Prop. 1976/77:33

om fortsatt giltighet av lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Prop. 1976/77: 33 Regeringens proposition 1976/77: 33

om fortsatt giltighet av lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyl'te i vissa fall;

beslutad den 4 november 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upp- tagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN BIRGIT FRIGGEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1975 års lag om tvångsåtgärder i spa— ningssyfte i vissa fall får fortsatt giltighet till utgången av år 1977.

] Riksdagen 1976./77. ] saml. Nr 33

Prop. 1976/77: 33

I".)

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Härigenom föreskrives att lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, vilken gäller till och med den 31 december 1976, skall ha fortsatt giltighet till utgången av år 1977.

Prop. 1976/77: 33 3

Utdrag ARBETSM ARKNADSDEPARTEM ENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1976-1 1-04

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Boh- man, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Friggebo

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Inledning

Med anledning av de internationella terroristdåden under senare år har både nationellt och internationellt vidtagits olika åtgärder för att söka förhindra sådana dåd. I vårt land antog riksdagen år 1973 (prop. 1973: 37, JuU 1973: 18, rskr 1973: 121, SFS 1973: 162) ett förslag till lag om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med in- ternationell bakgrund. Lagen, i det följande benämnd terroristlagen, fick begränsad giltighetstid. Den gällde till utgången av april 1974. Giltighetstiden förlängdes successivt till utgången av år 1975 (prop. 1974: 55, JuU 1974: 12, rskr 1974: 150, SFS 1974: 178, prop. 1975: 72, JuU 1975: 17, rskr 1975: 137, SFS 1975: 355).

På grundval av departementspromemorian (Ds A 1975: 2) Vissa änd- ringar i terroristlagen förelades riksdagen genom prop. 1975/76: 18 för- slag som innebar dels att huvuddelen av bestämmelserna i terroristlagen skulle, med vissa ändringar, föras in i utlänningslagen(1954: 193, om— tryckt 1975: 1358, ändrad senast 1976: 662), UtlL, dels att bestämmel- serna om telefonavlyssning, brevkontroll m. m. skulle behållas i avvaktan på det betänkande som kunde väntas från telefonavlyssningsutredningen (Ju 1974: 08). I propositionen föreslogs att sistnämnda bestämmelser skulle tas in i en särskild, tidsbegränsad lag om tvångsåtgärder i spanings- syfte i vissa fall. Riksdagen antog förslaget. Den särskilda spaningslagen trädde i kraft den 1 januari 1976 (JuU 1975/76: 15, rskr 1975/76: 122, SFS 1975: 1360). Lagen gäller till utgången av år 1976.

Riksdagen förelades i våras genom prop. 1975/76: 202 förslag till nya regler om telefonavlyssning vid förundersökning m.m. Förslaget grun-

Prop. 1976/77: 33 4

dades på betänkandet (SOU 1975: 95) Telefonavlyssning som hade av- getts av den nämnda utredningen. I propositionen förordas också att lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder" i spaningssyfte i vissa fall skall behållas t.v. Dessutom föreslås vissa" ändringar i lagen. Riksdagen har beslutat uppskjuta behandlingen av propositionen till 1976/77 års riks— möte (JuU 1975/76: 40, prot. 1975/76: 136 s. 56—57).

Rikspolisstyrelsen (RPS) har i skrivelse den 19 oktober 1976 redo- gjort för tillämpningen av lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i. vissa fall under den tid den har varit i "kraft. Innehållet i RPS” skrivelse framgår av den redogörelse för tillämpningen av terroristlagstiftningen som jag senare denna dag avser att föreslå regeringen att överlämna till riksdagen. Inom utrikesdepartementet har upprättats en redogörelse för den utveckling som har ägt rum internationellt under tiden februari 1975—september 1976 med avseende på såväl förekomsten av de fort- satta betingelserna för den internationella terrorismen som vidtagna åt— gärder för att bekämpa denna.

Gällande ordning

Som jag nämnde inledningsvis har terroristlagen ersatts med dels vissa bestämmelser av permanent karaktär i UtlL, dels bestämmelserna i spaningslagen. De nya bestämmelserna ger liksom terroristlagen möj- ligheter att under speciella förutsättningar ingripa med åtgärder som alla syftar till att minska riskerna för att vårt land blir skådeplatsen för nya internationella våldsdåd. I förhållande till terroristlagen innebär dock de nya bestämmelserna i UtlL att terroristlagstiftningens tillämp-

ningsområde preciseras noggrannare. I det följande skall först nämnas något om de nya bestämmelserna

iUtlL. Enligt 20 5 första stycket UtlL skall utlänning som ankommer till riket a v v i s a s om det finns grundad anledning anta, att han tillhör eller verkar för organisation eller grupp som avses i andra stycket och det tillika med hänsyn till vad som är känt om hans föregående verk- samhet eller eljest föreligger l'ara att han här i'riket medverkar till hand- ling som anges i andra stycket. Bestämmelsen avser enligt andra 'stycket organisation eller grupp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådan gärning här i riket. Förteckning över utlänningar, som sålunda skall avvisas, upprättas enligt tredje stycket av RPS. Regeringen bestämmer vilka organisationer eller grupper som därvid kommer i fråga. Föreligger beträffande utlänning, som uppehåller sig i riket, sådana omständigheter som nyss har nämnts får han enligt 29 5 första stycket 11 t v i s a 5.

B e slut om avvisning meddelas av polismyndighet beträffande ut- länning som finns upptagen i RPS, förteckning och som inte har vise-

Prop. 1976/77: 33 5

ring eller uppehållstillstånd. Påstår utlänning som finns upptagen i för- teckningen att han är politisk flykting eller åberopar han annat tungt vägande skäl som avses i 21 a % första stycket, skall ärendet efter höran— de av den centrala utlänningsmyndigheten, dvs. statens invandrarverk (SIV), underställas regeringen, om inte påståendet är uppenbart orik- tigt (21 a & tredje stycket). Detsamma skall gälla om utlänningen anses böra avvisas enligt 205 trots att han inte finns upptagen i den tidigare nämnda förteckningen. Beslut om utvisning meddelas av regeringen (30 å andra stycket).

Påstår utlänning när fråga uppkommer om v e r k s t ä I I i g h e t av beslut om avvisning eller utvisning att han är politisk flykting eller föreligger andra tungt vägande skäl som anges i 58 å andra stycket och är påståendet inte uppenbart oriktigt, eller kan, i fråga om utlänning som avses i 2 5 andra stycket tredje meningen, de åberopade omständig- heterna inte lämnas utan avseende, skall verkställighetsfrågan understäl- las regeringen sedan SIV har yttrat sig i ärendet (585 tredje stycket).

En förutsättning för att den som bedömts vara terrorist skall kunna avlägsnas ur landet på grund av avvisnings- eller utvisningsbeslut är, som tidigare har nämnts, att det inte föreligger politiskt eller därmed jämställt verkställighetshinder. Enligt 51 & tredje stycket skall sålunda regeringen förordna att beslut om avvisning eller utvisning t. v. inte får verkställas, om hinder mot verkställighet av beslutet möter på grund av vad som sägs i 53—54 a åå UtlL (politiskt verkställighetshinder) eller om det på annan grund föreligger särskild anledning att verkställighet inte bör äga rum. Skall enligt vad som nu har sagts verkställighet inte ske, får rege— ringen enligt 51 & femte stycket meddela föreskrifter om inskränkningar och villkor för utlänningens vistelse i riket. I alla sådana ärenden skall förhör hållas. När det gäller utlännings tagande i förvar har UtlL kom- pletterats med de särskilda regler som fanns i 6 & terroristlagen och som ger polisen i viss mån vidgade möjligheter till förvarstagande (35% tredje stycket). Vidare har straffbcstämmelserna i 15% terroristlagen överflyttats till UtlL (64 å andra stycket och 65 å).

Den särskilda spaningslagen innehåller de regler som fanns i 9—13 %& terroristlagen. Enligt 1 5 första stycket spaningslagen skall utlänning, beträffande vilken regeringen enligt 51 & tredje stycket UtlL har förord- nat att meddelat avvisnings- eller utvisningsbeslut t. v. inte får verkställas, under sin vistelse i riket kunna bli föremål för viss kontroll och över- vakning enligt 2—5 55. Detsamma skall enligt 1 5 andra stycket gälla, om i övrigt enligt UtIL har meddelats ett inte verkställbart beslut om avvisning eller avlägsnande och regeringen har funnit att beträffande utlänningen föreligger sådana omständigheter som anges i 20 5 första och andra styckena samma lag. Den kontroll och övervakning som i nu nämnda fall skall kunna komma i fråga innebär förutom särskilda föreskrifter om inskränkningar och villkor för hans vistelse i riket av regeringen enligt 51 & femte stycket UtlL att utlänningen under vissa

Prop. 1976/77: 33 6

förutsättningar skall kunna bli föremål för vissa 5 p a nin g s å t g ä r- d e r. I sistnämnda hänseende innebär spaningslagen följande.

Om det finnes vara av betydelse för att utröna om organisation eller grupp som avses i 20 å andra stycket UtlL planlägger eller förbereder åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet, får utlänning som avses i 1 & spaningslagen underkastas husrannsakan, kroppsvisita— tion eller kroppsbesiktning. A.v sådan utlänning får också tas fingerav— tryck och fotografi (2 ä). Förordnande om nämnda åtgärder meddelas av polismyndighet. För samma ändamål kan polismyndighet, om synner- liga skäl föreligger, få tillstånd att dels ta del av samtal till och från tele- fonapparat som innehas eller kan antas komma att begagnas av utlän- ning som nu avses (tclefonavlyssning) och dels närmare undersöka. öppna eller granska post- eller telegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänningen och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbe- siktning eller som finns hos post-, telegraf-, järnvägs- eller annan be- fordringsanstalt (3 5). Fråga om tillstånd till sådan åtgärd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av RPS. Tillstånd Skall meddelas att gälla viss tid som dock inte får överstiga en månad (4 5).

Den internationella utvecklingen

Vid terroristlagens tillkomst erinrades (prop. 1973: 37) om den våg av våldsdåd som under senare år hade gått över världen. I fråga om utvecklingen efter lagens ikraftträdande under år 1973 och fram till början av år 1975 framhölls i prop. 1974: 55 (s. 7 och 8) och prop. 1975: 72 (5. 6—9) att en lång rad internationella terroristhandlingar hade utförts i skilda delar av världen. 1 de nämnda propositionerna framhölls att flertalet terroristaktioner under den förut angivna perio— den hade haft samband med den långvariga konflikten i Mellersta Östern. Det konstaterades att den terroristverksamhet som hade utgått från den kroatiska separatiströrelsen Ustasja under samma tid hade varit av mindre omfattning och minskat under den senare delen av perioden.

Under den tid som har förflutit sedan början av januari 1975 har ett antal våldsdåd som kan hänföras till internationell terrorism utförts i skilda delar av världen. Några av de mest uppmärksammade är föl— jande.

1. I februari 1975 kidnappades CDU—ordföranden i Berlin, Peter Lorenz, av medlemmar av den s. k. 2-junirörelsen. Kidnapparna krävde frigivande av sex fängslade Baader-Meinhofmcdlemmar. Fem av de fängslade flögs därefter till Aden. Förre borgmästaren i Berlin, Albertz, följde med i planet. Sedan Albertz återvänt från Aden, frigavs Lorenz.

Prop. 1976/77: 33 7

2. I april 1975 ockuperades Förbundsrepubliken Tysklands ambassad i Stockholm av en grupp terrorister, som krävde frigivande av 26 fängs- lade medlemmar av Röda Armé-fraktionen. Under ockupationen döda- des två ambassadtjänstemän. Ambassadbyggnaden sprängdes, varvid en terrorist dödades. De överlevande terroristerna utvisades till Västtysk- land. En av dessa avled senare på ett fängelsesjukhus av de skador han ådragit sig i samband med explosionen på ambassaden.

3. I maj 1975 utsattes Sverigehuset på Champes-Elysées i Paris för ett bombattentat.

4. I augusti 1975 ockuperade fem medlemmarna ur Japanska Röda Armén det amerikanska konsulatet och den svenska ambassaden i Kuala Lumpur och begärde frigivning av ett antal av organisationens medlem- mar, som befann sig i fängelse i Japan. Genom att ta 50 personer som gisslan, bl. a. två svenska ambassadtjänstemän, lyckades de få fem med- lemmar frigivna. De undkom med flyg till Libyen.

5. I september 1975 ockuperade sex terrorister OPEC:s byggnad i Wien och dödade två personer under pågående ministerkonferens. Ter- roristerna flög till Algeriet med gisslan som senare frisläpptes.

6. I oktober 1975 trängde tre beväpnade okända män in på den tur- kiska ambassaden i Wien, där de sköt ner den turkiske ambassadören och hotade ett flertal ambassadtjänstemän till livet. De flydde därefter ut ur byggnaden. Samma månad sköts den turkiske ambassadören i Frankrike och hans chaufför till döds på öppen gata i Paris.

7. I december 1.975 kapade sex medlemmar ur en undgomsorganisa- tion vid namn Fri Sydmoluckisk Ungdom ett tåg som var på väg mellan Groningen och Amsterdam i Nederländerna. Lokföraren och en passa- gerare dödades i inledningsskedet. Efter 13 dagars förhandlingar över- lämnade sig kaparna till de nederländska myndigheterna. Ungefär sam- tidigt ockuperade sju medlemmar tillhörande samma organisation det indonesiska konsulatet i Amsterdam och tog 21 personer som gisslan. Efter 16 dagars förhandlingar frigavs gisslan och ockupanterna över- lämnade sig till de nederländska myndigheterna.

8. I december 1975 dödades i Falkenberg en kroat med tre pistol- skott.

9. I februari 1976 attackerade fyra beväpnade män en buss och tog ett 30-tal barn till fransk militärpersonal, stationerad vid den franska basen i Djibouti, som gisslan. Gärningsmännen begärde frihet för poli- tiska fångar i Djibouti och det franska territoriets självständighet. Åtta personer dödades när främlingslegionärer stormade bussen. 10. I maj 1976 kapade sex personer ett trafikflygplan tillhörande Phi- lippinian Air Lines efter det att flygplanet lyft från Manilas internatio- nella flygplats. Planet tvingades landa i södra Filippinerna. Efter tre da- gars förhandlingar utlöste flygplanskaparna en handgranat ombord på planet samtidigt som filippinsk militär öppnade eld mot planet. Sam— manlagt "13 personer dödades, ett tjugotal personer skadades, däribland en svensk. 11. I juni 1976 kapades strax efter start från Athen ett Air France— plan under en reguljär flygning Tel Aviv—Paris. Ombord fanns 245 pas— sagerare och en besättning på tolv personer, däribland en svensk flyg- värdinna. Planet dirigerades till Uganda. En israelisk kommandogrupp anföll flygplatsen i Uganda, befriade gisslan och återvände efter anfallet med gisslan till Israel.

Prop. 1976/77: 33 8

1.2. I juni 1976 anträffades Bolivias expresident Juan José Torres mördad utanför Buenos Aires. Torres var en av de mest kända flyk- tingarna i Argentina. 13. 1 september 1976 dödades Chiles förre utrikesminister Orlando Letelier vid en bombexplosion i en bil utanför chilenska ambassadens byggnad i Washington. 14. I september 1976 kapade fem kroater ett amerikanskt inrikes- plan. De tvingade planets besättning att ändra kurs och flyga mot Mon- treal. De lät meddela att en sprängladdning placerats i ett förvaringsskåp på en T-banestation i New York. Ytterligare en sprängladdning skulle enligt kaparna finnas gömd på en tätbefolkad plats i staden. I förva- ringsskåpet fanns även ett åttasidigt brev, och kaparna krävde att detta skulle publiceras i sin helhet i de större dagstidningarna i USA. Brevets innehåll skulle fästa världen:; uppmärksamhet på kroaternas situation och deras krav på ett fritt Kroatien. Planet, som hade 87 passagerare ombord, flög senare via Montreal till Gander, där 33 av passagerarna släpptes. Ett större TWA-plan sattes att eskortera det kapade planet till Island. På Keflaviksbasen tog eskortplanet emot propagandablad, vilka sedan under den fortsatta färden mot Paris spreds från låg höjd över London och Paris. I Paris gav kaparna upp och överlämnade resten av gisslan. Det visade sig senare att de var obeväpnade och att deras bom- ber var attrapper.

Sammanfattningsvis kan konstateras att antalet terroristdåd även un— der det senaste året har varit stort. Några av dessa dåd har haft samband med den spända situationen i Mellersta Östern, men även andra politiska konflikter har föranlett terroristisk aktivitet. Redogörelsen visar att det knappast finns någon grund för att räkna med en minskad terroristak- tivitet under den närmaste framtiden.

Åtskilliga stater har under de senaste åren genomfört lagstiftning eller vidtagit andra åtgärder :för att motverka terroristdåd. Detta gäller bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien, Belgien, Österrike, Italien, Irland och Frankrike.

Under det senaste året har försök gjorts att aktivera det internatio- nella samarbetet mot terrorism. Inom FN har på initiativ av Förbunds- republiken Tyskland på generalförsamlingens dagordning hösten 1976 skrivits in en ny punkt, benämnd ”utarbetandet av en internationell kon- vention mot tagande av gisslan”. I juni 1976 antogs inom Europarådet en konvention om undertryckande av terrorism. Enligt konventionen skall vissa uppräknade typer av terrordåd inte betraktas som politiska när fråga uppkommer om utlämning av en brottsling från en fördrags- slutande stat till en annan. Viss reservationsmöjlighet föreligger för stater som vill behålla frihet att välja mellan utlämning och överläm- nande till åtal inom landet. Konventionen har dock ännu inte öppnats för undertecknande.

Prop. 1976/77: 33 9

Föredraganden

Lagen (1975: 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall an- togs av riksdagen hösten 1975 (prop. 1975/76:18, JuU 1975/76:12, rskr 1975: 122) och trädde i kraft den 1 januari i år. Den ersätter mot— svarande bestämmelser (9—13 55) i lagen (1973: 162) om särskilda åt- gärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, den s.k. terroristlagen. Liksom terroristlagen har den särskilda spa- ningslagen begränsad giltighetstid. Den gäller till utgången av år 1976.

Terroristlagstiftningen, som numera återfinns dels i utlänningslagen(1954: 193, omtryckt 1975: 1358, ändrad senast 1976: 662), UtlL, dels i lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall ger möjligheter att under vissa speciella förutsättningar ingripa med skilda åtgärder som har till syfte att minska riskerna för att vårt land blir skådeplatsen för internationella terroristdåd. Den tar sikte enbart på utlänningar som till- hör eller verkar för sådana grupper och organisationer vilka genom sin tidigare verksamhet har visat att de utanför sitt hemland systematiskt använder våld för politiska syften och därför kan befaras göra det också i Sverige. Som ytterligare förutsättning gäller att det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verksamhet eller eljest förelig- ger fara att han här i riket medverkar till handling som nyss har sagts (205 UtlL). Utlänning som avses i denna paragraf kan avvisas eller ut- visas. Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan emellertid inte verkställas om s. k. politiskt eller därmed jämförligt verkställighetshinder föreligger. Skulle utlänningen löpa risk för politisk förföljelse i det land dit han skulle befordras eller kunna därifrån befordras till land där han löper sådan risk, verkställs inte avlägsnandebeslutet. Han kan då i stället bli föremål för kontroll och övervakning enligt 51 5 femte stycket UtlL och den särskilda spaningslagen. Under vissa förutsättningar kan sådana spa- nings— och tvångsåtgärder som husrannsakan, kroppsvisitation, kropps— besiktning, brevkontroll och telefonavlyssning användas mot honom. Förutsättningarna för att dessa åtgärder skall kunna vidtas avviker från vad som enligt rättegångsbalken (RB) gäller om användningen av sådana tvångsmedel vid misstanke om brott, eftersom RB:s regler i motsats till reglerna i spaningslagen inte ger möjligheter till ingripanden uteslutande i förebyggande syfte.

Ett flertal garantier mot en alltför vidsträckt tillämpning av den sär- skilda spaningslagen har byggts in såväl i de bestämmelser som gäller förfarandet och beslutsprocessen som i särskilda regler som har till syfte att ge underlag för en fortlöpande kontroll av hur lagen hanteras.

Vid riksdagsbehandlingen hösten 1975 av förslaget till lag om tvångs— åtgärder i spaningssyfte i vissa fall framhöll justitieutskottet (JuU 1975/ 76: 15) i sitt av riksdagen godkända betänkande (rskr 1975: 122) mot bakgrund av att bestämmelserna innefattar långtgående ingrepp i den

Prop. 1976/77: 33 10

personliga integriteten och att förutsättningarna för att sätta in tvångsåt- gärder avviker från reglerna i RB om användningen av tvångsmedel vid misstanke om brott — att det kunde finnas anledning att överväga om de särskilda tvångsåtgärdcrna. enligt terroristlagstiftningen skulle finnas kvar eller avskaffas. Enligt utskottets mening borde ett mera definitivt ställningstagande till frågan om behovet av särskilda tvångsåtgärder i terroristsammanhang anstå till dess utredningen (Ju 1974: 08) om tele- fonavlyssning redovisat resultatet av sitt arbete. Utskottet förutsatte att spörsmålet övervägdes i samband med prövningen av utredningens för- slag och att proposition i ämnet snarast möjligt förelades riksdagen.

Den nämnda utredningen avlämnade i december 1975 betänkandet (SOU 1975: 95) Telefonavlyssning. Utredningen ansåg att det i särskil- da fall och kritiska lägen kunde finnas behov av speciella tvångsmedel i terroristsammanhang. Utredningen påpekade också att lagstiftningen på detta område var på särskilt sätt begränsad beträffande den person- krets som kunde komma i fråga för åtgärden och att åtgärden i många fall kunde tänkas ha en preventiv effekt. Mot bakgrund därav hade ut- redningen stannat för att möjligheten till telefonavlyssning enligt terro- ristlagstiftningen inte borde upphävas eller fogas in i den samordnade reglering som utredningen i övrigt hade föreslagit i fråga om detta tvångsmedel. Utredningen föreslog i stället att de åsyftade reglerna togs upp i en särskild, tidsbegränsad lagstiftning. Utredningens ståndpunkt härvidlag lämnades i allmänhet utan erinran av remissinstanserna. Någ- ra instanser (riksåklagaren, socialstyrelsen och statens invandrarverk) ifrågasatte emellertid det befogade i att behålla särregler om tvångs- åtgärder i terroristsammanhang.

På grundval av betänkandet och remissyttrandena förelades riksdagen i våras genom prop. 1975/76: 202 förslag till nya regler om telefon- avlyssning vid förundersökning m.m. Också i propositionen intas den ståndpunkten att den särskilda lagen om tvångsåtgärder i spanings- syfte i vissa fall skall behållas t.v. Föredraganden anser inte att frågan om behovet av särskilda tvångsåtgärder i terroristsammanhang har kom- mit i något nytt läge genom utredningens förslag. Vad utredningen har anfört sägs bestyrka att det alltjämt finns behov av sådana tvångsåtgär- der för att förebygga våldsdåd av den art som den speciella lagstift- ningen på området riktar sig mot. För utredningens förslag om bibehål— lande av tidsbegränsade särregler anges främst reglernas speciella karak— tär och tillämpningsområdc tala. Därför förordas att de hålles isär från den i propositionen förordade regleringen i RB av telefonavlyssning vid förundersökning. Föredraganden anser det emellertid angeläget att stär- ka rättssäkerhetsgarantierna i enlighet med vad som föreslås i propositio- nen beträffande telefonavlyssning vid förundersökning i brottmål enligt RB. I propositionen föreslås därför bl. a. att en god man inträder som motpart till rikspolisstyrelsen vid prövning av telefonavlyssningsärende

Prop. 1976/77: 33 11

enligt 1975 års lag. Detta föranleder enligt propositionen ändringar i 3 och 4 %$ i den särskilda spaningslagen. Vidare föreslås en ändring i 2 & som innebär att lagen får användas endast för ingripanden för att fö- rebygga våld. hot eller tvång för politiska syften. Gällande lydelse med- ger formellt ingripanden för att förebygga också andra brott mot all- män ordning och säkerhet. Lagändringen föreslås träda i kraft den 21 juli 1976.

Riksdagen har beslutat uppskjuta behandlingen av prop. 1975/76: 202 och med anledning av propositionen väckt motion till 1976/77 års riks- möte.

Vid bedömning av frågan om en förlängning av den särskilda spa- ningslagens giltighetstid bör erinras om att vågen av politiska terrorist- dåd har fortsatt under åren 1975 och 1976, alltså även under den tid nya spaningslagen varit i kraft. I prop. 1975/76: 18 framhölls att sedan vårt land under två års tid hade varit befriat från våldsdåd av terrorist- karaktär inträffade i april 1975 det hittills allvarligaste terroristdådet, nämligen aktionerna på Förbundsrepubliken Tysklands ambassad i Stockholm, varvid bl.a. ambassadbyggnaden sprängdes och två am- bassadtjänstemän dödades. Även därefter har nya terroristhandlingar begåtts i och i anknytning till vårt land. Sålunda utsattes Sverigehuset i Paris för ett bombattentat i maj 1975. I Falkenberg blev en kroat ned- skjuten och dödad i december ]975. När det gäller terroristhandlingar utanför vårt land har en rad allvarliga sådana inträffat under perioden februari 1975—september 1976. Vid några av dessa har ett stort antal oskyldiga människor dödats eller skadats. Kapning har för första gången riktats mot ett järnvägståg. Några av dåden har haft samband med den spända situationen i Mellersta Östern, men också andra politiska kon- flikter har föranlett terroristisk aktivitet.

Som framgår av den redogörelse för tillämpningen av terroristlagstift- ningen som jag senare denna dag avser att föreslå regeringen att över- lämna till riksdagen har RPS den 19 oktober 1976 redogjort för terrorist- bcstämmelsernas tillämpning fram till oktober 1976. I den förteckning som RPS enligt 20% UtlL skall upprätta över utlänningar som skall av— visas finns drygt 100 utlänningar upptagna. Bestämmelserna i den sär- skilda spaningslagen om telefonavlyssning har hittills tillämpats i ett fall. RPS framhåller att det inte hade varit möjligt att tillgripa åtgärden med stöd av bestämmelser om sådant tvångsmedel i annan lag. RPS anför också att en förlängning av den särskilda spaningslagen framstår som be- fogad eftersom den kan antas ha förebyggande verkan. .

Flera länder i Europa har under de senaste tre åren genomfört ny eller skärpt lagstiftning mot terrorism. Ytterligare lagstiftning och åt- gärder bereds eller övervägs. I fråga om det internationella samarbetet bör uppmärksammas att inom FN har tagits upp en ny punkt, benämnd ”utarbetandet av en internationell konvention mot tagande av gisslan” på

Prop. 1976/77: 33 12

dagordningen för generalförsamlingen hösten 1976. Inom Europarådet har antigts en konvention om undertryckande av terrorism. Konventio- nen har dock ännu inte öppnats för undertecknande.

Det är mot bakgrund av den fortgående internationella terroristverk- samheten angeläget att vi alltjämt håller en hög beredskap för att före— bygga våldshandlingar i vårt land. För att möjliggöra detta kan i vissa lä— gen behövas tillgång till de speciella tvångsåtgärder i spaningssyfte som den aktuella lagen medger. Med hänsyn härtill och då det inte förekom- mit något som ger anledning att anta att den har tillämpats på ett sätt som strider mot dess syfte eller på ett sätt som ställer rättssäkerheten i fa- ra, förordar jag att lagens giltighetstid förlängs till utgången av år 1977.

Som jag nyss har nämnt får tvångsåtgärder tillgripas endast i spe- ciella situationer. Det gäller när regeringen har förordnat att beslut om avvisning enligt 20å eller utvisning enligt 295 första stycket 5 UtlL inte skall verkställas. Detsamma gäller — efter särskilt beslut —— också när avlägsnandebslut som inte kan verkställas har meddelats i annat fall och beträffande utlämningen föreligger sådana omständigheter som av- ses i 20 å UtlL. För att beslut om tvångsåtgärder över huvud taget skall komma i fråga förutsätts; alltså att ett avlägsnandebeslut har med- delats beträffandc utlänningen. Vidare måste det med hänsyn till vad som är känt om utlänningens. föregående verksamhet eller eljest före- ligga fara att han här i riket medverkar till terroristhandling. Kritik har riktats mot utformningen av detta rekvisit. Det har sålunda anförts att uttrycket ”eller eljest” i lagtexten urholkar det personliga rekvisitet. Enligt prop. 1975/76: 18 (s. 154—155) syftar uttrycket till att möjlig- göra ingripanden även i andra fall än dem där det är känt att utlänningen tidigare har medverkat i terroristhandlingar eller där misstanke finns om sådan medverkan. Även andra omständigheter kan alltså tas till intäkt för att utlänningen är farlig. Frågan om ett medlemskaps formella karak- tär torde knappast få någon självständig betydelse vid bedömningen av en utlännings farlighet. Det bör däremot vara av betydelse om han intar en ledande ställning eller deltar mer aktivt i organisationens verksamhet. Fall kan också tänkas där medlemskapet ålägger medlemmen att med- verka i terroristhandlingar. I propositionen slogs samtidigt fast, att ter— roristbestämmelserna inte är tillämpliga på utlänningar som är enbart passiva medlemmar av terroristorganisation.

Bestämmelserna i 205 UtlL får enligt min mening inte tillämpas så att man frångår kravet på att den berörda personen är farlig. Det är inte uteslutet att denna princip kan uttryckas tydligare än i den nuvarande lagtexten. F.n. är utlänningslagstiftningen föremål för en allmän över- syn genom utlänningslagkommittén (A 1975: 04). Det ligger alltså inom ramen för kommitténs uppdrag att pröva också denna fråga.

Prop. 1976/77: 33 13

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen

att antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1975 : 1360) om tvångsåtgärder i spanings- syfte i vissa fall.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och be- slutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det för- slag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM "76 160611