Prop. 1975:86

Regeringens proposition om viss avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder

Regeringens proposition nr 86 år 1975

Nr 86

Regeringens proposition om viss avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder;

beslutad den 20 mars 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har uppta- gits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

G. E. STRÄNG BERTIL LÖFBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att avdragsrätten för kostnader för arbetsklä- der skall utvidgas under en period av tre år. Under denna tid avses ar- betstagare och arbetsgivare träffa avtal om att arbetsgivarna i fort- sättningen skall tillhandahålla sådana kläder kostnadsfritt. Kostnader för s.k. skyddsutrustning och för skyddskläder skall enligt förslaget få dras av utan beloppsbegränsning. För andra arbetskläder föreslås en av- dragsrätt enligt schabloner. De nya reglerna avses skola tillämpas vid 1976—1978 års taxeringar,

l Riksdagen 1975. I saml. Nr 86

Prop. 1975: 86

i”)

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att till anvisningarna till 33 & kommunalskat- telagen (1928: 370) skall fogas en ny punkt, 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 33 ä

5. Vid 1976—1978 års taxering- ar gäller följande.

Avdrag medgives skattskyldig för kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder som har varit nödvändiga för arbetets fullgöran- de. Med skyddsutrustning avses bland annat hjälm, skyddsglas- ögon, hörselskydd och skodon med stålhätta. Med skyddskläder avses sådana kläder, som har sär- skilda skyddsegenskaper mot frä— tande ämnen, mekaniska skador eller mot väta, värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker än klimatförhållandena.

Skattskyldig som på grund av sitt arbete har haft icke oväsentli- ga kostnader utöver det normala för andra arbetskläder än sådana som avses i andra stycket är i an- ledning härav berättigad till av- drag med 300 kronor för år räk- nat. Avdrag medgives endast om de ökade kostnaderna beror på att arbetskläder/za på grund av arbe- tets beskaffenhet utsättas för starkt slitage, kraftig nedsmutsning eller annars förbrukas osedvanligt snabbt.

Riksskatteverket fastställer år- ligen förteckning över yrkesgrup- per som kan anses ha kostnader enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt upp— gift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1975: 86 3

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-03-20

Närvarande: statsråden Sträng, ordförande, och Johansson, Holmqvist. Aspling, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson. Feldt, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om viss avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder

Inledning

Vid 1973 års riksdag framställdes motionsvägen yrkanden om avdrags- rätt för kostnader för arbetskläder m. m. Riksdagen (SkU 1973: 17) av- slog motionerna under hänvisning bl.a. till att riksskatteverket (RSV) hade för avsikt att undersöka möjligheterna att ändra lagstiftningen i förevarande avseenden.

RSV har sedermera i en promemoria avgiven den 15 november 1973 framlagt förslag till viss avdragsrätt vid inkomstbeskattningen för kost- nader för arbetskläder m.m. 1 promemorian föreslås bl.a. avdragsrätt för kostnad för skyddskläder och liknande utrustning. Den som har haft väsentliga merkostnader för andra arbetskläder än skyddskläder skall få göra avdrag härför med vissa schablonbelopp som årligen skall fast- ställas av RSV.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av statskonto- ret, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, länsstyrel- serna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Gävleborgs samt Norrbottens län, 1972 års skatteutredning, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges hantverks- och industriorganisa- tion (SHIO), Sveriges industriförbund (SIF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademi- kers centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO)-, Föreningen Sveriges fögderiehefer och Taxcringsnämndsordförandcnas riksförbund (TOR). SAF och SIF har avgett gemensamt yttrande. LRF har som sitt yttrande åberopat ett inom Lantbrukarnas skattedelcgation

Prop. 1975: 86 4

upprättat utlåtande. LO har till sitt yttrande bifogat yttranden från Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska kommunalarbetareförbun- det, Svenska lantarbetarcförbundet, Svenska metallindustriarbetareför- bundet. Svenska målareförbundet, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska skogsarbetareförbundet, Statsanställdas förbund samt Svenska träindu- striarbctarcförbundet.

Nuvarande ordning

Vid beräkning av inkomst av tjänst får enligt 33 ä 1 mom. kommu- nalskattelagen (1928: 370), KL, avdrag göras för utgifter, som är att anse som kostnader för att fullgöra tjänsten. Avdrag får dock inte göras för levnadskostnader (20 å KL). Härtill räknas utgifter för t. ex. kläder.

Förmån av fri beklädnad eller ersättning därför räknas som skatte- pliktig intäkt (punkt 2 av anvisningarna till 32 5 KL). Enligt 32 5 3 mom. fjärde stycket KL skall dock inte såsom intäkt upptas förmån av mindre värde. som utgått i annat än penningar. En förutsättning är dock att förmånen kan antas inte vara avsedd att utgöra direkt veder— lag för utfört arbete. 1 punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 32 & KL lämnas ytterligare upplysningar om vad som skall förstås med för- män av mindre värde.

Enligt 37 & taxeringslagen (1956: 623), TL, skall kontrolluppgift med vissa undantag innehålla uppgift även om annan ersättning eller för- män, oavsett huruvida denna har utgått kontant eller såsom naturaför- mån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som mottagaren haft att bestrida. Ett undantag har gjorts för förmåner i annat än penningar som uppenbarligen haft ett värde icke överstigande ()()0 kr. för helt år räknat.

I anslutning till stadgandena om förmån av mindre värde har dåva- rande riksskattenämnden meddelat anvisningar (RN 1967 1 nr 7: 4). An- visningarna har senast kompletterats av RSV (Dt 1974: 44). Naturaför- månerna har härvid indelats i tre grupper. Den första gruppen består av förmåner som över huvud inte bör anses såsom skattepliktiga. Som exempel nämns fria överdrags- och skyddskläder samt fri tvätt av dylika. En andra grupp omfattar förmåner vilkas skatteplikt beror av värdet. Skattefriheten anknyter här till det nyss nämnda beloppet 600 kr. Som exempel kan nämnas tillhandahållande till nedsatt pris av beklädnad i och för tjänsten (annat än överdrags- och skyddskläder). Den tredje gruppen avser förmåner som alltid bör anses såsom skattepliktiga och hit hör bl. a. fri beklädnad i och för tjänsten (annat än överdrags- och skyddskläder). Med fri förmån jämställs sådana fall, där den anställde visserligen betalar ersättning till arbetsgivaren för att få åtnjuta för- månen, men där ersättningen motsvarar en så obetydlig del av förmånens

Prop. 1975: 86 .. 5

värde att förfarandet får anses ha tillkommit för att kringgå bestämmel- sen om ovillkorlig skatteplikt för den helt fria förmånen.

Frågan om avdragsrätt för kostnader för arbetskläder m. m. har prö- vats i åtskilliga skattemäl. .Regeringsrätten har i de flesta fall vägrat ax drag för kostnader av detta slag.

Den omständigheten att den skattskyldige från arbetsgivaren fått bc- klädnadsbidrag som har beskattats har 1 och för sig inte medfört att den skattskyldige medgivits avdrag för kostnad för köp av beklädnadsar- tiklar. Inte heller i sådana fall där personal haft viss klädsel enligt krav från arbetsgivaren eller eljest på grund av särskilda bestämmelser har avdrag medgivits (sjukvårdsbiträde). Avdrag har likaså vägrats för kost- nader för inköp av arbetskläder i sådant fall, där förslitningcn av dem varit onormalt stor (stationsarbetarc, gjuteriarbetare). Inte heller här, har den omständigheten att arbetstagare från arbetsgivaren fått ersätt- ning för kostnader för arbetskläder, vilkcn ersättning upptagits som in- täkt av tjänst, medfört att avdrag medgivits (svetsare, syraarbetarc). Likaså har avdrag som regel vägrats för kostnader för tvätt och annat underhåll av arbetskläder.

En särställning intar. i_ viss mån artistcroch musiker m.fl. Även för dessa gäller givetvis de allmänna reglerna om att avdrag medges

för kostnader för intäkternas förvärvande men inte för kostnader som kan hänföras till levnadskostnader. I de fall scenkläderna haft sadan utformning och utseende (fantasikostymer) att-.de inte kunnat användas vid andra tillfällen än vidframträdanden har; avdrag medgivits för kost- naden. Däremot har man intagit en mycket restriktiv hållning till av- drag för kostnader för normala kläder. I dessa fall har tidigare i regel 3V1 drag medgetts med viss- procent av bruttointäkterna. Avdraget. har då ofta avsett även kostnader för smink,- hårvård, peruk o. d. .. . .

Enligt arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörelsen har arbets- - givaren ansvaret för atgförcskrivcn skyddsutrustning tillhandahållsarf betstagarna. Denna skyddsutrustningxtorde .vara .hänförlig. till -'.-'frja, överdrags— och sky'ddsklädcr'7,,.som i RSV:s anvisningar anges. som exempel på förmån som över huvud. inte..-bör anses som skattepliktig. _ I—lithörande kostnader bereder normalt.-inte några problem i skattehän-_ seende.

Även i avtalen mellan arbetsmarknadens..parter finns bestämmelser ., om bcklädnadsförmåner. Genomgående _hara arbetsgivaren -- att -, bekosta

arbetstagarens skyddskläder när arbetarskyddsbestärn—melserna kräver att arbetstagare skall vara utrustad med särskilda skyddskläder, närar-

betet är av speciellt farlig art (exempelvis arbete med syror,.impregnen ringsmedel o.d.) eller när arbetet är mycket smutsande. Vissa—_ avtal - går ännu längre. Så t. ex. inom. varvsindustrin där ett... företag ,;ger ät snickare, kran- och traversförare m. fl. tvåoveralllergper; år, och,åt-.-.svet—_-.._

-' "i.

sare, brännare och plåtslagare. ,— med hänsyn till att. kläderna slits-hår-- ', ,;..I I

Prop. 1975: 86 6

dare — fem overaller per år. Skatteeffekterna beror på avtalens inne- håll och på hur förmånerna utgår. Om exempelvis arbetsgivaren bekos- tar överdrags- och skyddskläder inträder inga skatteproblem (icke skat- tepliktig förmån av mindre värde). Detsamma blir i regel fallet om arbetstagaren får av arbetsgivaren köpa arbets-, överdrags- och skydds- kläder till nedsatt pris eftersom förmånen här torde vara värd mindre än 600 kr. En förutsättning är dock att arbetstagaren inte betalar en alltför obetydlig del av förmånens värde. Erhåller arbetstagaren i stället gottgörelse i pengar (beklädnadsersättning) blir han inkomstbeskattad härför. Får arbetstagaren fri beklädnad i och för tjänsten (annat än överdrags- och skyddskläder) skall värdet härav beskattas. Om däremot arbetstagaren utan särskild ersättning får bekosta sina arbets-, överdrags- och skyddskläder uppkommer inget värde att beskatta. Den skattskyl- dige torde inte i något av de nu nämnda fallen vara berättigad till av- drag för de kostnader han kan ha haft.

Riksskatteverkets förslag

I promemorian framhåller RSV att de nuvarande reglerna sådana de har kommit till uttryck i rättspraxis inte ger ett tillfredsställande resultat och att en uppmjukning av reglerna därför är önskvärd.

Det framlagda förslaget har främst inriktats på sådana begränsade ar- betstagargrupper som har en onormal förslitning av arbetskläder och för- slaget syftar inte heller till några mer väsentliga avsteg från hittillsva- rande praxis.

Avdragsrätten har bestämts med hänsyn till den inbesparing av lev- nadskostnader som användandet av arbetskläder medför. Avdrag för kostnad för inköp av kostym, klänning o.d. skall enligt förslaget inte medges, ej ens om det görs sannolikt, att kostnaden har visst samband med den skattskyldiges förvärvsarbete. För dem som använder uniform i arbetet (militärer, restaurangpersonal, väktare, poliser, buss- och järn- vägspersonal), anses uniformen ersätta personlig klädsel och således medföra en avsevärd inbesparing i normala levnadskostnader. Avdrag för kostnad för uniform bör således enligt förslaget inte medges. Det- samma gäller för arbetstagare som i sitt förvärvsarbete ersätter sin van- liga klädsel med någon typ av ersättningskläds'el, t. ex. sjukvårdsperso- nal, lagerarbetare m. fl. Den omständigheten, att vissa skattskyldiga er- håller skattepliktiga beklädnadsförmåner, in natura eller i kontanter föreslås inte i och för sig medföra avdragsrätt.

En målsättning för RSV:s förslag har varit att söka göra skatte- reglerna neutrala; skattekonsekvensema bör så'fångt möjligt vara'obe- roende av i vilken form beklädnadsförmåner utgår. Arbetsmarknadens parter bör inte heller påverkas av"-Jen uppmjukning av skättereglema i sådan riktning, att de blir mindre benägna att avtalsväge'n lösa frågan '

Prop. 1975: 86 7

om vem som skall bära kostnaden för arbetskläder. Man har även strä- vat efter regler som är så enkla som möjligt i taxeringsarbetet.

Det framlagda förslaget bygger på en indelning av arbetskläderna i olika kategorier. En kategori utgörs av personlig skyddsutrustning, dvs. sådana tillbehör som används för att åstadkomma erforderligt skydd mot ohälsa eller olycksfall i arbetet. Som exempel nämns hjälm. skyddsglas- ögon, hörselskydd, skodon med stålhätta samt andningsskydd. Dessa föremål kan för övrigt delvis jämställas med arbetsredskap. Det finns härutöver klädespersedlar, som inte kan jämställas med arbetsredskap men som ändå får anses vara anskaffade direkt med anledning av för- värvsvcrksamheten såsom skyddskläder. Hit hör enligt promemorian Sådana kläder, som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande äm— nen, väta, värme, kyla o.d., däremot inte vanliga skyddsrockar och arbetsoveraller. En förutsättning är härvid att kravet på skyddskläder betingas av arbetsplatsens särskilda miljö och inte av klimatet. Fiskare och gruvarbetare, vilkas arbetskläder måste anpassas efter både klima- tet och arbetsmiljön, avses dock kunna medges avdrag för kostnader för exempelvis inköp av oljekläder. Skattskyldiga, som arbetar i kylhus och liknande, föreslås få avdrag för kostnad för kläder som skyddar mot kyla, såsom päls, varma skodon, handskar m.m. i de fall dessa klädes- persedlar kan antas ha inköpts för att så gott som uteslutande användas i förvärvsarbetet. Däremot bör avdrag såsom för skyddskläder inte medges skattskyldig enbart av den anledningen att han arbetar utom- hus och därför har särskilda kostnader för kläder som skyddar mot väta och kyla.

Den föreslagna avdragsrätten för personlig skyddsutrustning innebär att skattskyldiga som själva bekostar sådan utrustning skattemässigt likställs med dem som får den av arbetsgivaren. Även kostnad för underhåll och tvätt av skyddskläder avses bli avdragsgill.

En andra kategori arbetskläder är sådana som inte är skyddskläder men som utsätts för särskilt stor förslitning i arbetet. För dessa föreslås ett schablonmässigt avdrag för väsentliga merkostnader. Avdraget skall bestämmas med hänsyn till kostnaderna för såväl anskaffning som un- derhåll och rengöring av kläderna. Vid beräkningen av schablonbelopp för vad som skall anses utgöra väsentlig merkostnad för vissa yrkesut- övare skall ett flertal faktorer beaktas. Sådan merkostnad uppkommer när arbetskläderna ofta förstörs, t. ex. på grund av sönderbränning vid svetsning under svåra förhållanden eller vid arbete med asfalt eller tjära. Så kan också vara förhållandet när arbetskläderna utsätts för stort slitage antingen genom mekanisk nötning eller på grund av ofta återkommande tvättning därför att kläderna ideligen smutsas. Väsentlig . merkostnad för arbetskläder kan även anses uppkomma genom att skattskyldig i sitt arbete på grund av naturliga klimatförhållanden är utsatt för väta och kyla, t. ex. skogsarbetare. '

Prop. 1975: 86 8

I förslaget förutsätts att RSV skall utfärda de tillämpningsföreskrifter . som behövs. Därvid avses RSV fastställa schablonbelopp för merkost- naderna för arbetstagare i olika yrkesgrupper. Vad RSV beslutat skall vara bindande vid taxeringen. För skattskyldig som tillhör av RSV an- given yrkesgrupp medges avdrag enligt schablon utan utredning om fak- tiska kostnader. Schablonavdragen utgör årsbelopp som reduceras _om anställningen inte har omfattat helt år eller den har avsett deltid. För- teckningen avses upprättas efter samråd med berörda arbetsmarknads-. parter.

Även sådan skattskyldig, som inte direkt kan hänföras till någon av RSV angiven yrkesgrupp men som på grund av sina arbetsuppgifter haft väsentliga merkostnader för arbetskläder, föreslås kunna fåavdragsfrå— gan prövad i samband med taxeringen. Avdrag avses i sådana fall med- ges endast när det klart framgår, att kostnaderna för arbetskläder över— stigit vad arbetstagare inom liknande yrken normalt åsamkas. En jäm- . förelse bör i dessa fall ske med de yrkesgrupper som finns i förteck- ningen och avdrag medges högsteme'd det belopp som bestämts som schablon för närmast jämförbara grupp. Högre avdrag än vad RSV fastställt för den yrkesgrupp som har den högsta förslitningcn bör inte förekomma i något fall. '

Vad RSV fastställt som schablonavdrag för arbetskläder förutsätts ha en annan och högre rättslig valör än de anvisningar som eventuellt. kan- tänkas vara erforderliga beträffande avdrag för skyddskläder. Schablon- avdraget skall bestämmas med genomsnittskostnaden för arbetstagare i allmänhet som riktpunkt. Väsentlig merkostnad skall anses föreligga först om kostnader över de'normala uppgår -till minst 100 kr. för helt år. .

Förslaget är så utformat att avdrag för arbetskläder .inte kan komma i fråga för skattskyldiga med vanligt kontorsarbete. Jordbrukare,.fas-. tighetsägare och rörelseidkare kan däremot undantagsvis tänkas vara hänförliga till yrkesgrupp som upptas i RSV:s förteckning, under förut-. sättning att de utfört sådana arbetsuppgifter, som kan hänföras till nå— . gon yrkesgrupp i RSV:s förteckning. '

Promemorieförslaget innebär' ingen ändring såvitt 'gäller stadgandet i - punkt 2 av anvisningarna till 32 & KL angående skatteplikt för bekläd- nadsförmån eller ersättning därför. Likaså behålls systemet-med förmån . av mindre värde oförändrat. Förmån av fria överdrags- och skyddsklä- der skall liksom hittills inte anses skattepliktig. Den ändringen föreslås dock att förmån av mindre värde i 'form ”av fri beklädnad i och för tjänsten inte skall anses utgöra intäkt :i de'fall förmånsvärdet understi- ger 100 kr. per år från en och samma arbetsgivare. Härigenom undviks den nu i viss utsträckning förekommande beskattningen aV'r'ena haga-.: tellbelopp som beklädnadsförmån; .- .. . ' -. ' . .

Skattebortfallet om förslaget genomförs har beräknats vara -i- storleks—' ' ordningen 20 milj. kr.

Prop. 1975: 86 9

Remissyttrandena

Allmänt

Flertalet remissinstanser har inte velat motsätta sig att förslaget.ge- nomförs. Mest positiva till ändrad lagstiftning är de organisationersom företräder löntagarintressen; De starkaste betänkligheterna framförs av statskontoret, kammarrätterna och 1972 års skatteutredning. Bland läns- styrelserna är uppfattningarna om förslaget mer delade.

LO instämmer i de allmänna principer som präglar promemorian., Enligt LO:s uppfattning bör arbetsgivarna bestrida de speciella,. ej till levnadskostnader hänförliga kostnader som-t. ex. :uppstår vid onormal förslitning av arbetskläder eller användande av speciell skyddsutrust- ning. Enär ett sådant förhållande inte råder och ej heller för tillfället kan anses bli rådande anser LO att jämställdhet bör eftersträvas mel- lan arbetstagarna oavsett vilka-principer arbetsgivarna tillämpar för att bestrida merkostnaderna för arbetsklädsel. Lik-artade uttalanden återfinns i yttrandena från de till LO anslutna för-"bunden. .

Förslaget tillstyrks även'av TCO och SACO. SHIO har inga principi- ella erinringar att göra mot att rätten-till avdrag för arbetskläder utvid- gas. . Länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens liin tillstyrker att av- dragsrätt vid inkomstbeskattningen för kostnader för arbetskläder m.m. införs i enlighet med förslaget.-Enligt TOR är en liberalisering av lag— stiftningen befogad och förslaget förordas därför. Även Föreningen Sve- . riges fögderichefer lämnar förslaget utan. erinran och framhåller att an- visningarna utom i undantagsfall kommer att bh" lätta att tillämpa för-de skattskyldiga, taxeringsnämnderna och de lokala skattemyndigheterna.

Kritiska synpunkter på den föreslagna lagstiftningens uppläggning framförs från flera håll. 1972 års skatteutredn'ing anser att frågan om kostnad för arbetskläder m. m. i första hand synes vara av facklig natur och därför lämpligen bör lösas genom uppgörelser mellan parterna på arbetsmarknaden. Om .man ändå anser att sådan kostnad bör beaktas inom skattesystemet uppkommer enligt utredningen svårigheter oavsett hur en Skattelättnad utformas. Mot RSV:s. förslag, för vilket kan an- föras skäl från materiell synpunkt, riktar utredningen invändningar ba- de från förenklingssynpunkt-och med hänsyn till de principiella och praktiska gränsdragningsproblem som förslaget medför. Skatteutred- ningen framhåller även att den enligt sina direktiv bl. a. bör söka finna förenklingar av skattesystemet som kan medföra lättnader såväl för den enskilde som för skatteadministrationen. Införandet av-' en ny av- dragsrätt som berör ett stort antal. skattskyldiga och endast avser ett relativt sett ringa belopp överensstämmer inte .med denna målsättning och torde minska möjligheterna att förenkla deklarations- och taxerings—

Prop. 1975: 86 10

förfarandet. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län redovisar liknande tankegångar. Man påpekar vidare att förslaget kan befaras minska benägenheten hos arbetsmarknadens parter att förhandlings- vägen lösa frågan om vem som skall bära kostnaden för arbetskläder.

Statskontoret finner det angeläget att reglerna för den direkta be- skattningen så långt som möjligt förenklas. Statskontoret uppskattar att avdragsrätten kan bli aktuell i 4—5 % av samtliga deklarationer eller ca 200000 fall. Avdragets storlek kommer att variera för olika yrkes- grupper men kan antas i normalfallen komma att utgöra mellan 200 och 400 kr. Enligt statskontoret finns det omständigheter som tyder på att RSV underskattat de administrativa problemen. Som exempel nämns att avdragsrätt också skall kunna ifrågakomma för skattskyldig som inte är direkt hänförlig till någon av RSV angiven yrkesgrupp. Fältet är med andra ord fritt för avdragsyrkanden från sannolikt stora yrkesgrup- per vars arbetsförhållanden har vissa likheter med de grupper som kommer att tas in i RSV:s anvisningar. En annan omständighet som försvårar granskningen är att frågan om rätt till avdrag varierar inom samma bransch mellan olika arbetsplatser beroende på vad som har av- talats. Enligt statskontoret kommer man sannolikt att få ge avkall på kontrollen vid den praktiska tillämpningen. På sikt torde detta leda till att ett yrkesgruppavdrag uppstår utan närmare koppling till erlagda ut— gifter under inkomståret.

Även länsstyrelsen i Gävleborgs län påpekar risken för att förslaget om schablonavdrag kan leda till ett slentrianmässigt godkännande av avdrag som inte är sakligt motiverat.

Kammarrätten i Stockholm anser att lagstiftningsåtgärder beträffan- de arbetskläder bör övervägas endast om behovet härav kan anses av— sevärt större än tidigare. Enligt kammarrättens uppfattning är så inte fallet. Kammarrätten i Göteborg delar däremot uppfattningen att nu gällande regler i frågan om avdrag för arbetskläder och beskattning av klädesförmäner inte är tillfredsställande. Kammarrätten avråder dock bestämt från den föreslagna lösningen närmast därför att ett avdrags- system på området skulle ställa skatteadministrationen. inför svårbe- mästrade uppgifter.

En del remissinstanser förordar också andra lösningar än de som RSV föreslagit. Statskontoret påpekar att utvecklingen under årens lopp in— neburit att arbetsgivaren i allt större utsträckning tillhandahåller erfor- derliga skyddskläder och arbetskläder av förevarande slag. Ett alterna- tiv till RSV:s förslag skulle då vara att lagstiftningsvägen eller genom- överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter tillförsäkra arbets- tagaren erforderliga skydds- och arbetskläder. Ett annat alternativ är enligt statskontoret att ändra det nuvarande schablonavdraget på 100 kr. — som infördes i mitten av 1950-talet i förenklingssyfte — och som genom penningvärdeförändringen numera har förlorat betydelse.

Prop. 1975: 86 11

Kammarrätten i Göteborg anser att det bör ankomma på arbetsgiva- ren att tillhandahålla den skyddsutrustning samt de skydds- och över- dragskläder som behövs i arbetet. Förmånen härav bör inte vara skatte- pliktig för den anställde. Om arbetsgivaren i stället för att tillhanda- hålla ifrågavarande persedlar utger ett motsvarande kontantbidrag till den anställde, bör inte heller bidraget tas upp som skattepliktig intäkt.

Skyddsutrustning och skyddskläder

Förslaget i denna del har i regel godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det be- träffande skyddskläder föreligger sådant nära samband mellan kostna- der och förvärvsverksamheten att avdrag bör medges. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att kostnader för personlig skydds- utrustning resp. skyddskläder till sin karaktär är jämförbara med kost- nader för arbetsredskap och tillstyrker förslaget i denna del. Likartade synpunkter redovisas från de övriga länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser dock att den skattskyldige skall styrka sina kost- nader.

1972 års skatteutredning anser att personlig skyddsutrustning och skyddskläder kan specificeras på ett tillräckligt tillfredsställande sätt för att avdrag för sådana kostnader skall kunna medges. SAF och SIF har ingen erinran mot förslaget och påpekar att redan i dag torde enligt rättspraxis avdrag kunna medges i de fall som RSV åsyftar med sitt förslag. Det kan dock ifrågasättas om inte förslaget är något för snävt — man föreslår att det i lagtexten använda uttrycket ”varit nödvändigt" bytes mot ”av honom använts” eller dylikt. Likartade synpunkter an- förs av LRF. Enligt SACO bör begreppet skyddskläder även kunna om- fatta sådana kläder som tandläkare, läkare, veterinärer m. fl. måste an- vända för att hålla en tillfredsställande hygienisk standard. .

Begreppet personlig, skyddsutrustning är i förslaget definierat på samma sätt som i förarbetena till arbetarskyddslagen. LO instämmer i princip med de begränsningar som här föreslås, men påpekar att för vissa arbetsgrupper, t. ex. skogsarbetare, bör en komplettering ske med hänsyn till de speciella arbetsförhållanden som råder inom yrket. Även fackförbunden godtar förslaget i denna del. Enligt Svenska lantarbeta- reförbunder bör avdraget göras från skatten i stället för från inkom- sten. .

Den av RSV gjorda uppdelningen mellan, å ena sidan, skyddsutrust- ning och skyddskläder och, å andra sidan, övriga arbetskläder. har i re- gel godtagits av remissinstanserna. Kammarrätten i Stockholm anser det dock det vara förenat med stora svårigheter att försöka införa en- tydiga regler beträffande annat än för personlig skyddsutrustning och är därför tveksam om förslaget i övrigt kan läggas till grund för lag- stiftning. '

Prop. 1.975: 86 1”

Övriga arbetskläder

RSV:s förslag om rätt till sc-hablonavdrag för väsentliga merkostna- der för övriga arbetskläder har "fått ett mindre positivt mottagande än förslaget beträffande skyddsutrustning m. m. De remissinstanser som har motsatt sig lagförslaget har inte sällan pekat på de betydande svårig- heterna att praktiskt hantera denna del. En del remissinstanser har till— styrkt förslaget beträffande skyddskläder men inte i övrigt. '

Länsstyrelsen i Stockholms län vill inte motsätta sig att förslaget=ge- nomförs även i denna del "med'-hänsyn bl.a. till att förslaget är utarbe- tat inom RSV och förslaget hel't bygger ”på att anvisningar skall utfär- das av verket. Länsstyrelserna i'Göteborgs=och Bohus samt Västman- lands län ställer sig tveksamma till förslaget i denna del. Länsstyrelsen i ' Gävleborgs län anför bl. a. följande. "

Erfarenheterna från de f. n. tillämpade" reglerna om vissa schablonav- drag för verktygsslitage ger vid handen,-att s'chablonavd-ragen ofta yrkas, även om arbetsgivaren har bekOStat all verktygsutrustning. Eftersom frå— ga är om obetydliga avdragsbelopp, företar taxeringsnämnden i regel inte någon utredning utan godkänner" avdragen'mer eller mindre slen- trianmässigt. Att nu utöka floran av dylika schablonavdrag till att avse - vissa arbetskläder kan verka stötande för sådana grupper av skattskyldi-- ga, som kanske trots höga merkostnader" av samma'eller liknande slag - inte får några avdrag -— även om "de uppvisar kvitton" etc. för kostnader- na. Förslaget att helt utan utredning-medge avdrag för skyddsutrustning, skyddskläder och andra arbetskläder tillstyrkes därför'iute-av länsstyrel- sen, trots att länsstyrelsen i princip delar uppfattningen om :att bagatell-' belopp i deklarationerna inte bör föranleda rigorösa och tidskrävande kontrollåtgärdcr. "

Länsstyrelsen tillstyrker dock att en avdragsrätt införs, inte bara för kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder, utan även intill vissa av RSV fastställda maximibelopp och" yrkeskategorier för hälften av kostnaderna för inköp av andra arbetskläder, som är utsatta" för osed- vanligt stort slitage eller stark nedsmutsning. Såsom" förutsättning för" avdragsrätt bör i båda fallen gälla-att specifikation (alternativt kvitton) ' för kostnaderna bifogas deklarationen. Enligt länsstyrelsen bör maximi- beloppen kompletteras med anvisning att avdragen inte i-- något fall får - ' överstiga av RSV fastställda procentandelar av bruttointäkterna av ar- betet i fråga. '

SAF och SIF, som "tillstyrkt avdragsrätt för skyddsutrustning m.-m.,' " - är däremot kritiska mot avdragsrätten i övrigt bl.a. med tanke på sva- righeterna att närmare fastlägga begreppet väsentlig merkostnad. Enligt SAF och SIF bör innan någon ändring "av detta slag vidtas i fråga om avdragsrätten undersökas i vad mån skäl alltjämt föreligger att beskatta " förmån av fria arbetskläder o. d. I och för sig vill man inte bestrida att

Prop. 1975: 86 " 13

det i många fall kanske är nödvändigt att ha en form' av beskattning men å andra sidan torde i sådana fall, som anges i kollektivavtalen, knappast skäl föreligga nu beskattning. ' " '

LRF efterlyser en samlad bedömning av de gränsdragningsproblem som gäller i fråga om kostnader av personlig natur. LRF är kritiskt mot ' avdragsrätten för övriga arbetskläder och pekar' även på svårigheterna att beräkna storleken av den avdragsgilla me1 kostnaden men vill dock inte motsätta sig förslaget.

Beträffande avdragsrätten för merkostnader för arbetskläder ansluter sig LO till utredningens huvudsakliga förslag. Vad gäller-' den föreslag- na schabloniseringen av "avdrag föreslå'r'LO- att endast ett fåtal scha- blonbelopp införs i vilka ett flertal "yrkesgrupper kan inrymmas. Däre-" mot ställer man sig avvisande till den föreslagna formuleringen av 33 & KL vilken säger, att avdrag endast skall beviljas för väsentliga" mer- kostnader”. Enligt LO:s uppfattning kommer en .sådan' formulering att innebära starka begränsningar i avdragsrätten för' vissa arbetstagarka- tegorier som vid speciella tillfällen inte kan" hänföras till de olika scha- blongrupperna. LO föreslår därför att'lydelsen ersätts med"”rnerko'st'ha- " der utöver normala kostnader”. Likartade påpekanden g'örs'från fleia fackförbund. Svenska siäfolks'förbumlet påpekar' att störrc'delen av för- bundets medlemmar har sådana arbetsuppgifter att de' bör" vara berätti- gade till avdrag för arbetskläder. 51 ens/ta skogsarbetareförbundet rik- tar viss kritik mot de beräkningar som har gjorts i "promemorian angåen- de skogsarbetarnas arbetskläder. Statsanställdas förbund påpekar att för- slaget när det gäller kostnader för uniform och 'uniform'sperse'dlar inte ' innebär någon ändring m'ot nu gällande bestämmelser. Uniform i'a'rbe- tet skulle enligt RSV ersätta personlig klädsel. Förbundet ansluter sig" till denna uppfattning endast beträffande den del av'de'anställda'; som har valmöjlighet när det' gäller arbetsklädseln. Den 'personal som har uniformsplikt befinner 'sig'emellertid i en' annan situation; 'Om den ”be- klädnadsförman" som en sådan uniformspliktig har upptas till beskatt- ' ning bör enligt förbundets mening också en "avdragsrätt föreligga. Inom " det statliga omradet har man a'vt'alsväg'cn kommit fram. till bestämmel-" ser om vissa beklädnadsra'batter vid inköp av obligatoriska unifo'm'tsper- sedlar. Avdragsrätt bör därför föreligga 1 "'hä'r' avsedda fall för ett' belopp ' motsvarande vad arbetsgivaren upptagit som förmån. Detta belopp kan beräknas motsvara den' uniformspliktiges merkostnader. '

Svenska träindustriarbetareförbunde't ans'e'r' att förslaget bör' omfatta alla yrkesgrupper som använder"överdragskläder i sitt arbete. Avdrag' bör medges för kostnader för överdragskläder oavsett om förbrukningen är onormal eller inte. Förbundet delar inte RSV. s uppfattning att ko'st- naden för övriga kläder minskar vid användning av överdragskläder." Så är däremot fallet där speciella uniformer eller liknande he'lt ersätter tanliga kläder' 1 arbetet. '

Prop. 1975: 86 14

TCO tillstyrker förslaget men förordar att bestämmelserna tillämpas mindre snävt än vad som förutsätts i promemorian. Detta skulle t. ex. uppnås om lagtexten ändras så att kostnader som är onormalt stora för arbetskläder berättigar till avdrag i stället för att väsentliga merkostna- der krävs för att avdrag skall medges. SACO anser att även yrkesgrup- per med representativa arbetsuppgifter bör kunna få avdrag i vissa fall.

1972 års skatteutredning har kritiserat RSV:s lagstiftningsförslag bl. a. från den utgångspunkten att skattesystemet härigenom skulle krånglas till ytterligare. Om en avdragsrätt för väsentliga merkostnader för ar- betskläder skall införas anser utredningen att det från förenklingssyn- punkt skulle vara en fördel om man kunde avstå från den individuella prövningen av avdraget och endast införa schablonavdrag för olika yr- kesgrupper. En sådan lösning skulle avsevärt underlätta strävanden att på längre sikt åstadkomma ett enklare skattesystem. Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län anser det inte klart framgå om förslaget lämnar utrymme för en individuell prövning av sådana fall som inte skulle återfinnas i RSV:s förteckning. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser vidare att RSV av praktiska skäl bör fastställa schablonavdrag för så många yrkesgrupper som möjligt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän påpekar att enligt förslaget skall avdragsprövningen baseras på den skattskyldiges redogörelse i de- klarationen för sina arbetsuppgifter och kostnader för arbetskläder. Väsentlig merkostnad skall anses föreligga, om kostnaden för arbets- kläder överstiger genomsnittskostnaden för arbetstagare i allmänhet . med minst 100 kr. En individuell avdragsprövning efter dessa grunder kan enligt länsstyrelsen befaras ställa taxeringsnämnderna inför svårbe— mästrade problem, såväl med avseende på likformig bedömning som i form av ytterligare arbetsbelastning. Även kammarrätten i Stockholm anser beloppet 100 kr. vara .för lågt och föreslår 300 kr. Enligt länssty- relsen i Västmanlands Iän bör beloppet vara 200 kr. och likaså kan en kvantitativ gradering i relation till årsinkomsten tänkas.

Även Statsanställdas förbund tar upp den individuella prövningen och framhåller att storleken av de olika avdragen för merkostnaderna för arbetstagare i olika yrkesgrupper torde få fastställas efter grova schablo- ner, vilka kommer att vara svåra att få anpassade till de enskilda fallen. De skattskyldiga, vilka på grund av sitt arbetes speciella karaktär har haft merkostnader av detta slag som väsentligt överstiger schablonbeloppet för yrkesgruppen, kommer att få stora svårigheter. att kunna få gehör för ett högre avdrag. Utformningen och framför allt tillämpningen i praktiken av denna bestämmelse bör därför enligt förbundets mening uppmjukas väsentligt, så att. inte beskattningsmyndigheterna blir för hårt bundna i sin bedömning av merkostnaderna.

Beträffande förteckningens närmare utformning förutsätter bl.a. LO samt fackförbunden att man får goda möjligheter att medverka. Sven-

Prop. 1975: 86 15

ska sjöfolksförbundet utgår från att förteckningen upprättas i samråd med arbetsmarknadsparter och inte såsom föreslagits efter samråd med dessa.

Beträffande förteckningens uppläggning uttalar sig bl.a. länsstyrel- serna i Malmöhus och Norrbottens Iän för en större utförlighet angå- ende olika yrkesgrupper. Svenska metallindustriarbetareförbunder för- utser problem vid utarbetandet av den föreslagna förteckningen över yrkesgrupper för vilka schablonavdrag för merkostnaderna skall få gö- ras. Det kommer att bli svårt att på ett rättvisande sätt bestämma ett större antal yrkesgrupper med olika stora schablonavdrag. Förbundet anser därför att yrkesgrupperna bör sammanföras i ett litet antal av- dragsgrupper, tre är fem, med inbördes ungefärligen lika stora kostna- der. Ett schablonavdrag fastställs sedan per grupp. Enligt Svenska lant- arbetareförbundet bör förteckningen lämpligen innehålla högt schablon— avdrag som täcker stora gruppers kostnader av förevarande slag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det nödvändigt med en obligato- risk medverkan från arbetsgivarens sida för att-kunna avgöra vilken yr- kesgrupp den skattskyldige tillhör. Frågan bör utredas närmare med hänsyn till dess stora praktiska betydelse. Dessutom borde enligt läns- styrelsen texten i deklarationsblanketter eller därtill hörande anvis- ningar utformas så att därav framgår att skattskyldig, som yrkar avdrag för arbetskläder, skall närmare ange vilket arbete han har utfört. SHIO understryker däremot kraftigt RSV:s ståndpunkt att arbetsgivarna inte bör betungas med att lämna ytterligare upplysningar i kontrolluppgifter- na. Enligt SHIO är företagens uppgiftslämnarplikt redan i dag alltför be- tungande och måste begränsas och ej utvidgas.

Den avdragsrätt som enligt förslaget undantagsvis kan bli aktuell för bl. a. jordbrukare och rörelseidkare berörs i några yttranden.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att ytterligare bestämmelser härom bör införas för fullständighetens skull. Länsstyrelsen, liksom LRF och SHIO, framhåller att sådana regler måste tas 'in även i 22, 25 och 29 55 KL. Kammarrätten i Stockholm anser att bestämmelser rö- rande merkostnader för arbetskläder bör, såsom skett med reglerna om avdrag för representation, tas in i anvisningarna till 20 % KL. Även SACO kritiserar förslaget i denna del. Svenska Iamarbetareförbundet avstyrker dock förslaget att egna-företagare skall få rätt att få göra så- dant avdrag närmast med tanke på risken att dubbla avdrag kan kom- ma att medges. . . .

LO och Svenska sjöfolksförbundet påpekar att en ändring även bör _ ske i anvisningarna till sjömansskattelagen (1958: 295) för att tillförsäkra de ombordanställda samma möjligheter som de som berörs av KL. '

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att den föreslagna lagstiftningen bör omfatta alla kategorier.-av avdragsberättigade som har sådana kost- ' nader, således även skådespelare, musiker m. fl.

Prop. 1975: 86 16

Föredraganden inledning

Skattskyldig som på grund av sitt arbete har haft särskilda kostnader ' för arbetskläder kan i regel inte få avdrag för sådana kostnader vid" in- komsttaxeringen. Sådana kostnader 'anses vara personliga levnadskost- nader som på grund av 20 & kommunalskattclagen (1928: 370), KL, inte är avdragsgilla. I den mån avdrag medges är det fråga om' arbets—' kläder av mer speciell art, såsom skyddshjälm, Skyddsskor eller liknande skyddsutrustning som på sätt och vis kan anses vara lika mycket arbets-' redskap som arbetskläder.

I konsekvens med att avdrag inte medges för arbetskläder gäller att skattepliktig förmån föreligger" när arbetsgivare tillhandahåller arbets"- kläder kostnadsfritt eller lämnar kontanta 'bidrag för'anskaffande eller underhåll av sådana kläder. Denna'skatteplikt är "dock inte" generell. Skattefrihet föreligger nämligen för vissa" förmåner a'vniindre värde som utgår i annat än pengar (325 3 mom. KL). Enligt de anvisningar som" riksskattcverket, RSV,'har utfärdat är en del förmåner'helt skattefria på grund härav. Hit räknas fria överdrags- 'och skyddskläder. Om arbets- givaren till nedsatt pris'tillhandahåller beklädnad av annat slag "än över- drags- och skyddskläder är' förmånen härav likaså skattefri-om' värdet av den inte överstiger 600 kr. för helt år'räknat. Däremot föreligger alltid skatteplikt för värdet'av' lfielt kostnadsfri'beklädnad som inte är' övar-' drags- och skyddskläder. ' " ' '

Att avdrag inte medges för arbetskläder har vid flera tillfällen kriti- serats. Det har påpekats att detta leder till en skattemässig olikhet mellan arbetstagare, vilket sammanhänger med följande. '

Enligt arbetarskyddslagstiftningen "ansvarar arbetsgivaren för att före- skriven skyddsutrustning tillhårida'hålls arbetstagama'och enligt avtalen' mellan arbetsmarknadenslparter' gäll'er att arbetsgivarenis'kall bekosta arbetstagarnas skyddskläder när arbetarskyddsbestämmels'erna kräver" att viss utrustning skall'användas på grund'iav arbetets'art. Det'finns emellertid avtal som går längre i detta avseende. Som framgår av det föregående beror skatteeff'ektema då på hur förmånerna utgår. '

Förmån av arbetskläder till nedsatt pris beskattas i regel inte. om överdrags- eller skyddskläder tillhandahålls köstnadsfr'itt sker inte: be-' skattning för detta. Får den' anställde i stället kontant ersättnin'g för att ' själv bekosta arbetskläder blir han däremot beskattad för ersättningen. De arbetstagare som själva helt bekostar sinä arbetskläder får normalt inte något avdrag för kostnaden. '

Under årens lopp har bl.a. i riksdagen lagts fram motioner 'm'ed 'yr- kanden om ändrad lagstiftning på detta område. Det har" a andra sidan pekats på svårigheterna att' på ett godtagbart sätt avgränsa de fall där

Prop. 1975 : 86 17

avdrag för arbetskläder skulle vara motiverat. Hur en avdragsrätt vid taxeringen än utformas uppkommer med nödvändighet betydande till- lämpningssvårigheter inte bara för myndigheterna utan också för de skattskyldiga.

RSV har upprättat en promemoria med förslag till avdragsrätt för arbetskläder. Promemorian har överlämnats till finansdepartementct och remissbehandlats.

Förslaget avser inte _en allmän avdragsrätt för kostnaderför arbets- kläder utan innebär endast att avdrag skall medges för dels skyddsutrust- ning och skyddskläder, dels väsentliga merkostnader för andra slag av arbetskläder. l sistnämnda del föreslås schablonmässigt bestämda av- drag. RSV:s förslag har mottagits positivt av de remissinstanser som' företräder löntagarintressen. Remissmyndigheter som .företräder'skatte- administrationen har däremot framfört åtskilliga invändningar.

För egen del vill jag allmänt uttala följande. Vad angår kostnader för skyddskläder och skyddsutrustningar är dessa av sådan natur att avdrag bör medges. Här är det fråga om en tämligen enhetlig typ av kostnader och avdragsfallen torde inte vara särskilt svårbedömda. RSV:s förslag i denna del har också i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran. F. ö. torde en lagändring på denna punkt få ganska begränsad effekt. Ar- betsgivaren tillhandahåller nämligen i regelskyddskläder och skyddsut— rustning kostnadsfritt. Där så inte är fallet torde avdrag vid inkomst- taxering redan f.n. medges 1 viss utst1ackn1ng__' _ .

Jag tar i detta sammanhang inte upp. de fall där arbetstagaren här _ uniform 1 tjänsten eftersom detta leder-till besparing'av de privata'klädf' ' kostnaderna. Detsamma gäller arbetskläder a'v.ty.p frack eller smoking för t. ex. artister. I likhet med RSV anser jag. att inte heller. sådana i'n- komsttagares avdragsförhållanden bör behandlas i förevarande samman- ' hang. .. . . | Vad beträffar kostnader för den sålunda avgränsade typen. arbets- kläder — i fortsättningenbetecknad ”övriga arbetskläder" —— anser jag att dessa inte i första hand bör beaktas genom. regler om avdragsrätt. vid inkomsttaxeringen. Hur dessa kostnader ska'll' kompenseras' år enligt min mening en fråga som på ett betydligt smidigare sätt bör kunna lö- . sas genom överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden. Flertalet remissinstanser, liksom f.ö. även RSV, synes ha samma upp- fattning. En ordning där arbetsgivarna tillhandahåller fria arbetskläder åt de anställda innebär fördelar även för arbetsgivarna eftersom kost- naderna för sådana kläder inte ingår i underlaget för arbethivaravgif- ten. Emellertid har frågan om arbetskläder ännu inte fått en tillfreds- ställande lösning avtalsvägen. Det. finns därför skäl attunder. ett över- . gångsskede söka undanröjamer framträdande orättvisor på området. Den lagstiftning jag kommer att föreslå i det följande bör vara tids-..

Prop. 1975: 86 13

begränsad. Reglerna bör gälla så lång tid som behövs för att arbets- tagare och arbetsgivare skall kunna träffa avtal på området. Tre år bör vara tillräckligt i detta hänseende.

Av betydelse i sammanhanget är även följande. De kostnader för ar- betskläder som kan tänkas uppkomma i de enskilda fallen är typiskt sett av ganska måttlig omfattning. De genomsnittliga kostnaderna kan själv— fallet variera mellan olika yrkesgrupper men den fördyring, som vissa arbetstagare får vidkännas utöver kostnader för skyddskläder och lik- nande, torde sällan överstiga 200—500 kr. per år. Avdragsfrågan rör ett stort antal skattskyldiga. Statskontoret har i sitt remissyttrande räk- nat med att RSV:s förslag avser minst 200 000 deklaranter. Skattead- ministrationen är i dag pressad av arbetsuppgifter och från många håll framförs önskemål om långtgående förenklingar av skattesystemet. En— ligt direktiven för 1972 års skatteutredning är det en uppgift för kom- mittén att söka minska avdragsfloran. Nu nämnda omständigheter talar för att den provisoriska lösningen av avdragsrätten för övriga arbets- kläder bör innehålla schabloner för beräkning av avdragen.

Alla — såväl löntagare som andra skattskyldiga — har utgifter för kläder som slits i arbetet. Att genom en allmän avdragsrätt söka dra en gräns mellan sådana utgifter som utgör en vanlig levnadskostnad och därför bör bäras av den skattskyldige och sådana som kan sägas hän- förliga till arbete skulle leda till en komplicering av skattesystemet som enligt en utbredd uppfattning bör undvikas. Den enligt min mening enda framkomliga vägen är därför att man försöker ange sådana arbeten ' som normalt sett medför ett kraftigt ökat slitage av arbetskläder, som arbetsgivaren inte tillhandahåller kostnadsfritt. —— Avdragsrätten bör således avse de grupper som får vidkännas typiskt sett högre utgifter än vad som kan sägas vara normalt.

Jag föreslår att ett enhetligt avdragsbelopp införs och att detta skall få utnyttjas endast av arbetstagare som har sådana arbetsuppgifter att de regelmässigt måste vidkännas mer påtagliga kostnader för arbets-- kläder. Avdraget skall inte medges om arbetsgivaren tillhandahåller ar- betskläder eller på annat sätt bestrider kostnaderna härför. Med denna uppläggning behöver inte heller bestämmelserna om skattefrihet för vissa förmåner av mindre värde ändras.

Avdragsrättens närmare utformning

Skyddsutrustning och skyddskläder -

Kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder bör" berättiga till av- drag med fulla belopp. Den definition av denna kategori som RSV före- slår bygger på arbetarskyddslagstiftning och bör i" huvudsak godtas. Till skyddsutrustning för anställd räknas bl. a. hjälm, skyddsglasögon,

Prop. 1975: 86 19

hörselskydd. Skyddshandskar och skyddsbyxor som är särskilt utfor- made för att hindra mekaniska skador får närmast ses som skyddsklä- der. Det är här fråga om sådant som knappast brukar betecknas som kläder. Skyddsklädema skall för att vara avdragsgilla ha särskilda skyddsegenskaper som skyddar bäraren mot frätande ämnen, skade- risker i arbetet eller väta, värme och kyla som i huvudsak beror på arbetsplatsens beskaffenhet och inte på klimatförhållanden. Tillhanda- håller arbetsgivaren utrmtning av förevarande slag skall detta värde liksom f. n. inte beskattas h0s arbetstagaren. Jag vill betona att med skyddskläder enbart förstås kläder som har särskilda egenskaper av nyss nämnt slag. Hit hör således inte vanliga skyddsrockar eller arbetsove- raller. En förutsättning för att avdrag skall medges är naturligtvis att skyddsutrustningen resp. skyddskläderna varit nödvändiga för tjänstens fullgörande. Kostnaderna beaktas inte genom schablonavdrag utan envar skattskyldig får på sedvanligt sätt ange vilka utgifter av detta slag som han har haft.

Övriga arbetskläder

Den närmare avgränsningen av de fall där kostnader för övriga ar- betskläder skall föranleda avdrag bör ske enligt följande. Avgörande skall vara att arbetets art vållar arbetstagaren påtagliga merkostnader för arbetskläder. Som jag har framhållit i det föregående måste man här arbeta med tämligen grova schabloner.

Arbetskläder för åtskilliga yrkesgrupper faller helt utanför den före— slagna lagstiftningen. Hit hör arbetskläder för kontorspersonal och lik— nande, liksom sjukhuspersonal, butiksanställda, vanliga lagerarbetare samt personal inom hotell- och restaurangnäringarna eller inom andra serviceyrken. Gemensamt för dessa grupper är att de arbetskläder som använts utgörs av skyddsrockar eller överdragskläder utan speciella egenskaper och att bäramas arbete inte kan sägas vara sådant att klä- derna utsätts för ett onormalt slitage, som typiskt sett medför påtagliga merkostnader. Klädkostnaderna är alltså inte avdragsgilla. Däremot beskattas inte arbetstagaren om arbetsgivaren tillhandahåller skydds— rockar eller liknande kostnadsfritt — detta bör alltjämt anses vara en skattefri förmån av mindre värde.

De kategorier arbetstagare som bör komma i fråga för avdragsrätten bör regelmässigt ha tyngre kroppsarbeten med avsevärt större klädslitage än andra yrkesgrupper. Som exempel på grupper som i regel bör medges avdrag vill jag nämna skögsarbetare, svetsare, fräsare, plåtsla— gare, anläggningsarbetare och arbetare inom den kemisk-tekniska indu- strin. Åtskilliga gränsfall finns. Som exempel kan nämnas montörer, el- installatörer och därmed jämställda. Avdrag är här många gånger mo- tiverat men åtskilliga i dessa yrkesgrupper"har inte" kostnader för arbets- kläder som är onormalt höga. ' I '

Prop. 1975: 86 20

Den nu diskuterade mer begränsade avdragsrätten måste givetvis .ses mot bakgrunden av den tidigare generella avdragsrätten för skyddsut- rustning m.m. Som framgår av det exempel. som RSV redovisat i sin promemoria är en inte ringa.-del av t. ex. skogsarbetares kostnader av den sistnämnda typen. _ I I '

Som jag redan har nämnt bör avdragsrätten ges. en schablonartad utformning. De olika arbetstagargrupper som kan komma i fråga för avdragsrätt kan inte bestämmas i lagtext. De grundläggande beskriv- ningarna bör däremot anges i KL. RSV bör åläggas att efter samråd med berörda arbetsmarknadsparter upprätta. en förteckning över de ar- betstagargrupper som typiskt sett kan antas ha mer väsentliga kostna- der för övriga arbetskläder. Vid denna bedömning skall självfallet hän- syn tas till vad arbetsgivarna normalt har att bekosta eller tillhandahålla.

Arbetstagare som hör till yrkesgrupp som tagits upp-i sådan förteck- ning bör vid inkomsttaxeringen medges .avdrag med schablonbelopp. Någon prövning av om arbetstagaren i varje enskilt fall har haft mot- svarande utgifter är inte praktiskt genomförbar. Den som yrkat avdrag måste dock vid förfrågan från taxeringsnämnd vara beredd att styrka att han haft kostnader..som__inte understigerldet yrkade avdraget. En. tämligen restriktiv tillämpning av. de föreslagna bestämmelserna bör iakttas när det gäller avdragsyrkanden från skattskyldiga som inte hör _ till någon yrkesgrupp som inte finns med .-i den nämnda förteckningen. Om arbetstiden som avdraget avser varat väsentligt mindre än ett år : _ bör avdraget jämkas. . . . .

Med ledning av det material som har redovisats i RSV:s promemoria angående kostnader för arbetskläder inom olika branscher liksom rö-l rande omfattning av vad arbetsgivaren brukar tillhandahålla av arbets- kläder enligt avtalen bör schablonavdraget bestämmas till 300 kr. Detta belopp bör framgå av lagtext. I RSV:s förteckning upptas sadana ar- betstagargrupper som typiskt s_ett får vidkännas relativt höga kostnader- för arbetskläder. Fall kan givetvis tänkas där. någön, som inte återfinns ' i förteckningen, yrkar avdrag-. Avdraget får givetvisävenIi sadant fall inte överstiga 300 kr.. ' I I

Mitt förslag innebär att de arbetstagare som har haft icke oväsentligt högre kostnader för övriga arbetskläder än normalt skall medges ett av- drag med 300 kr. för år..räknat. RSV-skall efter samråd med berörda,ar-_ betsmarknadsparter upprätta en förteckning över hithörande arbets- grupper. Avdragsrätten är begränsad till 1976—1978 ars taxeringar.

Den allmänna principen bör alltjämt vara den att köstnader för ar- ' betskläder anses vara en inte avdragsgill levnadskostnad. Den avdrags-

rätt som jag har föreslagit är ett provisorium. under en begränsad tid' 1 _ . '

avvaktan på en lösning avtalsvägen. En motsvarande ordning finns inte för rörelseidkare eller jordbrukare. Med tanke på de arbetsuppgifter som i regel är aktuella för företagarna och den begränsade tiden _för ' I

Prop. 1975: 86 21

avdragsrätten har den inte så stor praktisk betydelse för dessa inkomst— tagare. Intc heller när ett företag eller jordbruk bedrivs i bolagsform och ägaren uppbär lön från bolaget bör avdragsrätt komma i fråga, ef— tersom man här kan utgå från att arbetsgivaren typiskt sett bör svara för kostnaderna.

Det kan ifrågasättas om avdragsrätt för arbetskläder bör medges även sjömän. Detta anser jag emellertid inte påkallat. Enligt de avtal som be— rör de ombordanställda tillhandahåller arbetsgivaren arbetskläder i de fall arbetet är mycket smutsande eller annars av speciell art. I övrigt får de ombordanställda själva bekosta sina arbetskläder. Bland dessa fall synes inte föreligga Sådana som självklart kan jämställas med de yrkesgrupper för vilka jag har föreslagit avdragsrätt för övriga arbets- kläder. Jag vill också hänvisa till den höjning av omkostnadsavdraget vid sjömansbeskattningen som föreslagits i annat sammanhang.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

Beslut

Regeringen ansluter Sig till föredragandens överväganden och beslu- tar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

KUNGL. BOKTR. STOCKHOLM 1,75 750146