Prop. 1979/80:108

om ändring i tullagen ( 1973:670)

Prop. 1979/80: 108

Regeringens proposition 1979/80: 108 om ändring i tullagen (l973: 670):

beslutad den Zl februari l98t).

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

Pii regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

STAFFAN B URENSTAM LIN DER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i tullagen(1973: 670). Några av dem tar sikte på en effektivare kontroll i fråga om bl.a. mervärdebeskatt- ningen. Förslaget innebär att tullmyndigheterna skall fä lämna riksskatte- verket och länsstyrelserna uppgifter som rör import och export av varor. För att genomföra detta och för att få ett bättre arkiveringssystem hos tullmyndigheter-na föreslås att regeringen eller. efter regeringens bemyndi— gande. generaltullstyrelsen skall kunna meddela föreskrifter om identifika— tionsuppgifter i import- och cxportanmälningar.

Vidare föreslås bl. a. sådana ändringar i tullagen som gör det möjligt att medge räntegottgörelse vid återbetalning av tull med anledning av beslut om tullfrihet för viss vara.

Prop. l979/80: 108

Förslag till

| J

Lagom ändring i tullagen tl973: 670)

llärigenotn föreskrivs i fräga om tullagen ( IWF»: 670) (lylx att 22. 42 och 54 så skall ha nedan angivna lydelse. (lt'lx att i lagen skall införas tvä nya paragrafer. 37 a och 54 a ös av nedan angivna lydelse.

Nuvarande l_l'(l('l.Vl'

1"?

Har tullskyldig ittbetalat tull eller annan införselavgift med högre be- lopp ätt han rätteligen har att er- lägga. aterbetalas överskjutande belopp. Motsvarande galler när han inbetalat tull eller annan införselav— gift trots att avgift ej skall utgä. Be- lopp. sont den tullskyldige katt dra av enligt lagen (I968: 430) om mer- värdeskatt. äterbetalas dock ej.

Förtur/(teen l-thl'lx'l'

l-lar tullskyldig inbetalat tull eller annan inlörselzwgift med högre be- lopp än han rätteligen har att er— lägga. äterbetaläs överskjutamle belopp. Motsvarande gäller när han inbetalat tull eller annan införsel-av- gift trots att avgift ej skall utga. Hur med nöd ur 5 s" tnlllå'jrurtlningen ”973: 979) litt'tlzlt'lulx I/l'll'ill't'llltllltfl' ull Inll inlc skull nlgri I/l'ir rum av visst slug riter/wmlus inlwtulut tull— ln'lnpp. Belopp. som den tullskyl— dige katt dra av enligt lagen tl968: 430) om met'vättleskatt. äter- betalas dock ej.

Pä belopp som aterbetalas utgär ränta. Ränta utgär även pä ränta enligt 20ä som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20 a & första stycket. Ränta tttgär frän utgängen av den mättad under vilken beloppet erlagts till och med den månad dä beloppet utbetalats.

Har beslut. som föranlett ränta enligt andra stycket. ändrats pä sadant sätt att ränta icke skulle ha utgätt eller skulle lta utgätt nted lägre belopp. skall den tullskyldige äterbetala vad han sälunda uppburit för mveket. Bestämmelserna i dentta lag om tull oeh annan införselavgift gäller darvid i tillämpliga delar.

Vid återbetalning till den tullskyldige fär avdrag göras för till betalning förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att erlägga till tullverket.

Nas"

Om de! lwln'irxji'ir Inllt't'rkclx kun— lr:tllvw'lt'xum/tel eller _lå'ir rippel/lx- fflllllllllltft' enligt 54 n # fiir rege- ringen eller. efter regeringens be- mymligumlt'. genera/Illll.rl_vrt'l.rt'n ji'n'mkrivn. ut! tnllslr_rlzlig skull läm- na uppgift rörande r>r_t_'nni.mlimt.s'- nummer eller pers:)nnmnmcr när vara unges [ill./Firtnllning. .ru/nl ull (lt-'nji'ir t'urs räkning vara ”(finns ur landet skull lämna sår/an uppgift när varan unnu'i/s lill nt/l'irxul.

' Senaste lydelse I974z982.

Prop. [979/80: [08

Nut'ämm/z' f_l'lll'lSl' 42

Meddelar tullmyndighet med stöd av denna lag eller bestämmel— se. som utfärdats nted stöd av la— gen. föreläggande för tttllskyldig el- ler annan att vidta ätgärd som be— hövs för förtullning eller för tullver- kets kontrollverksamhet. kan vite föreläggas. Vile kan även föreläg- gas. om nagon tutderlatit att lämna uppgift eller handling enligt 7—9 ss eller I0å första stycket eller att fullgöra skyldighet som I/i'll'fxlx'l'll't'x' i 36 s.

s

3 li'z'jrz's'lulgz'll lyilu/s't' "Meddelat" tullmyndighet med stöd av detuta lag eller bestämmel- se. som utfärdats med stöd av la— gen. föreläggande för tullskyldig el- ler annan att vidta ätgärd som be- hövs för förtullning eller för tullver- kets kontrollverksamltet. katt vite föreläggas. Vite katt även föreläg- gas. om nägon underlätit att lämna uppgift eller handling enligt 7-4) är? eller l() s* första stycket eller att fullgöra skyldighet somI/i'n'm-Årirx i 36 & eller lllt'tl .t'u'icl är 37 n %.

Vite skall bestämmas till belopp som med hänsyn till vederbörandes ekonomiska förhällanden och ontständiglteterna i övrigt katt antagas förn'tä honom att iakttaga föreli'tggandet. dock ej lägre ätt etthundra kronor eller högre än femtusen kronor.

I-'('.'trsuttet vite IlltlÖllH'X av gene— raltullstyrelsen. Finns ändan'tälet med vitet lm förfallit dä fräga om utdöntande uppkommer fär vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först sedan fraga ont ut- dömande har uppkommit. skall än- damälet med vitet icke anses ha för— fallit därigenom.

l—"örsuttct vite utt/(unt av gette— raltttllstyrelsen. (lm ändamålet med vitet luu' förfallit da fraga om utdö— tnattde uppkommer fär vitet ej ut— dömas. Har vitesföreli'tggande iakt— tagits först sedan fråga om utdö- mande har uppkommit. skall ända- tttälet ttted vitet icke anses ha för- fallit därigenom.

54 sl

lnnehället i tulldeklaration eller motsvarande handling eller hand- ling som avses i lt) & fär icke IVP/)(” för annan ätt den som själv fär taga del av handlingen. Den som full— gjort kontrollverksamhet enligt detttta lag fär ej obehörigen _t'ppu vad han därvid erfarit.

>4 a

Innehället i tttlldeklaration eller motsvarande handling eller hand— ling som avses i I0 & fär icke räjäx för annan än den som själv fär taga del av handlingen. Den som full— giort kotttrollverksantltet enligt denna lag fär ej obehörigen räju vad ltan därvid erfarit. Inte heller./iir i övrigt .rädän uppgift om import ('l- lt'l' ut'/mr! (ll' t'urur Sum rär enskilt/s personliga eller ekonomis/(ujär/täl- lam/en ulwlu'irigt'n rti/äs.

&

Tullm_vmli_t:lu'l skull pri lu'gärän Iil/luuulallällu lflx'SA'lx'H/ll'l'l'l'lu'f eller länsxrt'ri'lsc' uppgift .vum Fire/mm- mer hos liillnrymlig/teten och som rör import eller export av varor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980. Avser ett förordnande som nämns i 225 första stycket tredje meningen en vara som har angetts till förtullning före ikraftträdandet skall ränta enligt 22? andra stycket utgä också för tid före ikraftträdandet.

Prop. [979/80: [08 4

Utdrag

HAN DELSDEPA RTl-LM l:.N'l'l'i'l' PRO'l't )KOLL vid regerings'sammanttäde l9Rt)-02-2l

Närvarande: statsministern l-"älldin. ordförande. och statsraden Bohman Mundebo, Friggebo. Dahlgren. Söder. ls'rönntark. Burettstam Linder. Johansson. Wirtén. llolm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: statsrädct Burenstam Linder

Proposition om ändring i tullagen (1973: 670)

I Inledning

Generaltullstyrelsen har i framsti'tllning den l6januari l978 i samråd med riksskatteverket och statens pris- och kartellnämnd hemställt att bestänt- melser tas in i tullagen (|973: 670) sotn gör det möjligt att föreskriva att importörers och exportörers organisationsnummer/personnuntnter skall anges i import- och exportanmälan. [ framstz'illningen begär styrelsen vi— dare att erforderliga författningsbestämmelser utfärdas som medger infor- mationsöverft'iring mellan generaltullstyrelsen. riksskatteverket santt pris- och kartellnämnden av import- och exportuppgifter utan hinder av bestäm- melserna om sekretess.

Efter remiss har yttranden över framställningen avgivits avjustitiekans— Iern. riksåklagaren. datainspektionen. statistiska centralbyrån. statskon- toret. datamaskincentralen för administrativ databehandling (DAF-A). riks— revisionsverket. riksskatteverket. statens jordbruksnämnd. kommerskol— legium. näringsfrihetsontbudsmannen. pris- och kartellnäntnden. länssty- relserna i Stockholms län. i Göteborgs och Bohus lätt och i Malmöhus län. länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON). riksbanken. delegationen för företagens uppgiftslämnande m.m. (DEFU). betalningsbalansdelegationen (Fi 1975102). Sveriges industriförbund. Sveriges grossistförbund. Sveriges exporträd. Sveriges speditörförbund. Svenska handelskantmarförbundet. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges hantverks- och industrior- ganisation. Svenska företagares riksförbund. Svensk industriförening. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Landsorganisationen i Sverige (LO).

Prop. 1979/80: 108

'Jl

AB Svenska Godscentraler (ASG) har i framställning den lbjanuari 1979 hemställt om ändring av 22.5 tullagen för att möjliggöra räntegottgörelse i sådana fall då tullbelopp betalas tillbaka efter beslut av regeringen om tullfrihet enligt 5 & tullförordningen (1973: 979). Motsvarande framställning har den 31 januari 1979 gjorts av Sveriges speditörförbund.

Efter remiss har yttranden över framställningarmt avgivits av kommers- kollegium och generaltullstyrelsen. Kollegiet har överlämnat yttranden från Sveriges industriförbund. Sveriges grossistförbund. Sveriges mekan— förhund. Sveriges kemiska industrikontor samt handelskamrarna i Stock- holm. Göteborg och Malmö.

2. Föredragandens överväganden

2.1 Förslaget om organisationsnummer/personnummer i import- och ex- portanmälan samt om informatit)nst")verföring av import- och exportupp- gifter

Gene/'n[rullar)-relsen anför att man med sitt förslag att tn'ganisationsnum- mer/personnummer skall anges i importanmälan bl.a. avser att göra det möjligt för tullverket att lägga upp ett nytt system för arkivering av faktu- ror och andra förtullningshandlingar. Systemet skulle grundas på uppgifter om importörens organisationsnummer/personnummer och den utländske leverantörens namn. Av styrelsens framställning framgår vidare följande.

Enligt 12,5 tullagen (1973: 670) fastställer tullmyndighet med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgift tull och annan införselavgift (tull- taxering). [ samband med att vara anges till förtullning lämnar den tullskyl- dige (själv eller genom ombud) en tttlldeklaration med uppgifter om statis— tiskt nummer. tull och annan införselavgift. statistiskt värde m.m. Dekla- rationen tecknas pä angivningshandlingcn (importanmi'tlan). Samtidigt med tulldeklaration lämnas faktura eller annan motsvarande handling som styrker uppgifterna i deklarationen. Om varusändningcns tullvärde över- stiger visst belopp. behäller tullverket fakturan.

Fakturorna förvaras i styrelsens fakturat'trkiv under fem år. Vid arkiv- läggningcn sorteras materialet efter ett enhetligt sorteringsbegrepp. nämli- gen fakturautställarens namn. Antalet fakturaakter som arkiveras är ca 1.5 milj. per år. vilket innebär att det totala arkivbcståndet med den tillämpade förvaringstiden omfattar ca sju milj. akter.

Fakturaakterna används bl. a. för utredningar i efterhand i-samband med besvär över tulltaxering m. m. Fakturamaterialet används också för utred- ningar med anledning av kontrollbesök hos importörer. Det kan även gälla kontroller av uppgifter i tulldeklarationer. bl.a. rörande importerade va- rors tullvärde och ursprung.

Under senare år har betydande svårigheter visat sig föreligga att hålla det centrala fakturaarkivet aktuellt. En arbetsgrupp med representanter

Prop. 1979/81): 108 a

för tullverket och statskontoret har i en rapport med förslag till system for förtullning m. m. skisserat vissa riktlinjer på området. Styrelsen avser atti huvudsak följa dessa. Detta innebär bl. a. att förtullningsaktcrna i fortsätt— ningen arkiveras vid de lokala tullanstaltcrna. Genom detta kan det cen- trala arkivet successivt avvecklas.

Arkivcringsmetoden förutsätter att ett söksystem införs som kan ge användarna på lokal. regional och central nivä inom tullverket inlormation om var en viss akt kan återfinnas. Söksystemet bör bygga på dataregistre— ring och mikrokort. Enligt generaltullstyrelsen förutsätter detta att uppgift om importörens organisationsntlmmer (i förekommande fall personnum— mer) lämnas i importanmälan. För hemtagare utnyttjas hemtagarens regi- streringsnummcr för en transformering till dennes organisationsnummer.

Enligt generaltullstyrelsens förslag bör vidare vid utförsel av varor ex— portörens organisationsnttmmerfpersonnummer anges i exportanmälan.

Ett nytt arkiveringssystem med användande av importörens och expor- törens organisationsnummer.-"personnumn'ter skulle enligt styrelsen ratio— nalisera arbetet med sortering och fran'ttagning av handlingar.

Generaltullstyrelsen pekar vidare på att en registrering av importörers och exportörers organisationsnummer..-'personnummer skulle innebära för- hättrade möjligheter att tillgodose riksskatteverkets och länsstyrelsernas önskemäl om en mer rutinmässig informationsöverft'u'ing av import— och exportuppgifter frän tullverket. På denna punkt redovisar styrelsen bl. a'. att riksrevisionsverket har hävdat att kontrollen av mervärdeskatten är otillräcklig. Ett stort behov föreligger enligt verkets mening a ' att kttnna följa och stämma av skattepliktiga transaktioner frän säljare till köpare i led efterled. Enligt riksrevisionsverkets mening skttlle det således vara av värde för skattemyndigheterna att fa direkta informationer frän tullverket om enskilda företags import- och exportverksamhet för kontroll i mervär— deskattehänseende. Kontrollen skulle avse bl. a. mervärdeskattercdovis- ningar. icke registrerade skatteskyldiga samt olika branscher och närings- grenar. Materialet skullc också användas för kartläggning av skatteflykt.

En ökat informationsutbyte av denna art skulle enligt de berörda myn- digheterna effektivisera kontrollen av direkt skatt. mervärdeskatt och oli- ka punktskatter. Utbytet skulle även göra det möjligt att samordna tull— och skattemyndigheters kontmllbesök hos företag. Vidare skulle samarbe- tet medföra cn bättre resursanvändning.

Av generaltullstyrelsens framställning framgår. som nyss berördes. att det främst är fråga om rutinmässigt överlämnande av uppgifter. som rör import och export. frän tullverket till rikss 'atteverket och länsstyrelserna. Därutöver förutsätts bl. a. ett ("överlämnande i vissa fall av fakturor och annat material eller andra uppgifter som finns hos tullverket och som behövs t. ex. som komplettering till vad som har överlämnats rutinmässigt. Styrelsen föreslär även att information skall få överföras från skattemyn- digheterna till tullmyndigheterna i fall då detta ter sig angeläget med

Prop. 1979/80: 1118 7

hänsyn till kontrollen av in— och utförsel av varor. 1 fraga om det rutinmäs- siga informationsutbytet finner styrelsen en författningsreglering erforder— lig. Styrelsen pekar darvid ocksä på vad som kan komma att gälla när en ny sekretesslagstiftning införs.

Av framställningen framgår vidare att statens pris— och kartellnämnd till styrelsen har anmält intresse av viss informationsöverföriug frän tullverket i fråga om specifika uppgifter som avser import och export.

Styrelsen anför bl.a. att nämnden behöver informationen för att följa koncentrationsutvccklingen samt för ett importörregister och för bransch— undersökningar. Vidare har nämnden bl. a. äberopat att dess storföretags- register behöver uppdateras kontinuerligt. Nämnden önskar informationen också för en effektivisering av dess prisövervaknings-. prisreglerings— och utredningsarbete. Nämnden har möjlighet att direkt från företagen inhämta de uppgifter som behövs för importörregistret. Detta skulle dock innebära ett dubbelarbete. anförs det vidare.

Underhand har inhämtats frän generaltullst_vrelsen följande i fråga om vilka uppgifter rörande organisationsnummer/personnummer som kan be- hövas för det nya arkiveringssystentet och för informalionst'werft'iringen till bl.a. riksskatteverket.

I fråga om de importörer som får förfoga över vara titan hinder av att den ej förtullats (hemtagare) behöver sådant nummer inte infordras. Hcmtaga— rens registreringsnummer. som redan nu anges i tulldeklarationerna. kom- mer nämligen automatiskt att omvandlas till organisationsnummer i sam- band med datorbehandlingen av utrikeshandelsstatistiken. Dessa fall täcker en 75 'Tf'i av det totala antalet tulldcklarationer. En stor del av övriga deklarationer. vilka således lämnas av andra än hemtagare. avser smärre importsändningar. för vilka något nummer ej torde erfordras. När det gäller tttllskyldighct i ett begränsat antal fall för speditör. statensjärnvägar. postverket eller utlänning behövs numret på den för vars räkning varan införs. Denne kan vara svensk köpare eller varttmottagare. Är vederböran- de utländsk medborgare behövs ombudets nummer.

Beträffande export behövs i allmänhet numret på den för vars räkning varan utförs. Denne kan vara tillverkaren. ägaren eller säljaren av varan.

Samtliga m_vm/ig/lc'lt'r sotn har yttrat sig över förslaget om organisations- numiner/personnummer i import- resp. exportanmälningar har tillstyrkt detta eller lämnat det utan erinran. De myndigheter som har kommenterat förslaget anser att tillgången till information underlättas och att merarbetet för uppgiftslämnarna med angivande av organisationsnummeriperstmnum— mer inte torde vara särskilt betungande.

Näringslit'ctx ol',L'mIi.t'rllianer har avstyrkt förslaget. Organisationerna anser att ett onödigt merarbete skapas för importörer. exportörer och speditörer och vill att ett mer genomarbetat förslag utarbetas och remiss- behandlas.

Delegationen _ti'ir_li'iretagenx llppgiflslä)))/tande ("L)EFU) är principiellt

Prop. 1979/80: 108 8

positiv till förslaget men vill att frågan utreds utförligare med avseende på de konsekvenser förslagen får för uppgiftslämnarna och hur det totala uppgiftsli'tmnandet påverkas. Förslagen medför enligt DEFU ofrankomligt ett merarbete för importörer och exportörer. Merarbetet bedöms dock vara av olika omfattning.

Näringslivets organisationer och DEFU föreslår också att ett alternativt arkivsystem för tullverkcts fakturor övervägs.

De hörda myndig/turerna. som enligt vad som redovisats tidigare har tillstyrkt generaltullstyrelsens förslag om organisationsnummer/person— nummer eller lämnat det utan erinran. har med undantag av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län även mottagit förslaget om informationsöverfö- ring positivt. Man uttrycker den uppfattningen att en effektivare skatte— kontroll och därigenom en rättvisare beskattning kan åstadkommas genom de föreslagna åtgärderna. Vidare framhålls att de samhällsintressen som ligger till grund för önskemålet orn informalionsöverft'iring inte står i strid med de enskilda intressen som sekretessbeläggningen är avsedd att skyd- da. Länvxryrelsen i Göteborgs och Bohus län anser dock att tillräckliga skäl inte har anförts för att genomföra en generell och automatisk informa- tionsöverföring från tullverket till andra myndigheter.

DEFU och näringslivets ()rgunisutioncr avstyrker förslaget om generell informationsöverföring. DEFU anser att varken uppgiftslämnarens kost- nader eller värdet ur kontrollsynpunkt har blivit belysta eller analyserade. Frågan om sådan överföring bör enligt DEFU utredas utförligare. DEFU har dock ingenting emot ett system med selektiv överföring av information till riksskatteverket för speciella och klart uttalade krav. Också denna fråga behöver dock utredas mer. Näringslivsorganisationcrna befarar ökat uppgiftslämnande. De utgår från att sekretesskyddet kraftigt skulle försva- gas om tullverkets material skulle spridas på flera händer. Organisationer- na anför vidare bl.a. att möjligheter till och former för en selektiv överfö- ring inom ramen för nuvarande uppgiftskrav eventuellt hör utredas ytterli- gare.

Jag vill framhålla att övergången till ett nytt arkivsystem inom tullverket har påbörjats den ljuli 1979. Systemet kan f.n. emellertid inte genomföras helt. Sortering efter importör kan nu endast avse förtullningshandlingar för sådana sändningar som har varit föremål för s. k. hemtagning. Dessa registreras efter hemtagarnumret. Registreringen görs med hjälp av dator och överförs till mikrokort. Dessa kort används i samband med kontrollbe- sök hos importörer eller för utredningar i efterhand. t.ex. vid besvär eller vid kontroll av varors ursprung. Förtullningshandlingar avseende andra än hemtagna sändningar kan nu inte sorteras importörsvis i systemet. Detta medför nackdelar från kontrollsynpunkt. Användningen av organisations- nummer m.m. utgör här en förutsättning för ett rationellt utnyttjande av det nya arkivsystemet. Ett system med sådana nummer gör det hos tullver- ket befmtliga materialet lättillgängligt. Därmed lämnas utrymme för fördju-

Prop. 1979/80: 108 *)

pade analyser och prognoser pä utrikeshandelns område. Av betydelse är vidare att infordrandet av organisationsnummer gör det praktiskt möjligt att etablera en länk till övriga beskattningsmyndigheter och att bista dessa med kontrollmaterial. Att jag förordar ett sådant samarbete kommer att framgå av det följande.

Enligt min uppfattning torde de uppgifter om organisationsnummcr/ personnummer som fordras konuna att innebära endast ett begränsat mer- arbete för företagen. Ca 75% av importanmälningarna avser hemtagna varor. Beträffande dessa kommer hemtagarnumret att utnyttjas. Organisa- tionsnummer/personnummer behöver därför inte anges. De fall när uppgift skall lämnas om den uppgiftsskyldiges eget nummer torde i allmänhet inte kunna välla problem. Därutöver kan förekomma situationer när denne behöver lämna uppgift om annans organisationsnummer/personnummer. Den krets det därvid kan vara fråga om har jag tidigare berört. Här kan tänkas att det i visst fall är svårt för den uppgiftsskyldige att lämna uppgiften. Enligt min uppfattning utgör sådana svårigheter inte ett skäl för att avstå från en i övrigt lämplig ordning. Denna bör nämligen kunna utformas så att uppgiftsskyldighet undviks i det fall när sådan inte framstår som rimlig. Jag återkommer i det följande till denna tekniska fråga.

Att ytterligare utreda frågan om organisationsnummer/personnummer anserjag inte vara påkallat. Jag förordar mot bakgrund av det anförda att importörer och exportörer skall kunna åläggas att lämna upgift om organi- sationsnummer/personnummeri den utsträckning som nu har berörts.

I fråga om informationsöverföringen vill jag anföra följande. Enligt min mening är det av flera skäl angeläget att riksskatteverket och länsstyrelser- na i ändamålsenliga former oeh genom regelmässig informalionst'iverföring kan på begäran få del av sådana uppgifter som förekommer hos tullmyn- digheterna och som rör import eller export av varor. ('_')verföringen kan ge underlag för en effektivare skattekontroll och därigenom en rättvisare beskattning. Ett manuellt inhämtande av uppgifterna skulle bli mycket arbetskrävande och kostsamt. Att sådana uppgifter tillhandahålls stämmer vidare väl överens med vad som gäller för riksskatteverkets och länsstyrel- sernas verksamhet i övrigt. Denna bygger ju särskilt på att kontrollupp- gifter kan erhållas för granskning mot den skattskyldiges deklarationer och räkenskaper. Ett samarbete av denna art framstår också som naturligt med tanke på att även tullmyndigheterna är beskattningsmyndigheter som vid förtullning tar ut tull. skatt och andra införselavgifter. Tullmyndigheterna debiterar och uppbär ca två tredjedelar av inkomsterna av mervärdeskat- ten. Framför allt i fråga om mervärdeskatten torde därför fördelarna för samhället av ett sådant samarbete vara påtagliga. Det förhållandet att uppbörden av mervärdeskatt handläggs av två myndigheter. en för den interna beskattningen och en för importen. hänger samman med myndighe- ternas verksamhetsområden och uppgifter. Denna arbetsfördelning får dock inte leda till en begränsning av ett informtionsutbyte som syftar till en

Prop. 1979/80: 108 lt)

effektivisering av skattekontrollen. Under förutsättning att uppgifterna rörande import och export omfattas av handlingssekretess och tystnads— plikt ocksa hos riksskatteverket och länsstyrelserna kan jag inte se att informationsöverföringen skulle strida mot vad det allmänna bör iaktta av hänsyn till enskildas intressen. Det kan tilläggas att de uppgifter som skall kunna överft'tras främst rör ekonomiska förlnillanden.

Mot denna bakgrund förordar jag att det införs en ordning enligt vilken tullmyndighetermt på begäran skall tillhandahalla riksskatteverket och länsstyrelserna uppgifter rörande import och export. Jag anser därvid att övervägande skäl talar mot ett system med något slag av selektiv överfö- ring, Det får förutsättas att de bcrt'irda myndigheterna noga följer utveck- lingen och gör en utvärdering av verksamheten.

Den av mig förordade ordningen bör tillämpas fr.o.m. den I juli 1980. (ieneraltul[styrelsen har vidare föreslagit att information på motsvaran- de sätt skall kunna överföras rutinmässigt från riksskatteverket och läns— styrelserna tiIl tullmyndigheterna. Vidare har satts i fråga om inte ytterliga— re myndigheter rutinmässigt bör få del av information från tullverket. Av skäl som jag kommer att beröra närmare i det följande kan ställning inte nu tas i dessa aveenden.

Jag övergår till bl. a. vissa författningstekniska frågor. Föreskrifter rörande organisationsnummerf'personnummer bör tas in i tullagen i en ny paragraf. 37:15. Därvid bör gälla att. om det behövs för tullverkets kontrollverksamhet eller för det nu aktuella inforrnationsläm- nandet. regeringen får föreskriva att tullskyldig skall lämna uppgift rörande organisationsnummer eller personnummer när vara anges till förtullning. Under motsvarande förutsättningar bör regeringen få föreskriva att den för vars räkning vara utförs ur landet skall lämna sådan uppgift när varan anmäls till utförsel. Regeringen bör kunna överlåta de nu redovisade befogenheterna till generaltullstyrelsen.

Bestämmelser som utfärdas enligt den föreslagna 37as' får alltså inte sträcka sig längr— än som behövs för de angivna ändamålen. Vid utform— ning av regler av detta slag bör prövas i vad mån det är möjligt att göra undantag från uppgiftsskyldighet. exempelvis när det gäller import eller export av varusändningar med låga värden. En betydande del av sändning- arna har så låga värden att ett inhämtande av organisationsnummer eller personnummer torde sakna egentlig betydelse från kontrollsynptmkt. Det ligger vidare i sakens natur att undantag från skyldigheten kan göras i ett särskilt fall. om detta är påkallat av speciella omständigheter. Så kan exempelvis ske om det föreligger avsevärd svårighet i visst fall att lämna föreskriven uppgift om organisationsnummeripersonnummer.

Det kan visa sig vara lämpligt att regeringen till generaltullstyrelsen delegerar befogenhet att utforma föreskrifter om uppgiftsskyldighet. Om så sker får det förutsättas att styrelsen vid utarbetandet av dessa samräder med näringslivets organisationer.

l'rop. 1979/80: IOS ! |

Jag finner det inte påkallat att införa en straftbestämmelse vid underlå- tenhet att fullgöra uppgiftsskyldigheten. l-'. n. gäller enligt 4255 tullagen att vite kan föreläggas om någon underlåtit att lämna viss ttppgift eller hand— ling. .lag förordar att ocksä underlåtenhet att fullgöra skyldighet enligt föreskrifter som utfärdas med stöd av den föreslagna Fas" skall kunna mötas med vite. För detta krävs en ändring i 42 &. l samband därmed bör en redaktionell ändring göras.

När det sedan gäller den föreslagna informationsövcrföringcn aktualise— ras frägor som rör handlingssekretess och tystnadsplikt samt principerna för utbyte av information mellan myndigheter. Dessa frågor behandlas bl.a. i det förslag till ny sekretesslag som regeringen lade fram år l979 (prop. |9795'8tl: 2) och har även tidigare denna dag berörts av chefen för budgetdepartementet vid anmälan av proposition med förslag till skattere- gisterlag.

] den nya sekretesslag. som föreslås träda i kraft den I januari l98l. regleras såväl handlingssekretess som tystnadsplikt. Lagen gäller inte bara förhållandet mellan myndigheterna och allmänheten utan även förhallan— det mellan myndigheterna inbördes. Att de särskilda sekretessreglermt har direkt tillämpning även myndigheterna sinsemellan hindrar inte utbyte av uppgifter mellan dem i särskilt reglerade situationer. En sådan är att uppgiftsskyldighet följer av lag eller förort'lning. En annan situation regle- ras i en generalklausul som anger att uppgift i vissa fall får lämnas till myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. l propositio— nen framhålls att förslaget inte hindrar att utbyte av uppgifter mellan myndigheter eller mellan en myndighets olika verksamhetsgrenar sker rutinmässigt även utan särskild författningsreglering. Förslaget bygger emellertid på att rutinmässigt uppgiftsutbyte i regel skall vara författnings- reglerat.

l bl.a. taxeringslagen ( l9561623) finns f. n. vissa bestämmelser om myn- digheters skyldighet att tillhandahålla beskattningsmyndigheter handling eller uppgift som behövs för kontroll. Det av mig nu förordade informa— tionsutbytet innebär en sådan överföring av bl.a. sekretessbelagda tipp— gifter som kan ske rutinmässigt och i stor omfattning. Någon omedelbar anknytning till pågående taxering m.m. i visst fall behöver inte föreligga. Jag finner påkallat att det uttryckligen slås fast regler om denna överföring av uppgifter om import- och exportverksamhet från tullmyndigheterna. Regleringen bör anpassas till den undantagsregel i den nya sekretesslagen som jag förut har berört och som innebär att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till myndighet om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Jag anser det lämpligt att bestämmelser om informationsöver- föringen ges i en ny paragrafi tullagen med placering i anslutning till 54 s". 1 sistnämnda lagrum finns föreskrifter om tystnadsplikt. ] den nya bestäm— melsen bör anges att tullmyndighet på begäran skall tillhandahålla riksskat-

Prop. l979/80: 108 lZ teverket eller länsstyrelse uppgift som förekommer hos tullmyndigheten och som rör import eller export av varor. Jag vill framhålla att verkets eller länsstyrelsens begäran kan avse exempelvis generell överföring av viss typ av sådan information men att det också kan gälla ett särskilt ärende. Givetvis skall det vara fråga om uppgifter avsedda för myndighetens verk- samhet som beskattningsmyndighet.

()m den föreslagna sekretesslagen träder i kraft den I januari I98l kommer sekretess enligt 9 kap. lagen i princip att gälla för uppgifter av berört slag hos tttllmyndigheterna. riksskatteverket och länsstyrelserna. I fråga om tiden dessförinnan föreligger handlingssekretess enligt nu gällan- de sekretesslag ( |7 ä). Dock kan det diskuteras i vilken utsträckning tyst- nadspliktsbestämmelserna i skattelagstiftningen ger skydd för de uppgifter rörande import och export av varor som jag föreslår skall kunna överföras regelmässigt från tullmyndigheterna. Det skulle därför vara lämpligt med ett förtydligamle på denna punkt. Emellertid är det tekniskt komplicerat att i detta syfte göra ändringar i skatteförfattningarna med den uppbyggnad sekretessföreskrifterna där har. Vidare gäller att en anpassning av bl.a. nämnda föreskrifter till den n_'a sekretesslagen kommer att övervägas senare under år l980.

Det förefaller att vara smidigast att för den korta period som återstår innan den nya sekretesslagen skall börja tillämpas låta frågan vara reglerad i tullagen. Som jag nyss berörde finns i 5435 nämnda lag redan föreskrifter om tystnadsplikt. Där anges att innehållet i tulldeklaration eller motsvaran- de handling eller handling som avses i att inte får yppas för annan än den som själv får ta del av handlingen. Bestämmelsen i Itls' avser vissa ytterli— gare uppgifter som skall avlämnas för förtullning. Vidare anges i 54% att den som har fullgjort kontrollverksamhet enligt tttllagen inte får obehöri- gen yppa vad han därvid erfarit. 1 övrigt gäller på tullområdet enligt 36ä tjänstgöringsreglementet för tullstaten särskilda tystnadspliktsbeståm- melser. Enligt dessa får tulltjänsteman inte i oträngt mål muntligen eller skriftligen yppa vad han i tjänsten erfarit om enskildas affärsft'irhållanden. Bestämmelserna har giltighet till följd av punkten 6 i övergångsbestämmel- serna till regeringsformen.

Föreskrifterna i 54s tullagen får anses gälla även för tjänstemän vid riksskatteverket och länsstyrelser som tar befattning med importuppgifter från tullmyndigheterna. Paragrafen ger däremot ett otillräckligt skydd i fråga om de uppgifter rörande export av varor som enligt mitt förslag skall på begäran av riksskatteverket eller länsstyrelse överlämnas från tullmyn- digheterna.

Mot denna bakgrund finner jag att den utvidgning av tystnadsplikten som år påkallad under den begränsade perioden innan nya sekretessregler träder i kraft lämpligen bör kunna ske genom en ändring i 54€å tullagen så att bestämmelsen täcker allt det material som informationsöverföringen omfattar i den utsträckning detta behöver skydd. Bestämmelsen bör i viss

Prop. 1979/80:108 13

utsträckning språkligt anpassas till den nya sekretesslagstiftningen.

[ sammanhanget vill jag erinra om den proposition om följdlagstiftning till den nya sekretesslagen som nyligen har beslutats lprop. WW,-"'till: 80). Regeringen föreslår i propositionen bl.a. att 5-ts5 tullagen skall upphävas när de nya sekretessreglerna trädet'i kraft den Ijanuari WB” l. [ sekretessla— gen ftnns nämligen en motsvarande reglering till föreskrifterna i 5455 tulla— gen. Mitt förslag om ändrad lydelse av 54:51 har som framgått av min redogörelse till syfte att säkerställa ett tillräckligt skydd fram till upphä- vandct.

De bestämmelserjag nu har föreslagit tar sikte på regleringen av infor— nmtionst'iverft'iring från tullmyndigheterna till riksskatteverket och länssty- relserna. Som jag tidigare har berört har generaltullstyrelsen också föror— dat att information rutinmässigt skall lämnas från beskattningsmyndighe- terna på inrikcsomri'idet till tullmyndigheterna.

Bestämmelser om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter hos be- skattningsmyndigheterna finns bl.a. i 50.5 I och 3 mom. taxeringslagen (19561623). Däri föreskrivs att självdeklaration och vissa andra handlingar skall tillhandahållas de myndigheter som i och för sin verksamhet bör erhålla del därav. Motsvarande bestämmelser för andra skatteområden finns bl.a. i 735 uppbördslagcn (1953: 272) och 25? lagen (1968: 430) om mervärdeskatt.

Frågan om i vilken omfattning och i vilka fall beskattningsmyndighe- terna på inrikesområdet skall lämna ut sitt material till andra myndigheter har som förut nämndes tidigare denna dag berörts av chefen för budgetde- partcmentet i samband med anmälan av proposition med förslag till skat— teregisterlag. I fråga om regleringen av uppgiftsutlänmandct framhöll före— draganden bl.a. att en anpassning av de nyss nämnda och andra bestäm— melseri skattelagstiftningen till regleringen i sekretesslagen kräver ytterli- gare överväganden och bör tas tipp i samband med övervägandena rörande följdlagstiftning till den nya sekretesslagen.

Frågan om ett utlämnande av material från riksskatteverket och länssty- relserna till olika myndigheter och däribland tullmyndigheterna kommer alltså att prövas i ett senare sammanhang. Därför bör frågan om rutinmäs- sig informationsöverföring frän riksskatteverket och länsstyrelserna till tullverket inte anmälas nu.

Som tidigare har berörts har i generaltullstyrelsens förslag även redovi- sats behov från pris- och kartellnämndens sida av att på motsvarande sätt som skattemyndigheterna få tillgång till information om företags import och export. Därvid nämnde jag att även andra myndigheter har anmält intresse av att få del av dessa uppgifter.

En spridning av tullmyndigheternas uppgifter om företags import och export också utanför bcskattningsområdet (':')kar risken för att materialet utnyttjas på ett obehörigt sätt och för att den personliga integriteten kan beröras. Frågan om en sådan spridning bör bedömas i ett större samman—

Prop. 1979/80: [08 l4

hang än det nu aktuella har tillräckligt underlag finns. Jag vill här erinra om att regeringen har gett brottsft'ircbyggande rådet i ttppdrag att se över bestämn'tclserua om informalionstltbyte och anmälningsskyldighet mellan myndigheter och föreslå erforderliga lagstiftningsåtgärder.

2.2. Räntegottgörelse enligt ZZÖ tullagen (1973: 670)

l 22.5 första stycket tttllagen (l9731670) finns regler om återbetalning i vissa fall av tttll eller annan införsclavgift sotn har inbetalats av tttllskyldig. Reglerna innebär att. om tullskyldig har inbetalat tull eller annan införsel— avgift med högre belopp än han rätteligen har att erlägga. överskjtttandc belopp återbetalas. lvlolsvarande gäller när han inbetalat sadan avgift trots att avgift ej skall utgå. I 22 å andra stycket anges bl.a. att ränta utgår på belopp som återbetalas.

linligt bestämmelserna i Så tullfört'n'dningen (I973: 979) kan regeringen förordna att tttll cj skall utgå för varuslag som inte eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet eller för vara av sådant slag. Förordnande som gäller varuslag meddelas av regeringen för högst två år i sänder genom utfärdande av förordning. l—"örordnande beträffande enskilda varor meddelas av regeringen genom beslut i varje särskilt fall (beslut "in casu'").

Src/"igar .spedil("ilj/i'irbtmu' och AB Svenska gods-('cltlrult'r (ASU) har. som jag berörde inledningsvis. hemställt om åtgärder så att ränta kan utgå då återbetalning av tttll sker i anledning av regeringsbeslut enligt 5 & tullför- ordningen om tullfrihet in casu för vara. Förbttndet och ASG hävdar dock båda i första hand att redan nuvarande lydelse av 22 ;" tttllagen ger utrym- me för sådan räntegottgörelse.

("Funemlmllslyrclxwi har i yttrande över f*amstållningarna framhållit att bestämmelserna om ränta i 23% tullagen inte är tillämpliga vid sådan tullfrihet in casu som det här är fråga om. Styrelsen pekar på att bestäm- melserna är så avfattade att de avser sådana fall då tull eller annan införsel- avgift skall återbetalas på grttnd av att något fel eller misstag begåtts i förhällant'le till lagar och förordningar tjfr ordalydelsen "rätteligen har att erlägga"). Styrelsen har därför ansett sig förhindrad att medge räntegott- görelse i fall som här avses. Styrelsen tillstyrker emellertid att 22 s tullagen ändras så att styrelsen kan medge räntegottgörelsc vid återbetalning av tttll i anledning av regeringsmedgivandc om tullfrihet enligt 5 & tullförordningen och andra regeringsbeslut om tttllfrihct in easu.

Förslaget att ändra gällande bestämmelser tillstyrks också av övriga remissinstanser. Kommer-xkullcgium är för sin del närmast böjt att göra samma tolkning som generaltttllstyrelsen. Kollegiet finner det rimligt med en ordning som medger utbetalning av ränta vid återbetalning av tull i anledning av medgivande från regeringens sida av tullfrihet in casu enligt 55 tullfört'u'dningen. Detsamma får enligt kollegiet anses gälla i fråga om

Prop. 1979/80: 108 15

beslut in eastt med stöd av 24s' ttrllförordningen. Enligt sistnämnda para- graf kan regeringen eller. efter regeringens förordnande. generaltullstyrel— sen när synnerliga skäl föreligger medge befrielse från eller återbetalning eller nedsättning av 11111. Kollegiet tillstyrker därför att i tullagen ges utrymme för räntegottgörelse i fall av nämnda slag.

Jag anslttter mig till uppfattningen att det är rimligt att ränta utgår när tull återbetalas till följd av beslut enligt 5 & tullförordningen. För att undanröja den tveksamhet som kan råda huruvida 22 & tttllagen i dess gällande lydelse lämnar utrymme för sådan räntegottgörelse och då det är angeläget att så snart som möjligt få till stånd en ordning där ränta fortsättningsvis utbeta- las anser jag att frågan bör regleras uttryckligen i paragrafen.

Myndigheterna har vidare berört möjligheten att medge ränta i fråga om andra beslut om tullfrihet in casu. nämligen när synnerliga skäl har ansetts föreligga enligt 24s tuIlförordningen att medge befrielse från tull. Det är emellertid enligt mitt uppfattning inte i sak påkallat med räntegottgörelse i dessa mer sällsynta fall.

Den ändringjag sålunda finner skäl att förorda bör träda i kraft den 1 jtrli 1980.

3. Upprättat lagförslag

[ enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet efter samråd med chefen för budgetdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i tullagen .

Lagförslaget är tekniskt okomplicerat. Även i övrigt är förslaget sådant att lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.

4 Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom handelsdepartementet upprättat förslag till lag om änd- ring i tullagen (1973:6701.

5 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Norstedts TTYthDl'I. Stockholm 1980