Regeringens proposition om ny organisation för luftfartsverket, m.m.
Nr 81
Regeringens proposition om ny organisation för luftfartsverket, m. m.;
beslutad den 20 mars 1975.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
GUNNAR STRÄNG BENGT NORLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen dras riktlinjerna upp för en ny organisation för luftfartsverket. Verksamheten indelas på central nivå i sex huvudenheter för resp. flygplatstjänst, flygtrafiktjänst, flygsäkerhetsuppgifter ( luftfartsinspektion), transport- och planeringsfrågor, ckonomifrågor och administrativa frågor. Under cheferna för huvudenheterna för flygplats- resp. flygtrafiktjänst fö-
reslås de lokala flygplats- resp. flygtrafikledningsorganen direkt sortera. I
fråga Om vissa problem sammanhängande med ett gemensamt resursutnyttjande i förhållandet mellan de lokala flygplatserna förutsätts visst ytterligare utredningsarbete inom luftfartsverket. De regionala besiktningskon-
toren föreslås direkt underställda chefen för luftfartsinspektionen.
I propositionen behandlas vidare frågor som aktualiseras av den förestående integrationen av de civila och militära flygtrafikledningsorganisationerna samt överföringen till verket av nya arbetsuppgifter från televerket och försvarets materielverk.
Den nya organisationen avses genomförd i etapper med början den I
juli 1975. Överföringen av den militära flygtrafikledningsorganisationen inkl.
tillhörande teleteknisk tjänst avses påbörjad den 1 juli 1976.
1 Riksdagen 1975.1 saml. Nr 81
Utdrag
KOMMUNIKATIONS- PROTOKOLL
DEPARTEMENTET vid regeringssammanträde
1975-03-20
Närvarande: statsrådet Sträng, ordförande, och statsråden Johansson, Holm-
qvist, Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt,
Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén
Föredragande: statsrådet Norling
Proposition om ny organisation för luftfartsverket, m. m.
I Inledning
1973 års riksdag beslöt (prop. 1973:27, TU 1973:12. rskr 1973:160) att
de nuvarande civila och militära flygtrafikledningsorganisationerna skall
sammanföras I en gemensam organisation, som inordnas i luftfartsverket.
Till luftfartsverket skall också föras huvuddelen av den radiotekniska tjänst
för givil luftfart som f. n. handhas av televerket och delar av motsvarande tjänst för militär luftfart som handhas av försvarets materielverk.
Vidare beslöt riksdagen att den fortsatta utvecklingen av flygtrafikledningssystemet skall inriktas på övergång till s. k. yttäckande flygkontroll enligt den principmodell som presenterats av flygtrafikledningskommittén (betänkandet (Ds K 1971:2) Flygtrafikledning 1980, System och organisation).
Enligt denna modell skall luftrummet. fullt utbyggt, organiseras som ett över en viss flyghöjd yttäckande flygkontrollområde, dvs. allt luftrum över en viss flyghöjd kommer att vara kontroHerat luftrum. Landet indelas på sikt i två flyginformationsregioner, en för landets södra och en för landets norra delar med områdeskontrotler i Sturup (ACC-Syd) och i Luelå (ACC- Nord).
Riksdagen förutsatte att de närmare organisatoriska konsekvenserna av
den nya integrerade flygtrafikledningsorganisationen skulle bli föremål för
särskild utredning.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för kom-
munikationsdepartementet den 5 juli 1973 särskilda sakkunniga med uppgift att utarbeta förslag ull ny organisation för luftfartsverket (luftfartsverksut-
redningen)'.
'Ledamöter överdirektören Gösta Bruno. tillika ordförande. ombudsmannen Hans- Enc Ekelund, departementsråder Bengt Furbäck, drifidiroktören Folke Görs, kansbirådet Alice Nilsson. ombudsmannen Gösta Södergren samt översten av I gr. Wilhelm Wagner. Direktiv: se 1974 års riksdagsberättelse s. 223.
Utredningen avgav i december 1974 betänkandet (Ds K 1974:14) Luftfarlsverkets organisation.
Yttranden över betänkandet har avgetts av överbefälhavaren, fortifikationsförvaltningen, försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut, Förenade fabriksverken, televerket Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), luftfartsverket. chefen förluftfartsinspektionen. statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, statens personalnämnd, Svenska kommunförbundet, Scandinavian Airlines System (SAS) och Lin-
jeflyg AB (LIN) gemensamt, Svensk pilotförening, Svenska allmänflygföreningen (SPAF), Kungl. svenska aeroklubben (KSAK), Statsanställdas för-
bund (SF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO Centralorganisation
SACOZ/SR, Handelstjänstemannaförbundet samt Svenska flygtrafikledare-
föreningen.
2¶Nuvarande organisatoriska förhållanden
2.1 Luftfartsverket
2.1.1 Arbetsuppgifter
Luftfartsverket svarar enligt sin instruktion för den civila luftfartens mark-
organisation, i den mån denna ankommer på staten och inte anförtrotts annan statlig myndighet, samt handlägger ärenden om den civila luftfarten.
Till verkets huvuduppgifter hör att driva och förvalta vissa flygplatser
för civil luftfart. Detta innefattar, förutom att driva och förvalta de egna 13 trafikflygplatserna och småflygfält — f. n. tre till antal — att ansvara för
driften av stationsområdena för den civila luftfarten på de f. n. sex militära
flygplatser som enligt avtal mellan verket och flygvapnet upplåtits för civil trafik.
En annan huvuduppgift är att svara för trafikledning för civil flygtrafik, dock inte på ovannämnda militära flygplatser, där ansvaret åvilar flygvapnet. Till huvuduppgifterna hör vidare att utöva överinseendet över flygsäkerheten för den civila luftfarten. Slutligen har verket att handlägga vissa myn-
dighetsuppgifter på trafikområdet.
Luftfartsverket är ett affärsdrivande verk. Som affärsverk har luftfartsverket att uppfylla det av statsmakterna fastställda ekonomiska målet för sin verksamhet, innebärande att verket med sina intäkter skall täcka sina kostnader, inkl. avskrivningar, samt därutöver lämna viss fastställd avkast- | ning på det disponerade statskapitalet.
2.1.2 Översiktlig verksamhetsbeskrivning
I uppgiften att driva och förvalta verkets flygplatser ingår att anlägga och hålla banor och övriga fältanläggningar samt passagerarterminaler och övriga byggnader för flygtrafikens behov. Vidare ingår
operativa" funktioner såsom brand- och räddningstjänst, ramptjänst och ex-
peditionstjänst. Till de operativa funktionerna hör vidare trafikantljänsten,
som omfattar bl. a. allmän ordningstillsyn, effektförvaring, bilparkering, han-
dikapp- och sjuktransporter samt bagageservice för avgående och ankommande passagerare.
Luftfartsverket svarar inte ensamt för alla de operativa aktiviteterna inom flygplatstjänsten. I enlighet med av verket utfärdade bestämmelser har sålunda SAS och LIN f.n. tillstånd att utöva ramptjänst på vissa flygplatser. Luftfartsverket sköter självt ramptjänsten för all chartertrafik med undantag för trafiken vid Luleå flygplats. Verket sköter dessutom ramptjänsten för
linjefarten vid Sturups, Jönköpings, Norrköping/Kungsängen och Kiruna
flygplatser.
Vad beträffar expeditionstjänsten har luftfartsverket medgett att sådan tjänst utövas av SAS och LIN på samtliga berörda flygplatser. Luftfartsverket
handhar expeditionstjänst för chartertrafik på Arlanda, Sturup. Torslanda. Jönköping och Norrköping/Kungsängen flygplatser. På Arlanda har dessutom ett utländskt charterföretag expeditionstjänst för egen räkning.
I anslutning till i det föregående nämnd trafikanttjänst bör också nämnas
matservering, kioskverksamhet och tax-free-stores och som f. n. handhas
enbart av externa intressenter.
Trafikledningstjänsten för civil flygtrafik omfattar ett antal operativa funktioner samt drift och förvaltning av flygtrafikledningstekniska anläggningar och utrustningar. Den operativa verksamheten omfattar ett antal delfunktioner benämnda flygtrafikledningstjänst. infor-
mationstjänst för luftfart, Nygräddningstjänst, flygvädertjänst samt teletjänst
för luftfart.
Luftfartsverket har ett samlat ansvar för dessa funktioner men utövar självt inte alla delfunktionerna. Sålunda svarar flygvapnet enligt ev särskilt avtal med lufifartsverket bl. a. för den centrala operativa ledningen av flygräddningstjänsten. Flygvädertjänsten handhas av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHP. Teletjänsten för luftfart handhas av 1c- Ileverket som också som huvudentreprenör för luftfartsverket svarar för projektering, anskaffning, teknisk drift och underhåll av den teletekniska ut-
rustningen för flygtrafikledningstjänsten. I fråga om deltfunktioner som direkt handhas av luftfartsverket kan följande nämnas. . Flygtrafikledningstjänsten för civil luftfart indelas i flygkontrolltjänst,
flyginformationstjänst och alarmeringstjänst. Flygkontrolltjänst utövas av organ (ATS-organ) för områdeskontrolltjänst, inflygningskontrolltjänst och flygplatskontrolltjänst. — Inflygningskontrolltjänsten utövas i allmänhet av organ för områdeskontroll eller flygplatskontroll.
! Termen operativ ges här och i det följande vid beskrivningar av luftfartsverkets verksamhet en innebörd som avviker från vad som gäller inom försvarsmakten. Jämför not sid. 8.
Flyginformationstjänst avser viss bestämd information om väder- och trafikförhållanden som under pågående flygning skall lämnas trafikanterna av flygtrafikledningsorgan. Flyginformationstjänsten ombesörjs f. n. av Ryg-
kontrollorgan och s. k. AFIS-organ.
Alarmeringstjänst avser uppgiften att underrätta vederbörande räddningsorgan då flygplan behöver räddningstjänst och att i erforderlig grad bistå sådant organ. Alarmeringstjänst utövas av varje flygtrafikledningsorgan.
Informationstjänst för civil luftfart, AIS, har till uppgift att säkerställa det flöde av information och dokumentation, som är nödvändigt för luftfartens säkerhet, regularitet och etfektivitet. Hit hör bl. a. AIP-'Sverige som ges ut av luftfartsverket och som innehåller grunddata om inflygningsprocedurer, router, kartor m. m. samt NOTAM?, som innehåller uppgifter av
tillfällig natur.
Luftfartsverkets instruktionsenliga ansvar föröverinseendet över flygsäkerheten för den civila luftfarten utövas genom
luftfartsinspektionen. Dennas flygsäkerhetsuppgifter omfattar utfärdande av
normer och anvisningar samt därtill hörande kontroll avseende den civila
flygmaterielens luftvärdighet, flygföretagens tekniska och driftmässiga or-
ganisation, flygverkstädernas behörighet, flygplatsers drift och underhåll, flygtrafikledningstjänstens organisation och drift, flygskoleverksamhet samt utbildning av flygande personal. Härtill kommer uppgiften att svara för Juftfartygsregistret och att undersöka luftfartshaverier.
Till myndighetsuppgifterna på trafikområdet hör ullståndsgivning med tillhörande fastställande av villkor för olika former av luftfartsverksamhet, prövning och godkännande av de reguljära flygföretagens trafikprogram, tidtabeller och taxor, frågor om utarbetande och tilllämpning av internationeHa luftfartsavtal samt uppföljning av och medverkan i övriga internationella lufttransportpolitiska frågor inom ramen för ICAO:s” och ECAC:s" arbete. Till de trafikala myndighetsuppgifterna hör också vissa begränsade tillståndsgivande uppgifter såvitt gäller inrättande av nya flygplatser.
2.1.3 Organisation
Bestämmelser om verkets organisatoriska uppbyggnad återfinns i instruk-
tionen (1967:339) samt i arbetsordning fastställd av verket den 7 oktober
1971 med senare ändringar.
I det följande redovisas kortfattat fuftfartsverkets nuvarande organisation.
En tablå över organisationen torde få fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 1. "Aeronautical Information Publication
Notices to Airmen
"International Civil Aviation Organization "European Civil Aviation Conference
Luftfartsverket leds av en styrelse, som omfattar generaldirektören som styrelsens ordförande och fem andra av regeringen särskilt utsedda ledamöter, av vilka en skall utses bland företrädare för kommunala intressen.
Chef för luftfartsverket är en generaldirektör. Under verksledningen sor-
terar fyra avdelningar, nämligen driftavdelningen, luftfartsinspektionen,
ekonomiavdelningen och administrativa avdelningen. |
Driftavdelningen svarar för planering, anläggning, drift och underhåll av verkets flygplatser med tillhörande anläggningar och utrustningar
samt för planering och övergripande ledning av flygtrafikledningstjänsten.
Luftfartsinspektionen svarar för frågor rörande flygsäkerheten för den civila luftfarten.
Ekonomiavdelningen är centralt organ för den ckonomiska för-
valtningen, budget- och finansärenden, taxe- och avgiftsärenden, inköpsadministrativa ärenden, vissa kommersiella frågor och statistik samt svarar för trafikekonomiska utredningar och prognoser rörande den civila luftfarten.
Administrativa avdelningen är centralt organ för lönefrågor, personaladministrativa frågor och utbildningsfrågor, rationaliserings- och or-
ganisationsfrågor, allmänna förvaltningsuppgifter, juridiska ärenden samt
extern och intern information. Avdelningen svarar för vissa trafikala myndighetsuppgifter samt har hand om beredskapsplanläggning för luftfartsverket och den civila luftfarten. I administrativt hänseende sorterar vidare
under avdelningen utrikessektionen, informationschefen och revisionen, vil-
ka dock i funktionellt avseende har ställning direkt under generaldirektören. Under driftavdelningen finns för luftfartsverkets markorganisation avseende flygplats- och flygtrafikledningstjänsterna m. m. fem flygplats-
förvaltningar, nämligen södra, västra, östra och norra flygplatsförvaltningarna samt Arlanda flygplatsförvaltning. Under de fyra förstnämnda förvaltningarna sorterar verkets 13 trafikflygplatser, sex civila flygstationer vid militära flottiljflygplatser samt tre småflygplatser.
Flygplansförvaltningen leds av en flygplatsdirektör. Förvaltningen är driftorganisation för den flygplats där den är lokaliserad och samordnande ledningsorgan för i förvaltningen ingående flygplatser i avseende på förvaltning,
drift och ekonomi.
Driften vid varje flygplats leds av en flygplatschef, som i vissa fall samtidigt
är chef för trafikledningen på flygplatsen. Flygplatsdirektören är tillika chef
för den flygplats där flygplatsförvaltningen är förlagd.
På flygstationerna, som finns vid de militära flygplatserna och som ingår i Aygplatsförvaltningen, har luftfartsverket enbart tillsyningsman anställd.
För flygplatstjänsten svarar den lokala förbandschefen enligt ett mellan che-
fen för flygvapnet och luftfartsverket träffat ramavtal.
För flygtrafikledningstjänsten gäller en regional indelning av luftrummet i fyra regioner, nämligen Sundsvall. Stockholm, Göteborg och Malmö flyg-
informationsregioner (FIR). För resp. region finns en ansvarig chef (C FIR). som är underställd flygplatsdirektören. C FIR har ett samordnings- och upp-
följningsansvar för flygtrafikledningstjänsten inom regionen. Vid envar av
luftfartsverkets flygplatser med linjefart finns upprättat ett flygtrafikled-
ningsorgan under en lokal trafikledningschefs ledning. C FIR är tillika chef
för sådant lokalt flygtrafikledningsorgan. Vid flygplatser med linjefart, där
annan än luftfartsverket är huvudman, är trafikledningsorganet upprittat med personal som inte tillhör luftfartsverket. C FIR har ett operativt samordnings- och uppföljningsansvar också för sådana traftkledningsorgan, dock
ej vad avser flygtrafikledningsorgan vid militära förband.
För den 'regionala besiktningsverksamheten finns under luftfartsinspektionen en besiktningsorganisation uppdelad på fyra besiktningsområden med lokalkontor vid östra, södra, västra och norra flygplatsför-
valtningarna. Därjämte finns ett besiktningskontor för SAS" svenska region inrättat vid östra flygplatsförvaltningen. I administrativt hänseende är besiktningschef knuten till resp. flygplatsförvaltning.
Utöver dessa organ finns ett särskilt gemensamt skandinaviskt tllsynskontor (STK) som handhar tillsynen av SAS underhållstjänst och som
sorterar under det s. k. OPS-utvalget." Besiktningsorganisationen utför visst besiktningsarbete för STK.
Härtill kan nämnas den nya flygtrafikledarskolan i Sturup, som 10gs i bruk hösten 1974 och som svarar för utbildning av flygtrafikledare
för såväl flygvapnets som luftfartsverkets behov. Driftansvaret för skolan
åvilar f. n. en särskild nämnd, nämnden för flygtrafikledarskolan i Sturup, sammansatt av företrädare för chefen för flygvapnet och luftfartsverket med
en från parterna fristående ordförande. Nämnden har förutsatts bestå intill
dess att permanent ledningsorgan inrättats.
Det totala antalet anställda i luftfartsverket uppgick vid utgången av år 1974 till ca 1710, varav ca 370 i centralförvaltningen, 1200 i flygplatsorganisationen, 20 i besiktningsorganisationen och 120: flygtrafikledarskolan i Sturup.
Slutligen bör nämnas delegationen för samordning av det framtida Nygkontrollsystemet. den s.k. ATS-delegationen. Denna har till uppgift
att som rådgivande och samordnande organ biträda luftfartsverket och che-
fen för flygvapnet vid val av systemlösningar och utrustning av betydelse för det framtida flygkontrollsystemet.
2.2 Televerkets teletekniska tjänst
Televerket ombesörjer som luftfartsverkets huvudentreprenör den civila
luftfartens teletekniska tjänst. Entreprenaden omfattar projektering, anskaff-
ning och anläggning samt icknisk drift och underhåll av radio- och te- Icanläggningar för kommunikation, navigation och trafikledning. Denna
verksamhet skall nu enligt statsmakternas beslut överföras till luftfartsver-
ket. "Ett rådgivande organ till de skandinaviska luftfartssmyndigheterna, bestående av cheferna för resp. lands luftfartsinspektioner. Utvalget behandlar bl. a. frågor ang. den säkerhetsmässiga tillsynen av SAS och principiella frågor rörande de skandinaviska chanterföretagens tekniska och operationella verksamhet.
Televerkets luftfartskontor (Prl) inom projekteringsavdelningens radio-
projekteringssektion är kontaktorgan gentemot luftfartsverket i frågor rörande luftfartsradiofrågor och samordnande instans för televerkets aktiviteter inom detta område.
Inom televerkets centralförvaltning utförs uppgifter avseende den teletekniska tjänsten även av andra instanser än Prl. Tillsammans beräknas arbetsvolymen i central förvaltning (inkl. administrativa avdelningen och
ekonomiavdelningen) omfatta 85 personår/år, varav 66 avser Pri. Anläggningsverksamheten utförs av byggnadsavdelningen under drift-
avdelningen. Omfattningen av verksamheten beräknas till ca 7 personår/år i stabs- och arbetsledande funktioner och 12-15 personår/år i regionalt montagearbete. I televerkets nya organisation avses montage av radioanlägg-
ningar överföras till de sex radioområdena.
Den tekniska driften och underhållet ombesörjs av radioområdena (f. n.
radiofjärrnätsområden). Inom dessa arbetar f. n. totalt ett 80-tal personer
med uppgifter enbart för luftfartsverket. 115 personer utför ca 22 personår för luftfartsverket blandat med andra uppgifter inom radioområdena (f. n.
radiofjärrnätsområden).
2.3¶Den militära flygtrafikledningstjänstens organisation m. m.
2.3.1 Ansvarsförhållanden i stort
Ansvaret för flygtrafikledningstjänsten inom försvarsmakten åvilar under överbefälhavaren chefen för flygvapnet [CFV]. Den operativa ledningen! utövas av överbefälhavaren och under denne av militärbetfälhavarna och chefen för första Nygeskadern. CVF biträder dessa chefer när det gäller den fackmässiga ledningen av flygtrafiktjänsten inom försvarsmakten. På CVF:s uppdrag ansvarar härvid |
försvarets materielverk, huvudavdelningen för flygmateriel (FMY-F), för projektering, anskaffning, anläggning, drift och underhåll av den radio-
och teletekniska utrustning på marken som erfordras för Nygtrafiklednings-
tjänsten och samhörande tjänster samt —-fortifikationsförvaltningen (FonF) för byggnads- och fältarbeten på flygvapnets flygplatser.
Härtill kan läggas att luftfartsverket på civil sida svarar för samordning
i sådana operativa frågor som är av gemensam natur för civil och militär
flygtrafikledning.
' Med operativ ledning tförstås inom försvarsmakten bl. a. att ställa uppgifter, fördela resurser och att samordna stridande förbands verksamhet.
2.3.2 Chefen för flygvapnet
Ärenden rörande flygtrafikledningstjänsten m. m. handläggs dels på central nivå i försvarsstaben och flygstaben, dels på lokal nivå under resp. förbandschef.
På central nivå ingår i försvarsstaben bl. a. en kommunikationsavdelning och i flygstaben sju enheter, nämligen chefsexpeditionen, centralplaneringen, sektion I (taktik, organisation, utrustning), sektion 2 (personal, utbildning m. mi), Aygsäkerhetsinspektionen, systeminspektionen samt militära vädertjänstens centralorgan. ”
Då den militära flygtrafikledningstjänsten är starkt integrerad med den
operativa flygtjänsten är de flesta avdelningar inom flygstaben i olika avseende berörda av frågor som hör samman med flygtrafikledningstjänsten.
Inom sektion 1 är främst central-, organisations-, signaltjänst- och tra-
fikavdelningarna berörda. Av dessa har de tre förstnämnda ansvar för i huvudsak taktiska, operativa och tekniska frågor och trafikavdelningen di-
rekt fackansvar för flygtrafikledning och flygräddning inom krigsmakten.
Inom trafikavdelningen tjänstgör inalles 23 personer, varav f.n. 13 trafik-
ledare. Inom sektion 2 har främst utbildnings- och personalavdelningarna
kontakt med flygtrafikledningstjänsten. Av övriga enheter i flygstaben bör
särskilt flygsäkerhetsinspektionen - med dess ansvar för flygsäkerheten i vid bemärkelse inom försvarsmakten — framhållas.
Såvilt gäller organisationen på lokal nivå finns vid flygvapnets förband
enligt gällande organisation en särskild trafikavdelning under förbandschefen omfattande flygplatskontroll och terminalkontroll. RegionalkontroHerna
(REC) lyder under resp. sektorflottiljchef. Särskilda lydningsförhållanden råder för trafikledningsfunktionerna vid Arméns helikopterskola, 1:a helikopterdivisionen (marinen) och Försöksplatsen i Vidsel.
Vid flygvapnets förband sker f. n. i organisatoriskt hänseende en successiv övergång till ny huvudstruktur som fastställts av 1974 års vårriksdag (prop. 1974:50, FöU 1974:25, rskr 1974:270). Beslutet innebär att förbandet under förbandschefen organiseras i tre grupper av huvudenheter, nämligen lednings- och stabsenheter, förbandsenheter samt förvaltning- och driftenheter.
2.3.3 Försvarets materielverk
Försvarets materielverk, huvudavdelningen för flygmateriet (FMV-P),
svarar på uppdrag av chefen för flygvapnet för bl. a. projektering, anskaffning
och anläggning av de teletekniska och elektriska utrustningar på marken och i flygplan som erfordras för flygtrafiktjänsten och samhörande tjänster inom flygvapnet samt utövar den centrala ledningen av underhållet av dessa utrustningar.
För utrustningar för flygtrafiktjänsten svarar främst stridsledningsavdel-
ningen, flygelektrobyrån inom flygplanavdelningen samt underhållsavdel-
ningen liksom de allmänna enheterna planeringsavdelningen, provnings-
avdelningen, inköpsavdelningen och kontrollavdelningen.
Stridsledningsavdelningen och flygelektrobyrån omfattar efter materielverkets omorganisation den I april 1974 tillsammans ca 250 tjänster fördelade på 33 underenheter. 20 av dessa underenheter berörs av ärenden rörande utrustningar på marken för flygtrafiktjänsten förutom att de i likhet med resterande underenheter handlägger frågor avseende utrustningar ingående i flygvapnets stril-, bas- och sambandssystem på marken och teleutrustningar i flygplan. Dessa system omfattar bl. a. samma teknikområden som för flyg-
trafiktjänsten.
Samordningsansvaret för utbyggnaden av kompletta terminal- och flygplatskontroller vid försvarets Nygplatser ligger på baselsektionen inom stridsledningsavdelningen. Baselsektionen, som omfattar 12 tjänster, utför denna samordning med stöd av fem konsulttjänster och handlägger dessutom an-
skaffning och anläggning av viss annan utrustning såsom vädertjänstutrust-
ningar, fasta och mobila elkraftutrustningar vid flygvapnets stridsledningsoch luftbevaktningscentraler och flygplatser m. m.
Underhållsavdelningen leder och följer upp underhållet av de utrustningar som anskaffas och överlämnas för drift till den lokala förvaltningsmyn-
digheten, dvs. flouiljchefen i fråga om utrustningar för flygtrafiktjänsten. Underhållet sker genom flottiljchefs försorg enligt underhållsavdelningens fackanvisningar och beställs av flottiljchef hos bl. a. de organ för det verkställande underhållet av telemateriel, som ingår i teleservicebasorganisationen.
3¶Luftfartsverksutredningen
3.1 Faktorer av betydelse för luftfartsverkets organisatoriska utveckling
Luftfartsverksutredningen framhåller att den viktigaste konsekvensen för luftfartsverkets vidkommande när verket övertar de fredsmissiga flygtrafikltedningsuppgifterna från flygvapnet är behovet av uppbyggnad av crforderlig kompetens med avseende på de specifika militära förhållandena inom flygtrafiktjänstområdet. Kompetenskravet måste också kopplas samman med aktivt arbete för att skapa medvetenhet och förståelse för dessa förhållanden. Fill detta kommer kraven på flygvapnets inflytande på olika nivåer I verkets organisation, en fråga som betonas i prop. 1973:27 och 1 direktiven till utredningen.
Med överförandet av vissa teletekniska arbetsuppgifter till luftfartsverket samt genom uppbyggandet av ett nytt trufikledningssystem sker en inte oväsentlig förskjutning mot en mer teknisk karaktär på verkets arbetsinriktning och direkta ansvarsområde. Inte minst viktigt i detta sammanhang är därför att — i vad avser bl. a. verkets organisation och verksamhetsformer = man skapar en miljö som medger utveckling av verkets kompetens och produktion på det teletekniska området.
Allmänt gäller med övertagandet av nämnda arbetsuppgifter från flygvapnet, försvarets materielverk och televerket att luftfartsverket, särskilt under de närmaste åren, ställs inför uppgiften att lösa mera omfattande
samt delvis också nya personaladministrativa frågor. Detur understryker vikten av en utveckling av verkets personaladministrativa funktioner.
I prop. 1973:27 liksom i direktiven till utredningen har vissa organisatoriska konsekvenser av den förestående integrationen av den civila och militära flygtrafiktjänsten förutsatts. Sålunda har förusatts att en särskild
huvudenhet för Nygtrafiktjänsifrågor skall tillskapas. Härav följer krav på
samordning mellan flygtrafiktjänsten och de övriga produktionsfunktioner-
na.
En ytterligare konsekvens av statsmakternas beslut är att i verket skall inordnas den nyinrättade flygtrafikledarskolan i Sturup, vilken enligt tidigare beslut skulle ges självständig ställning.
Utredningen lämnar en översiktlig redovisning av de olika komponenter, vilka tillsammans bildar det civila flygtransportsystemet, och de olika roller luftfartsverket spelar däri. Det civila flygtransportsystemet kan sålunda be-' traktas som sammansatt av vissa produktionssystem, nämligen flygdriftsystemet, flygplatssystemet och luftrumssystemet. Lultfartsverket svarar direkt för huvuddelen av två av de tre produktionsrområdena, nämligen flygplats- och luftrumssystemen. Däremot bedriver verket ingen egen
flygtransportverksamhet. I flygdriftsystemet verkar transportföretag och
andra enheter som bedriver flygverksamhet. Till dessa produktionssystem kan läggas två kvalitativa dimensioner, avseende dels flygsä-
kerhet, dels transportförsörjningsstandard i systemet. Produktionssystemen
måste sålunda verka inom ramen för fastställda flygsäkerhetsmässiga mål och med utgångspunkt i krav på transportförsörjningsstandarden (volymer, linjesträckningar, turtäthet, prisfrågor). För formulering av de kvalitativa kraven och för uppföljning genom kontroll i dessa avseenden svarar luft-
fartsverket helt — såsom fallet är i fråga om flygsäkerhet för den civila tuft-
fårten — eller delvis.
I anslutning till denna beskrivning av fygtransportsystemet konstaterar utredningen att verkets rörelsefrihet inom de olika delsystemen begränsas av vissa yttre grundläggande ramar som sätts av det internationetta och skandinaviska luftfartssamarbetet samt av de tralikpolitiska principer och riktlinjer som vid varje tidpunkt gäller. Inom dessa ramar har luftfartsverket att söka utveckla sin verksamhet i överensstämmelse med de riktlinjer och mål som statsmakterna fastställt för verket. Det är emellertid naturligt att
verket dels genom sitt engagemang på produktionssidan i flygtransportsystemet, dels i egenskap av myndighet måste känna ansvar för att följa
Systemets utveckling och med utgångspunkt i utförda analyser och bedömningar rörande flygtransportsystemet föreslå sådana ändringar av ramar och restriktioner som verket kan finna motiverade. Luftfartsverket kan således självt, beroende på typ och grad av ansvar för de olika delsystemen, i olika grad påverka flygtransportsystemets utveckling men är samtidigt beroende av de förändringar i svstemet som betingas av andra förhållanden. Det är därför av stor vikt att verket inom sig bygger upp resurser för bedömningar om flygtransportsystemets långsiktiga utveckling, dels som grund för verkets
långsiktiga planering av driftfunktionerna (flygplats- och flygtrafiktjänst),
dels som grund för verkets myndighetsutövning (trafikala frågor och säkerhetsfrågor).
De olika roller luftfartsverket har att spela inom flygtransportsystemet får också organisatoriska konsekvenser när de relateras till den för verket
gällande verksamhetsformen, affärsverksformen: Lufifartsverkets verksamhet spelar över ett vidsträckt område, innefattande inte bara att driva flygplats- och luftrumssystemen utan även vissa renodlade myndighetsuppgifter - flygsäkerhetsfrågor och trafikala myndighetsfrågor.
Det till de ekonomiska målen relaterade affärsmässiga uppträdandet får naturligen ett mera framträdande uttryck beträffande flygplats- och flygtrafiktjänsterna. I denna del uppträder verket som leverantör i flygplatsernas relationer till flygföretagen samt i vissa hänseenden som kund i avtalsförhållanden t. ex. med SMHI.
För myndighetsfunktionerna gäller andra förutsättningar, eftersom dessa
väsentligen styrs genom överordnade författningar o.d. och har tillgång
till legala sanktionsmedel.
I verkets nuvarande organisation hör driftavdelningens arbetsområde i huvudsak samman med affärsdriften och tuftfartsinspektionens arbetsområde med den flygsäkerhetsmässiga delen av myndighetsfunktionen. Administrativa avdelningens och ekonomiavdelningens arbetsuppgifter omfattar förutom interna styr- och stödfunktioner också vissa myndighets-
funktioner.
Det är enligt luftfartsverksutredningen angeläget att fördelarna med af-
färsverksformen väl tillvaratas oaktat verket också har att svara för uppgifter
av myndighetskaraktär. Detta kan tillgodoses om verkets organisation ger ett så klart utttryck som möjligt för de olika uppgifternas karaktär, syftande till att produktions- och myndighetsintressena skall kunna redovisas och
ställas mot varandra på tillräckligt hög nivå i organisationen.
Utredningen redovisar också vissa bedömningar om den civila luftfartens utveckling. Flygtrafikens tillväxt innebär bl. a. krav på att landets samlade flygtransportsystem ges en häremot svarande rationell struktur. Den innebär
vidare krav på ökning av luftrummets kapacitet och ändrade krav på flygplatsernas service, utformning och dimensionering. Sett från tuftfartsverkets
synpunkt medför utvecklingen krav på anpassning av organisation, teknik och metodik i takt härmed. Att aktivt bevaka eventuella nya — eller ompröva hittills bestående — verksamhetsfält är uttryck för nödvändigheten av att dra nytta av den allmänna volymtillväxt och de eventuella strukturförändringar inom luftfarten som kan förutses. Med den ekonomiska belastning som följer framför allt med hittills gjorda åtaganden i stora flygplatsprojekt,
är det angeläget att verket strävar efter att tillvarata de kommersiella möj-
ligheter som de ökade trafikvolymerna erbjuder.
Utvecklingen på luftfartens område kännetecknas också av en snabb teknisk föränderlighet som förändrar luftfartens karaktär och hela områdets komplexitet. Flygmaterielfrågor, flygoperativa frågor och frågor om flyg-
trafiktjänst, flygplatser, markanläggningar samt urval och utbildning av luft-
fartspersonal får ses som ett allt mer integrerat system där de olika systemkomponenterna i hög grad påverkar varandra. Detta förhållande har särskild betydelse för luftfartsverket i dess funktion som flygsäkerhetskontrollerande myndighet men också såvill gäller verkets ansvar för drift av flygplatser och av flygtrafiktjänstsystem. I fråga om dessa verksamheter krävs allmänt sctt att de kvantitativt och kvalitativt utvecklas i harmoni
med den samlade utvecklingen inom luftfarten. Som tidigare berörts är
det därför av vikt att man inom luftfartsverket gör mer långsiktiga be-
dömningar avseende flygtransportsektorn i dess helhet.
För luftfartsverkets organisatoriska utveckling är också av betydelse att
beakta de nya personalpolitiska mål och strävanden som gör sig gällande
i samhället. Den snabbt föränderliga teknologiska miljö, som luftfartsverket
verkar 1, ställer särskilda krav på bl. a. utformning och utveckling av verkets personalpolitik och personaladministration. Överföringen av verksamheter från flygvapnet och televerket kommer också att ställa särskilda krav i personaladministrativt hänseende.
3.2 Överväganden om huvuddragen i luftfartsverkets organisation
Luftfartsverksutredningen karaktäriserar luftfartsverket som en tjänste-
producerande organisation med följande huvudområden för sin verksamhet - drift och förvaltning av flygplatser (flygplatstjänst) - flygtrafikledningstjänst vid flygplatser och i luftrummet (flygtrafik-
tjänst)
- flygsäkerhetsuppgifter avseende den civila luftfarten (luftfartsinspektio-
nen) - Övriga myndighetsuppgifter.
Av dessa utgör de båda förstnämnda verkets produktionsuppgifter och de båda senare verkets myndighetsuppgifter. Härtill kommer administrativa funktioner av styrande och stödjande karaktär.
I fråga om de två produktionsområdena — flygplatstjänst och flygtrafiktjänst — anser utredningen att skillnaden i resp. verksamheters ka-
raktär är sådan att de mindre väl lämpar sig för att — såsom fallet är f.n.
—- hållas samman i organisatoriskt hänseende. Flygtrafiktjänsten karakteriseras av starka krav på enhetlighet och är förhållandevis hårt reglerad
I operativt avseende, vilket i förening med starkt standardiserade tekniska
system ger dess centralstyrda karaktär. Den operativa verksamheten handhas
av en enhetlig personalkategori — trafikledare — för vilka verket svarar för
såväl grund- som vidareutbildning. Flygplatstjänsten utnyttjar ett väsentligt
bredare register av materiella resurser, bestående av i huvudsak fält- och
husbyggnadsanläggningar och elektro- och teletekniska anläggningar samt en omfattande uppsättning av utrustningar av skilda slag. De lokala för-
hållandena vad gäller träftkens omfauning och struktur m. m. har stor betydelse för tjänstens dimensionering och innehåll. I fråga om personalen gäller att i Nygplatstjänsten arbetar många olika kategorier.
Utredningen framhåller att sambanden mellan förekommande funktioner inom resp. områden är starka. De två verksamhetsområdena kan var för sig betraktas som sammanhängande system.
Flygtrafiktjänsten kännetecknas av att de olika operativa funktionerna
är starkt integrerade såväl sinsemellan som med flygverksamheten. Härtill kommer att de för tjänsten nödvändiga utrustningarna dels är sinsemellan
integrerade till tekniska delsystem, dels i fråga om manöver- och presen-
tationsorgan samt automation nära samverkar med människan/operatören i man-maskinsystem. Utvecklingen av tjänsten är därför beroende av ct intimt samspel mellan bl.a. tekniker och operatörer.
Flygplatstjänsten bör också ses som ett sammanhängande system, i vilket ingår operativa funktioner, underhålls- samt anläggnings- och utrustningsickniska funktioner. För att en effektiv flygplatstjänst skall kunna uppnås är det angeläget att de olika operativa och tekniska delsystemen utvecklas i balans och att lösningar växer fram i ett väl fungerande samarbete mellan de berörda funktionerna.
Den sammanhållning som enligt det ovanstående iär möjlig för flygplatsresp. flygtrafiktjänsten förutsätter emellertid att vardera verksamhetsgrenen kan utvecklas med beaktande av samtliga aspekter som är av betydelse för verksamhetsgrenen i fråga, dvs. avnämarnas eller intressenternas krav samt verksamhetsgrenens resurser av personal, anläggningar och utrustning
och ekonomi. En sådan sammanhållning måste baseras på långsiktiga över-
väganden med hänsyn till det tidsförlopp som åtgår för förändring av resurser och system av olika slag.
Utredningen anser att ekonomiskt ansvar bör läggas ut i organisationen för verksamhetsgrenarna flygplatstjänst och flygtrafiktjänst. Med ett sådant ansvar följer också ett avgörande inflytande inte endast över de löpande operativa funktionerna inom resp. verksamhetsgren utan även över övriga i densamma ingående funktioner avseende bl. a. planering, intressentkontakter, marknadsföring samt anskaffning, vidmakthållande och utveckling av de personella och materiella resurserna för verksamheten. Således bör i möjlig mån för de två verksamhetsgrenarna erforderliga resurser allokeras till motsvarande organisatoriska grupperingar. Detta bör gälla på såväl central
som lokal nivå. Det är emellertid inte motiverat att driva resursallokeringen
så långt att verksamhetsgrenarna disponerar egna resurser för samtliga funktioner. Det är nämligen angeläget att kompetens och resurser inte onödigtvis dubbleras inom luftfartsverkets organisation.
Utredningen har ansett det möjligt att på här nämnda två verksamhetsgrenar fördela de tekniska fackområden som är aktuella för luftfartsverkets del. Till flygplatstjänsten för utredningen sålunda de tekniska funktionerna för byggnader, fält, elektroteknik och utrustning, medan de teletekniska
funktionerna förs till flygtrafiktjänsten. En sådan fördelning innebär att de två verksamhetsgrenarna i tekniskt hänseende i viss utsträckning kommer att repliera på varandra. Jämfört med eu alternativ att samla samtliga tckniska funktioner i en särskild organisatorisk gruppering innebär en lösning enligt utredningens förslag att bättre organisatoriska förutsättningar skapas för en samlad prövning och avvägning av de tekniska frågorna i relation till resp. verksamhetsgrens operativa och ekonomiska förutsättningar.
I fråga om luftfartsverketsm yndighetsuppgifter har utredningen
såvitt gäller flygsäkerhetsuppgifterna inte funnit anledning överväga någon i princip ändrad organisatorisk lösning. Luftfartsinspektionen kvarstår sålunda oförändrad som särskild organisatorisk gruppering.
I fråga om de trafikala myndighetsfunktionerna konstaterar utredningen
behov av att organisatoriskt samordna ifrågavarande funktioner. Därigenom förbättras möjligheterna att inom verket åstadkomma en mera samlad bedömning av dessa frågor. I samband härmed bör också bedömas den organisatoriska placeringen av de planerings- och utredningsuppgitter rörande luftfartssektorns utveckling, för vilka uppgifter utredningen ansett luftfartsverket bör ta ett ökat ansvar. Utredningen har därvid bl. a. velat betona vikten av att luftfartsverket i sin utövning av de tratikala myndighetsfunktionerna har ingående kunskaper om flygtransportsektorns villkor och betingelser såväl i nuläget som i ett längre tidsperspektiv. Vid en samordning av de trafikala myndighetsuppgifterna med nyssnämnda planeringsuppgifter bör en särskild organisatorisk gruppering härför tillskapas. Vid en sådan organisatorisk lösning bör också de beredskapsplanläggningsuppgifter avseende den civila luftfarten som luftfartsverket har samordnas med nyssnämnda funktioner.
Luftfartsverksutredningen har vid sin bedömning av organisationen för de centrala administrativa funktionerna inte funnit anledning att föreslå någon principiell ändring. Med hänsyn till de ekonomiadministrativa och personaladministrativa funktionernas omfattning och artskildhet bör dessa. liksom nu är fallet. hållas åtskilda i organisatoriskt avseende.
I sammanfattning innebär sålunda utredningens förslag i fråga om organisationsstrukturen att luftfartsverkets huvudfunktioner grupperas i sex organisatoriska block. nämligen
O Flygplatstjänst O Flygtrafiktjänst O Flygsäkerhetsuppgifter O Trafikala myndighetsuppgitfter, övergripande planering O Ekonomiadministration m. m. O Personaladministration m. m.
3.3¶Vissa administrativa system
Luftfartsverksutredningen framhåller att luftfartsverkets möjligheter att
fungera bl. a. är beroende av de administrativa system som finns för verksamheten. Utredningen tar därför i sammanhanget upp sådana administra- tiva funktioner som är av särskild betydelse för organisationen i dess helhet, nämligen planering, ekonomiadministration och personaladministration.
I fråga om planeringen framhåller utredningen att denna måste ses
som en i verksamheten integrerad del och därför måste genomsyra organisationen i dess helhet. Detta är väsentligt mot bakgrund av den syn beträffande delegering som utredningen vill betona, vilket främst har betydelse för den lokala organisationens planeringsarbete men även för enheter inom den centrala organisationen. Luftfartsverkets totala planceringssystem måste
således vara förgrenat i organisationen och till sin struktur överensstämma
med det organisatoriska mönstret.
I sammanhanget konstaterar utredningen, att utbyggnaden av flygplatsoch trafikledningsanläggningar genom investeringarnas livslängd skapar långsiktiga bindningar av betydelse för flygtransportsystemets struktur och
för verkets egen ekonomiska utveckling. Av vikt är att verkets interna pla-
nering relateras till den planering och de bedömningar som görs i fråga om luftfartssektorns framtida utveckling. Ett planeringssystem i verket måste därför bygga på ett långsiktigt perspektiv. Planeringen måste också samordnas för verket i dess helhet och omfatta planering för såväl aktiviteter och resurser som ekonomi. Inte minst viktigt i sammanhanget är att den personaladministrativa planeringen integreras i planeringsverksamheten totali sett.
Vad gällerek onomiad ministrationen tar utredningen upp vissa faktorer som man menar att luftfartsverket bör beakta i det fortsatta utvecklingsarbetet.
En väl utvecklad ekonomifunktion måste baseras på dels en bred spridning av ekonomiskt ansvar och ekonomiarbete i organisationen, dels en central ekonomifunktion med styrande. utvecklande och för organisationen i övrigt stödjande funktioner. Det bör eftersträvas att på de olika verksamhetsgrenarna i ökad utsträckning lägga ut ett ansvar för såväl kostnader som intäkter. För att ett sådant ansvar skall kunna läggas ut i organisationen måste —
med utgångspunkt i den av statsmakterna fastställda ekonomiska målsättningen — ekonomiska mål formuleras för olika verksamhetsgrenar och funk-
tioner inom verket.
Utredningen anser det vara väsentligt, att de personaladministrativa frågorna i största möjliga utsträckning delegeras till de olika nivåer inom verket som har att besluta i avseende på verksamheten inom de olika verksamhetsgrenarna. För att en delegering
på detta område skall få avsedda effekter är det väsentligt att man beaktar
behovet av utbildning av personal i arbetsledande ställning.
En fortsatt utveckling av personaladministrationen måste också ta sikte
på att de personaladministrativa funktionerna utvecklas integrerat med pro-
duktionssystemen inom de olika verksamhetsgrenarna. Det är bl. a. därför
angeläget att utvecklingen av verkets personaladministrativa planering inordnas i utvecklingen av luftfartsverkets planeringsfunktion.
3.4¶Organisationsförslag
3.4.1¶Allmänt
I sina bedömningar av resp. verksamhetsgrens organisation har utredningen eftersträvat att nå sådana lösningar som medger en så långtgående delegering/decentralisering av arbetsuppgifter som möjligt. Utredningen scr detta som ett verksamt medel att åstadkom ma smidig anpassning till ändrade
förhållanden inom resp. verksamhetsgren. Förutsättningarna för decentralisering till lokal nivå skiljer sig emellertid åt mellan de olika verksamhetsgrenarna — främst med hänsyn till skillnaden i arbetsmetodik och behov
av regelstyrning.
I fråga om luftfartsinspektionens interna organisation har utredningen
i huvudsak grundat sina bedömningar på en inom luftfartsverket utförd
utredning. Luftfartsverket har också utfört vissa andra organisationsutred-
ningar, vilka utredningen kunnat ta del av, bl. a. avseende de trafikala myndighetsfunktionerna och inköpsverksamheten.
I det följande lämnas en kortfattad beskrivning av den föreslagna organisationen. En tablå över organisationsförslaget torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
3.4.2 Verkets ledning
Utredningen har inte funnit anledning att föreslå någon ändring i sty-
relsens sammansättning och fördelningen av arbetsuppgifter mellan styrelsen och verkets generaldirektör. I styrelsen finns f. n. en Iedamot från flygvapnet. Med anledning av den beslutade integrationen mellan militär och civil flyg-
trafikledning bör det dock i instruktionen anges att en av ledamöterna skall
företräda chefen för flygvapnet.
3.4.3 Vissa samverkans- och stabsorgan
Inom luftfartsverket är företagsnämndsverksamheten organiserad med en för verket i dess helhet central företagsnämnd samt lokala nämnder för centralförvaltningen och för varje flygplatsförvaltning. Utredningen har inte funnit anledning att föreslå ändring i den principiella uppbyggnaden av företagsnämndsverksamheten med en central nämnd och lokala nämnder. En anpassning av antalet lokala nämnder kan emellertid 2 Riksdagen 1975. I saml. Nr S1
behöva ske med hänsyn till fygtrafiktjänstens vidgade omfattning.
Luftfartsverksutredningen har — i avvaktan på bl. a. resultaten från på-
gående försök inom statsförvaltningen avseende vidgad företagsdemokrati
under medverkan av delegationen för förvaltningsdemokrati (DEFF)- inte
funnit anledning att gå in på dessa frågor. Så som fallet f. n. är bör gencraldirektören och cheferna för huvuden-
heterna tillsammans bilda en direktion. Direktionen bör vara ett forum för överläggningar och utbyte av information mellan de berörda för att nå önskvärd samordning inom verket.
Enheten för intern re vision inom verket bör ha ställning som stabsorgan direkt under generaldirektören. På revisionsenheten bör huvudsak-
ligen ankomma att utföra förvaltnings- och redovisningsrevision inom verket
i dess helhet.
Till generaldirektörens förfogande föreslås stå ett sekretariat som -:
svarar för sedvanligt förekommande sekreterargöromål och som biträder
i fråga om arbetet i direktion och styrelse.
För samverkan och samordning mellan verket och försvarsmakten i 10talförsvarsfrågor förutsätter utredningen att liksom hittills en m ilitärassistent skall tjänstgöra vid verket.
Luftfartsverket har behov av kontakter och samverkan med avnämare såsom flygbolag, organisationer m. fl. Utredningen understryker betydelsen av samverkan med dessa och andra intressenter, inte bara med avseende på i särskilt fall uppkommande frågor utan också beträffande policyfrågor och övriga frågor av mera allmän natur. Utredningen framlägger inte särskilt förslag rörande formerna för här berört samarbete utan förutsätter att dessa närmare övervägs av verket självt.
3.4.4 Organisationsstruktur
Under gencraldirektören organiseras luftfartsverket på sex centrala huvudenheter med tillhörande lokala/regionala organ, nämligen
Ohuvudenheten för flygplatstjänst under vars chef direkt
sorterar lokala flygplatser Ohuvudenheten för flygtrafiktjänst under vars chef di-
rekt sorterar lokala ATS-organ O luftfartsinspektionen under vars chef direkt sorterar
regionkontor Ohuvudenheten för transport- och plancerings-
frågor Ohuvudenheten för ekonomifrågor
Ohuvudenheten för aministrativa frågor
3.4.5 Organisation för flygplatstjänsten
Fördelningen av arbetsuppgifter m. m: och organisationen för flygplatstjänsten bör enligt utredningen naturligen byggas upp med utgångspunkt I ätt flygplatstjänstproduktionen med förvaltning av tillhörande materiella och personella resurser är förlagd till den tokala verksamhetsnivån. Om-
fattningen och inriktningen av flygplatstjänsten varierar starkt mellan olika
flygplatser. Dessa variationer i dimensionering och inriktning är uttryck för lokalt skilda förutsättningar i fråga om trafikens omfattning och struktur etc. samt även tillgång till olika typer av serviceutbud i flygplatsens när-
het. Enligt utredningen ger de olika förutsättningarna för flygplatstjänsten
betydande utrymme för lokalt agerande.
Ett annat viktigt förhållande att ta fasta på är att den lokala organisationen har en naturlig närhet till olika intressenter, kunder, leverantörer m. fl.
F. n. sorterar de lokala 19 flygplatserna under fem flygplatsförvaltningar.
Resp. förvaltning leds av en flygplatsdirektör som i sin tur är underställd chefen för driftavdelningen. Enligt utredningens uppfattning bör emellertid envar flygplats sortera direkt under den centrala förvaltningen. Vid en sådan lösning skapas enklare ordervägar i organisationen. I vissa avseenden skapas
därmed också bättre förutsättningar att lägga ut ett ökat ansvar på flygplatscheferna. De fördelar som nuvarande organisation kan anses innebära
framför här angiven lösning torde i huvudsak gälla möjligheterna att i vissa avscenden kunna utnyttja gemensamma resurser. Dessa fördelar torde dock i praktiken vara förhållandevis begränsade, bl. a. med hänsyn till de olika
flygplatsernas geografiska belägenhet inom resp. flygplatsförvaltning. Ett
sådant gemensamt resursutnyttjande torde kunna uppnås även med den lösning utredningen förordar i den mån så visar sig ändamålsenligt. Utredningens förslag innebär således att nuvarande flygplatsförvaltningar under ledning av flygplatsdirektör upphör som särskild organisatorisk nivå.
Utredningens förslag beträffande den vertikala arbetsfördelningen inom flygplatstjänsten innebär att den lokala organisationen ges vidgade befogenheter inom områdena marknadsföring, information. underhålls- och an-
läggningsarbete samt inom personaladministration. För att åstadkomma en
bättre framförhållning i verksamheten föreslås en utvidgad planering och
uppföljning på lokal nivå.
För den centrala nivån innebär förslaget en starkare inriktning mot långsiktig planering och utveckling, framför allt av system samt materiella och personella resurser. Till flygplatstjänsten har också förts därtill hörande marknadsföringsfrågor.
Med utgångspunkt i den angivna inriktningen av arbetsuppgifterna bör flygplatstjänsten organiseras på en central huvudenhet och lokala flygplatser direkt underställda chefen för huvudenheten.
På huvudenheten för Nygplatstjänsten ankommer att svara för verksamhetsgrenens långsiktiga planering och systemutvecklingsfunktioner. vissa
frågor avseende anläggande, drift och underhåll av byggnader, fältanläggningar och elektroteknisk utrustning, vissa frågor avseende anskaffning, drifi och underhåll av fordon, maskiner och redskap, vissa operativa frågor, personalfrågor och kommersiella frågor rörande binäringsverksamheten.
Huvudenheten föreslås organiserad på fem enheter, nämligen planeringsoch systemutvecklingsenheten, anläggningsenheten, elektrotekniska enheten, utrustningsenheten samt allmänna enheten.
3.4.6¶Organisation för flygtrafiktjänsten
Den operativa verksamheten inom flygtrafiktjänsten med förvaltning av tillhörande materiella och personella resurser är förlagd på lokal/regional
verksamhetsnivå. För den operativa flygtrafiktjänsten gäller starka krav på
enhetlighet, vilket leder till en hårt regelstyrd arbetsmetodik. Utformning av luftrumsorganisationen och procedurer för flygtrafikledningen skapar över vidsträckta geografiska områden en stark koppling mellan olika ATS-organ. Dessa omständigheter begränsar i viss mån möjligheterna att föra ut arbetsuppgifter till den lokala nivån.
I övervägandena om fördelningen av arbetsuppgifter mellan central och lokal nivå har utredningen inte behandlat de tetetekniska drift- och un-
derhållsfrågorna. I prop. 1973:27 har således förutsatts att luftfartsverket
självt, med utgångspunkt i företagsekonomiska bedömningar, skall avgöra
1 vilka former drift och underhåll bör ske.
I dagens organisation förekommer på den civila sidan en regional funktion genom landets indelning i fyra flyginformationsregioner, var och en med en s.k. CFIR.
Frågan om antalet nivåer i flygtrafiktjänstorganisationen samt den lämpligaste arbetsfördelningen mellan olika nivåer måste bedömas med särskilt beakiande av den förestående utvecklingen av flygtrafikledningssystemet. Denna utveckling tar sikte på en successiv övergång till yttäckande flygkontroll. Antalet flyginformationsregioner kommer därvid att enligt luftfartsverkets föreliggande planer successivt minska från nuvarande fyra regioner till tre vid slutet av 70-talet och vidare till två under senare hälften
av 80-talet. C FIR uppgifter är av begränsad omfattning och avser vissa samordnings-
och uppföljningsfunktioner av administrativ natur. Med hänsyn till kraven på flygtrafiktjänstens enhetlighet, vilka viixer sig allt starkare i takt med utvecklingen mot ett komplexare och större sammanhängande tekniskt-
operativt system, bör dessa samordningsfunktioner lämpligen skötas på
central nivå. Utredningen anser således att C FIR kan avskaffas. Detta innebär att de lokala ATS-organen vid civila flygplatser i alla avseenden direkt
underställs den centrala organisationen.
Utredningens förslag i fråga om arbetsfördelningen inom flygtrafiktjänsten innebär i fråga om verksamheten på central nivå en starkare inriktning mot
långsiktig planering och systemutveckling. I operativa frågor överensstämmer förslaget i stort med vad nu gäller. Verksamheten föreslås väsentligt utvidgad vad avser teletekniska frågor och utbildningsfrågor, vilket närmast är en konsekvens av de tidigare fattade besluten om att tillföra verket uppafter inom bl. a. dessa områden. Utredningen förutsätter att, när integre-
ringen av den civila och militära trafikledningen har genomförts, luftfarts-
verket i takt med utvecklingen av det nya flygkontrollsystemet beaktar möjligheterna till ytterligare decentralisering av funktioner till lokala organ.
Utredningen föreslår att flygtrafiktjänsten organiseras på en central hu-
vudenhet samt lokala ATS-organ direkt underställda chefen för huvudenheten.
På huvudenheten för flygtrafiktjänsten ankommer att svara för verksamhetsgrenens långsiktiga planerings- och systemutvecklingsfunktioner, vissa drift- och ledningsuppgifter avseende den operativa flygtrafiktjänsten, vissa personalfrågor, verkets teletekniska frågor samt frågor rörande utbildning av flygtrafikledningspersonal.
Huvudenheten föreslås organiserad på följande fyra enheter, nämligen planerings- och systemutvecklingsenheten, operativa enheten, teletekniska
enheten och flygtrafikledarskolan. |
3.4.7¶Luftfartsinspektionen
Luftfartsverksutredningens förslag i denna del bygger på resultatet av en utredning inom luftfartsverket avseende inspektionens målsättning, arbetsmetodik och organisation.
I fråga om arbetsuppgifternas fördelning inom inspektionen har luftfartsverket funnit det nödvändigt att utveckla luftfartsinspektionens regionala organisation till ett organ med bredare kompetens omfattande inte bara
materielfrågor utan även flygoperativa frågor, frågor om utbildning, viss kontroll av flygplatser samt medverkan i haveriutredningar. I konsekvens härmed måste den regionala organisationen ges vidgade beslutsbefogenheter i löpande tillsyns- och kontrollfrågor.
Luftfartsinspektionens centrala organ bör inrikta sin verksamhet på utveckling och på stödjande funktioner men med bibehållande av den nöd-
vändiga fältkontakten.
Vissa aktiviteter som rör sport- och hobbyverksamhet — dvs. icke flygtransportsysteminriktade ärenden —- kräver betydande resursinsatser utan
att ge motsvarande kostnadstäckning. Dessa arbetsuppgifter anser verket
därför böra i möjligaste mån delegeras till marknadens intressentorganisationer.
Luftfartsinspektionens sätt att arbeta bör karaktäriseras av systemkontroll och en strävan till ökad egen-kontroli hos marknaden. En väl fungerande egen-kontroll medför att inspektionen primärt kan inrikta sitt arbete på kontroll av systemet som sådant. Kontroll av detaljer kan ske stickprovsvis.
Ett sådant arbetssätt förutsätter viss analysverksamhet. Syftet med analyserna är att dels identifiera risker och bristområden till grund för förslag till konkreta flygsäkerhetsåtgärder, dels värdera dessa åtgärdsförslag och prioritera dem med hänsyn till deras kostnader och etfekuvitet från flygsäkerhetssynpunkt.
Även om luftfartsinspektionen har ett samlat ansvar för flygsäkerhets-
arbetet för den civila luftfarten och har att svara för utgivande av normer är det inte självklart att inspektionen inom den egna organisationen skall
ha en fullständig uppsättning av resurser för att utföra erforderligt arbete.
Exempelvis bör, i fråga om bestämmelser för flygtrafiktjänsten och flyg-
vädertjänsten, kapacitet från bl. a. andra delar av verket kunna utnyttjas.
Lultfartsverksutredningen har i huvudsak ansett sig kunna biträda de
bedömningar som luftfartsverket giort och särskilt betonat betydelsen av samverkan med intressenterna och strävandena att hos de företag, luftfartsverkets driftfunktioner m. f., vilka är föremål för luftfartsinspektionens
kontroll, utveckla egna interna kontrollsystem. Detta bör kunna leda till ett totalt sett bättre resursutnyttjande. En sådan utveckling skapar också
förutsättningar för de berörda intressenterna att bygga in säkerhetskraven
i egna normer och anvisningar för sin verksamhet. Öppenheten i relationerna till intressenterna och åtgärder för att stärka kontakterna med dessa anser
utredningen vara ett effektivt sätt att främja säkerhetsarbetet. Vad gäller arbetsfördelningen mellan central och regional nivå har ut-
redningen konstaterat att denna ligger i linje med strävandena beträffande organisationslösningen i stort för verket.
Luftfartsverksutredningens organisationsförslag innebär följande. Under
chefen för luftfartstinspektionen organiseras verksamheten på en central huvudenhet samt regionkontor.
På den centrala huvudenheten ankommer att svara för frågor rörande
säkerhetsmålsättning, analys- och systemvärdering samt bestämmelse- och informationsarbete avseende flygoperativ verksamhet, utbildning och certiliering av luftfartspersonal, flygtekniska och underhållstekniska frågor samt flygplatser. Vidare ingår undersökning av vissa luftfartsolyckor samt förande av certifikat- och luftfartygsregistren.
Huvudenheten föreslås organiserad på sex enheter, nämligen analys- och systeminspektionsenheten, haveriutredningsenheten, flygoperativa enheten, materielenheten, utbildningsenheten och kanslienheten.
Utredningen har i sitt förslag avvikit från det av verket förordade genom
att i en och samma enhet sammanföra såväl analysverksamheten som be-
stämmelscarbetet. Verket föreslog för sin del arbetsuppgifterna fördelade
på två enheter.
Luftfartsverksutredningen har också behandlat vissa frågor avseende de
befogenheter som bör förknippas med det självständiga ansvar i flygsäkerhetsfrågor som ligger på chefen för luftfartsinspektionen.
En sådan befogenhetsfråga gäller de möjligheter denne har att besluta
om att föra fråga om brott mot flygsäkerhetsföreskrifter till åtalsprövning.
F. n. gäller att sådant beslut fattas av generaldirektören. Enligt utredningens mening torde det bättre överensstämma med det flygsäkerhetsansvar chefen för luftfartsinspektionen har att dylika åtalsfrågor handläggs av denne. Möjligheten att driva en flygsäkerhetsfråga till åtalsprövning bör sålunda ses som ett av de medel som står till förfogande för vidtagande av relevanta sanktioner vid brott mot säkerhetsföreskrifter. Policyn i åtalsärenden måste
vara integrerad med policyn i fråga om administrativa sanktioner — t. ex.
indragande av certifikat och tillstånd — och ingå i den fygsäkerhetssystemets
helhetssyn, för vilken chefen för luftfartsinspektionen ansvarar.
3.4.8 Organisation för huvudenheten för transport- och planeringsfrågor
Huvudenheten för transport- och plancringsfrågor skall svara för övergripande planering avscende flygtransportsektorn och luftfartsverkets egen
verksamhet, statistikfrågor avseende flygtransportsektorn, trafikala myndig-
hetsfrågor och beredskapsplanläggningsfrågor.
Utredningen föreslår att verksamheten organiseras på tre enheter nämligen planeringsenheten, transportenheten och försvarsenheten.
Huvudenheten för transport- och planeringsfrågor bör enligt utredningen i resurshänseende kunna byggas upp med den personal som i nuvarande organisation handhar de funktioner som skall ankomma på enheten. Härutöver krävs en förstärkning med hänsyn till föreslagen vidgad omfattning av planeringsfunktionerna.
3.4.9 Organisation för huvudenheten för ekonomifrågor
Utredningen anser det viktigt att det centrala ekonomiarbetet inriktas på för verket i sin helhet övergripande frågor avseende ekonomisk styrning,
budgetering samt allmänt stöd åt organisationen i ekonomifrågor, t. ex. an-
visningar och handledningar i ekonomiska kalkylfrågor.
En sådan renodling av arbetsuppgifterna motiverar att vissa arbetsuppgifter som i dag handläggs inom ekonomiavdelningen överförs till annan enhet. Således bör prövning av inrikes befordringstaxor, utarbetande av prog-
noser för luftfarten, trafikekonomiska utredningar, normer och anvisningar
för Nygplatsverksamhet berörande kommuner samt frågor avseende verkets medverkan i den regionala trafikplaneringen överföras till huvudenheten för transport- och planeringsfrågor. Frågor om samordning av ADB-verksamheten samt utveckling och drift av ADB-rutiner inom andra områden än eckonomiområdet hänförs till den administrativa huvudenheten. Sta-
tistiska metodfrågor inom andra områden än driftekonomisk statistik bör föras till huvudenheten för transport- och planeringsfrågor. Huvudenheten för ckonomifrågor bör sålunda svara för övergripande
ekonomisk styrning, budgetering, ekonomisk statistik, ekonomisk redovis-
ning, likviditetsfrågor samt vissa inköpsadministrativa uppgifter.
Huvudenheten bör enligt utredningen organiseras på tre enheter, nämligen enheten för ekonomisk planering och kontroll, redovisningsenheten och inköpsenheten.
3.4.10¶Organisation för huvudenheten för administrativa frågor
IHuvudenheten för administrativa frågor föreslås svara för verkets övergripande personaladministrativa frågor, löne- och avtalsfrågor, verkets in-
terna och externa information, juridiska frågor, frågor om verkets administrativa rationalisering och utveckling samt kontorsservice.
Huvudenheten föreslås organiserad på fem enheter, nämligen personal-
enheten, informationsenheten, juridiska enheten, organisationsenheten och kontorsserviceenheten.
I förhållande till dagens organisation innebär förslaget framför allt att
frågor om beredskapsplanläggning samt de trafikala myndighetsfrågorna
överförts till huvudenheten för transport- och planeringsfrågor. Vidare har
revisionsenheten inordnats direkt under generaldirektören. Till huvudenheten har förts ökade uppgifter avseende samordning av verkets ADB-verksamhet.
3.5¶Vissa särskilda frågor
I prop. 1973:27 och i direktiven ull utredningen har stor vikt lagts vid att chefens för flygvapnet (CFV) inflytande blir säkerställt i den nya organisationen. Detta sammanhänger med det ansvar som enligt instruktionen åvilar CFV i fråga om flygvapnets beredskap, krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt. Inom ramen för detta totalansvar är flygtrafiktjänsten en delfunktion som i olika avscenden är starkt kopplad till den övriga verksamheten.
Luftfartsverksutredningen anser att erforderligt inflytande för CFV i den nya organisationen bör tryggas genom cn överenskommelse mellan luftfartsverket och chefen för flygvapnet, vari de grundläggande ansvars-och befogenhetsförhållandena vad avser flygtrafiktjänstfrågorna redovisas. Utredningen presenterar förslag till lösningar av vissa principfrågor som bör regleras i en sådan överenskommelse.
3.5.1 Vissa allmänna frågor
I prop. 1973:27 har uttryckligen förutsatts att den närmare utformningen
av flygkontrollsystemet, dess metoder och tekniska system bör utarbetas
av luftfartsverket i samråd med chefen för flygvapnet. Överenskommelsen
bör ge uttryck för denna grundläggande samverkansfråga. Även i övrigt bör frågor av principiell natur rörande flygtrafiktjänsten behandlas under
erforderlig samverkan mellan de båda myndigheterna. Detta gäller t. ex. Nygtrafiktjänstens planering på kort och lång sikt med därvid uppkommande frågor rörande bl. a. krigsmaktens behov av flygtrafikledningspersonal, möjligheterna att tillgodose dessa behov samt principerna för den prioritering som därvid kan behöva komma i fråga.
Såvitt gäller bestimmelser för flygtrafiktjänst avseende militär luftfart - bl.a. reglerade i BEFYL — förutsätts att dessa utfärdas i samråd med CFV.
Till de frågor av mera allmän natur som också bör regleras i överenskommelsen hör de speciella krav som måste ställas på den flygtrafikledningspersonal som avses tjänstgöra vid militärt förband. Den nuvarande
militära Aygtrafikledningspersonalen med civilmilitär ställning utför i dag
vid sidan av de mera löpande direkta trafikledningsuppgifterna vid förbandet också uppgifter på krigsbaser och ledningscentraler vid s. k. tillämpnings-
Övningar samt uppgifter avseende mobiliseringsplanering. Härtill kommer tjänstgöring i fredstid i krigsbefattning enligt krigsorganisationen. Utredningen anser att flygvapnet även fortsättningsvis skall kunna använda tra-
fikledningspersonal för dylika uppgifter även om personalen kommer att vara anställd i luftfartsverket och vara civil. Det bör vara möjligt att betrakta
såväl tjänstgöring på krigsbas vid tillimpningsövningar som uppgifter rö-
rande mobiliseringsplanering som led i den dagliga tjänsten i ATS-organet
vid förbandet. För att trafikledare vid sådant organ i fredstid skall kunna tjänstgöra i krigsbefattning torde krävas att vederbörande innehar särskild
militär tjänsteställning. Detta krav kan tillgodoses genom anställning i flygvapnets reserv. Sådan tjänstgöring skulle i fredstid kunna fullgöras av tra-
fikledaren inom ramen för tjänstgöringsskyldigheten som reservofficer.
Antalet trafikledare med sådan reservanställning måste bedömas med utgångspunkt i krigsorganisationens behov.
Ett grundläggande krav är att flygtrafikledningspersonal som kan komma
i beröring med sckretessbelagd information skall ha erforderlig skyddsklass. Vidare måste för trafikledningspersonal som tjänstgör vid militär enhet all-
mänt gälla kravet på skyldighet att iaktta gällande säkerhets- och ordningsföreskrifter vid förbandet.
Slutligen bör i en överenskommelse även regleras vissa administrativa frågor avscende bl. a. personal och ekonomiska mellanhavanden.
3.5.2¶Samverkan på central organisationsnivå
I verkets instruktion bör skrivas in att en av ledamöterna i styrelsen
skall företräda CFV intressen.
CFV inflytande i övrigt på central nivå — avseende bl. a. planeringen och utbyggnaden av flygtrafikledningssystemet — bör tillgodoses primär på sätt
som förutsatts i prop. 1973:27 genom att luftfartsverket till sig knyter den
speciella militära erfarenhetskompetensen, dvs. flygtrafikledare med erfa-
renhet av militär trafikledning samt militär personal ur flygvapnet.
Behovet av flygtrafikledare med speciell kunskap och erfarenhet av militär Aygtrafikledning och dess resurser bör enligt utredningens mening i initialskedet säkerställas genom överföring till luftfartsverket av personal från bl. u. flygstabens trafikavdelning. Av vikt är emellertid att den här avsedda kompetensen och erfarenheten i rimlig omfattning successivt fönyas. Ett åtagande från luftfartsverkets sida att trygga sådan kompetensförnyelse bör kunna ingå i överenskommelsen mellan verket och flygvapnet.
Som Iramhällits i propositionen bör också i luftfartsverkets centrala hu-
vudenhet för flygtrafiktjänstfrågor ingå erforderlig personal med
flygoperativ erfarenhet. Detta kan lösas genom att sådan personal av CFV stills till luftfartsverkets förfogande att ingå i verkets organisation för medverkan i sådana ärenden inom flygtafiktjänsten som er-
fordrar militär kompetens. Tjänstgöringen vid verket förutsätts ske på viss tid, som i normalfallet bör avse ca tre år. Utredningen bedömer behovet av sådan personal till tre befattningshavare.
I direktiven till luftfartsverksutredningen har slagits fast att CEV måste bibehålla erforderlig tackkunskap i flygtrafikledningsfrågor. Utredningen anser att detta krav kan tillgodoses genom att flygtratfikledare ur luftfartsverket ställs ull CFV förfogande att ingå i flygstabens organisation för medverkan i sådana ärenden som erfordrar flygtrafikledarkompetens. På motsvarande sätt som föreslås gälla för den militära personalen i luftfartsverket bör dessa träfikledare tjänstgöra på viss tid. förslagsvis normalt tre år. i flygstaben. Den föreslagna tjänstgöringen av militär personal i luftfartsverkot resp. flygtrafikledare i; flygstaben bör närmare regleras i överenskommelse mellan parterna. Därvid bör också slås fast att angiven tjänstgöring från meritsynpunkt är likvärdig med tjänstgöringen inom den egna organisationen.
3.5.3 Samverkan på lokal nivå
Med hänsyn till flygtrafikledningstjänstens starka teknisk-operativa integration med den militära flygtjänsten, stridsledningen, bastjänsten och tekniska tjänsten är det nödvändigt att en sammanhållande ledning av verksamheten på lokal förbandsnivå kan tryggas och att förbandsorganisationen är så uppbyggd att den skapar enkla och snabba ordervägar. För ledningen av samordningen av verksamheten vid förbandet, syftande ytterst till att
skapa krigsdupgliga förband, är förbandschefen ansvarig. Förbandschefen är
vidare ansvarig för flygsäkerheten vad avser flygning med militära flygplan. I verksamheten måste förbandschefen kunna disponera trafikledningspersonalen i den utsträckning och på det sätt som behövs med hänsyn till förbandets beredskaps-, utbildnings- och övningsverksamhet. Detta innebär alt trafikledningspersonalen behöver disponeras, förutom för löpande trafikledningsuppgifter enligt de krav som följer av förbandets normala öv-
ningsverksamhet. för uppgifter vilka kräver trafikledarkompetens, bl.a.
tjänstgöring på krigsbas vid tullämpningsövningar, mobiliseringsplanlägg-
ningsuppgifter och tjänstgöring i krigsbefattning.
Utredningen har sett det möjligt att tillgodose dessa krav med en lösning som innebär att luftfartsverket ställer trafikledare till förbandschetens förfogande att ingå i förbandets organisation. Förbandschefen förutsätts i sin
tur direkt sortera under chefen för luftfartsverkets centrala huvudenhet för Ayvgtrafiktjänstfrågor på motsvarande sätt som gäller för chef för flygtra-
fikledningsorgan vid civil anläggning.
Utredningen anser det nödvändigt att i en sådan organisatorisk lösning även inom förbandet tillgodose de krav som för flygtrafikledningstjänsten måste ställas på enkla kontakt- och ordervägar. Härav följer att ATS-organet vid militära anläggningar skall lyda direkt under förbandschetfen. Med hänsyn till flygtrafikledningstjänstens karaktär har utredningen funnit det naturligt att förutsätta att i den praktiska verksamheten frågor rörande tjänsten i hög grad delegeras till chefen för ATS-organet vid förbandet.
I den överenskommelse som upprättas mellan verket och CFV bör också närmare anges arten av den verksamhet för vilken trafikledningspersonalen vid sidan av de löpande trafikledningsuppgifterna primärt bör kunna användas i samband med tjänstgöring vid militärt förband.
Överenskommelsen i denna del bör i princip kunna begränsas till att
avse följande två punkter.
I. Förbandschef disponerar viss trafikledningspersonal för tjänsteutövning från krigsuppehållsplats samt för utbildning och förberedelser för sådana uppgifter liksom — vad gäller trafikledare med anställning i flygvapnets reserv
= för tjänstgöring i krigsbefattning.
2. Förbandschef disponerar trafikledningspersonal för sådant stabsarbete där flygtrafikledningskompetens erfordras eller som i övrigt har nära samband med utövandet av flygtrafikledningsfunktionen. Hit räknas även utbildning av militär personal inom ämnesområden som berör trafikledningens kompetensområde.
Utredningen anser att angivna förslag bör gälla ATS-organ vid militära
enheter med undantag för Östgöta kontrolleentral, ÖKC. som i alla av-
seenden bör vara underordnad luftfartsverket. ÖKC är förlagd till Nygflottiljen i Norrköping, F 13, och svarar för inflygningskontroll för F 13. Malmslätt, F 11 Nyköping samt de civila flygplatserna Norrköping/Kungsängen och Linköping/Saab. Denna terminalkontroll spelar en central roll också för avvecklingen av den växande civila trafiken i området och har redan 1 dag en nära samverkan med Arlanda ACC. Av samma skäl bör Luleå TCC i alla avseenden vara underordnad luftfartsverket senast då kontroll-
centralen (ACC-Nord) inrättas i Luleå.
Den särskilda militära organisatoriska enhet. som vid Arlanda flygplats svarar för terminal- och inflygningskontrolltjänst för F 16 i Uppsala, F18
i Tullinge och Barkarby flygplats (Svea kontroll), bör upphöra och inordnas i den civila terminalkontrollen vid Arlanda. Motsvarande lösning bör genomföras i fråga om terminalkontrollen vid F5 Ljungbyhed (Skåne kontroll), vilken inordnas i terminalkontrollen vid Sturups flygplats (enligt nuvarande
planer år 1978). Den organisation för flygtrafikledningstjänsten vid militära förband ut-
redningen här förordat innebär inte en så långtgående integration som prop.
1973:27 ger förutsättningar för. Förslaget får därför ses som ctt första steg i en utveckling mot en totalt sammanhållen organisation. I det framtida
flye&trafikledningssystemet, som bygger på en integration av de civila och militära operativa och tekniska funktionerna, kan endast ett organ ha ansvaret för verksamheten i fråga. De tekniska och operativa kraven på och
förutsättningarna för detta totalt sammanhållna ansvar utvecklas dock först successivt. En sådan successiv utveckling kräver därför att de organisatoriska formerna prövas i takt med förändringarna i verksamhetens krav. En översyn
av flygtrafikledningstjänstens organisation vid militära förband bör därför göras inom loppet av en femårsperiod, varvid syftet bör vara att klarlägga möjligheterna att uppnå en för flygtrafiktjänsten i dess helhet enhotlig or-
ganisation. Det bör därvid naturligen vara luftfartsverkets och CFV uppgift att i samråd genomföra översynen.
3.3.4 Personalkonsekvenser
Inom flygstaben tjänstgör f. n. inom trafikavdelningen totalt ca 23 per-
soner, varav 13 med trafikledarkompetens. Den personal som i initialskedet
bör överföras till verket uppgår till tio tratikledare, varav fyra tjänstgörande vid flygräddningsenheten, RCC. Återstående tre trafikledare innehar tjänster som enligt flygstabens bedömningar på sikt kan ersättas med militär personal.
Flygstaben önskar behålla nuvarande befattningshavare och avser att vidta
lämpliga övergångsvisa åtgärder härför.
Vissa uppgifter av flygtrafiktjänstkaraktär måste även fortsättningsvis ligga kvar inom flygstabens ansvarsområde. Det gäller bl. a. frågor om flygvapnets krigsmässiga krav på trafikledningsanläggningar och materiel samt
frågor om luftrumsorganisation. För att handlägga dessa arbetsuppgilter behövs tre trafikledare. Som framgått av det föregående föreslås behovet tillgodoses genom att luftfartsverket ställer dessa trafikledare till flygstabens förfogande.
Enligt statsmakternas beslut med anledning av prop. 1973:27 skall den
operativa driften av den s. k. flygräddningscentralen överföras till luftfarts-
verket och förläggas till de nya områdeskontrollcentralerna. RCC är F.n. förlagd till centrala flygledningen. CEFYL, inom flygstabens lokaler. Denna lokalisering bör av praktiska och ekonomiska skäl bibehållas tills vidare
och i samråd mellan luftfartsverket och CFV prövas bl. a. mot bakgrund
av tidsplanen för uppbyggnaden av de nya områdeskontrollcentralerna.
Förändringarna av flygtrafiktjänstens organisation innebär enligt utredningens beräkningar att till luftfartsverket överförs totalt ca 185 tjänster.
Härav är ca 20 tjänster f. n. inte besatta.
3.5.5 Överföring av teleteknisk materiel från försvarets materielverk
Utredningen har också särskilt behandlat vissa frågor i anslutning till
överföringen till luftfartsverket av viss teleteknisk tjänst från försvarets
materielverk (FMV). Utredningen har därvid dragit upp riktlinjer för arbetsfördelning mellan FMV och luftfartsverket till grund för en överens-
kormmelse mellan de båda verken.
Utredningen erinrar om att det i enlighet med prop. 1973:27 har beslutats att till luftfartsverket skall föras den tekniska tjänst hos FMV som gäller
plancring, projektering, anskaffning och ledning av anläggningsverksam-
heten för sådana anläggningar som i fredstid ingår i det integrerade flyg-
trafikledningssystemet och som inte är specifika för militär flygverksamhet eller krävs för krigsfunktion i flygbas eller luftförsvarscentral. Överföringen
förutsätts av praktiska skäl ske i takt med att pågående projekt avslutas.
För nya projekt av gemensam art förutsätts luftfartsverket ta ansvar, såvida
inte de militära kraven är dimensionerande, då ansvaret i stället bör åvila
CEV och FMV.
I fråga om drift och underhåll har i propositionen uttalats att luftfartsverket bör ges frihet at från företagsekonomiska synpunkter självt avgöra i vilka former detta bör ske. I sammanhanget framhålls det som naturligt att samråd sker med FMV angående materiel som utnyttjas gemensamt med krigsmakten.
Utredningen föreslår att berörd utrustning fördelas mellan FMY och luft-
fartsverket enligt följande.
]. För befintlig utrustning nu tillhörande krigsmakten samt i PUFYL' ingående utrustning, som på CFV uppdrag projekterats och anskaffats av
FMV och som enbart eller primärt används för flygtrafikledningstjänst. bör FMV iven i fortsättningen ha förvaltningsansvar. FMV bör därvid svara för kompletteringar, modifieringar, underhåll och drift.
Luftfartsverket bör därvid sluta någon form av hyresavtal med FMV, vari regleras såväl luftfartsverkets operativa krav på tillgänglighet och stan-
dard som ekonomiska frågor. 2. För militär utrustning, som främst är till för annan verksamhet än flygtrafikledningstjänst eller har väsentlig funktion i krigsorganisationen, bör FMV även i fortsättningen ha förvaltningsansvar.
Luftfartsverket har att på denna utrustning ställa flygtrafikledningssys-
temets operativa krav på tillgänglighet och standard.
"Plan för utbyggnad av flygtrafikledningstjänsten inom krigsmakten.
3. För befintlig utrustning, som tillkommit för den civila luftfartens behov och endast i ringa utsträckning används av militära flygplan, bör även i fortsättningen luftfartsverket svara för kompletteringar, modifieringar, un-
derhåll och drift. Detsamma bör gälla för nyanskaffning av framtida ut-
rustning av denna art.
4, För i framtiden tillkommande utrustning, som i fredstid enbart eller
primärt skall användas för flygtrafikledningstjänst, bör luftfartsverket ha
förvaltningsansvar och således svara för såväl anskaffning som underhåll.
För flygplatskontroller och terminatkontroller på militära flygplatser förutsätts att fortifikationsförvaltningen uppför och förvaltar byggnader och kraftförsörjning, medan luftfartsverket fastställer lokalprogram och operativa krav på dessa lokaler. I ekonomiskt hänseende är luftfartsverket att betrakta som hyresgäst i lokalerna.
Den föreslagna fördelningen av arbetsuppgifter mellan FMV och luftfartsverket innebär en viss minskning i omfattningen av FMV arbetsupp-
gifter inom det teletekniska området motsvarande ett fåtal personår. Ifrågavarande arbetsuppgifter är f.n. fördelade på ett stort antal befattningshavare inom organisationen. En reduktion av FMY personal i anledning av den något minskade arbetsvolymen torde därför kunna realiseras först genom en omfördelning av arbetsuppgifter i organisationen.
Såvitt gäller luftfartsverkets behov av resurser för ifrågavarande arbetsuppgifter bör verket självt göra bedömningar i samband med uppbyggandet av verkets organisation för den teletekniska tjänsten.
3.5.6 Vissa konsekvenser av överflyttningen av den teletekniska tjänsten från televerket
Överföringen till luftfartsverket från televerket av den teletekniska tjäns-
ten omfattar i första hand den verksamhet avseende planering, projektering
och anskaffning som f. n. är samlad i luftfartsradiokontoret. Antalet tjänster vid kontoret uppgår f.n. ull 66. Utredningen har inte funnit anledning, mot bakgrund av att verksamhetsinriktningen inte förändrats, att nu närmare pröva personaldimensioneringen och förutsätter därför att tjänsterna överförs
till luftfartsverket.
Anläggningsverksamheten — eller montageverksamheten — avseende den teletekniska tjänsten ombesörjs av annan organisatorisk enhet inom televerket. nämligen byggnadsavdelningen. Montagearbetet är en viktig länk
i den verksamhet som teder fram till idrifttagande av de teletekniska ut-
rustningarna. Frågan om i vilken omfattning luftfartsverket bör hålla sig med cgna resurser för montagearbetet bör bedömas utifrån företagsekonomiska utgångspunkter, varvid också bör beaktas den lösning som luftfartsverket kan komma att välja i fråga om lämpligaste organisatoriska form
för drift- och underhållstjänsten.
3.5.7 Frågan om lokalisering till Sturup av viss personal i centralförvaltningen
I prop. 1973:27 uttalades att för att i det fortsatta systemuppbyggnadsarbetet ta till vara möjligheterna att mera direkt utnyttja den kunskap och
erfarenhet som finns företrädd hos personalen i ACC, TCC och flygtrafikledarskolan det eventuellt kunde vara motiverat att i Sturup stationera
ett begränsat antal befattningshavare från huvudenheten. Frågan togs också
upp i direktiven till utredningen.
Den successiva utvecklingen av flygkontrollsystemet gör det enligt utredningens mening inte praktiskt möjligt eller lämpligt att nu föranstalta om någon stationering av viss personal från centralförvaltningen till Sturup.
Att luftfartsverket tar till vara den operativa personalens erfarenheter och
kunnande i det fortsatta systemuppbyggnadsarbetet är angeläget. Det bör dock även kunna ske på annat sätt än genom stationering av personal till Sturup, t. ex. genom att den operativa personalen deltar i projektgrupper
och genom andra former för återmatning av erfarenheter från utvecklingsarbetet. Under överskådlig tid torde nämligen tillgång på kunnig operativ
personal, väl förtrogen med den praktiska verksamheten, för centralförvaltningens utvecklingsarbete även finnas på annat håll än i Sturup, exempelvis
i ÖKC och Arlanda ATS-organ.
3.5.8¶Överförande av flvgtrafikledningstjänsten till krigsmakten vid beredskapsoch krigstillstånd
Ansvaret för flygtrafikledningstjänsten kommer enligt vad som förutsatts i prop. 1973:27 att överföras till krigsmakten vid allmän mobilisering eller
annan tidpunkt som Kungl. Maj:t anger. Denna förutsättning gäller också
under nuvarande organisatoriska förhållanden, varvid frågorna regleras i en preliminär överenskommelse mellan överbefälhavaren och luftfartsver-
ket.
På uppdrag av överbefälhavaren utreder f.n. chefen för flygvapnet de frågor som Sammanhänger med övergång till krigsorganisation m. m. Utredningen har informerats om det pågående arbetet och de huvudproblem som aktualiserats i samband därmed. Härvid har utredningen funnit att frågorna inte är av sådan natur att de i avgörande grad påverkar den or-
ganisatoriska lösning för flygtrafiktjänsten som utredningen förordat. Med
hänsyn härtill och till att frågorna ännu inte slutbehandlats på militär sida
har utredningen inte funnit anledning att lämna egna förslag härvidlag.
3.6 Genomförande
Genomförandet av den nya organisationen bör anpassas till den tidsgräns som sätts av beslutad utflyttning av verkets centralförvaltning till Norr-
köping i november 1976. Utredningen har därför bedömt att den nya or-
ganisationen bör successivt genomföras med början under andra halvåret 1975, dock senast den 1 januari 1976. I ett första skede bör den nya organisationen byggas upp för den centrala förvaltningen och för de verk-
samheter som f. n. ankommer på nuvarande civila lokala/regionala organ. Häri inräknas även de funktioner som överförs från televerket. Ett andra
skede bör avse överföringen av flygtrafikledningstjänsten från försvaret —
såväl på central som lokal nivå — och den teletekniska tjänsten från FMV.
Denna överföring bör ske per den I juli 1976.
4¶Remissyttrandena
Den föreslagna orga nisationsstrukturen istort och de principiella synsätten till grund härför har tillstyrkts av televerket, luftfartsverket, chefen för luftfarisinspektionen, statskontoret, riksrevisionsverket och Svensk pi-
lotförening. Detta torde också gälla TCO-S, som förklarat sig ha varit re-
presenterade i utredningsarbetet och därför begränsar sitt yttrande till vissa
personalfrågor. Såvitt gäller fackmässiga frågor om flygtrafikledningens or-
ganisation förklarar sig TCO-S i allt väsentligt dela de uppfattningar som
framförts av Svenska flygtrafikledareföreningen i särskilt yttrande.
Organisationens horisontella indelning på central nivå i de föreslagna sex avdelningarna har tillstyrkts av televerket, luftfartsverket, chefen för luftfartsinspektionen, statskontoret och riksrevisionsverket. Härvid har den nyinrättade transport- och planeringsavdelningen rönt särskilt intresse.
Luftfartsverket framhåller att den civila luftfartens ökningstakt, jämfört
med tidigare förhållanden, kommer att bli lägre på grund av att det reguljära linjenätet blivit alltmera fullständigt utbyggt, att flygets penetration i vttransportmedlens traditionetla marknad på många sträckor nått maximal omfattning samt att kostnadsrelationerna mellan flyg och andra transportmedel inte kommer att visa lika gynnsam utveckling i framtiden som i det förflutna. Utan en insiktsfull och noggrann plancring av flygtransportsystemets framtida utveckling ökar riskerna för felinvesteringar, vilka inte
lika snabbt som tidigare kan korrigeras tack vare trafikökningen.
Riksrevisionsverket anser att på denna huvudenhet bör åläggas ansvaret för planering av flygtransportsektorns utveckling med inriktning på att aktivt påverka sektorn. Enligt riksrevisionsverkets mening bör planeringsenhetens
arbetsuppgifter bl. a. inriktas på att utarbeta planer, syftande till att förändra flygtransportsektorn på sätt som luftfartsverket bedömer önskvärt för att
statsmakternas intentioner på detta område skall fullföljas. Vidare bör bl. a.
riktlinjer och mål för luftfartsverkets verksamhet utarbetas så att den kon-
sekvent utformas med tanke på att flygtransportsektorn utvecklas gynnsamt. Till den externa planeringen hör enligt riksrevisionsverket också den lång-
siktiga (strategiska) marknadsplancringen och marknadsföringen. Frågor inom detta arbetsområde är bl. a. att utreda effekterna av information till
och påverkan på flygtransportsystemets intressenter samt att föreslå och planera aktiviteter sammanhängande med dessa problemområden.
Även kommunförbundet understryker vikten av att den långsiktiga planeringen rörande luftfartssektorns utveckling ägnas särskild uppmärksam-
het. Detta är till fördel för såväl luftfartsverket som övriga intressenter, bl. a. kommunerna. Kommunförbundet tar dock inte upp den organisa-
toriska placeringen av funktionen.
Svenska flvetrafikledareföreningen ifrågasätter öm inte arbetsuppgifterna kan organiseras inom t. ex. administrativa avdelningen eller inordnas under
en särskild stabsfunktion.
Inrättandet av transport- och planeringsavdelningen har avstyrkts av SAS/LIN. SAS/LIN är av den uppfattningen att transportförsörjningsfrågorna är av så direkt politisk natur att de — i den mån de inte avgörs av riksdagen — bör behandlas inom kommunikationsdepartementet i intim samverkan med de berörda flygföretagen.
Synpunkter på övriga avdelningar har i allmänhet tagit sikte på arbetsfördelningen enheterna emellan. Dessa frågor behandlas i det följande under Särskilt avsnitt.
Ett par remissinstanser har föreslagit inrättande av ytterligare en huvudenhet. Sålunda anser statens personalnämnd (SPN) och Statsanställdas förbund att en huvudenhet borde inrättas för de centrala personaladministrativa arbetsuppgifterna. SPN framhåller bl. a. att omorganisationen, omlokaliseringen och den förväntade personella expansionen under 70-talet medför att kraven på den personaladministrativa funktionen kommer att växa. Personalfunktionen bör också ges en organisatorisk ställning som ger den förutsättningar att dels samordna PA-planeringsfrågorna inom hela myndig-
heten, dels samordna myndighetens PA-planering med övrig planering. Till personalenheten bör också föras uppgifter rörande utbildningsverksamheten,
bl. a. flygtrafikledarskolan, inom verket. Detta innebär ytterligare samordningsansvar som också motiverar att personalenheten i den nya organisationen ges ställning som huvudenhet.
Statsanställdas förbund framhåller att den organisation som nu skall faststillas för luftfartsverket sannolikt kommer att bestå in på 1980-talet, och under de närmaste åren kommer antalet sysselsatta inom verket att öka väsentligt. Av dessa skäl vill förbundet föreslå att en särskild huvudenhet bildas för de personaladministrativa frågorna.
Frågan om personalenhetens ställning i organisationen berörs också av luftfartsverker. Verket förklarar sig ha förståelse för de synpunkter som in-
nebär att de personaladministrativa frågorna bör renodlas till en huvudenhet men anser att stor vikt också måste fästas vid det samband som råder mellan PA-funktionen, AR-funktionen och den interna informationsfunktionen.
Detta samband gör det önskvärt att funktionerna om möjligt ingår i samma Organisatoriska gruppering varigenom, enligt verkets mening, miljö och förutsättningar blir gynnsamma för PA-funktionens möjligheter att verka och
3 Riksdagen 19751 saml. Nr 81
vidareutvecklas.
Frågan berörs också av S4CO/SR. som betonar det värdefulla i att AR-
enheten och personalenheten hålls ihop.
Den av luftfartsverksutredningen föreslagna arbetsfördelningen mellan huvudenheterna på central nivå har föranlett närmare kommentarer från några remissinstanser.
Den teletekniska tjänsten, som av utredningen förts till huvudenheten för flygtrafiktjänsten. anser S4CO/SR i stället bör föras till huvudenheten
för flygplatstjänst. SACO/SR menar att utredningen inte beaktat den tekniska utvecklingen på området, vilken i hög grad kommer att beröra flygplatssidan, i synnerhet vad gäller passagerarbehandlingen.
Luftfartsverket anser att de statistikfrågor avseende flygtransportsystemet
som utredningen fört till transport- och planeringsavdelningen i stället bör ankomma på ekonomiavdelningen där f.n. finns ett statistikkontor. Utredningens förslag att till den administrativa avdelningen föra frågor om samordning av ADB-verksamheten inom verket m. m. anser verket inte
utan närmare analyser av sambanden mellan AR-arbetet och övriga funk-
tioner kunna läggas till grund för beslut. Den sistnämnda frågan tas upp
också av starskontoret, som emellertid ansluter sig till utredningens förslag
och konstaterar att systemutveckling avseende ADB för t. ex. statistikproduktion och administrativa tillämpningar lämpligen torde kunna förläggas
till huvudenheten för administrativa frågor och vara ett serviccorgan mot
övriga enheter i verket.
Statskontoret, som ställer sig positivt till inrättande av transport- och pla-
neringshuvudenheten med av utredningen föreslagna arbetsuppgifter, anför
dock ati det möjligen kan överviigas att förlägga försvars- och beredskapsfrågorna, liksom de trafikala myndighetsfunktionerna, till cekonomihuvudenheten eller den administrativa huvudenheten.
I konsekvens med uppfattningen att transport- och planeringshuvudenheten inte bör inrättas och vissa arbetsuppgifter läggas på kommunikationsdepartementet och flygföretagen anser SAS/LIN att resterande arbetsuppgilter bör läggas på den administrativa huvudenheten.
I fråga om organisationen på lokal/regional nivå ftöreslår luftfartsverksutredningen vissa ändringar jämfört med nuvarande förhållanden. Såvitt gäller flygplatstjänsten tföresläs sålunda att nuvarande re-
gionala nivå — flygplatsförvaltningarna — slopas och att de lokala flygplatserna ställsdirekt under chefen för huvudenheten. Förslaget tillstyrks
i princip eler lämnas utan erinran av chefen för luftfurtsinspektionen. statskontoret, riksrevisionsverket, SACO/ISR och SAS/LIN.
Chefen för luftfartsinspektionen finner motiv för en dylik organisationslösning bl. a. i flygsäkerhetens krav. Inom allt flygsäkerhetsarbete ingår som en väsentlig princip att ansvarsförhållandena för alla de funktioner som i något avseende har relevans för flygsäkerheten skall vara otvetydigt fastlagda och dokumenterade. I fråga om driften av flygplatser återspeglas detta
synsätt i bestämmelser för civil luftfart, BCL-F 3, genom att ett preciserat
ansvar i en rad frågor lagts på flygplatschefen. I luftfartsverkets nuvarande
organisation kan emellertid de lokala flygplatscheferna — med hänsyn till
förekomsten av den regionala beslutsnivån — inte anses ha alla de besluts-
befogenheter som förutsätts för ett ansvarstagande jämlikt BCL-F 3. Detta
är otillfredsställande och luftfartsinspektionen anser det därför angeläget
att beslut snarast fattas i enlighet med luftfartsverksutredningens förslag.
Statskontoret ansluter sig till utredningens tankegångar men rekommenderar att man vid omorganisationen ingående studerar de konsekvenser som avskaffandet av flygplatsförvaltningarna och decentraliseringen av arbetsuppgifter för med sig ur personalhänseende.
Riksrevistonsverket, som pekar på att utnyttjandet av gemensamma resurser kan inverka menligt på den självständighet för mindre flygplatser som utredningen eftersträvat, har dock inga principiella invändningar mot utredningens förslag och ställer sig därför positivt till förslaget. Riksrevisionsverket vill dock peka på att ett genomförande av förslaget förutsätter dels ett väl fungerande ekonomiadministrativt styrsystem, dels en fast ordning för gemensamt resursutnyttjande på lokal nivå, dels också att personalresurserna på lokal nivå inte behöver förstärkas med anledning av de
ökade arbetsuppgifterna. Resursfrågorna berörs också av S4CO/SR och SAS/LIN.
Luftfartsverket anser det nödvändigt att närmare utreda konsekvenserna av ett slopande av den regionala nivån innan något beslut fattas och att under tiden gå fram på ett mera pragmatiskt sätt. Luftfartsverket avser alt decentralisera arbetsuppgifter och delegera befogenheter och ansvar som i dag vilar på förvaltningscheferna till resp. flygplatschefer i all den utsträckning som vid närmare utredning och samråd med berörd personal kan visa sig praktiskt och ekonomiskt lämpligt och i övrigt ägnat att befrämja utvecklande av initiativ och ansvarskännande hos berörd personal. Resultalet av dessa överväganden behöver inte nödvändigtvis bli att den regionala nivån I beslutshänseende helt försvinner och att alla flygplatser blir direkt underställda chefen för flygplatsavdelningen.
Invändningarna från resurssynpunkt mot utredningens förslag tas särskilt upp av chefen för luftfartsinspektionen, vilken enligt vad som, framgått av det föregående ställer sig positiv ull förslaget. Chefen för luftfartsinspektionen finner att det bör vara fullt möjligt att genomföra utredningens förslag utan att deua totalt sett behöver medföra behov av resursförstärkningar I organisationen. De lokala flygplatscheferna kan och bör ges befogenheter och ansvar att direkt under verksamhetsgrenschefen för flygplatstjänsten
fatta alla operativa beslut rörande flygplatsen med frihet att anskaffa och disponera resurser inom fastställd budget. Cheferna för de mindre flyg-
platserna, som i dag sorterar under norra och östra flygplatsförvaltningarna,
bör emellertid med avscende på administrativa stödfunktioner och vissa
ickniska specialistfunktioner repliera på de resurser som i dag finns vid
| 36
Bromma och Umeå flygplatser och som bör bibehållas och lyda under cheforna för de båda sistnämnda flygplatserna. Det kan därvid vara praktiskt att dessa chefer ges befogenheter aut fatta formella beslut i vissa ärendetyper av administrativ karaktär på grundval av ställningstagande i sakfrågorna av lokal flygplatschet.
KSAK avstyrker förändringen som enligt föreningens uppfauning leder vill en stark koncentration till den centrala förvaltningen av de ärenden som berör verksamheten på flygplatserna.
Svensk pilotförening. som allmänt tillstyrkt utredningens förslag. pekar på att en delegering av ansvaret till lokal nivå, när det gäller flygplatstjänsten. inom vissa områden fordrar starka centralstyrda direktiv. Eu sådant område är skyddet mot kapning och sabotage.
"Såvitt gäller den lokala flygplatsorganisationen har utredningen framfört . att det bör övervägas om inte luftfartsverkets förvaltning av dess tillhöriga fastigheter vid militär flygplats i vissa fall kunde övertas av militär fastighetsförvaltningsorganisation. Förslaget tillstyrks av fortifikationsförvaltningen och försvarets rationaliseringsinstitut. Överberälhavaren kan inte nu ta ställning i frågan eftersom den lokala organisatlionen för fortifikations- och byggnadsförvaltningen ännu ine är fastställd av statsmakterna.
I fråga om flygtrafiktjänstens organisation föreslår luftfartsverksutredningen alt nuvarande regionala organisatoriska mellannivå, dvs. chefen för flyginformationsregionen, C FIR, slopas och att de lokala flygtrafikledningsorganen ställs direkt under chefen för huvudenheten. Förslaget ullstyrks eller lämnas utan erinran av luftfarisverket, chefen för lufttartsinspektionen, statskontoret, SACO/SR, SAS/LIN samt Svenska Hverrafikledareföreningen. De speciella frågor som avser nuvarande militära ATS-organs organisatoriska placering behandlas för sig i det följande under särskilt avsnitt.
Med den angivna organisationslösningen kommer på lokal nivå nuvarande gemensamma Älygplatsorganisation att ersättas med två organisationer för Ayvgplats- resp. flyetrafiktjänsten. De samordningsproblem som uppkommer därvid tas upp av några remissinstanser. Sraiskontoret anser
alt de konsekvenser som förslaget får för den lokala räddningstjänsten inte
har blivit tillräckligt belysta i utredningen. Svensk pilotförening anser att klara direktiv beträffande samordningen på det lokala planet måste gälla, framför allt avseende mätning av bromsvärden, bankonditioner ete., vilka uppgifter utförs av flygplatstjänsten och skall rapporteras till och behandlas av flygtrafiktjänsten.
Luftfartsverksutredningen har behandlat vissa administrativa funktioner. vilka utrödningen anser vara av särskild betydelse för organisationens möjligheter att fungera, nämligen planering. cekonomiadministration och personaladnynistration.
Vad utredningen anfört om uppbyggnaden av luftfartsverkets
planceringssystem godtas i sina huvuddrag av luftfartsverket, chefen för luftfartsinspektionen och Svenska flvgtrafikledareföreningen, som emellertid anför synpunkter på den närmare fördelningen av planeringsansvaret inom organisationen. Också riksrevisionsverket framhåller att man med tillfreds- ” ställelse noterar den vikt utredningen tillmätt planeringsfunktionen i sitt organisationsförslag. Riksrevisionsverket tar också upp rollfördelningen i planeringsarbetet och framhåller bl. a. att såvitt gäller den interna verksplaneringen denna bör hanteras av resp. berörd enhet inom organisationen
och sammanställas av ckonomienheten som underlag för det slutliga av-
görandet.
Liknande synpunkter på planceringens olika syften och därvid bl. a. ekonomicnhetens roll i den interna verksamhetsplanceringen framför även /uft-
farisverket och chefen för luftfartsinspektionen. Överbefälhavaren och Svenska
flygtrafikledareföreningen finner uppgiftsfördelningen mellan transport- och planceringsenheten och övriga huvudenheter oklar.
I ansfutning till vad luftfartsverksutredningen anfört om det ekonomiadministrativa systemet tar några remissinstanser upp frågan om möjligheten
att lägga ut ett ökat ekonomiskt ansvar i organisationen. Lufifartsverkets förklarar sig dela vad utredningen framfört i denna del. Såvitt gäller de ekonomiska mål som kan komma till användning pekar verket på betydelsen av att arbeta med mål som uttrycker produktivitet och effektivitet. Också riksrevisionsverket, som tolkar utredningens uttalande som att luftfartsverkets organisationsenheters verksamhet skall styras via ekonomiska resultatmål och med hjälp av ett väl utvecklat budget- och uppföljningssystem, har intet att invinda mot ett sådant ekonomiadministrativt styrsystem.
SAS/LIN förklarar att endast genom cti ökat ekonomiskt ansvar Kostnadsmedvetenhet kan komma att genomsyra hela organisationen. Utläggningen av kostnadsansvar på de olika delarna i organisationen får dock inte ske på sådant sätt att behov av nya befattningshavare uppstår.
Utredningens uttalanden om det personaladministrativa arbetets principiella inriktning i organisationen, bl. a. dess spridning i organisationen, vinner uttryckligt gillande hos lufifarisverket, statens personalnämnd och TCO-S. TCO-S tramhåller att med den föreslagna organisationen och det därmed förenade rollspelet uppfylls ur organisationens synpunkt väsentliga krav vad giller den personaladministrativa funktionen. TCO-S menar emellertid att ett säkerställande av personalinflytande utgör en förutsättning för att personalfunktionen i dess policyskapande roll får genomslag inom hela luftfartsverket.
Sålunda förestås aut frågor om tillsättning av tjänst, besvärsärenden i per-
sonaladministrativa frågor. omplacering av personal samt uppsägning av personal beslutas i verkets centrala företagsnämnd. lämpligen i form av
att ett särskilt personaladministrativt utskott till denna inrättas. På motsvarande sätt skulle den beslutsbefogenhet som tillkommer lokala förvalt-
4 Riksdagen 1975, I samt. Nr SI
ningschefer i personaladministrativa ärenden, utövas av den lokala företagsnämnden eller utskott till denna. Det bör uppdras åt luftfartsverket att inkomma till regeringen med förslag till preciseringar av hur inflytandeorganen skall fungera.
I sammanhanget tar TCO-S också upp utbildningsfunktionen och understryker därvid vikten av att det sker en rejäl upprustning av utbildningsfunktionen för personal med arbetsuppgifter inom marktjänstorganisationen såsom terminaltjänst, räddningstjänst och teknisk tjänst. Det bör allvarligt prövas om inte underlag föreligger för att etablera en skola, där
ju även utanför verket stående företag kan utgöra avnämare.
Personalinflytandefrågorna tas också upp av SA4CO/SR, som förutsätter
att luftfartsverket i samband med omorganisationen skall initiera utform-
ningen av lösningar till ökat personalinflytande.
Svenska flygtratikledareföreningen anser att personalen bör försäkras inflytande/medverkan genom representation i styrelsen. reprosentation i direk-
tionen, representation vid exempelvis chefens för huvudenheten ”rådgi-
vande” sammanträden med sina sektionschefer i ärenden rörande avdelningens verksamhet samt, vid lokala enheter. samrådsrätt i personal- och
verksamhetsplaneringsfrågor. Föreningen tar också upp frågor om företags-
nämndsverksamheten. I anslutning härtill framhåller man att det bör tillskapas en funktion inom vissa företagsnämnder avsedda för beredning av personal- och tillsättningsärenden. Vid tillsättningsärenden skall representant ur aktuellt kompetensområde delta.
Lufifartsverksutredningen har också i enlighet med sina direktiv tagit
upp vissa frågor rörande chefen för luftfartsinspektionen
självständiga ansvar. i flygsäkerhetsfrågor, bl. a. såvitt avser dennes möjligheter att besluta om att föra fråga om brott mot flygsäkerhetsföreskrifter till åtalsprövning.
Luftfartsverket och chefen för luftfartsinspektionen ansluter sig till utredningens synpunkter. Verket har utvecklat sin syn på handläggningsordningen i en till yttrandet fogad promemoria.
SACO/SR ställer sig tveksam till förslaget och anser att nuvarande ordning bör bestå, dvs. att verkets ombudsman skall vara föredragande i disciplinärenden. Disciplinärenden bör enligt organisationens mening få en enhetlig juridisk och objektiv bedömning. Chefen för luftfartsinspektionen måste
anses ha ett starkt intresse att reagera mot varje brott mot säkerhetsfö-
reskrifterna och denne företräder därigenom ctt partsintresse. Ur personalens synvinkel måste givetvis en objektiv bedömning vara ett krav.
Svenska flvetrafikledareföreningen finner inte ändringen motiverad. Mot bakgrund av verksledningens gängse befogenheter beträffande disciplinära åtgärder bör särskild ändring inte föreskrivas.
Några remissorgan tar också upp frågor rörande inriktningen av luftfartsinspektionens verksamhet liksom finansieringen av dess verksamhet.
Med utgångspunkt i sina direktiv har utredningen övervägt ett antal frå-
geställningar som aktualiseras av den av statsmakterna redan beslutade integrationen av nuvarande civila och militära flygtrafikledningsorganisationer.
Såvitt gäller frågan om försvarets myndigheters inflytande i den integrerade flygtrafiktjänstorganisationen tar överbefälhavaren upp som en allmän utgångspunkt för sina redovisade synpunkter de specifika problem som sammanhänger med de försvarsmakten åvilande beredskaps-
uppgifterna och förberedelserna för uppgifter i krig. Överbefälhavaren anser
att utredningen på ett otillfredsställande sätt redovisat de organisatoriska
konsekvenserna av den beslutade integrationen men kan godta den föreslagna organisationsstrukturen med de preciseringar av lydnadsförhåltanden
som betingas av det ansvar som åvilar försvarets myndigheter. Beredskaps-
uppgifterna i fred och förberedelser för uppgifter i krig måste enligt över-
befälhavaren kunna fullgöras i samma utsträckning som nu. Flygtrafikled-
ningens organisation i fred måste därför vara så utformad och ha sådana
lydnadsförhållanden att den är lätt omställbar till krigsorganisation och att
den kan lösa de flygtrafikledningsuppgifter som tillkommer vid en höjd
beredskap vid flygförbanden i fred. Militära operativa chefer måste därför i fred — inom ramen för sitt ansvar - kunna ge erforderliga anvisningar rörande uppgifter och personalutnyttjunde vid beredskap, krigs- och mobiliseringsförberedelser san operativa order till de organisationsenheter inom flygtrafiktjänsten som är underställda dessa i krig. Överbefälhavaren föreslår att ansvarsfördelningen regleras så att de militära operativa cheferna och chefen för flygvapnet i resp. instruktion ges erforderlig anvisnings- och
direktivrätt gentemot luftfartsverket i dessa frågor.
Frågan om övergång från freds- till krigsorganisation berörs också av försvarets rationaliseringsinstitut. En bedömning utifrån institutets allmänna kiännedom om de organisatoriska förutsättningarna talar för att kraven på en snabb och smidig övergång till krigsorganisationen kan tillgodoses i den föreslagna organisationen. En förutsättning är dock att personalrekrytering m. m. sker med utgångspunkt i de beredskapskrav som ställs på organisationen.
I fråga om denöverenskommelse som enligt utredningens förslag bör träffas mellan luftfartsverket och chefen för flygvapnet för att trygga erforderlig samverkan framhåller överbefälhavaren alt överenskommelsen
måste grundas på förhållandet att övergripande militära krav måste ställas på flvetrafiktjänsten och luftfaurtsverkets organisation. Chefen för flygvapnet mäste. som försvarsmaktens företrädare för Nygtwalfiktjänsten, tillförsäkras
inflytande över beslut som berör dennes ansvarsområde i tråga om organisation, utrustning. personal och utbildning.
Luftfartsverksutredningens förslag vad gäller förstärkning av luftfarisvorket med milltär personal ur flygvapnet alt ingå i verkets organisation biträds av överbefälhavaren. som dock inte vill ta ställning i antalsfrägan. Denna föreslås närmare penetreras I samband med utformning
av detaljorganisation och uppgifter och senare kunna prövas med hänsyn till vunna erfarenheter. Liknande synpunkter framförs av försvarets rationäliseringsinstitut. Motsvarande synpunkter framförs av de båda remissin-
stanserna vad gäller utredningens förslag I fråga om flygtrafikledare
i tjänstgöring vid flygstaben.
Svenska flygiraftikledareföreningen ifrågasätter chefens för flygvupnet behov av att ha officerskompetens företrädd vid luftfartsverket.
Försvarets rationaliseringsinstitut vat upp militärassistentens rott och menar ull denne bör ges vidgade uppuifter och befogenheter. Det synes lämpligt att han permanent ingår i luftfartsverkets direktion.
Utredningens förslag i fråga om det lokala flygtrafikledningsorganets ställning vid militär enhet, som förutsatts gälla under en försöksperiod. tvitllstyrks av luftfartsverket, chefen för luftfartsinspektionen, statskontoret och Svenska tHvgirafikledareföreningen. Luftfartsverket utgår ifrån att den föreslagna organisationslösningen inte kommer att medföra ingripanden från förbandschefens sida i flygtrafikledningstjänstens fackmässiga utövande och att — oavsett de formella lydnadsförhållandena — öppna kontaktvägar kan hållas mellan luftfartsverket och dess ATS-personal på militära flygplatser.
Liknande synpunkter framförs också av chefen för luftfaärtsinspektionen, som härutöver tilligger att ordningen inte hindrar att militär chef via trafikledaren kan framföra sina order till militära flygförare, så länge den behörige twrafikledaren genom meddelade färdtillstånd säkerstiller stadgad separation till andra luftfartyg.
Statskontoret har förståelse för att en avvikelse från grundprincipen om
det lokala ATS-organets svällning gentemot huvudenheten övergångsvis kan vara befogad men anser. att man senast inom den föreslagna femårsperioden bör uppnå den enhetlighet för flygtrafiktjänsten, som utgör konsekvensen av en total inordning under luftfartsverket.
Svenska flygtrafikledareföreningen kan som organisatorisk principlösning inte acceptera en annorlunda organisation för trafikledning vid militär anläggning än den som allmänt avses gälla för förhållandet meltan lokal chef och huvudenhetens chef. Förbandschefens behov av påverkan kan tillzodoses genom direktivrätt i de frågor som utredningen angivit, Föreningen är emellertid tveksam om alla övergångsfrågor hinner lösas på ett tillfredsställande sätt. För att erhålla en lugnare integreringsfas kan därför den föreslagna organisationsformen godtas under en övergångstid. Eu villkor härför är att trafikledningen organiseras direkt under förbandschefen utan mel-
lanliggande nivåer.
Även överhbetälhavaren och försvärets rationaliseringsinstitut ullstyrker ut-
redningens förslag. De båda remissinstanserna anser dock att det lokala
ATS-organet bör inordnas under flygehefeni den s.k. flygenheten vid förbandet.
Överhertälhavaren motsätter sig att nu tidsmässigt fastslå en översyn
av den lokala organisationen. Översyn av organisationen måste kunna ske i lakt med vunna erfarenheter på såväl civil som militär sida samt med beaktande av förändringar inom försvarsmaktens freds- och krigsorgani- Sation.
Försvarets. rationaliseringsinstitut finner för sin del att om påtagliga skäl härför föreligger, en allmän uppföljning av organisationen bör kunna komma
till stånd. Organisationens ändamålsenlighet i bl. a. effektivitets- och kost-
nadshänseende såväl på central som lokal nivå bör härvid kunna prövas.
Utredningen har avsett att den föreslagna organisationen bör gälla samtliga kontrollorgan vid militära enheter utom Östgöta terminalkontroll ÖKC och — på sikt - Luleå terminalkontroll. Förslaget tillstyrks av chefen för luftfärtsinspektionen.
Svenska fHlvetraftikledareföreningen anser, i konsekvens med sitt ställningstagande till en övergångsvis lösning enligt utredningens modell för de övriga flygtrafikledningsorganen vid militär enhet. att även ÖKC under cn övergångsperiod bör kunna sortera under förbandschefen. Skulle ändå fastläggas
ett avsteg från principen, vilket utredningen gjort, måste jämväl flygplatskontrollen vid F 13 innefattas.
Överbefälhavaren och försvarets rationaliseringsinstitut avvisar förslaget.
Överbefälhavaren framhåller att ÖKC är uppbyggd och huvudsakligen di-
mensionerad för att den militära flygverksamheten I området skall kunna bedrivas rationellt och med säkerhet. Den löpande trafikledningstekniska samverkan mellan ÖKC och ACC Arlanda avviker inte principiellt från förhållandet mellan övriga militära terminalkontroller och ACC: Utredningens förslag skulle försvåra det samutnyttjande av personal mellan olika ATS-
funktioner inom östgötaområdet som i dag sker. ÖKC föreslås därför ingå
i flottiljorganisationen (F 13) i likhet med övriga ATS-organ vid militära förband. För detta talar även betydelsen av personalens samhörighetskänsla med förbandet.
Överbefälhavaren, försvarets rationaliseringsinstitut och Svenska flygirafikledareföreningen tar upp utredningens uttalanden om de militära kontrollorganen vid Arlanda flygplats (Svea kontroll) och — på sikt — vid Sturups Nyveplats (Skåne kontroll). Överbefälhavaren uttalar att förslaget godtas under förutsättning att de uppgifter som i dag åvilar de båda kontrollerna i framtiden åläggs och kan lösas under chefen för flygtrafikledningen vid Arlanda resp. Sturup. Terminalkontrollerna föreslås i princip organiseras i en civil och en militär del, där personalen i den praktiska tjänsten kan samutnylttjas. Militärbefälhavare och flottiljchefer måste kunna ge chefen för ATS-organet operativa Order rörande insatsberedskap samt anvisningar i fråga om beredskap och krigsförberedelser vad gäller de enheter vilka är underställda
dessa I krig. Chefen för ATS-organet föreslås även ges I uppgift att medverka
i förbandsproduktionen enhgt flottiljehefs feller motsvarande) anvisningar för förbandens utbildning.
Överbefälhavaren anser att vad ovan framförts även skall gälla Landvetter
terminalkontro!ll då denna upprättats (enligt nuvarande planer 1978).
De militära regionkontroltlernas (REC) organisatoriska inordnande berörs av överbefälhavaren och luftfartsverket som båda konstaterar att organen kommer att överföras till kontrollcentralerna i samband med
den s. k. ATCAS-uppbyggnaden. Överbefälhavaren anser att militärbefäl-
havare och sektorchef måste få anvisningsrätt gentemot dessa regionala
funktioner.
Överbefälhavaren tar också upp frågan om den organisatoriska ställning
som bör gälla för lärarpersonalen vid den s. k förberedande flygtrafikledar-
utbildningen vid krigsflygskolan (F 5). Överbefälhavaren förutsätter att dessa
flygtrafikledare underställs chefen för krigsflygskolan och att denne i sin
tur lyder under luftfartsverket i fack mässiga frågor rörande fredsmässig flygtrafiktedning. I denna fråga uttalar Svenska /lygtrafikledareföreningen av man
inte ser något som hindrar att den ”förberedande flygtrafikledarskolan”
organiseras som en enhet under chefen för flygtrafikledarskolan i Sturup.
Vad utredningen anfört om flygtrafikledarnas reservanställning biträds av överbefälhavaren och Svenska flygtrafikledartöreningen.
Försvarets rationaliseringsinstitut anser inte att utredningen gjort det san-
nolikt att en sådan lösning är godtagbar. Institutet anser att krigsorga-
nisationens — liksom flygvapnets fredsorganisations — behov i huvudsak måste tillgodoses av personal som i fred är anställd som civil i luftfartsverket.
Den bör i krig kunna åläggas att tjänstgöra i militärt förband, t. ex. med stöd av lagen den 30 maj 1952 om skyldighet för civilförsvarspliktiga att
tjänstgöra vid krigsmakten. Institutet anser att härmed sammanhängande frågor bör studeras ytterligare.
I fråga om överföringen av personal till luftfartsverket framhåller överbefälhavaren att, i enlighet med chefens för tlygvapnet förslag till personaluppsättning i den nya fredsorganisationen. i vissa fall värnpliktiga trafikledarbiträden kommer att ersättas med fast anställda
assistenter. Överbefälhavaren förutsätter att även dessa tjänster överförs till luftfarsverket.
Utredningens förslag att överföringen till luftfartsverket skall omfatta även
trafikledningspersonalen vid den flygplatskontroll som SAAB/Scania har
i Linköping finner försvarets materielverk inte tillräckligt motiverat.
Luftfartsverksutredningen har dragit upp vissa riktlinjer när det gäller arbetsfördelningen mellan försvarets materielverk
och luftfartsverketi fråga om den teletekniska tjänsten. Televerket
anser förslaget vara i linje med prop. 1973:27.
Överbefälhavaren och försvarets materielverk kan inte biträda utredningens uppfattning i dessa avseenden.
Försvarets materielverk kan inte annat än i undantagsfall biträda uppfattningen att materiel för flygtrafikledning entydigt kan avgränsas och vara
ett rent fredsmässigt civilt intresseområde. Materielverket anser att ledning
av berörd materielanskaffning samt av drift och underhåll bör utföras av materielverket med utgångspunkt i av luftfartsverket i samråd med CFV
utarbetade specifikationer och direktiv.
I fråga om drift- och underhåll bör totalansvaret ligga på den myndighet som har underhållsansvaret för huvuddelen av övrig materiel ingående i samma funktionskedjor och som har erforderliga tekniska kunskaper och resurser. Mot den bakgrunden finns det endast en tänkbar leverantör av
verkställande underhåll av all teleteknisk materiel på försvarets flygplatser,
nämligen enheter ur teleservicebasorganisationen. Detta gäller iven för Östgöta kontroilcentral.
I fråga om de ekonomiska konsekvenserna av en ardetsfördelning mellan
de båda verken uttalar matcerielverket att för den integrerade flygtrafikled-
ningen och dess stödfunktioner en samhällsekonomisk helhetssyn också bör kunna tillämpas.
Försvarets rationaliseringsinstitut anser alt i fråga om principiell ansvarsoch utrustningsfördelning bör den myndighet. som har störst materielstock och därjämte ett operativt ansvar för materielens funktion i fred. jämväl ha förvaltnings- och typansvar. I huvudsak synes denna princip ha följts av utredningen. De praktiska-ekonomiska konsekvenserna kan dock i vissa
fall motivera avsteg från denna princip. Institutet betonar vikten av att
en dubblering av förvaltningsfunktioner hos de båda myndigheterna undviks. Da förhållandet att luftfartsverket enligt riksdagsbeslut skall vara cent-
ral förvaltningsmyndighet för viss materiel bör enligt institutets uppfattning
inte utesluta att luftfartsverket uppdrar åt försvarets materielverk att handlägga vissa typer av förvaltningsärenden. I praktiken skulle det innebära
att luftfartsverket köper tjänster från bl.a. försvarets materielverk.
I fråga om drift och underhåll anser institutet, att rationella. ekonomiska och praktiska skäl talar för att nuvarande underhållsorganisation bör utnyttjas. För detta talar även beredskapsskäl och krigsorganisatoriska skil. Institutet utgår från att i en ramöverenskommelse angående ckonomiska frågor bl. a. bör regleras att försvarsmakten inte åsamkas merkostnader för drift- och underhållsorganisationen vid flottiljerna.
Förenade fabriksverken framhåller ati förslaget skulle försämra möjligheterna att uppfylla operativa och ekonomiska krav likväl som att hålla anbefalld krigsberedskap. Förslaget torde också innebära en dubbeletablering inom vissa materielområden. Den för civil flygtrafikledning tillkommande materielen torde mycket väl kunna inlemmas inom redan etablerad underhållsverksamhet för civil/militär materiel.
Utredningen = förutsätter. — såvitt — gäller byggnader och
kraftförsörjning för ko ntrollorgan vid militära flygplatser,
att fortifikationsförvaltningen bör svara för anläggande och förvaltning härav. Förslaget tillstyrks av fortifikationsförvaltningen och försvarets rationaliseringsinstitut. Forufikationsförvaltningen anser att förslaget bör vidgas till att fortifikationsförvaltningen skall handha all verksamhet i fråga om fas-
tigheters anskaffning, underhåll, drift och vård vad gäller militära flygplatser,
medan luftfartsverket fastställer lokalprogram och operativa krav på lokalerna och i ekonomiskt hänseende är att anse som hyresgäst till
forufikationsförvaltningen.
I fråga om överföringen av den teletekniska tjänsten från televerket tar seleverker upp de funktioner som i dag handläggs inom andra delar av organisationen än inom luftfartsradiokontoret. Televerket understryker bl. a. det intima sambandet mellan drift och underhåll av ahläggningar och fysiskt anläggnings- (montage-) arbete. Det är därför ändamålsenligt, i första hand med hänsyn till don teletekniska underhålls-
Organisationens driftansvar. att en och samma organisation utför både drift
och underhåll samt förekommande montagearbeten på anläggningar och utrustningar. Undantag gäller givetvis för utrustningsleverantörers installationsåtaganden.
För helt nya anläggningar råder ofta motsvarande förhållanden. Det na-
turliga sambandet mellan montagearbetets detaljutförande och den senare
tekniska driften måste dessutom starkt poängteras i detta sammanhang.
Televerket upplyser också om att luftfartsverket indikerat möjligheterna att även i fortsättningen anlita televerket för drift och underhåll av luftfartsradioanläggningarna. Televerket, som i dag har en utbyggd organisation för ändamålet. ställer sig givetvis positiv till att fortsätta med denna verksamhet, liksom till fortsatt montageverksamhet.
Vad utredningen anfört om cventuell stationering i Sturupav viss personal från flygtrafiktjänstens huvudenhet biträdes av luftfärtsverket som emellertid framhåller att utvecklingsarbete tills vidare kan bedrivas genom att personalresurser tillfälligt förstärker flygtrafikledarskolans resurser inom utvecklingsfunktionen. Liknande synpunkter framförs av Svenska flvgtrafikledareföreningen.
Frågan om sammansättningen av verkets styrelse har berörts av ett par remissinstanser.
Utredningens förslag i fråga om tidpunkter för genomförande av organisationsförslaget berörs av ett antal remisssinstanser. Televerket ansluter sig till förslaget med hänsyn till sambandet med tiden för luftfartsverkets utflyttning till Norrköping november 1976. SACO/SR framhåller att det är av största betydelse. att omorganisationen och de därav föranledda AB-förhandlingarna snarast genomförs. Organi-
sationen förutsätts i allt väsentligt vara genomförd vid kommande årsskifte. SACO/SR anser det vara ett högst rimligt krav, att de anställda i så god
tid som möjhgt får besked om vad deras arbete kommer att bestå av och på vilka ekonomiska villkor detta skall utföras. Det är många tjänstemän, som f. n. tvekar beträffande flyttningen till Norrköping. Deras beslut skulle underlättas av klara besked inom rimlig tid beträffande verkets organisation och arbetsuppgifter.
Överbefälhavaren ifrågasätter om tidpunkten den 1 juli 1976 för över-
förandet till luftfartsverket av den nuvarande militära delen av flygtrafiktjänsten är rimlig med hänsyn till den stora arbetsinsats som dessförinnan behövs. Det synes mindre framsynt att nu — utan en fast plan för överförandet av försvarsmaktens flygtrafiktjänst till luftfartsverket — fastställa en sådan tidpunkt. Denna plan bör utarbetas av luftfarsverket i samråd med chefen för flygvapnet. Också försvarets rationaliseringsinstitut anser att det bör övervägas att något senarelägga överförandet.
TCO-S understryker att vissa grundläggande förutsättningar bör vara uppfyllda innan omorganisationen påbörjas. Som sådana förutsättningar räknar TCO-S att avtal träffats om tjänsternas lönegradsplacering i den nya or-
ganisationen, att avtal träffats mellan å ena sidan luftfartsverket och å andra
sidan chefen för flygvapnet och televerket i väsentliga samordningsfrågor
och att för berörd personal grundläggande förmånsfrågor lösts på cut tillfredsställande sätt.
Svenska flygirafikledareföreningen anser att omorganisationens första etapp bör framflyttas till den I juli 1976. Som en konsekvens härav bör också genomförandet av den andra etappen kunna anstå till den 1 juh 1977.
5¶Föredraganden
Luftfartsverket svarar enligt sin instruktion för den civila Iuftfartens mark-
organisation, i den mån denna ankommer på staten och inte anförtrotts
annan statlig myndighet, samt handlägger ärenden om den civila luftfarten.
Luftfartsverket bedriver sin verksamhet i affärsverkets form.
Till verkets huvuduppgifter hör att driva och förvalta vissa flygplatser
för civil luftfart. Detta innefattar f.n. — förutom att driva och förvalta 13
cgna trafikflygplatser och tre småflygfält — att ansvara för driften av stationsområdena för den civila luftfarten på sex militära flygplatser som enligt avtal mellan verket och flygvapnet upplåtits för civil trafik. En annan huvuduppgift är att svara för trafikledning för civil flygtrafik, dock inte på ovannämnda militära flygplatser. där ansvaret åvilar flygvapnet. Till huvuduppgifterna hör vidare att utöva överinseendet över flygsäkerheten för den civila luftfarten. Slutligen har verket som ytterligare en huvuduppgift att handlägga vissa myndighetsuppgifter på trafikområdet. Häri ingår bl. a. tillståndsgivning för olika former av luftfart samt prövning och godkännande
av de reguljära flygföretagens trafikprogram, tidtabeller och taxor.
Luftfartsverket leds av en styrelse. Styrelsen utgörs av gencraldirektören som styrelsens ordförande och fem andra av regeringen särskilt utsedda ledamöter. Chef för luftfartsverket är en generaldirektör. Under verksledningen är verksamheten uppdelad på fyra avdelningar, nämligen driftavdelningen, luftfartsinspektionen, ekonomiavdelningen och administrativa
avdelningen. oe Under driftavdelningen finns för luftfartsverkets markorganisation avseende flygplats- och flygtrafikledningstjänsterna m. m. fem flygplatsför-
5 Riksdagen 1975. 1 samt. Nr S1
valtningar, under vilka de i det föregående nämnda flygplatserna sorterar. Speciellt för flygtrafikledningstjänsten gäller en regional indelning av luftrummet i fyra Ayginformationsregioner. För resp. region finns en ansvarig chef som har ett samordnings- och uppföljningsansvar för flygtrafikledningstjänsten inom regionen.
För den regionala verksamheten under luftfartsinspektionen finns en be-
siktningsorganisation uppdelad på fyra besiktningsområden. Därjämte finns
ett besiktningskontor för SAS svenska region. I administrativt hänseende är besiktningschef knuten till resp. flygplatsförvaltning.
Genom de beslut som fattades av 1975 års riksdag (prop. 1973:27, TU 1973:12, rskr 1973:160) kommer luftfartsverket att tillföras nya arbetsupp-
gifter. Därmed kommer också vissa ändrade förutsättningar att gälla för
verkets organisation. Besluten innebär att de nuvarande civila och militära
flygtrafikledningsorganisationerna skall sammanföras i en gemensam organisation, som inordnas i luftfartsverket. Till luftfartsverket skall också
föras huvuddelen av den teletekniska tjänst för civil luftfart som f.n. handhas av televerket och delar av motsvarande tjänst för militär tuftfart
som handhas av försvarets materielverk.
Som en utgångspunkt för besluten i dessa organisatoriska hänseenden
låg riksdagens principiella ställningstaganden i fråga om det framtida flygtrafikledningssystemets struktur. Sålunda beslöt 1973 års riksdag också att
den fortsatta utvecklingen av flygtrafikledningssystemet skall inriktas på övergång ull s. k. yttäckande flygkontrolt enligt den principmodell som presenterats av flygtrafikledningskommittén (betänkandet Flygtrafikledning
1980, System och Organisation, Ds K 1971:2).
Enligt denna modell skall luftrummet organiseras som ett över en viss fivghöjd vttäckande flygkontrollområde. dvs. allt luftrum över en viss flyghöjd kommer att vara kontrollerat luftrum. Landet indelas på sikt
i två flyginformationsregioner, en för landets södra och en för landets
norra delar med områdeskontroller i Sturup (ACC-Syd) och i Luleå (ACC- Nord). Med hänsyn till de olikartade trafik mönstren i landets södra resp. norra delar har det förutsatts att kravet på yttäckande kontroll främst aktualiseras i den södra delen, i norr begränsat av 6E'N, dvs. i höjd med Mora.
Riksdagen förutsatte vidare att de närmare organisatoriska konsekven-
serna av den nya integrerade flygtrafikledningsorganisationen skulle bli föremål för särskild utredning. I propositionen angavs vissa grundläggande frågor m. m. som en sådan utredning borde behandla.
Den utredning som mot denna bakgrund tillkallades — luftfartsverksutredningen — har lagt fram förslag till ny organisation för luftfartsverket samt i anslutning härtill speciellt behandlat de organisatoriska frågor som sammanhänger med integrationen av de nuvarande civila och militära flygtrafikledningsorganisationerna samt överförandet till verket av nya arbetsuppgifter från flygvapnet, försvarets materielverk och televerket.
I sin analys av luftfartsverkets verksamhet har utredningen funnit att
denna kan indelas i produktionsfunktioner, myndighetsfunktioner och administrativa funktioner. För dessa funktioner gäller olika förutsättningar som ger vägledning för organisationens uppbyggnad och inriktning i stort. Det till luftfartsverkets ekonomiska mål relaterade affärsmässiga uppträdandet får sålunda ett mera framträdande uttryck beträffande flygplats- och
flygtrafiktjänsterna, vilka områden utgör verkets egentliga produktionsfunk-
tioner. För myndighetsfunktionerna — flygsäkerhetsuppgifterna och myndig-
hetsuppgifterna på trafikområdet — gäller andra förutsättningar. eftersom dessa
väsentligen styrs genom överordnade författningar o.d. och är förenade
med legala sanktionsmedel. De administrativa funktionerna slutligen verkar
internt för organisationen i dess helhet med uppgifter av styrande och stödjande karaktär.
Utredningen har byggt upp organisationsförslaget med utgångspunkt i de olika slag av tjänster luftfartsverket producerar. Den organisatoriska lösningen har tagit sikte på att samla verksamheter med gemensamma mål. Utredningens förslag bygger på principen om ett långt drivet verksamhetsgrensansvar i förening med delegering där så är möjligt till lokal nivå i Organisationen. Mot denna bakgrund har utredningen föreslagit, att planerings- och ekonomiarbete samt personaladministration skall i största möj-
liga utsträckning spridas i organisationen på såväl central som lokal nivå.
De centrala administrativa enheterna ges i förslaget ansvar för verksövergripande målfrågor, styrningssystem, samordning och stöd inom organisationen.
Utredningen föreslår att verkets båda egentliga produktionsområden, fNlygpläts- resp. flygtrafiktjänst, samlas i var sin organisatoriska gruppering. Inom
Nygplatstjänsten föreslås en långtgående delegering till loka! verksamhets-
nivå. Nuvarande regionala mellannivå — flygplatsförvaltningarna — föreslås utgå, Inom flygtrafiktjänsten anser utredningen förutsättningarna för en delegering inte vara lika stora. Den nuvarande regionala mellannivå som
representeras av cheferna för flyginformationsregionerna, C FIR, föreslås dock utgå. Också inom den organisatoriska gruppering som handhar verkets
övergripande flygsäkerhetsfunktioner, luftfartsinspektionen, förutsätts ökad delegering från central nivå till de regionala organen.
Utredningens organisationsförslag innebär att verksamheten indelas i sex organisatoriska block, nämligen på central nivå huvudenheter för flygplatstjänst. flygtrafiktjänst, flygsäkerhetsuppgifter (luftfartsinspektion). transport-
och plancringsfrågor. ekonomifrågor och administrativa frågor. De lokala
flygplatserna resp. lokala flygtrafikledningsorganen föreslås sortera direkt under cheferna för huvudenheterna för flygplats- resp. flygtrafiktjänst. På samma sätt föreslås de regionala besiktningskontoren direkt underställda
chefen för luftfartsinspektionen. Flygtrafikledarskolan i Sturup föreslås ingå
i huvudenheten för flygtrafiktjänsten. En tablå över organisationen återfinns i bilaga 2 ull detta regeringsprotokoll.
Vad gäller de speciella frågor som sammanhänger med flygvapnets in-
flytande i verkets nya organisation och formerna för fortsatt samverkan
i den integrerade flygtrafiktjänsten anger luftfartsverksutredningen huvuddragen i en överenskommelse som bör träffas mellan parterna för reglering av berörda frågor. På lokal nivå föreslås under en övergångstid de lokala
flygtrafikledningsorganen [ATS-organen] vid militära enheter vara underställda flottiljchefen som i sin tur i fredsmissiga, fackmässiga trafikledningsfrågor förutsätts lyda under luftfartsverket. Utredningen anger också riktlinjer för fördelningen av arbetsuppgifter mellan försvarets materielverk och luftfartsverket med avseende på den s.k.
teletekniska tjänsten.
Genomförandet av den nya organisationen föreslår utredningen ske i två etapper, den ena med början under senare halvåret 1975, den andra — avseende överföringen till luftfartsverket av flygtrafikledningstjänsten från försvaret — per den 1 juli 1976.
Lufifarisverksutredningens förslag i fråga om luftfartsverkets nya organisation har i sina huvuddrag godtagits av flertalet av romissinstanserna. Synpunkter på detaljer i organisationens uppbyggnad och arbetsfördelning mellan olika organisatoriska enheter liksom på vissa frågor rörande de administrativa systemen har framförts från en del håll. De frågor som avser konsekvenserna av integrationen av den civila och militära flygtrafikledningstjänsten har likaledes berörts. framför allt av de myndigheter som representerar försvaret.
I likhet med flertalet remissinstanser anser jag mig kunna tillstyrka den organisationsstruktur utredningen föreslagit. Den föreslagna indel-
ningen i huvudenheter med tillhörande lokala /ro-
gionala organ skapar, enligt min bedömning, förutsättningar för en klar fördelning av ansvar och befogenheter inom organisationen och befrämjar
därmed dess effektivitet. De principer i fråga om rollfördelningen inom
organisationen som utredningen har förordat bör enligt min mening med fördel kunna läggas till grund för organisationens vidareutveckling. Jag vill också tillägga att organisationsstrukturens klara återspegling av de olika uppgifter verket har att fullgöra inom ramen för det övergripande flygtrans-
portsystemet bör främja en ändamålsenlig utveckling av luftfartsverkets
verksamhet.
Förslaget om inrättande av en särskild huvudenhet för traänsport- och planeringsfrågor har ägnats betydande upp-
mirksamhet blund remissinstanserna, av vilka flertalet ställt sig positiva
till förslaget. Jag delar utredningens uppfattning om behovet av att på angivet
sätt organisatoriskt sammanföra verkets olika myndighetsuppgifter på trafikområdet i cen huvudenhet och att till denna föra — förutom beredskaps-
planläggningsfrågor — även övergripande planeringsfrågor avscende flyg-
transportsektorn i dess helhet. De närmare sambanden mellan planeringen
inom den nya huvudenheten och övrig planering inom verket får det ankomma på luftfartsverket att klarlägga i det fortsatta arbetet med enskild-
heterna i den nya organisationen.
2?
Statens personalnämnd och Statsanställdas förbund anser att:— förutom föreslagna sex huvudenheter — en särskild huvudenhet bör inrättas för de centrala personaladministrativa funktionerna. Även jag vill på det sätt dessa remissinstanser har gjort understryka den betydelsefulla roll de personaladministrativa frågorna måste få i den nya organisationen. I en samlad värdering av den centrala personalfunktionens roll och dess samband med andra funktioner anser jag dock för min del att utredningens förslag väl
bör kunna tillgodose kraven på en aktiv personaladministrativ funktion i
verket. Inte minst viktigt därvid är den möjlighet som organisationslös-
ningen ger för cn nära samverkan mellan PA-funktionen och verkets ad-
ministrativa rationaliserings- och organisationsutvecklingsarbete. Jag finner sålunda avgörande skäl tala för att biträda utredningens förslag om en huvudenhet med samlat ansvar för angivna frågor.
Utredningens förstag till arbetsfördelning mellan huvud-
enheterna anser jag väl ägnat att ligga till grund för den närmare ut-
formningen av organisationen. I arbetet härmed, vilket det ankommer på
luftfartsverket självt att utföra, bör dock praktiskt motiverade mindre avvikelser från förslaget kunna medges. Det ankommer på luftfartsverket att
= 1 förekommande fall efter samråd med chefen för flygvapnet - utforma detaljorganisationen. Härvidlag synes utredningens förstag i stort utgöra en god grund.
Luftfartsverksutredningen har eftersträvat organisationslösningar som medger en så långtgående delegering av beslutsfattandet som möjligt. Jag anser att förslaget — bl. a. genom den organisatoriska indelningen i verksamhetsgrenar — skapar sådana möjligheter och vill betona angelägenheten av att verket i sitt fortsatta organisationsarbete med kraft inriktar sitt arbete på att förverkliga intentionerna bakom förslaget. Luftfartsverket har också i sitt remissyttrande förklarat att förslaget och intentionerna överensstämmer med den grundsyn som verket nyligen dokumenterat i en intern promemoria avseende verkets organisationspolicy.
Förslaget att för Nygplatstjänsten slopa nuvarande regionala mellannivå - flygplatsförvaltningarna — och i stället låta de lokala Aygplatserna vara direkt underställda chefen för huvudenheten har i princip godtagits av flertalet remissinstanser. Emellertid anses i allmänhet att de resursmässiga konsekvenserna av förslaget måste beaktas. BL. a. har statskontoret menat att vid omorganisationen ingående studier måste ägnas dessa. Det är också närmast den osäkra resursaspekten som har föranlett luftfartsverket att föreslå vissa kompletterande utredningar innan beslut fattas. Under tiden anser verket det möjligt att bygga vidare
på en delegering från den regionala nivån till den lokala.
Jag vill för egen del framhålla att förslaget totalt sett inte får leda till ökat resursbehov. Jag anser emellertid att den angivna principen om de lokala fAvgplatsernas ställning bäst svarar mot den grundläggande syn på delegering av ansvar och befogenheter i organisationen. varpå det fö-
religgande organisationsförslaget vilar.
Det bör enligt min mening finnas möjlighet att med bibehållande av fördelarna i dagens organisation såvitt gäller gemensamt resursutnyttjande uppnå den eftersträvade förstärkningen av de lokala flygplatsernas ställning vad avser ansvar och befogenheter. Dessa möjligheter måste emellertid närmare klargöras, vilket bör ankomma på luftfartsverket i det fortsatta arbetet. Först därefter kan den regionala organisationen slutligt avvecklas. Under förutsättning att riksdagen inte har något att erinra häremot bör det få an-
komma på regeringen att — efter fortsatt utredningsarbete inom luftfarts-
verket — ta slutlig ställning till härmed sammanhängande frågor.
Vad utredningen anfört om flygtrafiktjänstens tokala organisation och luftfartsinspektionens regionala besiktningsorganisation-— och som remissinstanserna i allmänhet inte haft något alt erinra mot — ansluter jag mig till.
Jag övergår så till att behandla de frågor som utredningen aktualiserat
med unledning av den förestående integrationen av de civila och militära flygtrafikledningsorganisa-
tionerna. Jag får därvid erinra om att frågan om riktlinjerna för samverkan och ansvarsfördelning mellan dels luftfartsverket och chefen för flygvapnet, dels luftfartsverket och försvarets materielverk ingående be-
handlades i prop. 1973:27. I förstnämnda hänseende framhöll jag, att ett
säkerställande av chefens för flygvapnet inflytande borde kunna ske genom representation i luftfartsverkets styrelse och genom fasta regler — i grunden bestämda av regeringen —- för samarbetet mellan luftfartsverket och flygvapnet. En viktig förutsättning var härvid, att flygtrafiktjänsten på central nivå handhas av en särskild huvudenhet, skild från verkets marktjänstlrågor. Av väsentlig betydelse ansåg jag också vara att det på ledande och handläggande nivåer i denna huvudenhet finns personal med fackkunskap om flygvapnets speciella förhållanden. När frågor rörande flygtrafiktjänsten behandlas på direktionsnivå borde också sådan fackkunskap finnas företrädd. I övrigt borde flygoperativ personal ur försvarsmakten kunna avdelas för tjänstgöring vid verket. Ansvaret för flygtrafiktjänsten förutsatte jag böra överföras till försvarsmakten vid allmän mobilisering eller annan tidpunkt som anges av regeringen.
Utredningen har såvitt gäller samverkan mellan luftfartsverket och chefen för flygvapnet på övergri-
pande och central nivå helt byggt sina förslag på de riktlinjer. vilka jag här refererat och vilka riksdagen har anslutit sig till. Förutom vad
som följer av nämnda ställningstagande har utredningen också föreslagit
åtgärder för att säkra att chefen för flygvapnet bibehåller den fackompetens i flygtrafikledningsfrågor som behövs på central nivå. Utredningens förslag till organisation av flygtrafiktedningstjänsten har i denna del godtagis av överbefälhavaren, som dock inte velat ta ställning i fråga om dimensioneringen av den personal som förutsatts avdelad för tjänstgöring vid tuftfartsverket eller i flygstaben.
Även jag ansluter mig till utredningens förslag i denna del. Jag anser också att de förslag till disponering av militär personal och flygtrafikledningskompetent personal i luftfartsverket resp. flygstaben i princip är väl avvägda. Givetvis skall en omprövning kunna ske i ljuset av vunna erfarenheter av samverkan.
Vad giällerden lokala verksamhetsnivån har utredningen funnit att Nygtrafikledningstjänstens starka integration med bl. a. den militära flygtjänsten gör det nödvändigt att en sammanhållande ledning av flygförbandens verksamhet tryggas och att förbandsorganisationen utformas så att den skapar enkla och snabba ordervägar. Utredningen anser att kraven kan tillgodoses genom att luftfartsverkets trafikledningspersonal ställs till förbandschefens förfogande att ingå i förbandets organisation. Härvid förutsätts ATS-organet lyda direkt under förbandsechefen. Förbandschefen sorterar i sin tur direkt under luftfartsverkets centrala organisation på motsvarande sätt som gäller för chef för flygtrafikledningsorgan vid civil anläggning. Utredningen konstaterar att förslaget inte innebär en så långtgående
integration som prop. 1973:27 ger förutsättningar för och att det därför får
ses som ett första steg mot en totalt sammanhållen organisation för flygtrafiktjänsten. En översyn av förslaget i denna del bör enligt utredningen göras inom en femårsperiod med syfte att klarlägga möjligheterna att uppnå en för flygtrafiktjänsten i dess helhet enhetlig organisation.
Förslaget har i princip godtagits av remissinstanserna, som emellertid har olika uppfattningar om dels ATS-organets ställning i förbandsorganisationen, dels den föreslagna översynens syfte. Överbefälhavaren och försvarets rationaliseringsinstitut anser att ATS-organet bör sortera under flygchefen på förbandet. Överbefälhavaren anser för sin del dessutom att översynen bör ske med beaktande av bl. a. förändringar inom försvarsmaktens
freds- och krigsorganisation.
Jag anser att utredningen på ett klargörande sätt påvisat de speciella förutsättningar som gäller för verksamheten på förbandsnivån och som motiverar att flygtrafiktjänstens organisationsfråga därvid hanteras på ett något annorlunda sätt än vad som gäller för de nuvarande civila organen. Det är självfallet angeläget att inte sådana organisatoriska åtgärder vidtas som negativt påverkar flygvapnets möjligheter att fullgöra sina arbetsuppgifter. Samtidigt bör det emellertid också erinras om att en totalt sett effektiv Aygtrafiktjänst är en förutsättning för såväl den militära som den civila luftfartens möjligheter att i det gemensamma luftrummet operera på önsk-
värt sätt. Enighet har rått om att integrationen av de nuvarande civila och
militära trafikledningsorganisationerna skapar sådana förutsättningar. Därmed följer också att den för den integrerade flygtrafiktjänsten ansvariga
myndigheten — luftfartsverket — måste ges betogenhet och kontaktmöjlig-
heter i överensstämmelse med dewua ansvar. Med hänsyn härtill finner jag vägande skäl tala för att flygtrafikledningstjänsten på lokal nivå organiseras enhgt utredningens förslag. Denna lösning bör även gälla lärarpersonalen
vid den förberedande flygtrafikledarutbildningen vid krigsskolan i Ljungbyhed [F 51. Jag förutsätter att tillfredsställande former kan skapas för att trygga nödvändig samordning med bl. a. flygtjänsten trots att ATS-organet sålunda kommer att sortera direkt under förbandschefen.
Det är angeläget att erfarenheterna av föreslagen organisationslösning följs upp på sätt utredningen har förordat. I enlighet härmed föreslår jag att en översyn genom luftfartsverkets och chefens för flygvapnet gemensamma försorg kommer till stånd inom en femårsperiod från det att den nya organisationen har trätt 1 kraft.
Utredningen har ansett, att den föreslagna organisationen skall gälla samtliga kontrollorgan vid militära enheter utom Östgöta terminalkontroll, ÖKC, och - på sikt — Luleå terminalkontroll. De militära kontrollorgan som f. n. finns vid Arlanda flygplats (Svea kontroll) och vid F 5 (Skåne kontroll) förutsätts upphöra som särskilda organisatoriska enheter och inordnas i den nuvarande civila organisationen på Arlanda resp. Sturups
flygplatser. Överbefälhavaren har — med vissa preciseringar i fråga om tjäns-
tens organisation och militära myndigheters direktiv- och anvisninpsrätt — godtagit förslaget vad avser Kontrollorganen vid Arlanda och Sturups flygplatser. Till samma kategori räknar överbefälhavaren också Göta kontroll vid den nya flygplatsen i Landvetter. Däremot har överbefälhavaren motsatt
sig förslaget såvitt avser ÖKC.
Jag ansluter mig till förslaget aut de militära terminalkontrollorganen vid Arlanda, Sturups och Landvetters flygplatser inordnas i alla avseenden direkt i luftfartsverkets organisation. I fråga om ÖKC, som till skillnad från här nämnda kontrollorgan är förlagd vill militär Aygplats och vars verksamhet f.n. domineras av den rent militära flygverksamheten i området, anser jag samma lösning bör väljas som för övriga ATS-organ förlagda till militära enheter. Frågan om ÖKC ställning får ånyo prövas I samband med den översyn av oOrganisationslösningen vid militära enheter som jag i det föregående har nämnt.
Vad beträffar utredningens förslag i fråga om de vid militära onheter vänstgörande ftygtrafikledarnas reservanställning har
försvarets rationaliseringsinstitut ifrågasatt om detta kan tillgodose den mi-
litära organisationens behov av fygtrafikledare. Institutet anvisar en annan väg enligt vilken personalen bör kunna åläggas tjänstgöring i militärt förband
enligt lagen den 30 maj 1952 om skyldighet för civilförvarspliktiga att tjänstgöra vid krigsmakten. Jag finner att denna fråga mäste ytterligare övervägas
innan slutlig ställning kan tas.
När det gäller de frågor som sammanhänger med flygtrafikledningstjänsten vid beredskaps- och krigstillstånd vill jag inledningsvis ta upp vad överbefälhavaren framfört i sitt yttrande. Överbefälhavaren framhåller sålunda att den operativa verksamheten i krig och vid beredskap i fred är en av de faktorer som måste beaktas vid överväganden rörande flygtrafiktjänstens fredsorganisation. Jag delar denna upp-
fattning och anser att den operativa ledningen av beredskap och förberedelser för uppgifter i krig som utövas av militära operativa chefer måste säkerställas genom bestämmelser i berörda myndigheters instruktioner.
Vad sedan gäller frågan om överförande av flygtrafikledningstjänsten till försvarsmakten vid beredskaps- och krigstillstånd har utredningen hänvisat till det utredningsarbete som bedrivits inom flygstaben i ärendet, om vilket
luftfartsverksutredningen blivit informerad. Försvarets rationaliseringsin-
stitut konstaterar i sitt yttrande att kraven på en snabb och smidig övergång till krigsorganisation kan tillgodoses i den av luftfartsverksutredningen föreslagna organisationslösningen.
Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet anser jag mig kunna konstatera, att krigsorganisationens behov av Ayvgtrafikledning i huvudsak kan tillgodoses med den föreslagna organisationen. Den närmare utformningen av bestämmelserna för överförande av Aygtrafikledningstjänsten till försvarsmakten vid beredskaps- och krigstillstånd får det ankomma på överbefälhavaren — efter samråd med luftfartsverket — att utforma.
Med anledning av vad överbefälhavaren har framhållit om omfatt-
ningen av den flygtrafikledningspersonal som skall överföras till luftfartsverket anser jag, att även innehavarna av de trafikledarassistenttjänster som i vissa fall kan ha inrättats som er-
sättning för nuvarande värnpliktiga trafikledarbiträden bör föras över. I enlighet med utredningens förslag bör även flygtralfikledningspersonalen vid
SAAB/Scanias flygplats i Linköping föras över till luftfartsverket. Som framgår av vad jag tidigare har anfört har utredningen föreslagit.
att de speciella frågor som sammanhänger med flygvapnets inflytande i luttfartsverkets nya organisation samt med formerna för fortsatt samverkan i den integrerade flygtrafiktjänsten, skall regleras i en särskild överenskom-
melse mellan luftfartsverket och chefen för Mygvapnet. Med tills vidare
undantag för frågan om trafiktedningspersonalens eventuella anställning i flygvapnets reserv anser jag att utredningens förslag härvidlag kan utgöra grund för överläggningar om en sådan överenskommelse. Jag avser att föreslå regeringen att ge i uppdrag åt de båda myndigheterna att i samråd utarbeta förslag tull en överenskommelse, som sedan skall underställas regeringen för godkännande, I överenskommelsen bör även behandlas med den integrerade trafikledningstjänsten sammanhängande kostnadsfördelningsfrå-
gor. Luftfartsverksutredningen har behandlat vissa frågor avseende
arbetsfördelningen mellan försvarets materielverk och luftfartsverket i fråga om den teletekniska tjänsten. I denna fråga drogs de grundläggande riktlinjerna upp redan i prop. 1973:27. Sålunda uttalades att till luftfartsverket skulle föras den tekniska tjänst hos försvarets materielverk som gäller planering. projektering, anskaffning och ledning av unläggningsverksamheten för sådana anläggningar som i fredstid ingår i det integrerade flyetrafikledningssystemet och som inte är specifika för mi-
litär flygverksamhet eller krävs för krigsfunktionen i flygbas etler luftför-
svarscentral. Överföringen av den tekniska tjänsten från försvarets materielverk förutsattes av praktiska skäl ske i takt med att vissa nu pågående projekt avslutas. Nya projekt av gemensam art borde dock luftfartsverket ta ansvar för såvida inte de militära kraven är dimensionerande, i vilket fall ansvaret borde åvila chefen för fMygvapnet och försvarets materielverk.
I fråga om drift och underhåll av den teletekniska utrustning, som för-
utsattes komma att överföras från televerket och försvarets materielverk, uttalade jag allmänt att luftfartsverket borde ges frihet att från företagsekonomiska utgångspunkter självt avgöra formerna härför. Jag fann det naturligt att verket därvid samråder med försvarets materielverk när frågan gäller den materiel som utnyttjas gemensamt med försvarsmakten.
Enligt min uppfattning ansluter utredningens förslag till de riktlinjer varom beslut redan fattats. Jag förutsätter att luftfartsverket — som måste ges
det yttersta ansvaret för flygtrafiktjänsten och dess tekniska system — i fö-
rekommande fall eftersträvar att så långt som möjligt och inom ramen för
försvarets materielverks kompetensområde utnyttja de resurser som matcrielverket kan erbjuda. I enlighet härmed anser jag att utredningens förslag bör kunna ligga till grund för den närmare överenskommelse i frågan som bör utarbetas. Jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt luftfartsverket och materielverket att träffa en sådan överenskommelse.
I sammanhanget vill jag — efter samråd med chefen för försvarsdepar-
tementet — förorda att liknande ramöverenskommelse träffas mellan luft-
fartsverket och fortifikationsförvaltningen i fråga om investeringar i byggnader för trafikledningsändamål på militärt område. Allmänt sett bör som utgångspunkt för samtliga här nämnda överenskommelser mellan verket och berörda myndigheter inom försvaret gälla ramneutralitet och full kostnadstäckning för ömsesidiga tjänster.
Till de frågor som togs upp i prop. 1973:27 och som utredningen sedan fick I uppdrag att överväga hörde frågan om lokalisering till Sturup av viss personal från centralförvaltningen. Jag framhöll i det sammanhanget, att det eventuellt kunde vara motiverat att i Sturup stationera ett begränsat antal befattningshavare från centralförvaltningens huvudenhet för utt i det fortsatta systemuppbyggnadsarbetet ta till vara möjligheterna att mera direkt utnyttja den kunskap och erfarenhet som skulle komma att finnas företrädd hos personalen i ACC-Syd, terminalkontrollen Skåne TCC och flygtrafikledarskolan.
Mot bakgrund av de planer för utbyggnaden av det vttäckande flygkontrollsystemet, som numera föreligger och som visar att ett fuliständigt ACC-
Svd inte kommer att fullbordas förrän under senare hälften av 1980-talet,
har utredningen funnit att det inte är praktiskt möjligt eller lämpligt att nu föranstalta om stationering av viss personal från centralförvaltningen till Sturup. Jag kan med hänsyn ull angivna planer godta att man tills vidare avvaktar med en sådan stationering. Jag förutsätter emellertid att tuftfarts-
verket aktualiserar frågan på nytt, när mera kvalificerade förutsättningar föreligger i Sturup. Jag vill också peka på de möjligheter som luftfartsverket framhållit i sitt remissvar, nämligen att Nygtrafikledarskolans resurser förstärks för det utvecklingsarbete som åvilar skolan. Allmänt vill jag också framhålla angelägenheten av att lultfartsverket i sitt utvecklingsarbete i all möjlig mån tar tillvara den erfarenhet och kompetens som finns företrädd hos personalen i den samlade flygtrafiktjänstorganisationen.
I fråga om genomförandet av den nya organisationen finner jag i likhet med utredningen lämpligt, att detta sker etappvis. Med hänsyn till de många frågor rörande personalens anställningsförhållanden, arbetsrutiner m. m., som återstår att klarlägga, är det lämpligt att över-
föringen av personalen inom den nuvarande militära flygtrafiktjänstorgani-
sationen sker I en senare etapp. Jag anser att omorganisationen i denna etapp bör genomföras med början den 1 juli 1976. För organisationen i övrigt, innefattande bl. a. också övertagande av den teletekniska tjänsten från televerket, är det angeläget att omorganisationsarbetet kan påbörjas snarast möjligt. Förändringarna kommer att ske successivt. Inrättandet av de nya centrala huvudenheterna bör dock ske redan från den I juti 1975.
Beträffande avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor avser jag att i samråd med chefen för försvarsdepartementet ge statens avtalsverk det förhandlingsuppdrag som behövs.
I anslutning till frågan om genomförandet av den nya organisationen vill jag framhålla angelägenheten av att organisationsarbetet bedrivs i nära
samarbete med personalorganisationerna. Den förestående genomförande-
processen ger också naturliga utgångspunkter för att initiera frågor om personalens medinflytande i olika delar av organisationen. Allmänt gäller att det ankommer på berörda myndigheter och personalorganisationer att inom
ramen för av statsmakterna fattade beslut utarbeta lämpliga former för att
lösa här angivna frågor.
Av den allmänna tidsplan för den nya organisationens genomförande som jag förordat i det föregående följer att såväl nämnden för flygtrafikledarskolan i Sturup som den särskilda s. k. ATS-delegationen tills vidare bör finnas kvar, närmare bestämt till den tidpunkt då den militära trafikledningspersonalen överförts till fuftfartsverket.
6 Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer jag, att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisationen av luftfartsverket m. m.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens Överv
äganden och beslutar att genom proposition föreslå riksd
ganden har lagt fram. Ben att anta det förslag som föredra-
Bilaga I
Lufttartsverkets organisation 1974-07-01
” VERKSSTYRELSE
Militärassistent | Scandicao Maontreat |
un i SENERALAIRESTOR
föl
PT 1
Administrativa avdelningen | Driftavdelningen = [ Boman | Luftfartsinspektionen La Höekretariet H Planerinassektion Budgetsektion
MH;
F[Informationschef fm | —4 Budgetkontor H Teleteknisk sektion
Hj Juridisk sektion — ] — Statistikkontor
-[Flygtratiktedningssektion
Hj Personalsektion — Kommersiellt kontor |
Allmänt kontor [Fv
[ Utredningssektion H Driftsektion L Operativt kontor H
Avtals- och lönekontor HH Redovisningssektion +H Flygop. kontor Marktjänstsektion | Rekryteringskontor HH F lygplatskontor
Drifttjanstkontor Fd — Bokföringskontor ]
Utbildningskontor KH Materielsektion
[Terminanjänstkontor [Trafikskolan och - Luftvärdighetskontor Räddningstjänstkontor pH Inköpskontor HFörsvarssektion ] Lf[Underhållskontor | perenn lOrganisationssaktion Certifikatsektion | Flygfältsk bb | Kontorsdriftkontor Haverisektion Husbyggnadskontor HA I I I Tryckeri och föroanstaltt Elektrokontor LE — | [Utrikessektion H Hetörre projek för I större projekt 1 . [Revisionssektion H
—
Östra flygplats- | Södra flygplats- 1 Västra flygplats- Norra plats Arlanda flygplats-
förvaltningen förvaltningen förvaltningen förvaltningen förvaltning LL
- |
= Bromma | tt Sturup mu Torslanda - Umeå Arlanda I
J
- Jönköping 7] H estov | H Backamo HH Kiruna FR nr J
H Halmstad TJ boer 1 Hf Skeliones |
1 I
| Norrköping I H Sundsvall/Härnösand i em en on 1
H "Visby HH Ronneby ] | JT - Örnskoldsvik rnskoldsvik — |
I I Vängsö - ] FL äcsenom. Ängelholm I Ho "Luleå a | | UI i I I bo re-2 1 Besiktningskontor f Boskunmgskonior Besiktningskontor Besiktningskontor Östra omrädet L södra området västra området norra området
h T
Besiktningskontor för!
SAS svenska region -
Prop. 1975 :81 58
Bilaga 2
Luftfartsverksutredningens förslag till nv organisation för luftfartsverket
— | jo la H | | | H ij a
H i i de H
- per: 206RJ) 404 ualayua UaIa34YuajeuosJag BA UPIaYLapNANH EATEJISIUNUPE -5uONesIueBIQ
-SUONEWOjU)
l
JSSSJOJUON EysSiptAr uarayqua SS
ualayua u3laqua
I | 1 i | ; |
L | d |
- 103 -aupeld HOJIUON uazayguapnanH 20884 YaIaYuasdoyu| <öumsinopou] H JO HSWOUOY2 De )IWOUOYNA | u3ldyqu3 YIO uaayua
en
BU]
Rn
- ÅL | i; I H | H — | i Fr ji EN 2U82SISSPJPHIIW I | | -auejd 204 ualayquasbusaurjg nd
ualayquarodsueit Ne UBIFYUISIASIO U3I3YLaPNANH yac Lo, LL i a ödsuen 205Q.14s6u11] NS
1OBJBIPJLJAUID
asjJÄIS J - ; j i ! i I T |
| H i re bi 1 — os | Fd : f . FN - -- ler os
— t :WIJISAS Uaroyuasvoradsut ualayuasBuruptiqln -sfulupannuaneH URDU se ! AadsusHeRNT ea1esadobÅ UJIaYuaNsUeY YIO so uonesiueb.o en 1e1231aN3G -sAjeuy er ualayua uarayual : 1euobag uauonl TT enes IOISIAdH . -
— : : . . | i |
:
; ; | 1 I ER ; - : Ipeer | L | r
| Pr | | i T oe .
204 -SBUNYISAIOUUIISAS vaayUa uaIaYUapNAnRH IsuefbpgenBANy 420 . -JEPapIen6A i An ex5stuxaa1a uONBstueB.o -SHuraueld | SLV eanesad ualayqua uarayua EANEIadO
4¶MElONS; 1£407
2 -
- ' | | , | | | i ;
T Tv rör — fo : I — [| i -
FF [ | i
.
ualaygu Maeyuasbumsnan
204 -SBUNNIGAINWUAISAS ualayua
oe eh
4a18yUapnAnk 420 -s3eld5AN 1suefhsrejdbAy asburubGeju TT . UONBSIUeB.O -sButuaueld me ns Burursnan euurPwujljy
uarayqua ! uarayqua
oi! 12407
ol luv
| | i i | : | | | | |: : : | | ; :