om fortsatt valutareglering. m.m.

Prop. 1979/80: 160 Regeringens proposition

1979/80: 160

om fortsatt valutaregleriag, m. m.; beslutad den 20 mars 19S0.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den atgärd och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan. Pa regeringens vagnar THÖRBJÖRN FALLDIN

GÖSTA BOHMAN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att valutaregleringen förkings att gälla ytterligare Här. dvs. för tiden den Hjul 1980-den 30 juni 1951. För riksdagens yttrande läggs samtidiet fråm ett förslag till förordning om fortsatt giltighet och ändring av valutaförordningen. Ändringen innebär att utländska företags filialer och kontor i Sverige behandlas som valutainlänningar oavsett i vilken torm filalerna och kontoren drivs.

| Riksdagen 1970. 80,1 samt. Nr Joo

LR

I Förslag till Lag om tillämpning av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 2 § första stveket I, 2 och 4-9 samt 5 § I och 3 valutalagen (1939:350) skall äga tillämpning under tiden den I juli 1980-den 30 juni 1981.

2 Förslag till Förordning om dels iortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:26-4), dels ändring i samma förordning

Härigenom föreskrivs i fråga om valutaförordningen (1959:264). som enligt förordning (1979:367) gäller till utgången av juni 1980.

dels att förordningen skall äga fortsatt giltighet till utgangen av juni 1981.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

I denna förordning förstås med

betalningsmedel: sedlar och skiljemynt samt växlar, checkar och andra penninganvisningar:

utländska betalningsmedel: utländska sedlar och skiljemynt samt andra betalningsmedel, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt:

utländska fordringar: fordringar. som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt och icke grunda sig på värdepapper, dock att till fordran. som här avses. ej skall räknas på avtal grundad fordran, där betalningen fortfarande är betingad av avtalets fullvörande å fcvaringsägarens sida:

utländska banktillgodohavanden: utländska föräringar. som innestå på räkning hos den som inom riket äger driva bankrörelse eller som utom riket driver bank- eller bankirrörelse:

värdepapper: aktier. lottbrev och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer och andra förskrivningar. vilka utfärdats för särskilda delar av skuldbelopp och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen. så ock handlingar. varieenom någon tillförsäkras förfoganderätt över värdepapper (certifikat):

utländska värdepapper: värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som år bosatt I utlandet:

vederlag i svenskt mynt: vederlag. som är bestämt att utgå i svenskt mynt eller som utgöres av fordringar eller värdepapper. vilka äro utställda i svenskt mynt.

I Senaste Ivdelse 1963:176.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen tvdelse

Säsom bosatt här i riket anses Sasom bosatt här i riket anses enligt denna förordning den som har enligt denna förordning den som har fast bostad i Sverige. därest han är fast bostad i Sverige. därest han är utlänning dock endast om han inne- utlänning dock endast om han innehaft sädan bostad de tre senast haft sådan bostad de tre senast förflutna kalenderåren. Juridisk per- förflutna kalenderåren. Juridisk person skall anses vara bosatt i det land. son skall anses vara bosatt i det land. där styrelsen har sitt säte, eller. om där styrelsen har sitt säte. eller, om styrelse icke finnes, där huvudkon- styrelse icke finnes. där huvudkontoret är beläget. Filial för utländskt toret är beläget. Fihal eller annat bolag eller för utländsk ekonomisk kontor för utländskt bolag eller för förening, som med stöd av särskilt utländsk ekonomisk förening. som tillstånd driver näring här i riket. driver verksamhet här a riket, skall skall anses vara bosatt i Sverige. anses vara bosatt I Sverige.

Denna förordning träder i kraft den I juli 1980.

Utdrag EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLI.

vid regerinessammanträde

1980-03-20

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Mundebo. Wikström. Friggebo. Mogård. Dahlgren. Asling. Söder. Burenstam Linder. Johansson, Wirtén, Holm. Andersson. Boo.

Winberg. Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Bohman

Proposition om fortsatt valutareglering, m. m.

1¶Inledning

Fnligt valutalagen (1939:350, ändrad senast--1978:257) gäller att fullmäktige i riksbanken skall göra framställning till regeringen om valutareglering.

om det prövas nödvändigt för att nå de centrala mål som har fastställts för den

ekonomiska politiken. Fullmäktige skall därvid begära att regeringen föreslår riksdagen en lag som ger valutalagen giltighet under en tid av högst

ett är. Regeringen skall samtidigt förelägga riksdagen de valutareglerande föreskrifter som regeringen avser att utfärda med stöd av bemyndigandet. Sådana föreskrifter finns i valutaförordningen (1959:264. ändrad senast

1977:1088).

Genom lagen (1979:366) om tillämpning av valutalagen (1939:350) och förordningen (1979:367) om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264) har valutareglering föreskrivits för uden den 1 juh 1979-den 30 juni 1980 (prop. 1978/79:173. FiU 36, rskr 377).

I skrivelse den 10 januari 1980 har fullmäktige i riksbanken hemställt att

regeringen begär riksdagens bemyndigande att förlänga valutaregleringen

till den 30 juni 1981. Fullmäktige föreslär en ändring i valutaförordningen så att alla typer av filialer i Sverige som ägs av utländska företag skall anses som valutainlänningar. oavsett i vilken form filialerna drivs. Slutligen föreslar

riksbanksfullmäktige sådana ändringar i valutalagen och valutafoörordningen

att bearbetat guld med högre guldhalt än 18 karat inte far föras in i landet

utan tillständ av riksbanken.

Riksbankstutlmäkises skrivelse torde fogas till detta nrotökott som bilaga

Efter remiss har vttranden avgivits av bankinspektionen. kommerskohe-

etum,. eceneraltulistyrelsen. statens provpingsanstalt. valutakomnuttén (1

1977:03). fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska banktöreningen. Post-

och Kreditbanken PK-banken. Svenska sparbanksföreningen, Svenska

resebyråföreningen. Guldeentralen ekonomisk förening, Guldsmedsbranschens samorganisation, Guldfynd AB och AB Sporrong.

En sammanställning av remissyttrandena torde fogas ull detta protokoll som bilaga 2.

2¶Föredragandens överväganden

2.1 Frågan om fortsatt valutareglering

Genom valutaregleringen är det möjligt att i penningpolitiskt syfte påverka valutaströmmarna till och från landet. Valutatagen är en fullmaktslag som ger regeringen befogenhet att under vissa 1 lagen angivna

förutsättningar förordna om valutareglering och att utfärda närmare föreskrifter 3 valutaförordningen. En redogörelse för innehållet i valutalagen och valutaförordningen finns i prop. 1975:82s. 14-21 och prop. 1977/78:169 s. 6 och 7. I det följande beeränsar jag min framställning till vissa

bestämmelser som har samband med riksbanksfullmäktiges förslag.

Valutaförordningen innehåller förbud mot olika valutadispositioner om inte riksbanken ger tillstånd till dem. Förbuden innebär bl. a. att den som är

bosatt i Sverige (valutainlänning) inte far betala till den som är bosatt i utlandet (valutautlänning) eller ta emot betalning av valutautlänning. Dessa förbud avser våsentligen kapitalbetalningar. dvs. betalningar från Sverige i

samband med investeringar i utlandet eller andra kapitalöverföringar dit

samt liknande betalningar till Sverige. Vittgående undantag görs för löpande betalningar. varmed enligt 10 a§ och anvisningarna till 3 och 10a§§

vilutaförordningen främst avses likvider vid export och import av varor och

tjänster på normala betalninesvillkor.

År 1977 tillsattes valutakommittén (E 1977:03) som fick i uppdrag att från allmänna utgångspunkter göra en fullständig översyn av valutaregleringen

och valutalagstiftningen.

Riksbanksfullmäktige har anfört att anledning alltjämt föreligger att ta gällande fullmakter i valutalagen i anspråk och att ge valutaförordningen fortsatt giltighet. Fullmäktige har därför hemställt att regeringen begär riksdagens bemyndigande att tillämpa fortsatt valutareglering under tiden

den I juli 1980-den 30 juni 1981 enligt samma lagrum i valutalagen som nu

äger tillämpning. nämligen 2 § första stycket, 1. 2 och 4-0 samt 58 I och 3 valutalagen. Vidare föreslås att regeringen lägger fram förslag om att

valutaförordningen skall äga fortsatt giltighet under samma tid.

Framställningen om fortsatt valutareglering har tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Valutakommitten framhaller att i radande situation med obalans i samhällsekonomin saknas förutsättningar för utt ekonomisk-politiskt beslut om att upphäva valutaregleringen. Oberoende av bedömningen av den nuvarande valutaregleringen torde det enligt kommittén råda enighet om att det behövs en fullmaktslagstiftning som

1" Riksdagen 197980. I saml. Nr 160

ver beredskap för ingripanden mot destabiliserande kapitalrörelser. Valutakommitteén tillstyrker därtör att regleringen förlängs. Bankföreningen och PK-banken har inte något att invända mot att valutaregleringen förlängs i avvaktan på valutakommitténs resultat men tillägger att det är synnerligen angelaget att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.

Jag vill framhålla att Sverige efter det senaste ärets störa oljeprishöjningar äter står inför en mycket allvarlig ekonomisk obalans gentemot omvårlden.

Den politik som inleddes när den förra trepartiregeringen tillträdde var i viktiga hänseenden framgångsrik. Från det läge av fundamental obalans som

ekonomin befann sig I hösten 1976, styrdes utvecklingen genom en rad

atgärder in på nya banor. Genom devalveringarna är 1977, borttagandet av arbetsgivaravaiften samt genom det tvååriga löneavtalet för 1978 och 1979. lades grunden för en förbättring av bytesbalansen. Denna registrerade ett visst överskott ar 1978 efter växande underskott alltsedan ar 1974. De kraftigt ökade kostnaderna för oljetmporten återförde emellertid bytesbalansen till ett stort minussaldo i fjol - ca 8.5 miljarder kr. enligt 1980 års finansplan.

Underskottet blir ännu större 1 år. Det stora bytesbalansunderskottet är ett uttryck för att vår samlade produktionskapacitet är för liten i förhållande till importbehovet. Den väg

regeringen anvisar i finansplanen för att lösa bytesbalansproblemet innebär

att förutsättningar skapas för att nå extern balans med bibehållande av full

sysselsättning. Dels mäste tillväxt och sysselsättning i den utlandskonkurre-

rande sektorn främjas. Dels är det nödvändigt för oss att uppnå en

långsammare kostnadsökning än våra konkurrentländer. Samtidigt mäste givetvis kraftfulta ansträngningar göras för att spara energi. Men även med målmedvetna insatser i dessa olika hänseenden kommer det att dröja flera är innan vår strukturella obalans med omvärlden har övervunnits. En fortsatt lånefristig utlandsupplåning kommer därför att krävas för att täcka bytesbalansunderskotten. Det är viktigt att denna upplåning och övriga kapitalrörelser mellan Sverige och utlandet kan styras i så jämna banor som möjligt och att detta sker på ett sätt som främjar målet om extern balans. Valutaregleringen är det instrument som traditionellt används för att astadkomma den önskvärda kontrollen och styrningen av kapitalrörelser-

na.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört finner jag i likhet med riksbanksfullmäktige och remissinstanserna det nödvändigt att förlänga valutaregle-

ringen så att den även i fortsättningen kan utnyttjas för att komplettera den övriga vuluta- och kreditpolitiken. Jag förordar därför att regeringen begär

riksdagens godkännande att förlänga valutaregleringen vtterligare ett år, dvs. för tiden den I juli 1980-den 30 juni 1981.

Enligt vad jag har inhämtat kommer valutakommitten att under hösten 1980 lämna ett första betänkande i form av expertrapporter. Nomnmuittens

förslag i principiellt viktiga frågor får avvaktas innan några mer ecnomeri-

pande ändringar övervägs 1 fråga om valutaregleringens innehall och utformning.

- 2

2.2 Utländska företags filialer i Sverige

För att näringsverksamhet i Sverige skall få drivas av utländska företag fordras särskilt nåringstillstånd. Tillståndsgivningen sker enligt lagen (1968:5551) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här I riket. Tillstand får beviljas om det utländska företaget i sitt hemland är registrerat som bolag eller ekononusk förening och driver näringsverksamhet

där. Den iSverige bedrivna verksamheten skall ske genom en filtal. Med filial avses enligt 16 §i lagen ett avdelningskontor med självständig förvaltning.

Detta innebär bl. a. att filten skall ha egen bokföring som är skild från det

utländska moderbolagets övriga bokföring. Filtalen skall stå underledning av en verkställande direktör som ansvarar för verksamheten här i riket. Huvudprincipen är alltså att filialen skall vara en i väsentliga avseenden

självständig enhet (jfr prop. 1968:95 -s. 73 och 114).

De filialer som har fått närinestillstånd att driva verksamhet i Sverige skall

enligt 1 § andra stycket valutaförordningen anses som valutanlänningar.

Detta innebär att betalningar och andra penningtransaktioner mellan

filialerna och svenska enskilda eller juridiska personer inte berörs av

valutaregleringen.

Riksbanksfullmäktige har anfört att utländska företags filtaler i Sverige drivs i olika former varav vissa inte är att anse som självständigt närimgsidkande. t. ex. kontor för utländska flyg- och transportföretag som befordrar varor eller passagerare till och från Sverige. Sådana företag kan utan särskilt näringstillstånd upprätta kontor här för upplysning, reklam och biljettförsäljning. Dessa och andra kontor som får drivas här 1 landet utan

näringstillstånd är enligt valutaförordningen att anse som valutautlänningar. Fullmäktige hemställer att regeringen ändrar I $ andra stycket valutaförord-

ningen så att alla utländska filialer i Sverige blir Hkställda i valutahänseende och behandlade som valutanlänningar.

Remissinstanserna, bl. a. Svenska resebyråföreningen, har inte haft något

att invända mot fullmäktiges förslag i denna del. Kommerskollegium har fäst

uppmärksamheten på att man vid prövning av nåringstillstånd kräver att verksamheten skall ha viss varaktighet och vara av viss omfattning.

Riksbanksfullmäktiges förslag innebär att såväl filialer vars verksamhet år av

ringa omfattning. som filialer vilka upprättas för ett enstaka kortvarigt uppdrag skulle betraktas som valutainlänningar. Det är tveksamt om dessa filialer är bokföringspliktiga. Köllegiet anser sig dock inte kunna bedöma om

dessa förhållanden medför nägra svårigheter exempelvis för den tillsyn som riksbanken skall utöva. För egen del vill jag framhålla att det kan finnas behov hos utländska

företag med internationellt betonad verksamhet att förlägga vissa funktioner ull Sverige utan att behöva inrätta självständiga filialer med särskild driftsledning, bokföring m. m. Det kan gälla t. ex. en agentur som har sina

uppgifter begränsade till att upprätthålla affärsförbindelser mellan företaget

i hemlandet och den svenska marknaden. En vanlig verksamhetsform är att

utländska företag har kontor här a fandet för upplysning. reklam eller biljettförsäljning. 1. ex. utländska flygbolags kontor i Sverige. I dessa och

liknande fall är det rimligt att verksamheten här i landet kan bedrivas utan hinder av valutaregleringens restriktioner. Detta innebär å andra sidan att valutaregleringens bestämmelser kommer att gälla för sådana transaktioner mellan fililatkontoren i Sverige och utlandet vilka inte är löpande betalningar

eller annars undantagna från regleringen. Den föreslagna ändringen påverkar inte filialkontorens bokförinesskyldiehet och inte heller förutsätt-

ningarna för riksbankens valutakontroll. Jag ansluter mig saledes till

fullmäktiges förslag i denna del med den språkliga justeringen att i

författningstexten anges såvål fial som annat kontor. För att genomföra

förslaget krävs endast en mindre ändring av I 8 valutatforordningen.

Förslaget ull lag om tillämpning av valutalagen är utformat efter förebild

från motsvarande lagar som har antagits under tidigare år. Detta lagförslag och det förslag till förordning som läggs fråm i denna proposition år av enkel

beskatfenhet och lagräadets hörande torde därför sakna betydelse. Jag har alltså inte funmt det erförderligt med lagrådsegranskning av förslagen.

2.3 Fråga om begränsningar i handeln med guld

Regleringen av betalningsströmmarna till och från landet gåller olika betalningsmedel 1 form av mynt. sedlar. växlar. checkar och andra betalningsanvisningar. Dessutom kontrolleras handeln med guld. som enliet

valutalagstiftningen inte fritt får föras in eller ut ur landet. Guld behandtas nämligen som ett betalningsmedel + valutahänseende. Förbudet avser obearbetat guld. inbegripet platinerat guld. och andra formvaror av guld och plaunerat guld än bladguld samt guldmynt. Bearbetat guld — suldsmedsarbeten och andra föremiål gjorda av guld — faller utanför valutaregleringen. Kontrollen av obearbetat guld är avsedd att hindra enskilda personer från att förvärva sådant guld. Genom att försäljning av obearbetat guld sker via Guldceentrafen ekonomisk förening. som samarbetar med riksbanken, kan guldet förbehållas tillverkningen av guldsmedsarbeten och dentalvaror sant

industriella åndamäl. Riksbanksfullmäktige anför att det är en huvudprineip i valutaregleringen

att valutuanlänning ej medges att ta valutareservtillgangar i anspråk för att

göra placeringar I utländska värdepapper. I konsekvens med detta har det

ansetts att valutainlänning inte helter bör få göra placeringar i guld. Denna princip genomförs med stöd av det i valutalaestiftningen stadgade tillstands-

tvanget för införsel av obearbetat guld. Med stöd av dessa bestämmelser

regleras guldimporten och även guldförsälningen mom landet. Fullmäktige

anför vidare att det obearbetade guldet ställs i obegränsad omfattning till förfogande för guldsmedsarbeten. dentatarbeten och andra tekniska anda-

mål. Däremot vägras tilldelning av obearbetat guld. om nagon bearbetning av guldet inte avses komma till stånd.

Riksbanken pekar på att guld nu har börjat användas för rena investe-

ringsändamal, s. k. tesaurering. Det är den mycket stora guldprishöjming som skett under senare är som ökat intresset för investeringar I guld. Detta har medfört att man trots den upprätthallna guldregleringen sökt finna utrymme för att försälja gukl för tesaurering. Vissa företag har därvid i

finguld tillverkat en enkel s.k. jetong, vars upparbetningskostnad uppen-

barhgen är skäligen obetydlig men vars utformning ända obestridhigen

förvandlar guldet från "obearbetat till "bearbetat" 1 tullnomenklaturens

mening. Därmed omfattas guldjetongen inte av regleringen.

Utvecklingen har enligt riksbanksfullmäktige visat att den nuvarande

guldregleringen. som grundar sig på kontrollen av export och import av

endast obearbetat guld. inte är tillräckhet långtsaende för att nå sitt syfte. att

förhindra tesaurering av guld. Riksbanksfullmåktige anser 1 likhet med valutastyrelsen att en valutareglering, som I övrigt förbjuder valutaförbrukning för olika typer av kapitalplaceringar, också bör gälla placering I guld. Att avskaffa guldregleringen i nuvarande läge skulle te sig anmärkningsvärt.

I enlighet med ett förslag av valutastyrelsen föreslår riksbanksfullmäktige att det reglerade området vidgas vill att omfatta samtliga guldsmedsarbeten med

en guldhalt överstigande 750 tusendelar (18 karat). Att anknyta till

guldsmedsarbetenas guldhalt innebär enligt fullmäktige en enkel urvalsme-

tod. särskilt som dessa arbeten ändock i yrkesmässig handel måste proberas för den kontrollstämpling som enligt lag skall ske. Metoden har också den fördelen att den största gruppen guldsmedsvaror. vilka enligt uppgift tillverkas i 18 karat. blir fria från reglering. Fullmäktige framhåller dock att den föreslagna regleringen inte kommer att hindra att guldvaror även I

fortsättningen kan säljas för tesaurering. om guldhalten begränsas till IS

karat. Fullmäktige anser emellertid att placeringsintresset kan väntas avta med lägre guldhalt och att införselförbudet därför bör begränsas till föremål

med högre guldhalt än 18 karat. De flesta remissinstanserna har tillstyrkt riksbanksfullmäktiges förslag i fråga om guldvaror eller lämnat det utan erinran. Hit hör bl. a. bankinspek-

tionen, statens provningsanstalt och Guldsmedsbranschens samorpanisation. Hflera fall har dock samtidigt förts fram kritiska synpunkter på förslaget. bl. a. av generaltullstyrelsen och kommerskollegium. Generaltullstyrelsen

anför bl. a. att det med hänsyn till kontröollsvarigheterna blir nödvändigt med

undantag från importregleringen. t. ex. för gåvor och resgods. Kommerskol-

legium ifrågasätter om ändringen av bestämmelserna för guldhandeln bör gå i den föreslagna riktningen. Från teoretisk ekonomisk svnpunkt kan enligt kollegiet starkt diskuteras om guld över huvud tåget bör omfattas av valutabestämmelserna. Förslaget avstyrks av valutakommitten, AB Sporrong samt ett antal

enskilda guldsmeder. Valutakommittén anför bl. a. att guldet vid sidan av sin industriella och konstnärliga användning är en placeringstillgang som mer än

också som en väsentlie tillvang i centralbankernas valutareserver. Kommittén kommer senare att ta ställning till valutaregleringen också i fråga om guldvaror. I avvaktan på denna översyn finner kommittén att guldtransak-

tioner bör förbli likställda med kapitalbetalningar i regleringshänseende.

Fullmäktiges förslag har det begränsade syftet att inskränka bl. a. guldjetongmarknaden. som hittills varit ringa och vars framtida utveckling är

svårbedömbar. till placering 1 föremal av IS karats guld. Samtidigt som

förslaget har ett begränsat syfte aktualiserar det betvdande praktiska gränsdragningsproblem och kontrollsvårigheter och öppnar därmed möjlig-

heter till kringgående. Det gäller inte bara att som hittills upprätthålla

distinktionen mellan obearbetat och bearbetat guld och att bedöma om bearbetningsgraden skall anses tillräckhet hög för att guldföremålen skall

falla utanför regleringen. Kommittén anser att avsevärt större bedömningssvårigheter tillkommer. om det också gäller att tå ställning till om guld och guldsmedsarbeten med mer än 18 karat skall få importeras. Tullmyndighe-

terna mäste då bedöma om sådana guldsmedsarbeten har en sådan

bearbetningsgrad att de inte kan betraktas som tesaureringsobjekt. På motsvarande sätt måste riksbanken/Guldcentralen vid import av obearbetat guld med mer än 18 karat bedöma om den slutprodukt som skall framställas av guldet blir ett "verkligt guldsmedsarbete” och inte bara ett föremål avsett för tesaurering. Valutakommitten anför vidare att den har övervägt olika möjligheter att

komma till rätta med de påtalade problemen. Kommittén har emellertid dragit slutsatsen att olika metoder att motverka kringgående av valutaregleringens bestämmelser rörande guldimport är behäftad med praktiska

svårigheter.

Med hänsyn till att tesaurering av guld i form av jetonger och liknande enkelt bearbetade guldföremäl hittills inte har haft några återverkningar av

betydelse på betalningsbalansen och att effekterna på tesaureringsintresset av en sänkning av karathalten är ovissa. förordar valutakommittén att inga

författningsändringar i valutalagstiftningen genomförs.

Jag är i stort sett ense med valutakommittén 1 kritiken mot riksbanksfullmäktiges förslag. Särskilt vill jag framhalla min tveksamhet i fråga om

förslagets verkliga effekter på den guldhandel mot vilken de föreslagna

restriktionerna är riktade. Fullmäktiges förslag skulle visserligen medföra

hinder för fortsatt handel med jetonger av finguld men penningplaceringar I

jetonger och andra föremäl av 18 karats guld skulle fortfarande vara tillåtna.

Ett förbud riktat mot enbart guld med högre halt än 18 karat förefaller därför inte kunna innebära något avgörande hinder för handeln med tesaureringsguld. Enligt min mening ligger det också I sakens natur att en sådan

lagreglering medför praktiska gränsdragningsproblem och köntro'Isvårighe-

ter och därmed öppnar möjligheter till kringgående. En mer betvdande

import av guld hindras redan nu genom förbudet t fråga om obearbetat

guld.

I detta sammanhang vill jag peka på att det kan finnas vissa invändningar mot att tå valutaregleringen i anspråk för att begränsa den inhemska handeln med guldjetonger m.m. eftersom detta inte har nägot direkt samband med valutaregleringens huvudsyfte. som är att säkra landets valutatillgångar.

Jag vill erinra om att valutakommittén f. n. arbetar med en total översyn av

valutaregleringen. Däri ingår också att ta ställning till om det alltjämt finns

behov av att behälla valutarestriktionerna för guldhandeln. Mot bakgrund av

vad jag nu har anfört finner jag inte skäl förorda att regeringen nu lägger fråm något förslag om ändring i de valutabestämmelser som reglerar handeln med guld. Jag avser i stället att senare föreslå regeringen att överlämna riksbanksfullmäktiges skrivelse jämte remissvttrandena i fråga om guldregleringen till valutakommittén för att övervägas I samband med utredningens fortsatta arbete.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels förestår riksdagen att antaga ett inom ckonomidepartementet

upprättat förslag till I. Jag om tillämpning av valutalagen (1939:350),

dels lämnar riksdagen tillfälle att vttra sig över det inom ekonomidepar-

tementet upprättade förslaget till 2. förordning om dels fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264), dels ändring i samma förordning.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Bilaga I

FULLMÄKTIGES I SVERIGES RIKSBANK SKRIVELSE

Till ekonomidcpartementet

Fullmäkuge 1 riksbanken får härmed ta upp frågan om förlängning av valutaregleringen och om vissa ändringar i valutaförfattningarna.

Förlängning av valutaregleringen

Genom lagen (1979:366) om tillämpning av valutalagen (1939:350) har föreskrivits att 2 § första stycket J, 2 och 4-9 samt 5§ I och 3 valutalagen (1939:350) skall äga tillämpning under tiden den 1 juli 1979-30 juni 1980. Därjämte har jämlikt förordningen (1979:367) om fortsatt giltighet av valutaförordningen — (1959:264) — föreskrivits att — valutaförordningen (1959:264), som enligt förordningen (1978:259) gäller till utgången av juni 1979, skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1980.

Då anledning alltjämt föreligger att ianspråktaga gällande fullmakter i valutalagen och samtidigt ge valutaförordningen fortsatt giltighet får fullmäktige i riksbanken hemställa att regeringen måtte

dels begära riksdagens bemyndigande att 2 § första stycket J, 2 och 4+9 samt 5§ 1 och 3 valutalagen skatt äga tillämpning under tiden den 1 juli 1980-30 juni 1981:

dels framlägga förslag om att valutaförordningen skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1981.

Filial för utländskt företag

I samband med ikraftträdandet av lagen (1955:383) om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket (dens. k. fifiallagen) infördes i I 5 andra stycket sista punkten valutaförordningen en regel om att filial för utländskt bolag eller för utländsk ekonomisk förening, som med stöd av särskilt tillstånd driver näring här i riket. skall anses vara bosatt i Sverige (SFS 1955:303). Filiallagens bestämmelser har i stort sett senare överförts till lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket.

Den senare lagens bestämmelser innebär att utländskt företag får idka näring i Sverige endast efter tillstånd av regeringen. Näringsverksamheten här i riket skall drivas genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial). Endast verksamhet som är att anse som näringsidkande här omfattas emellertid av lagstiftningen. Sålunda faller utanför lagens

tillämpning t. ex. utländska transportföretag som befordrar varor eller passagerare till eller från Sverige. Sådana företag kan fritt upprätta kontor här för bl. a. upplysning, reklam och biljettförsäljning (jfr prop. 1968:98, s. 73f, 101 f samt 114 f). Till denna kategori torde sålunda regelmässigt vara att hänföra t. ex. utländska flygbolags kontor i Sverige.

Filial för utländskt företag för vars verksamhet särskilt tillstånd enligt lagstiftningen ej erfördras är sålunda med en strikt tillämpning av definitionen i I $ andra stycket sista punkten valutaförordningen ej att anse som bosatt i Sverige (valutautlänning). Då antalet sådana filialer synes ha ökat under senare år och då anledning saknas att från valutaregleringssynpunkt betrakta dem på annat sätt än andra utländska företags filialer i Sverige. dvs. som valutainlånningar, föreslås att I $ andra stycket sista punkten valutaförordningen ändras i sådan riktning. Det skulle innebära ett klarläggande av att kunder. leverantörer och andra valutainlånningar som utför betalningar och andra transaktioner med filialen fritt finge utföra sädana transaktioner då även filialen vore att anse som valutainlänning.

Ut- och införsel av guld och guldvaror

Gällande ordning

Enhet 48 valutaförordningen får, jämte annat, vissa guldvaror ej utan riksbankens tillstånd utföras ur riket. Förbudet omfattar följande guldvaror enligt tulltaxan (1977:975), nämligen

ur nr 71.07 obearbetat guld, inbegripet platinerat guld, och andra formvaror av guld och platinerat guld än bladguld,

ur nr 72.01 guldmynt.

Enligt 6 § samma förordning får, jämte annat, angivna guldvaror ej heller utan riksbankens tillstånd införas till riket.

På grundval av stadgandet om tillståndstvång för införsel av guld övervakas att guld importeras eller eljest ställes till förfogande endast för upparbetning eller annan användning, såsom för guldsmedsarbeten, dentalarbeten eller andra tekniska ändamäl, men ej för tesaurering. Denna reglering utövas av den på riksbankens initiativ inrättade ekonomiska föreningen Guldeentralen, vilken äges av olika guldförbrukare i Sverige.

Framställningar om författningsändring

I skrivelser den 11 juni samt den 3 och 17 juli 1979 har Guldsmedsbranschens samorganisation och Guldfynd AB fäst uppmärksamheten på att AB Sporrong försålde enkelt upparbetade jetonger i 24 karat guld. Samorganisationen framhäller att denna tillverkning och försäljning huvudsakligen synes ha kommit till stånd i syfte att guldprodukterna skall tesaureras. Det erinras om att riksbanken tidigare intagit en nepativ inställning till sådan

"7 Riksdagen 197980. I saml. Nr 160

guldförsäljning. nagot som också förklaras överensstämma med den allmänna uppfattningen i guldsmedsbranschen. Samorganisationen finner

svärt att acceptera den av AB Sporrong sålunda lanserade tvpen av investeringar och anser att tillverkning och försäljning av guldjetonger inte

heller kan vara av intresse för samhällsekonomin. Det anses därför böra ankomma på fullmäktige I riksbanken att genom lämpliga åtgärder förhindra att "i princip obearbetat gult” sålunda användes för spekulation. Det

tillägges att om den tidigare restriktiva inställningen ej kan vidhallas. allmänheten torde komma att adagalägga mycket stort intresse för spekulationsguld och att denna marknad därmed skulle få betydande omfattning. Samorganisationen, som befarar att därmed många branschföretag skulle

mat sin vilja tvingas in i spekulationshandel. avslutar sin framställning med

att efterfråga riksbankens nuvarande inställning och vilka åtgärder riksbanken finner anledning vidta.

Även Guldfynd AB kritiserar den av AB Sporrong lanserade tillverkningen och försäljningen av guldjetonger men konstaterar samtidigt att om denna verksamhet tillåtes fortsätta, även Guldfynd av konkurrensskäl nödgas uppta en tillverkning och försäljning av guldjetonger. Enligt Guldfynds beräkningar skulle värdet av det tesaureringsguld som bolaget genom sitt 80-tal butiker i Sverige skulle kunna sälja komma att uppgå till en årlig summa av 60-70

miljoner kronor. Guldfynd tillägger att om därjämte andra företag inom eler

utom branschen. exempelvis bankerna, upptar motsvarande försäljning. den totala försäljningssumman skulle komma att överstiga en miljard kronor per

är. Enligt Gutdfynds mening bör sådana bestämmelser utfärdas att handel med guld för tesaurering icke vidare kan ske.

Valutastyrelsens vttrande

Fullmäktige har inhämtat yttrande från valutastyrelsen över framställningarna från Guldsmedsbranschens samorganisation och Guldfynd AB. I sitt yttrande konstaterar valutastyvrelsen att valutaregleringen alltid varit

förenad med bestämmelser om förbud mot export och sedan 1944 även mot import av obearbetat guld och vissa härmed jämförbara guldföremål samt av guldmynt. Syftet med denna reglering kan enligt valutastyrelsen sägas vara

att komplettera de valutareglerande bestämmelserna. Då valutaregleringen i övrigt förhindrar portföljinvesteringar i utlandet. har nämligen motsvarande

placering i guld ej heller ansetts böra få göras. Styrelsen anser att denna guldreglering i stort sett fyllt sin uppgift. Vissa tendenser att söka kringg LH

regleringen anses ha förekommit i det att guldsmycken och medaljer i mycket enkla utföranden saluoförts väsentligen såsom tesaureringsobjekt. dock att

sådan försäljning enligt valutastyrelsens uppfattning saknat nämnvärd betydelse. Styrelsen konstaterar emellertid samtidiet att just regleringens effektivitet skapat ett uppdämt intresse för placeringar i guld. vilket synes ha förstärkts på senare tid till följd av den inträffade vuldprishöjningen.

Beträffande Sporrongs försäljning av guldjetonger konstaterar valutastyrelsen att försäljningsargumenteringen är inriktad på guldvårdet i sig liksom att jetongerna ej heller synes ha nagot konstnärhgt värde eller samlarvärde utöver det värde guldet representerar. Styrelsen upplyser att enligt uppgifter från statens provningsanstalt Sporrong synes ha sält en icke helt obetydlig kvantitet guld i jetonger. Eftersom jetongerna emellertid otvivelaktigt är att betrakta som bearbetat guld enligt tullnomenklaturen, varför import av liknande jetonger skulle kunna ske ohindrad av valutaförordningens guldimportförbud, har riksbanken ej ansett sig kunna tillråda Guldeentralen att söka förhindra att importerat guld säljes till Sporrong för tillverkning av jetonger. Valutastyrelsen konstaterar därmed att guldregleringen i nuvarande utformning lätt kan kringgås genom att obearbetat guld ges en prägling eller annän bearbetning, som visserligen förändrar guldets karaktär till ”bearbetat” men som dock är så ytterligt enkel att det sålunda ”bearbetade” guldets pris endast helt obetydligt behöver överstiga det obearbetade guldets. Valutastyrelsen fortsätter.

Sporrong AB:s försäljning av guldjetonger medför enligt valutastyrelsens uppfattning att guldregleringen ej kan behållas i nuvarande utformning. Antingen måste alltså guldregleringen upphävas, så att import av guld för tesaurering blir möjlig, eller måste importregleringen utvidgas på sådant sätt att försäljning för tesaurering av guldjetonger och liknande enkelt bearbetade guldföremål förhindras.

Beträffande valet mellan sålunda angivna alternativ kan sägas följande. Om guldförsäljningen släppes fri, kommer under den närmaste tiden icke obetydliga placeringar uppenbarligen att göras i guld och valutatillgångar och förbrukas härför. Härtill bidrar det uppdämda intresset för guld. guldprisutvecklingen i relation till inflationsförväntningar., förhoppningar om skattefria realisationsvinster, gynnsamma momsregler. Vilken omfattning sådana guldköp kan ta låter sig ej ens tillnärmelsevis uppskattas. Av avgörande betydelse härvidlag blir uppenbarligen den fortsatta guldprisutvecklingen. Guldfynd AB:s antaganden om att enbart detta företag skulle kunna sälja guld för tesaurering för en ärlig summa av 60-70 miljoner kronor förefaller visserligen överdriven. Men om siffran tas som indikation på vad endast ett företag anser sig kunna sälja och härtill lägger försäljningar från branschen i övrigt och kanske även från banker, är det uppenbart att valutaförbrukningen för guldimport skulle kunna bli av mer än marginell betydelse.

Samtidigt kan det sägas att den valutareglering som i övrigt upprätthälles för kapitalbetalningar bedrives med i mänga fall långt ingripande detaljkontroll. Många av valutaregleringen nu förhindrade transaktionstyper skulle säkerligen kunna släppas fria utan nämnvärda valutaeffekter. Men de har ansetts böra förbli under reglering därför att deras frisläppande ej skulle överensstämma med de grundläggande principerna för valutaregleringens upprätthållande. Med det allmänna regelsystem som sälunda i övrigt gäller

för kapitalbetalningar synes alltså närmast förenhgt att behalla förbud mot tesaurering av guld. Därtill kan låggas den synpunkten att da valutaregieringen alltsedan sin tillkomst varit förenad med kontroll av guldhandeln, det

onekligen skulle te sig anmärkomegsvärt att häva detta förbud just i

nuvarande fäge med i dag förutsebara påfrestningar på valutareserven. Valutastyrelsen erinrar också om den pågående valutautredningen. Aven om denna är invktad på för valutaregleringen grundläggande problem. kan den ej undgå att I sitt arbete ta upp även frågan om fortsatt kontroll av

guldimporten. Det är därmed naturligt att låta frågan om guldregleringens

bestånd anstå för att prövas i ett vidare sammanhang i samband med ställningstagande ull valutautredningens kommande förslag.

Valutastvrelsen vill med hänvisning ull det sagda föreslå att regleringen av import och export av guld bibehalles och utvidgas så att även import av enkelt bearbetade guldföremäål för tesaurering förhindras. Om sådana regler införes kommer valutastyrelsen att genom Guldeentralen förhindra att importerat

guld säljes för upparbetning inom landet av motsvarande enkla guldföremål

för tesaurering.

Vad då gäller den tekniska utformningen av en sådan utvidgad reglering vill valutastyrelsen framhålla följande.

Närmast tillhands kan svnas vara att inrikta regleringen direkt på de olika typer av guldvaror som kan tänkas tas i anspråk för tesaurering och som

därför önskas under kontroll. Detta kunde då ske antingen på så sätt. att den erforderliga preciseringen gjordes direkt i valutaförordningen som då bleve avsevärt omfattande, eller så, att valutaförordningens förbud angåves utan

inskränkning gälla alla berörda tulltaxenummer (71.11. 71.12. 71.13, 71.14 och 99.05) varefter den närmare bestämningen med vidsträckta undantag och preciseringar finge lämnas i riksbankens tillämpningsföreskrifter.

Antingen den ena eller den andra tekniken väljes, skulle emellertid denna

metod med nödvändighet bli svårhanterlig med besvärliga gränsdragningar mellan importreglerade och icke-importreglerade guldvaror. Från tullens

sida har man också bestämt avstyrkt från att bestämma det reglerade området på angivet sätt. En enklare metod för att lägga under reglering i vart fall de för tesaurering

mest tjänliga guldvarorna synes vara att anknyta till dessas guldhalt. De av

Sporrong AB sålda jetongerna är tillverkade i finguld och anges hålla 24 karat. Med hänsyn till att goldnoteringar och guldhandeln för tesaurering

överhuvudtaget gäller finguld. är det rimligt att anta att imtresset för

tesaurering av guld gäller i första hand just finguld och att detta intresse avtar med lägre guldhalt. Samtidigt brukar å andra sidan e gentliga guldsmedsar-

beten i allmänhet utföras i kiere guldhalt. Det har upplysts att det för närvarande är vanligast att arbeta i IS karat guld. Fran dessa utgångspunkter

skulle ut- och införseHörbuden för guld lämpligen kunna utformas så att det reglerade området. som i dag omfattar obearbetat guld inbegripet platina-

guld, formvaror av guld och guldmynt, utvidgas att därutöver omfatta alla

guldarbeten som har en guldhalt överstigande 18 karat (750 tusendelar). En sålunda uppbyggd införselreglering blir enkel att operera. Eftersom alla guldarbeten enligt lagen om handel med arbeten av guld. silver eller platina (3 £ andra stycket) skall till provningsanstalten för kontröllstämpling, blir nämligen guldhalten åndå kontrollerad och det kan efter finhaltsstämplingen avgöras, om arbetet faller under ett enligt ovan utformat införselförbud eller ej.

Det bör tilläggas att ett ut- och införselförbud. vilket sålunda lämpligen synes böra bestämmas till att omfatta guldvaror med guldhalt överstigande 750 tusendelar, givetvis ej skulle av valutastyrelsen ianspråktagas i vidare mån än vad som skulle föranledas av det bakomliggande syftet, nämligen att förhindra tesaurering. Detta innebår att utförsel av guld bör kunna generellt medges och att ansökningar om införsel av guldvaror med högre guldhalt än 18 karat också bör medges, 1 den mån fråga är om verkliga guldsmedsarbeten och ej tesaureringsobjekt. Men såsom ovan framhälles förekommer guldsmedsarheten i högre finhalt endast i begränsad omfattning och det kan därför antas att ett sålunda utformat förbud kommer att generellt träffa syftet med regleringen rätt väl. Visserligen skulle det förbli möjligt att alltjämt sälja guldvaror för tesaurering, om blott guldhalten begränsas till 750 tusendelar. Sådan guldförsäljning kan därför tänkas blott komma att anpassas till de nya reglerna och därefter fortsätta. Men som framhällits lär dock placeringsintresset avta med den lägre guldhalten. Valutastyrelsen vill därför föreslå att man i vart fall f.n. nöjer sig med den föreslagna justeringen av in- och utförselförbuden och därefter avvaktar utvecklingen, innan eventuellt mer långtgående åtgärder vidtages.

Med åberopande av det anförda får valutastyrelsen föreslå att fullmäktige hos regeringen hemställer om en sådan utvidgning av valutalagens och valutaförordningens ut- och införselförbud för guld att det reglerade området utökas att omfatta guldsmedsarbeten med guldhalt överstigande 750 tusendelar (18 karat).

Fullmäktige

Det är en huvudprincipi valutaregleringen att valutainlänning ej medges ta valutareservtillgångar 1 anspråk för att göra placeringar i utländska värdepapper. I konsekvens härmed har valutainlänning ansetts ej heller böra få göra placeringar i guld. Denna princip genomföres med stöd av det i valutaförordningen stadgade tillstandstvånget för införsel av obearbetat guld. Med tillämpning av denna bestämmelse regleras guldimporten och därmed guldförsäljningen inom landet på så sätt, att samtidigt som guld i obegränsad omfattning ställes till förfogande för guldsmedsarbeten. dentalarbeten och andra tekniska ändamal, tilldelning av guld vägras om någon upparbetning av guldet ej avses komma till stånd. Denna enkla reglering har fungerat i stort sett tillfredsställande intill senare tid.

Den mycket stora guldprishöjning som skett under senare är har uppenbarligen medfört ökat intresse för att investera i guld och har skapat förutsättningar för en marknadsförare att ytterligare bygga upp ett sådant intresse. Detta har medfört att man trots den upprätthållna guldregleringen sökt finna utrymme för att försälja guld för tesaurering och Sporrong AB har såsom första företag utnyttjat den lucka som finns i nuvarande system och börjat med sådan försäljning. Företaget har därvid i finguld tillverkat en enkel s. k. jetong, vars upparbetningskostnad uppenbarligen är skäligen obetydlig men vars utformning ändock obestridligen förvandlar guldet från ”obearbetat” till ”bearbetat” 1 tullnomenklaturens mening. Jetongen marknadsföres icke som konst- eller prydnadsföremål utan uteslutande med hänvisning till sannolikheten för en ytterligare guldvärdestegring. Försäljningsargumenteringen förstärkes med en återköpsgaranti från Sporrongs sida och underlättas därjämte av att erlagd mervärdeskatt återbäres vid sådan återförsäljning. Om guldjetongens värde ökas, blir återbäringen rentav högre än den en gång erlagda mervärdeskatten. Den sålunda av Sporrong bedrivna försäljningen av guldjetonger synes ha mötts med påtaglig framgång.

Uppenbarligen under intryck av Sporrongs försäljningsframgångar har på senaste tiden även Guldfynd AB börjat försäljning av liknande guldjetonger för tesaureringsändamål.

Utvecklingen har sålunda visat att den nuvarande guldregleringen. som grundar sig på kontrollen av export och import av endast obearbetat guld, ej är tillräckligt långtgående för att nå sitt syfte, att förhindra tesaurering av guld. Då det sålunda är möjligt att framgångsrikt kringgå nuvarande reglering och då så kan väntas ske 1 tilltagande omfattning, instämmer fullmäktige i valutastyrelsens slutsats att guldregleringen ej kan behållas i nuvarande utformning. Antingen bör nuvarande regleringssystem upphävas så att tesaurering av guld blir tillåten även utan att guldet uppbearbetas till jetonger eller liknande eller bör regleringen utvidgas så att försäljning för tesaurering av dylika enkelt bearbetade guldföremål kan förhindras.

Också i valet mellan dessa två alternativ kan fullmäktige ansluta sig till valutastyrelsens resonemang. Även om det är svårt att ens tillnärmelsevis uppskatta framtida efterfrågan på guld för tesaurering — särskilt som denna i hög grad torde komma att påverkas av den framtida guldprisutvecklingen är det dock uppenbart att valutaförbrukningen härför kan komma att uppgå till beaktansvärda belopp. När då samhället upprätthåller en valutareglering som i övrigt förbjuder valutaförbrukning för olika typer av kapitalplaceringar. förefaller därmed motsvarande förbud böra gälla även placering i guld. Som valutastyrelsen framhåller kan det också te sig anmärkningsvärt att just i nuvarande läge avskaffa regleringen på denna punkt. då skvdd mot kapitalutförsel kan te sig mera angeläget än tidigare och då därtill hela problematiken kring valutaregleringen är under utredning. I likhet med valutastyrelsen vill alltså fullmäktige föreslå att regleringen av import och

export av guld bibehälles och utvidgas så att även import av enkelt

bearbetade guldföremål för tesaurering lågges under införselkontroll.

Det understrykes att en salunda utvidgad införselkontroll inte är tillräcklig enbart 1 sig för att nå den avsedda reglerimngsettekten. De jetonger som

marknadsföres är nämligen inte importerade I färdigt skick utan tillverkas i

Sverige. Men när en oimportkootrolt gäller anser stig riksbanken ha befogenhet att förhindra att med vederbörligt tillstånd importerat guld överlåtes till den som i sin tur säljer det vidare 1 former som omfattas av

importkontrolten. Liksom riksbanken i dag förhindrar att guld ställes till förfogande för den som vill vidareförsälja det i obearbetad torm. skulle sälunda riksbanken. efter en utvidgning av importkontrollen. på motsvaran-

de sätt förhindra att guld omvandlas till och vidareförsaljes i de former som

omfattas av den utvidgade importkonptrollen. dvs. såsom jetonger och motsvarande.

Vad gäller tekniken för att i angivet syfte vidga valutalagens och

valutaförordningens ut- och införselförbud för guld förestår valutastyrelsen

att det reglerade området skall. utöver nu reglerade guldvaror. omfatta

guldsmedsarbeten med guldhalt överstigande 750 tusendelar (18 karat). Att sålunda anknvta till guldsmedsarbetenas guldhalt innebär en enkel urvals-

metod. särskilt som dessa arbeten ändock i yrkesmässig handel mäste

proberas I och för föreskriven kontrollstämpling. Metoden har också den

fördelen att den största gruppen guldsmedsvaror, vilka uppges vara

tillverkade i 18 karat. blir fria från reglering. Men. som valutastyrelsen själv påpekar, medger ett sålunda begränsat införselförbud att gpuldvaror alltjämt skulle kunna säljas för tesaurering. om blott guldhalten begränsas till 750 tusendelar. Med hänsyn till att placeringsintresset kan väntas avta med lägre

guldhalt anser emellertid valutastvrelsen att ut- och införselförbuden bör

kunna begränsas till föremål i högre pguldhalt.

Sedan valutastyrelsens yttrande avgavs och blivit offentligt har säväl Sporrong som Guldfynd, uppenbarligen under intryck av valutastyrelsens förslag, börjat sälja Jetonger även I 750 tusendelars finhet. Det stär därmed klart att även om man genomför den uv valutastyrelsen föreslagna författningsändringen i syfte att förhindra tesaureringsköp av guld. sådana likväl kommer att fortsätta inriktade på jetonger och liknande i lägre

guldhalt. Men sasom valutastyrelsen framhäller är det Hikväl anledning att

räkna med att spekulationsintresset blir avgjort mindre om endast guldfö-

remål i lägre guldhalt kommer att stå till buds. Med hänsyn härtill och till intresset att ej onödigtvis belasta tullen och guldsmedsbranschen anser

fullmäktige att en utvidgning av valutaförfattningarnas bestämmelser om endast införsel av guld bör kunna begränsas till guldföremal med en finhalt överstigande 750) tusendelar. Anledning att ändra valutaförordningens utförselbestammelse synes ej föreligva.

Hemställan

Med åberopande av det anförda får fullmäktige hemställa

dels om förlängning av valutaregleringen 1 enlighet med vad ovan angivils

dels om ändring i valutalagen och valutaförordningen i enlighet med

bilagda förslag.

Stockholm som ovan

Å Fullmäktiges vägnar:

Tosten Bengtson T af Jochnick

Fullmäktiges i Sveriges riksbank författningsförslag I: Förslag till Lag om ändring i valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 28 valutalagen (1939:350) skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse 28 Regeringen fär i förordnande. som den meddelar, föreskriva:

1) attallenast riksbanken samt, efter dess bemyndigande, annan bank och

postverket (valutabank) må driva handel med utländska sedlar och skiljemynt, med växlar. checkar. andra penninganvisningar och fordringar.

som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel och utländska fordringar). ävensom med aktier. obligationer och Hikartade värdepapper. vilka äro utfärdade av nägon, som är bosatt i utlandet

(utländska värdepapper):

2) att utländska betalningsmedel. utländska fordringar och utländska

värdepapper må, mot vederlag som bestämmes t svenskt mynt. förvärvas och

föryttras allenast i den omfattning och på de villkor regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, riksbanken bestämmer:

3) att dylika tillgångar skola erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen mot kontant ersättning i svenskt mynt: 4) att svenska och utländska betalningsmedel. fordringar och värdepapper icke utan särskilt tillstånd må utföras ur riket eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas å den. som är bosatt i utlandet:

5) att dvkika tillgångar icke utan tillstånd av riksbanken må införas till

riket:

6) att över värdepapper. som införes till riket eller som här förvaras för

den. som är bosatt i utlandet. så ock över köpeskilling. som influtit vid

försäljning av sådana värdepapper. ej må förfögas i vidare mån än regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. riksbanken bestämmer:

7) att i annat hänseende än under 2)-6) sägs ej må över utländska

betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper utan tillstand av riksbanken förfogas annorledes än genom förvttring till riksbanken eller till valutabank:

5) att med stöd av meddelat förordnande fär bestämmas att avgift skall utgå och tillfalla riksbanken: och

9) att annan än riksbanken eller 9) att annan än riksbanken eller

Internationella regleringsbanken i Internationella regleringsbanken i Basel (Banque des Reglements Basel (Banque des Reglements Internationaux) icke får utan till- Internationaux) icke får utan tillstand av riksbanken ur riket utföra stånd av riksbanken ur riket utföra

eller till riket införa guldmynt, obe- eller till riket införa guldmynt. obe-

arbetat guld eller med obearbetat arbetat guld eller varor av guld. guld —jämförligt halvfabrikat av

guld.

Genom förordnande. som här avses. må ej inskränkning ske i riksbanken

tillkommande befogenheter.

2. Förslag till Lag om ändring i valutaförordningen t959:269)

Härigenom föreskrivs att I och 6 §§ valutaförordningen (1959:264) skall ha nedan angiven Ivdelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

I denna förordning förstås med

betalningsmedel: sedlar och skiljemynt samt växlar. checkar och andra penninganvisningar:

utländska betalningsmedel: utländska sedlar och skiljemyvnt samt andra betalningsmedel, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt:

utländska fordringar: fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt och icke grunda sig på värdepapper, dock att till fordran, som här avses, ej skall räknas på avtal grundad fordran. där betalningen fortfarande är betingad av avtalets fullgörande ä fordringsägarens sida:

utländska banktillgodohavanden: utländska fordringar, som innestå på räkning hos den, som inom riket äger driva bankrörelse eller som utom riket driver bank- eller bankirrörelse:

värdepapper: aktier, lottbrev och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer och andra förskrivningar, vilka utfärdats för särskilda delar av skuldbelopp och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, så ock handlingar, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt över värdepapper (certifikat):

utländska värdepapper: värdepapper, vilka äro utfärdade av nägon, som är bosatt i utlandet:

vederlag i svenskt mynt: vederlag. som är bestämt att utgå i svenskt mynt eller som utgöres av fordringar eller värdepapper. vilka äro utställda i svenskt mynt.

Såsom bosatt här 1 riket anses Såsom bosatt här i riket anses enligt denna förordning den som har enligt denna förordning den som har fast bostad i Sverige, därest han är fast bostad i Sverige. därest han är utlänning dock endast om han inne- utlänning dock endast om han innehaft sådan bostad de tre senast haft sådan bostad de tre senast förflutna kalenderären. Juridisk per- förflutna kalenderäåren. Juridisk person skall anses vara bosatt i det land, son skall anses vara bosatt i det land, där styrelsen har sitt säte. eller, om där styrelsen har sitt säte. eller, om styrelse icke finnes. där huvudkon- styrelse icke finnes, där huvudkontoret är beläget. Filial för utländskt toret är beläget. Filial i Sverige för bolag eller för utländsk ekonomisk utländski bolag eller för utländsk förening. som med stöd av sårskilt ekonomisk förening skall anses vara tillständ driver näring här it riket, bosatt I Sverige. skall anses vara bosatt i Sverige.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelsc

Andra betalningsmedel än växlar Andra betalningsmedel än växlar samt guld och guldvaror som sågs i samt guld och guldvaror som sägs i

4 § andra stycket ma ej utan riksban- tredje stycket må ej utan riksbankens kens tillstånd införas till riket, dock tillstånd införas till riket. dock att

att resande från utlandet må införa resande från utlandet må införa rese-

resevaluta till belopp som riksban- valuta till belopp som riksbanken

ken medgiver. medgiver.

I den mån ej annat följer av 10 a § fordras riksbankens tillständ. därest den som är bosatt här i riket skall

1) direkt eller genom annans förmedling, i annat fall än i första stycket avses. mottaga betalning från någon. som är bosatt i utlandet,

2) ikläda sig gäld till någon som är bosatt i utlandet. där ej fråga är om

ingående av köpeavtal på inom branschen allmänt tillämpade köpevillkor

eller om vidtagande av därmed jämförliga ätgärder, eHer 3) lämna försträckning mot säkerhet av borgen av någon son är bosatt i

utlandet.

Förbudet i första stycket omfattar guld och följande guldvaror enligt

tulltaxan (1977:975) nämligen

ur nr 71.07 obearbetat guld. inbegripet platinerat guld, och andra formvaror av guld och platinerat

guld än bladguld.

ur or 71.11 annat avfall och skrot

av guld och platinerat guld än gulds-

medssopor,

ur or 72.01 guldmynt

samt. under förutsättning att guld-

varorna har finhalt överstigande 750

tusendelar

ur nr 71.12 bijouterivaror och

delar därtill av guld.

ur or 71.13 guldsmedsvaror och

delar därtill av guld.

ur or 7144 andra varor av guld

som ej är avsedda endast för tekniskt

bruk.

3. Förslag till dispens från intörselförbudet avseende guldvaror

I: t6a Resande från utlandet får utan riksbankens tillstånd för personligt bruk införa dels suwldvaror hänförliga till nr 71.12.7113 och 71-141 tulltaxan

(1977:975) oaktat guldvaran har en finhalt som överstiger 750 tusendelar,

dels guldmynt hänförhea till nr 72.014 tulltaxan (1977:975) och som är

samlarobjekt.

Bilaga 2

SAMMANSTAULNING AV RENHISSYTTRANDENA

I Frågan om fortsatt valutareglering

Bankinspektionen. kommerskollegium. valutakommitten (EE -1977:03). fullmäktige I riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen. Post- och Kredit-

banken PKRK-banken och Svenska sparbanksföreningen har tillstyrkt riks-

banksfullmaäktiees hemställan om törtsatt valutareelering. Kommerskoöllegium bar inhämtat vitranden från Västsvenska handelskammaren och Skånes

handelskammare, vilka också har tillstyrkt en förlängning av valutaregle-

ringen.

Följande renussinstanser har vitrat ste närmare i frasan.

Svenska bankföreningen och PK-banken har i sitt gemensamma yttrande anfört att man i avvaktan på valutakommitténs resultat inte vill invända möt utt välutareeleringen förlängs ytterligare ett är och att det är synnerligen angeläget att valutakommittens utredningsarbete bedrivs skyndsamt. Iik-

nande synpunkter har framförts av Skånes handelskammare.

LI Valutakomminén

Framställningen om en förlängning av valutalagens fullmakter och valutaförordningen bör ses mot bakgrund av att den nuvarande valutaregleringen utan en sådan förlängning skulle upphåvas per den I jul 1980.

Förutsättningarna för ett sådant ekonomisk-politiskt bestut saknas i radande

situation med obalans i samhiällsekonomin. Valutaregleringen innebär en

viss restriktion mot destabiliserande kapitalrörelser och som integrerad det i

den ekonomiska politiken har den också påverkat utformningen av politiken I Övrigt.

Oberoende av bedömningen av den nuvarande valutaregleringen torde det

rada enighet om behovet av en fullmaktslägstiftning som ger beredskap för

ineripanden mot destabiliserande kapitalrörelser. Andringar i regleringens tillämpning är självfallet möjliga att genomföra inom ramen för gällande

lagstiftning. Valutakommittén tillstyrker därför att valutaregleringens giltiv-

het förlängs till utgåangen av juni 19N1.

2 Utländska företags filialer i Sverige

Bankinspektionen. valutakommitten. fullmäktige 1 riksgäldskontoret. Svenska resebyratöreningen. Västsvenska handelskammaren och Skanes handelskammare har tillstyrkt fiksbanksfullnniktives förslag i denna del eller lämnat förslaget utan erinran.

21 Kommerskollegium har utvecklat sina synpunkter i denna fräga genom följande vturande.

Vad beträtfar förslaget att vissa filialer skulle betraktas som valutainlänningar gäller att enligt lägen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket får utländskt företag idka näring här endast efter tillstånd av regeringen. Näringsverksamheten här i riket skall drivas genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning s. k. filial. För att företag med internationellt betonad verksamhet skall anses driva näring här fordras att verksamheten erhållit en tämligen fast anknytning till Sverige. En utländsk rörelse kan sålunda upprätta en egen agentur som för rörelsens räkning ombesörjer reklam, utställning o. d. eller tar upp beställningar på varor som skall levereras från rörelsen i hemlandet. Vad gäller transporter till och från Sverige anses ett företag ej idka näring här om det som ett led i en internationellt inriktad och utomlands ledd verksamhet här upprättar ett kontor med sådana begränsade funktioner som upplysning, reklam och biljettförsäljning. Om emellertid företaget förlägger sin driftsledning hit, anses det ha etablerat sig här som näringsidkare. Näringsutövning anses ej heller föreligga beträffande enstaka kortvariga uppdrag. Av vad som ovan anförts framgår att man vid prövning avscende näringstillstånd kräver att verksamheten dels skall ha viss varaktighet dels vara av viss omfattning. Riksbanksfullmäktiges förslag innebär således att såväl filtaler vars verksamhet är av ringa omfattning som filialer vilka upprättas för ett enstaka kortvarigt uppdrag skulle betraktas som valutainlänningar. Dessutom gäller att det är tveksamt om dessa filialer är bokföringsskyldiga. Enligt bokföringslagen (1976:125) är nämligen endast näringsidkare bokföringsskyldiga. Såsom näringsidkare anses icke — enligt lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket — filial vars verksamhet är sådan att näringstillstånd ej erfordras. Kollegiet kan icke bedöma om de förhållanden som här behandlats skulle medföra några svårigheter exempelvis för den tillsyn riksbanken skall utöva men har ändå velat peka på dessa eventuella komplikationer.

3 Fråga om begränsningar i handeln med guld

De flesta remissinstanserna har tillstyrkt riksbanksfullmäktiges förslag i fråga om guldvaror eller lämnat det utan erinran. I flera fall har dock samtidigt förts fram olika kritiska svnpunkter på förslaget. Vissa remissinstanser avstyrker helt förstaget.

Följande remissinstanser har yttrat sig närmare i frågan.

3.1 Bankinspektionen

Enligt inspektionens mening är det angeläget att motverka rådande tendens till spekulation i guld. Även om fullmäktiges förslag i detta syfte måhända inte kan ge hundraprocentig effektivitet anser sig inspektionen därför böra tillstyrka detta.

32 Kommerskollegium

Vad gäller förslåget om en utvidgad reglering i fråga om guldhandeln kan ifragasättas om ändringar på detta område bör gå I den förestagna riktningen. Från teoretisk ekonomisk synpunkt kan starkt diskuteras om guld överhu-

vudtaget bör omfattas av valutaregleringens bestämmelser. I förevarande

skrivelse berörs också helt kortfattat alternativet att upphäva guldregleringen. Med hänsyn till det aktuella läget på guldmarknaden och till att den pågaende valutautredningen kommer att behandla även frågan om fortsatt kontroll på guldområdet anses emellertid alternativet att helt upphäva regleringen inte kunna ifrågakomma för närvarande. Aven om det i och för sie hade varit värdefullt om möjligheten att upphäva regleringen diskuterats mera utförligt kan kollegiet dela uppfattningen att detta i vart fåll inte bör ske för närvarande och begränsar därför stina synpunkter till att avse endast det framlagda förslaget.

Beträffande detta gäller att Sverige 1 internationella överenskommelser har iklätt sig längtgående förplikteiser rörande bl. a. kvantitativa begräns-

ningar av handeln. Enligt såväl GATT-stadgan och EFTA-konventionen som Sveriges avtal med EEC råder i princip förbud mot sådana restriktioner.

Undantag (Art XX i GATT-stadgan. Art 121 EFTA-konventionen och Art

20 1 avtalet Sverige-EEC) från förbudet görs dock för ett antal särskilt angivna åtgärder. Till dem hör föreskrifter rörande handeln med guld och silver. En förutsättning för att få intöra dylika åtgärder är emellertid att de

inte används som medel för godtycklig eller oberättigad diskrimmering eller

till en förtäckt begränsning av handeln.

I förslaget sägs att det utökade ut- och införselförbudet ej kommer att av valutastyrelsen tänspråktagas i vidare man än vad som föranleds av det bakomliggande syftet. Det innebär. säger man, att utförsetav guld bör kunna generellt medges och att ansökningar om införsel av guldvaror med högre guldhalt än 18 karat också bör medges i den man fråga är om verkliga guldsmedsarbeten och ej tesaureringsobjekt.

De av riksbanksfullmäktiee här föreslagna åtgärderna beträffande ut- och

införsel av guldvaror synes mot bakgrund av ovanstående inte medföra några

diskriminerande elter handelshindrande effekter för andra varor än vissa tesaurerinesobjekt. Förslaget torde därför ej sta i strid med Sveriges

internationella åtaganden.

Om från ovan berörda utgångspunkter ingen erinran föreligger mot förslaget måste emellertid tveksamhet framföras om den föreslagna atgärden verkligen kommer att leda till det avsedda målet. Det är svårt att förstå varför guld av mindre än 750 tusendelars guldhalt skulle vara ointressant ur tesaurerinessynpunkt. särskilt som av skrivelsen framgår att det redan nu

föreligger indikationer på att enkelt bearbetade guldvaror med 750

tusendelars guldhalt säljs för tesaurering. Da kollegiet inte har ingående

kännedom om hur denna spectella marknad fungerar vill kollegiet dock inte motsätta sig förslagets genomförande.

3.3 Skånes handelskammare

Förslaget 1 denna del syftar till att förhindra tesaureringsköp av guld. Bakgrunden är den försäljning av guld i form av guldjetonger och liknande med en relativt obetydlig bearbetningsgrad som under senare tid nätt en ökad omfattning I takt med prisstegringen på guld. Den föreslagna lösningen innebär att import av guldsmedsarbeten med en guldhalt överstigande 18 karat lägges under införselkontroll. Med en sädan utvidgad reglering skulle riksbanken anse sig ha befogenhet att förhindra att obearbetat guld överlåtes till den som i sin tur säljer det vidare t former som omfattas av importkontroöllen.

Av skäl som redan anförts i frågan om en förlängning av valutaregleringen anser sig handelskammaren inte nu vilja rikta någon invändning mot att regleringen av import och export av guld bibehålles. Med den omfattning försäljningen av guldjetonger och liknande fått framstår det också som i och för sig följdriktigt att utvidga regleringen i syfte att motverka denna försäljning. Flandelskammaren vill därför inte motsätta sig ifrågavarande förslag. Det förtjänar dock betonas att en förutsättning för att placeringsintresset för guld skall bestå torde vara en fortsatt långsiktig prisstegring.

3.4 Generaliullstyrelsen

Riksbanksfullmäktige föreslår utvidgning av importregleringen enligt valutalagen och valutaförordningen. Sålunda kommer enligt förslaget importregleringen att omfatta — utöver vad som nu gäller — visst avfall och skrot av guld och platinerat guld samt vissa guldvaror med en finhalt överstigande 750 tusendelar. Generaltullstyrelsen har ej nägot att invända mot fullmäktiges förslag. Styrelsen vill dock framhålla följande.

I gällande tullprocedur baseras tulltaxeringen av varor och övervakningen av efterlevnaden av importrestriktioner på en av den tullskvidige avgiven tulldekltaration och till denna fogade fakturor och andra dokument rörande varorna. Lämnade uppgifter kan av praktiska skäl endast i ringa utsträckning kontrolleras genom fvsisk undersökning av varorna.

Införseln av guldvaror är även reglerad i lagen (1974:283) om handel med arbeten av guld, silver eller platina. Enligt denna lag som endast äger tillämpning på vrkesmässig handel med guldarbeten får endast sådana guldarbeten införas som är tillverkade av 750 tusendetar eller mer fint guld (ädelmetallarbeten) och som är försedda med föreskrivna stämplar. En avvikelse nedåt med fem tusendelar tillåts.

På grund av bestämmelserna i nämnda lag skall guldarbete, som införs för yrkesmässig försäljning. sändas till statens provningsanstalt för kontroll. Får guldarbete efter sadan kontroll införas skall provningsanstalten utfärda intyg för förtullningen. Guldarbetet får inte utlämnas utan medgivande av wulimyndiehet. Far guldarbetet ey införas skall det aterutföras under

tullkontroll. Den som yrkesmässiat inför ädelmetallarbete skall vara registrerad hos provningsanstalten.

Vad gäller den nu föreslagna importregleringen i valutaförfattningarna utgar generaltullstyrelsen från att riksbanken i enlighet med underhandsdiskussioner med generaltullstyrelsen kommer att utfärda tillämpnpinesföreskrifter så att guldföremål med högre finhalt än 750 tusendelar för annat än yrkesmässigt ändamål. t. ex. gåvor, resgods och flyttgods. undantas från

importregleringen i valutaförfattningarna. Att ett sådant undantag görs är nödvändigt med hänsyn till bl.a. kontröllsvårigheterna. Den föreslagna utökningen av importregleringen skulle härigenom endast komma att avse

guldarbeten som redan i dag är föremål för införselkontroll enhet lagen (1974:283) om handel med arbeten av guld. silver eler platina.

Den föreslagna importregleringen i valutaförfattningarna skall omfatta guldföremål med en finhalt överstigande 750 tusendelar. Detta innebär - på grund av bestämmelserna om finhalt i lagen (1974:283) — att guldvaror med

en finhalt av 750 tusendelar (med en tillåten avvikelse nedåt med fem tusendelar) kan införas utan tillståndstvång. Generaltullstyrelsen ifrägasätter om inte en viss tolerans eller avvikelse uppåt författningsenligt bör medges för att undvika att myndigheter och enskilda betungas av onödigt

många dispensansökningar.

Beträffande den föreslagna ändringen av 6§ valutaförordningen vill

generaltullstyrelsen — för att göra helt klart att gränsen 750 tusendelar gäller för de tre numren 71.124 71.13 och 71.14 - föresla att ordet ”och” tillägas

efter texten ”ur nr 71.13 guldsmedsvaror och delar därtill av guld”.

I 7a § andra meningen valutaförordningen bör hänvisningen till 4 § andra stycket ändras till 6 § tredje stycket.

3.5 Statens provningsanstalt (SP)

Enligt lagen (1974:283) om handel med arbeten av guld, silver eller platina skall guldarbete som tillverkas inom riket eller som hit införs kontrolleras och kontrollstämplas av SP. Annat arbete av guld än sådant ådelmetallarbete

som är försett med föreskrivna stämplar får icke saluhällas eller försäljas

inom riket eller införas till riket. Med ädelmetallarbete av guld avses arbete utfört med en finhalt av 750 tusendelar eller mer fint guld. SP skall förse guldarbete med kontrollstämpel om ädelmetallhalten motsvarar åsatt

finhaltsstämpel och om arbetet i övrigt motsvarar gällande föreskrifter. Införs till riket nu aktuella jetonger av finguld är SP säledes skyldig att

kontrollstämpla dessa. likaså om de tillverkas inom riket.

Föreslagna ändringar i valutalagen och valutaförordningen får vill följd att SP kommer att vägra kontrollstämpla jetonger med en finhalt överstigande

IS karat som inkommer till riket. om tillstand för införsel ej erhallits av

riksbanken. För att SP skall kunna vägra kontrollstämpla jetonger av finguld

tillverkade inom riket fordras dock. enligt SP mening att en föreskrift

utformas med innebörden att sådana arbeten som är importreglerade enligt valutaförordningens 6 § ej heller får tillverkas av inom riket befintligt guld.

Med befintligt guld menas bäde nytt guld via guldceentralen eller affinerier

och gammalt guld såsom skrotguld, kräts m. m. Om förbudet endast utformas så att nytt guld från guldceentralen eller

affinerier ej får användas för tillverkning av arbeten med högre finhalt än

18 karat. ser sig SP ändå nödsakad att kontrollstämpla tillverkade jetonger

av finguld. enär dessa kan vara tillverkade av t. ex. skrotpguld.

Vidare föreslås att. i syfte att underlätta kontrotlen. den föreslagna

gränsen 750 tusendelar (18 karat) höjs något. då en del 18 karat-arbeten kan

vara tillverkade av 760 tusendelar fint guld.

SP förutsätter också att tillstånd erhålls på ett enkelt sätt för införsel av

arbeten som ej är att betrakta som tesaureringsobjekt.

Då guldregleringen i nuvarande utformning lätt kan kringgås och ett

utvidgande av införselförbudet har till syfte att upprätthålla nuvarande bestämmelsers mening, tillstyrker SP riksbanksfullmäktiges förslag till ändring av valutalagen och valutaförordningen med komplettering och

beaktande av vad som anförts ovan.

3.6 Valutakommitten

Nuvarande ordning

En av valutaregleringens grundprinciper är att portföljinvesteringar i utlandet inte utan riksbankens tillstånd tilläts för valutainlänning, liksom att valutautlänningar inte utan särskilt tillstånd medges företa portföljinveste-

ringar i Sverige. Med denna huvudregel som grund skall säledes i princip alla

kapitalbetalningar till och från utlandet prövas av riksbanken.

Regleringen av guldhandeln kan numera sägas ha samma motiv som kontrollen av kapitalbetalningar.

= In- och utförsel av obearbetat guld för guldsmedsändamåäl elter teknisk

användning medges sålunda utan begränsning.

- Import av obearbetat guld för placeringsändamål (s.k. tesaurering)

likställs med portföljinvestering och medges inte. medan export av

obearbetat guld regelmässigt medges efter ansökan. - Impon och export av bearbetade guldvaror faller utanför regleringen och

prövas således inte av riksbanken.

Den praktiska hanteringen av guldregleringen handhas av Guldcentra-

len ekonomisk förening, ett organ som bildats på riksbankens initiativ med

bl.a. två branschorganisationer och ett par dentalföretag som medlem-

mar. Guldcentralen tillhandahaller huvuddelen av guldsmeders och andra

förbrukares behov av obearbetat guld men ett antal större företag

importerar själva guld för egen förbrukning. Genom uppföljande kontroll

att avnämarnas förvärv (genom Guldcentralen eller egen import) av obearbetat guld motsvaras av användning för icke-tesaureringsändamål upprätthålls valutaregleringens syfte. Guldcentralen anser sig ha beföogenhet att utsträcka kontrollen också till hanteringen av icke importerat guld för att motverka att från allmänheten uppköpt s. k. skrotguld förädlas och säljs i obearbetad form för tesaurering. Några ingripanden har emellertid inte aktualiserats i detta sammanhang. Riksbanken har också sedan gammalt ett avtal med den enda inhemska guldproducenten. Boliden, att det guld som inte exporteras av företaget skall säljas till föreningen. Denna försäljning har täckt huvuddelen av Guldcentralens behov varför dess import varit obetydlig under senare år.

Guldcentralens kontroll av guldmarknaden syftar således till att avstänga den inhemska marknaden frän tillförsel av obearbetat guld för tesaureringsändamål. Detta sker genom föreningens medverkan i importregleringen och genom uppköp av inom landet producerat guld. Guldcentralen kan därigenom i praktiken sägas fylla den dubbla funktionen att vara ett led i valutaregleringen och ett organ med uppgift att hindra spekulation i guldprisutvecklingen oavsett varifrån guldet härrör. Båda funktionerna har det yttersta syftet att hindra att valuta förbrukas för ändamål som kan likställas med portföljinvestering.

Det sålunda utarbetade systemet har ansetts fungera enligt intentionerna intill de senaste ären när guldpriserna på världsmarknaden stegrats våldsamt till följd av oro på valutamarknaderna, politisk oro och en inflationsutveckling som etablerats på en högre nivå än den tidigare.

Valutaregleringens importförbud för obearbetat guld och vissa därmed likställda formvaror av guld har under trycket av prisförväntningarna visat sig vara otillräckligt för att hindra import av tesaureringsguld. Genom en vtterligt enkel maskinell bearbetning kan guldrävaran till en ringa kostnad omvandlas till produkter som enligt tulltaxan är att betrakta som bearbetat guld och därmed faller utanför valutaregleringen. Importen kan därmed inte hindras av riksbanken. Bearbetningen äger rum inom landet men berättigar till köp av guld från Guldcentralen vars kriterier för tilldelning är helt avhängiga av importbestämmelserna.

Valutakommitténs slutsatser De ursprungliga motiven för guldregleringen sammanhängde med guldets monetära roll. alltsa dess funktion i det internationella valutasystemet som betalningsmedel/reservtillgång och värderingsnorm för valutornas inbördes växelkurser. Denna guldets unika roll har efterhand reducerats men guldet intar alltjämt en särstallning med niva anknytning till de internationella valutamarknaderna. Den grundläggande frågan att ta ställning till i samband med förslagen om

ändrade villkor i regleringen av guldhandeln, gäller om motiv alltjämt

föreligger till en särskild reglering eller om guld bör betraktas som en vara likställd med t. ex. silver och diamanter.

Guldet är vid sidan av sin industriella och konstnärliga användning en placeringstillgång som mer än någon annan vara är ett substitut till värdepapper och valutor. Det ingår också som en väsentlig tillgång i

centralbankernas valutareserver. F.n. gäller att valutainlänning inte i placeringssyfte medges förvärva utländska värdepapper eller fast egendom

och inte göra insättningar I utfändsk bank. Kommittén kommer senare att ta

ställning till valutaregleringen på denna punkt. I avvaktan på denna översyn finner kommittén att guldtransaktioner bör förbli likställda med kapstalbetalningar 1 regleringshänseende. Detta sker framför allt genom det nu

gällande förbudet att införa obearbetat guld. Det är inte möjligt att med

någon säkerhet bedöma om vi står inför en utveckling mot tesaureringi större omfattning av obetvdligt bearbetat guld i form av t. ex. jetonger.

Fullmäktiges förslag till vidgning av den nuvarande regleringen har det

begränsade syftet att inskränka denna del av marknaden. som hittills varit ringa och vars framtida utveckling är svärbedömbar. ull placering I föremål

av I8 karats guld.

Samtidigt som fullmäktiges förslag har detta begränsade syfte, aktualiserar det betydande praktiska gränsdragningsproblem och kontrollsvärigheter och

öppnar därmed möjligheter till kringgäende. .

Genomförs fullmäktiges förslag gäller det inte bara att som hittills

upprätthälla cistinktionen obearbetat/bearbetat guld vilket är viktigt da ju

importkonptröllen avses innefatta allt obearbetat guld (oavsett karattal) men bearbetat guld endast om karattalet överstiger IS. Det ankommer salunda liksom f.n. på tullmyndigheterna att göra en bedömning av om bearbetningsgrauden för ett 18 karats guldföremål skall anses tillräckligt hög för att det skall falla utanför regleringen. Avsevärt större bedömningssvårigheter tillkommer emellertid om det också gäller att ta ställning till om guld och guldsmedsarbeten med mer än 18 karat skall få importeras. Tullmyndigheterna maste då bedöma om sådana guldsmedsarbeten har en sådan

bearbetmngsgrad att det inte kan betraktas som tesaureringsobjekt. På

motsvarande sätt måste riksbanken /Guldeentralen vid import av obearbetat

guld med mer än IS karat bedöma om den slutprodukt som skall framställas av guldet blir ett "verkligt guldsmedsarbete” och inte bara ett föremål avsett

för tesaurering. Läter sig f. ö. tesaureringssyfte och intresset av "verkliga guldsmedsarbeten” alltid särskiljas? Kan det inte t. ex. förekomma guldsmedsarbeten vars bearbetningsgrad är tämligen hög men som synes innehålla en större mångd finguld än ”nödvändiet”?

I8 karats jetonger kommer att kunna importeras enligt förslaget. ksom också obearbetat guld (finguld för legering eller 18 karats) för tillverkning av

sådana inom landet. Möjligheter till kringgaende av det avsedda hindret mot tillverkning av jetonger i finguld öppnas härigenom. Den som önskar kan

fritt importera jetonger eller andra som "bearbetade godkända föremål med 18 karats guldhalt, sälja dessa och aterköpa dem, nu som ”guldskrot”. Kostnaden för rening från 18 till 24 karat uppges vara låg i förhållande till guldvärdet varför förfarandet öppnar möjligheter attanskatfa och marknadsföra finguld för 1esaurering.

Fördsättningarna att uppna det mal som eftersträvas med fullmäktiges

förslag blir beroende av Guldeentralens möjligheter att kontrollera guldhandeln. Dessa möjligheter framstår emellertid vid en rättslig bedömning som

begränsade. Särskilt gäller detta t fråga om handel med skrotguld och guld

som ej har importerats. Valutakommittén har övervägt olika möjligheter att komma till rätta med

de påtalade problemen. Som ett alternativ till en administrativ reglering har kommitten diskuterat möjligheten att nå samma syfte genom beskattning av guldförsäljning, varvid skatten baseras på värdet av den ingaende guldvolvmen. Ett införande av en punktskatt reser emellertid ett antal problem. som kommittén saknat möjlighet att närmare pröva. och kommittén vill därför

inte ta ställning till detta alternativ. En annan väg skulle kunna vara att införa bestämmelser som direkt

reglerar den inhemska handeln med guld. Detta skulle kunna ske genom att ändra 2 § lagen (1974:283) om handel mectarbeten av guld. silver eter platina så att guldarbete räknas som ädelmetallarbete endast om det är utfört av 750

tusendelar fint guld (IS karat), varken mer eller mindre. Enligt 3 §i nämnda

lag får endast ädelmetallarbete förses med stämplar enhet lagen. Endast ädelmetallarbete med föreskrivna stämplar får saluföras eller försäljas I Sverige eller införas till Sverige. En komplettering av fullmäktiges förslag till ändring i valutalag och valutaförordning med en ändring i lagen om handel

med guld. silver eller platina skulle i princip kunna motverka kringgående av

valutaregleringen och göra kontrollen av skrotmarknaden i detta syfte överflödig.

Valutakommitten här emellertid dragit slutsatsen att åven denna metod att motverka kringgående av vilutaregleringens bestämmelser rörande guldimport är behäftad med praktiska svårigheter. Lagen om handel med arbeten av guld. silver eller platina äger nämligen endast ullämpning på yrkesmässig handel inom landet.

Når det gäller privatpersoners import av enkelt bearbetade föremal med högre vuldhalt än IS karat utgår fullmäktiges förslag enligt uppgift från att resandes införsel av sådana skall medges men däremot inte annan privatimport. Om förbudet i det senare hänseendet skall vara etfektivt torde

det vara nödvändiet att hindra aven resandeinförsel.

Valutakommitten har emellertid inhämtat atv tullmyndigheterna endast anser ste ha morheheter att kontrollera vrkesmöässie import av bearbetat suld med avseende på guldhalten. En käratkontröll av privatpersoners (1. ex. hemvändande turisterst mnehav av bearbetade euldvaror liksom privat import genom t.ex. postorder kan däremot enhet mullmvödieheterna inte eenomföras på ett meningsfullt sått. Tullbehandlingen av guldvaror sker

efter statens provningsanstalts kontrollsom genomförs med stöd av lagen om handel med guld. silver eller platina. Ettersom endast yrkesmässigt importerade guldvaror kan kontrolleras av provningsanstalten med stöd av

lagen skulle saledes underlag saknas för tullbehandling av och eventuellt

förbud mot privatpersoners införsel av bearbetade guldvaror vare sig den

ägde rum i samband med inresa eller per post. Tullmyndigheterna anser

därför att privatpersoners införsel av bearbetade guldvaror bör bli undan-

tagna genom dispens om riksbankstulltmäktiges förslag genomförs.

En kompletterande ändring i lagen om handel med guld, silver eller platina skulle alltså inte motverka privatpersoners import för egen rakning och tesaurering av bearbetade guldvaror med högre guldhalt än IS karat.

Därmed skulle den försäljning av t. ex. 24 karats jetonger till privatpersoner som hittills skett inom landet. och som varit upphovet till riksbanksfullmäktiges åtgärdsförslag. enkelt kunna omdirigeras exempelvis till postorderförsäljning från utlandet utan praktiska möjligheter för tullmyndigheterna att

motverka detta enligt vad som sagts ovan.

Det visar sig således att redan den begränsade ambitionen att inskränka

möjligheterna att tesaurera guld i form av enkelt bearbetade föremål från 24 till 18 karat ställer krav på relativt omfattande författningsändringar utan att man för den skull erhåller några garantier för att det avsedda syftet verkligen nås med godtagbar precision. Med hänsvn till att tesaurering av guld i form av

jetonger och liknande enkelt bearbetade guldföremål hittills inte har haft

några återverkningar av betydelse på betalningsbalansen och att effekterna på tesaureringsintresset av en sänkning av karathalten är ovissa, förordar valutakommittén att inga författningsändringar genomförs härvidlag.

Det innebär således att en potentiellt mer omfattande import i tesaure-

ringssyfte av obearbetat guld, t. ex. i form av tackor, alltjämt förutsätts vara

förbjuden. Som nämnts har valutakommittén för avsikt att behandla

guldregleringen i det förtsatta arbetet med översynen av valutaregleringen i dess helhet.

3.7¶Guldcentralen ekononusk förening

På initiativ av Sveriges riksbank och efter förhandlingar mellan riksbanken

och representanter för bl. a. guldsmedsbranschen bildades i oktober 1954 Guldeentralen, en ekonomisk förening vars medlemmar utgöres av två

intresseorganisationer inom guldvarubranschen samt två av Sveriges större dentalvarubolag. Allt sedan början av sin verksamhet har Guldcentralen i enlighet med av riksbanken uppdragna riktlinjer omhbesörjt den försäljning

av obearbetat guld för guldsmeds-. dental- och industriändamaål som riksbanken tidivare själv haft hand om. Vidare har Guldeentralen utövat kontroll över att försålt guld använts på uppgivet sätt. Centraliseringen av handeln med obearbetat guld och kontrollen över förbrukningen av

detsamma har. med stöd av den import- och exportreglering av sådant guld

ot 'n

och guldmynt som riksbanken samtidigt administrerat. haft till andamal

bl. a. att förhindra tesaurering av obearbetat guld.

Guldeentralen har fortlöpande haft möjlighet att täcka sitt behov av guld

antingen genom köp från Boliden eller = med vederbörtig importlicens från riksbanken = genom köp från någon utländsk varumarknad. För guldsmedsändamal säljer Guldeentralen guld såväl direkt till guldvarufabriker och guldsmeder som till affinerter. De senare omvandlar guldet bl.a. till leperat halvfabrikat i form av plåt. träd och andra förmvaror och säljer i sin tur dessa halvfabrikat till guldsmeder och andra guldvarutillverkare. Oavsett om guldet säljes direkt från Guldeentralen till avnämaren eller via något affineri ikläder sig den slutlige köparen förpliktelsen att uteslutande använda guldet ifråga för tillverkning av guldsmedsvaror samt att redovisa detta genom

företeende av kopior från kontrollstämpling av motsvarande kvantitet guldsmedsarbeten. Riksbankens tillständsgivning för import från utlandet av

exempelvis guldlegeringar och halvfabrikat därav. som ej kan tillhandahattas i Sverige. är även förknippad med motsvarande villkor för importen

beträffande användningen av guldet och redovisningen av detsamma.

Ovan i korthet beskrivna reglering har i stort sett fyllt sitt syfte och därmed

förhindrat tesaurering av obearbetat guld utan att restrikttonsåtgärder i form av vägran att sälja guld behövt tillgripas från Guldeentralens sida. Trots att

de s.k. jetongerna i guld otvivelaktigt producerats och marknadsförts som tesaureringsobjekt. där vinsten på guldprisstegringen, försäljningsföretagets

återköpsgaranti och jetongens enkla utförande varit försäljningsareument. har. säsom bankofullmäktige framhallit. hittillsvarande reglering ej kunnat

hindra tillverkning och försäljning därav. Avgörande har härvidlag varit att

jetongen trots sin ringa bearbetningsgrad i tullverkets och statens provnings-

anstalts nomenklaturer anses vara ”bearbetad” resp. ”ädelmetallarhete”

och därmed kvalificerad för kontrollstämpling.

Genom utvidgning av import- och exportregleringen på det sätt som föreslagits av bankofullmäktige och efter erforderlig ändring av de åtaganden köparna tkläder sig vid köp av guld från Guldeentralen eller affinerierna synes möjligheter skapas för Guldeentraten att tillfredsställande kunna hindra fortsatt tillverkning av jetonger eller andra tesaureringsobjekt i guld

med en finhet överstigande 750 tusendeltar.

Tillverkning och försäljning av jetonger i guld med en finhet av 750 tusendelar. som för övrigt redan pågar och som kan följas av andra liknande investeringsföremål. kommer dock att vara opäverkade av de ändrade

bestämmelserna. Med hänsyn till den relativt störa efterfrågan som Jetonger i finguld visat sig ha. torde finnas anledning betara att köpintresset i mer eller

mindre oförändrad omfattning nu kanaliseras till dessa kvarvarande tesaureringsobiekt, oavsett att dessa häller en kigre euldhalt. Det finns skäl anta att sådana sälfaktorer som aterköpsgaranti och begränsade marginaler mellan försäljnines- och återköpspris har mer avgörande inflytande på

efterfrågan än den psvkolöwska betydelse wuldforemalets euldinnehall

möjligen kan ha.

Fde ändringar som bankofullmäktige föreslagit i valutaförordningens & 6

har I fråga om tulltaxans ur nr ZE från förbudet undantagits guldsmeds-

sopor. Styrelsen vill med anledning härav framballa att soporna utgör en

relativt stör det (under 1978 drygt 207 Yav annat avfalls- och skrotguld, som

OMSÄtts på den svenska marknaden. Med hänsyn härtill synes det önskvart bl.a. ur konptrollsynpunkt att allt äavfallsewld och saledes även guldsmedssopor omfattas av regleringen.

358 Guldsmedsbranschens samorganisation

Guldsmedsbranschens samoörgarmsatton är ett samarbetsorgan mellan Sveriges Juvelerare- och Guldsmedsförbund med 540 medlemsbutiker och Guldsmedsbransehens Leverantörförening med 50 medlemsföretag. Totalt sysselsätter orgånisattonernas medlemmar ca 3 000 personer och omsatter drygt SO0 milj. kr.

I skrivelse den 11 juni 1979 till riksbanksfullmäktive fäste saumorganisationen fullmäktiges uppmärksamhet på att AB Sporrong försålde enkelt

upparbetade jetonger i 24 karat guld. Vi framhöll att denna tillverkning och försäljning huvudsakligen synes ha kommit till stånd i syfte att guldprodukterna skulle tesaureras. Det erinrades om att riksbanken tidigare intagit en negativ ställning till sådan vuldförsäljning. något som också förklarades överensstämma med den allmänna uppfattningen i guldsmedsbranschen. Vi

finner det fortfarande svårt att acceptera denna typ av investeringar och anser att tillverkning och försäljning av guldjetonger inte heller kan vara av intresse för samhällsekononmin. Vi anser det därför böra ankomma på fullmäktige i riksbanken att genom lämpliga åtgärder förhindra att dvlika guldvaror används för spekulation. Vi anförde även i vär skrivelse att om den tidigare restriktiva inställningen från riksbanken ej kan vidhallas, allmänheten torde komma att ådagalägga mycket stört intresse för spekulationsguld och att denna marknad därmed skulle få betvdande omfattning. Vi befarar alltjämt. att därmed månea branschföretag mot sin vilja tvingas in i spekulatvionshandeln.

De jetonger som finns på marknaden har en skäligen obetydlig bearbet-

ning och marknadsförs inte som konst- eller prydnadsföremål utan uteslutande som objekt för tesaurering och med hänvisning till sannolikheten för vtterligare stegring i guldpriset. Argumenteringen 1 marknadsföringen förstärks i allmänhet med återköpsgarantier.

Inligt samoörganisationens uppfattning bör reglerinessystemet på ifrågavarande område utvidgas så att försäljning för tesaurering av dylika i princip obearbetade guldföremål kan förhindras. vilket. enhet vår upptattning, star i samklang med tidivare praxis.

Mot angiven bakgrund tillstyrker Guldsmedsbransehens samorganisation riksbanksfullmiäktiges förslag. att regleringen av import och export av guld bibehålls och utvidgas så att även import av enkelt bearbetade gutdforemal

för tesaurering läggs under införselkontroll samt att importkontrotlen

utvidgas på så sätt att man förbindrar att guld inom landet omvandlas till och

vidareförsäljs 1 former som omfattas av den utvidgade importköntrotlen.

Den av riksbanksfullmäktige härvid föreslagna principen för reglering

tillstyrks. Vid valet av finhaltsgrans vid regleringens genomförande bör i

detta sammanhang beaktas. att mänga tillverkare. bl. a. utländska. häller en

halt som nagot överskrider 750 tusendelar i sina guldsmedsarbeten.

Upplysningsvis kan nämnas att haher på upp till 765 tusendelar kan förekomma. Dessa högre halter av guld torde bero på. att ullverkarna söker

undvika att få sina varor returnerade från statens provningsanstalt. om varan skulle understiga grånsen för IS karat. dvs. 750 tusendelar. Vi hemställer

säledes att en viss mindre tolerans medges utöver de i författningsförslaget fastställda 750 tusendelarna.

Även om tesaureringsintresset kan väntas avta med lågre finhalt, torde

man inte kunna bortse från att marknaden för tesaureringsguld 1 750 tusendelars halt ändock torde vara avsevärd. För att nagot förekomma en väntad utveckling föreslår vi att valutalagen ändras på sådant sätt att. om

denna försäljning när avsevärd omfattning, en ändring vid det tillfället inte

blir nödvändig i författningen, utan kan ske i valutaförordningen eller i annan

lämplig föreskrift. En dylik ändring i valutalagen torde. enligt Guldsmeds-

branschens samorganisations uppfattning, genom sin blotta existens ha en

tuillbakahallande verkan på tesaureringsmarknaden. De av riksbanksfullmäktige föreslagna ändringarna I valutaförordningen

S 6 har i fråga om tulltaxans nr 71.41 från förbudet undantagit guldsmedssopor. Soporna utgör en relativt stor del av annat avfalls- och guldskrot. som

omsätts I den svenska branschen. På grund härav finner Guldsmedsbran-

schens samorganisation det synnerligen önskvärt att allt avfall av guld och platinerat guld. således även guldsmedssopor. omfattas av den nu av riksbanksfullmäkvge föreslagna regleringen.

3,9 Guldfynd AB

Guldfynd AB tillstyrker det framlagda förslaget men anser att en föreskrift bör gälta inte endast det importerade guldet utan man må även föreskriva, att inom landet befintligt guld används för tillverkning av importreglerade

guldsmedsvaror. I annat fall torde förslaget till stor del förlora sin verkan. I riksbanksfullmäktiges skrivelse sägs följande: ”Det reglerade området utökas att omfatta guldsmedsarbeten med guldhalt överstigande 750 tusendelar (18 karat)”. Här må framhållas, att flera guldsmedsfabrikanter framförallt utomlands i sina guldsmedsarbeten häller en halt som något

överstiger 750 tusendelar. Det förekommer halter upp till 765 tusendelar. Att dessa fabrikanter tillverkar något ”överhaltiga” guldsmedsvaror beror på.

att de ej vill riskera att få sina varor returnerade från statens provningsanstalt om varan med någon tusendel skulle understiga den föreskrivna halten om 750 tusendelar. Man bör säledes mede en viss liten tolerans utöver fastställda 750 tusendelar.

Det sägs även i förslaget från riksbanksfullmäktige. att man cj för närvarande vill förbjuda fabrikation och försäljning av s. k. jetonger som håller 750 tusendelar och som kan komma att bli föremål för tesaurering.

Guldfynd AB föreslår, att valutalagen ändras därhän att om denna försäljning och tillverkning skulle nå en betydande omfattning, en ändring ej är erforderlig i själva valutalagen utan kan ske i valutaförordningen eller i en föreskrift till denna.

Hriksbanksfullmäktiges skrivelse sägs: ”Guldfynd AB:s antaganden om att enbart detta företag skulle kunna sälja guld för tesaurering för en årlig summa av 60-70 miljoner kronor förefaller visserligen överdriven”.

Till detta må anföras, att Guldfynd AB i slutet av 1979 när vi aktivt marknadsförde 24 karat guldjetonger under 4 veckor sålde för ca 6 miljoner kronor sådana på ett enda försäljningsställe.

Skulle företaget ha försält jetonger i samtliga av sina 85 butiker i landet skulle denna försäljningssiffra med all sannolikhet ha mångdubblats. Guldfynd AB kan därför ej hålla med om att dess uppskattning av försäljningsvolymen skulle vara överdriven. Tvärtom kan man med fog anta, att den av Guldfynd AB prognoserade försäljningen ligger betydligt under den verkliga.

3.10 AB Sporrong

Handeln med guldjetonger i 24 karat har i Sverige pägätt sedan april 1978. Till dags dato (ca 22 månader) har ca 300 kg guld ätgätt härtill. Parallellt härmed har förbrukningen av guld för smyckeändamål minskat mer än nämnda kvantitet.

Under år 1980 har minskningen av guldförbrukningen för smyckeändamål fortsatt i accelererad takt. Även försäljningen av guldjetonger har avtagit. Förklaringen är den kraftiga prishöjningen på guld som ägde rum på världsmarknaden under perioden 1979.12.15-1980.01.10. Jetongkunderna har i stigande utsträckning börjat intressera sig för finsilver.

Den ringa omfattning som handeln med guldjetonger haft i Sverige och den minskning som nu inträtt visar att frågan endast har marginell betydelse för rikets valutareserv. I detta sammanhang kan också omnämnas den export av guldjetonger som Sporrong bedriver till Norge. Finland och Danmark.

Den begränsade för att inte säga negligerbara skada som handeln med guldjetonger orsakar valutareserven skall ställas mot det värde som jetongerna har för gemene man i dennes strävan att skydda sig mot inflationen och i dennes möjligheter att anpassa sig till gällande skatteregler (skatteplanera). Dessa möjligheter varierar idag i mycket stor utsträckning

från individ till individ. Man kan knappast tänka sig något annat samhällsområde där det föreligger större ojämlikhet. För en större grupp invanare som saknar lånemöjligheter liksom kunskap om aktier. diamanter. konst, äkta mattor m. m. har en placering av de egna sparmedlen i jetonger av ädla metaller i stort sett varit det enda alternativet. Genomföres riksbankens nu aktuella förslag om förbud för jetonger 1 24 karat guld så förstärkes ojämlikheten ytterligare. Detta kan knappast vara önskvärt utifrån demokratisk synpunkt.

Om regering och riksdag likväl väljer att följa riksbankens förslag, så vill Sporrong framhålla betydelsen av klura och entydiga regler. Blir det. exempelvis, möjligt att ullverka och sälja jetonger av finguld med 18 karats stampel? Får upparbetat lager av finguldsjetonger med 23 karats stämpel säljas efter det lagen trätt ikraft? Många liknande frågor kan resas. Vi föreslär att vårt företag beredes möjlighet att biträda vid de nya reglernas utformning.

3.11 I ärendet har tjugotvå enskilda guld- och silversmeder ingivit en gemensam skrivelse, vari följande har anförts.

Vi är guld- och silversmeder som till Statsrådet vill framföra vär åsikt i ärendet. Vi talar bara för oss själva och det sagda grundar sig på yrkeserfarenhet.

Riksbankens brev nämner namnen Guldsmedsbranschens samorpanisation och Guldfynd AB samt AB Sporrong. De två först nämnda oroar sig över AB Sporrongs guldförsäljning av en slags guldstant som kallas jetong. Denna jetong görs i finguld vilket nu de klagande vilt att riksbanken skall ges möjlighet att stoppa.

Detta vore en felaktig väg om Ni, genom förslag som går i riksbankens och de klagandes riktning, stoppar AB Sporrongs jetongförsaljning av finguld. För det första så krånglas en förut kränglig och snårig lagstiftning till ytterligare. För det andra, guld i privata händer ses av oss med blida ögon då detta guld förr eller senare letar sig till verkstäderna för omarbetning. För det tredje. Guldsmedsbranschens samorganisation och Guldfynd AB uppträder på samma marknad som AB Sporrong. försäljning av fabriksvaror.

Skillnaden i typen av varor avspeglar sig i den bedömning som, dels i uttalanden från Guldsmedsbranschens samorganisation, dels i valutastyrelsens vttrande, rör konstnärlig värdering. Jetonger saknar de konstnärlige värden som — underförstått — annan fabrikstillverkning har.

Vär bedömning av det konstnärliga innehållet i en jetong är jämfört med annan gjuten, pressad eller stansad massprodukt, att de äro likvärdiga.

Sammanfattningen av värt svar blir: Att Statsrådet avslår förbudstanken i riksbankens brev, som ett steg på vägen mot ett upphävande av de lagar, förordningar, tillsägelser och tillrättavisningar. som nu reglerar vårt enkla arbete på verkstäderna.

GOTAB Stockholm 1980 63663