om ändring i tullagen ( 1973:670)
Regeringens proposition
1979/80: 108
om ändring i tullagen (1973: 670):
beslutad den 21 februari 1980.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
STAFFAN BURENSTAM LINDER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i tullagen (1973: 670). Nägra av dem tar sikte på en effektivare kontroll i fråga om bl. a. mervärdebeskattningen. Förslaget innebär att tullmyndigheterna skall få lämna riksskatteverket och länsstyrelserna uppgifter som rör import och export av varor.
För att genomföra detta och för att få ett bättre arkiveringssystem hos
tullmyndigheterna föreslås att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen skall kunna meddela föreskrifter om identifikationsuppgifter i import- och exportanmälningar.
Vidare föreslås bl. a. sådana ändringar i tullagen som gör det möjligt att medge räntegottgörelse vid återbetalning av tull med anledning av beslut om tullfrihet för viss vara.
| Riksdagen 1979/80. 1 samt. Nr 108
Förslag till
Lag om ändring i tullagen (1973: 670)
Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1973: 670) dels att 22.42 och 54 85 skall ha nedan angivna tvdelse. dels att I lagen skall införas två nya paragrafer. 37 a och 54 a §§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
22 Har tullskyldig inbetalat tull eller Har tullskyldig inbetatat walbeller annan införselavgilt med högre be- annan införselavgift med högre belopp än han rätteligen har att er- lopp än han rätteligen har att er-
lägga. aterbetalas överskjutande lägga. äterbetalas överskjutande
belopp. Motsvarande galler när han belopp. Motsvarande gäller når han inbetalat tull eller annan införselav- inbetalat tull eller annan införselavmilt trots att avgift ej skall utga. Be- ft trots alt avgift ej skall utgå. Har lopp. som den tullskyldige kan dra med stöd av 58 tullförordningen av enligt lagen (1968:430) om mer- (1973:979) meddelats förordnande värdeskatt. aterbetalas dock ej. ant tull inre skall utgå för vara av visst slag återbetalas inbetafat tultlhelopp. Belopp. som den tullskyldige kan dra av enligt tagen (1968: 430) om mervärdeskaltt. återbetalas dock ej. På belopp som återbetalas utgar ränta. Ränta utgär även på ränta enligt 20 8& som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillimpas bestämmelserna i 20 a 8 första stycket. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken
beloppet erlagts till och med den månad då beloppet utbetalats.
Har beslut. som föranlett ränta enligt andra stycket. ändrats på sadant
sätt att ränta icke skulle ha utgätt eller skulle ha utgått med lägre belopp.
skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om iull och annan införselavgitt gäller därvid i tillämpliga delar. Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för till betalning förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att erlägga ull tullverket.
37 au 5 Om det behövs för tullverkets kontrollverksamhet eller för uppgiltslämnande enligt St a $ får regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, — generaltullstyrelsen föreskriva, att tullskyldig skall lämna uppgift rörande organisationsnummer eller personnummer när vara anges till förtullning. samt att den för vars räkning vara utförs ur landet skall lämna sådan uppgift när varan anmäls till utförsel.
! Senaste lydelse 1974: 982.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse 2 8 Meddelar — tullmyndighet med Meddelar — tullmyndighet med stöd av denna lag eller bestvämmel- stöd av denna lag eHer bestämmelse, som utfärdats med stöd av la- se. som utfärdats med stod av lagen, föreläggande för tullskytdig el- gen, föreläggande för tullskyldig eller annan att vidta åtgärd som be- ler annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller för tullver- hövs för förtullning eller för tullverkets kontrollverksamhet, kan vite kets kontrollverksamhet. kan vite
föreläggas. Vite kan även föreläg- förelåggas. Vite kan även föreläg-
gas. om någon underlatit att lämna gås. om någon underlåtit att lämna uppgift eller handling enligt 7—9 §§ uppgift eller handling enligt 7-9 §§ eller 10.8 första stycket eller att eller 10. & första stycket eller alt fullgöra skyldighet som föreskrives fullgöra skyldighet som föreskrivs i 36 §. 36 8 eller med stöd av 37 a 8.
Vite skall bestämmas till belopp som med hänsyn ull vederbörandes
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas förmå honom att iakttaga föreläggandet, dock ej lägre än etthundra kronor eller högre än femtusen kronor. Försuttet vite nmdömes av gene- Försuttet vite mwrdöms av peneraltullstyrelsen. Finns ändamalet raktullstyrelsen. Om ändamålet med med vitet ta förfallit då fråga om vilet bar förfallit da fråga om utdöutdömande uppkommer får vitet ej mande uppkommer får vitet ej ututdömas. Har vitesföreläggande dömas. Har vitesföreläggande takt-
iakttagits först sedan fråga om ut- tagits först sedan fråga om utdö-
dömande har uppkommit, skall än- mande har uppkommit. skall ändadamälet med vitet icke anses ha för- målet med vitet icke anses ha för-
fallit därigenom. fallit därigenom.
54 8”
Innehållet i tulldeklaration eller Innehället i tulldeklaration eller motsvarande handling eller händ- motsvarande handling eller handling som avses I 108 får icke Yppas ling som avses I 108 får icke röjas för annan än den som själv får taga för annan än den som själv får taga del av handlingen. Den som full- del av handlingen. Den som fullgjort kontrollverksamhet — enligt gjort kontrollverksamhet = enligt denna lag får ei obehörigen vppa denna lag får ej obehörigen röja vad vad han därvid erfarit. han därvid erfarit. bite heller får i Övrigt sådan uppgift om import eller export av varor som rör enskilds personliga eller ekonomiska förhällanden obehörigen röjas.
AE $ Tullmyndighet skall på begäran tilllandahålla riksskatteverket eller länsstyrelse uppgift som förekommer hos tullmyndigheten och som rör import eller export av varor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980. Avser ett förordnande som nämns i 228 första stycket tredje meningen en vara som har angetts till
förtullning före ikraftträdandet skall ränta enligt 22§ andra stycket utgå också för tid före ikraftträdandet. "Jfr prop. 1979/80: 80.
Utdrag HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-02-21
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Bohman. Mundebo, Friggebo. Dahlgren. Söder. Krönmark, Burenstam Linder. Johansson, Wirtén. Holm. Andersson, Boo, Winberg. Adelsohn. Danell.
Petri
Föredragande: statsrädet Burenstam Linder
Proposition om ändring i tullagen (1973: 670)
I Inledning
Generaltullstyrelsen har i framställning den l6 januari 1978 i samråd med riksskatteverket och statens pris- och kartellnämnd hemställt att bestämmelser tas in i tullagen (1973:670) som gör det möjligt att föreskriva att importörers och exportörers organisationsnummer/personnummer skall anges i import- och exportanmälan. I framställningen begär styrelsen vidare att erforderliga författningsbestämmelser utfärdas som medger informåationsöverföring mellan gencraltullstyrelsen, riksskatteverket samt prisoch kartellnämnden av import- och exportuppgifter utan hinder av bestäm-
melserna om sekretess.
Efter remiss har yttranden over framställningen avgivits av justitiekanslern. riksåklagaren, datainspektionen. statistiska centralbyrån. statskontoret. datamaskincentralen för administrativ databehandling (DATA), riksrevisionsverket, riksskatteverket. statens jordbruksnämnd, kommerskotllegium. näringsfrihetsombudsmannen, pris- och kartelnämnden, länsstyrelserna I Stockholms län. i Göteborgs och Bohus län och i Malmöhus fän, länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), riksbanken, delegationen för företagens uppgiftslämnande m. m. (DEFU), betalningsbalansdelegationen (Fi 1975:02), Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund. Sveriges exporträd, Sveriges speditörförbund. Svenska handelskammarförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges hantverks- och industrior-
ganisation, Svenska företagares riksförbund, Svensk industritförening.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Landsorganisationen i Sverige (LO).
AB Svenska Godscentraler (ASG) har i framställning den 16 januari 1979
hemställt om ändring av 22 8 tullagen för att möjliggöra räntegottgörelse i sådana fall då tullbelopp betalas tillbaka efter beslut av regeringen om tullfrihet enligt 5 § tuilförordningen (1973: 979). Motsvarande framställning har den 31 januari 1979 gjorts av Sveriges speditörförbund.
Efter remiss har yttranden över framställningarna avgivits av kommerskollegium och generaltullstyrelsen. Kollegiet har överlämnat yttranden
från Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund. Sveriges mekan-
förbund, Sveriges kemiska industrikontor samt handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
2 Föredragandens överväganden
2.1 Förslaget om organisationsnummer/personnummer i import- och ex-
portanmälan samt om informationsöverföring av import- och exportupp-
gifter
Generaltullstyrelsen anför att man med sitt förslag att organisationsnummer/personnummer skall anges I importanmälan bl.a. avser att göra det möjligt för tullverket att lägga upp ett nvtt system för arkivering av faktu-
ror och andra förtullningshandlingar. Systemet skulle grundas på uppgifter
om importörens organisationsnummer/personnummer och den utländske leverantörens namn. Av styrelsens framställning framgår vidare följande.
Enligt 128 tullagen (1973: 670) fastställer tullmyndighet med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgift tull och annan införselavgift (tulltaxering). I samband med att vara anges tll förtullning lämnar den tullskyldige (själv eler genom ombud) en tulldeklaration med uppgifter om statistiskt nummer, tull och annan införselavgift. statistiskt värde m. m. Deklarationen tecknas på angivningshandlingen timportanmiälan). Samtidigt med
tulldeklaration lämnas faktura eller annan motsvarande handling som
styrker uppgifterna i deklarationen. Om varusändningens tullvärde över-
stiger visst belopp, behåller tullverket fakturan.
Fakturorna förvaras i styrelsens fakturaarkiv under fem är. Vid arkiv-
läggningen sorteras materialet efter ett enhetligt sorteringsbegrepp. nämligen fakturautställarens namn. Antalet fakturaakter som arkiveras är ca 1.5 milj. per år, vilket innebär att det totala arkivbeståndet med den tillämpade
förvaringstiden omfattar ca sju milj. akter.
Fakturaakterna används bl. a. för utredningar i efterhand i-samband med
ningar med anledning av kontrollbesök hos importörer. Det kan även gälla kontroller av uppgifter i tulldeklarationer, bl. a. rörande importerade varors tullvärde och ursprung.
Under senare år har betydande svärigheter visat sig föreligga att hålla
det centrala fakturaarkivet aktuellt. En arbetsgrupp med representanter
för tullverket och stätskontoret har i en rapport med förslag till system för förtullning m. m. skisserat vissa riktlinjer på området. Styrelsen avser att i huvudsak följa dessa. Detta innebär bl; a. att förtullningsakterna i fortsättningen arkiveras vid de lokala tullanstalterna. Genom detta kan det centralla arkivet successivt avvecklas.
Arkiveringsmetoden förutsätter att ett söksystem införs som kun ge
användarna på lokal. regional och central nivå inom tullverket information om var en viss akt kan återfinnas. Söksystemet bör bygga på dataregistre-
ring och mikrokort. Enligt generaltullstyrelsen förutsätter detta att uppgilt
om importörens organisationsnummer (1 förekommande fall personnum-
mer) lämnas i importanmälan. För hemtagare utnyttjas hemtagarens registreringsnummer för en transformering till dennes organisationsnummer.
Enligt generaltullstyrelsens förslag bör vidare vid utförsel av varor exportörens organisationsnummer/personnummer anges i exportanmälan.
Fit nytt arkiveringssystem med användande av importörens och exportörens organisationsnummer/ personnummer skulle enhet styrelsen rationalisera arbetet med sortering och framtagning av handlingar.
Generaltullstyrelsen pekar vidare på att en registrering av importörers
och exportörers organisationsnummer/personnummer skulle innebära för-
bättrade möjligheter att tillgodose riksskatteverkets och länsstyrelsernas
önskemål om en mer rutinmässig informationsöverföring av import- och
exportuppgifter från tullverket. På denna punkt redovisar styrelsen bl. a. alt riksrevislonsverket har håvdat att kontrollen av mervärdeskatten är otillräcklig. Ett stort behov föreligger enligt verkels mening av att kunna följa och stämma av skattepliktiga transaktioner från säljare till köpare i led efter led. Enhgt riksrevisionsverkets mening skulle det således vara av värde för skattemyndigheterna att få direkta informationer från tullverket om enskilda företags import- och exportverksamhet för kontroll i mervärdeskattehänseende. Kontrollen skulle avse bl.a. mervårdeskatteredovisningar, icke registrerade skatteskyldiga samt olika branscher och näringsgrenar. Materialet skulle också användas för kartläggning av skatteflykt.
Fit ökat informationsutbyte av denna art skulle enligt de berörda myn-
digheterna effektivisera kontrollen av direkt skatt. mervärdeskatt och oli-
ka punktskatter. Utbytet skulle även göra det möjligt att samordna tulloch skattemyndigheters kontröllhbesök hos företag. Vidare skulle samarbetel medföra en bättre resursanvändning.
Av generaltullstyrelsens framställning framgår, som nyss berördes, att det främst är fråga om rutinmässigt överlämnande av uppgifter. som rör import och export, från tullverket ull riksskatteverket och länsstyrelserna. Därutöver förutsätts bl. a. ett överlämnande i vissa fall av fakturor och annat matenal eller andra uppgifter som finns hos tullverket och som behövs I. ex. som komplettering till vad som har överlämnats rutinmässigt.
Styrelsen föreslär även att information skall få överföras från skattemyn-
digheterna till tullmyndigheterna i fall då detta ter sig angeläget med
hänsyn till kontrollen av in- och utförsel av varor. Ifråga om det rutinmässiga informationsutbytet finner styrelsen en författningsreglering erforderlig. Styrelsen pekar därvid också på vad som kan komma att gålla när en ny sekretesslagstiftning införs. Av framställningen framgår vidare att statens pris- och kartellnämnd till styrelsen har anmält intresse av viss informationsöverföring från tullverket i fråga om specifika uppgifter som avser import och export. Styrelsen anför bl.a. att nämnden behöver informationen för att följa koncentrationsutvecklingen samt för ett importörregister och för brunschundersökningar. Vidare har nämnden bl. a. åberopat att dess storföretagsregister behöver uppdateras kontinuerligt. Nämnden önskar informationen också för en eftektivisering av dess prisövervaknings-. prisreglerings- och utredningsarbete. Nämnden har möjlighet att direkt från företagen inhämta de uppgifter som behövs för importörregistret. Detta skulle dock innebära ett dubbelarbete, anförs det vidare. Underhand har inhämtats från generaltullstyrelsen följande i fråga om vilka uppgifter rörande organisationsnummer/personnummer som kan behövas för det nya arkiveringssystemet och för informationsöverföringen
till bl.a. riksskattoverket.
Ifråga om de importörer som får förfoga över vara utan hinder av att den ej förtullats (hemtagare) behöver sådant nummer inte infordras. Hemtagarens registreringsnummer. som redan nu anges i tulldeklarationerna. Kommer nämligen automatiskt att omvandlas till organisationsnummer i samband med datorbehandlingen av utrikeshandelsstatistiken. Dessa fall
täcker ca 754 av det totala antalet tulldeklarationer. En stor del av övriga
deklarationer, vilka säledes lämnas av andra än hemtagare. avser smärre importsändningar, för vilka något nummer ej torde erfordras. Når det gäller tullskyldighet i ett begränsat antal fall för speditör, statens järnvägar. postverket eller utlänning behövs numret på den för vars räkning varan införs. Denne kan vara svensk köpare eller varumottagare. Är vederbörande utländsk medborgare behövs ombudets nummer. Beträffande export behövs i allmänhet numret på den för vars räkning varan utförs. Denne kan vara tillverkaren, ägaren eller säljuren av varan. Samtliga myndigheter som har yttrat sig över förslaget om organisationsnummer/personnummer i import- resp. exportanmälningar har tillstyrkt detta eller lämnat det utan erinran. De myndigheter som har kommenterat
förstaget anser att tillgången till information underlättas och att merarbetet
för uppgiftslämnarna med angivande av organisationsnummer/personnummer inte torde vara särskilt betungande. Näringslivets organisationer har avstyrkt förslaget. Organisationerna
anser att ett onödigt merarbete skapas för importörer, exportörer och
speditörer och vill att ett mer genomarbetat förslag utarbetas och remissbehandlas. Delegationen för företagens uppgiftslämnande (DEFU) är principiellt
positiv till förslaget men vill att frågan utreds utförligare med avseende på de konsekvenser förslagen får för uppgiftslämnarna och hur det totala uppgiftslämnandet påverkas. Förslagen medför enligt DEFU ofrankomligt ett merarbete för importörer och exportörer. Merarbetet bedöms dock vara av olika omfattning.
Näringslivets organisationer och DEFU föreslår också att ett alternativt arkivsystem för tullverkets fakturor övervägs.
De hörda myndigheterna, som enligt vad som redovisats tidigare har tillstyrkt generaltullstyrelsens förslag om organisattonsnummer/personnummer eller lämnat det utan erinran, har med undantag av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län även mottagit förslaget om informationsöverföring positivt. Man uttrycker den uppfattningen att en effektivare skattekontroll och därigenom en rättvisare beskattning kan åstadkommas genom
de föreslagna åtgärderna. Vidare framhålls att de samhällsintressen som ligger till grund för önskemålet om informationsöverföring inte står i strid
med de enskilda intressen som sekretessbeläggningen är avsedd att skydda. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser dock att tillräckliga skäl inte har anförts för att genomföra en generell och automatisk informationsöverföring från tullverket till andra myndigheter.
DEFU och näringslivets organisationer avstyrker förslaget om generell informationsöverföring. DEFU anser att varken uppgpiftslämnarens kostnader eller värdet ur kontrollsynpunkt har blivit belysta eller analyserade.
Frågan om sådan överföring bör enligt DEFU utredas utförligare. DEFU
har dock ingenting emot ett system med selektiv överföring av information till riksskatteverket för speciella och klart uttalade krav. Också denna fråga behöver dock utredas mer. Näringslivsorganisationerna befarar ökat
uppgiftslämnande. De utgår från att sekretesskvddet kraftigt skulle försva-
gas om tullverkets material skulle spridas på flera händer. Organisationerna anför vidare bl. a. att möjligheter till och former för en selektiv överföring inom ramen för nuvarande uppgiftskrav eventuellt bör utredas ytterli-
gare.
Jag vill framhålla att övergången till ett nytt arkivsystem inom tullverket har påbörjats den I juli 1979. Systemet kan f. n. emellertid inte genomföras helt. Sortering efter importör kan nu endast avse förtullningshandlingar för sådana sändningar som har varit föremål för s.k. hemtagning. Dessa registreras efter hemtagarnumret. Registreringen görs med hjälp av dator och överförs till mikrokort. Dessa kort används i samband med kontrollbe-
sök hos importörer eller för utredningar i efterhand, t. ex. vid besvär eller
vid kontrolt av varors ursprung. Förtullningshandlingar avseende andra än hemtagna sändningar kan nu inte sorteras importörsvis i systemet. Detta medför nackdelar från kontrollsynpunkt. Användningen av organisationsnummer m. m. utgör här en förutsättning för ett rationellt utnyttjande av
det nya arkivsystemet. Ett system med sädana nummer gör det hos tullverket befintliga materialet lättillgängligt. Därmed lämnas utrymme för fördju-
pade analyser och prognoser på utrikeshandelns område. Av betydelse är
vidare att infordrandet av organisationsnummer gör det praktiskt möjligt
att etablera en länk till övriga beskattningsmyndigheter och att bista dessa med kontrollmaäterial. Att jag förordar ett sådant samarbete kommer att framgå av det följande. Enligt min uppfattning torde de uppgifter om organisationsnummer/ personnummer som fordras komma att innebära endast ett begränsat merarbete för företagen. Ca 7596 av importanmälningarna avser hemtagna varor. Beträffande dessa kommer hemtagarnumret att utnyttjas. Örganisationsnummer/personnummer behöver därför inte anges. De fall när uppgift skall lämnas om den uppgiftsskyldiges eget nummer torde i allmänhet inte kunna välla problem. Därwöver kan förekomma situationer när denne behöver lämna uppgift om annans organisationsnummer/personnummer. Den krets det därvid kan vara fråga om har jag tidigare berört. Här kan tänkas att det i visst fall är svärt för den uppgiftsskyldige att lämna uppgiften. Enligt min uppfattning utgör sådana svärigheter inte ett skäl för att avstå från en i övrigt lämplig ordning. Denna bör nämligen kunna utformas så att uppgiftsskyldighet undviks i det fall när sådan inte framstår
som rimlig. Jag återkommer i det följande till denna tekniska fråga.
Att ytterligare utreda frågan om organisationsnummer/personnummer anser jag inte vara påkallat. Jag förordar mot bakgrund av det anförda att importörer och exportörer skall kunna åläggas att lämna upgift om organisationsnummer/personnummer i den utsträckning som nu har berörts. I fråga om informationsövertföringen vill jag anföra följande. Fnligt min mening är det av flera skäl angeläget att riksskatteverket och länsstyrelserna i ändamålsenliga former och genom regelmässig informationsöverföring kan på begäran få del av sådana uppgifter som förekommer hos tullmyn-
digheterna och som rör import eller export av varor. Överföringen kan ge
underlag för en effektivare skattekontroll och därigenom en rättvisare beskattning. Ett manuellt inhämtande av uppgifterna skulle bli mycket arbetskrävande och kostsamt. Att sådana uppgifter tillhandahålls stämmer vidare väl överens med vad som gäller för riksskatteverkets och länsstyrelsernas verksamhet i övrigt. Denna bygger ju särskilt på att kontrolluppgifter kan erhållas för granskning mot den skattskyldiges deklarationer och
räkenskaper. Ett samarbete av denna art framstår också som naturligt med
tanke på att även tullmyndigheterna är beskattningsmyndigheter som vid
förtullning tar ut tull. skatt och andra införselavgifter. Tullmyndigheterna
debiterar och uppbär ca två tredjedelar av inkomsterna av mervärdeskatten. Framför allt i fråga om mervärdeskatten torde därför fördelarna för
samhället av ett sådant samarbete vara påtagliga. Det förhållandet att
uppbörden av mervärdeskatt handläggs av två myndigheter. en för den interna beskattningen och en för importen, hänger samman med myndigheternas verksamhetsområden och uppgifter. Denna arbetsfördelning fär dock inte leda till en begränsning av ett informtionsutbyte som syftar till en
effektivisering av skattekontrollen. Under förutsättning att uppgifterna rörande import och export omfattas av handlingssekretess och tvstnads-
plikt också hos riksskatteverket och länsstyrelserna kan jag inte se att
informationsöverföringen skulle strida mot vad det allmänna bör iuktta av hänsyn till enskildas intressen. Det kan tilläggas att de uppgifter som skall kunna överföras fråmst rör ekonomiska förhållanden. Mot denna bakgrund förordar jag att det införs en ordning enligt vilken tullmyndigheterna på begåran skall tllhandahalla riksskatteverket och länsstyrelserna uppgifter rörande import och export. Jag anser därvid att övervägande skål talar mot ett system med något slag av selektiv överföring. Det får förutsättas att de berörda myndigheterna noga följer utvecklingen och gör en utvärdering av verksamheten. Den av mig förordade ordningen bör tillämpas fr.o.m. den I juli 1980. Generahullstyretsen har vidare föreslagit att information på motsvarande sätt skall kunna överföras rutinmässigt från riksskatteverket och läns-
styrelserna till tullmyndigheterna. Vidare har satts i fråga om inte ytterliga-
re myndigheter rutinmässigt bör få del av information från tullverket. Av skäl som jag kommer att beröra närmare i det följande kan ställning inte nu tas i dessa avcenden.
Jag övergår till bl. a. vissa författningstekniska frågor.
Föreskrifter rörande organisattonsnummer/personnummer bör tas in i tullagen i en ny paragraf. 37a§. Därvid bör gälla att. om det behövs för tullverkets kontrollverksamhet eller för det nu aktuella informationslämnandet. regeringen får föreskriva att tullskyldig skall lämna uppgift rörande organisationsnummer eler personnummer når vara anges till förtullning. Under motsvarande förutsättningar bör regeringen få föreskriva att den för vars räkning vara utförs ur landet skall lämna sådan uppgift när varan anmäls till utförsel. Regeringen bör kunna överlåta de nu redovisade befogenheterna till generaltullstyrelsen. Bestämmelser som utfärdas enligt den föreslagna 37a§ får alltså inte sträcka sig längre än som behövs för de angivna ändamälen. Vid utformning av regler av detta slag bör prövas i vad mån det är möjligt att göra undantag från uppgiftsskyldighet. exempelvis när det gäller import eler export av varusändningar med låga värden. En betydande del av sändningarna har så låga värden att ett inhämtande av organisationsnummer eller personnummer torde sakna egendlig betydelse från kontrollsynpunkt. Det ligger vidare i sakens natur att undantag från skyldigheten kan göras i ett särskilt fall. om detta är påkallat av speciella omständigheter. Så kan exempelvis ske om det föreligger avsevärd svårighet i visst fall att lämna
föreskriven uppgift om organisationsnummer/personnummer.
Det kan visa sig vara lämpligt att regeringen till generaltullstyrelsen delegerar befogenhet att utforma föreskrifter om uppgiftsskyldighet. Om så sker får det förutsättas att styrelsen vid utarbetandet av dessa samräder med näringslivets organisationer.
Jag finner det inte påkallat att införa en stråffbestämmetlse vid underlatenhet att fullgöra uppgiftsskyldigheten. 15. n. gäller enligt 428 tullagen att vite kan föreläggas om någon underlåtit att lämna viss uppgift eler handling. Jag förordar att också underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt föreskrifter som utfärdas med stöd av den föreslagna 37 a§ skall kunna mötas med vite. För detta krävs en ändring i 428. I samband därmed bör en redaktionell ändring göras.
När det sedan gäller den föreslagna informationsöverföringen aktualiseras frågor som rör handlingssekretess och tystnadsplikt samt principerna för utbyte av information mellan myndigheter. Dessa frågor behandlas bl.a. I det förslag till ny sekretesslag som regeringen lade fram är 1979 (prop. 1979/80: 2) och har även tidigare denna dag berörts av chefen för budgetdepartementet vid anmälan av proposition med förslag till skatteregisterlag.
I den nva sekretesslag, som föreslås träda i kraft den I januari 1981. regleras såväl handlingssekretess som tystnadsplikt. Cagen gäller inte bara förhållandet mellan myndigheterna och allmänheten utan även förhallandet mellan myndigheterna inbördes. Att de särskilda sekretessreglerna har direkt tillämpning även myndigheterna sinsemellan hindrar inte utbyte av uppgifter mellan dem i särskilt reglerade situationer. En sådan är att uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. En annan situation regleras i en generalklausul som anger att uppgift i vissa fall får lämnas till myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften kimnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. I propositionen framhålls att förslaget inte hindrar att utbyte av uppgifter mellan myndigheter eller meHan en myndighets olika verksamhetsgrenar sker rutinmässigt även utan särskild författningsreglering. Förslaget bygger emellertid på att rutinmässigt uppgiftsutbyte i regel skall vara författningsreglerat.
I bl.a. taxeringslagen (1956: 623) finns f.n. vissa bestämmelser om myndigheters skyldighet att tillhandahålla beskattningsmyndigheter handling eller uppgift som behövs för kontroll. Det av mig nu förordade informationsutbytet innebär en sådan överföring av bl.a. sekretessbelagda uppgifter som kan ske rutinmässigt och i stor omfattning, Någon omedelbar
anknytning till pågående taxering m. m. I visst fall behöver inte föreligga.
Jag finner påkallat att det uttryckligen slås fast regler om denna överföring
av uppgifter om import- och exportverksamhet från tullmvndigheterna.
Regleringen bör anpassas till den undantagsregel i den nva sekretesslagen som jag förut har berört och som innebär att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till myndighet om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Jag anser det lämpligt att bestämmelser om informationsöverföringen ges i en ny paragraf i tullagen med placering t anslutning till 548. I sistnämnda lagrum finns föreskrifter om tystnadsplikt. I den nya bestämmelsen bör anges att tullmyndighet på begäran skall tillhandahälla riksskat-
teverket eller länsstyrelse uppgift som förekommer hos tullmyndigheten och som rör import eller export av varor. Jag vill framhälla att verkets eller länsstyrelsens begäran kan avse exempelvis generell överföring av viss typ av sådan information men att det också kan gälla ett särskilt ärende. Givetvis skall det vara fråga om uppgifter avsedda för myndighetens verksamhet som beskaltningsmyndighet.
Om den föreslagna sekretesslagen träder i kraft den I januari 1981 kommer sekretess enligt 9 kap. lagen i princip att gälla för uppgifter av berört slag hos tullmyndigheterna. riksskatteverket och länsstyrelserna. I fråga om tiden dessförinnan föreligger handlingssekretess enligt nu gällande sekretesslag (178). Dock kan det diskuteras i vilken utsträckning tystnadsplikisbestämmelserna i skattelagstuiftningen ger skydd för de uppgifter rörande import och export av varor som jag föreslär skall kunna överföras regelmässigt från tullmyndigheterna. Det skulle därför vara lämpligt med ett förtydligande på denna punkt. Emellertid är det tekniskt komplicerat att i detta syfte göra ändringar i skatteförfattningarna med den uppbyggnad sekretesstöreskrifterna där har. Vidare gäller att en anpassning av bl. a. nämnda föreskrifter till den nva sekretesslagen kommer att övervägas
senare under år 1980.
Det förefaller att vara smidigast att för den korta period som aterstår innan den nya sekretesslagen skall börja ullimpas låta frågan vara reglerad i tullagen. Som jag nyss berörde finns i 54 § nämnda lag redan föreskrifter
om tystnadsplikt. Där anges att innehållet i tulldeklaration eller motsvaran-
de handling eller handling som avses i 108 inte får yppas för annan än den som själv fär ta del av handlingen. Bestämmelsen i 108 avser vissa ytterligare uppgifter som skall avlämnas för förtullning. Vidare anges i 548 att den som har fullgjort kontrollverksamhet enligt tullagen inte får obehörigen yppa vad han därvid erfarit. I övrigt gäller på tullområdet enligt 268 tjänstgöringsreglementet för tullstaten särskilda tystnadspliktsbestämmelser. Enligt dessa får tulltjänsteman inte i oträngt mål muntligen eller skriftligen yppa vad han i tjänsten erfarit om enskildas alfärsförhållanden. Bestämmelserna har giltighet ull följd av punkten 6 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen.
Föreskrifterna i 54§ tullagen får anses gälla även för tjänstemän vid riksskatteverket och länsstyrelser som tar befattning med importuppgifter från tullmyndigheterna. Paragrafen ger däremot ett otillräckligt skvdd i fråga om de uppgifter rörande export av varor som enligt mitt förslag skall
på begäran av riksskatteverket eller länsstyrelse överlämnas från tullmyn-
digheterna.
Mot denna bakgrund finner jag att den utvidgning av tystnadsplikten som är påkallad under den begränsade perioden innan nva sekretessregler träder i kraft lämpligen bör kunna ske genom en ändring i 54 8 tullagen så
att bestämmelsen täcker allt det material som informationsöverföringen
omfattar i den utsträckning detta behöver skydd. Bestämmelsen bör i viss
utsträckning språkligt anpassas till den nya sekretesslagstiftningen.
[ sammanhanget vill jag erinra om den proposition om följdlagsuftning till den nya sekretesslagen som nyligen har beslutats (prop. 197980: 80). Regeringen föreslår i propositionen bl.a. att 54§ tullagen skall upphävas
när de nya sekretessreglerna träder i kraft den I januari 1981. Fsekretessla-
gen finns nämligen en motsvarande reglering tll föreskrifterna 1 545§ tullagen. Mitt förslag om ändrad lydelse av 548 har som framgatt av min
redogörelse till syfte att säkerställa ett tillräckligt skydd fråm ull upphä-
vandet.
De bestämmelser jag nu har föreslagit tar sikte på regleringen av informationsöverföring från tullmyndigheterna till riksskatteverket och länsstyrelserna. Som jag tidigare har berört har generaltullstyrelsen också förordat att information rutinmässigt skall lämnas från beskattningsmyndigheterna på inrikesområdet till tullmyndigheterna.
Bestämmelser om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter hos beskattningsmyndigheterna finns bl.a. i 508 I och 3 mom. taxeringslagen (1956: 623). Däri föreskrivs att självdeklaration och vissa andra handlingar skall tillhandahållas de myndigheter som i och för sin verksamhet bör
erhålla del därav. Motsvarande bestämmelser för andra skatteområden
finns bl.a. i 73§ uppbördslagen (1953: 272) och 258 lagen (1968: 430) om
mervärdeskatt.
Frågan om i vilken omfattning och i vilka fall beskattningsmyndigheterna på inrikesomrädet skall lämna ut sitt material ull andra myndigheter har som förut nämndes tidigare denna dag berörts av chefen för budgetde-
partementet i samband med anmälan av proposition med förslag till skat-
teregisterlag. I fråga om regleringen av uppgiftsutlämnandet framhöll föredraganden bl.a. att en anpassning av de nyss nämnda och andra bestämmetlser i skattelagstiftningen till regleringen i sekretesslagen kräver vtterligare överväganden och bör tas upp i samband med övervägandena rörande följdlagstuftning till den nya sekretesstagen.
Frågan om ett utlämnande av material från riksskatteverket och länssty-
relserna till olika myndigheter och däribländ tullmyndigheterna kommer alltså att prövas I ett senare sammanhang. Därför bör frågan om rutinmäs-
sig informationsöverföring från riksskatteverket och länsstyrelserna till
tullverket inte anmälas nu.
Som tidigare har berörts har i generaltullstyrelsens förslag även redovisats behov från pris- och kartellnämndens sida av att på motsvarande sätt
som skattemyndigheterna få tillgång till information om företags import
och export. Därvid nämnde jag att även andra myndigheter har anmält
intresse av att få del av dessa uppgifter.
En spridning av tullmyndigheternas uppgifter om företags import och export också utanför beskattningsomradet ökar risken för att materialet
utnyttjas på ett obehörigt sätt och för att den personliga integriteten kan
beröras. Frågan om en sädan spridning bör bedömas i ett större summan-
hang än det nu aktuella når tillräckligt underlag finns. Jag vill här erimra om att regeringen har gett brottsförebyggande rådet i uppdrag att se över bestämmelserna om informationsutbyte och anmälningsskyldighet mellan myndigheter och föreslå erforderliga lägstiftningsätgärder.
2.2 Räntegottgörelse enligt 228 tullagen (1973: 670)
I 228 första stycket tullagen (1973: 6701 finns regler om återbetalning i
vissa fall av tull eller annan införselavgift som har inbetalats av tullskyldig.
Reglerna innebär att. om tullskyldig har inbetalat tull eller annan införselavgift med högre belopp än han rätteligen har att erlägga. överskjutande belopp äterbetalas. Motsvarande gäller när han inbetalat sådan avgift trots att avgilt ej skall utgå. I 228 andra stycket anges bl.a. att ränta utgär på belopp som återbetalas.
Enligt bestämmelserna i 58 tullförordningen (1973:979) kan regeringen förordna att tull ej skall utgå för varuslag som inte eller endast i ringa omfattning är föremäl för tillverkning inom landet eller för vara av sådant
slag. Förordnande som gäller varuslag meddelas av regeringen för högst
två är I sänder genom utfärdande av förordning. Förordnande beträffande enskilda varor meddelas av regeringen genom beslut i varje särskilt fall (beslut ”in casu').
Sveriges speditörförbund och AB Svenska godscentraler (ASG) har.
som jag berörde inledningsvis. hemställt om ätgärder så att ränta kan utgå
då återbetalning av tull sker i anledning av regeringsbeslut enligt 58 tullförordningen om tullfrihet in casu för vara. Förbundet och ASG hävdar dock båda i första hand att redan nuvarande lydelse av 228 tullagen ger utrymme för sådan räntegottgörelse.
Generaltullstyrelsen har i vttrande över framställningarna framhållit att bestämmelserna om ränta i 228 tullagen inte är tillämpliga vid sådan tullfrihet in casu som det här är fråga om. Styrelsen pekar på att bestämmelserna är så avfattade att de avser sådana fall då tull eller annan införselavgift skall återbetalas på grund av att nägot fel eller misstag begåtts i förhållande till lagar och förordningar (fr ordalydelsen rätteligen har att erlägga”), Styrelsen har därför ansett sig förhindrad att medge räntegottgörelse i fall som här avses. Styrelsen tillstyrker emellertid att 228 tullagen ändras så att styrelsen kan medge räntegottgörelse vid återbetalning av tull i anledning av regeringsmedgivande om tullfrihet enligt 58 tullförordningen och andra regeringsbeslut om tullfrihet in casu.
Förslaget alt ändra gällande bestämmelser tillstyrks också av övriga remissinstanser. Kopunerskollegium är för sin del närmast böjt att göra samma tolkning som generaltullstyrelsen. Kollegtet finner det rimligt med en ordning som medger utbetalning av ränta vid återbetalning av tull i anledning av medgivande från regeringens sida av tullfrihet in casu enligt 58 tullförordningen. Detsamma får enligt kollegiet anses gälla i fråga om
beslut in casu med stöd av 245 tulltörordningen. Enligt sistnämnda paragraf kan regeringen celler. efter regeringens förordnande, generalullstyrelsen när synnerliga skäl föreligger medge befrielse från eller återbetalning eller nedsättning av tull. Kolltegiet tillstyrker därför utt i tullagen ges utrymme för räntegottgörelse i fall av nämnda slag.
Jag ansluter mig till uppfattningen att det är rimligt att ränta utgår när tull aterbetalas till följd av beslut enligt 5§ tullförordningen. För att undanröja den tveksamhet som kan råda huruvida 225 tullagen i dess gältande lydelse lämnar utrymme för sådan räntegottgörelse och då det är angeläget att så snart som möjligt få till stånd en ordning där ränta fortsättningsvis utbetalas anser jag att frågan bör regleras uttryckligen I paragrafen.
Myndigheterna har vidare berört möjligheten utt medge ränta I fråga om andra bestut om tullfrihet in casu, nämligen när synnerliga skäl har ansetts föreligga enligt 248 tullförordningen att medge befrielse från tull. Det är emellerud enhigt min uppfattning inte I sak påkallat med räntegottgörelse i dessa mer sällsynta fall.
Den ändring jag sälunda finner skäl att förorda bör träda i kraft den I juli 1980.
3 Upprättat lagförslag
I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet efter samråd med chefen för budgetdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i tullagen.
Lagförslaget är tekniskt okomplicerat. Även i övrigt är förslaget sådant att lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att antaga inom handelsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i tullagen (1973: 670).
5 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Trycken, Stockholm 1980