Prop. 1979/80:16

om riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen

Prop. 1979/80: 16

Regeringens proposition 1979/80: 16

om riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen;

belutad den 30 augusti 1979.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLA ULLSTEN HADAR CARS

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring av riktlinjerna för den statliga exportfrämjande organisationen.

Statlig exportfrämjande verksamhet har bedrivits under en lång tid. Svenska beskickningar och konsulat har som en huvuduppgift att främja den svenska exporten. Utrikesrepresentationens exportfrämjande verksamhet leds av utrikesdepartementet. Sveriges exportråd (SE) bildades år l972 av staten och näringslivet genom Sveriges allmänna exportförening(SAE) för att planera. samordna och genomföra åtgärder för att främja svensk export. SE leder verksamheten vid handelssekreterarkontoren. lnom regeringskansliet handlägger handelsdepartementet frågor som rör handelssekreterarna och SE.

Förslagen i denna proposition får ses mot denna bakgrund och mot strävandena att göra den statliga exportfrämjande fältorganisationen mer marknadsanpassad och enhetlig.

Förslagen innebär att nuvarande organisation bibehålls i mer betydande länder med marknadsekonomi, dvs. handelssekreterarkontor jämsides med beskickning/konsulat. ] länder där efterfrågan på statliga exportfrämjande tjänster är mer begränsad behålls också nuvarande organisation, dvs. beskickning/konsulat.l för Sverige kommersiellt mer betydande statshan- dels- och utvecklingsländer föreslås att handelsavdelning i normalfallet inrättas inom beskickning. Såväl handelssekreterarkontor som handelsavdel- ningar föreslås i framtiden få beteckningen handelskontor.

SE:s nuvarande direktivrätt gentemot handelssekreterarna avses bestå. Det föreslås att SE därutöver ges viss funktionell direktivrätt gentemot beskickningar och konsulat. Detta innebär att SE inom ramen för givna allmänna instruktioner skall lämna anvisningar för exportfrämjande verk-

Prop. 1979/80: 16

'x)

samhet på i stort samma sätt som nu sker för handelssekreterarna. Den administrativa ledningen av utrikesrepresentationens exportfrämjande verk- samhet ligger kvar hos utrikestpartementet. SE:s utökade roll kräver att avtalet mellan dess huvudmän staten och SAE revideras. Regeringen föreslås få bemyndigande att sluta sådant avtal.

Förslagen avses gälla från den ljanuari 1980.

Prop. 1979/80:16 3

Förslag till Lag om ändring i lagen (l975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m.;

Härigenom föreskrivs att l och 3 M lagen ( l975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse l ä'

Enligt de närmare föreskrifter regeringen beslutar får Sveriges exportråd ]. genom anvisningar för den all— 1. genom anvisningar för den all- männa inriktningen planera och Ieda männa inriktningen planera och leda handelssekreterarnas verksamhet. handelssekreterarnas verksamhet e.tymrJ/käfrg/a/rrle verksam/ze!

Nuvarande lydelse

SKI/?r”! inom ulrikesrepresenlationen.

2. besluta rörande handelssekreterares anställnings- och arbetsvillkor, i den mån dessa ej bestämmes genom avtal eller beslutanderätten enligt särskilda bestämmelser tillkommer myndighet. dock ej i fråga om tillsättning av eller skiljande från tjänst, läkarundersökning, disciplinär bestraffning, förnyttningsskyldighet eller avstängning från tjänstgöring,

3. besluta rörande statliga stipendier till praktikanter hos utrikesrepresen- tationen, handelssekreterare eller svenska handelskamrar i utlandet,

4. besluta rörande statliga bidrag till språkutbildning med inriktning på affärsspråk och till vidareutbildning i internationell marknadsföring.

Vid utövande av befogenhet som enligt första stycket tillkommer rådet skall rådet i sak tillämpa de föreskrifter som skulle gälla för statlig förvaltningsmyndighet i motsvarande fall.

39

Vad någon i samband med Sveri- ges exportråds befattning med han- delssekreterares verksamhet i an- ställning hos rådet eller på grund av uppdrag hos detta har erfan't om enskilda företags eller sammanslut- ningars affärs- eller driftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller utnyttja.

Vad någon i samband med Sveri— ges exportråds befattning med han— delssekreterares verksamhet med exporU'ra'mjande

eller verksamhet inom urrikesrepresenlalionen i an— ställning hos rådet eller på grund av uppdrag hos detta har erfarit om enskilda företags eller sammanslut- ningarsaffärs-ellerdriftförhållanden får han ej obehörigen yppa eller utnyttja.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

1 Senaste lydelse 1978370. 2Senaste lydelse l975275l.

Prop. 1979/80116 4

Utdrag HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-08-30

Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Roma- nus. Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondcstam.

Föredragande: statsrådet Cars

Proposition om riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisa- Honen

] Inledning

Statlig exportfrämjande verksamhet har bedrivits i en eller annan form under en lång tid. Svenska beskickningar och konsulat har praktiskt taget så länge dessa funnits bistått svensk kommersiell verksamhet utomlands. Enligt gällande instruktioner för utrikesrepresentationen är det en av dess huvuduppgifter att bidra till att utveckla och intensifiera Sveriges kommer- siella förbindelser med utlandet i synnerhet vad avser försäljningen av svenska varor och tjänster.

Utrikesreprcsentationens resurser för exportfrämjande verksamhet har byggts ut förhållandevis kraftigt under senare år.

Åtskilliga av de utsända tjänstemännen ägnar sig åt att främja svensk export. Därtill kommer ett växande antal lokalanställda. Vid ambassaden i Moskva finns en handelsavdelning och en liknande sådan har nyligen inrättats vid ambassaden i Peking. l Caracas finns också en handelsavdelning vid ambassaden, vilken förestås av en handelssekreterare och i praktiken fungerar som ett handelssekreterarkontor. Vid ambassaden i Washington finns en särskild projektbevakningscentral för att bistå svenska exportörer av tjänster och produkter till projekt som finansieras med medel från Världs- banken och andra liknande internationella organ. Vid ett flertal andra beskickningar finns särskilda handläggare för kommersiella frågor.

Efter andra världskriget har de svenska exportaffärerna krävt en alltmer avancerad marknadsföringsteknik. Som en följd av detta har ökade krav kommit att ställas på såväl organisationen av som metodiken för de statliga exportfrämjande åtgärderna. För att tillgodose dessa krav har handelssekre- terarna tillkommit som ett komplement till utrikesförvaltningen. Handels-

Prop. 1979/80:16

'JI

sekreterarnas uppgift är att främja den svenska exporten genom specialiserad kommersiell service, särskilt i fråga om marknadsföring. Denna organisation var från början främst avsedd för transoceana marknader men har senare etablerats även på marknader i Väst- och Östeuropa. Under senare år har organisationen byggts ut kraftigt. För närvarande finns 28 handelssekrete- rarkontor.

lSvcrigc bildade ett antal privata företag Sveriges allmänna cxportlörening (SAE) i slutet av 1800-talet. Föreningen skulle bistå sina medlemmar i olika exportfrågor. Handelskammare inrättades på privat initiativ både i Sverige och utomlands för att bistå svenska och inhemska företag. På den statliga sidan bildades Småindustrins exponråd och Småindustrins exportbyrå, vilka senare slogs samman till Exportrådet för den mindre industrin.

I syfte att se över den statliga exportfrämjande verksamheten tillkallades den s. k. exportfrämjandeutredningen, som avgav sitt slutbetänkande år 1972 (Ds H 197212) Exportfrämjande verksamhet. Utredningens förslag ledde fram till att riksdagen på regeringens förslag beslutade att ett centralt organ, Sveriges exportråd (SE), skulle inrättas med uppgift att planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja svensk export (prop. 197231, NU 1972z37 samt prop. 1973:1 bil 12, NU 1973116). SE inrättades år 1972 genom avtal mellan staten och näringslivet genom SAE. Till SE överfördes den export- främjande verksamheten vid SAE och Exportrådet för den mindre indu- strin.

Bland SE:s uppgifter ingår att leda och planera handelssekreterarnas kommersiella verksamhet. År 1975 harjämväl den administrativa ledningen av handelssekreterarorganisationen överförts till SE. Ledningsansvaret för utrikesförvaltningens exportfrämjande verksamhet åvilar utrikesdeparte- mentet, varvid dock ett samarbete angående verksamhetens innehåll har etablerats med SE.

Den organisation för exportfrämjande som etablerades år 1972 har nu varit verksam ett antal år. Under dessa har organisationen ute i världen byggts ut såväl inom ambassader som i form av handelssekreterarkontor. Vidare har staten initierat ett antal aktiviteter som nära berör exportfrämjandet samt också tillskapat nya organ på regional nivå i Sverige. Det har därför inom utrikes- och handelsdepartementen ansetts lämpligt att inom ramen för en utredning göra en översyn av fältorganisationen för exportfrämjandet liksom av hemmaorganisationen i den del av verksamheten som avser ledning och samordning av fältorganisationen. En närmare beskrivning av nuvarande förhållanden och utredningens överväganden ges i betänkandet (Ds H 197911) Exportfrämjandets organisation - en översyn. En sammanfattning av betänk- andet bör fogas till protokollet i detta ärende såsom bilaga ].

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), kommerskollegium, statens industriverk (SIND), utredningen (Dir 1978:70) om utrikesrepresentationen (UD-utredningen). konsultexportutredningen (Dir 1978:15), ambassaden i Athen. Bagdad,

Prop. 1979/80:16 6

Belgrad, Berlin, Bonn, Brasilia, Bryssel, Budapest, Bukarest, Buenos Aires, Canberra, Caracas, Damaskus, Dar es Salaam, Haag, Havanna, Helsingfors, Islamabad, Jeddah, Kairo, Kuala Lumpur, Kuwait, Köpenhamn, Lagos, London, Madrid, Manila, Maputo, Moskva, Nairobi, New Delhi, Oslo, Ottawa,Paris,Peking,Prag,Quito,Seoul,Singapore,Teheran,Tokio,Tripoli, Tunis, Warszawa, Washington och Wien, FN-representationen i New York, generalkonsulatet i Berlin, Hamburg, llouston, New York och Sydney, handelssekreteraren i Bryssel, Budapest, Caracas, Chicago, Dösseldorf, Haag, Helsingfors, Houston, London, Los Angeles, Madrid, Melbourne, Mexico City. New York, Oslo, Paris, Prag, Teheran, Toronto och Wien, handelskammaren i Dösseldorf och New York, Sveriges allmänna export- förening (SAE), Sveriges exportråd (SE), Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och indu- striorganisation Familjeföretagen (SHIO), Sveriges turistråd, Svenska handelskammarförbundet, Svenska Bankföreningen, Svenska arbetsgivare- föreningen (SAF), Handelssekreterareföreningen, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorganisa- tion (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska civilekonomföre- ningen samt HTF-föreningen vid Sveriges exportråd.

Kommerskollegium har bifogat yttrande från Stockholms handelskam- mare och LO yttrande från Svenska metallindustriarbetareförbundet. Sveri- ges industriförbund och SAF instämmer i yttrandet från SAE. SHlO anger att den ansluter sig till SE:s remissvar. Några handelssekreterare åberopar handelssekreterareföreningens yttrande. Ambassaderna i Singapore och Kuala Lumpur har avgivit gemensamt yttrande.

En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Här kan även nämnas att regeringen under år 1978 tillkallat en särskild utredare (Dir 1978:70) med uppdrag att se över utrikesrepresentationens organisation och verksamhet, den s.k. UD-utredningen. Utredaren skall enligt sina direktiv beakta det arbete som bedrivits inom ramen för nämnda översyn av det statliga exportfrämjandet.

2. Föredragandens överväganden 2.1 Allmänt

Organisationen för den statliga exportfrämjande verksamheten kan sägas vara uppdelad på olika nivåer. På huvudmannanivå representeras staten av regeringen och där främst genom utrikes- och handelsdepartementen. Arbetsfördelningen inom regeringskansliet är sådan att utrikesdepartemen- tet svarar för utrikesrepresentationen och handelsdepartementet för SE och handelssekreterarna. De två departementen samarbetar bl. a. genom de för departementen gemensamma utrikeshandelsenheterna i frågor av gemen-

Prop. 1979/80:16 7

sam angelägenhet. Den operativa ledningsnivån utgörs för utrikesrepresen- tationen av utrikesdepartementet och för handelssekreterarna av SE. Fältor- ganisationen är som redan har framgått uppdelad i utrikesrepresentationen och handelssekreterare. Denna organisation har under senare år byggts ut i en förhållandevis snabb takt.

lnom utrikes- och handelsdepartementen har nu företagits en översyn av fältorganisationen för exportfrämjandet liksom av hemmaorganisationen i den del av verksamheten som avser ledning och samordning av fältorgani- sationen. Den utredningen har som utgångspunkt de förändringar i verk- samhetens inriktning som skett under de gångna åren och som kan förväntas bli aktuella under överskådlig framtid. De utvecklingstendenser utredningen tar upp är bl. a. en ökning av handeln med stora projekt, oljeländernas och de nyligen industrialiserade ländernas betydelse i världshandeln, ett ökat intresse för export hos svenska företag samt en ökad grad av initiativtagande verksamhet inom fältorganisationen.

Jag ämnar nu ta upp frågan om riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen. De förslag och överväganden somjag kommer att lägga fram har utarbetats gemensamt av chefen för utrikesdepartementet och mig. Utgångspunkten för förslagen har varit att göra fältorganisationen både mera marknadsanpassad och mera enhetlig ifråga om organisation och arbetsme- todik. Vidare lämnas förslag om en mer samlad ledning från Sverige, varigenom en större slagkraft och ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser bör kunna uppnås.

I sammanhanget bör understrykas att det i ett land som Sverige med ett marknadsekonomiskt system är företagen som i stor utsträckning planerar olika exportaktioner. Statens insatser begränsas till att med olika medel underlätta, stödja och komplettera företagens egna exportansträngningar. Med de föreslagna ändringarna bör det statliga exportfrämjandet bli av större värde för de svenska exportföretagen.

2.2. Den statliga exportfrämjande organisationen i utlandet

Som jag har redovisat i det föregående är utgångspunkten för förslagen att göra organisationen ute i världen mera marknadsanpassad och samtidigt mera enhetlig. Strävan att åstadkomma en ökad enhetlighet ifråga om organisationsform och arbetssätt syftar till att underlätta för de svenska exportföretagen att anlita organisationen. Denna strävan får emellertid inte drivas för långt. Företagen efterfrågar delvis olika tjänster på olika markna- der. Detta måste beaktas vid utformningen av fa'ltorganisationen. Samtidigt måste en framförhållning finnas. varigenom organisationen kan byggas ut på en potentiellt intressant marknad som företagen ännu inte börjat bearbeta i större utsträckning.

Mot bakgrund av dessa överväganden kan nuvarande organisation i mer betydande industriländer med marknadsekonomi - handelssekreterarkontor

Prop. l979/8(1:16 8

jämsides med beskickning/konsulat - samt i länder där efterfrågan på exportfrämjande tjänster är mera begränsad — beskickning/konsulat — anses vara tillfredsställande. Någon ändring av organisationen i dessa länder föreslås inte.

1 för Sverige kommersiellt mer betydande statshandels- och utvecklings- länder förekommer f. n. olika former av exportfrämjande organisation. Ett gemensamt drag i många av dessa länder är att det statliga inflytandet över den ekonomiska utvecklingen och inköpspolitiken är betydande. Därför krävs ofta en direkt medverkan från beskickningens och särskilt beskick- ningschefens sida för att nå kontakt med beslutsfattarna. Med hänsyn härtill förordas i likhet med vad utredningen och en bred remissopinion anser att det i fortsättningen i normalfallet och i den takt resurserna medger i denna typ av länder inrättas särskilda handelsavdelningar inom beskickningarna.

Det bör emellertid understrykas att det i vissa av dessa länder kan vara mer ändamålsenligt med en annan organisationsform. De gränsfall som kan uppstå måste noga prövas. Även frågan om nuvarande handelssekreterar- kontors ställning i denna typ av länder bör prövas i samband med att de nuvarande handelssekreterarnas förordnanden löper ut. Frågan om omvand- ling av dessa kontor till handelsavdelningar får prövas i varje enskilt fall mot bakgrund av bl. a. resp. marknads särart.

Beskickningarna och särskilt beskickningschefen har som redan påpekats en betydelsefull roll i det handelsfrämjande arbetet inte minst vad gäller kontakter med resp. verksamhetslands regering och myndigheter. Beskick- ningschefens roll gentemot handelsavdelningen bör därför inte begränsas till ett formellt chefskap. Samtidigt är det väsentligt att verksamheten vid handelsavdelningen bedrivs med ett stort mått av självständighet i vad avser löpande ärenden. Det bör inom UD-utredningen kunna läggas förslag till arbetsordning som närmare reglerar ansvars- och arbetsfördelningen vid beskickningar med handelsavdelning.

Jag vill i sammanhanget framhålla att även i länder med handelssekrete- rarkontor är ett nära samarbete mellan beskicknings/konsulatchef och handelssekreterare en nödvändig förutsättning för ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserna för exportfrämjandet.

Utredningen föreslår att såväl handelssekreterarkontor som handelsavdel- ningar i fortsättningen bör benämnas handelskontor. Detta synes vara ett rimligt förslag med hänsyn till det tidigare redovisade kravet på ökad enhetlighet och bör genomföras.

Jag instämmer i de förslag utredningen lägger fram beträffande vissa specialfrågor. Jag har därvid inhämtat att chefen för utrikesdepartementet har för avsikt att efter avslutad försöksverksamhet föreslå regeringen att fatta beslut om avgiftsbeläggning av vissa kommersiella tjänster vid sådana utlandsmyndigheter som har eller kan beräknas få uppdragsverksamhet av någorlunda omfattning. Detta innebär att beskickningar i länder med fristående handelskontor i normalfallet inte skall bedriva avgiftsbelagd

Prop. l979/80:16 . 9

kommersiell verksamhet.

Frågan om lokalnärhet eller lokalgemenskap mellan handelskontor och beskickning bör prövas från fall till fall inom de två berörda departementen samt SE och byggnadsstyrelsen. 1 samråd med berörda andra intressenter bör även frågor om lokalgemenskap med andra officiella organ i utlandet, t. ex. turistkontor, kunna övervägas.

Jag avser att ge SE i uppdrag att tillsammans med berörda organ se över organisationen i de länder där det finns handelssekreterarkontor med filialer samt organisationen i Västtyskland och Canada liksom även att utvärdera samarbetet mellan kontoren i USA. Vidare bör i enlighet med utredningens förslag inrättande och nedläggning av filialkontor beslutas av regeringen efter hörande av berörda organ. I sammanhanget vill jag hänvisa till att beslut om inrättande och nedläggning av handelskontor inom ramen för befintliga medel beslutas av regeringen.

[ likhet med utredningen och remissinstanserna vill jag understryka betydelsen av nära samarbete mellan exportfrämjandets fältorganisation och de teknisk-vetenskapliga attachéerna, Sveriges turistråd och dess utlands- kontor, handelskammare och andra organ med svensk anknytning i utlan- det.

Hänvisningar till S2-2

  • Prop. 1979/80:16: Avsnitt 2.3

2.3. Ledningen av den statliga exportfrämjande fältorganisationen

Som jag har redovisat inledningsvis kan ledningen från Sverige av den statliga exportfrämjande fältorganisationen delas upp på två nivåer. På central nivå handläggs dessa frågor inom regeringskansliet av utrikes- och handels- departementen och på den privata sidan av SAE. Den operativa ledningen för fältorganisationen utövas av utrikesdepartementet för utrikesrepresentatio- nen och av SE för handelssekreterarna. Erfarenheterna visar att SE:s ledning av handelssekreterarna — såväl vad gäller verksamheten som administratio- nen fungerar tillfredsställande och att således någon ändring därvidlag inte behövs.

Som en följd av förslagen i avsnitt 2.2 finns det anledning att närmare överväga formerna för ledning av exportfrämjande verksamhet inom utri- kesrepresentationen. Utredningen och en bred remissopinion ansluter sig till förslaget att ledningen av denna verksamhet vid beskickningar och konsulat i viss utSträckning bör kunna anförtros SE som därmed tilldelas en funktionell direktivrätt gentemot utlandsmyndigheterna. Härmed avses att SE inom ramen för givna allmänna instruktioner skall kunna lämna anvisningar för den löpande exportfrämjande verksamhetens innehåll och inriktning på i stort samma sätt som nu sker i fråga om handelssekreterarkontoren.

I sammanhanget bör framhållas att beskickningarna har andra handels- främjande uppgifter utöver den exportfrämjande verksamheten. SE:s funk- tionella direktivrätt skall inte omfatta dessa frågor.

Det har från utredningens och remissinstansernas sida påpekats att

Prop. 1979/80:16 10

anspråk kan riktas mot en utlandsmyndighet från SE:s sida vilka t. ex. av resursskäl inte kan förenas med övriga anspråk som vid aktuell tidpunkt ställs på myndigheten. [ det fall chefför utlandsmyndighet finner att svårigheter av sådant slag uppstår bör frågan underställas chefen för utrikesdepartementet för avgörande efter samråd med chefen för handelsdepartementet och SE. 1 avvaktan på sådant avgörande bör den mening gälla som företräds av chefen för utlandsmyndigheten.

Den närmare utformningen av SE:s funktionella direktivrätt är enligt min mening en fråga för regeringen i samråd med SE. Frågan bör även beaktas i UD-utredningens arbete. De riktlinjer som den inom utrikes- och handels- departementen företagna utredningen dragit upp bör därvid vara vägled- ande.

De uppgifter som genom denna proposition föreslås bli delegerade till SE innebär i viss utsträckning myndighetsutövning. Överlämnandet av uppgif- terna måste därför ske genom lag. En ändring i lagen (1975z490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m. bör därför vidtagas. Den föreslagna ändringen i lagen medför behov av följdändringar i förordningen med samma benämning samt i instruktionen för utrikesrepresentationen. Det ankommer på regeringen att fatta beslut i dessa frågor. Författningsändringarna liksom aktuella instruktionsändringar bör träda i kraft den ljanuari 1980.

En förutsättning för att SE skall kunna tilldelas ytterligare uppgifter är att överenskommelse träffas härom med den andre huvudmannen för SE, SAE. Vid förhandlingar mellan staten och SAE har enighet nåtts om ett förslag till nytt avtal från och med den ljanuari 1980. Avtalsförslaget torde få fogas som bilaga 3 till detta protokoll.

Jag vill i sammanhanget något kommentera avtalsförslaget. Utöver de förändringar i gällande avtal som motiveras av SE:s nya roll gentemot beskickningarna har även vissa andrajusteringar gjortsljfr. prop. 1978/79:100 bil. 14). Sålunda understrykes SE:s roll vad gäller marknadsföring av exportfrämjandet. Det är av stor vikt att potentiella kunder till SE och fältorganisationen får kännedom om de tjänster som organisationen kan erbjuda.

Vidare har principen för statens bidrag till SE:s finansiering något ändrats. Staten skall f. n. bidra till SE:s finansiering med ett belopp som motsvarar nettokostnaden för de tjänster som förmedlas till den mindre industrin. Det har emellertid förelegat svårigheter att beräkna detta belopp. innebörden av avtalsförslaget är att i samband med den sedvanliga budgetbehandlingen för det nästkommande budgetåret en beräkning skall göras av skillnaden mellan SE:s kostnader för s. k. exportservice till småexportörer och abonnemangs- intäkterna från denna företagskategori. Om den beräknade skillnaden blir större än det belopp staten är villig bidra med skall staten i samråd med SAE låta justera abonnemangsavgifterna för denna företagskategori och/eller diskutera kosmaderna för och ambitionsnivån på SE:s exportservice för det

Prop. 1979/80:16 _ 11

aktuella budgetåret så att statsbidraget beräknas täcka SE:s merkostnader för service till småexportörerna. Någon avräkning i efterhand förutsätts inte ske om det visar sig föreligga en skillnad mellan beräknat och verkligt utfall.

Vidare innebär uttrycket "den mindre industrin" i nuvarande avtal att tjänsteexportörer inte. kan omfattas av stödet. Avtalsförslaget innebär att stödet kan användas för företag "med export av mindre omfattning".

Såväl utredningen som flera remissinstanser aktualiserar frågan om sambandet mellan export- och importfrämjande åtgärder. Riksdagen har tidigare uttalat att när så bedöms vara av värde för svensk export svenska importföretag borde få delta i statsfinansierade exportfrämjande åtgärder som SE och utlandsmyndigheterna genomför (NU |978/79127, rskr 1978/79:217). Genom avtalsförslaget ges SE möjlighet att följa riksdagens intentioner. Därtill kommer att SE genom avtalsförslaget kan lämna tjänstertill annan än abonnent då syftet är att uppmuntra exportfrämjande verksamhet eller till SE knyta nya abonnenter.

Efter överenskommelse med SAE kan staten även fortsättningsvis dele- gera vissa exportfrämjande uppgifter till SE, under förutsättning att staten ställer medel till förfogande för att utföra uppgifterna. SE:s ställning som centralt organ på det exportfrämjande området förstärks därmed. Slutligen görs vissa förtydliganden vad gäller förhållandet mellan SE och handelssek- reterarna samt görs vissa smärre förändringar i övrigt.

Ett stort utbud av exportfrämjande tjänster har vuxit fram på regional nivå i Sverige. I likhet med utredningen välkomnarjag detta utbud. Det är enligt min mening en naturlig uppgift för SE som centralt organ på det exponfräm- jande området att ägna stor uppmärksamhet åt samarbetet med handelskam- mare, regionala utvecklingsfonder och andra organ med exportfrämjande uppgifter på regional nivå så att de begränsade resurserna utnyttjas på bästa sätt.

Som framhållits tidigare bör SE kunna ges en funktionell direktivrätt gentemot utlandsmyndigheterna. Självfallet kommer även fortsättningsvis en rad uppgifter av mer övergripande karaktär gentemot fältorganisationen att inom regeringskansliet beredas av utrikes- och handelsdepartementen. Handelsdepartementets nuvarande roll gentemot SE och handelssekreterar- na liksom utrikesdepartementets övergripande ansvar gentemot beskick- ningarna kvarstår. Härtill kommer att utrikesdepartementet även i fortsätt- ningen svarar för den administrativa ledningen av bcskickningarnas export- främjande verksamhet medan denna för handelssekreterarna ombesörjs av SE.

En mer effektiv ledning av verksamheten ute på fältet underlättas om det också på departemental nivå genomförs en mer samlad handläggning av hithörande frågor. En sådan närmare samverkan mellan utrikes- och handelsdepartementen kan ske i olika former. Det ankommer på regeringen att närmare besluta härom. Dessutom är det väsentligt att behovet av en närmare samordning med andra departements verksamhet av exportfräm-

Prop. 1979/80:16 l2

jande karaktär, framför allt industridepartementet. beaktas något som kraftigt understrukits av ett stort antal remissinstanser.

Hänvisningar till S2-3

2.4. Personalfrågor

Handelssekreterare rekryteras vanligen bland tjänstemän i eller nära företagsledningen i svenska företag med exportinriktning. De förordnas i regel fören tid av 3—4 år, varefter de förutsätts återgå till näringslivet. Jag delar liksom remissinstanserna utredningens uppfattning att handelssekreterare även fortsättningsvis bör rekryteras enligt dessa principer. Jag ansluter mig också till förslaget att göra handelssekreterarens förordnandetid mer flexibel. Den bör kunna variera mellan tre och fem år beroende bl. a. på vilken typ av marknad förordnandet gäller.

De handläggare som svarar för exportfrämjandet vid beskickningar är tjänstemän i utrikesförvaltningen. De hari några fall rekryterats från enskilda företag eller näringslivsorganisationer. Jag delar utredningens bedömning att kännedom om hur myndigheter och andra offentliga organ arbetar i för svensk export mer betydelsefulla statshandels- och utvecklingsländer är lika viktig för den exportfrämjande verksamheten som näringslivserfarenhet. Av detta skäl bör särskild vikt läggas vid erfarenhet av myndighetskontakter vid rekrytering till sådana tjänster. l flera fall kan det vara lämpligt att som chef för ett handelskontor i ett statshandels- eller utvecklingsland rekrytera en person från utrikesförvaltningen medan behovet av näringslivserfarenhet kan tillgodoses genom annan personal på kontoret, företrädesvis på mark- nadssekreterarnivå. Jag vill emellertid i likhet med utredningen och ett flertal remissinstanser understryka att marknadens särart måste vara avgörande för hur rekryteringen till befattning som chef för handelskontor skall ske. Erfarenhet av marknadsföring i landet i fråga måste också beaktas. Ett nära samråd måste i dessa frågor äga rum mellan utrikesdepartementet. handels- departementet och SE. Det formella förordnandet meddelas av chefen för utrikesdepartementet efter samråd med chefen för handelsdepartementet.

Sådant samråd bör också vid behov kunna ske vid rekrytering av handelssekreterare och kommersiella handläggare vid beskickningar utan handelskontor.

] de fall rekryteringen av chef och handläggande personal till ett handelskontor inom beskickning eller av enstaka kommersiella handläggare sker utanför utrikesförvaltningen bör denna personal. på samma sätt som idag gäller för handelssekreterarna, förordnas på viss tid. Härigenom underlättas rekryteringen i förekommande fall av personal med speciell kompetens och aktuell erfarenhet från det svenska näringlivet. Vidare åstadkoms personalrörlighet och flexibilitet i organisationen.

Jag vill i sammanhanget erinra om utredningens uttalande om det lämpliga i att lokalt rekrytera personal vid såväl fristående handelskontor som beskickningar. Detta är dock en fråga som får avgöras från fall till fall.

Prop. 1979/80:16 13

2.5. Resursfrågor

Utredningen tar i flera sammanhang upp frågan om resurser för den exportfrämjande verksamheten. Jag delar därvid utredningens uppfattning att frågan om resurstilldelning liksom hittills får prövas inom utrikes- och handelsdepartementen i samband med det årliga budgetarbetet och är således inte beredd att nu lägga fram förslag om ökade resurser för denna verksamhet.

Utredningen föreslår att rambudgetering införs föratt få till stånd ett bättre samband än f. n. mellan anslagen under utrikes och handelsdepartementens huvudtitlar, något som får stöd av remissinstanserna. Enligt min uppfattning erhålls genom en sådan konstruktion en bättre överblick över de totala disponibla resurserna. Jag tillstyrker således förslaget som bör gälla från budgetåret 1980/81. En översyn av exportfrämjandets nuvarande anslags- konstruktion i övrigt skall göras inom utrikes- och handelsdepartementen med sikte på budgetåret l98i/82.

Som jag tidigare nämnt får frågan om resurser för den exportfrämjande verksamheten behandlas i samband med det årliga budgetarbetet. För innevarande budgetår finns av riksdagen redan beviljade medel för export- främjande åtgärder som. om så erfordras, kan användas för åtgärder som följer av översynen ( prop. 1978/79:100 bil. 14).

Utredningens förslag om en större enhetlighet i revisionen av SE:s och nuvarande handelssekreterarkontors verksamhet bör i huvudsak genomfö- ras. Jag har erfarit att chefen för utrikesdepartementet anser att exportfräm- jande verksamhet vid beskickningar även i framtiden bör revideras på sedvanligt sätt.

3. Upprättat lagförslag

] enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1975z490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.

4. Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att

]. godkänna de riktlinjer för den statliga exportfrämjande organi- sationen som jag har förordat.

2. bemyndiga regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förordat sluta nytt avtal med Sveriges allmänna exportförening om Sveriges exportråd.

3. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1975z490) om beslutanderätt för Sveriges export råd beträffande handelssekre- terare m. m.

Prop. 1979/80:16 M

5. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Sammanfattning av Ds H 1979:1 Exportfrämjandets organisation en översyn. Promemoria utarbetad inom utrikes— och handelsdepartemen- ten.

Svensk exportfrämjande verksamhet har bedrivits sedan länge vid ambas- sader och konsulat samt svenska handelskamrar i utlandet. Sedermera inrättades bl. a. handelssekreterarkontor som ett komplement till utrikesrep- resentationen. Såväl beskickningar som handelsekreterarkontor är statliga myndigheter.

Hemma i Sverige har på den statliga sidan såväl utrikesdepartementet som handelsdepartementet ett ledningsansvar för exportfrämjandet. Handelsde- partementet är tillsammans med näringslivet. företrätt av Sveriges allmänna exponförening (SAE), huvudman för det av staten och näringslivet år l972 gemensamt bildade Sveriges exportråd (SE). SE skall som centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja Sveriges export. Ledningen av fäitorganisationen ute i världen är dock uppdelad så att utrikesförvaltningens exportfrämjande verksamhet leds av utrikesdeparte- mentet delvis genom de med handelsdepanementet gemensamma utrikes- handelsenheterna medan handelssekreterarna leds av SE. Ledningen av handelssekreterarna överfördes från handelsdepartementet till SE efter överenskommelse med SAE genom en särskild lag. SE erhåller särskilda Statsanslag för detta administrativa arbete.

Exportfrämjandet är en del av den vidare handelsfrämjande verksamhet som staten bedriver i form av t. ex. handelsförhandlingar. åtgärder för att främja import, ekonomisk rapportering och information om Sverige i utlandet. Detta övriga handelsfrämjande åvilar över hela världen utrikesför- valtningen.

Den organisation som etablerades år 1972 i och med SE:s tillkomst har nu varit verksam ett antal år. Det har inom utrikes- och handelsdepartementen därför ansetts lämpligt att göra en översyn av den statliga fältorganisationen för exportfrämjandet liksom av hemmaorganisationen i den del som avser ledning och samordning av fältorganisationen. Översynen har gjorts mot bakgrund av vunna erfarenheter och med utgångspunkt från de förändringari verksamheten som har skett under de gångna åren och förväntas ske under överskådlig framtid.

inledningsvis förs vissa resonemang om statens motiv och mål för exponfrämjandet. Bl. a. pekas på att det i ett land som Sverige är företagen som driver exporten och att statens insatser i princip begränsas till att underlätta företagens exportansträngningar. Målet för statens insatser behö- ver därvid inte bara vara att åstadkomma en totalt sett ökad export, det måste också finnas bl. a. ett samhällsekonomiskt lönsamhetskriterium som vägled- ning för statliga insatser.

Prop. i979/80:16 16

Den exportfrämjande verksamheten och organisationen för denna måste fortlöpande anpassas till betingelserna i omvärlden och till de möjligheter och behov dessa för med sig för de svenska exportföretagen. Det pekas på ett antal utvecklingstendenser som på olika sätt påverkar verksamhetens inriktning liksom organisationens utformning. Som exempel kan nämnas problemen i den svenska ekonomin, vissa utvecklingsländers ökande betydelse som exponmarknader och en ökad efterfrågan på s.k. turnkey-projekt och "mjukvaror" såsom teknologi.

Från ovan nämnda utgångspunkter konstateras att nuvarande fältorgani- sation i stort fungerar tillfredsställande på större industrimarknader. På dessa svarar som regel handelssekreterarkontor vid sidan av beskickningarna för exportfrämjandet.

På mindre marknader handhas exportfrämjandet av beskickningarna. Detta synes också vara en tillfredsställande ordning.

i statshandels- och utvecklingsländer som har större kommersiell bety- delse — 15—20 till antalet är organisationen emellertid mera splittrad. Här svarar ömsom handelssekreterarkontor ömsom beskickningarna för export- främjandet. Vissa beskickningar har särskilda handelsavdelningar, andra inte. Klara principer saknas för fa'ltorganisationens utformning i dessa länder. Detta har lett till oklarheter och ibland meningsskiljaktigheter inom lednings- organen i Sverige då fältorganisationen i sådana länder ansetts böra förstärkas.

Ett gemensamt drag i många av dessa länder är att det statliga inflytandet i kommersiella frågor är ston. Det är ofta statliga organ som svarar för upphandling och de företag som finns är också statliga. Det krävs i allmänhet en direkt medverkan från ambassadens, särskilt ambassadörens, sida för att de svenska företagen skall kunna nå kontakt med och kunna påverka beslutsfattarna. Detta bör återspeglas i den organisationsform som väljs för exportfrämjandet på sådana marknader.

Vidare bör beaktas att dagens splittrade organisationsbild är något svåröverskådlig för det svenska näringslivet.

Det föreslås att i dessa länder fortsättningsvis inrättas handelsavdelningar vid ambassaderna av den typ som idag finns i Moskva. Frågan om omvandling av nuvarande handelssekreterarkontor — till antalet 5 -i sådana länder får tas upp till prövning allteftersom nuvarande handelssekreterares förordnanden löper ut.

Vissa gränsfall kan emellertid tänkas där graden av industrialisering, marknadsekonomi m.m. skulle kunna motivera handelssekreterarkontor. En rigorös fastläggning av principerna för fältorganisationens uppbyggnad i dessa länder är därför inte lämplig. l gränsfallcn får ställning tas in casu till vilken organisationsform som bör väljas. Dessa frågor bör beredas gemen- samt av utrikes- och handelsdepartementen.

Beskickningschefen spelar en betydelsfull roll för den exportfrämjande verksamheten på ifrågavarande marknader inte minst m. h. t. behovet av

Prop. 1979/80:16 l7

kontakter på hög nivå inom resp. förvaltning och näringsliv. Beskicknings- chefens roll gentemot handelsavdelningarna bör därför inte begränsas till ett formellt chcfsskap. Samtidigt hör handelsavdelningarna ges ett stort mått av självständighet vad gäller den löpande verksamheten. Den närmare ansvars- och arbetsfördelningen vid sådana myndigheter bör regleras i särskilda arbetsordningar. Det bör ankomma på den s.k. UD-utredningen, som nyligen tillsatts, att utarbeta förslag till mall för sådan arbetsordning.

För överskådlighets skull föreslås att såväl handelssekreterarkontor som handelsavdelningar i fortsättningen benämns handelskontor.

i övrigt betonas betydelsen av vidgat samråd mellan fristående handels- kontor och ambassader. Vidare påtalas värdet av lokalnärhet mellan ambassader och sådana handelskontor liksom i förekommande fall handels- kontor vid ambassad. En särskild arbetsgrupp föreslås bildas för att se över möjligheterna till sådan lokalnärhet.

Vad gäller organisationen i Sverige ifrågasätts om den nuvarande tudel- ningen av ledningsansvaret på den statliga sidan är ändamålsenlig. ] syfte att åstadkomma en mer effektiv ordning föreslås att den centrala ledningen av den löpande exportfrämjande verksamheten även vid beskickningar — med eller utan handelskontor— i viss utsträckning delegeras till SE. innebörden av denna ökade delegering är att SE bör få funktionell direktivrätt gentemot beskickningarna, dvs. rätt att inom ramen för givna allmänna instruktioner lämna anvisningar för den exportfrämjande verksamheten på samma sätt som nu sker för handelssekreterarkontoren.

Väsentliga ledningsfunktioner kommer givetvis även i fortsättningen att åvila utrikes- och handelsdepartementen i frågor av mer övergripande karaktär. SE:s direktivrätt begränsar självfallet inte departementens lednings- ansvar i detta sammanhang.

Det framläggs också förslag och riktlinjer för hur SE:s ledning och planering bör ske. Som exempel kan nämnas att fältorganen årligen bör avge verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser. SE bör med bl. a. dessa som grund utarbeta en prioritering av olika marknader. Ett väsentligt led i planeringen är avvägningen mellan olika verksamhetsgrener hos fältorganen. Avgiftsbelagd uppdragsverksamhet bedrivs traditionellt vid de nuvarande handelssekreterarkontoren samt, sedan år 1978, på försök vid sex utlands- myndigheter. Det system som nu utarbetats av utrikesdepartementet i samråd med SE för denna försöksverksamhet föreslås utsträckas till samtliga beskickningar som kan tänkas bedriva uppdragsverksamhet i någorlunda omfattning.

En mer effektiv ledning av verksamheten ute på fältet torde underlättas om det också på departemental nivå genomförs en samlad handläggning av hithörande frågor. En sådan närmare samordning mellan utrikes- och handelsdepartementen kan ske i olika former. Närmast till hand ligger att en ny gemensam utrikeshandelsfunktion bildas mellan de båda departemen- ten.

Prop. 1979/80:16 18

De förändringar i fråga om ledningsansvaret som här föreslås avses träda i kraft den I januari 1980. En förutsättning härför är att överenskommelse träffas mellan huvudmännen för SE. Vidare erfordras vissa lagändringar.

Behovet av en fördjupad samverkan med andra än härovan berörda organ som också sysslar med exportfrämjande verksamhet tas också upp till diskussion. Nödvändigheten av samråd med utrikes- och handelsdeparte- menten innan aktiviteter av exportfrämjande art initieras av annat departe- ment betonas. Vidare framhålls att berörda organ bör utnyttja SE och den ordinarie fältorganisationcn för uppgifter med inslag av exportfrämjande.

Samarbete med andra organ på regional nivå i Sverige bör särskilt uppmärksammas. Exempelvis bedriver utvecklingsfonderna i växande omfattning exportfrämjande verksamhet. Härvid tar fonderna inte betalt för utförda uppdrag i samma utsträckning som SE. I första hand bör SE självt verka för ett mer ändamålsenligt samarbete med andra organ. Alla frågor kan dock inte lösas på denna nivå. Därför föreslås bl. a. att berörda departement föranstaltar om en förutsättningslös utredning i syfte att åstadkomma debiteringsprinciper som inte snedvrider efterfrågan på exportfrämjande tjänster.

Frågan om en fördjupning av det existerande samarbetet mellan SE och organ i Sverige som bedriver import berörs också. Bl. a. bör svenska importföretag ges möjlighet att delta i exportfrämjande projekt av typen affärsmannadelegationsresor.

SE föreslås också ägna ökad uppmärksamhet åt marknadsföringen i Sverige av sina egna och fältorganisationens, inkl. ambassadernas, tjäns- ter.

Ett antal personalfrågor behandlas, bl.a. principerna för rekrytering av chefer för handelskontor vid ambassad. Vad gäller kontor i statshandels- och sådana utvecklingsländer med ett betydande statligt inflytande i beslutande- strukturen framhålls att erfarenheter av myndighetskontakter m.m. bör tillmätas särskild vikt vid rekryteringen. Det antas därför i sådana fall vara lämpligt att rekrytera personal från utrikesförvaltningen till sådana poster. I andra fall kan rekrytering från näringslivet te sig naturlig. Marknadens art bör vara styrande för rekryteringen. En särskild samrådsgrupp med representan- ter för utrikes- och handelsdepartementen samt SE bör tillsättas för att bereda dessa personalvalsfrågor. Även rekryteringen av handelssekreterare och s. k. kommersiella handläggare vid ambassader bör om så befinns lämpligt kunna övervägas inom samrådsgruppen.

Handelssekreterare bör tillsättas enligt samma principer som hittills. Dock kan en flexibel förordnandeperiod på 3—5 år övervägas beroende på markna- dens karaktär.

Resonemang förs om kommersiella befattningshavares titulatur och diplomatiska ställning.

Anställningsvillkoren för personal under handelssekreterare har i olika sammanhang diskuterats en längre tid. Det föreslås att en särskild sakkunnig

Prop. l979/8flzl6 19

tillkallas för att utreda dessa frågor.

Vissa specialfrågor som rör fältorganisationen behandlas. Bl. a. föreslås SE få i uppdrag att se över organisationen i Västtyskland samt de länder där det finns filialer till handelssekreterarkontor. Därvid skall undersökas om nuvarande organisationsform är den mest ändamålsenliga. Organisationen i USA, där det finns fem handelssekreterarkontor, berörs också och SE skall där följa det samordningsarbetc som redan spontant inletts av handelssek- reterarna.

Resursdimensioneringen behandlas inte särskilt utan får i första hand falla inom ramen för gängse budgetbehandling i den mån verksamheten inte är självfinansierad. För att tillgodose behovet av ökad flexibilitet inom fältor- ganisationen föreslås dock att av den anslagsreserv för särskilda exportfräm- jande insatser som står till regeringens disposition i framtiden avsätts ett belopp om 3 milj. kr. per budgetår för tillfälliga personella och andra förstärkningar.

För det ökade arbete som ledningen av faltorganisationen i utlandet kan väntas medföra för SE föreslås att SE erhåller medelsförstärkning av staten motsvarande årskostnaden för minst två handläggare jämte följdkostnader. Även för SE:s arbete med samordning i Sverige erfordras ökade resurser. SE har beräknat kostnaderna härför till 15 milj. kr. Frågan hur dessa kostnader skall täckas får tas upp vid förhandlingar mellan huvudmännen.

I anslutning till förslagen om en mer samlad ledning av exportfrämjandet bör också en ökad koppling mellan de olika anslagen på utrikes- och handelsdepartementens huvudtitlar åstadkommas. Detta kan lämpligast ske genom att en gemensam rambudget utformas. En särskild arbetsgrupp har tillsatts för att utarbeta en rationell anslagskonstruktion.

Vidare föreslås ett mera enhetligt system för revision av verksamheten.

Prop. 1979/81):16 20

Sammanfattning av remissyttrandena

] Allmänt

En bred majoritet av remissinstanserna uttalar sig positivt om utredning- ens slutsatser och delar i allt väsentligt de framlagda förslagen. Bland dessa instanser återfinns bl.a. Sveriges allmänna exportförening (SAE). Sveriges €.x'pO/"ll'åd (SE), Svenska handelskarttntatj/öt'btmdel. Sveriges hantverks- och induslt'iorganisalion - Familjeföretagen (SH/()). Svensk industriförening, Koo- peratival/iirbundet ( K F ), hande/ssekrelerare/öreningen. utredningen om utrikes- representationen (U D-utred ningen) samt flertalet ambassader och handelssek- reterare. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att det finns skäl för en grundlig översyn av den exportfrämjande verksamheten. Därvid är det enligt LO angeläget att närmare behandla den totala omfattningen av de statliga insatserna. En ny utredning bör därför snarast tillsättas eftersom föreliggande utredning valt att begränsa sin översyn.

Ett stort antal remissinstanser behandlar endast en del av de förslag utredningen lägger fram.

2 Mål för det statliga exportfrämjandet

Flera remissinstanser framhåller betydelsen av att målet för den statliga exportfrämjande verksamheten klarare fastställs. lt'ontmerskallegittm erinrar om att det statliga exportstödet bör betraktas som ett led i det system av åtgärder med vilka samhället vill påverka förutsättningarna för näringslivets verksamhet. Målet för den statliga exportfrämjande verksamheten måste enligt kollegiet underordnas mer övergripande samhällsekonomiska målsätt- ningar. Statskonmret är inne på samma tanke. Det finns enligt statskontoret behov av en fortsatt och fördjupad måldiskussion, där exportfrämjandet ställs in i ett samhällsekonomiskt perspektiv och vägs mot övriga handelsfrämjan- de åtgärder. Statens mål måste därvid vara vidare än målet för'SE. SAL-" anser det beklagligt att den organisatoriska och administrativa översynen av faltorganisationen för det statliga exportfrämjandet företagits utan samband med en diskussion om mål och medel för exportfrämjandet. En bestämning av mål bör föregå beslut om organisatoriska förändringar. Enligt SAE:s mening räcker inte utredningens analys som utgångspunkt för uppdraget till SE att formulera operativa mål för verksamheten. SE har samma synpunkt då man anför att avsaknaden av klara mål är en grundläggande svaghet i utredningen eftersom målformulering utgör en förutsättning för preciserade förslag om verksamhetens ledning. Staten bör enligt SE i samråd med den andre huvudmannen med det snaraste utforma ett gemensamt övergripande mål för exportfrämjandet. Svenska ltande/skantmar/örbundet och H TF - föreningen vid Sveriges exportråd delar denna sistnämnda synpunkt.

Prop. 1979/80:16 21

3 Nuvarande och framtida uppgifter för det statliga exportfrämjandet

Ambassaden iBonn efterlyser en analys av SE:s uppgifter och organisation innan förslag om ytterligare uppgifter till SE kan läggas. UD-uit'edningen anser att det finns behov av att se över den nuvarande verksamheten på fältet och nämner områdena exportservice och uppdragsverksamhet. lnom det sist nämnda området framhålls risken för att fa'ltorganen tvingas prioritera arvodeskronor i stället för exportkronor.

UD-utredningen tar också upp frågan om fa'ltorganens framtida uppgifter, vilka inte anses ha diskuterats i tillräcklig omfattning i utredningen. UD-utredningen pekar här på sådana områden som projektexport, initiativ- tagande verksamhet samt sambandet mellan export och import.

Ambassaden iMas/ota liksom ambassaden i New Delhi framhåller samban- det mellan export och import. Man menar att problemet med motköp ställer krav på ett samlat svenskt agerande med samverkan med importföretag och importfrämjande organ i Sverige. Ambassaden i Warszawa understryker att det från utlandsmyndigheterna i Östeuropa finns ett starkt krav att handels- sekreterare även arbetar med importfrämjande uppgifter. Svenska handels- kammar/örbundet förordar också detta. 1 den mån importfrämjande frågor har anknytning till exportfrämjande verksamhet i länder med ett bilateralt synsätt har kommerskollegium ingen erinran mot ett sådant förfarande.

4 Grundläggande kriterier för utformningen av den statliga exportfrämjan- de fältorganisationen

SAE, SE och Humle/skammar/örbundet delar de grundläggande kriterier för fältorganisationens utformning, vilka diskuteras i utredningen. Man anser att kravet på enhetlighet inte får drivas för långt och att företagens efterfrågan på fältorganens tjänster måste vara grundläggande för organisationens utform- ning. Denna uppfattning delas av handelssekreteraren i Budapest och New York samt kommerskollegium. En viss framförhållning måste dock finnas enligt bl. a. kommerskollegium. ambassaden i Nairobi och H TF föreningen vid SE. Enligt konsultexportutredningen bör med de utgångSpunkter utredningen skisserat förutsättningarna för att få ett bättre utnyttjande av tillgängliga resurser och en effektivare organisation för exportfrämjandet vara goda. Konsultexportutredningen skulle emellertid välkomnat en konkretisering på vissa punkter, bl. a. i form av redovisning av svensk cxportindustris synpunkter och förväntningar på det statliga exportfrämjandet ute i världen. UD-utredningen framför samma synpunkt.

Prop. 1979/80:16 22

5 Den statliga exportfrämjande organisationen i utlandet

Riksrevisionsverket (RR I”) anför att utredningens förslag innebär att nuva- rande uppdelning av fältorganisationen i väsentliga avseenden skulle kvarstå. Förslaget innebär vidare att de som arbetar med exportfrämjande inom ambassader skulle få två huvudmän. RRV påtalar därvid risken för oklarheter beträffande arbetstidens fördelning mellan olika uppgifter, vilket kan menligt påverka arbetet.. Av den anledningen ifrågasätter RRV om en enhetlig organisation med handelskontor i länder där särskilda enheter behövs bör övervägas.

Enligt statskontoret innebär utredningens förslag i stort sett justeringar i den riktning som drogs upp av föregående utredning på detta område. Förslagen bör kunna leda till förenklade kontakter för näringslivet och bättre samordning mellan handelssekreterare och ambassad.

En bred remissopinion stödjer utredningens uttalande att nuvarande fältorganisation i stort fungerar tillfredsställande i mer betydande industri- länder med marknadsekonomi. På dessa svarar som regel handelssekreterar- kontor vid sidan av beskickningarna för exportfrämjandet.

Ett mindre antal instanser — ambassaden iBrasi/ia. Bryssel och Köpenhamn samt UD-utredningen har yttrat sig om organisationsformen i länder, där efterfrågan på exportfrämjande tjänster är mer begränsad. Därvid har man uttalat sitt stöd för nuvarande ordning. Ambassaden i ll-laputo föreslår att handelskontor skulle kunna inrättas i denna typ av länder på regional basis.

Utredningens förslag att i normalfallet inrätta handelsavdelning inom ambassaden i för Sverige kommersiellt mer betydande statshandels- och utvecklingsländer får ett brett stöd — kommerskollegitmt, UD—utredningen. SAE. Svenska bank/öreningen, LO, Centra/organisationen SA C'O/SR. ambas- saden i Belgrad, Brasilia, Jeddah, Kairo. Kuala Lumpur, K uwait, Köpenhamn, Lagos, London. Moskva, Nairobi, Neii'Delhi, Ottawa, Paris. Quito, Singapore. Teheran. H-"ashington och Wien samt handelssekreteraren i Teheran. Enligt konttiiet'sko/legium får förslaget ses som ett uttryck för anpassning till de speciella förutsättningar för exportfrämjandet i den typ av länder det här är fråga om. Ambassaden iMoskva framhåller att fa'ltorganisationen där visat sig vara väl ägnad att utföra de uppgifter som pålagts den. SE:s ledning har fungerat bra, i synnerhet som handelsavdelningen lämnats ganska stor frihet i verksamheten. Ledningen har främst bestått i mål — och ramstyrning. Den splittrade organisationen i Sverige har dock inneburit viss osäkerhet för avdelningen.

Från flera håll understryks liksom i utredningen betydelsen av att noga överväga de gränsfall som kan uppstå. SAE framhåller därvid att en alltför rigorös tillämpning av förslaget inte är lämplig. I flertalet av de utvecklings- länder som kan komma i fråga finns en mycket betydande privat sektor av näringslivet. I vissa av dessa länder kan det vara mer lämpligt med ett

Prop. 1979/80:16 23

fristående handelssekreterarkontor än en kommersiell avdelning inom ambassaden. SE pekar på den svårighet som ligger i att söka dela upp marknaderna efter behovet av ambassadens medverkan i det exportfrämjan- de arbetet. Det bör slås fast att ambassadens medverkan kan vara betydel- sefull på samtliga marknader. Organisationsformcn i denna typ av länder bör prövas i varje särskilt fall av SE, som lämnar förslag till regeringen. Konsultexportutredningen ser vissa fördelar med utredningens förslag men pekar på risken att flexibilitet, niarknadsanpassning och självständighet går förlorad. Organisationsformen måste således prövas i varje fall.

Frågan om nuvarande handelssekretcrarkontors ställning i denna typ av länder tas upp av några remissinstanser. Kommersko/legittm uttalar därvid att frågan får prövas från fall till fall för att en anpassning skall kunna ske till de speciella förhållanden som råder i det enskilda landet. Enligt handelssekre- rerarelä/eningen är det inte självklart att kontoren i dessa länder skall föras in i ambassaderna. Den lokala marknadsstrukturen måste styra valet av organi- sationsform. Statens industriverk (SIND) pekar på det förhållandet att utvecklingen i statshandelsländerna gått mot ett alltmer decentraliserat och därmed mer kommersiellt beslutsfattande, varför erfarenhet från näringslivet krävs. Ambassadören kan oavsett organisationsform föra svenska företags talan i ministerier. SlND föreslår i stället att redan existerande handelsav- delningar i dessa länder omvandlas till handelssekreterarkontor. Både ambassaden och handelssekreteraren i Budapest anser att nuvarande ordning bör bestå främst med hänsyn till Ungerns decentraliserade ekonomi. Sveriges grossist/örbtmdanser däremot att kontoren bör införas inom ambassaderna för att därigenom få med även frågor om import, något som handelssekreterare inte skall syssla med.

Relationerna mellan ambassadör och handelsavdelning resp. handelssek- reterarkontor tas upp av flera instanser. Därvid framhålls från olika ambassader beträffande handelsavdelning, bl. a. Jeddah, Lagos och Moskva. att samarbetet torde underlättas av att avdelningen arbetar inom ambassa- dens ram. Samtidigt påpekar instanserna ienlighet med utredningens förslag att handelsavdelningen skall arbeta självständigt men att ambassadörens chefsskap inte skall begränsas till ett formellt sådant. Risken för konflikt mellan olika typer av arbetsområden påtalas från några håll, bl. a. ambassaden i Bonn och Paris, men anses inte utgöra något större problem. Eventuell konflikt hänskjuts till hemmaorganisationen. Kommerskollegium och kon- sultexportutredningen anser att frågan bör uppmärksammas, vilket förutsätts ske av UD-utredningen. Ökade resurser inom ambassaderna torde enligt ambassaden i Lagos minska riskerna för konflikt.

Även i industriländer är ett ökat samarbete mellan ambassad och handelssekreterarkontor ändamålsenligt enligt bl. a. RR I UD-utredningen, antbassaden i Canberra. Haag, Köpenhamn och ”"asliington samt SAE. Ett sätt att underlätta samarbetet kan vara utredningens förslag om lokalnärhet mellan ambassad och kontor. Denna fråga får ett brett stöd från såväl

Prop. l979/80:16 24

ambassader som handelssekreierare. Samtidigt poängteras från främst han- delssekreterarhåll men även ambassaden i Budapest, Prag, Haag och London att lokalgemenskap inte är att föredra, bl. a. som en följd av att handelssek- reterarkontoren har behov av en egen fasad utåt. Från ambassader och handelssekreterare i statshandelsländer framhålls det olämpliga i lokalge- menskap i dessa länder. Kontoren måste vara lättillgängliga för besökare. SE och SAE förordar att frågan om lokalnärhet och lokalgemenskap prövas förutsättningslöst i den föreslagna arbetsgruppen.

Utredningens förslag att kalla såväl handelssekreterarkontor som handels- avdelning vid ambassad för handelskontor mottas positivt av de ambassader som yttrat sig samt av SAE. SE och Svenska handelskammar/örbundet. lIandelssekreterarna däremot uttalar sig negativt liksom SACO/SR. Man menar att de båda organisationsformerna inte kommer att vara helt identiska varför de inte heller bör ha samma beteckning. Grossist/örbtmdet anser att handelssekreterarkontor inte bör kallas handelskontor eftersom de endast sysslar med exportfrågor.

Remissinstanserna uttalar sig både positivt och negativt om förslaget att utsträcka avgiftsbeläggningen för uppdrag till fler ambassader. UD-utred- ningen, ambassaden i Belgrad, Brasilia, Budapest, Moskva, Nairobi, Singapore. ll'arszawa. H-"ztshington och Wien samt SE och LO biträder förslaget. Man menar att den försöksverksamhet som f. n. bedrivs inom några ambassader har fallit väl ut och bör utsträckas till sådana ambassader som har en exportfrämjande verksamhet av viss omfattning. Ambassaden i Mos/wa framhåller att som en följd av avgiftssystemet prioriterar företagen sina behov och ställer mer konkreta krav, varigenom arbetet underlättas. Enligt SE bör avgifterna komma exportfrämjandet till godo genom att användas för att täcka särkostnadcrna för ambassadernas exportfrämjande verksamhet. Ambassaden i Canberra pekar på att frågan måste övervägas så att administ- rationskostnaderna inte blir för stora i förhållande till värdet av avgiftsbe- läggning. Andra antbassader, t. ex. i Bonn, Ottawa, Quito, framhåller problemet att ta betalt för vissa tjänster men inte andra och hur ambassadö- rens insatser i sådana fall skall värdesättas.

Frågan om bevakning av internationella projekt och SE:s arbete på detta område har tagits upp av några instanser. Kommerskollegium liksom ambas- saden iBrasi/ia. Canberra, Nairobi och Washington samt handelssekreterareni Toronto understryker behovet av utökad bevakning på detta område. Ambassaden i London påtalar betydelsen av att öka bevakningsarbetet i London eftersom mycket av affärsverksamheten inom de f.d. brittiska kolonierna och arab-världen sker via London. Även ambassaden och ltande/ssekretera/'en i Wien framhåller behovet av utökad bevakning av internationella projekt inom FN. l-"N-delegationen i New York föreslår en intensifierad bevakning genom att knyta projektbevakningscentralen vid ambassaden i Washington till handelssekreterarkontoret eller generalkonsu- latet i New York. SAE anser att det bör övervägas om inte bevakning på detta

fx) 'Jl

Prop. 1979/80:16

område kan läggas över på handelssekreterarkontoren. Både SAE och Svenska handelskamrnar/örbu/ulet framhåller att de internationella organen måste bearbetas från svensk sida med information om vad de svenska företagen kan prestera. en uppgift som skulle kunna ligga på handelssekre- terarkontoren.

Bland de specialfrågor utredningen behandlar, vilka främst rör handels— sekreterarorganisationen, kan först nämnas de fall där filialkontor inrättats. Ambassaden iJeddali och Nairobi samt SE stödjer förslaget att utreda denna organisationsform. Samtidigt framhåller handelssekreteraren i Toronto och ll-lelbourne liksom ambassaden i Canberra att filialer behövs i dessa länder. Ambassaden i Kuwait ser helst att filialen där upphöjs till ett självständigt kontor med samma geografiska område som ambassaden.

En annan specialfråga rör organisationen i Västtyskland. Handelssekrete- raren i Dt'isseldorl'liksom ambassaden i Bonn uttalar sig för att de tre kontoren finns kvar men att två kontor kan vara filialer till kontoret i Diisseldorf.

Samarbetet mellan de fem handelssekreterarna i USA fungerar enligt dessa tillfredsställande. Det har bidragit till en bättre fördelning av resurserna. Respektive handelssekreterares ansvar för sitt kontor kvarstår.

Fältorganisationens samverkan med andra organ med svensk anknytning i utlandet trycker flera instanser på — statskontoret. ambassaden i Belgrad, (."anberra, London, Moskva. Nairobi, Paris. Peking. Washington och Wien, genera/konsulatet i New York. hande/ssekreleraren i Wien och Svenska hantle./skammar/Eirbum/et. De organ som framhålls är teknisk-vetenskapliga attachéer. Sveriges turiStråd och handelskammare.

A mbassaden i Brasilia. Buenos A ires, Canberra. I I aag. Tunis och ”"'(ISliiIlgloll uttalar sig positivt om inrättande av exportfrämjanderåd såsom ett stöd för såväl handelssekreterare som ambassad i de länder där handelssekreterar- kontor inte inrättats. Hande/ssekreteraren i New York och Dusseldorf samt SAE är mer tveksamma och SAE anser att riksdagens beslut om att inrätta dessa råd måste tillämpas med stor flexibilitet.

6. Den statliga exportfrämjande organisationen i Sverige

Ett stort antal remissinstanser stödjer utredningens förslag att ge SE ökade möjligheter att leda den exportfrämjande verksamheten vid ambassader. s. k. funktionell direktivrätt. Såväl ambassader. handelssekreterare som myndig- heter och organisationer är positiva. Från några ambassaden (Bonn. Brasilia, Kairo. Nairobi, Singapore) och SAL-":s samt SE.-s sida påpekas att denna direktivrätt redan är fallet i praktiken. SAE hänvisartill att det inte är fråga om en långtgående delegering. SE framhåller att ett väl fungerande samarbete redan finns med ett antal utlandsmyndigheter. Det nya med utredningens förslag uppfattar SE så att möjlighet ges att utarbeta verksamhetSplaner gemensamt med utlandsmyndigheterna. Det blir i dessa fall inte fråga om detaljstyrning från SE:s sida. Ambassaden i Mos/wa anser att SE:s operativa

Prop. 1979/80:l6 26

ledning gentemot myndigheten fungerar väl och påtalar de stora fördelarna gentemot företagen med ett enhetligt arbetssätt ambassader — handelssekre- terare på detta område. Ambassaden i Kairo förutsätter att ledning även i framtiden skall kunna erhållas från utrikes- och handelsdepartementen i konkreta frågor.

Ambassaden i New Delhi och Oslo menar att ledningen blir mer splittrad om SE ges en ökad roll. Vidare är SE ingen myndighet. vilket skapar problem gentemot utlandsmyndigheterna. Ambassaden i Tokio anser att direktiv till ambassad endast kan utgå från utrikesdepartementet. Andra ambassader - Allien, Damaskus. Islamabad ser hellre ett samarbete direkt med företagen utan onödig omgång via SE, som upplevs som en byråkratisk organisa- tion.

Några ambassader, bl. a. Athen, Belgrad, Havanna, Washington och Caracas. framhåller att en förutsättning för att SE skall kunna genomföra denna direktivrätt är att SE:s resurser förstärks såväl kvantitativt som kvalitativt.

Departementens roll på central nivå såsom ansvarig för främst den övergripande planeringen och resurstilldelningen anses riktig av remissin- stanserna. Flertalet av dem som yttrat sig är positiva till att utrikes- och handelsdepartementen samarbetar genom en gemensam enhet. Bland dessa instanser återfinns såväl ambassader och handelssekreterare som my ndighe- ter och organisationer, t. ex. ambassaden iJeddah. London och Mos/wa, SAE. SE , handelssekrelerare/iireningen och kommerskollegium.

Statskontoret anser att förslagen beträffande SE och departementen innebär att en splittrad bild ersätts av en annan. En samlad bedömning på central statlig nivå är väsentlig. då SE kommer att få en central roll i planering och ledning av exportfrämjandet. Statskontoret föreslår att berednings- och budgetansvaret för de direkta exportfrämjande insatserna hålls samman inom ett departement. SAE liksom SE är inne på samma tanke. Enligt SAE är förutsättningen för en enhetlig exportfrämjandepolitik att ansvaret för denna ligger på en enhet. nämligen hos utrikes- och handelsdepartementen. Samordningssträvandena bör enligt dessa organisationer utsträckas även till industridepartementet och det närstående organ (SIND och utvecklingsfon- derna). En bred remissopinion instämmer i denna synpunkt. SHIO betonar därvid att detta är särskilt viktigt för mindre och medelstora företag som i hög grad berörs av utvecklingsfondernas verksamhet.

Ambassaden i Singapore och Tokio ser hellre en förstärkning av utrikesde- partementets resurser för den centrala ledningen. SIND ser för sin del inga vägande skäl för en samlad central handläggning av exportfrämjandet i form av en ny enhet. Snarare bör SE:s ledningsfunktioner förstärkas. Ambassaden i Brasi/ia för fram tanken att delegera ledningsansvaret för all exportfrämjande verksamhet till SE, varigenom det vore tveksamt om en ny central enhet behövs.

Flera instanser finner det värdefullt att faltorganisationen utarbetar

Prop. 1979/80116 27

verksamhetsplan och verksamhetsberättelse som ett sätt att underlätta planeringen och det löpande arbetet. Bland dessa märks statskontoret, RR l-'. UD-utredningen. konsultexportutredningen_ ambassaden i Canberra. Damas- kus, Jedda/t och Tim/s. SE sa mt Svenska handelskammar/örbundet. Ambassa- den i Jeddah anför härvid att eftersom handelskontor vid ambassad skall verka också inom andra områden än rent exportfrämjande är det väsentligt med en plan för den samlade verksamheten. Handelssekreteraren iDiisse/dorf' är tveksam till omfattande planer med tanke på kostnaderna därför. Ambassaden iDar es Salaam påpekar att det inte är meningsfullt att planera endast en del av verksamheten då stora delar är efterfrågestyrda. Vidare försvåras planeringen av att det inte blir samma organ som fastställer planer och beviljar medel för dessas genomförande.

Ett fåtal instanser har uttalat sig om möjligheterna att ge staten utslagsröst i SE:s styrelse. Man har därvid från SAE:s och SE:s sida uttalat sig negativt och framhållit huvudmännens lika och delade ansvar, vilket tar sig uttyck i styrelsens sammansättning. Svenska handelskamritar/örbundet är också nega- tivt och påpekar att det skulle finnas en risk att näringslivets inflytande försvagades. Konsu/texporruned/tingen däremot ser vägande skäl för att staten ges utslagsröst med tanke på de ökade befogenheter SE ges. Allmänt sett synes behov föreligga av att den statlige huvudmannens intressen förankras bättre i styrelsen.

SAE, SE, Svenska hande/skamnia/(förbundel, Svensk industri/örening. stats- kontoret, kommersko/legium, UD—ulredningen och H TF Jöreningen vid SE framhåller betydelsen av att SE samverkar med andra organ i Sverige som handelskammare, utvecklingsfond o.likn. SAE framför att det är glädjande att ett mycket gott samarbete håller på att utvecklas mellan SE och fonderna. Man bör därvid sträva efter en klar och praktisk arbetsfördelning där fonderna tillhandahåller grundläggande information medan SE har hand om de servicefunktioner SE lämpar sig bäst för. Fonderna bör således enligt SAE inte bygga upp egna stödjepunktcr utomlands utan utnyttja SE:s faltorgani- sation. Kommerskollegium framhåller behovet av samarbete också med de myndigheter som arbetar på det exportfrämjande fältet. Kollegiet anser det angeläget med ytterligare överväganden rörande sambanden mellan kolle- giets och SE:s verksamhet.

Även samarbete med organ som ägnar sig åt importf'rämjande verksamhet tas upp av kommerskollegium, UD-utredningen, Handelskammarförbundet, SE, SAE och Grossist/örbundet. Motköpsproblematiken understryks därvid. Grossist/örbundet poängterar behovet av hjälp från lältorganisationen till importRjretag. På många marknader bedöms importunderlättanöe svenska ansträngningar som ett reellt positivt led iden exportfa'mjande verksamhet- en. Enligt SAE och SE bör SE kunna ges rätt att låta importörer delta i alla typer av aktiviteter men inte satsa enbart på importfrämjande. Handelskam- marförbundet understryker att handelskamrarna måste beaktas i detta samarbete.

Prop. l979/80zl6 28

7. Personalfrågor

De av remissinstanserna som yttrat sig anser i enlighet med utredningens förslag att handelssekreterare bör tillsättas enligt samma principer som gäller f. n. UD—utrea'ningen. ambassaden i Bonn, Caracas. I1'elsing/"ors, Jeddah och Prag. hande/ssekretera/'en i Dtisse/dor/samt SAL". Ett antal instanser berör frågan om handelssekreterarcns förordnandeperiod. Flertalet handelssekrete- rare liksom SACO/SR förordar att denna sätts till tre år med möjlighet till förlängning i maximalt tre år och en ömsesidig uppsägningstid om 6 månader under denna senare period. SE liksom ambassaden i Prag förordar en tid om 3—5 år och ambassaden i Brvssel 4—6 år med ömsesidig uppsägning efter viss tid. Ambassaden iC'anberra anser att tiden i industriländer bör vara minst fyra år.

UD-utredningen, ambassaden i Bonn, London. Nairobi, New Delhi. Oslo. Paris och Teheran samtSAE ansluter sig till utredningens förslag att det i flera fall kan vara mest lämpligt att chef för handelsavdelning vid ambassad kommer från utrikesförvaltningen. Ambassaden i Budapest och Lagos anser att rekryteringen av dessa chefer bör ske från såväl utrikesförvaltningen som näringslivet. Ambassaden i Budapest anför vidare att erfarenhet från näringslivet bör väga särskilt tungt i Ungern med dess långtgående decen- tralisering i beslutsfattandet. Enligt ambassadeni W-"arszawa talar mycket för en näringslivsbakgrund men särskild tonvikt på resp. marknad.

Handelssekreterarna framhåller erfarenhet från näringslivet såsom bästa urvalskriterium eftersom handelskontoren skall betjäna de svenska företa- gen. Samma kravproftl som för handelssekreterare bör införas och SE bör enligt handelssekreterarna ges större bestämmanderätt i dessa frågor. Handelssekreteraren i Budapest anser att kontakter på hög nivå, där ambas- sadörens medverkan kan behövas, inte förekommer så ofta att det finns skäl att även chef för handelskontor rekryteras från utrikesförvaltningen. Erfa- renhet från näringslivet torde ha avsevärt större tyngd. Ambassaden iAthen är inne på samma tanke då man anför att ambassadören får de nödvändiga kontakterna med myndigheterna medan den kommersiellt: handläggaren bör ha en kommersiell bakgrund. Enligt SE bör rekryteringsfrågan prövas från fall till fall liksom organisationsformen. Urvalet måste därvid ske förutsätt- ningslöst. Ambassaden i Moskva anser att marknadens särart måste vara avgörande för rekryteringen. It'onsu/texportutredningen delar denna uppfatt- ning och framhåller att den faktiska kompetensen skall vara avgörande. Den föreslagna samrådsgruppen anses utgöra en lämplig urvalsväg vid rekrytering till dessa poster enligt bl. a. SAE och SE.

Betydande vikt läggs vid möjligheterna till utbildning t.ex. genom tjänstgöring på SE för dem som skall ut i fa'ltorganisationen och tjänstgöring på fältet för SE- personal. Detta framförs av UD-u/redningen, ambassaden i Bonn. Canberra. Havanna, Köpenhamn, Nairobi, Singapore och Washington samt SE . Hande/ssekretera/'en i Budapest efterlyser här en utbildningsplan.

Prop. 1979/80:16 29

Från ltandelssekreterarnas, SE:s och l/TI"-,/i"t'reningens vid SE sida under- stryks vikten av att anställningsvillkoren för de anställda vid handelssekre- terarkontoren snarast utreds för att få en bättre ordning.

,'llilbaSSflt/Pn i Havanna. I'le/sing/ors. Lagos. Nairobi, Singapore, Warszawa och Washington pekar på att lokalanställda spelar stor roll i det exportfräm- jande arbetet. SE anser att lokalanställning bör utökas men inte i alltför hög grad då detta kan leda till komntunikationsproblcm. särskilt med mindre företag i Sverige.

Ett antal instanser, såväl ambassader som handelssekreterare, instämmer i att handelssekreteraren bör ges diplomatisk ställning där hans arbete kan underlättas genom ett sådant förfarande. Flera handelssekreterare inbegriper också marknadssekreteraren i enlighet med utredningens förslag. Därvid framhålls att praxis i verksamhetslandet i denna fråga bör vara vägled- ande.

Beträffande benämningen av chefför handelskontor är meningarna delade. Handelssekreteraren iHaag. Melbourne och Wien pekar på det förhållandet att chef för handelskontor vid ambassad och fristående sådant delvis har olika uppgifter och därför bör ha olika benämning. Ambassaden iAthen anser att det är väsentligt att den kommersielle handläggaren har titeln handelsråd gentemot verksamhetslandets myndigheter.

8. Resursfrågor

Endast ett mindre antal instanser behandlar denna fråga. Statskontoret, ambassaden iBonn och Tunis samt SE välkomnar förslaget om rambudget för utrikes- och handelsdepartementens anslag. Vidare anser SE det positivt att, såsom utredningen föreslår, anslaget B 3. Exportfrämjande åtgärder anslags- posten 6 Till regeringens disposition får utnyttjas för tillfälliga förstärkningar. Därvid framhåller SE att sådana insatser senare skall kunna permanentas. RR I understryker vikten av att anslagskonstruktionen för exportfrämjandet utformas så att verksamheten kan överblickas i planeringen och följas upp kontinuerligt.

Som framgått av tidigare avsnitt bör SE enligt olika remissinstanser ges mer resurser för att kunna genomföra de föreslagna uppgifterna. SE anser att tre nya tjänster behövs inledningsvis i stället för de två utredningen föreslår.

Ökade resurser för marknadsföring av SE:s och fältorganens verksamhet välkomnas av SE , SHI 0, H ande/skamntar/örbundel samt ltande/ssekreteraren iLos Ange/es, Oslo och Toronto.

Utredningens förslag om en mer enhetlig revision av SE:s och fältorganens verksamhet tas upp av ett mindre antal instanser. SAE och SE uttalar sig positivt om förslaget. Enligt RR V är denna fråga beroende av vilken organisationsform som väljs för handelskontorens verksamhet. Vid nuva- rande organisation kan det vara lämpligt med samma organ för redovisnings- revision för såväl handelssekreterare som SE. För handelskontor inom

Prop. 1979/80116 30

ambassad är det knappast möjligt att ha särskild redovisningsrevision för en avgränsad del av verksamheten vid en beskickning. ] detta fall bör revisionen som hittills ske genom vederbörande revisionskontor.

Statskontoret, kontnterskollegium. konstt/texportutredningen. SAE , SE samt HTF-jiireningen vid SE tillstyrker att frågan om debiteringsprinciper för utförda tjänster hos olika organ i Sverige utreds. Enligt SIND skall utvecklingsfondernas stöd till företag ses som ett medel att upparbeta vissa företags och branschers exportförmåga. vilka senare kan bli medlemmar i SE. En nivellering av avgifterna skulle helt motverka syftet med stödet. SlND avstyrker således en utredning.

9. Övrigt

(x'D-utredningen förordar att en utvärdering av den handelsfrämjande fältorganisationcns verksamhet görs inom ett antal år och att denna översyn också omfattar handelssekreterarorganisationen.

exportråd

AVTAL

mellan Svenska staten och Sveriges Allmänna Exportförening om Sveriges

1 & Svenska staten och Sveriges Allmänna Exportförening åtager sig att i enlighet med detta avtal driva Sveriges Exportråd.

2 & Rådets verksamhet regleras av detta avtal samt genom stadgar som fastställs av regeringen efter godkännande av Sveriges Allmänna Exportföre- ning.

3 s Rådet skall som centralt organ planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Det åligger rådet särskilt att insamla, bearbeta och förmedla marknadsinformation att lämna råd i internationell marknadsföring att stimulera och stödja exportansträngningar.

4.—

Rådets skall ledas av en styrelse. Styrelsen skall bestå av åtta ledamöter med åtta suppleanter. Hälften utses av regeringen och hälften av Sveriges Allmänna Exportförening. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande.

Suppleant kan utöva rösträtt endast i stället för ordinarie ledamot med samma huvudman.

Rådet kan tillsätta delegationer för särskilda arbetsområden.

5 a'

Rådet skall planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och export- främjande verksamhet inom utrikesrepresentationen enligt föreskrifter som meddelas särskilt av regeringen. Dessa uppgifter skall ombesörjas med medel som staten ställer till förfogande.

Till rådet kan även i övrigt efter överenskommelse mellan parterna delegeras statliga förvaltningsuppgifter på sätt som anges i lag eller annan författning. Sådan verksamhet skall ombesörjas med medel som staten ställer till förfogande.

Prop. l979/80zl6 32

6 & Rådet skall samråda med utrikesdepartementet vid behandlingen av sådana i 3 & angivna uppgifter, för vilka erfordras medverkan av utrikesrep- resentationen och som inte avses i 5 %" första stycket.

7 s Rådet skall ha avtal om den exportfrämjande verksamheten vid de svenska handelskamrar i utlandet. som erhåller statliga bidrag.

8 &

Rätt att anlita rådet och handelssekreterarna samt ifråga om exportfräm- jande verksamhct utrikesrepresentationen och de handelskammare som avses i 7 & tillkommer endast dem, som tecknat avtal om abonnemang med rådet. Detsamma gäller i fråga om rätt att deltaga i statsfinansierade exportfrämjande åtgärder.

Rådet är skyldigt att inom ramen för den verksamhet. som anges i 3 s'. mot avgift utföra tjänster som begärs av svensk myndighet.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må rådet lämna tjänster till annan än abonnent då tjänsterna inte har ett direkt exportfrämjande syfte men har samband med rådets exportfrämjande verksamhet. Vidare må rådet i skälig omfattning lämna tjänster till annan än abonnent då syftet är att till rådet knyta nya abonnenter.

9 & Rådets verksamhet finansieras genom avgifter för abonnemang som avses i 8 &. statliga medel samt andra inkomster. som uppbärs i verksamheten.

l0 &

Abonnemangsavgiften skall beräknas för varuexporterande företag på dess exportvärde och för tjänstcexporterande företag på aktiekapitalet. Om särskilda skäl föreligger att beräkna avgiften för sådana företag på annat sätt skall rådet hänskjuta ärendet till regeringen och Sveriges Allmänna Export- förening. För andra abonnemang äger rådet att besluta om avgiften.

ll s"

Staten skall bidra till rådets finansiering med ett belopp som motsvarar beräknad skillnad mellan rådets kostnader för exportservice till företag med export av mindre omfattning och rådets abonnemangsavgifter från dessa företag. Med exportservice menas sådana rådets tjänster som inte debiteras särskilt.

Prop. 1979/80:16 33

12 &

Rådet skall till regeringen avge anslagsframställningar lör handelssekrete- rarverksamheten och sådan exportfrämjande verksamhet som finansieras med statliga medel. Rådet skall bereda och till regeringen avge förslag om tillsättande av handelssekreteraretjänster.

13 &" Upphör avtalet att gälla. delas rådets tillgångar och skulder lika mellan parterna såvitt ej annat avtalas för särskild egendom.

14 & Tvist om detta avtal skall avgöras genom skiljedom.

Detta avtal träder i kraft den ljanuari 1980 och gällertills vidare. Eventuell uppsägning av avtalet måste ske 18 månader före det budgetårsskifte som skall vara tidpunkt för avtalets upphörande.

För Svenska staten För Sveriges Allmänna Exportförening

Prop. 1979/80:16 34

lnnchåH Propositionen ............................................... l Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... 1 Förslag till lag om ändring i lagen (19751490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m ............ 3 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 30 augusti 1979 4 1 Inledning ............................................... 4 2 l-"öredragandens överväganden ............................ 6 2.1 Allmänt .......................................... 6 2.2 Den statliga exportfrämjande organisationen i utlandet . 7 2.3 Ledningen av den statliga exportfrämjande lältorganisatio- nen .............................................. 9 2.4 Personalfrågor ..................................... 12 2.5 Resursfrågor ...................................... 13 3 Upprättat lagförslag ...................................... 13 4 Hemställan ............................................. 13 5 Beslut .................................................. 14 Bilagor 1 Sammanfattning av Ds H 1979:1 Exportfrämjandets organisation en översyn. Promemoria utarbetad inom utrikes- och handels- departementen .......................................... 15 2 Sammanfattning av remissyttrandena ...................... 20 3 Avtal mellan svenska staten och Sveriges allmänna exportföre- ning om Sveriges exportråd ............................... 31