1. Inledning

Såväl i lagstiftningsärenden som i andra sammanhang har ofta konsta- terats att den statliga tillsynen och kontrollen över,]tommuncrnas sätt att . fullgöra sina uppgifter bör minskas. I samband med beslut om reformer på olika områden har åtgärder vidtagits för att begränsa eller avskaffa statlig detaljreglering. Vidare har i direktiven till vissa statliga kommittéer angetts att frågan om statlig tillsyn över den kommunala verksamhet, som utredningsuppdraget avser. bör prövas.

I 1974 års statsverksproposition (prop. 197411 bil. 16) anförde chefen för kommundepartementet att en 'fortsatt översyn skulle göras av statens tillsyns— och kontrollfunktioner gentemot kommunerna. Syftet med översynen angavs vara att onödiga detaljföreskrifter som kan försvara den kommunala verksamheten borde slopas. En sådan översyn pågår f. n. inom kommundepartementet i samarbete med övriga berörda departe- ment.

Statens planverk har i skrivelse. den 5 december 1974 till kommun- departementet föreslagit ändrade regler för utfärdande av taxa för avgifter hos byggnadsnämnd. Med anledning härav och som ett delresul- tat av nyssnämnda översynsarbele har promemorian (Ds Kn 197511) Minskad statlig detaljreglering av kommunerna, PM 1 Avgifter hos bygg- nadsnämnd, upprättats inom kommundepartementet.

Promemorian har remissbehandlats och yttranden har avgetts av statens lantmäteriverk, statens planverk, statens industriverk, länsstyrel- serna i Stockholms, Uppsala, östergötlands, Gotlands, Malmöhus, Väst-

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975:107 3

manlands, KOpparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län, Botkyrka, Gotlands, Kiruna, Landskrona, Mjölby, Mora, Norrköpings, Stockholms, Sundsvalls, Uppsala, Västerås och Örnsköldsviks kommuner, byggnads- nänmderna i Borlänge och Eskilstuna kommuner,- stadsarkitekten i Växjö kommun samt Svenska kommunförbundet.

2. Gällande rätt 2.1 Allmänt om kommunala avgifter

Kommuns medelsbehov skall enligt 51 % kommunallagen(1953 1753, omtryckt 1969: 765) (KL) och 555 kommunallagen(1957: 50) för Stockholm (omtryckt 1969: 766) (KLS) täckas genom utdcbitering av allmän kommunalskatt, i den man det inte fylls pa annat sätt. Med det sistnämnda avses bl. a. kommunala avgifter.

Regler om kommunala avgifter finns saväl i de nämnda kommunal- lagarna (74 å KL resp 78 & KLS) som i särskilda författningar, 1 de 11 man de inte grundas enbart på praxis. Vid uttag skall självkostnads- 01.11 likställighetsprinciperna följas. Avgiftsrätten får inte utövas i vinstsyfte och avgifterna får inte bestämmas så att vissa kommunmcdlemmar blir särskilt gynnade, eller missgynnade. När avgiftsrätten regleras i särskild författning, förekommer det att avsteg görs frän dessa principer. '

En grupp av de kommunala avgifterna brukar betecknas som privat-' rättsliga. Dessa avgifter grundas på avtal mellan kommunen och den enskilde eller på att denne frivilligt tar emot nagot som kommunen tillhandahåller. Inom ramen för kommunemas affärsmässiga verksamhet förekommer i stor omfattning privaträttsliga avgifter, exempelvis för el, gas och kollektiva transporter. Kommunala beslut om sådana avgifter behöver aldrig underställas statlig myndighets prövning.

Kommunala avgifter som regleras i författning betecknas som offent- ligrättsliga. Dessa avgifter beslutas av kommunalt organ. l vissa fall skall dock kommunens beslut underställas statlig myndighet. Detta gäller bl. a. gatubyggnadskostnadsbidrag enligt 67% byggnadslagen (1947z385. om- tryckt 1972:775) (BL) och avgifter hos byggnadsnämnd för ritnings— granskning. besiktning m.m. enligt 8ä byggnadsstadgan (l959:612, omtryckt 1972:776) ("BS") liksom för avsyning enligt 59å förordningen (19611568) 0111 brandfarliga varor (FBV). Underställningsskyldighet före- ligger däremot inte i fräga om exempelvis gatumarksersättning (5.6 -—66 åå BL), renhällningsavgifter enligt 35 lagen (196554) om kommunala renhällningsavgifter eller vatten och 'avloppsavgifter enligt 27% lagen (19702244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va—lagen). För mänga offentligrättsliga kommunala avgifter gäller att kommunen tillhan- dahåller den avgiftsbelagda nyttigheten i en monopolställning och under ett tvång för den enskilde att ta nyttigheten i anspråk.

1* Riksdagen 1975. I saml. nr 107

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975:107 4

2.2. Taxa för avgifter hos byggnadsnämnd

Länsstyrelsen får enligt 85 BS på framställning av kommun utfärda taxa för avgifter att erläggas av den som hos byggnadsnämnden påkallar åtgärd, vilken föranleder ritningsgranskning, besiktning eller annan tids- eller kostnadskrävande förrättning. Avgiftsbeläggningcn kan omfatta olika åtgärder såsom granskning av ritningar och tekniska beskrivningar, särskild utredning. besiktning 111. 111. Också annan tids-eller kostnadskrä- vande förrättning som påkallas hos byggnadsnämnden kan beläggas med avgift. Detta torde gälla exempelvis sädan mera omfattande och ingående rädgivningsverksamhet som inte kan anses omfattad av nämndens skyldig- heter enligt l & BS. [ vissa grupper av enklare ärenden tas som regel inte ut någon avgift.

Vid utformningen av taxa enligt 8 & BS bör avgifternas belopp, enligt föredragande departementschefens uttalande i prop. 1959:168, göras beroende av byggnadsföretagets omfattning och den mängd av arbete som, genomsnittligt sett, brukar läggas ned på ett ärende av den beskaffenhet det gäller.

Länsstyrelsens prövning syftar till att kontrollera att avgifterna inte överstiger vad som kan anses motsvara kommunens självkostnader. Länsstyrelsens beslut konstituerar en rätt för kommunen att ta ut avgifter enligt taxan, däremot ingen skyldighet.

Med stöd av 85 BS beslutas i allmänhet utöver den sä kallade byggnadslovstaxan även en taxa för byggnadslovsprövning av vatten- och '.1vloppsinstallationer, va-i11stallationstaxan. Vidare kan länsstyrelsen med stöd av 59 & FBV på framställning av kommun utfärda taxa för avgifter som med anledning av avsyning enligt förordningen skall erläggas till byggnadsnämnden, den sä kallade FBV—taxan. [ förarbetena (prop. 19612173, lLU 1961 :48, rskr 1961:369) till FBV anförs inga särskilda skäl för att taxan skall utfärdas av länsstyrelsen. Avsikten synes endast ha varit att tillskapa en ordning som stämmer överens med reglerna i BS.

Taxorna för avgifter hos byggnadsnämnd präglas till sin uppbyggnad av relativt stor likformighet i landets kommuner. Detta förklaras främst av att så kallade normalförslag har' utfärdats vilka blivit vägledande för taxornas utformning i flertalet kommuner.

Normalförslag till byggnadslovstaxa utfärdades år 1963 av byggnads- styrelsen. som då var central tillsynsmyndigliet för byggnadslagstift- ningen. Samråd ägde rum med dåvarande Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund. Statens planverk kompletterade detta normalförslag år 1969 med normalförslag till FBV-taxa och är 1972 med normalförslag till va-installationstaxa.

En översyn av gällande normaltaxerekommendationer har nyligen gjorts av Svenska kommunförbundet i samarbete med planverket. Över- synen har resulterat i ett normalförslag till taxa för de olika avgifterna hos byggnadsnämnd, vilket har utfärdats av kommunförbundet.

Normalförslagen till taxor utgör rekommendationer från tillsynsmyn-

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975:107 5

digheten eller kommunförbundet. De skiljer sig härigenom frän exempel- vis normalhälsovärdsordningen (19712761). vilken fastställs av regeringen och inte utan särskilda skäl i någon väsentlig mån får frångås av fastställelsemyndigheten. De i detta sammanhang aktuella normalförsla- gen är på intet sätt bindande för kommunen eller länsstyrelsen och länsstyrelsen kan inte vägra att utfärda taxa i enlighet med kommunens förslag enbart på den grunden att kommunen har frångått normalförsla- get. För sådan vägran torde i regel fordras att taxans avgifter överstiger kommunens självkostnader eller att taxan strider mot den s. k.1ikstä11ig- hetsprincipen.

2.3. Avgift för nybyggnadskarta

Byggnadsnämnd är enligt 25 tredje stycket BS skyldig att på begäran lämna ut nybyggnadskarta för fastighet inom stadsplanelagt område. Nybyggnadskarta, som enligt lantmäteriverkets föreskrifter skall utvisa befintliga byggnaders läge, angränsande gators bredd och höjdläge, för tomten gällande bestämmelser m.m., utgör ett i många fall nödvändigt dokument för ansökan om byggnadslov. Sålunda föreskrivs i 555 1 mom. BS att ansökan om byggnadslov för uppförande av nybyggnad eller tillbyggnad skall åtföljas av bl. a. situationsplan över tomten, som utvisar befintliga och tillämnade byggnaders läge. Om byggnadsnämnden tillhan- dahåller nybyggnadskarta, skall situationsplanen grundas på denna. Det har emellertid ansetts vara tveksamt om tillhandahållandet av nybygg- nadskarta får avgiftsbeläggas enligt 8 & BS.

2.4. Regeringsformens regler om normgivningsmakten

Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller ålägganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas enligt 8 kap. 35 regeringsformen (RF) genom lag. 1 8 kap. 9 % föreskrivs dock att rege- ringen eller kommun efter riksdagens bemyndigande kan meddela sådana föreskrifter om avgifter som på grund av 3 & annars skall meddelas av riksdagen. Ett sådant bemyndigande behöver inte gesi lag.

De olika avgifterna hos byggnadsnämnd får anses utgöra sådana för den enskilde betungande avgifter som aVSes i 8 kap. 3 och 9 åå Rli.

Den av riksdagen i denna del bifallna (KU 1975:10, rskr 1975162) propositionen (1975:8) om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens bestämmelser om normgivning innehåller bl. a. förslag till lag om explosiva och brandfarliga varor. I detta lagförslag finns ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter för avsyning eller besiktning av bl.a. det slag som avses i 59% FBV. Regeringen ges vidare rätt att överlåta ät kommun att meddela sådana föreskrifter om avgifter. Motsvarande bemyndiganden beträffande sådana avgifter som avses i 8 & BS har hittills inte aktualiserats.

• Sida 6
•  Original

Prop. 197511 07 6

3. Departementtspromemorian m. m.

1 skrivelsen den 5 december 1974 till kommundepartementet anför planverket att kravet på att byggnadslovstaxa skall utfärdas av länsstyrel- sen innebär en olägenhet. Enligt planverket torde- avgifterna regelmässigt vara avsevärt lägre än kommunernas självkostnader, även om det enligt verkets erfarenhet visat sig mycket svårt att utröna hur kommunen har anpassat taxan till sina självkostnader. Härutöver framhålls att underställ— ningsskyldighet beträffande ett flertal andra taxor numera har upphävts. Mot den bakgrunden förordar planverket en motsvarande förenkling av handläggningen av ärenden rörande avgifter hos byggnadsnämnd. Enligt verkets förslag skall för sådana åtgärder som avsesi 8 & BS ersättning utgå enligt vad kommunen bestämmer.

Verket har i samma skrivelse även aktualiserat frågan om avgift för nybyggnadskarta. Verket föreslär efter samråd med lantmäteriverket att det i 8 & BS skall föreskrivas att ersättning efter vad kommunen bestämmer skall utgå för tillhandahållande av nybyggnadskarta. l fram- ställningen anförs att flertalet kommuner. såvitt verket har sig bekant. f.n. tar ut avgift för tillhandahållande av nybyggnadskarta.

1 den tidigare nämnda departcmentspromemorian föreslås att 8 % B'S och 59 % FBV ändras så att kommun själv'skall kunna besluta om avgifter hos byggnadsnämnd.

] Promemorian framhålls att behovet av statlig tillsyn och kontroll över kommunernas sätt att fullgöra sina uppgifter har minskat. Syftet med kommundepartementets översyn är därför att ta bort sådana detaljföreskrifter" som inte längre är nödvändiga. Med denna inriktning av utredningsarbetet har det enligt promemorian ansetts naturligt. att om- pröva bl. a. den statliga kontroll som-sker genom att taxa för avgifter hos byggnadsnämnd beslutas av länsstyrelsen.

l promemorian redovisas också att liknande synpunkter har framkom- mit vid kontakter under översynsarbetet med företrädare för kommuner och Svenska kommunförbund'ets kansli.

De ursprungliga skälen för att avgifter enligt ååå BS och 595 FBV skall beslutas av länsstyrelsen torde" enligt promemorian ha förlorat väsentligt i bärkraft. Kommunernas förvaltningsorganisation har efter kommunindelningsreformen avsevärt byggts ut med förbättrade personel- la och administrativa resurser] Riskerna för missbruk i form av taxor, vilkas avgifter överstiger självkk.)stnaderna. bedöms i promemorian inte vara nämnvärda. Tvärtom ligger taxornas avgiftsnivå i regel avsevärt under s_iälvkostnaderna, utan att detta förhållande kan tillskrivas 'den prövning som sker i samband med länsstyrelsernas beslut. Länsstyrelser- nas möjligheter att kontrollera hur taxornas avgifter förhåller sig till självkostnaderna torde enligt promemorian vara mycket begränsade.

Med utgångspunkt i vad föredragande departementschefen år 1959 anförde om den statliga kontrollens ändamål hänvisas i promemorian till

• Sida 7
•  Original

mp. 1975:107 7

att andra för kommunerna mindre besvärande kontrollmöjligheter an- vänds i fråga om vissa kommunala avgifter. Exempel härpå erbjuder reglerna om vatten- och avloppstaxorna samt renhållningstaxan. I prome- morian anges att dessa avgifter från ekonomisk synpunkt torde vara av större betydelse för fastighetsägaren eller byggherren än avgifterna hos byggnadsnämnd.

Den lösning som har valts i dessa fall, vilken i stora drag motsvarar den som hamnutredningen i sitt betänkande (SOU 197424) Förslag till hamnlag har föreslagit också för hamnavgifterna, innebär att kommuner- na lämnas frihet att. själva besluta om taxa. Avgiftsnivän knyts i resp. författning till självkostnaden för den avgiftsfinansierade verksamheten. En sådan självkostnadsprincip torde enligt promemorian följa redan av allmänna kommunalrättsliga grundsatser. Härutöver begränsas friheten att utforma taxorna givetvis av den allmänna kommunala likställighets- principen, som i va-lagen uttryeks så, att avgiftsskyldigheten skall fördelas efter skälig och rättvis grund ("26 å).

Tvister om tillämpning eller tolkning av va-taxa kan enligt 37 % prövas av en särskild nämnd (statens va-nämnd). Byggnadsnänmds beslut i fråga om tillämpningen av taxa enligt 8 & BS eller 59 & FBV kan enligt vad som anförs i promemorian överklagas genom förvaltningsbesvär hos länsstyrel- sen (71 & BS resp. 61 & FBV). Beslut om antagande av taxa för såväl va- avgifter som de flesta andra kommunala avgifter kan däremot prövas en- dast efter komtnunalbesvär. I samband med att underställningsskyldig- heten år 1972 togs bort i fråga om torgavgifter. gatuhandelsavgifter, par- keringsavgifter och sotningsavgifter anförde föredragande departements- chefen att erfarenheterna var goda av den underställningsfria ordning som redan tidigare gällde i fråga om många kommunala avgifter (prop. 1972: 12). _. _

Mot bakgrund av det anförda betecknas i promemorian den särskilda ordning som gäller för utfärdande av taxa för avgifter hos byggnads- nämnd som ett exempel på onödig statlig detaljkontroll. Taxan föreslås därför få beslutas av kommunen utan underställning. Över sådant beslut kommer kommunalbesvär att kunna anföras. Som framgår av det före- gående kan enligt promemorian förvaltningsbesvär anföras mot beslut i fråga om tillämpning av taxan. Dessa kontrollmöjligheter bedöms i promemorian här liksom beträffande flertalet kommunala taxor vara tillräckliga.

I likhet med vad som gäller på de flesta områden där avgifterna är obligatmiska för den enskilde. eller där kommunen har en monopolställ- ning synes enligt promemorian en viss reglering av kommunernas avgifts- makt nödvändig. En lämplig lösning anges vara att ersätta nuvarande föreskrifter i 8 & BS.och 59 & FBV med bestämmelser av innebörden att kommunen av den som påkallar någon av de åtgärder hos byggnads- nämnd som anges i paragrafen får ta ut avgift med högst det belopp som motsvarar kommunens kostnad. En sådan föreskrift utgör visserligen endast en erinran om att självkostnadsprincipen skall tillämpas men den anses i promemorian motiverad när rätten att ta ut avgift. ges uttryckligt

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975:107 8

stöd i författning. Att taxan skall vila på skälig och rättvis grund bedöms däremot vara överflödigt att särskilt ange.

Vad gäller frågan om kommunen har rätt att ta ut avgift för tillhandahållande av nybyggnadskarta är rättsläget enligt promemorian inte helt klart. I promemorian framhålls att sådan avgiftsbeläggning i ett fall har påtalats hos justitieombudsmannen (JO). Planvcrket yttrade i detta ärende., efter genomgång av gällande bestämmelser på området, att rättsläget visserligen inte var helt klart men att uttagande av avgift för nybyggnadskarta dock fick anses ha lagligt stöd. JO fann vid sin prövning av ärendet inte. anledning att rikta anmärkning mot byggnadsnämnden i det aktuella fallet. Samtidigt uttalade han att det var i hög grad påkallat att full klarhet rörande rättsläget kom till stånd. JO ansåg det lämpligt att planverket i samråd med lantmäteriverket utredde frågan och eventuellt utarbetade förslag till klargörande regler.

] promemorian anförs att övervägande skäl talar för att en avgiftsbe- läggning av nybyggnadskartor är rättsenlig. Som tidigare har redovisats torde också flertalet kommuner ta ut ersättning för denna service. Med ItäHVisning till att det framstår som rimligt att kommunerna får ersättning för kostnaderna för upprättande och framställning av nybyggnadskarta och att det är angeläget att rättsläget klarläggs föreslås i promemorian att BS förtydligas på denna punkt.

Promemorian innehåller förslag till förordning om ändring i BS och till förordning om ändring i FBV. Förslaget till ändring i BS bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

4. Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget i promemorian att kommunerna skall ges rätt att själva besluta om avgifter hos byggnadsnämnd.

Lantmätcriverkel, länsstywlsen i Östergötlands län och Norrköpings kommun menar att promemorians författningsförslag ger stöd för tolk- ningen att avgiften skall motsvara kommunens självkostnad i varje enskilt fall. Dessa remissinstanser förordar att avgiften anknyts till (len genom- snittliga kostnaden för åtgärder av det slag och den omfattning det gäller.

Frågan om vilka åtgärder som får avgiftsbeläggas aktualiseras av Svenska kommunförbundet. 1änsst_1-'relserna i Östergötlands och Malmö- hus län, av byggnads)?ämnden i Eskilstuna kommun och Mjölby kommun samt av stadsarkitekten [ Växjö kommun, vilka menar att det rättsliga stödet för avgiftsbeläggning av exempelvis mikrofilmning e. (1. av bygg- nadslovshandlingar samt utstakning, lägeskontroll och andra mätningstek- niska åtgärder kan vara tveksamt. l klarhetens intresse förordas en komplettering av uppräkningen av avgiftsgrundande åtgärder i 8 & BS.

Byggnadsnämnden i Eskilstuna kommun framhåller att det vore önskvärt och logiskt att i detta sammanhang slopa också underställnings- Skyldigheten beträffande delegation till tjänsteman av beslut om ifraga- varande avgifter.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975:107 9

5. F öredraga nden

[ takt med den starka expansionen av den kommunala"verksamheten har kommunernas förvaltningsorganisationer byggts ut. Kommunerna har numera tillgång till kvalificerad sakkunskap på olika områden. Detta har skapat förutsättningar för en omprövning av behovet och omfattningen av statens tillsyn och kontroll av den kommunala verksamheten. En över- syn av gällande författningsstoff har i detta syfte inletts inom regerings- kansliet. Chefen för kommundepartementet angav i förra årets statsverks- proposition (197411 bil. 16) att syftet med denna översyn var att ta bort sådana detaljföreskrifter som inte längre är nödvändiga. Som en del i det- ta översynsarbete har inom kommundepartementet upprättats prome- morian (Ds Kn 1975:l) Minskad statlig detaljreglering av kommunerna, PM I Avgifter hos byggnadsnämnd. Promemorian behandlar bl. a. frågan om rätt för kommun att själv besluta om taxa för avgifter hos byggnads- nämnd.

Hnligt 8 % byggnadsstadgan (l959:612, omtryckt 19722776) (BS) och 59 5 förordningen (l96l 1568) om brandfarliga varor (FBV) skall taxa för avgifter hos byggnadsnämnd utfärdas av länsstyrelsen efter förslag av kommunen. Med stöd härav utfärdas i regel en byggnadslovstaxa, en taxa för byggnadslovsprövning av vet-installationer (va-installationstaxa) samt en taxa för handläggning av ärenden enligt FBV (FBV-taxa).

[ promemorian föreslås att kommun får möjlighet att själv, dvs. utan underställning hos länsstyrelsen, besluta sådana avgifter som avses i 8 % BS och 59 & FBV. Vidare föreslås en komplettering av 8 & BS isyfte att undanröja den oklarhet som anses råda i fråga om kommuns rätt att belägga nybyggnadskarta med avgift.

Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till förslaget att kommun skall ges rätt att besluta om sådana avgifter som avses i 8 & BS och 59 & FBV. En remissinstans anser att man i detta sammanhang borde slopa även viss underställningsskyldighet beträffande beslut om delega- tion hos byggnadsnämnd.

Kom munalrättskommitten framhöll i sitt betänkande Xlll (Ds ('_' l97012), Kommuns och andra kommunala menigheters skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut, att erfarenheterna av den underställningsfria ordning som gällde i fråga om vissa ekonomiskt viktiga avgifter var goda. Som argument för att begränsa underställningsskyldig- hetens omfattning anfördes också de gemensamma dragen för olika avgiftsgrupper samt intresset av förenkling och rationalisering av förvalt- ningsförfarandet. Kommittén ansåg att förhållandena vid utredningstill- fället kännetecknades av att åtskilliga avgifter av stor ekonomisk betydel- se var underställningsfria, medan statlig kontroll däremot förelågi fråga om avgifter på andra, mindre betydelsefulla områden. Bland de förslag som fördes fram i syfte att begränsa underställningsskyldigheten undan- togs frågor enligt byggnadslagstiftningen. Dessa borde enligt kommittén bedömas med hänsyn till den reglering som kunde bli följden av bygglag-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975:107 10

utredningens (K 1969155) arbete. Kommittén fann därför ingen anled- ning att ta upp frågan om förfarandet vid beslut om sådana avgifter som avses i 8 % BS. Remissinstanserna och departementschefen (prop. 1972: 12) anslöt sig på denna punkt till kommitténs bedömning.

Bygglagutredningen har numera avslutat sitt arbete i och med att be- tänkandet (SOU l974:2|) Markanvändning och byggande har avlämnats. Betänkandet är av principkaraktär och utredningen har inte närmare övervägt formerna för beslut om taxa för avgifter hos byggnadsnämnd. Däremot föreslår utredningen att underställningsskyldigheten slopas bl. a. i fråga om beslut om delegation hos byggnadsnämnd. [ avvaktan på en sådan samlad översyn av delegationsrcglerna hos byggnadsnämnd bör inte nu göras någon ändring,

Svenska kommunförbundet har nyligen isamråd med bl. a. planverket utfärdat en ny rekommendation om taxa för avgifter hos byggnads- nämnd. Ett stort antal av landets kommuner kan på grund härav väntas ompröva sina taxor inom kort. Jag anser inte minst mot denna bakgrund att det nu är lämpligt att ta upp frågan om formerna för fastställande av sådana avgifter. På de skäl som anförs i promemorian ansluterjag mig till bedömningen att tiden nu är mogen att till kommunerna överlämna rätten att själva besluta om taxa för avgifter hos byggnadsnämnd.

Som framhålls i promemorian utgör föreskrifter om avgifter av detta slag sådant åläggandc för enskild som enligt 8 kap. 3 och 9 %% regerings- formen (RF), om föreskrifterna inte meddelas i lag, kräver riksdagens bemyndigande. Sådant bemyndigande behöver inte ges i lag.

Vad beträffar avgifter enligt ["BV har riksdagen (KU 1975:10, rskr l975:6'2) genom att i denna del bifalla regeringens proposition (l975:8) om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens bestäm- melser om normgivning bemyndigat regeringen att meddela föreskrifter och att överlåta åt kommun att meddela sådana föreskrifter.

Motsvarande bemyndigande har tidigare inte aktualiserats beträffande avgifter enligt BS. Bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om sådana avgifter bör nu inhämtas. Bemyndigandct bör innefatta rätt för regeringen att överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter. [ det följande vill jag i stora drag redovisa de ändringar i BS somjag vid bifall till mitt förslag avser att föreslå regeringen.

Förslaget i promemorian hari huvudsak godtagits av remissinstanserna. Ett par remissinstanser framhåller att självkostnadsprincipen iförslaget har uttryckts så att utrymme kan finnas för tolkningen att det är kommunens kostnader i det enskilda ärendet som skall bestämma den högsta avgift som får tas ut i ärendet. Jag ansluter mig till vad föredragande departementschefen anförde i prop. 19592168 om att avgifternas belopp bör göras beroende av byggnadsföretagets omfattning och den mängd arbete som, genomsnittligt sett, brukar läggas ned på ett ärende av den beskaffenhet det gäller. Jag avser att föreslå regeringen att bestämmelsen utformas så att den angivna principen kommer till tydligt uttryck. '

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975:107 11

l promemorian föreslås att paragrafen ändras så att det klarläggs att nybyggnadskarta får beläggas med avgift. För egen del ansluterjag mig till bedömningen i promemorian att det finns skäl att i författningstexten klart ange att nybyggnadskarta får beläggas med avgift.

Några remissinstanser framhåller att det är osäkert om rätten att ta ut avgift omfattar utstakning, lägeskontroll och andra mätningstekniska åtgärder samt åtgärder för arkivering såsom mikrofilrnning och liknande. Dessa instanser föreslår därför en komplettering av uppräkningen av avgiftsgrundande åtgärder i 8 & BS. Kontrollen av att byggnader har för- lagts i rätt läge ingår i den besiktning som enligt 64 ä 1 mom. BS företas av byggnadsnämnd. Vad gäller sådan utstakning som enligt 63 % BS skall utföras av byggnadsnämnden är enligt min mening sådana och liknande rnätningstekniska åtgärder att hänföra till sådan tids- eller kostnadskrä- vande åtgärd som, oberoende av om de kan betecknas som förrättningar, bör kunna avgiftsbeläggas enligt 8 & BS. ()rn det med stöd av 8 & BS kan tas ut avgift även för arkiveringsåtgärder såsom mikrofilmning och liknan- de- har varit föremål för viss tveksamhet. Enligt min_mening bör kommu- nerna ha möjlighet att välja mellan att infordra arkivbeständiga hand- lingar av sökanden enligt bestämmelserna i BS och med stöd härav med- delade föreskrifter i Svensk byggnorm eller att själv framställa sådana handlingar. I det senare fallet bör kommunen kunna ta ut avgift för fram- ställningskostnaderna. Jag avser att föreslå regeringen att 8 & BS utformas så att nu angivna principer korntner till klart uttryck.

6. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om avgifter för tids- eller kostnadskrävande åtgärder hos byggnadsnämnd med rätt för rege- ringen att överlåta åt kommun att meddela föreskrifter om sådana avgif— ter.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975:107

Förslag till.

17

Bilaga Promemorians förslag

Förordning om ändring i byggnadsstadgan (l959:612)

Nuvarande lydelse

På framställning av kommunen äger länsstyrelsen utfärda taxa för avgifter att erläggas av den, som hos byggnadsnämnden påkallar åt- gärd vilken granskning, besiktning eller annan tids- eller kostnadskrävande för- rättning.

föranleder ritnings-

Bä

Föreslagen lydelse

Av den som hos byggnadsnämn- den begär utlämnande av nybygg- nadsknrta eller påkallar åtgärd vil- ken föranleder ritningsgranskning. besiktning eller annan tids- eller kostnadskrävande förrättning får taga ut avgift med högst det belopp som motsvarar kom munen kommunens kostnad för upprät- tande och framställning av den begärda kartan eller kommunens kostnad med anledning av den be- gärda åtgärder:.

Grunder för beräkning av avgift som avses i första stycket anges i taxa som beslutas av kommun full-. mäktige.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1975. Kommunfullmäktige får före ikraftträdandet besluta grunder för beräkning av avgift att gälla från och med den 1 juli 1975.