tillämpning, senast genom lagen den 13 mars 1964 (nr 58) med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perioden 1965—1968. Den följande framställningen utgår från det innehåll valbestämmelserna har fått genom 1952 och 1964 års lagar.

Författningsstoffet är fördelat mellan RO och vallagsstiftningen på det sättet att vissa grundläggande bestämmelser om rösträtt, valsätt och valförfarande upptagits i RO, medan de närmare reglerna i dessa ämnen hänförts till ValL. Samtliga bestämmelser om själva metoden för fördelningen av mandaten mellan partier återfinns i ValL.

Både första och andra kammaren väljs genom proportionella val. Valsättet skiljer sig dock på väsentliga punkter. Medan andra kammaren är direktvald, utses första kammaren genom indirekta val. Förstakammarledamöterna väljs av landstingen och stadsfullmäktige i vissa städer. Valperioden är i andra kammaren fyra år, och de ordinarie valen gäller kammaren i dess helhet. Första kammaren har däremot en åttaårig valperiod och successiv förnyelse på det sättet, att ordinarie val äger rum varje år men då omfattar endast ungefär en åttondel av mandaten. I det följande redogörs närmare för reglerna om val till de båda kamrarna.

Första kammaren. För valen till första kammaren är landet indelat i 19 valkretsar. Indelningen följer med några undantag länsindelningen. I ett par fall har två län förts samman till en valkrets. Stockholms stad och Göteborgs stad utgör var för sig en valkrets. De 19 valkretsarna är indelade i åtta grupper med två eller tre valkretsar i varje grupp. I oktober månad varje år förrättas val till första kammaren inom en av grupperna.

De f.n. 151 mandaten i första kammaren är fördelade på valkretsarna efter valkretsarnas andelar i folkmängden i hela landet. Mandatfördelningen sker vid förstakammarvalen inom varje valkrets för sig. Innan mandaten fördelas mellan partier bestäms inom varje parti för sig ordningen mellan de kandidater som förekommer på olika valsedlar för partiet.

Fördelningen mellan partierna av mandaten i varje valkrets sker enligt d’Hondt’s metod, även kallad heltalsmetoden. Den innebär att mandaten tilldelas, det ena efter det andra, det parti som varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Så länge ett parti inte har tilldelats något mandat, är partiets jämförelsetal lika med dess rösttal. Därefter får man partiets jämförelsetal genom att varje gång dela rösttalet med det antal mandat som partiet redan har fått, ökat med ett, dvs. genom att rösttalet delas med 2, 3, 4 osv.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 151

Genom att första kammaren utses av landstingen och stadsfullmäktige i vissa städer påverkar de allmänna kommunalvalen indirekt första kammarens sammansättning. Allmänna kommunalval — val av landstingsmän, kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige — äger rum vart fjärde år tredje söndagen i september månad. Vid dessa val, som regleras bl. a. av kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253; senast ändrad 1967:833; (KVL) tillämpas provisoriskt den s. k. jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor. Innebörden av denna valmetod redovisas närmare i samband med redogörelsen i det följande för andrakammarvalen. Valbar till första kammaren är endast den som har kommunal rösträtt och uppnått 23 års ålder. Något krav på bosättning inom valkretsen, s. k. bostadsband, finns däremot inte. Besvär över förstakammarval prövas av Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Besvärstiden är en månad från valförrättningens slut. Bestämmelserna om besvärsinstitutet är i övrigt ofullständiga, och institutet har i stor utsträckning kommit att regleras genom praxis.

Andra kammaren. För valen till andra kammaren är landet indelat i 28 valkretsar. Stockholms stad och Göteborgs stad utgör var för sig en valkrets samt återstoden av respektive Stockholms län och Göteborgs och Bohus län var för sig en valkrets. I Malmöhus län bildar städerna Malmö, Hälsingborg, Lund och Landskrona en valkrets, den s. k. fyrstadskretsen, och återstoden av länet en valkrets. Älvsborgs län är delat i två valkretsar, Älvsborgs läns norra och Älvsborgs läns södra valkrets. I övrigt utgör varje län en valkrets. Andra kammaren skall i princip ha 230 ledamöter, vilka fördelas på valkretsar efter valkretsarnas andelar i den totala folkmängden i landet. Skulle någon valkrets vid denna fördelning få mindre än tre mandat, skall valkretsen ändå ha detta antal mandat, och skulle någon valkrets få minst tre men mindre än fem mandat, tilldelas valkretsen likväl fem mandat. På grund av denna s. k. fyllnadsregel har Gotlands läns valkrets f. n. tre i stället för två mandat samt Blekinge läns valkrets och Jämtlands läns valkrets vardera fem i stället för fyra mandat. Antalet mandat i andra kammaren är alltså f. n. 233. Ordinarie val till andra kammaren äger rum vart fjärde år tredje söndagen i september månad. Som förut nämnts i annat sammanhang är andrakammarvalen samordnade med kommunalvalen på det sättet att andrakamrnarval och kommunalval hålls växelvis vartannat år. Mandatfördelningen vid andrakammarvalen sker inom varje valkrets för sig. Liksom vid förstakammarvalen bestäms först ordningen mellan kandidaterna på varje partis olika valsedlar. Fördelningen mellan partier av mandaten i varje valkrets sker enligt den s. k. jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor. Metoden innebär liksom d’Hondt’s metod, att

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

mandaten tilldelas, det ena efter det andra, det parti som varje gång uppvisar det största jämförelsetalet, men jämförelsetalen bestäms på annat sätt än enligt d’Hondt’s metod. Det första jämförelsetalet är rösttalet, delat med 1,4. Följande jämförelsetal får man genom att dela partiets rösttal med det tal som motsvarar dubbla antalet mandat, som partiet redan fått, ökat med ett. De följande jämförelsetalen blir alltså partiets rösttal, delat med 3, 5, 7, 9 osv. Metoden kan belysas närmare genom följande exempel. I en valkrets med tio mandat bär avgetts 106 000 röster, som är fördelade mellan partierna A—F på sätt anges nedan. Mandatfördelningen blir (ordningsföljden mellan mandaten anges med romerska siffror; siffrorna inom parentes anger tillämplig divisor för framräknande av jämförelsetal):

A B G D E F

6 000 11 000 l:a jfrtal: (1,4) 27 142,86 I 23 571,43 II 4 285,71 8 571,43 V 4 285,71 7 857,14 VI 2:a » (3) 12 666,67 III 11 000,00 IV 4 000,00 3 666,67 3:e » (5) 7 600,00 VII 6 600,00 VIII 4:e » (7) 5 428,57 IX 4 714,29 X 5:e » (9) 4 222,22 3 666,67 Antal mandat 4 4 0 0 1 1

Rösträtt grundas vid andrakammarval på röstlängder. Rösträtt tillkommer i princip alla svenska medborgare, som fyllt 20 år senast året före valet och ej är omyndiga på grund av domstols beslut, under förutsättning att de är folkbokförda i Sverige eller varit folkbokförda här någon gång under de senaste fem åren före valet. För förrättande av andrakammarval är valkretsarna indelade i valdistrikt. Huvudregeln är att varje kommun utgör ett valdistrikt. Ansvarig för valförrättningen är valnämnden. Valnämnd skall finnas i varje kommun. Valnämnden bestar av ordlörande, som förordnas av länsstyrelsen, och fyra ledamöter, som väljs av kommunal- eller stadsfullmäktige, samt suppleanter för dessa. Är kommun indelad i flera valdistrikt, utser valnämnden för varje distrikt tre eller flera personer att såsom valnämndens deputerade vara valförrättare i distriktet. Val förrättas inför valnämnden eller valnämndens deputerade. Väljare, som inte kan inställa sig i vallokalen på valdagen, har emellertid möjlighet att rösta på postanstalt, på svensk beskickning utomlands eller hos annan svensk utlandsmyndighet eller på fartyg. Omedelbart efter det att röstavgivningen avslutats sker en preliminär röstsammanräkning i varje valdistrikt. Denna preliminära rösträkning, som inte omfattar poströsterna och utlandsrösterna, ligger till grund för de sammanställningar över valutgången som massmedia brukar göra redan på valnatten. Den definitiva röstsammanräkningen, vari ingår såväl mandatfördelningen mellan

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 7968

partier som bestämmandet av ordningen mellan varje partis kandidater, görs tor varje valkrets av länsstyrelsen. Val till andra kammaren förrättas med slutna valsedlar. Valsedel skall vara av vitt papper. Ovanför namnen skall utsättas partibeteckning. Nedanför namnen får anbringas valkretsbeteckning. Till föreskrifterna om valsedels utseende ansluter regler om kassation av valsedlar. Principen är att avvikelse från obligatorisk föreskrift om valsedels utseende eller innehåll medför att valsedeln ogiltigförklaras. I fråga om valbarhet till andra kammaren gäller att till ledamot av andra kammaren kan väljas endast den som bär uppnått 23 års ålder och har rösträtt inom valkretsen. Eftersom rösträtten är knuten till folkbokföringen, maste den som utses till ledamot i regel vara bosatt inom den valkrets där lian staller upp som kandidat (bostadsband). Besvär över andrakammarval prövas liksom besvär över förstakammarval av regeringsrätten. Besvärstiden är tio dagar. Beträffande kretsen av besvarsberattigade torde gälla, att fel vid valförrättning i en valkrets får påtalas i huvudsak endast av dem som är röstberättigade i valkretsen Finner regeringsrätten att ett konstaterat fel inte bar inverkat på utgången av valet, föranleder besvären enligt praxis ingen åtgärd. I motsatt fall brukar regeringsrätten antingen förordna om nytt val eller återförvisa ärendet för ny sammanräkning. I undantagsfall verkställer regeringsrätten själv rättelse. Beslutas att omval skall ske, anses ett sådant beslut utsläcka de fullmakter som med anledning av det överklagade valet utfärdats för riksdagsmännen i den valkrets som beslutet gäller.

Tidigare reformförslag m.m. Riksdagens kamrar utsågs från början genom majoritetsval, som för andra kammarens del med få undantag ägde rum i enmansvalkretsar. Genom rostrattsreformerna åren 1907—1909 skedde en övergång till proportionella val med mandatfördelning enligt d’Hondt’s metod. Denna metod har en viss tendens att gynna större partier på mindre partiers bekostnad i synnerhet nar valen äger rum i valkretsar med få mandat. I syfte att förbättra den proportionella effekten minskades år 1921 antalet valkretsar vid andrakammarvalen från 56 till 28, varigenom antalet mandat i varje valkrets i stort sett fördubblades. Genom en reform år 1924 infördes möjlighet för partier att vid valen till andra kammaren gå samman i karteller och därigenom motverka den d’Hondtska metodens ogynnsamma effekter för mindre partier. Så småningom blev kartellsystemet utsatt för en växande kritik, och till 1952 års andrakammarval infördes provisoriskt dels förbud mot karteller, dels ett nytt system för mandatfördelningen, den jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som forsta divisor. Den nya mandatfördelningsmetoden var avsedd att utan karteller ge en någorlunda riksproportionell fördelning mellan de

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

större partierna. De provisoriska bestämmelserna har därefter getts föilängd giltighet i olika omgångar, senast genom beslut år 1964 för valen under perioden 1965—1968. Vid författningsutredningens översyn av författningen intog frågan om en definitiv utformning av valsättet en central plats. Enligt direktiven skulle utredningen förutsättningslöst undersöka frågan om införandet a\ majoritetsval. Vidare framhölls i direktiven att det var av vikt att försöka stärka det personliga momentet i valet av riksdagsmän, vare sig utredningen stannade för majoritetsval eller proportionella val. Författningsutredningen avvisade majoritetsvalstanken på den giunden att det inte syntes föreligga opinionsmässiga förutsättningar inom partierna för övergång till majoritetsvalsystem. I sitt förslag till en enkammarriksdag med 290 ledamöter förordade utredningen att 230 ledamöter skulle väljas i de nuvarande 28 andrakammarvalkretsarna med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor. Återstående 60 ledamöter skulle enligt förslaget väljas i s. k. regionval. För ändamålet skulle valkretsarna sammanföras i sex ungefär lika stora grupper, s. k. regioner. I varje region skulle väljas tio riksdagsledamöter. Vid regionvalen skulle mandaten fördelas enligt d’Hondt’s metod utan karteller.^ I mandatfördelningen vid regionval skulle få delta endast parti, som dels fått mandat i någon av valkretsarna inom regionen, dels fått minst fem procent av samtliga i hela riket vid regionvalet avgivna röster. Avsikten med dessa fristående spärrar var att motverka uppkomsten av småpartier. Motivet för användning av d’Hondt’s metod utan karteller i stället för uddatalsmetoden var att man ville underlätta majoritetsbildning inom riksdagen. För att tillgodose personalvalssynpunkten föreslog förtattningsutredningen ett nytt valtekniskt system för valkretsvalen. Utmärkande för detta system var att det byggde på s. k. officiell kandidatur med gemensamma valsedlar för samtliga partier. Väljaren skulle vid röstningen genom förkryssning på valsedeln markera vilket parti hans röst skulle tillfalla och vilken av partiets kandidater han föredrog.

Vid remissbehandlingen av författningsutredningens förslag visade det

sig att uppfattningarna om principerna för ett nytt valsystem gick starkt isär. Förslaget utsattes från praktiskt taget alla håll för hård kritik av bade politisk och teknisk art. Den offentliga debatten bekräftade att förslaget saknade förankring hos de politiska partierna.

Grundlagbcredningens och valtekniska utredningens förslag Det är i alla demokratier en central fråga om folkrepresentationen skall väljas i proportionella val eller i majoritetsval. Den förhärskande meningen i vårt land är, enligt vad grundlagberedningen anser sig kunna konstatera,

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 196S 155

att ett proportionellt valsätt är att föredra framför majoritetsval. Därmed anser beredningen att en viktig utgångspunkt för utformningen av valsystemet till enkammarriksdagen är given. Beredningen har begränsat sig till att undersöka hur ett nytt valsätt på proportionell grund bör utformas. Vissa valfrågor har inte kunnat behandlas redan i samband med den partiella författningsreformen. Sålunda har beredningen inte tagit upp frågan om vilka åtgärder som bör vidtas för att förstärka personvalsmomentet i valen. Grundlagberedningen erinrar om att det kan ställas många olika krav på ett proportionellt valsystem. Ett naturligt önskemål är att valsystemet skall vara så konstruerat att det ger god överensstämmelse mellan partiernas rösttal i hela landet och deras andel av mandaten i riksdagen. Ett annat önskemål är att valsystemet skall ge tillfredsställande regional representation i riksdagen och god proportionell överensstämmelse inom varje enskild valkrets mellan partiernas rösttal och mandattilldelning. I den politiska diskussionen brukar, fortsätter beredningen, parallellt med sådana önskemål betonas att proportionalismens idé inte får drivas så långt att andra värden i det politiska livet kommer i fara. Denna synpunkt utmynnar vanligen i krav på att valsystemet skall innehålla spärrar mot små partier och även i övrigt vara så utformat att det inte uppmuntrar till partisplittring. Beredningen anser uppenbart att de krav, som sålunda med olika utgångspunkter kan ställas på ett i princip proportionellt valsystem, lätt kommer i konflikt med varandra. Det går inte att konstruera ett valsystem som i alla delar är invändningsfritt, och ett beslut om ett nytt valsystem måste därföi enligt beredningens åsikt ofrånkomligen grundas på prioriteringar och avvägningar mellan konkurrerande eller motstridiga önskemål. Beredningen har i första hand undersökt om man kan tillämpa nuvarande provisoriska valsystem för andrakammarvalen också vid valen till enkammarriksdagen. I ett sådant valsystem är emellertid valkretsindelningen av avgörande betydelse för systemets verkningar, och det skulle enligt beredningen bli nödvändigt att överväga ändringar i denna indelning. Redan nu är olägenheter förbundna med de ojämna valkretsarna — den minsta andrakammarvalkretsen har 3 mandat och den största 24 __ och olägenheterna skulle bli mer påtagliga om antalet mandat som skall besättas i valen ökas från 233 till 350. Beredningen har funnit att det stöter på svårigheter att i samband med den partiella reformen åstadkomma en ny valkretsindelning. Beredningen har emellertid låtit göra ett utkast till en ny valkretsindelning och gjort vissa beräkningar på ett faktiskt röstmaterial beträffande de praktiska verkningarna av ett proportionellt system med en sådan valkretsindelning och jämkad uddatalsmetod för mandatfördelningen. Under diskussionerna i beredningen kring detta material har framkommit andra väsent­

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

liga skäl än de nyss nämnda mot ett system motsvarande det nuvarande provisoriska valsystemet för andra kammaren. Vad som utmärker detta valsystem är framför allt att mandatfördelningen sker i slutna valkretsar, dvs. varje valkrets utgör en sluten enhet där valresultatet inte påverkas av utgången i andra valkretsar. I ett sådant system far man, fortsätter beredningen, med alla proportionella valmetoder regelmässigt större eller mindre avvikelser från en riksproportionellt riktig mandatfördelning. Bl. a. blir partiernas representation i riksdagen beroende på deras geografiska struktui. Ett parti, som har sina väljare ganska jämnt utspridda över landet, kan lå betydligt färre mandat än ett annat parti, som är mindre men hai sina % äljare koncentrerade till en viss del av landet. Vidare blir små partiei - i större eller mindre utsträckning beroende på valkretsarnas storlek lättare än andra partier underrepresenterade eller helt utan representation. Att mandaten fördelas inom slutna valkretsar gör också att den lepresentation, som ett parti får, kan variera efter hur andra partier uppträder i valen. Å andra sidan tillerkänner grundlagberedningen systemet med slutna valkretsar den förtjänsten, att systemet ger varje del av landet en fast och proportionellt riktigt avvägd representation och att man i varje särskild valkrets kan få en mandatfördelning som nära ansluter till partiernas välj arunderlag inom kretsen. Beredningen anser det i och för sig angeläget att riksdagen rymmer företrädare för olika delar av landet och att varje landsdels representation avspeglar opinionen inom just den landsdelen på ett rättvisande sätt. Beredningen finner det emellertid ingalunda självklart att dessa regionala synpunkter bör få försteg framför andra väsentliga synpunktei. Riksdagen representerar hela folket, och det politiska intresset knyter sig nu för tiden främst till styrkeförhållandena mellan de politiska partierna i landet som helhet. Enligt beredningens mening bör man därför vid utformningen av ett nytt valsystem i första hand söka tillgodose önskemålet att mandatfördelningen i riksdagen skall vara riksproportionellt rättvisande. Beredningen anser att det bör vara möjligt att göra detta utan att berättigade regionala intressen träds för när. Principen om riksproportionalitet kan, enligt vad grundlagberedningen har funnit, förverkligas utan att man för den skull behöver ändra den nuvarande ordningen med valkretsvisa val, där alla mandaten besätts med kandidater som har nominerats i valkretsarna av partiernas lokala organisationer. Denna ordning, som stimulerar till lokal politisk aktivitet och bidrar till att ge demokratin fast förankring hos folket, bör enligt beredningens mening behållas i ett nytt valsystem. Med denna utgångspunkt är det visserligen, säger beredningen, inte möjligt att kombinera gaiantier för riksproportionalitet med bestämmelser om ett fixerat antal mandat for valkretsarna och om fullt proportionell mandatfördelning mellan partierna inom varje enskild valkrets. Men man kan nå målet, om man något be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 157

gränsar anspråken på att valsystemet skall tillgodose regionala intressen och inte kräver mer än att valkretsarna praktiskt sett skall få stabil regional representation med variationer från val till val på högst ett eller ett par mandat och att mandatfördelningen inom en valkrets i regel skall ge god överensstämmelse med valutslaget inom samma krets.

Av kravet på riksproportionalitet följer enligt beredningen, att valsystemet bör konstrueras så att mandatfördelningen inte kan bli missvisande på grund av inverkan av slumpmässiga faktorer eller till följd av konstlade partiuppdelningar eller valteknisk samverkan, som har till enda syfte att tillföra parti eller partier fler mandat än de riksproportionellt bör ha. Inte heller bör riksproportionaliteten kunna rubbas genom ändringar i valkretsindelningen. Beredningen finner det vara en stor vinst från allmänna demokratiska synpunkter, om valsystemet kan utformas så att valkretsindelningen upphör att vara ett partipolitiskt betydelsefullt komplement till valmetoden. Man bör då, framhåller beredningen, kunna slippa allvarligare strider i framtiden om valkretsarnas storlek och gränser. Förutsättningar skapas därmed också för att grundlagfästa alla de regler i valsystemet, som är av vikt för partiernas inbördes tävlan i valen.

I ett hänseende anser grundlagberedningen det befogat att göra avsteg från principen om riksproportionalitet. Beredningen finner det nämligen nödvändigt att vid valen till enkammarriksdagen liksom vid de nuvarande riksdagsvalen ha vissa spärrar som utestänger mycket små partier från representation i riksdagen. Om man tillämpade ett valsystem, som gjorde det lätt för småpartier att erövra mandat, skulle det parlamentariska styrelseskicket kunna äventyras. Beredningen erinrar i sammanhanget om utländska erfarenheter, som visar att förekomsten i folkrepresentationen av många små partigrupper i vissa lägen kan försvåra lösningen av regeringsfrågan och minska möjligheterna att få en handlingsduglig parlamentsmajoritet.

Med de nu angivna utgångspunkterna har grundlagberedningens ledamöter enats om följande fem riktpunkter för konstruktionen av ett nytt valsätt. Valsättet bör, sammanfattar beredningen, vara så konstruerat

1. att man med det undantag som anges i punkt 5 får en fördelning mellan partierna som är rättvisande med hänsyn till valresultatet i hela landet (riksproportionalitet),

2. att riksproportionaliteten inte kan rubbas genom konstlade partibildningar eller andra valtaktiska manövrer,

3. att riksproportionaliteten inte kan rubbas genom ändringar i valkretsindelningen,

4. att systemet leder till en tillfredsställande regional representation som också är så stabil som möjligt med hänsyn till kravet på riksproportionalitet,

158 Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

5. att det försvårar för mycket små partier att vinna representation i riksdagen.

Efter diskussion av olika tänkbara tekniska lösningar har grundlagberedningen enats om följande konstruktion av det nya valsättet* 1.

Kravet på riksproportionalitet tillgodoses i den föreslagna konstruktionen genom att endast en del av mandaten fördelas inom valkretsarna, medan återstoden används för att utjämna de avvikelser från riksproportionaliteten som kan uppstå vid fördelningen inom valkretsarna. Av de 350 mandaten i riksdagen skall sålunda 310 mandat vara fasta valkretsmandat, som i varje valkrets fördelas på grundval av valresultatet inom valkretsen, och 40 mandat utjämningsmandat, som fördelas på grundval av valresultatet i hela landet.

Beredningens förslag innehåller en spärr mot småpartier som är så utformad att endast parti, som fått minst 4 % av rösterna i hela landet, får delta i mandatfördelningen. För lokalt starka småpartier skall emellertid gälla ett undantag. Sålunda skall ett parti, som inte klarar 4 %-spärren, likväl få tävla om de fasta valkretsmandaten i den eller de valkretsar där partiet har fått minst 12 % av rösterna. Däremot skall sådant parti inte få delta i fördelningen av utjämningsmandaten och är alltså inte garanterat riksproportionell representation i riksdagen.

Som valkretsar skall t. v. användas de nuvarande 28 andrakammarvalkretsarna. De 310 fasta valkretsmandaten skall enligt förslaget tilldelas valkretsarna i förhållande till antalet röstberättigade och inte som f. n. i förhållande till befolkningstalet i varje valkrets.

Inom varje valkrets skall de fasta valkretsmandaten fördelas mellan partier enligt den jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor, dvs. samma metod som f. n. tillämpas provisoriskt vid andrakammarvalen.

De 40 utjämningsmandaten skall enligt förslaget fördelas gemensamt för hela riket mellan de partier som klarat 4 %-spärren. Därvid beräknas först hur många mandat vart och ett av dessa partier skulle ha fått, om samtliga mandat i riksdagen hade fördelats mellan dem i landet som en enda valkrets med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor. Vid denna beräkning bortses från fasta valkretsmandat, som har tillfallit sådant parti som inte klarat 4 %-spärren och därför inte får delta i fördelningen av utjämningsmandaten. Härefter tilldelas varje parti så många utjämningsmandat som motsvarar skillnaden mellan det beräknade antalet mandat för partiet och det sammanlagda antalet fasta valkretsmandat som partiet har erövrat.

Metoden för fördelning av utjämningsmandaten enligt beredningens förslag belyses genom exemplet i tablåerna 1—2.

1 Beträffande grundlagberedningens beräkningar rörande det partimässiga och regionala utfallet av det föreslagna valsystemet tillämpat på vissa valresultat under 1960-talet, se bilagorna 1 och 2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 159

Samtliga partier i tablå 1 utom F har klarat 4 %-spärren och deltar alltså i fördelningen av utjämningsmandaten. Dessa partier skall således riksproportionellt dela på (350 — 1 =) 349 mandat. Riksproportionell fördelning av 349 mandat mellan dessa partier på grundval av deras rösttal i hela landet ger efter en beräkning enligt den jämkade uddatalsmetoden det valresultat som framgår av tablå 2.

Tablåerna 1—2. Exempel på fördelningen av utjämningsmandat mellan partier.

Antal fasta

Parti Parti Antal mandat

valkretsmandat

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

jämförelsetal efter fördelningen av de fasta mandaten är högre än i övriga valkretsar. Därefter skall partiet få sina övriga utjämningsmandat ett efter ett i den valkrets där partiet för varje gång har sitt högsta jämförelsetal. För varje utjämningsmandat som partiet får i en valkrets beräknas nytt jämförelsetal för partiet i valkretsen med hänsyn till det totala antalet mandat som partiet har fått där.

Det föreslagna tillvägagångssättet belyses genom exemplet i tablå 3, där ett parti antas ha fått fem utjämningsmandat.

I exemplet skall partiets utjämningsmandat utskiftas så, att två mandat (nr 2 och nr 4) förs till valkretsen a samt ett mandat till var och en av kretsarna b (nr 5), d (nr 3) och e (nr 1).

För de mandat -— både fasta valkretsmandat och utjämningsmandat — som parti får i en valkrets, skall enligt förslaget utses riksdagsledamöter bland namnen på partiets valsedlar i valkretsen. Ordningen mellan namn, som förekommer på olika valsedlar för partiet, bestäms enligt samma regler som f. n. gäller för valen till andra kammaren.

Med det av grundlagberedningen föreslagna valsättet blir valkretsindelningen praktiskt taget utan betydelse för mandatfördelningen mellan partierna. Grundlagberedningen föreslår, som tidigare nämnts, att man t. v. skall använda nuvarande andrakammarvalkretsar oförändrade vid valen till enkammarriksdagen.

Av principiella skäl anser grundlagberedningen, att de föreslagna reglerna om mandatfördelning mellan partier skall skrivas in i RO så att de får karaktär av grundlag.

När det gäller själva valförfarandet medför det nya valsättet för valen till riksdagen vissa förändringar som måste beaktas i vallagstiftningen. Dessa ändringar hänför sig dels till sammanräkningsförfarandet, dels till vissa regler med anknytning till besvärsinstitutet.

Beträffande sammanräkningsförfarandet påpekar grundlagberedningen att man med det nya valsättet inte kan avgöra om ett parti får delta i mandatfördelningen utan att känna till det totala antalet avgivna röster i hela landet och den andel därav som bar tillfallit partiet. Av de uppgifter, som mandatfördelningen mellan partier omfattar, är det enligt beredningens mening endast fördelningen av de fasta valkretsmandaten som i och för sig skulle kunna ske valkretsvis, medan övriga uppgifter måste fullgöras centralt för hela landet. Beredningen har funnit det mest ändamålsenligt att allt som har att göra med mandatfördelningen mellan partier sköts centralt för hela landet. Beredningen föreslår att sammanräkningsförfarandet skall gå till på följande sätt.

Sedan själva röstningsproceduren har avslutats i valdistrikten, görs där liksom f.n. preliminär sammanräkning av rösterna. Det är enligt beredningens mening viktigt att allmänheten liksom hittills efter valet snabbt informeras om det preliminärt framräknade valresultatet. Beredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 161

förutsätter att valmyndigheterna kommer att få de resurser som behövs för detta ändamål. Om det emellertid skulle visa sig att sammanräkningen av både riksdagsvalet och de kommunala valen inte kan slutföras så snabbt 50111 är önskvärt med hänsyn till informationsintresset, bör riksdagsvalet räknas först. Beredningen föreslår att det preliminära valresultatet i fortsättningen skall kungöras genom valmyndigheternas försorg och inte som hittills uteslutande av massmedia. Den definitiva sammanräkningen skall enligt beredningens förslag ombesörjas av länsstyrelserna på samma sätt som hittills vid andrakammarvalen. Hos länsstyrelserna skall alltså rösterna i resp. valkretsar räknas och bedömning ske i fråga om valsedlarnas giltighet. Vidare skall antalet giltiga sedlar för varje parti och för varje listtyp inom varje parti raknas. Dessutom skall liksom nu ordningen mellan kandidaterna för varje parti fastställas i den utsträckning som behövs. Eftersom länsstyrelserna vet resultatet av den preliminära sammanräkningen torde det, säger beredningen, inte innebära svårigheter för dem att bedöma hur många namn som rimligen behöver räknas fram för varje parti. Protokoll över länsstyrelsernas sammanräkning skall omedelbart sändas till den myndighet, som centralt svarar för mandatfördelningen mellan partier (centrala sammanrakningsmyndigheten). Härmed är länsstyrelsernas befattning med sammanräkningen avslutad. När protokollen över länsstyrelsernas sammanräkning i alla valkretsar har kommit in till den centrala sammanräkningsmyndigheten, görs där fördelningen mellan partier först av de fasta valkretsmandaten i varje valkrets och sedan av utjämningsmandaten, vilka i samband därmed tillförs valkretsar. Den centrala sammanräkningsmyndighetens arbete utmynnar till en början i besked om dels mandatfördelningen mellan partierna i hela landet, dels det antal mandat som varje parti får i var och en av valkretsarna. Med ledning av länsstyrelsernas protokoll med uppgift om ordningen mellan partiernas kandidater bestämmer myndigheten därefter, vilka som har valts till riksdagsledamöter i varje valkrets. En sammanställning härav för hela landet kungörs av den centrala sammanräkningsmyndigheten. Beredningen föreslår att kungörandet alltid skall ske i Post- och Inrikes tidningar. Genom införandet av kungörelsen är valet avslutat. Besvärstiden skall räknas från dagen för införandet. I anslutning till valets avslutande utfärdas fullmakter för de valda. Också denna uppgift bör ankomma på den centrala myndigheten. Beträffande besvär över riksdagsval påpekar grundlagberedningen att besvärsfrågorna i viss mån kommer i ett nytt läge på grund av att riksdagsvalet med det av beredningen föreslagna valsättet kommer att framstå som en enhetlig förrättning för hela landet. Ett fel, som förekommit i en valkrets, kan sålunda få återverkningar på mandatfördelningen inte bara i den valkretsen utan också i en eller flera andra valkret-

11 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sand. Nr 27

162 Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

sar. Beredningen har undersökt i vad män detta förhållande kan komma att inverka på kretsen av besvärsberättigade eller på besvärsanledningarna och besvärsfrekvensen. I fråga om kretsen av besvärsberättigade erinrar beredningen om att den förhärskande meningen f. n. torde vara, att fel vid valförrättningen i en valkrets i princip får påtalas endast av den som är röstberättigad i kretsen. Med ett riksproportionellt system saknas enligt beredningens uppfattning motiv för en liknande begränsning, och beredningen anser att det i det nya valsystemet även utan uttrycklig föreskrift i ämnet kommer att föreligga besvärsrätt för varje röstberättigad medborgare beträffande valförrättningen i vilken valkrets som helst. Formellt innebär detta en avsevärd utvidgning av besvärsrätten, men beredningen anser att man reellt knappast torde behöva räkna med att betydelsen av utvidgningen blir stor. Härvid hänvisar beredningen till att det i realiteten främst är de politiska partierna som bevakar valutgången i valkretsarna och tar initiativ till ev. besvär och till att partierna redan nu i praktiken har obegränsade aktionsmöjligheter.

Det nya valsättet bör, enligt vad beredningen har funnit, inte kunna ge upphov till några helt nya typer av besvärsanledningar. Däremot anser sig beredningen inte kunna utesluta att antalet valbesvär ändå kommer att öka. Med ett riksproportionellt valsystem kan partierna komma att bli mera angelägna än tidigare att bevaka, att inga valsedlar felaktigt ogiltigförklaras. Valsedlar som ogiltigförklarats i en valkrets kan, om regeringsrätten bifaller en besvärstalan, komma till nytta för vederbörande parti inte bara i den valkretsen utan även vid fördelningen av utjämningsmandaten. Enligt beredningens uppfattning bör emellertid denna synpunkt värderas med försiktighet. Beredningen hänvisar till att besvärsfrekvensen sedan länge varit mycket låg och framhåller att det inte finns anledning att tro att införandet av riksproportionalitet skall komma att medföra en mycket kraftig stegring av antalet besvärsmål.

I fråga om själva besvärsförfarandet framhåller beredningen att besvärsmålen, om besvär har anförts i flera valkretsar, helst bör avgöras samtidigt. Härav följer att det kan bli omöjligt för regeringsrätten att dela upp besvärsmålen på flera avdelningar. Beredningen anser också att det kan bli svårt att ge t. ex. ett mål, där omval kan bli aktuellt, särskild förtur. Emellertid räknar beredningen med att mål om besvär över riksdagsval i framtiden liksom hittills generellt skall behandlas som förtursmål.

Beredningen uttalar sammanfattningsvis som sin uppfattning att det finns goda skäl att tro, att gällande besvärsregler beträffande andrakammarval kan tillämpas även på valen till enkammarriksdagen och fungera så, att det definitiva valresultatet i praktiken alltid kommer att föreligga i tillräckligt god tid innan en nyvald riksdag skall samlas till sin första session. Emellertid har beredningen ansett att denna bedömning inte vilar på så säker grund att beredningen kunnat lämna frågan med detta uttalande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968 163

Beredningen har därför kommit in på frågan att kringskära besvärsrätten i olika hänseenden och därvid diskuterat att begränsa besvärsanledningarna på det sättet att endast vissa grova fel i valproceduren får föranleda omval. Enligt beredningens åsikt kan det emellertid anföras allvarliga principiella betänkligheter mot begränsningar av detta slag. I vart fall måste ett ställningstagande i frågan föregås av betydligt mer omfattande och djupgående undersökningar än beredningen har kunnat göra i sin första utredningsetapp. Inte heller vill beredningen föreslå t. ex. en sådan reglering av besvärseffekten, att omval får beslutas endast om det finns anledning att anta att ett påtalat fel inverkat på fördelningen av de fasta valkretsmandaten i vederbörande valkrets. Beredningen påpekar i det sammanhanget att en sådan regel skulle kunna slå alltför godtyckligt bl. a. med hänsyn till utformningen av småpartispärrarna i det nya valsystemet.

Beredningen tillbakavisar också tanken att få bättre samspel mellan valprocedur och besvärsregler genom att i omvalsfallen förkorta de tidsfrister som är föreskrivna för valförberedelser av olika slag. Inte heller i övrigt har beredningen kunnat finna några lämpliga metoder, som skulle kunna ge fullständig garanti för att det definitiva valresultatet alltid föreligger så tidigt som är önskvärt även i sådana fall då besvär anförts och omval måste anordnats i en eller flera valkretsar. I detta läge har beredningen inte ansett sig kunna gå förbi frågan om vilken temporär verkan ett beslut om omval i viss valkrets har på utfärdade fullmakter. Beredningen erinrar därvid om att i det nuvarande systemet ett omvalsbeslut anses utsläcka redan utfärdade fullmakter för riksdagsmännen i den valkrets som beslutet gäller. Med det föreslagna riksproportionella valsystemet är det, fortsätter beredningen, sannolikt att verkningarna av ett omval — om inga särskilda bestämmelser meddelas — inte blir begränsade till en enstaka valkrets. Över huvud taget finns inga naturligt givna begränsningar, påpekar beredningen. För att garantera att ett omval aldrig leder till att det uppstår tvekan om hur riksdagen är sammansatt föreslår beredningen en bestämmelse, enligt vilken utfärdade fullmakter består även i händelse av omval till dess det definitiva valresultatet är klart. Beredningen understryker att bestämmelsen får karaktären av en reservregel, som kommer att tillämpas ytterst sällan om ens någonsin.

Det av grundlagberedningen föreslagna kammarsystemet aktualiserar vissa frågor som hör hemma inom valsystemet. Inom det nuvarande tvåkammarsystemets ram har man kunnat tillgodose både önskemålet att det i riksdagen skall finnas ledamöter, som är bosatta i den valkrets som de representerar, och önskemålet att ett antal platser i riksdagen skall stå öppna för inval av s. k. rikskandidater. Detta har skett genom att mantalsskrivning i valkretsen, s. k. b o s t a d s b a n d, uppställts som valbarhetsvillkor vid val till andra kammaren, medan något motsvarande valbarhetsvillkor inte föreskrivits vid förstakammarval. Vid övergång till enkammar-

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

system ställs man enligt grundlagberedningens mening inför frågan om bostadsband kan undvaras helt eller om bostadsband bör gälla för alla ledamöter i riksdagen. Någon godtagbar mellanlösning kan inte åstadkommas.

Grundlagberedningen anser det mindre välbetänkt att helt avhända väljarna den möjlighet som nu finns i fråga om första kammaren att till ledamöter av riksdagen utse personer, som inte är bosatta i valkretsen. Denna möjlighet har dock hittills utnyttjats i begränsad omfattning. Beredningen räknar med att man får tillfredsställande lokal och regional representation i riksdagen, även om bostadsbandet slopas. Dels har man anledning att anta att företrädare för en viss valkrets ofta känner och tillvaratar kretsens intressen i samma utsträckning oberoende av om de har sin hemort i kretsen eller inte. Dels talar det förhållandet, att relativt få ledamöter i första kammaren bor utanför sin valkrets, för att kandidaterna även utan bostadsband mestadels kommer att hämtas bland dem som bor i kretsen. Med hänsyn härtill anser beredningen att bostadsband inte behövs för att tillgodose de i och för sig berättigade önskemålen om lokal och regional representation i riksdagen. Beredningen föreslår att bostadsband inte skall gälla som valbarhetsvillkor vid val till enkammarriksdagen.

En annan fråga som har anknytning till det nya kammarsystemet gäller de valtekniska förutsättningarna för gemensam valdag. Denna fråga har utretts av 1965 års valtekniska utredning.

Valtekniska utredningen framhåller i sitt betänkande »Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval» att genomförandet av förslaget om gemensam valdag kommer att medföra att väljarna på de flesta håll i landet samtidigt får ta befattning med valsedlar och valkuvert för tre olika val. Om inga särskilda åtgärder vidtas, uppstår betydande risk för att väljarna kommer att förväxla valmaterialet för de olika valen och att kassationerna till följd därav ökar. Införandet av ordningen med gemensam valdag måste enligt utredningens mening kombineras med åtgärder, som underlättar för väljarna att hålla isär de olika valen.

Utredningen, som har övervägt olika tänkbara utvägar, har stannat för att lösa problemet genom att ge de olika valsedlarna från varandra avvikande utformning. Utredningen föreslår, att valsedlarna för resp. val skall göras olikfärgade. Med färgerna vitt, gult och blått får man enligt vad utredningen funnit tillräckligt särskiljande effekt. Vitt bör användas för kommunal- och stadsfullmäktigval bl. a. av det skälet att det vid dessa val ibland bildas särskilda åsiktsgrupper kort före valdagen, vilka kan ha svårigheter att skaffa annat lämpligt papper för sina valsedlar än vitt. Valsedlarna vid valen till riksdagen skall enligt vad utredningen föreslår vara gula och valsedlarna vid landstingsvalen blå. Vidare föreslår utredningen att de valkuvert, som skall användas vid resp. val, skall framställas av papper av samma färg som valsedlarna.

Valtekniska utredningen föreslår också att valsedlarna förses med val­

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 165

beteckning överst på valsedeln. Beteckningen bör bl. a. av hänsyn till väljare med defekt färgsinne innehålla såväl valets namn i klartext som en starkt markerad grafisk symbol. Symbolen bör ha formen av en särskiljande bokstav som anbringas på såväl valsedlar som valkuvert, varvid bokstaven bör göras negativ mot svart platta så att bokstaven framträder med samma färg som valsedeln i övrigt.

Nya bestämmelser om valsedlarnas utseende måste enligt valtekniska utredningens mening få vissa återverkningar på utformningen av kassationsbestämmelserna i vallagstiftningen. Utredningen förordar att man går försiktigt fram på detta område och undviker att skapa nya kassationsanledningar. Sålunda bör enligt utredningens mening den omständigheten att en väljare använder gul valsedel i stället för vit eller en valsedel utan valbeteckning inte få föranleda att valsedeln förklaras ogiltig. I princip anser utredningen emellertid att man bör hålla på den nuvarande ordningen att åsidosättande av en obligatorisk föreskrift beträffande valsedels utseende eller innehåll föranleder att sedeln kasseras.

Remissyttrandena

Grundlagberedningens uppfattning att den förhärskande meningen i vårt land är att ett proportionellt valsätt är att föredra framför majoritetsval möter inte någon gensaga från remissinstansernas sida. Länsstyrelsen i Kopparbergs län beklagar dock att frågan om majoritetsval genom direktiven till grundlagberedningen avförts ur diskussionen. Länsstyrelsen framhåller emellertid att den inte har någon annan erinran mot grundlagberedningens utformning av ett nytt proportionellt valsystem än att reformen borde kombineras med avsevärt mindre valdistrikt så att personvalsmomentet får större utrymme än i det föreslagna systemet. Även länsstyrelsen i Kronobergs län anser att personvalsmomentet är för svagt i det av grundlagberedningen föreslagna valsystemet. Länsstyrelsen fäller det sammanfattande omdömet att beredningens redogörelse för hur man kommit fram till det nya valsystemet är så kortfattad att det är svårt att avgöra om systemet är bättre än andra tänkbara alternativ.

I den mån remissyttrandena innehåller allmänna omdömen om de föreslagna principerna för ett nytt valsätt är dessa som regel positiva. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att de riktpunkter som beredningen uppställt för konstruktionen av ett nytt valsystem är riktiga. Länsstyrel­

serna i Östergötlands, Hallands och Västmanlands län framhåller att för­

slaget har flera fördelar, bl. a. den fördelen att valkretsarnas utformning knappast kommer att påverka valutgången. Svea hovrätt betonar värdet av att de centrala reglerna för riksdagsval nu skall skrivas in i grundlag. En i det hela negativ inställning till grundlagberedningens förslag till nytt valsystem kommer till uttryck endast i yttrandet från länsstyrelsen i Söder­

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

manlands län och i den skrift som Riksförbundet Samling för framsteg

ingett i ärendet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner det anmärkningsvärt att man nu vill införa ett alldeles nytt och oprövat valsystem. Enligt länsstyrelsens uppfattning är det bättre att behålla nuvarande proportionella val med den s. k. uddatalsmetoden i slutna valkretsar även om detta i vissa fall kan leda till viss överrepresentation för det starkaste partiet. Beredningen borde klarare än som skett ha analyserat sitt förslag med utgångspunkt från behovet av regeringsdugliga majoriteter.

Riksförbundet Samling för framsteg vill inte att man för att hindra valtaktiska manövrer skall införa regler som försvårar lokalt samgående av det slag, som förekommit under senare år. Förbundet anser, att en återgång till den ursprungliga d’Hondtska valmetoden med möjlighet till kartellbildning är att föredra framför den av grundlagberedningen föreslagna ordningen. Denna äldre valmetod gynnar enligt förbundet en naturlig samverkan mellan varandra närstående partier. Den ger dessutom något företräde åt större partibildningar och motverkar småpartier i någon mån men inte i otillbörlig grad, förutsatt att valkretsarna inte görs alltför små.

Grundlagberedningens förslag till spärrar mot småpartier har godtagits av det stora flertalet remissinstanser. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att spärrarna mot småpartier visserligen kan framstå som en svaghet och att den betydande tröskeleffekt som beredningens förslag medför inte i och för sig är önskvärd. Intresset av att undvika alltför långtgående partisplittring och trygga en arbetsduglig demokrati gör emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning att man måste acceptera vissa undantag från den strikta proportionaliteten antingen i form av överrepresentation för större partier eller i form av en spärr mot små partier. Länsstyrelsen finner att den kompromiss, som beredningens förslag innebär, bör kunna godtas.

Några få remissinstanser anser att de av beredningen föreslagna spärrarna är för hårda. Svea hovrätt uttalar att den principiella utgångspunkten måste vara, att skilda åsikter bland väljarna skall kunna inverka på riksdagens sammansättning, oavsett om åsikterna ryms inom ramen för ett redan bestående partisystem. Vissa avsteg härifrån kan visserligen vara försvarliga för att garantera att statsorganen fungerar effektivt och inte hindras genom en förlamande oenighet. Avsteg kan också vara motiverade för att mota åsiktsriktningar som vill uppnå sina mål med lagstridiga medel. Hovrätten anser emellertid att kritik kan riktas mot beredningens förslag från dessa utgångspunkter. Enligt hovrättens mening innebär förslaget en väsentlig skärpning i förhållande till den ordning som sedan lång tid rått i Sverige utan att leda till något alarmerande antal småpartier i riksdagen. Hovrätten, som bedömer riskerna för att så skulle ske med bibehållna regler som små, anser det inte tilltalande — allra minst som ett led i en stor författningsrcform — att vidta åtgärder som syftar till att hindra små­

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 167

partiers insteg i riksdagen och vars praktiska effekt troligen blir att det nu bestående partiväsendet konserveras. Länsstyrelsen i Södermanlands län

och Riksförbundet Samling för framsteg har en liknande uppfattning.

Regeringsrättens ledamöter tar inte uttryckligen ställning till de föreslagna spärrarna mot småpartier men framhåller att man inte bör utestänga från riksdagen åsikter som omfattas av mera betydande folkgrupper. Det är enligt deras mening vidare angeläget att valsystemets spärregler inte verkar slumpartat. I detta sammanhang påpekar de att 4 %-spärren i ett extremt fall kan leda till att en enda röst tillför ett eljest orepresenterat parti ett betydande antal — teoretiskt upp mot 14 •— mandat eller frånhänder ett parti som förut haft så stort antal mandat i riksdagen all representation. Länsstyrelsen i Gotlands län ansluter sig i princip till grundlagberedningens förslag men framhåller att spärren inte bör sättas högre än som är nödvändigt för att den skall fylla funktionen att hindra en så stark partisplittring, att möjligheterna att utvinna resultat av det politiska arbetet äventyras. Under hänvisning till att en spärr vid 4 %, räknat på 1964 års andrakammarval, motsvarar ungefär 170 000 röster anser länsstyrelsen, att det med visst fog kan göras gällande att en spärr, som diskriminerar partibildningar som vinner inemot 170 000 röster, lika mycket tillkommit för att konservera etablerade partibildningar. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör en spärr vid 3%, motsvarande ungefär 127 500 röster, vara tillräcklig om man endast vill nå syftet att hindra en alltför stor partisplittring i riksdagen. Frågan hur sammanräkningsförf arandet bör organiseras berörs endast i enstaka yttranden. Länsstyrelsen i Kristianstads län har inte något att erinra mot den av grundlagberedningen föreslagna uppdelningen av olika funktioner i sammanräkningsförfarandet. Även länsstyrelsen i Västernorrlands län godtar i allt väsentligt beredningens förslag till sam-

manräkningsförfarande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ingen

annan kritik än att länsstyrelserna bör fördela de fasta valkretsmandaten. Statistiska centralbyrån anser att man mycket väl kan tänka sig att den preliminära mandatfördelningen även i fortsättningen handhas enbart av massmedia. Valnämnden i Malmö ansluter sig uttryckligen till beredningens uppfattning att den centrala sammanräkningsmyndigheten bör göra en preliminär fördelning av mandaten mellan partier. Det föreslagna valsystemets inverkan på reglerna om besvär över riksdagsval har uppmärksammats endast av ett par remissinstanser.

Länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens län har ingen erinran mot

vad beredningen anfört i frågan. Regeringsrättens ledamöter har ingående analyserat hithörande problem. De framhåller att besvärsprövningen avsevärt försvåras i förhållande till nu gällande ordning. Det kommer enligt regeringsrättens ledamöter ibland att bli svårt att överblicka, om konsekvenserna av ett fel mot valreglerna

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

blir att valet för hela riket måste upphävas och nytt val äga rum i viss eller vissa valkretsar. Enligt den föreslagna ordningen kan en förskjutning i rösttalen inom en valkrets få betydelse inte bara för fördelningen av de fasta valkretsmandaten inom kretsen utan även för avgörandet i vilken valkrets ett utjämningsmandat, som ett parti erövrat, skall placeras. I det senare fallet, då det gäller att jämföra partiets jämförelsetal i samtliga valkretsar i riket sedan de fasta valkretsmandaten fördelats, torde det ofta kunna inträffa att avgörandet kommer att bero på obetydliga differenser i jämförelsetalen. Vidare kan det, fortsätter regeringsrättens ledamöter, lätt hända att fordelningen av de sista utjämningsmandaten påverkas av ett fåtal röster med hänsyn till det stora antal mandat som tas i betraktande vid fördelningen av utjämningsmandaten. I detta fall gäller frågan dessutom fördelningen av mandat mellan partierna och inte bara personvalet. Särskilt svåröverskådliga och för ett parti överraskande kan konsekvenserna bli, om utgången av ett besvärsmål påverkar tillämpligheten av 4 %-regeln. Regeringsrättens ledamöter delar beredningens uppfattning att det kommer att bli nödvändigt att samtliga besvär, som anförs över val i viss valkrets, prövas och avgörs i ett sammanhang. Om besvär anförs över valet i flera valkretsar, kan det nämligen lätt inträffa att frågan om ett begånget fel påverkat valets utgång inte kan bedömas för sig utan först sedan ståndpunkt tagits till de besvär som anförts över valet i andra valkretsar. Dessutom påpekas, att avgörandet fordrar tillgång till siffermaterial för valet i hela riket och förutsätter att den centrala sammanräkningsmyndiglietens personella och materiella resurser står till regeringsrättens förfogande under hela besvärsprövningen. Regeringsrättens ledamöter framhåller vidare att det kan tänkas fall av besvär, i vilka det kan visa sig nödvändigt att föranstalta om noggrann och tidsödande undersökning av vad som förekommit. Olägenheterna härav kan kanske betecknas som måttliga, om utgången såsom nu är fallet berör endast valet i en enda valkrets, men de blir betydligt större, när även besvären över valet i andra valkretsar måste vila i avbidan på undersökningen. Ledamöterna uttalar tvivel om det är berättigat att i sammanhanget räkna med den hittillsvarande låga besvärsfrekvensen och den ännu lägre frekvensen av sådana avgöranden i regeringsrätten, som inneburit att nytt val eller ny sammanräkning måst äga rum. Grundlagberedningen har förutsatt att kretsen av besvärsberättigade kommer att vidgas högst väsentligt. Emellertid kan även de ökade utsikterna att genom besvär vinna ändring i ett förrättat val bidra till att besvärsfrekvensen stiger. Orsakerna till att besvär hittills anförts blott i ett fåtal fall torde nämligen inte ligga i att fel mot valreglerna skulle vara sällsynta utan snarare i att utsikterna att få till stånd en ändring i valresultatet varit obetydliga och att var och en lätt kunnat konstatera detta förhållande på grundval av tillgängliga uppgifter om partiernas rösttal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Regeringsrättens ledamöter påpekar att de föreslagna bestämmelserna om besvär over riksdagsval inte är avsedda att bli tillämpliga i fråga om landstings- och kommunalval och att besvär över val, som förrättas samtidigt, darfor skall anföras vid olika tidpunkter och avlämnas till olika myndigheter. Enligt ledamöterna synes detta ägnat att ge upphov till misstag från klagandenas sida, som kan föranleda att besvär måste avvisas även om de i sak ar befogade. Denna olägenhet torde dock kunna undanröjas i någon man genom särskilda åtgärder. Vidare påpekar ledamöterna att röstsammanraknmgen infor länsstyrelsen inte torde kunna slutföras samtidigt för alla val, som förrättas gemensamt. Om det vid valförrättningen förekommit ett fel, som är gemensamt för alla valen, t. ex. att valförrättarna vidtagit nagon anordning som äventyrar valhemligheten, kan denna omständighet tankas bli föremål för prövning efter besvär i olika omgångar med ratt långa tidsintervaller. Sammanfattningsvis anför regeringsrättens ledamöter att de synpunkter som de anfört inte är av den arten att det på grund därav kan anses möta hinder mot införande av en valordning, som i huvudsak bygger på beredningens förslag. Den omständigheten att besvärsreglerna blir svårtillämpade och att besvären kan leda till högst överraskande resultat i fråga om mandatfördelningen finner regeringsrättens ledamöter dock värd att beakta vid övervägande av lämpligheten att genomföra en sådan valordning. De anmarkta olagenheterna är enligt vad regeringsrättens ledamöter har funnit oupplösligt förenade med det föreslagna valsystemet. De kan inte undanröjas på annat sätt än genom föreskrift om att fel i samband med valförrättning i viss omfattning skall tolereras och inte föranleda rättelse, ens om de visas ha inverkat eller kunnat inverka på valets utgång. Sådana föreskrifter bor enligt regeringsrättsledamöternas bestämda uppfattning inte övervägas. Justitierådet Hedfeldt känner sig inte övertygad av beredningens motivering för att lata utfardade fullmakter för riksdagsledamöter gälla även när val upphävts efter besvär. Enligt hans mening är det ytterst oegentligt att en fullmakt skall gälla trots att det val som föranlett fullmaktens utfärdande förklarats ogiltigt. Länsstyrelsen i Blekinge lån anser det inte nödvändigt att valbesvär riktas mot den centrala sammanräkningsmyndighetens beslut utan vill att besvär skall kunna anföras mot beslut av länsstyrelserna. Forslaget att det inte skall finnas något bostadsband för riksdags­

ledamöter godtas av länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge, Gävleborgs och \asterbottens lan. Länsstyrelsen i Uppsala län förklarar sig närmast vara

bojd att fororda att bostadsbandet behålls men vill dock inte framställa nagot yrkande därom. Avstår man från bostadsband, föreligger enligt länsstyrelsen viss risk för att representationen i riksdagen kommer att handhas av rikspolitiker med ringa eller ingen anknytning till de valkretsar för vilka

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

de är valda. Regeringsrättens ledamöter finner det anmärkningsvärt att grundlagberedningen — samtidigt som den med åberopande av regionala argument föreslår att riksdagen skall få så många ledamöter som 350 — inte tillmäter glesbygdsrepresentationen större vikt än att beredningen föreslår att bostadsbandet skall slopas vid val till riksdagen. Bostadsbandet har hittills, framhåller regeringsrättens ledamöter, ansetts vara en väsentlig garanti för en tillräcklig regional representation. Vad valtekniska utredningen anfört om de valtekniska förutsättningarna för gemensam valdag har genomgående godtagits av remissinstanserna. Sålunda förekommer inga invändningar mot tanken på att skilja valen åt genom olikfärgade valsedlar och kuvert. I sina yttranden över utredningens förslag pekar emellertid bl. a. länssty­

relserna i Jönköpings och Västernorrlands län samt valnämnderna i Stock­

holm, Kalmar, Hälsingborg och Varberg på de redan nu stora svårigheterna att rekrytera lämpliga valförrättare. Både dessa och flera andra remissinstanser befarar att svårigheterna kommer att öka i framtiden. Farhågorna har emellertid i remissyttrandena knutits inte i första hand till den av grundlagberedningen föreslagna ordningen med gemensam valdag i och för sig, utan till valtekniska utredningens i detta sammanhang ej aktuella förslag om tvådagarsval och om nya regler för poströstning.

Parlamentarismen och grundlagarna Nuvarande ordning Parlamentarismen har i Sverige blivit konstitutionell sedvanerätt vid sidan av regler i RF som visserligen fortfarande tillämpas i formellt hänseende men som fått en från ordalydelsen avvikande reell innebörd. Enligt RF är inte riksdagen ensam det högsta statsorganet utan makten är delad mellan Konungen och riksdagen på det sättet att Konungen har den styrande makten och riksdagen beskattningsmakten medan lagstiftningsmakten i princip utövas av båda i förening. Enligt RF:s ordalydelse äger Konungen att allena styra riket på det satt RF föreskriver. Han är dock skyldig att inhämta »underrättelser och råd» av ett statsråd med en statsminister, departementschefer och statsråd utan departement som ledamöter. Statsrådets ledamöter utnämns och entledigas av Konungen. Regeringsärendena föredras i statsrådet och avgörs av Konungen. I statsrådet förs protokoll, och om någon ledamot av statsrådet har en uppfattning som inte överensstämmer med Konungens beslut är han skyldig att låta anteckna sin mening till protokollet. Den som inte anmält avvikande mening till protokollet är ansvarig för beslut i statsrådet »såsom hade han

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

styrkt Konungen att det beslut fatta». Viktigare beslut skall »för att bliva gallande vara försedda med Konungens underskrift och kontrasignation av vederbörande föredragande». För ett par grupper av ärenden gäller särskilda beslutsformer. Vissa försvarsarenden — de s. k. kommandomålen — avgörs av Konungen »i närvaro av chefen för det departement, dit ärendet hörer». Frågor om krig och fred föredras enligt RF av Konungen själv i »utomordentligt statsråd». I sadant ärende skall varje ledamot av statsrådet som är närvarande yttra sin mening till protokollet, och Konungen äger därefter »makt att fatta och utföra det beslut, som Han för riket nyttigast finner». Konungen kan inte ställas till ansvar för sina handlingar. Statsrådets ledamöter är däremot ansvariga för de råd de ger Konungen. Om Konungens beslut uppenbart strider mot grundlag eller allmän lag åligger det dem enligt RF att gora »kraftiga föreställningar» mot beslutet. Endast för det tall att beslutet är stridande mot RF bär det föredragande statsrådet rätt och skyldighet att vägra att kontrasignera. Statsrådets ledamöter är ansvariga inför riksdagen. Det juridiska ansvaret utkrävs av konstitutionsutskottet som kan låta åtala statsråd som har handlat i strid mot grundlag eller allmän lag. Sådant åtal prövas av riksrätt enligt allmän lag och ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål. Vid sidan av sitt juridiska ansvar har statsråden enligt RF även ett politiskt ansvar. Finner konstitutionsutskottet att ledamot av statsrådet inte har iakttagit »rikets sannskyldiga nytta» eller inte »med oväld, nit, skicklighet och drift» utövat sitt ämbete, skall utskottet tillkännage detta för riksdagen, som hos Konungen kan anmäla sin önskan att vederbörande skall entledigas från sitt statsrådsämbete. Underlaget för konstitutionsutskottets prövning av statsrådens verksamhet är statsrådsprotokollen. Protokollen granskas årligen av utskottet, som redovisar resultatet i ett s. k. dechargememorial. Sedan riksdagen behandlat dechargememorialet anses statsråden ha vunnit ansvarsfrihet för åtgärder som omfattats av granskningen och lämnats utan anmärkning. I detta sammanhang bör nämnas även vissa andra bestämmelser i RF som ror förhållandet mellan Konungen och riksdagen. Konungen äger enligt RF rätt att upplösa riksdagen — endera kammaren eller båda__och förordna om nya val i hela riket. Nyval gäller endast för återstoden av ordinarie valperiod. Riksdagsvalens periodicitet rubbas alltså inte genom nyvalsförordnande. Rättsläget är visserligen inte fullt klart, men enligt den uppfattning som hittills följts i praxis utslocknar riksdagsledamöternas mandat i och med att riksdagen upplöses. Meddelas upplösningsbeslut under pågående riksdagssession måste riksdagsarbetet omedelbart avbrytas. Den nyvalda riksdagen

172 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

skall sammanträda inom tre månader från upplösningen. Inom denna ram bestämmer Konungen tidpunkten för det första sammanträdet. Nytt upplösningsbeslut får inte meddelas förrän tidigast fyra månader efter detta sammanträde. Som redan antytts avviker den bild RF ger av statsskicket väsentligt från vad som numera på grund av konstitutionell praxis är gällande rätt. I stället för den maktfördelningsprincip på vilken RF formellt vilar har trätt en ordning där ytterst all politisk makt tillkommer riksdagen. Den styrande makten utövas reellt inte av Konungen personligen utan av statsrådets ledamöter, och dessa är för sin ställning beroende av riksdagens förtroende. Regeringsbildningen går i praxis till så att Konungen utnämner statsminister på grundval av partiställningen i riksdagen och efter samråd med riksdagens talmän och företrädare för partigrupper i riksdagen. De övriga ledamöterna av statsrådet utses i enlighet med statsministerns förslag. Åtal mot statsråd inför riksrätt har inte förekommit sedan 1854. Riksdagen har aldrig framställt någon formell begäran om entledigande av statsråd på politiska grunder. Regeringens politiska ansvar utkrävs på annat sätt. Avgörande för regeringens ställning är främst utgången av riksdagsvalen och regeringens möjligheter att fa riksdagens bifall till viktigare förslag i lagstiftnings- och budgetfrågor. Om regeringen lider nederlag i riksdagen i en väsentlig politisk fråga kan den utnyttja den rätt att upplösa riksdagen och förordna om nyval som RF formellt lägger i Konungens hand. Upplösningsinstitutet har utnyttjats två gånger beträffande första kammaren — 1911 och 1919 - och fyra gånger beträffande andra kammaren — 1887, 1914, 1921 och 1958. I tre av dessa fall (förstakammarupplösningarna 1911 och 1919 samt andrakammarupplösningen 1921) hade upplösningen och nyvalsförordnandet dock inte sin orsak i en politisk konflikt utan i en önskan att påskynda genomförandet av en grundlagsreform.

Formerna för utkrävande av regeringens parlamentariska ansvar i vissa främmande länder m.m.1 I flertalet länder med parlamentariskt styrelseskick kommer principen om regeringens parlamentariska ansvar till uttryck i bestämmelser om förtroendevotum eller misstroendevotum. I vissa länder, såsom i Frankrike och i Italien, måste en regering redan vid sitt tillträde självmant begära parlamentets stöd i en särskild votering. I Förbundsrepubliken Tyskland klarläggs förtroendeförhållandet vid regeringsbildningen genom att förbundsdagen väljer förbundskansler. Förbundskanslern kan dessutom när som helst begära förtroendeförklaring i förbundsdagen. Det vanliga är emellertid att det parlamentariska ansvaret är nega­

1 Frankrike har medtagits i denna redogörelse fastän styrelseskicket endast delvis vilar på parlamentariska principer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 173

tivt, dvs. att parlamentet har möjlighet att avge misstroendeförklaring mot regeringen med påföljd att regeringen måste avgå. Misstroendeförkla­

ring i någon form finns bl. a. i Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna,

Norge och Storbritannien. I Italien förekommer institutet misstroendevotum vid sidan av institutet förtroendevotum.

De närmare reglerna om misstroendevotum är mycket växlande. Vanligt är att fråga om misstroendevotum får väckas på förslag endast av ett visst minimiantal parlamentsledamöter (ex. Finland: minst 20 riksdagsledamöter, Frankrike: minst 1/10 av nationalförsamlingens ledamöter, Italien: minst 1/10 av senatens eller deputeradekammarens ledamöter). Ibland krävs att en majoritet av parlamentets ledamöter biträder en misstroendeförklaring för att regeringen skall vara skyldig att avgå (ex. Frankrike) men ibland räcker det med en majoritet av de röstande (ex. Italien, Storbritannien). I en del länder kan misstroendeförklaring riktas endast mot regeringen i dess helhet (ex. Frankrike, Storbritannien) men i andra länder kan förklaringen också riktas mot enskild regeringsledamot (ex. Danmark, Fin­

land).

Regeringens ansvar inför folkrepresentationen är i parlamentariskt styrda länder som regel förknippat med befogenhet för regeringen att upplösa folkrepresentationen och förordna om nyval. Norge är härvid ett undantag. Det norska stortinget kan inte upplösas. Nyvalsförordnande innebär i flertalet länder att val hålls för en ny full valperiod.

Beslut om upplösning och nyval meddelas regelmässigt av statschefen på förslag av regeringen eller regeringschefen. Det kan ibland vara oklart om statschefen kan vägra att tillmötesgå en begäran om parlamentsupplösning.

Varken i Belgien, Danmark, Norge eller Storbritannien torde det ha före­

kommit i modern tid att statschefen motsatt sig regeringens önskan om upplösning och nyval. I Finland anses presidenten däremot ha rätt att disponera över frågan, och i Frankrike tillkommer det presidenten att personligen besluta om upplösning och nyval.

Upplösningsrätten är i allmänhet inte begränsad till vissa situationer utan den kan användas fritt efter statschefens eller regeringens bedömande. I Förbundsrepubliken Tyskland får upplösning emellertid förekomma endast om vid val av förbundskansler ingen kandidat fått erforderlig majoritet eller om förbundskanslern har fått avslag i förbundsdagen på en begäran om förtroendeförklaring.

Tidigare reformförslag m. m.

Författningsutredningen föreslog regler som innebar att det även i fortsättningen skulle ankomma på Konungen att utse statsminister. Att regeringsbildningen skulle ske i överensstämmelse med parlamentarismens principer kom i utredningens förslag till uttryck genom föreskrift att

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Konungen skulle rådgöra med riksdagens talman och företrädare för partigrupper inom riksdagen innan han utnämnde statsminister. Konungens frihet vid valet av statsminister fick enligt utredningen liksom f. n. bli beroende av det parlamentariska läget. Sedan statsminister utsetts skulle övriga statsrådsledamöter utnämnas av Konungen på förslag av statsministern. Konungen skulle vara bunden av statsministerns förslag.

I fråga om regeringens parlamentariska ansvar diskuterade författningsutredningen ingående frågan om det borde krävas att regeringen vid sitt tillträde skulle begära förtroendeförklaring från riksdagens sida eller om man skulle nöja sig med att föreskriva avgångsskyldighet för regeringen eller enskilt statsråd om riksdagen beslutade misstroendeförklaring. Utredningen stannade för det senare alternativet. Misstroendeförklaring skulle enligt förslaget få riktas antingen mot ett eller flera statsråd. Om förklaringen riktades mot statsministern skulle den anses omfatta regeringen i dess helhet. Om misstroendeförklaringen bifölls skulle statsministern ofördröjligen begära att regeringen entledigades. Avsåg misstroendeförklaringen ett eller flera andra statsråd än statsministern, skulle statsministern, om riksdagen biträdde förklaringen, genast hemställa att vederbörande statsråd entledigades.

Initiativrätten i fråga om misstroendeförklaring skulle enligt utredningens förslag i princip vara obegränsad och det skulle alltså stå varje riksdagsledamot fritt att framställa yrkande om misstroendeförklaring. Den fria initiativrätten kombinerades dock med regler som skulle hindra överrumplingsförsök. Den viktigaste av dessa regler var att det krävdes en majoritet av riksdagens ledamöter för bifall till yrkande om misstroendeförklaring.

Författningsutredningen förordade att konstitutionsutskottet även i framtiden skulle granska statsrådens tjänsteutövning. Enligt utredningens mening borde dock granskning och redovisning av administrativ praxis utgöra det normala ledet i granskningsverksamheten. En sådan granskning borde ersätta det nuvarande dechargeförfarandet. Konstitutionsutskottet skulle enligt utredningens förslag i ett särskilt granskningsbetänkande redovisa vad utskottet funnit förtjäna uppmärksamhet. Granskningsbetänkandet skulle inte behöva föranleda åtgärd från riksdagens sida. Om riksdagen på grund av vad som anförts i betänkandet fann behov föreligga av ändrad praxis på visst område eller av författningsändring skulle riksdagen emellertid ha rätt att göra framställning härom till regeringen.

Befogenhet att utnämna statsrådets ledamöter borde enligt författningsutredningen innefatta också befogenhet att entlediga dem. Utredningen föreslog därför att det skulle ankomma på Konungen att entlediga statsrådets ledamöter. Utredningen räknade med att initiativet till enskilt statsråds avgång i normalfallet skulle utgå från honom själv. Statsministerns centrala ställning inom regeringen ansågs dock böra markeras även i detta sammanhang. Eftersom statsministern har huvudansvaret för att regeringen utgör en

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 175

arbetsduglig enhet, borde han ha möjlighet att genomdriva övriga statsrådsledamöters entledigande. Om han hemställde om entledigande av enskilt statsråd borde entledigande därför inte kunna vägras. Vidare förutsattes att entledigande av enskilt statsråd inte heller skulle kunna ske utan statsministerns medverkan. Regeringens karaktär av kollektiv enhet kring statsministern markerades i författningsutredningens förslag ytterligare genom föreskrift att samtliga statsråd skulle entledigas om statsministern avgick. Utredningen framhöll att dess förslag inte uteslöt möjligheten att enskilt statsråd eller hela ministären entledigades på Konungens initiativ, om detta stod i överensstämmelse med parlamentarismens principer.

Författningsutredningen ville behålla möjligheten för Konungen att förordna om nyval till riksdagen. Nyval skulle enligt utredningens förslag som regel avse endast återstoden av löpande ordinarie valperiod. När nyvalsförordnande meddelats skulle Konungen kunna välja mellan att avbryta pågående riksdagsarbete eller att låta den gamla riksdagen fortsätta sessionen i avbidan på nyvalets utgång.

Författningsutredningen framhöll i sina motiv att vissa skäl talade för att beslutanderätten i fråga om nyval odelad borde ligga hos statsministern. Man kunde emellertid enligt utredningen tänka sig situationer när det inte var självklart att statsministern borde få sin vilja igenom. Främst gällde detta i sådana sammanhang då regeringen önskade nyval men statschefen hade förvissat sig om att en ny regering med stöd hos riksdagens majoritet kunde bildas. Utredningen ansåg det då inte givet att den dittillsvarande regeringens önskan att pröva sin framgång hos väljarna måste få företräde framför riksdagsmajoritetens uppfattning. Statschefen borde därför i ett sådant läge ha reell möjlighet att vägra att godkänna statsministerns hemställan om nyval med statsministerns avskedsbegäran som sannolik följd.

Författningsutredningens förslag var inte enhälligt. En ledamot ville slopa nyvalsinstitutet och två andra ledamöter förordade regler som innebar att den reella beslutanderätten i nyvalsfrågan undantagslöst skulle ligga hos statsministern.

Vid remissbehandlingen av författningsutredningens förslag anfördes

från något håll att de parlamentariska principer som Konungen fick åberopa för att på eget initiativ avskeda regeringen eller enskilt statsråd borde utredas ytterligare. I ett annat yttrande ifrågasattes om statsministern borde kunna få statsrådsledamot avskedad mot dennes vilja eller eljest godtyckligt. Det syntes utan olägenhet kunna överlåtas åt Konungen att avgöra om entledigande borde ske.

Grundlagberedningens förslag

Grundlagberedningen behandlar i sitt betänkande frågorna om regeringsbildningen, om regeringens parlamentariska ansvar och om riksdags-

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

upplösning och nyval. Andra frågor i anslutning till parlamentarismens inskrivande i författningen, såsom frågan om regeringsärendenas handläggning, har beredningen inte hunnit gå in på i denna utredningsetapp.

Beträffande regeringsbildningen har grundlagberedningen övervägt om man kan förverkliga den parlamentariska grundsatsen om regeringens förankring hos folkrepresentationen genom att tillägga riksdagen rätten att utse statsminister. Härvid har beredningen utgått från att statsministern bör ha det reella avgörandet beträffande sin regerings sammansättning. Vid övervägande av en sådan lösning bör emellertid beaktas, säger beredningen, att den väsentliga frågan vid regeringsbildningen är vilken eller vilka partigrupper i riksdagen som med hänsyn till det parlamentariska läget kan bedömas ha de bästa förutsättningarna att bilda en regering som har riksdagens förtroende eller som i vart fall tolereras av riksdagen. Beredningen har liksom tidigare författningsutredningen kommit fram till att det är omöjligt att utforma sådana regler för val av statsminister att de kan tillämpas i alla tänkbara situationer. De politiska partiernas styrkeförhållanden och inbördes relationer kan variera på så oändligt många sätt att det inte går att finna någon allmängiltig formel för att lösa regeringsbildningens problem genom val inom riksdagen.

Efter att ha avvisat tanken att statsministern skall utses genom val, tar beredningen upp frågan vilka andra utvägar som står till buds i fråga om regeringsbildningen. Beredningen uttalar i anslutning härtill att frågan om regeringsbildningen nära hänger samman med det större spörsmålet om statschefens ställning och befogenheter i en modern parlamentarisk demokrati. Beredningen finner det uteslutet att sistnämnda problemkomplex skulle hinna behandlas i samband med förslaget till partiell författningsreform och förklarar att förutsättningar för en definitiv reglering av frågan om vem som skall utse statsminister därför inte föreligger f. n. För att inte i något hänseende föregripa kommande ställningstaganden har beredningen helt avstått från att i denna utredningsetapp reglera frågan om utseende av statsminister eller regeringsbildningen i övrigt.

I anslutning till frågan om regeringens parlamentariska ansvar erinrar grundlagberedningen om att det utmärkande för ett parlamentariskt statsskick är att regeringen har riksdagens förtroende eller åtminstone tolereras av riksdagen. I våra nuvarande grundlagar finns det emellertid, konstaterar beredningen, inte något medel som omedelbart syftar till att klarlägga om regeringen har sådant förtroende eller tolereras av riksdagen. Sålunda saknar riksdagen enligt grundlagens ordalydelse inflytande på regeringsbildningen och möjlighet att i anslutning till regeringsbildningen uttala sin mening om regeringen. Fråga om politiskt ansvar för statsrådsledamot kan inte tas upp på riksdagens initiativ annat än på grundval av konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning. Denna ordning anser beredningen inte vara tillfredsställande. Skall statsskicket bygga på parlamentarismens principer måste man enligt beredning­

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 177

ens mening finna nya former för att klarlägga förhållandet mellan regering och riksdag. Beredningen liar prövat om man lämpligen kan införa någon form av förtroende- eller misstroendeförklaring i det svenska statsskicket. Den första frågan som beredningen går in på i detta sammanhang är om regeringen bör stödja sig på ett uttalat förtroende från riksdagens sida (positivt parlamentariskt ansvar) eller om den bör förutsättas ha riksdagens förtroende tills riksdagen uttalar sitt misstroende (negativt parlamentariskt ansvar). I likhet med författningsutredningen anser beredningen att en ordning med negativt parlamentariskt ansvar är mest ändamålsenlig för att klarlägga förhållandet mellan regering och riksdag. I sina resonemang om den lämpliga formen för riksdagens uttalande i förtroendefrågan konstaterar beredningen att flertalet europeiska länder i vilka regeringen har negativt parlamentariskt ansvar tillämpar något slag av dagordningsinstitut. Detta institut innebär att jiarlamentet ger sitt misstroende mot regeringen till känna genom att kritisera regeringens allmänna politik eller dess åtgärder på visst område eller i viss fråga. Beredningen erinrar om att författningsutredningen ansåg att det inte fanns behov av ett institut, som gav möjlighet till allsköns uttalanden om regeringen och dess politik. Beredningen tillägger för egen del att ett motiverat misstroendeuttalande förutsätter enighet inte bara om själva uttalandet utan också om skälen härför. Genom motiveringen begränsas i själva verket riksdagens möjlighet att bestämma regeringens öde, eftersom uppfattningen att regeringen bör avgå kan omfattas av riksdagens majoritet utan att skälen därför är desamma för dem som tillhör majoriteten. Riksdagen bör i stället få möjlighet att direkt uttala sig huruvida regeringen bör avgå eller inte. Med denna utgångspunkt föreslår beredningen att riksdagen skall ha rätt att utan motivering avge misstroendeförklaring mot regeringen. Motiveringen för ställningstagandet skall kunna framgå av riksdagens debatt i frågan, men motiveringen behöver inte vara densamma för de grupper som röstar för misstroendeförklaringen. Till skillnad från författningsutredningen anser grundlagberedningen att man vid konstruktionen av regler om misstroendeförklaring inte kan helt bortse från risken för att yrkande om misstroendeförklaring framställs i demonstrationssyfte. Beredningen förordar därför att initiativrätten begränsas på det sättet att yrkande om misstroendeförklaring får tas upp till prövning endast om minst en tiondel av riksdagens ledamöter förenar sig om yrkandet. Eftersom misstroendeförklaring skall vara ett medel att fastställa förtroendeförhållandet mellan regering och riksdag, är det enligt beredningen självfallet att sådan förklaring skall kunna riktas mot regeringen i dess helhet. Med hänsyn till statsministerns ledande ställning inom regeringen bör misstroendeförklaring mot regeringen formellt riktas mot statsministern. Omvänt kommer misstroendeförklaring mot statsministern alltid att avse hela regeringen.

12 —Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 27

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Beredningen anser att vissa skäl talar för att misstroendeförklaring inte bör kunna riktas mot annan statsrådsledamot än statsministern. Eftersom statsministern enligt beredningens förslag skall ha ett avgörande inflytande på vilka som i övrigt skall ingå i ministären kan det hävdas att misstroendeförklaring mot sådan ledamot i själva verket kommer att rikta sig mot statsministern. Å andra sidan kan det tänkas situationer då riksdagen finner behov att uttala sitt misstroende mot viss statsrådsledamot utan att regeringen i övrigt omfattas av misstroendet. Beredningen kommer efter sina överväganden i frågan till slutsatsen att misstroendeförklaring bör kunna riktas inte bara mot statsministern som företrädare för hela regeringen utan också mot annan ledamot av statsrådet. Beredningen föreslår vissa tidsmässiga begränsningar i rätten att avge misstroendeförklaring. Misstroendeförklaring skall enligt beredningens förslag inte kunna avges under tiden från det ordinarie val ägt rum i september månad till utgången av valåret och inte heller under tiden från det förordnande om nyval meddelats till dess den nyvalda riksdagen sammanträder första gången, eftersom regeringen under dessa tidsperioder inte behöver stödja sig på den fungerande riksdagens förtroende. För bifall till yrkande om misstroendeförklaring bör enligt grundlagberedningens åsikt krävas absolut majoritet bland riksdagens ledamöter. Frånvaro vid omröstning eller avstående från att rösta får då samma verkan som röstning mot förslaget om misstroendeförklaring. En sådan ordning ger enligt beredningens uppfattning ett adekvat uttryck för grundsatsen att det inte bör ställas större krav på en regering än att den är tolererad av riksdagsmaj oriteten. Beträffande konstitutionsutskottets granskning av statsrådsprotokollen säger sig beredningen ha inhämtat att vissa försök att förbättra formerna för denna verksamhet f. n. bedrivs inom konstitutionsutskottet. Beredningen vill avvakta det resultat som utskottet kan komma till, innan granskningsverksamheten grundlagregleras för framtiden. Ändringarna i samband med den partiella reformen bör därför enligt beredningens åsikt begränsas till vad som är nödvändigt med hänsyn till att misstroendeförklaring enligt förslaget blir riksdagens medel att göra gällande politiskt ansvar mot regeringen. Institutet misstroendeförklaring är oförenligt med nuvarande föreskrift i 107 § första stycket RF att riksdagen hos Konungen kan skriftligen anmäla sin önskan att statsrådsledamot skall entledigas. Denna föreskrift förutsätter att det ankommer på Konungen att avgöra om han vill bifalla riksdagens framställning, och den bör därför utgå ur BF. Huruvida anmälan från utskottet enligt 107 § RF kommer att föranleda åtgärd från riksdagens sida kommer med beredningens förslag att bli beroende av om yrkande framställs om misstroendeförklaring. Enligt gällande bestämmelser i 107 § tredje stycket RF skall allt vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 179

riksdagen efter granskning har godkänt eller lämnat oanmärkt anses ha vunnit decharge. Dessa bestämmelser om ansvarsfrihet kan svårligen tilllämpas vid sidan av institutet misstroendeförklaring. Att bevilja ansvarsfrihet blir aldrig aktuellt. Även bestämmelserna om decharge föreslås därför slopade. Eftersom Konungen utnämner statsråden bör enligt beredningens mening också den formella befogenheten att entlediga statsråd tillkomma Konungen. Sådant beslut bör liksom hittills fattas i konselj. I vilka fall entledigande skall ske bör regleras enligt parlamentarismens grundsatser. Det bör i princip åligga statsrådsledamot att avgå om riksdagen bär avgett misstroendeförklaring mot honom. Beredningen föreslår dock att regeringen skall kunna bemöta misstroendeförklaring genom att inom en vecka föranstalta om nyval. Om nyvalsförordnande meddelas skall enligt beredningens förslag regeringens skyldighet att avgå förfalla. I annat fall än då riksdagen har avgett misstroendeförklaring bör statsministern enligt beredningen kunna entledigas endast på egen begäran. Sådan begäran bör inte kunna avslås. I likhet med författningsutredningen föreslår beredningen att statsministerns avgång alltid skall medföra att även övriga statsråd entledigas. I fråga om entledigande av annan statsrådsledamot än statsministern delar beredningen författningsutredningens uppfattning att statsministerns ledande ställning inom regeringen bör komma till uttryck däri att han får avgörande inflytande på frågan om entledigande. Beredningen förordar att detta markeras genom att entledigande av statsråd skall kunna ske endast på begäran av statsministern. Självfallet innebär detta inte, säger beredningen, att statsministern i praktiken förutsätts kunna tvinga annan statsrådsledamot, som önskar avgå från sin post, att stå kvar i regeringen. Det ligger i sakens natur att statsministern inte är betjänt av att ha kvar en regeringsmedlem som önskar avgå. Den föreskrivna ordningen lämnar emellertid utrymme för överväganden inom regeringen bl.a. om den närmare tidpunkten för entledigandet. Begäran från statsministern om entledigande av statsråd skall enligt beredningens förslag inte kunna avslås. Enligt grundlagberedningens åsikt bör en avgående regering vara skyldig att stå kvar som expeditionsministär tills ny regering tillträder. Denna skyldighet bör, säger beredningen, lämpligen komma till uttryck genom att beslut om entledigande av statsrådets samtliga ledamöter träder i tillämpning först när ny statsminister utnämns. På grund av uttalanden i direktiven har grundlagberedningen utgått från att möjlighet att förordna om nyval till riksdagen bör finnas kvar även efter den partiella författningsreformen. Förordnande om nyval skall enligt beredningens förslag även i fortsättningen fattas av Konungen i konselj. Det reella avgörandet i fråga om nyval bör emellertid, anser beredningen, tillkomma regeringen ensam. Inom regeringen intar statsministern

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

den ledande ställningen, och det bör vara han som har del avgörande inflytandet på nyvalsfrågan. Beredningen föreslår att detta kommer till uttryck i en regel att Konungen beslutar nyval, om statsministern begär det. Med hänsyn till att nyvalsförordnande i allmänhet kan antas ha sin grund i en konflikt mellan regering och riksdag anser beredningen att riksdagen efter beslut om nyval inte mot regeringens vilja skall kunna ta upp ärenden till avgörande. Regeringen bör därför ha möjlighet att avbryta riksdagens arbete i anledning av nyvalsförordnande. Beredningen hävdar å andra sidan att det till skillnad från nu inte bör föreligga hinder för regeringen att underlåta att avbryta pågående riksdagsarbete, eller att efter beslut om nyval kalla in riksdagen på nytt under återstående del av valperioden, dvs. innan valperioden för de nyvalda börjar. Det är enligt beredningens mening inte godtagbart att landet saknar riksdag som kan fungera under den tid som förflyter mellan nyvalsförordnande och den tidpunkt när den nyvalda riksdagen tidigast kan komma samman. Väsentliga inrikes- och utrikespolitiska avgöranden kan under denna tid kräva omedelbar medveikan från riksdagens sida. Beredningen föreslår att regeringen får möjlighet att bestämma om riksdagsår betet skall fortsätta eller inte, allt efter de förhållanden som råder då fråga om nyvalsförordnande kommer upp. Det blir med detta förslag oegentligt att tala om upplösning av riksdagen. Beredningen förordar därför att befogenheten skall avse inte att upplösa riksdagen utan att avbryta riksdagssession. Beredningens förslag att nyvalsförordnande inte behöver medföra att riksdagsarbetet avbryts bygger på tanken att de siltande riksdagsledamöternas mandat inte skall upphöra redan genom nyvalsförordnandet utan först vid en senare tidpunkt. För att uppnå detta måste efter nyvalsförordnande mandattiden för de sittande riksdagsledamöterna löpa till dess de nyvalda ledamöterna kan träda till. Beredningen anser det lämpligast att valperioden för de nyvalda börjar den dag då den nyvalda riksdagen sammanträder första gången. De vid tiden för nyvalsförordnandet sittande riksdagsledamöternas valperiod skall upphöra dagen före den nyvalda riksdagens första sammanträde. Valperiodens längd för de nyvalda riksdagsledamöterna omfattar enligt gällande bestämmelser endast återstoden av den löpande ordinarie valperioden. Beredningen föreslår att denna princip behålls. Beredningen påpekar att principens bibehållande är en nödvändig följd av beredningens förslag till kammarsystem med samtidiga ordinarie val till riksdagen och kommunala församlingar. Beredningen har övervägt om det fordras några speciella regler i syfte att förhindra alltför täta nyvalsförordnanden. Nyval bör enligt beredningens mening förekomma endast i undantagssituationer. Efter en genomgång av olika omständigheter som kan verka återhållande på en regerings benägenhet att förordna om nyval — ovissa valutsikter, valkostnaderna, det förhållandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 181

att ett nyval gäller endast för den tid som återstår av löpande ordinarie valperiod etc. — kommer beredningen emellertid till slutsatsen att några spärrar av helt nytt slag inte är behövliga. Beredningen nöjer sig med att föreslå att den nuvarande spärregeln, att nyvalsförordnande inte får upprepas förrän den nyvalda riksdagen varit samlad minst fyra månader, ändras till att avse en femmånadersperiod. Skälet för denna ändring är enligt beredningen att en tid av fem månader kan behövas för budgetregleringen.

I anslutning till nyvalsfrågan påpekar grundlagberedningen att det nuvarande tvåkammarsystemet rymmer risker för konfliktsituationer mellan regering och riksdag som försvinner med det nya kammarsystemet. Med två likaberättigade kamrar kan konflikter och parlamentariska dödlägen uppstå som följd av olika majoritetsförhållanden inom kamrarna. Den successiva förnyelsen och de långa valperioderna för första kammaren kan också bidra till alt skapa eller låsa fast ett parlamentariskt dödläge för avsevärd tid. Med enkammarriksdag och gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval slipper man, understryker beredningen, de diskussioner om nyval som kan uppkomma i varje kammarsystem där vissa allmänna val av rikspolitisk betydelse inte alls eller endast i begränsad omfattning påverkar riksdagens sammansättning.

En ledamot av grundlagberedningen, herr Wahlund, föreslår i en reservation att nyvalsinstitutet slopas. Han framhåller att detta institut är ägnat att minska riksdagsledamöternas självständighet och handlingskraft. Institutet är enligt hans uppfattning betänkligt också från principiella synpunkter. Regeringsmakten är, säger han, fotad på riksdagsmajoritetens förtroende, men riksdagens bestämmanderätt är ingalunda fotad på regeringens förtroende.

Remissyttrandena

Det alldeles övervägande antalet remissinstanser godtar eller lämnar utan erinran förslaget att i samband med den partiella författningsreformen skriva in parlamentarismen i grundlagarna och har heller inte något att invända mot att reformen i denna del får den omfattning och inriktning som grundlagberedningen har föreslagit.

Regeringsrättens ledamöter erinrar om att regeringsrätten i yttrande över författningsutredningens förslag gav uttryck åt meningen att önskade politiska reformer bör kunna byggas in i grundlagen utan att en total författningsreform görs samtidigt. Regeringsrätten har sålunda förordat den av beredningen tillämpade metoden. Det sätt på vilket den partiella reformen i detta hänseende lagts upp och genomförts synes med de givna förutsättningarna godtagbart. Även om RF därigenom kommer att ge ett splittrat och osystematiskt intryck bör olägenheterna härav inte överdrivas, eftersom splittringen väsentligen är av formell natur. Reellt betingas den av det förhållandet att konstitutionell praxis beträffande regeringens och riksda­

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

gens ställning redan fjärmat sig från de principer som ligger bakom grundlagens stadganden. Oenhetligheten uppkommer när man nu vill skriva in denna praxis i RF. Det bör enligt regeringsrättens ledamöter i och för sig inte anses statsrättsligt betänkligt att punktvis minska klyftan mellan grundlag och konstitutionell praxis.

Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län innebär grundlagberedningens förslag i denna del att folksuveränitetens principer kommer till uttryck i klarare och otvetydigare former och att det ansvar som utkrävs sträcker sig betydligt längre än tidigare. I anslutning till frågan om regeringsbildningen säger sig länsstyrelsen i Gävleborgs län dela beredningens uppfattning att man inte kan låta riksdagen utse statsminister. Enligt länsstyrelsens mening kan den slutliga regleringen av frågan om regeringsbildningen utan olägenhet anstå.

Några remissinstanser kritiserar dock från lagtekniska utgångspunkter att parlamentarismen nu skrivs in i författningen. Invändningar görs också på sina håll mot omfattningen av den reform som grundlagberedningen har

föreslagit. Sålunda anför högsta domstolens ledamöter.

Inskrivandet i författningen av parlamentarismen skall enligt förslaget ske genom att nya regler upptages angående förtroendeförhållandet mellan riksdagen och regeringen, entledigande av statsråd samt nyvalsförordnande och avbrytande av riksdagssession. Förslaget innebär emellertid i dessa delar ej något genomarbetat och konsekvent system. Främst beror detta på att frågan om statschefens ställning i princip ej upptagits nu. Vad de föreslagna reglerna innehåller om statsministerns beslutanderätt kommer således att stå i motsättning till de i övrigt bibehållna bestämmelserna om Konungens ställning. Vidare kommer reglerna om tillsättande av statsråd och reglerna om entledigande av statsråd att vila på skilda statsrättsliga principer. Den särställning i förhållande till statsrådets övriga ledamöter, som statsministern enligt de föreslagna bestämmelserna skulle erhålla vid avgörandet av vissa frågor, rimmar också illa med regeringsformens generella bestämmelser om handläggningen av regeringsärenden. Det sagda innebär att förslaget lider av allvarliga brister. En förutsättning för att efter dess genomförande författningen över huvud skall fungera är att nuvarande, från ordalagen avvikande praxis i fråga om tillämpningen av de regler som lämnas orubbade kommer att bestå. Det kan knappast ankomma på domstolens ledamöter att ge uttryck för någon uppfattning om angelägenheten av att statsministerns exklusiva bestämmanderätt beträffande entledigande av statsråd samt nvyal och avbrytande av riksdagssession omedelbart fastslås i grundlag. Framhållas må emellertid, att parlamentarismens grundsatser kommer till klart uttryck redan genom regler om att riksdagen kan uttala misstroendevotum och att av sådant uttalande drabbat statsråd skall enledigas, om ej förordnande om nyval meddelas. Om reformen begränsades till upptagande i grundlag av sådana regler skulle de anmärkta bristerna väsentligen kunna avlägsnas.

Svea hovrätt konstaterar att grundlagberedningen själv har understrukit svårigheten att på ett fullgott sätt skriva in parlamentarismen i gällande RF. Lagtekniskt sett är det olyckligt, anför hovrätten, med den säregna

Kungl. May.ts proposition nr 27 år 1968 183

blandning av olika statsrättsliga principer som följer av att parlamentarismens grunder skrivs in i RF med bibehållande i övrigt av den dualistiska principen med Konungen som ensam styrande. Från denna synpunkt kan det vara skäl att vänta med att lagfästa det parlamentariska statsskicket till den totala författningsreformen. Eftersom någon ändring i den ordning som faktiskt råder varken är avsedd eller rimligen kan befaras är de sakliga skälen svaga för att i detta sammanhang skriva in parlamentarismen. Om ett inskrivande av parlamentarismen likväl skall ske, bör det göras på sådant sätt att resultatet blir så lite haltande som möjligt. Tar man in regler om regeringens parlamentariska ansvar och i samband därmed även övriga föreskrifter om entledigande av statsråd, är det svårt att underlåta att på motsvarande sätt reglera också regeringsbildningen. Det är just ordningen för ministärens tillsättande som är det för parlamentarismen primärt utmärkande. De skäl som beredningen har åberopat för att inte nu införa nya regler om regeringsbildningen är knappast bärande. Beredningen har visserligen eftersträvat att i förslaget till partiell reform föreslå endast anordningar som kan tänkas bli bestående också efter en total författningsreform. Denna ambition är vällovlig men den bör inte drivas så långt att man underlåter att föreslå reformer bara därför att man inte vill binda sig för längre tid framåt. Det kan tvärtom vara en viss fördel att under en relativt kort tid pröva en anordning och på grundval av erfarenheterna därefter bygga upp den slutgiltiga författningen. Vad gäller regeringsbildningen, fortsätter hovrätten, torde enighet råda om att denna t. v. skall ske enligt nuvarande praxis. Det kan då inte rimligen vara någon svårighet att ändra RF så att man åstadkommer en mera fullständig reglering av statsrådens tillsättande och entledigande. Beträffande tillsättandet kan lämpligen föreskrivas att Konungen kallar och utnämner statsminister under beaktande av partiställningen i riksdagen och att övriga statsråd utnämns av Konungen på förslag av statsministern. Även hovrätten för Västra Sverige säger sig hysa betänkligheter från lagtekniska synpunkter mot att låta den partiella reformen omfatta också parlamentarismen. Enligt hovrättens mening hade det varit lyckligast om denna del av arbetet på en ny författning fått anstå till den slutliga revisionen. Å andra sidan är det självfallet ett önskemål att den skrivna författningen snarast möjligt bringas i överenstämmelse med de i praxis tillämpade handlingsreglerna. Härtill kommer att beredningens förslag rörande parlamentarismens grundlagfästande innehåller vissa nyheter som lämpligen synes böra genomföras i anslutning till en reform av kammarsystemet. Hovrätten vill därför inte motsätta sig att försök görs att stadfästa parlamentariska grundsatser i samband med en partiell författningsrevision. Med grundlagberedningens uppläggning omvandlas, påpekar hovrätten, Konungens befogenheter i fråga om entledigande av statsråd och nyval till en rent formell befattning med dessa ärenden samtidigt som de vidsträckta befogenheter RF i övrigt ger Konungen lämnas orörda. Det är bl. a. denna

184 Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

avgränsning som resulterar i systematiska brister. Särskilt faller det i ögonen, att beredningen inte har föreslagit några ändringar i de bestämmelser som ger Konungen rätt att efter eget beprövande ntse regeringens ledamöter. I själva verket bör det väl vara just i reglerna om regeringsbildningen som det parlamentariska systemet främst skall komma till uttryck. Det är därför beklagligt att beredningen inte har kunnat lägga fram något förslag till lösning i lagstiftningsväg av regeringsbildningens problem. Emellertid torde man få böja sig för de skäl som beredningen har anfört för sin ståndpunkt. Några olägenheter av politisk art synes inte vara att befara om det förordade alternativet följs. En garanti för det fortsatta beståndet av nuvarande praxis skapas för övrigt genom de förslagna reglerna om misstroendeförklaring. Hovrätten vill alltså inte motsätta sig att lösningen av regeringsbildningens problem uppskjuts till ett senare skede av grundlagsrevisionen.

Vad grundlagberedningen har föreslagit i fråga om regeringens parlamentariska ansvar har fått ett mycket positivt mottagande av remissinstanserna. Ingen har heller haft något att invända mot beredningens förslag i fråga om konstitutionsutskottets granskning av statsrådsprotokollen. Att institutet misstroendeförklaring införlivas med den svenska konstitutionen är ägnat att väcka tillfreds­

ställelse, säger hovrätten för Västra Sverige, och Svea hovrätt anser förslaget

om misstroendeförklaring väl avvägt. Länsstyrelsen i Kronobergs län förklarar att avsaknaden av ett fungerande misstroende- eller dagordningsinstitut länge har ansetts som en av de allvarligaste olägenheterna med den nuvarande författningen och att det är befogat att frågan om ett sådant institut får sin lösning redan i den partiella författningsreformen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ställer sig emellertid tveksam till förslaget att misstroendeförklaring skall kunna riktas också mot enskild ledamot av statsrådet. Regeringen har i praxis betraktats som kollektivt ansvarig, framhåller länsstyrelsen, och häri ligger ett så stort värde att det inte bör skingras. I tillämpningen torde inte heller misstroendeförklaring mot enskilt statsråd kunna spela någon roll. Antingen har regeringsledamoten övriga ledamöters förtroende och i så fall torde statsministern ställa sig och hela regeringen solidarisk med denne. En misstroendeförklaring blir då politiskt en misstroendeförklaring mot hela regeringen. Eller också saknar den kritiserade regeringsledamoten sådant förtroende och i så fall torde denne på egen eller statsministerns begäran komma att bli befriad från sitt uppdrag långt innan frågan om misstroendeförklaring hinner behandlas. Det är svårt att tänka sig en utveckling där regeringen inte uppträder som ett solidariskt ansvarigt kollektiv under statsministerns ledning. Länsstyrelsen vill därför förorda att bestämmelsen om misstroendeförklaring mot enskild ledamot av statsrådet får utgå. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser det tvivelaktigt om misstroendeförklaring bör få riktas mot enskild ledamot av regeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 185

Misstroendeförklaring får enligt beredningens förslag ej avges under tiden mellan ett ordinarie val och närmast följande årsskifte och inte heller under tiden mellan nyvalsförordnande och den nyvalda riksdagens första sammanträde. Grundlagberedningen motiverar förbudet med att den efter valet tillträdande riksdagens förtroende för regeringen skall vara avgörande Enligt regeringsrättens ledamöter räcker detta skäl knappast längre än till att utesluta partipolitiska misstroendevota. Det kan diskuteras om riksdagen under ifrågavarande tid bör hindras att förklara sitt missnöje med ett "enskilt statsråd som har visat sig olämplig.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet ifrågasätter om det inte

bor fordras att minst 1/5 — och inte som grundlagberedningen föreslagit minst 1/10 — av riksdagens ledamöter ställer sig bakom yrkande om misstroendeförklaring för att sådant yrkande skall kunna bli föremål för omröstning. Viss kritik anföres i enstaka remissyttranden mot de av grundlagberedningen föreslagna reglerna om entledigande av statsråd. Vad som mött kritik är att annan ledamot av statsrådet än statsministern inte sjalv skall kunna begära sitt entledigande hos Konungen. Tre ledamöter av högsta domstolen anser att det med hänsyn till uppdragets natur bör vara självfallet att statsrådsledamot entledigas när han själv begär det. Eftersom statsråd formellt ej tillsätts av statsministern finns det enligt länsstyrelsen i Jönköpings län inte någon anledning att statsråd skall få entledigas endast på begäran av statsministern men ej på egen ansökan. Endast justitierådet Hedfeldt riktar invändningar i sak mot beredningens förslag i fråga om nyval. De garantier mot för täta nyvalsförordnanden som förslaget innehåller är enligt hans mening inte tillräckliga. Han anser också att den rätt som har tillagts regeringen att avbryta riksdagssession kan vara farlig och att det bör övervägas om denna rättighet är behövlig.

Departementschefen

Allmänna synpunkter Stora författningsreformer har förekommit sparsamt i Sverige. De två senaste ar 1866 års representationsreform och 1918 års rösträttsreform. I båda fallen föregicks besluten av långvarig debatt och hård politisk strid. Detta var också naturligt eftersom det gällde att ta ställning till nya idéer och att ompröva grundvalarna för statsskicket. Den nydaning av den svenska författningen som nu förestår är av annan karaktär. Nu råder sedan länge enighet om statsskickets bärande principer. Demokratin ar fast förankrad hos svenska folket, och de politiska partierna ar ense om att demokratin hos oss förverkligas bäst genom parlamentariskt styrelseskick. Demokratin har också fungerat väl i vårt land. De problem som har varit aktuella i svensk författningsdebatt under de senaste decen­

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

nierna har mera sällan haft en ideologisk bakgrund. De har i allmänhet gällt förändringar på olika punkter av demokratins arbetssätt och verksamhetsformer. De konstitutionella frågorna har genomgående haft svårt att fånga intresset även hos den politiskt medvetna opinionen. Vår skrivna författning är visserligen endast mycket ofullständigt anpassad till nuläget och i stora stycken ger den en vilseledande bild av det konstitutionella systemet, men mot den bakgrund som här skisserats är det förklarligt att det inom skilda politiska partier länge har rått tvekan om behovet av en revision och modernisering av grundlagarna. Bedömt efter de praktiska erfarenheterna är vårt konstitutionella system obestridligen förtjänt av ett högt betyg. Man bör emellerid vara försiktig med att dra slutsatser av den stabilitet och det relativa lugn som utmärkt den politiska utvecklingen i Sverige. Det finns brister i det konstitutionella systemet som i vissa lägen skulle kunna träda i dagen och utsätta den parlamentariska demokratin för påfrestningar. Som exempel kan pekas på de svårigheter som vårt säregna representationsskick med två likaberättigade kamrar — valda på olika sätt, för olika tid och vid olika tidpunkter — skulle kunna skapa för regeringsmakten, om partiställningen i riksdagen under lång tid blev sådan att det inte gick att bilda en regering med tillräckligt stöd i båda kamrarna. Motsatta majoritetsförhållanden i kamrarna skulle kunna göra det svårt eller omöjligt att lösa viktiga samhällsfrågor genom lagstiftningsbeslut. Erfarenheter från andra länder lär oss att väljarna kan förlora förtroendet för demokratin om regeringsmakten försvagas och det demokratiska samhällsmaskineriet brister i effektivitet. Det finns emellertid också andra förhållanden som på sikt kan tänkas skapa bekymmer för demokratin. En faktor av betydelse i sammanhanget är att stat och kommun successivt får allt fler och större uppgifter samtidigt som de politiska frågorna blir alltmer komplicerade och svårtillgängliga för enskilda människor utanför det politiska livet. Om demokratin inte skall förlora sitt innehåll, måste den fungera så att medborgarna känner sig delaktiga i de politiska besluten. Att sörja för att medborgarna engageras i de politiska frågorna är visserligen i första hand en uppgift för de politiska partierna. Men det är också av vikt att reglerna om de demokratiska institutionernas bildande och valsystemets regler om utkrävande av ansvar av de politiska förtroendemännen är sådana att de skapar bästa möjliga förutsättningar för att väljarna skall förstå och uppleva att det är de som avgör de i valen aktuella frågorna genom sin valhandling. Vårt konstitutionella system är inte fritt från brister i dessa hänseenden, och det finns utan tvekan anledning att undersöka om man kan införa ett kammar- och valsystem för riksdagen som bättre motsvarar det nutida samhällets krav än vårt tvåkammar system och de valsätt som tillämpas vid valen till kamrarna. Det nuvarande valsystemet beträffande andra kammaren har f. ö. endast provisorisk karaktär. En brist i det konstitutionella systemet, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 187

också bör avhjälpas, är att den skrivna författningen saknar bestämmelser om parlamentarismen. Redan av vad jag nu har sagt framgår att det finns fullgoda skäl för en samlad översyn av de demokratiska institutionerna och verksamhetsformerna. Aven om vi inte befinner oss i en situation jämförbar med den som radde 1866 eller 1918, är uppgiften att reformera författningen angelägen oc i betydelsefull. Reformens syfte är inte att ge utrymme för nya konstituHonella idéer men däremot att vårda den parlamentariska demokratin och alt varna om dess effektivitet och livskraft. Denna uppfattning om behovet av en författningsrevision stämmer väl överens med vad de fyra stora politiska partierna gemensamt kom fram till vid de överläggningar som föregick tillkallandet av grundlagberednmgen. Vid dessa överläggningar enades partierna om att gå fram i etapper och att i en forsta etapp försöka lösa de politiskt mest centrala och aktuella fragorna. I enlighet härmed bär grundlagberedningen lagt fram förslag om införande av enkammarriksdag och nytt valsystem och om inskrivande i grundlagarna av vissa regler om parlamentarismen. De föreslagna grundlagsändringarna är åtföljda av fullständiga förslag till följ dlagstiftning. På vissa punkter kompletteras beredningens egna förslag av andra som har lagts fram samtidigt av 1965 års valtekniska utredning. En så genomgripande revision av författningen som den grundlagberedningen har föreslagit är en komplicerad uppgift. Redan att kodifiera en delvis oklar konstitutionell praxis som trätt i stället för föråldrade grundlagsbestämmelser kan vara vanskligt. I den mån sakliga nyheter introduceras kan de latt bil kontroversiella eftersom författningen anger ramen och formerna for den politiska verksamheten och även i övrigt innehåller regler av betydelse för partiernas tävlan om inflytandet över samhällsutvecklingen. Utredningstekniskt är uppgiften besvärlig bl. a. av den anledningen att grundlagarna har ett rikt förgrenat nät av förbindelser över till annan lagstiftning. Följ dlagstiftningen måste därför bli mycket omfattande. Inneborden av föreslagna grundlagsändringar kan emellertid inte bedömas på ett tillförlitligt satt utan att man i det väsentliga känner innehållet även i olj dlagstiftningen. Under remissbehandlingen av grundlagberedningens betänkande har från flera håll vitsordats att beredningen i det väsentliga bemästrat svårigheterna och löst sin uppgift på ett omsorgsfullt och förtjänstfullt sätt. Grundlagberedningen har lagt ner stor möda på att nå fram till lösningar som kan godtas av alla demokratiska partier. För att förvissa sig om att beredningens förslag skall få stöd inom skilda politiska meningsriktningar har beredningens parlamentariska ledamöter under arbetets gång fortlöpande rådgjort med sina partiledningar. I vissa delar har förslaget fått bli en kompromiss mellan olika ståndpunkter som kommit till tals inom beredningen. Detta bär enligt min åsikt varit ett riktigt sätt alt gå tillväga. Vär­

188 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

det av en bred anslutning till reformen kan inte nog kraftigt understrykas. Om en stor författningsreform genomtrumfades av en knapp riksdagsmajoritet i en tid då ingen yttre eller inre kris tvingar till omedelbara lagstiftningsåtgärder skulle konsekvenserna för den politiska utvecklingen i vart land kunna bli ödesdigra. Reformen skulle kunna uppfattas som ett övergrepp mot minoriteten. I så fall skulle den förfela sitt syfte och underminera väljarnas förtroende för demokratin i stället för att stärka den demokratiska ordningen. Det är givet att höga krav måste ställas på en författningsreform. Lösningarna skall inte bara vara tekniskt genomförbara utan de måste också bäras upp av inre sammanhållning och konsekvens, om reformen skall bli den landvinning som är avsedd. Grundlagberedningens förslag uppfyller dessa anspråk. Visserligen finns det på flera punkter utrymme för olika meningar om vilken ordning som är den bästa. Ingenting är naturligare. Men det kan enligt min mening inte med fog bestridas att förslagets olika delar är väl sammanfogade till en helhet som har stadga och konsekvens. Vid prövningen av de önskemål om avvikelser från beredningens förslag som framföris av remissinstanserna måste man se till att denna helhet inte splittras. Återhållsamhet med avvikelser från förslaget är nödvändig också för att man skall kunna bevara den politiska enighet som har uppnåtts i författningsfrågan. Förutsättningarna för att under bevarad enighet genomföra en partiell författningsreform efter de linjer som grundlagberedningen har dragit upp bör emellertid vara mycket goda. Beredningens förslag har fått ett övervägande gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen, och de invändningar som vissa remissinstanser har gjort i frågor av central politisk betydelse innebär i huvudsak endast ett upprepande av tidigare väl kända och ingående prövade argument. Jag kan redan nu säga att enligt min bedömning ger vad som framkommit i remissyttrandena inte på någon politiskt väsentlig punkt tillräcklig anledning att frångå vad beredningen har föreslagit. Som grundlagberedningen har framhållit måste en partiell författningsreform genomföras inom ramen för gällande grundlagar, och hur reformen än avgränsas i detalj är det ofrånkomligt att den leder till att grundlagarna under ett övergångsskede kommer att uppvisa vissa brister i systematiskt och lagtekniskt hänseende. I likhet med beredningen och flera av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan anser jag att olägenheterna härav inte är stora. Vad som är av vikt när det gäller reformens avgränsning är främst att man följer den av grundlagberedningen angivna principen att i denna utredningsetapp genomföra i huvudsak endast sådana nyheter som kan väntas bli bestående och alltså kan bilda en grund för det fortsatta arbetet på en total författningsrevision. På en eller annan punkt som ror riksdagens interna organisation eller arbetsformer kan det visserligen finnas motiv för att pröva sig fram med en provisorisk lösning. I de stora frågorna måste

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 189

emellertid lösningarna genomgående vara sådana att man inte behöver betvivla att de även på sikt kommer att visa sig hållbara. Täta förändringar i statsskicket skulle inte vara till gagn för demokratin.

Jag övergår härefter till sakbehandlingen av de olika delarna av grundlagberedningens och valtekniska utredningens förslag.

Kammarsystemet

I den offentliga debatten och under partiöverläggningarna i författningsf rågan har kammar systemet varit ett av de mest kontroversiella ämnena.

I äldre tider då första kammaren representerade en besutten överklass medan andra kammaren hade ett mera demokratiskt ursprung framstod kammarsystemet för många som en av författningsdebattens stora principfrågor. Efter demokratins genombrott förlorade frågan om riksdagen bör bestå av en eller två kamrar för lång tid det mesta av sin aktualitet. Tvåkammarsystemet har också på det hela taget fungerat tillfredsställande. Däremot kan det knappast sägas att systemet i modern tid har burits upp av en principiell övertygelse om dess förtjänster i jämförelse med ett enkammarsystem. Den praktiska betydelsen av tvåkammarriksdagen med den uppbyggnad riksdagen haft sedan början av 1920-talet har främst varit att den i sin mån bidragit till kontinuitet i politiken. Det är emellertid just det kontinuitetsbevarande momentet som bär blivit utgångspunkten för kritiken mot kammarsystemet när författningsfrågan efter andra världskrigets slut på nytt tagits upp till debatt. I denna debatt har den uppfattningen så småningom blivit alltmer spridd inom alla politiska partier att tvåkammarriksdagen numera har spelat ut sin roll och att flera fördelar står att vinna på en övergång till enkammarriksdag. Ingen har försvarat den betydande opinionseftersläpning i riksdagen som är en följd främst av förstakammarledamöternas långa valperioder. Ingen har heller förnekat att det är en brist i ett system med två likaberättigade kamrar att motsatta majoritetsförhållanden kan försvåra regeringsbildningen och försvaga regeringspolitiken. Likaså har det allmänt erkänts att tvåkammarriksdagen är förenad med arbetstekniska olägenheter bl. a. på grund av det principiella kravet på samtidig behandling av alla ärenden i båda kamrarna.

Mot denna bakgrund har de politiska partierna utan stora svårigheter kunnat ansluta sig i princip till tanken på en enkammarriksdag. Betydande svårigheter har däremot inställt sig när man försökt nå fram till en samstämmig uppfattning om hur riksdagen skall bildas. Enligt en uppfattning bör ett nytt kammar system konstrueras så att hela riksdagen väljs vid ett och samma tillfälle vart fjärde år och att riksdagsval och kommunalval hålls växelvis vartannat år. Mot denna konstruktion har emellertid invänts att man inom ramen för en enkammarriksdag bör ha någon motsvarighet till det nuvarande sambandet mellan riksdagsval och kommunalval och att man

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

därför bör överväga successiv förnyelse av riksdagen i den formen att en del av riksdagens ledamöter väljs samtidigt som kommunalvalen äger rum.

I grundlagberedningens förslag har ståndpunkterna sammanjämkats och utrymme beretts för de önskemål som från olika håll framställts som mest väsentliga. Den lösning, som grundlagberedningens ledamöter har enats om, innebär total förnyelse av riksdagen genom direkta val vart tredje år och samordning mellan riksdagsval och kommunalval på det sättet att båda slagen av val förrättas samma dag. Som en konsekvens härav föreslår beredningen att landstingens och de kommunala fullmäktigförsamlingarnas valperioder förkortas från fyra till tre år.

Remisskritiken präglas, när det gäller kammarsystemet, av insikten hos remissinstanserna om att grundlagberedningens förslag innefattar en kompromiss mellan representanter i beredningen för de fyra stora politiska partierna. Många avstår från att tillkännage en egen mening, men av de relativt få remissinstanser som tar bestämd ställning godtar flertalet i och för sig kompromisslösningen med gemensam valdag. Konsekvenserna av förslaget på det kommunala området granskas särskilt av de tre kommunförbunden i deras remissvar. Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet accepterar uttryckligen både gemensam valdag och treåriga valperioder för riksdagen och kommunala församlingar, medan Svenska stadsförbundets yttrande inte innehåller något bestämt ställningstagande vare sig för eller emot vad grundlagberedningen har föreslagit i dessa hänseenden.

Remissbehandlingen har knappast tillfört diskussionen om gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval några nya synpunkter eller argument. Jag skall inte här upprepa hela denna vidlyftiga diskussion utan endast i korthet ange min syn på ämnet. Därvid skall jag i första hand ta upp vad ett par kritiskt inställda remissinstanser har sagt om att kommunalvalen bör hållas fristående från riksdagsvalen för att väljarna skall kunna utkräva ansvar av kommunalmännen för den kommunala politiken. I ett remissyttrande från en länsstyrelse sägs att en självständig kommunal valrörelse är »en lika angelägen förtroendefråga för kommunalmännen som riksdagsvalen för riksdagsmännen», och eu annan länsstyrelse framhåller att vad som bör vara avgörande för kommunalvalens utgång är hur de lokala frågorna har skötts under den förflutna valperioden och vad partierna begär och får väljarnas förtroende att genomföra på det lokala planet.

Den uppfattning som kommer till uttryck i dessa remissyttranden måste rimligen bygga på föreställningen att det skulle vara meningsfullt att i en valrörelse diskutera de lokala aspekterna på de politiska frågorna isolerade från de rikspolitiska aspekterna på samma frågor och att det med fristående kommunalval skulle vara möjligt att åtminstone i betydande omfattning koncentrera kommunala valrörelser på sådant som kommunalpolitikerna ensamma har ansvaret för. Denna föreställning är emellertid orealistisk. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 191

är i främsta rummet andra faktorer än valordningen som är av betydelse för valrörelsernas innehåll. Jag syftar bl. a. på faktorer som arbetsfördelningen mellan stat och kommun, partistrukturen och de tekniska medel med vilka valrörelserna bedrivs.

Arbetsfördelningen mellan stat och kommun är i det nutida samhället sådan att betydelsefulla lokala angelägenheter i regel är beroende av både statliga och kommunala beslut. Inte ens om man begränsar sig till den egna kommunens förhållanden kan man föra en meningsfull politisk debatt om t. ex. arbetsmarknadssituationen, bostadsförhållandena eller skolväsendet utan att komma in också på sådant som bestäms av regering och riksdag. För väljaren är ansvarsfördelningen mellan stat och kommun ofta av mindre intresse. Han kan visserligen någon gång vilja ge sin röst åt ett parti i de kommunala valen och åt ett annat parti i riksdagsvalen. Vanligen är det emellertid skiljelinjerna mellan partierna i stora drag eller i konkreta frågor som är av betydelse för hur han röstar oberoende av om de politiskt skiljande fragorna har sin förankring i riksdagen eller i de kommunala representationerna. Härvidlag är det naturligtvis av stor betydelse att det regelmässigt är samma partier som är företrädda i riksdagen och i kommunala fullmäktigförsamlingar och landsting.

Även om kommunalvalen frikopplades från riksdagsvalen måste man räkna med att de kommunala valrörelserna skulle komma att bedrivas på ungefär samma sätt som hittills under medverkan av rikspolitiker och med bl. a. TV och radio som media för valpropagandan. I vilken utsträckning sådana valrörelser handlar om rikspolitik resp. kommunalpolitik beror på det allmänpolitiska läget och på vilka frågor som har aktualitet vid valtillfället. I ett politiskt jämviktsläge eller i en tid då beslut måste fattas i stora och omstridda rikspolitiska frågor skulle eu ordning med fristående kommunalval inte kunna hindra att en kommunal valrörelse blev en rikspolitisk uppgörelse mellan det eller de partier som befann sig i regeringsställning och oppositionen. Belysande är härvid bl. a. de båda senaste norska kommunalvalen. Enligt den norska grundlagen har kommunalvalen ingen inverkan på stortingets sammansättning, men både 1963 och 1967 dominerades de kommunala valrörelserna av rikspolitiken och valutgången uppfattades allmänt som ett besked om väljarnas inställning till den sittande regeringen.

Utgångsläget, när man skall ta ställning till hur riksdagen skall bildas och riksdagsvalen samordnas med kommunalvalen, är alltså att möjligheterna att påverka de kommunala valrörelsernas innehåll genom valordningen är mycket begränsade. Hur man än utformar lagstiftningen kommer de kommunala valrörelserna oundvikligen att handla om både rikspolitik och kommunalpolitik. Under sådana förhållanden bör man enligt min mening i stället anpassa lagstiftningen till den politiska verkligheten så att man far garantier för en rimlig överensstämmelse mellan valrörelsernas in­

192 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

nehåll, valens utgång och valu Islagens praktiska effekt. En väsentlig fördel med förslaget om gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval är att det innebär en sådan anpassning. Med gemensam valdag undgår man helt risken för motsättningar mellan en aktuell folkopinion, som har kommit till uttryck i ett riksomfattande val, och regering och riksdagsmajoritet. Att detta är en styrka vitsordas också av flera remissinstanser. En annan fördel, som Svenska landstingsförbundet pekar på, är att de politiska partierna vid en koncentration av alla politiskt betydelsefulla val till samma tillfälle kommer att få bättre möjligheter till kraftsamling. Enligt landstingsförbundets bedömning kommer detta att stimulera medborgarna till ökat valdeltagande i både riksdagsvalen och kommunalvalen.

Uppfattningen att man inte genom att göra kommunalvalen fristående från riksdagsvalen skulle kunna undvika att rikspolitiska frågor i större eller mindre omfattning togs upp i de kommunala valrörelserna är numera gemensam åtminstone för de i grundlagberedningen representerade partierna. Ibland åtföljs emellertid konstaterandet av sakförhållandet av ett beklagande. Jag har en annan inställning. För mig är det väsentligt att man får regler för bildandet av folkrepresentation och kommunala församlingar som ger underlag för valrörelser där riks- och kommunalpolitiker på ett naturligt sätt kan ställas till svars gemensamt för sina partiers åtgärder och framtidsprojekt, när åtgärderna eller projekten har anknytning till både statlig och kommunal verksamhet och ger uttryck för resp. partiers allmänpolitiska värderingar och målsättningar. Från den synpunkten är gemensam valdag men däremot inte fristående kommunalval en godtagbar lösning.

Från en del håll har under remissbehandlingen uttryckts farhågor för att en så fullständig samordning av riksdagsvalen och kommunalvalen som gemensam valdag innebär skall leda till att de kommunala frågorna i högre grad än hittills skall komma i bakgrunden. Denna oro är naturlig, och jag saknar inte förståelse för den. Jag har emellertid efter ingående överväganden kommit till slutsatsen att riskerna för en ogynnsam utveckling i detta hänseende överskattats av den gemensamma valdagens kritiker. Det finns enligt min bedömning ingen grund för att tro att det skall bli några stora förändringar beträffande valrörelsernas innehåll som följd av att det nuvarande sambandet mellan landstingsvalen och valen till första kammaren ersätts med en sammankoppling av annat slag mellan de allmänna kommunalvalen och riksdagsvalen. Som Svenska kommunförbundet har framhållit i sitt remissyttrande kan man utgå från att de politiska partierna känner sitt ansvar för den kommunala självstyrelsen och beaktar behovet av en avvägning mellan rikspolitik och kommunalpolitik i valrörelserna. I den mån det i kommunerna förekommer lokala frågor som är omstridda och som kan fånga väljarnas intresse, kommer dessa frågor att föras ut i valstriden även om kommunalvalen hålls samtidigt med riksdagsvalen. Det råder inte några delade meningar mellan partierna om det angelägna i att

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 193

begagna alla möjligheter att stimulera medborgarnas intresse för kommunalpolitiken och hålla den kommunala demokratin levande. Förslaget om treåriga valperioder för riksdagen och kommunala fullmäktigförsamlingar och landsting ingår som ett led i grundlagberedningens kompromisslösning beträffande kammarsystemet. Beträffande riksdagen har åtskilliga remissinstanser sagt sig föredra fyraåriga valperioder framför treåriga. De argument som anförs är att treåriga valperioder inte ger tillräckligt utrymme för långsiktig planering och inte tillåter en nytillträdande regering att visa vad den duger till innan den på nytt skall möta väljarna i val. I ett par remissyttranden sägs också att partierna med så korta valperioder som tre år frestas att söka vinna fördelar inför opinionen genom att framhäva bagatellartade politiska frågor som ersättning för en idépolitisk debatt. Den partipolitiska striden förvandlas därigenom, menar en av dessa remissinstanser, till ett valtaktiskt rävspel. Jag vill inte bestrida att vissa skäl kan anföras till förmån för något längre valperioder än tre år, men den nyss refererade remisskritiken är enligt min mening inte rättvisande. För min del vill jag inte se det så att tvånget för en regering att ofta möta väljarna i val ovillkorligen skulle vara till nackdel för regeringspolitiken och fresta både regering och opposition till kortsiktig taktik. Täta val kan tvärtom innebära en nyttig press på regering och riksdag att visa resultat av det politiska arbetet. Dessutom är kritikernas synpunkt att en regering bör ha arbetsro och få tid på sig att visa vad den duger till inte den enda som kräver beaktande i detta sammanhang. For väljarna är det i vårt samhälle med dess snabba utveckling på alla områden ett intresse att de med jämförelsevis täta mellanrum får uttala sig om riktlinjerna för det politiska handlandet. Betydelsefull är också den inverkan som valperiodernas längd har på partiorganisationernas arbete mellan valen. Det råder knappast någon tvekan om att täta val stimulerar partiverksamheten och motverkar tendenser till att förvandla partiorganisationerna till valmaskiner som fungerar huvudsakligen vid valtillfällena. Emellertid bör även den som inte är benägen att instämma i de synpunkter som jag här utvecklat kunna godta treåriga valperioder mot bakgrunden av den ordning som nu råder. F. n. är regeringen tvungen att vartannat år gå ut i ett val som har inverkan på dess underlag i riksdagen. Med grundlagberedningens förslag till kammarsystem får regeringen snarare mer än mindre av arbetsro än hittills. I varje fall gäller detta när det politiska läget är sådant att relativt små förskjutningar i väljarkåren kan påverka regeringsfrågan. Beträffande stads- och kommunalfullmäktige och landsting är det visserligen en utbredd uppfattning bland remissinstanserna att treåriga valperioder är i kortaste laget men det har också från flera håll framhållits att för-

— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

kortningen från fyra till tre år bör kunna accepteras bl. a. därför att det på annat sätt är väl sörjt för kontinuitet i det kommunalpolitiska arbetet. Två av de tre kommunförbunden har, som tidigare nämnts, uttryckligen godtagit treåriga valperioder. Sammanfattningsvis vill jag om grundlagberedningens kompromissförslag om gemensam valdag och treåriga valperioder för riksdagen och kommunala församlingar säga att förslaget i det hela väl tålt remissinstansernas granskning. Det ligger i sakens natur att en kompromiss inte fullständigt motsvarar önskemålen hos någon av dem som deltagit i uppgörelsen. Det väsentliga i detta sammanhang är emellertid att grundlagberedningens förslag från sakliga synpunkter har sådan hållfasthet att det kan läggas till grund för lagstiftning i samband med en partiell författningsreform. Redan av mina allmänna uttalanden inledningsvis framgår att jag anser att detta krav är uppfyllt. Riksdagen skall enligt grundlagberedningens förslag bestå av 350 ledamöter. Förslaget godtas av några remissinstanser men flertalet anser att antalet ledamöter i riksdagen inte bör överstiga 300. Frågan om riksdagens storlek har flera aspekter. Bl. a. är det en fråga om hur många ledamöter som behövs för att riksdagen på ett tillräckligt allsidigt sätt skall spegla skilda uppfattningar och intressen inom folket. Redan 350 ledamöter innebär i jämförelse med ledamotsantalet i tvåkammarriksdagen en nedskärning med 34 ledamöter. Den nuvarande representationstätheten har i och för sig inte brukat anses för hög. Då någon enstaka gång förslag har väckts om minskning av antalet ledamöter i kamrarna har riksdagen ställt sig avvisande (se t. ex. KU 1927: 6). Vid övergång till enkammarriksdag blir en minskning av ledamotsantalet närmast ofrånkomlig, men problemet är hur långt man bör gå i detta hänseende. Länsstyrelsen i Norrbottens län fäster i sitt remissyttrande uppmärksamheten på en synpunkt som förtjänar att beaktas i detta sammanhang. En mindre talrik representation än den grundlagberedningen har föreslagit kan enligt denna länsstyrelse föra med sig olägenheten att ett förhållandevis stort politiskt parti blir helt orepresenterat i en eller flera valkretsar. Enligt denna uppfattning är det väsentligt att folkrepresentationen är så pass stor att opinionen i olika landsdelar kan återspeglas på ett rättvisande sätt. En annan aspekt på frågan om riksdagens storlek är vilket ledamotsantal som är lämpligt av arbetstekniska skäl. De som förordar ett lägre ledamotsantal än grundlagberedningen föreslagit har genomgående lagt tonvikten vid riksdagens arbetsduglighet. De menar att ett av syftena med kammarreformen är att få en mer effektivt arbetande riksdag och att detta syfte motverkas om enkammarriksdagen görs näfa nog lika stor som tvåkammarriksdagen. För min del är jag benägen att ge kritikerna rätt i att arbetet i en kammare med 350 ledamöter kan komma att bli jämförelsevis tungrott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 195

Som nyss bär framgått anser jag emellertid att frågan om riksdagens storlek mte kan bedömas enbart eller ens huvudsakligen som en fråga om vad som är bäst från arbetstekniska synpunkter. Grundlagberedningen bar själv påpekat att det inte finns några fasta baUpunkter for avvägningen av ledamotsantalet i riksdagen. Bakom förslaget om en riksdag med 350 ledamöter står representanter i beredningen för tre av de fyra stora politiska partierna i riksdagen. Vid min bedömning av det lampliga ledamotsantalet anser jag mig böra ta stor hänsyn till detta forhållande. Jag måste också ta hänsyn till att en minskning av ledamotsantalet till 300 i viss utsträckning skulle rubba vad beredningen enhälligt bar loreslagit både i fråga om riksdagens arbetsformer och i fråga om ett nytt valsystem till riksdagen. De skäl som har anförts mot 350 ledamöter bar mte sådan tyngd att jag är beredd att föreslå någon ändring i beredningens förslag.

Riksdagens arbetsformer Grundlagberedningen har inte i samband med sitt förslag till partiell författningsreform gjort någon fullständig översyn av riksdagens arbetsformer Beredningen har varit restriktiv med nyheter ocli i huvudsak begränsat sina ändringsförslag till vad som ansetts nödvändigt för att garantera att en enkammarriksdag med 350 ledamöter blir arbetsduglig och samtidigt kan bereda riksdagsledamöterna möjligheter till aktivt deltagande i riksdagsarbetet. Andnngsförslagen är genomgående enhälliga och det framgår av betankandet att förslagen bygger på en vidsträckt erfarenhet av riksda^sarbetet hos beredningens ledamöter. För min del kan jag i detta sammanhang begransa mig till kortfattade kommentarer på ett par punkter. En del av de ändringar beredningen föreslår rör sådant som har sin plats i en ny riksdagsstadga. Till sådana ändringar har jag överhuvudtaget inte anledning att ta ställning i detta sammanhang eftersom det ankommer på riksdagen ensam att besluta om innehållet i riksdagsstadgan. Beträffande utskottsorganisationen har grundlagberedningen föreslagit förändringar i fråga om antalet ledamöter i de olika utskotten samt eu utvidgning av organisationen med ett fjärde lagutskott. Ja« bär ingenting att erinra mot vad beredningen har anfört i denna del. Jag vill endast tillägga att det oberoende av kammarreformen finns goda skäl lor att inrätta ett nytt lagutskott. De senaste åren har kännetecknats av en stark ökning av lagstiftningsaktiviteten, och man kan knappast räkna med någon varaktig återgång till de förhållanden som rått tidigare. För att bemästra den uppkomna situationen har departementens lagstiftningsenheter byggts ut, och i proposition nr 15 till årets riksdag har föreslagits att lagrådet skall få en ny avdelning. Förstärkningen av riksdagens organisation för lagstiftningsarbete med ett nytt lagutskott ligger väl i linje med dessa åtgärder.

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Beredningens förslag att minska antalet ledamöter i utrikesnämnden till nio med hänsyn till uppdragets särskilda förtroendekaraktär är enligt min mening välmotiverat. Förslaget att i samband härmed upphäva personalunionen mellan utrikesnämnden och utrikesutskottet är inte helt invandningsfritt, men jag har ingenting emot att man prövar den föreslagna ordningen i avbidan på en fullständig översyn av riksdagens arbetsformer i samband med en total författningsrevision. Av hänsyn till att arbetet i en enkammarriksdag med så pass många ledamöter som 350 kan bli jämförelsevis tungt har grundlagberedningen föreslagit bl. a. vissa modifikationer i nu gällande bestämmelser om r i k s d ag e°n s sessionstider. Vårsessionen skall, om synnerliga skäl föreligger, kunna utsträckas till den 15 juni, och höstsessionen skall kunna börja något tidigare i oktober än f. n. En annan nyhet, som också har sin grund i övergången till enkammarriksdag, är förslaget om vissa debattrestriktioner vid riksdagens plenarsammanträden. Dessa restriktioner innebär bl. a. att beslut skall kunna fattas om begränsning av tiden för varje anförande i viss fråga. Däremot skall det enligt förslaget inte vara möjligt att begränsa antalet inlägg i samma fråga. Det är givet att den nya enkammarriksdagen kommer att ställa krav på noggrann planering av riksdagsarbetet, om arbetet skall löpa smidigt. Men även med en omsorgsfull planering och ledning av riksdagsarbetet kan man inte utesluta behov av sådana ändringar i arbetsformerna som grundlagberedningen här har föreslagit. Jag har på de punkter som det nu är fråga om samma uppfattning som beredningen. Jag kan visserligen förstå de remissinstanser som beklagar att d e b a 11 r e s t r i k t i o n e r skall behöva införas men i likhet med beredningen anser jag att man i den nya riksdagen inte kan lita enbart till frivilliga överenskommelser mellan partierna. Mot utformningen av debattrestriktionerna har jag inte någon erinran. Tidsbegränsning av anförande bör, som grundlagberedningen också har föreslagit, gälla lika för statsråd och andra talare. Vad beredningen har föreslagit om rätt för talmannen att bestämma talar ordningen vid riksdagens debatter föranleder inte något uttalande från min sida. Jag återkommer i specialmotiveringen till vissa andra frågor av begränsad räckvidd om ändringar i riksdagens arbetsformer.

Val till riksdagen Vi har i Sverige haft proportionellt valsätt till riksdagen sedan 1909. Förespråkare för majoritetsval i enmansvalkretsar har dock inte saknats i vårt land, och obestridligt är att majoritetsval av denna typ har vissa fördelar. Bl. a. har majoritetsvalen den egenskapen att de motverkar splittring av folkrepresentationen på många partier och underlättar bildandet av regeringar med stabilt parlamentariskt underlag. Proportionella valsystem har å andra sidan den fördelen framför majoritetsval att folkrepresentationens

Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 197

sammansättning som regel blir mer överensstämmande med opinionsfördelningen inom väljarkåren. Principen om proportionell fördelning av mandaten i riksdagen har hos oss sådan förankring inom opinionen att det inte kan komma i fråga att nu överväga övergång till majoritetsval. Det har också varit en fast utgångspunkt för grundlagberedningens arbete att valsättet till den nya riksdagen skall vara proportionellt.

Ett proportionellt valsystem kan utformas på olika sätt. I äldre tider lade man huvudvikten vid att de enskilda valkretsarna som sådana blev proportionellt representerade i riksdagen och att mandatfördelningen mellan partierna inom varje enskild valkrets så nära som möjligt återspeglade opinionsfördelningen inom valkretsen. Detta låg i linje med dåtida betraktelsesätt, enligt vilket riksdagsmännen i första hand uppfattades som talesmän för sin valkrets. I dag ser man riksdagsmannen framför allt som företrädare för ett parti. Riksdagen representerar hela folket, och det politiska intresset knyter sig, som grundlagberedningen har konstaterat i sitt betänkande, nu för tiden främst till styrkeförhållandena mellan de politiska partierna i landet som helhet. När det gäller valsystemet har huvudvikten därför numera kommit att ligga vid valsystemets riksproportionella effekt, dvs. vid hur mandatfördelningen i riksdagen svarar mot de rösttal som partierna har uppnått i landet i dess helhet.

Grundlagberedningen har i sitt förslag till nytt valsätt för enkammarriksdagen dragit ut konsekvenserna av denna förändring i synsättet. Det av beredningen föreslagna proportionella valsystemet innebär att 40 av de 350 mandaten i riksdagen skall vara utjämningsmandat och användas till att utjämna de avvikelser från en riksproportionellt rättvisande representation som uppkommer vid fördelningen i valkretsarna av de 310 fasta valkretsmandaten. Riksproportionaliteten är emellertid inte fullt genomförd. För att motverka uppkomsten av småpartier har det föreslagna systemet försetts med vissa spärrar. Parti som inte har fått minst 4 % av rösterna i hela landet skall i princip inte få delta i mandatfördelningen. Ett parti med färre röster skall dock kunna få mandat i valkrets där partiet har minst 12 % av rösterna.

Samtliga mandat i riksdagen skall enligt beredningens förslag besättas med kandidater som förekommer på valsedlarna i valkretsarna. Förslaget gör det alltså möjligt att behålla det nuvarande systemet med lokal nominering av alla kandidater. Som valkretsar skall användas de nuvarande andrakammarvalkretsarna.

Det av grundlagberedningen föreslagna valsystemet har fått ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna. Det är också min mening att förslaget är väl underbyggt, och jag anser därför att det bör läggas till grund för lagstiftning.

Invändningar mot den grundläggande konstruktionen i förslaget förekommer endast i något enstaka remissyttrande. Länsstyrelsen i Söderman­

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

lands län skulle ha föredragit att man för valen till den nya riksdagen använt det nuvarande provisoriska valsystemet till andra kammaren med jämkad uddatalsmetod och slutna valkretsar. Enligt min mening är det emellertid just vid jämförelse med valsystem, där man tillämpar en jämkad uddatalsmetod eller någon annan av de gängse proportionella metoderna inom helt slutna valkretsar, som det bäst framgår att grundlagberedningens förslag har betydande förtjänster. I varje system, där samtliga mandat fördelas valkretsvis utan hänsyn till det samlade valresultatet i hela landet, blir, som grundlagberedningen har påvisat, partiernas representation i riksdagen beroende av faktorer som enligt ett riksmässigt synsätt bör vara ovidkommande. Så t. ex. kan två partier med samma totala röststyrka i landet få mycket olika utdelning i mandat beroende på rösternas fördelning på valkretsarna. Vidare kan ett partis representation i riksdagen variera beroende på hur andra partier uppträder i valen. I vissa lägen kan ett eller flera partier med framgång spekulera i mandatvinster genom valtekniska manipulationer av olika slag. Med det nuvarande provisoriska valsystemet till andra kammaren kan det t. ex. vara lönande för partier att i vissa valkretsar gå fram självständigt under de egna partibeteckningarna samtidigt som de i andra valkretsar samverkar under gemensam beteckning. Det kan också tänkas att ett parti gör mandatvinster på att i vissa valkretsar förena sig med ett parti och i andra valkretsar med ett annat parti. Även om missbruk hittills inte har förekommit i större omfattning vid andrakammarvalen är det principiellt en väsentlig svaghet hos ett valsystem att det ger utrymme för ett uppträdande i valen från partiernas sida som kan rubba den åsyftade proportionella mandatfördelningen i riksdagen.

Några motsvarande missbruksrislcer finns inte med ett riksproportionellt system av den konstruktion som grundlagberedningen har föreslagit. I grundlagberedningens system är också rösternas geografiska spridning i princip utan betydelse för den representation ett parti får. Systemets partimässiga verkningar är därför praktiskt taget oberoende av valkretsindelningen. I likhet med flera remissinstanser, som har berört denna fråga, anser jag att detta är en stor fördel. Om grundlagberedningens förslag genomförs, bör valkretsindelningsfrågorna i framtiden väsentligen bli avpolitiserade. Den nuvarande valkretsindelningen för andrakammarvalen är inte tillfredsställande men med den begränsade betydelse som valkretsindelningen får enligt grundlagberedningens förslag bör det vara möjligt att, som beredningen har förordat, t. v. använda de nuvarande andrakammarvalkretsarna för valen till enkammarriksdagen.

Problemen vid utformningen av proportionella valsystem sammanhänger till väsentlig del med att man inte kan driva det rättvisetänlcande som varje proportionell metod är uttryck för så långt att andra värden i det politiska livet kommer i fara. En rättvis fördelning av mandaten i folkrepresentationen får inte köpas till priset av ett valsystem, som uppmuntrar till parti­

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 199

splittring och därigenom riskerar att förlama handlingskraften hos de demokratiska institutionerna. Demokratins arbetsduglighet är inte mindre viktig än rättvisan i valsystemet. Problemet är här hur man skall kunna förse ett proportionellt valsystem med lämpligt utformade spärrar mot småpartier. Utan någon spärr skulle det med ett riksproportionellt valsystem räcka med 0,35 % av rösterna i landet för att erövra ett av mandaten i en riksdag med 350 ledamöter.

I ett proportionellt valsystem med slutna valkretsar kan spärreffekten åstadkommas genom själva valmetoden eller genom en lämplig avvägning av valkretsarnas storlek eller genom båda dessa faktorer tillsammans. Om man använder en proportionell metod — t. ex. den jämkade uddatalsmetoden med spärrdivisorn 1,4 — i slutna valkretsar, blir valkretsarnas storlek av utomordentlig betydelse för spärreffekten. Spärreffekten varierar kraftigt med antalet mandat i valkretsarna. I en valkrets med 8 mandat krävs det ungefär 8 % av rösterna för att ett parti skall kunna ta ett av mandaten medan det i en valkrets med 30 mandat räcker med ungefär 3,5 % av rösterna. Om valkretsarna inte görs någorlunda jämnstora, kommer verkningarna därför att bli godtyckliga och slumpartade. I vissa valkretsar blir det mycket lätt att erövra mandat, i andra jämförelsevis svårt. Resultatet blir att små partier lätt blir underrepresenterade men något effektivt sätt att hindra mycket små partier från att vinna representation i riksdagen erbjuder inte systemet. En olägenhet är också att spärreffekten blir beroende av hur ett parti har sina väljare spridda på olika valkretsar.

I grundlagberedningens förslag är den väsentliga spärren, 4 %-regeln, konstruerad som en riksspärr, dvs. den är satt i relation till antalet röster i hela landet. Jag kan i och för sig ge regeringsrättens ledamöter rätt när de i sitt remissyttrande påpekar att 4 %-regeIn i vissa fall kan ge jämförelsevis kraftiga tröskeleffekter — tröskeleffekter är dock ofrånkomliga om man överhuvudtaget vill ha några spärrar — men jag kan inte hålla med dem om att spärren verkar för slumpartat. I jämförelse med spärrarna mot småpartier i ett valsystem med slutna valkretsar har 4 %-regeln fasthet och konsekvens. Det måste enligt min mening dessutom vara den i princip riktiga ordningen i ett riksproportionellt valsystem att även spärrarna mot småpartier är riksproportionella. Endast därigenom kan man nå det åsyftade resultatet, att alla partier som vinner tillträde till riksdagen blir inbördes rättvist representerade.

Frågan om riksspärren bör sättas vid 4 % eller vid något annat tal kan givetvis vara föremål för delade meningar. Flertalet remissinstanser har inte haft något att erinra mot grundlagberedningens förslag men några menar att spärren är för hård. För min del kan jag ansluta mig till den ståndpunkt som grundlagberedningens ledamöter har enats om. Jag kan också godta det undantag från riksspärren som ligger i den föreslagna regeln att ett parti med mindre än 4 % av rösterna i hela landet skall kunna få mandat

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

i valkrets där partiet lokalt är så starkt att det samlat minst 12 % av rösterna i kretsen.

Mot den närmare utformningen av det nya valsättet har inte riktats någon kritik från remissinstansernas sida annat än i fråga om någon enstaka detalj. Inte heller jag har annat än detaljinvändningar. Till dessa återkommer jag i specialmotiveringen. I detta sammanhang vill jag endast tillägga att jag anser det synnerligen tillfredsställande att det visat sig möjligt att inom ramen för ett i princip riksproportionellt system beakta regionala intressen i den utsträckning som har skett. Av det utredningsmaterial som grundlagberedningen har redovisat i sitt betänkande framgår att man kan räkna med att valkretsarna även i framtiden kommer att få en stabil representation och att det i allmänhet också kommer att bli god överensstämmelse inom varje valkrets mellan partiernas rösttal och mandatsiffror. Värdefullt är också att förslaget är sådant att samtliga mandat i riksdagen — alltså även utjämningsmandaten — kan förutsättas bli besatta med kandidater som nominerats i valkretsarna.

De nya reglerna om fördelning av mandaten i riksdagen mellan partier bör, som grundlagberedningen har föreslagit, skrivas in i RO så att de får karaktär av grundlag.

Det nya val sättet måste få vissa återverkningar på andra delar av valsystemet. De lagtekniskt mest omfattande ändringarna berör sammanräkningsförfarandet. Det är visserligen möjligt att låta valförrättare och länsstyrelser ha samma befattning med själva valmaterialet som f. n. vid andrakammarvalen. Länsstyrelserna kan också liksom hittills få fastställa ordningen mellan kandidaterna inom varje parti. Fördelningen av mandaten måste emellertid bli en uppgift för ett centralt organ som får bygga sitt beslut på länsstyrelsernas sammanräkningsprotokoll. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad grundlagberedningen hav föreslagit i fråga om hur sammanräkningen och mandatfördelningen skall gå till vid riksdagsvalen.

Besvärsfrågorna kommer delvis i ett nytt läge med ett riksproportionellt valsystem. Besvär över riksdagsval måste komma att avse det centrala organets beslut om mandatfördelningen. I vad mån besvärsreglerna i övrigt behöver ändras i förhållande till vad som nu gäller i fråga om andrakammarval är en vansklig bedömningsfråga. Grundlagberedningen har inte föreslagit någon annan nyhet än att i RO skall införas en regel som innebär att ett förordnande av regeringsrätten i ett besvärsmål om omval inte skall medföra att utfärdade fullmakter utslocknar. Fullmakterna skall fortsätta att gälla tills ny mandatfördelning har blivit fastställd.

Regeringsrättens ledamöter har uppehållit sig utförligt vid besvärsfrågorna i sitt remissyttrande. De påpekar att besvärsreglerna blir svårtillämpade och att besvären kan leda till högst överraskande resultat i fråga om mandatfördelningen eftersom det nya valsystemet är konstruerat så att ett fel

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 201

som begåtts i cn valkrets kan få betydelse för valutgången även i andra valkretsar. Olägenheterna med det föreslagna valsystemet kan emellertid enligt vad regeringsrättens ledamöter har funnit inte undanröjas på annat sätt än genom föreskrifter om att fel i samband med valförrättning i viss utsträckning skall tolereras och inte föranleda rättelse ens om felet har inverkat på valets utgång. Sådana föreskrifter bör enligt regeringsrättsledamöternas bestämda uppfattning inte övervägas.

Jag delar denna uppfattning. Jag är medveten om att det inte kan uteslutas att det nya valsystemet genom sin konstruktion kommer att stimulera till ökad besvärsfrekvens, och jag är också på det klara med att besvärsmålen i viss mån kommer att bli svårare att handlägga för regeringsrätten. Regeringsrättens ledamöter bedömer emellertid själva inte svårigheterna som oöverstigliga. Med den av grundlagberedningen föreslagna nya regeln i RO om utfärdade fullmakters provisoriska giltighet finns också fulla garantier för att dröjsmål med avgörandet av besvärsmål och förrättande av omval inte i något fall skall hindra riksdagen i dess arbete. De olägenheter med besvärsreglerna som regeringsrättens ledamöter har velat fästa uppmärksamheten på kan enligt min bedömning under inga förhållanden få inverka på den långt mer betydelsefulla frågan om man skall bygga det nya valsättet på en riksproportionell princip eller om man som hittills skall nöja sig med proportionalitet inom varje enskild valkrets.

I det nuvarande tvåkammarsystemet gäller bostadsband som valbarhetsvillkor för andra kammarens men inte för första kammarens ledamöter. övergången till enkammarriksdag gör det svårt att behålla en ordning med bostadsband för endast eu del av riksdagens ledamöter. Valet står i praktiken mellan att låta bostadsband gälla för alla riksdagens ledamöter eller att helt avstå från valbarhetsvillkor av detta slag. Jag delar grundlagberedningens uppfattning att man inte bör ha regler som utesluter varje möjlighet att till riksdagen rekrytera s. k. rikskandidater, och jag tillstyrker därför beredningens förslag att det inte skall gälla några formella villkor i fråga om bosättning eller rösträtt i valkretsen för valbarhet till enkammarriksdagen. I likhet med beredningen räknar jag med att man i praktiken skall få en tillfredsställande lokal och regional representation i riksdagen även utan bostadsband.

Det nya kammarsystemet skapar vissa problem som gäller de v a 11 e kniska förutsättningarna för gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval. Det är därvid bl. a. fråga om vilka åtgärder som behöver vidtas för att förebygga att väljarna blandar samman valen och gör misstag som leder till att deras valsedlar måste kasseras. Valtekniska utredningen har föreslagit att man skall underlätta valförrättningen för väljarna bl. a. genom att göra valsedlarna olikfärgade — gula för riksdagsval, blå för landstingsval och vita för kommunal- och stadsfullmäktigval. I likhet med de remissinstanser som har yttrat sig i frågan är jag be­

202 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

redd att godta vad utredningen liar föreslagit i fråga om valsedlarnas utseende. För att ytterligare förebygga misstag som kan leda till kassationer vill jag emellertid föreslå att ValL och KVL kompletteras med bestämmelser om att papper till valsedlar för de tre typer av val som det här är fråga om i princip skall tillhandahållas kostnadsfritt av statsverket. Frågan om vilka återverkningar de nya bestämmelserna om valsedlars utseende bör få på kassationsbestämmelserna i de båda vallagarna avser jag att behandla i specialmotiveringen.

Den gemensamma valdagen kommer att i viss mån komplicera valförrättningen även för valmyndigheterna. Valtekniska utredningens undersökningar visar att svårigheterna inte är större än att de kan bemästras. Jag är emellertid medveten om att vissa valmyndigheter redan nu brottas med personal- och lokalproblem och känner sig bekymrade för framtiden. Alla ansträngningar bör göras för att underlätta valmyndigheternas arbete. Som jag redan har nämnt inledningsvis bör inom den närmaste framtiden göras en utredning om hur man skall kunna förenkla och effektivisera valförfarandet. Oberoende härav bör emellertid redan nu bestämmelserna i vallagstiftningen om skyldighet att fullgöra uppdrag som ledamot eller suppleant i valnämnd utsträckas till att omfatta även uppdrag som valnämndens deputerade. I Sverige bör det, liksom i våra nordiska grannländer och flera andra demokratiska länder, i princip vara en medborgerlig skyldighet för var och en som inte har giltigt hinder att som valförrättare medverka till att valen till de demokratiska institutionerna förlöper smidigt och säkert. Även om skyldigheten sällan eller aldrig skulle uttvingas kan lagbestämmelser i ämnet vara till hjälp för valmyndigheterna i deras rekryteringssträvanden.

Parlamentarismen och grundlagarna

Parlamentarismens principer är sedan länge erkända och tillämpade i vårt land, men de har ännu inte fått fotfäste i RF. RF bygger alltjämt på en äldre statsrättslig åskådning som vill åstadkomma maktbalans mellan Konung och riksdag. Statsrådets ledamöter har enligt RF:s ordalydelse ingen annan ställning än som rådgivare vilka Konungen fritt utnämner och entledigar. Regeringsärendena avgörs formellt av Konungen ensam efter föredragning i statsrådet.

De ändringar i RF som grundlagberedningen nu har föreslagit är begränsade till några få frågor. I huvudsak rör det sig om att införa misstroendeförklaring som en form för att utkräva ansvar av regeringen och om att revidera bestämmelserna om entledigande av statsråd och om nyval till riksdagen med utgångspunkt från parlamentarismens grundsatser och konstitutionell praxis. Bestämmelserna i RF om regeringsbildningen och om regeringsärendenas handläggning har i förslaget lämnats orubbade i sitt gamla skick.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 203

I sak liar grundlagberedningens förslag till ändringar i RF godtagits av en enhällig remissopinion. De invändningar som förekommer gäller endast detaljer. Meningarna är emellertid delade om avgränsningen av reformen och ett par remissinstanser ser helst att man väntar till den totala författningsrevisionen med att införliva parlamentarismen med grundlagarna. Högsta domstolens ledamöter förordar att man i denna reformetapp nöjer sig med att införa regler om misstroendeförklaring och om entledigande av statsråd som drabbats av riksdagens misstroende. Kritiken går ut på att RF, om de föreslagna ändringarna genomförs, kommer att uppvisa allvarliga lagtekniska och systematiska brister. Bestämmelserna om tillsättande av statsråd och om entledigande av statsråd kommer att vila på skilda statsrättsliga principer och överhuvudtaget ger de nya bestämmelserna, enligt högsta domstolens ledamöter, statsministern en central ställning och lägger i hans hand den reella beslutanderätten i viktiga frågor på ett sätt som rimmar illa med RF:s generella bestämmelser om regeringsärendenas handläggning. De brister som sålunda har påtalats under remissbehandlingen har grundlagberedningen själv uppmärksammat. Beredningen har emellertid ansett att bristerna inte är av det slaget att de bör få hindra att man redan nu genomför grundlagsändringar som allmänt bedömts som angelägna. Jag delar denna uppfattning. Det måste emellertid erkännas att motsägelserna och spänningarna i RF:s text på en del punkter kommer att bli mycket bjärta och hårda. Jag har därför ansett det värt att undersöka om man inte i någon mån kan mildra motsättningarna mellan gammalt och nytt i RF utan att vare sig inskränka den partiella författningsreformen eller föregripa grundlagberedningens arbete på en total författningsrevision. Elter vad jag har funnit kan man åstadkomma vissa förbättringar av texten genom justeringar av väsentligen lagteknisk och redaktionell natur. Dessa justeringar berör 4, 9, 13, 15, 32, 38, 65 och 106 §§ RF. I huvudsak går justeringarna ut på att jämka eller ur RF utmönstra dels bestämmelser som handlar om konflikter mellan Konungen och statsrådet, vilka är otänkbara i ett parlamentariskt styrt land, dels vissa andra bestämmelser som med emfas betonar statsrådens skyldighet att böja sig för Konungens vilja. Flera av bestämmelserna har överhuvudtaget ingen funktion att fylla och kan därför saklöst upphävas. Även om man inte i detta sammanhang bör överväga att ändra den formella ordningen för utnämning av statsråd eller för beslutsfattande i konselj, kan man genom justeringar av det slag jag åsyftar vinna att RF:s text blir mindre motsägelsefull och på ett mindre iögonfallande sätt avviker från konstitutionell praxis. Därmed blir texten också mindre vilseledande för läsaren. Jag skall i specialmotiveringen närmare redogöra för hur de ifrågavarande justeringarna i RF enligt min mening bör göras. RF känner inte någon annan form för utkrävande av politiskt ansvar av

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

statsrådets ledamöter än den s. k. dechargegranskningen genom konstitutionsutskottet. Om konstitutionsutskottet vid granskningen av statsrådsprotokollen finner att någon ledamot av statsrådet inte iakttagit »rikets sannskyldiga nytta» eller inte »med oväld, nit, skicklighet och drift» utövat sitt ämbete, skall utskottet tillkännage detta för riksdagen, som hos Konungen kan anmäla sin önskan att vederbörande skall entledigas Irån sitt statsrådsämbete. Någon sådan begäran har aldrig framställts. Det bär länge ansetts vara en brist i våra grundlagar att de saknar bestämmelser om regeringens parlamentariska ansvar vilka gör det möjligt att kontinuerligt kontrollera om regeringen åtnjuter riksdagens förtroende. I grundlagberedningens förslag har denna brist avhjälpts. Beredningen föreslår att bestämmelser skall införas i RF som ger riksdagen möjlighet att avge misstroendeförklaring mot regeringen eller mot enskilt statsråd. Om en majoritet av riksdagens ledamöter ansluter sig till ett yrkande om misstroendeförklaring skall regeringen eller statsrådsledamoten i fråga entledigas såvida inte nyval till riksdagen utlyses inom en vecka från förklaringen. Enligt förslaget skall yrkande om misstroendeförklaring inte få väckas av enskild riksdagsledamot. Minst 1/10 av riksdagens ledamöter måste stå bakom yrkandet för att detta skall tas upp till prövning. En annan begränsning är att yrkande om misstroendeförklaring inte får framställas under tiden från det ordinarie val till riksdagen ägt rum eller förordnande om nyval meddelats till dess den genom valet utsedda riksdagen sammanträder första gången. De av beredningen föreslagna reglerna om misstroendeförklaring har så gott som genomgående vunnit remissinstansernas gillande. Även jag anser att förslaget är väl avvägt. Institutet misstroendeförklaring är enligt min mening klart att föredra framför det i vissa länder praktiserade institutet förtroendevotum som i regel innebär att en regering redan vid sitt tillträde måste ha ett positivt stöd hos parlamentet. I linje härmed ligger också att jag för min del anser att det bör krävas att en majoritet av riksdagens ledamöter röstar för ett yrkande om misstroendeförklaring för att detta skall anses ha vunnit bifall. Det skulle kunna försvåra regeringsbildningen och försvaga regeringsmakten på ett betänkligt sätt om det räckte med en majoritet av de röstande för att fälla en regering. Bl. a. skulle det bli svårt för en regering att skydda sig mot överrumpling. I princip bör yrkande om misstroendeförklaring kunna väckas när som helst under riksdagens sessioner. Det bör emellertid inte heller vara uteslutet att sammankalla riksdagen särskilt för att pröva ett yrkande om misstroendeförklaring, om förtroendefrågan skulle få aktualitet vid en tidpunkt då riksdagen inte är samlad. För detta är också sörjt i grundlagberedningens förslag genom bestämmelser i riksdagsordningen att riksdagen när som helst kan sammankallas till extra session om minst 1/3 av ledamöterna begär det. Den av beredningen föreslagna begränsningen att yrkande om miss­

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 205

troendeförklaring inte får väckas under tiden mellan ett ordinarie val eller ett förordnande om nyval och den nya riksdagens första sammanträde finner jag helt naturlig. Från principiella synpunkter kan det vara tveksamt om misstroendeförklaring bör få riktas inte bara mot regeringen som sådan utan också mot enskild ledamot av statsrådet. Enligt parlamentarisk praxis är regeringen att betrakta som ett kollektiv vars medlemmar är solidariskt ansvariga för alla regeringens åtgärder. Man kan också med fog fråga sig om den av grundlagberedningen föreslagna möjligheten att rikta yrkande om misstroendeförklaring mot enskild ledamot av statsrådet kommer att kunna få någon praktisk betydelse. Jag har förståelse för de tvivel som länsstyrelsen i Västmanlands län har yppat på denna punkt. Det sagda har emellertid i första hand tillämpning på förhållandena i en enpartiregering som är sammansatt uteslutande eller så gott som uteslutande av politiker. Det kan tänkas regeringar med sådan sammansättning att det bör finnas visst utrymme för kritik mot enskild ledamot av statsrådet som inte drabbar regeringen i övrigt. Ytterligare är i detta sammanhang att märka att åtskilliga regler i RF, som i sak kommer att stå kvar oförändrade efter den partiella författningsreformen, bygger på föreställningen om varje statsrådsledamots personliga politiska och juridiska ansvar för sina åtgärder i tjänsten. Jag syftar bl. a. på bestämmelserna om statsrådsledamots rätt att anmäla avvikande mening till statsrådsprotokollet och bestämmelserna om dechargegranskningen. Efter att ha övervägt de olika synpunkter som kan anläggas på frågan har jag stannat för att även i denna del godta vad grundlagberedningen har föreslagit. För misstroendeförklaring mot enskild ledamot av statsrådet bör gälla samma regler som för misstroendeförklaring som tar sikte på hela regeringen. Bestämmelserna om konstitutionsutskottets granskning av statsrådsprotokollen bör i enlighet med vad grundlagberedningen har föreslagit t. v. få stå kvar i RF i sin nuvarande lydelse med i huvudsak endast sådana ändringar som föranleds av att misstroendeförklaring skall vara den enda formen för riksdagens initiativ när riksdagen vill fälla en regering eller få en enskild ledamot av statsrådet entledigad från sitt ämbete. Regeringens karaktär av ett kollektiv, uppbyggt kring statsministerns person, framträder tydligt i de av grundlagberedningen föreslagna bestämmelserna om entledigande av statsråd. Entledigande av statsråd är ett konselj ärende, och beslut i frågan fattas formellt av Konungen. Bestämmelserna i ämnet är emellertid i förslaget utformade på sådant sätt att statsministern får ett avgörande inflytande på regeringens sammansättning. Bortsett från fall av misstroendeförklaring skall statsministern själv kunna entledigas endast på egen begäran. Annan ledamot av statsrådet ent­

206 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ledigas när statsministern begär det. Om statsministern avgår eller avlider, skall övriga ledamöter av statsrådet entledigas.

Endast på en punkt har grundlagberedningens förslag i denna del blivit föremal för viss kritik under remissbehandlingen. I några remissyttranden görs gällande att uppdraget att tillhöra en regering är av sådan natur att varje ledamot av regeringen bör kunna avgå när han själv vill, oavsett statsministerns inställning i frågan. För mig framstår detta som ett teoretiskt problem. Det torde vara självklart att ingen statsrådsledamot kan hållas kvar i regeringen, om han har en bestämd önskan att avgå. Lika klart är emellertid att han bör rådgöra med statsministern bl. a. om den lämpliga tidpunkten för sin avgång. Om det formellt är han själv eller statsministern som begär hans entledigande hos Konungen torde under sådana förhållanden sakna praktisk betydelse.

För min del kan jag utan ändringar i sak godta vad grundlagberedningen har föreslagit i fråga om entledigande av statsråd.

Bestämmelser om riksdagsupplösning och nyval har funnits i våra grundlagar sedan år 1867. Institutet har utnyttjats sparsamt, endast två gånger beträffande första kammaren och fyra gånger beträffande andra kammaren. Enligt grundlagberedningens förslag skall institutet finnas kvar även efter övergången från tvåkammarriksdag till enkammarriksdag med treåriga valperioder. Nyval skall liksom hittills avse endast återstoden av löpande valperiod. De väsentliga nyheterna i beredningens förslag är dels att statsministern exklusivt får rätt att bestämma när nyvalsinstitutet skall komma till användning, dels att den automatiska riksdagsupplösning som f. n. är förbunden med nyvalsförordnande ersätts med en rätt för statsministern att avgöra om pågående riksdagsarbete skall avbrytas eller inte. Formellt är frågor om nyval och avbrytande av riksdagssession enligt förslaget regeringsärenden som avgörs i vanlig ordning, men Konungen skall enligt en uttrycklig bestämmelse vara bunden vid vad statsministern föreslår.

Jag har ingen erinran mot vad grundlagberedningen har föreslagit. Nyvalsinstitutet är ett värdefullt komplement till reglerna om regeringens parlamentariska ansvar. Det säger sig självt att institutet bör begagnas med försiktighet. Riskerna för missbruk bör emellertid efter genomförandet av den partiella författningsreformen snarast bli än mindre än de har varit tidigare. Med valperioder på tre år och bibehållen regel om att nyval gäller endast för återstoden av löpande valperiod kommer det att fordras utomordentligt starka skäl för att en regering skall bestämma sig för att anordna ett extra val. Beredningens förslag får därför anses innehålla tillräckliga garantier mot täta nyval.

Sammankopplingen i nuvarande bestämmelser av riksdagsupplösning och nyval har visat sig vara förenad med betydande praktiska olägenheter. Det bör vara en fördel både för regeringen och riksdagen, om man i framtiden

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 207

får möjlighet att från fall till fall avgöra om riksdagsarbetet skall avbrytas i samband med att nyvalsförordnande meddelas. Situationen kan vara sådan att riksdagssessionen genast bör avbrytas, men det kan också tänkas att riksdagsarbetet lämpligen bör fortsätta någon tid eller att det kan slutföras utan hinder av nyvalsförordnandet.

Ikraftträdandet m. m.

De grundlagsändringar som föranleds av den partiella författningsreformen bör, som grundlagberedningen har föreslagit, träda i kraft den 1 januari 1971. Detta innebär att det första valet till den nya enkammarriksdagen kommer att hållas samtidigt med de allmänna kommunalvalen i september 1970.

Det nya kammarsystemet kommer att ställa krav på ett nytt riksdagshus eller ombyggnad av det nuvarande riksdagshuset. Denna fråga kommer inte att vara definitivt löst före år 1971. Däremot kommer provisoriska lokaler för enkammarriksdagen att kunna vara färdigställda i god tid före författningsreformens ikraftträdande. Lokalfrågan handläggs av riksdagens förvaltningskontor i samråd med byggnadsstyrelsen. Förvaltningskontorets styrelse har nyligen begärt riksdagens tillstånd till projektering för provisoriska lokaler för enkammarriksdagen i kvarteret Garnisonen vid Karlavägen/Banérgatan i Stockholm.

För att författningsreformen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1971 måste grundlagsändringarna beslutas av 1968 och 1969 års riksdagar. Utöver ändringar i RF och RO fordras ändringar också i åtskilliga andra lagar. De olika delarna av lagstiftningskomplexet griper in i varandra på ett sådant sätt att det inte är möjligt att ta ställning till grundlagsändringarna utan att man samtidigt fattar beslut om ändringarna i den övriga lagstiftningen. Fullständiga förslag till ändringar i bl. a. ValL och KVL bör därför föreläggas redan 1968 års riksdag till antagande1.

Specialmotivering

Den partiella författningsreformen kräver omfattande ändringar både i RF och RO och i ValL och KVL. Vissa ändringar måste göras även i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753), kommunallagen för Stockholm den 1 mars 1957 (nr 50), landstingslagen den 14 maj 1954 (nr 319) samt lagen den 31 maj 1957 (nr 281) om kommunalförbund.

Det kan synas som om införandet i RF av bestämmelser om misstroendeförklaring borde föranleda jämkning även i 6 § ansvarighetslagen den 10

1 Förfaringssättet med beslut beträffande följdändringarna redan i samband med att grundlagsändringar antagits såsom vilande har tillämpats tidigare vid flera tillfällen och stämmer väl med önskemål som har uttalats av riksdagen (se Sä1!! 1919:1 och rskr 268; prop. 1932:104 och KU 15; prop. 1934:216, KU 16 och rskr 256).

208 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål. Denna lag har emellertid sedan länge förlorat kontakten med den politiska och juridiska verkligheten. Följdändringar i ansvarighetslagen har tidigare underlåtits i åtskilliga fall då sådana skulle ha varit nödvändiga, om man velat tillämpa annars gängse lagstiftningsmetoder. I enlighet med denna praxis bör ansvarighetslagen även nu stå kvar i oförändrad lydelse trots att det blir en formell kollision mellan 6 § i lagen och vissa nya bestämmelser i RF.

Ändringarna i RO måste kompletteras med närmare föreskrifter om riksdagens arbete. Denna uppgift ankommer på riksdagen ensam. Grundlagberedningen har utarbetat ett förslag till ny riksdagsstadga som är avsett att ersätta såväl den nuvarande riksdagsstadgan som kamrarnas ordningsstadgor. Förslaget har inte remissbehandlats och det kräver inte något ställningstagande från Kungl. Maj :ts sida, men det torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

De ändringar i RF och RO som måste göras i samband med den partiella författningsreformen låter sig endast med svårighet infogas i grundlagarnas nuvarande disposition. Det är också en svår uppgift att ge de nya bestämmelserna en sådan språklig utformning att de uppfyller kraven på tydlighet och lättillgänglighet utan att stilbrytningarna i förhållande till äldre text blir alltför påtagliga. Att åstadkomma en från dessa synpunkter helt tillfredsställande produkt torde i själva verket vara omöjligt. Det är sålunda inte möjligt att disponera om författningsstoffet i den utsträckning som i och för sig är önskvärd utan att ramen för den partiella författningsreformen sprängs.

Sakliga skäl av stor tyngd talar för att omdispositionerna begränsas till ett minimum. I RF bör den nuvarande ordningsföljden mellan paragraferna behållas intakt. I RO är vissa ändringar i rubriker och uppställning nödvändiga, men även här bör omflyttningen av paragrafer begränsas till det minsta möjliga. Alla bestämmelser om första kammaren bör upphävas, och den nya texten får i stället byggas upp med utgångspunkt från vad som nu är föreskrivet beträffande andra kammaren. Rubriken »Kamrarnas bildande» bör ersättas med rubriken »Val till riksdagen in. m.» och underrubrikerna »Första kammaren», »Andra kammaren» och »Gemensamma bestämmelser» måste givetvis slopas. Inom ramen för avdelningen »Val till riksdagen m. in.» måste vissa paragrafomflyttningar göras bl. a. för att bereda plats för de nya bestämmelserna om mandatfördelning mellan partier. Rubriken »Riksdags början och upplösning» bör ändras till »Riksdags början och avbrytande av riksdagssession» och rubriken »Ärendenas behandling i kamrarna» bör ändras till »Ärendenas behandling i riksdagen».

Även ändringarna i vallagstiftningen erbjuder vissa lagtekniska och redaktionella svårigheter. ValL och KYL har redan tidigare förlorat sin överskådlighet och blivit bristfälliga i systematiskt och språkligt hänseende på

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 196S 209

grund av att en mångfald ändringar gjorts i olika delar av texten vid skilda tidpunkter. Det är i och för sig möjligt att göra de ändringar i dessa lagar som behövs i samband med den partiella författningsreformen inom ramen för lagarnas nuvarande disposition med endast relativt begränsade förändringar i fråga om rubriker och ordningsföljd mellan paragraferna, men det kan inte undvikas att de formella bristerna blir ännu mer framträdande än de är nu. Inledningsvis har nämnts att möjligheterna att förenkla och effektivisera valförfarandet skall utredas inom den närmaste framtiden. I samband därmed bör även göras en fullständig lagteknislc översyn av ValL och KVL. Grundlagberedningens och valtekniska utredningens remissbehandlade förslag till författningstexter utgör ett gott underlag vid utarbetandet av propositionens texter till grundlagsändringar och andra lagändringar. En viss ytterligare bearbetning av författningsstoffet är dock behövlig, och på några punkter bör förslagen kompletteras med nyskriven text. Kompletteringarna gäller bl. a. RF där lagtekniska och redaktionella ändringar, såsom redan har berörts i den allmänna motiveringen, bör göras i större omfattning än grundlagberedningen har föreslagit. I de lagar som berörs av den partiella författningsreformen finns åtskilliga paragrafer där det inte behövs annat än smärre redaktionella ändringar eller ändringar som är en självklar följd av övergången från tvåkammarriksdag till enkammarriksdag eller av andra nyheter som har behandlats i den allmänna motiveringen. Vid dessa paragrafer kommer jag inte att uppehålla mig i specialmotiveringen.

Förslag till ändringar i regeringsformen

4, 9, 13, 15 och 32 §§. Som framhållits i den allmänna motiveringen bör vissa bestämmelser i RF, som rör förhållandet mellan Konungen och statsrådet, jämkas redaktionellt för att bestämmelserna inte skall stå i onödigt skarp motsättning till andra bestämmelser som ändras i sak i samband med den partiella författningsreformen. Detta gäller bl. a. dessa fem paragrafer. I 4 § bör göras den ändringen att orden »Konungen äger att allena styra riket» utbyts mot »Konungen styr riket», och vidare bör presentationen av statsrådet göras i ett särskilt stycke som lämpligen kan inledas med orden »För regeringsärendena har Konungen ett statsråd etc.». I 9 §, som handlar om statsrådsprotokollen och om statsrådsledamöternas ansvar för besluten i regeringsärendena, bör ur andra stycket utmönstras dels orden »Konungen dock förbehållet att allena besluta», dels vad som sägs om statsrådsledamöternas skyldighet att göra »kraftiga föreställningar» mot grundlagstridiga och andra lagstridiga beslut av Konungen. Frågor om krig och fred skall enligt 13 § handläggas i »utomordentligt statsråd», en sammansättning av statsrådet som sedan år 1840 inte skiljer

14 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 27

210 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

sig från den vanliga sammansättningen. Bestämmelsen, som med kraft framhäver Konungens rätt att fatta de beslut han finner lämpliga oberoende av statsrådsledamöternas uppfattning, är obsolet och kan saklöst upphävas.

Även 15 § om kommandomål bör omredigeras så att paragrafen inte uttryckligen pekar på möjligheten att Konungen i strid mot parlamentarismens grundsatser genomdriver sin mening mot föredragande statsrådets. Kommandomålen handläggs sedan länge på det sättet att chefen för försvarsdepartementets kommandoexpedition föredrar målen för departementschefen som i realiteten avgör dem. Departementschefens beslut delges i efterhand Konungen genom s.k. protokollslistor, som innehåller mycket knapphändiga uppgifter om ärendena. Konungen tecknar sitt godkännande på protokollslistorna. Sådana protokoll som åsyftas i 15 § förs alltså inte. Anledning saknas att bryta med denna praxis. Praxis kan emellertid bibehållas utan att man behöver göra någon genomgripande omarbetning av paragrafen, om i paragrafen inte sägs annat om protokoll i kommandomål än att sådana förs vid behov. Jag föreslår att paragrafen redigeras i överensstämmelse härmed.

Frågor om sådana tjänstetillsättningar som skall prövas av Konungen är vanliga regeringsärenden, och det är endast historiska skäl utan aktualitet i dag som förklarar att det sagts ut i en särskild paragraf, 32 §, att statsrådets ledamöter bär rätt att delta i handläggningen. Bestämmelsen är alltså överflödig, och den bör upphävas.

De här föreslagna ändringarna i RF rubbar inte den gällande ordningen enligt vilken det formellt är Konungen som utnämner statsråd och beslutar i regeringsärendena. Ändringarna rubbar givetvis inte heller i något hänseende den konstitutionella praxis i fråga om regeringsbildning och handläggning av regeringsärenden som har utbildats i anslutning till parlamentariska grundsatser. Frågor om ändringar i den i RF föreskrivna formella ordningen och i regler som utbildats genom konstitutionell praxis får prövas i samband med den totala författningsrevision som grundlagberedningen har i uppgift att förbereda under nästa utredningsetapp.

35 §.

Bestämmelsen i denna paragraf om att statsrådets ledamöter har förtroendesysslor, varifrån Konungen äger entlediga dem »när han prövar rikets tjänst det fordra», bör ersättas med nya regler om entledigande av statsråd i överensstämmelse med vad som bär utvecklats i den allmänna motiveringen. De nya bestämmelserna i ämnet bör utformas sa att de inte lämnar utrymme för någon diskretionär prövning från Konungens sida. I annat fall än då misstroendeförklaring avgetts måste initiativet till entledigande alltid utgå från statsministern och omvänt skall en begäran om entledigande av statsråd som härrör från honom aldrig kunna avslås. Detta gäller givetvis även i fråga om statsministerns egen avgång.

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 211

Det har tidigare förekommit vid flera tillfällen — t. ex. vid Hjalmar Brantings och C. G. Ekmans avgång (1925 resp. 1932) och vid Per Albin Hanssons död (1946) — att regeringens övriga ledamöter blivit kvar i sina befattningar sedan statsministern ensam avgått eller sedan han avlidit. Som har framgått av den allmänna motiveringen skall denna ordning inte kunna tilllämpas i framtiden utan statsministerns avgång skall alltid föra med sig att Övriga statsråd entledigas. Motivet för den nya regeln är att den nye statsministern skall ha helt fria händer i valet av medarbetare. Avsikten är däremot inte att introducera en ny parlamentarisk praxis, enligt vilken statsministerns avgång alltid blir inledningen till en regeringskris, där valet av ny statsminister står helt öppet och kräver överläggningar från Konungens sida med företrädare för olika meningsriktningar inom riksdagen. Om statsministern avgår av personliga skäl eller annars under sådana omständigheter att hans avgång inte är uttryck för att det eller de partier som har regeringsansvar vill dra sig tillbaka från regeringsställningen, bör regeringspartiet eller -partierna omgående kunna få uppdraget att utse den person som de vill att Konungen skall utnämna till ny statsminister. Sedan ny statsminister utsetts bestämmer han vilka personer som i övrigt skall ingå i regeringen, och Konungen utnämner statsråden enligt statsministerns förslag. I enlighet med vad grundlagberedningen föreslagit bör en avgående regering sta kvar som expeditionsministär till dess ny statsminister utnämns. Någon formell begränsning av expeditionsministärs kompetens bör inte föreskrivas. Beslut om utnämning och om entledigande av statsråd är regeringsärenden, som formellt avgörs av Konungen i statsrådet. I fråga om utnämning har detta inte särskilt anmärkts i RF och så behöver inte heller ske i fråga om entledigande.

38 §. Huvudregeln beträffande beslut i statsrådet är enligt denna paragraf att beslutet skall underskrivas av Konungen och kontrasigneras av vederbörande föredragande. Beträffande vissa beslut räcker det med underskrift av föredraganden. Paragrafen innehåller även ålderdomliga bestämmelser om statsrådsledamots rätt och skyldighet att vägra att kontrasignera grundlagstridiga beslut av Konungen. I händelse av kontrasignationsvägran skall föredragande statsrådet nedlägga sitt ämbete, »vilket han icke må återtaga förr, än riksdagen hans förhållande prövat och gillat». Indirekt synes bestämmelserna ge vid handen att föredraganden i alla andra fall än då ett beslut är grundlagstridigt skulle ha ovillkorlig skyldighet att kontrasignera, även om beslutet fattats mot hans och den övriga regeringens vilja. Bestämmelserna kontrasterar sålunda bjärt mot parlamentarismens principer, och de står inte heller i samklang med nya bestämmelser i andra paragrafer om

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

bl. a. entledigande av statsråd och nyvalsförordnande, enligt vilka statsministerns vilja skall vara utslagsgivande för innehållet i besluten. Bestämmelserna om kontrasignationsvägran har aldrig tillämpats, och enligt min mening kan man i RF utan olägenhet undvara regler i detta ämne. Jag föreslår att bestämmelserna i fråga upphävs. Samtidigt bör göras ytterligare en strykning i texten. Det är överflödigt och snarast vilseledande att poängtera det föredragande statsrådets ansvar för att utfärdade expeditioner överensstämmer med fattade beslut. Statsrådsledamöternas ansvar för det formella och materiella innehållet i beslut i regeringsärenden är tillräckligt utförligt reglerat i 9 och 107 §§.

39 §. Enligt första stycket i denna paragraf kan förtroendesysslor besättas endast provisoriskt, när regent för riksstyrelsen. Begreppet förtroendesysslor, som numera syftar uteslutande på statsrådsämbetena, kommer att sakna täckning i grundlagarna, om 35 § ändras på det sätt som har föreslagits här. Enligt min mening finns inte skäl att behålla den nuvarande begränsningen i regents befogenhet i fråga om utnämning av statsråd. Bestämmelsen härom bör därför upphävas. Grundlagberedningens lagförslag upptog ingen ändring i 39 § RF, men i sak hade beredningen inte annan uppfattning än jag. Beredningen framhåller i betänkandet (s. 191) att det i ett system, där regeringsbildningen förutsätts ske på grundval av det parlamentariska läget och där riksdagen genom rätten att avge misstroendeförklaring utövar kontroll över regeringsbildningen, saknas utrymme för att förordna statsrådsledamöter endast för tiden till dess Konungen återtar riksstyrelsen.

49 §. Denna paragraf innehåller bl. a. de grundläggande bestämmelserna om riksdagens fördelning på två kamrar och om kamrarnas behörighet. Införandet av enkammarriksdag kräver ändringar både i denna och i åtskilliga andra paragrafer i RF. Frågan om antalet ledamöter i riksdagen är liksom även frågan om valperiodernas längd av så central betydelse att bestämmelser härom inte bör saknas i RF. En bestämmelse om antalet ledamöter i riksdagen behövs bl. a. som bakgrund till nya regler om misstroendeförklaring, som jag kommer att föreslå införda i 107 §. På motsvarande sätt är det nödvändigt för att man skall förstå innebörden i reglerna om nyval i 108 § att RF innehåller föreskrifter om att den ordinarie valperioden för riksdagen är tre år och att nyval gäller endast för återstoden av löpande treårsperiod. Dessa synpunkter bör beaktas genom kompletteringar i denna paragraf. Den rättighet att sammanträda i januari månad varje år, som 1 mom. garanterar riksdagen, bör kompletteras med en föreskrift om när riksdag

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 213

som utsetts genom nyval skall sammanträda. I sak finns inte skäl att på denna punkt gå ifrån den nuvarande ordningen (jfr 108 §), och det bör alltså föreskrivas att den nyvalda riksdagen skall sammanträda inom tre månader från förordnandet om nyval vid den tidpunkt som Konungen bestämmer. Föreskriften i 1 mom. om att »de rättigheter och åligganden, som gällande lag tillägger rikets ständer» hädanefter skall tillkomma riksdagen har karaktären av en övergångsbestämmelse i samband med införandet av tvåkammarriksdagen. Den bör nu utmönstras ur RF.

52—54 §§. I överensstämmelse med vad grundlagberedningen har föreslagit bör enkammarriksdagen ha tre vice talmän. Utskottsorganisationen bör, som redan har nämnts i den allmänna motiveringen, kompletteras med ett fjärde lagutskott. Personalunionen mellan utrikesutskottet och utrikesnämnden bör upphävas. Utrikesnämnd bör tillsättas av varje riksdag, alltså även av riksdag som sammanträder efter nyval, s. k. vaderiksdag. Dessa ställningstaganden föranleder jämkningar i dessa paragrafer.

65 §. Av samma skäl som har anförts i motiveringen till 4, 9, 13, 15 och 32 §§ till stöd för liknande ändringar bör i denna paragraf, som handlar om användningen av medel som riksdagen anvisat, utmönstras en överflödig bestämmelse om skyldighet för statsrådets ledamöter att protestera mot beslut av Konungen som strider mot riksdagens direktiv.

81 §. För överlåtelse på internationell organisation av befogenhet, som enligt RF tillkommer Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt eller ettdera av dessa statsorgan eller annat statligt organ, krävs enligt gällande bestämmelser antingen beslut i samma form som är föreskriven för grundlagsändring eller beslut av en riksdag med 5/6 majoritet bland de röstande och 3/4 majoritet bland ledamöterna i vardera av riksdagens båda kamrar. Kravet på kvalificerad majoritet uppmjukas något genom övergången till enkammarriksdag, om man inte höjer talen 5/6 resp. 3/4 till ännu högre andelstal. En sådan kompenserande höjning torde emellertid inte vara sakligt motiverad. I denna paragraf bör därför inte göras annat än en redaktionell jämkning.

103 §. Med hänsyn till att den ordinarie valperioden för riksdagen skall vara tre år bör opinionsnämnden tillsättas vart tredje år i stället för som nu vart fjärde. Paragrafen bör ändras i överensstämmelse härmed.

214 Kungl, Maj:ts proposition nr 27 år 1968

106 §.

\id 9 och 38 §§ har föreslagits att bestämmelserna om statsrådsledamots skyldighet att göra »föreställningar» mot överträdelser av grundlag eller allmän lag och att i vissa fall vägra kontrasignation skall utgå. I konsekvens härmed bör göras vissa redaktionella ändringar i denna paragraf.

107 §. Denna paragraf handlar om konstitutionsutskottets granskning av statsrådsprotokollen och om statsrådens politiska ansvar. De nya bestämmelserna om misstroendeförklaring har sin naturliga plats här, om man inte vill göra en genomgripande omdisposition av RF. Detta bör undvikas. Paragrafen bör indelas i två moment, varav det första får handla om granskningen av statsrådsprotokollen och det andra om misstroendeförklaring. 1 m o in. I de nuvarande bestämmelserna om granskning av statsrådsprotokollen måste göras vissa ändringar för att de inte skall kollidera med institutet misstroendeförklaring. Misstroendeförklaring skall vara den enda formen för riksdagens initiativ när riksdagen vill fälla en regering eller få enskild ledamot av statsrådet avlägsnad från sin post. Utgångspunkten för ett yrkande om misstroendeförklaring kan vara rön som har gjorts vid granskningen av statsrådsprotokollen. Det bör emellertid inte längre kunna bli fråga om att bevilja ansvarsfrihet för vad som lämnats oanmärkt vid granskningen. Inte heller bör riksdagen i den ordning som nu är föreskriven kunna hos Konungen anmäla sin önskan att ledamot av statsrådet skall skiljas från sitt ämbete. Granskningen med utgångspunkt från innehållet i statsrådsprotokollen av praxis i olika slag av regeringsärenden bör kunna bedrivas på samma sätt som nu, och konstitutionsutskottet bör kunna göra tillkännagivanden för riksdagen med anledning av vad som har framkommit vid granskningen. Det bör som nu stå öppet för enskild riksdagsledamot och annat utskott än konstitutionsutskottet att fästa konstitutionsutskottets uppmärksamhet på förhållanden som bör granskas. Formerna härför bör i enlighet med grundlagberedningens förslag förenklas på så sätt att vederbörande riksdagsledamot eller utskott kan göra skriftlig anmälan direkt hos konstitutionsutskottet. 2 m o m. Institutet misstroendeförklaring har behandlats i den allmänna motiveringen. Till formerna för väckande av yrkande om misstroendeförklaring och riksdagens handläggning av sådana yrkanden återkommer jag i motiveringen till 57 § RO. Här skall tas upp endast en detalj som uppmärksammats av eu remissinstans. Uttrycken minst 1/10 resp. mer än hälften av riksdagens ledamöter betyder givetvis i normalfallet 35 resp. 176 ledamöter. För den händelse yrkandet väcks eller omröstning äger rum vid en tidpunkt då något mandat i riksdagen är vakant på grund av riksdagsledamots avgång eller dödsfall eller på grund av att mandatet inte

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 215

kunnat besättas vid valet måste andelarna beräknas på grundval av 350 mandat minskat med det eller de lediga mandaten. Konstruktionen av de nu ifrågavarande reglerna är ingalunda ny. Motsvarande konstruktion finns bl. a. i 81 § RF.

108 §. Även nyvalsinstitutet har behandlats i den allmänna motiveringen. Utöver vad som har sagts där är att tillägga att den nuvarande spärren mot täta nyval, som består i att nyval inte får tillgripas ännu en gång förrän den nyvalda riksdagen varit samlad fyra månder, i princip bör finnas kvar. Tidsfristen bör emellertid, som grundlagberedningen har föreslagit, utsträckas från fyra till fem månader för att garantera att den nyvalda riksdagen hinner slutföra budgetregleringen. Som jag bar nämnt i den allmänna motiveringen räknar jag med att nyvalsinstitutet skall komma att användas endast i sällsynta undantagsfall. F. n. är riksdagsupplösning och nyvalsförordnande oskiljaktigt sammankopplade. Termen riksdagsupplösning passar inte när denna sammankoppling upphävs och ersätts med en rätt för regeringen att avbryta riksdagssession. I stället för riksdagsupplösning bör man tala om avbrytande av riksdagssession. Avbrytande av riksdagssession skall inte inverka på giltigheten av riksdagsledamöternas fullmakter utan riksdagen skall kunna vara samlad när som helst även under tiden mellan ett nyvalsförordnande och den nyvalda riksdagens första sammanträde. Har pågående riksdagssession avbrutits skall den gamla riksdagen kunna samlas till ny vår- eller höstsession eller kallas till extra session enligt föreskrifterna i 2 § RO. Även sådan session bör kunna avbrytas men däremot inte inställas innan den har börjat.

Övergångsbestämmelser RF bör tillämpas i sin nya lydelse fr. o. m. den 1 januari 1971. I övergångsbestämmelserna bör för ordningens skull inte saknas en föreskrift om uppskov med ikraftträdandet för det fall att 1970 års val måste inställas på grund av krig eller krigsfara. Denna föreskrift bör anknyta till 30 § RO.

Förslag till ändringar i riksdagsordningen

1 §•

Bestämmelsen om att riksdagen skall bestå av 350 ledamöter bör få sin plats i 1 mom. i denna paragraf.

2 §• Som har nämnts i den allmänna motiveringen har grundlagberedningen föreslagit vissa ändringar beträffande riksdagens sessionstider. I enlighet

216 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

med beredningens förslag bör i andra stycket i denna paragraf föreskrivas att vårsessionen, om synnerliga skäl föreligger, skall kunna pågå längst t-o m. den 15 juni. Beträffande höstsessionen bör gälla att den skall börja den dag i oktober som prövas lämplig. Beträffande extra session har beredningen föreslagit att sådan session skall kunna påkallas när som helst av 1/3 av riksdagens ledamöter. Jag ansluter mig till tanken som sådan, men jag föreslår den modifikationen att det antal riksdagsledamöter som måste stå bakom en framställning om extra session för att riksdagen skall bli inkallad bestäms till 115. Det är i detta sammanhang bättre att som nu röra sig med ett fast antal ledamöter än att lita till andelstal vars innebörd är beroende av vakanser.

3 §• I denna paragraf föreskrivs nu bl. a. att riksdagsmännen utses till båda kamrarna genom val tör viss tid. I den nya lydelsen bör här anges exakt vilken tid valperioden omfattar efter ordinarie val resp. nyval. Beträffande förläggningen av ordinarie valperiod kan inte i samband med den partiella författningsreforinen göras någon ändring i den ordning som nu gäller, dvs. att valperioden börjar först året efter valet. Valperiod efter nyval bör räknas fr. o. m. den dag den nyvalda riksdagen sammanträder första gängen. Om man sammanställer denna regel med ändringarna i 108 § BF följer därav att mandaten i den gamla riksdagen utslocknar dagen innan.

5 §• Denna paragraf innehåller i sin nuvarande lydelse samma regler om riksdagsupplösning och nyval som finns i RF. Fn så fullständig dubblering är knappast pakallad. Det bör vara tillräckligt om här tas in samma föreskrifter om avbrytande av riksdagssession och om tid för nyvald riksdags första sammanträde som enligt förslaget skall finnas i 49 och 108 §§ RF. De materiella reglerna om nyvalsförordnande har sin naturliga plats i 108 § RF och behöver inte uppxepas i RO.

13 §. Inom ramen för 13—19 §§ måste en viss omdisposition göras för att bereda plats för de nya bestämmelserna om val till riksdagen. Avsnittet kan lämpligen inledas med föreskrifter i 13 § om tid för val, varefter i 14 § kan slås fast att valen är direkta och hemliga. Rösträttsvillkoren kan få sin plats i samma paragraf. 15 § bör innehålla en upplysning om att landet är indelat i valkretsar för val till riksdagen. De bestämmelser om det nya proportionella valsättet som bör ha karaktär av grundlag kan inrymmas i 16—19 §§. Beträffande ordinarie val till riksdagen bör i denna paragraf föreskrivas

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 217

endast att valen äger rum å tid i september som bestäms i ValL. Med en sådan formulering kan riksdagsvalet, om det finnes önskvärt, utsträckas over två dagar utan att man behöver avvakta ett tillfälle att ändra grundlagarna. Nyval skall enligt gällande bestämmelser i 17 § 2 mom. förrättas ofördröjligen. Med hänsyn till den tid som går åt för röstning före valet och för valförberedelser av olika slag, som är föreskrivna i ValL — anmälan av kandidater, utsändande av röstkort in. m. — bör man hellre säga att nyval skall hållas så snart det kan ske.

14 §. Rostrattsvillkoren bör överflyttas hit från 16 § utan ändring i sak. Frågan om sänkning av rösträttsåldern bör, som har nämnts inledningsvis, tas upp i särskild proposition till 1968 års vårriksdag.

15 §. Det nya valsystemet är riksproportionellt men regionala synpunkter har beaktats i hög grad vid systemets utformning. Valkretsarna får alltjämt sadan betydelse att de bör omnämnas i RO även om valkretsindelningen liksom hittills måste bestämmas i ValL.

16 §. Denna paragraf, som inleder bestämmelserna om det nya valsättet, bör uppdelas på tre moment. I 1 mom. bör slås fast att mandaten i riksdagen i första hand fördelas mellan partier och i anslutning härtill bör begreppet parti definieras. I 2 mom. bör redovisas den grundläggande konstruktionen med 310 fasta valkretsmandat och 40 utjämningsmandat. 3 mom. är platsen för spärreglerna mot småpartier. 1 mom. Den enda definitionen av begreppet parti som förekommer i svensk lagstiftning är den som återfinns i 54 § ValL. Definitionen i detta lagrum, som handlar om registrering av vissa politiska sammanslutningar, är emellertid för snäv, och den kan inte användas i detta sammanhang. Med parti bör i RO avses varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning (partibeteckning). Liksom nu bör vid röstsammanräkningen utan egentlig prövning som parti godtas varje sammanslutning eller väljargrupp, vars namn förekommer på valsedlarna. Detta gäller även om den angivna väljargruppen inte fått mer än en röst. 2 mom. De fasta valkretsmandaten skall enligt grundlagberedningens förslag fördelas proportionellt på valkretsarna. Fördelningen skall enligt forslaget grundas på valkretsarnas andelar i det totala antalet röstberättigade i hela landet. Denna fördelning, som skall göras vart tredje år, är ett moment i valsystemet som är helt skilt från den mandatfördelning mellan partier som sker i anslutning till själva valet.

218 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att man vid fastställandet av hur många fasta valkretsmandat varje valkrets skall ha bör utgå från folkmängden i stället för antalet röstberättigade. Enligt länsstyrelsens uppfattning föreligger annars risk för att de expanderande valkretsarna med sina ofta större barnkullar kommer att bli underrepresenterade. För min del kan jag inte ansluta mig till denna synpunkt. Det är visserligen även inom ett riksproportionellt valsystem möjligt att sprida en del av mandaten på valkretsar efter folkmängden, men i det av beredningen föreslagna systemet skulle detta ha bl. a. den nackdelen att fördelningen av de 310 fasta valkretsmandaten mellan partier genomsnittligt skulle komma att avvika mer från ett riksproportionellt rättvisande fördelningsresultat än den gör om antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets är bestämt med hänsyn till valkretsens andel i det totala antalet röstberättigade i landet. Därmed skulle också behovet av utjämningsmandat öka. Jag anser alltså att man på denna punkt bör följa grundlagberedningens förslag. I det nuvarande valsystemet till andra kammaren finns eu s. k. fyllnadsregel som garanterar Gotlands läns valkrets tre mandat i stället för t\å som valkretsen borde ha efter befolkningstalet. Länsstyrelsen i Gotlands län har i sitt remissyttrande över grundlagberedningens förslag hemställt att fyllnadsregeln skall få en motsvarighet i det nya valsystemet. Beträffande detta önskemål är att märka att fyllnadsregeln har införts därför att en proportionell valmetod inte kan fungera tillfredsställande i valkretsar med mycket få mandat (se proportionsvalsalckunnigas bet. II den 18 april 1921 s. 85 och 102—103 samt prop. 1952: 175 s. 50) och inte därför att man velat ge mindre valkretsar en förhållandevis större representation i riksdagen än andra. I det nya valsystemet har huvudvikten medvetet lagts på den riksproportionella effekten. En fyllnadsregel skulle vara främmande för systemets principer och kunna få störande verkningar. Den skulle innebära att det samlade resultatet av fördelningen av de fasta valkretsmandaten kom att avvika mer från en riksproportionellt riktig fördelning än som är nödvändigt. Jag är därför inte beredd att jämka grundlagberedningens förslag i den riktning länsstyrelsen i Gotlands län önskar. I övrigt vill jag beträffande fördelningen av fasta valkretsmandat på valkretsar endast tillägga att jag anser det tillräckligt om RO innehåller vissa grundläggande bestämmelser i ämnet. RO kan lämpligen på den här punkten kompletteras genom detalj föreskrifter i ValL. Beträffande de 40 utjämningsmandaten bör i detta moment slås fast att de skall tillföras valkretsarna sedan de har fördelats mellan partier. Det är ett viktigt inslag i det nya valsystemet att alla mandaten besätts i valkretsarna. Däremot är det inte nödvändigt att belasta RO med detaljerade regler om utseende av riksdagsledamöter för de mandat partierna har erövrat i valkretsarna. Dessa regler kan liksom hittills få ha sin plats i ValL. 3 in o m. Beträffande spärreglerna mot småpartier vill jag utöver vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

som redan har sagts i den allmänna motiveringen endast tillägga att procenttalen givetvis skall beräknas på antalet giltiga röster.

17 §. Denna paragraf bör innehålla de närmare reglerna om mandatfördelningen uppdelade på tre moment. 1 mom. bör innehålla regler om fördelningen inom valkretsarna av de fasta valkretsmandaten, 2 mom. reglerna om fordelningen mellan partier av utjämningsmandaten och 3 mom mfmteT °m VlIka VaIkretS3r SOm Ska11 tilIföras partiernas utjämnings-

1 m o m. Fördelningen av de fasta valkretsmandaten mellan partier som har forcerat 4 %-spärren eller den lokala 12 %-spärren bör i enlighet med vad grundlagberedningen har föreslagit ske med tillämpning av den jämkade uddatal smetoden med 1,4 som första divisor. En redogörelse för uddatalsmetoden har lämnats tidigare (s. 152). 2 mom. I fördelningen av utjämningsmandaten deltar endast partier som har fått minst 4 % av rösterna i hela landet. Fördelningen skall, som grundlagberedningen har föreslagit, gå till så att man först beräknar den riksproportionellt riktiga fördelningen av mandaten i riksdagen mellan de partier som är berättigade att delta i denna fördelningsomgång. Vid beräkningen fördelas mandaten som om hela landet utgjort en enda valkrets och med tillämpning av samma fördelningsmetod som används vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten. Antalet mandat som ingår i beräkningen0 är i princip 350. I förekommande fall skall denna siffra dock minskas med det antal fasta valkretsmandat som tillfallit parti eller partier som inte klarat 4 %-sparren. Varje parti, som deltar i fördelningen av utjämningsmandaten, erhaller sedan så många utjämningsmandat som motsvarar skillnaden mellan det antal mandat som partiet enligt den nu beskrivna beräkningen riksproportionellt bör ha och det totala antalet fasta valkretsmandat som partiet har fått. Valet av proportionell metod vid fördelningen av utjämningsmandaten har ringa betydelse därför att alla metoder som kan komma i fråga — uddatalsmetoden, d’Hondt’s metod och valkvotsmetoden — ger i stort sett lika resultat när de används för fördelning av ett så stort antal mandat som 350 Antalet utjämningsmandat är avvägt i förhållande till antalet fasta valkretsmandat pa sådant sätt att man bör kunna räkna med att utjämningsmandaten räcker till för att åstadkomma en riksproportionellt rättvisande fordelning mellan partier med minst 4 % av rösterna i hela landet. Det kan dock inte helt uteslutas att något parti kan få ett enstaka mandat för mycket redan vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten. Om detta skulle intraffa bor man i enlighet med vad grundlagberedningen föreslagit låta det överrepresenterade partiet få behålla sin överrepresentation och begränsa fördelningen av utjämningsmandaten till att omfatta Övriga partier. Det-

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

ta kan belysas i anslutning till ett exempel på fördelning av utjämningsmandat mellan partier som jag tidigare har redogjort för (tablåerna 1 2 s. 159). Antag att partiet E, som i detta exempel skall ha sammanlagt 13 mandat, erövrat 14 i stället för 9 fasta valkretsmandat (och de övriga partierna alltsa sammanlagt 5 färre fasta valkretsmandat än som har angetts i exemplet). I så fall måste man göra en ny beräkning av riksproportionaliteten för fördelning av utjämningsmandaten. Vid denna beräkning, som omfattar endast partierna A—D och gäller endast (349-14 =) 335 mandat, tas givetvis hänsyn bara till de röster som tillfallit dessa partier. 3 mom. Fördelningen av partiernas utjämningsmandat på valkretsar bör göras för varje parti för sig. Principen bör vara att parti skall få små utjämningsmandat i de valkretsar där partiet vid jämförelse valkretsarna emellan ligger närmast till att ta ytterligare mandat efter fördelningen av de fasta valkretsmandaten. Därvid har man att utgå från de jämförelsetal i valkretsarna som partiet uppvisar efter avslutad fördelning av de fasta valkretsmandaten. Reglerna i ämnet, som bör utformas i överensstämmelse med grundlagberedningens förslag, åskådliggörs genom ett tidigare redovisat exempel på fördelning av partis utjämningsmandat på valkretsar (tablå 3 s. 159).

18 §. Även om fallet inte är sannolikt, måste man vid konstruktionen av det nya valsystemet räkna med att det kan inträffa att ett parti inte har tillräckligt många namn på sina valsedlar i valkretsen för att besätta samtliga mandat — fasta valkretsmandat och utjämningsmandat — som tillfallit partiet i valkretsen. Motsvarande situation löses i det nuvarande valsystemet till andra kammaren i första hand så, att mandat, till vilket partiet inte har kandidater, tilldelas annat parti (se 81 § 5 inom. sista stycket ValL). Skulle inte heller övriga partier ha kandidater till mandaten, skall nytt val anställas för att besätta det eller de återstående mandaten (82 § ValL). Konsekvensen av nytt val blir, om valet bara gäller ett mandat, att det största partiet får mandatet oavsett vilket parti som ursprungligen har erövrat detta. Dessa regler är lielt oförenliga med det nya, riksproportionella valsystemet. I det nya systemet kan situationen emellertid regelmässigt bemästras på ett enkelt sätt utan att man behöver uppge riksproportionaliteten. Mandatet kan flyttas till annan valkrets, där det parti som har fått mandatet har ytterligare kandidater. En regel om sådan överflyttning bör, som grundlagberedningen bar föreslagit, tas in i förevarande paragraf. Vid överflyttningen blir tillvägagångssättet detsamma som vid utskiftning av partis utjämningsmandat på valkretsar enligt 17 § 3 mom. med den skillnaden att mandatet inte kan tillföras valkrets där partiet inte har fler lediga kandidater. Om partiet använt spaltade valsedlar vid valet, kan man i enlighet med ValL:s bestämmelser om sådana valsedlar (59 § fjärde stycket) ta

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 221

hänsyn endast till namnen i vänsterspalten. Ersättarnamnen kan alltså inte komma i fråga i detta sammanhang. Är det fråga om ett parti, som har fått färre än 4 % av rösterna i landet, bör överflyttning kunna ske endast till valkrets där partiet på grund av 12 %-regeln är berättigat att delta i fördelningen av fasta valkretsmandat.

Om mandat inte kan besättas genom överflyttning, bör det förbli obesatt till nästa riksomfattande val. Detta är, som också grundlagberedningen har funnit, riktigare än att låta mandatet tillfalla annat parti. Att anställa nytt val för att besätta det lediga mandatet är inte förenligt med den riksproportionella principen i valsystemet.

Överflyttning av mandat kan komma i fråga inte bara beträffande utjämningsmandat utan även beträffande fast valkretsmandat.

19 §.

Vid tillämpning av reglerna i 17 och 18 §§ kan uppkomma lika tal. Det bör inte saknas en regel som anger hur man då skall förfara. Därför bör i denna paragraf föreskrivas att företrädet mellan partier eller valkretsar i sådana fall får avgöras genom lottning.

22 §.

Denna paragraf innehåller f. n. bestämmelser om besvär över andrakammarval. I ValL (92 §) finns i fråga om besvär endast en hänvisning till RO. Bestämmelserna i denna paragraf är detaljerade, men de ger ändå inte en uttömmande reglering av besvärsinstitutet.

I enlighet med vad grundlagberedningen har föreslagit bör i framtiden i RO finnas endast ett par centrala regler i fråga om besvär över riksdagsval, medan institutet i övrigt får regleras i ValL. Det räcker om i denna paragraf anges att besvär anförs hos Konungen och att besvären prövas av regeringsrätten.

Om regeringsrätten efter besvär förordnar om omval i en valkrets, innebär detta enligt nuvarande ordning att samtliga fullmakter i valkretsen förfaller. I det nya valsystemet skulle effekten drabba inte bara fullmakterna i valkrets där ett fel har förekommit utan samtliga fullmakter i riksdagen. Om omvalet inte hann slutföras före den 10 januari skulle det medföra att vi en tid stod utan riksdag. Det är visserligen osannolikt att något sådant skall inträffa men eftersom det inte är helt uteslutet är det, såsom också antytts i den allmänna motiveringen, nödvändigt med en reservregei som uttryckligen föreskriver att utfärdade fullmakter t. v. får fortsätta att gälla trots förordnande om omval i en eller flera valkretsar. Reservregeln har sin naturliga plats i andra stycket i denna paragraf.

Efter ett omval blir det en uppgift för den centrala myndighet, som har hand om mandatfördelningen, att konstatera vilka fullmakter som måste

222 Kungi. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

återkallas och ersättas med nya. Till reglerna om utfärdande av fullmakter återkommer jag vid behandlingen av ändringarna i ValL.

24 §.

Denna paragraf upptar i första stycket som huvudregel att endast röstberättigad, som inställer sig personligen vid valförrättning, får utöva rösträtt. Enligt andra och tredje styckena får för vissa närmare angivna fall bestämmelser meddelas i ValL om undantag från huvudregeln. Regeringsrättens ledamöter har i sitt remissyttrande fäst uppmärksamheten på brister i överensstämmelsen mellan denna paragraf och ValL:s regler om poströstning och förtidsröstning. Dessa brister bör enligt deras mening avhjälpas i detta sammanhang.

Enligt regeringsrättsledamöterna bör det räcka med en hänvisning i RO till ValL beträffande undantagen från kravet på personlig inställelse. Jag delar denna uppfattning. En av fördelarna med en sådan lösning är att reformer i fråga om poströstningen — sådana reformer kommer med all sannolikhet att bli aktuella inom kort — kan beslutas snabbt utan att man behöver avvakta ett tillfälle att genomföra grundlagsändring.

I sin nya lydelse bör paragrafen innehålla dels huvudregeln att röstning skall ske i samband med personlig inställelse vid valförrättning, dels en regel att undantag från kravet på personlig inställelse får bestämmas i ValL för särskilda fall.

25 §.

Den nuvarande föreskriften i denna paragraf att nytt val skall anställas vid masskassation bör bibehållas i det nya valsystemet. Med nuvarande slutna valkretsval är det utan vidare klart att bestämmelsen är tillämplig endast i fråga om valet i den valkrets där kassationerna förekommit. Med hänsyn till att riksdagsvalet i det nya valsystemet i mandatfördelningshänseende är ett enda, för hela landet gemensamt val bör bestämmelsen nu redigeras om så att det tydligt framgår att valet skall göras om endast i valkrets där masskassation inträffat. Dessutom bör göras ytterligare en redaktionell ändring. För att undvika sammanblandning med nyval enligt 108 § RF bör man i denna paragraf säga att valet görs om i stället för att nytt val anställs.

26 och 27 §§.

26 § innehåller nu behörighetsvillkoren för riksdagsledamot medan 27 ff upptar regler för det fall att samma person har blivit utsedd till ledamot av riksdagens båda kamrar eller för mer än en valkrets. Av lagtekniska skäl bör dubbelvalssituationer i det nya systemet regleras i ValL. Det utrymme som blir ledigt i RO kan lämpligen utnyttjas för bestämmelser om valbarhetsvillkor för riksdagsledamot. Ordningsföljden mellan paragraferna

Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968 223

bör då vara den att valbarhetsvillkoren upptas i 26 § och behörighetsvillkoren i 27 §.

I sak bör i fråga om valbarhetsvillkoren i detta sammanhang inte göras någon annan ändring i förhållande till vad som nu gäller enligt 19 § beträffande andra kammaren än att det s. k. bostadsbandet slopas. Denna ändring har berörts i den allmänna motiveringen. I samband med ett ställningstagande till sänkt rösträttsålder bör naturligtvis även valbarhetsåldern omprövas.

33 §.

Paragrafen innehåller bl. a. regler om talmansval. Dessa regler bör byggas ut på sätt grundlagberedningen har föreslagit, så att alla föreskrifter om val av talman och vice talmän i fortsättningen finns i RO. I sak bör inte göras någon ändring i omröstningsreglerna. Beträffande förfarandet vid omröstningen bör emellertid i enlighet med beredningens förslag göras den ändringen att val med slutna sedlar skall äga rum endast om riksdagsledamot begär det. Det normala bör vara att valet sker genom acklamationsförfarande.

35 §.

I denna paragraf bör göras vissa ändringar som ansluter till de nya reglerna om nyvalsförordnande och avbrytande av riksdagssession i 108 § RF. Om nyvalsförordnande meddelas medan riksdagssession pågår, bör förordnandet liksom enligt nuvarande regler tillkännages genom öppet brev som uppläses i riksdagen. Meddelas förordnandet vid en tidpunkt då riksdagen inte är samlad, bör tillkännagivandet ske genom kungörelse i Svensk författningssamling.

Beslut att riksdagssession skall avbrytas med anledning av nyvalsförordnande bör alltid tillkännages genom uppläsning i riksdagen av öppet brev.

36 §.

Bestämmelserna om utskotten och antalet ledamöter och suppleanter i utskotten bör utformas i överensstämmelse med vad grundlagberedningen har föreslagit (se s. 143). Möjlighet att förstärka utskott med ledamöter utöver det föreskrivna normala antalet bör i fortsättningen finnas också för utrikesutskottet. Likaså bör den nuvarande begränsningen av antalet suppleanter i utrikesutskottet upphävas. De särskilda föreskrifter för utrikesutskottet som finns idag sammanhänger med den personalunion med utrikesnämnden som här har föreslagits upphävd.

I en enkammarriksdag finns inget utrymme för »enskilda» utskott och bestämmelserna i 2 mom. om sådana utskott bör därför upphävas.

38 och 39 §§.

Vad som har föreslagits vid 107 § 1 mom. RF beträffande rätt för annat utskott än konstitutionsutskottet och för riksdagsledamot att vända sig di-

224 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

rekt till konstitutionsutskottet med frågor rörande statsrådsledamots ämbetsförvaltning kräver vissa följdändringar i dessa paragrafer som handlar om konstitutionsutskottets och statsutskottets uppgifter. Följdändringarna behöver inte motiveras närmare.

42 §.

I 3 mom. i denna paragraf bör i enlighet med vad grundlagberedningen har föreslagit göras en hänvisning till riksdagsstadgan beträffande fördelningen av ärendena mellan lagutskotten. Grunderna för denna fördelning är av den vikt att de bör fastställas av riksdagen.

49 §.

Minskningen av antalet ledamöter i utrikesnämnden från sexton till nio har berörts i den allmänna motiveringen. Som en följd av denna ändring bör det, såsom grundlagberedningen har föreslagit, räcka att fyra i stället för sex av nämndens ledamöter begär överläggning i uppgiven fråga för att nämnden skall sammankallas.

F. n. finns en särskild föreskrift att nyvalsförordnande inte medför att uppdrag som ledamot av utrikesnämnden upphör. Med den nya konstruktionen i 108 § RF av instituten nyvalsförordnande och avbrytande av riksdagssession består fullmakterna för riksdagsledamöterna i händelse av nyval till den nyvalda riksdagens första sammanträde och därav följer naturligtvis att nyvalsförordnandet inte heller inverkar på uppdragen i utrikesnämnden. Föreskriften i fråga bör därför upphävas.

50 §.

Talmanskonferensen bör som grundlagberedningen har förordat behållas efter övergången till enkammarriksdag. Konferensen bör bestå av talmannen, de tre vice talmännen och ordförandena i de elva ständiga utskotten. Liksom f. n. bör därtill komma ett antal ledamöter som väljs av riksdagen. I enlighet med beredningens förslag bör antalet valda ledamöter vara minst fyra. Genom att antalet inte maximeras får riksdagen möjlighet att bereda partigrupper i riksdagen representation i konferensen med hänsyn till förhållandena vid varje års riksdag. Paragrafens andra stycke bör ändras i enlighet härmed.

52 §.

I denna paragraf bör föras in de nyheter som grundlagberedningen har föreslagit i fråga om talarordningen under riksdagsdebatterna och i fråga om debattrestriktioner (s. 146).

I fråga om talarordningen skall huvudregeln alltjämt vara att varje ledamot yttrar sig i den ordning som han har anmält sig och blir uppropad. Denna regel skall emellertid gälla endast för dem som begär ordet

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 225

under överläggningen. Ordningen mellan förhandsanmälda talare skall bestämmas av talmannen.

De debattrestriktioner som grundlagberedningen bär föreslagit och som bör genomföras nu är av två slag. Dels skall det generellt — lämpligen i riksdagsstadgan —- kunna föreskrivas tidsbegränsning av anförande vid besvarande av enkla frågor. Dels skall det vara möjligt för riksdagen att i viss bestämd fråga föreskriva begränsning av tiden för varje anförande. Förslag härom skall framställas av talmannen under överläggningen i frågan eller omedelbart före överläggningens början. Beslut om tidsbegränsning skall fattas utan föregående debatt och genast träda i tillämpning.

53 §.

F. n. har statsrådets ledamöter enligt särskild föreskrift i andra stycket i denna paragraf rätt att delta i båda kamrarnas överläggningar. I en enkammarriksdag behövs inte annan föreskrift än att ledamot av statsrådet, som ej tillhör riksdagen, äger rätt att delta i riksdagens överläggningar. Andra stycket bör jämkas i överensstämmelse härmed.

55 §.

Enligt 1 mom. tredje stycket i denna paragraf medför uppskov med behandlingen av proposition eller framställning från riksdagens verk till höstriksdagen att motionstiden löper ut först dagen efter höstsessionens början. I denna bestämmelse har grundlagberedningen föreslagit den ändringen att motionsrätt vid höstsessionen skall föreligga endast om propositionen eller framställningen anmälts i riksdagen efter den 10 maj. Motivet för ändringen är att beredningen har velat öka utskottens möjligheter att avverka arbete under sommaren. Förslaget har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen. Jag föreslår att det genomförs.

De ändringar som i övrigt bör göras i denna paragraf överensstämmer med förslag av grundlagberedningen. Beträffande motiven för förslagen hänvisas till beredningens betänkande (s. 210).

57 §.

I stället för nu gällande bestämmelser om handläggning av s. k. anmärkningsanledning beträffande statsrådsledamot bör i denna paragraf införas bestämmelser om handläggningen av fråga om misstroendeförklaring enligt 107 § 2 mom. RF.

Den lämpliga ordningen synes vara att yrkande om misstroendeförklaring framställs muntligen vid riksdagssammanträde och samtidigt lämnas i skriftlig form för att tas in i riksdagens protokoll. Yrkandet bör inte få remitteras till utskott, men däremot bör det — bl. a. för att partigrupperna i riksdagen skall få tillfälle till överläggningar före voteringen — få ligga på riksdagens bord viss tid. Omröstningen över yrkandet bör äga rum 15 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 21

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

tidigast vid andra sammanträdet efter det då yrkandet framställdes och senast vid det därpå följande sammanträdet. Detta överensstämmer med den ordning som grundlagberedningen har föreslagit.

Som framgår av en sammanställning med 35 § RF bör ett yrkande om misstroendeförklaring, som åsyftar regeringen i dess helhet, lämpligen formuleras som ett yrkande riktat enbart mot statsministern. Statsministerns avgång för automatiskt med sig övriga statsråds entledigande.

Enligt vad grundlagberedningen har uttalat i sitt betänkande (s. 176 och 212) bör yrkande om misstroendeförklaring inte få motiveras. Motiveringen kan däremot framgå av debatten i riksdagen. Regeringsrättens ledamöter har påpekat att förbudet mot motivering, om ett sådant är åsyftat, bör framgå av lagtexten. I sak är regeringsrättsledamöterna tveksamma beträffande riktigheten i beredningens ståndpunkt.

Beredningens ståndpunkt torde vara grundad främst pa en önskan att undvika omröstningar i riksdagen beträffande motiveringarna för olika yrkanden om misstroendeförklaring vilka konkurrerar med varandra. Som skäl för att sådana omröstningar inte bör tillåtas brukar anföras att de kan komplicera det parlamentariska läget och bidra till att försvaga regeringsmakten. Denna synpunkt saknar inte fog. Den beaktas enligt min mening bäst, inte genom ett uttryckligt förbud mot att förse yrkande med motivering utan genom föreskrifter som gör klart att omröstningen, när det gäller misstroendeförklaring, avser endast själva yrkandet och att endast en omröstning får äga rum om det samtidigt föreligger två eller flera yrkanden om misstroendeförklaring mot samma ledamot av statsrådet.

63 §.

Enligt gällande bestämmelser kan kammare återremittera ärende till utskott för ytterligare behandling. För beslut om återremiss fordras majoritet bland de röstande. I grundlagberedningens förslag återfinns institutet återremiss men beredningen har föreslagit den ändringen i nuvarande ordning att det skall räcka med att en tredjedel av de röstande i riksdagen förenar sig om yrkandet för att en fråga skall bli återförvisad till utskott. Återremiss skall enligt förslaget kunna beslutas endast en gång i samma fråga. Enligt grundlagberedningen kan återremiss vara befogad framför allt om nya omständigheter tillkommit efter frågans behandling i utskott eller om kompletterande utredning anses behövlig på någon punkt som först under riksdagens överläggningar ansetts väsentlig för avgörandet.

I detta spörsmål finns enligt min mening utrymme för olika uppfattningar. Minoritetens rätt till återremiss skulle kunna tänkas bli missbrukad i obstruktionssyfte och häri kunde ligga ett skäl för avståndstagande irån grundlagberedningens förslag. Med hänsyn till den ansvarskänsla som vanligen utmärker de stora politiska partierna i Sverige bör det emellertid vara möjligt att lita på att återremiss kommer till användning endast i sällsynta

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 227

undantagsfall då det på grund av sådana speciella omständigheter som beredningen har pekat på är motiverat med ytterligare utskottsbehandling. Jag har för min del efter viss tvekan stannat för att godta vad grundlagberedningen har föreslagit i ämnet.

66 och 67 §§.

I dessa paragrafer regleras hur Konung eller tronföljare med nuvarande t\åkammarsystem skall väljas eller riksföreståndare utses. Paragraferna hor, som grundlagberedningen har föreslagit, upphävas utan att ersättas med nya bestämmelser i ämnet. Om det skulle bli aktuellt t. ex. att utse riksföreståndare får allmänna regler om val inom riksdagen tillämpas (se 75 §).

68 §.

Som grundlagberedningen har föreslagit bör riksdagens ombudsmän i fortsättningen utses i samma ordning som gäller för val av talman. Valperioderna för ombudsmännen kan utan olägenhet även i fortsättningen vara fyra år. Eftersom nytt val av ombudsman före utgången av en lyraårsperiod avser ny fyraårsperiod är det inte sörjt för samordning mellan ombudsmännens valperioder och riksdagens, och samordningsskäl kan alltså inte åberopas till stöd för en förkortning av ombudsmännens valperioder.

70 §.

De av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret bör liksom riksdagens ombudsmän väljas direkt av riksdagen och inte av särskilda valmän. Eftersom fullmäktigförsamlingarna förnyas successivt bör valen inte vara proportionella utan varje fullmäktig bör väljas för sig. Val av fullmäktig bör liksom val av talman i första hand ske med acklamation. Detta överensstämmer med vad grundlagberedningen har föreslagit.

71 §.

Med hänsyn till de uppgifter som enligt 62 § RF ankommer på lönedelegationen är det givet att valperioden för delegationens ledamöter bör anpassas till de treåriga valperioderna för riksdagsledamöterna, så att delegationen alltid återspeglar riksdagsopinionen. Antalet ledamöter i delegationen bör ökas till 17 för att lottning i möjligaste mån skall kunna undvikas. Paragrafen bör ändras i överensstämmelse med dessa synpunkter.

73 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om riksdagens krigsdelegation. Föreskriften att nyvalsförordnande inte medför att uppdrag som ledamot eller suppleant i krigsdelegationen upphör bör utgå ur paragrafen (jfr motiveringen till 49 § ).

228 Knngl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

74 §. Denna paragraf behövs inte längre, och den bör därför upphävas. '\ al genom valmän skall inte längre förekomma. Det finns bara en nämnd, opinionsnämnden, som paragrafen är tillämplig på, och ordförandevalet i opinionsnämnden synes inte motivera en särskild grundlagsbestämmelse.

75 §. I denna paragraf bör på sätt grundlagberedningen bär föreslagit införas en hänvisning till riksdagsstadgan beträffande en ny institution, valberedningen, som skall ha till uppgitt att bereda vissa val som ankommer på riksdagen. Beträffande valberedningens sammansättning och tilltänkta uppgifter hänvisas till grundlagberedningens betänkande (s. 218) och till dess förslag till riksdagsstadga (bilaga 3).

78 §. Samtliga föreskrifter för riksdagsarbetet som behövs utöver grundlagarnas bestämmelser skall i fortsättningen tas in i riksdagsstadgan. I denna paragraf, som handlar om riksdagsstadgan, bör göras en redaktionell jämkning med hänsyn till att uttrycket inom riksdagen förekommande val i framtiden kommer att avse endast val som förrättas av riksdagen i dess helhet och inte val inom utskott eller andra riksdagens organ, o såsom budgetdeputationen och valberedningen.

Övergångsbestämmelser De nya bestämmelserna om val till riksdagen bör givetvis tillämpas redan vid valet i september 1970. I övrigt bör ändringarna i RO lända till efterrättelse fr. o. m. den 1 januari 1971. Föreskrifter bör meddelas om att de löpande mandaten i riksdagens båda kamrar upphör vid utgången av år 1970 utan möjlighet till förlängning enligt 2 § andra stycket RO. Uppskov med behandlingen av riksdagsärende bör inte få ske från tvåkammarriksdagens sista session till enkammarriksdagens första session. För att valperioderna för opinionsnämnden och för riksdagens lönedelegation skall bli samordnade med riksdagens valperioder bör val till dessa organ äga rum första året enkammarriksdagen fungerar.

Förslag till lag angående ändring i lagen om val till riksdagen

30 §. I anslutning till 16 § 2 mom. RO har framhållits att de närmare reglerna om hnr de fasta valkretsmandaten skall fördelas på valkretsarna bör tas in i ValL. Den naturliga platsen för dessa regler är denna paragraf, som då får uppdelas på två moment. Därvid bör 1 mom. reserveras för valkretsindel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 229

ningen, och 2 mom. bör innehålla de nya reglerna om fördelning av fasta valkretsmandat på valkretsar.

Fördelningen av de fasta valkretsmandaten på valkretsar bör, som grundlagberedningen har föreslagit, ske enligt valkvotsmetoden. Valkvoten får man genom att dela antalet röstberättigade i hela landet med antalet fasta valkretsmandat, dvs. med 310. Därefter delar man antalet röstberättigade i varje valkrets med valkvoten, och för varje gång detta antal är jämnt delbart med valkvoten tilldelar man valkretsen i fråga ett mandat. De mandat som återstår när denna räkneoperation slutförts tilldelas de valkretsar som uppvisar de största överskottstalen efter den första tilldelningen.

Enligt grundlagberedningens förslag skall man vid fördelningen utgå från antalet röstberättigade vid valårets ingång. Som statistiska centralbyrån har påpekat i sitt remissyttrande innebär denna lösning att man får gå tillbaka till röstlängderna för året före valåret, vilka i sin tur bygger på inantalsuppgifterna den 1 november ytterligare ett år tillbaka i tiden.

Det är givetvis önskvärt att man har ett så aktuellt primärmaterial som möjligt. Därför bör man enligt min mening följa ett förslag av statistiska centralbyrån att bygga på stommarna till mantalslängderna för valåret. Det är uppgifterna i dessa mantalslängder som ligger till grund för valårets röstlängder.

Beslut om fördelningen av de fasta valkretsmandaten på valkretsarna bör meddelas före utgången av mars månad varje år då ordinarie val till riksdagen skall hållas. Uppgiften att besluta om fördelningen kan lämpligen anförtros åt samma centrala organ som skall ombesörja mandatfördelningen. Med hänsyn till sin ställning i systemet bör detta organ i ValL kunna benämnas centrala valmyndigheten. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma vilken myndighet som skall vara central valmyndighet.

33, 35 och 36 §§.

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser dels om den lokala valorganisationen (33 §), dels om uppdrag inom denna (35 och 36 §§).

I 33 § bör valperioden för valnämnd ändras från fyra till tre år. Bestämmelserna i 91 § om a alnämndens deputerade bör flyttas och tas in som ett andra stycke i 33 § för att man skall få en bakgrund till nya bestämmelser i 35 g.

I den allmänna motiveringen bar föreslagits att det skall införas en principiell skyldighet för Anrje medborgare, som inte har giltigt hinder, att stå till förfogande som valförrättare. Detta kan åstadkommas genom att man vidgar ramen för 35 §, som f. n. innehåller bestämmelser om skyldighet att fullgöra uppdrag som ledamot eller suppleant i valnämnd. I sin nya lydelse bör paragrafen aArse även uppdrag som deputerad för valnämnd och den bör ha tillämpning på var och en som är röstberättigad vid val till riksdagen och inte har fyllt 60 år. Skyldigheten att tjänstgöra som valförrättare bör i prin­

230 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

cip inte vara begränsad till den egna kommunen. Det ligger emellertid i sakens natur att det skall fordras starka skäl för att någon som inte är bosatt i kommunen skall anmodas att stå till förfogande som valförrättare.

I sammanhanget kan erinras om att den nuvarande skyldigheten att ha uppdrag i valnämnd är av gammalt datum. Ända till år 1964 var valnämnderna regelmässigt valförrättare på landsbygden. I städerna däremot låg uppgifterna som valförrättare på magistraten och magistratens deputerade. Som bär nämnts i den allmänna motiveringen är det i bl. a. våra nordiska grannländer principiellt en allmän medborgerlig skyldighet att vara valförrättare.

I 36 § bör göras en konsekvensändring som inte behöver kommenteras bär.

54 §.

Begreppen parti och partibeteckning bör ha samma innebörd i ValL som i RO. Denna paragraf, som handlar om vissa politiska sammanslutningars rätt att få partibeteckning registrerad, bör omarbetas med utgångspunkt från de föreslagna definitionerna av dessa begrepp i 16 § 1 mom. RO.

55 §.

Bestämmelserna i denna paragraf om tid för riksdagsval bör redigeras om med utnyttjande av terminologin i 3 § RO i dess föreslagna lydelse.

55 a §.

F. n. upprättas gemensamt röstkort för samtidiga kommunalval. Efter införandet av gemensam valdag bör det finnas möjlighet att upprätta gemensamt röstkort för riksdagsval och kommunalval. En föreskrift härom bör tas in i denna paragraf.

56 §.

Karteller är okända i det nya riksproportionella valsystemet. Denna skillnad i förhållande till det proportionella valsystemet med d’Hondt’s metod nödvändiggör ändringar både i denna och i åtskilliga andra paragrafer i ValL.

I 2 mom. bör göras en jämkning som sammanhänger med att det inte skall finnas något bostadsband vid val till enkammarriksdagen.

59 §.

Valsedel för riksdagsval skall enligt denna paragraf i dess nuvarande lydelse vara av vitt papper och utan kännetecken. För kommunalval finns en föreskrift av samma innehåll i 23 § KVL. Efter att ha undersökt behovet av särskilda åtgärder för att förebygga förväxlingar av valsedelmaterialet vid gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval har valtekniska

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 231

utredningen kommit till slutsatsen att man bör använda valsedlar av olika färg för olika slag av val — gula för riksdagsval, blå för landstingsval och vita för annat kommunalval. De nämnda tre färgerna är enligt den vetenskapliga expertis som utredningen har anlitat de bästa möjliga med hänsyn till de färgsinnesdefekter som förekommer hos den vuxna befolkningen. Utredningen föreslår att föreskrifter om färgerna på valsedlarna tas in i denna paragraf och i 23 § KVL.

En annan åtgärd som enligt valtekniska utredningen lämpligen bör vidtas för att skilja valsedlar för olika slag av val från varandra är att förse valsedlarna med tydlig beteckning som anger vilket val — riksdagsvalet, landstingsvalet eller annat kommunalval — resp. valsedlar avser. Fakultativa föreskrifter om valbeteckning finns redan beträffande kommunalval i 23 § KVL. Utredningen föreslår att ValL kompletteras med en motsvarande föreskrift som också bör vara fakultativ.

Valtekniska utredningens förslag i fråga om valsedlarnas utformning har genomgående godtagits av remissinstanserna. Även jag anser att förslagen bör genomföras. ValL:s och KVL:s bestämmelser i ämnet torde böra kompletteras genom centralt utfärdade anvisningar beträffande bl. a. färgbestämningen och den grafiska utformningen av valbeteckningarna. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa anvisningarna.

Både här och i 23 § KVL bör göras vissa ändringar utöver dem som valtekniska utredningen har föreslagit. Föreskrifterna om vilka uppgifter som får förekomma på valsedel bör omformuleras till rekommendationer. Samma karaktär bör ges åt samtliga föreskrifter om var på valsedlarna olika beteckningar (partibeteckning, valbeteckning resp. valkretsbeteckning) har sin plats. Detta sammanhänger med vissa ändringar i kassationsbestämmelserna till vilka jag återkommer vid 79 §.

1 denna paragraf bör dessutom i enlighet med ett förslag av grundlagberedningen göras den ändringen att maximiantalet namn på valsedel bestäms så att valsedel får uppta högst fyra namn utöver antalet fasta valkretsmandat i valkretsen. Med ett så högt maximiantal bör det finnas goda marginaler även för det fallet att valkretsen skulle tillföras två eller flera utjämningsmandat.

61 §.

Även beträffande valkuverten bör vidtas vissa åtgärder för att förebygga förväxlingar. I denna paragraf bör föreskrivas att valkuvert som tillhandahålls i vallokal skall vara försett med valbeteckning.

68 §.

Denna paragraf innehåller regler om gången av den preliminära sammanräkningen som sker ute i valdistrikten.

232 Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1968

Eftersom kartell- och fraktionsbeteckningar inte skall få förekomma på valsedel bör ordet väljarbeteckning i 3 mom. utbytas mot partibeteckning.

Enligt gällande bestämmelser bör den preliminära sammanräkningsförrättningen slutföras utan avbrott. Om särskilda skäl föreligger får förrättningen dock avbrytas. Avbrott får inte ske när som helst utan i ett visst bestämt skede, nämligen när valkuverten räknats och jämförts med antalet personer som enligt avprickningar i röstlängden röstat vid valet. Förrättningen får dock inte uppskjutas längre än till följande dag. Motsvarande regel finns även i KVL.

Det torde i praktiken inte förekomma att avbrott görs i sammanräkningsförrättningen vid riksdagsval. Vid samtidiga riksdags- och kommunalval kommer förrättningen dock att kräva betydligt längre tid. Det är därför realistiskt att räkna med att avbrott kan bli nödvändiga. Vid samtidigt förrättade val torde intresset främst knyta sig till utgången av riksdagsvalet. Detta bör därför räknas först. I 5 mom. i denna paragraf bör föreskriften om sammanräkningsförrättningens slutförande skärpas därhän att förrättningen skall slutföras i ett sammanhang. För att ytterligare markera vikten av att utgången av riksdagsvalet i distrikten fastställs så snabbt som möjligt bör tilläggas att några åtgärder med avseende på de kommunala valen inte får vidtas förrän riksdagsvalet är räknat och klart.

69 §.

Såsom grundlagberedningen föreslagit bör en preliminär sammanställning av valresultatet göras så snart som möjligt av centrala valmyndigheten. I enlighet härmed bör i denna paragraf tas in bestämmelser som ålägger dels valförrättarna att genast lämna myndigheten underrättelse om antalet röster som varje parti fått i valdistriktet, dels centrala valmyndigheten att göra en preliminär fördelning av mandaten i riksdagen och offentliggöra denna. I samband härmed bör paragrafen, som nu innehåller bestämmelserna om valförrättningens avslutande i valdistrikt genom uppläsning av protokollet över förrättningen, delas upp i två moment. I 1 mom. bör förutom paragrafens nuvarande innehåll upptas föreskrifterna om valförrättarnas skyldighet att underrätta centrala valmyndigheten om valresultatet, medan i 2 mom. bör ges reglerna om den preliminära mandatfördelningen och dess offentliggörande.

73 och 74 §§.

Dessa paragrafer innehåller regler om förfarandet vid poströstning. Poststyrelsen har i sitt yttrande över valtekniska utredningens förslag påpekat att den nu gällande regeln att ytterkuvertet skall stämplas innan det tillsluts är olämplig ur praktisk synpunkt. Enligt styrelsens mening bör stämplingen anstå till dess kuvertet är igenklistrat. Poststyrelsens påpekande bör beaktas och paragraferna omformuleras i överensstämmelse härmed. Dess-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968 233

inom bör i 74 § göras en jämkning som är en konsekvens av att riksdagsvalet skall förrättas samtidigt med kommunalvalen och som har förebild i 39 § KVL.

76 §.

I det nya valsystemet kommer de uppgifter som enligt nuvarande terminologi ingår i sammanräkningsförfarandet att delas upp på länsstyrelserna och centrala valmyndigheten.

Länsstyrelserna bör räkna rösterna, avgöra vilka valsedlar som är giltiga, bestämma antalet giltiga röster för varje parti och för varje listtyp inom varje parti samt bestämma ordningen mellan kandidaterna inom varje parti.

Centrala valmyndigheten bör ha hand om mandatfördelningen i vidsträckt mening, d. v. s. fördela mandaten på partier, fördela partiernas utjämningsmandat på valkretsar och slutligen fastställa vilka kandidater som skall besätta partiernas mandat i de olika valkretsarna.

ValL:s terminologi bör anpassas till denna funktionsuppdelning på det sättet att uttrycket sammanräkningsförfarande reserveras för de uppgifter som ankommer på länsstyrelserna medan uttrycket mandatfördelning får täcka centrala valmyndighetens uppgifter. Denna distinktion framträder om man dels i rubriken före denna paragraf lägger till orden »mandatens fördelning», dels i ett nytt andra stycke i paragrafen anger de uppgifter utöver själva räknandet av rösterna som skall ankomma på länsstyrelserna. Om centrala valmyndighetens befattning med mandatfördelningen bör bestämmelser meddelas i 85 § under samma rubrik.

79 §.

Bestämmelserna i denna paragraf om valsedels ogiltighet knyter f. n. an till bestämmelserna i 59 § om hur valsedel skall vara utformad på det sättet att åsidosättande av föreskrift i 59 § medför att valsedeln skall kasseras.

I sin nuvarande lydelse låser 59 § hårt valsedelns utseende. Det är noga angivet vad som får stå på en valsedel och beträffande obligatoriska och fakultativa beteckningar av olika slag — t. ex. partibeteckning och valkretsbeteckning — är deras plats på valsedeln bestämd genom tvingande föreskrifter. Motivet för denna stränghet är att lagstiftaren har velat slå vakt om valhemligheten. Det skall inte vara möjligt att i efterhand avslöja vilka personer som använt vissa valsedlar genom att valsedlarna innehåller främmande uppgifter eller uppgifter som visserligen hör hemma på en valsedel men som står på fel plats.

Föreskriften i 59 § att valsedel skall vara av vitt papper utan kännetecken har samma bakgrund.

Antalet kasserade röster brukar vara mycket lågt både i riksdagsvalen och i kommunalvalen. 1 1964 års andrakammarval kasserades 0,65 % av

234 Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1968

samtliga avgivna röster, och i 1966 års landstingsval var motsvarande siffra 0,53 %. I stads- och kommunalfullmäktigevalen sistnämnda år uppgick andelen kasserade röster 1 ill 0,81 % av samtliga röster som avgavs i hela landet i dessa val. Med gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval måste man emellertid räkna med att antalet förväxlingar av valmaterialet som med nuvarande regler skulle kunna leda till kassation kommer att öka. Valtekniska utredningen har i första hand inriktat sig på att med olika åtgärder förebygga förväxlingar, men utredningen har också undersökt om man utan att äventyra valhemligheten kan mjuka upp kassationsbestämmelserna i ValL och KVL. Resultatet har blivit att utredningen med förebild i KVL föreslagit vissa ändringar i ValL. Dessutom har utredningen föreslagit nya regler om kassation med anknytning till utredningens eget förslag om valsedlar av olika färg för olika slag av val.

Beträffande fel som hänför sig till färgen på valsedel har valtekniska utredningen föreslagit att man skall behålla principen att valsedel måste ha rätt färg för att vara giltig. Utredningen har emellertid föreslagit det undantaget från denna princip att förväxling som består i att väljaren använder valsedel för annat val som förrättas samtidigt — t. ex. vid riksdagsval blå i stället för gul valsedel — inte skall medföra att valsedeln kasseras.

Felaktig placering av partibeteckning eller valbeteckning skall enligt förslaget medföra att valsedeln blir ogiltig. I övrigt är ur förslaget att notera bl. a. att det fallet att väljaren lagt två valsedlar med olika valbeteckningar i samma kuvert skall behandlas så att valsedeln med riktig valbeteckning godtas.

Flertalet remissinstanser har accepterat valtekniska utredningens förslag. Länsstyrelserna i Hallands, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län vill på enstaka punkter gå längre än utredningen i fråga om uppmjukningar av kassationsbestämmelserna.

Regeringsrättens ledamöter har ägnat utredningens förslag en ingående analys. Denna analys utmynnar i några starkt kritiska synpunkter. I yttrandet anförs bl. a.

Intresset att få så ringa antal kassationer som möjligt förefaller emellertid ha lett valtekniska utredningen för långt. Förslaget synes göra sammanräkningsarbetet orimligt trassligt med namnprövningen, i synnerhet i fråga om valkuvert med fler än en valsedel. Vad gäller sistnämnda fall är det en rimlig regel att det ursäktliga misstaget att lägga i två likadana valsedlar föranleder, att den ena sedeln räknas, om den eljest inte är ogiltig. Men den föreslagna regeln om två sedlar med skilda valbeteckningar, av vilka den ena är riktig, innebär att det anses vara ursäktligt att i samma kuvert lägga två olikfärgade valsedlar, utan att ens ha samma partibeteckning på båda. Om en sådan utbyggnad av ursäktligheten skall ske — vilket kan allvarligt ifrågasättas — bör det övervägas ett mera enhetligt radikalt grepp, som förenklar sammanräkningen, exempelvis med en regel av innehåll att, om i ett valkuvert finns två valsedlar, som bär olika färg-, valeller valkretsbeteckningar men samma partibeteckning, en valsedel skall