Prop. 1972:12

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalagen (1953:753) m.m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 1972

Nr 12

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring ikommunalla- gen (1953z753) m. m.; given Stockholms slott den 14 januari 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsradsprotokollet över Civilärenden. föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlätande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVANTE LUNDKVIS'I'

Propositionens huvudsakliga innehåll

] propositionen läggs fram förslag som innebär att skyldigheten för kommun att underställa sina beslut Kungl. Maj :t eller annan statlig myn- dighet skall begränsas. Det föreslås sålunda att underställningsskyldig— heten skall slopas i fråga om reglemente för bcsvärsnänmd och kommuns beslut om placering av penningmedel, som inte behövs för nära föreståen- de utbetalningar, samt i fråga om vissa offentligriittsliga avgifter, nämli- gen torgavgifter, galuhandelsavgiftér m.m.. parkeringsavgifter och sot— ningsavgiftcr.

Enligt vad som föreslås i propositionen skall vidare torgavgifterna. som f. n. inte får utgå med högre belopp än som motsvarar kommunens kost- nader för upplåtelsen, liksom avgifter för gatuhandel m. m. få bestämmas till belopp som är skäligt med hänsyn till bl.a. nyttjarens fördel av att plats upplåtits åt honom.

Reformerna föreslås träda i kraft den ] juli 1972.

Prop. 1972212

Prop. 1972:12

IQ

1. Förslag till Lag om ändring i kommunallagen (1953:753)

Härigenom förordnas, att 61, 74 och 75 55 samt 765 3 mom. kommunallagen (1953z753)l skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

615

Penningar och värdehandlingar, som kommunstyrelsen eller annan kommunal nämnd för kommunens eller annans räkning har om händer, skola så förvaras och redovisas, att de icke sammanblandas med andra penningar och värdehandlingar.

Penningsmedel, som ej erford- ras för nära förestående utbetal- ningar, skola för kommunens räk- ning insättas hos bank eller cen- tralkassa för jordbrukskredit eller få postgirokonto eller anbringas i sådana tillgångar, i vilka förmyn- dare äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs me- del.

Med länsstyrelsens medgivande må kommun anbringa penningme- del även på annat sätt än nu sagts.

74å

Kommunfullmäktiges beslut Om nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begag- nande av de platser. som anvisats rit densamma, eller de inrättning- ar, som äro gjorda till dess betjä- nande, skola för att vinna bindan- de kraft underställas Konungens prövning oeh fastställelse.

l'iastställelse av beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar eller sluss-, kanal- eller andra farledsavgifter mä dock meddelas av myndighet som Ko- nungen därtill förordnar. Konung- en ma jämväl föreskriva, att i rö-

1 Lagen omtryckt l969:765.

Penningmedel, som ej erfordras för nära förestående utbetal- skola, där kommunfull- mäktige ej bestämt annat, för kommunens räkning insättas hos bank eller annan penninginrätt- ning. ningar,

Kommunfullmäktiges beslut. om nya eller förhöjda lzamnavgif- ter eller grundpenningar eller sluss-, kanal- eller andra farledsav- gifter skola för att vinna bindande kraft prövning och fastställelse.

underställas Konungens

l'iastställelse av beslut, som av- ses i första stycket, mä meddelas även av myndighet som Konungen därtill jämväl föreskriva. att i rörelse, för

fi.")rordnar. Konungen mä

vilken avgifter som nu sagts blivit fastställda. avgifterna samt övriga

Prop. 1972:12

Nuvarande lydelse reise, för vilken avgifter som nu sagts blivit fastställda, avgifterna samt övriga intäkter må användas allenast för rörelsens direkta be- hov, där ej myndighet som Ko— nungen därtill förordnar medgiver, att medlen användas för annat än— damål.

Föreslagen lydelse intäkter må användas allenast för

rörelsens direkta behov, där ej myndighet som Konungen därtill förordnar medgiver, att medlen användas för annat ändamål.

Om vissa andra beslut, som skola underställas Konungens prövning, sägs i 56 och 60 åå.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till länsstyrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna, jämte eget yttrande, till Konungen.

Om beslut, som skola understäl- las länsstyrelsens prövning, sägs i 52 och 6155 samt 765 3 mom.

75%

Om beslut, som skola understäl- las länsstyrelsens prövning, sägs i 52 5.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därför uppgivas. över vägrad fastställelse må kommunen föra klagan hos Konungen.

76 ä 3 mom.] Kommun må utse särskild nämnd med uppgift att upptaga och avgöra besvär över kommunstyrelsens eller annan kommunal nämnds beslut om tillsättande av eller förordnande a kommunal tjänstebefattning eller entledigande från sådan befattning eller om disciplinär åtgärd mot befattningshavare, där klagan över beslutet eljest skolat föras enligt 2- mom. Bestämmelserna i 4—10, 13—17. 19 och 20 åå förvaltningslagen (1971290) äga motsvarande tillämpning i ärende Itos sådan besvärs- nämnd.

Reglemente för besvärsnämnd antages av kommunfullmäktige.

Reglemente för besvärsnämnd antages av kommunfullmäktige.

Beslut om antagande av reglemen- te skall underställas länsstyrelsens prövning. Där ej annat föreskrives i reglementet, skall vad i 45 & sägs. med undantag av hänvisningen till 37 å andra stycket och 40 å andra stycket. äga tillämpning åbesvärs- nämnd.

] Senaste lydelse l97l:657.

Där ej annat föreskrives i regle- mentet, skall vad i 45 & sägs, med undantag av hänvisningen till 37 å andra stycket och 40 å andra styc- ket, äga nämnd.

tillämpning :i besvärs-

Prop. 1972:12 4

Finnes besvärsnämnd, äger den som ej nöjes ät beslut. varom i första stycket sägs, anföra besvär hos nämnden inom tid, som stadgasi 1 mom.

Beträffande klagan över bcsvärsnämnds beslut skall vad i l mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning, och må till stöd för dylik klagan,i den mån anledning därtill finnes, åberopas jämväl, att det hos besvärs- nämnden överklagade beslutet är oriktigt på någon sådan grund, som sägs i 1 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

Prop. 1972:12 5

2 Förslag till - Lag om ändring i kommunallagen (195750) för Stockholm

llärigenom förordnas, att 65, 78 och 79 555 samt 80% 3 mom. kommunallagen (195750) för Stockholm' skall ha nedan angivna lydel- se.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 65 &

Penningar och värdehandlingar, som kommunstyrelsen eller annan kommunal nämnd för kommunens eller annans räkning har om händer, skola så förvaras och redovisas. att de icke sammanblandas med andra

penningar och värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras för nära förestående utbetalning- ar. skola för kommunens räkning insättas hos bank eller centralkas- sa för jordbrukskredit eller d post- girokonto eller anbringas [ sådana tillgångar, i vilka förmyndare äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa mnyndigs medel.

Med länsstyrelsens medgivande må kommunen anbringa penning- medel även på annat sätt än nu sagts.

785

Kommunfullmiiktiges beslut om nya eller förhöjda avgifter a" den allmänna rörelsen för begag- nande av de. platser, som anvisats åt densamma, eller de inrättning- ar, som äro gjorda till dess betjä- nande, skola för att vinna bindan- de kraft underställas Konungens prövning och fastställelse.

Fustställelse av beslut om nya eller förhöjda lzamnavgifter eller grundpenningar eller sluss—, kanal- eller andra farledsavgifter mä dock meddelas av myndighet som Ko- nungen därtill förordnar. Konung- 1 Lagen omtryckt 19691766.

Penningmedel, som ej erfordras för nära förestående utbetalning- ar, skola,där komnzunfullmäktige ej bestämt annat, för kommunens räkning insättas hos bank eller an- nan penninginrättning.

Kommunfullmäktiges beslut om nya eller förhöjda hamnavgif- ter eller grundpenningar eller sluss-, kanal- eller andra farledsav- gifter skola för att vinna bindande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse.

Fastställelse av beslut. som av- ses iförsta stycket, mä meddelas även av myndighet som Konungen därtill förordnar. Konungen må jämväl föreskriva, att i rörelse, för vilken avgifter som nu sagts blivit

Prop. 1972:12

Nuvarande lydelse

en må jämväl föreskriva, att i rö— relse, för vilken avgifter som nu sagts blivit fastställda. avgifterna samt övriga intäkter mä användas allenast för rörelsens direkta be- hov. där ej myndighet som Ko- nungen därtill förordnar medgiver, att medlen användas för annat än- damål.

Föreslagen lydelse fastställda, avgifterna samt övriga intäkter mä användas allenast för rörelsens direkta behov. där ej myndighet som Konungen därtill förordnar medgiver, att medlen användas för annat ändamål.

Om vissa andra beslut, som skola underställas Konungens prövning. stadgas i 60 och 64 Så.

Beslut. som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till länsstyrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna, jämte eget

yttrande, till Konungen.

Om beslut, som för att erhålla bindande kraft skola underställas länsstyrelsens prövning, stadgas i 56 och 65 539 samt 80 ,55' 3 mom.

795

Om beslut. som för att erhålla bindande kraft skola underställas länsstyrelsens prövning, stadgas i 56 39.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därför uppgivas. Över vägrad fastställelse mä kommunen föra klagan hos Konungen.

805

3 mom.! Kommunen mä utse särskild nämnd med uppgift att upptaga och avgöra besvär över kommunstyrelsens eller annan kommunal nämnds beslut om tillsättande av eller förordnande ä kommunal tjänstebefattning eller entledigande från sådan befattning eller om disciplinär åtgärd mot befattningshavare, där klagan över beslutet eljest skolat föras enligt 2 mom. Bestämmelserna i 4-—lO, 13 —l7, 19 och 20 55 förvaltningslagen (l97lz290) äga motsvarande tillämpning i ärende hos sädan besvärs- nämnd. Reglemente för besvärsnämnd

antages av kommunfullmäktige. Beslut om antagande av reglemen- te skall underställas länsstyrelsens prövning. Där ej annat föreskrives i reglementet, skall vad i Sl & 1 mom. sägs. med undantag av hän- visningen till 39,5 andra stycket och 42 & stycket, a'ga tillämpning ä besvärsnämnd. ' Senaste lydelse l97l:658.

Reglemente. för besvärsnämnd av kommunfullmäktige. Där ej annat föreskrives i regle- mentet, skall vad i 51 _S 1 mom. sägs, med undantag av hänvisning- en till 39 å andra stycket och 42 å andra stycket, äga tillämpning a besvärsnämnd. antages

andra

Prop. 1972:12 7

Finnes besvärsnämnd, äger den som ej nöjes ät beslut, varom i första stycket sägs, anföra besvär hos nämnden inom tid, som stadgas i 1 mom.

Beträffande klagan över besvärsnämnds beslut skall vad i 1 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning. och må till stöd för dylik klagan,i den mån anledning därtill finnes, åberopas jämväl, att det hos besvärs- nämnden överklagade beslutet är oriktigt på någon sådan grund, som sägs i 1 mom.

Denna lag lräderi kraft den i juli l972.

Prop. 1972:12

3. Förslag au Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom förordnas, att 75 och 88-55 lagen (1961 :436) om försam- lingsstyrelse skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

'X'/3

Föreslagen lydelse

Penningar och värdehandlingar. som kyrkorådet eller annan försam- lingens nämnd för församlingens eller annans räkning har om händer, skola så förvaras och redovisas, att de. icke sammanblandas med andra

penningar och värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras för nära förestående utbetalning- ar. skola för församlingens räkning insättas hos bank eller centralkas- sa för jardbrukskredit eller (2 post- girokonto eller anbringas [ sådana tillgångar, i vilka förrn yndare äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs medel.

Med länsstyrelsens medgivande må församling anbringa penning- medel även på annat siitt än nu sagts.

Om beslut. som skola understäl- las länsstyrelsens prövning, sägs i 67 och 75 M.

Sååå

Penningmedel, som ej erfordras för nära förestående utbetalning- ar. skola, där kyrkofullmäktige el- ler k_i'rk0stämman ef bestämt an- nat, för församlingens räkning in- sättas hos bank eller annan pen- ninginriiltning.

Om beslut. som skola understäl- las länsstyrelsens prövning, sägs i 67 5.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras fastställelse, skall skäl därför uppgivas. Över vägrad fastställelse ma församlingen föra klagan hos Konungen.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1972.

Prop. 1972:12

4. Förslag till

()

Lag om ändring i landstingslagen (1954 :3 19)

Härigenom förordnas. att 659" och 785 3 mom. landstingslagen (1954z319l skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

65_

Föreslagen lydelse

Penningar och värdehamllingar, som förvaltningsutskottet eller annan nämnd för landstingskommunens eller annans räkning har om händer, skola sä förvaras och redovisas. att de icke sammanhlamlas med andra penningar och värdehandlingar.

Penningmedel, sorti ej erfordras för nära förestäende utbetalning- ar, skola. där landstinget ej be- stämt annat. för landstingskom- munens räkning insättas hos bank eller centra/kassa för jordbruks- kredit eller ("i postgirokonto eller anbringas i sådana tillgångar. i vil- ka förmyndare iiger utan överför- myndarens tills/lind omyndigs medel.

anbringa

Penningmcdel. som ej erfordras för nära förestående utbetalning— ar, skola. där landstinget ej be- stämt annat, för landstingskom- munens räkning insättas hos bank eller annan penninginriiitning.

78,4

3 mom.[ Landstingskommun mä utse särskild nämnd med uppgift att upptaga och avgöra besvär över beslut av l'örvaltningsutskottet eller annan nämnd om tillsättande av eller förordnande ä tjänstebel'attning hos landstingskommunen eller entledigande frän sadan befattning eller om disciplinär ätgärd mot betattningshavare, där klagan över beslutet eljest 17. 19 och lt) äg: förvaltningslagen (1971 1290) äga motsvarande tillämpning i ärende hos skolat föras enligt 1 mom. Bestämmelserna i 4—--l(). 13 sädan besvärsnämnd.

Reglemente för besvärsnämml Reglemente för hesvärsnämnd antages av landstinget. Beslut om antagande av reglemente skall un- derställas Konungens prt'ii-vning. Där ej annat föreskrives i regle- mentet. skall vad i 43 å andra stycket.—135.44g 46 och 47 55.48

I

andra stycket. första stycket.

'.r.

' Senaste lydelse 19712660.

antages av landstinget. Där ej an- nat föreskrives i reglementet. skall vad i 43 å andra stycket. 43 S'. 44 5 andra stycket. 40 och 47 55. 48; första stycket. 495 andra stycket samt 50 och 51 äk— är stad- gat lued avseende a förvaltningsut-

Prop. 1972:12 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 49,5 andra stycket samt 50 och skottet äga motsvarande tillämp- 51 åå är stadgat med avseende å ningäbesvärsnämnd. förvaltningsutskottet äga motsva- rande tillämpning å besvärsnämnd.

Finnes besvärsnämnd. äger den som ej nöjes at beslut. varom i första stycket sägs. anföra besvär hos nämnden inom tid. som stadgas i 1 mom.

Beträffande klagan över besvärsnämnds beslut skall vad i 1 mom. är stadgat äga motsvarande tillämpning. och mat till stöd för dylik klagan.i den män anledning därtill finnes. äberopas jämväl. att det hos besvärs- nämnden överklagade beslutet är oriktigt på nagon sadan grund. som sägs i 1 mom.

Denna lag träder i kraft den i juli 1972.

Prop. 1972:12

5. Förslag till

1 l

Lag om ändring i lagen (1957 :259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser är allmän plats, m. m.

Härigenom förordnas i frä a om laven (19571359l om rätt för g :. kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser är allmän plats. ni. m.. dels att 3 och 4 åå skall upphöra att gälla. "dels att 1 och 2 5.3 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

llar tillstand lämnats att. taga i anspråk plats som i 1 % allmänna ordningsstadgan sägs för ändamäl. varom i 2 & av stadgan förmäles. mä kommun, därest platsen stär under dess förvaltning, uttaga skälig avgift för upplåtelsen enligt grunder. som beslutas av kommu- nens fullmäktige.

För rätt att under begränsad tid begagna av kommun för allmän parkering upplåten plats 5 gata. torg eller annan allmän plats mä kommunen. där så finnes påkallat för trafikens ordnande, utt-aga av- gift med det belopp. som erford- ras för att tillgodose sagda ända- mål. Grunder för beräkning av sä- dan avgift beslutas av kommunens jul/mäktige.

"!"/2

s'

F iireslagen lydelse

llar tillständ lämnats att taga i anspråk plats som i l & allmänna ordningsstadgan sägs för ändamål. varom i lä av stadgan förmäles, mä kommun. därest platsen stiir under dess förvaltning. uttaga av- gift för upplätelsen. Rätt att ut- taga avgift föreligger även i fråga om upplåtelse, som avser salutorg eller liknande plats som i veder- börlig ordning upplåtits till allmän jörsäl/ningsplats.

Avgift utgår med belopp, som kan anses skäligt med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen, nytt- jarens fördel av denna, kommu- nens kostnader med anledning av upplåtelsen och öi-vriga omständig- heter.

Grunder för beräkning av avgift beslutas av kommunfullmäktige.

För rätt att under begränsad tid begagna av kommun för allmän parkering uppläten plats å gata. torg eller annan allmän plats mä kommunen. där så finnes påkallat för trafikens ordnande. uttaga av- gift med det belopp. som erford— ras för att tillgodose sagda ända— mäl. Grunder för beräkning av så- dan avgift beslutas av kommun- fullmäktige.

Prop. 1972:12 12

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse För upplåtelse på allmän plats av särskild uppställningsplats för fordon, som brukas i yrkesmässig ' trafik för personbefordran, mä kommunen uttaga avgift med be- lopp, som erfordras för att täcka kommunens kostnader med anled- ning av upplåtelsen. Denna lag träder i kraft den 1 juli l972. dä punkt 44 Kungl. Maj:ts resolution pä allmogens besvär den I augusti 1737 skall upphöra att gälla.

Prop. 1972:12 13

6. Förslag till Kungörelse om ändring i brandstadgan (1962 :91)

Härigenom förordnas, att 20 &; brandstadgan (196291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 5

För kommun skall finnas sotningstaxa. upptagande de avgifter som ägare och innehavare av byggnad, annan anläggning eller lägenhet hava att erlägga för sotnings-, undersöknings- och besiktningsarbete, som utföres av skorstensfejare.

Sotningstaxa antages och fast- Sotningstaxa antages av kom- ställes på sätt stadgas om brand- munfullmäktige. ordning.

Denna kungörelse träderi kraft den 1 juli 1972.

Prop. 1972:12 14

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konung- en i statsrådet på Stockholms slott den 14 januari 1972.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, FELDT.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om begräns- ning av kommunernas underställningsskyldighet, m. m. och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 12 mars 1959 sakkunniga för utredning av vissa kommunalrättsliga frågor. De sakkunniga antog benämningen kommunalrättskommitte'n.

1 direktiven för utredningen (se statsrådsprotokollet över inrikesären- den den 23 januari 1959) anförde chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Rune Johansson, bl.a. att det från kommunalt håll hade hävdats att bestämmelserna om underställning i flera fall utgjorde ett onödigt intrång i den kommunala självbestämmanderätten och att det med den förvaltningsorganisation som kommunerna hade inte skulle innebära några olägenheter om underställningsskyldighetens omfattning begränsades avsevärt. Med hänsyn till den utveckling som hade ägt rum borde enligt departementschefen undersökas om underställnings- skyldigheten kunde begränsas. Sädan underställningsskyldighet som inne- bär inträng i den kommunala självstyrelsen borde inte behållas. om inte de intressen som tillgodoses genom underställningen måste anses väga över intresset av att kommunen själv får handha sina angelägenheter. 1 de fall då i princip statliga uppgifter eller uppgifter i övrigt som väsentligen berör andra intressen än kommunens har anförtrotts kommunala organ kunde statsuppsikten genom underställning enligt dcpartementschefen i allmänhet inte anses utgöra nägot intrång i den kommunala självstyrelsen. Med hänsyn till bl. a. betydelsen av central överblick och samordning på det ekonomiska omrädet borde någon begränsning av den underställ- ningsskyldighct som föreligger i kommunala 1åne-. borgens- och fondäre-n— den inte ske.

Med anledning av en framställning till Kungl. Maj:t från Föreningen kommunala torg och slakthus fick kommitten genom tilläggsdirektiv den 5 mars 1965 i uppdrag att utreda om torgavgifterna borde regleras genom lagen ('1957259') om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser & allmän plats, m. m. tAng).

Kommitte'n har i februari 1970 redovisat de utredningsuppd rag som nu

Prop. 1972:12 1

U!

är i fråga i sitt betänkande Xlll Kommuns och andra kommunala menigheters skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut (DsC 197031.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för Nedre Norrland, rikspolisstyrelsen. statens järnvägar, kammarkollegiet. veterinärstyrelsen, kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen, sta- tens planverk, statens brandinspektion, Skara och Luleå domkapitel, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Hallands och Västernorrlands län, hamnutredningen, Föreningen kommunala torg och slakthus, Motororga- nisationernas samarbetsdelegation, Riksförbundet gatukök & kiosknä- ring, Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska landstings- förbundet, Svenska lokaltrafikföreningen, AB Svenska pressbyrån, Sveri- ges fastighetsägareförbund. Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges kioskägares riksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund och Sve- riges trafikbilägares riksorganisation.

Remissinstanserna har överlämnat, kommerskollegium yttranden från nio handelskammare, domkapitlen yttranden från sex församlingar och kyrkliga samfälligheter samt länsstyrelserna yttranden från tre lands- tingskommuner och ett flertal kommuner.

Vissa av de frågor som tas upp i kommitténs betänkande behandlas också i departementsutredningens promemoria nr 26 Om uttagande av kommunala avgifter i vissa fall samt i Statskontorets utredningsrapport Ärenden rörande fastställande av sotningstaxa. som överlämnats till Kungl. Maj:ti mars 1965 resp. februari 1969.

Nuvarande ordning Statsuppsikten över kommunerna

| de författningar som reglerar kommunernas verksamhet förekommer på skilda häll föreskrifter om att kommunala beslut för att fä bindande kraft skall underställas Kungl.. Maj:t eller statlig myndighet. för prövning och fastställelse. När sädan föreskrift har meddelats, t'ar beslutet inte verkställas innan det har blivit fastställt. Syftet med underställningsskyl— digheten är i princip att ge staten möjlighet att se till att kommunerna inte överskrider eller missbrukar sina befogenheter.

Statsuppsikt över kommunerna kan också ske. på annat sätt än genom underställning. t.ex. genom kommunalbesvär. förvaltningsbcsvär. s. k. effektivitetskontroll. föreskrifter om anmälnings- eller uppgiftsskyldighet

1 Betänkandet har avgctts av landshövdingen Ingvar Lindell. ordförande. landstingsrådet Torsten Andree. riksdagsmannen Nils—Eric Gustafsson. kommunal- nämndsordföranden Sture Holmqvist. riksdagsmannen lvar l-lögström. regeringsrådet Stig Nordlund. landstingsradet l-Irik A Lindh samt riksdagsmännen Bertil Strandberg och Olle Westberg.

Prop. 1972:12 16

samt den tillsyn över kommunala nämndlcdamöter och tjänstemän som riksdagens ombudsmän utövar.

Besvärsprövningen och fastställelseprövningen vid underställning sker på enskilt resp. kommunalt initiativ. Effektivitetskonlrollen äger rum med stöd av olika specialförfattningar som ålägger kommunerna att svara för vissa förvaltningsuppgiftcr och föreskriver statlig tillsyn över att uppgifterna fullgörs pä ett tillfredsställandc sätt. Den statliga tillsynsmyn- dighcten ingriper självmant. t. ex. genom att lämna räd och anvisningar, päkalla rättelse. förelägga kommunen att förfara pä visst sätt eller besluta i kommunens ställe. En styrning av kmnmunernas handhavande av åtskilliga angelägenheter näs genom föreskrifter i statsbidragsl'örfatt- ningarna att statsbidrag till en kommunal verksamhet" fär beviljas bara om vissa villkor är uppfyllda.

Syftet med bcsvärsprövningcn är att fä till stånd en kontroll av att kommunen använder sina maktbel'ogenheter i enlighet med dessas ända- mäl och inte i strid mot andra allmänna eller berättigade enskilda intressen. Vid kommunalbesvär kan statlig myndighet upphäva det kommunala organcts beslut. om det inte har tillkommit i laga ordning eller överskrider det kommunala organets kompetens. Myndigheten kan däremot inte. som vid t'örvaltningsbesvär. ändra beslutets innehall. Bc— svärsprövningcn vid förvaltningsbesvär avser normalt inte bara det över- klagade beslutets laglighet utan ocksa dess lämplighet, ändamålsenlighet och skälighct.

Reglerna om kcnnmunalbesvi'ir finns i 76 78 åå kommunallagen ("195.3753) (Kl.). 80 82 åå kommunallagen ("195750") för Stockholm (KLS). 89—03 åå lagen (1901 :430) om församlingsstyrelsc (FSL), 78 %$ landstingslagcn (1954319) (LL). "20 25 lagen (10:57:281 ) om kommunal- förbund (Kl-"l.) samt 23 och 43 Så lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklcsiasllk indelning (KlL). [ det följande redogörs i första hand för bestiimmelscrna i Kl-.

Kommunl'ullmäktigcs beslut överklagas alltid genom kommumlbesvär (76 ä" 1 mom. KL). Enligt 76 ,S 3 mom. överklagas beslut av kommunsty— relsen ellcr annan kommunal nämnd genom kommunall'vcsvär. om inte annat är särskilt föreskrivet. ! speciall'i'irfat[ningarna finns i allmänhet särskilda bestämmelser om bcsvär- mot. beslut av nämnd för speeialregle- rad förvaltning. 1 fraga om beslut som avses med sådana besvärsbcstäm- melscr gäller litte reglerna om kommunalbesvär. Besvärsprövningen vid kommunalbesvär ankommer enligt 76,8 1 mom. pä länsstyrelsen, och länsstyrelsens beslut kan överklagas hos regeringsrätten. När det gäller beslut hos lamlstingskommun eller kommLtnalt't.'>rbtiittl i vilket landstings— kommun ingar anförs bcsvären direkt hos regeringsrätten (78 å LL och "20%- Kl-"l..). Att ett beslut skall underställas Kungl. Maj:t eller annan stat- lig myndighet. hindrar i regel inte att besvär anförs mot beslutet.

Rätten att anföra kmnmunalbcsvär tillkommer enligt 70 _ki ] mom. KL bara den som är medlem av kommunen. Det krävs inte att beslutet särskilt rör kommunmedlcmmcn. Medlem av kommun är den som är mantalskrivcn där eller äger cllcr brukar fast egendom eller är taxerad till

l7 Prop. 1972:12

allmän kommunalskatt i kommunen ("2 b"). Enligt rättspraxis kan talan mot länsstyrelsens beslut föras av den som har fått sin besvärstalan helt eller delvis ogillad hos länsstyrelsen. Om länsstyrelsen har bifallit besvä- ren, anses talan mot länsstyrelsens beslut kunna fullföljas dels av kommunen. dels av varje kommunmedlem.

Vid kommunalbesvär kan som grund för talan åberopas endast att beslutet inte har tillkommit i laga ordning. står i strid mot allmän lag eller författning. annorledes överskrider deras befogenhet som har fattat beslutet= kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund (76 ä 1 mom.). Om bcsvärsmyndigheten finner att någon av dessa besvärsgrunder är tillämplig. upphävs det överklagade beslutet. Som förut nämnts fär bcsvärsmyndigheten däremot inte ändra beslutets innehåll. Att ett beslut av ett kommunalt organ har överklagats hindrari princip inte att beslutet verkställs.

1 den mån specialförfattningarna innehåller särskilda bestämmelser om besvär mot beslut av nämnd för specialreglerad förvaltning gäller. som förut sagts. inte reglerna om kommunalbesvär. I stället gäller bl.a. att besvärSprövningen är allsidig och inte begränsad till frågan om det överklagade beslutet är lagligt, att besvärsmyndigheten kan ändra beslu- tets innehäll samt. enligt 11 & förvaltningslagen (1971 :290), att besvär kan anföras av den som beslutet angår. om det har gått honom emot.

Bestämmelser om underställning finns både i kommunallagarna och i olika specialförfattningar. F.nligt kommunallagarna skall underställning ske dels av vissa finansiella beslut. nämligen beslut i läne-, borgens-. fond- oeh anslagsärenden. dels av reglemente för besvärsnämnd. landstings beslut om valkretsindelning och beslut om antagande av förbundsordning för kommunalförbund. Till följd av ändringar i KL och KLS som trädde i kraft den 1 januari 1971 (SFS l969:765 och 766) krävs numera inte underställning av beslut om antagande av reglemente för andra kommu- nala nämnder än besvärsnämnder eller av plan beträffande hushållning med stads donationsjord. Enligt olika speeialförfattningar krävs länssty- relsens fastställelse av beslut om antagande av kommunala stadgor, t. ex. lokala ordningsstadgor (23 % allmänna ordningsstadgan, 19561617), hamnordningar (förordningen. 1874:26 s. 11, angående hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för allmänna hamnarnei riket). brandord- ningar (2 & brandstadgan. 196291) och hälsovärdsordningar (68 & hälso— värdsstadgan, 1958663) Vissa beslut om kommunala avgifter. t. ex. gatu- handcls-, parkerings-, hamn- och sotningsavgifter skall underställas statlig myndighets prövning. Enligt byggnadslagen ( 1947385 ) (BL) krävs statlig myndighets fastställelse av flertalet kommunala planläggningsbeslut.

I ett underställningsmäl skall en allsidig prövning av det underställda beslutet företas. Prövningen avser inte. bara beslutets laglighet utan också dess lämplighet, ändamålsenlighet oeh skäligltet. Underställningsmyndig— heten skall antingen fastställa eller ogilla det underställda beslutet och den kan i regel inte ändra beslutets innehäll. Rent formella ändringar utan saklig innebörd är dock tillåtna. Enligt nägra specialförfattningar har den högre myndigheten rätt att besluta i kommunens ställe. Om fullmäk-

Prop. 1972:12 l8

tige inte antar lokal ordningsstadga med innehåll som länsstyrelsen anser nödvändigt, kan länsstyrelsen själv besluta om lokal ordningsstadga för kommunen. Länsstyrelsens beslut skall i sådant fall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Motsvarande gäller i fråga om hamnordning, brandord- ning och hälsovårdsordning.

Ett underställt kommunalt beslut bör i princip inte fastställas förrän det har vunnit laga kraft, eftersom fastställelsen skulle förlora sitt objekt om det kommunala beslutet upphävs efter besvär. Vid underställning enligt kommunallagarna har endast kommunen rätt att besvära sig över länsstyrelsens beslut att vägra fastställelse (755 KL, 795 KLS, 88å FSL). Vid underställning enligt specialförfattning har enligt 11 & förvalt- ningslagen den som beslutet angår rätt att besvära sig över länsstyrelsens beslut att meddela eller vägra fastställelse, om beslutet har gått honom emot. I fråga om rätten att överklaga fastställelsebeslut enligt kommunal- lagarna råder viss oklarhet. Möjligen kan sådan rätt anses tillkomma kommunmedlem. Besvär över länsstyrelsens beslut i underställningsmäl prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet.

I det följande redovisas närmare bestämmelserna om underställning på de områden där kommitten har övervägt om underställningsskyldigheten bör avskaffas. Redogörelsen avser underställningsskyldigheten enligt kommunallagarna, dock inte den underställningsskyldighet som föreligger i låne-. borgens-. fond- och anslagsärenden. samt underställningsskyldig- heten i fråga om beslut om kommunala avgifter. Kommittén har i sitt betänkande Kommunala bolag och andra särskilda rättssubjekt för kommunal verksamhet (SOU 1965 :40) föreslagit att underställningsförfa- randet skall slopas i kommunala läne-, borgens-, fond- och anslagsären- den. Förslaget har inte lett till lagstiftning.

Reglemente för besvärsnämnd

. För prövning av s. k. tjänstebesvär har kommun, landstingskommun och kommunalförbund men inte församling eller kyrklig samfällighet möjlighet att inrätta en särskild besvärsnämnd som en extra besvärs- instans mellan övriga kommunala nämnder och statlig besvärsinstans (76 ä' 3 mom. KL. 80 ä 3 mom. KLS, 78 5 3 mom. LL och 20 å KFL). År 1966 fanns enligt vad kommittén uppger besvärsnämnd i 18 städer, tvä köpingar, en landskommun och 21 landstingskomrnuner. Reglemente för besvärsnämnd är obligatoriskt. Beslut om antagande av reglemente fattas av fullmäktige resp. landstinget och måste underställas länsstyrelsens resp. Kungl. Maj:ts prövning för att bli gällande. Till följd av ändringar i KL och KLS år l969 (se SFS l969:765 och 766) är besvärsnämndsreglemente numera det enda nämndreglemente som är förenat med underställningsskyldighet. Besvärsnämnd kan enligt 76 ä 3 mom. KL. 80 5 3 mom. KLS och 78 5 3 mom. LL få till uppgift att ta upp och avgöra besvär över beslut av kommunstyrelsen, förvaltningsutskottet eller annan nämnd om tillsättan- de av eller förordnande på tjänstebefattning hos kommunen eller lands-

PrOp.1972212 19

tingskomrnunen. om entledigande från sådan befattning eller om discipli- när ätgärd mot sådan befattningshavarc. när talan mot beslutet annars skulle ha förts enligt reglerna om kommunalbesvär. 1 den mån annat inte föreskrivs i reglementet, gäller i fråga om organisation och verksamhets- former för besvärsnämnd bestämmelserna i KL, KLS och LL om nämnd för oreglerad förvaltning. Flertalet av bestämmelserna i förvaltningslagen skall vidare tillämpas i ärende hos besvärsnämnd (se SFS 1971 :657, 658 och 660).

Berättigad att anföra besvär hos besvärsnämnd är den som inte är nöjd med annan nämnds beslut i fråga som tillhör besvärsnämndens kompe- tensområde. Det är alltså inte bara kommunens medlemmar som kan besvära sig hos besvärsnämnden. Som grund för besvären kan åberopas inte bara sådana grunder som får åberopas vid kommunalbesvär utan också andra skäl. Syftet med besvärsnämndens prövning är nämligen att få till stånd en materiell omprövning av det överklagade beslutet. Besvärsnämnden kan upphäva beslutet eller föreskriva rättelse.

Klagan över besvärsnämnds beslut förs hos länsstyrelsen eller, när fråga är om landstingskommunal besvärsnämnd. hos regeringsrätten. Härvid gäller reglerna för kommunalbesvär. Endast kommunmedlemmar har besvärsrätt. Om någon som inte är kommunmedlem har sökt en tjänst hos kommunen, kan han således inte föra talan mot besvärsnämndens beslut i tillsättningsärendet. Vid talan mot besvärsnämndens beslut kan inte åberopas andra grunder än att detta beslut eller det hos besvärsnämn- den överklagade beslutet är oriktigt på sådan grund som kan åberopas vid kommunalbesvär. Besvärsmyndigheten kan upphäva men inte "rätta” _ besvärsnämndens beslut.

Som framgår av vad som sagts förut föreligger det inte någon skyldighet att inrätta besvärsnämnd. Genom bestämmelser i reglementet kan kommunen begränsa besvärsnämndens kompetensområde t.ex. ge- nom att undanta någon eller några av de uppgifter som angesi lagtexten eller beslut av kommunstyrelsen eller annan särskilt angiven nämnd. Beslut av fullmäktige eller landstinget samt sådant beslut av kommunal eller landstingskommunal nämnd som kan överklagas genom förvaltnings- besvär kan inte överklagas hos besvärsnämnd.

En viktig begränsning av bcsvärsnämndernas kompetensomräde följer av lagen (1965 :275 ) om tjänstemän hos kommuner m. fl. Enligt 2 5 lagen kan anställningsvillkor med vissa undantag regleras i kollektivavtal. Mål rörande. kollektivavtal prövas enligt lagen (1928:254) om arbetsdomstol av arbetsdomstolen. Kollektivavtalen för kommunaltjänstemän behandlar bl. a. frågor om entledigande från tjänst och disciplinära åtgärder.

Bestämmelserna i KL. KLS och LL om nämnd för oreglerad förvalt- ning gäller, som förut sagts. för besvärsnämnd i den mån annat inte föreskrivs i reglementet. För besvärsnämnd i annan kommun än Stock- holm gäller saledes subsidiärt bestämmelserna i KL om valbarhet till ledamot eller suppleant och avsägelse (32 å). suppleants inträde i avgång- en ledamots ställe (33 & andra stycket). tid och plats för sammanträde (35 å). inkallande av suppleant när ledamot är förhindrad och suppleants

Prop. 1972:12 20

närvarorätt (36 å). beslutförhet (375 första stycket). förfarandet vid fattande av beslut ("38 å.), protokoll och protokolljustering (39 5), tillkän- nagivande av expeditionstid m.m. och arkivering av handlingar (40 å), utseende av kassaförvaltare (41 å). ansvar och skadeståndsskj-fldighet för ledamot (42 5) samt delegation och arkivvärd (45 å). Bestämmelserna för kommunstyrelsen om ledamotsantal och tvång att utse suppleanter (31 å), mandatperiodens längd. början och slut (33 & första stycket) samt val av ordförande och vice ordförande (34 &) är däremot inte tillämpliga på besvärsnämnden.

Kommunallagskommitte'n (SOU 1952:14 s. 355) ansåg att det i reglemente för besvärsnämnd borde. anges bl. a. antalet ledamöter och suppleanter samt mandatperiodens längd. Särskilda bestämmelser kunde enligt kommunallagskmnmitte'n behövas i fräga om beslutförhet och jäv.

Kommunalrättskommitten lämnar vissa uppgifter om innehållet i reglementena för de besvärsnänmder som är 1966 var inrättade hos kommunerna. Av redogörelsen framgår bl. a. följande. Samtliga reglemen- ten behandlade nämndens sammansättning, val av ordförande, vice ordförande och suppleanter samt mandattiden. För nästan alla besvärs— nämnderna gällde att ordföranden eller sekreteraren skulle vara jurist. Samtliga reglementen innehöll bestämmelser om förfarandet hos besvärs- nämnden. Det föreskrevs genomgående att yttrande överbesvären skulle inhämtas från den nämnd som hade. meddelat det överklagade beslutet och att den som jämte klaganden berördes av beslutet skulle få tillfälle att yttra sig. 1 samtliga rcglementen föreskrevs vidare att den som deltagit i det överklagade beslutet inte fick detta i handläggningen av besvärsären- det. Regelmässigt krävdes för beslutförhet att nämnden var fulltalig och för ändring av det överklagade beslutet kvalificerad majoritet.

Kommittén upplyser vidare att reglementena för landstingskommuner— nas besvärsnämnder i huvudsak stämmer överens med ett förslag till normalreglemente som Svenska landstingsförbundet har utarbetet. ()cksä Svenska konununförbundet tillhandahällcr förebilder för reglementen samt lämnar råd och anvisningar för utformningen.

Flertalet av bestämmelserna i förvaltningslagen skall. som redan nämnts. tillämpas i ärende hos besvärsnämnd. De bestämmelser som är tillämpliga är reglerna om jäv (4 och 5 åå), rätt att anlita ombud eller biträde (6 53). när handling skall anses inkommen (7 5). vägledning av part (8 5). rätt att anlita tolk (9 $), remiss (10 å), inhibition (13 å), partsin— syn (14 å"), kommunikation (15 å). rätt för part att lämna muntlig uppgift (16 å.). beslutsmotivering (17 å). rättelse av beslut (19 5) samt ansvarsbestämmelsen i 20 ä. 1 ärende som rör tjänstetillsättning får avsteg göras från huvudregeln i 175 att beslut varigenom myndighet avgör ärende skall innehålla de skäl som har bestämt utgangen.

Extraordinär penningplacering

Bestämmelser om placering av penningmedel finnsi (il $$ KL. Penning— ar och andra värdelumdlingar som kommunstyrelsen eller annan kommu-

Prop. 1972:12 21

nal nämnd har om hand fär inte blandas samman med andra penningme— del eller värdehandlingar. Penningmedel= som inte behövs för nära förestående utbetalningar, skall för kommunens räkning sättas in hos bank eller eentralkassa för jordbrukskredit eller pä postgirokonto eller placeras i sådana tillgångar i vilka förmyndare får anbringa omyndigs medel utan överförmymlarens tillstånd. Länsstyrelsens medgivande be— hövs, om kommunen vill placera penningmedel på annat sätt.

Motsvarande bestämmelser finns i 65 % KLS och 75 5 FSL. 16 S, KFL innehåller en hänvisning till 615 KL. Landsting kan däremot utan underställningsskyldighet bestämma om penningplaeering (65 & LL).

Av 15 kap. 45 föräldrabalken oeh förordningen (19'24z474) med särskilda bestämmelser om anhringande av omyndigs medel följer att länsstyrelsens medgivande inte behövs, om kommun, församling, kyrklig samfällighet eller kommunalförbund vill använda penningmedel för att förvärva fordran som skrivs eller skrivits in istatsskuldboken eller för att förvärva vissa obligationer. Länsstyrelsens medgivande behövs i regel inte. heller för utlåning av medel mot säkerhet av panträtt på grundval av in- teekningi fast egendom inom 60 procent av taxeringsvärdet.

Bestämmelserna om underställningsskyldighet innebär inte att länssty- relsens tillständ behövs. om en kommun vill låna ut medel för att tillgodose ett ändamål som faller inom den kommunala kompetensen. ] sädant fall är det fråga om att anvisa eller nyttja, inte att placera, medel.

Valkretsindelning

Länsstyrelsen beslutar enligt ()å KL, 95 KLS och lZå FSL om indelning i valkretsar för val av kommunfullmäktige oeh kyrkofullmäkti- ge. Det antal fullmäktige som varje valkrets skall utse bestäms också av länsstyrelsen.

Beslut om indelning i valkretsar för val av landstingsmän och om det antal landstingsmän som skall utses för varje. valkrets fattas av landstinget efter förslag av länsstyrelsen (13 % LL). Regler om grunderna för valkretsindelningen finns i lO—l'Z $$ Landstingets beslut skall understäl- las Kungl. Maj:ts prövning oeh fastställelse. Under förutsättningar som anges i l4—16 55 kan landstinget jämka beslut om valkretsindelning och om antalet landstingsmän. .lämkningsbeslutet skall ocksä underställas Kungl. Maj:t. För Stoekholms län gäller lagen (19691216) om antalet landstingsmän oeh valkretsindelningen i Stockholms läns landstingskom- mun för valperioden l971—l973. Länsstyrelsen beslutar om indelningen i valkretsar och om hur de 149 mandaten skall fördelas på valkretsarna (2 och 3 %& ).

Kommunalvalskommittén har i betänkandet Kommunala val (SOU l97l 14) föreslagit att valsystemet vid landstingsvalen skall utformas på motsvarande sätt som valsystemet vid riksdagsvalen samt att länsstyrelsen skall besluta Om valkretsindelningen och om fördelningen av de fasta valkretsmandaten på valkretsarna. '

Prop. 1972:12 22

Förbundsordning för kommunalförbund

Kommuner kan enligt 1 5 1 mom. KFL sammansluta sig till kommu- nalförbund. Kommunalförbund kan också bildas mellan landstingskom- muner samt mellan landstingskommun och kommun som inte tillhör landstingskommun. Förbundsordning är obligatorisk. Den skall innehålla bestämmelser om förbundets ändamål, dess organisation, ekonomiska förhållanden m.m. (4 5).

När förbundsordningen har blivit antagen, skall den prövas av länssty- relsen. Om länsstyrelsen finner att förbundsordningens bestämmelse-r inte strider mot lag eller annan författning samt att det föreslagna förbundet skulle medföra allmänt gagn, fastställer länsstyrelsen förbundsordningen och bestämmer när förbundet skall träda i verksamhet (21 å). Motsvaran- de un(lerställningsskyldighet föreligger enligt 225 när ny angelägenhet skall läggas på förbundet, ny medlem skall inträda eller annan ändring skall göras i förbundsordningen. Mot länsstyrelsens beslut kan besvär anföras hos Kungl. Maj:t i statsrådet (35 5).

Allmänt om de kommunala avgifterna

Enligt 51 & KL, 55 % KLS och 57 & LL skall kommuns och landstings- kommuns medelsbehov täckas med allmän kommunalskatt resp. genom utdebitering av landstingsskatt, i den mån det inte fylls på annat sätt. Hänvisningen till täckning av medelsbehovet på annat sätt än med allmän kommunalskatt eller landstingsskatt avser sådana inkomster som räntor av kapital, avkastning av fastigheter. donationer, statsbidrag, specialskat- ter och kommunala avgifter.

[ 74 % KL och 78 % KLS föreskrivs underställningsskyldighet för nya och förhöjda avgifter "å den allmänna rörelsen." [ övrigt regleras de. kommunala avgifterna i särskilda författningar, i den mån de inte grundas enbart på praxis.

Vid uttagande av kommunala avgifter skall självkostnads- och likställig— hetsprincipen följas. Avgiftsrätten får inte utövas i vinstsyfte och avgif- terna får inte bestämmas så att vissa kommunmedlemmar blir särskilt gynnade eller missgynnade. När avgiftsrätten regleras i särskild författ- ning, förekommer dct att avsteg görs från dessa principer.

De kommunala avgifterna brukar indelasi privaträttsliga och offentlig- rättsliga avgifter. Som kännetecken på privaträttsliga avgifter brukar anges att dessa grundas på avtal mellan kommunen och den enskilde eller att denne frivilligt tar emot något som kommunen tillhandahåller. Kännetecknande. för offentligrättsliga avgifter anses vara att kommunens beslut grundar avgiftsskyldighet. Rätten att ta ut sådana avgifter grundar sig enligt detta betraktelsesätt på att kommunen är ett med tvängsmakt utrustat offentligrättsligt subjekt. [ det följande betecknas i stället kommunala avgifter som har ett uttryckligt författningsstöd som offent- ligrättsliga, medan avgifter som saknar sådant stöd betecknas som privaträttsliga.

Prop. l972:12 "33

Privaträttsliga avgifter förekommer i stor omfattning inom ramen för den affärsmässiga verksamhet som kommunerna driver utan annat för- fattningsstöd än de allmänna kompetensföreskrifterna i 3 & KL och 3 & KLS. Sådana avgifter är bl. a. avgifterna för gas. elektricitet och värme samt de avgifter som kommunala trafikföretag tar ut. På dessa områden tillhandahåller kommunerna tjänster på samma sätt som och ofta jäm- sides med enskilda företag. Kommunala beslut om privaträttsliga avgifter behöver aldrig underställas statlig myndighets prövning men sådana avgifter kan någon gång vara underkastade annan fom) av statlig kontroll. Enligt 295 förordningen (l940:910) angående yrkesmässig automobil- trafik m.m. fastställer länsstyrelsen sålunda taxa för yrkesmässig trafik. Kontrollbestämmelser av detta slag riktar sig inte just mot kommunerna utan de gäller för verksamhet av visst slag oavsett om den drivs av kommun eller av enskild.

Offentligrättsliga kommunala avgifter beslutas av kommunalt organ. i vissa fall skall kommunens beslut underställas statlig myndighet. Det är fallet med bidrag till gatubyggnadskostnader ("675 BL"), avgifter hos byggnadsnämnd för ritningsgranskning, besiktning m. m. (8 % byggnads- stadgan, 19592612'), avgifter 51 den allmänna rörelsen (74 % KL och 78 % KLS"), gatuhandelsavgifter och parkeringsavgifter enligt lagen (t957:259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats. m.m. (Ang) och sotningsavgifter (20 & brandstadgan). Underställnings- skyldighet föreligger däremot inte i fråga om gatumarksersättning (56— 66 55 BL), renhållningsavgifter ($% lagen, 1965254, om kommunala renhållningsavgifter). vatten- och avloppsavgifter ("27 5 lagen. 19701244, om allmänna vatten- och avloppsanläggningar). sjukvårdsavgifter (275 sjukvårdslagen, 19621242) eller ersättning för upplåtelse av skolbyggnad (2 kap. "26 & skolstadgan. l97l:335).

Karaktäristiskt för de flesta offentligrättsliga kommunala avgifterna är att kommunen tillhandahåller den avgiftsbelagda nyttigheten ien mono- polställning och under ett tvång för den enskilde att ta nyttigheten i anspråk. I fråga om nägra offentligrättsliga avgifter, huvudsakligen på det underställningsfria området, anges vissa grunder för bestämmandet av avgifterna i författning. Flera avgifter beslutas emellertid utan stöd av sådana föreskrifter.

Gatubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd

Enligt 67 % BL kan stadsfullmäktige meddela bestämmelser om skyl- dighet för fastighetsägare att bidra till kostnaden för iordningställande av gata. Om fastighetsägare åläggs skyldighet som han inte har haft förut, skall bestämmelserna underställas Kungl. Maj:ts prövning. l bestämmel— serna skall anges bl. a. grunderna för beräkning av den kostnad som skall påföras fastighetsägarna och för kostnadens fördelning mellan dem (68 5). 1 68 och 69 %% föreskriVs vissa begränsningar i fråga om bidrags— skyldigheten. Bl.a. föreskrivs att fastighetsägarnas skyldigheter skall motsvara skäliga anspråk på rättvisa och billighet.

Länsstyrelsen kan på framställning av kommun utfärda taxa för

Prop. 1972:12 24 avgifter som skall betalas av den som hos byggnadsnämnden påkallar åtgärd som föranleder granskning av ritningar, besiktning eller annan tids- eller kostnadskrävande förrättning (18 & byggnadsstadgan).

Enligt förarbetena till byggnadsstadgan (prop. 1959:168 5.200) bör länsstyrelsens prövning gå ut på att kontrollera att avgifterna inte överstiger kommunens självkostnader.

Avgifter å den allmänna rörelsen

1 74 g" KL och 78 & KLS föreskrivs att kommunfullmäktiges beslut om nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande av de platser som har anvisats åt denna eller de inrättningar som har gjorts för att betjäna den skall, för att vinna bindande kraft, underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse. fastställelse av beslut om nya eller förhöjda ham navgifter eller gmndpenningar eller sluss-. kanal- eller andra farledsavgifter kan dock meddelas av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Motsvarighet till 74ä KL och 78% KLS fanns redan i förordningen (1862:13) om kommunalstyrelse på landet. förordningen (186214) om kommunalstyrelse i stad och förordningen (186233) om ktmimunalsty— relse i Stockholm.

Kommunallagskommitten anförde (SOU 1952:14 s.326) att en över- syn av bestämmelserna om underställning av avgifter ä den allmänna rörelsen kanske kunde anses motiverad för att fä till ständ en precisering av vilka avgifter som avsågs och, eventuellt, begränsa underställningsskyl- digheten. Enligt kommunallagskommittén var det emellertid knappast nödvändigt, om ens möjligt, att ge bestämmelserna en klarare avfattning. Underställningsskyldigheten ansågs inte särskilt betungande för kommu- nerna. _

lnnebörden av begreppet den allmänna rörelsen torde ha varit oklart redan när 1862 års förordningar tillkom. Avsikten med underställnings- skyldigheten anses ha varit att förebygga att kommunerna. av vilka främst städerna tidigare hade till stor del finansierat sin verksamhet genom att med Kungl. Maj:ts tillstånd belägga trafik, handel och näringar med avgifter, också i framtiden skulle använda en sådan finansierings- metod.

Till avgifterna å den allmänna rörelsen hänförs enligt praxis numera. förutom hamnavgifterna och övriga avgifter som nämns i lagtexten. avgifter för upplåtelse av bussuppställningsplatser på allmän plats och torgavgifter. Vid fastställelseprövningen har utbildats den praxis att avgifterna får täcka kommunens kostnader för ändamålet men inte ge något överskott. Sedan gammalt har länsstyrelserna och städerna ansetts kunna meddela sädana föreskrifter om torghandel som behövts för att främja allmän ordning och renlighet. Denna förordningsmakt har utbildats genom praxis. Enligt 1 & ordningsstadgan (186822) för rikets städer kunde stadsfullmäktige bestämma vilka torg, hamnar etc. i staden som skulle

Prop. 1972:12 '25

upplätas till allmänna försäljningsplatser.

[ allmänna ordningsstadgan (1956 :6 l 7) finns inga särskilda bestämmel- ser om torghandel. [ 2 % sägs dock att kravet pä tillstånd av polismyndig- heten innan allmän plats tas i anspräk för försäljningsändamål m. rn. inte gäller i fråga om salutorg och liknande plats som i vederbörlig ordning har upplatits till allmän försäljningsplats. Byggnadslagstiftningen ger kom- munerna möjlighet men inte skyldighet att uppläta salutorg. Upplätelser— na brukar ske genom lokala ordningsstadgor. som antas av kommunfull- mäktige och fastställs av länsstyrelsen enligt 23 &; allmänna ordningsstad- gan.

Under senare hälften av 1800-talet avslog Kungl. Maj:t vid ett flertal" tillfällen ansökningar frän städer om att få ta ut ständ- och platsavgifter vid mänadsmarknader och torgdagar. ()ckså under 1900-talets början tillämpades en restriktiv praxis vid prövningen av sådana ansökningar. År 1928 fastställde Kungl. Maj:t emellertid med stöd av 74 5 förordningen om kommunalstyrelse i stad ett förslag till taxa för platser på salutorgen i Borås (Regeringsrättens årsbok 1928 not. S 239). Därmed slogs fast att torgavgifterna var att anse som avgifter å den allmänna rörelsen.

Kommunens beslut om nya eller förhöjda torgavgifter skall alltså enligt 74 &; KL resp. 78 & KLS underställas Kungl. Maj:ts prövning. Avgifterna fär täcka kommunens kostnader men de får inte ge något överskott. Som kostnadsposter har godtagits bl. a. kostnad för renhållning, snöröjning, sandning, bokföring, underhåll av torgbod. försäkringar samt ersättningar till inkasserare, tillsyningsman och torghandclsföreständare.

Av punkt 44 Kungl. Maj:ts resolution pä allmogens besvär den 1 augusti 1727 följer att kommunerna är skyldiga att upplåta vissa avgiftsfria platser för torghandel. Resolutionen har i denna del följande. lydelse.

Att en del småstäder fordra ständpenningar av allmogen. som med sina varor till marknaderna ditfara och dem på öppna torget eller gatan för- sälja. (let finner Kungl. Maj:t. så mycket mera olagligt, som ingen Kungl. förordning giver dem därtill anledning, och vill fördenskull härmedelst hava en sädan egenvillighet alldeles förbjuden.

Ärenden om underställning av kommunalt beslut om avgifter för bussuppställningsplatser är numera mycket ovanliga. Kommittén upply- ser att frägor om fastställelse av avgifter förjämförliga reservationer av allmänplatsmark för trafikanter inte lär ha förekommit. Frän Svenska taxiförbundet har kommittén inhämtat att kommunerna inte tar upp avgifter för upplåtelse av hållplatser för taxibilar. Avgifter i trafikregle- rande syfte för gatuparkering regleras i Ang. Sädana avgifter hör inte till avgifterna ä den allmänna rörelsen.

Bestämmelser om hamnavgifter. grundpenningar samt sluss-. kanal- och andra farledsavgifter finns i kungörelsen (19501152) om fastställelse av hamn- och grundpenningtaxor samt taxor å sluss-, kanal- och andra farledsavgifter. Kungörelsen föreskriver liite skyldighet för ägare eller innehavare av hamn. sluss. kanal eller annan farled att ha fastställd taxa. För kommunernas det följer sädan skyldighet av 74 & KL och 78 & KLS.

Prop. 1972:12 26

På ansökan av ägare eller innehavare av allmän hamn fastställer sjöfartsverket (se kungörelsen, 1955:674, om överflyttande å sjöfartsver- ket av de uppgifter, som tillkomma lotsverket och sjökarteverket, ävensom av vissa uppgifter, som tillkomma kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen) enligt 15 1950 års kungörelse taxa å ersättning för begagnande av hamnen med tillhörande kajer, bryggor och andra förtöjningsanordningar (hamnavgift). Huvudregeln är att hamnav— gift inte får fastställas till högre belopp än att den årliga uppbörden tillsammans med övriga intäkter av hamnrörelsen för år beräknas mot- svara summan av kostnaderna för hamnens drift och underhåll, skälig ränta på anläggningskapitalet samt skälig avskrivning på anläggningarna (2 5). Närmare föreskrifter om grunderna för hamnavgift ges i 6—-'20 åå.

Grundpenningtaxa fastställs av sjöfartsverket på ansökan av ägare eller innehavare av lastageplats varifrån utskeppning av varor äger rum i större omfattning och där mera betydande anstalter för sjöfartens trygghet och bekvämlighet har vidtagits (27 å). Motsvarande gäller taxa för sluss-, kanal- och andra farledsavgifter (39 å). Grundpenningar eller sluss-, kanal- och andra farledsavgifter får i princip inte bestämmas så att verksamheten lämnar överskott ("28 och 42 åå).

Över sjöfartsverkets beslut i taxeärende kan besvär anföras hos Kungl. Maj:t (26, 37 och 42 åå). Ersättning för åtskilliga av de tjänster som hamnarna lämnar sjöfarten kan bestämmas utan prövning av statlig myndighet. Så är fallet med bl. a. ersättning för lagring på kajer och i magasin och hyra för upplåtelse av mark för oljedepåer och upplag.

Gatuhandelsavgifter, parkeringsavgifter m. m. enligt Ang

Som förut antytts får enligt 2 & allmänna ordningsstadgan allmän plats inom stadsplanelagt område i stad, köping eller annat samhälle, där byggnadslagens bestämmelser för stad gäller, inte användas för upplag eller avstjälpning eller tas i anspråk för försäljningsständ, ställningar c. d. utan polismyndighetens tillstånd. Polismyndighetens tillstånd krävs också för att sådan allmän plats skall få användas på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål för vilket den har upplåtits eller anvisats eller som inte är allmänt vedertaget. Salutorg eller liknande plats, som i vederbörlig ordning har upplåtits till allmän försäljningsplats, får dock utan sådant tillstånd tas i anspråk för försäljningsändamål.

Om tillstånd enligt 254 allmänna ordningsstadgan har lämnats, får kommunen ta ut skälig avgift för upplåtelse av plats som står under kommunens förvaltning (1 % Ang). Kommunen får också, när det är påkallat för trafikens ordnande, ta ut avgift, som behövs för att tillgodose detta ändamål, för rätt att under begränsad tid begagna plats som kommunen har upplåtit för allmän parkering på gata, torg eller annan allmän plats (2 5). Kommunfullmäktige bestämmer grunderna för avgif- ter som avses i 1 och 2 åå. För att-vinna bindande kraft skall fullmäktiges beslut enligt 3 % underställas länsstyrelsen. Länsstyrelsen kan fastställa beslutet helt eller delvis eller ogilla det.

Prop. 1972:12 27

Redan innan Ang infördes hade kommunerna, främst städerna, ansett sig berättigade att ta ut avgifter av dem som efter tillstånd av polismyn- digheten hade tagit gatumark eller andra allmänna platser i anspråk för t. ex. fi.")rsäljningsstånd, reklampelare, automater, rcstaurantverandor eller bensinstationer. Avgifter av detta slag ansågs inte vara hänförliga till den allmänna rörelsen och först genom Ang skapades ett stöd i författning för kommunens rätt att ta ut dem. Parkeringsavgifterna räknades där- emot till avgifterna ?] den allmänna rörelsen och de fick alltså inte tas ut med belopp som översteg kommunernas självkostnader. Genom Ang blev det möjligt att differentiera parkeringsavgifterna så att de kunde främja syftet att öka omsättningen av bilar på de mest eftersökta parkeringsplat- serna.

I fråga om den skälighetsbedömning som skall göras enligt l & Ang anförde föredragande departementschcfen i prop. l957:157 (s. 54) att avgifterna inte är bundna vid kommunens direkta kostnader till följd av upplåtelsen. Syftet med föreskriften att avgifterna skall vara skäliga är att hindra att kommunerna tar sådan hänsyn till ekonomiska vinnings- synpunkter att avgifterna kommer att framstå som obilliga. I-länsyn får enligt vad som anförs i propositionen tas till ändamålet med en viss upplåtelse. hur stort markutrymme upplåtelsen avser, platsens belägenhet och trafikintcnsiteten på platsen samt den vinst som en rörelse av visst slag och på viss plats kan beräknas lämna. När det gäller vinsten bör man utgå från en objektiv beräkning av vad som för den avsedda platsen kan anses normalt för en rörelse av det slag det gäller. Avgiften får inte sättas i relation till omsättningen eller lönsamheten i det enskilda fallet. Avgifterna skall utgå enligt fastställda grunder eller taxor och de får alltså inte grunda sig på avtal mellan kommunen och rörelseidkaren.

Departementschefcn framhöll vidare att det är angeläget att opåkallade intrång inte görs i den kommunala självbestämmanderätten (propositio- nen s. 56). Han ansåg att tiden var inne för en omprövning av hela frågan om 1 Vilken utsträckning kommunala beslut borde underställas statlig myndighets prövning men att det .i avbidan på en särskild utredning härom borde föreskrivas att kommunens beslut om avgifter för gatuhan- del m. rn. skall fastställas av högre myndighet.

Sotningsavgifter

Föreskrifter om sotning finns i brandstadgan och i de kommunala brandordningarna. Brandordning antas av kommunfullmäktige och full- mäktiges beslut skall underställas länsstyrelsens prövning ("2 5 brandstad- gan). ! brandordningen skall finnas bestämmelser om kommunens indel- ning i sotningsdistrikt. För varje sotningsdistrikt skall finnas en skorstens- fejarmästare (16 å"). Denne kan vara kommunalanställd eller enskild företagare. I båda fallen har han i princip uteslutande rätt att ombesörja eldstadsbrandsyn och föreskriven sotning (125 2 och 3 mom. samt 17 5).

För kommun skall enligt 20% finnas sotningstaxa som upptar de

Prop. 1972:12 28

avgifter som skall erläggas för sotnings-, undersöknings- och besiktnings- arbete av skorstensfejare. Liksom brandordning skall taxan antas av fullmäktige och underställas länsstyrelsens prövning. Länsstyrelsen kan fastställa taxan utan ändring eller också vägra att fastställa den.

[ prop. 1962:12 med förslag till brandlag och brandstadga m.m. anförde föredragande departementschefen följande.

Gällande bestämmelser om att sotningstaxa för att vara gällande skall fastställas av länsstyrelsen är ett led i statsuppsikten. Det av brandlagsre- visionen som skäl för slopande av denna underställning anförda förhållan- det att sotningstaxorna numera grundas på normalsotningstaxor, till— komna efter förhandlingar mellan kommunernas och skorstensfejaremäs- tarnas organisationer, anses av flera remissinstanser ej avgörande. Såsom överståthällarämbctet anför är sotningstaxans innehåll av betydelse för sotningskostnadernas fördelning på skilda sotningsobjckt. På grund härav och då, såsom påpekas i några yttranden, kommunalbesvär ej medger samma fullständiga prövning som underställning, anserjag sotningstaxor- na alltjämt böra bli föremål för statlig kontroll i form av underställning Ocll fastställelse av länsstyrelsen.

Departementsutredningens och statskontorets förslag rn. m.

I dcpartementsutredningens promemoria nr 26, Om uttagande av kommunala avgifter i vissa fall, föreslås att fullmäktiges beslut om nya eller förhöjda torgavgifter skall underställas länsstyrelsens, inte som f. n. är fallet Kungl. Maj:ts. prövning. Utredningen anför att kommunerna vanligen inte belägger uppställningsplatser vid buss— och taxistationer med avgifter och att torgavgifterna därför är de enda avgifterna å den allmänna rörelsen som enligt 745 KL resp. 78 & KLS skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. l—"astställelseärendena är emellertid inte av sådan omfattning eller vikt att prövningen. som är av formell natur. bör ankomma på Kungl. Maj:t..

Föreningen kommunala torg och slakthus föreslåri framställningen till Kungl. Maj:t att torghandeln i avgiftshänscende likställs med gatuhan— deln. Någon artskillnad föreligger enligt föreningen inte mellan dessa handelsformer. Föreningen uppger att torgavgifterna är väsentligt lägre än gatuhandelsavgifterna. 'l'rots vissa transport— och lagerkostnader kan torghandeln räkna med betydligt lägre kostnader än den bofasta handeln. Föreningen anser att torghandlarna, i strid mot den kommunala likstäl- lighetsprincipen. gynnas framför andra grupper genom att hänsyn inte får tas till affärsmässiga faktorer. när torgavgifterna bestäms. Enligt förarbe- tena till Ang skall hänsyn tas till vissa svårbestämda faktorer, bl. a. den beräknade objektiva vinsten. när gatuhandclsavgifterna bestäms. [ verk- ligheten bcstäms avgifterna vanligen på grundval av fi.")rhandlingar mellan kommunen samt rörelseidkarna eller deras organisationer. F.nligt för- eningen finns det från rättssäkerhetssynpunkt inte något att erinra mot att skälighetskravet i Ang anses uppfyllt, om avgifterna har bestämts på detta sätt.

Prop. l972:l2 "29

] utredningsrapporten Ärenden rörande fastställande av sotningstaxa föreslår statskontoret att underställningsskyldigheten på detta område slopas. Statskontoret erinrar om att normalsotningstaxor har utarbetats på grundval av överenskommelser mellan kommunerna och Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund samt att kommunalbesvär kan an— föras över kommunfullmäktiges beslut att anta sotningstaxa. Efter- som kommunerna praktiskt taget alltid följer normalsotningstaxorna, inskränker" sig länsstyrelsens prövning i regel till en kontroll av att så har skett. En sotningstaxa som är konstruerad så att vissa sotningsobjekt subventioneras strider mot likställiglietsprineipen. Kommunfullmäktiges beslut att anta en sådan taxa kan därför upphävas. om kommunalbesvär anförs mot beslutet.

Kommunalrättskommittén Allmänna synpunkter

De bestämmelser om underställnirigsskyldighet som finns i andra författningar än KL, KLS, FSL, LL, KliL och Ang har enligt kommitten sådant samband med författningarnas materiella innehåll att frågan om underställningsskyldigheten bör behållas inte bör avgöras från de allmän- na utgångspunkter som anges i direktiven. Andra intressen än kommu- nernas berörs vidare på ett sådant sätt att kommittén enligt direktiven inte bör ta upp frågan om underställningsskyldighcten bör behållas. Kommittén har därför i fråga om dessa författningar funnit anledning att överväga reformer endast när det gäller de kommunala avgifterna.

Kommittén konstaterar att underställningsinstitutet efter hand har fått ett minskat användningsområde och att det numera används främst för att skapa laglighets— och rättvisegarantier. Kommunerna har i olika hänseenden fått bättre resurser att handha sina uppgifter. Kommunindel- ningsrefornren medför att möjligheterna att ge kommunerna ökad frihet blir än större. lfrågan om underställningsskyldigheten bör slopas på ett visst område bör enligt kommittén övervägas främst från den synpunkten om det med hänsyn till kommunernas utvecklingsgrad och det demokra- tiska styrelseskickets inneboende balans kan anses lämpligt att överlämna åt kommunerna att besluta utan annan kontroll än den som kan utövas vid kommunalbesvär.

Kommittén anför att erfarenheterna av den underställningsfria ordning som gäller i fråga om vissa ekonomiskt viktiga avgifter är goda. De gemensamma dragen för de. olika avgiftsgrupperna, erfarenheterna av underställningsfriheten där den förekommer samt intresset av förenkling och rationalisering av förvaltningsförfarandet utgör enligt kommitten starka argument för en utvidgning av den underställningsfria ordningen. Den nuvarande ordningen präglas knappast av några enhetliga. genomgå- ende principer. Åtskilliga avgifter av stor ekonomisk betydelse är under— ställningsfria, medan underställningsskyldiglret gäller i fråga om mindre betydelsefulla avgifter på andra områden.

Prop. 1972:12 30

Reglemente för besvärsnämnd

Enligt kommittén bör underställningsskyldigheten i fråga om regle- mente för besvärsnämnd inte slopas utan att en närmare lagreglering av förfarandet hos nämnden införs. De bestämmelser som gäller för nämn- der för oreglerad förvaltning är i viktiga hänseenden mindre lämpliga för besvärsnämnd. Att överlämna åt varje kommun att självständigt utforma förfaranderegler för nämnden skulle innebära en betydande avvikelse från den ordning som gäller för övriga nämnder. För besvärsnämnderna, vilka har att utöva rättskipning inte bara inom området för den kommunala självstyrelsen utan också som en instansi den ordinära kommunalbesvärs- processen, föreligger enligt kommitten ett särskilt behov av fasta och i huvudsak enhetliga normer för verksamheten. Behovet av ordnade hand- läggningsformer minskar inte av att den materiella prövningen i ärendena är oreglerad och i princip fri. Det framstår som angeläget att förfarandet ger garantier för materiellt riktiga restrltat och rättssäkerhet i övrigt.

Det nuvarande systemet för reglering av besvärsnämndernas verksam- het har enligt kommitténs mening medfört i stort sett godtagbara och enhetliga former för besvärsnämndernas verksamhet och underställnings- skyldigheten kan, med hänsyn till reglementenas betydelse för den enskildes rättssäkerhet, inte uppfattas som något onödigt intrångi den kommunala självstyrelsen. Kommittén föreslår därför att underställnings— skyldigheten behålls.

Extraordinär penningplaeering

Kommittén anför att det i kommunalförvaltningarna knappast före— kommer några kassaöverskott som lämpar sig för en annan placering än sådan som anges i (11 & KL, 65ä KLS resp. 755 FSL. Utvecklingen beträffande betalningsrutiner och betalningsmedel har kraftigt begränsat användningen av kontanter. Belioven av kassaförlag tillgodoses i första hand genom cheekräkningar, postgiro o.d. Kommittén anser därför att begränsningen av den fria placeringsrätten knappast hindrar en rationell och ändamålsenlig medelsförvaltning.

Även om det praktiska behovet av möjligheter till annan än ordinär placering är ytterst begränsat. kan det enligt kommittén vara olämpligt att ha stela och undantagsli'isa placeringsregler. Det bör lämnas utrymme för fullmäktige att meddela föreskrifter för de förvaltande organens medelshantering och fullmäktige bör därvid ha befogenhet att göra avsteg från huvudregeln. Det kan inte antas att länsstyrelsen skulle vara bättre. skickad än fullmäktige att bedöma lämpligheten av sådana modifikatio- ner. linligt kommitténs mening kan det anförtros åt kommunerna att utan bindande bestämmelser i författning och utan understållningsskyl- dighet meddela föreskrifter om placering av penningmedel En fri placeringsrätt titan underställningsskyldighet har sedan år l955 prövats för landstingskomrnunernas del och den har inte medfört nägra olägen- heter. Kommittén kan inte finna något sakligt skäl att behålla den

Prop. 1972:12 31

restriktiva ordning som gäller enligt KL, KLS och FSL.

Kommittén anser också att de nuvarande placeringsreglerna ger anled- ning till invändningar av lagteknisk art. Om det kan undvikas, bör den centrala kommunallagstiftningen inte hänvisa till exempelvis bestämmel- ser i föräldrabalken. Att reglerna om förmyndares självständiga befogen- heter vid förvaltning av omyndigs medel har ansetts passa för den kommunala medelsförvaltningen är en tillfällighet.

Kommittén föreslår att de nuvarande placeringsreglerna i KL, KLS, FSL och LL ersätts med förenklade och enhetliga regler som anger normalförfarandct med överskottsmedcl, nämligen insättning hos bank eller annan perminginrättning. och som i likhet med nuvarande bestäm- melser i LL ger de beslutande församlingarna rätt att utan underställning meddela andra placeringsföreskrifter.

Valkretsindelning

Till förfarandet vid allmänna val anknyter enligt vad kommittén anför starka allmänna intressen av sådan art att ett statligt inflytande framstår . som särskilt motiverat. Att landstingens beslut om valkretsindelning skall underställas Kungl. Maj:ts prövning kan därför inte anses innebära något onödigt intrång i den kommunala självstyrelsen. Kommittén föreslår att underställningsskyldigheten får stå kvar.

Förbundsordning för kommunalförbund

Kommittén anför att länsstyrelsens beslut att fastställa förbundsord- ning för kommunalförbund har konstitutiv verkan. Fastställelsen innebär att en eller flera kommunala angelägenheter övertas av en specialkommun som blir berättigad att av medlemskommunerna ta ut bidrag till förbun- dets verksamhet och att ta emot statsbidrag i den mån sådana utgår för nämnda angelägenheter. Kommittén anser att det är lämpligt att statlig myndighet medverkar när kommunalförbund skall bildas. Eftersom den nuvarande underställningsskyldigheten inte kan betraktas som ett onö- digt inträng i den kommunala självstyrelsen. anser kommitten att den bör behållas.

Gatubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd

Frågor om underställning enligt byggnadslagstiftningen bör enligt kommittén bedömas med hänsyn till den reglering som kan bli en följd av den allmänna översyn av byggnadslagstiftningen som f. n. görs av bygglag- utredningen (K 196955"). Kommittén anser därför att det inte finns an- ledning att nu ta upp frågan om underställning enligt 67 & Bl. eller att ändra gällande ordning i fråga om fastställelse av sådana avgifter som av- sesi 8 & första stycket byggnadsstadgan.

Prop. l972:l2 32

Gatuhandels- och torgavgifter m. m.

Kommittén ansluter sig till vad Föreningen kommunala torg och slakthus anför i framställningen till Kungl. Maj:t dels om att den skillnad som f.n. görs mellan gatuhandelsavgifter och torgavgifter har skapat en konstlad gräns mellan två likartade handelsformcr och gett upphov till gränsdragningsproblem, dels om att uttalandena i förarbetena till Ang om skälighetsbedömningen i fråga om gatuhandelsavgifterna m.m. har lett till tillämpningssvårigheter.

Enligt kommitténs förslag skall gatuhandelsavgifterna och torgavgif- terna samordnas sa att kommunen i båda fallen får rätt att ta ut en avgift som motsvarar fördelen för rörelseidkaren att med uteslutande av andra få begagna plats på gator och torg för försäljningsändamäl. I samband därmed bör kommunernas skyldighet att tillhandahålla friplatser på salutorgen utgå.

Den angivna avgiftsrätten bör enligt vad kommittén anför föreligga också när allmän plats upplåts för annonsering, uteservering, bensinför— säljning och liknande kommersiella ändamål, där tillgången till platsen kan sägas ha ett marknadsvärde och det av rättviscskäl är önskvärt att kommunen får ta ut avgifter efter affärsmässiga grunder. Något hinder bör inte föreligga mot att ta hänsyn till omsättning eller bruttovinst, förutsatt att resultatet av rörelsen väsentligen beror på försäljningsplat— sens läge.

När det gäller andra upplåtelser enligt 2 & allmänna ordningsstadgan är nyttjarens fördel av upplåtelsen enligt kommittén inte alltid ekonomiskt mätbar eller ägnad att ge en rimlig avgiftsmasimering. Detta gäller exempelvis när allmän plats upplåts för byggnadsställningar, baracker, upplag, provisoriska valbyråer eller anordningar vid insamling för välgö— rande ändamål. I sådana fall bör främst kommunens direkta kostnaderi anledning av upplåtelsen eller en ekonomisk värdering av intrånget vara vägledande vid avgiftssättningen.

Med hänsyn till att ändamålen med upplåtelserna varierar och till att" gränserna mellan kommersiella och andra ändamål ibland är oklara anser kommittén att ett visst utrymme måste.]ämnas för en fri prövning av vad som med hänsyn till objektiva omständigheter kan anses rimligt.

Kommittc'n föreslår att punkt 44 Kungl. Maj:ts resolution den 1 augusti 1727 upphävs. att l ä Avgl. ändras så att (len kommer att omfatta också torgavgifterna, vilket f. n. regleras i 745 KL och 785 KLS, samt att det föreskrivs att avgift för upplåtelse som avsesi ] & Ang får tas ut med belopp som kan anses skäligt med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen, nyttjarens fördel av upplåtelsen, kommunens kostnader i anledning av upplåtelsen och övriga omständigheter. Enligt förslaget skall grunderna för beräkning av avgifterna bestämmas av kommunfull— mäktige. Det föreslås att underställningsskyldigheten slopas. Enligt vac] kommitten anför skapas en presumtion för att den taxa som kommun- fullmäktige har bestämt uppfyller skälighetskraVct, om taxan utformas i samförstånd med representativa företrädare för de avgiftsskyldiga.

44 b.:

Prop. l972:lZ Ä-

Kommittén framhåller att förslaget inte är avsett att hindra att kommunerna även i fortsättningen tillhandahåller ett antal avgiftsfria platser på salutorgen samt att det alljämt bör stå kti>mmuncrna fritt att vid upplåtelse för kioskhandet och liknande försäljning anlägga sociala synpunkter på avgiftsfrågan och således ta hänsyn till att en rörelse skall bedrivas av en person som är partiellt arbetsför.

Parkeringsavgifter m. m.

Kommittén anför att kommunerna själva bäst kan anpassa parkerings- avgifterna rncd hänsyn till det trafikreglerande syftet. Det är ett kom- munalt intresse att avgifterna inte bestäms till högre- belopp än som behövs för att parkeringsplatserna skall fylla sin uppgift i den allmänna samfärdseln. Kommittén föreslår därför att underställningsskyldighctcn slopas.

För upplåtelse på allmän plats av särskild uppställningsplats för fordon skall kommun enligt kr.;nnrnittöns förslag ha rätt att av den som utövar sådan linjetrafik för befordran av passagerare sorti avses i 41% förord- ningen (19401910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m. ta ut avgift med det belopp som behövs för att täcka kommunens kostnad för upplåtelsen. Det föreslås att föreskrift härom tas ini 2 & Ang. Avgifter- na för upplåtelse av bussuppställningsplatser på allmän plats skall således inte längre regleras i 74ä KL resp. 78 g" KLS. Rätten att ta trt avgift skall enligt förslaget inte. förenas med underställningsskyldighet.

Hamnavgifter m. m.

Kommittén konstaterar att utvecklingen inom hamnväsendet innebär bl. a. att de traditionella kajerna ersätts med kostnadskrävandc terminaler och andra specialanordningar. Utvecklingen har lett till att mellanhavan- dena mellan hamnägarna och redarna inte längre kan lösas på det sätt som förutsätts i 1950 års kungörelse. Med stöd av särskilda dispenser av Kungl. Maj:t har kungörelsens avgiftsrcgler och därmed också underställ- ningsskyldigheten satts ur spel i fråga om de mest kostnadskrävande tjänsterna. Den nuvarande regleringen av hamnavgiftermt framstår enligt kommittén som otidsenlig. Hamnutredningen (K 1966:40) avser att be- handla taxefrågorna i ett kommande betänkande och det kan väntas att en genomgripande översyn av den nuvarande regleringen därigenom korn— mer till stånd.

Vid översynen bör enligt kommittén en förenklad reglering som ger utrymme åt en mera affärsmässig prissättning eftersträvas. Med hänsyn till att hamnarna i stor utsträckning betjänar andra än de harnnågande kommunernas medlemmar kan ett visst statligt inflytande. över kom- munernas hamnpolitik vara motiverat. Kommittén anser att ett sådant inflytande bör garanteras på annat sätt än genom föreskrifter om underställning.

Kommittén anser att hamnavgifterna och de övriga avgifter på sjöfar-

Prop. 1972:12 34

tens om rade som f. n. hänförs till avgifterna a den allmänna rörelsen inte längre bör regleras i KL Oeh KLS utan i en särskild författning. l avbidan pä resultatet av ham nutret'lningens överväganden föreslär kommittén att föreskrifterna om dessa avgifter tas bort ur 74 å Kl. och 78 & KLS santt att Kttngl. .vlajzt bemyndigas att bestämma när författningsändringarna i fraga om dessa avgifter skall träda i kraft.

Sotningsavgifter

Kommunernas förmi'tga att. nted ledning av de nortnalsotningstaxor som upprättas efter förhandlingar mellan kommunernas och skorstens- fejarmästarnas organisationer. göra en rättvis fördelning av sotningskost- naderna kan enligt kommittén knappast sättas i fräga. Kommittén föreslår därför att kommunfttllmäktiges beslut att anta sotningstaxa inte längre skall ttnderställas länsstyrelsens prövning. När skt1>rstensfejarmäs— taren är anställd av kommunen och denna alltsä är huvudman för verksamheten i ekonomiskt avseende. bör sotningsavgifter inte fä tas ut med högre belopp än som krävs för att täcka kommunens kostnader för verksamheten. Komntittén anser att nägra uttryckliga bestämmelser härom inte behövs. särskilt som fallet är mycket sällsynt.

Remissy ttra ndena Allmänna synpunkter

Kommitténs förslag i fraga om gatuhandels— och torgavgifterna har föranlett kritik frän nägra remissinstanser. ] övrigt har så gott som samtliga remissinstanser tillstyrkt komtnitténs förslag eller lämnat dent utan erinran. Omkring en tredjedel av remissinstanserna tillstyrker förslagen tttan särskild motivering.

Nägra remissinstanser anför vissa allmänna synpunkter pä frägan om statskontrollen över kommunerna. Stads-f?tllmäktige [ I'Id'rnösand anser att det är angeläget att underställningsskyldigheten. som härrör frän en tid när de kmuntunala förvaltningarna var svagt" utvecklade, upphör. De nuvarande kommunerna har en förvaltningsapparat som förhindrar maktmissbruk och ger tillräckliga garantier för rättssäkerhet. Liknande synpunkter anförs av stadsfullmäktige i Sundsvall och av Svenska landsn'ngsförbunder.

F.nligt yttrandena från Stockholms handelskammare och Gotlands handelskammare är syftet med underställningsskyldigheten att ge staten möjlighet" att övervaka att kommunerna inte överskrider eller missbrukar sina befogenheter. Risken för att en kommun skttlle utnyttja ett markinnehav på ett oskäligt sätt vid '.tvgiftsbeläggning synes numera inte vara sä stor. Med hänsyn till utvecklingen hos k(_>mmunerna och till önskemälet om ett sa praktiskt och rationellt förfarande som möjligt är det enligt handelskamrarna nu.)liverat att kommunala beslut i ökad utsträckning blir utitlerställningsfria. Underställningsskyldigheten utgör ibland en förutsättning för en enhetlig praxis och den är oeksä av

9.) U]

Prop. 1972:12

betydelse frän rättssäkerhet'ssynpunkt, särskilt som det vid kommunal- besvär endast är lagligheten och inte lämpligheten av det överklagade beslutet som prövas. Även om underställningsskyldigheten är av betydelse frän dessa synpunkter, tillmäter handelskamrarna de. praktiska fördelarna av ett underställningsfritt förfarande större vikt.

Reglemente för besvärsnämnd

Kammarkollegiet, planverket, länsstyrelserna iStockho/ms och Väster- norrlands län. Stockholms och Uppsala läns landstings förvaltnings- utskott, stadskollegiet i Stockholm och Svenska landstingsförbundet ansluter sig till kommitténs förslag att beslut om antagande. av reglemente för besvärsnämnd också i fortsättningen skall underställas länsstyrelsens resp. Kungl. Maj:ts prövning. Svenska landstingsmrbundet hänvisar i sitt yttrande. till önskemålet att föreskrifterna för besvärsnämndcrnas verksamhet och arbetsformer blir så likartade som möjligt.

De skäl som kommittén anför till stöd för sitt ställningstagande är enligt stadsfullmäktige i Solna inte övertygande, särskilt med hänsyn till att kommunerna har rätt men inte skyldighet att inrätta besvärsnämnd som en extra besvärsinstans i tjänstetillsättningsärenden. Svenska kommunförbundet anser också att underställningsskyldighcten bör slopas i fråga om reglemente för besvärsnämnd och framhåller att underställ— ningsskyldighet inte föreligger i fräga om nägot annat nämndreglemente. Det är bara ett tjugotal kommuner som har inrättat besvärsnämnder och de flesta nämnderna har handlagt bara ett fåtal ärenden. Deras blotta existens har utgjort en ytterligare garanti för att tjänstetillsättningsären- dena handläggs grundligt och objektivt. Reglementena för de besvärs- nämnder som har inrättats företer bara mindre avvikelser från varandra. Den nödvändiga samordningen bör kunna tillgodoses genom att Svenska kommunförbundct liksom hittills tillhandahäller förebilder till reglemen— ten och lämnar råd och anvisningar. Svenska kommunförbundet anser att ett slopande av underställningsskyldigheten inte. ger anledning till nägra farhägor för den enskildes rättssäkerhet.

Extraordinär penningplacering

Bara tvä remissinstanser, lansstyrelsen i Stockholms län och Skånes handelskammare, anför invändningar mot kommitté-ns förslag att de nuvarande placeringsbestämmelserna i KL. KLS. FSL och LL skall ersättas med en regel som anger normalförfarandet med överskottsmedcl, nämligen insättning hos bank eller annan penninginrättning. och som efter mönster frän LL ger den beslutande församlingen frihet att utan ttnderställning bestämma om annan placering.

Anlitandct av cl'teckräkningar, bankgiro och postgiro har numera kraftigt begränsat användningen av kontanter, anför kyrkorådet [Borås och Brämhults kyrkliga samfällighet. l'iftersom nägra större kontant- innehav inte brukar förekomma, kan föreskrifterna förenklas i enlighet

Prop. l972:l2 36

med kommitténs förslag. Svenska kommunförbundet anser att det praktiska behovet av möjligheter till annan än ordinär placering av kommunala medel, som inte behövs för nära förestående utbetalningar. är ganska begränsat. Den fria placeringsrätten har för landstingskommu- nernas del inte medfört nägra olägenheter och enligt Svenska kommun- förbundet kan kommunerna anses väl skickade att själva besluta i dessa frågor. Stockholms handelskammare och Gotlands handelskammare, vilka också tillstyrker förslaget. framhåller att det av lagtexten bör klart framgä att huvudregeln skall vara att kassaöverskott sätts in pä bank eller annan penninginrättning.

Underställningsskyldigheten har fortfarande en viss betydelse i fråga om beslut om extraordinär penningplaeering. anför Skånes handelskam- mare. l yttrandet frän länsstyrelsen i Stockholms län redogörs för ett ärende i vilket en kyrklig samfällighet anhöll om tillstånd att fä placera ett belopp hos en kommun, som pä grund av rädande kreditrestriktioner inte kunde fä ett län i bank. Länsstyrelsen anmärker att det uppenbarligen var fråga om ett nyttjande av samfällighetens medel till ett ändamål som låg utanför samfällighetens kompetensomräde. Med hänsyn till att fall av denna typ har stor principiell betydelse, även om de inte kan bli mänga. anser länsstyrelsen det tveksamt om underställnings- skyldigheten bör upphävas.

Valkretsindelning

Du remissinstanser som yttrar sig på denna punkt anser. liksom kommittén, att landstingets beslut om valkretsindelning även i fortsätt- ningen bör underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Förbundsordning för kommunalförbund

Remissinstanserna ansluter sig till kommitténs uppfattning att under- ställningsskyldigheten i fråga om beslut att antaga förlmndshandling bör behållas. Enligt Svenska kommunförbundet har den nuvarande ordningen vid fastställande av förbundsordning inte inneburit sådana olägenheter att fastställelseförfarandet bör upphöra.

Gatubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd

Remissinstanserna har inte något att invända mot vad kommittén anför om att det f.n. inte finns anledning att ta upp frågan om underställning enligt (>"/ä Bl. till prövning eller att ändra gällande ordning beträffande fastställelse av avgifter enligt. 85 första stycket byggnadsstadgan.

Prop. 1972:12 37

Gatuhandels- och torgavgifter m. m.

Som förut sagts har kommitténs förslag i fräga om gatuhandels— och tt.)rgavgifterna föranlett kritik frän nägra remissinstanser. Av de remiss- instanser som yttrar sig sä "kilt i fråga om gatuhandels- och torgavgifterna tillstyrker kammarkollegiet, Östergötlands och Södermanlant'ls handels- kammare. handelskamrarna i Göteborg. Borås och Karlstad, stadsfull— mäktige i Härnösand och Sundsvall. Föreningen kommunala torg och slakthus. Svenska kommunförbundet och Sveriges köp/nannajiiirbund förslaget pä denna punkt. Den grupp remissinstanser som anför kritiska synpunkter är tämligen liten. Kritiken avser bl.a. den föreslagna samordningen mellan gatuhandels- och torgavgifterna, de föreslagna grunderna för bestämmandet av avgifterna samt förslaget att" underställ- ningsskyldigheten skall tas bort".

Nästan alla remissinstanser som gär in pä frägan om enhetliga regler i princip bör gälla för gatuhandelsavgifterna och torgavgifterna tillstyrker kommitténs förslag om en samordning i detta avseende. Med hänsyn till den alltmer minskade skillnaden mellan de båda handelsformerna anser länsstyrelsen i Stockholms län att enhetliga grunder bör gälla för avgiftssättningen. Liknande synpunkter anförs av Stockholms handels- kammare, Gotlands handelskammare. stadskollegiet i Stockholm, stads- fullmäktige i Sundsvall och Svenska kommunförbttndet. Till de remiss- instanser som uttryckligen tillstyrker kommitténs förslag pä denna punkt hör vidare kommerskollegium, Östergötlands och Södermanlands han— delskammare, Skånes handelskammare, stadsfullmäktige i Härnösand. Föreningen kommunala torg och slakthus, Riksförbundet gatukök & kiosknäring och Sveriges kioskägares riksförbund.

En annan uppfattning kommer till uttryck i yttrandcna frän näringsfrihetsombudsmannen och Sveriges handelsträdgårdsnu'istare ör- bund. Förbundet delar inte uppfattningen att någon väsentlig skillnad i allmänhet inte föreligger mellan torghandeln och gatuhandeln. De kiosker som svarar för den ("ivervtigattde delen av gatuhandeln är oftast av permanent karaktär och de har i allmänhet en betydande omsättning. Kioskägarna är i regel tvungna att investera stora summori kioskerna och dessa blir d:"i _iz'itnförliga tried vanliga butiker. Torgplatserna röjs däremot av varje dag. Det är därför enligt förbundet naturligt att anlägga andra synpunkter pä gatuhandeln än pä den torghandel där ortens befolkning säljer t. ex. trädgärdsprodukter. Under förutsättning att den hittillsvaran— de självköstnadsprineipen behälls i fräga om t('>rga'.-'gifterna tillstyrker förbundet emellertid en formell och administrativ samordning av torgavgifterna och gatuhandelsavgifterna.

Enligt näringsfrihetsombudsmannen är kommitténs förslag att Ang skall göras tillämplig också pä torghandeln tillsammans med förslaget om nya grunder för avgiftssättningen ägnat att medföra en minskning av totghandelns och eventuellt ocksä av gatuhandelns konkurrensförnuiga i föt'hällande till övrig handel. Att en kommun genom avgiftsbeläggning belastar torghandeln sä att den fär omkostnader som är jämförliga med

Prop. 1972:12

b.) (Xt

den bofasta handelns ligger inte i konsumenternas intresse.. Näringsfri— hetsombudsmannen anser vidare att en skillnad i avgiftssättningen mellan torghandeln och gatuhandeln är motiverad. Hänsyn bör t'as till att torgplatserna uppläts bara viss del av dagen och till att torghandeln kan vara begränsad till nägra dagar i veckan, medan inarkupplätelsen vid gatuhandel är stadigvarande. "l'orghandeln äsamkas vidare särskilda kostnader för transport och hantering av varor och torgständ. Närings— frihetsombudsmannen tillstyrker emellertid förslaget att Ang skall göras tillämplig också på torghandeln, eftersom förslaget medför administrativa fördelar. Han anser däremot inte motiverat att, som kommittén föreslär, ändra lagens bestämmelser om grunderna för avgiftssättningen.

En positiv inställning till kommitténs förslag i fräga om reglerna för skälighetsbedömningen vid avgiftssättningen redovisas i yttrandena frän kommerskollegium, länsstvrelsen 1" Stockholms län, stadskollegiet 1' Stockholm, stadsfullmäktige i Härnösand, Föreningen kommunala torg och slakthus samt Svenska kommunförbundet. Enligt Svenska kommun- förbundet blir det med den föreslagna utformningen möjligt att bestärntna avgifterna efter vad som med hänsyn till objektiva omständig- heter kan anses rimligt. Föreningen anför att de nuvarande grunderna för avgiftssättningen vid gatumarksupplätelse har varit svära att tillämpa. Hänsyn skall tas till bl. a. den beräknade vinsten av rörelsen. Därvid skall man utgå från en objektiv beräkning av vad som kan anses vara normalt för en rörelse av det" slag det gäller och inte frän det verkliga utfallet av rörelsen. Att göra 'en objektiv vinstberäkning för rörelser av samma slag som bedrivs vid olika delar av en gata är i de. flesta fall omöjligt.

Kommitténs förslag innebär enligt Stockholms handelskammare och Gotlands handelskammare att kommunerna ges stora möjligheter till en skönsmässig prövning av avgifternas storlek. 1 den män rörelsens resultat beror av läget komtner hänsyn att kunna tas till omsättning och bruttovinst, vilket f. n. inte får ske. Handelskamrarna motsätter sig inte att förslaget genomförs men anmärker att riktlinjer behövs för hur kravet på skälighet i praktiken skall uppfyllas.

Som framgär av det förut sagda avstyrker näringsfri/zctsombudsman— nen och Sveriges handelsträdgärdsmästareförbund kommitténs förslag i fraga om grunderna för avgiftssättningen. Skånes handelskammare, Riksförbundet gatukök & kiosknäring, Svenska pressb_1-'rän och Sveriges kioskägares riksförbund avstyrker ocksä förslaget. Enligt handelskam- maren bör avgifterna liksom f. n. inte fä sättas i relation till omsättningen eller lönsamheten i det enskilda fallet.

Kommitténs förslag ger enligt Svenska pressbvrän utrymme för godtyckliga bedömningar av nyttjarens fördel av upplätclsen och "övriga omständigheter". Avgifterna bör bestämmas efter objektiva grttndcr. Kommunens kostnader i anledning av upplåtelsen kan vara en sadan objektiv grund. Svenska pressbyrån anför vidare att kommunerna ofta har en felaktig uppfattning om kioskhandelns lönsamhet, vilket kan leda t'ill alltför höga avgifter. Det är ett samhällsintresse att kioskhandelns cxistensmöjligheter inte försämras ytterligare genom en kraftig höjning av

Prop. 1972:12 39

avgifterna för upplåtelse av kommunal mark.

'l'illämpningen av de nuvarande grunderna för avgiftssättningen har enligt Riksförbmn'iet gatukök & kioskniiring inte vållat nägra svårigheter. Avgifterna bestäms redan nu efter affärsmässiga grunder. Kommitténs förslag. särskilt förslaget att hänsyn skall tas till nyttjarnas fördel av upplåtelsen och till ”övriga omständigheter”, lämnar däremot fältet fritt för olika tolkningar. Förslaget är knappast tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Det kan, anför riksförbundet, leda till att avgifterna beräknas efter generella taxor och bestäms till en viss procent av omsättningen utan hänsyn till om denna beror pä försäljningsplatsens läge eller är en frukt av rörelseidkarens prestationer. Riksförbundet anser att ett: genomförande av kommitténs förslag innebär en risk för att kommunerna beaktar vinningssynpunkter i sådan utsträckning att avgifterna blir oskäliga. Det kan bli vanligt att marken upplåts till företag som vill skaffa sig ett visst monopol inom gatuhandeln och som därför erbjuder sig att betala avgifter som inte stäri rimlig proportion till vad försäljningsplatserna kan anses värda enligt en objektiv bedömning.

En liknande uppfattning redovisas i yttrandet från Sveriges kioskägares riksförbund. Enligt riksförbundet ligger det i sakens natur att en sådan skälighetsbedömning som måste göras när gatuhandelsavgifter skall bestämmas innebär svårigheter. Svårigheterna kommer att bli än större. om kommitténs förslag genomförs. Om kommunerna fär bestämma avgifterna med hänsyn till nyttjarens fördel av upplåtelsen. lämnas fältet fritt för subjektiva bedömningar. Kommunerna har sällan tillgång till experter som kan göra affärsmässiga bedömningar som kan läggas till grund för en avgiftstaxa.

Kommerskollegium. Stockholms handelskammare, Gotlands handels- kammare och Föreningen kommunala torg och slakthus understryker vikten av att avgil'tstaxorna utformas i samförständ med representativa företrädare för näringslivet. Genom ett sådant samråd åstadkoms enligt kommerskollegium, Föreningen kommunala torg och slakthus och Svenska kommunförbundet en presumtion för att taxorna uppfyller kravet på skäligbet. Riksfr'irbundet gatukök & kiosknäring är av motsatt uppfattning.

Kammarkollegiet, Stadsfullmäktige iI-[a'rnösand och Sundsvall, Svens- ka kommunnirbundet och Föreningen kommunala torg och slakthus tillstyrker kommitté-ns förslag att skyldigheten för kommunerna att tillhandahålla friplatser för viss torghandel skall upphävas. Motivet för bestämmelsen härom, angelägenhet-en av att den livsmedelsprodueerande lantbefolkningen ges tillgång till avgiftsfria försäljningsställen, är enligt föreningen inte längre aktuellt.

l-jnligt hovrätten för Nedre Norrland är det fortfarande angeläget att lämpliga torgplatser mot låg avgift ställs till förfogande för jordbrukare och andra som önskar sälja egna produkter. Kommitténs förslag i fråga om grunderna för avgiftssättningen hindrar visserligen inte att avgifterna differentieras eller att sociala synpunkter beaktas, när avgifterna bestäms. Hovrätten anser dock att intresset av att torgplatser för försäljning av

Prop. 1972:12 40

egna produkter tillhandahålls till låg avgift bör skyddas genom uttryckliga bestämmelser. Kommcrskollcgium och Skänes handelskam- mare anser att det är tveksamt. om skyldigheten att tillhandahålla friplatser bör upphävas. Försäljningen av egna lantbruksprodukter pä salutorgen spelar enligt handelskammaren visserligen en obetydlig roll inom varuhandeln. Den utgör dock ett uppskattat inslag i stadsbilden. Avgiftsfriheten. som har gammal hävd. tillgodoser ett socialt ändamål och saknar ekonomisk betydelse för kommunerna.

Enligt kommerskollegium, Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, stadsfullmäktige i Sundsvall och Sveriges handelsträd- gårdsmästareförbund är det motiverat att torgavgifterna differentieras så att lägre avgifter bestäms för ortens "odlare och tillfällig torghandel än för stadigvarande torghandel och handel av kringföringsnatur. En sådan differentiering blir enligt kammarkollegiet, kommerskollegiurn, Stock- holms handelskammare och Gotlands handelskammare fortfarande möjlig, om kommitténs förslag genomförs. Kommerskollegium ifrågasät- ter dock om inte en uttrycklig erinran om denna möjlighet bör tas in i Ang.

För flertalet av de kommunala avgifterna är det enligt kommerskolle- gium karaktäristiskt att kommunen tillhandahåller den avgiftsbelagda nyttigheten i en monopolställning. Ett monopol innebär alltid en risk för att situationen utnyttjas för att ta ut för höga avgifter. Kommerskolle- gium tror dock inte att förslaget att underställningsskyldigheten skall slopas i fråga om gatuhandels- och torgavgifterna innebär några påtagliga risker för att kommunerna kommer att missbruka sin monopolställning. Intresset av förenkling och rationalisering av förvaltningsförfarandet talar vidare för att underställningsskyldigheten slopas. Kommerskollegium tillstyrker därför förslaget. Stockholms handelskammare. Gotlands handelskammare. Östergötlands och Södermanlands handelskammare, handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad. näringsfrihetsombuds- mannen. stadsfullmäktige i Härnösand och Sundsvall, Föreningen kommunala torg och slakthus samt Svenska kommtlnförbundet är också positiva till förslaget. Enligt handelskamrarna i Göteborg. Borås och Karlstad samt Svenska kommunförbundet ger rätten att anföra kommu- nalbesvär tillräckliga garantier för att kravet på skälighet blir tillgodosett.

Underställningsskyldighetcn kan enligt länsstyrelsen i Stockholms län anses innebära en garanti mot att avgifterna i alltför hög grad bestäms efter rörelseidkarens omsättning eller på annat sätt görs oskäligt höga. Kommunalbesvärsinstitutets effektivitet ökas, om grunderna för skälig— hetsbedömningen, som kommittén föreslår, anges i Ang. Det är emellertid tydligt att rätten att anföra kommunalbesvär inte kan till alla delar ersätta underställningsskyldighcten. Länsstyrelsen anser därför att det är tveksamt om underställningsskyldigheten bör slopas.

Riksförbundet gatukök & kiosknäring. Svenska pressbyrån och Sveriges kioskägares riksförbund motsätter sig att underställningsskyldig- heten slopas. Att kommunerna har fått bättre utvecklade förvaltnings— apparater betyder inte att det kommersiella tänkandet" i kommunerna

Prop. 1972:12 41

dämpas, anför Riksförbundet gatukök & kiosknäring, som också erinrar om att prövningen vid kommunalbesvär bara avser det överklagade beslutets laglighet. Svenska pressbyrån anser att underställningsskyldig— heten ger staten en ofta behövlig insyn i den kommunala förvaltningen och att förslaget att den skall slopas innebär en försämring från rättssäkerhetssynpunkt. Enligt Sveriges kioskägares riksförbund kan det befaras att kommunernas handläggning av avgiftsärendena blir mycket summarisk, om underställningsskyldigheten slopas.

Underställningsskyldigheten har enligt Skånes handelskammare en viss uppgift att fylla när det gäller avgifter för bensinstationer, gatukök, reklampelare o.d. Sådana anläggningar kräver ofta stora utrymmen. varför avgifterna är av betydelse från kostnadssynpunkt. Stora menings- motsättningar i fråga om avgifternas storlek eller sättet för deras beräknande föreligger ofta. Handelskammaren anser att en garanti mot maktmissbruk behövs och att den bästa garantin är att underställnings— skyldigheten behålls.

Parkeringsavgifter m. m.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att ett besvärsförfarande inte kan till alla delar ersätta den nuvarande underställningsskyldigheten och att det är tveksamt om denna bör slopas i fråga om parkeringsavgifter— na. Övriga remissinstanser som uttalar sig på denna punkt, nämligen stadskollegiet i Stockholm, Motororganisationernas samarbetsdelegation, Svenska kommunförbundet, Svenska lokaltrafikföreningen och Sveriges trafikbilägares riksorganisation, tillstyrker däremot kommitténs förslag.

Behovet av att ta ut parkeringsavgifter är enligt Svenska lokaltrafikför- eningen självfallet störst inom tätortsbebyggelse med stark trafik och inom en tätortskommun krävs med hänsyn till syftet med parkerings— avgifterna en kraftig variation av avgifternas storlek. Föreningen delar kommitténs uppfattning att kommunerna själva bäst kan anpassa avgifterna med hänsyn till det trafikreglerande syftet och att det inte behöver befaras att avgifterna sätts högre än som behövs för att parkeringsplatserna skall fylla sin uppgift i den allmänna samfärdseln. Föreningen finner det tillfredsställande att det i kommitténs förslag till författningstest i fråga om avgifter för allmänplatsmark som upplåtits till bussuppställningsplats sägs klart att avgiften får uppgå bara till bel0pp som behövs för att täcka kommunens kostnader för upplåtelsen.

Hamnavgifter m. m.

Hamnutredningen delar kommitténs uppfattning att en sådan reglering av hamnväsendets ekonomiska förhållanden bör eftersträvas som gör det möjligt att tillämpa företagsekonomiska principer inom den kommunala hamnverksamheten. ] linje med sådana principer ligger intresset av en förenkling i förhållande till nuvarande ordning med dess underställnings— förfarande. Utredningen. som ämnar behandla hamntaxefrågorna i ett

Prop. 1972:12 43

kommande betänkande, anför att den omplacering av reglerna om hamnavgifter som kommittén föreslår lämnar utredningen frihet att välja den lösning som senare visar sig lämplig. Utredningen har därför inte något att erinra mot kommitténs förslag. Förslaget tillstyrks också av länsstyrelsen i Stockholms län och stadsfullmäktige iHärnösand, medan Skånes handelskammare framhåller att taxehöjningar kan ha stor ekonomisk betydelse och att de kan inverka menligt på trafikens utveckling. Handelskammaren anser därför att underställningsskyldig- heten bör behållas inte bara i avvaktan på hamnutredningens förslag.

Sotningsavgif ter

Kommerskollegium, Stockholms handelskammare, Gotlands handels- kammare, Skånes handelskammare, planverket, brandinspektionen, läns- styrelsen i Stockholms län, stadskollegiet i Stockholm, stadsfullmäktige i Härnösand och Sundsvall, länsbrandinspektören i Västernorrlands län och Svenska kommunförbundet ansluter sig till kommitténs förslag att underställningsskyldigheten skall slopasi fråga om sotningstaxorna.

Eftersom sotningstaxorna bestäms på grundval av förhandlingar mellan kommunerna och Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund och man knappast kan sätta kommunernas förmåga att med ledning av normal- sotningstaxorna göra en rättvis fördelning av sotningskostnaderna på de enskilda objekten i fråga, finns det enligt Svenska kommunförbundet inte anledning att behålla underställningsskyldigheten.

Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund är kritiska mot kommitténs förslag i fråga om sotnings- taxorna. Sedan år 1951 har enligt riksförbundet centrala överenskom- melser om gene-rella höjningar av sotningsavgifterna med anledning av inträffade kostnadshöjningar träffats efter förhandlingar mellan riksför- bundet samt Svenska kommunförbundet eller, intill år 1968, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Kommunförbunden har rekommenderat kommunerna att följa de centrala överenskommelserna och riksförbundet har hos kommunerna begärt höjningar enligt överens- kommelserna. Kommunerna har i regel följt de centrala överenskommel- serna. Riksförbundet anser därför att underställningsskyldigheten är onödig. Det påpekas emellertid att skorstensfejarmästarna inte har någon rätt att påkalla förhandlingar i fråga om sotningsavgifterna, vare sig med Svenska kommunförbundet eller med en enskild kommun. En kommun är inte tvungen att följa den centrala överenskommelsen och en skorstensfejarmästare kan inte vidta några stridsåtgärder för att få förbättrade ekonomiska villkor för verksamheten. Han är vid straffansvar bunden av sina skyldigheter enligt brandlagstiftningen. Kommunalbesvär ger, anför riksförbundet vidare, inte. samma möjlighet till statskontroll som förvaltningsbesvär eller underställning. Besvärsprövningen vid kom— munalbesvär avser bara beslutets laglighet och ger således knappast utrymme för en prövning av de beslutade avgifternas skälighet. Besvärsrätten är vidare begränsad till kommunmedlem och det förekom—

Prop. 1972:12 43

mer att en skorstensfejarmästare inte bor i den kommun där han är verksam. Riksförbundet tillstyrker därför förslaget om att underställ- ningsskyldigheten skall slopas endast under förutsättning att möjlighet införs att anföra förvaltningsbesvär mot en kommuns beslut om antagande av sotningstaxa.

Sveriges fastighetsägareförbund avstyrker kommitténs förslag och anför att rätten att anföra kommunalbesvär är av obetydligt värde, när kommunens beslut har tillkommit i laga ordning. Någon prövning av avgifternas skälighet kan ju inte ske vid kommunalbesvär. Normalsot- ningstaxorna innebär enligt förbundet inte någon garanti mot att oskäliga sotningsavgifter tas ut. Fastighetsägarna deltar ju inte i utformningen av normalsotningstaxorna och de kan därför inte påverka prisutvecklingen.

Departementschefen Allmänna synpunkter

Staten utövar i stor utsträckning kontroll över den kommunala verksamheten. Statsuppsikten tillgodoser skilda syften och sker i olika former. Genom besvärsprövning och, i vissa fall, prövning efter under- ställning av kommunala beslut utövas kontroll av att kommunen inte överskrider sina befogenheter eller på annat sätt handlar i strid med vad som är föreskrivet i lag eller annan författning. Inom den specialreglerade kommunala förvaltningen omfattar besvärsprövningen och prövningen vid underställning också frågan om det kommunala beslutet är i sak lämpligt. Inom vissa sektorer av den kommunala förvaltningen utövar staten härutöver en effektivitetskontroll, dvs. en tillsyn över att uppgif- terna fullgörs på ett tillfredsställande sätt, genom att lämna råd och anvisningar, påkalla rättelse, förelägga kommunerna att förfara på visst sätt eller besluta i kommunens ställe. Kommunernas handhavande av åtskilliga angelägenheter kan vidare styras genom föreskrift i statsbidrags- författning att statsbidrag till en kommunal verksamhet får beviljas bara om vissa villkor är uppfyllda. Statskontrollen har i stor utsträckning utformats under en tid då den kommunala förvaltningen var väsentligt mindre utbyggd än f. n. I takt med den starka expansionen av den kommunala verksamheten har emellertid kommunernas förvaltningsorga- nisation blivit allt större och allt bättre utrustad. Kommunerna har där- igenom fått väsentligt ökad tillgång till kvalificerad sakkunskap på olika områden. Den nu pågående kommunindelningsreformcn, vilken ihuvud- sak kommer att vara genomförd den 1 januari 1974, har avgörande bety- delse för denna utveckling. Den service som Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet lämnar sina medlemmar har också i av- seVärd mån stärkt förutsättningarna för effektivitet och enhetlighet i den kommunala förvaltningen.

Den antydda utvecklingen motiverar överväganden från delvis nya utgångspunkter om statens tillsyns- och kontrolluppgifter gentemot kommunerna. Flera initiativ till sådana överväganden har också tagits.

Prop. 1972:12 44

Länsberedningen (C 197028), som har till uppgift att göra en allmän översyn av uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun, skall enligt sina direktiv vid övervägandena om relationerna mellan stat och kommun bl. a. beakta att kommunerna genom indelningsreformen kan väntas mera allmänt bli rustade. att bedriva sin verksamhet på sådant sätt att detalje- rad tillsyn och kontroll från statens sida kan minska. Bygglagutredningen (K 196955) skall enligt sina direktiv bl. a. överväga en begränsning av den statliga detaljgranskningen inom planväsendet. lndclningsreformens fullföljande har vidare föranlett att relationerna mellan stat och kommun ägnas större uppmärksamhet inom Kungl. Maj:ts kansli. Tillkomsten av bättre rustade kommuner ger sålunda anledning att se över metoderna för och omfattningen av den statliga tillsynen över kommunerna på skilda verksamhetsområden. En särskild enhet inom eivildepartementet har till uppgift bl. a. att ta initiativ till och samordna en översyn inom berörda departement av statsbidragsförfattningar i syfte att utmönstra onödiga detaljföreskrifter som kan försvåra den kommunala verksamheten. Ett så dant arbete pågår nu inom flera departement. F.n promemoria med för- slag till åtgärder i angivet syfte inom skolsektorn som upprättats inom utbildningsdepartementet (Ds U 1971 :3'Jhar remissbelutndlats och bereds f. n. inom nämnda departement.

Ett annat led i arbetet på att avveckla överflödig statskontroll över kommunerna är den översyn av bestämmelserna om underställning av vissa kommunala beslut. som kommunalrättskommittéu redovisat i be- tänkandet (Ds C 197022) Kommuns och andra kommunala menigheters skyldighet att underställa statlig myndighet vissa beslut. Översynen har enligt utedningens direktiv varit begränsad till underställning av beslut enligt kommunallagarna — utom vissa finansiella beslut, bl.a. beslut att ta upp län eller gå i borgen — och av beslut om kommunala avgifter. Utredningen som praktiskt taget genomgående behandlats posi— tivt av remissinstanserna visar att väsentliga förenklingar när det gäller statskontrollen står att vinna inom detta område.

Reglemente för besvärsnämnd

Reglemente för besvärsnämnd skall underställas länsstyrelsens eller, i fråga om landstingskommunal besvärsnämnd, Kungl. Maj:ts prövning. Underställningsskyldighet föreligger numera inte i fråga om andra kom- munala nämndreglementen. Kommunallagarnas bestämmelser för nämn- der för oreglerad förvaltning gäller bara om annat inte föreskrivs i reglementet för besvärsnämnden.

Kommittén anser att underställningsskyldigheten bör behållas. Från rättssäkerhetssynpunkt finns det enligt kommittén ett behov av fasta och i huvudsak enhetliga normer för besvärsnämndermts verksamhet. Bara två remissinstanser anser att underställningsskyldigheten bör slopas.

Det ligger i sakens natur att det är angeläget att förfarandet hos besvärsnämnderna ger bästa möjliga garantier för materiellt riktiga resul— tat och för rättssäkerhet i övrigt. I likhet med kommittén anser-jag därför

Prop. 1972:12 45

att det behövs fasta och i huvudsak enhetliga normer för verksamheten.

Som förut sagts föreligger det inte. någon skyldighet att inrätta besvärsnämnd. Att en besvärsnämnd inrättas medför inte att den enskil- des möjligheter att få sin talan prövad av statlig myndighet blir mindre. Jag ansluter mig till vad Svenska kommunförbundet anför om att besvärsnämndernas blotta existens har utgjort en garanti för att tjänste- tillsättningsärcndena handläggs grundligt och objektivt.

Som förut sagts skall de flesta bestämmelserna i förvaltningslagen. vilken trädde i kraft den 1 januari 1973, tillämpas i ärende hos besvärsnämnd. Det gäller bl. a. bestämmelserna om jäv. vilka är strängare än motsvarande bestämmelser i kommunallagstiftningen, samt bestäm— melserna om rätt för part att ta del av vad som har tillförts ärendet, kommunikation och bcslutsmotivcring. Genom att förvaltningslagcn i huvudsak skall tillämpas hos besvärsnämnderna tillgodoses till stor del behovet av fasta och enhetliga normer för besvärsnämndernas verksam- het. Kompletterande bestämmelscr i reglemente kommer fortfarande att behövas och en del av de ytterligare bestämmelser som kan behövas, t. ex. föreskrifter om beslutförhet och omröstning, är av betydelse från rättssäkerhctssynpunkt. Enligt min mening finns det emellertid inte anledning att befara att en kommun eller landstingskommun som inrättar en besvärsnämnd inte skulle se till att reglementet för nämnden tillgodo- ser vad som krävs från rättssäkerhetssynpunkt. Av betydelse i detta satumanhang är det biträde som kan lämnas av Svenska kommunförbun- det rcsp. Svenska landstingsförbundet.

Med stöd av vad jag nu har anfört förordar jag att skyldigheten för kommunerna och landstingskommunerna att underställa beslut om anta- gande av reglemente för besvärsnämnd länsstyrelsens resp. Kungl. Maj:ts prövning avskaffas.

Extraordinär penningplacering

Enligt 61 & KL krävs länsstyrelsens medgivande för att kommun skall få placera pcnningmedel, som inte behövs för nära förestående. utbetal- ningar, på annat sätt än som anges i paragrafen. Motsvarande bestämmel- ser finns i 65% KLS och 755 FSL. 165 KFL hänvisar till 61 å KL. Enligt 65å LL kan landsting däremot utan underställningsskyldighet bestämma om placering av penningmedel.

Kommittén föreslår att de. nuvarande placeringsreglerna i KL, KLS, FSL och LL ersätts med förenklade och enhetliga regler som anger normalförfarandet med överskottsmedcl, nämligen insättning hos bank eller annan pcnninginrättning. och som i likhet med nuvarande bestäm- melser i LL ger de beslutande församlingarna rätt att utan underställning meddela andra placeringsföreskrifter. Behovet av möjligheter till annan placering än sådan som f.n. får ske utan länsstyrelsens medgivande är enligt vad kommittén anför mycket begränsat. Kommittén anser emeller- tid att stela och undantagslösa regler kan vara olämpliga samt att fullmäktige bör. utan att inhämta länsstyrelsens medgivande. få meddela

Prop. 1972:12 46

föreskrifter för de förvaltande organens medelsförvaltning. Enligt kom- mittén kan det inte antas att länsstyrelsen skulle vara bättre skickad än fullmäktige att bedöma om en viss penningplacering är lämplig.

Två remissinstanser ger uttryck för tveksamhet inför förslaget att underställningsskyldigheten skall tas bort, medan de övriga lämnar kommitténs förslag utan erinran.

Jag ansluter mig till vad kommittén anför och förordar, såvitt gäller ändringarna i FSL, efter samråd med det statsråd som handlägger frågor enligt nämnda lag att kommitté-ns förslag genomförs.

Valkretsindelning

Landstingets beslut om indelning i valkretsar för val av landstingsmän och om det antal landstingsmän som skall utses för varje valkrets skall enligt l3 % LL underställas Kungl. Maj:ts prövning.

I likhet med remissinstanserna ansluter jag mig till kommitténs uppfattning att ett statligt inflytande på detta område framstår som särskilt motiverat. Ett ytterligare skäl att inte nu ändra gällande ordning är att frågan om att införa ett nytt valsystem för landstingsvalen aktualiserats genom kornmunalvalskornmittens betänkande (SOU 1971: 4") Kommunala val. Jag anser därför liksom kommunalrättskommittén och remissinstanserna att unde.rställningsskyldigheten inte bör upphävas nu.

Förbundsordning för kommunalförbund

När förbundsordning för kommunalförbund har antagits, skall den enligt "Zl % KFL underställas länsstyrelsens prövning. Motsvarande under- ställningsskyldighet föreligger vid ändring av förbundsordningen (22 ä). 1 och med fastställelsen övertas. som kommittén anför. en eller flera kommunala angelägenheter av en specialkommun, det nybildade kom- munalförbundet. Liksom kommitten anserjag att det är lämpligt att stat- lig myndighet rnedverkar när kommunalförbund skall bildas och att un- derställningsskyldigheten inte kan anses innebära nagot onödigt intrångi den kommunala självstyrelsen. Jag ansluter mig därför till kommitté-ns uppfattning att underställningsskyldigheten bör behållas.

Gatubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd

En allmän översyn av byggnadslagstiftningen görs f. n. av bygglagutred- ningen. I väntan på resultatet av utredningens arbete saknas enligt min mening anledning att slopa skyldigheten att söka fastställelse av bestäm- melser om skyldighet för fastighetsägare. att bidra till kostnader för iord- ningsställande av gata eller av sådana avgifter hos byggnadsnämnd som avses i 8 5 första stycket byggnadsstadgan. Jag ansluter mig alltså också på denna punkt till kommitténs och remissinstansernas mening.

Prop. 1972:12 47

Gatuhandels- och torgavgifter m. m.

Kommunfullmäktiges beslut om nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande av de platser som har anvisats åt denna eller de inrättningar som har gjorts för att betjäna den skall, för att vinna bindande kraft, underställas Kungl. Maj:ts prövning (74 % KL och 78 5 KLS). Till avgifterna å den allmänna rörelsen hänförs numera torgavgif- ter, avgifter för busstationer på allmän plats samt hamnavgifter och vissa andra avgifter på sjöfartens område. Gemensamt för dessa avgifter är bl. a. att de anses fä täcka kommunernas kostnader men inte ge något överskott. Av punkt 44 Kungl. Maj:ts resolution den I augusti 1727 följer att kommunerna är skyldiga att upplåta vissa avgiftsfria platser för torghandel. Torgavgifterna behandlas i detta avsnitt och övriga avgifter 51 den allmänna rörelsen i det följande.

Enligt 2 & allmänna ordningsstadgan krävs polismyndighetens tillstånd bl. a. när allmän plats inom stadsplanelagt område av stad, köping eller annat samhälle, där byggnadslagens bestämmelser för stad gäller. skall användas för upplag eller avstjälpning eller tas i anspråk för försäljnings- ständ, ställningar c. d. Salutorg eller liknande plats som i vederbörlig ordning har upplåtits till allmän försäljningsplats får dock utan sådant tillstånd tas i anspråk för försäljningsändamäl. För upplåtelse på sådan plats kan kommunen med stöd av 74 % KL resp. 78 % KLS ta ut torgav- gift.

Om tillstånd som avses i 2 & allmänna ordningsstadgan föreligger, får kommunen ta ut skälig avgift för upplåtelse av plats som står under kommunens förvaltning (l 5 Ang). Grunderna för avgifterna bestäms av kommunfullmäktige men för att vinna bindande kraft skall fullmäktiges beslut underställas länsstyrelsens prövning (3 $). Avgifterna är inte bundna vid kommunens kostnader till följd av upplåtelsen. När avgifterna bestäms, får enligt förarbetena till Ang (prop. 19571157 s. 54) hänsyn tas till bl. a. den vinst som en rörelse av visst slag och på viss plats kan beräknas lämna. Man bör därvid utgå frän en objektiv beräkning av vad som för den avsedda platsen kan anses normalt för en rörelse av det slag det gäller. Avgifterna får inte sättas i relation till omsättningen eller lönsamheten i det enskilda fallet.

Kommittén anför att den skillnad som f. n. görs mellan gatuhandelsav- gifter och torgavgifter har skapat en konstlad gräns mellan två likartade handelsformer och gett upphov till gränsdragningsproblem. Enligt kom- mittén har vidare uttalandena i förarbetena till Ang om skälighetsbe- dömningen i fråga om gatuhandelsavgifterna lett till tillämpningssvårig- heter.

Kommittén föreslår att l & Ang ändras sa att den kommer att omfatta ocksä torgavgifterna samt att det föreskrivs att avgift för upplåtelse som avses i paragrafen får tas ut med belopp som kan anses skäligt med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen, nyttjarens fördel av upplåtelsen, kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen och öv- riga omständigheter. Grunderna för beräkning av avgifterna skall enligt

Prop. 1972:12 48

förslaget bestämmas av kommunfullmäktige. Förutsatt att resultatet av en rörelse väsentligen beror på försäljningsplatsens läge skall hänsyn också kunna tas till omsättningen eller bruttovinsten. Underställnings- skyldigheten föreslås slopad liksom skyldigheten för kommunerna att avgiftsfritt upplåta vissa försäljningsplatser på salutorgen.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till förslaget att torgavgifter- na skall regleras i Ang och att enhetliga regler i princip skall gälla för torgavgifterna och gatuhandelsavgifterrm. Enligt min mening föreligger det inte längre sådana skillnader mellan torghandeln och gatuhandeln att det framstår som motiverat att helt skilda regler gäller för de två handelsformerna. Jag vill erinra om att l 5 Ang avser inte bara gatuhandelsavgifter utan också t. ex. avgifter för upplåtelser för icke- kommersiella ändamål. Inte heller kan det anses motiverat att behålla skyldigheten för kommunerna att upplåta vissa försäljningsplatser på salutorgen utan avgift. Jag förordar därför att förslaget, att torgavgifterna skall inordnas under l 5 Ang och alltså inte längre regleras av bestäm- melser i KL resp. KLS, genomförs liksom förslaget att punkt 44 Kungl. Maj:ts resolution den 1 augusti 1727 skall upphävas.

Liksom kommitten anser jag att det i lagtexten bör ges exempel på olika omständigheter som bör beaktas, när kommunfullmäktige be- stämmer grunderna för avgiftssättningen. Flertalet remissinstanser till- styrker kommitténs förslag på denna punkt. Enligt förarbetena till Ang får hänsyn tas till bl. a. den beräknade vinsten av rörelsen. Man skall därvid utgå från en objektiv beräkning av vad som kan anses normalt för en rörelse av det slag det gäller och inte från det verkliga utfallet av rörelsen. Avsikten är således att man skall kunna ta hänsyn till den fördel som det innebär för en rörelseidkare att få ta en viss försäljningsplatsi anspråk men däremot inte till den vinstökning som beror av hans egna prestationer. [ princip anser jag att denna ordning bör tillämpas även i fortsättningen. [ praktiken kan det emellertid vara nästan omöjligt att göra en sådan objektiv beräkning som avses i förarbeten till Ang.

Kommitténs förslag att hänsyn skall få tas till bl. a. nyttjarens fördel av upplåtelsen innefattar möjlighet att ta viss hänsyn till omsättningen eller bruttovinsten i det enskilda fallet. På denna punkt är några remissin- stanser. nämligen Skånes handelskammare. Riksförbundet gatukök & kiosknäring, Svenska pressbyrån och Sveriges kioskägares riksförbund, kritiska. Det anförs bl. a. att förslaget ger utrymme för helt godtyckliga bedömningar och att förslaget kan leda till att avgifterna bestäms till en viss procent av omsättningen och utan hänsyn till om denna beror på för- säljningsplatscns läge eller är en frukt av rörelseidkarens prestationer. I den mån det är möjligt att beräkna den fördel det kan innebära att få ta i anspråk en plats med ett från försäljningssynpunkt gynnsamt läge är det enligt min mening inte mer än rimligt att fördelen beaktas, när grunderna för avgifterna bestäms. Det är också klart att omsättningen eller brutto- vinsten ofta kan ge god vägledning. när det gäller att bedöma i vilken mån upplåtelsen innebär en sådan fördel. En föreskrift om att hänsyn får tas till nyttjarens fördel av upplåtelsen får till följd att det blir tillåtet att

Prop. 1972:12 49

använda omsättningen eller bruttovinsten som ett hjälpmedel vid bedöm- ningen av nyttjarens fördel. En sådan föreskrift kan däremot inte åbero- pas till stöd för att också på annat sätt lägga omsättningen eller brutto- vinsten till grund för avgiftssåttningen. Jag ansluter mig därför till kom- mitténs förslag att en sådan föreskrift skall tas in i l S' Ang. Enligt min mening är det inte nödvändigt att. för att förhindra att omsättningen el- ler bruttovinsten ges självständig betydelse, när grunderna för avgifterna skall bestämmas. föreskriva att omsättningen av bruttovinsten inte skall anses som sådana övriga omständigheter som enligt kommitténs förslag skall få beaktas vid sidan av de särskilt angivna omständigheterna.

.Vlot förslaget att hänsyn vid avgiftssättningen skall få tas till kommu- nens kostnader med anledning av upplåtelsen och till ändamålet med upplåtelsen finns enligt min mening inte anledning till erinringar. Om förslaget genomförs, blir det liksom hittills möjligt att differentiera avgifterna så att avgift kan tas ut efter olika grunder beroende på om upplåtelsen görs för försäljningsändamål eller för t. ex. byggnadsställning- ar eller valbyråer. Det blir också möjligt att ställa upp skilda grunder beroende på vilket slag av försäljningsändamål upplåtelsen avser. Som näringsfrihetsombudsmannen och Sveriges handelsträdgårdsmåstareför- bund anför bör det beaktas om upplåtelsen är stadigvarande eller, som oftast är fallet vid torghandel. begränsad till viss del av dagen eller 'till några dagar i veckan.

I det föregående har jag föreslagit att kommunernas skyldighet att upplåta vissa försäljningsplatser på salutorgen utan avgift skall upphävas. På många håll har det varit brukligt att torgplatser upplåtits avgiftsfritt eller mot särskilt låga avgifter till sådana torghandlare som huvudsakligen säljer produkter från egna odlingar. Ett upphävande av kommunernas skyldighet att upplåta vissa avgiftsfria fi.")rsäljningsplatser bör enligt min mening inte leda till att kommunerna blir förhindrade att i fråga om nyss- nämnda och liknande kategorier upplåta torgplatser avgiftsfritt eller mot särskilt låga avgifter. Inte heller bör kommunerna vara förhindrade att.i enlighet med hittills tillämpad praxis. anlägga sociala synpunkter på av- giftsfrågan och alltså t. ex. ta viss hänsyn till om en rörelse skall drivas av en partiellt arbetsför person. Genom förslaget att vid avgiftssättningen hänsyn skall få tas till, utöver vissa särskilt angivna omständigheter. också övriga omständigheter blir det möjligt för kommunerna att beakta om— ständigheter av det slag som jag nu har nämnt.

i enlighet med kommitténs förslag föreslår jag därför att det i l 5 Ang föreskrivs att avgift för upplåtelse som avses i paragrafen får tas ut med belopp som kan anses skäligt med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen, nyttjarens fördel av upplåtelsen. kommunens kostnader i anledning av upplåtelsen och övriga omståmiigheter. Liksom hittills bör grunderna för beräkning av avgifterna bestämmas av kommunfullmäktige.

[ frågan om underställningsskyldigheten bör tas bort föreligger delade meningar bland remissinstanserna. De flesta remissinstanser som yttrar sig på denna punkt tillstyrker kommitténs förslag och åberopar bl. a. intresset av förenkling av förvaltningsförfarandet och möjligheten att

Prop. 1972:12 50

anföra kommunalbesvär över fullmäktiges beslut. Riksförbundet gatukök & kiosknäring. Svenska pressbyrån, Sveriges kioskägares riksförbund och Skånes handelskammare anser däremot att underställningsskyldigheten bör behållas. De anför bl. a. att det kan befaras att kommunernas handläggning av avgiftsärendena blir summarisk om underställningsskyl- digheten tas bort, att det behövs en garanti mot missbruk av avgiftsrätten och att prövningen vid kommunalbesvär bara avser det överklagade beslutets laglighet.

I likhet med kommerskollegium anserjag att risken för att kommuner- na skall komma att missbruka sin rnonopolställning och ta ut oskäliga avgifter om underställningsskvldigheten slopas inte är påtaglig. [ fråga om många kommunala avgifter föreligger inte någon underställningsskyldig- het och erfarenheterna av den underställningsfria ordningen är goda. Vi- dare kan det hävdas att det inte är konsekvent att kräva underställning vid upplåtelse av mark på allmän plats men inte vid upplåtelse av annan mark, som kommunen disponerar. Övervägande skäl talar enligt min me- ning för att underställningsskyldigheten avskaffas.

Parkeringsavgifter m. m.

Kommittén föreslår att underställningsskyldigheten slopas i fråga om både parkeringsavgifterna och avgifterna för upplåtelse av bussuppställ- ningsplatser på allmän plats. Enligt förslaget skall sistnämnda avgifter inte längre regleras i kommunallagarnas bestämmelser om avgifter å den allmänna rörelsen utan genom särskilda bestämmelser i 2 S' Ang. Avgifts- rätten skall enligt förslaget omfatta särskilda uppställningsplatser på all- män plats för fordon som brukas i linjetrafik för befordran av passage- rare. Självkostnadsprincipen skall fortfarande gälla i fråga om avgifter för upplåtelse av sådana platser.

Liksom Svenska lokaltrafikföreningen delar jag kommitténs uppfatt- ning att kommunerna själva bäst kan anpassa parkeringsavgifterna med hänsyn till det trafikreglerande syftet. Det behöver knappast befaras att avgifterna bestäms till högre belopp än som behövs för att de skall fylla sin uppgift. Underställningsskyldigheten bör därför upphävas.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot kommitténs för- slag i fråga om avgifter för upplåtelse på allmän plats av särskilda upp- ställningsplatser för fordon som brukas i linjetrafik för befordran av pas- sagerare. [ likhet med kommittén och remissinstanserna anserjag att un- derställningsskyldigheten bör slopas. att rätten att ta ut avgifter bör regle- ras genom särskilda bestämmelser i 2 % Ang, att självkostnadsprincipen fortfarande. bör gälla i fråga om dessa avgifter samt att avgiftsrätten bör omfatta inte bara bussuppställningsplatser utan också uppställningsplat- ser för andra fordon, t. ex. personbilar. Enligt min mening saknas dock anledning att göra skillnad mellan linjetrafik och beställningstrafik. Jag anser därför att rätten att ta ut avgifter bör avse särskilda uppställnings- platser på allmän plats för fordon som brukas i yrkesmässig trafik för personbefordran enligt förordningen (Il94029l0) angående yrkesmässig

Prop. 1972:12 51

automobiltrafik m. m., oavsett om fråga är om linjetrafik eller beställ- ningstrafik.

Hamnavgifter m. m.

Enligt kommittén framstår den nuvarande regleringen av hamnavgifter- na som otidsenlig. Hamnutredningen ämnar i ett kommande betänkande behandla frågorna om hamnavgifter och de övriga avgifter på sjöfartens område som f.n. hänförs till avgifterna å den allmänna rörelsen. Kom- mittén anser att en förenklad reglering, som ger utrymme åt en mera affärsmässig prissättning, bör eftersträvas. Ett visst statligt inflytande över kommunernas hamnpolitik kan enligt kommittén vara motiverat men det bör tillgodoses på annat sätt än genom föreskrifter om underställning. I väntan på resultatet av hamnutredningens övervägan- den föreslår kommittén att bestämmelserna om hamnavgifter och övriga avgifter på sjöfarten tas bort ur 74 % KL och 78 & KLS samt att Kungl. Maj:t bemyndigas att bestämma när författningsändringarna i fråga om dessa avgifter skall träda ikraft.

Hamnutredningen lämnar kommitténs förslag utan erinran och anför att det ger utredningen frihet att välja den lösning som kan visa sig lämplig.

Ställning i sak till frågan om den framtida regleringen av hamnavgifter- na oeh övriga avgifter på sjöfarten kan inte tas i detta sammanhang. Om de förslag som jag har lagt fram i det föregående godtas, blir dessa avgifter de enda avgifter som fortfarande omfattas av begreppet avgifter å den allmänna rörelsen. Jag förordar att detta begrepp tas bort ur 74 & KL och 78 % KLS men att de nuvarande bestämmelserna om sådana avgifter alltjämt skall gälla för hamnavgifterna och de övriga avgifter pä sjöfartens område som nu är i fråga.

Sotningsavgifter

Kommittén föreslår att fullmäktiges beslut enligt "205 brandstadgan att anta sotningstaxa inte längre skall behöva underställas länsstyrelsens prövning. Till stöd för förslaget anför kommittén att man knappast kan sätta i fråga kommunernas förmåga att, med ledning av de normalsot- ningstaxor som upprättas efter förhandlingar mellan kommunernas oeh_ skorstensfejarmästarnas organisationer, göra en rättvis fördelning av sotningskostnaderna på de skilda sotningsobjekten.

Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag i fråga om sotningsavgifterna. Två remissinstanser är dock kritiska mot förslaget. Sveriges fastighetsägareförbund anför att fastighetsägarna inte deltar i utformningen av normalsotningstaxorna, att dessa därför inte utgör någon garanti mot oskäliga sotningsavgifter och att någon skälig- hetsprövning inte kan ske vid kommunalbesvär. Sveriges skorstensfejare- mästares riksförbund påpekar att skorstensfejarmästarna inte har någon rätt att påkalla förhandlingar i fråga om sotningsavgifterna. att kommu-

Prop. 1972:12 52

nerna inte är skyldiga att följa normalsotningstaxorna och att skorstens- fejarmästarna vid straffansvar är skyldiga att fullgöra sina åligganden enligt brandlagstiftningen. Kommunalbesvär ger enligt riksförbundet inte samma möjligheter till statskontroll som förvaltningsbesvär eller under- ställning.

Erfarenheterna av den underställningsfria ordning som gälleri fråga om bl. a. renhållningsavgifter. vatten— och avloppsavgifter samt elavgifter är som jag förut har nämnt goda. Det finns därför knappast anledning befara att kommunerna kommer att fastställa oskäligt höga sotningsavgif— ter, om underställningsskyldigheten tas bort. En sotningstaxa som inne- bär att vissa sot'ningsobjekt otillbörligt gynnas eller missgynnas strider mot likställighetsprincipen. Kommunfullmäktiges beslut att anta en sådan sotningstaxa kan därför upphävas. om kommunalbesvär anförs mot beslutet.

Enligt min mening finns det inte heller anledning befara att en kommun skulle komma att fastställa så låga sotningsavgifter att en skorstensfejarmästare, som är egen företagare. inte skulle kunna driva sin verksamhet med godtagbart ekonomiskt resultat. En sådan avgiftssättning ligger självfallet inte i kommunernas intresse.

Med stött av vad jag nu har anfört förordarjag att underställningsskyl- digheten slopas i fråga om sotningstaxorna.

Ikraftträdande

De författningsändringar som jag har förordat i det föregående bör träda i kraft den I juli—1972.

Hemställan

[ enlighet med det anförda har inom civildepartementet upprättats förslag till

1) lag om ändring [ ktmzmunaliagen ( I 953.753). 2) lag om ändringi kommunallagen(195 7:50) för Stockholm, 3) lag om ändring i lagen (I961:436) om församlingsstyrelse, 4) lag om ändringi landstingslagen (19.54.1319), 5) lag om ändring i lagen (1.95 7:259) om rätt för kommun att utlagd avgift för vissa upplåtelser å allmän plats. m. m..

6) kungörelse om ändring i brandstadgan (196291).

Jag hemställer att Kungl. Maj:t dels föreslär riksdagen att antaga förslagen under 1—5, dels bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande över förslaget under 6.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta G_t'llensten

Prop. 1972:12

lnnehåH

Propositionen .................................... Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... Författningsförslag ................................ Utdrag av statsrädsprotokollet den l4 januari 1972 ........... Inledning ..................................... Nuvarande ordning ............................... Statsuppsikten över kommunerna ................... Reglemente för besvärsnämnd ...................... Extraordinär penningplacering ..................... Valkretsindelning .............................. Förbundsordning för kommunalförbund ............... Allmänt om de. kommunala avgifterna ................ Galuhyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd Avgifter fi den allmänna rörelsen .................... Gatuliandelsavgifter. parkeringsavgifter m. in. enligt Avgi. Sotningsavgifter ............................... Departementsutrcdningens och statskontorets förslag m. m. Kommunalrättskornmittén ..........................

Allmänna synpunkter ........................... Reglemente för besvärsnämnd ...................... Extraordinär penningplaeering ..................... Valkretsindelning .............................. liörbunclsord ning för kom munalförhund ............... (”latubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämml Gatuhandels— och torgavgifter m. m. .................. Parkeringsavgifter m. m. .......................... llamnavgifter m. m. ............................ Sotningsavgifter ............................... Remissyttrandena ............................... Allmänna synpunkter ........... ' ................ Reglemente för besvärsnämnd ...................... Extraordinär penningplacering ..................... Valkretsindelning .............................. Förbundsordning för komm unalförhund ............... Galubyggnadskostnadsbid rag och avgifter hos byggnadsnämnd Galuhandels- och torgavgifter rn. m. .................. Parkeringsavgifter m. m. .......................... Hamnavgil'ter m. m. ............................ Sotningsavgifter ............................... Departementsehefen ................................. Allmänna synpunkter ........................... Reglemente för besvärsnämnd ......................

'J'l DJ

15

Prop. 1972:12 54

Extraordinär penningplacering ..................... 45 Valkretsindelning .............................. 46 Förbundsordning för kommunalförbund ............... 46 Gatubyggnadskostnadsbidrag och avgifter hos byggnadsnämnd 46 Gatuhandels- och torgavgifter m. m. .................. 47 Parkeringsavgifter m. m. .......................... 50 Hamnavgifter m. m. ............................ 51 Sotningsavgifter ............................... 51 Ikraftträdande ................................ 52 Hemställan . . . ................................... 52